(1)

Tillsatsen monensinnatrium (Coxidin) godkändes på vissa villkor i enlighet med förordning (EG) nr 1831/2003. Genom kommissionens förordning (EG) nr 109/2007 (2) godkändes tillsatsen för en period om tio år för användning på slaktkycklingar och kalkoner, och godkännandet knöts till innehavaren av godkännandet för avyttringen av tillsatsen.

(2)

Enligt förordning (EG) nr 1831/2003 kan ett godkännande av en tillsats ändras efter en begäran från innehavaren av godkännandet och ett yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten).

(3)

Innehavaren av godkännandet av fodertillsatsen monensinnatrium (Coxidin) har lämnat in en ansökan där det föreslås att villkoren för godkännandet ändras så att karenstiden före slakt minskas och slutgiltiga gränsvärden (MRL) fastställs.

(4)

Efter en ny bedömning av människors exponering konstaterade myndigheten i ett yttrande antaget den 18 juni 2008 (3) att en karenstid på en dag kunde fastställas för Coxidin för användning på slaktkycklingar och kalkoner. Innehavaren av godkännandet lade inte fram några nya uppgifter som skulle göra det möjligt för myndigheten att föreslå ett slutgiltigt gränsvärde.

(5)

Förordning (EG) nr 109/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

(1)

Tillsatsen monensinnatrium (Elancoban G100, Elancoban 100, Elancogran 100, Elancoban G200, Elancoban 200) godkändes på vissa villkor i enlighet med rådets direktiv 70/524/EEG (2). Genom kommissionens förordning (EG) nr 1356/2004 (3) godkändes tillsatsen för en period om tio år för användning på slaktkycklingar, kycklingar för uppfödning till värphöns och kalkoner, och godkännandet knöts till den som ansvarade för avyttringen av tillsatsen. Tillsatsen anmäldes som befintlig produkt enligt artikel 10 i förordning (EG) nr 1831/2003. Eftersom alla uppgifter som krävs enligt den bestämmelsen hade lämnats in, infördes tillsatsen i gemenskapens register över fodertillsatser.

(2)

Enligt förordning (EG) nr 1831/2003 kan ett godkännande av en tillsats ändras efter en begäran från innehavaren av godkännandet och ett yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten).

(3)

Innehavaren av godkännandet av tillsatsen monensinnatrium (Elancoban G100, Elancoban 100, Elancogran 100, Elancoban G200, Elancoban 200) har lämnat in en ansökan där det föreslås att villkoren för godkännandet ändras så att karenstiden före slakt minskas.

(4)

Efter en ny bedömning av människors exponering konstaterade myndigheten i ett yttrande antaget den 18 juni 2008 (4) att en karenstid på en dag kunde fastställas för Elancoban G100, Elancoban 100, Elancogran 100, Elancoban G200 och Elancoban 200 för användning på slaktkycklingar, kycklingar för uppfödning till värphöns och kalkoner.

(5)

Förordning (EG) nr 1356/2004 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

(1)

Sedan början av 2008 har det förekommit störningar i importen av ris till gemenskapen på grund av olika exportrestriktioner i tredjeländer. I vissa fall har det rört sig om officiella exportförbud eller åtgärder som haft samma verkan som officiella exportförbud. Importörerna i gemenskapen har därför inte kunnat uppfylla sina skyldigheter i samband med importlicenserna, i synnerhet gäller detta skyldigheten att importera enligt artikel 7 i kommissionens förordning (EG) nr 376/2008 av den 23 april 2008 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser samt förutfastställelselicenser för jordbruksprodukter (2).

(2)

För att begränsa de negativa konsekvenserna för importörerna bör det föreskrivas undantagsåtgärder för importlicenser som utfärdats under tullkvotperioderna 2007/2008 och 2008.

(3)

Skyldigheten att importera är ett primärt krav i den mening som avses i artikel 20 i kommissionens förordning (EEG) nr 2220/85 av den 22 juli 1985 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med säkerheter för jordbruksprodukter (3), och om denna skyldighet inte uppfylls bör detta medföra att säkerheten förverkas i enlighet med artikel 22 i den förordningen. På begäran av berörda parter bör i enlighet med artikel 40 i förordning (EG) nr 376/2008 skyldigheten att importera upphävas och säkerheten frisläppas efter en bedömning av det enskilda fallet. Det är lämpligt att fastställa vilka villkor som licensinnehavaren ska uppfylla för att visa att exportrestriktionerna kan betraktas som force majeure.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

(1)

Rådets direktiv 90/377/EEG av den 29 juni 1990 om ett gemenskapsförfarande för att främja öppenheten beträffande prissättningen på gas och el levererad till industriella slutanvändare (2) har ändrats flera gånger på väsentliga punkter (3). I samband med de nya ändringarna av detta direktiv bör därför bestämmelserna i fråga av tydlighetsskäl omarbetas.

(2)

I samma mån som öppenhet beträffande prissättningen på energi stärker de betingelser som förhindrar att konkurrensen på den gemensamma marknaden blir snedvriden är den väsentlig för att åstadkomma och vidmakthålla en smidigt fungerande inre marknad för energi.

(3)

Öppenhet kan bidra till att hindra särbehandling av användare då den förbättrar deras möjligheter att välja mellan olika energikällor och olika leverantörer.

(4)

För närvarande varierar graden av öppenhet mellan olika energikällor och mellan olika medlemsstater eller regioner inom gemenskapen vilket äventyrar genomförandet av en inre energimarknad.

(5)

Då emellertid det pris som en näringsidkare betalar för använd energi är en av de faktorer som påverkar hans konkurrensförmåga, bör detta skyddas mot insyn.

(6)

Det system med normalanvändare som tillämpas av Europeiska gemenskapernas statistikkontor (Eurostat) i dess prisrapportering, och det prissystem som införts för större industriella elanvändare säkerställer att öppenhet beträffande prissättningen inte äventyrar skyddet mot obehörig insyn.

(7)

De konsumentkategorier som används av Eurostat måste utökas så långt detta är möjligt utan att konsumenterna upphör att vara representativa.

(8)

På så sätt kan öppenhet beträffande slutanvändarpriser nås utan att äventyra det nödvändiga skyddet mot obehörig insyn för leveranskontrakten. Av hänsyn till detta skydd måste en konsumentkategori omfatta minst tre konsumenter för att prisuppgifter ska få publiceras.

(9)

Information om gas- och elförbrukning av slutanvändare i industrin möjliggör också jämförelser med priser på energi från andra källor (olja och kol samt fossila och förnybara källor) och med priser som betalas av andra förbrukare.

(10)

Både leverantörer och konsumenter av gas och el är oavsett detta direktivs tillämpning underkastade fördragets konkurrensregler, och kommissionen kan därför begära besked om priser och köpvillkor.

(11)

Redovisning av gällande prissättningssystem ingår i prisöppenheten.

(12)

Redovisning av konsumenternas fördelning på kategorier och dessas respektive marknadsandelar är också en del av prisöppenheten.

(13)

De upplysningar som lämnas till Eurostat om priser och köpvillkor för förbrukare och om de prissättningssystem som är i bruk samt om förbrukarnas fördelning på förbrukarkategorier bör ge kommissionen tillräckligt underlag för att fatta beslut när så behövs om åtgärder eller förslag som är lämpliga med hänsyn till rådande läge på den inre energimarknaden.

(14)

De uppgifter som tillställs Eurostat blir mer tillförlitliga om företagen själva sammanställer dem.

(15)

Information om de regler om beskattning och avgifter till myndighet som gäller i varje medlemsstat är viktig för att åstadkomma prisöppenhet.

(16)

Det måste vara möjligt att kontrollera tillförlitligheten hos de uppgifter som lämnas till Eurostat.

(17)

Öppenhet förutsätter att uppgifter om priser och prissättningssystem offentliggörs och sprids så mycket som möjligt bland energiförbrukarna.

(18)

För att kunna åstadkomma prisöppenhet bör systemet bygga på den beprövade sakkunskap och metodik som har utvecklats och tillämpats av Eurostat för bearbetning, kontroll och publicering av statistiska uppgifter.

(19)

Med hänsyn till skapandet av den inre marknaden för energi bör systemet för prisöppenhet komma i drift så snart som möjligt.

(20)

Enhetligt genomförande av detta direktiv i alla medlemsstater blir möjligt först när marknaden för naturgas, särskilt med tanke på infrastrukturen, nått en tillräcklig utvecklingsgrad.

(21)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (4).

(22)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att göra nödvändiga ändringar i bilagorna I och II för att kunna ta hänsyn till de särskilda problem som framkommit. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(23)

Eftersom de nya bestämmelser som införs i detta direktiv endast gäller kommittéförfarandena, behöver de inte införlivas av medlemsstaterna.

(24)

Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning av de direktiv som anges i bilaga III del B.

1.

priser och köpvillkor vad avser gas och el till industriella slutanvändare,

2.

det prissättningssystem som tillämpas,

3.

en fördelning av förbrukarna och förbrukade energikvantiteter på förbrukarkategorier vilken är representativ på nationell nivå.

(1)

Bekämpning av fattigdom och social utestängning är ett av Europeiska unionens och dess medlemsstaters viktigaste åtaganden.

(2)

Genom Amsterdamfördraget 1997 tillkom nya bestämmelser om bekämpning av social utestängning utöver de insatsområden som omfattas av bestämmelserna om social- och arbetsmarknadspolitiken i EG-fördraget – särskilt artiklarna 136 och 137 – och en ny rättslig grundval för nya politiska åtaganden infördes på detta område.

(3)

Vid Europeiska rådets möte i Lissabon den 23 och 24 mars 2000 konstaterades att fattigdomen och den sociala utestängningen hade nått en oacceptabel nivå. Att skapa ett mer integrerat EU betraktades därmed som en väsentlig beståndsdel i strävandena för att förverkliga EU:s tioåriga strategiska mål rörande ekonomisk tillväxt, fler och bättre jobb och större social sammanhållning.

(4)

Vid sitt möte i Lissabon uppmanade Europeiska rådet medlemsstaterna och kommissionen att vidta verkningsfulla åtgärder för att utrota fattigdomen senast 2010. På det mötet enades man därför om att införa en öppen samordningsmetod på detta område.

(5)

Redan från början har den öppna samordningsmetoden för social trygghet och social integration varit ett viktigt verktyg för att stödja detta politiska åtagande och stärka EU:s förmåga att stödja medlemsstaterna i deras strävanden att förbättra den sociala sammanhållningen i Europa.

(6)

Den öppna samordningsmetoden bidrar till att fördjupa det ömsesidiga lärandet och har ökat medvetenheten om de olika aspekterna på utanförskap och fattigdom. Metoden skapar således förutsättningar för att uppnå större praktiska effekter och gör EU:s engagemang för sociala värden mer synligt för dess medborgare.

(7)

Trots dessa landvinningar finns det inom befolkningen fortfarande eftersatta grupper eller grupper som har begränsad och ojämlik tillgång till samhällstjänster eller som är utestängda från samhället. I den gemensamma rapporten om socialt skydd och social integration 2008 framhålls att 78 miljoner människor i Europeiska unionen, varav 19 miljoner barn, lever på gränsen till fattigdom. Klyftan mellan könen är uppskattningsvis två procentenheter.

(8)

Dessutom är snedfördelningen av rikedom och den svåra fattigdomen alltmer oroande i hela EU.

(9)

För att främja den sociala och ekonomiska sammanhållningen behövs stöd till mindre gynnade regioner, till områden med permanenta strukturella nackdelar, till avlägsna regioner, till vissa öar och medlemsstater som är öar och till områden som nyligen drabbats av avindustrialisering eller industriell strukturomvandling.

(10)

Social utestängning skadar medborgarnas välfärd, deras möjlighet att uttrycka sig och vara delaktiga i samhället. Denna aspekt bör därför tydliggöras på lämpligt sätt under det Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning (nedan kallat det europeiska året).

(11)

I sin resolution av den 15 november 2007 om kartläggning av den sociala verkligheten betonade Europaparlamentet att det måste bli en politisk prioritet för Europeiska unionen att stärka den sociala sammanhållningen och utrota fattigdom och social utestängning.

(12)

Fattigdom och social utestängning ska bekämpas både inom den Europeiska unionen och externt i enlighet med FN:s millennieutvecklingsmål, som Europeiska unionen och medlemsstaterna har ställt sig bakom.

(13)

Problemet med fattigdom och social utestängning tar sig mycket varierade, komplexa och mångfacetterade uttryck. De hänger samman med ett stort antal faktorer, såsom inkomst och levnadsstandard, behovet av utbildning och rimliga arbetsmöjligheter, effektiva sociala trygghetssystem, bostäder, tillgång till hälsovård och andra tjänster av god kvalitet, liksom aktivt medborgarskap. Därför bör aktörer på alla berörda politikområden vara delaktiga.

(14)

Det som krävs för att förebygga och bekämpa fattigdom är följaktligen en flerdimensionell politik på nationell, regional och lokal nivå, som skapar balans mellan den ekonomiska och sociala politiken och målinriktade strategier för grupper eller individer i särskilt utsatta situationer. Europeiska året kan bidra till att främja en sådan flerdimensionell politik och ytterligare utveckling av relevanta indikatorer.

(15)

Den sociala agendan 2005–2010, som kompletterar och stöder Lissabonstrategin, spelar en viktig roll när det gäller att främja den ekonomiska tillväxtens sociala dimension och medborgarnas aktiva deltagande i samhället och på arbetsmarknaden. En av prioriteringarna i den sociala agendan är att främja lika möjligheter som ett sätt att skapa solidaritet i samhället och mellan generationerna och ett samhälle utan fattigdom som är till för alla.

(16)

I sina nationella handlingsplaner om social integration framhåller ett antal medlemsstater den stora risken för fattigdom och social utestängning i vissa befolkningsgrupper, däribland barn, personer som tidigt avbrutit sin utbildning, ensamstående föräldrar, stora familjer, familjer med bara en inkomst, ungdomar, och då särskilt unga kvinnor, äldre, invandrare och etniska minoriteter, funktionshindrade och personer som vårdar funktionshindrade, hemlösa, arbetslösa, i synnerhet långtidsarbetslösa, interner, våldsutsatta kvinnor och barn samt narkotikamissbrukare. Nationell politik och stödåtgärder riktade till de mest utsatta grupperna kan spela en viktig roll i kampen mot fattigdom och social utestängning.

(17)

Värdig sysselsättning kan reducera risken för fattigdom för den enskilde betydligt. Sysselsättning i sig räcker emellertid inte alltid för att hjälpa människor ut ur fattigdom och risken för fattigdom är fortfarande relativt stor även för förvärvsarbetande. Fattigdom bland förvärvsarbetande hänger samman med låg lön, könsskillnader när det gäller lön och pension, låg utbildning, begränsade möjligheter till yrkesutbildning, behovet av att kombinera arbete och familjeliv, osäkra anställnings- och arbetsförhållanden, och även med svåra hemförhållanden. Sysselsättning av hög kvalitet och socialt och ekonomiskt stöd är således mycket viktigt för att hjälpa den enskilde ut ur fattigdom.

(18)

Bristande grundläggande färdigheter och kvalifikationer som är anpassade till arbetsmarknadens föränderliga behov är också ett stort hinder för integration i samhället. Det finns en växande fara för att det ska uppstå nya klyftor i samhället mellan dem som har tillgång till livslångt lärande som ökar deras anställbarhet och anpassningsförmåga, bidrar till deras personliga utveckling och gör dem till aktiva medborgare, och dem som förblir utestängda och drabbas av olika former av diskriminering. De som inte har den kompetens som krävs har svårare att komma ut på arbetsmarknaden och finna ett arbete av god kvalitet, de kommer med större sannolikhet att vara arbetslösa långa perioder, och om de arbetar kommer de med större sannolikhet att ha ett lågavlönat arbete.

(19)

Tillgång till och förmåga att använda informations- och kommunikationsteknik blir i allt högre grad en förutsättning för integration. I en ministerförklaring som antogs den 11 juni 2006 i Riga efterlystes ett informationssamhälle för alla.

(20)

Ett brett folkligt och politiskt stöd är nödvändigt för att gemenskapens insats för bekämpning av fattigdom och social utestängning ska få ett ordentligt genomslag. Dessutom innebär ett effektivt genomförande av EU:s lagstiftning för lika möjligheter och icke-diskriminering ett stöd för målsättningarna med det europeiska året. Det europeiska året bör därför fungera som en katalysator för att öka medvetenheten, intensifiera arbetet och utbyta bästa metoder mellan medlemsstater, lokala och regionala myndigheter och internationella organisationer som arbetar med att bekämpa fattigdom. Det bör också bidra till att fokusera den politiska uppmärksamheten och mobilisera alla berörda parter för att föra den öppna samordningsmetoden för social trygghet och social integration framåt och förstärka den samt främja ytterligare åtgärder och initiativ på gemenskapsnivå och nationell nivå på det området, tillsammans med fattigdomsdrabbade människor och deras företrädare.

(21)

Det europeiska året bör främja en aktiv integrationspolitik som ett sätt att förebygga fattigdom och social utestängning och bidra till att främja bästa metoder på detta område inom ramen för den öppna samordningsmetoden.

(22)

De skillnader som råder mellan länderna i fråga om uppnådda resultat och socioekonomiska och kulturella förhållanden och tänkesätt gör att det är lämpligt att decentralisera huvuddelen av verksamheten till nationell nivå genom ett system med indirekt centraliserad förvaltning i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i artikel 54.2 c i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (4) och kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (5).

(23)

Fastställandet av politiska prioriteringar på nationell nivå bör dock övervakas av kommissionen för att säkerställa att de överensstämmer med de strategiska målen för det europeiska året, och i slutändan med de gemensamma mål som fastställts för den öppna samordningsmetoden.

(24)

En effektiv samordning av alla parter som bidrar på gemenskapsnivå, nationell, regional och lokal nivå är en grundläggande förutsättning för att det europeiska året ska bli verksamt. Lokala och regionala partner har en särskild roll att spela när det gäller att främja intressena för de människor som lever i fattigdom eller social utestängning.

(25)

Deltagande i det europeiska året bör vara öppet för medlemsstaterna, de stater inom Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), i enlighet med bestämmelserna i det avtalet, de kandidatländer som omfattas av en föranslutningsstrategi och länderna på Västra Balkan, i linje med bestämmelserna i deras respektive avtal, samt de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, i enlighet med bestämmelserna i strategidokumentet från maj 2004 och ländernas handlingsplaner.

(26)

Det europeiska året kan bidra till att förbättra samordningen mellan befintliga program och initiativ för kampen mot fattigdom och social utestängning på gemenskapsnivå, däribland den öppna samordningsmetoden för socialt skydd och social integration.

(27)

Överensstämmelse och komplementaritet med andra gemenskapsinsatser bör säkerställas, i synnerhet med Progress-programmet, strukturfonderna och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), insatser för att bekämpa diskriminering och främja jämställdhet och grundläggande rättigheter samt insatser inom utbildning, kultur och interkulturell dialog, ungdomsfrågor, medborgarskap, invandring och asyl samt forskning.

(28)

Det europeiska året bör bygga på bästa metoder från tidigare europeiska år, däribland det europeiska året för lika möjligheter för alla (2007) och det europeiska året för interkulturell dialog (2008).

(29)

I detta beslut fastställs, för hela den tid programmet pågår, en finansieringsram som utgör den särskilda referensen för budgetmyndigheten enligt punkt 37 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och god ekonomisk förvaltning (6).

(30)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta beslut bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (7).

(31)

Eftersom målen för detta beslut inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av behovet av bland annat multilaterala partnerskap och av gränsöverskridande informationsutbyte och spridning av god praxis i hela unionen, och de därför, på grund av åtgärdens omfattning, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

a)

Medlemsstaterna.

b)

Kandidatländer som omfattas av en föranslutningsstrategi enligt de allmänna principer och bestämmelser för deltagande i gemenskapsprogram som fastställts för dessa länder genom ramavtalet respektive associationsrådens beslut.

c)

Länderna på Västra Balkan i enlighet med de överenskommelser som ska ingås med dessa länder enligt ramavtalen om allmänna principer för deras deltagande i gemenskapsprogram.

d)

De Efta-stater som är parter i EES-avtalet, i enlighet med bestämmelserna i det avtalet.

e)

Partnerländerna i den europeiska grannskapspolitiken, enligt de allmänna principer och bestämmelser för deltagande i gemenskapsprogram som fastställts för dessa länder i strategidokumentet från maj 2004 och ländernas handlingsplaner. Allt ekonomiskt stöd från EU till insatser i dessa partnerländer ska omfattas av instrumentet för den europeiska grannskapspolitiken enligt de prioriteringar och förfaranden som fastställts för det övergripande samarbetet med de länderna.

(1)

Genom artikel 10.1 i gemensam åtgärd 2007/749/Gusp bemyndigas kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) att, i enlighet med artikel 25 i fördraget, fatta relevanta beslut, bl.a. beslutet om utnämning av en uppdragschef/polischef.

(2)

Generalsekreteraren/den höge representanten har föreslagit Kusp att utnämna Stefan FELLER till uppdragschef för EUPM.