13.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 68/1

13.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 68/3

(1)

Rådet enades den 7 oktober 2008 om att prioritera återställandet av förtroendet för en välfungerande finansiell sektor. Det utfäste sig att vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda enskilda sparares insättningar och välkomnade kommissionens avsikt att utan dröjsmål lägga fram ett lämpligt förslag för att göra insättningsgarantisystemen mer likartade.

(2)

Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG (3) ger redan en grundläggande täckning för insättare. Den pågående finansiella turbulensen gör det emellertid nödvändigt att förbättra denna täckning.

(3)

Den nuvarande minimitäckningsnivån enligt direktiv 94/19/EG har fastställts till 20 000 EUR med en möjlighet för medlemsstaterna att besluta om ett högre belopp. Detta har emellertid visat sig vara otillräckligt för ett stort antal insättningar i gemenskapen. För att bevara insättarnas förtroende och uppnå större stabilitet på finansmarknaderna bör täckningsnivån därför höjas till 50 000 EUR. Senast den 31 december 2010 bör täckningen för de sammanlagda insättningarna för varje insättare fastställas till 100 000 EUR, om inte kommissionen i en konsekvensanalys, som ska överlämnas till Europaparlamentet och rådet senast den 31 december 2009, drar slutsatsen att en sådan höjning och en sådan harmonisering inte är lämpliga och inte ekonomiskt genomförbar i alla medlemsstater för att säkerställa konsumentskydd och finansiell stabilitet i gemenskapen och för att undvika snedvridningar av konkurrensen mellan medlemsstaterna. Om konsekvensanalysen visar att det inte är lämpligt med en sådan ökning och en sådan harmonisering bör kommissionen lägga fram lämpliga förslag inför Europaparlamentet och rådet.

(4)

Samma täckningsnivå bör gälla för alla insättare, oberoende av om en medlemsstat har euron som valuta eller ej. Medlemsstater utanför euroområdet bör dock ha möjlighet att avrunda de konverterade beloppen, om det motsvarande skyddet för insättarna inte påverkas negativt.

(5)

En rapport som kommissionen ska lägga fram för Europaparlamentet och rådet bör analysera alla relevanta frågor såsom kvittning och motfordringar, fastställande av bidrag till systemen, i vilken omfattning olika produkter och insättare täcks, hur effektivt det gränsöverskridande samarbetet är mellan insättningsgarantisystem samt kopplingen mellan insättningsgarantisystem och alternativa system för ersättning till insättare, såsom mekanismer för nödutbetalningar. Medlemsstaterna bör för den rapporten samla in de relevanta uppgifterna och på begäran överlämna dem till kommissionen.

(6)

Vissa av medlemsstaterna har fastställt insättningsgarantisystem i enlighet med direktiv 94/19/EG som ger full täckning för vissa former av långsiktiga insättningar, såsom pensionsfordringar. Det är nödvändigt att respektera dessa rättigheter och de förväntningar som insättare i sådana system har.

(7)

Vissa medlemsstater har inrättat eller planerar att inrätta insättningsgarantisystem enligt direktiv 94/19/EG, vilka föreskriver full täckning för vissa tillfälligt ökade saldon. Kommissionen bör senast den 31 december 2009 avgöra huruvida full täckning för vissa tillfälligt ökade saldon bör behållas eller införas.

(8)

Detta direktiv bör inte påverka funktionen hos system som skyddar själva kreditinstitutet, och särskilt skyddar dess likviditet och solvens och sålunda garanterar ett skydd för insättarna som minst motsvarar det skydd som ett insättningsgarantisystem ger samt frivilliga system för ersättning till insättare, som inte har införts eller officiellt erkänts av en medlemsstat.

(9)

Medlemsstaterna bör uppmuntra insättningsgarantisystemen att överväga huruvida avtal ska ingås eller gällande avtal avseende deras respektive åtaganden ska förbättras.

(10)

Den nuvarande tidsfristen för utbetalningarna på tre månader, som kan förlängas till nio månader, är inte förenlig med behovet att bevara insättarnas förtroende och motsvarar inte deras behov. Tidsfristen för utbetalningar bör därför inskränkas till 20 arbetsdagar. Perioden bör förlängas endast under exceptionella omständigheter och efter godkännande av de behöriga myndigheterna. Kommissionen bör senast två år efter att detta direktiv har trätt i kraft lägga fram en rapport om utbetalningsförfarandenas effektivitet och tidsfrister för utbetalningar för Europaparlamentet och rådet, och utvärdera huruvida det skulle vara lämpligt att ytterligare minska tidsfristen till tio arbetsdagar.

(11)

Dessutom bör, i de fall där utbetalningen utlöses av ett beslut av de för beslutet behöriga myndigheterna, den nu gällande tidsfristen på 21 dagar för att fatta beslut minskas till fem arbetsdagar i syfte att inte förhindra en snabb utbetalning. De behöriga myndigheterna bör dock först ha förvissat sig om att kreditinstitutet har underlåtit att återbetala insättningar som har förfallit till betalning. Denna bedömning bör omfattas av de rättsliga eller administrativa förfarandena i medlemsstaterna.

(12)

Insättningar kan anses vara indisponibla då tidiga interventions- eller omorganisationsåtgärder inte varit framgångsrika. Detta bör inte hindra de behöriga myndigheterna från att genomföra ytterligare omstruktureringsinsatser under utbetalningsperioden.

(13)

Medlemsstaterna bör försöka säkerställa bankverksamhetens kontinuitet och bankernas tillgång till likvida medel, särskilt i tider av finansiell oro. Därför uppmuntras medlemsstaterna att så snart som möjligt vidta åtgärder för att säkerställa nödutbetalningar av lämpliga belopp efter ansökan från den berörde insättaren, inom högst tre dagar efter en sådan ansökan. Eftersom en minskning av den nuvarande utbetalningsfristen på tre månader kommer att få en positiv effekt på insättarnas förtroende och på hur finansmarknaderna fungerar, bör medlemsstaterna och deras insättningsgarantisystem säkerställa att utbetalningsfristen är så kort som möjligt.

(14)

Enligt direktiv 94/19/EG får medlemsstaterna begränsa täckningen till en specifik procentandel. Den valmöjligheten har visat sig underminera insättarnas förtroende och bör sålunda avskaffas.

(15)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra direktiv 94/19/EG bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (4).

(16)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anpassa täckningsnivån i enlighet med inflationen i Europeiska unionen på grundval av förändringar i det harmoniserade konsumentprisindex som offentliggörs av kommissionen. Eftersom den åtgärden har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar i direktiv 94/19/EG, måste den antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(17)

Eftersom målen för detta direktiv, nämligen harmoniseringen av täckningsnivån och tidsfristen för utbetalning, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, och det därför, på grund av det stora antalet skilda regler i de olika medlemsstaternas rättssystem, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(18)

Direktiv 94/19/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(19)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (5) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

1.

I artikel 1.3 i ska andra stycket ersättas med följande:

”De behöriga myndigheterna ska göra detta konstaterande så snart som möjligt och i varje fall senast fem arbetsdagar efter det att de först har blivit förvissade om att ett kreditinstitut inte har återbetalat insättningar som utgör vederbörligen styrkta och förfallna fordringar, eller”.

2.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

3.

Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

4.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 7a

1.   Kommissionen ska biträdas av europeiska bankkommittén, inrättad genom kommissionens beslut 2004/10/EG (6).

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (7) tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

5.

Artikel 9.1 ska ersättas med följande:

”1.   Medlemsstaterna ska se till att kreditinstituten ger personer som redan har gjort eller avser att göra insättningar tillgång till den information som behövs för att avgöra vilket insättningsgarantisystem som institutet och dess filialer är anslutna till inom gemenskapen eller vilka andra alternativa åtgärder som har vidtagits enligt artikel 3.1 andra stycket eller enligt artikel 3.4. Insättarna ska informeras om insättningsgarantisystemets bestämmelser eller andra alternativa arrangemang som är tillämpliga, inklusive vilken täckning som insättningsgarantisystemet erbjuder när det gäller belopp och omfattning. När en insättning inte är garanterad av ett insättningsgarantisystem i enlighet med artikel 7.2, ska kreditinstitutet informera insättaren om detta. All information ska göras tillgänglig på ett lättförståeligt sätt.

På begäran ska information ges om villkoren för kompensation och de formaliteter som ska uppfyllas för att kompensationen ska utbetalas.”

6.

Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

7.

Artikel 12 ska ersättas med följande:

”Artikel 12

1.   Kommissionen ska senast den 31 december 2009 överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om

Vid behov ska kommissionen lägga fram förslag för att ändra detta direktiv.

2.   Medlemsstaterna ska informera kommissionen och europeiska bankkommittén om de avser att ändra omfattningen av eller nivån på den täckning som garantin av insättningar ger och om eventuella svårigheter i samarbetet med andra medlemsstater.”

8.

Bilaga III ska utgå.

13.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 68/8

(1)

Genom en skrivelse av 16 mars 2005 anmälde Tjeckiens ständiga representation en stödordning för kombinerade transporter. Stödet registrerades med nummer N 132/05. I en skrivelse av den 19 maj 2005 ställde kommissionen ytterligare frågor om stödordningen och de tjeckiska myndigheterna besvarade dessa i en skrivelse som registrerades av GD TREN den 11 juli 2005. Ett tekniskt möte mellan de tjeckiska myndigheterna och kommissionen ägde rum den 14 juni 2005. En andra begäran om uppgifter skickades i en skrivelse daterad den 5 september 2005. Svaret på denna begäran lämnades av de tjeckiska myndigheterna genom en skrivelse av 5 oktober 2005. En tredje begäran om uppgifter skickades i en skrivelse av den 1 december 2005. Svaret på denna begäran lämnades av de tjeckiska myndigheterna genom en skrivelse av den 9 januari 2006.

(2)

Genom en skrivelse av den 4 april 2006 informerade kommissionen Tjeckien om att man hade beslutat att inleda förfarandet i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende en av de särskilda stödåtgärder för förvärv av olika typer av vagnar för användning inom kombinerade transporter, men beslutat att inte invända mot resten av stödåtgärderna.

(3)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga.

(4)

Kommissionen har inte tagit emot några synpunkter från berörda parter.

(5)

I en skrivelse av den 9 maj 2006 lämnade de tjeckiska myndigheterna sina synpunkter på kommissionens beslut av den 4 april 2006.

(6)

Genom en skrivelse av den 1 februari 2007 informerade de tjeckiska myndigheterna kommissionen om de ändringar av den anmälda stödordningen som gjorts med avseende på förvärv av vissa typer av vagnar för användning inom kombinerade transporter. Kompletterande upplysningar lämnades till kommissionen den 27 april 2007. Genom en skrivelse av 28 juni 2007 informerade de tjeckiska myndigheterna kommissionen om nya ändringar av stödordningen när det gäller förvärv av vissa typer av vagnar för användning inom kombinerade transporter.

(7)

Syftet med stödordningen är att utveckla kombinerade transporter för att åstadkomma en övergång från godstransporter på väg till andra transportsätt. Ordningen består av flera delprogram:

(8)

Ordningen ska framför allt öka användningen av icke-förarbundna kombinerade transporter genom att förbättra deras konkurrenskraft.

(9)

Den rättsliga grunden är ett utkast till resolution från Tjeckiens regering om en ram för utveckling av, och stöd för kombinerade transporter under perioden 2006–2010.

(10)

Stödmottagarna är operatörer på området kombinerade transporter, järnvägsföretag och terminaloperatörer.

(11)

Alla EU-företag med registrerade kontor, agenturer, filialer eller dotterföretag i Tjeckien kommer att kunna ansöka om stödet.

(12)

Stödet kommer att betalas ut i form av icke återbetalningspliktiga bidrag.

Delprogram 2 erbjuder stöd i form av investeringsbidrag för förvärv av utrustning för kombinerade transporter, inklusive stöd för uppköp av vissa typer av vagnar för kombinerade transporter.

(13)

Det kommissionsbeslut av den 4 april 2006 genom vilket det föreliggande granskningsförfarandet inleds omfattar även de statliga stödåtgärderna i delprogrammen 1 och 3, samt de åtgärder i delprogram 2 som inte rör stöd för uppköp av vissa typer av vagnar för användning inom kombinerade transporter. Kommissionen beslutade att inte göra några invändningar mot någon av dessa åtgärder, med undantag av uppköp av vissa typer av vagnar för användning inom kombinerade transporter. Följaktligen rör föreliggande beslut endast stöd för uppköp av vissa typer av vagnar för användning inom kombinerade transporter.

(14)

I sin anmälan hävdar de tjeckiska myndigheterna att dessa speciella vagnar inte kan användas för traditionella järnvägstransporter, utan endast för transport av intermodala transportenheter. Vagnarna är konstruerade på ett speciellt sätt, och är ombyggda för transport av intermodala transportenheter, vilket gör det omöjligt att använda dem för att transportera gods som transporteras med traditionella järnvägsvagnar – exempelvis har vagnarna varken golv, sido- eller bakstycken, utan är utrustade med fixeringspunkter (vridlås). Stödet kommer endast att beviljas för dessa speciella järnvägsvagnar och den sökande måste ge en exakt beskrivning av vagnarna och använda dem för en särskild ny linje för kombinerad transport. Det främsta syftet med stödet är att förse varje linje för kombinerade transporter med ett tillräckligt antal järnvägsvagnar eller att införskaffa de järnvägsvagnar som behövs för de ”nya” system för kombinerad transport (t.ex. anpassning av påhängsvagnar) som ännu inte tagits i drift i Tjeckien. Samma princip kommer också att tillämpas för de speciella vägfordonen för kombinerad transport, och stödet kommer också att utvidgas till intermodala transportenheter, med undantag av ISO-containrar.

(15)

Stödet uppgår till 30 % av de stödberättigande kostnaderna.

(16)

Den beräknade budgeten för hela programmet under perioden 2006–2010 uppgår till 1 580 miljoner tjeckiska korunor (55 702 450 euro).

(17)

Förfarandet för beviljande av stöd, projektbedömningen, kumuleringen samt kontrollåtgärderna är exakt samma som de som kommissionen godkände i sitt beslut av den 4 april 2006.

(18)

Kommissionen ställde sig tveksam till om denna särskilda del av stödet för speciella vagnar för kombinerade transporter kunde anses förenlig med EG-fördraget.

(19)

Med tanke på kommissionens politik för att uppmuntra kombinerade transporter skulle det vara möjligt att förklara den aktuella åtgärden förenlig med EG-fördraget på grundval av artikel 87.3 c, om det kunde garanteras att de vagnar som köps in med hjälp av stödet endast kommer att kunna användas inom kombinerade transporter. När kommissionen inledde förfarandet hade den inte tillgång till tillräckliga uppgifter för att definitivt avgöra att dessa vagnar endast kan användas inom kombinerade transporter.

(20)

Alternativt skulle stöd för förvärv av rullande material, som inte endast är avsett för kombinerade transporter, kunna anses förenligt med fördraget om stödmottagarna uteslutande utgörs av små och medelstora företag. Enligt artikel 4.5 i kommissionens förordning (EG) nr 70/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på små och medelstora företag (3) tillåts stöd till små och medelstora företag för investeringar i järnvägsvagnar. Enligt artikel 4.2 får stödnivån inte överstiga 15 % för små företag och 7,5 % för medelstora företag. För att kunna tillämpa dessa bestämmelser begärde kommissionen en bekräftelse på att den planerade åtgärden riktar sig till små och medelstora företag och inte överstiger de angivna trösklarna.

(21)

I sin skrivelse av den 9 maj 2006 lämnade de tjeckiska myndigheterna synpunkterna nedan.

(22)

Det föreslagna stödet täcker uppköp av särskilda järnvägsvagnar avsedda att endast användas inom kombinerade transporter. Vagnarna kan inte användas till andra former av järnvägstransport på grund av sin särskilda utformning.

(23)

Dessa vagnar tillhör kategori S, eller möjligen kategori L, enligt UIC:s internationella bokstavsmärkning (litterering). En S-vagn är en plan boggivagn av specialkonstruktion, medan en L-vagn är en plan, tvåaxlig vagn av specialkonstruktion. Vagnar i dessa kategorier är specialdesignade (specifik konstruktion) och specialanpassade för frakt av intermodala transportenheter. Detta gör att de inte kan användas för att frakta gods på samma vis som andra järnvägsvagnar. Lastutrymmet i vagnar av denna typ består av en ramstruktur med fästanordningar eller andra specialkomponenter som krävs för att fastgöra eller hantera intermodala transportenheter. De har varken heltäckande golv, sidoväggar, stolpar eller gavelväggar, vilket gör det omöjligt att fastgöra någon annan last än intermodala transportenheter. Det finns ett hundratal olika typer av vagnar inom den här kategorin i Europa.

(24)

Syftet med stödet för uppköp av de aktuella vagnarna är att bidra till förvärvet av särskilda järnvägsvagnar för de nya kombinerade transportrutter eller av järnvägsvagnar för de ”nya” kombinerade transportsystem som hittills inte har använts alls i Tjeckien (t.ex. transport av påhängsvagnar) eller som endast har använts i mindre skala (t.ex. transport av växelflak).

(25)

De särskilda järnvägsvagnarna (som kommer att finansieras genom offentliga medel) kommer endast att kunna användas i samband med nya färdvägar för kombinerade transporter och på de villkor som fastställs i den regeringsresolution som avses i skäl 9. Stödet får högst uppgå till 30 % av de totala anskaffningskostnaderna. En utvärderingskommitté kommer att bedöma antalet anskaffade vagnar, stödbeloppet samt verksamhetsplanens kvalitet. Den kommer också att undersöka om programmets villkor är uppfyllda

(26)

Stödmottagaren kommer att regelbundet var tredje månad till transportministeriet sända bl.a. information om driften av de nya rutterna och användandet av järnvägsvagnarna (som anskaffats med hjälp av stödet). Transportministeriets övervakning kommer att fokuseras på bokföring och inventeringsregister samt slumpvis utförda fysiska kontroller av de berörda vagnarna.

(27)

Det är tekniskt sett mycket svårt och kostsamt att konvertera denna typ av vagnar. Konvertering skulle dessutom innebära ommärkning av vagnarna, vilket naturligtvis kräver godkännande av järnvägsförvaltningsmyndigheten som är ett tjeckiskt statligt organ. En eventuell vagnkonvertering skulle dessutom synas i inventeringsregistren, som kommer att kontrolleras av transportministeriet.

(28)

Republiken Tjeckien anser att stöd för förvärv av järnvägsvagnar i S- och L-serien är förenligt med EG-fördraget, eftersom vagnarnas utformning är sådan att det är omöjligt att använda dem för vanliga järnvägstransporter. En eventuell konvertering av vagnarna skulle vara svårt ur teknisk synvinkel och väldigt kostsamt. Övervakningen av utnyttjandet av de ekonomiska resurserna kommer främst att baseras på den information som stödmottagaren är skyldig att lämna till transportministeriet (bland annat drift av en ny rutt och utnyttjandet av järnvägsvagnar som anskaffats med hjälp av stödet), men även på kontroller av stödmottagarens räkenskaper och inventeringsregister samt på slumpvis utförda fysiska kontroller av vagnarna.

(29)

I sin skrivelse av den 1 februari 2007 meddelade de tjeckiska myndigheterna kommissionen en ändring stödordningen. Stödintensiteten vid uppköp av vissa vagnar för användning inom kombinerade transporter hade ändrats i syfte att följa kraven i förordning (EG) nr 70/2001. Genom en skrivelse av den 28 juni 2007 informerade de tjeckiska myndigheterna emellertid kommissionen om nya ändringar av den del av stödordningen som rör uppköp av vissa typer av vagnar för användning inom kombinerade transporter, i syfte att upprätthålla bestämmelserna enligt den ursprungliga anmälan.

(30)

I artikel 87.1 i EG-fördraget anges att om inte annat föreskrivs i fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(31)

Utnyttjande av statliga medel: Den planerade åtgärden innebär att de utvalda stödmottagarna kommer att få ett statligt bidrag. Staten har ansvaret för beviljandet av denna typ av ekonomiska bidrag. Kommissionen drar slutsatsen att åtgärden innebär utnyttjande av statliga medel.

(32)

Selektiva ekonomiska förmåner: Stödåtgärden gäller endast järnvägsbolag vars verksamhet inbegriper kombinerade transporter inom Tjeckien. Åtgärden gynnar därför vissa företag eller viss produktion.

(33)

Snedvridning av konkurrensen och handeln mellan de berörda medlemsstaterna: När ett ekonomiskt stöd som ges av en stat stärker ett företags ställning i förhållande till andra konkurrerande företag i handeln inom gemenskapen, ska denna handel anses påverkas av detta stöd (4).

(34)

Genom rådets direktiv 92/106/EEG av den 7 december 1992 om gemensamma regler för vissa former av kombinerad transport av gods mellan medlemsstaterna (5) befrias vissa kombinerade transporter enligt direktivets artikel 1 från kvotsystem och system för godkännande från och med den 1 juli 1993. Sedan dess har företag successivt startat verksamhet i flera medlemsstater och handeln inom gemenskapen har börjat utvecklas. Konkurrensen mellan ekonomiska aktörer som är verksamma inom kombinerade transporter av varor utvecklas alltså över de olika medlemsstaternas gränser. Tjeckiens geografiska läge medför att utvecklingen av konkurrensen mellan aktörer inom kombinerade transporter inom och utanför medlemsstaten relativt sett blir starkare där än i andra delar av gemenskapen. Den planerade åtgärden kommer att stödja aktörer inom kombinerade transporter som utvecklar verksamhet i Tjeckien i konkurrens med andra aktörer som utvecklar sin verksamhet i grannstaterna. Det är därför sannolikt att det rör sig om en åtgärd som kan snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna.

(35)

Mot bakgrund av detta konstaterar kommissionen att den anmälda stödordningen utgör stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget och att den således i princip är förbjuden enligt den artikeln, såvida den inte kan anses vara förenlig med den gemensamma marknaden med stöd av något av de undantag som fastställs i fördraget eller i gemenskapslagstiftning.

(36)

I avsaknad av mer specifika bestämmelser kan den anmälda stödordningen endast bedömas på grundval av artikel 87.3 i fördraget.

(37)

Enligt artikel 87.3 c kan stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner anses vara förenligt med den gemensamma marknaden, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

(38)

Gemenskapen har under senare tid sökt uppnå ett balanserat intermodalt transportsystem, och en del av denna politik går ut på att gynna kombitransporternas konkurrenskraft gentemot landsvägarna. Målet för EU:s politik för kombinerade transporter är att uppnå en modal övergång från vägtransporter till andra transportsätt.

(39)

Gemenskapsinstrument som direktiv 92/106/EEG syftar uttryckligen till att gynna utvecklingen av kombinerade transporter, vilket bl.a. bekräftas i fjärde skälet till direktivet. Vitboken om transportpolitik (6) främjar användningen av järnvägar och andra miljövänliga transportsätt som konkurrenskraftiga alternativ till vägtransporter.

(40)

Intermodalitet är ett bra sätt att minska trycket på vägtransportsystemet, vilket är helt i linje med slutsatserna från Europeiska rådets möte Göteborg i juni 2001 där rådet förklarade att trafikomställningen från väg till mera miljövänliga alternativ är en av grundstenarna i strategin för hållbara transporter (7).

(41)

Vidare är tillgången till avancerad logistik en viktig förutsättning för att den europeiska industrin ska kunna bibehålla eller öka den Europabaserade produktionens konkurrenskraft. En logistik av denna kaliber gör det möjligt att optimera produktion och distribution i en process som samtidigt skapar mervärde. De sofistikerade leverantörskedjorna störs emellertid alltmer av vägtransporternas minskande tillförlitlighet och stigande priser. Om tillverkningen ska kunna stanna inom Europa är det av yttersta vikt att tillverkningsindustrin börjar använda sig av intermodal logistik.

(42)

Intermodala transporter är komplicerade. De inbegriper flera aktörer – var och en med sin affärspraxis – och små och fragmenterade branscher, ofta präglade av inhemsk transportkultur och begränsade till det egna landet. Kommissionen inser att det i första hand är upp till marknadsaktörerna att förbättra de intermodala alternativen inom ramen för öppna och konkurrensutsatta marknader där tillgång och efterfrågan styr. För att intermodalitetens fulla potential ska kunna frigöras måste man emellertid erbjuda incitament åt dem som är beredda att ta den risk som ligger i en omställning från vägtransport till de alternativa transportsätten.

(43)

Många transportföretag konfronteras i dag med marknader som håller på att omvandlas i grunden. Företagens marginaler är små, och de har svårt att planera inför en osäker framtid. Därför behövs praktiska och marknadsinriktade program till stöd för djärva satsningar på intermodalitet som bidrar till att uppnå den stora trafikomställning som är ett av målen i kommissionens vitbok om en gemensam transportpolitik från 2001.

(44)

Det föreslagna stödet täcker uppköp av särskilda järnvägsvagnar avsedda att endast användas inom kombinerade transporter. På grund av sin specifika utformning kan vagnarna inte användas för andra former av järnvägstransport.

(45)

Kommissionen anser att de förklaringar som de tjeckiska myndigheterna ger i sitt svar av den 9 maj 2006, till vilket hänvisas i skälen 20–27 i detta beslut, tydligt visar att specialvagnarna, på grund av sin specifika utformning (specialkonstruktion), uteslutande är avsedda att användas inom kombinerade transporter. Vagnarna är anpassade för att endast frakta intermodala transportenheter, vilket gör det svårt att använda dem för sådan godsfrakt som sker med andra typer av järnvägsvagnar.

(46)

Kommissionens praxis har varit att betrakta statligt stöd för förvärv av utrustning som anpassats för att uteslutande användas inom kombinerade transporter (8), särskilt vagnar som svarar mot dessa särskilda villkor (9), som förenligt med fördragets bestämmelser. Kommissionen anser (10) vidare att det är nödvändigt att modernisera eller förnya rullande material på området järnvägstransporter, så att man kan undvika att järnvägarna förlorar ytterligare marknadsandelar till andra mindre hållbara transportsätt som är skadligare för miljön.

(47)

Kommissionen anser, i enlighet med etablerad praxis (11), att en begränsning av stödintensiteten till 30 % kommer att garantera att handelsvillkoren inte påverkas i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

(48)

Kommissionen drar därmed slutsatsen att det stöd för förvärv av vissa typer av vagnar för användning inom kombinerade transporter som avses i detta fall kan betraktas som förenligt med EG-fördraget med stöd av artikel 87.3 c i fördraget, i den mån det inte leder till snedvridning av handeln i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

13.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 68/14

(1)

Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet trädde i kraft den 1 januari 2007 och innehåller en bilaga A om rättsakter på statistikområdet.

(2)

Det har antagits nya rättsakter på statistikområdet som bör läggas till i bilaga A. Följaktligen bör bilaga A revideras.

13.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 68/28

(1)

Den 28 oktober 2005 lämnade Bayer CropScience AG in en ansökan till den behöriga brittiska myndigheten, i enlighet med artiklarna 5 och 17 i förordning (EG) nr 1829/2003, om utsläppande på marknaden av livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller eller har framställts av T45-raps.

(2)

Ansökan avser också utsläppande på marknaden av andra produkter som innehåller T45-raps för samma användningsområden som allt annat slags raps, med undantag för odling. I enlighet med bestämmelserna i artiklarna 5.5 och 17.5 i förordning (EG) nr 1829/2003 innehåller ansökan därför de uppgifter och den information som begärs i bilagorna III och IV till Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG (2) samt information och slutsatser angående den riskbedömning som genomförts enligt de principer som fastställs i bilaga II till direktiv 2001/18/EG.

(3)

Den 17 april 2007 lämnade Bayer CropScience AG in en ansökan till kommissionen, i enlighet med artiklarna 8.4 och 20.4 i förordning (EG) nr 1829/2003, om godkännande av befintliga produkter som framställts av T45-raps (livsmedelstillsatser och foderråvaror som framställts av T45-raps).

(4)

Sökanden uppgav i sina ansökningar och i inlagor till kommissionen att saluföring av T45-rapsfrön hade upphört efter planteringssäsongen 2005.

(5)

Därför avser ansökningarna enbart förekomst av T45-raps till följd av tidigare odling i tredjeländer.

(6)

Den 5 mars 2008 lämnade Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) ett gemensamt positivt yttrande för båda ansökningarna i enlighet med artiklarna 6 och 18 i förordning (EG) nr 1829/2003 och konstaterade att det är osannolikt att ett utsläppande på marknaden av de produkter som innehåller eller har framställts av T45-raps enligt beskrivningen i ansökningarna (nedan kallade produkterna) skulle leda till negativa effekter på människors eller djurs hälsa eller på miljön mot bakgrund av den avsedda användningen (3). I sitt yttrande tog Efsa ställning till medlemsstaternas alla specifika frågor och farhågor under samrådet med de behöriga nationella myndigheterna i enlighet med artiklarna 6.4 och 18.4 i den förordningen.

(7)

Särskilt fann Efsa att inget tydde på att biologiskt relevanta ändringar i sammansättning eller agronomiskt hänseende hade identifierats för frön av T45-raps med undantag för förekomst av PAT-proteinet, varför inga ytterligare undersökningar med fullständigt livsmedel/foder (t.ex. en 90 dagars toxicitetsstudie på råttor) behövdes.

(8)

I sitt yttrande konstaterade Efsa också att den miljöövervakningsplan i form av en allmän tillsynsplan som den sökande har lämnat in ligger i linje med det avsedda användningsområdet för produkterna. På grund av rapsens fysiska egenskaper och de aktuella transportmetoderna rekommenderade dock Efsa att lämpliga förvaltningssystem skulle införas för att minimera oavsiktliga förluster och spill av transgen raps vid transport, lagring, hantering och behandling. Den sökandes övervakningsplan har ändrats så att den överensstämmer med denna rekommendation från Efsa.

(9)

För att övervaka utfasningen av T45-raps bör förekomsten av den i importerade produkter rapporteras regelbundet.

(10)

På dessa grunder är det lämpligt att bevilja ett godkännande som omfattar förekomst i produkter av T45-raps till följd av saluföring av T45-rapsfrön i tredjeländer till och med 2005.

(11)

En unik identitetsbeteckning bör tilldelas varje genetiskt modifierad organism i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 65/2004 av den 14 januari 2004 om inrättande av ett system för skapande och tilldelning av unika identitetsbeteckningar för genetiskt modifierade organismer (4).

(12)

Enligt Efsas yttrande behövs det inte några andra särskilda märkningskrav än de i artiklarna 13.1 och 25.2 i förordning (EG) nr 1829/2003 för livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller eller har framställts av T45-raps. För att säkerställa att produkterna används på ett sätt som är förenligt med det godkännande som detta beslut gäller bör det dock även tydligt anges på märkningen av foder och andra produkter än livsmedel och foder som innehåller den genetiskt modifierade organism som ansökan om godkännandet gäller, att produkterna i fråga inte får användas till odling.

(13)

Av Efsas yttrande framgår att det inte heller finns någon anledning att införa särskilda villkor eller begränsningar för utsläppandet på marknaden, särskilda villkor för eller begränsningar av användning eller hantering, till exempel krav på övervakning efter försäljningen, eller några särskilda villkor för skydd av specifika ekosystem, miljöer eller geografiska områden i enlighet med artiklarna 6.5 e och 18.5 e i förordning (EG) nr 1829/2003.

(14)

Alla relevanta uppgifter om godkännandet av produkterna bör föras in i det gemenskapsregister över genetiskt modifierade livsmedel och foder som föreskrivs i förordning (EG) nr 1829/2003.

(15)

Artikel 4.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 av den 22 september 2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer och om ändring av direktiv 2001/18/EG (5) innehåller märkningskrav för produkter som består av eller innehåller genetiskt modifierade organismer.

(16)

Detta beslut bör genom förmedlingscentrumet för biosäkerhet (Biosafety Clearing House) anmälas till parterna i Cartagenaprotokollet om biosäkerhet till konventionen om biologisk mångfald, i enlighet med artiklarna 9.1 och 15.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1946/2003 av den 15 juli 2003 om gränsöverskridande förflyttning av genetiskt modifierade organismer (6).

(17)

Sökanden har hörts om de åtgärder som föreskrivs i detta beslut.

(18)

Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa lämnade inget yttrande inom den tid som kommitténs ordförande bestämt. Kommissionen lade därför den 30 oktober 2008 fram ett förslag till rådet i enlighet med artikel 5 i rådets beslut 1999/468/EG (7), och rådet måste agera inom tre månader.

(19)

Rådet agerade dock inte inom den föreskrivna tidsfristen. Därför bör kommissionen nu anta ett beslut.

a)

Livsmedel och livsmedelsingredienser som innehåller eller har framställts av ACS-BNØØ8-2-raps.

b)

Foder som innehåller eller har framställts av ACS-BNØØ8-2-raps.

c)

Andra produkter än livsmedel och foder som innehåller ACS-BNØØ8-2-raps för samma användningsområden som all annan raps, med undantag för odling.