30.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/1

30.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/3

(1)

I förordning (EG) nr 1935/2004 anges det att förordningen även ska tillämpas på aktiva och intelligenta material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel (nedan kallade aktiva och intelligenta material och produkter), och därför är alla bestämmelser om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel (nedan kallade material avsedda att komma i kontakt med livsmedel) även tillämpliga på dessa material och produkter. Andra gemenskapsåtgärder såsom de som förskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet (2) och dess genomförandeåtgärder samt rådets direktiv 87/357/EEG av den 25 juni 1987 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagstiftning om produkter som, på grund av sina yttre egenskaper, kan förväxlas med andra produkter och härigenom utgöra en risk för konsumenternas hälsa och säkerhet (3), gäller också i tillämpliga delar för sådana material och produkter.

(2)

I förordning (EG) nr 1935/2004 fastställs de allmänna principerna för att undanröja skillnaderna mellan medlemsstaternas lagstiftning om material avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Artikel 5.1 i den förordningen föreskriver att särskilda åtgärder får vidtas för grupper av material och produkter, och det ges en detaljerad beskrivning av förfarandet för godkännande av ämnen på gemenskapsnivå när det i en särskild åtgärd föreskrivs en förteckning över ämnen som har godkänts.

(3)

Förordning (EG) nr 1935/2004 innehåller vissa regler som ska tillämpas på aktiva och intelligenta material och produkter. Bland annat finns det föreskrifter om avgivna aktiva ämnen som ska överensstämma med gemenskapens och medlemsstaternas livsmedels- och märkningsbestämmelser. Särskilda regler bör fastställas genom en särskild åtgärd.

(4)

Denna förordning är en särskild åtgärd i den mening som avses i artikel 5.1 b i förordning (EG) nr 1935/2004. Denna förordning bör ange de särskilda regler för aktiva och intelligenta material och produkter som utöver de allmänna kraven i förordning (EG) nr 1935/2004 ska tillämpas för att de ska kunna användas på ett säkert sätt.

(5)

Det finns många olika typer av aktiva och intelligenta material och produkter. De ämnen som framkallar den aktiva eller intelligenta funktionen kan levereras i en separat behållare, t.ex. en liten papperspåse, eller också kan ämnena införlivas direkt med förpackningsmaterialet, t.ex. plasten i en plastflaska. Dessa ämnen, som framkallar den aktiva eller intelligenta funktionen hos dessa material och produkter (nedan kallade komponenterna), bör utvärderas i enlighet med denna förordning. De passiva delarna, t.ex. behållaren, den förpackning som omsluter behållaren samt det förpackningsmaterial där ämnet införlivas bör omfattas av de särskilda gemenskapsbestämmelser eller nationella bestämmelser som ska tillämpas på sådana material och produkter.

(6)

De aktiva och intelligenta materialen och produkterna kan bestå av ett eller flera lager eller delar av olika typer av material, t.ex. plast, papper och kartong eller beläggningar och lacker. Kraven på dessa material kan antingen vara harmoniserade fullt ut eller endast delvis, eller också är de ännu inte harmoniserade på gemenskapsnivå. De regler som fastställs i denna förordning bör tillämpas utan att det påverkar de gemenskapsbestämmelser eller nationella bestämmelser som reglerar sådana material.

(7)

Det enskilda ämne eller i förekommande fall den kombination av ämnen som utgör komponenterna bör utvärderas i syfte att se till att de är säkra och uppfyller kraven i förordning (EG) nr 1935/2004. I vissa fall kan det vara nödvändigt att utvärdera och godkänna kombinationen av ämnen, om den aktiva eller intelligenta funktionen kräver samverkan mellan olika ämnen som leder till att funktionen förbättras eller till att det uppstår nya ämnen som framkallar den aktiva eller intelligenta funktionen.

(8)

I förordning (EG) nr 1935/2004 föreskrivs att om de särskilda åtgärderna omfattar en förteckning över ämnen som är godkända för användning inom gemenskapen vid tillverkning av material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel, bör dessa ämnen genomgå en säkerhetsbedömning innan de godkänns.

(9)

Den som önskar släppa ut aktiva och intelligenta material och produkter eller komponenter därav på marknaden, dvs. sökanden, bör lägga fram alla de uppgifter som behövs för en säkerhetsbedömning av ämnet eller vid behov av den kombination av ämnen som utgör komponenten.

(10)

Säkerhetsbedömningen av ett ämne eller en kombination av ämnen som utgör komponenterna bör utföras av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad livsmedelsmyndigheten) efter det att en giltig ansökan har lämnats in i enlighet med artiklarna 9 och 10 i förordning (EG) nr 1935/2004. För att underrätta sökanden om de uppgifter som ska lämnas in för säkerhetsbedömningen bör livsmedelsmyndigheten offentliggöra detaljerade riktlinjer för hur ansökan ska göras och lämnas in. För att det ska bli möjligt att se till att eventuella begränsningar följs är det nödvändigt att sökanden anger en lämplig analysmetod för detektion och kvantifiering av ämnet. Livsmedelsmyndigheten bör bedöma om analysmetoden är ändamålsenlig när det gäller att se till att föreslagna begränsningar följs.

(11)

Säkerhetsbedömningen av ett visst ämne eller en kombination av ämnen bör följas av ett riskhanteringsbeslut om huruvida ämnet bör införas i gemenskapens förteckning över godkända ämnen som får användas i aktiva och intelligenta komponenter (nedan kallad gemenskapsförteckningen). Beslutet bör antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet som avses i artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1935/2004 för att säkerställa ett nära samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna.

(12)

Gemenskapsförteckningen bör innehålla uppgifter om ämnets identitet, villkor för användning samt begränsningar och/eller specifikationer för användning av ämnet eller av kombinationen av ämnen, och vid behov även för den komponent eller det material eller den produkt där de tillsatts eller införlivats. Ett ämnes identitet bör åtminstone anges med namnet samt, i förekommande fall och vid behov, uppgift om CAS-nummer, partikelstorlek, sammansättning eller annan specifikation.

(13)

I aktiva material och produkter kan avsiktligt ha införlivats ämnen som är avsedda att avges i livsmedel. Eftersom dessa ämnen avsiktligt tillsätts i livsmedlet bör de endast användas i enlighet med de villkor för användning av dem i livsmedel som anges i relevanta gemenskapsbestämmelser eller nationella bestämmelser. Om det finns bestämmelser om godkännande av ämnet i gemenskapslagstiftningen eller den nationella lagstiftningen bör ämnet och dess användning uppfylla kraven för godkännande enligt den särskilda lagstiftningen om livsmedel, t.ex. lagstiftningen om tillsatser i livsmedel. Tillsatser och enzymer i livsmedel kan även ympas eller immobiliseras på materialet och ha en teknisk effekt på livsmedlet. Sådana tillämpningar omfattas av lagstiftningen om tillsatser och enzymer i livsmedel och bör därför hanteras på samma sätt som avgivna aktiva ämnen.

(14)

Intelligenta förpackningssystem ger användaren information om livsmedlets tillstånd och bör inte avge sina beståndsdelar i livsmedlet. Intelligenta system kan vara placerade på utsidan av förpackningen och kan vara separerade från livsmedlet genom en funktionell barriär, dvs. en barriär i material eller produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel som förhindrar migration av ämnen bakom den barriären till livsmedlet. Bakom en funktionell barriär får icke-godkända ämnen användas förutsatt att de uppfyller vissa krav och att migrationen av dem ligger under en viss given detektionsgräns. Eftersom det kan röra sig om livsmedel för barn och andra särskilt känsliga personer och med hänsyn till svårigheterna med denna typ av analys som är förknippad med hög analystolerans, bör en maximinivå på 0,01 mg/kg i livsmedel fastställas för migrationen av ett icke godkänt ämne genom en funktionell barriär. Ny teknik som möjliggör framställning av ämnen med begränsad partikelstorlek, t.ex. nanopartiklar, som uppvisar kemiska och fysikaliska egenskaper som väsentligt skiljer sig från egenskaperna hos ämnet i en större partikelstorlek bör riskbedömas från fall till fall fram till dess att det finns bättre kunskap om sådan ny teknik. De bör därför inte omfattas av begreppet funktionell barriär.

(15)

Den särskilda gemenskapsåtgärd som omfattar den passiva delen av ett aktivt eller intelligent material kan innehålla bestämmelser som innebär krav på inerthet hos materialet, t.ex. ett gränsvärde för den totala migrationen till plastmaterial. Om en avgivande aktiv komponent införlivas med ett material avsett att komma i kontakt med livsmedel på vilket en viss gemenskapsåtgärd ska tillämpas kan det finnas en risk för att den totala migrationsgränsen överskrids till följd av att det aktiva ämnet avges. Eftersom den aktiva funktionen inte är en inneboende egenskap hos det passiva materialet bör mängden avgivet aktivt ämne inte räknas in i det totala migrationsvärdet.

(16)

Enligt artikel 4.5 i förordning (EG) nr 1935/2004 ska aktiva och intelligenta material och produkter som redan har kommit i kontakt med livsmedel märkas på lämpligt sätt så att konsumenten kan identifiera oätliga delar. För att undvika otydlighet på konsumentnivå är det nödvändigt att denna information är enhetlig. Aktiva och intelligenta material och produkter bör därför märkas med en lämplig påskrift och om det är tekniskt möjligt åtföljas av en symbol, om materialen och produkterna eller delar av dem kan uppfattas som ätliga.

(17)

Enligt artikel 16 i förordning (EG) nr 1935/2004 ska material och produkter åtföljas av en skriftlig förklaring om överensstämmelse där det anges att de överensstämmer med de regler som gäller för dem. I syfte att stärka samordningen och leverantörernas ansvar i varje tillverkningsled ska enligt artikel 5.1 h och i i den förordningen de ansvariga personerna dokumentera överensstämmelsen med de relevanta reglerna genom en förklaring om överensstämmelse som kunderna har tillgång till. Dessutom ska det för varje tillverkningsled finnas underlagsdokumentation som stödjer innehållet i förklaringen om överensstämmelse. Denna dokumentation bör vara tillgänglig för tillsynsmyndigheterna.

(18)

Enligt artikel 17.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (4) ska livsmedelsföretagarna se till att livsmedlen uppfyller de relevanta reglerna i livsmedelslagstiftningen. I artikel 15.1 e i förordning (EG) nr 1935/2004 anges det att aktiva material och produkter som när de släpps ut på marknaden ännu inte kommit i kontakt med livsmedel ska åtföljas av information om tillåtna användningsområden samt annan lämplig information, t.ex. namnet på och mängden av de ämnen som avges av den aktiva komponenten, så att livsmedelsföretagare som använder dessa material och produkter kan följa andra relevanta gemenskapsbestämmelser eller, om sådana saknas, nationella bestämmelser tillämpliga på livsmedel, inklusive bestämmelserna om märkning av livsmedel. I detta syfte bör livsmedelsföretagarna, med vederbörlig hänsyn till kraven på konfidentialitet, ha tillgång till relevant information så att de kan se till att migrationen eller den avsiktliga avgivningen till livsmedel från aktiva och intelligenta material och produkter överensstämmer med de specifikationer och begränsningar som följer av gemenskapens eller medlemsstaternas livsmedelslagstiftning.

(19)

Eftersom flera aktiva och intelligenta material och produkter redan finns på marknaden i medlemsstaterna bör det införas bestämmelser för att se till att övergången till ett gemenskapsförfarande för godkännande sker smidigt och inte stör den befintliga marknaden för dessa material och produkter. Sökandena bör få tillräckligt med tid på sig för att lägga fram den information som behövs för säkerhetsbedömningen av de ämnen eller den kombination av ämnen som utgör komponenten. Därför bör sökandena få en tidsfrist på 18 månader för att lägga fram informationen om de aktiva och intelligenta materialen och produkterna. Det bör också vara möjligt att lämna in ansökningar om godkännande av ett nytt ämne eller en kombination av ämnen under denna artonmånadersperiod.

(20)

Livsmedelsmyndigheten bör utan dröjsmål utvärdera alla ansökningar om befintliga eller nya ämnen som utgör de komponenter för vilka det under den inledande ansökningsfasen lämnats in en giltig ansökan i tid och i enlighet med livsmedelsmyndighetens riktlinjer.

(21)

En gemenskapsförteckning över godkända ämnen bör upprättas av kommissionen när en säkerhetsbedömning har genomförts för alla ämnen för vilka en giltig ansökan inom den inledande artonmånadersperioden sänts in i enlighet med livsmedelsmyndighetens riktlinjer. För att garantera rättvisa och lika villkor för alla sökande bör gemenskapsförteckningen upprättas i ett enda steg.

(22)

Bestämmelserna om en förklaring om överensstämmelse och de särskilda märkningsbestämmelserna bör inte bli tillämpliga förrän sex månader efter det att denna förordning trätt i kraft, så att företagarna får tillräcklig tid på sig att anpassa sig till de nya reglerna.

(23)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

aktiva material och produkter: material och produkter som är avsedda att förlänga ett förpackat livsmedels hållbarhetstid eller bevara eller förbättra ett förpackat livsmedels tillstånd; de är utformade så att de avsiktligt innehåller komponenter som avger eller absorberar ämnen i eller från det förpackade livsmedlet eller i livsmedlets omgivning.

b)

intelligenta material och produkter: material och produkter som övervakar förpackade livsmedels tillstånd eller livsmedlens omgivning.

c)

komponent: ett enskilt ämne eller en kombination av enskilda ämnen som framkallar ett materials eller en produkts aktiva och/eller intelligenta funktion, inklusive produkten av reaktioner in situ mellan dessa ämnen. Detta innefattar inte de passiva delarna, såsom det material till vilka de tillsatts eller i vilka de införlivats.

d)

funktionell barriär: en barriär som består av ett eller flera skikt av material avsedda att komma i kontakt med livsmedel och som säkerställer att det färdiga materialet eller slutprodukten uppfyller kraven i artikel 3 i förordning (EG) nr 1935/2004 och i den här förordningen.

e)

avgivande aktiva material och produkter: aktiva material och produkter som är utformade så att de avsiktligt innehåller komponenter som avger ämnen i eller på det förpackade livsmedlet eller i livsmedlets omgivning.

f)

avgivna aktiva ämnen: ämnen som är avsedda att från avgivande aktiva material och produkter avges i eller på det förpackade livsmedlet eller i livsmedlets omgivning och fylla en funktion i livsmedlet.

a)

är lämpliga och effektiva med hänsyn till sitt avsedda ändamål,

b)

uppfyller de allmänna kraven i artikel 3 i förordning (EG) nr 1935/2004,

c)

uppfyller de särskilda kraven i artikel 4 i förordning (EG) nr 1935/2004,

d)

uppfyller märkningskraven i artikel 15.1 e i förordning (EG) nr 1935/2004,

e)

uppfyller kraven om sammansättning i kapitel II i den här förordningen,

f)

uppfyller kraven om märkning och förklaring i kapitel III och IV i den här förordningen.

a)

Avgivna aktiva ämnen som uppfyller villkoren i artikel 9.

b)

Ämnen som omfattas av gemenskapsbestämmelser eller nationella bestämmelser om livsmedel, och som tillsats eller införlivats i aktiva material eller produkter med metoder som ympning eller immobilisering för att ha en teknisk effekt på livsmedlet, förutsatt att de uppfyller villkoren i artikel 9.

c)

Ämnen som används i komponenter som inte kommer i direkt kontakt med livsmedel eller ett livsmedels omgivning och som är separerade från livsmedlet genom en funktionell barriär, förutsatt att de uppfyller villkoren i artikel 10 och inte tillhör någon av följande kategorier:

a)

Ämnets eller ämnenas identitet.

b)

Ämnets eller ämnenas funktion.

c)

Referensnummer.

d)

Vid behov användningsvillkoren för ämnet eller ämnena eller komponenten.

e)

Vid behov begränsningar och/eller specifikationer för användningen av ämnet eller ämnena.

f)

Vid behov användningsvillkoren för det material till vilket ämnet eller komponenten tillsatts eller den produkt i vilken ämnet eller komponenten införlivats.

a)

med orden ”FÅR INTE FÖRTÄRAS”, och

b)

om det är tekniskt möjligt med den symbol som återges i bilaga I.

30.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/12

(1)

Tidsfristerna för utbetalningar till stödmottagare enligt gemenskapens jordbrukslagstiftning måste följas av medlemsstaterna. I artikel 16 i förordning (EG) nr 1290/2005 föreskrivs att om de utbetalande organen överskrider dessa betalningsfrister ska detta medföra att utgifterna inte berättigar till gemenskapsfinansiering utom i de fall, på de villkor och inom de gränser som fastställs i enlighet med proportionalitetsprincipen.

(2)

Enligt artikel 9 i kommissionens förordning (EG) nr 883/2006 (2) ska inget avdrag göras om de försenade utbetalningarna motsvarar högst 4 % av de utbetalningar som gjorts inom tidsfristerna.

(3)

Kommissionen lade fram en förklaring vid mötet i särskilda jordbrukskommittén den 6 oktober 2008 (3) om en ökning från 4 % till 5 % av den marginal som avses i artikel 9 i förordning (EG) nr 883/2006. Det är därför lämpligt att öka marginalen för stödberättigande sena betalningar. Den nya marginalen bör gälla när betalningsfristen löper ut efter den 15 oktober 2009.

(4)

I artikel 8.1 i rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003 (4) föreskrivs att det sammanlagda nettobelopp i direktstöd som beviljas i en medlemsstat för ett kalenderår, efter tillämpning av modulering och frivillig modulering och utan att budgetdisciplinen åsidosätts, med undantag av direktstöd som beviljas enligt rådets förordningar (EG) nr 247/2006 (5) och (EG) nr 1405/2006 (6), inte ska vara högre än de tak som föreskrivs i bilaga IV till förordning (EG) nr 73/2009. För att säkerställa budgetdisciplin bör särskilda bestämmelser fastställas för att undvika att bristande efterlevnad av betalningsfrister leder till sammanlagda utgifter för direktstöd som överstiger taken under motsvarande budgetår.

(5)

Enligt aktuell praxis och för att säkerställa öppenhet bör dessutom vissa bestämmelser förtydligas ytterligare.

(6)

Förordning (EG) nr 883/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

Ändringarna bör gälla från och med den 16 oktober 2009 för medlemsstaternas inkomster och utgifter för 2010 och följande budgetår.

(8)

Åtgärderna i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för jordbruksfonderna.

1.

Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

2.

I artikel 19 ska punkt 4 ersättas med följande:

”4.   Belopp som hållits inne i enlighet med artiklarna 3 och 4 i förordning (EG) nr 1259/1999 eller artikel 1 i förordning (EG) nr 1655/2004, samt eventuell ränta på dessa belopp, som inte har betalats ut i enlighet med artikel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 963/2001 (10) eller artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1655/2004 ska gottskrivas EGFJ för utgifter för oktober månad för det aktuella räkenskapsåret. I förekommande fall är det den växelkurs som avses i artikel 7.2 i den här förordningen som ska användas.

30.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/15

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1898/2005 (2) infördes närmare bestämmelser om tillämpningen av stödsystemet för försäljning av överskott av vissa mjölkprodukter. Detta system, som infördes genom artikel 101 i förordning (EG) nr 1234/2007, avskaffades genom rådets förordning (EG) nr 72/2009 av den 19 januari 2009 om ändring av den gemensamma jordbrukspolitiken genom ändring av förordningarna (EG) nr 247/2006, (EG) nr 320/2006, (EG) nr 1405/2006, (EG) nr 1234/2007, (EG) nr 3/2008 och (EG) nr 479/2008 samt genom upphävande av förordningarna (EEG) nr 1883/78, (EEG) nr 1254/89, (EEG) nr 2247/89, (EEG) nr 2055/93, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 2596/97, (EG) nr 1182/2005 och (EG) nr 315/2007 (3).

(2)

I detta sammanhang och med sikte på mer kostnadseffektiva avsättningsmöjligheter för interventionssmör och i förenklingssyfte bör även bestämmelserna om försäljning från interventionslager för användning vid framställningen av konditorivaror, glass och andra livsmedel avskaffas.

(3)

Kommissionens förordning (EG) nr 1898/2005 bör därför upphöra att gälla.

(4)

Artikel 101 i förordning (EG) nr 1234/2007 stryks genom förordning (EG) nr 72/2009 från och med den 1 juli 2009. Förordning (EG) nr 1898/2005 bör därför upphöra att gälla från och med den dagen. Enligt artikel 78 i förordning (EG) nr 1898/2005 får smöret dock övertas från den tjugonde dagen i månaden före den kalendermånad som anges på kupongen fram till den tionde dagen månaden efter den kalendermånaden. För att aktörer fullt ut ska kunna utnyttja de kuponger som är giltiga till och med utgången av juni månad 2009 bör kapitel IV i förordning (EG) nr 1898/2005 fortsätta att gälla för dessa kuponger.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

30.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/16

(1)

Enligt artikel 136.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska importtullen för produkter som omfattas av KN-numren 1001 10 00, 1001 90 91, ex 1001 90 99 (vanligt vete av hög kvalitet), 1002, ex 1005 utom hybrider för utsäde, samt ex 1007, utom hybrider för utsäde, motsvara det interventionspris som gäller för sådana produkter vid import och ökas med 55 % minus det cif-importpris som gäller för sändningen i fråga. Denna tull får dock inte vara högre än tullsatsen i Gemensamma tulltaxan.

(2)

Enligt artikel 136.2 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska, för beräkning av den importtull som avses i punkt 1 i den artikeln, representativa cif-importpriser upprättas regelbundet för produkterna i fråga.

(3)

Enligt artikel 2.2 i förordning (EG) nr 1249/96 ska det pris som ska användas vid beräkningen av importtullen för produkter som omfattas av KN-nummer 1001 10 00, 1001 90 91, ex 1001 90 99 (vete av hög kvalitet), 1002 00, 1005 10 90, 1005 90 00 och 1007 00 90 vara det dagliga representativa cif-importpris som fastställs på det sätt som anges i artikel 4 i den förordningen.

(4)

De importtullar som ska gälla från och med den 1 juni 2009 och som ska tillämpas till dess att ett nytt fastställande träder i kraft bör fastställas.

30.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/19

(1)

Enligt artikel 104 i fördraget ska medlemsstaterna undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser.

(2)

Stabilitets- och tillväxtpakten syftar till att genom sunda offentliga finanser stärka förutsättningarna för prisstabilitet och stark hållbar tillväxt som kan bidra till ökad sysselsättning.

(3)

Beslut om att det föreligger ett alltför stort underskott följer det förfarande vid alltför stora underskott som anges i artikel 104 i fördraget och förtydligas i rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997, om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (1) (som utgör en del av stabilitets- och tillväxtpakten). I protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som bifogats fördraget anges närmare bestämmelser om genomförandet av förfarandet vid alltför stora underskott. I rådets förordning (EG) nr 3605/93 (2) anges närmare regler och definitioner för tillämpningen av bestämmelserna i nämnda protokoll.

(4)

Reformen av stabilitets- och tillväxtpakten 2005 avsåg att stärka dess effektivitet och ekonomiska underbyggnad samt att säkerställa de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. Syftet var särskilt att hela den ekonomiska och finanspolitiska bakgrunden ska beaktas under hela förfarandet vid alltför stora underskott. Därigenom blir stabilitets- och tillväxtspakten ett ramverk till stöd för politiska åtgärder för att snabbt återgå till sunda offentliga finanser, samtidigt som den ekonomiska situationen beaktas.

(5)

Enligt artikel 104.5 i fördraget ska kommissionen lämna ett yttrande till rådet, om den anser att det föreligger eller kan uppstå ett alltför stort underskott i en medlemsstat. Efter att ha tagit hänsyn till sin rapport i enlighet med artikel 104.3 och med beaktande av ekonomiska och finansiella kommitténs yttrande i enlighet med artikel 104.4, drog kommissionen slutsatsen att det föreligger ett alltför stort underskott i Frankrike. Kommissionen lämnade därför ett sådant yttrande om Frankrike till rådet den 24 mars 2009 (3).

(6)

I artikel 104.6 i fördraget fastställs att rådet ska beakta eventuella synpunkter från den berörda medlemsstaten, innan det efter en allsidig bedömning avgör om ett alltför stort underskott föreligger. När det gäller Frankrike leder den allsidiga bedömningen till följande slutsatser.

(7)

Enligt de franska myndigheternas uppgifter av den 6 februari 2009 uppgick det offentliga underskottet i Frankrike till 3,2 % av BNP år 2008 (4) och överskred därmed referensvärdet på 3 % av BNP. I kommissionens rapport enligt artikel 104.3 anses underskottet ligga nära referensvärdet på 3 % av BNP, men överskridandet av referensvärdet kan inte betecknas som varande av undantagsvis art i den mening som avses i fördraget och stabilitets- och tillväxtpakten, eftersom BNP-tillväxten beräknas ha uppgått till 0,7 % av BNP år 2008, jämfört med 2,2 % år 2007. Överskridandet av referensvärdet kan inte anses vara tillfälligt. I kommissionens interimsprognos från januari 2009 beräknas det offentliga underskottet uppgå till 5,4 % av BNP år 2009 och med oförändrad politik sjunka något till 5 % år 2010, i och med att de finanspolitiska effekterna av återhämtningsplanen upphör. Därmed uppfylls inte fördragets underskottskriterium.

(8)

Enligt artikel 2.4 i förordning (EG) nr 1467/97 får ”faktorer av betydelse” bara beaktas vid stegen mot rådets beslut att det föreligger ett alltför stort underskott i enlighet med artikel 104.6, om underskottet uppfyller de båda villkoren att ligga nära referensvärdet och att överskrida det tillfälligt. I Frankrikes fall uppfylls inte dessa båda villkor. Därför beaktas inga andra faktorer av betydelse vid de steg som leder fram till detta beslut.

30.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/21

(1)

Enligt artikel 104 i fördraget ska medlemsstaterna undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser.

(2)

Stabilitets- och tillväxtpakten syftar till att genom sunda offentliga finanser stärka förutsättningarna för prisstabilitet och stark varaktig tillväxt som kan bidra till ökad sysselsättning.

(3)

Beslut om att det föreligger ett alltför stort underskott följer det förfarande vid alltför stora underskott som anges i artikel 104 i fördraget och klargörs i rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (1), som utgör en del av stabilitets- och tillväxtpakten. I protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott, som är fogat till fördraget anges ytterligare bestämmelser om genomförandet av förfarandet vid alltför stora underskott. I rådets förordning (EG) nr 3605/93 (2) anges närmare regler och definitioner för tillämpningen av bestämmelserna i nämnda protokoll.

(4)

Reformen av stabilitets- och tillväxtpakten 2005 avsåg att stärka dess effektivitet och ekonomiska underbyggnad samt att säkerställa de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. Syftet var särskilt att hela den ekonomiska och finanspolitiska bakgrunden ska beaktas under hela förfarandet vid alltför stora underskott. Därigenom blir pakten ett ramverk till stöd för politiska åtgärder för att skyndsamt återställa sunda offentliga finanser samtidigt som den ekonomiska situationen beaktas.

(5)

Enligt artikel 104.5 i fördraget ska kommissionen avge ett yttrande till rådet, om den anser att det föreligger eller kan uppstå ett alltför stort underskott i en medlemsstat. Efter att ha tagit hänsyn till sin rapport i enlighet med artikel 104.3 och med beaktande av ekonomiska och finansiella kommitténs yttrande i enlighet med artikel 104.4, drog kommissionen slutsatsen att det föreligger ett alltför stort underskott i Grekland. Kommissionen avgav därför ett sådant yttrande om Grekland till rådet den 24 mars 2009 (3).

(6)

I artikel 104.6 i fördraget fastställs att rådet ska beakta eventuella synpunkter från den berörda medlemsstaten, innan det, efter en allsidig bedömning, avgör om ett alltför stort underskott föreligger. När det gäller Grekland leder denna allsidiga bedömning till följande slutsatser.

(7)

Underskottet i den offentliga sektorns finanser i Grekland uppgick till 3,5 % av BNP år 2007 och översteg därmed fördragets referensvärde på 3 % av BNP. I kommissionens interimsprognos från januari 2009 beräknas underskottet i de offentliga finanserna exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder uppgå till 3,6 % av BNP 2008 (eller 3,4 % inbegripet engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder). Denna uppskattning baseras på en real BNP-tillväxt på 2,9 % år 2008 och tar hänsyn till de senaste uppgifterna om genomförandet av 2008 års budgetlag. För 2009 uppskattar kommissionen i sin interimsprognos från januari 2009 att det offentliga underskottet exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder kommer att uppgå till 4,4 % av BNP (3,7 % inklusive engångsinkomster). Detta baseras på en beräknad real BNP-tillväxt på 0,2 % och på en försiktig bedömning av 2009 års budgetlag som godkändes av parlamentet den 21 december. Underskottet 2010 beräknas bli 4,2 % av BNP baserat på det sedvanliga antagandet om oförändrad politik och antagandet om att engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder avslutas. Därmed uppfylls inte fördragets underskottskriterium.

(8)

Den offentliga bruttoskulden uppgick till 94,8 % av BNP 2007 och 94,6 % av BNP 2008, betydligt över fördragets referensvärde på 60 %. I kommissionens interimsprognos från januari 2009 beräknas den offentliga sektorns skuldkvot öka ytterligare till 96,25 % av BNP 2009 och 98,5 % 2010. De nuvarande underskottsnivåerna och uppskattningarna av tillväxten på medellång sikt är inte förenliga med en skuldkvot som utvecklas i riktning mot en nivå under 60 % av BNP. Skuldnivån kan inte anses minska i tillräcklig utsträckning och närma sig referensvärdet i tillfredsställande takt i den mening som avses i fördraget och stabilitets- och tillväxtpakten.

(9)

Enligt artikel 2.4 i förordning (EG) nr 1467/97 ska hänsyn till ”faktorer av betydelse” bara tas i de steg som leder fram till rådets beslut om att det föreligger ett alltför stort underskott i enlighet med artikel 104.6, om de båda villkoren – att underskottet fortsätter att ligga nära referensvärdet och att referensvärdet endast tillfälligt överskrids – helt uppfylls. I Greklands fall uppfylls inte dessa båda villkor. Därför beaktas inte faktorer av betydelse i de steg som leder fram till detta beslut.

30.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/23

(1)

Enligt artikel 104 i fördraget ska medlemsstaterna undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser.

(2)

Stabilitets- och tillväxtpakten syftar till att genom sunda offentliga finanser stärka förutsättningarna för prisstabilitet och stark hållbar tillväxt som kan bidra till ökad sysselsättning.

(3)

Beslut om att det föreligger ett alltför stort underskott följer det förfarande vid alltför stora underskott som anges i artikel 104 i fördraget och förtydligas i rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (1) (som utgör en del av stabilitets- och tillväxtpakten). I protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott, fogat till fördraget, anges närmare bestämmelser om genomförandet av detta förfarande. I rådets förordning (EG) nr 3605/93 (2) anges närmare regler och definitioner för tillämpningen av bestämmelsen i nämnda protokoll.

(4)

Pakten ändrades 2005 för att stärka dess effektivitet och ekonomiska underbyggnad samt för att säkerställa de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. Syftet var särskilt att hela den ekonomiska och finanspolitiska bakgrunden ska beaktas under hela förfarandet vid alltför stora underskott. Därigenom blir pakten ett ramverk till stöd för politiska åtgärder för att snabbt återgå till sunda offentliga finanser, samtidigt som den ekonomiska situationen beaktas.

(5)

Enligt artikel 104.5 i fördraget ska kommissionen avge ett yttrande till rådet, om den anser att det föreligger eller kan uppstå ett alltför stort underskott i en medlemsstat. Efter att ha tagit hänsyn till sin rapport enligt artikel 104.3 och med beaktande av ekonomiska och finansiella kommitténs yttrande enligt artikel 104.4, drog kommissionen slutsatsen att det föreligger ett alltför stort underskott i Irland. Kommissionen lämnade därför ett sådant yttrande om Irland till rådet den 24 mars 2009 (3).

(6)

I artikel 104.6 i fördraget fastställs att rådet ska beakta eventuella synpunkter från den berörda medlemsstaten, innan det efter en allsidig bedömning avgör om ett alltför stort underskott föreligger. När det gäller Irland leder den allsidiga bedömningen till följande slutsatser.

(7)

Enligt det uppdaterade stabilitetsprogrammet uppgick det irländska underskottet i de offentliga finanserna till 6,3 % av BNP år 2008 och överskred därmed referensvärdet på 3 % av BNP. Underskottet låg inte nära referensvärdet på 3 % av BNP utan överskridandet över referensvärdet kan betecknas som undantagsvis. Det har framför allt orsakats av en allvarlig konjunkturnedgång i den mening som avses i fördraget och stabilitets- och tillväxtpakten. Enligt kommissionens interimsprognos från januari 2009 har den reala BNP-tillväxten i Irland varit kraftigt negativ under 2008 (-2,0 %, dvs. något sämre än de irländska myndigheternas prognos på -1,4 % i tillägget från januari 2009 till det uppdaterade stabilitetsprogrammet).

(8)

Överskridandet av referensvärdet kan dessutom inte betraktas som övergående. Underskottet kommer att öka till 11 % av BNP 2009, enligt kommissionens interimsprognos från januari 2009, där åtgärderna för innevarande år i budgeten för 2009 beaktas (men inte det extra konsolideringspaket på 1 % av BNP som aviserades i februari 2009). Vid oförändrad politik kommer underskottet att öka ytterligare till 13 % av BNP år 2010. Fördragets krav vad gäller underskottskriteriet uppfylls inte.

(9)

Den offentliga bruttoskulden motsvarade 40,6 % av BNP 2008 och underskrider därmed tröskelvärdet på 60 % av BNP. Enligt kommissionens interimsprognos från januari 2009 torde emellertid skuldnivån fortsätta att öka snabbt och överskrida referensvärdet på 60 % av BNP 2010.

(10)

Enligt artikel 2.4 i förordning (EG) nr 1467/97 ska ”faktorer av betydelse” bara beaktas i samband med de steg som föregår rådets beslut att det föreligger ett alltför stort underskott i enlighet med artikel 104.6, om underskottet både uppfyller villkoret att ligga nära referensvärdet och vara övergående. I Irlands fall uppfylls inte dessa bägge villkor. Därför beaktas inga andra faktorer av betydelse i samband med de steg som föregår detta beslut.

30.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/25

(1)

Enligt artikel 104 i fördraget ska medlemsstaterna undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser.

(2)

Stabilitets- och tillväxtpakten syftar till att genom sunda offentliga finanser stärka förutsättningarna för prisstabilitet och stark hållbar tillväxt som kan bidra till ökad sysselsättning.

(3)

Beslut om att det föreligger ett alltför stort underskott följer det förfarande vid alltför stora underskott som anges i artikel 104 i fördraget och förtydligas i rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (1) (som utgör en del av stabilitets- och tillväxtpakten). I protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott, fogat till fördraget, anges närmare bestämmelser om genomförandet av detta förfarande. I rådets förordning (EG) nr 3605/93 (2) anges närmare regler och definitioner för tillämpningen av bestämmelsen i nämnda protokoll.

(4)

Pakten ändrades 2005 för att stärka dess effektivitet och ekonomiska underbyggnad samt för att säkerställa de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. Syftet var särskilt att hela den ekonomiska och finanspolitiska bakgrunden ska beaktas under hela förfarandet vid alltför stora underskott. Därigenom blir pakten ett ramverk till stöd för politiska åtgärder för att snabbt återgå till sunda offentliga finanser, samtidigt som den ekonomiska situationen beaktas.

(5)

Enligt artikel 104.5 i fördraget ska kommissionen lämna ett yttrande till rådet, om den anser att det föreligger eller kan uppstå ett alltför stort underskott i en medlemsstat. Efter att ha tagit hänsyn till sin rapport enligt artikel 104.3 och med beaktande av ekonomiska och finansiella kommitténs yttrande enligt artikel 104.4, drog kommissionen slutsatsen att det föreligger ett alltför stort underskott i Spanien. Kommissionen lämnade därför ett sådant yttrande om Spanien till rådet den 24 mars 2009 (3).

(6)

I artikel 104.6 i fördraget fastställs att rådet ska beakta eventuella synpunkter från den berörda medlemsstaten, innan det efter en övergripande bedömning avgör om ett alltför stort underskott föreligger. När det gäller Spanien leder den allsidiga bedömningen till följande slutsatser.

(7)

Enligt uppdateringen från januari 2009 av stabilitetsprogrammet uppgår Spaniens underskott i de offentliga finanserna 2008 till 3,4 %, och överskrider därmed referensvärdet på 3 % av BNP. Underskottet var nära referensvärdet på 3 % av BNP, men överskridandet av referensvärdet kan inte betecknas som undantagsvis i den mening som avses i fördraget och stabilitets- och tillväxtpakten, eftersom den reala BNP-tillväxten i Spanien beräknas ha uppgått till 1,2 % av BNP under 2008, efter att ha varit 3,7 % under 2007, och produktiongsgapet var oförändrat positivt. Vidare kan inte överskridandet av referensvärdet anses vara övergående.

(8)

Enligt kommissionens interimsprognos från januari 2009 kommer underskottet i den offentliga sektorns finanser att öka till 6,2 % av BNP under 2009, inklusive engångsåtgärder som ökar underskottet motsvarande 0,5 % av BNP. Prognosen bygger på en beräknad BNP-minskning på 2 % samt en försiktig bedömning av både 2009 års budgetlag och det skattepaket som de spanska myndigheterna tillkännagav den 27 november 2008. Om man utgår från att den förda politiken inte ändras, beräknas 2010 års underskott uppgå till 5,7 % av BNP. Därför uppfylls inte fördragets underskottskriterium.

(9)

Den offentliga bruttoskulden, som uppgick till 39,5 % av BNP 2008 enligt stabilitetsprogrammet från januari 2009, ligger klart under referensvärdet på 60 % av BNP. Enligt kommissionens interimsprognos från januari 2009 väntas dock nivån på den offentliga skulden som andel av BNP öka kraftigt och uppgå till 53 % under 2010.

(10)

Enligt artikel 2.4 i förordning (EG) nr 1467/97 ska ”faktorer av betydelse” bara beaktas vid stegen mot rådets beslut att det föreligger ett alltför stort underskott i enlighet med artikel 104.6, om de bägge villkoren uppfylls att underskottet fortfarande ligger nära referensvärdet och att överskridandet av det är tillfälligt. För Spaniens del uppfylls inte de två villkoren. ”Faktorer av betydelse” beaktas därför inte under de faser som leder fram till detta beslut.

30.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/27

30.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/28

30.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/29

(1)

I enlighet med kommissionens beslut 2006/133/EG (2) genomför Portugal en utrotningsplan mot spridning av tallvedsnematoden.

(2)

Den 16 januari 2009 underrättade Förenade kungariket kommissionen om att man hade stoppat träförpackningsmaterial från Portugal som innehöll levande tallvedsnematoder och som inte hade märkts enligt FAO:s internationella standard för fytosanitära åtgärder nr 15 om riktlinjer för reglering av träförpackningsmaterial i internationell handel (nedan kallad FAO:s internationella standard för fytosanitära åtgärder nr 15), vilket krävs enligt beslut 2006/133/EG.

(3)

Den 20 februari 2009 underrättade Belgien kommissionen om fem sändningar av bark och träavfall från Portugal som inte uppfyllde kraven. Den stoppade barken åtföljdes av intyg om växtskyddsbehandling genom desinficering. Enligt beslut 2006/133/EG ska emellertid bark värmebehandlas. För den stoppade sändningen av träavfall konstaterades dessutom brister i de åtföljande handlingarna.

(4)

Den 11 februari 2009 underrättade Spanien kommissionen om att man hade stoppat sändningar av bark och träavfall av mottagligt virke från Portugal i vilket levande tallvedsnematoder hade hittats. Den 20 februari 2009 och den 3 mars 2009 underrättade Spanien kommissionen om att man hade stoppat sändningar av mottagligt virke från Portugal som inte åtföljdes av något växtpass enligt kraven i punkt 1 a i bilagan till beslut 2006/133/EG. Den 3, 6 och 18 mars 2009 underrättade Spanien kommissionen om att man hade stoppat sändningar av träförpackningsmaterial från Portugal som inte hade märkts enligt FAO:s internationella standard för fytosanitära åtgärder nr 15, vilket krävs enligt beslut 2006/133/EG.

(5)

Den 1 april 2009 underrättade Irland kommissionen om att man hade stoppat träförpackningsmaterial från Portugal i vilket levande tallvedsnematoder hade hittats. Vidare underrättade Irland kommissionen den 21 april 2009 om att man hade stoppat fyra sändningar av träförpackningsmaterial från Portugal som inte hade märkts enligt FAO:s internationella standard för fytosanitära åtgärder nr 15.

(6)

Den 24 mars 2009 och den 3 april 2009 underrättade Litauen kommissionen om att man hade stoppat träförpackningsmaterial från Portugal som inte hade märkts enligt FAO:s internationella standard för fytosanitära åtgärder nr 15.

(7)

Inspektioner som kommissionen utförde i Portugal under perioden 2–11 mars 2009 visade att förflyttningar av virke och träförpackningsmaterial inte övervakas fullt ut i enlighet med kraven i beslut 2006/133/EG. Inspektörerna upptäckte bland annat flera fall där kraven inte uppfylldes när de inspekterade kontrollstationer vid vägar mot gränsen till Spanien. Man kan därför inte utesluta risken att tallvedsnematoden kommer att sprida sig till områden utanför de avgränsade områdena i Portugal.

(8)

Mot bakgrund av dessa nya uppgifter från flera medlemsstater och resultaten av kommissionens inspektion måste Portugal förstärka sina officiella kontroller så mycket som möjligt vid förflyttning av mottagligt virke, mottaglig bark och mottagliga växter från de avgränsade områdena till andra områden så att kraven i beslut 2006/133/EG uppfylls. Dessa officiella kontroller bör inriktas på förflyttningar som medför den största risken för spridning av levande tallvedsnematoder utanför de avgränsade områdena. För att begränsa risken för bedrägerier bör de officiella kontrollerna ske där mottagligt virke, mottaglig bark och mottagliga växter lämnar de avgränsade områdena. Resultaten av de officiella kontrollerna bör en gång per vecka meddelas kommissionen och de andra medlemsstaterna så att de nära kan följa hur situationen utvecklas i Portugal.

(9)

För att öka övervakningen av material som kan främja spridningen av levande tallvedsnematoder till andra medlemsstater är det dessutom lämpligt att förstärka de officiella kontroller som medlemsstaterna utför på mottagligt virke, mottaglig bark och mottagliga växter från Portugal som förs in till deras territorium. Dessa officiella kontroller bör bestå av dokumentkontroll, identitetskontroll och, i förekommande fall, växtskyddskontroll, vilka kan inbegripa test av förekomst av tallvedsnematoden. De officiella kontrollernas frekvens bör stå i proportion till risken. Om det bekräftas att kraven inte uppfylls bör lämpliga åtgärder vidtas i enlighet med direktiv 2000/29/EG.

(10)

I beslut 2006/133/EG ställs för närvarande inga krav vid förflyttning av mottagligt virke från andra områden än från de avgränsade områdena, där kraven gäller garneringsträ (dunnage), avståndsklossar och bärare, inbegripet sådant virke som inte har kvar sin naturligt rundade form, samt virke i form av packlådor, boxar, häckar, tunnor och liknande förpackningar, lastpallar, pallboxar och liknande anordningar samt pallkragar, vare sig de används eller inte används för transport av alla typer av produkter (nedan kallat mottagligt träförpackningsmaterial), som förflyttas från avgränsade områden till andra områden än avgränsade områden i medlemsstaterna eller till tredjeländer samt vid förflyttning av sådant material från en del av ett avgränsat område där det är känt att tallvedsnematoden förekommer till en del av ett avgränsat område som utgör en buffertzon.

(11)

Skälet till att några sådana krav inte finns är att mottagligt träförpackningsmaterial som inte kommer från de avgränsade områdena inte kan innehålla tallvedsnematoder även om det förflyttas inom de avgränsade områdena. Det är för närvarande dock inte möjligt att skilja sådant träförpackningsmaterial från träförpackningsmaterial som kommer från de avgränsade områdena och som i strid med beslut 2006/133/EG saknar märkning i enlighet med bilaga II till FAO:s internationella standard för fytosanitära åtgärder nr 15.

(12)

Vid tillämpning av försiktighetsprincipen innebär detta därför att medlemsstaternas ansvariga officiella organ måste betrakta allt mottagligt träförpackningsmaterial som lämnar de avgränsade områdena utan märkning i enlighet med bilaga II till FAO:s internationella standard för fytosanitära åtgärder nr 15 som material som inte uppfyller kraven i beslut 2006/133/EG. Det är därför lämpligt att förbjuda förflyttningar av sådant material som kommer från andra områden än de avgränsade områdena från de avgränsade områdena till andra områden än de avgränsade områdena i medlemsstaterna eller i tredjeländer, samt förflyttning av sådant material från en del av ett avgränsat område där det är känt att tallvedsnematoden förekommer till en del av ett avgränsat område som utgör en buffertzon, såvida det inte kan påvisas att materialet inte kan sprida tallvedsnematoden.

(13)

Sådant material bör betraktas som material som inte kan sprida tallvedsnematoden när det har genomgått någon av de godkända behandlingar som anges i bilaga I till FAO:s internationella standard för fytosanitära åtgärder nr 15 och har märkts i enlighet med bilaga II till den standarden. För närvarande finns det inget annat sätt som kan ge samma garantier, särskilt med hänsyn till att det inte finns något befintligt system på gemenskapsnivå som kräver att de ansvariga officiella organen i medlemsstaterna ska intyga ursprunget för det virke som används för att tillverka mottagligt träförpackningsmaterial och att det inte går att införa sådana bestämmelser på kort sikt.

(14)

Det finns indikationer på att boxar som helt består av trä med en tjocklek på högst 6 mm innebär en mindre risk för spridning av tallvedsnematoden än tjockare trä. Det är därför lämpligt att undanta sådana boxar från behandlings- och märkningskraven i FAO:s internationella standard för fytosanitära åtgärder nr 15, oavsett varifrån virket som använts för tillverkningen av boxarna kommer.

(15)

För att berörda parter ska få tillräckligt med tid att anpassa sig till de nya kraven i detta beslut bör det inte börja tillämpas före den 16 juni 2009.

(16)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växtskydd.

1.

I artikel 2 ska följande stycke föras in efter första stycket:

”Vid kontrollen av uppfyllandet av kraven i punkt 1 i bilagan ska Portugal tillämpa högsta möjliga nivå när det gäller officiella kontroller av förflyttningar av mottagligt virke, mottaglig bark och mottagliga växter från de avgränsade områdena inom sitt territorium till andra områden än avgränsade områden i medlemsstaterna eller tredjeländer. Portugal ska särskilt beakta förflyttningar som medför den största risken att levande tallvedsnematoder transporteras ut från de avgränsade områdena. Dessa officiella kontroller ska utföras på de platser där mottagligt virke, mottaglig bark och mottagliga växter lämnar de avgränsade områdena. Alla resultat ska en gång per vecka meddelas kommissionen och de andra medlemsstaterna.”

2.

Artikel 3 ska ersättas med följande:

”Artikel 3

1.   Andra bestämmelsemedlemsstater än Portugal ska utföra officiella kontroller på mottagligt virke, mottaglig bark och mottagliga växter som kommer från Portugal och förs in till deras territorium. Dessa kontroller ska omfatta en dokumentkontroll med en kontroll av att det finns en märkning som uppfyller kraven enligt detta beslut, en identitetskontroll och, i förekommande fall, en växtskyddskontroll som får inbegripa test av förekomst av tallvedsnematoden.

2.   De officiella kontrollerna enligt punkt 1 ska utföras med en frekvens som främst beror på den risk som är kopplad till olika typer av mottagligt virke, mottaglig bark och mottagliga växter och i vilken utsträckning den som ansvarar för förflyttningen av det mottagliga virket, den mottagliga barken och de mottagliga växterna tidigare har uppfyllt kraven i detta beslut.

3.   Om det efter de officiella kontrollerna enligt punkt 1 bekräftas att kraven inte är uppfyllda ska lämpliga åtgärder liknande de åtgärder som avses i artikel 11 i direktiv 2000/29/EG vidtas.”

3.

Bilagan ska ändras i enlighet med bilagan till detta beslut.