16.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/1

(1)

Genom förordning (EG) nr 1174/2005 (2) (nedan kallad den ursprungliga förordningen) införde rådet efter en undersökning (nedan kallad den ursprungliga undersökningen) en slutgiltig antidumpningstull på import av gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa (nedan kallad den berörda produkten) med ursprung i Kina.

(2)

Genom rådets förordning (EG) nr 684/2008 (3) förtydligades definitionen av den berörda produkten i den ursprungliga undersökningen.

(3)

Efter den ursprungliga undersökningen framgick det av den bevisning som kommissionen förfogade över att antidumpningsåtgärderna beträffande importen av gaffelvagnar med ursprung i Kina kringgicks genom att gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa monteras i Thailand (nedan kallad den undersökta produkten).

(4)

Rent konkret framgick följande av kommissionens bevisning:

(5)

Efter att i samråd med rådgivande kommittén ha fastställt att det förelåg tillräcklig bevisning för att inleda en undersökning enligt artikel 13 i grundförordningen, inledde kommissionen på eget initiativ en undersökning genomkommissionens förordning (EG) nr 923/2008 (4) (nedan kallad förordningen om inledande) för att undersöka det förmodade kringgåendet av antidumpningsåtgärderna. I enlighet med artiklarna 13.3 och 14.5 i grundförordningen instruerade kommissionen genom förordningen om inledande också tullmyndigheterna att från och med den 21 september 2008 registrera import av gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa som avsänts från Thailand, oavsett om denna import deklarerats ha sitt ursprung i Thailand eller inte.

(6)

Kommissionen underrättade officiellt myndigheterna i Kina och Thailand, tillverkarna/exportörerna i Kina och Thailand, de importörer i gemenskapen som den visste var berörda och gemenskapsindustrin om att undersökningen hade inletts. Frågeformulär sändes till de kända tillverkarna/exportörerna i Kina och Thailand samt till de importörer i gemenskapen som kommissionen kände till från den ursprungliga undersökningen och till de parter som hade gett sig till känna inom de tidsfrister som fastställts i artikel 3 i förordningen om inledande. De berörda parterna gavs tillfälle att inom den tidsfrist som anges i förordningen om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda. Samtliga parter underrättades om att bristande samarbete kan medföra att artikel 18 i grundförordningen tillämpas och att avgöranden träffas på grundval av tillgängliga uppgifter.

(7)

Kommissionen mottog varken några svar på frågeformuläret från exportörerna/tillverkarna i Thailand eller några synpunkter från de thailändska myndigheterna. Endast en thailändsk exportör/tillverkare av den undersökta produkten som, enligt kommissionens uppgifter då undersökningen inleddes, exporterade den undersökta produkten till gemenskapen mellan 2005 och undersökningsperioden (enligt definitionen i skäl 10) och hade monteringsverksamhet i Thailand, angav att företaget sedan april 2008 inte längre existerade.

(8)

En kinesisk exporterande tillverkare besvarade frågeformuläret och redogjorde för sin exportförsäljning till gemenskapen och en mycket begränsad export av den berörda produkten till Thailand. Inga synpunkter mottogs från de kinesiska myndigheterna.

(9)

Nio gemenskapsimportörer besvarade frågeformuläret och redovisade sin import från Kina och Thailand. Av deras svar kan man generellt dra slutsatsen att importen från Thailand ökade och att importen från Kina plötsligt minskade 2006, året efter att de slutgiltiga antidumpningstullarna trätt i kraft. Åren därefter ökade importen från Kina igen, medan importen från Thailand minskade något men låg kvar långt över 2005 års nivåer.

(10)

Undersökningsperioden omfattade tiden från och med den 1 september 2007 till och med den 31 augusti 2008. Uppgifter samlades in från 2005 och fram till undersökningsperiodens slut för att undersöka den påstådda förändringen i handelsmönstret och övriga aspekter i artikel 13 i grundförordningen.

(11)

Såsom nämndes i skäl 7 samarbetade inga thailändska tillverkare/exportörer av gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa i undersökningen genom att tillhandahålla de uppgifter som behövdes. Kommissionen kunde därför inte kontrollera den import som avsänts från Thailand direkt vid källan. Följaktligen fick undersökningsresultaten beträffande gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa som avsänts från Thailand till gemenskapen grundas på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Det bör noteras att inte heller uppgifterna från Kina eller från gemenskapsimportörerna var tillräckliga för att kommissionen skulle kunna fastställa importens karaktär.

(12)

I enlighet med artikel 13.1 i grundförordningen bedömdes förekomsten av kringgående genom en undersökning av om det hade inträffat någon förändring i handelsmönstret mellan tredjeland och gemenskapen som härrörde från sådant bruk, sådana processer eller sådan bearbetning för vilka ingen annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering fanns än införandet av antidumpningstullen, om det fanns bevisning för att skada förelåg eller att verkningarna av tullen undergrävdes i fråga om priser på eller kvantiteter av den likadana produkten och om det fanns bevisning för förekomsten av dumpning i förhållande till tidigare fastställda normalvärden för den likadana produkten, vid behov i enlighet med artikel 2 i grundförordningen.

(13)

Den berörda produkten är gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa, dvs. chassin och hydraulik, som i regel omfattas av KN-nummer ex 8427 90 00 och ex 8431 20 00, med ursprung i Kina. Gaffelvagnar definieras som vagnar med hjul och gafflar för hantering av lastpallar, som är avsedda att skjutas, dras och styras manuellt på slätt, jämnt och hårt underlag av en gående förare som använder en styrarm. Gaffelvagnarna är endast avsedda för att med hjälp av styrarmen lyfta lasten tillräckligt högt för att den ska kunna transporteras och har inga ytterligare funktioner eller användningsområden såsom i) att flytta och lyfta lasten för att placera den högre upp eller att stuva lasten i lagerutrymmen (höglyftare), ii) att stapla en lastpall ovanpå en annan (staplare), iii) att lyfta lasten till arbetsnivå (saxliftar) eller iv) att lyfta och väga lasten (lyftvagnar med våg).

(14)

Undersökningen gäller gaffelvagnar (enligt definitionen ovan) och väsentliga delar till dessa, dvs. chassin och hydraulik, som avsänts från Thailand (nedan kallad den undersökta produkten) oavsett om produktens deklarerade ursprung är Thailand eller inte, och som i regel omfattas av samma KN-nummer som den berörda produkten.

(15)

På grundval av tillgängliga uppgifter konstaterades det att de gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa som exporterades till gemenskapen från Kina och de som avsänts från Thailand till gemenskapen har samma grundläggande fysiska egenskaper och samma användningsområden. De anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(16)

Eftersom inga thailändska företag samarbetade i undersökningen fastställdes volym och värde för exporten till gemenskapen av den berörda produkten från Thailand på grundval av tillgängliga uppgifter, dvs. i detta fall statistiska uppgifter som insamlats hos medlemsstaterna, och sammanställts av kommissionen i enlighet med artikel 14.6 i grundförordningen, och uppgifter från Eurostat. Vid undersökningen konstaterades att den export från Thailand som importörerna i gemenskapen redovisade i sina svar endast utgjorde en mycket liten del (mindre än 5 %) av Thailands totala export av gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa under undersökningsperioden. Därför ansågs den statistik som kommissionen förfogar över ge en korrektare bild av volymen och värdet på exporten från Thailand än de begränsade uppgifter som importörerna från gemenskapen tillhandahöll.

(17)

Efter att antidumpningsåtgärderna införts ökade importen av gaffelvagnar från Thailand från 7 458 gaffelvagnar 2005 till 64 706 under 2007, för att sedan minska till 42 056 gaffelvagnar under undersökningsperioden.

(18)

Gemenskapens import av gaffelvagnar från Kina ökade från 240 639 under 2005 till 538 271 under 2007 respektive 584 786 under undersökningsperioden. Enligt uppgift berodde denna ökning främst på att den enda kinesiska exporterande tillverkare som har den lägsta antidumpningstullen ökade sin export. Just den partens export utgör den klart största andelen av gemenskapens ökade import av gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa från Kina mellan 2005 och undersökningsperiodens slut.

(19)

Med detta i åtanke kan man dra slutsatsen att det skedde en förändring i handeln mellan gemenskapen, Kina och Thailand. Importen från Kina fortsatte att öka, men det beror på att en av de kinesiska exporterande tillverkarna som samarbetade i den ursprungliga undersökningen och fick den lägsta antidumpningstullen, ökade sin export. Däremot ökade importen från Thailand med 868 % från 2005 till 2007, och den stabiliserades under undersökningsperioden med en ökning på 564 % jämfört med 2005.

(20)

Sammanfattningsvis framgår alltså att även om exporten från Kina fortsätter, har det skett en väsentlig ökning av exporten från Thailand. Att exporten från Kina fortsatte, eller fortsatte att öka i omfattning, om än betydligt mindre mellan 2007 och undersökningsperioden än vad som konstaterats under den ursprungliga undersökningen, kan förklaras av att den övervägande delen av exporten kom från det kinesiska företaget med den lägsta antidumpningstullen. Situationen i fråga om Thailand, däremot, kan endast förklaras som ett försök att kringgå åtgärderna.

(21)

Importen till gemenskapen från Thailand började att öka under den period då gemenskapen gjorde sin ursprungliga undersökning. Både de thailändska myndigheterna och potentiella thailändska tillverkare/exportörer underrättades om den pågående undersökningen. Det inkom dock ingen bevisning som skulle kunna förklara denna betydande ökning, och inte heller samarbetade något thailändskt företag i undersökningen genom att besvara frågeformuläret. Såsom redan nämnts i skäl 7 föreföll de uppgifter som kommissionen förfogade över när undersökningen inleddes tyda på att en stor del av monteringen av gaffelvagnar sker i Thailand. Det har emellertid inte lämnats någon bevisning för att det skulle förekomma någon egentlig tillverkning av den undersökta produkten i Thailand. På grundval av tillgängliga uppgifter och eftersom det inte finns någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering i enlighet med artikel 13.1 dras därför slutsatsen att förändringen i handelsmönstret beror på att det införts en antidumpningstull på gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa med ursprung i Kina.

(22)

Vid undersökningen konstaterades att importen från Thailand undergrävde antidumpningsåtgärdernas positiva verkningar, både i fråga om kvantitet och pris.

(23)

Handelsmönstren förändrades genom en osedvanlig ökning av importen från Thailand. Detta undergrävde först antidumpningsåtgärdernas positiva verkningar i fråga om de kvantiteter som importerades till gemenskapens marknad. Om gemenskapens import hade kommit från Kina i stället för Thailand är det högst sannolikt att det skulle ha rört sig om mycket mindre mängder än de som importerades från Thailand, eftersom det på importen skulle ha lagts en antidumpningstull på mellan 7,6 % och 46,7 %.

(24)

Vad beträffar priserna på den berörda produkten som avsänts från Thailand var det på grund av bristande samarbete nödvändigt att använda uppgifter från Eurostat (vilka bekräftats genom de uppgifter som avses i artikel 14.6 i grundförordningen), som var den bästa tillgängliga bevisningen. De uppgifter som gemenskapsimportörerna lämnat ansågs inte helt tillförlitliga av den anledning som ges i skäl 16. Det fastställdes att det genomsnittliga importpriset på de produkter som exporterades från Thailand till gemenskapen under undersökningsperioden låg betydligt under den nivå för undanröjande av skada som fastställdes för gemenskapspriserna i den ursprungliga undersökningen. Det konstaterades att importpriset i gemenskapen för den thailändska exporten låg 48,9 % under den nivå för undanröjande av skada som fastställdes för gemenskapspriserna i den ursprungliga undersökningen. Således undergrävs de positiva verkningarna av den införda tullen i fråga om priser.

(25)

Följaktligen dras slutsatsen att importen av den berörda produkten från Thailand undergräver de positiva verkningarna av tullen i fråga om såväl kvantitet som pris.

(26)

Såsom framgår av skälen 7 och 16 användes på grund av bristande samarbete i enlighet med artikel 18 i grundförordningen uppgifter från Eurostat på KN-nummernivå för att fastställa exportpriserna till gemenskapen i syfte att avgöra om det fanns någon bevisning för att exporten av den berörda produkten till gemenskapen från Thailand hade dumpats under undersökningsperioden.

(27)

I enlighet med artikel 13.1 i grundförordningen jämfördes dessa exportpriser med det normalvärde som tidigare fastställts, vilket i detta fall innebar det vägda genomsnittliga normalvärde som fastställdes i den ursprungliga undersökningen.

(28)

På grund av bristande samarbete, och i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, ansågs det vid jämförelsen mellan exportpriset och normalvärdet lämpligt att förutsätta att sammansättningen av produkterna i denna undersökning var densamma som i den ursprungliga undersökningen.

(29)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärde som fastställts vid den ursprungliga undersökningen och det vägda genomsnittliga exportpriset under denna undersöknings undersökningsperiod, baserat på Eurostats uppgifter och uttryckt i procent av cif-priset vid gemenskapens gräns, före tull, och denna jämförelse visade att det förekom en betydande dumpningsmarginal, nämligen 22,5 %.

(30)

Med tanke på dumpningsmarginalen och att det inte fanns något som tydde på att det skett någon betydande förändring i den exporterade produktens sammansättning, anses dumpning förekomma i förhållande till det normalvärde som hade fastställts i den ursprungliga undersökningen.

(31)

Mot bakgrund av vad som fastställts ovan konstateras att det har förekommit kringgående i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. I enlighet med artikel 13.1 första meningen i grundförordningen bör de gällande antidumpningsåtgärderna beträffande import av den berörda produkten med ursprung i Kina därför utvidgas till att även omfatta import av samma produkt som avsänts från Thailand, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Thailand eller inte.

(32)

De åtgärder som utvidgas bör vara de som i artikel 1.2 i den ursprungliga förordningen fastställs för de parter som inte samarbetat, dvs. ”alla övriga företag”. Den antidumpningstullsats som enligt denna förordning följaktligen ska tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, är 46,7 %.

(33)

I enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen, där det fastställs att eventuella utvidgade åtgärder får tillämpas på import till gemenskapen som varit föremål för registrering i enlighet med förordningen om inledande, bör tull tas ut på registrerad import av gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa som avsänts från Thailand.

(34)

Under denna undersökning konstaterades det inte finnas några thailändska exportörer/tillverkare av gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa i Thailand, och inga sådana gav sig heller till känna för kommissionen eller samarbetade i undersökningen. Om någon thailändsk exportör/tillverkare trots detta anser sig berörd och överväger att i enlighet med artikel 13.4 i grundförordningen lämna in en begäran om befrielse från den utvidgade antidumpningstullen, måste denna exportör/tillverkare besvara ett frågeformulär för att kommissionen ska kunna avgöra om befrielse kan beviljas. En sådan befrielse kan beviljas efter en bedömning av till exempel marknadssituationen för den berörda produkten, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande, inköp och försäljning och sannolikheten för fortsatt dumpning för vilken det inte finns någon tillräcklig grund eller ekonomisk motivering, samt bevisning om dumpning. Kommissionen gör i regel även ett kontrollbesök på plats. Begäran om befrielse måste sändas till kommissionen omgående, tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt avseende alla ändringar av företagets verksamhet i fråga om produktion och försäljning.

(35)

Berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka rådet avsåg att utvidga den gällande slutgiltiga antidumpningstullen och gavs tillfälle att lämna synpunkter och bli hörda. Det inkom inga synpunkter som kunde ändra dessa slutsatser.

European Commission

Directorate-General for Trade

Directorate H

Office: N105 04/090

1040 Bruxelles/Brussel

BELGIQUE/BELGIË

Fax + 32 2295 65 05

16.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/6

(1)

Genom förordning (EG) nr 1212/2005 (2) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa gjutjärnsprodukter med ursprung i Kina (nedan kallad förordningen om slutgiltiga åtgärder). De individuella tullsatserna sträckte sig från 0 % till 37,9 %, och tullsatsen för övriga företag fastställdes till 47,8 %. Genom kommissionens beslut 2006/109/EG (3) och rådets förordning (EG) nr 268/2006 (4) godtogs ett erbjudande om gemensamt åtagande från ett antal företag tillsammans med den kinesiska handelskammaren för import och export av maskiner och elektroniska produkter, CCME (China Chamber of Commerce for Import and Export of Machinery and Electronic Products). Med anledning av olika ansökningar om status som ny exporterande tillverkare har förordningen om slutgiltiga åtgärder ändrats vid några tillfällen – senast i april 2009 (5).

(2)

Den 8 november 2007 mottog kommissionen en begäran om interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen. Begäran ingavs av Eurofonte (nedan kallad sökanden) på nio europeiska tillverkares vägnar. Sökanden hävdade att det rådde vissa oklarheter om omfattningen på åtgärderna i förordningen om slutgiltiga åtgärder. Sökanden ansåg att produktdefinitionen borde förtydligas när det gäller gjutjärnsprodukter av segjärn, särskilt med avseende på huruvida detta slags gjutjärnsprodukter borde omfattas av definitionen av den berörda produkten.

(3)

Sedan det konstaterats att det fanns tillräcklig bevisning för att inleda en partiell interimsöversyn, och efter samråd med rådgivande kommittén, inledde kommissionen genom ett tillkännagivande (nedan kallat tillkännagivandet om inledande av översynen) i Europeiska unionens officiella tidning  (6) en undersökning i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen. Undersökningen begränsades till definitionen av den produkt som omfattas av de gällande åtgärderna.

(4)

Kommissionen underrättade de kända tillverkarna, importörerna och användarna i gemenskapen, exportlandets företrädare och alla kända exportörer i Kina om att översynen inleddes. Kommissionen begärde uppgifter från alla dessa parter och från de andra parter som gav sig till känna inom den tidsperiod som angavs i tillkännagivandet om inledande av översynen. Kommissionen gav även berörda parter tillfälle att skriftligen lämna synpunkter och att begära att bli hörda.

(5)

Femton gemenskapstillverkare, nio importörer i gemenskapen som inte var närstående de exporterande tillverkarna från Kina, en gemenskapsanvändare och sjutton exporterande tillverkare från Kina besvarade frågeformuläret.

(6)

Utfrågningar hölls med sex berörda parter som begärt att bli hörda, nämligen sökanden, en gemenskapstillverkare och fyra importörer.

(7)

Den berörda produkten är, enligt artikel 1 i förordningen om slutgiltiga åtgärder, produkter av icke-aducerat gjutjärn avsedda att täcka eller ge tillgång till marksystem eller underjordiska system, och delar därav, även maskinbearbetade, belagda, målade eller utrustade med andra material, med undantag av brandposter, som klassificeras enligt KN-nummer 7325 10 50, 7325 10 92 och ex 7325 10 99 (Taric-nummer 7325109910), med ursprung i Kina.

(8)

I produktdefinitionen i samma förordning, bl.a. i skäl 18, anges att gjutjärnsprodukter består av gråjärn eller segjärn, och trots de skillnader som beskrivs i skälen 20 och 21 dras slutsatsen i skälen 22 och 29 att alla typer av gjutjärnsprodukter har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper, i grunden används för samma ändamål och kan betraktas som olika typer av en och samma produkt.

(9)

Enligt flera parter omfattar inte den term som används i artikel 1 i förordningen om slutgiltiga åtgärder för att beskriva den produkt som åtgärderna avser (”produkter av icke-aducerat gjutjärn”) gjutjärnsprodukter av segjärn. Vissa parter hänvisade till ett annat KN-nummer – rördelar av aducerat gjutjärn (KN-nummer 7307 19 10) – där det i den relevanta förklarande anmärkningen till Kombinerade nomenklaturen anges att nodulärt gjutjärn (segjärn) är aducerat. Det påstods därför att gjutjärnsprodukter av segjärn inte omfattades av förordningen, även om det i den beskrivande delen av samma förordning anges att alla slags gjutjärnsprodukter kan betraktas som olika typer av en och samma produkt.

(10)

Flera berörda parter hävdade att en översyn av produktdefinitionen inte skulle vara det rätta sättet att utreda ovannämnda fråga, utan att kommissionen i stället skulle behöva inleda antingen en ny antidumpningsundersökning enligt artikel 5 i grundförordningen eller en undersökning av kringgående av åtgärder enligt artikel 13 i grundförordningen.

(11)

Eftersom syftet med undersökningen i första hand är att utreda den ursprungliga undersökningens omfattning, och att vid behov anpassa den normativa delen, är en översyn av produktdefinitionen grundad på artikel 11.3 i grundförordningen det förfarande som lämpar sig bäst i detta fall. En ny undersökning enligt artikel 5 i grundförordningen och en undersökning av kringgående av åtgärder enligt artikel 13 i grundförordningen gäller andra omständigheter. Den förstnämnda kan bl.a. användas för att inleda en undersökning av en produkt som inte ingick i den ursprungliga undersökningen (t.ex. med en annan produktdefinition eller med ursprung i länder som inte omfattas av åtgärder). Den sistnämnda kan användas som utgångspunkt för att undersöka om åtgärderna kringgås i fråga om en produkt som omfattas av åtgärder. Dessa bägge typer av undersökningar lämpar sig därför inte under föreliggande omständigheter.

(12)

Det var därför motiverat att inleda denna översyn för att se till att antidumpningsåtgärderna tillämpas korrekt.

(13)

I ett första skede analyserades den ursprungliga undersökningen för att avgöra om den verkligen hade omfattat inte bara gjutjärnsprodukter av gråjärn utan också av segjärn.

(14)

I tillkännagivandet om inledande av den ursprungliga undersökningen (7) beskrivs produkten som ”vissa varor av icke-aducerat gjutjärn avsedda att täcka eller ge tillgång till mark- eller underjordiska system, […] med ursprung i Kina […], normalt klassificerad enligt KN-nummer 7325 10 50, 7325 10 92 och 7325 10 99”.

(15)

Orden ”normalt klassificerad enligt” klargör att de KN-nummer som anges i tillkännagivandet om inledande ”nämns endast upplysningsvis”, vilket är brukligt. Berörda parter kunde alltså inte anta att endast produkter som omfattas av dessa KN-nummer skulle ingå i undersökningen. Vid sidan av upplysningarna om produktdefinitionen i tillkännagivandet om inledande fanns det dessutom ytterligare information i den icke-konfidentiella version av det ursprungliga klagomålet som var tillgänglig för alla parter som berördes av förfarandet, och som skickades till alla exporterande tillverkare, importörer och användare som förtecknades i klagomålet.

(16)

I den icke-konfidentiella versionen av klagomålet är definitionen av den berörda produkten exakt densamma som den som offentliggjordes i tillkännagivandet om inledande. Ytterligare klargöranden av den allmänna beskrivningen finns i punkterna 3.2–3.7 i klagomålet. Det framgår på flera ställen i dessa punkter att klagomålet avsåg produkter av både gråjärn och segjärn. I punkt 3.5 nämns t.ex. att produkten är gjord av icke-aducerat gjutjärn, vilket kan vara gråjärn eller segjärn. I punkt 3.4 i den icke-konfidentiella versionen av klagomålet beskrivs dessutom produktionsprocessen för gjutjärnsprodukter av både gråjärn och segjärn.

(17)

Det fanns heller inget i tillkännagivandet om inledande som antydde att det skulle vara mer begränsat till sin omfattning än klagomålet.

(18)

Under den ursprungliga undersökningen samlades det in uppgifter om dumpning och skada i fråga om gjutjärnsprodukter av både gråjärn och segjärn. I de frågeformulär som skickades till de kända berörda parterna och de berörda parter som gav sig till känna och begärde ett frågeformulär ingick båda typerna i beskrivningen av de produkttyper som måste redovisas i produktklassificeringen (produktkontrollnummer). Det var därför uppenbart för alla samarbetsvilliga parter som fick ett frågeformulär att undersökningen omfattade gjutjärnsprodukter av gråjärn och av segjärn. Att produktklassificeringen omfattade båda typer innebar också att alla slutsatser som drogs om dumpning, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse i den ursprungliga undersökningen avsåg gjutjärnsprodukter av såväl gråjärn som segjärn.

(19)

I det slutliga meddelandet av uppgifter som skickades till alla berörda parter och i förordningen om slutgiltiga åtgärder nämndes dessutom på flera ställen att gjutjärnsprodukter kan bestå av antingen gråjärn eller segjärn (se t.ex. skälen 18, 20 och 21). Skillnaden mellan de båda typerna av gjutjärnsprodukter undersöktes och förklarades (se ovannämnda skäl). De slutsatser som drogs i skäl 22 i förordningen om slutgiltiga åtgärder var att undersökningen visat att alla typer av gjutjärnsprodukter, trots skillnaderna vad beträffar gråjärn och segjärn, har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper, att de i grunden används för samma ändamål och att de kan betraktas som olika typer av en och samma produkt.

(20)

Mot bakgrund av ovanstående kan slutsatsen dras att den ursprungliga undersökningen omfattade gjutjärnsprodukter av både gråjärn och segjärn. Även om man antar att detta inte framgick klart av enbart tillkännagivandet om inledande, så hade de berörda parterna åtskilliga möjligheter att få reda på att undersökningen omfattade gjutjärnsprodukter av både gråjärn och segjärn, eftersom det angavs i den icke-konfidentiella versionen av klagomålet och frågeformulären, och eftersom de berörda parterna underrättades om detta i slutskedet.

(21)

Efter att ha underrättats om de slutgiltiga resultaten av denna översyn hävdade en berörd part att tillkännagivandet om inledande av den ursprungliga undersökningen måste innehålla en tydlig produktdefinition. Eftersom endast produkter av icke-aducerat gjutjärn nämndes i detta tillkännagivande om inledande, kunde importörer av produkter av aducerat gjutjärn utgå ifrån att deras produkter inte omfattades av undersökningen och att de inte behövde konsultera den icke-konfidentiella versionen av klagomålet.

(22)

Med tanke på ordalydelsen i det ursprungliga tillkännagivandet om inledande kan det inte hävdas att gjutjärnsprodukter av segjärn uttryckligen eller underförstått var undantagna från definitionen av den berörda produkten. Inledningsvis måste det noteras att det i första stycket i det ursprungliga tillkännagivandet om inledande sades att kommissionen hade ”tagit emot ett klagomål […], i vilket det görs gällande att import av visst gjutjärn med ursprung i Kina […] dumpas och därmed vållar gemenskapsindustrin väsentlig skada”. Därefter nämndes det i punkt 2 (Produkt) att de produkter som omfattades var av icke-aducerat gjutjärn avsedda att täcka eller ge tillgång till marksystem eller underjordiska system, men det angavs inte närmare vad som avsågs med ”icke-aducerat”. De KN-nummer som angavs i tillkännagivandet om inledande nämndes ju uttryckligen ”endast upplysningsvis” och kan alltså inte påstås ha begränsat produktdefinitionen i den ursprungliga undersökningen. Tillkännagivandet om inledande innehöll således redan uppgifter som gav importörer eller exporterande tillverkare av gjutjärnsprodukter av segjärn avsedda att täcka eller ge tillgång till marksystem eller underjordiska system en indikation om att gjutjärnsprodukter av segjärn kunde omfattas av undersökningen. Därför avvisas detta argument.

(23)

Men även om så inte hade varit fallet, var tillkännagivandet om inledande av översynen under alla omständigheter entydigt på den här punkten. Där konstaterades i punkt 3 (Grund för översynen) att även om gjutjärnsprodukter av segjärn ingick i den del av förordningen om slutgiltiga åtgärder där produkten beskrivs, kunde förordningens normativa del behöva förtydligas i detta avseende. Alla aktörer uppmanades uttryckligen att lämna synpunkter och inkomma med bevisning till stöd för sina åsikter. Importören i fråga har emellertid inte lämnat någon bevisning för att någon eller några av dennes leverantörer som omfattas av tullen inte hade insett att den ursprungliga undersökningen gällde även gjutjärnsprodukter av segjärn. Noteras bör också att det i punkt 9 i tillkännagivandet om inledande av översynen betonades att parter som ville begära en annan översyn kunde göra det i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen. Inga exportörer vars produkter omfattas av tullen har dock påstått att de under den ursprungliga undersökningen inte förstod att också gjutjärnsprodukter av segjärn omfattades, och att det därför nu borde inledas en ytterligare översyn för att räkna om den tullsats som gäller deras produkter, inklusive produkter av segjärn.

(24)

Därför avvisas den berörda partens argument.

(25)

För att klargöra om slutsatserna rörande gjutjärnsprodukter av gråjärn och segjärn enligt förordningen om slutgiltiga åtgärder verkligen var riktiga, undersöktes huruvida det var korrekt att anta att gjutjärnsprodukter av segjärn och gråjärn har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och slutliga användningsområden, såsom anges i förordningen om slutgiltiga åtgärder.

(26)

När det gäller de fysiska egenskaperna påverkas gjutjärnsproduktens slutgiltiga form av dess syfte och installationsförhållanden, men under alla omständigheter måste produkten uppfylla villkoren i gällande standarder, t.ex. EN 1561, EN 1563, EN 124 och EN 1433.

(27)

I fråga om gjutjärnsprodukternas kemiska egenskaper är både gråjärn och segjärn legeringar av järn och kol. Det finns vissa mindre skillnader i råvarustrukturen och även de material som tillsätts under framställningen (t.ex. magnesium), men slutprodukterna uppvisar inga större skillnader i detta avseende.

(28)

Eftersom man tillsätter magnesium vid framställningen av segjärn ändras gjutjärnets mikrostruktur från fjällig (hos gråjärn) till kulformig (nodulär) struktur. En annan benämning på segjärn är följaktligen ”nodulärt gjutjärn”.

(29)

När det gäller de tekniska egenskaperna visade undersökningen att segjärn, till skillnad från gråjärn, har tekniska egenskaper som ger materialet högre brotthållfasthet och framför allt att det i betydligt större utsträckning kan deformeras utan att spricka vid tryckspänning, dvs. segjärn kan genomgå plastisk deformation (är duktilt) medan gråjärn spricker när det utsätts för tryckspänning, dvs. är sprött. Trots denna skillnad visade undersökningen att andra grundläggande mekaniska eller tekniska egenskaper, t.ex. gjutegenskaper, slitstyrka och elasticitet är jämförbara för gråjärn och segjärn.

(30)

De skillnader mellan gråjärn och segjärn som nämns ovan påverkar dessutom bara gjutjärnsproduktens utformning (dvs. om det krävs någon låsanordning), men inte hur väl gjutjärnsprodukterna tjänar sitt syfte, som är att täcka eller ge tillgång till marksystem eller underjordiska system.

(31)

Gjutjärnsprodukter med ovannämnda slutliga användningsområden måste uppfylla kraven i standarderna EN 124 (brunnsbetäckningar) och EN 1433 (galler till avloppssystem). I båda dessa standarder anges att gjutjärnsmaterialet måste uppfylla kraven i antingen EN 1561 eller EN 1563 (dvs. gråjärn eller segjärn). Både gråjärn och segjärn uppfyller således standardernas krav och kan därmed anses utbytbara.

(32)

Konsumenterna uppfattar de båda typerna av gjutjärnsprodukter som samma produkt som används för att täcka över brunnar, stå emot trafikbelastning, ge säkert och enkelt tillträde till underjordiska nät eller samla upp dagvatten (galler). Båda typerna ger långsiktigt hållbara lösningar.

(33)

Man kan därför dra slutsatsen att även om det finns mindre skillnader mellan de båda produkttyperna, så var det korrekt att betrakta dem som en och samma produkt eftersom de har samma fysiska, kemiska och tekniska egenskaper, kan användas för samma ändamål och är utbytbara. Detta bekräftar resultatet av den ursprungliga undersökningen och skälen 18 och 20–22 i förordningen om slutgiltiga åtgärder.

(34)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter ifrågasatte flera berörda parter dessa resultat och betonade att det redan under den ursprungliga undersökningen hade dragits felaktiga slutsatser om att gjutjärnsprodukter av gråjärn och av segjärn har samma egenskaper och borde betraktas som en enda produkt i undersökningen. Parterna hävdade att flera olika faktorer visar att de båda gjutjärnstyperna inte är jämförbara och att de borde behandlas som olika produkter. Bland annat nämnde parterna i) de olika produktionsprocesserna som medför ii) helt olika fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och iii) annorlunda kostnadsstrukturer och slutligen iv) skillnader i konsumenternas uppfattning av produkterna. Till stöd för detta påstående fick kommissionen ta del av flera expertutlåtanden och artiklar i facktidskrifter. I expertutlåtandena betonades huvudsakligen skillnaderna i grafitstruktur mellan segjärn och gråjärn samt de tekniska skillnaderna, dvs. att segjärn kan deformeras när det utsätts för tryckspänning medan gråjärn spricker.

(35)

Under denna undersökning bekräftades att det mycket riktigt finns skillnader mellan de båda produkttyperna, dvs. gjutjärnsprodukter av gråjärn respektive segjärn. Att magnesium tillsätts vid framställningen av segjärn gör att grafitstrukturen övergår från fjällig till kulformig, vilket ger segjärnet andra mekaniska egenskaper, t.ex. att det till viss del kan deformeras när det utsätts för tryckspänning. För gjutjärnsprodukter av segjärn krävs dessutom i regel en särskild utformning för att låsa fast dem vid ytan. Det är ju emellertid gängse praxis att undersöka om produkterna eller produkttyperna har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och i grunden används för samma ändamål för att fastställa om de i antidumpningsundersökningen kan betraktas som en och samma produkt. Detta innebär att produkttyperna inte måste vara identiska i alla avseenden ur vetenskaplig (eller annan) synvinkel, utan att vissa skillnader kan godtas under förutsättning att de har samma ovannämnda grundläggande egenskaper. Förfarandet gäller heller inte import av materialet som sådant, dvs. gjutjärn, utan av produkter av gjutjärn avsedda att täcka eller ge tillgång till marksystem eller underjordiska system, och delar därav. Denna undersökning bekräftade att gjutjärnsprodukter av segjärn har samma grundläggande egenskaper som gjutjärnsprodukter av gråjärn (se motiveringen i skälen 24–30). Argumentet att gjutjärnsprodukter av gråjärn och gjutjärnsprodukter av segjärn inte har samma grundläggande egenskaper avvisas därför.

(36)

I denna undersökning hävdade två företag att åtgärderna inte borde gälla avvattningssystem som omfattas av standarden EN 1433. Till stöd för sitt påstående poängterade parterna att det i förordningen om slutgiltiga åtgärder bara hänvisas till en annan standard (EN 124) som gäller för brunnsbetäckningar, och att den ursprungliga undersökningen klart och tydligt var inriktad på betäckningar för nedstigningsbrunnar (manluckor).

(37)

Klaganden hävdade att det i tillkännagivandet om inledande av översynen inte fanns någon hänvisning till galler till avloppssystem i själva grunden för den partiella interimsöversynen, och att sådana argument därför inte skulle beaktas. Detta argument avvisas dock eftersom det i tillkännagivandet om inledande av översynen också angavs att produktdefinitionen skulle förtydligas. Att särskild tonvikt lades vid huruvida gjutjärnsprodukter av segjärn omfattades av åtgärderna utesluter inte att även andra påståenden som rör produktdefinitionen kan granskas.

(38)

Först undersöktes huruvida galler till avloppssystem omfattades av den ursprungliga undersökningen.

(39)

Såsom nämns i skäl 14 beskrevs produkten i tillkännagivandet om inledande av den ursprungliga undersökningen som ”vissa varor av icke-aducerat gjutjärn avsedda att täcka eller ge tillgång till mark- eller underjordiska system, och delar därav, […]”. Eftersom galler till avloppssystem används för att täcka marksystem eller underjordiska system och delar därav, måste tillkännagivandet om inledande anses omfatta galler till avloppssystem som ett slags gjutjärnsprodukter.

(40)

I den icke-konfidentiella versionen av det ursprungliga klagomålet angavs det dessutom uttryckligen att den berörda produkten normalt benämndes efter sitt användningsändamål, dvs. manluckor, brunnslock eller galler till avloppssystem och andra betäckningar (se punkt 3.2). Ännu en hänvisning till att galler till avloppssystem omfattas av den berörda produkten finns i punkterna 3.5 (om effektiv avledning av dagvatten) och 3.6.

(41)

Galler till avloppssystem ingick även i beskrivningen av de produkttyper som skulle redovisas i frågeformuläret (produktkontrollnummer), så alla samarbetsvilliga parter som fick ett frågeformulär även måste redovisa försäljning av avloppsgaller. Följaktligen ingick galler till avloppssystem i alla slutsatser som drogs om dumpning, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse i den ursprungliga undersökningen.

(42)

I förordningen om slutgiltiga åtgärder, som samtliga berörda parter underrättades om, sägs vidare bl.a. i skälen 15–17 att gjutjärnsprodukter i allmänhet består av en ram som är nedsänkt i marken och antingen ett lock eller ett galler som är i jämnhöjd med ytan. I skäl 17 nämns att lock och galler finns i många olika former, inbegripet triangel- eller cirkelformade, kvadratiska eller rektangulära former. Vidare anges i skäl 19 att de olika produktformerna, t.ex. manluckor, brunnslock och andra betäckningar, liknar varandra tillräckligt för att vid undersökningen betraktas som en enda produkt. Ordalydelsen i förordningen om slutgiltiga åtgärder antyder således att galler till avloppssystem också betraktades som en möjlig typ av gjutjärnsprodukter.

(43)

Av ovanstående kan man följaktligen dra slutsatsen att galler till avloppssystem ingick i produktdefinitionen i den ursprungliga undersökningen.

(44)

Efter att ha underrättats om de slutgiltiga resultaten hävdade en berörd part att det inte framgick klart av vare sig tillkännagivandet om inledande eller förordningen om slutgiltiga åtgärder att galler till avloppssystem ingick i undersökningen. Parten i fråga påstod att medan tillkännagivandet om inledande åtminstone var oklart i fråga om galler till avloppssystem, angavs det klart och tydligt i skäl 16 i förordningen om slutgiltiga åtgärder att gjutjärnsprodukterna ”måste medge ett säkert och enkelt tillträde till det underjordiska hålrummet, för att personer antingen skall kunna komma in i eller titta in i hålrummet”. Eftersom linjära avvattningssystem inte medger tillträde till något underjordiskt hålrum utan tjänar till att avleda vatten, ansågs det uppenbart att galler till avloppssystem inte omfattades.

(45)

Det förnekas inte att galler till avloppssystem/linjära avvattningssystem som vanligtvis består av en avloppsledning med ett galler upptill oftast tjänar till att avleda vatten från en yta. De medger dock även säkert och enkelt tillträde till ett underjordiskt hålrum, som i detta fall skulle vara avloppsledningen. Om avloppsledningen t.ex. skulle blockeras av löv eller andra föremål, skulle en person kunna lyfta på gallret och få tillgång till avloppsledningen och ta bort det som blockerar ledningen. Även om man antar att avloppsledningen inte kan anses vara en del av det underjordiska hålrummet eftersom hela gjutjärnsprodukten ska ge tillgång till det, kan det fortfarande hävdas att avloppsgallret täcker ett linjärt hålrum i marken som har grävts för att avleda vatten. Vidare betonas att det i skälet i fråga anges att tillträdet kan innebära att personer kan titta in i hålrummet, vilket utan tvekan är möjligt för galler till avloppssystem. Den mening som parten citerar måste ses i sitt sammanhang, dvs. tillsammans med skäl 15 och början av skäl 16. Såsom redan nämnts anges att gjutjärnsprodukter i allmänhet består av ”en ram, som är nedsänkt i marken, och antingen ett lock eller ett galler som är i jämnhöjd med den yta som används av fotgängare eller fordon, och som håller för fotgängares eller fordons vikt och tryck. […] Gjutjärnsprodukter syftar till att täcka ett underjordiskt hålrum och måste tåla vikten av motorfordons- eller fotgängartrafik. Locket eller gallret måste vara fast placerat i ramen så att buller eller skador på människor eller fordon undviks”. Undersökningen visade att galler till avloppssystem i allmänhet består av en avloppsledning som är nedsänkt i marken och ett galler som är i jämnhöjd med den yta som används av fotgängare eller fordon, och som håller för fotgängares eller fordons vikt och tryck. Avloppsgallren kan även användas för att ge tillträde till ett underjordiskt hålrum, och de måste tåla vikten av motorfordons- eller fotgängartrafik. Argumentet att det var uppenbart att galler till avloppssystem inte omfattades avvisas därför.

(46)

För att klargöra om resultaten i fråga om galler till avloppssystem var korrekta, undersöktes det i ett andra skede om gallren har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper som andra typer av gjutjärnsprodukter och därför kan anses vara en och samma produkt som de andra typerna av gjutjärnsprodukter.

(47)

Undersökningen bekräftade att galler till avloppssystem är gjutjärnsprodukter av gråjärn eller segjärn, och att de i allmänhet består av en ram som är nedsänkt i marken och ett galler som är i jämnhöjd med ytan. Ramen är placerad direkt ovanpå överdelen av ett hålrum. Avloppsgallren är till för att täcka marken och för att man ska kunna titta in i hålrummet.

(48)

Visserligen är huvudsyftet med galler till avloppssystem att avleda överskottsvatten så att fordon eller flygplan säkert kan använda vägen eller banan, men avloppsgallren syftar även till att täcka ett underjordiskt hålrum, såsom nämns ovan, och måste tåla vikten av fordon. Dessutom är andra typer av gjutjärnsprodukter (t.ex. brunnsbetäckningar) också till för att avleda överskottsvatten.

(49)

När det gäller argumentet att standarden EN 1433 inte förekommer i förordningen om slutgiltiga åtgärder, kan noteras att det i skälen 26 och 27 i avsnittet om likadan produkt görs en hänvisning till EN 124 i samband med ett påstående från några berörda parter att de gjutjärnsprodukter som tillverkades och såldes i Kina och de gjutjärnsprodukter som gemenskapsindustrin tillverkade och sålde inte var likadana. Detta betyder däremot inte att produkter som omfattas av standarden EN 1433 inte omfattades av åtgärderna. En eventuell hänvisning till en viss EN-standard i en förordning görs endast upplysningsvis och betyder inte att det inte kan finnas andra tillämpliga standarder. Standarden EN 1433 var dessutom ny när den ursprungliga undersökningen gjordes (april 2003–mars 2004) – den började tillämpas i augusti 2003 och tillämpades parallellt med nationella standarder fram till augusti 2004. När uppgifterna samlades in under den ursprungliga undersökningen var denna standard därför inte helt i bruk, utan existerade vid sidan av andra standarder som omfattade samma produkt.

(50)

Det bekräftas därför att denna särskilda form av gjutjärnsprodukter har samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper som andra manluckor, brunnslock och andra betäckningar.

(51)

Mot bakgrund av ovanstående står det klart att produkter som omfattas av EN 1433 ingick i produktdefinitionen och bör fortsätta att omfattas av åtgärderna, eftersom skillnaden i huvudsyfte inte kan anses tillräckligt stor för att motivera att detta slags gjutjärnsprodukt utesluts från åtgärderna.

(52)

Med hänsyn till ovanstående analys ansågs det ändamålsenligt att undersöka huruvida formuleringen i artikel 1 i förordningen om slutgiltiga åtgärder och skälen 18–29 i samma förordning stämmer överens med resultaten från den ursprungliga undersökningen och ovannämnda resultat. Med andra ord undersöktes om den normativa delen i förordningen om slutgiltiga åtgärder kanske inte behövde ändras trots allt, och huruvida det kunde hävdas att artikel 1 i sin nuvarande lydelse redan tydligt omfattar gjutjärnsprodukter av segjärn. Här beaktades även de berörda parternas synpunkter på produktdefinitionen i förordningen om slutgiltiga åtgärder.

(53)

I artikel 1.1 i förordningen om slutgiltiga åtgärder fastställs ju att produkter av ”icke-aducerat” gjutjärn ska omfattas. Vid undersökningen framkom att segjärn kan deformeras plastiskt (se skäl 30).

(54)

Således uppstod frågan om segjärn ur teknisk synvinkel alltid måste betraktas som ”icke-aducerat”, dvs. icke smidbart, trots att det kan deformeras plastiskt. Inom materialvetenskapen handlar smidbarhet om huruvida ett material kan deformeras vid tryckspänning, vilket ofta kännetecknas av att materialet kan hamras eller valsas till en tunn plåt. Gemenskapsindustrin hävdade i detta sammanhang att begreppet produkter av ”icke-aducerat” gjutjärn i artikel 1 i förordningen om slutgiltiga åtgärder kunde avse alla gjutjärnsprodukter som inte består av aducerat gjutjärn, vilket skulle inkludera gjutjärnsprodukter av gråjärn och segjärn. Det påstods således att också gjutjärnsprodukter av segjärn, till skillnad från aducerat gjutjärn, är icke-aducerade och därmed omfattas av artikel 1 i förordningen om slutgiltiga åtgärder sedan den trädde i kraft.

(55)

Det kan dock noteras att duktilitet och smidbarhet inte alltid sammanfaller – guld är t.ex. både duktilt och smidbart, medan bly bara är smidbart. Under översynen lades det fram bevisning för att segjärn inte bara kan deformeras under dragspänning utan även till viss grad under tryckspänning. Ur teknisk synvinkel förefaller det därför svårt att hävda att segjärn alltid är att betrakta som icke-aducerat (i vilket fall den normativa delen i förordningen om slutgiltiga åtgärder kanske inte skulle behöva ändras).

(56)

Faktum kvarstår dock att gjutjärnsprodukter av segjärn omfattades av den ursprungliga undersökningen. För att det inte ska råda några tveksamheter om tolkningen bör förordningen om slutgiltiga åtgärder ändras på denna punkt. Framför allt bör det klargöras att produktdefinitionen omfattar produkter av icke-aducerat gjutjärn och av nodulärt gjutjärn (segjärn). Ytterligare ett KN-nummer bör dessutom inkluderas, nämligen KN-nummer ex 7325 99 10 (andra gjutna varor av järn eller stål, av aducerat gjutjärn). Detta är nödvändigt för att se till att den antidumpningstull som ansågs lämplig för (bl.a.) sådana gjutjärnsprodukter av segjärn under den ursprungliga undersökningen fortsättningsvis verkligen kommer att tas ut.

(57)

I tillkännagivandet om inledande av översynen uppmanades berörda parter uttryckligen att lämna synpunkter på en eventuell retroaktiv verkan som slutsatserna kunde komma att få. Flera parter lämnade synpunkter på frågan om retroaktiv verkan under utfrågningarna och i sina inlagor. Över lag motsatte sig alla parter utom gemenskapsindustrin en retroaktiv tillämpning av resultaten från översynen.

(58)

Vid den nuvarande undersökningen framkom att den normativa delen av förordningen om slutgiltiga åtgärder bör ändras så att produktdefinitionen förtydligas och att ytterligare ett KN-nummer bör läggas till. Det förefaller som att vissa aktörer under den tidigare perioden har grundat sitt agerande på marknaden på antagandet att gjutjärnsprodukter av segjärn inte omfattades av antidumpningstullen. Att retroaktivt ålägga import av sådana gjutjärnsprodukter till gemenskapen med antidumpningstull skulle kunna få allvarliga negativa konsekvenser för dessa aktörers näringsverksamhet. Därför anses det mer ändamålsenligt att låta förtydligandet av produktdefinitionen få verkan för framtiden.

(59)

Mot bakgrund av ovanstående anses det ändamålsenligt att ändra förordning (EG) nr 1212/2005 för att förtydliga produktdefinitionen i den förordningen så att den omfattar produkter av icke-aducerat gjutjärn och av nodulärt gjutjärn (segjärn). Dessutom bör ytterligare ett KN-nummer läggas till, nämligen KN-nummer ex 7325 99 10.

(60)

De berörda parterna har underrättats om undersökningsresultaten och förslaget, och deras synpunkter har beaktats när så var lämpligt.

16.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/14

(1)

Den 26 januari 2009 antog rådet beslut 2009/62/EG om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 (2), varvid en uppdaterad förteckning fastställdes över personer, grupper och enheter på vilka den förordningen är tillämplig.

(2)

Rådet har för samtliga personer, grupper och enheter där det var praktiskt möjligt lagt fram motiveringar där man förklarar varför de har upptagits i förteckningen i beslut 2009/62/EG. En person delgavs en ändrad motivering i mars 2009.

(3)

I ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning  (3) informerade rådet personerna, grupperna och enheterna i förteckningen i beslut 2009/62/EG om att det hade beslutat att låta dem kvarstå i förteckningen. Rådet informerade även de berörda personerna, grupperna och enheterna om att de kunde begära en motivering från rådet till att de förts upp på förteckningen, om de inte redan hade meddelats en sådan.

(4)

Rådet har genomfört en total översyn av förteckningen över de personer, grupper och enheter på vilka förordning (EG) nr 2580/2001 är tillämplig, i enlighet med artikel 2.3 i den förordningen. Därvid beaktade rådet de synpunkter som det erhållit från de berörda.

(5)

Rådet har beslutat att det inte längre föreligger skäl till att behålla vissa personer på den förteckning över personer, grupper och enheter på vilka förordning (EG) nr 2580/2001 är tillämplig, och förteckningen bör anpassas i enlighet med detta.

(6)

Rådet har konstaterat att de övriga personer, grupper och enheter som är upptagna i förteckningen i bilagan till denna förordning har varit delaktiga i terroristhandlingar i den mening som avses i artikel 1.2 och 1.3 i rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931/Gusp av den 27 december 2001 om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism (4), att ett beslut avseende dem har fattats av en behörig myndighet i den mening som avses i artikel 1.4 i den gemensamma ståndpunkten samt att de även i fortsättningen bör omfattas av de särskilda restriktiva åtgärder som föreskrivs i förordning (EG) nr 2580/2001.

(7)

Förteckningen över personer, grupper och enheter på vilka förordning (EG) nr 2580/2001 är tillämplig bör följaktligen uppdateras i enlighet med detta.

16.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/17

16.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/19

(1)

Enligt artikel 136.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska importtullen för produkter som omfattas av KN-numren 1001 10 00, 1001 90 91, ex 1001 90 99 (vanligt vete av hög kvalitet), 1002, ex 1005 utom hybrider för utsäde, samt ex 1007, utom hybrider för utsäde, motsvara det interventionspris som gäller för sådana produkter vid import och ökas med 55 % minus det cif-importpris som gäller för sändningen i fråga. Denna tull får dock inte vara högre än tullsatsen i Gemensamma tulltaxan.

(2)

Enligt artikel 136.2 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska, för beräkning av den importtull som avses i punkt 1 i den artikeln, representativa cif-importpriser upprättas regelbundet för produkterna i fråga.

(3)

Enligt artikel 2.2 i förordning (EG) nr 1249/96 ska det pris som ska användas vid beräkningen av importtullen för produkter som omfattas av KN-nummer 1001 10 00, 1001 90 91, ex 1001 90 99 (vete av hög kvalitet), 1002 00, 1005 10 90, 1005 90 00 och 1007 00 90 vara det dagliga representativa cif-importpris som fastställs på det sätt som anges i artikel 4 i den förordningen.

(4)

De importtullar som ska gälla från och med den 16 juni 2009 och som ska tillämpas till dess att ett nytt fastställande träder i kraft bör fastställas.

16.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/22

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 546/2003 (3) föreskrivs att medlemsstaterna varje torsdag ska meddela kommissionen förpackningscentralernas gällande försäljningspris för ägg av klass A från burhöns, genomsnittet av kategorierna L och M. Vissa medlemsstater har införlivat rådets direktiv 1999/74/EG av den 19 juli 1999 om att fastställa miniminormer för skyddet av värphöns (4) genom att inom sina respektive territorier införa strängare djurhälsostandarder än de minimistandarder som fastställs i det direktivet. Vissa uppfödningsmetoder för värphöns tillämpas således inte längre i en del medlemsstater. Av denna anledning ska priset för ägg från frigående höns inomhus meddelas till kommissionen av de medlemsstater som inte längre kan meddela priset för ägg från burhöns.

(2)

Alla meddelanden som avser priser inom köttsektorn ska i harmoniseringssyfte meddelas samma veckodag. Dessa meddelanden bör således lämnas på onsdagar.

(3)

Förordning (EG) nr 546/2003 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

16.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/23

(1)

I artikel 12 i kommissionens förordning (EG) nr 950/2006 av den 28 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för regleringsåren 2006/2007, 2007/2008 och 2008/2009 för import och raffinering av produkter från sockersektorn inom ramen för vissa tullkvoter och förmånsavtal (2) fastställs villkoren för fastställande av leveranskrav med tullfrihet för produkter med KN-nummer 1701, uttryckta som vitsockerekvivalenter, för import med ursprung i länder som undertecknat AVS-protokollet och Indienavtalet.

(2)

Dessa kvantiteter fastställdes preliminärt genom kommissionens förordning (EG) nr 403/2008 av den 6 maj 2008 om att preliminärt fastställa vilka kvantiteter rörsocker som skall omfattas av leveranskrav och som skall importeras enligt AVS-protokollet och Indienavtalet under leveransperioden 2008/2009 (3) och genom kommissionens förordning (EG) nr 1088/2008 av den 5 november 2008 om att preliminärt fastställa vilka kvantiteter rörsocker som ska omfattas av leveranskrav och som ska importeras enligt AVS-protokollet och Indienavtalet under leveransperioden som inleds den 1 juli 2009 (4).

(3)

I artikel 7.1 och 7.2 i AVS-protokollet fastställs bestämmelser för fall då en AVS-stat inte kan leverera den avtalade kvantiteten.

(4)

De behöriga myndigheterna i Barbados, Kongo, Jamaica, Mauritius, Tanzania och Trinidad och Tobago har underrättat kommissionen om att de inte kommer att kunna leverera hela sina avtalade kvantiteter för de två berörda avtalsperioderna.

(5)

Efter samråd med de berörda AVS-staterna ska därför omfördelningen göras av de kvantiteter som inte levereras med syftet att leverans ska kunna genomföras under leveransperioden 2008/2009.

(6)

Leveranskraven för leveransperioden 2008/2009 och den leveransperiod som inleds den 1 juli 2009 bör därför anpassas i enlighet med artikel 12.1, 12.2 c och 12.4 i förordning (EG) nr 950/2006, och förordningarna (EG) nr 403/2008 och (EG) nr 1088/2008 bör därför upphävas.

(7)

I artikel 14.2 i förordning (EG) nr 950/2006 fastställs att punkt 1 i den artikeln inte ska tillämpas på kvantiteter som har omfördelats i enlighet med artikel 7.1 eller 7.2 i AVS-protokollet. Den kvantitet som har omfördelats i enlighet med den här förordningen bör därför importeras före den 30 juni 2009. Denna omfördelning inbegriper också överföringen av kvantiteter från den leveransperiod som inleds den 1 juli 2009. Flexibiliteten i artikel 14.1 i förordning (EG) nr 950/2006 bör därför också gälla den kvantitet som har omfördelats i enlighet med den här förordningen.

(8)

Enligt artikel 153.3 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska importlicenser för socker för raffinering utfärdas enbart till heltidsraffinaderier förutsatt att de berörda kvantiteterna inte överskrider de kvantiteter som får importeras inom ramen för det traditionella försörjningsbehov som avses i artikel 153.1 i förordning (EG) nr 1234/2007. Enligt artikel 155 i förordning (EG) nr 1234/2007 får kommissionen emellertid anta åtgärder som avviker från artikel 153.3 i den förordningen för att säkerställa att AVS/Indiensocker importeras till gemenskapen enligt villkoren i AVS-protokollet och Indienavtalet. För den leveransperiod som inleds den 1 juli 2009 och med hänsyn till prissänkningen på importerat rårörsocker den 1 oktober 2009, kan dessa villkor endast uppfyllas om alla marknadsaktörer kan ha tillgång till importlicenser för socker för raffinering. Det är därför nödvändigt att avvika från artikel 10.1 i förordning (EG) nr 950/2006, som begränsar ansökningar om socker för raffinering till heltidsraffinaderier.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

16.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/26

(1)

I enlighet med artikel 8.2 första stycket i förordning (EG) nr 509/2006 och med tillämpning av artikel 19.3 i den förordningen har Polens ansökan om registrering av beteckningen ”Olej rydzowy” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2).

(2)

Eftersom det inte har inkommit några invändningar till kommissionen i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 509/2006 bör denna beteckning registreras.

(3)

Skyddet i artikel 13.2 i förordning (EG) nr 509/2006 har ej begärts.

16.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/27

(1)

I enlighet med artikel 6.2 första stycket och artikel 17.2 i förordning (EG) nr 510/2006 har Italiens ansökan om registrering av benämningen ”Abbacchio Romano” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2).

(2)

Inga invändningar har anmälts till kommissionen i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 510/2006; och denna benämning bör därför registreras.

16.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/28

(1)

Enligt artikel 18 i kommissionens förordning (EG) nr 543/2008 (2) ska de nationella referenslaboratorierna varje år före den 1 juli tillhandahålla expertstyrelsen resultaten från de kontroller som avser den övervakning av vattenhalten i fjäderfäkött som inrättats enligt den förordningen.

(2)

Alla nationella referenslaboratorier bör ur harmoniseringssynpunkt tillämpa samma mallar och samma adress då de översänder uppgifterna till expertstyrelsen.

(3)

Förordning (EG) nr 543/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

a)

I artikel 18.1 ska andra stycket ersättas med följande:

”De nationella referenslaboratorierna ska varje år före den 1 juli tillhandahålla resultaten från de kontroller som avses i punkt 1 med användning av det formulär som bifogas i bilaga X11a till denna förordning. Resultaten ska läggas fram för förvaltningskommittén för övervägande i enlighet med artikel 195 i förordning (EG) nr 1234/2007”.

b)

En ny bilaga XIIa, som återges i bilagan till denna förordning, ska införas.

16.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/31

(1)

Genom artikel 116 i stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Albanien, å andra sidan (2) (nedan kallat avtalet) inrättas ett stabiliserings- och associeringsråd.

(2)

I enlighet med artikel 117.2 i avtalet ska stabiliserings- och associeringskommittén fastställa sin egen arbetsordning.

(3)

I enlighet med artikel 120.1 i avtalet ska stabiliserings- och associeringsrådet vid utförandet av sina uppgifter biträdas av en stabiliserings- och associeringskommitté.

(4)

I artikel 120.2 och 120.3 i avtalet föreskrivs att stabiliserings- och associeringsrådet i sin arbetsordning ska fastställa stabiliserings- och associeringskommitténs uppgifter och att stabiliserings- och associeringsrådet får delegera vilken som helst av sina befogenheter till stabiliserings- och associeringskommittén.

16.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/37

(1)

Enligt direktiv 91/414/EEG ska det upprättas en gemenskapsförteckning över verksamma ämnen som får användas i växtskyddsmedel.

(2)

Dokumentation om det verksamma ämnet fluopyram lämnades in av Bayer CropScience AG till de tyska myndigheterna den 30 juni 2008 med en begäran om att ämnet skulle föras in i bilaga I till direktiv 91/414/EEG.

(3)

Myndigheterna i Tyskland har uppgett för kommissionen att dokumentationen om detta verksamma ämne efter en första genomgång tycks innehålla de uppgifter som krävs enligt bilaga II till direktiv 91/414/EEG. Dokumentationen verkar även uppfylla uppgiftskraven i bilaga III till direktiv 91/414/EEG i fråga om ett växtskyddsmedel som innehåller detta verksamma ämne. I enlighet med artikel 6.2 i direktiv 91/414/EEG överlämnades dokumentationen därefter av sökanden till kommissionen och övriga medlemsstater och vidarebefordrades till ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

(4)

Genom detta beslut bör det bekräftas formellt på gemenskapsnivå att dokumentationen i princip anses uppfylla uppgiftskraven i bilaga II till direktiv 91/414/EEG och, för minst ett växtskyddsmedel som innehåller det verksamma ämnet i fråga, kraven i bilaga III till samma direktiv.

(5)

Detta beslut bör inte inverka på kommissionens rätt att begära ytterligare uppgifter av sökanden för att klargöra vissa delar av dokumentationen.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

16.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/39

(1)

Den 24 juli 2007 antog Europeiska centralbankens direktion beslut ECB/2007/7 om villkoren för TARGET2-ECB (1).

(2)

ECB-rådet antog riktlinje ECB/2009/9 av den 7 maj 2009 om ändring av riktlinje ECB/2007/2 om ett transeuropeiskt automatiserat system för bruttoavveckling av betalningar i realtid (TARGET2) (2) bland annat för att offentligt ägda kreditinstitut ska erhålla tillträde till TARGET2 eftersom de, mot bakgrund av sin specifika institutionella karaktär enligt gemenskapsrätten, omfattas av likvärdig tillsyn som den tillsyn som de behöriga nationella myndigheterna utövar.

(3)

Mot bakgrund av de ändringar som nyligen gjorts av riktlinje ECB/2007/2 bör definitionen av termen ”credit institution” i bilagan till beslut ECB/2007/7 ersättas.

”—

’credit institution’ means either: (a) a credit institution within the meaning of § 1(1) of the KWG; or (b) another credit institution within the meaning of Article 101(2) of the Treaty that is subject to scrutiny of a standard comparable to supervision by a competent authority.”

16.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/40

(1)

Den 12 juni 2007 antog rådet gemensam åtgärd 2007/405/Gusp (1) om Europeiska unionens polisuppdrag inom ramen för reformen av säkerhetssektorn och dess samverkan med rättsväsendet i Demokratiska republiken Kongo (Eupol RD Congo).

(2)

Den 23 juni 2008 antog rådet gemensam åtgärd 2008/485/Gusp (2) om ändring och förlängning av gemensam åtgärd 2007/405/Gusp till och med den 30 juni 2009.

(3)

Efter samråd med de kongolesiska myndigheterna och andra berörda parter förefaller det vara nödvändigt att förlänga uppdraget med ytterligare en period och den 10 mars 2009 rekommenderade kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik att uppdraget förlängs med ytterligare tolv månader.

(4)

Gemensam åtgärd 2007/405/Gusp bör ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 9.1 ska ersättas med följande:

”1.   Det finansiella referensbelopp som är avsett att täcka utgifterna för uppdraget för perioden 1 juli 2007–30 juni 2008 ska vara 5 500 000 EUR.

Det finansiella referensbelopp som är avsett att täcka utgifterna för uppdraget för perioden 1 juli 2008–31 oktober 2009 ska vara 6 920 000 EUR.

Rådet ska fastställa ett nytt finansiellt referensbelopp för att täcka utgifterna för uppdraget för perioden 1 november 2009–30 juni 2010.”

2.

Artikel 16 andra stycket ska ersättas med följande:

”Den ska upphöra att gälla den 30 juni 2010.”

16.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/41

(1)

Den 24 juli 2008 antog rådet gemensam åtgärd 2008/612/Gusp (1) om utnämning av Ettore F. SEQUI till Europeiska unionens särskilda representant för Afghanistan för perioden från och med den 1 september 2008 till och med den 28 februari 2009.

(2)

Den 16 februari 2009 antog rådet gemensam åtgärd 2009/135/Gusp (2) om förlängning av uppdraget för Europeiska unionens särskilda representant för Afghanistan till och med den 28 februari 2010.

(3)

På grundval av en översyn av gemensam åtgärd 2009/135/Gusp bör uppdraget för den särskilda representanten för Afghanistan utvidgas för att inkludera Pakistan. Gemensam åtgärd 2009/135/Gusp bör därför upphöra att gälla.

(4)

Den särskilda representanten för Afghanistan och Pakistan kommer att genomföra sitt uppdrag i en situation som kan förvärras och inverka menligt på de mål för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken som anges i artikel 11 i fördraget.

a)

bidra till genomförandet av Europeiska unionens och Afghanistans gemensamma uttalande och Afghanistanöverenskommelsen samt resolutioner från FN:s säkerhetsråd och andra relevanta FN-resolutioner,

b)

uppmuntra positiva bidrag till fredsprocessen i Afghanistan från regionala aktörer i Afghanistan och grannländer och därigenom bidra till konsolideringen av den afghanska staten,

c)

bidra till genomförandet av Europeiska unionens och Pakistans gemensamma uttalande samt relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd och andra relevanta FN-resolutioner,

d)

stödja FN i dess nyckelroll, särskilt generalsekreterarens särskilda representant, och

e)

stödja generalsekreterarens/den höge representantens arbete i området.

a)

förmedla Europeiska unionens åsikter om den politiska processen i Afghanistan utifrån de nyckelprinciper som Afghanistan och det internationella samfundet enats om, särskilt Europeiska unionens och Afghanistans gemensamma uttalande och Afghanistanöverenskommelsen,

b)

förmedla Europeiska unionens åsikter om den politiska processen i Pakistan utifrån de centrala principer som växer fram genom regelbundna kontakterna mellan Pakistan och det internationella samfundet, särskilt inom ramen för Ett demokratiskt Pakistans vänner (Group of Friends of Democratic Pakistan),

c)

etablera och upprätthålla nära kontakter med och ge stöd till Afghanistans och Pakistans representativa institutioner, särskilt regeringen och parlamentet; kontakt bör också etableras och upprätthållas med andra afghanska och pakistanska politiker och andra berörda aktörer såväl inom som utom dessa länder,

d)

upprätthålla nära kontakter med relevanta internationella och regionala organisationer, särskilt med FN:s lokala företrädare,

e)

upprätthålla nära kontakt med grannländer och andra berörda länder i regionen, så att deras synpunkter på situationen i Afghanistan och Pakistan och utvecklingen av samarbetet mellan dessa länder och Afghanistan och Pakistan beaktas i Europeiska unionens politik,

f)

informera om framstegen i strävan att uppnå målen för Europeiska unionen och Afghanistans gemensamma uttalande och Afghanistanöverenskommelsen samt Europeiska unionens och Pakistans gemensamma uttalande, särskilt med avseende på

g)

i samråd med företrädarna för medlemsstaterna och kommissionen bidra till att säkerställa att Europeiska unionens politiska strategi avspeglas i dess åtgärder för Afghanistans och Pakistans utveckling,

h)

tillsammans med kommissionen aktivt delta i det gemensamma samordnings- och övervakningsorgan som har inrättats enligt Afghanistanöverenskommelsen och i Ett demokratiskt Pakistans vänner, och

i)

lämna råd om Europeiska unionens deltagande och ståndpunkter vid internationella konferenser om Afghanistan och Pakistan.

a)

upprätta en uppdragsspecifik säkerhetsplan på grundval av riktlinjer från rådets generalsekretariat, vilken inbegriper uppdragsspecifika fysiska, organisatoriska och förfarandemässiga säkerhetsåtgärder, styr hanteringen av en säker personalförflyttning till och inom uppdragsområdet samt hanteringen av säkerhetstillbud och inbegriper en beredskaps- och evakueringsplan för uppdraget,

b)

se till att all personal som utplaceras utanför EU är högriskförsäkrad i enlighet med vad som krävs för förhållandena i uppdragsområdet,

c)

se till att alla medlemmar av hans stab som ska utplaceras utanför EU, inbegripet lokalt kontraktsanställd personal, har genomgått lämplig säkerhetsutbildning före eller vid ankomsten till uppdragsområdet, grundad på den riskklassificering som rådets generalsekretariat har tilldelat uppdragsområdet,

d)

se till att alla överenskomna rekommendationer som framförs i samband med regelbundna säkerhetsbedömningar genomförs samt lämna skriftliga rapporter om genomförandet av dem och om andra säkerhetsfrågor inom ramen för rapporten om genomförandet av uppdraget till generalsekreteraren/den höge representanten, rådet och kommissionen.

16.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/45

(1)

Den 27 december 2001 antog rådet gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp (1).

(2)

Den 26 januari 2009 antog rådet gemensam ståndpunkt 2009/67/Gusp om uppdatering av gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp (2).

(3)

I enlighet med gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp har rådet genomfört en fullständig översyn av förteckningen över personer, grupper och enheter på vilka gemensam ståndpunkt 2009/67/Gusp är tillämplig.

(4)

Rådet har beslutat att det inte längre finns någon grund för att behålla vissa personer på förteckningen över de personer, grupper och enheter på vilka gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp är tillämplig.

(5)

Rådet har konstaterat att övriga personer, grupper och enheter som är upptagna i förteckningen i bilagan till gemensam ståndpunkt 2009/67/Gusp har varit delaktiga i terroristhandlingar i den mening som avses i artikel 1.2 och 1.3 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp, att ett beslut avseende dem har fattats av en behörig myndighet i den mening som avses i artikel 1.4 i den gemensamma ståndpunkten samt att de även i fortsättningen bör omfattas av de särskilda restriktiva åtgärder som avses i den gemensamma ståndpunkten.

(6)

Förteckningen över de personer, grupper och enheter på vilka gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp är tillämplig bör uppdateras i enlighet härmed.

16.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/51