15.11.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 306/1

15.11.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 306/3

(1)

Europeiska gemenskapen är sedan 1981 part i konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordostatlanten (2). I förordning (EG) nr 40/2008 fastställs tillämpningsföreskrifter för de bestämmelser som antas i det sammanhanget, däribland när det gäller förteckningen i tillägget till bilaga XIII, i vilken det förtecknas fartyg som NEAFC och Nafo har bekräftat har använts för illegalt, orapporterat och oreglerat fiske (nedan kallad förteckningen över IUU-fartyg).

(2)

NEAFC utfärdade i juli 2008 en rekommendation om att förteckningen över IUU-fartyg skulle ändras. Det bör säkerställas att rekommendationen genomförs i gemenskapen.

(3)

Förordning (EG) nr 40/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

15.11.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 306/5

(1)

Den 3 januari 2008 mottog kommissionen ett klagomål i enlighet med artikel 5 i grundförordningen rörande import av viss tråd och vissa linor av olegerat stål för för- och efterspänning med ursprung i Folkrepubliken Kina. Klagomålet hade ingivits av Eurostress Information Service – ESIS (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 57 %, av gemenskapens tillverkning av tråd och linor för för- och efterspänning.

(2)

Klagomålet innehöll prima facie-bevisning om dumpning och därav vållad väsentlig skada, och denna bevisning ansågs tillräcklig för att motivera att ett förfarande inleddes.

(3)

Den 16 februari 2008 inleddes förfarandet genom ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande).

(4)

Kommissionen underrättade officiellt de exporterande tillverkare i Kina, importörer, handlare, användare och intresseorganisationer som man visste var berörda samt de kinesiska myndigheterna, de klagande gemenskapstillverkarna och andra gemenskapstillverkare som man visste var berörda av inledandet av förfarandet. De berörda parterna fick möjlighet att lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(5)

För att de exporterande tillverkare som så önskade skulle ha möjlighet att ansöka om marknadsekonomisk status eller individuell behandling, sände kommissionen ansökningsblanketter till de kinesiska exporterande tillverkare som man visste var berörda och till de kinesiska myndigheterna. Åtta exporterande tillverkare, inklusive grupper av närstående företag, ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 i grundförordningen, eller om individuell behandling, om undersökningen skulle visa att de inte uppfyllde villkoren för att beviljas marknadsekonomisk status.

(6)

Eftersom det föreföll finnas ett stort antal exporterande tillverkare i Kina och importörer och tillverkare i gemenskapen, angav kommissionen i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande kunde komma att tillämpas i undersökningen för fastställandet av dumpning och skada i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(7)

För att kommissionen skulle kunna besluta om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och, i så fall, göra ett urval, ombads alla exporterande tillverkare i Kina och importörer och tillverkare i gemenskapen att ge sig till känna genom att kontakta kommissionen och lämna de grundläggande uppgifter om sin verksamhet avseende den berörda produkten under undersökningsperioden (1 januari 2007–31 december 2007) som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(8)

Med anledning av det begränsade antalet svar beslutades det att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt för kinesiska exporterande tillverkare eller importörer inom gemenskapen.

(9)

När det gäller tillverkare i gemenskapen beslutade kommissionen, mot bakgrund av antalet svar avseende stickprovsförfarandet, att göra ett urval i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. Urvalet omfattade sju företag i sju medlemsstater och baserades på den största representativa produktions- och försäljningsvolym för gemenskapsindustrin som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande.

(10)

Frågeformulär skickades till alla företag i Kina och alla användare och importörer i gemenskapen som svarade avseende stickprovsförfarandet, till de gemenskapstillverkare som valts ut för stickprovet och till alla andra kända berörda parter. Besvarade frågeformulär inkom från sju exporterande tillverkare och grupper av exporterande tillverkare i Kina, alla utvalda tillverkare i gemenskapen, fyra importörer och sju användare. Inga svar på frågeformuläret kom in från andra berörda parter.

(11)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för sitt fastställande av dumpning, skada och gemenskapens intresse och gjorde kontroller på plats hos följande företag:

(12)

Eftersom det var nödvändigt att fastställa ett normalvärde för de exporterande tillverkare i Kina som eventuellt inte skulle komma att beviljas marknadsekonomisk status, utfördes ett kontrollbesök på plats hos nedanstående företag i syfte att fastställa normalvärdet på grundval av uppgifter från ett jämförbart land, i detta fall Turkiet:

Tillverkare i Turkiet

(13)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2007 till och med den 31 december 2007 (nedan kallad undersökningsperioden eller UP i tabeller). Undersökningen av utvecklingstendenser som är av betydelse för bedömningen av skadan omfattade perioden från och med den 1 januari 2004 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(14)

Den produkt som berörs är viss tråd av olegerat stål (inte pläterad eller försedd med överdrag eller överdragen med zink) och tvinnad tråd av olegerat stål (med eller utan plätering eller överdrag), innehållande minst 0,6 viktprocent kol, med ett största tvärmått av mer än 3 mm och med ursprung i Kina (nedan kallad den berörda produkten), som normalt klassificeras enligt KN-nummer ex 7217 10 90, ex 7217 20 90, ex 7312 10 61, ex 7312 10 65 och ex 7312 10 69. Produkterna saluförs under benämningen tråd och linor för för- och efterspänning.

(15)

De vanligaste användningsområdena för produkten är betongarmering, upphängningsanordningar och snedkabelbroar. Produkten tillverkas genom dragning av tråd av härdat stål.

(16)

Gemenskapens sammanslutning av importörer av stållinor begärde att produktdefinitionen skulle inskränkas genom undantag för pläterade eller överdragna linor, linor bestående av mer än sju trådar och linor med en diameter på mindre än 6,8 mm och mer än 15,7 mm med motiveringen att de klagande inte skulle lida någon väsentlig skada på grund av importen av dessa produkttyper, eftersom den marknadsandel som dessa produkttyper utgör inte överstiger 3 % av den totala produktionen i gemenskapen. Dessa produkttyper kan dock inte undantas endast på grund av att de utgör en liten del av produktionen. Undersökningen visade att dessa och andra typer av den berörda produkten alla har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och huvudsakligen används för samma ändamål. Dessutom kan dessa produkttypers andel av produktionen vara avsevärt större beroende på vilket företag som tillverkar dem.

(17)

Preliminärt dras därför slutsatsen att alla typer av tråd och linor för för- och efterspänning som beskrivs i tillkännagivandet om inledande utgör en och samma produkt i detta förfarande.

(18)

Undersökningen visade att den tråd och de linor för för- och efterspänning som tillverkas och säljs av gemenskapsindustrin i gemenskapen och de som tillverkas och säljs på den inhemska marknaden i Turkiet, som tjänade som jämförbart land, samt de som tillverkas i Kina och säljs till gemenskapen, i stort sett har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområde.

(19)

En gemenskapsimportör hävdade att den för närvarande importerar en ny produkttyp (Spiral Ribbed Wire) som inte tillverkas i gemenskapen. Detta påstående undersöktes och följande slutsatser drogs:

(20)

Alla ovannämnda trådar och linor för för- och efterspänning anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(21)

När det gäller två exporterande tillverkare fann man falsk och missledande information i deras ansökningar om marknadsekonomisk status och vid kontrollbesök hos företagen. En annan exporterande tillverkare besvarade inte frågeformuläret efter kontrollbesöket hos företaget.

(22)

Alla tre företag informerades om den föreslagna tillämpningen av artikel 18 i grundförordningen och gavs tillfälle att lämna synpunkter.

(23)

De två företag som hade givit falsk och missledande information lämnade inte några avgörande förklaringar eller bevis som kunde ha lett till ett återkallande av beslutet att tillämpa denna artikel. Kommissionen ansåg det därför vara lämpligt att avvisa ansökningarna om marknadsekonomisk status och basera sina slutsatser på tillgängliga uppgifter.

(24)

Det tredje företaget reagerade inte på meddelandet. Kommissionen ansåg att företaget inte längre ville samarbeta vid undersökningen, och slutsatserna kommer således att dras på grundval av tillgängliga uppgifter.

(25)

I enlighet med artikel 2.7 b i grundförordningen ska normalvärdet vid antidumpningsundersökningar beträffande import med ursprung i Kina fastställas i enlighet med punkterna 1–6 i samma artikel för de tillverkare som konstaterats uppfylla de kriterier som anges i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(26)

Kriterierna för erhållande av marknadsekonomisk status är i korthet följande:

(27)

Efter det att förfarandet inletts ansökte sju kinesiska exporterande tillverkare om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen och lämnade in ansökningsblanketten inom den angivna tidsfristen.

(28)

För tre kinesiska exporterande tillverkare blev det nödvändigt att tillämpa artikel 18 i grundförordningen (se skälen 23–25 ovan) och deras ansökningar avslogs.

(29)

När det gäller de återstående fyra företagen eller grupperna av kinesiska exporterande tillverkare fastställdes att ingen av dem uppfyllde samtliga fem kriterier för att beviljas marknadsekonomisk status.

(30)

Vid undersökningen fastställdes att en kinesisk exporterande tillverkare inte kunde visa att den uppfyllde kriterium 3, eftersom det pris som företaget betalat för markutnyttjanderättigheter inte i stort sett återspeglade marknadsvärdena och således innebar en betydande snedvridning till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet som påverkade företagets ekonomiska situation.

(31)

Efter meddelandet av dessa slutsatser framhöll företaget att det låga markanvändningspriset utgjorde en förhållandevis liten del av tillverkningskostnaden och att kriterium 3 därför skulle anses vara uppfyllt. Kommissionen anser dock att den godtyckliga värderingen av markanvändningsrättigheter visar att det förekommer betydande snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet. I brist på ytterligare bevis på att markanvändningspriset var representativt för marknaden eller att det satts på affärsmässiga grunder avvisas preliminärt detta argument.

(32)

Ett annat företag kunde inte visa att det uppfyllde kriterierna 1–3. För det första fattade inte företaget beslut om försäljning som svar på marknadssignaler på utbud och efterfrågan eller utan någon större statlig inblandning. Företaget visade sig kunna dra fördel av en inkomstskattelättnad om det exporterade minst 70 % av produktionen. För det andra ansågs företagets bokföringssystem inte överensstämma med allmänt erkända redovisningsstandarder. Särskilt kan nämnas att avskrivningar på anläggningstillgångar inte tillämpades på korrekt sätt. Företaget började först 1997 skriva av tillgångar, däribland tillgångar som förvärvades 1994. Slutligen kunde företaget inte bevisa att det inte förekom några möjliga snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet. Närmare bestämt kunde företaget inte lägga fram några bevis vid kontrollbesöket vad gäller villkoren för förvärvet av dess tillgångar eller att de hade värderats, överförts, bokförts (inklusive nedskrivningar) och avskrivits enligt sitt marknadsvärde. Företagets inlaga efter meddelandet av undersökningsresultaten gav inga nya upplysningar eller bevis som skulle ha kunnat ändra dessa slutsatser, vilket innebär att de preliminärt bekräftas.

(33)

Även ett tredje företag kunde inte visa att det uppfyllde kriterierna 1–3. För det första visade undersökningen att det fanns en stor överkapacitet både när det gäller arbetskraft och produktion och att företaget trots detta fortsatte att investera i ytterligare kapacitet. Man ansåg även att den relativt korta giltighetsperioden för företagets verksamhetstillstånd skulle kunna utgöra ett hinder för företagets långsiktiga beslut och planering och visar på indirekt statlig inblandning. För det andra fastställdes att företagets bokföringssystem inte hade reserver för osäkra fordringar, det inte fanns någon tydlig policy för olika kategorier av anläggningstillgångar, det förekom fel i avskrivningsbeloppen, det fanns avsättningar som inte var styrkta, och lån som inte var dokumenterade. Allt detta hade en uppenbar inverkan på företagets kostnader. Inga av dessa frågor togs dock upp i revisionsberättelsen, vilket innebär att företagets räkenskaper och revisorernas arbete inte är pålitligt.

(34)

Företaget visade inte heller att det uppfyllde kriterium 3, eftersom det förekom betydande snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet. Företaget lämnade inte någon dokumentation om dess markutnyttjanderättigheter, lån, anläggningstillgångarnas ursprung, inbetalade kapital och kapitalökning.

(35)

En fjärde exporterande tillverkare, bestående av en grupp av närstående företag, kunde inte beviljas marknadsekonomisk status eftersom man fann att gruppen inte uppfyllde kriterierna 1–3. Särskilt kan nämnas att gruppen inte kunde bevisa att dess beslutsprocess var fri från betydande statlig inblandning. Dessutom överensstämde räkenskaperna inte med internationella redovisningsstandarder och flera redovisningsfel upptäcktes, vilket gjorde den externa revisionen opålitlig. Det förekom även snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet, särskilt när det gäller ägarbyte och markutnyttjanderättigheter. Gruppens inlaga efter meddelandet av undersökningsresultaten gav inga nya upplysningar eller bevis som skulle ha kunnat ändra dessa slutsatser, vilket innebär att de preliminärt bekräftas.

(36)

Därför drogs slutsatsen att ingen av de kinesiska exporterande tillverkarna uppfyllde kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(37)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen ska en landsomfattande tull fastställas för de länder som omfattas av bestämmelserna i den artikeln, utom i de fall där företagen kan visa att de uppfyller alla kriterierna i artikel 9.5 i samma förordning för att beviljas individuell behandling.

(38)

De exporterande tillverkare som inte beviljades marknadsekonomisk status hade även ansökt om individuell behandling, om de inte kunde beviljas marknadsekonomisk status.

(39)

På grundval av tillgängliga uppgifter konstaterades att tre kinesiska exporterande tillverkare uppfyllde alla kriterier i artikel 9.5 i grundförordningen för individuell behandling. Slutsatsen drogs dock att den fjärde exporterande tillverkaren inte kunde beviljas individuell behandling eftersom man inte kunde utesluta statlig inblandning i prissättningen.

(40)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen ska normalvärdet för exporterande tillverkare i övergångsekonomier som inte beviljats marknadsekonomisk status fastställas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett jämförbart land med marknadsekonomi (nedan kallat jämförbart land).

(41)

I tillkännagivandet om inledande föreslogs Turkiet som lämpligt jämförbart land för fastställandet av normalvärdet för Kina. Kommissionen uppmanade alla berörda parter att lämna synpunkter på detta förslag.

(42)

En berörd part föreslog Thailand som ett alternativt jämförbart land. Denna part menade att eftersom det endast fanns en tillverkare i Turkiet, som skyddades av antidumpningsåtgärder, hade denna tillverkare i det närmaste en monopolställning på den turkiska marknaden. Kommissionen kontaktade kända företag i Thailand samt i ett annat tredjeland där det finns tillverkare av den likadana produkten. Inga svar på frågeformuläret mottogs dock från dessa tillverkare.

(43)

Tillverkaren i Turkiet samarbetade till fullo vid undersökningen genom att lämna ett fullständigt besvarat frågeformulär och godta ett kontrollbesök.

(44)

Kommissionen undersökte den berörda partens påstående och kom till slutsatsen att Turkiet uppfyllde kriterierna för ett lämpligt jämförbart land. Det stämmer visserligen att det bara finns en tillverkare av den likadana produkten i detta land och att det finns antidumpningsåtgärder i kraft för import från Kina och Ryssland, men importen från flera olika tredjeländer till Turkiet är omfattande och svarar för mer än 50 % av den turkiska marknaden, vilket gör att det finns konkurrens på denna marknad.

(45)

Mot bakgrund av det som sägs ovan dras därför preliminärt slutsatsen att Turkiet utgör ett lämpligt jämförelseland i den mening som avses i artikel 2.7 a i grundförordningen.

(46)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen fastställdes normalvärdet för Kina på grundval av kontrollerade uppgifter från den samarbetsvilliga tillverkaren i det jämförbara landet.

(47)

Kommissionen undersökte också om försäljningen på den inhemska marknaden av varje typ av den berörda produkten som såldes i det jämförbara landet kunde anses ha skett vid normal handel i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen, genom att fastställa andelen lönsam försäljning av den berörda typen till oberoende kunder.

(48)

För de flesta produkttyperna ansågs priset på den inhemska marknaden för dessa typer inte utgöra en lämplig grund för fastställandet av normalvärdet, eftersom volymen lönsam försäljning utgjorde mindre än 10 % av den totala försäljningsvolymen.

(49)

I enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen konstruerades normalvärdet för dessa typer på grundval av tillverkarens egna produktionskostnader jämte ett skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst. Det skäliga beloppet baserades på försäljnings- och administrationskostnaderna, de allmänna kostnaderna och vinsten för samma allmänna produktkategori som såldes på den inhemska marknaden av den turkiska tillverkaren, i enlighet med artikel 2.6 b i grundförordningen.

(50)

För en produkttyp, där volymen lönsam försäljning utgjorde mindre än 80 % men mer än 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen, fastställdes normalvärdet på grundval av det faktiska priset vid försäljning på den inhemska marknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av den lönsamma försäljningen av denna typ.

(51)

I samtliga fall där den berörda produkten exporterades till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(52)

En exporterande tillverkare gjorde viss exportförsäljning via en närstående importör i gemenskapen. I detta fall konstruerades exportpriset, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen, på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna första gången såldes vidare till en oberoende köpare, efter justering för de kostnader som uppstått mellan importen och återförsäljningen samt en rimlig marginal för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Den närstående importörens egna försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader användes, men vinstmarginalen fastställdes på grundval av tillgänglig information från samarbetsvilliga icke-närstående importörer.

(53)

Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset gjordes på nivån fritt fabrik.

(54)

För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis tog man genom justeringar hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. För samtliga undersökta företag (de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna och tillverkaren i det jämförbara landet) beviljades i tillämpliga och motiverade fall justeringar för skillnader i fråga om transportkostnader, frakt- och försäkringskostnader, mervärdesskatt, bankavgifter, förpacknings- och kreditkostnader samt provisioner.

(55)

För de företag som beviljats individuell behandling jämfördes i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen det vägda genomsnittliga normalvärdet med det vägda genomsnittliga exportpriset.

(56)

De preliminära vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid gemenskapens gräns, före tull, uppgick till följande:

(57)

För övriga exportörer i Kina fastställde kommissionen först hur omfattande samarbetet hade varit. En jämförelse gjordes mellan den sammanlagda exportkvantitet som de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna hade angett i sina besvarade frågeformulär och den sammanlagda importen från Kina enligt Eurostats importstatistik. Graden av samarbetsvilja visades sig vara låg, dvs. 24 %.

(58)

Det ansågs därför lämpligt att fastställa den landsomfattande genomsnittliga dumpningsmarginalen som det vägda genomsnittet av i) dumpningsmarginalen för den samarbetsvilliga exportör som varken beviljats marknadsekonomisk status eller individuell behandling, och ii) den högsta dumpningsmarginalen för samma exportörs representativa produkttyper, eftersom det inte fanns några tecken på att de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna bedrev dumpning i någon mindre omfattning.

(59)

På denna grundval fastställdes den landsomfattande dumpningsmarginalen preliminärt till 50,2 % av priset cif vid gemenskapens gräns före tull.

(60)

På grundval av definitionen av gemenskapsindustrin i artikel 4.1 i grundförordningen beaktade man följande gemenskapstillverkares tillverkning för att fastställa gemenskapstillverkningens volym:

Med avseende på skadeanalysen består gemenskapsindustrin således av sammanlagt 22 företag.

(61)

Sju av de elva gemenskapstillverkare som stödde klagomålet togs med i urvalet, då deras försäljningsvolym, deras olika produkttyper och deras läge i gemenskapen ansågs vara representativa.

(62)

Ett av de företag som ursprungligen valts ut att ingå i urvalet samarbetade inte vid stickprovsförfarandet, eftersom det inte besvarade det frågeformulär som skickats till det. Det undantogs därför från urvalet och ersattes av ett företag som stödde klagomålet och som var det tredje mest representativa företaget med avseende på försäljningsvolym.

(63)

Dessa sju samarbetsvilliga gemenskapstillverkare stod för 51 % av gemenskapsindustrins totala tillverkning.

(64)

Mot bakgrund av det faktum att stickprovsförfarandet tillämpades med avseende på gemenskapsindustrin har skadan bedömts utifrån uppgifter om utvecklingstendenserna när det gäller tillverkning, tillverkningskapacitet, kapacitetsutnyttjande, sysselsättning, produktivitet, försäljning, marknadsandel och tillväxt som samlats in för hela gemenskapsindustrin och utvecklingstendenserna för priser, lönsamhet, kassaflöde, förmåga att anskaffa kapital och investeringar, lager, avkastning på investeringar och löner som samlats in för de tillverkare i gemenskapen som ingick i urvalet.

(65)

Gemenskapens förbrukning fastställdes på grundval av försäljningsvolymerna för den del av gemenskapsindustrin som ingick i urvalet, försäljningsuppgifter från de gemenskapstillverkare som stödde klagomålet, försäljningsuppgifter från övriga gemenskapstillverkare och Eurostats uppgifter om importvolymerna för gemenskapsmarknaden.

(66)

Under skadeundersökningsperioden ökade gemenskapsförbrukningen med 17 % från 903 541 ton 2004 till 1 054 236 ton under undersökningsperioden. Den ökade gemenskapsförbrukningen kan förklaras med en ökad efterfrågan i byggbranschen och återhämtningen i själva stålbranschen.

(67)

Under skadeundersökningsperioden ökade volymen av importen av den berörda produkten till gemenskapen kraftigt, från 3 940 ton 2004 till 86 918 ton under undersökningsperioden, vilket motsvarar en ökning på 2 106 %. Den största ökningen skedde mellan 2005 och 2006 då importen steg med hela 271 %.

(68)

Marknadsandelen för importen från Kina, uttryckt i procent av gemenskapsförbrukningen, ökade från 0,4 % till 8,2 % under undersökningsperioden.

(69)

Under skadeundersökningsperioden minskade det genomsnittliga importpriset på den berörda produkten från Kina kraftigt från 1 238 euro/ton under 2004 till 683 euro/ton under undersökningsperioden, dvs. med mer än 45 %.

(70)

En jämförelse mellan de priser fritt fabrik som de gemenskapstillverkare som ingick i urvalet tog ut vid försäljning till icke-närstående kunder på gemenskapsmarknaden, efter avdrag och skatter, och de kinesiska exporterande tillverkarnas priser cif vid gemenskapens gräns, efter justering för kostnader för lossning och tullklarering, visade på ett prisunderskridande på i genomsnitt 18 %.

(71)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade undersökningen av den kinesiska dumpade exportens inverkan på gemenskapsindustrin en analys av alla ekonomiska faktorer och förhållanden som har betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd från och med 2004 till och med undersökningsperioden.

(72)

Mellan 2004 och undersökningsperioden ökade gemenskapsindustrins sammanlagda produktion med 3 %, medan produktionskapaciteten ökade med 13 %. Under samma period minskade kapacitetsutnyttjandet med 7 procentenheter. Detta bör dock ses mot bakgrund av den 17-procentiga ökningen av förbrukningen i gemenskapen.

(73)

Sysselsättningsnivåerna inom gemenskapsindustrin förblev relativt oförändrade under skadeundersökningsperioden.

(74)

Produktiviteten hos gemenskapsindustrins arbetskraft, mätt som produktion i ton per anställd, visade en svag ökning på 2 % under skadeundersökningsperioden.

(75)

Gemenskapsindustrins försäljningsvolym till icke-närstående kunder på gemenskapsmarknaden var stabil och låg på 842 526 ton 2004 och 846 561 ton under undersökningsperioden.

(76)

Gemenskapsindustrins marknadsandel minskade stadigt under hela skadeundersökningsperioden. Gemenskapsindustrins marknadsandel minskade totalt sett med runt 13 procentenheter från omkring 93 % år 2004 till 80 % under undersökningsperioden.

(77)

Trots att gemenskapsförbrukningen ökade med 17 % mellan år 2004 och undersökningsperioden visar minskningen på omkring 13 procentenheter av gemenskapsindustrins marknadsandel, tillsammans med den kraftigt ökade importen från Kina, att gemenskapsindustrin inte kunde få del av marknadens tillväxt.

(78)

Uppgifterna nedan berör endast de företag som ingick i urvalet och motsvarar lagervolymen vid utgången av varje period.

(79)

Lagren ökade med 35 % under skadeundersökningsperioden, något som visar att industrin fick allt svårare att sälja sina produkter på gemenskapsmarknaden, trots att förbrukningen i gemenskapen ökat markant.

(80)

Gemenskapsindustrins försäljning till icke-närstående kunder på gemenskapsmarknaden minskade med 1 % mellan 2004 och undersökningsperioden. Under 2005 kan de ökade försäljningspriserna förklaras med brist på den viktigaste råvaran, nämligen valstråd.

(81)

De årliga investeringarna i tillverkningen av tråd och linor för för- och efterspänning ökade med 73 % under skadeundersökningsperioden. Investeringar gjordes inte bara för att öka kapaciteten men också för att förbättra och fortsätta rationalisera tillverkningsprocessen för att minska kostnaderna. Detta uppnåddes trots den negativa utvecklingen för lönsamheten.

(82)

Räntabiliteten, uttryckt som vinst i procent av investeringarnas bokförda nettovärde, följde den negativa lönsamhetstrenden och minskade med 18 procentenheter. Toppen under 2005 berodde på ett företags investeringar.

(83)

Ingen bevisning lämnades till kommissionen som skulle tyda på en minskad eller ökad kapitalanskaffningsförmåga under skadeundersökningsperioden.

(84)

Under skadeundersökningsperioden minskade lönsamheten för de gemenskapstillverkare som ingick i urvalet kraftigt, från 6,2 % under 2004 till 2,1 % under undersökningsperioden. Gemenskapsindustrins lönsamhet följde samma utveckling som dess försäljningspriser från 2005 och framåt. Det står klart att den lönsamhet som uppnåddes under undersökningsperioden inte är tillräcklig för att säkerställa gemenskapsindustrins lönsamhet på lång sikt.

(85)

Kassaflödet (netto) från den berörda produkten minskade med 51 % från 37 miljoner euro 2004 till 18 miljoner euro under undersökningsperioden.

(86)

Under skadeundersökningsperioden ökade gemenskapsindustrins arbetskraftskostnader med 5 %. Detta är en naturlig ökning och är mindre än inflationstakten under perioden.

(87)

Med hänsyn till volymen, marknadsandelen och priserna när det gäller den dumpade importen från det berörda landet, kan verkningarna för gemenskapsindustrin av den faktiska dumpningsmarginalens storlek inte anses vara försumbara.

(88)

Det finns inget som tyder på att gemenskapsindustrin är på väg att återhämta sig från verkningarna av tidigare dumpning.

(89)

De flesta skadeindikatorer för gemenskapsindustrin utvecklades negativt under skadeundersökningsperioden. Medan gemenskapsförbrukningen ökade med 17 % låg gemenskapsindustrins försäljningsvolym endast på en stabil nivå, vilket innebar att dess marknadsandel minskade med runt 13 procentenheter. Priserna på den kinesiska importen minskade med 45 %, men försäljningspriset per enhet för den likadana produkten på gemenskapsmarknaden för de gemenskapstillverkare som ingick i urvalet låg på en mer eller mindre stabil nivå, trots den femprocentiga ökningen av produktionskostnaderna per enhet, som berodde på de ökade kostnaderna för energi och råvaror. Som en följd av detta minskade lönsamheten från 6,2 % år 2004 till 2,1 % under undersökningsperioden, vilket är helt otillräckligt för denna typ av industri. Kassaflödet och avkastningen på investeringar följde också en negativ trend och minskade med 51 % respektive 18 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(90)

Endast ett fåtal indikatorer visade på en positiv utveckling under skadeundersökningsperioden. Produktionen och produktionskapaciteten ökade med 3 respektive 13 %. Investeringarna ökade med 73 %. Såsom nämns ovan måste detta dock ses mot bakgrund av den betydande ökningen av gemenskapsförbrukningen (+ 17 %).

(91)

Mot denna bakgrund dras slutsatsen att gemenskapsindustrin har lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(92)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen med ursprung i Kina hade vållat gemenskapsindustrin skada i så stor omfattning att skadan skulle kunna anses som väsentlig. Utöver den dumpade importen undersökte man också andra kända faktorer, vilka kunde ha skadat gemenskapsindustrin samtidigt med denna, för att försäkra sig om att den eventuella skada som vållats av dessa faktorer inte tillskrevs den dumpade importen.

(93)

Den avsevärda ökningen av den dumpade importvolymen, 2 106 %, mellan 2004 och undersökningsperioden och den motsvarande ökningen av denna imports andel av gemenskapsmarknaden från 0,4 % år 2004 till 8,2 % under undersökningsperioden, samt det prisunderskridande på 18 % som konstaterades under undersökningsperioden, sammanföll med gemenskapsindustrins försämrade ekonomiska situation, såsom beskrivs ovan. Fram till 2005 var den kinesiska importvolymen inte så omfattande och priserna låg över eller nära gemenskapsindustrins priser. Från 2005 minskade dock de genomsnittliga priserna på importen från Kina avsevärt, vilket hindrade gemenskapsindustrin från att öka sina försäljningspriser, trots kostnadsökningen för den viktigaste råvaran, valstråd, som står för 75 % av tillverkningskostnaderna. Detta ledde till att gemenskapsindustrins ekonomiska situation försämrades kraftigt under 2006 och undersökningsperioden. Dessutom förlorade gemenskapsindustrin en betydande del av sin marknadsandel till den dumpade importen.

(94)

Mot bakgrund av ovanstående dras preliminärt slutsatsen att den dumpade importen från Kina, som låg betydligt under gemenskapsindustrins priser under undersökningsperioden och som också ökade avsevärt i volym, har haft avgörande betydelse för den skada som gemenskapsindustrin lidit och som avspeglas i dess besvärliga ekonomiska situation och i en försämring av de flesta skadeindikatorerna.

(95)

Enligt uppgifter från Eurostat ökade importvolymen till gemenskapen av tråd och linor för för- och efterspänning med ursprung i tredjeländer som inte berörs av denna undersökning med 112 %, från 57 075 ton år 2004 till 120 757 ton under undersökningsperioden. Denna imports marknadsandel ökade från 6 % 2004 till 11 % under undersökningsperioden.

(96)

De genomsnittliga priserna för denna import låg dock långt över de kinesiska exporterande tillverkarnas priser, och även över gemenskapsindustrins priser. De kan därför inte anses ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit. Det bör noteras att två av dessa länder, som hade en andel på 2,5 % av gemenskapsmarknaden, under undersökningsperioden konstaterades tillämpa priser som låg under importpriserna på den berörda produkten från Kina. Med tanke på den relativt låga importvolymen kan detta dock inte anses vara tillräckligt för att bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kina och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(97)

Såsom framgår av tabellen ovan ökade de gemenskapstillverkare som ingick i urvalet sin exportförsäljning med 16 %. Denna export svarade för 14 % av deras totala försäljning under undersökningsperioden.

(98)

Gemenskapstillverkarnas försäljningspris per enhet minskade med 8 % från 715 EUR 2004 till 660 EUR under undersökningsperioden. Trots att de sammanlagda uppgifterna tyder på att denna export skedde till priser som låg under tillverkningskostnaderna från början av skadeundersökningsperioden, finns det skillnader mellan olika företag och tidsperioder. Dessutom var de på grund av konkurrensen med de kinesiska företagen på dessa marknader tvungna att anpassa sina priser till de kinesiska företagens priser.

(99)

Det kan därför inte konstateras att denna faktor väsentligen bidrog till försämringen av gemenskapsindustrins ekonomiska situation och således inte heller till den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(100)

Undersökningen visade att gemenskapsindustrins produktionskostnader per enhet ökade med ungefär 5 % mellan 2004 och undersökningsperioden. Ökningen beror på det ökade priset för den viktigaste råvaran, valstråd, samt på energikostnaderna.

(101)

Under normala ekonomiska förhållanden och i avsaknad av en stark prispress från den dumpade importen skulle gemenskapsindustrin inte ha haft några problem att klara av de ökade kostnaderna mellan 2004 och undersökningsperioden. Preliminärt dras därför slutsatsen att denna ökning inte bryter orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kina och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(102)

När det gäller försäljningsvolymen för övriga gemenskapstillverkare som varken är klagande eller stödjande företag, vilka stod för 8 % av den totala tillverkningen i EU, minskade den med 6 % från uppskattningsvis 85 500 miljoner ton 2004 till 80 356 miljoner ton under undersökningsperioden. Deras andel av gemenskapsmarknaden föll från 9,5 % till 7,6 % under samma period och det fanns inga tecken på att deras priser var lägre än de priser som de gemenskapstillverkare som ingick i urvalet tillämpade. Därför dras preliminärt slutsatsen att deras försäljning på gemenskapsmarknaden inte bidrog till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(103)

Undersökningen visade att andra kända faktorer, såsom import från andra tredjeländer, gemenskapsindustrins export, konkurrens med andra tillverkare och de ökade tillverkningskostnaderna inte var en avgörande faktor för den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(104)

Den tidsmässiga överensstämmelsen mellan den kraftigt ökade dumpade importen från Kina, den motsvarande ökade marknadsandelen och det konstaterade prisunderskridandet, å ena sidan, och gemenskapsindustrins klart försämrade situation, å andra sidan, föranleder slutsatsen att den dumpade importen har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(105)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen har det undersökts om det trots den preliminära slutsatsen om skadlig dumpning finns tvingande skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att införa åtgärder i detta särskilda fall. En bedömning gjordes av eventuella åtgärders inverkan på alla parter som berörs av undersökningen samt av följderna av att inte vidta några åtgärder.

(106)

Gemenskapsindustrin har lidit skada på grund av dumpad import av den berörda produkten från Kina. De flesta ekonomiska indikatorerna för gemenskapsindustrin visade också en nedåtgående trend under skadeundersökningsperioden. Med beaktande av skadans art (dvs. en minskad marknadsandel och sämre lönsamhet) skulle en ytterligare och betydande försämring av gemenskapsindustrins situation inte gå att undvika utan införande av åtgärder.

(107)

Om åtgärder införs förväntas dessa förhindra ytterligare snedvridningar och återställa rättvisa konkurrensförhållanden på marknaden. Detta bör göra det möjligt för gemenskapsindustrin att höja sina försäljningspriser till en nivå som skulle säkra en skälig vinstmarginal.

(108)

Om åtgärder inte vidtas skulle priserna fortsätta att sjunka och gemenskapstillverkarnas vinster skulle försämras ytterligare. Detta skulle vara ohållbart på medellång till lång sikt. Med tanke på den låga vinsten och de investeringar som har gjorts i produktionen skulle vissa gemenskapstillverkare sannolikt inte kunna täcka kostnaderna för sina investeringar om åtgärder inte införs.

(109)

Mot bakgrund av att gemenskapsindustrin består av små och medelstora företag som är spridda över hela gemenskapen kommer införandet av antidumpningsåtgärder dessutom att bidra till att upprätthålla sysselsättningen i dessa områden.

(110)

Följaktligen dras preliminärt slutsatsen att införandet av antidumpningsåtgärder ligger i gemenskapsindustrins intresse.

(111)

När det gäller de fyra företag som varken var klagande eller stödde klagomålet finns det inga indikationer på att införandet av åtgärder skulle strida mot dessa tillverkares intressen.

(112)

Kommissionen sände frågeformulär till alla kända importörer och handlare. Fyra importörer samarbetade vid undersökningen genom att besvara frågeformulären. Dessa importörer stod för ungefär 38 % av den totala importen från Kina till gemenskapen och ungefär 3,2 % av gemenskapens förbrukning under undersökningsperioden. Ett kontrollbesök gjordes sedan på plats hos två av dessa, en i Spanien och en i Förenade kungariket. Volymen av den berörda produkten som importerades av dessa två företag stod för mellan 20 och 38 % av den totala importen från Kina till gemenskapen.

(113)

För dessa två importörer utgjorde den berörda produkten 100 % av omsättningen. En importör importerade 100 % och den andra 90 % av sin totala import av den berörda produkten från Kina. Av de anställda är mellan 8 och 11 personer direkt verksamma med inköp, handel och återförsäljning av den berörda produkten.

(114)

Om antidumpningsåtgärder införs är det inte uteslutet att importen med ursprung i det berörda landet minskar, vilket kan komma att påverka importörernas ekonomiska situation. Eventuella prisökningar på import av den berörda produkten bör dock endast få den effekten för importörerna att konkurrensen på gemenskapsmarknaden återställs, och bör inte hindra importörerna från att sälja den berörda produkten. Den berörda produktens låga andel av användarnas sammanlagda kostnader torde göra det lättare för importörerna att övervältra eventuella prisökningar på sina kunder. Man har därför dragit den preliminära slutsatsen att det inte är sannolikt att införandet av antidumpningsåtgärder skulle komma att få några allvarliga negativa verkningar för importörerna i gemenskapen.

(115)

Frågeformulär sändes till alla parter som omnämns som användare i klagomålet. Sju användare, som stod för omkring 13 % av den totala importen från Kina till gemenskapen, samarbetade vid undersökningen genom att besvara frågeformuläret. Ett kontrollbesök gjordes sedan på plats hos två av dessa, en i Spanien och en i Förenade kungariket. Dessa två företag står för sammanlagt 5 % av importen av tråd och linor för för- och efterspänning från Kina under undersökningsperioden. De köpte oftast den berörda produkten från andra källor såsom gemenskapsindustrin eller Sydafrika.

(116)

Det erinras om att den berörda produkten används för betongarmering, upphängningsanordningar och snedkabelbroar i byggbranschen. I detta förfarande är användarna mellanföretag som tillverkar och tillhandahåller delarna till ovannämnda produkter. Mot denna bakgrund och trots att antidumpningstullens verkan inte bör vara försumbar förväntas dessa användare kunna övervältra hela eller nästan hela den prisökning som antidumpningsåtgärderna skulle medföra på slutanvändarna, för vilka verkningarna av sådana åtgärder dock kommer att vara försumbara.

(117)

Därför dras preliminärt slutsatsen att införandet av antidumpningstullar inte nämnvärt skulle påverka användarnas kostnader.

(118)

Mot denna bakgrund dras preliminärt slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl till att inte införa antidumpningstullar på import av tråd och linor för för- och efterspänning med ursprung i Kina.

(119)

Mot bakgrund av slutsatserna beträffande dumpning, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse bör provisoriska åtgärder införas i syfte att förhindra att dumpad import vållar gemenskapsindustrin ytterligare skada.

(120)

Vid fastställandet av nivån på denna tull togs hänsyn till de konstaterade dumpningsmarginalerna och till det tullbelopp som är nödvändigt för att undanröja skadan för gemenskapsindustrin.

(121)

Vid beräkningen av det tullbelopp som var nödvändigt för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen ansågs det att åtgärderna borde göra det möjligt för gemenskapsindustrin att täcka sina produktionskostnader och att uppnå en vinst före skatt som en industri av denna typ inom sektorn rimligen skulle kunna uppnå vid försäljning av den likadana produkten i gemenskapen under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte förekommit någon dumpad import. Den vinstmarginal före skatt som användes för denna beräkning var 8,5 % av omsättningen baserat på de vägda genomsnittliga vinsterna som uppnåddes 2004 och 2005, innan det fanns betydande importmängder från Kina medan den kinesiska importen skedde till priser som låg över eller nära gemenskapsindustrins priser. På denna grundval beräknades ett icke-skadevållande pris för gemenskapsindustrin för den likadana produkten. Det icke-skadevållande priset erhölls genom att man till produktionskostnaden lade den ovannämnda vinstmarginalen på 8,5 %.

(122)

Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset, såsom detta fastställts för beräkningen av prisunderskridandet, och det icke-skadevållande priset för de produkter som gemenskapsindustrin sålde på gemenskapsmarknaden. De eventuella skillnader som framkom vid jämförelsen uttrycktes sedan i procent av det totala importvärdet cif.

(123)

När det gäller beräkningen av den landsomfattande nivån för undanröjande av skada för övriga exporterande tillverkare i Kina bör det erinras om att samarbetsviljan var låg. Därför fastställdes skademarginalen till den nivå för undanröjande av skada som fastställts för det samarbetsvilliga företag som inte beviljades marknadsekonomisk status eller individuell behandling.

(124)

Mot denna bakgrund anser kommissionen att preliminära antidumpningstullar bör införas på import med ursprung i Kina och att dessa, i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen och regeln om lägsta tull, bör fastställas till en nivå motsvarande den lägre av dumpnings- och skademarginalerna. I detta fall bör alla tullsatser därför fastställas till en nivå som motsvarar den konstaterade skadan.

(125)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den aktuella undersökningen. De avspeglar således den situation som under denna undersökning befunnits föreligga när det gäller dessa företag. Tullsatserna (i motsats till den landsomfattande tull som gäller övriga företag) gäller således enbart import av sådana produkter med ursprung i det berörda landet som tillverkats av de företag, dvs. de specifika rättsliga enheter, som nämns. Importerade produkter som tillverkats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings artikeldel med namn och adress, inbegripet enheter som är de uttryckligen omnämnda företagen närstående, får inte omfattas av dessa tullsatser, utan ska omfattas av den tullsats som är tillämplig på övriga företag.

(126)

Eventuella ansökningar om tillämpning av dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller inrättande av nya produktions- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande de ändringar av företagets verksamhet i fråga om produktion, försäljning på hemmamarknaden och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av produktions- eller försäljningsenheterna. Kommissionen kommer vid behov, efter samråd med rådgivande kommittén, att ändra förordningen för att beakta detta genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(127)

Följande antidumpningstullsatser föreslås:

(128)

Enligt god förvaltningspraxis bör det fastställas en viss tid inom vilken de berörda parter som gav sig till känna inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande får lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda. Det bör dessutom påpekas att alla undersökningsresultat i denna förordning rörande införandet av antidumpningstullar är preliminära och kan komma att omprövas vid fastställandet av eventuella slutgiltiga slutsatser.

15.11.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 306/22

(1)

Den 16 februari 2008 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2) att ett antidumpningsförfarande inleddes beträffande import till gemenskapen av vissa stearin-, paraffin- och vaxljus samt liknande produkter med ursprung i Kina (nedan även kallat det berörda landet).

(2)

Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som ingavs den 3 januari 2008 av vissa tillverkare av vissa stearin-, paraffin- och vaxljus samt liknande produkter som svarar för en betydande del, i detta fall omkring 60 %, av gemenskapens samlade produktion av vissa stearin-, paraffin- och vaxljus samt liknande produkter. Klagomålet innehöll prima facie-bevisning för dumpning av produkten i fråga och för att detta vållat väsentlig skada, och bevisningen ansågs tillräcklig för att motivera inledandet av ett förfarande.

(3)

Kommissionen underrättade officiellt de klagande, de exporterande tillverkarna, importörerna, andra parter som den visste var berörda samt företrädare för Kina om inledandet av förfarandet. Berörda parterna gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna sina synpunkter och begära att bli hörda.

(4)

De klagande, andra gemenskapstillverkare, exporterande tillverkare i Kina, importörer, däribland stora detaljhandelsgrupper, och råvaruleverantörer lämnade synpunkter. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(5)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att ett stickprovsförfarande skulle kunna komma att tillämpas för fastställande av dumpning och skada, i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. För att kommissionen skulle kunna besluta om ett stickprovsförfarande var nödvändigt ombads alla kända exporterande tillverkare i Kina samt importörer och tillverkare i gemenskapen att ge sig till känna för kommissionen och lämna grundläggande uppgifter om sin verksamhet avseende den berörda produkten under perioden 1 januari 2007–31 december 2007, i enlighet med vad som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(6)

Som förklaras i skälen 33–40 lämnade 41 exporterande tillverkare i Kina de begärda uppgifterna och gav sitt samtycke till att ingå i urvalet. På grundval av de uppgifter som inkom från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, valde kommissionen ut åtta tillverkare eller grupper av närstående företag i Kina som hade den största exportvolymen till gemenskapen. Samråd hölls med alla berörda exporterande tillverkare, deras intresseorganisation och de kinesiska myndigheterna, och ingen hade några invändningar mot urvalet.

(7)

För att de exporterande tillverkare i Kina som så önskade skulle få möjlighet att ansöka om att bli behandlade som företag som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden (nedan kallat marknadsekonomisk status) eller om individuell behandling, sände kommissionen ansökningsformulär till de exporterande tillverkare i Kina som den visste var berörda och till de kinesiska myndigheterna.

(8)

Kommissionen underrättade officiellt de berörda exporterande tillverkarna i Kina, de kinesiska myndigheterna och de klagande om resultaten av bedömningen av marknadsekonomisk status. De gavs också tillfälle att skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda om det fanns särskilda skäl till detta.

(9)

En exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet eftersom den inte uppfyllde de kriterier som fastställs i artikel 17.1 i grundförordningen ansökte om en individuell dumpningsmarginal med stöd av artikel 17.3 i grundförordningen. Det ansågs emellertid att en individuell undersökning skulle bli orimligt betungande och skulle förhindra att undersökningen avslutades i rätt tid. Därför drogs preliminärt slutsatsen att den exporterande tillverkarens ansökan om en individuell undersökning inte kunde godkännas.

(10)

Kommissionen sände frågeformulär till alla parter som den visste var berörda och till alla övriga företag som gav sig till känna inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande, dvs. till 31 gemenskapstillverkare, 32 importörer och två råvaruleverantörer.

(11)

Svar inkom från de klagande gemenskapstillverkarna, sex icke-närstående importörer och två leverantörer.

(12)

När det gäller det land som berörs av denna undersökning lämnade 41 exporterande tillverkare i Kina svar på stickprovsformuläret.

(13)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som ansågs nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning, därav vållad skada och gemenskapens intresse. Kontrollbesök gjordes på plats hos följande företag:

(14)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden 1 januari 2007–31 december 2007 (nedan kallad undersökningsperioden eller i tabeller UP). Undersökningen av utvecklingstendenser som är av betydelse för skadebedömningen omfattade perioden från och med 2004 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(15)

Den berörda produkten är vissa stearin-, paraffin- och vaxljus samt liknande produkter, dock inte gravljus och andra utomhusljus, som exporteras till gemenskapen och som har sitt ursprung i Kina (nedan kallad ljus). Produktionsprocessen för ljus är relativt okomplicerad och består i att värma upp råvaror (främst paraffin och stearin) och forma ljuset i avgjutningsformar eller behållare under en nedkylningsprocess. Ljus är en källa till värme och belysning, men används främst som inomhusdekoration, t.ex. i olika ljushållare, block och andra dekorationsartiklar.

(16)

Ljus klassificeras vanligtvis enligt KN-nummer ex 3406 00 11, ex 3406 00 19 och ex 3406 00 90.

(17)

Gravljus och andra utomhusljus omfattas inte av den berörda produkten. Dessa kan definieras som produkter vars brännbara ämne innehåller mer än 500 ppm toluen och/eller mer än 100 ppm bensen och/eller har en veke med en diameter på minst 5 mm och/eller är individuellt förpackade i en plastbehållare med lodräta sidor som är minst 5 cm höga. Det ansågs att dessa kriterier fastställer en klar skiljelinje mellan de typer av ljus som omfattas av denna undersökning och de som inte gör det.

(18)

Undersökningen visade att det finns ett stort antal olika typer av ljus, t.ex. koniskt formade ljus (som antikljus) och värmeljus, samt många andra säsongsbetonade och särskilda typer som tillverkas i Kina och säljs på gemenskapsmarknaden. De olika typerna av ljus skiljer sig huvudsakligen åt i fråga om t.ex. storlek, form och färg samt huruvida de är parfymerade eller oparfymerade, men alla dessa typer har samma grundläggande kemiska och tekniska egenskaper samt användningsområden och är i stor utsträckning utbytbara. Därför dras slutsatsen att alla ljus som omfattas av den aktuella undersökningen tillhör samma produktkategori.

(19)

Vissa berörda parter framförde yrkanden och påståenden avseende definitionen av den berörda produkten. Det har gjorts gällande att gravljus och utomhusljus obefogat har undantagits från produkttäckningen med hänvisning till att gemenskapsindustrin dominerar detta segment och med hänvisning till att de tekniska kriterier som anges i skäl 17 inte är unika eftersom gravljus och andra utomhusljus inte alltid överstiger de utmärkande gränser som anges ovan. De hävdade vidare att den åtskillnad som gjordes mellan ljus och gravljus och andra utomhusljus inte fann stöd i några branschstandarder eller branschnormer och motsade antagandet att både värmeljus och andra ljus omfattades av definitionen av den berörda produkten.

(20)

Andra parter hävdade att produktionsprocesserna och det produktsortiment som tillverkas i Kina samt de typer av ljus som exporteras till gemenskapen är mycket specifika. I detta avseende gjordes gällande att exportörer i Kina i flera fall exporterar den berörda produkten tillsammans med andra tillbehör, exempelvis glasskålar och/eller blockljus, där exportvärdet omfattar alla artiklar och inte bara ljus. Alla dessa typer borde därför undantas från undersökningen.

(21)

Vidare hävdades att exporterande tillverkare i Kina i stor utsträckning tillverkar handgjorda eller särskilda ljus som omfattar ytterligare förädlingssteg, t.ex. tryckning, rispning och lackering. Dessa är arbetsintensiva typer av produkter, kallade ”festljus” eller ”specialljus”, som inte tillverkas i gemenskapen. Dessa parter hävdade därför att även dessa särskilda ljus borde undantas från de produkter som omfattas av den aktuella undersökningen.

(22)

Det bör noteras att de ovannämnda påståendena inte var specifika och att det inte lades fram någon bevisning till stöd för att den berörda produkten inte var korrekt definierad i tillkännagivandet om inledande. Faktum är, vilket anges ovan, att det konstaterades att alla typer av den berörda produkten har samma grundläggande kemiska och tekniska egenskaper samt användningsområden och att de i stor utsträckning är utbytbara. När det gäller påståendena i fråga om gravljus och utomhusljus, konstateras att dessa produkter kan särskiljas från andra typer av ljus på grundval av de tekniska och kemiska kriterier som anges i skäl 17. Det faktum att gemenskapstillverkarna skulle kunna ha en dominerande ställning inom detta särskilda segment, eller att gemenskapstillverkarna enligt vad som gjorts gällande inte tillverkar vissa typer av den berörda produkten, är ovidkommande och ändrar inte definitionen av den berörda produkten.

(23)

Det bör dessutom noteras att produktionsprocesserna, variationen av olika produkttyper som tillverkas och säljs på gemenskapsmarknaden samt närvaron eller avsaknaden av normer inte i sig är giltiga skäl som visar att definitionen av den berörda produkten bör ändras.

(24)

Vissa berörda parter hävdade att ljus av typen värmeljus borde särskiljas från andra ljus eftersom de har andra fysiska egenskaper, t.ex. med avseende på storleken och det faktum att vaxet ligger i en behållare som hindrar att det rinner över eller droppar. Vidare hävdades att medan ljus främst används för belysning är huvudsyftet med värmeljus att skapa värme.

(25)

Vissa berörda parter hävdade att de ljus som tillverkades av gemenskapsindustrin och som såldes på gemenskapsmarknaden inte var likadana som den berörda produkten. De anförde särskilt att den berörda produkten främst såldes i set tillsammans med andra dekorativa artiklar, t.ex. ljushållare, block, andra keramiska artiklar eller andra glasartiklar, och att det inte var möjligt att avskilja det värde som ljuset i setet betingade. Vidare gjordes gällande att medan gemenskapstillverkarna endast sålde olika typer av standardljus, sålde de exporterande tillverkarna i Kina stora volymer av särskilda typer av ljus som inte kan jämföras med standardtyperna.

(26)

När det gäller påståendet om användningsområdet för vissa typer av ljus bör det noteras att det vid en utfrågning som särskilt hölls med intresseorganisationen för ljustillverkare i Kina uppgavs att den inhemska förbrukningen i Kina hade ökat markant de senaste åren och att de ljus som såldes på hemmamarknaden hade samma huvudsakliga användningsområde som i gemenskapen, dvs. inomhusdekoration. När det gäller påståendet om att ljus (belysning) och värmeljus (värme) har olika användningsområden konstaterades att dessa produkttyper är utbytbara och att båda typer kan användas som en källa till belysning och värme, men att, vilket anges i skäl 15, båda två främst används som inomhusdekoration.

(27)

Det erinras också om att, vilket anges i skäl 18, det finns olika typer av ljus som huvudsakligen skiljer sig åt i fråga om storlek, form eller färg, men att alla dessa typer har samma grundläggande kemiska och tekniska egenskaper samt användningsområden och i stor utsträckning är utbytbara. Därför dras slutsatsen att de typer av ljus som omfattas av den aktuella undersökningen tillhör samma produktkategori.

(28)

De kriterier som ska användas vid fastställandet av den ”likadana produkten” grundas på produktens tekniska och kemiska egenskaper samt slutliga användningsområden eller funktioner, och inte på sådana faktorer som form, doft, färg eller andra egenskaper som uppgetts av den berörda parten. Skillnader i fråga om storlek inverkar inte på definitionen av den berörda produkten och den likadana produkten eftersom det inte går att göra någon tydlig åtskillnad mellan de produkter som tillhör samma produktkategori på grundval av deras främsta grundläggande tekniska och kemiska egenskaper, slutliga användningsområde och användarnas uppfattning av produkten.

(29)

På grundval av de argument som framförts och den bevisning som lagts fram av berörda parter samt alla andra uppgifter som finns tillgängliga i detta skede av undersökningen, anses det att inga skillnader har konstaterats mellan den berörda produkten och de ljus som tillverkades och såldes av exportörerna/tillverkarna på deras hemmamarknad och av tillverkare i gemenskapen, som även fungerade som jämförbart land i syfte att fastställa normalvärdet med avseende på Kina. Dessa ljus har i allt väsentligt samma grundläggande tekniska och kemiska egenskaper och samma grundläggande användningsområde. Preliminärt dras därför slutsatsen att alla typer av ljus anses vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(30)

I detta skede av undersökningen har kommissionen inte erhållit tillräcklig bevisning för att de fysiska egenskaperna och/eller det slutliga användningsområdet för värmeljus i hög grad skiljer sig från dem för andra ljus och därför bör finna att värmeljus inte tillhör samma produktkategori som andra ljus. Alla underbyggda påståenden som eventuellt inkommer rörande frågan om likadan produkt kommer att kontrolleras och undersökas inom ramen för undersökningen.

(31)

Eftersom ett stort antal gemenskapstillverkare stöder klagomålet angavs i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande skulle kunna komma att tillämpas enligt artikel 17.1 i grundförordningen. På grundval av analysen av svaren på stickprovsformuläret valdes slutligen fem tillverkare ut, i enlighet med kriteriet om den största produktionsvolymen i artikel 17.1 i grundförordningen.

(32)

Eftersom ett stort antal importörer berördes av klagomålet angavs i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande även skulle kunna komma att tillämpas för importörer, i enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen. På grundval av analysen av svaren på stickprovsformuläret blev det emellertid inte nödvändigt att tillämpa ett stickprovsförfarande för importörer.

(33)

Eftersom antalet exporterande tillverkare i Kina var stort angavs i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande skulle kunna komma att tillämpas för fastställande av dumpning, i enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen.

(34)

För att kommissionen skulle kunna besluta om ett stickprovsförfarande var nödvändigt, och i så fall göra ett urval, ombads exporterande tillverkare i Kina att ge sig till känna inom 15 dagar efter det att undersökningen inletts och lämna grundläggande uppgifter om sin exportförsäljning och inhemska försäljning, en noggrann beskrivning av företagets verksamhet när det gäller tillverkning av ljus samt namn på och uppgifter om verksamheten hos alla närstående företag som var inbegripna i tillverkning och/eller försäljning av den berörda produkten.

(35)

Samråd ägde också rum med de kinesiska myndigheterna och tillverkarnas intresseorganisation avseende urvalet av ett representativt stickprov.

(36)

Totalt sett gav sig 41 exporterande tillverkare, inklusive grupper av närstående företag i Kina, till känna och lämnade de begärda uppgifterna inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande. Samtliga av dessa uppgav att de hade exporterat ljus till gemenskapen under undersökningsperioden och, med undantag för en tillverkare med relativt obetydliga exportvolymer, förklarade sig villiga att ingå i urvalet. Följaktligen betraktas 40 exporterande tillverkare som samarbetsvilliga i den aktuella undersökningen (nedan kallade samarbetsvilliga exportörer).

(37)

De exporterande tillverkare som inte gav sig till känna inom den angivna tidsfristen eller inte tillhandahöll de begärda uppgifterna i tid betraktades som icke samarbetsvilliga i undersökningen. En jämförelse mellan importstatistik från Eurostat och den exportvolym till gemenskapen av den berörda produkten som de företag som anges i skäl 36 uppgett för undersökningsperioden, tyder på att samarbetsviljan hos de kinesiska exporterande tillverkarna var mycket låg, vilket anges i skäl 87.

(38)

I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjordes ett urval på grundval av den största representativa exportvolym av ljus till gemenskapen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. På grundval av de uppgifter som inkommit från de exporterande tillverkarna valde kommissionen ut åtta företag eller grupper av närstående företag med den största exportvolymen till gemenskapen. Enligt de uppgifter som lämnades i samband med stickprovsförfarandet svarade de utvalda företagen under undersökningsperioden för över 73 % av den sammanlagda exportvolymen av den berörda produkten till gemenskapen från de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som anges i skäl 36. Det ansågs därför att man med detta urval skulle kunna begränsa undersökningen till ett rimligt antal exporterande tillverkare som kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande och samtidigt säkerställa en hög representativ nivå. Samråd hölls med alla berörda exporterande tillverkare, deras intresseorganisation och de kinesiska myndigheterna, och ingen hade några invändningar mot urvalet.

(39)

Två samarbetsvilliga exportörer som inte valdes ut begärde att få ingå i urvalet genom att föreslå att bland annat följande kriterier borde beaktas vid urvalet av stickprovet: i) de exporterande tillverkarnas produktsortiment, ii) typ av kunder i gemenskapen, iii) geografisk representativitet, iv) utländska investeringar och v) grad av beroende av exporten till gemenskapen.

(40)

I detta avseende konstateras att inget av dessa kriterier föreskrivs i artikel 17.1 i grundförordningen avseende urvalet av stickprov. Exportörernas begäran avslogs därför.

(41)

En exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet eftersom den inte uppfyllde de kriterier som föreskrivs i artikel 17.1 i grundförordningen ansökte om en individuell dumpningsmarginal med stöd av artikel 17.3 i grundförordningen.

(42)

Som anges i skäl 38 begränsades urvalet till ett rimligt antal företag som kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. De företag som undersöktes i Kina inom ramen för undersökningen av dumpning anges i skäl 13. Med hänsyn till de kontrollbesök på plats som genomfördes hos ett stort antal företag som ingick i urvalet för att kontrollera ansökningar om marknadsekonomisk status och frågeformulärssvar, ansågs det emellertid att individuella undersökningar skulle bli orimligt betungande och skulle förhindra att undersökningen avslutades i rätt tid.

(43)

Därför drogs preliminärt slutsatsen att ansökan från den exporterande tillverkaren om en individuell undersökning inte kunde beviljas.

(44)

Under kontrollen på plats tillhandahöll en samarbetsvillig exportör, som ingick i en grupp av företag som ingick i urvalet, inte några underliggande handlingar för en rad poster, exempelvis inhemsk försäljning, exportförsäljning, lagerrörelser, inkomster i utländsk valuta, bankinsättningar och anläggningstillgångar, som ansågs nödvändiga för att kunna kontrollera exportörens ansökningsformulär för marknadsekonomisk status. Dessutom tillhandahölls inte i) momsdeklarationer, ii) särskilda momsfakturor som myndigheterna kräver för nedsättning av exportskatten eller iii) inkomstskattedeklarationer som styrkts av myndigheterna. De handlingar som lämnades på plats var inte styrkta och ansågs vara vilseledande och innehålla oriktiga uppgifter. Slutligen upptäcktes skillnader mellan bokföringshandlingar som lämnats tillsammans med svaren och de handlingar som uppvisades på plats. Detta innebar att sanningshalten och korrektheten för de uppgifter som lämnats i ansökningsformuläret för marknadsekonomisk status inte kunde kontrolleras på plats.

(45)

Mot bakgrund av detta informerades exportören om att i enlighet med artikel 18 i grundförordningen skulle undersökningsresultaten och slutsatserna grundas på tillgängliga uppgifter, och exportören gavs tillfälle att lämna sina synpunkter.

(46)

I sitt svar hävdade exportören i huvudsak att den inte arkiverade bokföringshandlingar som inte krävs enligt kinesisk redovisningslagstiftning. Exportören lade emellertid inte fram några handlingar till stöd för detta påstående eller motiverade varför den inte hade arkiverat och tillhandahållit de officiella handlingar som styrkts av myndigheterna i Kina. I sina synpunkter medgav exportören slutligen att det förelåg skillnader mellan de svar den lämnat och de dokument som uppvisades på plats.

(47)

Mot bakgrund av detta beaktades inte de uppgifter som lämnat av denna grupp av närstående företag, utan tillgängliga uppgifter användes, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(48)

Vid antidumpningsundersökningar som rör import med ursprung i Kina ska enligt artikel 2.7 b i grundförordningen normalvärdet bestämmas i enlighet med punkterna 1–6 i den artikeln för de exporterande tillverkare som konstaterats uppfylla kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(49)

Nedan följer en vägledande sammanfattning av dessa kriterier:

(50)

Alla företag som ingick i urvalet ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen och lämnade in ansökningsformuläret för sådan status inom de fastställda tidsfristerna. Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som lämnades i ansökningsformulären och alla andra uppgifter den ansåg nödvändiga på plats hos de berörda företagen.

(51)

Som förklaras i skälen 44–47 blev det nödvändigt att tillämpa artikel 18 i grundförordningen i fråga om en ansökan om marknadsekonomisk status eftersom den sökande inte tillhandahöll de uppgifter som begärts eller tillhandahöll vilseledande uppgifter under kontrollen på plats.

(52)

Kontrollen visade vidare att fem andra samarbetsvilliga exporterande tillverkare i Kina inte uppfyllde kriterierna för beviljande av marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 c i grundförordningen.

(53)

Två exporterande tillverkare uppfyllde inte kriterium 2 eftersom de inte kunde styrka att räkenskaperna var föremål för en självständig revision i överensstämmelse med IAS. För en av dessa exporterande tillverkare konstaterades närmare bestämt att redovisningen av lån till närstående parter inte överensstämde med IAS 24 och IAS 32. För den andra exporterande tillverkaren var bokföringen i ett antal fall inkonsekvent och bristfällig och överensstämde inte med IAS 1 och IAS 38 i fråga om tillverkarens anläggningstillgångar.

(54)

En samarbetsvillig exportör uppfyllde inte kraven i kriterierna 1–3. För det första kunde exportören inte styrka att företagets beslut fattades som svar på marknadssignaler och utan ett större statligt inflytande, eftersom det konstaterades att det förelåg begränsningar i fråga om företagets inköps- och försäljningsverksamhet (kriterium 1). För det andra lade företaget inte fram någon bevisning för att dess räkenskaper reviderades i överensstämmelse med IAS, eftersom redovisningen av anläggningstillgångar inte överensstämde med IAS 1 och IAS 38 (kriterium 2). Slutligen konstaterades snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet i form av oriktiga bedömningar av nyttjanderätt till mark (kriterium 3).

(55)

En annan samarbetsvillig exportör kunde inte styrka att företaget uppfyllde kriterium 1 eftersom företagets beslut inte fattades som svar på marknadssignaler och utan ett större statligt inflytande, till följd av begränsningar i fråga om dess inköps- och försäljningsverksamhet.

(56)

En samarbetsvillig exportör kunde inte styrka att företaget uppfyllde kriterierna 1 och 3. Man fann att företagets affärsbeslut avseende investeringar inte togs utan ett större statligt inflytande. De lokala myndigheterna påverkade företagets affärsbeslut och gav ekonomiskt stöd till byggandet av ett teknikcentrum (kriterium 1). Dessutom konstaterades snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet i form av oriktiga bedömningar av nyttjanderätt till mark (kriterium 3).

(57)

Två samarbetsvilliga exportörer kunde styrka att de uppfyllde kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen och beviljades marknadsekonomisk status. Med tanke på de synpunkter som kommit in efter meddelandet av resultaten av bedömningen av marknadsekonomisk status, kommer dock beviljandet av marknadsekonomisk status för båda företagen att undersökas ytterligare.

(58)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen ska en eventuell landsomfattande tull fastställas för de länder som omfattas av den artikeln, utom i de fall där företagen kan visa att de uppfyller alla kriterier i artikel 9.5 i grundförordningen och därmed beviljas individuell behandling.

(59)

De samarbetsvilliga exportörer som inte uppfyllde kriterierna för marknadsekonomisk status hade även ansökt om individuell behandling i händelse de inte beviljades marknadsekonomisk status.

(60)

På grundval av tillgängliga uppgifter fastställdes det preliminärt att följande fem exporterande tillverkare i Kina uppfyllde alla kriterier för individuell behandling i artikel 9.5 i grundförordningen:

(61)

För att fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först, för vart och ett av de företag som beviljats marknadsekonomisk status, om den inhemska försäljningsvolymen av den berörda produkten till oberoende kunder var representativ, dvs. om den totala försäljningsvolymen utgjorde minst 5 % av den totala volymen av exportförsäljningen till gemenskapen av den likadana produkten under undersökningsperioden.

(62)

För en av de samarbetsvilliga exportörerna ansågs den inhemska försäljningsvolymen vara representativ. För den andra exporterande tillverkaren som beviljats marknadsekonomisk status konstaterades däremot att det inte förekom någon inhemsk försäljning.

(63)

Därefter identifierade kommissionen de typer av den berörda produkten som såldes på den inhemska marknaden av den exporterande tillverkare som hade en totalt sett representativ inhemsk försäljningsvolym och vilka var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes på export till gemenskapen.

(64)

Den inhemska försäljningen av en viss produkttyp ansågs vara tillräckligt representativ om volymen av den produkttyp som såldes på hemmamarknaden till oberoende kunder under undersökningsperioden utgjorde minst 5 % av den totala försäljningsvolymen för den jämförbara produkttyp som sålts på export till gemenskapen.

(65)

Därefter undersökte kommissionen om det berörda företagets inhemska försäljning kunde anses ha skett vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen.

(66)

För produkttyper som inte sålts i representativa kvantiteter på den inhemska marknaden, i enlighet med skäl 64, eller vars försäljning inte skett vid normal handel, var det nödvändigt att konstruera normalvärdet på grundval av artikel 2.6 i grundförordningen. I detta syfte lades det berörda företagets försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vägda genomsnittliga vinst på den inhemska försäljningen av den likadana produkten till företagets genomsnittliga tillverkningskostnad under undersökningsperioden.

(67)

För en samarbetsvillig exportör som beviljats marknadsekonomisk status kunde den inhemska försäljningen inte användas för att fastställa normalvärdet. Normalvärdet konstruerades därför i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen, dvs. på grundval av företagets tillverkningskostnader för den berörda produkten jämte ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst.

(68)

Man beslutade att inte fastställa försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst på grundval av artikel 2.6 a eftersom endast en samarbetsvillig exportör med en representativ inhemsk försäljning beviljats marknadsekonomisk status. Försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst kunde inte heller fastställas på grundval av artikel 2.6 b eftersom den berörda samarbetsvilliga exportören inte hade en representativ försäljning av produkter inom samma generella produktkategori. Det var därför nödvändigt att fastställa försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst på grundval av någon annan rimlig metod i enlighet med artikel 2.6 c i grundförordningen.

(69)

I detta fall ansågs att man kunde använda det vägda genomsnittet av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader under undersökningsperioden och en skälig vinst på 6,5 % som fastställts på grundval av uppgifter för gemenskapsindustrin för att konstruera ett normalvärde för den nämnda samarbetsvilliga exportör som beviljats marknadsekonomisk status. Den skäliga vinst som anges ovan översteg inte den vinst som den andra samarbetsvilliga exporterande tillverkare som beviljats marknadsekonomisk status fick vid sin inhemska försäljning av den likadana produkten under undersökningsperioden.

(70)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen ska normalvärdet för exporterande tillverkare i övergångsekonomier som inte beviljats marknadsekonomisk status bestämmas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi (nedan kallat jämförbart land).

(71)

I tillkännagivandet om inledande föreslogs Brasilien som ett lämpligt jämförbart land för fastställandet av normalvärdet för Kina. Kommissionen kontaktade kända tillverkare av ljus i Brasilien och sände frågeformulär för att inhämta de uppgifter som ansågs nödvändiga för fastställandet av normalvärdet. Tillverkarna i Brasilien visade emellertid ingen samarbetsvilja.

(72)

Kommissionen fortsatte att försöka få till stånd ett samarbete med andra potentiella jämförbara länder. I detta avseende undersöktes samarbetsviljan hos tillverkare i sådana länder med marknadsekonomi som Argentina, Chile, Indien, Indonesien, Israel, Kanada, Malaysia, Nya Zeeland, Taiwan och Thailand. Inga tillverkare i dessa länder visade sig emellertid vara samarbetsvilliga.

(73)

Eftersom det inte gick att få till stånd ett samarbete med tillverkare i tredjeländer med marknadsekonomi undersökte kommissionen varje annan rimlig metod för fastställande av normalvärdet i Kina. Man undersökte om normalvärdet i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen kunde bestämmas på grundval av de priser på ljus som exportörer i tredjeländer tog ut på gemenskapsmarknaden. Det konstaterades dock att de KN-nummer som ljus från tredjeländer importeras under inte är tillräckligt specifika i sin beskrivning och inte skulle ha möjliggjort en rättvis och riktig jämförelse med de typer som exporterades från samarbetsvilliga exportörer i Kina. Det ansågs därför att denna information var otillförlitlig och inte representativ och att det följaktligen inte var rimligt att fastställa normalvärdet i Kina på denna grundval.

(74)

Mot bakgrund av ovanstående drogs preliminärt slutsatsen att de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas i gemenskapen för den likadana produkten kunde användas som skälig grund för att bestämma normalvärdet i Kina, i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen.

(75)

De gemenskapstillverkare som omfattades av definitionen av gemenskapsindustrin ansågs ha en representativ inhemsk försäljningsvolym i förhållande till exportvolymen av ljus till gemenskapen från de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som ingick i urvalet men inte beviljats marknadsekonomisk status.

(76)

Gemenskapstillverkarnas försäljningspriser justerades därefter vederbörligen för att inbegripa en skälig vinstmarginal i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen. En skälig vinstmarginal på 6,5 % användes. Denna marginal fastställdes på grundval av den vägda genomsnittliga vinst som de gemenskapstillverkare som ingick i urvalet gjort under de första två åren av skadeundersökningsperioden, då marknadsförhållandena inte påverkades i någon större utsträckning av importen från Kina.

(77)

Exportpriserna fastställdes på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas för den likadana produkten, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(78)

I de fall då exportförsäljningen till gemenskapen skedde via ett närstående handelsföretag i gemenskapen, fastställdes exportpriserna på grundval av återförsäljningspriserna till de första oberoende kunderna i gemenskapen, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. För försäljning som gjordes via närstående företag utanför gemenskapen, fastställdes exportpriset på grundval återförsäljningspriserna till de första oberoende kunderna i gemenskapen.

(79)

Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset gjordes på nivån fritt fabrik.

(80)

För att säkerställa en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset tog man i form av justeringar hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen.

(81)

På grundval av detta har justeringar för transportkostnader, sjöfrakts- och försäkringskostnader, hanterings- och lastningskostnader samt därmed sammanhängande kostnader, förpacknings- och kreditkostnader samt provisioner gjorts när detta varit tillämpligt och motiverat.

(82)

För försäljning genom närstående handlare utanför gemenskapen gjordes en justering i enlighet med artikel 2.10 i i grundförordningen, under förutsättning att handlaren kunde visa att den fyllde liknande funktioner som en agent som arbetar på provisionsbasis. Denna justering grundades på de faktiska försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som de närstående handlarna haft, plus en vinstmarginal som fastställts på grundval av uppgifter som erhållits från icke-närstående handlare i gemenskapen.

(83)

I tillämpliga fall justerades de berörda samarbetsvilliga exportörernas exportpris för att återspegla skillnaden mellan den mervärdesskatt (moms) som erlagts och den som återbetalats för tillverkningen och exporten av ljus under undersökningsperioden.

(84)

För de företag som beviljats marknadsekonomisk status eller individuell behandling jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den berörda produkten som exporterades till gemenskapen med det vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(85)

På grundval av detta fastställdes följande preliminära vägda genomsnittliga dumpningsmarginaler, uttryckta i procent av priset cif vid gemenskapens gräns, före tull:

(86)

Den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga exportörer som inte ingick i urvalet beräknades i enlighet med bestämmelserna i artikel 9.6 i grundförordningen. Denna marginal fastställdes på grundval av de marginaler som fastställts för de exporterande tillverkare som ingick i urvalet, bortsett från marginalen för den exporterande tillverkare vars dumpningsmarginal fastställts till noll och marginalen för det företag för vilket artikel 18 i grundförordningen tillämpats. Utifrån detta fastställdes den beräknade dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet preliminärt till 26,2 %.

(87)

För alla andra exportörer i Kina fastställde kommissionen först hur pass omfattande samarbetet hade varit. Man jämförde de totala exportkvantiteter som de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna hade angett i svaren på stickprovsfrågeformuläret med den totala importen från Kina enligt importstatistik från Eurostat. Utifrån detta fastställdes samarbetsnivån till 46 %. Denna nivå bedömdes vara låg. Det ansågs därför lämpligt att fastställa dumpningsmarginalen för de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna till en högre nivå än den högsta dumpningsmarginal som fastställts för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna. De tillgängliga uppgifterna tyder faktiskt på att den låga samarbetsviljan skulle kunna bero på att de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Kina generellt sett dumpade i högre grad än någon samarbetsvillig exportör under undersökningsperioden. Dumpningsmarginalen fastställdes därför till en nivå som motsvarade de högsta dumpnings- och skademarginaler som fastställts för representativa produkttyper.

(88)

På grundval av detta fastställdes den landsomfattande dumpningsmarginalen preliminärt till 66,1 % av priset cif vid gemenskapens gräns, före tull.

(89)

Denna tullsats tillämpades även för den exporterande tillverkare för vilken avgörandet fattades på grundval av tillgängliga uppgifter, enligt vad som förklaras i skäl 51.

(90)

Alla tillgängliga uppgifter, vilket inbegriper uppgifterna i klagomålet och de uppgifter som inhämtats från gemenskapstillverkare före och efter inledandet av undersökningen, användes för att fastställa gemenskapens sammanlagda tillverkning.

(91)

Utifrån dessa uppgifter konstaterades att gemenskapens tillverkning uppgick till omkring 390 000 ton under undersökningsperioden. Denna mängd inkluderar den möjliga tillverkningen av tillverkare som inte lämnade några synpunkter under förfarandet och tillverkare som förhöll sig neutrala med avseende på inledandet av undersökningen. Dessa tillverkare står för omkring 23 % av gemenskapens sammanlagda tillverkning. Mängden omfattar också tillverkare som motsatte sig inledandet av undersökningen. Dessa tillverkare står för omkring 17 % av gemenskapens tillverkning.

(92)

Undersökningen visade att de gemenskapstillverkare som stöder klagomålet och förklarade sig vara samarbetsvilliga under undersökningen stod för omkring 60 % av den totala gemenskapstillverkningen under undersökningsperioden. Dessa tillverkare anses således utgöra gemenskapsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen.

(93)

Förbrukningen i gemenskapen fastställdes på grundval av gemenskapsindustrins försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden jämte importen från Kina och andra tredjeländer enligt statistik från Eurostat. Den utvecklades på följande sätt:

Tabell 1

(94)

Totalt sett ökade förbrukningen i gemenskapen med 13 % under skadeundersökningsperioden. Denna ökning avbröts av en tillfällig minskning på 5 % mellan 2005 och 2006, varefter förbrukningen återhämtade sig och ökade med 11 % under undersökningsperioden. Den minskade förbrukningen under 2006 beror delvis på den kraftiga uppgången i inköpspriset för den viktigaste råvaran vid tillverkning av ljus, dvs. paraffin, vilket redogörs för i skäl 122.

(95)

Som anges i skäl 15 framgick det av undersökningen att importstatistiken från Eurostat skiljer mellan tre huvudsakliga KN-nummer enligt vilka ljus deklareras:

(96)

Det konstaterades att vissa exporterande tillverkare i Kina deklarerade set, som förutom ljus även innehöll sådana andra artiklar som keramik-, glas- och tygartiklar och andra liknande dekorativa artiklar, under kategori 2 ovan.

(97)

Vid tillämpning av ett stickprovsförfarande för att fastställa dumpning är det kommissionens praxis att undersöka om det föreligger faktisk bevisning som visar huruvida samtliga av de företag som inte ingick i urvalet faktiskt dumpade sina produkter på gemenskapsmarknaden under undersökningsperioden.

(98)

För att undersöka detta fastställde kommissionen de exportpriser som togs ut av de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet och de exportpriser som togs ut av de icke-samarbetsvilliga exportörerna, på grundval av statistik från Eurostat, frågeformulärsvaren från de exporterande tillverkare i Kina som ingick i urvalet och de stickprovsformulär som lämnades in av samtliga samarbetsvilliga företag i Kina. Samtidigt ansågs att man kunde fastställa nivån på de icke-dumpade exportpriserna genom att lägga till den genomsnittliga dumpningsmarginal som fastställts för de exporterande tillverkare som ingick i urvalet till de genomsnittliga exportpriser som fastställts för de exporterande tillverkare som ingick i urvalet och som befunnits dumpa sina priser. De exportpriser som fastställts för de exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet jämfördes sedan med de icke-dumpade exportpriserna.

(99)

Denna prisjämförelse visade att både i) de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet och ii) de exportörer som inte samarbetade i undersökningen hade genomsnittliga exportpriser som i samtliga fall var lägre än de genomsnittliga icke-dumpade priserna. På grundval av detta ansåg man att alla företag som inte ingick i urvalet, dvs. både samarbetsvilliga och icke-samarbetsvilliga, faktiskt dumpade sina produkter på gemenskapsmarknaden.

(100)

Det bör noteras att man konstaterade att en exporterande tillverkare i Kina som ingick i urvalet inte dumpade sina produkter på gemenskapsmarknaden. Denna tillverkares export bör därför inte tas med i analysen avseende den dumpade importens utveckling på gemenskapsmarknaden. För att inte riskera att röja känsliga affärsuppgifter som rör den nämnda tillverkaren ansågs det emellertid inte lämpligt – av skäl som rör konfidentialitet – att lägga fram offentligt tillgängliga uppgifter, från t.ex. Eurostat, från vilka uppgifterna för den exportör som konstaterades inte bedriva dumpning på gemenskapsmarknaden tagits bort.

(101)

Den första tabellen nedan omfattar därför all import av ljus med ursprung i Kina och den andra tabellen visar uppgifterna avseende den dumpade importen på gemenskapsmarknaden under skadeundersökningsperioden i indexerad form.

Tabell 2a

(102)

Totalt sett ökade importen från Kina kraftigt från 147 530 ton under 2004 till 199 112 ton under undersökningsperioden, dvs. med 35 % eller mer än 51 000 ton under skadeundersökningsperioden. Den motsvarande marknadsandelen ökade inte med lika mycket (+5,6 procentenheter) till följd av den ökade förbrukningen i gemenskapen.

(103)

Undersökningen visade, i linje med kommentarerna i skäl 96, att genomsnittspriset på import från Kina och den utveckling som observerats till viss del påverkades av att vissa produkter som deklarerades som ljus faktiskt inkluderade värdet på hela set med keramiska artiklar och glasartiklar samt kartong eller annat förpackningsmaterial.

Table 2b

(104)

Även den dumpade importen från Kina ökade kraftigt, med 36 % under skadeundersökningsperioden. Den motsvarande marknadsandelen ökade inte med lika mycket till följd av den ökade förbrukningen i gemenskapen. Statistik från Eurostat visar att den dumpade importens försäljningsvolym, och därmed dess marknadsandel, främst ökade för produkter enligt det första KN-numret, som omfattar gemenskapsindustrins huvudprodukt och som står för en stor del av exporten från Kina. Dessutom fann man att trots att förbrukningen minskade totalt sett under perioden 2005–2006, förlorade importen praktiskt taget inte några marknadsandelar alls.

(105)

Trots att de genomsnittliga priserna på den dumpade importen från Kina ökade med 10 % under skadeundersökningsperioden förekom ändå väsentlig dumpning, med i genomsnitt 38 %, under undersökningsperioden. De genomsnittliga priserna på den dumpade importen minskade med över 3 % mellan 2006 och undersökningsperioden och, vilket redogörs för nedan, underskred gemenskapsindustrins priser under den perioden.

(106)

I syfte att analysera prisunderskridandet jämfördes gemenskapsindustrins vägda genomsnittliga försäljningspris för varje produkttyp till icke-närstående kunder på gemenskapsmarknaden, justerat till nivån fritt fabrik, med motsvarande vägda genomsnittliga priser för den berörda importen till den första oberoende kunden, fastställda till cif-nivån med en lämplig justering för kostnader efter import.

(107)

Utifrån denna metod fann man att skillnaden mellan ovannämnda priser, uttryckt i procent av gemenskapsindustrins vägda genomsnittliga pris (fritt fabrik), visade på en prisunderskridandemarginal på i genomsnitt 9 %.

(108)

Dessutom fann man att prisunderskridandet för gemenskapsindustrins huvudprodukt låg på en högre nivå än den som beräknats för de andra typerna av ljus, nämligen på 12,1 %. Detta ger ytterligare belägg för det pristryck som de låga priserna på den dumpade importen utsatte gemenskapsindustrin för under undersökningsperioden.

(109)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen innefattade granskningen av den dumpade importens inverkan på gemenskapsindustrin en bedömning av alla relevanta ekonomiska förhållanden som hade betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd från och med 2004 till och med undersökningsperiodens slut.

(110)

Som anges i skäl 31 beslutade man att, till följd av det stora antalet tillverkare som stöder klagomålet, tillämpa ett stickprovsförfarande för skadeundersökningen. Från början hade man för avsikt att ta med åtta tillverkare eller grupper av tillverkare i urvalet på grundval av kriteriet om största produktionsvolym som föreskrivs i artikel 17.1 i grundförordningen. En gemenskapstillverkare som hade allvarliga ekonomiska problem och två andra gemenskapstillverkare som ändå fullt ut stödde klagomålet kunde emellertid inte erbjuda fullständigt samarbete i undersökningen. De återstående fem tillverkarna eller grupperna av tillverkare hade en produktionsvolym under undersökningsperioden som motsvarade 44 % av de samarbetsvilliga företagens sammanlagda produktion. De ansågs därför utgöra ett representativt urval.

(111)

Vid tillämpning av ett stickprovsförfarande inom ramen för skadeundersökningen är det kommissionens praxis att bedöma skadeindikatorerna delvis på grundval av de tillverkare som ingår i urvalet, delvis på grundval av uppgifter för alla de tillverkare som omfattas av definitionen av gemenskapsindustrin. De ekonomiska faktorer och förhållanden som har samband med ett företags resultat, t.ex. priser, löner, lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet samt förmågan att anskaffa kapital, har bedömts på grundval av uppgifter som erhållits från de företag som ingår i urvalet. De faktorer som har samband med volymer, t.ex. produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande, produktivitet, försäljningsvolym och marknadsandel, lagerhållning, sysselsättning, tillväxt och storleken på dumpningsmarginalen har fastställts på grundval av uppgifter för gemenskapsindustrin som helhet.

(112)

Undersökningen visade att en av gemenskapsindustrins huvudprodukter är värmeljus. Värmeljus står för omkring 50 % av produktionen hos de tillverkare som omfattas av definitionen av gemenskapsindustrin.

(113)

Som visas i tabellen ovan ökade gemenskapsindustrins produktion svagt med 2 % under skadeundersökningsperioden. Den minskning av produktionen med 8 % som noterades mellan 2005 och 2006 återhämtades under undersökningsperioden, i linje med en ökad förbrukning i gemenskapen på 11 %. Gemenskapsindustrins produktionskapacitet ökade kontinuerligt till omkring 300 000 ton under undersökningsperioden, medan däremot utnyttjandet av den tillgängliga kapaciteten var lägre under undersökningsperioden. Eftersom produktionen inom denna industri är relativt säsongsbetonad går det inte att uppnå ett fullt kapacitetsutnyttjande under hela året, men det kapacitetsutnyttjande på 76 % som uppnåddes under undersökningsperioden var relativt lågt jämfört med nivåerna 2004 och 2005.

(114)

Gemenskapsindustrins försäljning av den berörda produkten till oberoende kunder på gemenskapsmarknaden, främst stora detaljhandlare och distributörer, ökade med 3 % under undersökningsperioden jämfört med 2004. I linje med den relativt låga förbrukningsnivån under 2006 minskade försäljningsvolymen med 5 % mellan 2005 och 2006 men återhämtade sig under undersökningsperioden i linje med återhämtningen i gemenskapens förbrukning.

(115)

Det konstaterades emellertid att gemenskapsindustrins försäljning inte fullt ut kunde hänga med i ökningen av gemenskapens förbrukning på 13 % under skadeundersökningsperioden, särskilt inte under perioden 2005–2006, då marknaden ökade med 11 %. Till följd av detta minskade gemenskapsindustrins marknadsandel med 3,7 procentenheter, från 39,8 % till 36,1 % under undersökningsperioden.

(116)

De genomsnittliga försäljningspriserna fritt fabrik till icke-närstående kunder på gemenskapsmarknaden minskade med 9 % under skadeundersökningsperioden. Priserna minskade gradvis under skadeundersökningsperioden.

Table 5

(117)

Tabellen ovan visar att gemenskapsindustrins pris även minskade under perioden från och med 2006 till och med undersökningsperiodens slut, trots ökad efterfrågan på gemenskapsmarknaden.

(118)

Lagernivån vid årets slut, som i genomsnitt motsvarar omkring 25 % av tillverkningen, skulle kunna anses vara hög under skadeundersökningsperioden.

Tabell 6

(119)

Den höga lagernivån kan emellertid förklaras av att försäljningen av den berörda produkten är säsongsbetonad, att gemenskapsindustrin främst tillverkar olika typer av standardljus och av det breda produktsortiment som finns och som bör förbli tillgängligt för kunder. Lagernivån var ännu högre under 2005, då ett större lager byggts upp under året, till följd av försäljningsvolymens negativa utveckling jämfört med 2004. Den minskade försäljningen i slutet av 2005 ledde följaktligen till höga lagernivåer. Lagernivån anses emellertid inte vara en relevant skadeindikator i det aktuella ärendet.

(120)

Den relativt höga sysselsättningsnivån under 2005 berodde främst på anställningen av tillfällig arbetskraft för att kunna möta den ökade efterfrågan under det året. Sysselsättningen minskade emellertid markant från och med 2006, och vid undersökningsperiodens slut var den 13 % lägre än 2004. Ökningen av de genomsnittliga arbetskraftskostnaderna var begränsad till 9 % under skadeundersökningsperioden.

(121)

Ökningen av antalet anställda medförde att produktiviteten minskade något under 2005, medan friställningen av arbetskraft under 2006 möjliggjorde en ökning av produktiviteten, även om produktionsvolymerna minskade med 8 % mellan 2005 och 2006. En kombination av högre försäljnings- och produktionsvolymer, och särskilt den lägre sysselsättningen, förklarar den ökning av produktiviteten med 23 % som uppnåddes under undersökningsperioden jämfört med 2004.

(122)

Det är värt att notera att råvarorna, främst paraffin, står för omkring 50 % av tillverkningskostnaden. Tabellen ovan visar att med undantag för 2006 förblev tillverkningskostnaden stabil under skadeundersökningsperioden. Ökningen under 2006 beror på den kraftiga ökningen av priserna på paraffin mellan 2005 och 2006. Gemenskapsindustrin bemötte denna plötsliga prisökning genom att, där så var tekniskt möjligt, ersätta paraffinet med stearin. Stearinpriserna var faktiskt mer stabila fram till 2006 och var även lägre än paraffinpriserna under undersökningsperioden.

(123)

Undersökningen visade dessutom att gemenskapsindustrin rationaliserade sin tillverkning, som delvis flyttades till medlemsstater i Europeiska gemenskapen, samtidigt som den tvingades till kraftiga nedskärningar i arbetskraften, särskilt från och med 2006, för att minska kostnaderna.

(124)

Dessa faktorer ledde sammantaget till att gemenskapsindustrin lyckades hålla kvar sina tillverkningskostnader under undersökningsperioden på nivåer liknande dem för 2004.

(125)

Gemenskapsindustrins lönsamhet fastställdes genom att man uttryckte nettovinsten före skatt på försäljningen av den likadana produkten som en procentsats av omsättningen för denna försäljning. Under skadeundersökningsperioden sjönk gemenskapsindustrins lönsamhet från en vinst på 6,9 % under 2004 till en förlust på 0,6 % under undersökningsperioden. Medan gemenskapsindustrin uppvisade god lönsamhet under 2004 och 2005, förändrades situationen dramatiskt under 2006 till följd av en kombination av sådana faktorer som högre tillverkningskostnader och lägre försäljningspriser. Trots att det genomsnittliga försäljningspriset sjönk ytterligare under undersökningsperioden kunde gemenskapsindustrin till följd av den minskade tillverkningskostnaden redovisa ett resultat nära noll under den perioden.

(126)

Utvecklingen av kassaflödet, som visar industrins förmåga att själv finansiera sin verksamhet, speglar i stor utsträckning lönsamhetsutvecklingen. Även om kassaflödet åter blev positivt under undersökningsperioden, låg det på en mycket lägre nivå än under 2004 och 2005. Samma sak gäller för räntabiliteten, som var negativ under både 2006 och undersökningsperioden.

(127)

Trots det svåra läget fortsatte gemenskapsindustrin att investera under skadeundersökningsperioden. Detta tyder på att industrin inte är beredd att lägga ner sin tillverkning utan anser att sektorn är bärkraftig. Investeringsnivån visar att sektorn har förmåga att anskaffa det kapital som krävs.

(128)

Gemenskapsindustrins försäljning på gemenskapsmarknaden ökade med 3 % mellan 2004 och undersökningsperioden, men den kunde inte fullt ut hänga med i ökningen av gemenskapens förbrukning, som uppgick till 13 %. Därför minskade marknadsandelen med nästan 3,7 procentenheter.

(129)

En exporterande tillverkare i Kina som ingick i urvalet och som stod för en begränsad export till gemenskapen konstaterades inte ha dumpat sina produkter på gemenskapsmarknaden. För alla de andra exporterande tillverkare som ingick i urvalet överstiger emellertid de dumpningsmarginaler som anges i skälen 84–89 väsentligt miniminivån. Som förklaras i skäl 99 antog man att alla andra exporterande tillverkare i Kina som inte ingick i urvalet, dvs. både samarbetsvilliga och icke-samarbetsvilliga, dumpade sina produkter på gemenskapsmarknaden. Med tanke på volymen av och priserna på den dumpade importen, kan verkningarna av den faktiska dumpningsmarginalen, som i genomsnitt fastställts till 48 %, inte anses försumbara.

(130)

Det kan konstateras att under skadeundersökningsperioden förbättrades gemenskapsindustrins resultat i fråga om vissa volymindikatorer som produktion (+ 2 %), produktionskapacitet (+ 8 %), produktivitet (+ 23 %) och försäljningsvolym (+ 3 %).

(131)

Alla indikatorer avseende gemenskapsindustrins ekonomiska situation försämrades emellertid kraftigt under skadeundersökningsperioden. Trots gemenskapsindustrins förmåga att anskaffa kapital till investeringar blev räntabiliteten negativ under undersökningsperioden och kassaflödet minskade med 81 % under skadeundersökningsperioden. De genomsnittliga försäljningspriserna minskade med 9 % och lönsamheten försämrades från nästan 6,9 % under 2004 till en förlust på 0,6 % under undersökningsperioden.

(132)

Dessutom utvecklades även andra skadeindikatorer för gemenskapsindustrin negativt under skadeundersökningsperioden: Kapacitetsutnyttjandet föll med 4 %, lagren ökade med 7 % och sysselsättningen minskade med 13 %. Gemenskapsindustrins marknadsandel minskade också, från 39,8 % under 2004 till 36,1 %, dvs. med 3,7 procentenheter. Gemenskapsindustrin hindrades från att ta vara på att marknaden ökade med 13 % eftersom den endast kunde öka sin försäljningsvolym med 3 %.

(133)

Analysen av kostnaderna, inbegripet råvarukostnader, visade att gemenskapsindustrin under undersökningsperioden trots en kraftig prisökning för de viktigaste råvarorna lyckades hålla kvar kostnaderna per enhet på de nivåer som observerades 2004–2005. Trots att efterfrågan ökade med 11 % mellan 2006 och undersökningsperioden sjönk dock försäljningspriserna med 3 % och sysselsättningen minskade markant. Lönsamheten var fortsatt negativ under undersökningsperioden.

(134)

Mot denna bakgrund kan slutsatsen dras att gemenskapsindustrin led väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(135)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen om den dumpade importen av ljus med ursprung i Kina har vållat gemenskapsindustrin skada i en sådan utsträckning att skadan kan betecknas som väsentlig. Andra kända faktorer, utöver den dumpade importen, vilka eventuellt skadade gemenskapsindustrin samtidigt med denna, undersöktes också för att kontrollera att den eventuella skada som vållats av andra faktorer inte tillskrevs den dumpade importen.

(136)

Undersökningen visade att de ljus som exporterades från Kina till gemenskapen såldes till avsevärt dumpade priser på gemenskapsmarknaden under undersökningsperioden. Som anges i skäl 129 fann man att de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Kina sålde den berörda produkten med en genomsnittlig dumpningsmarginal på 26,2 %. Det bör också understrykas att omkring 55 % av de kinesiska exportörerna inte samarbetade i undersökningen. Det finns faktisk bevisning som visar att dessa exportörer dumpade priserna ännu mer än de som samarbetade i undersökningen.

(137)

Den dumpade importvolymen på gemenskapsmarknaden ökade med 36 % under skadeundersökningsperioden. Denna ökning skedde till kraftigt dumpade priser som i genomsnitt underskred gemenskapsindustrins priser med 9 % under undersökningsperioden. Som anges i skäl 108 visade undersökningen att den dumpade importens prisunderskridande var ännu större – 12,1 % – inom gemenskapsindustrins huvudsakliga marknadssegment. Följaktligen ökade marknadsandelen för de exportörer som dumpade sina produkter från omkring 27,5 % till omkring 33 %, dvs. en ökning med mer än 5 procentenheter under undersökningsperioden.

(138)

Importstatistik från Eurostat visar att den dumpade importen ökade förhållandevis mer inom de kategorier som omfattar de huvudprodukter som tillverkas och säljs av gemenskapsindustrin. Den dumpade importen inom detta marknadssegment ökade med 46 % medan marknadsandelen för den dumpade importen inom detta marknadssegment ökade med omkring 3,5 procentenheter. Denna utveckling bör ses mot bakgrund av det totala väsentliga prisunderskridandet och det pristryck som den dumpade importen orsakade på gemenskapsmarknaden.

(139)

Samtidigt ökade gemenskapsindustrins försäljningsvolym med endast 3 %, trots en ökad förbrukning på totalt 13 %. Följaktligen minskade gemenskapsindustrins marknadsandel under skadeundersökningsperioden från 39,8 % till 36,1 %, dvs. en förlust av marknadsandelar på 3,7 procentenheter.

(140)

Dessutom konstaterades att gemenskapsindustrin uppvisade ett särskilt negativt resultat under 2006, då den redovisade avsevärda förluster jämfört med 2005. Denna situation sammanföll med den fortsatta förekomsten av stora volymer av lågprisimport från Kina på gemenskapsmarknaden och en minskad förbrukning i gemenskapen på 5 %. Gemenskapens totala försäljningsvolym minskade i samma takt som den dumpade importen, samtidigt som gemenskapsindustrins priser föll med 5 % för att följa prisnivån för den dumpade importen.

(141)

Under perioden från och med 2006 till och med undersökningsperiodens slut visade det sig att förbrukningen ökade med 11 %. Gemenskapsindustrin lyckades öka sin försäljningsvolym med 8 %, men den dumpade importen ökade med bra mycket mer (+ 18 %) totalt sett. Samtidigt minskade priserna på den dumpade importen med över 3 %. Gemenskapsindustrin kunde inte ta vara på att marknaden ökade och att tillverkningskostnaden minskade. I stället tvingades den att följa trenden med minskade försäljningspriser och sänka sina priser med ytterligare 2,5 % under undersökningsperioden, vilket spädde på den förlust som redovisats 2006.

(142)

Det anses att det tryck som den dumpade lågprisimporten fortsatte att utöva på gemenskapsmarknaden gjorde det omöjligt för gemenskapsindustrin att sätta sina försäljningspriser i linje med sina kostnader under undersökningsperioden. Detta förklarar gemenskapsindustrins förlust av marknadsandelar, låga nivå på försäljningspriserna och negativa lönsamhet under den perioden. Preliminärt dras därför slutsatsen att den plötsliga ökningen av dumpad lågprisimport från Kina hade en betydande negativ inverkan på gemenskapsindustrins ekonomiska situation under undersökningsperioden.

(143)

Som anges i skäl 94 ökade förbrukningen av ljus i gemenskapen med 13 % mellan 2004 och undersökningsperioden. Eftersom detta gjorde det möjligt för gemenskapsindustrin att vara verksam på en expanderande marknad, kan den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit därför inte tillskrivas efterfrågeutvecklingen på gemenskapsmarknaden.

(144)

Undersökningen visade att den import som man konstaterat inte dumpades såldes på gemenskapsmarknaden till ett relativt högt pris. Det ansågs därför att denna import inte bidrog till den låga nivån på försäljningspriserna och den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(145)

Importvolymerna och priserna på importen från andra tredjeländer mellan 2004 och undersökningsperioden utvecklades på följande sätt:

Tabell 10

(146)

Importvolymerna från tredjeländer som inte berörs av denna undersökning ökade med 7 % under skadeundersökningsperioden, men låg kvar på en måttlig nivå under undersökningsperioden. Dessa volymer omfattar förmodligen främst nischprodukter med högt värde som framför allt importerats från USA. Det faktum att den ökade förbrukningen i gemenskapen var mer uttalad ledde till att marknadsandelen minskade med 0,2 procentenheter under undersökningsperioden. Priserna på denna import, som var relativt höga under skadeundersökningsperioden, ökade med 21 % under den perioden.

(147)

Mot bakgrund av ovanstående drogs preliminärt slutsatsen att denna import inte bidrog till den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(148)

Som antyds i skäl 92 visar tillgängliga uppgifter om marknaden för ljus i gemenskapen att tillverkare som står för omkring 40 % av gemenskapens tillverkning inte omfattas av definitionen av gemenskapsindustrin i denna undersökning.

(149)

Vissa gemenskapstillverkare, som står för omkring 17 % av gemenskapens tillverkning, motsatte sig inledandet av undersökningen eftersom de flesta av dessa importerade relativt stora mängder av ljus från Kina. Verkningarna av deras import från Kina har beaktats i den analys av verkningarna av den dumpade importen från Kina som görs i skälen 136–142. De återstående gemenskapstillverkarna, som står för 23 % av gemenskapens tillverkning, lämnade inte några synpunkter eller förhöll sig neutrala med avseende på inledandet av den aktuella undersökningen.

(150)

Analysen av de uppgifter som rör gemenskapsmarknaden tyder på att alla övriga gemenskapstillverkare inte vann utan förlorade marknadsandelar för försäljningen av sin egen tillverkning under skadeundersökningsperioden. Undersökningen visade inte på några särskilda problem i fråga om konkurrensen mellan gemenskapstillverkare, med avseende på egentillverkade ljus, eller någon snedvridning av handeln som kan förklara den väsentliga skada som konstaterats för gemenskapsindustrin.

(151)

Mot bakgrund av ovanstående drogs preliminärt slutsatsen att de tillverkare som inte omfattas av definitionen av gemenskapsindustrin inte bidrog till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(152)

På grundval av statistik från Eurostat och frågeformulärssvaren från de gemenskapstillverkare som ingick i urvalet, ökade gemenskapstillverkarnas sammanlagda export av ljus till länder utanför gemenskapen med 10 % under skadeundersökningsperioden, från 47 701 ton under 2004 till 52 565 ton under undersökningsperioden. De viktigaste exportmarknaderna är Norge, Schweiz och USA, där prisnivåerna i allmänhet är relativt höga. Undersökningen visade att gemenskapsindustrin lyckades öka sin export till tredjeländer, särskilt mellan 2005 och 2006, när förbrukningen i gemenskapen minskade med 5 %. Detta relativt goda exportresultat var särskilt fördelaktigt under undersökningsperioden.

(153)

På grundval av ovanstående anses att gemenskapsindustrins exportresultat inte bidragit till den skada som den industrin lidit under undersökningsperioden.

(154)

En del berörda parter hävdade att gemenskapsindustrins import av ljus från Kina orsakade en självförvållad skada.

(155)

Undersökningen visade att vissa tillverkare som omfattas av definitionen av gemenskapsindustrin importerade ljus med ursprung i Kina för att komplettera sitt produktsortiment. Man fann emellertid att inköpsvolymen var låg under undersökningsperioden, och uppgick till mindre än 5 % av de berörda gemenskapstillverkarnas försäljningsvolym.

(156)

Till följd av detta drogs preliminärt slutsatsen att gemenskapsindustrins import av den berörda produkten från Kina inte bidragit till den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit under undersökningsperioden.

(157)

Vissa berörda parter hävdade att minskningen av gemenskapsindustrins kapacitetsutnyttjande och marknadsandel berodde på att industrin har omlokaliserat en del av sin tillverkning till andra medlemsstater i gemenskapen, framför allt under 2006. De gjorde dessutom gällande att minskningen av försäljningspriserna berodde på konkurrensvillkoren i dessa medlemsstater, där det efter vad som påstås föreligger ett kraftigare tryck på försäljningspriserna.

(158)

Undersökningen visade att produktionskapaciteten i gemenskapen inte minskade, utan stadigt ökade med 8 % under skadeundersökningsperioden. Dessutom fann man att den största kapacitetsökningen ägde rum från 2006 och under undersökningsperioden. Slutligen konstaterades dessutom att både gemenskapsindustrins tillverknings- och försäljningsvolym ökade med 8 % mellan 2006 och undersökningsperioden. Detta påstående motsägs följaktligen av undersökningsresultaten, som visade på en ökning av produktionskapaciteten, tillverkningen och lagernivåerna. Som anges i skäl 115 berodde gemenskapsindustrins förlust av marknadsandelar på att man inte fullt ut kunde ta vara på den marknadsexpansion som ägde rum under den perioden.

(159)

Dessutom visar skälen 122–124 att de omstruktureringsåtgärder som gemenskapsindustrin framför allt vidtog under 2006 ledde till en kraftig minskning (på 14 %) av dess genomsnittliga tillverkningskostnad, särskilt under undersökningsperioden. Ingenting i undersökningen tyder på att gemenskapsindustrin väsentligt ändrade sin kundstruktur i gemenskapen, vilket hävdats av de berörda parterna. Snarare anses att det pristryck som utövades av den dumpade lågprisimporten från Kina ledde till en låg prisnivå för ljus på gemenskapsmarknaden.

(160)

Undersökningen visade alltså inte på något samband mellan gemenskapsindustrins omlokalisering av tillverkning och den väsentliga skada den lidit under undersökningsperioden.

(161)

Vissa parter hävdade att den skada som gemenskapsindustrin lidit orsakades av prisökningen på den viktigaste råvaran, dvs. paraffin, på gemenskapsmarknaden. De hänvisade närmare bestämt till ett meddelande om invändningar från Europeiska kommissionens generaldirektorat för konkurrens (GD Konkurrens) i vilket en kartell mellan paraffintillverkare i Europa påstods ha varit aktiv fram till början av 2005. Parterna bad därför kommissionen att noggrant undersöka de faktiska omständigheterna och följa all ny utveckling som har ett samband med kartellens inverkan på gemenskapsindustrins ekonomiska situation.

(162)

Undersökningen visade att ökningen av paraffinpriset inte bara påverkade gemenskapsmarknaden utan även andra världsmarknader eftersom prisutvecklingen för paraffin, som utvinns från olja, har ett nära samband med oljeprisets utveckling.

(163)

Som förklaras i skälen 122–124 lyckades dessutom gemenskapsindustrin kontrollera sina kostnader under undersökningsperioden. Ökningen av paraffinpriset bemöttes genom att ersätta paraffinet med stearin. Gemenskapsindustrin rationaliserade även sin tillverkning och lyckades sänka sina kostnader rejält under undersökningsperioden till nivåer motsvarande nivåerna 2004 och 2005.

(164)

Det stämmer att GD Konkurrens har genomfört en utredning av den påstådda kartellen mellan vissa tillverkare av paraffin, som är den viktigaste råvaran för gemenskapens ljusindustri, och offentliggjorde sina resultat i början av oktober 2008.

(165)

En första analys av dessa resultat i förhållande till den aktuella antidumpningsundersökningen visar att gemenskapsindustrin köpte omkring en tredjedel av det paraffin den behövde från företag som ingick i kartellen under undersökningsperioden, dvs. under 2007. De uppgifter som kontrollerats under den perioden visar att det genomsnittliga priset på paraffin som köpts från företag som ingick i kartellen ligger på samma nivå som priserna på paraffin som köpts från andra leverantörer i gemenskapen. Det är också värt att notera att priserna på det paraffin som gemenskapsindustrin köpt konstaterades ligga i linje med priserna på paraffin i Kina, vilket är den enda uppgift som finns tillgänglig om priserna utanför EU i detta skede av undersökningen.

(166)

GD Konkurrens inledde sin utredning i början av april 2005 och skadeundersökningsperioden för den aktuella undersökningen omfattade lite mer än ett år under vilket kartellen befanns vara aktiv. Det kan därför hävdas att år 2004 inte är lämpligt eller representativt för analysen av skada och orsakssamband till följd av förekomsten av en kartell under det året.

(167)

Eftersom det inte är orimligt att anta att kartellen avvecklades när GD Konkurrens inledde sin utredning, dvs. i början av 2005, jämfördes trenderna för gemenskapsindustrins ekonomiska situation under den period kartellen fortfarande var aktiv, dvs. 2004, och för den ekonomiska situationen under perioden efter det att kartellen avvecklats, dvs. 2005. Denna jämförelse visar att trenderna med avseende på skadebilden för gemenskapsindustrin i stort sett var desamma. Att beakta skadeindikatorernas utveckling mellan 2005 och undersökningsperioden skulle därför inte ändra skadebilden eller de slutsatser som dragits i skälen 130–134.

(168)

De uppgifter som för närvarande finns tillgängliga tyder därför på att varken ökningen av råvarukostnaderna eller kartellen kan ha haft någon väsentlig inverkan på gemenskapsindustrins ekonomiska situation, som undersökts ingående från 2004 fram till slutet av 2007.

(169)

Kartellens eventuella inverkan på gemenskapsmarknaden kommer emellertid att undersökas närmare under resten av undersökningen.

(170)

Ovanstående analys har visat att den dumpade lågprisimporten med ursprung i Kina ökade kraftigt, både volymmässigt och sett till marknadsandelar, mellan 2004 och undersökningsperioden. Dessutom fann man att denna import såldes till avsevärt dumpade priser som var bra mycket lägre än de priser som gemenskapsindustrin tog ut på gemenskapsmarknaden för liknande produkttyper.

(171)

Denna ökning av volymen och marknadsandelarna för den dumpade lågprisimporten från Kina sammanföll med en totalt sett ökad efterfrågan i gemenskapen men även med en negativ utveckling för försäljningspriser, kraftigt minskade marknadsandelar för gemenskapsindustrin och en försämring av de viktigaste indikatorerna för gemenskapsindustrins ekonomiska situation under undersökningsperioden. Gemenskapsindustrin redovisade kraftiga förluster under 2006 och fortsatte att gå med förlust under undersökningsperioden.

(172)

Granskningen av andra kända faktorer som skulle ha kunnat vålla gemenskapsindustrin skada visade att ingen av dessa kunde ha haft en väsentlig negativ inverkan på den industrin, särskilt inte under undersökningsperioden.

(173)

På grundval av denna analys, i vilken verkningarna av alla kända faktorer som har betydelse för gemenskapsindustrins situation särskilts och avgränsats från den dumpade importens skadevållande verkningar, dras preliminärt slutsatsen att importen från Kina har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(174)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om det, trots slutsatsen om skadevållande dumpning, fanns tvingande skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att införa provisoriska antidumpningsåtgärder i detta särskilda fall. Analysen av gemenskapens intresse gjordes på grundval av en bedömning av alla berörda parters intressen, dvs. gemenskapsindustrins, råvaruleverantörernas, importörernas och konsumenterna av den berörda produktens intressen.

(175)

Gemenskapsindustrin består av en mängd små och medelstora tillverkare som är spridda över hela gemenskapen, har omkring 5 000 direkt sysselsatta och tillgodoser merparten av sitt råvarubehov från leverantörer i gemenskapen. Detta innebär att det finns många företag i gemenskapen som är beroende av denna industri. Detta vidgar ljusindustrins ekonomiska inverkan, särskilt dess inverkan på sysselsättningen i gemenskapen.

(176)

Gemenskapsindustrin har fortsatt att vidta åtgärder för att anskaffa kapital och investera i modernisering och automatisering av produktionsprocesserna för att förbli konkurrenskraftig. Man fann också att stora insatser gjordes för att omstrukturera tillverkningen och sänka kostnaderna. Detta visar att industrin är bärkraftig och inte beredd att lägga ner tillverkningen.

(177)

Det anses att om man inte införde några provisoriska antidumpningsåtgärder skulle detta leda till att gemenskapsindustrins ekonomiska situation försämrades ytterligare, och därmed undergräva de insatser, särskilt i fråga investeringar, som gjorts de senaste åren. På kort sikt skulle detta leda till företagsnedläggningar, inte bara inom ljusindustrin utan även inom industrin i tidigare led, och följaktligen till förluster av arbetstillfällen i gemenskapen.

(178)

Efter införandet av preliminära antidumpningstullar förväntas att prisnivån på ljus i gemenskapsmarknaden kommer att öka, vilket skulle göra det möjligt att återställa lönsamheten i gemenskapsindustrin. En prisökning på 7 % skulle vara tillräcklig för att göra det möjligt för industrin att nå en acceptabel lönsamhetsnivå. Dessutom är det mycket troligt att de föreslagna åtgärderna kommer att göra det möjligt för gemenskapsindustrin att vinna tillbaka åtminstone en del av de marknadsandelar den förlorade under skadeundersökningsperioden, viket skulle få ytterligare positiva verkningar för industrins ekonomiska situation och lönsamhet.

(179)

Totalt inkom sex svar på det frågeformulär som sändes till importörer, varav endast två kunde betraktas som meningsfulla i samband med analysen av gemenskapens intresse.

(180)

De två importörer som lämnade meningsfulla svar och samarbetade i undersökningen motsatte sig införandet av antidumpningsåtgärder. Dessa importörer stod för omkring 3 % av den totala importen av ljus från Kina till gemenskapen och för 1 % av gemenskapens förbrukning av ljus under undersökningsperioden. Omsättningen för dessa företags handel med ljus motsvarar 3,4 % av deras verksamhet.

(181)

Man fann att dessa importörers bruttomarginal för ljus som köptes från Kina under undersökningsperioden låg på mellan 15 % och 25 % under undersökningsperioden, vilket beror på att de främst säljer till distributörer på gemenskapsmarknaden. Den direkta verkan av införandet av provisoriska antidumpningsåtgärder kanske därför inte blir försumbar för dessa två samarbetsvilliga importörer om de inte kan föra över den eventuella verkan av åtgärder på sina kunder. Undersökningen visade att priserna på ljus till stora kunder, t.ex. distributörer, var relativt låga under undersökningsperioden men att detaljhandlarna hade goda bruttomarginaler även på återförsäljningen av standardprodukter. Därför anses att åtminstone en del av eller hela den eventuella prisökning som följer av antidumpningsåtgärder skulle kunna föras över i de olika stegen i distributionskedjan upp till detaljhandlarna.

(182)

Eftersom ljushandeln endast utgör en mycket liten del (3,4 %) av de samarbetsvilliga importörernas totala omsättning, och det är troligt att importörerna skulle kunna föra över åtminstone en del av eventuella prisökningar på senare led i distributionskedjan, dras preliminärt slutsatsen att de provisoriska åtgärderna inte kommer att ha någon väsentlig inverkan på deras ekonomiska situation.

(183)

Stora detaljhandelskedjor, som importerade stora kvantiteter ljus under undersökningsperioden, erbjöd sig antingen inte att samarbeta eller lämnade svar som inte var meningsfulla i samband med analysen av gemenskapens intresse. Det har därför inte varit möjligt att på ett tillförlitligt sätt bedöma de föreslagna antidumpningsåtgärdernas totala inverkan på dessa gruppers lönsamhet utifrån kontrollerade uppgifter.

(184)

Trots bristen på samarbetsvilja hos dessa parter inhämtade kommissionen likväl allmänt tillgängliga uppgifter om detaljhandelspriset på ljus, i synnerhet på värmeljus, och gjorde en bedömning av de provisoriska antidumpningsåtgärdernas eventuella verkningar för detaljhandlare. Värmeljus stod för en stor andel av både exporten från Kina och gemenskapsindustrins försäljning under undersökningsperioden. Följaktligen jämfördes den genomsnittliga importtull som skulle betalas på import av ljus från Kina och den eventuella prisökningen för värmeljus som tillverkades av gemenskapsindustrin.

(185)

På grundval av allmänt tillgängliga uppgifter fann man att de stora detaljhandlarna hade goda bruttovinstmarginaler på flera hundra procent i sin ljusverksamhet. I praktiken innebär detta att detaljhandlarna för en förpackning med standardljus som såldes till kunder till ett detaljhandelspris med ett index satt till 100 kunde ha en bruttomarginal på hela 70 av index. På grundval av kontrollerade uppgifter skulle det indexerade priset för samma förpackning som importerades från Kina ligga på 30 och införandet av antidumpningsåtgärder skulle leda till en tullsats som indexerats till 4, med hänsyn till den dumpade importens respektive marknadsandelar.

(186)

Om de stora detaljhandlarna skulle köpa samma förpackning med ljus direkt från gemenskapsindustrin, skulle deras bruttomarginal förbli hög även om den prisökning som anges i skäl 178 skulle förverkligas. Inköpspriset för förpackningen i indexerad form skulle ligga på omkring 35 för detaljhandlarna.

(187)

Denna analys leder till slutsatsen att den eventuella verkan som de provisoriska åtgärderna skulle kunna ha på detaljhandelsföretagen skulle vara mycket begränsad. Det finns tecken på att de till och med skulle kunna absorbera merparten av de föreslagna åtgärderna utan att föra över dem på kunderna och utan att deras vinstmarginal skulle påverkas nämnvärt.

(188)

Under dessa omständigheter drogs, utifrån tillgängliga uppgifter, preliminärt slutsatsen att antidumpningsåtgärder med största sannolikhet inte kommer att få några väsentliga, om ens några, verkningar för importörerna.

(189)

Trots att ljus är typiska konsumentvaror visade intresseorganisationer som företräder konsumenternas intresse inte någon samarbetsvilja. De eventuella verkningar som de provisoriska antidumpningsåtgärderna skulle kunna få för konsumenterna i gemenskapen undersöktes emellertid utifrån uppgifter som samlats in om de stora detaljhandelsgrupperna i gemenskapen.

(190)

Som förklaras i skälen 185 och 186 ligger detaljhandlarnas och särskilt de stora detaljhandelsgruppernas bruttomarginaler på en så pass hög nivå att de borde kunna absorbera de provisoriska antidumpningsåtgärderna utan att föra över eventuella prisökningar på konsumenterna.

(191)

Under dessa omständigheter drogs preliminärt slutsatsen att åtgärderna inte borde få några väsentliga verkningar för konsumenterna.

(192)

En leverantör av paraffin gav sig till känna och besvarade det frågeformulär som var avsett för leverantörer av de råvaror som används vid ljustillverkning. Det erinras om att paraffin kan stå för upp till 50 % av tillverkningskostnaden för den berörda produkten.

(193)

Som anges i skäl 175 kommer gemenskapsindustrins tillstånd framöver troligen att få positiva verkningar för råvaruleverantörerna. Därför dras preliminärt slutsatsen att införandet av antidumpningsåtgärder inte strider mot råvaruleverantörernas intresse.

(194)

Om antidumpningsåtgärder införs kommer de berörda kinesiska exporterande tillverkarna, till följd av deras starka ställning på marknaden, sannolikt att fortsätta att sälja sina produkter på gemenskapsmarknaden, om än till icke-dumpade priser. Till följd av det stora antalet tillverkare i gemenskapen och i Kina, är det dessutom sannolikt det fortfarande kommer att finnas ett tillräckligt antal stora konkurrenter på gemenskapsmarknaden. Det är därför troligt att importörerna, oavsett om de är handlare, distributörer eller detaljhandlare, och därmed konsumenterna, kommer att kunna fortsätta att välja mellan olika leverantörer av ljus.

(195)

Om det däremot inte skulle införas några åtgärder skulle framtiden för gemenskapsindustrin, som hade en stor andel av marknaden, stå på spel på kort och medellång sikt. Att tillåta att dumpad import från Kina förs in på gemenskapsmarknaden utan att undanröja den snedvridning av handeln som följer av detta skulle kunna leda till att flera gemenskapstillverkare försvinner, och därmed till färre valmöjligheter för de olika aktörerna, minskad konkurrens och en väsentlig förlust av arbetstillfällen på gemenskapsmarknaden.

(196)

Av ovanstående skäl dras preliminärt slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl som talar emot införandet av antidumpningstullar i detta fall.

(197)

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits beträffande dumpning, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse bör provisoriska antidumpningsåtgärder införas i syfte att förhindra att gemenskapsindustrin vållas ytterligare skada genom den dumpade importen.

(198)

Vid fastställandet av nivån på tullen beaktas både nivån på de konstaterade dumpningsmarginalerna och det tullbelopp som krävs för att undanröja den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(199)

På grundval av undersökningsuppgifterna ansågs det att den vinst som skulle kunna uppnås om det inte förekom någon dumpad import borde beräknas på åren 2004 och 2005, då gemenskapsindustrin lyckades uppnå lönsamma nivåer och då det inte förekom lika mycket kinesisk import på gemenskapsmarknaden. Det ansågs därför att en vinstmarginal på 6,5 % av omsättningen skulle kunna vara en lämplig miniminivå som gemenskapsindustrin kunde ha förväntats uppnå om det inte hade förekommit någon skadevållande dumpning. Därefter fastställdes den nödvändiga prisökningen på grundval av en jämförelse, per produkttyp, mellan det vägda genomsnittliga importpriset för de exporterande tillverkare i Kina som ingick i urvalet och det icke-skadevållande priset för de produkttyper som gemenskapsindustrin sålde på gemenskapsmarknaden under undersökningsperioden. Det icke-skadevållande priset erhölls genom att den ovannämnda vinstmarginalen på 6,5 % lades till gemenskapsindustrins tillverkningskostnad. De eventuella skillnader som framkom vid jämförelsen uttrycktes sedan i procent av importvärdet cif för de typer som jämfördes.

(200)

Mot denna bakgrund anser kommissionen att preliminära antidumpningstullar bör införas på import med ursprung i Kina och att dessa, i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen och regeln om lägsta tull, bör fastställas till en nivå motsvarande den lägre av dumpningsmarginalen och skademarginalen.

(201)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den aktuella undersökningen. De avspeglar således den situation som under denna undersökning befunnits föreligga när det gäller dessa företag. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller för ”övriga företag”) gäller alltså enbart import av produkter som har sitt ursprung i det berörda landet och som tillverkats av de företag, dvs. de specifika rättsliga enheter, som anges. Importerade produkter som tillverkats av något annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del med namn och adress, inbegripet enheter som är närstående de företag som uttryckligen anges, omfattas inte av dessa tullsatser, utan av den tullsats som gäller för ”övriga företag”.

(202)

Följande dumpnings- och skademarginaler har fastställts:

(203)

Eftersom ljus mycket ofta importeras i set som även innehåller block, ljushållare eller andra artiklar, ansågs det lämpligt att fastställa tullarna till fasta belopp på grundval av innehållet av brännbart ämne, inklusive veken, i ljusen, eftersom denna form av åtgärd verkar vara lämplig för den berörda produkten.

(204)

Samtliga berörda parter kommer att underrättas om ovanstående preliminära undersökningsresultat, och de kommer att uppmanas att skriftligen lämna in sina synpunkter och begära att bli hörda. Deras kommentarer kommer att analyseras och, om det är motiverat, beaktas innan några slutgiltiga avgöranden träffas. De preliminära undersökningsresultaten kan komma att behöva omprövas med hänsyn till de slutgiltiga resultaten.

a)

Deras brännbara ämne innehåller mer än 500 ppm toluen.

b)

Deras brännbara ämne innehåller mer än 100 ppm bensen.

c)

De har en veke med en diameter på minst 5 mm.

d)

De är individuellt förpackade i en plastbehållare med lodräta sidor som är minst 5 cm höga.

15.11.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 306/47

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 474/2006 av den 22 mars 2006 upprättades en gemenskapsförteckning enligt kapitel II i förordning (EG) nr 2111/2005 över de lufttrafikföretag som har belagts med verksamhetsförbud i gemenskapen (2).

(2)

Vissa medlemsstater har, i enlighet med artikel 4.3 i förordning (EG) nr 2111/2005, lämnat information till kommissionen som är av betydelse för uppdateringen av gemenskapsförteckningen. Relevant information har även lämnats av tredjeländer. Gemenskapsförteckningen bör därför uppdateras.

(3)

Kommissionen har informerat alla berörda lufttrafikföretag, antingen direkt eller, då detta inte varit praktiskt möjligt, via de berörda tillsynsmyndigheterna, och meddelat de centrala fakta och överväganden som kommer att ligga till grund för beslut om att belägga dem med verksamhetsförbud i gemenskapen eller beslut om att ändra villkoren i verksamhetsförbud för lufttrafikföretag som redan finns med i gemenskapsförteckningen.

(4)

Kommissionen har gett lufttrafikföretagen möjlighet att ta del av den dokumentation som medlemsstaterna lämnat in, att inkomma med skriftliga synpunkter, och att inom tio arbetsdagar lämna en muntlig redogörelse inför kommissionen och den flygsäkerhetskommitté som inrättats genom rådets förordning (EEG) nr 3922/91 av den 16 december 1991 om harmonisering av tekniska krav och administrativa förfaranden inom området civil luftfart (3).

(5)

Kommissionen, och i särskilda fall även vissa medlemsstater, har samrått med de myndigheter som ansvarar för tillsynen över de berörda lufttrafikföretagen.

(6)

Förordning (EG) nr 474/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

Efter information om Safa-rampinspektioner som utförts på luftfartyg från vissa EG-lufttrafikföretag samt om områdesspecifika inspektioner och granskningar som utförts av företagens nationella luftfartsmyndigheter har följande företag av sina nationella tillsynsmyndigheter blivit föremål för korrigerande åtgärder: MSR Flug Charter GmbH: Den tyska behöriga myndigheten hade funnit de korrigerande åtgärder som detta lufttrafikföretag genomfört tillfredsställande men beslutade ändå den 31 oktober 2008 att dra in dess drifttillstånd, eftersom företaget lämnat in konkursansökan och därför kan få svårigheter med att iaktta säkerhetskraven. Luzair: Den portugisiska behöriga myndigheten drog den 10 oktober 2008 in detta företags drifttillstånd i avvaktan på en ny certifiering av det som helt överensstämmer med tillämpliga gemenskapsbestämmelser. Bravo Airlines: Den spanska behöriga myndigheten inledde den 28 oktober 2008 förfarandet för att dra in detta företags drifttillstånd. Hellenic Imperial Airways: Den grekiska behöriga myndigheten drog den 24 oktober 2008 in detta företags drifttillstånd under en tid av tre månader. Företaget begärde att få framföra sina synpunkter till flygsäkerhetskommittén, vilket också skedde den 3 november 2008.

(8)

Efter antagandet av förordning (EG) nr 715/2008 har kommissionen mottagit ny information som bekräftar förekomsten av systematiska säkerhetsbrister inom INAVIC. Den 1 oktober 2008 offentliggjorde ICAO den slutliga rapporten om sin granskning av Angola som genomförts under tiden från den 26 november till den 5 december 2007 inom ramen för dess allmänna tillsynsprogram USOAP (”Universal Safety Oversight Audit Programme”). Rapporten innehåller också kommentarer från den myndighet som granskats och en presentation av de korrigerande åtgärder med anledning av påpekandena som anmälts till ICAO. Sammanlagt 46 påpekanden har gjorts på de relevanta områden som täcks av bilagorna 1, 6, 8 och 13 till Chicagokonventionen. Påpekandena tyder på en betydande brist på effektivitet i genomförandet av ICAO:s standarder och rekommenderade praxis (SARP) när det gäller samtliga åtta centrala aspekter av systemet för säkerhetstillsyn. Bland de viktiga aspekter där det bristande genomförandet motsvarar mer än 80 % återfinns primär luftfartslagstiftning (84 %), specifika driftsbestämmelser (89 %), den tekniska personalens kvalifikationer och utbildning (81 %), tillsynsansvar (80 %) och åtgärdande av säkerhetsproblem (100 %). Dessutom uttrycker ICAO betydande oro beträffande säkerheten när det gäller certifiering av och tillsyn över luftfartsverksamheten eftersom det inte har kunnat visas att lufttrafikföretag som bedriver internationell verksamhet följer det regelverk som INAVIC infört för att uppfylla bestämmelserna i bilaga 6 till ICAO ens efter det att de lämnat en plan för korrigerande åtgärder och INAVIC genomfört åtgärder. Den dag då rapporten offentliggjordes skulle 50 % av de korrigerande åtgärderna ha genomförts.

(9)

Detta bekräftar vad som sägs i rapporten från den grupp av experter från kommissionen och medlemsstaterna som genomförde ett faktainsamlingsbesök i Angola under tiden 18–22 februari 2008. I USOAP-rapporten bekräftas också att alla lufttrafikföretag i Angola för närvarande har drifttillstånd som inte uppfyller kraven i bilaga 6 till Chicagokonventionen. Enligt den plan för korrigerande åtgärder som överlämnats till ICAO beräknas inte certifieringen av dessa företag ha avslutats före den 31 maj 2009.

(10)

Kommissionen översände den 6 oktober 2008 en skrivelse till Angolas behöriga myndighet i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 2111/2005, genom vilken myndigheten och alla lufttrafikföretag som är certifierade i Angola gavs möjlighet att konsultera handlingarna i ärendet innan beslut fattas. Alla företagen uppmanades dessutom att framföra sina synpunkter sina synpunkter, skriftligen eller muntligen, till kommissionen och flygsäkerhetskommittén.

(11)

Kommissionen medger att INAVIC gjort insatser för att gradvis genomföra de korrigerande åtgärder som föreslagits för ICAO. Fram till dess att det kan styrkas att åtgärdsplanen har fullföljts på ett tillfredsställande sätt, särskilt när det gäller en förnyad certifiering av lufttrafikföretagen som överensstämmer med bilaga 6 till Chicagokonventionen, finner kommissionen dock på grundval av de gemensamma kriterierna att alla lufttrafikföretag som är certifierade i Angola bör beläggas med verksamhetsförbud och därför införas i bilaga A. Kommissionen ska utan dröjsmål samråda med Angolas behöriga myndighet om detta.

(12)

Det finns kontrollerade bevis för att de myndigheter som är ansvariga för tillsynen över lufttrafikföretag som är certifierade i Konungariket Kambodja inte har tillräcklig förmåga att ingripa mot säkerhetsbrister. Det framgår av den USOAP-revision som ICAO genomförde i november–december 2007 under vilken det rapporterades ett stort antal fall av bristande överensstämmelse med internationella standarder. Dessutom har ICAO underrättat alla fördragsslutande parter om att det fanns betydande säkerhetsproblem när det gäller Kambodjas civila luftfartsmyndighets förmåga att utöva sitt tillsynsansvar för flygsäkerheten. Kommissionen har därför den 3 oktober 2008 uppmanat Kambodjas behöriga myndighet (SSCA) och alla lufttrafikföretag som är certifierade i Kambodja att i god tid tillhandahålla alla relevanta upplysningar avseende genomförandet av avhjälpande åtgärder inriktade på de säkerhetsbrister som ICAO upptäckt, däribland den förnyade certifieringen av företagen.

(13)

SSCA har underrättat kommissionen om att myndigheten har dragit in drifttillståndet för följande lufttrafikföretag: Sarika Air Services, Royal Air Services, Royal Khmer Airlines och Imtrec Aviation. Dessutom har PMT Airs drifttillstånd tillfälligt upphävts fram till den 12 april 2009 på grund av att företaget inte följt Kambodjas lagstiftning om civil luftfart.

(14)

Säkerhetsproblem kvarstår dock beträffande Siem Reap Airways International. Detta företags drifttillstånd har fortsatt att gälla utan någon geografisk inskränkning, trots att bevis lämnats för att företaget inte följer Kambodjas lagstiftning om civil luftfart och inte uppfyller ICAO:s krav. Därför har det på grundval av de gemensamma kriterierna bedömts att detta företag bör beläggas med verksamhetsförbud och därför införas i bilaga A. Kommissionen är beredd att lämna tekniskt bistånd till Konungariket Kambodjas behöriga myndighet och kommer vid nästa sammanträde i flygsäkerhetskommittén att ta upp säkerhetsläget i detta företag med stöd av den dokumentation som lämnats av Konungariket Kambodjas behöriga myndighet.

(15)

Det finns kontrollerade bevis för allvarliga säkerhetsbrister hos alla lufttrafikföretag som certifierats i Republiken Filippinerna och för otillräcklig kapacitet hos den ansvariga tillsynsmyndigheten för att åtgärda sådana brister, vilket framgår av att landets säkerhetsnivå fortsatt att justeras nedåt till kategori 2 av det amerikanska transportministeriets federala luftfartsmyndighet (FAA) sänkt Filippinernas säkerhetsnivå i sitt IASA-program under hänvisning till att Filippinerna inte uppfyller de internationella säkerhetsnormer som fastställts av ICAO.

(16)

Filippinernas behöriga myndighet har dock den 13 oktober 2008 för kommissionen lagt fram en detaljerad åtgärdsplan för att korrigera säkerhetsbristerna i landets civila luftfart så att landet efter det att planen genomförts fullständigt kan styrka fortlöpande överensstämmelse med ICAO:s normer i fråga om både det statliga tillsynssystemet och den verksamhet som utförs av lufttrafikföretag som beviljats tillstånd enligt det systemet. Enligt planen ska cirka hälften av de korrigerande åtgärderna ha genomförts senast den 31 december 2008 och de återstående senast den 31 mars 2009.

(17)

Inom ramen för USOAP har Filippinernas behöriga myndighet begärt att ICAO ska senarelägga sin omfattande inspektion av landets luftfartsmyndighet (”Air Transportation Office”) som planerats äga rum i november 2008 och i stället genomföra den tidigast i oktober 2009.

(18)

Europeiska kommissionen avser att med bistånd av medlemsstaterna genomföra en säkerhetsbedömning av Filippinernas behöriga myndighet, som också ska innefatta en kontroll av den nämnda åtgärdsplanen, i början av 2009 för att kunna besluta om lämpliga åtgärder vid ett kommande sammanträde i flygsäkerhetskommittén.

(19)

Myndigheterna i Ekvatorialguinea har lämnat uppgifter till kommissionen som visar att de utfärdat drifttillstånd för följande lufttrafikföretag: EGAMS och Star Equatorial Airlines. Eftersom de nämnda myndigheterna har uppvisat bristande förmåga att utöva lämplig tillsyn över de lufttrafikföretag som de har certifierat, bör även dessa båda företag införas i bilaga A.

(20)

Myndigheterna i Kirgizistan har lämnat handlingar till kommissionen som styrker att drifttillståndet dragits in för följande lufttrafikföretag: Asia Alpha Airways, Artik Avia, Esen Air, Kyrgyzstan Airlines och Osh Avia. Eftersom dessa lufttrafikföretag följaktligen upphört med sin verksamhet, bör de utgå ur bilaga A.

(21)

Sierra Leones behöriga myndighet har lämnat handlingar till kommissionen som styrker att drifttillståndet återkallats för lufttrafikföretaget Bellview Airlines. Eftersom detta lufttrafikföretag upphört med sin verksamhet, bör det utgå ur bilaga A.

(22)

Efter antagandet av förordning (EG) nr 715/2008 mottog kommissionen information från Republiken Jemens behöriga myndighet och lufttrafikföretaget Yemenia om att planen för korrigerande åtgärder diskuterades och sågs över tillsammans med Airbus som genomfört granskningar av bolaget avseende underhåll och drift. Den 17 september 2008 fick kommissionen resultaten av dessa diskussioner.

(23)

Kommissionen har ingående följt lufttrafikföretagets säkerhetsarbete och anser att resultaten av de rampinspektioner som gjorts av luftfartyg som Yemenia utnyttjat för trafik till gemenskapen sedan antagandet av förordning (EG) nr 715/2008 tyder på att företaget har genomfört sin plan för korrigerande åtgärder på områdena för underhåll och driftdisciplin på ett hållbart sätt för att undvika återkommande allvarliga säkerhetsbrister. Efter rampinspektioner av luftfartyg tillhöriga Yemenia vid vilka iakttagelser gjordes som tydde på allvarliga säkerhetsbrister hörde kommissionen företaget den 15 oktober och mottog då dokumentation som styrkte att företaget reagerat snabbt och på lämpligt sätt för att varaktigt åtgärda de iakttagna bristerna. På grundval av dessa förhållanden finner kommissionen att inga ytterligare åtgärder krävs. Medlemsstaterna torde genom att prioritera rampinspektioner på detta lufttrafikföretags luftfartyg systematiskt kontrollera att gällande säkerhetsnormer är uppfyllda i enlighet med förordning (EG) nr 351/2008.