31.3.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/1

---

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 260/2009

av den 26 februari 2009

om gemensamma importregler

(kodifierad version)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 133,

med beaktande av rättsakterna om den gemensamma organisationen av marknaderna för jordbruksprodukter och om bearbetade jordbruksprodukter, antagna i enlighet med artikel 308 i fördraget, särskilt de bestämmelser som medger undantag från den allmänna principen att kvantitativa restriktioner eller åtgärder med motsvarande verkan endast får ersättas med de åtgärder som anges i dessa rättsakter,

med beaktande av kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)	Rådets förordning (EG) nr 3285/94 av den 22 december 1994 om gemensamma importregler och om upphävande av förordning (EG) nr 518/94 (1) har ändrats flera gånger (2) på ett väsentligt sätt. För att skapa klarhet och överskådlighet bör den förordningen kodifieras.

(2)	Den gemensamma handelspolitiken bör bygga på enhetliga principer.

(3)	Gemenskapen har ingått avtalet om upprättandet av Världshandelsorganisationen (WTO). I bilaga IA till det avtalet finns bl.a. Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) 1994 och ett avtal om skyddsåtgärder.

(4)

Avtalet om skyddsåtgärder tillgodoser behovet av att klargöra och förstärka bestämmelserna i GATT 1994, särskilt dess artikel XIX. Avtalet gör det nödvändigt att avskaffa skyddsåtgärder som strider mot dessa bestämmelser, t.ex. frivilliga exportbegränsningar, reglering av marknadstillträde och alla liknande import- eller exportåtgärder.

(5)	Avtalet om skyddsåtgärder omfattar även kol- och stålprodukter. De gemensamma importreglerna, särskilt rörande skyddsåtgärder, är därför tillämpliga också på dessa produkter, dock med förbehåll för eventuella åtgärder som vidtas för att genomföra avtal som särskilt avser kol- och stålprodukter.

(6)

Textilvaror som omfattas av rådets förordning (EG) nr 517/94 av den 7 mars 1994 om gemenskapsregler för import av textilvaror från vissa tredjeländer som inte omfattas av bilaterala avtal, protokoll eller andra arrangemang, eller av andra särskilda gemenskapsregler för import (3) får en särskild behandling på gemenskapsnivå och internationell nivå. De bör därför undantas från den här förordningens räckvidd.

(7)	Medlemsstaterna bör underrätta kommissionen om varje fara som kan uppstå på grund av importens utveckling och som kan göra det nödvändigt att införa gemenskapsövervakning eller att vidta skyddsåtgärder.

(8)	I sådana fall bör kommissionen undersöka villkoren för och utvecklingen av importen, de ekonomiska och handelsmässiga förhållandena samt de åtgärder som eventuellt kan behöva vidtas.

(9)

Om föregående gemenskapsövervakning tillämpas bör produkterna i fråga få övergå till fri omsättning endast om ett övervakningsdokument som uppfyller enhetliga kriterier har uppvisats. Dokumentet bör utfärdas inom en viss tid av medlemsstaternas myndigheter efter en informell begäran från importören, men utan att denne därigenom får rätt att importera. Dokumentet bör således vara giltigt endast så länge som importreglerna inte ändras.

(10)	Medlemsstaterna och kommissionen bör i största möjliga utsträckning utbyta information om gemenskapsövervakningens resultat.

(11)	Det åligger kommissionen och rådet att besluta om de skyddsåtgärder som är nödvändiga med hänsyn till gemenskapens intressen. Dessa intressen ska betraktas som en helhet, som bl.a. omfattar gemenskapens producenters, brukares och konsumenters intressen.

(12)

Skyddsåtgärder mot en WTO-medlem får övervägas endast om produkten i fråga importeras till gemenskapen i så kraftigt ökade kvantiteter och under sådana omständigheter att importen därigenom orsakar, eller hotar att orsaka, allvarlig skada för gemenskapens producenter av produkter av samma eller direkt konkurrerande slag, om inte de internationella förpliktelserna medger undantag från denna regel.

(13)	Begreppen ”allvarlig skada”, ”hot om allvarlig skada” och ”gemenskapens producenter” bör definieras och precisa kriterier för konstaterande av skada bör fastställas.

(14)	Innan en skyddsåtgärd vidtas bör en undersökning genomföras. I brådskande fall bör dock kommissionen få vidta provisoriska åtgärder.

(15)	Närmare bestämmelser bör fastställas om inledande av undersökningar, nödvändiga kontroller och inspektioner, exportländers och berörda parters tillgång till de uppgifter som samlas in, hörande av berörda parter och dessas möjlighet att lämna synpunkter.

(16)	De bestämmelser om undersökningar som införs genom denna förordning påverkar inte tillämpningen av gemenskapsregler eller nationella regler om tystnadsplikt.

(17)	Det är också nödvändigt att fastställa tidsfrister för inledande av undersökningar och för beslut om huruvida åtgärder eventuellt ska vidtas, så att dessa beslut fattas snabbt i syfte att öka rättssäkerheten för de berörda ekonomiska aktörerna.

(18)	I de fall skyddsåtgärderna vidtas i form av en kvot bör dess nivå i princip inte vara lägre än den genomsnittliga importnivån under en representativ period av minst tre år.

(19)

Om en kvot fördelas mellan leverantörsländerna kan varje lands kvot fastställas genom överenskommelse med länderna eller med utgångspunkt från importnivån under en representativ period. Det bör dock vara möjligt att göra undantag från dessa regler vid allvarlig skada och oproportionerligt ökad import, förutsatt att förpliktelsen att samråda med WTO:s skyddsåtgärdskommitté iakttas.

(20)	Den längsta tid under vilken skyddsåtgärder får vidtas bör fastställas, liksom särskilda bestämmelser om förlängning, gradvis avveckling och omprövning av åtgärderna.

(21)	Det bör fastställas under vilka omständigheter produkter med ursprung i utvecklingsländer som är WTO-medlemmar bör undantas från skyddsåtgärder.

(22)

Det kan visa sig lämpligare att begränsa övervaknings- eller skyddsåtgärderna till en eller flera av gemenskapens regioner än att tillämpa dem i hela gemenskapen. Sådana åtgärder bör dock endast tillåtas undantagsvis och endast om det inte finns några andra alternativ. Det är nödvändigt att se till att åtgärderna är tillfälliga och stör den inre marknaden så lite som möjligt.

(23)	Enhetliga importregler kräver att de formaliteter som importörerna ska fullgöra förenklas och att de är desamma oberoende av var varorna tullklareras. Det är därför lämpligt att alla formaliteter genomförs med hjälp av blanketter som motsvarar den förlaga som finns i bilagan till denna förordning.

(24)	Importdokument som utfärdats i samband med gemenskapsövervakning bör vara giltiga i hela gemenskapen oavsett vilken medlemsstat som utfärdat dem.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

Allmänna principer

Artikel 1

1.   Denna förordning ska gälla för import av produkter med ursprung i tredjeländer, utom för

a)	textilprodukter som omfattas av särskilda importbestämmelser enligt förordning (EG) nr 517/94,

b)	de produkter med ursprung i vissa tredjeländer som förtecknas i rådets förordning (EG) nr 519/94 av den 7 mars 1994 om gemenskapsregler för import från vissa tredje länder (4).

2.   De produkter som avses i punkt 1 ska fritt få importeras till gemenskapen och således inte vara föremål för kvantitativa restriktioner, med förbehåll för de skyddsåtgärder som får vidtas enligt kapitel V.

KAPITEL II

Gemenskapens informations- och samrådsförfarande

Artikel 2

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om importen utvecklas på ett sådant sätt att övervaknings- eller skyddsåtgärder bör vidtas. Underrättelsen ska innehålla tillgängliga bevis enligt kriterierna i artikel 10. Kommissionen ska genast vidarebefordra dessa upplysningar till alla medlemsstater.

Artikel 3

1.   Samråd får inledas på begäran av en medlemsstat eller på kommissionens initiativ.

2.   Samråd ska äga rum inom åtta arbetsdagar efter det att kommissionen har fått den underrättelse som avses i artikel 2, och under alla omständigheter innan gemenskapen inför övervaknings- eller skyddsåtgärder.

Artikel 4

1.   Samrådet ska ske i en rådgivande kommitté, nedan kallad kommittén, som ska bestå av företrädare för varje medlemsstat och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.

2.   Kommittén ska mötas när den sammankallas av ordföranden. Ordföranden ska så snart som möjligt lämna alla relevanta uppgifter till medlemsstaterna.

3.   Samrådet ska särskilt avse

a)	villkoren för och utvecklingen av importen samt de olika ekonomiska och handelsmässiga förhållanden som produkten i fråga berörs av,

b)	de åtgärder som eventuellt bör vidtas.

4.   Samrådet får ske skriftligen om så krävs. I sådana fall ska kommissionen underrätta medlemsstaterna, som får yttra sig eller begära muntligt samråd inom en av kommissionen fastställd tid av fem till åtta arbetsdagar.

KAPITEL III

Gemenskapens undersökningsförfarande

Artikel 5

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 8, ska gemenskapens undersökningsförfarande genomföras innan en skyddsåtgärd tillämpas.

2.   Syftet med undersökningen är att på grundval av de faktorer som anges i artikel 10 fastställa om importen av produkten i fråga orsakar eller hotar att orsaka allvarlig skada för de berörda producenterna i gemenskapen.

3.   I denna förordning avses med

a)	allvarlig skada: en betydande allmän försämring för gemenskapens producenter,

b)	hot om allvarlig skada: allvarlig skada som är tydligt förestående,

c)

gemenskapens producenter: alla producenter av produkter av samma eller direkt konkurrerande slag inom gemenskapens territorium eller de producenter vars sammanlagda tillverkning av produkter av samma eller direkt konkurrerande slag utgör en övervägande del av gemenskapens totala tillverkning av dessa produkter.

Artikel 6

1.   Om kommissionen efter det samråd som avses i artiklarna 3 och 4 finner det uppenbart att det finns tillräckliga bevis för att motivera en undersökning, ska den inom en månad efter mottagandet av underrättelsen från medlemsstaten inleda en undersökning och offentliggöra ett meddelande om detta i Europeiska unionens officiella tidning. Meddelandet ska innehålla

a)	en sammanfattning av de uppgifter som tagits emot samt en upplysning om att alla relevanta uppgifter ska lämnas till kommissionen,

b)	den tidsfrist inom vilken berörda parter skriftligen ska lämna synpunkter för att dessa ska beaktas i undersökningen,

c)	inom vilken tid de berörda parterna får ansöka om att höras muntligen av kommissionen i enlighet med punkt 4.

Kommissionen ska inleda undersökningen i samarbete med medlemsstaterna.

2.   Kommissionen ska inhämta alla uppgifter som den anser nödvändiga, och om den efter samråd med kommittén finner det lämpligt ska den försöka kontrollera uppgifterna med importörer, affärsmän, agenter, producenter, branschsammanslutningar och branschorganisationer.

Vid genomförandet av denna uppgift ska kommissionen biträdas av personal från den medlemsstat på vars territorium kontrollerna utförs, om medlemsstaten så önskar.

3.   Medlemsstaterna ska till kommissionen på dennas begäran och enligt de förfaranden som den fastställer lämna alla uppgifter de har tillgång till om utvecklingen på marknaden för den undersökta produkten.

4.   Berörda parter som har anmält sig enligt punkt 1 första stycket samt exportländernas företrädare får efter skriftlig begäran ta del av alla uppgifter som lämnats till kommissionen i samband med undersökningen, med undantag av interna dokument som sammanställts av gemenskapens eller medlemsstaternas myndigheter, om uppgifterna är av betydelse för försvaret av deras intressen och inte är förtroliga i den mening som avses i artikel 9 och om de används av kommissionen i undersökningen.

Berörda parter som har anmält sig får lämna synpunkter på dessa uppgifter till kommissionen. Synpunkterna får beaktas om de är tillräckligt underbyggda.

5.   Kommissionen får höra de berörda parterna. De ska höras om de skriftligen har begärt detta inom den tid som fastställs i meddelandet i Europeiska unionens officiella tidning och visat att de verkligen kan komma att beröras av undersökningens resultat och att det finns särskilda skäl att höra dem muntligen.

6.   Om de uppgifter kommissionen begär inte lämnas inom den tid som fastställs i denna förordning, eller av kommissionen i enlighet med denna förordning, eller om undersökningen i väsentlig grad hindras, får slutsatser dras på grundval av tillgängliga uppgifter. Om kommissionen finner att en berörd part eller tredje part har lämnat felaktiga eller vilseledande uppgifter ska den inte beakta dem utan använda tillgängliga uppgifter.

7.   Om kommissionen efter samråd enligt artiklarna 3 och 4 finner att det inte finns tillräckliga bevis för att motivera en undersökning ska den underrätta medlemsstaterna om sitt beslut inom en månad efter det att uppgifterna från medlemsstaterna tagits emot.

Artikel 7

1.   När undersökningen är avslutad ska kommissionen lämna en rapport om resultaten till kommittén.

2.   Om kommissionen senast nio månader efter det att undersökningen inletts finner att det inte behövs övervaknings- eller skyddsåtgärder på gemenskapsnivå, ska undersökningen efter samråd med kommittén avslutas inom en månad.

Beslutet att avsluta undersökningen ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning tillsammans med de viktigaste undersökningsresultaten och en kortfattad motivering av beslutet.

3.   Om kommissionen finner att övervaknings- eller skyddsåtgärder på gemenskapsnivå är nödvändiga ska den senast nio månader efter det att undersökningen inletts fatta de beslut som krävs enligt kapitlen IV och V. I undantagsfall får tidsfristen förlängas med högst två månader. Kommissionen ska i sådana fall offentliggöra ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning med uppgift om hur mycket fristen har förlängts och en kortfattad motivering av beslutet.

Artikel 8

1.   Bestämmelserna i detta kapitel hindrar inte att övervakningsåtgärder enligt artiklarna 11–15 eller provisoriska skyddsåtgärder enligt artiklarna 16, 17 och 18 när som helst kan vidtas.

Provisoriska skyddsåtgärder ska vidtas

a)	om ett omedelbart ingripande är nödvändigt under kritiska omständigheter då dröjsmål skulle kunna orsaka skada som vore svår att avhjälpa, och

b)	det preliminärt fastställts att det finns klara bevis för att ökad import har orsakat eller hotar att orsaka allvarlig skada.

Varaktigheten av de provisoriska åtgärderna får inte överstiga 200 dagar.

2.   De provisoriska skyddsåtgärderna ska ske i form av höjningar av den rådande tullnivån, om denna är noll eller högre, om det är troligt att detta förhindrar eller avhjälper den allvarliga skadan.

3.   Kommissionen ska genast vidta de undersökningsåtgärder som fortfarande är nödvändiga.

4.   Om de provisoriska skyddsåtgärderna avbryts i avsaknad av allvarlig skada eller hot om allvarlig skada, ska de tullar som uppburits till följd av de provisoriska åtgärderna så snart som möjligt automatiskt återbetalas. Förfarandet i artikel 235 och följande artiklar i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (5) ska tillämpas.

Artikel 9

1.   De uppgifter som tagits emot enligt denna förordning ska endast användas för det ändamål för vilka de begärdes.

2.   Rådet, kommissionen, medlemsstaterna och deras tjänstemän får inte lämna ut förtroliga uppgifter som de har tagit emot enligt denna förordning eller uppgifter som har lämnats i förtroende, om inte den som lämnat dem uttryckligen har tillåtit detta.

3.   I varje begäran om förtrolig behandling ska det anges varför uppgifterna bör behandlas förtroligt.

Om en begäran om förtrolig behandling dock skulle visa sig oberättigad och om den part som lämnar uppgifterna varken vill offentliggöra dem eller godkänna att de offentliggörs i allmän eller sammanfattad form, får uppgifterna lämnas utan avseende.

4.   Uppgifterna ska under alla omständigheter anses förtroliga om det är troligt att offentliggörandet av dem medför betydande negativa effekter för den part som har lämnat dem eller för den som är upphovet till dem.

5.   Punkterna 1–4 ska inte hindra att gemenskapens myndigheter hänvisar till allmän information och särskilt till grunderna för de beslut som har fattats enligt denna förordning. Dessa myndigheter ska dock ta hänsyn till de berörda juridiska och fysiska personernas berättigade intresse av att deras affärshemligheter inte röjs.

Artikel 10

1.   Undersökningen av importutvecklingen, importvillkoren och av den allvarliga skada eller det hot om allvarlig skada som importen medför för gemenskapens producenter ska särskilt omfatta följande faktorer:

a)	Importvolymen, särskilt om den har ökat kraftigt, antingen i absoluta tal eller i förhållande till gemenskapens produktion eller konsumtion.

b)	Importpriserna, särskilt om ett avsevärt lägre pris erbjuds jämfört med priset på samma slags produkt inom gemenskapen.

c)

Följderna för gemenskapens producenter av produkter av samma eller direkt konkurrerande slag, såsom dessa avspeglas i utvecklingen av vissa ekonomiska faktorer, bl.a. — produktion, — kapacitetsutnyttjande, — lagerhållning, — försäljning, — marknadsandel, — priser (t.ex. prissänkningar eller uteblivna prisökningar som annars skulle ha skett), — vinster, — avkastning på sysselsatt kapital, — betalningsflöde, — sysselsättning.

d)	Andra faktorer än importutvecklingen som orsakar skada eller kan ha orsakat skada för de berörda producenterna i gemenskapen.

2.   Om hot om allvarlig skada åberopas ska kommissionen också undersöka om det klart kan förutses att en viss situation kan komma att utvecklas till faktisk skada.

I detta sammanhang ska hänsyn tas till faktorer som

a)	takten på ökningen av exporten till gemenskapen,

b)	den exportkapacitet som ursprungs- eller exportlandet redan har eller kommer att ha inom en överblickbar framtid och sannolikheten för att den därav följande exporten kommer att ske till gemenskapen.

KAPITEL IV

Övervakning

Artikel 11

1.   Om utvecklingen av importen av en produkt med ursprung i ett tredjeland som omfattas av denna förordning hotar att skada gemenskapens producenter får import av den produkten, om gemenskapens intressen så kräver, bli föremål för

a)	gemenskapsövervakning i efterhand, enligt de förfaranden som anges i det beslut som avses i punkt 2,

b)	gemenskapsövervakning i förväg, enligt artikel 12.

2.   Beslutet om att införa övervakning ska fattas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 16.6 andra stycket och 16.7.

3.   Övervakningsåtgärderna ska ha en begränsad giltighetstid. Om inte annat anges ska de upphöra att gälla vid slutet av det andra kalenderhalvår som följer på det kalenderhalvår då de infördes.

Artikel 12

1.   Övergång till fri omsättning för varor som är föremål för föregående gemenskapsövervakning får endast ske mot uppvisande av ett övervakningsdokument. Detta dokument ska utfärdas av den behöriga myndighet som utsetts av medlemsstaterna, utan kostnad, för de mängder som begärs, inom högst fem arbetsdagar efter det att de behöriga nationella myndigheterna mottagit en begäran från någon gemenskapsimportör, oberoende av var denne är etablerad i gemenskapen. Om inte annat bevisas ska den förutnämnda begäran anses ha mottagits av den behöriga nationella myndigheten senast tre arbetsdagar efter att den lämnats in.

2.   Övervakningsdokumentet ska upprättas på en blankett som motsvarar förlagan i bilaga I.

Om inte annat föreskrivs i beslutet om att införa övervakning ska importörens begäran om övervakningsdokument endast innehålla följande uppgifter:

a)	Sökandens namn och fullständiga adress (inbegripet telefon- och telefaxnummer och eventuellt registreringsnummer hos behörig nationell myndighet) samt momsregistreringsnummer om han är momspliktig.

b)	I förekommande fall, deklarantens eller sökandens eventuella företrädares namn och fullständiga adress (inbegripet telefon- och telefaxnummer).

c)	Varubeskrivning med uppgifter om — varornas handelsbeteckning, — deras nummer i Kombinerade nomenklaturen, — deras ursprungsland och avsändarland.

d)	Deklarerade kvantiteter uttryckta i kg och, i förekommande fall, i annan lämplig mängdenhet (par, styck, etc.).

e)	Cif-värdet i euro vid gemenskapens gräns.

f)	Följande försäkran, daterad och underskriven av den sökande med namnförtydligande med stora bokstäver: ”Jag bekräftar härmed att uppgifterna i denna ansökan är riktiga och lämnade i god tro och att jag är etablerad i gemenskapen.”

3.   Övervakningsdokumentet ska vara giltigt i hela gemenskapen, oberoende av vilken medlemsstat som utfärdat det.

4.   Om det konstateras att transaktionen genomförs till ett enhetspris som överstiger det som anges i övervakningsdokumentet med mindre än 5 % eller att de importerade produkternas sammanlagda värde eller kvantitet överstiger det värde eller den kvantitet som har angivits i övervakningsdokumentet med mindre än 5 %, ska detta inte hindra att produkten i fråga övergår till fri omsättning. Efter att ha tagit del av de yttranden som har avgivits i kommittén får kommissionen med hänsyn till produkternas beskaffenhet och övriga omständigheter i samband med transaktionerna fastställa en annan procentsats, som dock normalt inte får överstiga 10 %.

5.   Övervakningsdokument får bara användas så länge som reglerna för liberalisering av importen är i kraft för transaktionerna i fråga. De får under inga omständigheter användas efter utgången av den period som ska fastställas samtidigt och enligt samma förfarande som införandet av övervakningen, varvid hänsyn ska tas till produkternas beskaffenhet och övriga omständigheter i samband med transaktionerna.

6.   Om så krävs i det beslut som fattas enligt artikel 11 ska ursprunget för de produkter som står under gemenskapsövervakning styrkas genom ett ursprungsintyg. Denna punkt ska inte påverka tillämpningen av andra bestämmelser om uppvisande av ett sådant intyg.

7.   Om en produkt som är föremål för gemenskapsövervakning i förväg omfattas av regionala skyddsåtgärder i en medlemsstat, får det importtillstånd som den medlemsstaten har beviljat ersätta övervakningsdokumentet.

8.   Blanketterna till övervakningsdokumenten och utdragen ur dessa ska upprättas i två exemplar, varav ett exemplar, märkt ”Mottagarens original” och försett med siffran 1, ska lämnas till den sökande och det andra märkt ”Behörig myndighets exemplar” och försett med siffran 2, ska förvaras av den myndighet som har utfärdat dokumentet. Den behöriga myndigheten får av administrativa skäl lägga till ytterligare kopior av blankett nr 2.

9.   Blanketterna ska tryckas på vitt skrivpapper som är fritt från mekanisk massa och väger mellan 55 och 65 g/m2. De ska ha formatet 210 × 297 mm. Radavståndet för maskinskrivna texter ska vara 4,24 mm (1/6 engelsk tum). Blanketternas layout ska följas exakt. Båda sidor av exemplar nr 1, som utgör själva övervakningsdokumentet, ska dessutom förses med en tryckt guillocherad bakgrund i gult som gör att varje försök till förfalskning på mekanisk eller kemisk väg avslöjas.

10.   Medlemsstaterna är ansvariga för att blanketterna trycks. Blanketterna kan också tryckas av tryckerier som godkänts av den medlemsstat där de är etablerade. I det senare fallet ska en hänvisning till detta godkännande finnas på varje blankett. Varje blankett ska vara försedd med tryckeriets namn och adress eller med ett märke som gör det möjligt att identifiera tryckeriet.

Artikel 13

Om importen av en produkt inte har blivit föremål för gemenskapsövervakning i förväg inom åtta arbetsdagar efter det att samrådet har slutförts i enlighet med artiklarna 3 och 4, får kommissionen i enlighet med artikel 18 införa övervakning som är begränsad till import till en eller flera av gemenskapens regioner.

Artikel 14

1.   Övergång till fri omsättning för varor som är föremål för regional övervakning får i den berörda regionen ske endast mot uppvisande av ett övervakningsdokument. Detta dokument ska utfärdas av den behöriga myndigheten som utsetts av medlemsstaten eller medlemsstaterna, utan kostnad för de mängder som begärs, inom högst fem arbetsdagar efter det att de behöriga nationella myndigheterna mottagit en begäran från någon gemenskapsimportör, oberoende av var denne är etablerad i gemenskapen. Om inte annat bevisas ska den förutnämnda begäran anses ha mottagits av den behöriga nationella myndigheten senast tre arbetsdagar efter det att den lämnats in. Övervakningsdokumenten får användas endast så länge som liberaliseringsreglerna för importen är i kraft för de transaktioner det är fråga om.

2.   Artikel 12.2 ska tillämpas.

Artikel 15

1.   Vid gemenskapsövervakning eller regional övervakning ska medlemsstaterna inom de tio första dagarna i varje månad meddela kommissionen följande:

a)	Vid övervakning i förväg, uppgift om de belopp (beräknade på grundval av cif-priser) och de varumängder för vilka övervakningsdokument har utfärdats eller påtecknats under den föregående perioden.

b)	I samtliga fall, uppgifter om importen under den period som föregick den period som avses i a.

Uppgifterna från medlemsstaterna ska vara uppdelade efter produkt och land.

Andra bestämmelser får fastställas vid samma tidpunkt och enligt samma förfarande som övervakningsåtgärderna.

2.   Om produkternas beskaffenhet eller om särskilda omständigheter så kräver, får kommissionen på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ ändra tidsfristerna för lämnandet av dessa uppgifter.

3.   Kommissionen ska underrätta medlemsstaterna om detta.

KAPITEL V

Skyddsåtgärder

Artikel 16

1.   Om en produkt importeras till gemenskapen i så kraftigt ökade kvantiteter eller under sådana omständigheter att det orsakar eller hotar att orsaka allvarlig skada för gemenskapens producenter av produkter av samma eller direkt konkurrerande slag, får kommissionen för att skydda gemenskapens intressen, på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ

a)	begränsa giltighetstiden för de övervakningsdokument som avses i artikel 12 och som utfärdas efter det att åtgärden har trätt i kraft,

b)	ändra importreglerna för produkten i fråga så att den får övergå till fri omsättning endast efter uppvisande av ett importtillstånd som ska beviljas enligt de bestämmelser och inom de gränser som kommissionen fastställer.

De åtgärder som avses i a och b ska ha omedelbar verkan.

2.   Vad avser WTO-medlemmar ska åtgärderna i punkt 1 vidtas endast om de två villkor som anges i första stycket av den punkten är uppfyllda.

3.   När en kvot fastställs, ska hänsyn särskilt tas till

a)	önskvärdheten av att så långt möjligt upprätthålla traditionella handelsmönster,

b)	varumängden som exporteras enligt kontrakt som har ingåtts på normala villkor innan en skyddsåtgärd enligt detta kapitel trädde i kraft, om medlemsstaten i fråga har anmält dessa kontrakt till kommissionen,

c)	behovet av att undvika att äventyra förverkligandet av det mål som eftersträvas med kvoten.

En kvot får inte understiga den genomsnittliga importnivån under de tre senaste representativa år för vilka det finns statistik, om inte en annan nivå är nödvändig för att förhindra eller avhjälpa allvarlig skada.

4.   I de fall då en kvot fördelas mellan leverantörsländer får en fördelning avtalas med de leverantörsländer som har ett väsentligt intresse av gemenskapens import av produkten i fråga.

Om detta inte är möjligt ska kvoten fördelas mellan leverantörsländerna i förhållande till deras andel av importen av produkten till gemenskapen under en tidigare representativ period, varvid vederbörlig hänsyn ska tas till alla särskilda omständigheter som kan ha påverkat eller kan påverka handeln med produkten.

Denna fördelningsmetod får dock frångås vid allvarlig skada, under förutsättning att gemenskapens förpliktelse att samråda med WTO:s skyddsåtgärdskommitté iakttas, om importen från ett eller flera leverantörsländer har ökat oproportionerligt i förhållande till den totala ökningen av importen av produkten under en tidigare representativ period.

5.   De åtgärder som avses i denna artikel är tillämpliga på varje produkt som övergår till fri omsättning efter det att åtgärderna har trätt i kraft. I enlighet med artikel 18 kan de begränsas till en eller flera av gemenskapens regioner.

Dessa åtgärder ska dock inte hindra att produkter som är på väg till gemenskapen övergår till fri omsättning, förutsatt att produkternas bestämmelseort inte kan ändras och att de produkter som enligt artiklarna 11 och 12 får övergå till fri omsättning endast efter uppvisande av ett övervakningsdokument verkligen åtföljs av ett sådant dokument.

6.   Om en medlemsstat har begärt att kommissionen ska ingripa ska denna fatta ett beslut inom högst fem arbetsdagar efter mottagandet av begäran.

Alla beslut som kommissionen fattar enligt denna artikel ska meddelas rådet och medlemsstaterna. Varje medlemsstat får inom en månad efter dagen för meddelandet hänskjuta ett sådant beslut till rådet.

7.   Om en medlemsstat hänskjuter kommissionens beslut till rådet, får rådet med kvalificerad majoritet bekräfta, ändra eller upphäva beslutet.

Om rådet inte har fattat något beslut inom tre månader efter det att frågan har hänskjutits dit, ska den åtgärd som kommissionen har beslutat anses vara upphävd.

Artikel 17

Om gemenskapens intressen så kräver, får rådet med kvalificerad majoritet, på förslag som kommissionen utarbetat enligt villkoren i kapitel III, besluta om lämpliga åtgärder för att hindra att en produkt importeras till gemenskapen i så kraftigt ökade kvantiteter eller under sådana omständigheter att det orsakar eller hotar att orsaka allvarlig skada för gemenskapens producenter av produkter av samma eller direkt konkurrerande slag.

Artikel 16.2–16.5 ska tillämpas.

Artikel 18

Om det, i synnerhet på grundval av de faktorer som avses i artikel 10, konstateras att villkoren för att införa åtgärder enligt artiklarna 11 och 16 uppfylls i en eller flera av gemenskapens regioner får kommissionen, efter att ha undersökt alternativa lösningar, i undantagsfall tillåta övervaknings- eller skyddsåtgärder som är begränsade till regionen eller regionerna i fråga, om den anser att det är lämpligare att tillämpa åtgärderna på den nivån än på gemenskapsnivå.

Dessa åtgärder ska vara tidsbegränsade och störa den inre marknaden så lite som möjligt.

Dessa åtgärder ska införas i enlighet med förfarandena i artiklarna 11 och 16.

Artikel 19

Skyddsåtgärder får inte tillämpas mot en produkt med ursprung i ett utvecklingsland som är WTO-medlem om det landets andel av gemenskapens import av produkten i fråga inte överstiger 3 %, förutsatt att de utvecklingsländer som är WTO-medlemmar och har en importandel på mindre än 3 % tillsammans svarar för högst 9 % av gemenskapens totala import av produkten.

Artikel 20

1.   Skyddsåtgärdernas varaktighet ska begränsas till den tid som krävs för att förhindra eller avhjälpa allvarlig skada och underlätta anpassningen för gemenskapens producenter. Perioden får inte överstiga fyra år, inberäknat den tid eventuella provisoriska åtgärder tillämpats.

2.   Denna inledande period får förlängas, utom i fråga om de åtgärder som avses i artikel 16.4 tredje stycket, förutsatt att

a)	förlängningen är nödvändig för att förhindra eller avhjälpa allvarlig skada,

b)	det finns bevis för att gemenskapens producenter vidtar anpassningar.

3.   Förlängningar ska antas i enlighet med villkoren i kapitel III och i enlighet med samma förfarande som de inledande åtgärderna. Åtgärderna som på detta sätt förlängs får inte vara mer restriktiva än de var vid slutet av den ursprungliga perioden.

4.   Om skyddsåtgärderna pågår under mer än ett år ska åtgärderna gradvis avvecklas med regelbundna mellanrum under tillämpningstiden, inbegripet förlängningstiden.

5.   Den sammanlagda tidsperiod en skyddsåtgärd tillämpas, inbegripet tiden för en provisorisk åtgärd, för den ursprungliga åtgärden och eventuella förlängningar av denna, får inte överstiga åtta år.

Artikel 21

1.   Under den tid som övervaknings- eller skyddsåtgärder tillämpas enligt kapitlen IV och V ska samråd hållas inom kommittén, antingen på begäran av en medlemsstat eller på kommissionens initiativ. Om en skyddsåtgärd pågår under mer än tre år ska kommissionen genomföra samråd senast när halva tillämpningstiden för åtgärden har förflutit. Syftet med samrådet ska vara att

a)	studera åtgärdens effekt,

b)	undersöka om och i vilken omfattning det är lämpligt att öka avvecklingstakten,

c)	fastställa om åtgärden fortfarande behövs.

2.   Om kommissionen till följd av de samråd som avses i punkt 1 anser att en övervaknings- eller skyddsåtgärd som avses i artiklarna 11, 13, 16, 17 och 18 bör upphävas eller ändras, ska den handla i enlighet med följande:

a)	Om rådet har beslutat om en åtgärd ska kommissionen föreslå rådet att beslutet upphävs eller ändras. Rådet ska besluta med kvalificerad majoritet.

b)	I samtliga andra fall ska kommissionen ändra eller upphäva gemenskapens skydds- och övervakningsåtgärder.

Om beslutet rör regionala övervakningsåtgärder ska det tillämpas från och med den sjätte dagen efter det att beslutet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 22

1.   Om importen av en produkt redan har varit föremål för en skyddsåtgärd får inte en ny åtgärd tillämpas på samma produkt förrän det har förflutit en lika lång period som den under vilken den tidigare åtgärden tillämpades. Denna tidsperiod får inte vara kortare än två år.

2.   Trots punkt 1 får en skyddsåtgärd med en varaktighet av högst 180 dagar återinföras mot en produkt, om

a)	det har förflutit minst ett år sedan införandet av skyddsåtgärden mot importen av den produkten, och

b)	en sådan skyddsåtgärd inte har tillämpats mot samma produkt mer än två gånger under den femårsperiod som närmast föregår dagen för införandet av åtgärden.

KAPITEL VI

Slutbestämmelser

Artikel 23

Om gemenskapens intressen så kräver, får rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen besluta om lämpliga åtgärder för att göra det möjligt att utöva och uppfylla gemenskapens och alla dess medlemsstaters rättigheter och skyldigheter på internationell nivå, i synnerhet i fråga om handeln med basprodukter.

Artikel 24

1.   Denna förordning ska inte hindra fullgörandet av andra åtaganden enligt särskilda bestämmelser i avtal som gemenskapen slutit med tredjeland.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser ska denna förordning inte hindra att medlemsstaterna inför eller tillämpar

a)

förbud, kvantitativa restriktioner eller övervakningsåtgärder som grundas på hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde eller att skydda industriell och kommersiell äganderätt,

b)	särskilda valutabestämmelser,

c)	bestämmelser som har införts enligt internationella avtal i enlighet med fördraget.

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de åtgärder eller bestämmelser som de avser att införa eller ändra enligt första stycket.

I ytterst brådskande fall ska kommissionen underrättas om de nationella åtgärderna eller bestämmelserna omedelbart efter deras antagande.

Artikel 25

1.   Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av rättsakterna om den gemensamma organisationen av marknaderna för jordbruksprodukter, av därpå grundade administrativa gemenskapsbestämmelser eller nationella administrativa bestämmelser eller tillämpningen av de särskilda bestämmelser som är tillämpliga på varor som är framställda genom bearbetning av jordbruksprodukter. Förordningen ska vara ett komplement till dessa bestämmelser.

2.   Artiklarna 11–15 och artikel 22 ska inte tillämpas på produkter som omfattas av de bestämmelser som avses i punkt 1 i den här artikeln och för vilka det enligt gemenskapens regler för handel med tredjeland krävs att en licens eller annat importdokument uppvisas.

Artiklarna 16, 18 och 21–24 ska inte tillämpas på produkter för vilka kvantitativa importrestriktioner ska tillämpas enligt dessa regler.

Artikel 26

Förordning (EG) nr 3285/94, ändrad genom de rättsakter som anges i bilaga II, ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga III.

Artikel 27

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EGT L 349, 31.12.1994, s. 53.

(2)  Se bilaga II.

(3)  EGT L 67, 10.3.1994, s. 1.

(4)  EGT L 67, 10.3.1994, s. 89.

(5)  EGT L 302, 19.10.1992, s. 1.

---

---

---

---

31.3.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/18

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 261/2009

av den 30 mars 2009

om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1580/2007 av den 21 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007 avseende sektorn för frukt och grönsaker (2), särskilt artikel 138.1, och

av följande skäl:

I förordning (EG) nr 1580/2007 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilaga XV, del A till den förordningen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonvärden vid import som avses i artikel 138 i förordning (EG) nr 1580/2007 ska fastställas i bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 31 mars 2009.

---

(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 350, 31.12.2007, s. 1.

---

---

31.3.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/20

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 262/2009

av den 30 mars 2009

om fastställande av krav för en samordnad tilldelning och användning av Mod S-interrogatorkoder för det gemensamma europeiska luftrummet

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 552/2004 av den 10 mars 2004 om driftskompatibiliteten hos det europeiska nätverket för flygledningstjänst (förordning om driftskompatibilitet) (1), särskilt artikel 3.5,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 549/2004 av den 10 mars 2004 om ramen för inrättande av det gemensamma europeiska luftrummet (ramförordning) (2), särskilt artikel 8.2, och

av följande skäl:

(1)

Mod S (Select) är en samverkande övervakningsteknik för flygkontrolltjänst. Tekniken möjliggör en selektiv interrogering av luftfartyg och extrahering av data från luftfartygens utrustning som kan användas för utveckling av nya flygledningsfunktioner. Utformningen av system som klarar interrogering av enskilda luftfartyg med hjälp av Mod S (nedan kallade Mod S-interrogatorer) förutsätter användning av Mod S-interrogatorkoder för detektering och övervakning av luftfartyg utrustade med Mod S-transpondrar.

(2)	För att garantera säkerheten för systemen för övervakning av flygtrafiken får inte radartäckningsområdet för två Mod S-interrogatorer som använder samma interrogatorkod överlappa varandra, med undantag för om de är grupperade i kluster eller om andra lämpliga riskreduceringstekniker är i drift.

(3)	För att främja användningen av ett ökat antal Mod S-interrogatorer och lösa de problem som orsakas av bristen på tillgängliga interrogatorkoder för interrogering av luftfartyg är det nödvändigt att samordna tilldelningen och användningen av dessa interrogatorkoder på ett effektivt sätt.

(4)

Eurocontrol har inom ramen för artikel 8.1 i förordning (EG) nr 549/2004 fått befogenhet att utforma kraven för tilldelning och användning av Mod S-interrogatorkoder (nedan kallade interrogatorkoder). Den föreliggande förordningen bygger på den rapport från den 2 januari 2008 som blev resultatet av uppdraget.

(5)

Av tekniska skäl var det ursprungligen endast interrogatoridentifieringskoderna (nedan kallade II-koder) 0–15 som definierades och användes som interrogatorkoder. På grund av det väntade antalet Mod S-interrogatorer vidtogs senare åtgärder för att göra det möjligt att använda även övervakningsidentifieringskoderna (nedan kallade SI-koder) 1–63.

(6)

Normalt förutsätter användningen av SI-koder att alla Mod S-mål inom Mod S-interrogatorernas täckningsområde är utrustade för detta syfte. Eurocontrol har dock utvecklat specifikationer för en II-/SI-koddrift som skulle göra det möjligt för Mod S-interrogatorer att börja använda SI-koder även i en miljö där inte alla Mod S-mål är utrustade för SI-koder. Mod S-operatörerna bör därför åläggas att klara sådan II/SI-koddrift.

(7)

En centraliserad tilldelningstjänst för interrogatorkoder, som tillhandahålls genom tilldelningssystemet för interrogatorkoder, har inrättats under Eurocontrols överinseende. Medlemsstaterna bör åläggas att vidta de åtgärder som krävs för att se till att den information som tillhandahålls genom tilldelningssystemet för interrogatorkoder främjar enhetligheten för de väsentliga elementen i interrogatorkodstilldelningen. Det bör klart fastställas vilka dessa väsentliga element är.

(8)	Gemensamma förfaranden bör utarbetas för att säkerställa att de väsentliga elementen i interrogatorkodstilldelningen tillämpas korrekt. Dessa förfaranden bör ta hänsyn till relevanta bestämmelser som fastställs av Internationella civila luftfartsorganisationen (nedan kallad ICAO).

(9)	Mod S-operatörer och leverantörer av flygtrafikledningstjänster bör vidta lämpliga åtgärder för att detektera och dämpa effekterna av eventuella konflikter mellan interrogatorkoder.

(10)	Denna förordning bör inte omfatta militära operationer och militär träning som avses i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 549/2004.

(11)

Ett begränsat antal interrogatorkoder är reserverade för exklusiv användning och förvaltning av militära enheter inbegripet mellanstatliga organisationer, i synnerhet Nato (Nordatlantiska fördragsorganisationen). Mod S-interrogatorer som använder dessa koder behöver därför inte omfattas av det samordnade tilldelningsförfarandet. Medlemsstaterna bör dock åläggas att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att användningen av dessa interrogatorkoder inte har någon negativ inverkan på säkerheten för den allmänna luftfarten.

(12)	Interrogatorkod 0 har reserverats av ICAO för drift utan tilldelad kod. Mod S-interrogatorer som använder interrogatorkod 0 i enlighet med standardbestämmelser och rekommendationer som antagits av ICAO behöver inte omfattas av det samordnade tilldelningsförfarandet.

(13)

II-kod 14 har reserverats för gemensam användning för testsystem. Detektering av Mod S-mål kan inte garanteras när flera testsystem är i drift samtidigt. Operatörer av Mod S-testsystem som behöver utföra tidsbegränsade försök som kräver en konfliktfri situation bör därför säkerställa en fungerande bilateral samordning med andra operatörer av Mod S-testsystem.

(14)	Den centraliserade tilldelningstjänsten för interregatorkoder bör tillhandahålla och vid behov uppdatera en tilldelningsplan för interrogatorkoder som säkerställer en säker och effektiv användning av interrogatorkoder. Tilldelningsplanen bör godkännas av de medlemsstater som berörs av innehållet.

(15)	Ett system bör utarbetas för hantering av situationer då tilldelningsplanen inte kan godkännas i tid.

(16)

För att bibehålla eller höja de nuvarande säkerhetsnivåerna för driften bör man ålägga medlemsstaterna att se till att de berörda parterna genomför en säkerhetsbedömning som omfattar faroidentifiering, riskbedömning och riskreducering. Ett harmoniserat införande av dessa rutiner när det gäller de system som omfattas av denna förordning förutsätter att särskilda säkerhetskrav fastställs för alla driftskompatibilitets- och prestandakrav.

(17)	Enligt artikel 3.3 d i förordning (EG) nr 552/2004 ska man i genomförandebestämmelserna för driftskompatibilitet beskriva de särskilda förfaranden som ska användas för att bedöma komponenternas överensstämmelse eller lämplighet samt kontrollen av system.

(18)

Marknadens mognad med avseende på de komponenter som omfattas av denna förordning kan anses vara sådan att det genom intern produktionskontroll på ett tillfredsställande sätt kan fastställas huruvida komponenterna är lämpliga eller överensstämmer med gällande krav, varvid kontrollen görs med hjälp av förfaranden baserade på modul A i Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets beslut 93/465/EEG (3).

(19)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för det gemensamma luftrummet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.   Denna förordning fastställer krav för en samordnad tilldelning och användning av Mod S-interrogatorkoder (nedan kallade interrogatorkoder) för en säker och effektiv övervakning av flygtrafiken och för civil-militär samordning.

2.   Denna förordning ska tillämpas på berörda Mod S-interrogatorer och därmed sammanhängande övervakningssystem, de komponenter som ingår i dem och de förfaranden med vilka de är förbundna, när de stöder en samordnad tilldelning eller användning av berörda interrogatorkoder.

Artikel 2

Definitioner

För denna förordning gäller de definitioner som fastställs i förordning (EG) nr 549/2004.

Dessutom gäller följande definitioner:

1.   Mod S-interrogator: ett system bestående av antenn och elektronik, som gör det möjligt att ställa frågor till enskilda luftfartyg via Mod Select, som benämns Mod S.

2.   interrogatorkod: antingen interrogatoridentifieringskod eller en övervakningsidentifieringskod som används för utestängande vid flera interrogatorer och eventuellt kommunikationsprotokoll.

3.   interrogatoridentifieringskod (nedan kallad II-kod): en Mod S-interrogatorkod med ett värde i intervallet 0 till 15 som kan användas för både utestängande vid flera interrogatorer och kommunikationsprotokoll.

4.   övervakningsidentifieringskod (nedan kallad SI-kod): en Mod S-interrogatorkod med ett värde i intervallet 1 till 63 som kan användas för utestängande vid flera interrogatorer men som inte kan användas för kommunikationsprotokoll vid flera interrogatorer.

5.   utestängande vid flera interrogatorer: det protokoll som möjliggör identifiering av Mod S-mål och utestängande av flera Mod S-interrogatorer som har överlappande täckning.

6.   kommunikationsprotokoll vid flera interrogatorer (multisite communications protocols): de protokoll som används för att i områden med överlappande täckning för Mod S-interrogatorer samordna kontrollen av kommunikation som sker i mer än en transaktion.

7.   Mod S-mål: en plattform utrustad med en Mod S-transponder.

8.   utestängande: det protokoll som möjliggör undertryckande av allmänna Mod S-anrop från redan identifierade Mod S-mål.

9.   Mod S-operatör: en person, en organisation eller ett företag som driver eller erbjuder sig att driva en Mod S-interrogator, inklusive

10.   interrogatorkodstilldelning: fastställande av värden för minst alla väsentliga element i en interrogatorkodstilldelning enligt förteckningen i bilaga II, del B.

11.   tilldelningssystem för interrogatorkoder: ett system inom ramen för det europeiska nätverket för flygledningstjänst, och därmed förbundna förfaranden, genom vilket en centraliserad tjänst för tilldelning av interrogatorkoder (nedan kallad tilldelningstjänsten för interrogatorkoder), som sköter behandlingen av ansökningar om interrogatorkoder och spridningen av ett förslag till tilldelningsplan för interrogatorkoder, tillhandahålls åt Mod S-operatörer via medlemsstaterna.

12.   ansökan om interrogatorkod: en ansökan från en Mod S-operatör om tilldelning av en interrogatorkod.

13.   förslag till tilldelningsplan för interrogatorkoder: ett förslag till en fullständig uppsättning av interrogatorkodstilldelningar, som lämnas av tilldelningstjänsten för interrogatorkoder för godkännande av medlemsstaterna.

14.   tilldelningsplan för interrogatorkoder: den senast antagna uppsättningen av interrogatorkodstilldelningar.

15.   berörd Mod S-interrogator: en Mod S-interrogator som uppfyller minst ett av följande krav:

16.   berörd interrogatorkod: varje interrogatorkod bland II-koderna och SI-koderna, utom

17.   allmänna Mod S-anrop (Mode S all call interrogations): meddelanden som normalt används av Mod S-interrogatorer för att identifiera Mod S-mål som inträder i deras täckningsområde.

18.   driftsatt interrogatorkod: varje berörd interrogatorkod med undantag för II-kod 14.

19.   behörig medlemsstat:

a)	när det gäller leverantören av flygtrafiktjänster, den medlemsstat som har certifierat leverantören i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 2096/2005 (4),

b)	i övriga fall, den medlemsstat inom vars ansvarsområde Mod S-operatören driver, eller avser att driva, en berörd Mod S-interrogator.

20.   interrogatorkodskonflikt: en ej samordnad överlappning av täckningen för två eller fler Mod S-interrogatorer som använder samma interrogatorkod, vilket potentiellt kan medföra att luftfartyg förblir odetekterade av minst en av Mod S-interrogatorerna.

21.   övervakning av interrogatorkodskonflikt: en Mod S-operatörs tillämpning av tekniska metoder eller förfaranden för att fastställa vilka effekter interrogatorkodskonflikter med andra Mod S-interrogatorer har på de övervakningsdata som tillhandahålls av de egna Mod S-interrogatorerna.

22.   genomförandesekvens: en tidssekvens för genomförandet av interrogatorkodstilldelning som Mod S-operatörer måste följa för att förhindra tillfälliga interrogatorkodskonflikter.

23.   matchande II-kod: den II-kod som avkodas av en Mod S-transponder som inte stöder SI-koder, i ett allmänt Mod S-anrop som innehåller en SI-kod, och som denna transponder använder för att koda svaret på det allmänna anropet.

24.   utestängandekarta (lockout map): den Mod S-interrogatorkonfigurationsfil som definierar var och hur utestängning ska tillämpas på Mod S-mål.

Artikel 3

Krav avseende driftskompatibilitet och prestanda

Mod S-operatörer ska se till att elektroniken i radarhuvudkomponenterna i deras Mod S-interrogatorer som använder en driftsatt interrogatorkod

1.	stöder användning av SI-koder och II-koder i överensstämmelse med de ICAO-bestämmelser som anges i bilaga I punkt 1,

2.	stöder användning av II-/SI-koder i överensstämmelse med de krav som anges i bilaga III.

Artikel 4

Förfaranden för Mod S-operatörer

1.   Mod S-operatörer får endast driva en berörd Mod S-interrogator, med användning av en berörd interrogatorkod, om de har tilldelats en interrogatorkod för detta syfte av den behöriga medlemsstaten.

2.   Mod S-operatörer som avser att driva, eller som driver, en berörd Mod S-interrogator för vilken ingen interrogatorkodstilldelning erhållits, ska lämna in en ansökan om interrogatorkod till den behöriga medlemsstaten, i enlighet med de krav som anges i bilaga II, del A.

3.   Mod S-operatörer ska uppfylla kraven i de väsentliga elementen i den interrogatorkodstilldelning som de erhåller enligt förteckningen i bilaga II, del B.

4.   Mod S-operatörer ska minst var sjätte månad informera den behöriga medlemsstaten om eventuella ändringar av installationsplaneringen eller driftsstatusen för berörda Mod S-interrogatorer när det gäller alla väsentliga element av interrogatorkodstilldelningen som finns förtecknade i bilaga II, del B.

5.   Mod S-operatörer ska se till att var och en av deras Mod S-interrogatorer uteslutande använder den interrogatorkod som de tilldelats.

Artikel 5

Förfaranden för medlemsstaterna

1.   Medlemsstaterna ska kontrollera giltigheten för de ansökningar om interrogatorkoder som inkommer från Mod S-operatörer, innan de gör dem tillgängliga via systemet för samordning av interrogatorkodstilldelning. Kontrollen av giltigheten ska omfatta de väsentliga element som finns förtecknade i bilaga II, del A.

2.   Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att systemet för tilldelning av interrogatorkoder gör följande:

a)	Kontrollerar att ansökningarna om interrogatorkoder följer format- och datakonventionerna.

b)	Kontrollerar att ansökningarna om interrogatorkoder är kompletta, exakta och inlämnas i tid.

c)

Inom högst sex kalendermånader från ansökan ska systemet i) utföra uppdateringssimuleringar av tilldelningsplanen för interrogatorkoder på grundval av de inkomna ansökningarna, ii) utarbeta ett förslag till uppdatering av tilldelningsplanen för interrogatorkoder som ska godkännas av de medlemsstater som berörs av den, iii) säkerställa att den föreslagna uppdateringen av tilldelningsplanen i största möjliga mån uppfyller driftskraven för ansökningarna om interrogatorkoder, såsom de beskrivs genom de väsentliga elementen g, h och i som förtecknas i bilaga II, del A, och iv) uppdatera och till medlemsstaterna meddela tilldelningsplanen för interrogatorkoder omedelbart efter det att den godkänts, utan att det påverkar tillämpningen av nationella förfaranden för meddelanden om Mod S-interrogatorer i militär drift.

3.   Ändringar av tilldelningsplanen för interrogatorkoder ska godkännas av alla medlemsstater som berörs av uppdateringen av planen.

4.   Om oenighet råder om sådana ändringar som avses i punkt 3 i denna artikel ska de berörda medlemsstaterna hänskjuta ärendet till kommissionen för behandling. Kommissionen ska agera enligt det förfarande som anges i artikel 5.2 i förordning (EG) nr 549/2004.

5.   Medlemsstater som avses i punkt 3 ska säkerställa att deras godkännanden av tilldelningsplaner för interrogatorkoder meddelas övriga medlemsstater genom systemet för tilldelning av interrogatorkoder.

6.   Medlemsstater som avses i punkt 3 ska säkerställa att sådana ändringar av interrogatorkodstilldelningen som följer av uppdateringar av tilldelningsplanen meddelas berörda Mod S-operatörer som faller inom deras behörighet senast 14 kalenderdagar från mottagandet av den uppdaterade tilldelningsplanen.

7.   Medlemsstaterna ska minst var sjätte månad ge övriga medlemsstater tillgång till en uppdaterad redovisning av tilldelningen och användningen av interrogatorkoder för berörda Mod S-interrogatorer inom deras ansvarsområde.

8.   När överlappning existerar mellan täckningen för en Mod S-interrogator belägen inom en medlemsstats ansvarsområde och täckningen för en Mod S-interrogator belägen inom tredjelands ansvarsområde ska den berörda medlemsstaten göra följande:

a)	Se till att tredjelandet är underrättat om de säkerhetskrav som är kopplade till tilldelningen och användningen av interrogatorkoder.

b)	Vidta de åtgärder som är nödvändiga för att samordna användningen av interrogatorkoder med tredjelandet.

Artikel 6

Förfaranden för leverantörer av flygtrafikledningstjänster

Leverantörer av flygtrafikledningstjänster ska inte använda data från Mod S-interrogatorer som drivs under tredjelands ansvar om interrogatorkodstillämpningen inte har samordnats.

Artikel 7

Krav avseende avbrottsplaner

1.   Leverantörer av flygtrafikledningstjänster ska göra en bedömning av vilka potentiella effekter som interrogatorkodskonflikter har på flygtrafikledningstjänster och den motsvarande potentiella förlusten av Mod S-målövervakningsdata från de Mod S-interrogatorer som påverkas, med beaktande av deras driftskrav och tillgänglig redundans.

2.   Såvida inte den potentiella förlusten av Mod S-målövervakningsdata har bedömts sakna betydelse för säkerheten ska Mod S-operatörerna göra följande:

a)	Tillämpa övervakningsmetoder för att detektera interrogatorkodskonflikter som orsakas av andra Mod S-interrogatorer och som påverkar berörda Mod S-interrogatorer som de driver med en driftsatt interrogatorkod.

b)	Säkerställa att den detektion av interrogatorkodskonflikter som tillhandahålls genom de införda övervakningsmetoderna sker snabbt och har en täckning som uppfyller deras säkerhetskrav.

c)	Fastställa, och vid behov genomföra en fallback-funktion för att dämpa de eventuella riskerna vid interrogatorkodskonflikter för driftsatta koder, som identifieras i den bedömning som avses i punkt 1.

d)	Säkerställa att den fallback-funktion som används inte ger upphov till några interrogatorkodskonflikter med andra Mod S-interrogatorer som avses i tilldelningsplanen för interrogatorkoder.

3.   Mod S-operatörer ska till den behöriga medlemsstaten rapportera varje identifierad interrogatorkodskonflikt som involverar en berörd Mod S-interrogator som de har i drift och meddela andra Mod S-operatörer relevant information om detta via tilldelningssystemet för interrogatorkoder.

Artikel 8

Samordning av civil och militär verksamhet

1.   Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att militära enheter som driver berörda Mod S interrogatorer på någon annan interrogatorkod än II-kod 0 och andra koder reserverade för militärt bruk uppfyller kraven i artiklarna 3-7 och 12.

2.   Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att militära enheter som driver Mod S-interrogatorer på II-kod 0 eller andra interrogatorkoder reserverade för militärt bruk övervakar den exklusiva användningen av dessa interrogatorkoder, för att förhindra en icke samordnad användning av berörda interrogatorkoder.

3.   Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att tilldelningen och användningen av interrogatorkoder för militära enheter inte har någon negativ inverkan på säkerheten för den allmänna luftfarten.

Artikel 9

Säkerhetskrav

1.   Mod S-operatörer ska se till att potentiella risker för interrogatorkodskonflikter som påverkar deras Mod S-interrogatorer bedöms korrekt och reduceras.

2.   Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att varje ändring av de existerande system och därmed förbundna förfaranden som avses i artikel 1.2 eller införandet av nya sådana system och förfaranden föregås av en säkerhetsbedömning som omfattar identifiering av riskområden, riskbedömning och riskreducering som görs av de berörda parterna.

3.   Vid den säkerhetsbedömning som avses i punkt 2 ska även de krav som anges i artiklarna 4–8 och 12 beaktas som minimisäkerhetskrav.

Artikel 10

Bedömning av överensstämmelse

Tillverkare av komponenter till de system som avses i artikel 1.2 i denna förordning, eller deras i gemenskapen befullmäktigade företrädare, ska innan de utfärdar en EG-försäkran om överensstämmelse och lämplighet enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 552/2004 göra en bedömning av dessa komponenters överensstämmelse eller lämplighet i enlighet med kraven i del A i bilaga IV till denna förordning.

Artikel 11

Kontroll av system

1.   Leverantörer av flygtrafiktjänster, som kan styrka eller har styrkt att de uppfyller villkoren i bilaga V, ska kontrollera de system som avses i artikel 1.2 i enlighet med kraven i bilaga IV, del A.

2.   Leverantörer av flygtrafiktjänster, som inte kan styrka att de uppfyller villkoren i bilaga V, ska i stället uppdra åt ett anmält organ att kontrollera de system som avses i artikel 1.2. Kontrollen ska då utföras i enlighet med kraven i bilaga VI, del B.

Artikel 12

Ytterligare krav

1.   Mod S-operatörer ska se till att den personal som ansvarar för genomförandet av interrogatorkodstilldelningen vederbörligen informeras om de relevanta bestämmelserna i denna förordning och får lämplig utbildning för sin tjänsteutövning.

2.   Mod S-operatörerna ska göra följande:

a)	Utveckla och uppdatera handböcker för Mod S-drift som innehåller de instruktioner och upplysningar som är nödvändiga för att deras personal som ansvarar för genomförandet av interrogatorkodstilldelningen ska kunna tillämpa bestämmelserna i denna förordning.

b)	Se till att handböckerna enligt punkt a är tillgängliga och aktuella och att uppdateringar och spridning sker på lämpligt sätt med avseende på kvalitet och dokumentationsutformning.

c)	Se till att de arbetsmetoder och driftsförfaranden som krävs för genomförandet av interrogatorkodstilldelningen överensstämmer med de tillämpliga bestämmelserna i denna förordning.

3.   Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att den personal som tillhandahåller tjänsten för interrogatorkodstilldelning vederbörligen informeras om de relevanta bestämmelserna i denna förordning och får lämplig utbildning för sin tjänsteutövning.

4.   Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att den centraliserade tjänsten för tilldelning av interrogatorkoder gör följande:

a)	Utvecklar och uppdaterar driftshandböcker med de instruktioner och upplysningar som deras personal behöver för att kunna tillämpa bestämmelserna i denna förordning.

b)	Ser till att handböckerna enligt punkt a hålls tillgängliga och aktuella samt att uppdateringar och spridning sker på lämpligt sätt med avseende på kvalitet och dokumentationsutformning.

c)	Ser till att arbetsmetoder och driftsförfaranden överensstämmer med de relevanta bestämmelserna i denna förordning.

Artikel 13

Ikraftträdande och tillämplighet

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 3 ska tillämpas från och med den 1 januari 2011.

---

(1)  EUT L 96, 31.3.2004, s. 26.

(2)  EUT L 96, 31.3.2004, s. 1.

(3)  EUT L 218, 13.8.2008, s. 82.

(4)  EUT L 335, 21.12.2005, s. 13.

---

---

---

---

---

---

---

31.3.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/33

---

RÅDETS BESLUT

av den 21 maj 2008

om undertecknande och provisorisk tillämpning av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Islamiska republiken Pakistan om vissa luftfartsaspekter

(2009/302/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2 jämförd med artikel 300.2 första stycket första meningen,

med beaktande av kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)	Den 5 juni 2003 bemyndigade rådet kommissionen att inleda förhandlingar med tredjeländer om att ersätta vissa bestämmelser i befintliga bilaterala avtal med ett gemenskapsavtal.

(2)

Kommissionen har på gemenskapens vägnar förhandlat fram ett avtal med Pakistan om vissa luftfartsaspekter, i enlighet med mekanismerna och förhandlingsdirektiven i bilagan till rådets beslut av den 5 juni 2003 om att bemyndiga kommissionen att inleda förhandlingar med tredjeländer om att ersätta vissa bestämmelser i befintliga bilaterala avtal med ett gemenskapsavtal.

(3)	Det avtal som kommissionen har förhandlat fram bör undertecknas och tillämpas provisoriskt, med förbehåll för att det kan komma att ingås vid en senare tidpunkt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Undertecknandet av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Islamiska republiken Pakistan om vissa luftfartsaspekter godkänns härmed på gemenskapens vägnar, med förbehåll för rådets beslut om ingående av avtalet.

Texten till avtalet åtföljer detta beslut.

Artikel 2

Rådets ordförande bemyndigas att utse den eller de personer som ska ha rätt att underteckna avtalet på Europeiska gemenskapens vägnar, med förbehåll för att det kan komma att ingås vid en senare tidpunkt.

Artikel 3

Till dess att avtalet träder i kraft ska det tillämpas provisoriskt från och med den första dagen i den månad som följer på den dag då parterna har meddelat varandra att de förfaranden som är nödvändiga för detta ändamål har avslutats.

Artikel 4

Rådets ordförande bemyndigas härmed att överlämna det meddelande som avses i artikel 8.2 i avtalet.

---

---

31.3.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/43

---

BESLUT AV FÖRETRÄDARNA FÖR MEDLEMSSTATERNAS REGERINGAR

av den 25 mars 2009

om utnämning av två domare till Europeiska gemenskapernas domstol

(2009/303/EG, Euratom)

FÖRETRÄDARNA FÖR REGERINGARNA I EUROPEISKA UNIONENS MEDLEMSSTATER HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 223,

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 139, och

av följande skäl:

(1)	I enlighet med bestämmelserna i fördragen ska en del av domartjänsterna och tjänsterna som generaladvokat vid Europeiska gemenskapernas domstol nytillsättas vart tredje år.

(2)	Tretton domare och fyra generaladvokater behövde utnämnas för perioden 7 oktober 2009–6 oktober 2015.

(3)	Den 25 februari 2009 utnämnde konferensen mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar elva domare och fyra generaladvokater till Europeiska gemenskapernas domstol för ovannämnda period.

(4)	För att komplettera den partiella nytillsättningen av domare vid Europeiska gemenskapernas domstol bör medlemsstaternas regeringar utnämna ytterligare två domare vars nuvarande mandat löper ut den 6 oktober 2009.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Marko ILEŠIČ och Camelia TOADER utnämns härmed till domare vid Europeiska gemenskapernas domstol för perioden 7 oktober 2009–6 oktober 2015.

Artikel 2

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

---

31.3.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/44

---

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 30 mars 2009

om utnämning av tolv ledamöter i Europeiska rådgivande kommittén för statistik

(Text av betydelse för EES)

(2009/304/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 234/2008/EG av den 11 mars 2008 om inrättande av Europeiska rådgivande kommittén för statistik och om upphävande av rådets beslut 91/116/EEG (1), särskilt artikel 4.1 a,

efter att ha hört rådet,

efter att ha hört Europaparlamentet, och

av följande skäl:

(1)	Europeiska rådgivande kommittén för statistik består av 24 ledamöter.

(2)	Enligt artikel 4.1 i beslut nr 234/2008/EG ska tolv ledamöter utses av kommissionen efter samråd med Europaparlamentet och rådet.

(3)	Medlemsstaterna har försett kommissionen med en lista över kandidater som har väl styrkta kvalifikationer på statistikområdet.

(4)	Kommissionen ska vid utnämningen bemöda sig om att dessa tolv ledamöter i lika mån representerar användare, uppgiftslämnare och andra intressenter inom gemenskapsstatistik (t.ex. forskarsamhället, arbetsmarknadens parter och det civila samhället).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De personer som namnges i bilagan utses härmed till ledamöter i Europeiska rådgivande kommittén för statistik för en period av fem år.

Artikel 2

Detta beslut blir gällande samma dag som det antas.

---

(1)  EUT L 73, 15.3.2008, s. 13.

---

---