31.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 202/1

(1)

Rådets förordning (EG) nr 1198/2006 av den 27 juli 2006 om Europeiska fiskerifonden (2) innehåller föreskrifter för gemenskapens strukturstöd inom fiskerisektorn. I avdelning IV kapitel I i den förordningen fastställs de villkor som ska vara uppfyllda för att medlemsstaterna ska få ekonomiskt stöd från Europeiska fiskerifonden för åtgärder för anpassning av gemenskapens fiskeflotta.

(2)

Syftet med Europeiska fiskerifonden är att bidra till de åtgärder som sedan 2002 års reform av den gemensamma fiskeripolitiken har vidtagits för att reducera trycket på fiskbestånden och samtidigt säkra hållbara sociala och ekonomiska villkor för den berörda sektorn.

(3)

I den nuvarande ekonomiska situationen, i synnerhet efter de kraftiga ökningarna av drivmedelspriserna, finns det ett överhängande behov att vidta ytterligare åtgärder för att snabbare anpassa gemenskapens fiskeflotta till den nuvarande situationen och samtidigt tillgodose behovet av att säkerställa hållbara sociala och ekonomiska villkor för den berörda sektorn. Sådana åtgärder bör bidra till att nå de allmänna målen i artikel 33 i fördraget och den gemensamma fiskeripolitikens mål enligt rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (3). Åtgärderna bör därför både avhjälpa den omedelbart allvarliga ekonomiska och sociala situationen och bidra till att lösa problemet med systematisk överkapacitet.

(4)

Det är viktigt att se till att alla medlemsstater får lika tillgång till sådana åtgärder och att dessa inte snedvrider konkurrensen mellan medlemsstater eller flottor, varför de bör vidtas och samordnas på gemenskapsnivå.

(5)

Det behövs därför ett gemenskapsinitiativ som kompletterar vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 1198/2006 och det är även nödvändigt att medge tillfälliga undantag från vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 2371/2002 och förordning (EG) nr 1198/2006. Initiativet bör därför omfatta särskilda åtgärder av allmän karaktär och genomförande av program för anpassning av flottan i medlemsstaterna som effektivt avhjälper de nuvarande ekonomiska svårigheterna, samtidigt som fiskerisektorns lönsamhet säkras på lång sikt.

(6)

På grund av åtgärdernas exceptionella karaktär och den allvarliga ekonomiska kris som de är avsedda att avhjälpa, bör åtgärderna inte vidtas under längre tid än nödvändigt för att nå de uppställda målen.

(7)

Åtgärderna bör genomföras av medlemsstaterna inom ramen för deras operativa program inom Europeiska fiskerifonden och finansieras med de medel som de tilldelats inom de ramarna.

(8)

Medlemsstaterna bör dessutom kunna komplettera de åtgärder som sådana medel beviljas för genom att finansiera vissa åtgärder uteslutande med hjälp av nationella medel utan finansiering från gemenskapens finansiella instrument. Eftersom det är nödvändigt att snabbt avhjälpa den allvarliga situation som fiskerisektorn befinner sig i bör åtgärderna, som syftar till att förbättra strukturerna inom fiskerisektorn och sektorns ekonomiska lönsamhet på lång sikt, inte omfattas av artiklarna 87, 88 och 89 i fördraget. För att begränsa eventuell snedvridning av konkurrensen och effekter på den inre marknaden bör åtgärderna omfattas av vissa begränsningar.

(9)

I denna förordning bör det fastställas ett gemenskapsstöd för åtgärder som innebär definitivt eller tillfälligt upphörande av fiskeverksamhet, investeringar ombord för att minska fiskefartygets drivmedelsberoende, socioekonomisk kompensation och vissa åtgärder av mer gemensam karaktär. För att göra åtgärderna mer effektiva och ge medlemsstaterna möjlighet att i så stor utsträckning som möjligt utnyttja de tillgängliga medlen bör gränserna för privat deltagande i finansieringen av åtgärderna sänkas.

(10)

För att bidra till omstrukturering bör tillfälligt upphörande av fiskeverksamheten göras tillgängligt. Syftet med tillfälligt upphörande av fiskeverksamheten bör i synnerhet vara att öka de ekonomiska fördelarna genom att stödja återhämtning av bestånden eller genom att skapa mer gynnsamma marknadsvillkor. Medlemsstaterna bör därför uppmanas att koppla perioden för tillfälligt upphörande av fiskeverksamheten med hänsyn till biologiska förlopp, årstidsvariationer och marknadsdynamiska överväganden. I samband med den ekonomiska krisen är det också nödvändigt att göra det lättare att bevilja kompensation till fiskare som tillfälligt har upphört med sin verksamhet redan före denna förordnings antagande.

(11)

För att hjälpa fiskesektorn att anpassa sig till mindre drivmedelsförbrukande fiskemetoder bör det göras lättare att byta ut befintlig utrustning ombord på fiskefartyg mot ny, som tillåter mindre energiförbrukande fiskemetoder. Därför bör det ställas ytterligare möjligheter till förfogande för att bidra till investeringar ombord på fiskefartyg.

(12)

Gemenskapens bidrag bör också ges för kollektiva åtgärder som syftar till att ställa expertis till förfogande för fartygsägare i samband med energibesiktningar av fartyg, och expertutlåtanden om utvecklingen av omstrukturerings- och moderniseringsplaner och program för anpassning av flottan. Dessutom bör det tillhandahållas finansiering för pilotprojekt som syftar till att minska fartygens, motorernas, utrustningens eller redskapens energiförbrukning.

(13)

För att säkra fiskerisektorns långsiktiga hållbarhet bör det införas ett nytt styrmedel som ger medlemsstaterna möjlighet att minska flottornas kapacitet och öka deras lönsamhet. Detta bör ske med hjälp av program för anpassning av flottan och bör gälla för flottor vars energikostnader i genomsnitt utgör minst 30 % av produktionskostnaderna. Sådana program för anpassning av flottan bör leda till en kapacitetsminskning för de berörda flottorna på minst 30 %, uttryckt i GT och kilowatt.

(14)

Om medlemsstaterna genomför åtgärder som ett led i program för anpassning av flottan i syfte att genom kapacitetsminskning säkra lönsamheten på lång sikt för en eller flera av deras flottor bör mer gynnsamma villkor gälla.

(15)

Medlemsstaterna bör uppmuntras att utvidga sina program för definitivt upphörande av fiskeverksamhet för att anpassa sina flottor till de tillgängliga resurserna. Det bör därför öppnas upp fler bidragsmöjligheter för definitivt upphörande av fiskeverksamhet. För att underlätta omstrukturering bör ytterligare möjligheter till tillfälligt upphörande av fiskeverksamheten finnas för yrkesfiskare och fartygsägare som berörs av program för anpassning av flottan.

(16)

Medlemsstater som har antagit ett program för anpassning av flottan bör dessutom också ha rätt att genomföra åtgärder för partiell avveckling, som säkerställer att de medel som finns till förfogande för att minska den berörda flottans kapacitet och energiförbrukning används på ett mer kostnadseffektivt sätt. Enligt sådana åtgärder för partiell avveckling bör fartygsägare som tar bort ett eller flera av sina fartyg från flottan få lov att återanvända en del av den uttagna kapaciteten till ett nytt och mindre fartyg med lägre energiförbrukning. Dessutom bör medlemsstater få lov att tilldela en mindre del av den totala kapacitet som avvecklats genom programmet för anpassning av flottan till nya fartyg. I sådana fall bör medlen ställas till förfogande endast för den del av kapaciteten som avvecklats definitivt.

(17)

Det är lämpligt att medlemsstaternas skyldigheter avseende förvaltning och kontroll enligt artikel 70 i förordning (EG) nr 1198/2006 och korrigeringsmekanismerna enligt artikel 97 i förordning (EG) nr 1198/2006 är tillämpliga inom ramen för den här förordningen.

(18)

Den uteblivna minsta kapacitetsminskning med 30 % som föreskrivs i ett program för anpassning av flottorna och en bristfällig efterlevnad av reglerna om tillfälligt upphörande, definitivt upphörande eller partiell avveckling anses som oegentligheter enligt artikel 97 i förordning (EG) nr 1198/2006.

(19)

Med tanke på frågans brådskande karaktär och behovet av omedelbara insatser i alla medlemsstater, bör gemenskapens delfinansiering från Europeiska fiskerifonden för åtgärder inom ramen för detta initiativ ökas till 95 %. I detta sammanhang bör dessa medel också ställas till medlemsstaternas förfogande snabbare än vanligt och dessa utgifter bli berättigande från datumet för denna förordnings ikraftträdande.

(20)

Med tanke på frågans brådskande karaktär är det nödvändigt att bevilja ett undantag från den tidsfrist på sex veckor som avses i punkt I.3 i protokollet om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, som bifogas fördraget om Europeiska unionen och fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna.

a)

allmänna åtgärder som kompletterar eller avviker från vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 1198/2006, och

b)

särskilda åtgärder som kompletterar eller avviker från vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 2371/2002 och förordning (EG) nr 1198/2006 och som förutsätter att det genomförs ett sådant program för anpassning av flottan som avses i artikel 12.

a)

det tillfälliga upphörandet av fiskeverksamheten börjar före den 31 december 2008, och

b)

de stödmottagande företagen under tiden till och med den den 31 januari 2009 omfattas av omstruktureringsåtgärder såsom program för anpassning av flottan, planer för anpassning av fiskeansträngningen, nationella avvecklingsprogram, fångstplaner eller andra omstrukturerings- eller moderniseringsåtgärder.

a)

Del av fartygsägarens fasta kostnader när fartyget ligger vid kaj (t.ex. hamnavgifter, försäkringskostnader, underhållskostnader, finansiella kostnader i samband med lån).

b)

Del av yrkesfiskarnas grundlön.

a)

energibesiktningar för grupper av fartyg, och

b)

expertrådgivning om utarbetande av omstrukturerings- eller moderniseringsplaner, inbegripet de program för anpassning av flottan som avses i artikel 12.

a)

det ska senast den 31 december 2012 ha lett till en permanent minskning av fiskekapaciteten i den flotta eller det flottsegment som programmet omfattar med minst 30 %; denna gräns kan, under förutsättning att kommissionen godkänner det, sänkas till lägst 20 % om programmet för anpassning av flottan avser en medlemsstat vars flotta består av färre än 100 aktiva fartyg, eller mindre än 12 000 GT, eller om programmet för anpassning av flottan endast omfattar fartyg med en längd kortare än 12 meter, och en minskning med 30 % på ett oproportionerligt sätt skulle påverka lönsamheten för fiskerelaterad verksamhet som är beroende av flottan, och

b)

det ska innehålla en förteckning över de fartyg som omfattas av programmet, med uppgift om fartygets namn och nummer i registret över gemenskapens fiskeflotta.

a)

fartyget ska ha bedrivit fiskeverksamhet i minst 120 dagar till sjöss per år under de sista två åren före antagandet av programmet för anpassning av flottan, och

b)

fartyget ska kunna tas i drift den 31 juli 2008.

a)

tre månader före fartygets definitiva avveckling eller under den period då motorn byts ut; perioden kan förlängas med upp till tre månader om motorbytet fortfarande pågår.

b)

sex veckor för andra fartyg som omfattas av ett program för anpassning av flottan om de fartygen omfattas av någon av de åtgärder som avses i artikel 12.2.

a)

Fartygsägarens fasta kostnader när fartyget ligger vid kaj (t.ex. hamnavgifter, försäkringskostnader, underhållskostnader, finansiella kostnader i samband med lån).

b)

Del av yrkesfiskarnas grundlön.

a)

det omfattar fartyg som använder ett och samma fiskeredskap, och

b)

det omfattar fartyg som står för minst 70 % av kapaciteten hos den flotta som använder det redskapet i medlemsstaten.

a)

skyldigheten för de personer eller företag som tar emot detta stöd att omfattas av de omstruktureringsåtgärder som avses artikel 6.1 b,

b)

skyldigheterna rörande de fiskekapacitetsminskningar och tillfälliga eller definitiva upphörande av fiskeverksamheten som fastställs i ett program för anpassning av flottorna i enlighet med artiklarna 12, 14 och 15,

c)

fiskekapacitetsminskningar som görs inom ramen för partiell avveckling genomförd i enlighet med artiklarna 17, 18 och 19.

31.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 202/9

31.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 202/11

(1)

Förordning (EG) nr 999/2001 innehåller bestämmelser om övervakning av transmissibel spongiform encefalopati (TSE) hos nötkreatur, får och getter och om utrotningsåtgärder efter det att TSE har bekräftats hos får och getter.

(2)

I bilaga VII till förordning (EG) nr 999/2001 fastställs de utrotningsåtgärder som ska vidtas efter det att TSE har bekräftats hos får och getter.

(3)

Även om det är känt att TSE förekommit hos får och getter i mer än tvåhundra år finns det ingenting som tyder på ett samband mellan utbrott av TSE hos dessa djur och utbrott av TSE hos människor. Trots det införde kommissionen 2000 en stor mängd åtgärder för övervakning, förebyggande, kontroll och utrotning av TSE hos får och getter på grundval av de begränsade vetenskapliga uppgifter som var tillgängliga vid den tidpunkten för att säkerställa en så säker källbestämning som möjligt av material från får och getter.

(4)

Dessa åtgärder syftar till att samla in så mycket data som möjligt om förekomsten av annan TSE än bovin spongiform encefalopati (BSE) hos får och getter och om ett eventuella samband med BSE och överföring till människor. Åtgärderna syftar även till att så långt som möjligt minska förekomsten av TSE. Sådana åtgärder är bland annat avlägsnande av specificerat riskmaterial, ett omfattande aktivt övervakningsprogram, åtgärder som gäller TSE-smittade flockar och frivilliga avelsprogram för ökad resistens mot TSE hos fårpopulationer. Sedan man börjat tillämpa dessa åtgärder och med ledning av information från övervakningsprogrammen i medlemsstaterna har inget epidemiologiskt samband mellan TSE (annan än BSE) hos får och getter och TSE hos människor fastställts.

(5)

I artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (2) föreskrivs att om man i särskilda fall efter en bedömning av tillgänglig information identifierar en potentiell risk för skadliga effekter på hälsan, men det fortfarande föreligger vetenskaplig osäkerhet, får provisoriska åtgärder för riskhantering vidtas som är nödvändiga för att säkerställa den höga hälsoskyddsnivå som valts i gemenskapen, i avvaktan på ytterligare vetenskapliga uppgifter som grund för en mer omfattande riskbedömning. Det fastställs även att sådana åtgärder ska stå i proportion till målet och de får inte begränsa handeln mer än vad som är nödvändigt för att uppnå den önskade höga hälsoskyddsnivån, med beaktande av teknisk och ekonomisk genomförbarhet och andra faktorer som anses berättigade för det berörda ärendet. Åtgärderna bör ses över inom en rimlig tidsperiod.

(6)

Den 8 mars 2007 yttrade sig Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) om vissa aspekter av risken för TSE-sjukdomar hos får och getter (3). I yttrandet drar Efsa slutsatsen att det inte finns bevis för ett epidemiologiskt eller molekylärt samband mellan klassisk och/eller atypisk skrapie och TSE hos människor och att BSE-smittämnet är det enda TSE-smittämne som identifierats som zoonotiskt. Men med hänsyn till smittämnenas mångfald är det för närvarande inte möjligt att utesluta att andra TSE-smittämnen hos djur överförs till människor. Myndigheten ansåg vidare att de särskiljande tester som enligt EG-lagstiftningen ska användas för att skilja mellan skrapie och BSE är tillförlitliga när det gäller differentiering mellan BSE och klassisk eller atypisk skrapie. Vetenskapen kan dock i dagens läge inte garantera fullständig diagnostisk sensitivitet eller specificitet.

(7)

Efter yttrandet och inom ramen för meddelandet från kommissionen – TSE-färdplanen av den 15 juli 2005 (4), och i linje med SANCOs arbetsprogram för TSE 2006–2007 av den 21 november 2006 (5) antogs kommissionens förordning (EG) nr 727/2007 av den 26 juni 2007 om ändring av bilagorna I, III, VII och X till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati (6). Ändringarna av förordning (EG) nr 999/2001 som gjordes genom förordning (EG) nr 727/2007 syftade till att anpassa de åtgärder som ursprungligen vidtogs avseende TSE hos får och getter med hänsyn till uppdaterade vetenskapliga uppgifter. Genom förordning (EG) nr 999/2001, ändrad genom förordning (EG) nr 727/2007, avbröts därför skyldigheten att slakta hela besättningen och vissa alternativa metoder infördes för slakt i de fall då ett utbrott av TSE har bekräftats på en anläggning med får och getter och om förekomsten av bovin spongiform encefalopati (BSE) har uteslutits. Särskilt med hänsyn till att det finns skillnader i får- och getsektorn inom gemenskapen, införde man genom förordning (EG) nr 999/2001, ändrad genom förordning (EG) nr 727/2007, möjligheten för medlemsstaterna att tillämpa alternativa strategier enligt förordning (EG) nr 727/2007 beroende på sektorns särdrag i respektive medlemsstat.

(8)

Den 17 juli 2007, i mål T-257/07, lämnade Frankrike ett klagomål till Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot kommissionen i ett försök att upphäva vissa bestämmelser i kapitel A punkt 2.3 b iii, 2.3 d och punkt 4 i bilaga VII till förordning (EG) nr 999/2001, som ändrad av förordning (EG) nr 727/2007, särskilt avseende de åtgärder som ska tillämpas på TSE-smittade besättningar, eller alternativt att upphäva hela förordningen. I sitt beslut av den 28 september 2007 (7) upphävde domstolen tillämpningen av dessa bestämmelser i avvaktan på en slutlig dom.

(9)

I beslutet av den 28 september 2007 ifrågasattes kommissionens bedömning av tillgängliga vetenskapliga uppgifter om eventuella risker. Följaktligen bad kommissionen Efsa att bistå den med att klargöra de två främsta grunderna för förordning (EG) nr 727/2007. I första hand gäller detta avsaknaden av vetenskapliga belägg för att ett annat TSE-smittämne än BSE kan anses vara ett zoonotiskt smittämne, och i andra hand möjligheten att med molekulära och biologiska tester särskilja mellan BSE och andra animaliska TSE hos får och getter. Den 24 januari 2008 antog Efsa det vetenskapliga och tekniska förtydligandet (8) med en tolkning av slutsatserna i dess yttrande av den 8 mars 2007, som beaktades vid antagandet av förordning (EG) nr 727/2007.

(10)

Avseende överföring av TSE bekräftade Efsa följande:

(11)

Efsa kan däremot inte utesluta att andra TSE-smittämnen än BSE kan överföras till människor av följande skäl:

(12)

Enligt Efsas utredning är smittämnenas biodiversitet hos får och getter en viktig faktor, och därför är det inte möjligt att utesluta överföring till människor och att mångfalden ökar sannolikheten för att något av TSE-smittämnen överförs. Efsa anser dock att det inte finns vetenskapliga belägg för något direkt samband mellan annan TSE än BSE hos får och getter och TSE hos människor. Efsas ståndpunkt att överföring till människor av TSE-smittämnen hos får eller getter inte kan uteslutas bygger på experimentella undersökningar av artbarriären hos människor och djurmodeller (primater och möss). I dessa modeller tar man dock inte hänsyn till människans genetiska egenskaper som har en stor betydelse för prionsjukdomars relativa mottaglighet. Det förekommer även vissa begränsningar när det gäller hur väl resultaten motsvarar resultat under naturliga förhållanden, särskilt hur väl de representerar artbarriären hos människor och osäkerhet om hur väl det valda ympningssättet motsvarar exponering under naturliga förhållanden. Därför kan man anse att även om man inte kan utesluta en risk för att TSE-smittämnen hos får eller getter överförs till människor, är denna risk extremt liten med hänsyn till att belägg för överföring bygger på experimentella modeller som inte representerar naturliga förhållanden för en verklig artbarriär hos människan och de verkliga infektionsvägarna.

(13)

Avseende särskiljande tester bekräftade Efsa följande:

(14)

På kommissionens begäran om förtydligande av om bristen på statistiskt tillräckliga uppgifter om testernas resultat uppvägs av det befintliga förfarandet, som inbegriper ringtest med ytterligare molekylära testmetoder i olika laboratorier och en utvärdering av en expertpanel under ledning av gemenskapens referenslaboratorium för TSE, ansåg Efsa följande:

(15)

Efsa ansåg att de särskiljande tester som fastställs genom förordning (EG) nr 999/2001 är praktiska redskap som uppfyller målet för snabb och reproducerbar identifikation av TSE-fall med kännetecken som är jämförbara med smittämnen för klassisk BSE. Eftersom det inte finns vetenskapliga belägg för saminfektion med BSE och andra TSE-smittämnen hos får eller getter under naturliga förhållanden, och med tanke på att prevalensen av BSE hos får – om sådan överhuvudtaget finns – eller getter är mycket låg och möjligheten av saminfektion således skulle vara ännu lägre, skulle antalet BSE-fall hos får eller getter som inte skulle upptäckas vara försvinnande liten. Även om särskiljande tester inte kan anses vara fullständiga, bör man betrakta dem som lämpliga verktyg vid utrotning av TSE i den mening som avses i förordning (EG) nr 999/2001.

(16)

I sitt yttrande av den 25 januari 2007 (9) gav Efsa en uppskattning av den sannolika prevalensen av BSE hos får. Myndigheten kom fram till att det i högriskländer finns mindre än 0,3–0,5 fall av BSE per 10 000 friska slaktade djur. Efsa fastställde vidare att man i Europeiska unionen med 95 % konfidensgrad kan säga att antalet fall är ≤ 4 fall per en miljon får. Vid en konfidensgrad på 99 % är antalet ≤ 6 fall per en miljon. Eftersom inga fall av BSE hos får hittills bekräftats är den mest sannolika prevalensen noll. Sedan förfarandet med särskiljande tester infördes 2005 enligt kapitel C punkt 3.2 c i bilaga X till förordning (EG) nr 999/2001 har 2 798 särskiljande tester gjorts på TSE-smittade får och 265 särskiljande tester på TSE-smittade getter, och inget av dem har gett BSE-liknande resultat.

(17)

Vid genomförandet av gemenskapens politik säkerställs ett gott skydd för människors liv och hälsa. Gemenskapens åtgärder angående livsmedel och foder måste grundas på en lämplig bedömning av de eventuella riskerna för människors och djurs hälsa och måste med beaktande av befintliga vetenskapliga rön behålla eller, om det finns vetenskapliga skäl för det, öka skyddsnivån för människors och djurs hälsa. Det är dock orealistiskt att i riskhanteringsbeslut om säkra livsmedel ha som mål att helt eliminera risken. Kostnader och fördelar med riskreducerande åtgärder måste vägas noga mot varandra för att avgöra om åtgärden är proportionell. Det är riskhanterarens uppgift och ansvar att väga in alla aspekter av den vetenskapliga riskbedömningen och fastställa vilken risknivå som kan godtas.

(18)

Kommissionen är ansvarig i egenskap av riskhanterare på EU-nivå för att fastställa vilken risknivå som kan godtas och för att anta lämpligaste åtgärder för att upprätthålla en hög folkhälsonivå. Den har granskat och bedömt de senaste vetenskapliga rönen om överföring av TSE till människor. Den har bedömt att risken för närvarande är mycket liten.

(19)

Åtgärderna i bilaga VII till förordning (EG) nr 999/2001 bör därför bedömas på nytt för att säkerställa att de inte utgör en oproportionerlig börda för medlemsstaterna och ekonomiska aktörer i förhållande till risken i fråga och de mål man vill uppnå.

(20)

Åtgärderna i bilaga VII till förordning (EG) nr 999/2001 bör därför ändras så att medlemsstaterna kan upphäva kraven på slakt av hela eller delar av en besättning om ett fall av TSE upptäcks hos får eller getter.

(21)

Förordning (EG) nr 999/2001 bör därför ändras i enlighet med detta.

(22)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

31.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 202/20

(1)

I förordning (EG) nr 716/2007 fastställdes en gemensam ram för systematisk framställning av gemenskapsstatistik över utländska dotterbolags struktur och verksamhet.

(2)

Det är nödvändigt att anpassa definitionerna av variablerna för forskning och utveckling för den gemensamma modulen för statistik över utländska dotterbolag i det land som sammanställer uppgifterna.

(3)

Det är även nödvändigt att anpassa nivåerna för fördelning efter verksamhet efter antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 (2).

(4)

Förordning (EG) nr 716/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för det statistiska programmet.

1.

Avsnitt 2 i bilaga I ska ersättas med texten i bilaga I till den här förordningen.

2.

Tabellen över fördelning efter verksamhet på nivåerna 1 och 2 i bilaga III ska ersättas med tabellen i bilaga II till den här förordningen.

3.

Tabellen över fördelning efter verksamhet på nivå 3 i bilaga III ska ersättas med tabellen i bilaga III till den här förordningen.

—

i fråga om nivåerna 1 och 2, från och med den 1 januari 2010 (för referensår 2010 och efterföljande år),

—

i fråga om nivå 3, från och med den 1 januari 2008 (för referensår 2008 och efterföljande år).

31.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 202/28

(1)

Kommissionens förordning (EG) nr 996/97 av den 3 juni 1997 om öppnande och förvaltning av en importtullkvot för fryst mellangärde från nötkreatur som omfattas av KN-nummer 0206 29 91 (2) har ändrats väsentligt ett antal gånger (3). Eftersom nya ändringar ska göras, bör förordningen av tydlighetsskäl omarbetas.

(2)

I enlighet med lista CXL har gemenskapen förbundit sig att öppna en tullkvot för en årlig kvantitet om 1 500 ton fryst mellangärde från nötkreatur som omfattas av KN-nummer 0206 29 91. Det är nödvändigt att öppna denna kvot på flerårsbasis för perioder om tolv månader som inleds den 1 juli och att fastställa tillämpningsföreskrifter.

(3)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 376/2008 (4) fastställs gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser och förutfastställelselicenser för jordbruksprodukter. I kommissionens förordning (EG) nr 382/2008 (5) föreskrivs särskilda tillämpningsföreskrifter för systemet med importlicenser inom nötköttssektorn.

(4)

Kommissionens förordning (EG) nr 1301/2006 av den 31 augusti 2006 om gemensamma regler för administrationen av sådana importtullkvoter för jordbruksprodukter som omfattas av ett system med importlicenser (6) gäller för importlicenser för tullkvotperioder med början från och med den 1 januari 2007.

(5)

För att importen av kött som har sitt ursprung i och som kommer från Argentina ska skötas effektivt, bör landet utfärda äkthetsintyg för dessa produkter genom vilka deras ursprung garanteras. Det är nödvändigt att utforma en förlaga för dessa intyg och att föreskriva hur de ska användas.

(6)

Äkthetsintyget bör utfärdas av en myndighet i Argentina. Detta utfärdande organ bör ställa alla garantier som är nödvändiga för att säkerställa att systemet fungerar väl.

(7)

För att säkerställa att importen av fryst mellangärde som har sitt ursprung i och som kommer från Argentina förvaltas på ett korrekt sätt bör det i tillämpliga fall föreskrivas att det för utfärdandet av importlicenser ska krävas en kontroll, bland annat av uppgifterna på äkthetsintyget.

(8)

För andra länder är det lämpligt att förvalta kvoten enbart på grundval av importlicenser utfärdade av gemenskapen, samtidigt som man i vissa aspekter gör undantag från de tillämpliga bestämmelserna.

(9)

Det är lämpligt att föreskriva att medlemsstaterna ska överlämna information om denna import.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

a)

700 ton som har sitt ursprung i och som kommer från Argentina.

b)

800 ton som har sitt ursprung i och som kommer från andra tredjeländer.

a)

I fält 8: uppgift om ursprungslandet, vid import av de kvantiteter som avses i artikel 1.3 a ska även ”ja” kryssas i.

b)

I fält 20, minst en av de uppgifter som anges i bilaga I.

a)

vara erkänt som sådant av Argentina,

b)

åta sig att kontrollera de uppgifter som anges i äkthetsintyget,

c)

åta sig att till kommissionen och medlemsstaterna på begäran lämna alla uppgifter som krävs för att möjliggöra en värdering av de upplysningar som anges i äkthetsintyget.

a)

senast den 31 augusti efter slutet av varje tullkvotperiod och även om inga ansökningar har lämnats in, meddela kommissionen de produktkvantiteter för vilka importlicenser utfärdades under föregående tullkvotperiod,

b)

senast den 31 oktober efter slutet av varje tullkvotperiod och även om inga ansökningar har lämnats in, meddela kommissionen de produktkvantiteter som är outnyttjade eller endast delvis utnyttjade i importlicenserna, dvs. mellanskillnaden mellan de kvantiteter som anges på baksidan av importlicensen och de kvantiteter som licensen avser.

31.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 202/37

(1)

Artikel 11.1 i kommissionens förordning (EG) nr 1301/2006 av den 31 augusti 2006 om gemensamma regler för administrationen av sådana importtullkvoter för jordbruksprodukter som omfattas av ett system med importlicenser (2) innehåller vissa regler för medlemsstaternas meddelanden till kommissionen. Förordning (EG) nr 1301/2006 gäller utan att det påverkar eventuella tilläggsvillkor eller undantag i olika sektorsförordningar. Kommissionsförordningar som rör vissa kvoter inom nötköttssektorn bör innehålla mer detaljerade regler för meddelanden om importlicenser i den sektorn. I synnerhet för att klargöra de skyldigheter som är kopplade till sista dag för meddelanden om kvantiteter som omfattas av importlicenser, bör de skyldigheterna fastställas för alla berörda importtullkvoter och det är därför nödvändigt att avvika från artikel 11.1 andra stycket i förordning (EG) nr 1301/2006. Följande förordningar bör därför ändras i enlighet med detta:

(2)

Den importtullkvot som öppnats genom förordning (EG) nr 2092/2004 förvaltas på basis av dokument som utfärdats av berört tredjeland. Det är därför nödvändigt att förtydliga att bestämmelserna i kapitel III i förordning (EG) nr 1301/2006 bör gälla importlicenser som utfärdats i enlighet med förordning (EG) nr 2092/2004, utan att det påverkar kompletterande villkor i denna förordning.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

1.

Följande artikel 9a ska införas:

”Artikel 9a

1.   Genom undantag från artikel 11.1 andra stycket i förordning (EG) nr 1301/2006 ska medlemsstaterna meddela kommissionen

2.   Senast den 31 oktober efter slutet av varje tullkvotsperiod ska medlemsstaterna meddela kommissionen de produktkvantiteter som övergått till fri omsättning under föregående tullkvotsperiod.

Från och med den tullkvotsperiod som inleds den 1 juli 2009 ska medlemsstaterna till kommissionen lämna uppgifter om hur stora produktkvantiteter som har övergått till fri omsättning från och med den 1 juli 2009 i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 1301/2006.

3.   De meddelanden som avses i punkt 1 och första stycket i punkt 2 i den här artikeln ska ske i enlighet med bilagorna IV, V och VI till den här förordningen, och de produktkategorier som anges i bilaga V till kommissionens förordning (EG) nr 382/2008 (10) ska användas.

2.

Nya bilagor IV, V och VI, som återfinns i bilaga I till den här förordningen, ska läggas till.

1.

Artikel 6 ska ersättas med följande:

”Artikel 6

Bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 376/2008 (11), kapitel III i kommissionens förordning (EG) nr 1301/2006 (12) och kommissionens förordning (EG) nr 382/2008 (13) ska tillämpas, om inte annat anges i den här förordningen.

2.

Följande artikel 7a ska införas:

”Artikel 7a

1.   Genom undantag från artikel 11.1 andra stycket i förordning (EG) nr 1301/2006 ska medlemsstaterna meddela kommissionen

2.   Senast den 30 april efter slutet av varje tullkvotsperiod ska medlemsstaterna meddela kommissionen de produktkvantiteter som övergått till fri omsättning under föregående tullkvotsperiod.

Från och med den tullkvotperiod som inleds den 1 januari 2009 ska medlemsstaterna till kommissionen lämna uppgifter om hur stora produktkvantiteter som har övergått till fri omsättning från och med den 1 januari 2009 i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 1301/2006.

3.   De meddelanden som avses i punkt 1 och första stycket i punkt 2 i den här artikeln ska ske i enlighet med bilagorna IV, V och VI till den här förordningen, och de produktkategorier som anges i bilaga V till förordning (EG) nr 382/2008 ska användas.”

3.

Nya bilagor IV, V och VI, som återfinns i bilaga II till den här förordningen, ska läggas till.

31.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 202/44

(1)

I bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 414/2008 (2) fastställs förteckningen över de ostar som är berättigade till stöd för privat lagring under lagringsåret 2008/09.

(2)

De rumänska myndigheterna begärde att få delta i ordningen för privat lagring av vissa ostar under lagringsåret 2008/09.

(3)

På grundval av den rumänska begäran och det nuvarande marknadsläget för lagringsbeständiga ostar bör bilagan till förordning (EG) nr 414/2008 inkludera vissa rumänska lagringsbeständiga ostar vars marknadsläge kan stödjas av den privata lagringen, för en kvantitet som kan stabilisera ostmarknaden.

(4)

Förordning (EG) nr 414/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

31.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 202/46

(1)

I rådets förordning (EG) nr 40/2008 av den 16 januari 2008 om fastställande för 2008 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (3), föreskrivs kvoter för år 2008.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som seglar under den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2008 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

31.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 202/48

(1)

I kommissionens direktiv 2008/38/EG av den 5 mars 2008 om upprättande av en förteckning över användningsområden för djurfoder för särskilda näringsbehov (2) anges ”understödjande av njurfunktionen vid kronisk njurinsufficiens” som ett särskilt näringsbehov.

(2)

Genom förordning (EG) nr 163/2008 (3) godkände kommissionen preparatet av lantankarbonatoktahydrat som zooteknisk fodertillsats för katter. Detta godkännande grundade sig på ett yttrande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet av den 18 september 2007 (4). I yttrandet konstaterade myndigheten att tillsats av detta preparat i fodret resulterar i minskad fosforutsöndring via urinen och ökad fosforutsöndring via avföringen, kopplade till en nedgång i den förmodade smältbarheten för fosfor. Myndigheten drog härav slutsatsen att preparaten kan minska upptagningen av fosfor hos fullvuxna katter.

(3)

I direktiv 2008/38/EG tas foder med låg fosforhalt redan upp på raden ”understödjande av njurfunktionen vid kronisk njurinsufficiens”. Samma positiva effekt kan fås genom en minskning av upptaget av fosfor i fodret. Lantankarbonatoktahydrat bör därför upptas på raden ”understödjande av njurfunktionen vid kronisk njurinsufficiens” i förteckningen över användningsområden i del B i bilaga I till direktiv 2008/38/EG.

(4)

Direktiv 2008/38/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

31.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 202/50

(1)

I avsnitt V i kapitel I i beslut nr 1/95 av associeringsrådet EG–Turkiet av den 22 december 1995 om genomförandet av den slutliga fasen av tullunionen (2) fastställs handelsordningen för bearbetade jordbruksprodukter.

(2)

I beslut nr 1/97 av associeringsrådet EG–Turkiet av den 29 april 1997 om den ordning som skall tillämpas på vissa bearbetade jordbruksprodukter (3) fastställs årliga kvoter med avseende på vissa varor.

(3)

Avtal om nya förbättringar för handeln har nyligen förhandlats i syfte att fördjupa och vidga tullunionen och förbättra den ekonomiska konvergensen till följd av gemenskapens utvidgning den 1 maj 2004. Dessa förbättringar innehåller medgivanden i form av tullfria kvoter (i synnerhet för de varor som omfattas av beslut nr 1/97). Det beslutet bör därför upphävas.

(4)

När det gäller import utöver kvoterna bör de nuvarande handelsbestämmelser som anges i beslut nr 1/95 av associeringsrådet EG–Turkiet fortsätta att tillämpas.

31.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 202/62

(1)

Genom en skrivelse av den 15 juni 2004 underrättades kommissionen av en medborgare i Förenade konungariket om stöd som beviljats av Shetland Islands Council, Förenade konungarikets offentliga myndighet på Shetlandsöarna, till förmån för fiskerisektorn, vilket eventuellt utgjorde olagligt statligt stöd. Genom skrivelser av den 24 augusti 2004, den 4 februari 2005, den 11 maj 2005 och den 16 december 2005 uppmanade kommissionen Förenade konungariket att lämna upplysningar om detta stöd. Genom skrivelser av den 10 december 2004, den 6 april 2005, den 8 september 2005 och den 31 januari 2006 lämnade Förenade konungariket ytterligare upplysningar till kommissionen.

(2)

Genom en skrivelse av den 13 september 2006 underrättade kommissionen Förenade konungariket om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende detta stöd. Förenade konungariket lämnade sina synpunkter på stödet i en skrivelse av den 16 oktober 2006. Efter förfrågningar från kommissionen den 31 januari 2007 och den 5 februari 2008 lämnades ytterligare upplysningar i skrivelser av den 4 september 2007 och den 27 februari 2008.

(3)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning av den 30 november 2006 (3). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga. Kommissionen har inte mottagit några synpunkter från berörda parter.

(4)

Shetland Islands Council gjorde utbetalningar till fiskerisektorn inom ramen för två generella stödåtgärder, nämligen ”Aid to the Fish Catching and Processing Industry” och ”Aid to the Fish Farming Industry”, som i själva verket utgjordes av flera olika slags stödordningar. Här ingick de så kallade ordningarna för stöd genom lån (nedan kallade ordningarna).

(5)

Laxodlingsföretag har fått stöd genom lån via Fish Farming Association, och beredningsföretag har fått stöd genom lån via Fish Processors’ Association.

(6)

Stödet genom lån till laxodling (”Salmon Farming Loan Assistance”) inrättades år 2000 för att tillhandahålla rörelsekapitallån till enskilda laxodlingsföretag för att ge dem möjlighet att låta fisken växa sig tillräckligt stor för att kunna skördas. De lån som beviljats inom denna ordning varierar från 87 000 till 250 000 pund sterling, vilket motsvarar högst 75 % av kostnaderna för inköp av smolt (laxyngel). Det totala beloppet för de lån som beviljats är 3 477 130 pund sterling.

(7)

Lånen beviljades företag som kunde demonstrera sin livskraft genom att lägga fram en godtagbar affärsplan och finansiella prognoser för en period på minst tre år. För lånen gällde räntor som normalt motsvarade den tillämpliga brittiska basräntan plus 2 %. Säkerhet för lånen skapades genom att de beviljades på villkor att långivaren tillskrevs äganderätten till smolten, så att säkerheten för lånet grundades på försäljningsvärdet av den vuxna fisken.

(8)

Inom ramen för låneordningen för fiskberedning (”Loan scheme for fish processing”) beviljades fem lån under perioden 1996–2002. Lånen varierade från 73 000 till 200 000 pund sterling och uppgick sammanlagt till 698 300 pund sterling. Lånen beviljades företag som under låneperioden åtog sig att lägga fram fackmannamässigt reviderade räkenskaper, att uppfylla gällande nationella normer och EU-normer för hygien, hälsa och säkerhet och att ansluta sig till Shetland Fish Processors’ Association.

(9)

Kommissionen ansåg att det inte med de tillgängliga uppgifterna som grund kunde avgöras om lånen inom ramen för ordningarna beviljats på villkor som skulle kunna godtas av vanliga privata långivare på marknaden. Eftersom lånen tycktes ha beviljats under gynnsammare förhållanden eller på fördelaktigare villkor än vad som skulle godtas av en vanlig, privat långivare, verkade stödmottagarna ha beviljats en fördel som de inte skulle ha fått under normala ekonomiska omständigheter. Eftersom de berörda företagen dessutom ansågs konkurrera direkt med andra företag i fiskerisektorn tycktes lånen utgöra statligt stöd i den mening som avses i artikel 87 i EG-fördraget.

(10)

Vad beträffar lånens, dvs. det statliga stödets, förenlighet med de riktlinjer för granskning av statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk som gällde då stödet beviljades, betvivlade kommissionen att lånen kunde betraktas som kommersiella lån, och de betraktades därför som statligt stöd. Vad beträffar lånens förenlighet med den gemensamma marknaden betvivlade kommissionen dessutom att de, med utgångspunkt i tillgängliga uppgifter, kunde anses uppfylla villkoren i respektive riktlinjer för granskning av statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk som gällde då stödet beviljades.

(11)

Genom skrivelser av den 16 oktober 2006, den 4 september 2007 och den 27 februari 2008 lämnade Förenade konungariket ytterligare upplysningar om de lån som beviljats inom ramen för ordningarna.

(12)

Förenade konungariket uppgav att lånen beviljats under omständigheter som skulle kunna godtas av en vanlig, privat långivare och att de därför inte utgjorde statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i fördraget.

(13)

Förenade konungariket lämnade i detta sammanhang en beskrivning av den räntepolicy som tillämpats för lånen. Räntesatserna hade fastställts med sikte på att uppnå en kapitalavkastning i överensstämmelse med EG:s (Förenade konungarikets) basränta och efter en riskbedömning. Detta resulterade i en räntepolicy med ungefärliga räntor motsvarande den brittiska basräntan plus 2 % för lågrisklån, den brittiska basräntan plus 3 % för lån med medelhög risk och den brittiska basräntan plus 4 % för högrisklån. Enligt Förenade konungariket överensstämde denna policy med principen om en investerare i en marknadsekonomi.

(14)

Mellan september 2000 och januari 2003 beviljades 15 lån till laxodlingsföretag inom ramen för stödet genom lån till laxodling. Villkoren och räntorna för lånen varierade enligt följande:

(15)

Förenade konungariket uppgav att de flesta av dessa lån beviljats med tillämpning av Bank of Englands basränta plus 2 % eller ibland 3 %. Återbetalningstiden hade bestämts med hänsyn till smoltens växtperiod. Löptiden var normalt omkring 2 år med månatliga räntebetalningar och återbetalning av lånebeloppet vid löptidens slut, vilket skulle sammanfalla med skörden. Belåningsgraden varierade mellan 24 % och 75 %.

(16)

Säkerhet för lånen skapades genom att de beviljades på villkor att långivaren tillskrevs äganderätten till smolten, så att säkerheten för lånet grundades på försäljningsvärdet av den vuxna fisken. Förenade konungariket hävdade att det under normala marknadsförhållanden skulle antas att smoltens värde skulle öka under tillväxtperioden och att belåningsgraden därför skulle förbättras under denna period. Dessutom hade säkerhet för de beviljade lånen ställts genom företagsinteckningar, vilket gav säkerhet inte bara genom fiskens värde utan även genom alla företagets materiella tillgångar, t.ex. burar, tillstånd osv.

(17)

Förenade konungariket lämnade avslutningsvis närmare uppgifter om de företag som beviljats lånen, deras aktiekapital, andelen förlorat kapital vid tidpunkten för investeringarna och under tolvmånadersperioden före investeringarna, uppgifter som visar att inget av företagen varit föremål för insolvensförfaranden när lånen beviljades och de finansiella prognoser som lämnats av företagen och som visade deras ekonomiska livskraft vid tiden för ansökan, samt uppgifter om särskilda säkerheter och prioritetsarrangemang för varje lån.

(18)

Följande lån beviljades till fiskberedningsföretag inom ramen för låneordningen för fiskberedning:

(19)

Förenade konungariket uppgav att alla lån utom ett hade beviljats till räntor som var högre än både Bank of Englands basränta och gemenskapens (Förenade konungarikets) referensränta, att lånen vanligtvis skulle användas till utrustning och generellt hade löptider på 10 år, att villkoren ansågs motsvara de villkor som vanliga, kommersiella långivare skulle erbjuda och att belåningsgraden i inget fall översteg 40 %. För lånen ställdes normala säkerheter och säkerheter i form av företagsinteckningar.

(20)

Förenade konungariket lämnade närmare uppgifter om de företag som beviljats lånen, deras aktiekapital, andelen förlorat kapital vid tidpunkten för investeringarna och under tolvmånadersperioden före investeringarna, uppgifter som visar att inget av företagen varit föremål för insolvensförfaranden när lånen beviljades och de finansiella prognoser som lämnats av företagen och som visade deras ekonomiska livskraft vid tiden för ansökan, samt uppgifter om särskilda säkerheter och prioritetsarrangemang för varje lån.

(21)

Vad beträffar det lån som 1998 beviljades D Watt (Shetland) Ltd uppgav Förenade konungariket att räntan för detta lån visserligen ursprungligen varit 8 % men att den sänkts till 5 % genom ett räntestöd på 20 000 pund sterling som Shetland Islands Council betalat direkt till långivaren. Förenade konungariket påpekade att stöddelen kunde ha betalats direkt till låntagaren, eftersom denne var stödberättigad. För att förenkla administrationen hade dock stödet betalats till långivaren och låneräntan sänkts.

(22)

Förenade konungariket ansåg att lånen, även om kommissionen inte skulle betrakta dem som kommersiella, var förenliga med gällande bestämmelser om statligt stöd.

(23)

Slutligen uppgav Förenade konungariket att återkrav av stöd som beviljats före den 3 juni 2003 inte skulle ske om kommissionen antog ett negativt beslut, eftersom det skulle strida mot principen om skydd för berättigade förväntningar. I detta sammanhang hänvisade Förenade konungariket till kommissionens beslut 2003/612/EG av den 3 juni 2003 om lån för förvärv av fiskekvoter på Shetlandsöarna (Förenade konungariket) (5) och till kommissionens beslut 2006/226/EG av den 7 december 2005 om investeringar gjorda av Shetland Leasing and Property Developments Ltd på Shetlandsöarna (Förenade konungariket) (6), och påpekade att Shetland Islands Council till och med den 3 juni 2003 med rätta betraktat de utnyttjade medlen som privata snarare än offentliga.

(24)

Först och främst måste det avgöras om åtgärden kan betraktas som statligt stöd och i så fall om stödet är förenligt med den gemensamma marknaden.

(25)

Enligt artikel 87.1 i EG-fördraget är ”om inte annat föreskrivs i detta fördrag, […] stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna”.

(26)

Enligt etablerad rättspraxis (7) kan beviljande av ett lån från staten eller statligt kontrollerade enheter till ett företag gynna det företaget i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget om låntagaren ges fördelaktigare villkor än dem som skulle ha erhållits på kapitalmarknaden.

(27)

Ett lämpligt sätt att avgöra om ett lån utgör statligt stöd är att göra en bedömning av i vilken utsträckning företaget hade kunnat erhålla beloppen i fråga på de privata kapitalmarknaderna på liknande villkor.

(28)

Relevanta faktorer för bedömning av lånet i förhållande till privata kapitalmarknader är framför allt lånets löptid och belopp, låntagarens kreditrisk, räntan, vilket slags säkerhet som ställs och prioritetsarrangemangen.

(29)

När det gäller räntan för sådana lån är den marknadsränta som ska användas som referenspunkt för jämförelsen den referensränta som fastställts av kommissionen i enlighet med meddelandet från kommissionen om metoden för fastställande av referens- och diskonteringsränta (8). Den referensränta som fastställs på detta sätt är en miniminivå, som kan ökas i situationer som medför särskilda risker (exempelvis om ett företag är i svårigheter eller om sådana säkerheter som normalt begärs av bankerna saknas). I sådana fall kan tillägget beräknas till 400 räntepunkter eller ännu mer om ingen privat bank skulle ha accepterat att bevilja lånet i fråga.

(30)

I tabellen nedan jämförs de räntesatser som tillämpats inom ramen för ordningarna med gemenskapens referensränta vid respektive tidpunkt för beviljande.