17.4.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 98/1

17.4.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 98/3

(1)

I bilaga 37 till kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 (2) föreskrivs att ett identitetsnummer för den berörda personen i vissa fall ska anges i tulldeklarationen. Det är dock medlemsstaterna som fastställer vilken typ av identitetsnummer som ska användas och de kräver att den berörda personen ska vara registrerad i deras nationella system. Detta får till följd att ekonomiska aktörer och andra personer som önskar importera varor, förflytta varor enligt ett förfarande för transitering, exportera varor eller ansöka om ett tillstånd att använda tullförenklingar eller andra tullförfaranden i olika medlemsstater måste registrera sig och erhålla ett särskilt identitetsnummer i var och en av de berörda medlemsstaterna.

(2)

De åtgärder för att öka säkerheten som infördes genom förordning (EEG) nr 2913/92, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2005 (3), föreskriver att det ska ske en riskanalys och ett elektroniskt utbyte av riskrelaterad information mellan tullmyndigheter och mellan dessa och kommissionen inom en gemensam ram för riskhantering, att tullmyndigheterna ska få uppgifter före ankomst respektive före avgång om alla varor som förs in i eller ut ur gemenskapens tullområde, och att tillförlitliga ekonomiska aktörer som uppfyller vissa villkor ska beviljas status som godkänd ekonomisk aktör. För att göra dessa åtgärder mer effektiva bör det vara möjligt att identifiera var och en av de berörda personerna med hjälp av ett gemensamt unikt nummer.

(3)

Det är följaktligen nödvändigt att föreskriva om ett registrerings- och identitetsnummer för ekonomiska aktörer (EORI-nummer) som tilldelas varje ekonomisk aktör, och vid behov även andra personer, och som kan fungera som ett gemensamt referensnummer vid deras kontakter med tullmyndigheterna i hela gemenskapen och vid informationsutbyte mellan tullmyndigheterna och mellan dessa och andra myndigheter. För att säkerställa att varje aktör får ett unikt nummer bör endast ett nummer användas för varje person.

(4)

Vissa bestämmelser i förordning (EEG) nr 2454/93 kan innebära att även andra personer än ekonomiska aktörer måste kunna uppvisa ett EORI-nummer i sina kontakter med tullmyndigheterna. Medlemsstaterna måste därför tillåtas registrera sådana personer.

(5)

För att begränsa behovet av större ändringar av befintliga nationella registreringssystem och rättsregler och för att underlätta det centrala systemets integrering med andra nationella system, bör det föreskrivas att ekonomiska aktörer och i tillämpliga fall andra personer ska ansöka om EORI-nummer hos medlemsstaterna och tilldelas ett sådant nummer av dem.

(6)

Med tanke på att många olika myndigheter är involverade i registreringen av ekonomiska aktörer och andra personer i medlemsstaterna bör varje medlemsstat utse den eller de myndigheter som ska tilldela EORI-nummer och registrera berörda aktörer och andra personer.

(7)

För att minska den administrativa bördan för ekonomiska aktörer och andra personer bör de kunna erhålla ett EORI-nummer som är giltigt i andra medlemsstater genom att registrera sig i en enda medlemsstat. För att förenkla informationsbehandlingen och underlätta kontakterna med tullmyndigheterna bör, när detta nummer har tilldelats, ekonomiska aktörer eller andra personer vara tvungna att använda det unika numret vid samtliga kontakter med tullmyndigheterna där ett identitetsnummer krävs.

(8)

För att förenkla förvaltningen och för att tullmyndigheterna ska få en enkel och pålitlig tillgång till uppgifterna bör ett centralt elektroniskt system utvecklas för att lagra och utbyta uppgifter om registrering av ekonomiska aktörer och andra personer, och om EORI-numren.

(9)

Medlemsstaterna och kommissionen bör i nära samarbete utveckla ett centralt elektroniskt system och se till att det fungerar smidigt och säkert.

(10)

Uppgifter i det centrala systemet bör användas i informationsutbytet mellan tullmyndigheter och andra nationella myndigheter enbart i den utsträckning som det är nödvändigt att dessa myndigheter har tillgång till dessa uppgifter för att kunna fullgöra sina rättsliga skyldigheter i fråga om förflyttning av varor som berörs av ett tullförfarande.

(11)

Ett offentliggörande av EORI-nummer och en begränsad mängd registreringsuppgifter om ekonomiska aktörer eller andra personer är ett sätt att ge andra parter möjlighet att kontrollera dessa uppgifter. EORI-numren och vissa registreringsuppgifter bör således offentliggöras. Med tanke på konsekvenserna av ett offentliggörande bör detta emellertid bara äga rum när den ekonomiska aktören eller personen i fråga skriftligen har gett ett särskilt informerat samtycke.

(12)

Skydd för enskilda personer vid medlemsstaternas behandling av personuppgifter regleras av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (4), och skydd för enskilda personer vid kommissionens behandling av personuppgifter regleras av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (5).

(13)

Enligt artikel 28 i direktiv 95/46/EG ska de nationella tillsynsmyndigheterna övervaka att medlemsstaternas behandling av personuppgifter är lagenlig, medan Europeiska datatillsynsmannen enligt artikel 46 i förordning (EG) nr 45/2001 ska övervaka gemenskapinstitutionernas och gemenskapsorganens verksamhet i samband med behandling av personuppgifter med hänsyn till dessa institutioners och organs begränsade uppdrag när det gäller sådana uppgifter. Dessa myndigheter bör inom ramen för sina respektive befogenheter samarbeta aktivt och sörja för en samordnad tillsyn av den behandling som sker med stöd av denna förordning.

(14)

Mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits sedan antagandet av kommissionens förordning (EG) nr 1875/2006 (6) om ändring av förordning (EEG) nr 2454/93, är det nödvändigt att anpassa och specificera vissa bestämmelser om de deklarationer före ankomst respektive före avgång som ska inges till tullmyndigheterna avseende varor som förs in i eller ut ur gemenskapens tullområde.

(15)

Närmare bestämmelser behövs i synnerhet när det gäller informationsutbytet mellan operatören av transportmedlet och införseltullkontoret i de fall ett transportmedel ankommer till en annan hamn eller flygplats än vad som deklarerats i den summariska införseldeklarationen.

(16)

Vidare bör man specificera i vilka fall och på vilket sätt operatören av transportmedlet ska underrätta införseltullkontoret om transportmedlets ankomst.

(17)

Det är också nödvändigt med närmare bestämmelser som anger vilken person som är ansvarig för att lämna uppgifter om icke-gemenskapsvaror som är i tillfällig förvaring när de ankommer till gemenskapens tullområde. Dessa uppgifter bör i största möjliga utsträckning härledas från de uppgifter som redan är tillgängliga för tullmyndigheterna.

(18)

Man har identifierat ytterligare fall där det inte krävs någon deklaration före ankomst eller före avgång, särskilt i fråga om varor som är avsedda för eller kommer från borrnings- eller produktionsplattformar, samt vapen och militär utrustning som transporteras av en medlemsstats militära myndigheter eller på deras vägnar. För att begränsa bördan för ekonomiska aktörer bör dessutom sändningar av varor vars reella värde inte överstiger 22 euro undantas från kravet på deklarationer före ankomst respektive före avgång under vissa villkor. När sådana undantag är tillämpliga bör riskanalys utföras vid varornas ankomst eller avgång på grundval av den summariska deklarationen för tillfällig förvaring eller tulldeklarationen för varorna i fråga.

(19)

Det är dessutom nödvändigt att närmare fastställa behandlingen av de deklarationer före avgång för vilka utfartstullkontoret inte har sänt någon utfartsbekräftelse till exporttullkontoret, och att föreskriva om ett efterlysnings- och informationsförfarande mellan dessa två tullkontor. Exporttullkontoret bör också få möjlighet att avbryta exportsändningar för vilka någon utfartsbekräftelse inte har mottagits från utfartstullkontoret, antingen på grundval av bevisning som lämnas av exportören eller deklaranten eller efter utgången av en angiven tidsfrist.

(20)

Genom förordning (EG) nr 1875/2006 infördes i förordning (EEG) nr 2454/93 flera åtgärder i fråga om de uppgifter som ska samlas in för summariska införsel- och utförseldeklarationer. Viss teknisk utveckling av den informationsteknik som är nödvändig för att genomföra dessa åtgärder har visat att det behöver göras vissa justeringar av dessa uppgifter, som anges i bilaga 30a till förordning (EEG) nr 2454/93.

(21)

För att man lättare ska kunna identifiera situationer där färre uppgifter kan lämnas för vissa typer av deklarationer bör uppgiften ”Transportsätt” vara obligatorisk.

(22)

Den bästa metoden för en entydig identifiering av transportmedlet är att använda IMO-nummer för identifiering av fartyg och ENI-numret (unikt europeiskt identifieringsnummer för fartyg). De uppgifterna bör därför anges i stället för fartygets namn.

(23)

Eftersom fraktföraren alltid måste informeras om den summariska införseldeklarationen inges av en annan person, är det nödvändigt att ange fraktförarens transportdokumentnummer.

(24)

Eftersom internationella transporter eventuellt kan fluktuera är det nödvändigt att göra det möjligt att inge begäran om omdestinering. Därför bör en ny tabell för begäran om omdestinering införas.

(25)

Till följd av kravet att tillhandahålla EORI-nummer kommer det inte längre att vara nödvändigt att använda kodnummer för att identifiera parter, och när det gäller postförsändelser bör hänvisningar till postdeklarationer ersättas av hänvisningar till uppgifter från postväsendet.

(26)

Som en följd av anpassningarna av de begärda uppgifterna bör de motsvarande förklarande anmärkningarna också anpassas.

(27)

Förordning (EEG) nr 2454/93 bör därför ändras i enlighet med detta.

(28)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

1.

I artikel 1 ska följande punkter läggas till som punkterna 16 och 17:

”16.   EORI- nummer (registrerings- och identitetsnummer för ekonomiska aktörer): ett i Europeiska gemenskapen unikt nummer som medlemsstatens tullmyndigheter eller andra utsedda myndigheter tilldelar ekonomiska aktörer och andra personer i enlighet med bestämmelserna i kapitel 6.

17.   summarisk införseldeklaration: den summariska deklaration som avses i artikel 36a i kodexen och som ska inges för varor som förs in i gemenskapens tullområde, utom när annat föreskrivs i denna förordning.”

2.

I del I avdelning I ska följande kapitel läggas till som kapitel 6:

”KAPITEL 6

Registrerings- och identifieringssystem

Artikel 4k

1.   Ett EORI-nummer ska användas för identifiering av ekonomiska aktörer och andra personer vid deras kontakter med tullmyndigheterna.

EORI-numrets struktur ska överensstämma med de kriterier som anges i bilaga 38.

2.   Om det inte är tullmyndigheten som ansvarar för tilldelning av EORI-nummer ska varje medlemsstat utse den myndighet eller de myndigheter som ska ha ansvar för att registrera ekonomiska aktörer och andra personer och tilldela dem EORI-nummer.

Tullmyndigheten i medlemsstaten ska meddela kommissionen namnet på och adressen till den eller de myndigheter som ansvarar för tilldelning av EORI-nummer. Kommissionen ska offentliggöra dessa uppgifter på Internet.

3.   Om inte annat följer av punkt 1 får medlemsstaterna som EORI-nummer använda ett nummer som redan tilldelats en ekonomisk aktör eller annan person av de behöriga myndigheterna för skatteändamål, statistiska ändamål eller andra ändamål.

Artikel 4l

1.   Ekonomiska aktörer som är etablerade i gemenskapens tullområde ska registreras av tullmyndigheten eller den utsedda myndigheten i den medlemsstat där de är etablerade. Ekonomiska aktörer ska ansöka om registrering innan de inleder verksamhet som avses i artikel 1.12. Ekonomiska aktörer som inte har ansökt om registrering får dock göra det vid sin första transaktion.

2.   I de fall som avses i artikel 4k.3 får medlemsstaten frångå kravet på att en ekonomisk operatör eller annan person ska ansöka om ett EORI-nummer.

3.   Ekonomiska aktörer som inte är etablerade i gemenskapens tullområde och som inte har ett EORI-nummer ska registreras av tullmyndigheten eller den utsedda myndigheten i den medlemsstat där de först gör något av följande:

4.   Andra personer än ekonomiska aktörer ska inte registreras, om inte samtliga följande villkor är uppfyllda:

5.   I de fall som avses i punkt 4 gäller följande:

6.   Ekonomiska aktörer och andra personer ska ha endast ett EORI-nummer.

7.   Vid tillämpningen av detta kapitel ska artikel 4.2 i kodexen gälla i tillämpliga delar när man fastställer om en person är etablerad i en medlemsstat.

Artikel 4m

1.   Registrerings- och identitetsuppgifter för ekonomiska aktörer eller, där det är lämpligt, för andra personer som hanteras i det system som avses i artikel 4o ska omfatta de uppgifter som anges i bilaga 38d, i enlighet med de särskilda villkor som fastställs i artikel 4o.4 och 4o.5.

2.   När medlemsstaterna registrerar ekonomiska aktörer eller andra personer för ett EORI-nummer får de kräva att dessa lämnar andra uppgifter än de som förtecknas i bilaga 38d, om det krävs för tillämpningen av deras nationella lagstiftning.

3.   Medlemsstaterna får kräva att ekonomiska aktörer eller, där det är lämpligt, andra personer lämnar de uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 på elektronisk väg.

Artikel 4n

EORI-numret ska, om det krävs, användas i alla meddelanden som ekonomiska aktörer eller andra personer lämnar till tullmyndigheterna. Det ska också användas för informationsutbytet mellan tullmyndigheterna och mellan dessa och andra myndigheter på de villkor som anges i artiklarna 4p och 4q.

Artikel 4o

1.   Medlemsstaterna ska samarbeta med kommissionen i syfte att utveckla ett centralt, elektroniskt informations- och kommunikationssystem som innehåller de uppgifter som förtecknas i bilaga 38d, som lämnats av samtliga medlemsstater.

2.   Tullmyndigheterna ska, med användning av det system som avses i punkt 1, samarbeta med kommissionen för att behandla och mellan tullmyndigheterna samt mellan dessa och kommissionen utbyta de registrerings- och identitetsuppgifter som förtecknas i bilaga 38d och som avser ekonomiska aktörer eller andra personer.

Andra uppgifter än de som förtecknas i bilaga 38d ska inte behandlas i det centrala systemet.

3.   Medlemsstaterna ska se till att deras nationella system hålls aktuella, kompletta och korrekta.

4.   Medlemsstaterna ska regelbundet till det centrala systemet överföra de uppgifter om ekonomiska aktörer eller andra personer som förtecknas i bilaga 38d punkterna 1–4, när nya EORI-nummer tilldelas eller när dessa uppgifter ändras.

5.   Medlemsstaterna ska också regelbundet, när dessa uppgifter finns i deras nationella system, till det centrala systemet överföra de uppgifter om ekonomiska aktörer eller andra personer som förtecknas i bilaga 38d punkterna 5–12, när nya EORI-nummer tilldelas eller när dessa uppgifter ändras.

6.   Endast EORI-nummer som tilldelats i enlighet med artikel 4l.1–5 ska överföras till det centrala systemet tillsammans med de andra uppgifter som förtecknas i bilaga 38d.

7.   Om det fastställs att en ekonomisk aktör eller en annan person än en ekonomisk aktör upphör med sådan verksamhet som avses i artikel 1.12 ska medlemsstaterna se till att detta framgår av de uppgifter som förtecknas i bilaga 38d punkt 11.

Artikel 4p

I varje medlemsstat ska den myndighet som utsetts i enlighet med artikel 4k.2 ge tullmyndigheterna i den medlemsstaten direkt tillgång till de uppgifter som avses i bilaga 38d.

Artikel 4q

1.   I varje medlemsstat får följande myndigheter, från fall till fall, ge varandra direkt tillgång till uppgifter som avses i bilaga 38d punkterna 1–4 som de förfogar över:

2.   De myndigheter som avses i punkt 1 får lagra de uppgifter som avses i den punkten eller utbyta uppgifterna mellan varandra endast om en sådan behandling är nödvändig för att dessa myndigheter ska kunna fullgöra sina rättsliga skyldigheter i fråga om förflyttning av varor som berörs av ett tullförfarande.

3.   Tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska meddela kommissionen adresserna till de myndigheter som avses i punkt 1. Kommissionen ska offentliggöra dessa uppgifter på Internet.

Artikel 4r

EORI-nummer och de uppgifter som förtecknas i bilaga 38d ska behandlas i det centrala systemet under den tidsperiod som föreskrivs i lagstiftningen i de medlemsstater som överfört de uppgifter som avses i artikel 4o.4 och 4o.5.

Artikel 4s

1.   Denna förordning ändrar inte och ska inte på något sätt påverka skyddsnivån för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter enligt bestämmelserna i gemenskapslagstiftningen och nationell lagstiftning, och i synnerhet ändras inte genom denna förordning medlemsstaternas skyldigheter beträffande behandling av personuppgifter enligt direktiv 95/46/EG eller gemenskapsinstitutionernas och gemenskapsorganens skyldigheter beträffande behandling av personuppgifter enligt förordning (EG) nr 45/2001.

2.   Kommissionen får offentliggöra identitets- och registreringsuppgifter för ekonomiska aktörer och andra personer som utgörs av uppgifterna i bilaga 38d punkterna 1, 2 och 3 på Internet endast om de berörda personerna frivilligt och skriftligen har givit sitt särskilda, informerade samtycke. Ett sådant samtycke ska i enlighet med medlemsstaternas nationella lagstiftning meddelas den eller de myndigheter i medlemsstaterna som utsetts i enlighet med artikel 4k.2 eller tullmyndigheterna.

3.   Personers rättigheter avseende de registreringsuppgifter enligt förteckningen i bilaga 38d som behandlas i nationella system ska utövas i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat som lagrat deras personuppgifter och särskilt, i tillämpliga fall, genomförandebestämmelserna för direktiv 95/46/EG.

Artikel 4t

De nationella tillsynsmyndigheterna för dataskydd och Europeiska datatillsynsmannen ska, var och en inom ramen för sin behörighet, samarbeta aktivt och sörja för en samordnad tillsyn av det system som avses i artikel 4o.1.”

3.

Artikel 181b ska ersättas med följande:

”Artikel 181b

I detta kapitel och i bilaga 30a gäller följande definitioner:

fraktförare: den person som för in varorna eller påtar sig ansvaret för varornas transport in i gemenskapens tullområde och som avses i artikel 36b.3 i kodexen. Dock avses

med fraktförare vid kombinerad transport enligt artikel 183b den person som kommer att sköta det transportmedel som efter att det förts in i gemenskapens tullområde kommer att gå av sig självt som ett aktivt transportmedel,

med fraktförare vid sjötrafik eller lufttrafik inom ramen för ett fartygsandelsavtal eller fraktarrangemang enligt artikel 183c den person som har ingått ett avtal och utfärdat ett konossement eller en flygfraktsedel för att föra varorna in i gemenskapens tullområde.”

4.

Artikel 181c första stycket ska ändras på följande sätt:

5.

Artikel 183 ska ändras på följande sätt:

6.

Artikel 183b ska ersättas med följande:

”Artikel 183b

Vid kombinerad transport, där det aktiva transportmedel som förs in i gemenskapens tullområde endast transporterar ett annat transportmedel, som efter att det förts in i gemenskapens tullområde kommer att gå av sig självt som ett aktivt transportmedel, ska operatören av det andra transportmedlet ha skyldigheten att inge den summariska införseldeklarationen.

Tidsfristen för att inge den summariska införseldeklarationen ska motsvara tidsfristen enligt artikel 184a för det aktiva transportmedel som förs in i gemenskapens tullområde.”

7.

Artikel 183d ska ersättas med följande:

”Artikel 183d

1.   När ett aktivt transportmedel som förs in i gemenskapens tullområde först kommer att ankomma till en medlemsstats tullkontor som inte deklarerats i den summariska införseldeklarationen, ska operatören av detta transportmedel eller dennes ombud informera det deklarerade införseltullkontoret med hjälp av meddelandet ”begäran om omdestinering”. Detta meddelande ska innehålla de uppgifter som anges i bilaga 30a och ifyllas i enlighet med de förklarande anmärkningarna i den bilagan. Denna punkt ska inte tillämpas i de fall som avses i artikel 183a.

2.   Det deklarerade införseltullkontoret ska omedelbart underrätta det faktiska införseltullkontoret om omdestineringen och om resultaten av den skydds- och säkerhetsrelaterade riskanalysen.”

8.

I artikel 184a.1 ska led b ersättas med följande:

9.

Artikel 184d ska ändras på följande sätt:

10.

I artikel 184e ska andra och tredje styckena ersättas med följande:

”När en risk identifieras ska tullkontoret vid den första hamnen eller flygplatsen för införsel vidta förbudsåtgärder i fråga om sändningar som fastställts utgöra ett hot av sådan allvarlig karaktär att omedelbara åtgärder krävs och, under alla omständigheter, vidarebefordra resultaten av riskanalysen till de efterföljande hamnarna eller flygplatserna.

Vid efterföljande hamnar eller flygplatser i gemenskapens tullområde ska artikel 186 gälla i fråga om varor som uppvisas för tullen vid dessa hamnar eller flygplatser.”

11.

Artikel 184f ska utgå.

12.

I del I avdelning VI kapitel 1 ska följande avsnitt införas som avsnitt 5:

”Avsnitt 5

Underrättelse om ankomst

Artikel 184g

Operatören av det aktiva transportmedel som förs in i gemenskapens tullområde eller dennes ombud ska underrätta tullmyndigheterna vid det första införseltullkontoret om transportmedlets ankomst. Denna underrättelse om ankomst ska innehålla de uppgifter som krävs för att identifiera de summariska införseldeklarationer som ingivits för samtliga varor som transporteras på det transportmedlet. Närhelst det är möjligt ska tillgängliga metoder för underrättelse om ankomst användas.”

13.

Artikel 186 ska ersättas med följande:

”Artikel 186

1.   Icke-gemenskapsvaror som uppvisas för tullen ska omfattas av en summarisk deklaration för tillfällig förvaring enligt tullmyndigheternas instruktioner.

Den summariska deklarationen för tillfällig förvaring ska inges av den person som visar upp varorna, eller för dennes räkning, senast när varorna uppvisas. När den summariska deklarationen för tillfällig förvaring inges av en annan person än den som har hand om driften av det tillfälliga lagret, ska tullmyndigheterna underrätta den som har hand om lagret om deklarationen, förutsatt att denna person anges i den summariska deklarationen för tillfällig förvaring och har ett system som är anslutet till tullens system.

2.   Den summariska deklarationen för tillfällig förvaring kan ha en av följande former, enligt tullmyndigheternas instruktioner:

3.   En hänvisning till en summarisk införseldeklaration ska inte krävas när varorna redan har befunnit sig i tillfällig förvaring eller har hänförts till en godkänd tullbehandling och inte har lämnat gemenskapens tullområde.

4.   Kommersiella inventeringssystem som används av hamnar eller inom transportbranschen får användas, förutsatt att de är godkända av tullmyndigheterna.

5.   Den summariska deklarationen för tillfällig förvaring får inges tillsammans med eller innehålla den underrättelse om ankomst som avses i artikel 184g.

6.   Vid tillämpning av artikel 49 i kodexen ska den summariska deklarationen för tillfällig förvaring anses ha ingivits den dag varorna anmäls.

7.   Den summariska deklarationen för tillfällig förvaring ska förvaras av tullmyndigheterna, så att de kan kontrollera att de varor som avses i den hänförs till en godkänd tullbehandling.

8.   En summarisk deklaration för tillfällig förvaring ska inte krävas när, senast vid tidpunkten för varornas uppvisande för tullen,

9.   När en tulldeklaration har ingivits vid ett införseltullkontor som en summarisk införseldeklaration i enlighet med artikel 36c i kodexen ska tullmyndigheterna omedelbart godta deklarationen när varorna uppvisas, och varorna ska direkt hänföras till det deklarerade förfarandet, om inte annat följer av villkoren för det förfarandet.

10.   Vid tillämpning av punkterna 1–9 i samband med att icke-gemenskapsvaror som befordrats från avgångskontoret enligt ett förfarande för transitering uppvisas för tullen vid ett bestämmelsekontor i gemenskapens tullområde ska den transiteringsdeklaration som är avsedd för tullmyndigheterna vid bestämmelsekontoret anses utgöra den summariska deklarationen för tillfällig förvaring.”

14.

Artikel 189 ska ersättas med följande:

”Artikel 189

Varor som förs in i gemenskapens tullområde sjövägen eller med flyg och som för transporten förblir på samma transportmedel utan att omlastas ska uppvisas för tullen i enlighet med artikel 40 i kodexen endast vid den hamn eller flygplats i gemenskapen där de lossas eller omlastas.”

15.

I artikel 251.2 ska led b ersättas med följande:

16.

Artikel 592a ska ändras på följande sätt:

17.

I artikel 592b.1 a ska led ii ersättas med följande:

18.

Artikel 592g ska ersättas med följande:

”Artikel 592g

När varor, som enligt artikel 592a c–m omfattas av ett undantag från kravet på ingivande av en tulldeklaration inom de tidsfrister som avses i artiklarna 592b och 592c, förs ut ur gemenskapens tullområde ska en riskanalys utföras när varorna uppvisas, på grundval av den tulldeklaration som varorna omfattas av, om sådan finns.”

19.

I artikel 792a.1 ska tredje meningen utgå.

20.

Artikel 792b ska ersättas med följande:

”Artikel 792b

Artiklarna 796da och 796e ska gälla i tillämpliga delar när en pappersbaserad exportdeklaration har ingivits.”

21.

Efter artikel 796d ska följande artikel införas som artikel 796da:

”Artikel 796da

1.   Om exporttullkontoret inom 90 dagar från varornas frigörande för export inte har mottagit det meddelande om ”utförselresultat” som avses i artikel 796d.2, får det kontoret begära, om det är nödvändigt, att exportören eller deklaranten anger det datum då varorna lämnade gemenskapens tullområde och från vilket tullkontor det skedde.

2.   Exportören eller deklaranten får, antingen på eget initiativ eller på begäran gjord i enlighet med punkt 1, underrätta exporttullkontoret om att varorna har lämnat gemenskapens tullområde med angivande av det datum då varorna lämnade gemenskapens tullområde och från vilket utfartstullkontor det skedde, och begära att exporttullkontoret intygar utförseln. I detta fall ska exporttullkontoret begära ett meddelande om ”utförselresultat” från utfartstullkontoret, som ska svara inom 10 dagar.

3.   När, i de fall som avses i punkt 2, utfartstullkontoret inte bekräftar varornas utförsel inom den tidsfrist som anges i den punkten, ska exporttullkontoret underrätta exportören eller deklaranten.

Exportören eller deklaranten kan till exporttullkontoret lämna bevis för att varorna har lämnat gemenskapens tullområde.

4.   De bevis som avses i punkt 3 kan särskilt lämnas på ett av följande sätt eller genom en kombination av dem:

22.

Artikel 796e ska ersättas med följande:

”Artikel 796e

1.   Exporttullkontoret ska i följande fall intyga varornas utförsel för exportören eller deklaranten:

2.   Om exporttullkontoret inom 150 dagar från dagen för varornas frigörande för export varken mottagit ett meddelande om ”utförselresultat” från utfartstullkontoret eller tillfredsställande bevisning i enlighet med artikel 796da.4, får exporttullkontoret betrakta detta som en underrättelse om att varorna inte har lämnat gemenskapens tullområde.

3.   Exporttullkontoret ska underrätta exportören eller deklaranten och det deklarerade utfartstullkontoret när en exportdeklaration har ogiltigförklarats. Exporttullkontoret ska informera det deklarerade utfartstullkontoret när det har godtagit bevisning i enlighet med punkt 1 b.”

23.

Artikel 842a ska ändras på följande sätt:

24.

I artikel 842d.1 ska andra stycket ersättas med följande:

”Artiklarna 592b.2, 592b.3 och 592c ska gälla i tillämpliga delar.”

25.

Följande artikel ska införas som artikel 842f:

”Artikel 842f

När varor som omfattas av en summarisk utförseldeklaration inte har lämnat gemenskapens tullområde inom 150 dagar från dagen för ingivande av deklarationen ska den summariska utförseldeklarationen anses inte ha ingivits.”

26.

Bilaga 30a ska ändras i enlighet med bilaga I till denna förordning.

27.

Bilaga 37 ska ändras i enlighet med bilaga II till denna förordning.

28.

Bilaga 38 ska ändras i enlighet med bilaga III till denna förordning.

29.

Bilaga 38d, enligt lydelsen i bilaga IV till denna förordning, ska införas.

17.4.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 98/24

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1580/2007 av den 21 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007 avseende sektorn för frukt och grönsaker (2) införs bestämmelser om övervakning av importen av de produkter som förtecknas i bilaga XVII till förordningen. Denna övervakning ska ske i enlighet med artikel 308d i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (3).

(2)

I enlighet med artikel 5.4 i det jordbruksavtal (4) som slöts inom ramen för de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan, och på grundval av de senast tillgängliga uppgifterna för 2006, 2007 och 2008, bör en anpassning göras av tröskelvolymerna för tilläggstullen för gurka och körsbär med undantag av surkörsbär.

(3)

Förordning (EG) nr 1580/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

17.4.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 98/26

(1)

Sedan förhöjda värden av dioxiner och polyklorerade bifenyler (PCB) nyligen konstaterades i griskött med ursprung i Irland, har situationen på grisköttsmarknaden i Irland och Nordirland varit synnerligen kritisk. Behöriga myndigheter har vidtagit olika åtgärder för att ta itu med situationen.

(2)

Kontaminerat djurfoder har levererats till svin- och nötkreatursgårdar i Irland. Eftersom det kontaminerade fodret utgör en mycket stor del av grisarnas foder, har detta lett till förhöjda dioxinhalter i griskött från de drabbade gårdarna. Med tanke på svårigheterna att spåra griskött till gårdar och de höga dioxinvärden som påträffats i det berörda grisköttet, beslöt de irländska myndigheterna att som en försiktighetsåtgärd dra tillbaka allt griskött och alla grisköttsprodukter från marknaden.

(3)

På grund av undantagssituationen och de praktiska svårigheterna på grisköttsmarknaden i Irland och Nordirland, antog kommissionen förordning (EG) nr 1278/2008 av den 17 december 2008 om antagande av nödstödåtgärder för grisköttsmarknaden i form av stöd för privat lagring på Irland (2) respektive förordning (EG) nr 1329/2008 av den 22 december 2008 om antagande av nödåtgärder till stöd för grisköttsmarknaden i form av stöd för privat lagring i en del av Förenade kungariket (3).

(4)

På sitt möte den 11 och 12 december 2008 uppmanade Europeiska rådet också kommissionen att stödja Irlands jordbrukare och slakterier genom att medfinansiera åtgärder för att dra tillbaka dessa djur och produkter från marknaden.

(5)

I kommissionens förordning (EG) nr 94/2009 av den 30 januari 2009 om antagande av en tillfällig undantagsåtgärd till stöd för gris- och nötköttsmarknaden i form av ett bortskaffningsprogram i Irland (4) föreskrivs ett bortskaffningsprogram för vissa grisar och nötkreatur från gårdar som använt kontaminerat foder samt för grisköttsprodukter som blockerats på irländska slakterier eller som dessa slakterier ansvarar för.

(6)

Vidare beslöt kommissionen den 23 december 2008 att inte invända mot en statlig stödordning om särskilda åtgärder rörande grisköttsprodukter efter en dioxinkontaminering i Irland (5) (nedan kallad stödordning N 643/08). Genom denna stödordning ges på särskilda villkor även bidrag för griskött som dras tillbaka från andra medlemsstater.

(7)

En betydande del av de grisar som slaktas i Nordirland kommer från Irland. Således har foderkontamineringen i Irland följdverkningar på grisköttsmarknaden i Nordirland. Enligt stödordning N 643/08 berättigar emellertid bara griskött från grisar slaktade i Irland till stöd, vilket utesluter griskött från grisar slaktade i Nordirland.

(8)

Även nötköttssektorn i Nordirland har drabbats av foderkontamineringen i Irland. Enligt de brittiska myndigheterna har det konstaterats att kontaminerat foder levererats till vissa nordirländska nötkreatursuppfödare. På grund av detta är nötkreatur blockerade på gårdar där prov på andra nötkreatur visat förhöjda värden av dioxiner och polyklorerade bifenyler (PCB). En viss mängd nöttkött från djur som slaktats i Nordirland senast den 6 december 2008 och som lagrats i Förenade kungariket kommer också från besättningar, där prov på andra nötkreatur visat förhöjda värden av dioxiner och polyklorerade bifenyler (PCB).

(9)

Nordirländska gårdar hotas allvarligt av nerläggning på grund av situationen med foderkontaminering och tillämpade kontroller för att hindra att nötkreaturen kommer in i livsmedelskedjan och på så sätt avvärja riskerna för folkhälsan. Även djurens välbefinnande äventyras, eftersom dessa nötkreatur blivit överviktiga. En del av de berörda jordbrukarna har vidare betydande svårigheter att få fortsatta krediter till foder.

(10)

Därför har de brittiska myndigheterna begärt att kommissionen föreskriver ytterligare nödåtgärder till stöd för gris- och nötköttsmarknaden i Nordirland.

(11)

I del II kapitel II avsnitt I i förordning (EG) nr 1234/2007 föreskrivs om stödjande undantagsåtgärder. I artikel 44 föreskrivs särskilt att kommissionen får anta marknadsstödjande undantagsåtgärder vid djursjukdomar. Vidare föreskrivs i artikel 45 att kommissionen beträffande fjäderfäkött och ägg får vidta undantagsåtgärder till stöd för marknaden, för att beakta allvarliga störningar på marknaden som direkt uppstått till följd av förlorat konsumentförtroende på grund av folk- eller djurhälsorisker. För att lösa de praktiska problemen i samband med den rådande situationen på gris- och nötköttsmarknaden i Nordirland, bör en tillfällig undantagsåtgärd motsvarande avsnitt I i förordning (EG) nr 1234/2007 vidtas för att stödja denna marknad. Den bör också motsvara åtgärderna för Irland enligt förordning (EG) nr 94/2009.

(12)

Denna marknadsstödjande undantagsåtgärd bör innebära ett bortskaffningsprogram för vissa nötkreatur blockerade på sådana gårdar i Nordirland där prov på andra nötkreatur visat förhöjda värden av dioxiner och polyklorerade bifenyler (PCB). Dessutom bör ett program föreskrivas för bortskaffning av sådana nöt- och grisköttsprodukter som blockerats på brittiska slakterier eller som dessa ansvarar för och förfogar över, i de fall det är osäkert om produkterna härstammar från nötkreatur eller grisar på gårdar som använt kontaminerat foder.

(13)

Den marknadsstödjande undantagsåtgärden bör därför åtgärda de ökande riskerna för djurens hälsa och välbefinnande. Samtidigt bör den förhindra att animaliska produkter med förhöjd kontaminering kommer in i livsmedels- eller foderkedjan. Vidare bör det med åtgärden undvikas att Nordirlands nöt- och grisköttsmarknad får klart sämre konkurrensläge än Irlands, med tanke på stödvillkoren i bortskaffningsprogrammet enligt förordning (EG) nr 94/2009 och i stödordning N 643/08.

(14)

Den marknadsstödjande undantagsåtgärden bör delfinansieras av gemenskapen. Gemenskapens bidrag bör motsvara ett maximalt genomsnittsbelopp per djur eller ton nöt- eller griskött, med kvantitetsbegränsningar för de berörda produkterna. Samtidigt bör de behöriga myndigheterna anmodas att fastställa ersättningsbeloppet och därmed delfinansieringens volym, på grundval av marknadsvärdet på djuren och produkterna för vilka ersättning ges inom angivna gränser.

(15)

De behöriga myndigheterna bör tillämpa alla kontroll- och övervakningsåtgärder som krävs för en korrekt tillämpning av den undantagsåtgärd som föreskrivs i denna förordning. De bör också underrätta kommissionen om detta.

(16)

Djurskydds-, folkhälso- och marknadsförsörjningsskäl tvingade de behöriga myndigheterna att inleda bortskaffandet av djuren och produkterna den 14 februari 2009, då den brittiska begäran lämnades, varför förordningen bör tillämpas från och med detta datum.

(17)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

a)

nötkreatur som sedan den 6 december 2008 är kvar på nordirländska gårdar, där prov på andra nötkreatur visat förhöjda värden av dioxiner och polyklorerade bifenyler (PCB),

b)

färskt, kylt eller fruset nötkött från djur som slaktats i Nordirland senast den 6 december 2008 och där köttet är lagrat i Nordirland och härstammar från besättningar, där prov på andra nötkreatur visat förhöjda värden av dioxiner och polyklorerade bifenyler (PCB),

c)

färskt, kylt eller fruset griskött från djur med ursprung i Irland som slaktats senast den 6 december 2008 i Nordirland. Grisköttet ska vara lagrat i Förenade kungariket

a)

468,62 euro per djur för högst 5 196 nötkreatur,

b)

3 150,00 euro per ton nötkött för högst 40 ton nötkött,

c)

1 133,50 euro per ton griskött för högst 1 034 ton griskött.

a)

Se till att ingen av de produkter för vilka ersättning betalas enligt artikel 2 kommer in i livsmedels- eller foderkedjan, genom att inrätta lämplig övervakning på plats, vid behov även denatureringsmedel och förseglingar på transporter.

b)

Senast en gång per kalendermånad genomföra administrativa kontroller och bokföringskontroller på varje berörd konverteringsanläggning, för att säkerställa att alla slaktkroppar och allt nöt- och griskött destruerats som levererats sedan ordningen inrättades eller sedan den senaste kontrollen.

c)

Genomföra lagerkontroll på platsen av färskt, kylt eller fruset nöt- och griskött inlagrat på annan plats än på slakterier enligt artikel 1 c ii, för att fastställa kvantiteterna nöt- och griskött från djur som slaktats senast den 6 december 2008 och samtidigt se till att sådant nöt- och griskött är säkert lagrat, lätt att identifiera och hålls fysiskt åtskilt från andra produkter i lager samt att nödvändig identifiering och vägning sker vid utlagring.

d)

Sörja för kontroller på platsen och motsvarande kontrollrapporter, särskilt med följande uppgifter:

a)

en beskrivning av införda kontroll- och rapporteringsbestämmelser för alla berörda insatser, snarast efter det att denna förordning har trätt i kraft, och

b)

senast den 30 april 2009 en detaljerad rapport om vilka kontroller som genomförts enligt punkt 1.

17.4.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 98/31

(1)

Efter offentliggörandet av en vetenskaplig studie om sambandet mellan permanenta hårfärger och risken för blåscancer (Use of permanent hair dyes and bladder cancer risk, 2001) konstaterade vetenskapliga kommittén för kosmetiska produkter och icke-livsmedelsprodukter som är avsedda för konsumenter, numera vetenskapliga kommittén för konsumentprodukter (2), att det fanns risker som gav anledning till oro. Kommittén rekommenderade kommissionen att vidta ytterligare åtgärder för att kontrollera användningen av hårfärgningsämnen.

(2)

Vetenskapliga kommittén för konsumentprodukter rekommenderade vidare en övergripande strategi för säkerhetsbedömning av hårfärgningsämnen, som bl.a. omfattar krav på att testa de ämnen som används i hårfärgningsmedel med avseende på eventuell genotoxicitet eller mutagenicitet.

(3)

Till följd av yttrandet från vetenskapliga kommittén för konsumentprodukter enades kommissionen, medlemsstaterna och berörda parter om en övergripande strategi för att reglera användningen av ämnen i hårfärgningsmedel, enligt vilken industrin måste inkomma med vetenskapliga data om ämnena till kommittén för utvärdering.

(4)

Ämnen för vilka det har lämnats in uppdaterad säkerhetsdokumentation granskas för närvarande av vetenskapliga kommittén för konsumentprodukter. Den har redan avgett slutliga yttranden om 17 hårfärgningsämnen. Därför kan dessa ämnen nu slutgiltigt regleras på grundval av utvärderingarna.

(5)

Direktiv 76/768/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för kosmetiska produkter.

17.4.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 98/38

(1)

Europeiska unionen har inrättat Europeiska unionens solidaritetsfond (nedan kallad fonden) för att visa solidaritet med befolkningen i regioner som drabbats av katastrofer.

(2)

Enligt det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 får fonden tas i anspråk inom det årliga taket på 1 000 000 000 euro.

(3)

Förordning (EG) nr 2012/2002 innehåller bestämmelser för hur fonden får användas.

(4)

Rumänien har lämnat in en ansökan om att ta fonden i anspråk till följd av en katastrof som orsakades av översvämningar. Kommissionen anser att ansökan uppfyller de villkor för att beviljas stöd som fastställs i artikel 2 i förordning (EG) nr 2012/2002 och föreslår därför att bemyndiga motsvarande anslag.

17.4.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 98/39

(1)

Den 1 februari 2008 meddelade kommissionen, i enlighet med artikel 5 i grundförordningen, genom ett tillkännagivande (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2), att ett antidumpningsförfarande skulle inledas beträffande import till gemenskapen av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål (nedan kallade kallvalsade platta stålprodukter) med ursprung i Folkrepubliken Kina, Republiken Korea och Taiwan (nedan kallade de berörda länderna).

(2)

Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som ingavs den 21 december 2007 av Eurofer (nedan kallad klaganden) som företrädare för tillverkare som svarade för en betydande del, i detta fall mer än 25 %, av den totala tillverkningen i gemenskapen av kallvalsade platta stålprodukter. Klagomålet innehöll prima facie-bevisning om dumpning av kallvalsade platta stålprodukter med ursprung i de berörda länderna och om därav följande väsentlig skada som ansågs tillräcklig för att motivera att ett förfarande inleddes.

(3)

Kommissionen underrättade officiellt klaganden, alla gemenskapstillverkare, importörer och handlare som den visste var berörda samt deras intresseorganisationer, samt de exporterande tillverkarna och myndigheterna i de berörda länderna om inledandet av förfarandet. De berörda parterna fick möjlighet att lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(4)

För att de exporterande tillverkare i Folkrepubliken Kina som så önskade skulle ha möjlighet att ansöka om att bli behandlade som företag som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden (nedan kallat marknadsekonomisk status) eller om individuell behandling, sände kommissionen ansökningsformulär till de exporterande tillverkare som den visste var berörda och till myndigheterna i Folkrepubliken Kina. Fyra koncerner i Folkrepubliken Kina ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen, eller om individuell behandling, om undersökningen skulle visa att tillverkaren inte uppfyllde villkoren för marknadsekonomisk status.

(5)

Eftersom det föreföll finnas ett stort antal exporterande tillverkare i Folkrepubliken Kina, Republiken Korea och Taiwan och importörer från dessa i gemenskapen samt ett stort antal gemenskapstillverkare, förutsågs i tillkännagivandet om inledande ett stickprovsförfarande i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(6)

För Folkrepubliken Kinas och Republiken Koreas del beslutade man emellertid senare att något stickprovsförfarande inte behövdes med tanke på att det ansågs möjligt att undersöka samtliga samarbetsvilliga företag eller koncerner inom tidsfristen och att en sådan undersökning inte ansågs orimligt betungande. För Taiwans del togs ett stickprov på fyra företag eller koncerner ut bland de tio företag eller koncerner som hade besvarat stickprovsfrågorna (en av koncernerna bestod av två företag). Ett av dem sade emellertid senare upp samarbetet, och det slutgiltiga stickprovet består därför av tre företag eller koncerner. Slutligen begärde ett taiwanesiskt företag som inte ingick i stickprovet individuell behandling i enlighet med artikel 17.3 i grundförordningen. Eftersom företaget inte lämnade tillräckliga uppgifter betraktades det dock som icke-samarbetsvilligt.

(7)

När det gäller importörerna av kallvalsade platta stålprodukter begärde kommissionen att alla kända importörer skulle lämna uppgifter om import och försäljning av den berörda produkten. Ett stort antal importörer erbjöd sig att samarbeta. De fem största importörerna när det gäller importvolymen valdes ut för stickprovsförfarandet. Dessa importörer står för ca 16 % av hela importen till gemenskapen från de berörda länderna. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen samrådde kommissionen med de berörda parterna, som inte hade något att invända. Tre av de utvalda importörerna lämnade dock till inget svar på frågeformuläret och bestämde sig för att i fortsättningen inte samarbeta i undersökningen. De två återstående importörerna stod för 2–4 % av hela importen till gemenskapen från de berörda länderna under undersökningsperioden. Eftersom stickprovets representativitet endast marginellt skulle ha påverkats om övriga samarbetsvilliga importörer hade inkluderats i stickprovsförfarandet beslutade man att inte ersätta de tre importörer som ingått men som sedan drog sig ur samarbetet.

(8)

När det gäller tillverkare i gemenskapen gjordes i enlighet med artikel 17 i grundförordningen ett urval som byggde på den största representativa produktions- och försäljningsvolym för kallvalsade platta stålprodukter i gemenskapen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. På grundval av de uppgifter som erhållits från tillverkarna i gemenskapen valde kommissionen ut de fyra företag (två koncerner bestående av närstående företag) som stod för den största tillverknings- och försäljningsvolymen i gemenskapen. I fråga om tillverkning i gemenskapen stod de företagen som ingick i stickprovet för 62 % av de samarbetsvilliga företagens uppskattade totala försäljning av kallvalsade platta stålprodukter i gemenskapen och 99 % av deras försäljningsvolym i gemenskapen. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen samrådde kommissionen med de berörda parterna, som inte hade något att invända. De återstående tillverkarna i gemenskapen ombads dessutom att lämna vissa allmänna uppgifter för skadeanalysen.

(9)

Kommissionen sände frågeformulär till de exporterande tillverkare, gemenskapstillverkare och importörer som ingick i stickprovet och till alla kända användare och användarorganisationer. Fullständiga svar på frågeformuläret inom från fyra gemenskapstillverkare, 25 företag som ingick i fyra koncerner i Folkrepubliken Kina, åtta företag som ingick i tre koncerner i Republiken Korea, tre exporterande tillverkare som ingick i stickprovet i Taiwan, ett företag i Taiwan som begärde individuell behandling, två importörer och fem användare i gemenskapen. Dessutom lämnade sex återstående gemenskapstillverkare de begärda allmänna uppgifterna.

(10)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för granskning av ansökningarna om marknadsekonomisk status eller individuell behandling när det gäller Folkrepubliken Kina och för avgörandet om dumpning, därav vållad skada och gemenskapens intresse när det gäller de berörda länderna. Kontrollbesök gjordes på plats hos följande företag:

(11)

Eftersom ett normalvärde skulle behöva fastställas för de exporterande tillverkare i Folkrepubliken Kina som eventuellt inte skulle komma att beviljas marknadsekonomisk status, gjordes ett kontrollbesök på platsen hos följande tillverkare i ett preliminärt utvalt jämförbart land, Förenta staterna:

(12)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2007 till och med 31 december 2007 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av hur de faktorer som är relevanta för bedömningen av skada hade utvecklats omfattade perioden från och med den 1 januari 2004 till och med undersökningsperiodens utgång (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(13)

Den produkt som enligt klagomålet dumpas är valsade platta produkter av rostfritt stål, som bara kallvalsats (kallreducerade), med ursprung i Folkrepubliken Kina, Republiken Korea och Taiwan (nedan kallad den berörda produkten), som vanligtvis klassificeras enligt KN-nummer 7219 31 00, 7219 32 10, 7219 32 90, 7219 33 10, 7219 33 90, 7219 34 10, 7219 34 90, 7219 35 10, 7219 35 90, 7220 20 21, 7220 20 29, 7220 20 41, 7220 20 49, 7220 20 81 och 7220 20 89.

(14)

Kallvalsade platta stålprodukter används i en rad olika konsumentindustrier och sluttillämpningar, som till exempel

(15)

Den 4 november 2008 lämnade kommissionen till berörda parter en interimsrapport med kommissionens preliminära slutsatser avseende detta förfarande, dvs. det faktum att man i undersökningen preliminärt hade fastställt att dumpning förekom, men kommissionen drog inte någon slutsats om förefintligheten av ett väsentligt samband mellan dumpad import och skada för gemenskapsindustrin, utan underströk behovet av att närmare undersöka situationen och huruvida det kunde finnas risk för skada. På grundval av de preliminära slutsatserna ansågs det lämpligt att inte införa några preliminära åtgärder, men att fortsätta med undersökningen. Alla parter gavs möjlighet att lämna in relevant bevisning och synpunkter på de preliminära slutsatserna. De parter som så önskade gavs även tillfälle att bli hörda. Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som ansågs nödvändiga för de slutgiltiga avgörandena.

(16)

Klaganden återkallade formellt sitt klagomål genom en skrivelse till kommissionen av den 4 mars 2009. Enligt klaganden berodde återkallandet på att det rådande marknadsläget i gemenskapen skiljer sig väsentligt från det marknadsläge som rådde när klagomålet ingavs, eftersom både den faktiska och den skenbara efterfrågevolymen har minskat dramatiskt i EU den senaste tiden, vilket även har lett till en nedgång i importen. Med hänsyn till denna turbulens på marknaden ville klaganden inte fullfölja sitt aktuella ärende som grundades på en analys av historiska uppgifter som inte längre fullt ut återspeglade de rådande marknadsförhållandena. Enligt klaganden är det under dessa omständigheter bättre att bemöta eventuella illojala och skadevållande handelsmetoder med hjälp av ett nytt ärende om det i framtiden uppstår en situation som motiverar en sådan åtgärd, och det ärendet skulle innebära en heltäckande utredning av frågorna.

(17)

Klaganden hävdade också att om importvolymerna på nytt skulle öka dramatiskt skulle denna import under rådande omständigheter leda till att gemenskapsindustrins bärkraft ifrågasattes.

(18)

Det bör noteras att den nuvarande situationen beträffande den berörda produkten både i gemenskapen och i de berörda länderna kännetecknas av en tidigare ej skådad förändring av de grundläggande ekonomiska parametrarna. Medan det under dessa omständigheter är svårt att göra välunderbyggda antaganden om utvecklingen på marknaden på kort till medellång sikt framstår också den ekonomiska situationen som instabil och det kan inte helt uteslutas att skadevållande dumpning kommer att förekomma. Med hänsyn till att importen under åtminstone en del av undersökningsperioden konstaterats ha ökat markant under en relativt kort tidsperiod, och till det prisunderskridande som konstaterats, anses det ändamålsenligt att övervaka importen av den berörda produkten till EU från de berörda länderna. Med hjälp av informationen från en sådan övervakning skulle kommissionen vid behov kunna reagera snabbt. Den skulle t.ex. kunna användas för inledande av ett nytt förfarande om de förutsättningar som anges i artikel 5 i grundförordningen föreligger, dvs. om det finns tillräckliga prima facie-bevis på skadevållande dumpning.

(19)

Kommissionen konstaterar också att om det skulle bli fråga ett nytt förfarande om denna produkt och omständigheterna motiverar det, kan en snabb undersökning vara på sin plats. Grundförordningen öppnar denna möjlighet i artikel 7.1 där det föreskrivs att provisoriska åtgärder kan införas relativt snart efter det att ett förfarande inletts.

(20)

Övervakningsperioden bör gälla under högst 24 månader från dagen för offentliggörandet av avslutandet av detta förfarande.

(21)

Enligt artikel 9.1 i grundförordningen får ett antidumpingsförfarande avslutas om klagomålet återkallas, såvida inte ett sådant avslutande står i strid med gemenskapens intresse.

(22)

Kommissionen bedömde att förfarandet borde avslutas eftersom det av undersökningen inte framgått något som tydde på att ett sådant avslutande inte skulle ligga i gemenskapens intresse. De berörda parterna underrättades om detta och gavs tillfälle att lämna synpunkter. Det lämnades emellertid inga synpunkter som kunde ändra beslutet.

(23)

Kommissionen drar därför slutsatsen att antidumpningsförfarandet beträffande import av vissa kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina, Republiken Korea och Taiwan bör avslutas utan att några antidumpningsåtgärder införs.