19.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 192/1

(1)

Genom förordning (EG) nr 1174/2005 (2) (nedan kallad den ursprungliga förordningen) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa med ursprung i Folkrepubliken Kina. Vid undersökningen som ledde till ovannämnda förordning användes perioden från och med den 1 april 2003 till och med den 31 mars 2004 som undersökningsperiod (nedan kallad den ursprungliga undersökningen).

(2)

Denna partiella interimsöversyn inleddes på kommissionens eget initiativ. Den information som kommissionen hade tillgång till visade att vissa produkter, så kallade höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg, som efter vad som påstås skulle kunna omfattas av definitionen av den berörda produkten, tycks skilja sig från gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa, dvs. chassin och hydraulik, bland annat på grund av deras specifika funktioner (att lyfta, stapla eller väga last) och användningsområden. För att produkterna ska kunna utföra dessa funktioner tycks det finnas skillnader i styrka och konstruktion när det gäller hydraulik och chassin. Genom de ovannämnda funktionerna framhävs användningsskillnaderna – och det förefaller som om dessa produkter inte är utbytbara med gaffelvagnar. Därför ansågs det lämpligt att genomföra en översyn av ärendet för att tydliggöra tillämpningsområdet för åtgärderna, dvs. klargöra vad som ingår i definitionen av den berörda produkten. Slutsatsen av översynen kan ha en retroaktiv effekt från och med det datum då de relevanta antidumpningsåtgärderna infördes.

(3)

Efter samråd med rådgivande kommittén fastställde kommissionen att bevisningen var tillräcklig för att motivera att det inleddes en partiell interimsöversyn och därmed offentliggjorde kommissionen ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (3) om att en partiell interimsöversyn inletts i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen och att denna begränsats till en undersökning av omfattningen av definitionen av den berörda produkten.

(4)

Kommissionen underrättade officiellt myndigheterna i Folkrepubliken Kina (nedan kallat det berörda landet) och alla andra parter som den visste var berörda, dvs. exporterande tillverkare i det berörda landet, användare och importörer i gemenskapen och tillverkare i gemenskapen om att en partiell översyn inletts. Berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter skriftligen och begära att bli hörda inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som kunde anföra särskilda skäl till detta blev hörda.

(5)

Kommissionen skickade frågeformulär till alla parter som den visste var berörda och till alla andra parter som givit sig tillkänna inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(6)

Med hänsyn till den partiella översynens omfattning fastställdes ingen undersökningsperiod för den. Informationen i de svar på frågeformulären som erhölls omfattade perioden 2003–2006 (nedan kallad skadeundersökningsperioden), dvs. den omfattade även den ursprungliga undersökningens skadeundersökningsperiod. För undersökningsperioden begärdes information om volym och värde i fråga om försäljning och inköp samt uppgifter om produktionsvolym och kapacitet för gaffelvagnar samt höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg. Dessutom ombads de berörda parterna kommentera eventuella skillnader eller likheter mellan gaffelvagnar och höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg i fråga om tillverkningsprocess, tekniska egenskaper, användningsområden, utbytbarhet osv.

(7)

Tillräckligt fullständiga svar på frågeformulären mottogs från två kinesiska exporterande tillverkare av gaffelvagnar/höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg, fyra gemenskapstillverkare av gaffelvagnar eller höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg, en användare samt 14 importörer av gaffelvagnar/höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg inom gemenskapen.

(8)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för sin bedömning av behovet av tydliggörande/ändring av de befintliga antidumpningsåtgärdernas omfattning och genomförde undersökningar på plats vid följande företag:

(9)

Den berörda produkten är enligt den enhetliga definitionen i den ursprungliga förordningen icke-självgående gaffelvagnar, som används för hantering av gods som vanligtvis är placerat på lastpallar, och väsentliga delar till sådana vagnar (dvs. chassin och hydraulik) med ursprung i Kina, vilka vanligtvis klassificeras enligt KN-nummer ex 8427 90 00 och ex 8431 20 00. Det finns olika typer av gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa och de skiljer sig främst genom lyftkapacitet, gaffellängd, typ av stål för chassi, typ av hydraulsystem, hjultyp och förekomst av broms.

(10)

Man kan erinra om att den ursprungliga undersökningen omfattade gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa, dvs. chassin och hydraulik, som används för manuell hantering och flytt av last som normalt är placerad på lastpallar. Enligt definitionen skjuts och dras gaffelvagnar manuellt. Det innebär att gaffelvagnar innefattar en mekanism som gör det möjligt för användaren att manuellt lyfta lasten precis så mycket som behövs för att flytta den från en plats till en annan.

(11)

Höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg, som av vissa nationella tullmyndigheter har klassificerats som produkter som omfattas av antidumpningsåtgärderna, kan vara självgående eller flyttas manuellt. De används för att flytta och lyfta last för att placera den högre upp, för att stuva last i lagerutrymmen (höglyftare), för att stapla en lastpall ovanpå en annan (staplare), för att lyfta upp lasten till arbetsnivå (saxliftar) eller för att lyfta och väga last (lyftvagnar med våg).

(12)

Det var endast gaffelvagnar enligt definitionen i skäl 10 ovan som ansågs utgöra den berörda produkt som omfattades av den undersökning som föregick utfärdandet av den ursprungliga förordningen. Det är relevant att påpeka att kommissionen under den ursprungliga undersökningen aldrig har begärt att de samarbetande parterna ska tillhandahålla information om höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg och inte heller har kontrollerat någon information om höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg. Därför baserades alla uppgifter och all information som presenterades i den ursprungliga förordningen och resultaten av den ursprungliga undersökningen, inklusive införandet av de slutgiltiga antidumpningsåtgärderna, uteslutande på gaffelvagnar.

(13)

Med hänsyn till den situation som beskrivs i skäl 2 och för att kunna fastställa om höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg skiljer sig från gaffelvagnar, undersöktes både höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg samt gaffelvagnar när det gäller fysiska och tekniska egenskaper, tillverkningsprocess, typiska användningsområden och utbytbarhet.

(14)

Det finns olika typer av gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa, dvs. hydraulik och chassin, och de skiljer sig främst genom lyftkapacitet, gaffellängd, typ av stål för chassi, typ av hydraulsystem, hjultyp och förekomst av broms. De olika typerna har emellertid samma grundläggande fysiska egenskaper och användningsområden och de betraktades därför samtliga som exempel på den berörda produkten i den ursprungliga undersökningen.

(15)

Översynen visar att höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg har vissa egenskaper gemensamma med gaffelvagnar, till exempel att de har chassi med gafflar och ett hydraulsystem. De har emellertid ytterligare funktioner för att lyfta lasten högre, stapla lasten, fungera som arbetsbord eller väga lasten, vilket uppenbart kräver mer avancerade eller kompletterande tekniska komponenter. För att ovannämnda funktioner, som är specifika för höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg, ska kunna utföras är kraven när det gäller gafflarnas, chassiernas och hydraulsystemens styrka och konstruktion annorlunda än när det gäller gaffelvagnar. För att höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg ska kunna utföra dessa funktioner är de dessutom betydligt dyrare än gaffelvagnar (upp till tio gånger så dyra).

(16)

Översynen visar att det finns avsevärda skillnader mellan gaffelvagnar och höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg när det gäller tillverkningsprocessen eftersom de senare behöver ytterligare komponenter och därmed andra tillverkningssteg än gaffelvagnar. Översynen visar att chassiets ram måste vara mycket högre och att det behövs ett annat hydraulsystem på höglyftare och staplare för att lasten ska kunna lyftas upp högre. På lyftvagnar med våg finns en våg inbyggd i chassiet, vilket innebär att gaffelstrukturen skiljer sig helt och hållet från gaffelvagnar.

(17)

Gaffelvagnar är vanliga inom lasthantering, distribution och lagerhantering av varor. De används såväl inom tillverkningsindustrin som inom detaljhandeln. Gaffelvagnar är konstruerade för att skjutas, dras och styras manuellt på slätt, jämnt och hårt underlag av en gående förare som använder en styrarm. Gaffelvagnarna är endast avsedda för att med hjälp av styrarmen lyfta lasten tillräckligt högt för att kunna transportera den, till exempel i distributionsfordon, på lager, tillverkningsanläggningar eller till och med inom detaljhandeln. Den typiska högsta lyftkapaciteten för gaffelvagnar är omkring 210 mm. Dessutom anses gaffelvagnar vara ett nödvändigt komplement till andra lasthanteringsenheter, till exempel gaffeltruckar. Det krävs ingen speciell utbildning för att använda gaffelvagnar.

(18)

Översynen visar att höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg huvudsakligen har samma användare som gaffelvagnar, men att deras användningsområden skiljer sig åt. De används till exempel för att lyfta lasten högre, stapla lasten, som arbetsbord eller för att väga lasten. På grund av deras specifika egenskaper och användningsområden används inte höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg lika mycket som gaffelvagnar. Därför uppgår deras försäljningsvolym endast till omkring en tiondel av gaffelvagnars försäljningsvolym på gemenskapens marknad. Dessutom krävs det, till skillnad från när det gäller gaffelvagnar, särskild utbildning för att använda höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg.

(19)

Översynen visar att höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg har mycket mer specifika användningsområden än gaffelvagnar. Höglyftare/staplare används för att lyfta lasten högre, för att stuva lasten i lagerutrymmen och för att stapla en lastpall ovanpå en annan medan saxliftar används för att lyfta upp lasten till arbetsnivå och lyftvagnar med våg används för att väga lasten.

(20)

I mycket begränsad omfattning kan vissa typer av höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg (till exempel lyftvagnar med våg) lyfta och flytta lasten på samma sätt som gaffelvagnar. Att ersätta gaffelvagnar med höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg vore emellertid varken praktiskt eller ergonomiskt riktigt, eftersom gaffelvagnar är enklare att använda när lasten bara ska lyftas och flyttas, medan höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg är mycket dyrare än gaffelvagnar och det krävs särskild utbildning för att kunna använda dem. Dessutom kan permanent användning av höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg i stället för gaffelvagnar i vissa fall innebära att de viktigaste funktionerna hos höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg förstörs. På lyftvagnar med våg är vågen till exempel så ömtålig att den kan skadas om lyftvagnarna används för att lyfta och flytta lasten.

(21)

Å andra sidan fastställdes det vid översynen att gaffelvagnar inte kan ersätta höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg. De senares funktioner är nödvändiga på en specifik marknad där slutanvändarna har särskilda krav och behov.

(22)

Kommissionen undersökte även om de väsentliga delarna, dvs. chassierna och hydraulsystemen, var utbytbara. I detta hänseende visar översynen att vare sig chassin eller hydraulsystem är utbytbara mellan gaffelvagnar och höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg på grund av att deras konstruktion och egenskaper skiljer sig åt.

(23)

Genom översynen kunde man fastställa att på grund av olika och kompletterande tekniska egenskaper, olika användningsområden och tillverkningsprocesser omfattas inte höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg av definitionen för gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa, vilka omfattas av gällande antidumpningsåtgärder. Detta var också anledningen till att kommissionen inte ansåg att höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg skulle omfattas av den ursprungliga undersökningens definition av den berörda produkten.

(24)

Därför anses det lämpligt att tydliggöra att höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg skiljer sig från gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa och inte omfattas av definitionen av den berörda produkt som omfattas av antidumpningsåtgärderna.

(25)

Berörda parter har underrättats om ovanstående slutsatser.

(26)

En part hävdade att höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg och gaffelvagnar kunde betraktas som en enda teknisk enhet, men den tillgängliga informationen rättfärdigar inte en sådan slutsats. Alla övriga parter som lämnade in synpunkter godtog kommissionens slutsatser.

(27)

Med tanke på ovanstående anses det lämpligt att ändra den ursprungliga förordningen för att tydliggöra definitionen av produkten.

(28)

Eftersom den aktuella översynen är begränsad till tydliggörandet av definitionen av den berörda produkten och eftersom höglyftare, staplare, saxliftar och lyftvagnar med våg inte omfattades av den ursprungliga undersökningen och den påföljande antidumpningsåtgärden, anses det lämpligt att slutsatserna tillämpas från och med det datum då den ursprungliga förordningen trädde i kraft, inklusive eventuell import som omfattades av provisoriska tullar mellan den 29 januari 2005 och den 21 juli 2005. Kommission har inte funnit några avgörande skäl som skulle hindra tillämpningen av en sådan retroaktiv bestämmelse.

(29)

Därför bör de slutgiltiga antidumpningstullar som betalats eller bokförts i enlighet med artikel 1.1 i förordning nr 1174/2005 och de preliminära antidumpningstullar som slutgiltigt tagits ut i enlighet med artikel 2 i samma förordning återbetalas eller efterskänkas för produkter som inte omfattas av artikel 1.1 i förordning (EG) nr 1174/2005 ändrad genom denna förordning.

(30)

Återbetalning eller efterskänkning måste begäras av nationella tullmyndigheter i enlighet med tillämplig tullagstiftning.

(31)

Denna översyn påverkar inte det datum då förordning (EG) nr 1174/2005 upphör att gälla i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

19.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 192/5

(1)

Efter en antidumpningsundersökning (nedan kallad den ursprungliga undersökningen) införde rådet genom förordning (EG) nr 85/2006 (2) en slutgiltig antidumpningstull på import av odlad lax med ursprung i Norge. Tullen infördes i form av ett lägsta importpris (MIP).

(2)

Den 20 februari 2007 mottog kommissionen en begäran om partiell interimsöversyn från följande medlemsstater: Italien, Litauen, Polen, Portugal och Spanien (nedan kallade sökandena) enligt artikel 11.3 i grundförordningen.

(3)

Sökandena har kunnats styrka att de förutsättningar som gällde när åtgärderna infördes har förändrats och att förändringarna är varaktiga till sin natur. Sökandena hävdade och har kunnat styrka att en jämförelse mellan ett konstruerat normalvärde och exportpriserna skulle leda till en minskning av dumpningen som ligger betydligt under nivån på de nuvarande åtgärderna. Att fortsätta tillämpa åtgärder på nuvarande nivå är därför inte längre nödvändigt för att motverka dumpning. De bevis som lämnades för detta ansågs tillräckliga för att motivera en granskning.

(4)

Följaktligen, och efter att ha samrått med rådgivande kommittén, inledde kommissionen den 21 april 2007, genom offentliggörandet av ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning  (3), en partiell interimsöversyn av de gällande antidumpningsåtgärderna mot import av odlad lax med ursprung i Norge i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen (tillkännagivandet om inledande).

(5)

Översynen begränsades till frågan om dumpning och syftade till att avgöra behovet av att fortsätta, avsluta eller ändra de nuvarande åtgärderna.

(6)

Kommissionen har officiellt meddelat alla kända exportörer och producenter i Norge, handlare, importörer och intresseorganisationer som man vet är berörda, samt företrädare för Konungariket Norge, om att förfarandet inletts. De berörda parterna fick en möjlighet att redovisa sina synpunkter skriftligt och att begära en utfrågning inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(7)

I punkt 5 a i tillkännagivandet om inledande anges att kommissionen kan besluta att tillämpa ett stickprovsförfarande i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. Som svar på begäran enligt punkt 5 a i) i tillkännagivandet om inledande lämnade 267 företag den begärda informationen inom den angivna tidsfristen. Av dessa var 169 exporterande producenter av odlad lax. Exporten skedde antingen direkt eller indirekt via närstående och icke-närstående handlare.

(8)

Men tanke på det stora antalet företag som berördes beslutade man att tillämpa stickprovsförfarandet. I det syftet utvaldes ett antal producerande företag med de största exportvolymerna till gemenskapen (exporterande producenter), i samråd med företrädare för det norska näringslivet. Företrädarna för det norska näringslivet föreslog att man skulle ta med i) ett producerande företag som inte exporterade på egen hand utan enbart via icke närstående handlare i Norge och ii) två exportörer som inte var producenter av den berörda produkten i stickprovsundersökningen. Detta var oacceptabelt, eftersom det inte gavs tillräckliga garantier för att exportförsäljningen till gemenskapen via icke-närstående handlare faktiskt skulle kunna identifieras för det producerande företaget. När det gällde exportörer utan egen produktion av lax kunde inget normalvärde fastställas och därför kunde ingen tull fastställas för dessa företag.

(9)

I enlighet med artikel 17 i grundförordningen täcker det valda stickprovet största möjliga representativa exportvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. De exporterande producenter som valdes ut i det slutgiltiga urvalet svarade för minst 60 % av den rapporterade volymen av den berörda produkten som exporterades till gemenskapen.

(10)

Vad gäller importörer, och för att göra det möjligt för kommissionen att avgöra om det behövdes några stickprov, krävdes det i punkt 5 a ii i tillkännagivandet om inledande att de sökande importörerna i gemenskapen skulle skicka in den information som anges i denna punkt. Endast fyra importörer i gemenskapens besvarade provtagningsblanketten. Med tanke på det låga antalet samarbetande importörer krävdes ingen stickprovsundersökning i detta fall.

(11)

Kommissionen sökte och kontrollerade all information som bedömdes nödvändig för att avgöra frågan om dumpning. I det syftet uppmanade kommissionen samtliga parter som man visste var berörda och alla andra parter som hade gett sig tillkänna inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande att samarbeta i det pågående förfarandet och fylla i relevanta frågeformulär. Totalt 267 producenter och exportörer i Norge, företrädarna för gemenskapens laxproducenter och regeringarna i Irland och Skottland samarbetade med kommissionen och redovisade sina ståndpunkter. Dessutom skickade fyra importörer och de sex norska exporterande producenter som deltog i stickprovsundersökningen in fullständiga frågeformulär inom den angivna tidsfristen.

(12)

Kommissionen genomförde undersökningar på plats hos följande företag:

(13)

De två största norska exporterande producenterna, dvs. Marine Harvest AS och Hallvard Leroy AS, svarade för över 44 % av den totala produktion som rapporterades av de samarbetande norska producenterna och 45 % av den norska exporten till gemenskapen.

(14)

Den information som lämnades av de övriga fyra företag som ingick i stickprovsundersökningen blev föremål för en grundlig skrivbordsanalys och det upptäcktes att deras produktionskostnader och exportpriser i stort sett låg i linje med de besökta företagens.

(15)

Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl för detta gavs tillfälle att bli hörda.

(16)

Undersökningen av dumpningen omfattade perioden från den 1 januari 2006 till den 31 december 2006 (nedan kallad översynsperioden).

(17)

Den produkt som granskas är densamma som i den ursprungliga undersökningen, dvs. odlad (till skillnad från viltlevande) lax, oavsett om den är filead, färsk, kyld eller fryst med ursprung i Norge (nedan kallad den berörda produkten). Definitionen utesluter andra liknande odlade fiskprodukter, såsom stor (lax)öring, biomassa (levande lax) samt vild lax och förädlade produkter såsom rökt lax.

(18)

Produkten kan för närvarande klassificeras med KN-koderna ex 0302 12 00, ex 0303 11 00, ex 0303 19 00, ex 0303 22 00, ex 0304 19 13 och ex 0304 29 13 som motsvarar olika beredningsformer av fisken (färsk eller kyld fisk, färska eller kylda kotletter, fryst fisk och frysta filéer).

(19)

Enligt vad som fastställdes i den ursprungliga undersökningen och som bekräftas av denna undersökning, befanns den berörda produkten och de produkter som produceras och säljs på hemmamarknaden i Norge ha samma grundläggande fysiska egenskaper och samma användning. De bedömdes därför vara likadana produkter i den mening som anges i artikel 1.4 i grundförordningen. Eftersom denna granskning begränsades till att gälla dumpning drogs inga slutsatser med avseende på produkter som producerats och sålts av gemenskapens industri på gemenskapens marknad.

(20)

De norska producenterna av odlad lax sålde produkten till gemenskapen antingen direkt eller via närstående eller icke-närstående handlare. Enbart identifierbara försäljningar avsedda för gemenskapsmarknaden som gjordes direkt eller via anknutna företag baserade i Norge utnyttjades för att beräkna exportpriset på producentnivå.

(21)

För att bestämma normalvärdet bestämde kommissionen först för var och en av de exporterande producenterna som ingick i stickprovsundersökningen om den totala försäljningen av odlad lax på hemmamarknaden var representativ jämfört med den totala exportförsäljningen till gemenskapen. I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen ansågs försäljningen på hemmamarknaden vara representativ när den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden var minst 5 % av företagets totala exportvolym till gemenskapen.

(22)

För att avgöra om försäljningen på hemmamarknaden var representativ bortsåg man från försäljning till icke-närstående handlare i Norge som hade exportlicens under översynsperioden, eftersom slutdestinationen för den försäljningen inte kunde fastställas med säkerhet. Undersökningen kunde i själva verket visa att denna försäljning till övervägande del var avsedd för export till tredje lands marknader och därför inte såldes för inhemsk konsumtion.

(23)

Kommissionen identifierade därefter de produkttyper som såldes på hemmamarknaden av företag med en totalt sett representativ försäljning på hemmamarknaden, som var identisk eller direkt jämförbar med de typer som såldes för export till gemenskapen.

(24)

Försäljningen av en viss produkt på hemmamarknaden betraktades som tillräckligt representativ när volymen för den produkttypen som såldes på hemmamarknaden till oberoende kunder under översynsperioden representerade 5 % eller mer av den totala volymen för en jämförbar produkt som såldes för export till gemenskapen.

(25)

En undersökning gjordes också av om försäljningen på hemmamarknaden av varje typ av den berörda produkten som såldes på hemmamarknaden i representativa kvantiteter kunde anses ha skett i samband med normal handel i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen, genom att fastställa andelen lönsam försäljning till oberoende kunder av den aktuella typen. Detta gjordes genom att fastställa andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje exporterad produkttyp på hemmamarknaden under översynsperioden enligt följande.

(26)

Om försäljningsvolymen för en produkttyp, som sålts till ett nettoförsäljningspris som motsvarar eller som ligger ovanför den beräknade produktionskostnaden, motsvarade över 80 % av den totala försäljningsvolymen för den typen, och om det viktade genomsnittliga priset för den typen motsvarade eller var högre än produktionskostnaden, baserades normalvärdet på de faktiska priserna på hemmamarknaden. Priset beräknades som ett viktat genomsnitt för priserna på all försäljning på hemmamarknaden av den typ som ägt rum under översynsperioden, oavsett om försäljningen varit lönsam eller ej.

(27)

Om volymen för lönsam försäljning av en viss produkttyp utgjorde 80 % eller mindre av den totala försäljningsvolymen för den typen, eller om det viktade genomsnittliga priset för den typen låg under produktionskostnaden, baserades normalvärdet på det faktiska priset på hemmamarknaden, beräknat som ett viktat genomsnitt för lönsam försäljning av enbart den produkttypen, under förutsättning att denna försäljning utgjorde minst 10 % av den totala försäljningsvolymen av den typen.

(28)

Om volymen lönsam försäljning av en viss produkttyp utgjorde mindre än 10 % av den totala försäljningsvolymen för den typen, ansågs det att den speciella produkttypen såldes i tillräcklig mängd för att priset på hemmamarknaden skulle utgöra en lämplig grund för att fastställa normalvärdet.

(29)

Om priserna på hemmamarknaden för en viss produkt som sålts av en exporterande producent inte kunde användas för att fastställa normalvärdet, måste en annan metod tillämpas.

(30)

Först undersökte man om normalvärdet kunde fastställas på grundval av priserna på hemmamarknaden från andra producenter i Norge i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen. Eftersom det i detta fall inte fanns tillgång till fler pålitliga priser från andra producenter, användes det konstruerade normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen.

(31)

I enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen beräknade kommissionen därför ett normalvärde genom att till varje exporterande producents produktionskostnader för de exporterade produkttyperna, i förekommande fall justerade, lägga ett rimligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt en rimlig vinstmarginal.

(32)

I samtliga fall fastställdes försäljning, allmänna och administrativa kostnader enligt de metoder som anges artikel 2.6 i grundförordningen. I det syftet undersökte kommissionen om uppgifterna om försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst för var och en av de exporterande producenterna på hemmamarknaden var tillförlitliga.

(33)

Ingen av de sex exporterande producenter för vilka normalvärdet måste beräknas hade någon representativ försäljning på hemmamarknaden. Därför kunde inte den metod som beskrivs i artikel 2.6 användas. Artikel 2.6 a kunde inte tillämpas eftersom ingen av de berörda exporterade producenterna hade representativ försäljning på hemmamarknaden. Artikel 2.6 b kunde inte heller tillämpas, eftersom man fann att försäljningen av den allmänna kategorin av produkter på hemmamarknaderna inte utgjorde ett led i den normala handeln. Försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinsterna fastställdes därför enligt artikel 2.6 c i grundförordningen, dvs. på grundval av en annan rimlig metod. Därför, och i avsaknad av annan mer tillförlitlig information, ansågs det att en vinstmarginal på 30 % och försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader på 3 % skulle vara rimligt med hänsyn till de siffror för försäljningen på hemmamarknaden som rapporterats av de sex exporterande producenterna under översynsperioden.

(34)

De norska exporterande producenterna ifrågasatte tillämpningen av en vinstmarginal på 30 % och hävdade att den inte skulle motsvara några faktiska siffror för normala marginaler i fiskodlingsbranschen. Det fanns emellertid inget i materialet som pekade på att de vinstbelopp som beräknats enligt ovan skulle överstiga den vinst som normalt gjordes av andra exporterande producenter på försäljningen av produkter i samma allmänna kategori på hemmamarknaden i ursprungslandet under översynsperioden. Som redan påpekats ovan baserades faktiskt vinstmarginalen som tillämpades på faktiska, kontrollerade siffror. Detta argument måste därför tillbakavisas.

(35)

I alla de fall där den berörda produkten exporterades till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, nämligen på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(36)

Om exportförsäljningen skedde via närstående handlare beräknades exportpriset enligt artikel 2.9 i grundförordningen på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna först såldes vidare till en icke-närstående köpare, i vederbörlig ordning justerat med alla kostnader som uppkommit mellan import och återförsäljning, samt en rimlig marginal för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst. I det syftet användes respektive handlares faktiska försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader under översynsperioden. När det gällde vinsten bestämdes det på grundval av tillgänglig information, och i avsaknad av annan mer tillförlitlig information, att en vinst på 2 % var rimlig för en handlare i denna bransch.

(37)

Som angetts ovan i skäl 21 var det inte möjligt att med säkerhet bestämma slutdestinationen för den exporterade produkten i de fall när försäljningen ägde rum via icke-närstående handlare. Därför gick det inte att fastställa om en viss försäljning gjordes till en kund i gemenskapen eller annat tredje land, och man bestämde därför att bortse från försäljning till icke-närstående handlare. Gemenskapens företag i branschen protesterade mot denna strategi och hävdade att sådan försäljning borde undersökas eftersom lax såldes via icke-närstående handlare som kom in på gemenskapens marknad med priser under lägsta importpris.

(38)

Man bör komma ihåg att när exportpriset fastställs bör försäljningen till den första oberoende kunden beaktas i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen. Därför är grossistpriset från den första oberoende kunden irrelevant när det gäller att bestämma om det förekommer dumpning. Detta argument måste därför avvisas.

(39)

Jämförelsen mellan normalvärde och exportpriser gjordes fritt fabrik.

(40)

För att få en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset, togs vederbörlig hänsyn genom en justering av skillnader som påverkade priser och prisjämförelser i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Lämpliga justeringar beviljades i alla fall där de ansågs rimliga, korrekta och hade stöd av styrkta bevis. På den grunden gjordes justeringar för skillnader i rabatter, avdrag, transporter, försäkring, hantering, lastning och därmed förknippade kostnader, förpackning, kredit och importavgifter.

(41)

För de exporterande producenter som ingick i stickprovsundersökningen beräknades en individuell dumpningsmarginal. För dessa företag jämfördes det viktade genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den berörda produkten som exporterades till gemenskapen med det viktade genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av berörd produkt, enligt vad som anges i artikel 2.11 i grundförordningen.

(42)

När det gällde de samarbetande exporterande producenter som inte ingick i stickprovsundersökningen upptäcktes det att deras exportpriser för huvuddelen av deras försäljning i stort sett låg i linje med priserna från de exportörer som ingick i stickprovsundersökningen. I avsaknad av information som styrker motsatsen ansågs det därför att stickprovsresultaten var representativa för alla övriga exportörer.

(43)

Med tanke på den mycket höga samarbetsnivån, dvs. nästan 100 %, drogs också slutsatsen att dumpningsmarginalerna för de samarbetande exporterande producenter som deltog i stickprovsundersökningen var representativa för Norge.

(44)

På grundval av ovanstående är dumpningsmarginalerna, uttryckta som en procentuell andel av priset cif, netto, fritt gemenskapens gräns, före tull, följande:

(45)

Den viktade genomsnittliga dumpningsmarginalen för alla de sex exporterande företagen är – 16,1 %.

(46)

Eftersom den dumpning som upptäcktes under översynsperioden var under miniminivån, undersöktes även om det fanns sannolikhet för att dumpningen skulle återkomma om åtgärderna skulle upphöra att gälla i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen, dvs. om omständigheterna under översynsperioden var hållbara på lång sikt. I detta avseende undersöktes framför allt följande fyra aspekter: i) normalvärdets utveckling, ii) utvecklingen för exportvolymer och priser till gemenskapen och andra tredje länder, iii) produktionsvolymer och kapacitet i Norge och iv) läget i den norska industrin.

(47)

För den övervägande majoriteten av exporttransaktionerna (dvs. för 99 %) beräknades normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen på grundval av de exporterande producenternas produktionskostnader genom tillägg av ett belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst. Därför ansågs det lämpligt att undersöka den troliga utvecklingen av produktionskostnaden i Norge som en ersättning för inhemska priser, för att fastställa normalvärdets förmodade utveckling.

(48)

Undersökningen visade att kostnadsstrukturen för de norska exporterande producenterna har förblivit stabil under hela översynsperioden. Under översynsperioden har i själva verket produktionskostnaden per enhet för de undersökta företagen legat i genomsnitt 20–25 % under lägsta importpris.

(49)

När det gäller den troliga utvecklingen undersöktes flera olika faktorer som påverkar enhetskostnadernas nivå, till exempel kostnaderna för foder, kostnaderna för smolt, effekterna av konsolideringen av den norska laxindustrin och den ökade användningen av ny och allt mer kostnadseffektiv teknik.

(50)

Kostnaden för foder, som utgör 50–60 % av totalkostnaderna, ansågs vara en pålitlig indikator för den totala kostnadsutvecklingen. Detta bekräftas också av industrianalytiker specialiserade på denna bransch. Vissa berörda parter hävdade att totalkostnaderna skulle ha ökat efter översynsperioden och förmodligen skulle öka ytterligare, dvs. med minst 30 % till utgången av 2008, i jämförelse med början på översynsperioden, i första hand på grund av påstådda ökningar av foderpriserna. De hävdade dessutom att en kombination av stigande normalvärde med fallande exportpriser skulle resultera i en återkommande dumpning.

(51)

De berörda parterna lade inte fram någon särskild bevisning som stöd för den påstådda förväntade höjningen av foderkostnaderna med 30 %. En analys av den möjliga kostnadsutvecklingen kunde inte heller bekräfta påståendet. Till skillnad mot vad som har hävdats av de berörda parterna visade undersökningen att de bekräftade foderkostnaderna för de norska exporttillverkarna har varit mer eller mindre stabila under översynsperioden och de första tre kvartalen 2007. Tabell 1 i skäl 54 visar endast en smärre ökning av foderkostnaderna mellan 2006 och 2007. Undersökningen visade också att det höjda foderpriset orsakats av höjda priser på vissa beståndsdelar i fodret (råvaror) som fiskolja och fiskmjöl. Det bör noteras att fiskolja och fiskmjöl i viss utsträckning kan ersättas av andra råvaror i fiskfodret till lägre kostnader, till exempel vegetabiliska oljor och mjöl. Följaktligen skulle foderproducenterna normalt sett ändra sammansättningen av fiskfoder för att hålla de sammanlagda foderkostnaderna på så låg nivå som möjligt. Det kan därför förväntas att även om kostnaden för vissa beståndsdelar i fodret skulle öka, skulle detta inte få någon direkt linjär inverkan på de generella foderkostnaderna. Med andra ord: eventuella ökningar förekommer i betydligt lägre takt. Det kan också noteras att övriga kostnadsfaktorer som beskrivs i skälen 52 och 55–63 sannolikt har en dämpande och därmed kompenserande inverkan på eventuellt höjda foderkostnader.

(52)

Vad gäller priset på smolt, som utgör runt 15 % av totalkostnaderna vid odling, visade undersökningen att priserna har sjunkit, vilket framgår av tabell 1 nedan. Även om det är svårt att exakt förutse kostnadsutvecklingen för smolt ansågs den ihållande sjunkande trend som syns i tabell 1 vara en tillförlitlig indikator som gör att man på rimliga grunder kan konstatera att samma trend kommer att råda även i framtiden. I undersökningen avslöjades i vilket fall inte någon markant förändring av kostnadsutvecklingen för smolt i framtiden; de berörda parterna har inte heller gjort detta gällande.

(53)

Eftersom kostnaderna för smolt och foder utgör minst 65 % av de sammanlagda kostnaderna och eftersom fiskolja och fiskmjöl delvis kan ersättas av andra billigare råvaror vid sammansättningen av fiskfodret (se skäl 51), drogs slutsatsen att den totala kostnaden troligen inte kommer att öka markant inom en överskådlig framtid.

(54)

Tabell 1: Kostnadsutvecklingen för foder och smolt i norska kronor (per kilo lax – urtagen med huvud (källa: Kontali Analyse AS (4) (2008))

(55)

Gemenskapens industri motsatte sig efter offentliggörandet ovannämnda resultat och hävdade att foderkostnaderna borde ha delats upp enligt generation, eftersom foderkostnaderna under ett visst år inte påverkar kostnaderna för skörden under just det året utan kostnaderna för en kommande skörd. Resultaten för utvecklingen av foderkostnaderna återspeglar annars inte de verkliga förhållandena på rätt sätt. Denna invändning avvisades, eftersom faktiska kontrollerade foderkostnader uppdelade efter generation användes i analysen.

(56)

Gemenskapens industri invände också mot att högre priser på vissa beståndsdelar i fodret kan kompenseras med att ersättning används. I det hänseendet framfördes argumentet att sådana ersättningar endast skulle förekomma i begränsad omfattning eftersom priserna gått upp på andra foderbeståndsdelar och kvaliteten på laxköttet skulle försämras. Beträffande höjda kostnader på andra foderkomponenter fanns det inte tillräckliga bevis som gav stöd för detta och argumentet förkastades därför. Det bekräftas att möjligheten att ersätta vissa foderbeståndsdelar är begränsad. Som nämns ovan i skäl 51 konstaterade man dock att ersättningar visst går att använda i viss utsträckning. På grundval av detta drogs slutsatsen att även om foderkostnaderna kan öka i framtiden kommer de troligen inte att öka i samma omfattning som kostnaderna för fiskolja och fiskmjöl. Gemenskapens industri lade inte fram några bevis som kunde ändra dessa slutsatser.

(57)

Konsolideringsprocessen är en annan faktor som bidrar till en stabilisering av produktionskostnaderna. Sedan år 2000 har antalet företag som producerar 80 % av Atlantlaxen i Norge minskat från 55 till 31 (år 2006). Även om den norska fiskodlingsbranschen fortfarande kan anses vara fragmenterad har konsolideringen fått positiva effekter på produktionskostnaderna, inte bara för de största producenterna i Norge som också valdes ut i stickproverna, utan också för branschen som sådan, vilket bekräftats av specialiserade branschanalytiker. Nya synergier, integrering av produktionsverksamhet och stordrift har gett producenterna kontroll över kostnadsökningen per enhet, trots de mycket större produktionsvolymerna.

(58)

Konsolideringstrenden förväntas fortsätta framöver, vilket med stor sannolikhet påverkar kostnaderna ytterligare i positiv riktning tack vare stordriftsfördelarna.

(59)

Införandet av ny teknik och utrustning inom fiskodling har slutligen bidragit till att hålla kostnadsökningarna per enhet kvar på samma nivå, trots ökade produktionsvolymer (se skäl 64 och följande).

(60)

Efter offentliggörandet bestred gemenskapens industri att produktionskostnaderna skulle ha minskat eftersom konsolideringen i sig inte behöver utgöra en kostnadssänkande faktor. Man hävdade att norsk statistik visade att små och medelstora företag i Norge är effektivare än större koncerner. Man hävdade också att slutsatsen om minskade kostnader inte överensstämde med det resultat som redovisas i skäl 92 om de eventuella konsekvenserna av sjukdomar och den förväntade lägre avkastningen per smolt i framtiden, två faktorer som skulle ha en kostnadshöjande inverkan.

(61)

Det kan först noteras att skäl 92 inte handlar om följderna av sjukdomar, utan om normal dödlighet vid laxuppfödning som inte påverkar kostnaderna som sådana. För det andra beror inte den förväntade sämre avkastningen per smolt som omnämns i detta skäl på någon exceptionell situation och anses inte vara betydande, och har därför ingen väsentlig inverkan på totalkostnaderna. I skäl 92 försöker man bara visa att ökningen i produktionsvolym inte i sig kan översättas med att smoltproduktionen har ökat, eftersom andra faktorer också påverkar de volymer som fångas, något som inte bestridits av gemenskapsindustrin.

(62)

Vad gäller konsolideringsprocessens inverkan för att sänka kostnaderna lade inte gemenskapsindustrin fram några bevis som stöd för sina invändningar. Gemenskapens argument i detta hänseende förkastades därför.

(63)

Mot bakgrund av ovannämnda anser man att marknadsvärdet troligen inte kommer att öka markant inom en förutsebar framtid. På grund av den pågående konsolideringsprocessen kan snarare ytterligare kostnadsminskningar realiseras även om foderpriserna tenderar att öka (se skäl 51). Det beräknade normalvärdet som bygger på tillverkningskostnaden anses därför vara bestående.

(64)

Som framgår av tabell 2 i skäl 65 har den norska produktionen av lax ökat stadigt de senaste tre åren och framför allt under 2007, huvudsakligen beroende på gynnsamma biologiska villkor och i förhållande till det svarta produktionsåret 2006. Som framgår av tabell 3 i skäl 66 över beräknad totalkonsumtion inom gemenskapen har även gemenskapens marknad för den berörda produkten ökat markant, det vill säga + 9,40 % mellan 2006 och 2007, och bör enligt senaste tendenser öka ytterligare. I konsumtionsutvecklingen som avspeglas i tabell 3 nedan ingår import från samtliga tredjeländer samt försäljning från gemenskapens företag till gemenskapens marknad.

(65)

Tabell 2: Sammanlagd produktion av lax i ton fiskekvivalenter (WFE) mellan 2003 och 2007 (källa: Kontali Analyse: Monthly Salmon Report January No 01/2008).

(66)

Tabell 3 Konsumtionsutveckling (utbud från alla producenter, inklusive gemenskapsindustrin) för Atlantlax i gemenskapen 2004–2007 (källa: Kontali Analyse: Monthly Salmon Report January No 01/2008).

(67)

Enligt officiell statistik (Kontali Analyse) uppgick den beräknade marknadsandelen för norsk lax i gemenskapen till 71 % år 2007, jämfört med 69 % 2006. Detta beror framför allt på minskad import från Chile där produktionsnivåerna sjönk 3–5 % (beroende på källor) mellan 2006 och 2007, på grund av sjukdomar som förväntades få långsiktiga följder för produktionsnivåerna under minst 2008 och följande år.

(68)

På grundval av ovanstående drogs slutsatsen att den ökande gemenskapsmarknaden kommer att kunna absorbera en stor del av produktionsvolymerna i Norge utan att den norska produktionen nödvändigtvis tar över några större marknadsandelar från gemenskapens industri. Enligt vad som beskrivs i skäl 78 och följande kommer dessutom delar av de norska produktionsvolymerna troligen att exporteras i högre grad till marknader i tredjeländer där en avsevärd tillväxt har konstaterats. Det är också mycket troligt att den lägre chilenska närvaron i gemenskapen bidrar till att ytterligare minska risken för ett överutbud av export i gemenskapen.

(69)

Efter offentliggörandet hävdade gemenskapsindustrin att situationen i Chile inte nämnvärt påverkar gemenskapsmarknaden, eftersom chilensk lax i huvudsak exporteras till Förenta staterna-marknaden och tillgången på gemenskapsmarknaden därmed till största delen är beroende av den norska exporten. Gemenskapsindustrin hävdade också att Norges marknadsandelar i gemenskapen ökade med ytterligare två procentenheter, medan importen från Chile till gemenskapen borde ha ökat med 5 % i början av 2008.

(70)

Det kan först konstateras att de uppgifter som lämnats av gemenskapsindustrin endast gäller två–tre månader under 2008 och att några meningsfulla slutsatser därför inte kan dras av dem. På den här typen av marknad måste man betrakta utvecklingen över längre perioder. Sjukdomsförhållandena i Chile borde för det andra påverka tillgången världen över, som faktiskt minskar och ger utrymme för en omdirigering av utökade norska produktionsvolymer.

(71)

Vad gäller exportpriserna till gemenskapen hävdar vissa berörda parter att de har sjunkit markant sedan översynsperioden och skulle ha nått nivån 2,85 EUR/kg under 2008, vilket i kombination med påstått högre kostnad, och därmed även ett högre normalvärde skulle leda till dumpning. Priset beräknades genom att från genomsnittspriserna, noterade på Oslomarknaden 2007, det vill säga 3,13 EUR/kg, dra ett beräknat medelpris på mellan 0,06 EUR/kg och 0,28 EUR/kg.

(72)

Beträffande utvecklingen av normalvärdet (se skäl 47 och följande), måste de argument som framförts av de berörda parterna tillbakavisas.

(73)

När det gäller exportpriserna till gemenskapen visar officiell tillgänglig statistik att ovannämnda berörda parters påståenden inte bekräftas av exportprisernas senaste utveckling, vilket även framgår av diagram 1 nedan:

(74)

Diagram 1: Prisutveckling (FCA Oslo, EUR/kg Fresh salmon superior (källa: Fish Pool) 2006, 2007 och början av 2008.

(75)

Av ovannämnda diagram framgår att priserna inom gemenskapen 2007 verkligen var markant lägre än under en stor del av översynsperioden, det vill säga de låg på mellan 2,88 EUR/kg och 3,51 EUR/kg under 2007. I undersökningen fastställdes dock att dessa priser fortfarande i huvudsak var högre än den fastställda produktionskostnaden och därför också högre än normalvärdet. De ansågs därför inte utgöra några dumpade nivåer. Med utgångspunkt från tillgängliga uppgifter för de första tre månaderna 2008 visar det sig också att priserna under perioden låg på mellan 2,96 EUR/kg och 3,35 EUR/kg, det vill säga även här över de fastställda kostnaderna. De var därför med stor sannolikhet inte dumpade med tanke på att normalvärdet har varit stabilt – något som också konstaterades i skäl 47 och följande. Undersökningen har visat att priserna fortfarande påverkas av efterfrågan på marknaden, men att de i dagsläget ligger på en högre nivå. Det bör också noteras att dessa prisfluktuationer är normala i branschen.

(76)

Gemenskapsindustrin hävdade att exportpriserna efter översynsperioden påverkades av det lägsta importpriset och därför låg kvar på en relativt hög nivå. Gemenskapsindustrins talesmän menade därför att om åtgärderna upphävdes skulle prisnivåerna till gemenskapen sjunka betydligt. Denna slutsats bekräftas inte av resultaten i denna undersökning, vilka visade att normalvärdet skulle ligga kvar på en relativt stabil nivå, medan sannolikheten för markant sänkta exportpriser till gemenskapen var liten. De senare resultaten byggde på en noggrann analys av flera av de faktorer som anges i skäl 46, till exempel den troliga utvecklingen av produktions- och exportvolymer från Norge till gemenskapen och andra tredjelandsmarknader. Gemenskapsindustrin lade inte fram några uppgifter eller bevis som kunde undergräva de resultat man kommit fram till i detta hänseende.

(77)

Mot bakgrund av ovannämnda drogs slutsatsen att om laximporten från Norge till gemenskapen ökar, så bör detta ske utan risk för överutbud på gemenskapsmarknaden. Mot bakgrund av kostnadsläget för produktions- och exportpriser till gemenskapen verkar dessutom risken för dumpning avlägsen.

(78)

Undersökningen visade att gemenskapen är och troligen förblir huvudmarknad för norsk lax, följd av Ryssland och Japan. Det finns också tillväxtmarknader för lax där norsk export har ökat de senaste åren, en tendens som förväntas hålla i sig framöver (se vidare skäl 82 och följande). Undersökningen har visat att norska producenter är beredda att leverera till dessa marknader i framtiden, eftersom de har lyckats etablera lokala kundkontakter och distribution/försäljningsverksamhet, vilket visar att det finns ett stort intresse för norska exportproducenter på dessa marknader.

(79)

Vissa berörda parter har påpekat att den ryska marknaden historiskt sett är ombytlig och att det därför inte går att förutse huruvida efterfrågan på den marknaden verkligen kommer att öka och huruvida norska exportproducenter därför kan exportera större kvantiteter till den här marknaden i framtiden. Samma parter har också hävdat att exportförsäljningen från Norge till Japan har uppvisat en nedåtgående trend de senaste fem åren, och att det även här är ovisst huruvida ökade produktionsvolymer i Norge verkligen kan exporteras till den japanska marknaden.

(80)

När det gäller Ryssland visade dock undersökningen att marknaden på omkring 61 000 ton har fortsatt växa och att det inte finns några skäl att anta att den inte fortsätter att göra det inom den närmaste framtiden.

(81)

Den totala exporten av lax från olika producentländer till Japan minskade med 15 % under 2007, jämfört med 2006. Medan vissa av de levererande länderna har minskat sin export till Japan har dock Norge kunnat öka sin marknadsandel från 52 % 2006 till 66 % 2007 (källa: Kontali Analyse). Såsom nämns i skäl 67 påverkade sjukdomar i hög grad Chiles produktionsresultat och därmed även exportvolymerna i allmänhet. Därmed minskade även volymerna till Japan markant. Norge har därför kunnat ta över marknadsandelar från Chile, ett förhållande som förväntas hålla i sig åtminstone till 2009 (se skäl 67).

(82)

Som framgår av tabell 4 i skäl 85 har även norsk export till världens tillväxtmarknader som östra Europa (Ukraina, Vitryssland) och Fjärran östern (Kina, Sydkorea, Hongkong, Thailand) ökat markant och i motsats till vad som har hävdats av berörda parter kommer dessa marknader med all sannolikhet också att absorbera en allt större del av den norska produktionen de närmaste åren.

(83)

Exportpriser till gemenskapen och andra tredjeländer visade sig enligt FCA Oslo ligga på samma nivåer, och man konstaterade därför att om efterfrågan är tillräckligt stor är alla marknader lika attraktiva. När produkten säljs färsk eller kyld transporteras den vanligtvis till EU med lastbil. När den säljs till mer avlägsna destinationer som inte kan nås med lastbil inom en viss tidsgräns transporteras produkterna med flyg.

(84)

Med utgångspunkt i det ovannämnda konstateras att om övriga faktorer förblir oförändrade kommer den minskade chilenska laxproduktionen på 3–5 % 2007 på grund av sjukdomar att bidra till att den totala ökade tillväxten under 2008 bibehålls och till att norska producenter får marknadsmöjligheter på marknader som Japan, Förenta staterna och andra tillväxtmarknader där chilenska producenter har stora andelar.

(85)

Tabell 4: Marknadsutveckling (export) för Atlantlax från Norge – 2006 jämfört med 2007 (volym i ton, levande vikt fisk) – (Källa: Norwegian Seafood Export Council).

(86)

Gemenskapsindustrin invände mot ovannämnda resultat och hävdade att utvecklingen av exportvolymer från Norge till övriga tredjeländer uppvisade en annan tendens i början av 2008, det vill säga att exporten till dessa länder i absoluta tal skulle ha minskat och den sammanlagda exportökningen därmed vara lägre än under 2007 och lägre än exportökningen till gemenskapen under samma period.

(87)

Undersökningen visade att importuppgifterna för början av 2008 i hög utsträckning varierade beroende på vilken källa som anlitas. Kontali Analyse visade därmed i mycket högre utsträckning en ökande tendens för samma period. Som redan har nämnts i skäl 70 bör också marknadsutvecklingen ses över en längre tidsperiod för att man ska få en avgörande bild. Gemenskapsindustrins argument kan därför inte undergräva resultaten beträffande utvecklingen av exportvolymer till övriga tredjeländer.

(88)

Produktionsnivån i Norge, det vill säga högsta tillåtna biomassa, avgörs i huvudsak av antalet produktionslicenser som beviljas av de norska myndigheterna och fiskodlarnas förmåga att få högsta möjliga produktion inom licensgränsen. Andra faktorer som kan öka produktionen av lax är till exempel gynnsamma biologiska och meteorologiska förhållanden och förbättrade fiskodlingsprocesser med högteknologisk utrustning. Å andra sidan kan fisksjukdomar leda till betydande skador för produktionen och till minskade fångster, vilket blev fallet i Chile 2007.

(89)

Vissa berörda parter hävdade att den ökade produktionen av ungfisk i Norge sedan 2006 (en uppgiven ökning på 20 % mellan 2006 och 2008) skulle vara ett tydligt tecken på att norska laxproduktionsvolymer kommer att öka markant de närmaste två åren och därmed skapa ett överutbud. På grundval av detta och med hänsyn till den särskilt höga fångstnivån 2007 ansåg dessa parter att produktionsvolymerna i Norge 2008 (och senare) kommer att bli markant högre och i hög grad ligga över tillväxten på exportmarknaderna, i synnerhet gemenskapsmarknaden. De hävdade att om de ökade fångsterna i norsk laxindustri 2007 upprepades 2008 kunde överskottet eller de osålda volymerna uppgå till mellan 20 000 och 91 000 ton, beräknat med en uppskattad produktionsnivå på 870 000 ton hela fiskekvivalenter, det vill säga 150 000 ton mer än 2007.

(90)

Undersökningen kunde inte bekräfta ovannämnda påståenden. Det är visserligen sant att produktionen av ungfisk ökade 2006, men den ökningen låg i linje med föregående års ökningar och kan inte betraktas som exceptionell, vilket syns i diagram 2 nedan:

(91)

Diagram 2: Antal producerad unglax (i tusental) – (Källa: SSB, Norge)

(92)

På grund av en kombination olika faktorer, till exempel fiskedödligheten, statliga bestämmelser om högsta tillåtna biomassa och lägre fångst av unglax 2008 bör dessutom den beräknade laxproduktionen under 2008 enligt Kontali Analyse AS öka med enbart 6 %, det vill säga från 723 000 ton hela fiskekvivalenter 2007 till 770 000 ton 2008, alltså 47 000 ton hela fiskekvivalenter. Siffrorna för den dämpade biomassautvecklingen 2008 stöds av foderförsäljningsuppgifter som visar en markant minskning 2008 jämfört med 2007 (källa: Havbruksdata och FHL).

(93)

Efter offentliggörandet upprepade gemenskapsindustrin att produktionsvolymerna i Norge troligen kommer att öka markant och lämnade ytterligare uppgifter om skördekvantiteter, bestånd och ungfisk som gällde inledningen av 2008. Såsom nämns ovan ansåg man dock att uppgifter som endast gäller två av årets månader inte kan fungera som underlag för några slutsatser och därför inte heller kan undergräva de resultat beträffande produktionsvolymer i Norge som beskrivs ovan.

(94)

På grundval av tillgängliga uppgifter och trots att produktionsvolymerna i Norge uppvisar en ökande tendens är det därför inte troligt att vi får se någon dramatisk ökning av produktionen inom en snar framtid, vilket hävdas av ovannämnda berörda parter. Dessutom, vilket nämns i skäl 82 och följande, är det inte sannolikt att eventuella högre produktionsvolymer exporteras i sin helhet till gemenskapen. Det är mycket troligt att de till stora delar styrs mot andra tredjelandsmarknader med tydligt ökad efterfrågan. Slutligen, av de orsaker som anges i skäl 71 och följande, förväntas ovannämnda export till gemenskapen inte ske till dumpade priser.

(95)

Slutligen har särskild hänsyn tagits till förhållandena för den norska industrin i allmänhet och under översynen i synnerhet. Undersökningen visade därmed att till skillnad mot vad som framgick under den ursprungliga undersökningen består vattenbrukbranschen i Norge av mycket lönsamma företag. Det beror delvis på den stora konsolideringsprocess som fortfarande pågår och som har gjort branschen mycket effektiv och sund. Det märks också på de berörda företagens ägarstruktur: flera norska och globala investerings- och pensionsfonder har en mycket framträdande roll i exportproducenternas koncerner. Detta var inte fallet när den ursprungliga undersökningen gjordes.

(96)

Undersökningen visade också att norska producenter under tiden dessutom har blivit väl etablerade på gemenskapens marknad där de svarar för ungefär 80–90 % av den sammanlagda produktionsvolymen. Företag inom gemenskapen med norska intressen visade sig i stor utsträckning producera och sälja lax till och på gemenskapsmarknaden.

(97)

Det bör också noteras att även de norska moderbolagen exporterade avsevärda kvantiteter till gemenskapen.

(98)

Det ansågs mot bakgrund av detta att de norska moderbolagen i de producerande företagen inom gemenskapen skulle påverkas minst lika negativt av eventuella betydande prisminskningar på gemenskapsmarknaden på grund av dumpad import från Norge. Av dessa skäl var det också rimligt att förmoda att det åtminstone i ekonomiskt hänseende inte skulle vara någon mening för norska exportproducenter att via dumpning bidra till sänkta priser på odlad lax inom gemenskapen. Det skulle direkt försämra lönsamheten i branschen och påverka bolagens aktier negativt på börsmarknaderna samt, vilket nämns i skäl 95, även påverka större investerare och pensionsfonder i egenskap av aktieägare.

(99)

På grundval av ovannämnda var det därför rimligt att konstatera att norska exportproducenter har ett välgrundat intresse av att undvika situationer där marknadspriserna urholkas och av att behålla sin vinstinriktning. Följaktligen ansågs risken för att norska exportproducenters dumpningsaktioner skulle återupptas i framtiden som begränsad.

(100)

Gemenskapsindustrin invände mot ovannämnda resultat och hävdade att de norska producenternas goda förhållanden under översynen inte var bestående och att producenterna skulle få ekonomiska problem efter perioden. En del av dem skulle till och med ha uppgett att de gick med förlust i början av 2008. Gemenskapsindustrin hävdade också att en bred majoritet av norska producenter inte har några dotterbolag på gemenskapsmarknaden och att man därför inte kunde använda detta skäl som argument för att dumpningen inte skulle upprepas. Det påstods slutligen att norska producenter med dotterbolag i gemenskapen skulle minska sin produktion på gemenskapens marknad och öka produktionen i Norge om åtgärderna upphävdes.

(101)

Vad gäller de norska producenternas ekonomiska förhållanden kan noteras att vissa företags förluster hörde samman med deras investeringar i Chile och de sjukdomar som brutit ut i detta land. Dessa speciella omständigheter gällde endast ett litet antal av alla producenter i Norge. Uppgifterna gällde dessutom bara inledningen av 2008 och ger inte underlag för några övergripande slutsatser om företagens resultat för året som helhet. Beträffande norskägd produktion i gemenskapen är visserligen antalet företag med dotterbolag i gemenskapen begränsat, vilket även bekräftats av gemenskapsindustrin, men de utgör ändå en stor del av den norska produktionen och betraktades därför som betydande. Argumentet att norskägd produktionskapacitet i gemenskapen skulle minska om åtgärderna upphävs styrktes inte med några bevis. Dessa argument förkastades därför.

(102)

Undersökningen visade att dumpningen under översynsperioden låg under miniminivån. Undersökningen visade också att det inte finns några skäl att tro att produktionsvolymen i Norge kommer att öka utöver den traditionella tillväxttakten och därmed leda till markant högre exportvolymer från Norge till gemenskapen. Undersökningen fastställde också att risken för markant sänkta norska exportpriser till dumpningsnivåer är begränsad inom överskådlig framtid, huvudsakligen beroende på att man inte förväntar sig den betydande överproduktion i Norge som skulle kunna bli den främsta utlösande faktorn för en sådan prissänkning. Framför allt var normalvärdet, som troligtvis förblir stabilt, markant lägre än exportpriserna under översynsperioden, vilket är en normal variation orsakad av marknadsfluktuationer. Därför behöver tillfälligt sänkta exportpriser inte automatiskt leda till dumpning. Det ansågs slutligen att den ändrade situationen för den norska vattenbruksbranschen som har blivit mycket lönsam och vars aktier omsätts på börsen, liksom den betydande närvaron av norskägd produktion inom gemenskapen, gör ny dumpning osannolik inom överskådlig framtid. Av ovannämnda skäl drog man slutsatsen att sannolikheten för ny dumpning är liten och inte utgör något skäl till fortsatta antidumpningsåtgärder.

(103)

Den aktuella partiella interimsöversynen bör följaktligen avslutas och de åtgärder som är i kraft för import av odlad lax från Norge bör upphävas.

(104)

Såsom beskrivs ovan förväntas marknadsvillkoren, det vill säga tillgång och efterfrågan, förbli stabila inom överskådlig framtid. Det finns därför ingen uppenbar sannolikhet för ny dumpning. Samtliga indikatorer som undersökts visar att det finns rimliga skäl att tro att exportvolymerna till gemenskapen inte ökar markant och att exportpriserna ligger kvar på nivåer som inte innebär någon dumpning.

(105)

Med tanke på att det råder viss oförutsebarhet i fråga om marknadsvillkor, huvudsakligen beroende på produktens karaktär (lättfördärvliga varor), anses det lämpligt att övervaka marknaden noga och granska förhållandena om det uppkommer tillräckliga direkta bevis för att marknadsvillkoren har ändrats markant. I sådana fall bör man överväga att vid behov tillsätta en undersökning på eget initiativ.

(106)

Övervakningen bör vara tidsbegränsad och gälla fram till det att de ursprungliga slutgiltiga åtgärderna som infördes genom förordning (EG) nr 85/2006 skulle upphört att gälla om de fortfarande varit i kraft, det vill säga till och med den 21 januari 2011.

(107)

De berörda parterna har informerats om huvuddragen och resonemangen som låg till grund för att avsluta den aktuella partiella interimsöversynen och upphäva nuvarande antidumpningstullar på import av den berörda produkten. Alla parter har beretts möjlighet till kommentarer. Deras kommentarer har beaktats i de fall de är bekräftade och har bestyrkts med bevis.

19.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 192/18

19.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 192/20

(1)

Kommissionens förordning (EG) nr 824/2000 av den 19 april 2000 om fastställande av förfarandet och villkoren för interventionsorganens övertagande av spannmål samt analysmetoderna för kvalitetsbestämning (2) har ändrats flera gånger på ett väsentligt sätt (3). För att skapa klarhet och överskådlighet bör den förordningen kodifieras.

(2)

Interventionspriset på vete, durumvete, korn, majs och sorghum bör fastställas för de kvaliteter som i största möjliga utsträckning motsvarar genomsnittskvaliteterna för spannmål som skördas inom gemenskapen.

(3)

För att förenkla det normala interventionsförfarandet och i synnerhet för att få homogena partier av varje spannmålsslag som erbjuds till intervention, bör en lägsta kvantitet fastställas under vilken det utbetalande organet eller interventionsorganet inte har skyldighet att acceptera erbjudandet. Det kan emellertid vara nödvändigt att för vissa medlemsstater föreskriva en större lägsta kvantitet för att organen ska kunna ta hänsyn till förhållanden och praxis i partihandelsledet i dessa länder.

(4)

Det bör fastställas vilka metoder som krävs för att bestämma kvaliteten på vete, durumvete, korn, majs och sorghum.

(5)

Genom artikel 11.1 andra stycket i förordning (EG) nr 1234/2007 begränsas de kvantiteter majs som får köpas upp av de utbetalande organen eller interventionsorganen i hela gemenskapen till sammanlagt 700 000 ton under regleringsåret 2008/09 och 0 ton från och med regleringsåret 2009/10.

(6)

För att säkra en god förvaltning av ordningen för interventionsuppköp av majs och för att ge ekonomiska aktörer i alla medlemsstater tillträde till ordningen på lika villkor bör det föreskrivas detaljerade bestämmelser om fördelningen av de kvantiteter majs som kan bli föremål för intervention. Det bör därför införas ett system för fördelning av de aktuella kvantiteterna under de perioder under ett regleringsår då samtliga aktörer kan erbjuda kvantiteter. Aktörerna bör ges tillräckligt långa tidsfrister för att lämna in erbjudanden och det bör dessutom kunna fastställas en enhetlig fördelningskoefficient för alla anbudsgivare då större kvantiteter erbjuds än vad som kan köpas upp. Det bör föreskrivas att erbjudandena ska gås igenom under två etapper och det bör fastställas en tidsplan för när erbjudandena beträffande majs ska lämnas in liksom en tidsplan för leverans och övertag av de aktuella kvantiteterna.

(7)

Med tanke på de perioder då interventionsuppköp får ske enligt artikel 11.1 första stycket i förordning (EG) nr 1234/2007 och för att se till att alla aktörer behandlas på samma sätt bör det föreskrivas att etapp 1 för inlämning av erbjudanden avseende majs börjar löpa den 1 augusti i Grekland, Spanien, Italien och Portugal, den 1 december i Sverige och den 1 november i övriga medlemsstater, och att den 31 december är sista dag för inlämning av erbjudanden i alla medlemsstater. I slutet av denna första etapp måste kommissionen i tillämpliga fall fastställa en fördelningskoefficient för godtagbara erbjudanden som lämnats under etapp 1 och avbryta interventionen under resten av regleringsåret om de kvantiteter som erbjudits överskrider den kvantitet som fastställs i artikel 11.1 andra stycket i förordning (EG) nr 1234/2007. För att motverka att de utbetalande organen eller interventionsorganen och aktörerna drabbas av administrativa och ekonomiska bördor, till exempel i form av säkerheter som inte behövs om inga kvantiteter kan tilldelas, bör det föreskrivas att inga erbjudanden får lämnas in mellan den 1 januari och det datum då det i Europeiska unionens officiella tidning offentliggörs vilken återstående kvantitet som kan komma ifråga för intervention under etapp 2.

(8)

Med tanke på den tid som krävs för att när så är nödvändigt fastställa fördelningskoefficienten för etapp 1, bör etapp 2 för inlämning av erbjudanden börja löpa dagen efter den dag då det i Europeiska unionens officiella tidning offentliggörs vilken återstående kvantitet som kan komma ifråga för intervention, vilket är den första dagen för inlämning av erbjudanden i alla medlemsstater. Under denna andra etapp bör erbjudanden godtas varje vecka från och med den första fredagen efter det att den aktuella kvantiteten har offentliggjorts, på grundval av de erbjudanden som lämnats in av aktörer senast fredag klockan 12.00 (lokal tid i Bryssel). Senast onsdag varje vecka bör kommissionen på sin webbplats lägga ut information till aktörerna om vilken återstående kvantitet som kan komma ifråga för intervention. Om den kvantitet som fastställs i artikel 11.1 andra stycket i förordning (EG) nr 1234/2007 överskrids måste kommissionen fastställa och offentliggöra en fördelningskoefficient och avbryta interventionen för det pågående regleringsåret. Med tanke på de perioder för interventionsuppköp som fastställs i artikel 11.1 första stycket i förordning (EG) nr 1234/2007 bör etapp 2 för inlämning av erbjudanden i alla händelser avslutas senast den 30 april i Grekland, Spanien, Italien och Portugal, den 30 juni i Sverige och den 31 maj i övriga medlemsstater.

(9)

För att fördelningsmekanismen ska kunna förvaltas på ett effektivt sätt bör det föreskrivas att erbjudandena beträffande majs inte får ändras eller dras tillbaka. För att säkerställa att erbjudandena är seriösa bör det också krävas en säkerhet för erbjudandena och fastställas villkor för kontroll av erbjudandena och frisläppande av säkerheten. Denna kontroll bör göras enligt samma bestämmelser och villkor som gäller för kontroller av lager inom ramen för offentlig lagring enligt kommissionens förordning (EG) nr 884/2006 av den 21 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1290/2005 när det gäller finansiering genom Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) av interventionsåtgärder i form av offentlig lagring och bokföring av transaktioner för offentlig lagring som görs av medlemsstaternas utbetalande organ (4). Det är möjligt att det går flera månader mellan det datum då erbjudanden kan börja lämnas under den första etappen och den 31 december. För att aktörerna inte ska drabbas av för stora kostnader i samband med att de lämnar ett erbjudande under etapp 1 bör det, när den säkerhet som måste ställas då erbjudandet lämnas ställs i form av en banksäkerhet, fastställas att den inte kan krävas förrän dagen efter den sista dagen för inlämnande av erbjudanden.

(10)

Vanligt vete och durumvete är spannmål för vilka det fastställts minimikrav för kvalitet med avseende på livsmedelsbruk och som måste uppfylla de hälsonormer som fastställs i rådets förordning (EEG) nr 315/93 av den 8 februari 1993 om fastställande av gemenskapsförfaranden för främmande ämnen i livsmedel (5). Övriga spannmål är huvudsakligen avsedda att användas som foder och ska vara förenliga med Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/32/EG av den 7 maj 2002 om främmande ämnen och produkter i djurfoder (6). Det bör föreskrivas att dessa normer ska gälla när de berörda produkterna övertas inom ramen för den nuvarande interventionsordningen.

(11)

Spannmål som erbjuds men som inte håller tillräckligt god kvalitet för att kunna användas eller lagras bör inte godkännas för intervention. Hänsyn bör tas till situationen när det gäller intervention, som framför allt hänger samman med långtidslagring av vissa spannmål och lagringens effekter på produkternas kvalitet.

(12)

Det är därför nödvändigt att skärpa kvalitetskriterierna för majs, så att interventionsprodukterna inte förstörs så lätt och håller längre. Man bör därför minska den maximala vattenhalten liksom den maximala andelen sönderslagna kärnor och kärnor som värmeskadats vid torkning. På grund av likheterna ur agronomisk synvinkel mellan sorghum och majs bör för konsekvensens skull samma bestämmelser föreskrivas för sorghum.

(13)

För att förbättra lagringsvillkoren och säkra kvaliteten från inlämningen av erbjudanden bör de platser där spannmålen lagras då erbjudandena lämnas in garantera optimal lagring, framför allt när det gäller lagring av majs under en lång period. Det är därför nödvändigt att begränsa möjligheten att överta spannmål i anbudsgivarens lager och att tillåta ett sådant övertagande endast när spannmålen finns hos lagerhållare i den mening som avses i artikel 2.2 a i förordning (EG) nr 884/2006. I detta fall bör anbudsgivaren åta sig att i förhållande till lagerhållaren i tillämpliga delar tillämpa samma bestämmelser och villkor för lagring och kontroll som gäller enligt förordning (EG) nr 884/2006 från och med det att erbjudandet lämnas.

(14)

Utvecklingsmöjligheterna för mykotoxiner visar sig vara knutna till särskilda förhållanden som i allt väsentligt kan fastställas på grundval av de klimatförhållanden som konstateras under spannmålens tillväxt, framför allt under blomningen.

(15)

De utbetalande organen eller interventionsorganen kan, med hjälp av de uppgifter som lämnas av anbudsgivarna och sina egna analyskriterier, bedöma de inneboende riskerna för att den högsta tillåtna halten av främmande ämnen överskrids. I syfte att begränsa kostnaderna är det därför berättigat att före intervention inte kräva några andra analyser under organens ansvar än sådana som grundar sig på en riskanalys som gör det möjligt att garantera produkternas kvalitet vid den tidpunkt då de övertas för intervention.

(16)

För att undvika att åtskillnad görs mellan olika producenter bör villkoren för erbjudande av spannmål till utbetalande organ eller interventionsorgan och för organens övertagande av spannmålet vara så enhetliga som möjligt inom hela gemenskapen.

(17)

Tillämpandet av pristillägg och prisavdrag vid interventionstillfället bör avspegla de kvalitetsrelaterade prisskillnaderna på marknaden.

(18)

Medlemsstaterna bör förvissa sig om interventionslagrens tillstånd, som ett komplement till den årliga inventering som föreskrivs i kommissionens förordning (EG) nr 884/2006.

(19)

Ansvarsbestämmelser fastställs i artikel 2, artikel 6.2 d och artikel 7.2 b i förordning (EG) nr 884/2006 och i bilaga XII.1 till den förordningen. I nämnda artiklar och i nämnda bilaga fastställs särskilt att medlemsstaterna ska vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att produkter som har varit föremål för intervention förvaras på rätt sätt och att alla kvantiteter som försämrats på grund av de fysiska förhållandena vid lagring eller för lång lagring bokförs som utlagrade från interventionslagret den dag då kvalitetsförsämringen konstaterades. En produkt ska enligt dessa bestämmelser bedömas som försämrad om den inte längre uppfyller de kvalitetskrav som gällde vid uppköpet. Gemenskapsbudgeten täcker endast sådana försämringar som berörs av dessa bestämmelser. Ett olämpligt beslut med avseende på den riskanalys som krävs enligt den här lagstiftningen och som fattats av en medlemsstat vid uppköpet av en produkt, bör alltså leda till att medlemsstaten själv blir ansvarig om det i efterhand visar sig att produkten inte uppfyllde minimikraven. Ett sådant beslut gör det inte möjligt att garantera produktens kvalitet och därmed inte heller att se till att den bibehålls i gott skick. Villkoren för när medlemsstaten själv blir ansvarig bör därför fastställas.

(20)

För att det varje vecka ska kunna upprättas en statistisk rapport över situationen i interventionslagren av spannmål bör man precisera innehållet i de meddelanden som medlemsstaterna ska lämna till kommissionen.

(21)

För att uppnå en effektiv förvaltning av systemet bör överföringen av de uppgifter som kommissionen kräver ske elektroniskt.

(22)

Det måste också finnas och upprättas en förteckning över viss information på harmoniserad regional bas. Det är lämpligt att tillämpa de regionala nivåer som fastställs i rådets förordning (EEG) nr 837/90 av den 26 mars 1990 om medlemsstaternas statistiska rapportering om spannmålsproduktion (7) och begära att medlemsstaterna lämnar sådana uppgifter till kommissionen.

(23)

Det bör även fastställas att överföringen av de uppgifter som kommissionen behöver ska ske med hjälp av förlagor som innehåller de uppgifter som behövs för förvaltningen av interventionsuppköpen och som kommissionen ställt till medlemsstaternas förfogande och att dessa förlagor är tillämpliga efter det att förvaltningskommittén har informerats och de eventuellt anpassats och uppdaterats av kommissionen på samma villkor.

(24)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

a)

Anbudsgivarens namn.

b)

Vilket spannmålsslag som erbjuds.

c)

Platsen där den erbjudna spannmålen lagras.

d)

Den erbjudna spannmålens kvantitet, huvudsakliga egenskaper och skördeår.

e)

Vilken interventionsort som anbudet avser och, när artikel 6.1 andra stycket i den här förordningen tillämpas, anbudsgivarens åtagande att i förhållande till lagerhållaren garantera att bestämmelserna och villkoren för lagring och kontroll enligt artikel 2.2 a i förordning (EG) nr 884/2006 tillämpas i tillämpliga delar när det gäller den lagringsplats som avses i led c i denna punkt.

a)

När de kvantiteter som finns på lagringsplatsen mellan det att erbjudandet lämnas in och det att majsen övertas är mindre än de kvantiteter som uppgivits av anbudsgivaren, i enlighet med artikel 2.1, med förbehåll för en tolerans på 5 %.

b)

När de tilldelade kvantiteterna inte levererats av anbudsgivaren för övertag av interventionsorganet enligt artiklarna 4 och 6.

a)

för erbjudna kvantiteter som inte kommer att köpas upp,

b)

för erbjudna kvantiteter som kommer att köpas upp, så snart minst 95 % av dessa kvantiteter faktiskt har övertagits av interventionsorganet.

a)

När det gäller vanligt vete och durumvete: De gränsvärden som fastställs i förordning (EEG) nr 315/93, inte heller de gränsvärden för Fusarium-toxiner som fastställs i punkterna 2.4–2.7 i bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 1881/2006 (8),

b)

När det gäller korn, majs och sorghum: De gränsvärden som fastställs i direktiv 2002/32/EG.

a)

Referensmetoden för bestämning av andra beståndsdelar än basspannmål av felfri kvalitet ska vara den som anges i bilaga III.

b)

Referensmetoden för bestämning av vattenhalten ska vara den som anges i bilaga IV. Dock får medlemsstaterna också använda andra metoder baserade på principen enligt bilaga IV, metod ISO 712:1998 eller någon metod baserad på infraröd teknik. Vid tvist ska metoden i bilaga IV tillämpas.

c)

Referensmetoden för bestämning av tanninhalten i sorghum ska vara ISO 9648:1988.

d)

Referensmetoden för att fastställa om deg av vete är icke-klistrig och maskinbearbetningsbar ska vara den som anges i bilaga V.

e)

Referensmetoden för att fastställa proteininnehållet i malda kärnor av vete ska vara den som International Association for Cereal Chemistry (ICC) godkänner, för vilken standarder fastställs enligt nr 105/2: ”metod för bestämning av proteininnehållet i spannmål och spannmålsprodukter”.

Medlemsstaterna får även använda andra metoder. De ska i så fall för kommissionen först kunna visa att ICC intygat att dessa metoder ger likvärdiga resultat.

f)

Zeleny-talet för malda kärnor av vete ska fastställas enligt ISO 5529:1992.

g)

Bestämning av falltal enligt Hagberg (amylasaktivitetstest) ska göras enligt ISO 3093:2004.

h)

Referensmetoden för att fastställa om durumvete har glasaktigt utseende ska vara den som anges i bilaga VI.

i)

Referensmetoden för att fastställa rymdvikten ska vara ISO 7971/2:1995.

j)

De provtagningsmetoder och referensanalysmetoder som ska användas för att fastställa halten av mykotoxiner ska vara de som anges i bilagan till förordning (EG) nr 1881/2006 och fastställs i bilagorna I och II till kommissionens förordning (EG) nr 401/2006 (9).

a)

Interventionsorganet ska inom 45 dagar efter övertagandet utföra en egen kontroll som minst inbegriper en volymkontroll. Eventuell skillnad mellan invägd kvantitet och den som beräknats med hjälp av volymkontrollmetoden får inte överstiga 5 %.

b)

Om toleransgränsen inte överstigs ska lagerhållaren bära samtliga kostnader för kvantiteter som vid en senare vägning eventuellt kan saknas i förhållande till den vid övertagandet bokförda vikten.

c)

Om toleransgränsen överstigs ska en vältning snarast göras. Om den fastställda vikten understiger den bokförda, ska lagerhållaren bära samtliga kostnader för vältningen, i annat fall ska medlemsstaten göra det.

a)

Av lagerbokföringen ska framgå den vikt som noterats vid vältning, fysiska kvalitetsegenskaper vid vägningstidpunkten, särskilt vattenhalt, eventuella förflyttningar samt utförda behandlingar. Vältningen får inte ha utförts för mer än tio månader sedan.

b)

Lagerhållaren ska intyga att det erbjudna partiet i alla avseenden motsvarar uppgifterna i lagerbokföringen.

c)

Kvalitetsegenskaperna som fastställts vid tidpunkten för vältning ska överensstämma med det representativa provets, bestående av de prover som interventionsorganet eller dess representant tagit minst en gång per 60 ton.

a)

Den vikt som registreras ska vara densamma som införts i lagerbokföringen, vid behov justerad med hänsyn till eventuella skillnader mellan den vattenhalt och/eller den halt av andra orenheten (Schwarzbesatz) som noterats vid invältning och den halt som noterats för det representativa provet. En skillnad mellan halterna av andra orenheten får bara beaktas för att justera den vikt som införts i lagerbokföringen.

b)

Interventionsorganet ska inom fyrtiofem dagar efter övertagandet utföra en egen kontroll som minst inbegriper en volymkontroll. Eventuell skillnad mellan invägd kvantitet och den som beräknats med hjälp av volymkontrollmetoden får inte överstiga 5 %.

c)

Om toleransgränsen inte överstigs, ska lagerhållaren bära samtliga kostnader för kvantiteter som vid en senare vältning eventuellt kan saknas i förhållande till den vid övertagandet bokförda vikten.

d)

Om toleransgränsen överskrids ska en vägning snarast göras. Om den fastställda vikten understiger den bokförda ska samtliga kostnader för vägningen bäras av lagerhållaren och i annat fall av Europeiska garantifonden för jordbruket, med beaktande av den toleransgräns som anges i bilaga XI.1 första strecksatsen till förordning (EG) nr 884/2006.

a)

bestämning av tanninhalten i sorghum,

b)

amylasaktivitetstest (Hagberg),

c)

bestämning av proteininnehållet i durumvete och vete,

d)

Zeleny-test,

e)

test av maskinbearbetningsbarhet,

f)

analyserna av främmande ämnen.

a)

Datum för kontroll av kvantitet och minimiegenskaper.

b)

Levererad vikt.

c)

Antalet prover som tagits för det representativa provet.

d)

De konstaterade fysiska egenskaperna.

e)

Det organ som ansvarar för analys av tekniska kriterier och för analysresultaten.

a)

Om vattenhalten i spannmål som erbjuds till intervention understiger 13 % när det gäller majs och sorghum och 14 % när det gäller övriga spannmål, ska tillägg göras enligt tabell I i bilaga VII. Om vattenhalten i nämnda spannmål som erbjuds till intervention överstiger 13 % respektive 14 %, ska avdrag göras enligt tabell II i bilaga VII.

b)

Om rymdvikten för spannmål som erbjuds till intervention avviker från 76 kg/hl när det gäller vete och 64 kg/hl när det gäller korn, ska avdrag göras enligt tabell III i bilaga VII.

c)

Om andelen sönderslagna kärnor överstiger 3 % för durumvete, vete och korn respektive 4 % för majs och sorghum, ska ett avdrag göras på 0,05 EUR för varje ytterligare avvikelse på 0,1 procentenhet.

d)

Om andelen orenheter bestående av kärnor överstiger 2 % för durumvete, 4 % för majs och sorghum samt 5 % för vete och korn, ska ett avdrag göras på 0,05 EUR för varje ytterligare avvikelse på 0,1 procentenhet.

e)

Om andelen grodda kärnor överstiger 2,5 %, ska ett avdrag göras på 0,05 EUR för varje ytterligare avvikelse på 0,1 procentenhet.

f)

Om andelen andra orenheter (Schwarzbesatz) överstiger 0,5 % för durumvete och 1 % för vanligt vete, korn, majs och sorghum, ska ett avdrag göras på 0,1 EUR för varje ytterligare avvikelse på 0,1 %.

g)

Om för durumvete andelen mjöliga kärnor överstiger 20 %, ska ett avdrag göras på 0,2 EUR för varje ytterligare avvikelse på 1 procentenhet eller del av 1 procentenhet.

h)

Om proteininnehållet i vete understiger 11,5 %, ska avdrag göras enligt tabell IV i bilaga VII.

i)

Om tanninhalten i sorghum som erbjuds till intervention överstiger 0,4 % av torrsubstansen, ska avdraget beräknas enligt den metod som anges i bilaga VIII.

a)

Senast varje onsdag kl. 12.00 (lokal tid i Bryssel)

b)

Onsdagen efter det att meddelandet om anbudsinfordran har offentliggjorts, de kvantiteter spannmål som bjudits ut till försäljning i enlighet med artikel 2.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 2131/93 (10).

c)

Onsdagen efter den dag då medlemsstaterna har fastställt de berörda partierna, de spannmålskvantiteter som är avsedda för gratis utdelning till de sämst ställda i gemenskapen, i enlighet med artikel 27 i förordning (EG) nr 1234/2007.

d)

Senast vid utgången av månaden efter den sista dag för övertagande som anges i artikel 6.6 i denna förordning, för varje region enligt bilaga III till förordning (EEG) nr 837/90, de genomsnittliga resultat när det gäller rymdvikt, vattenhalt, andel sönderslagna kärnor och proteininnehåll som konstaterats för de spannmålspartier som övertagits.

19.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 192/49

(1)

De representativa priserna och tilläggsbeloppen för import av vitsocker, råsocker och vissa sockerlösningar för regleringsåret 2007/2008 har fastställts genom kommissionens förordning (EG) nr 1109/2007 (3). Priserna och tilläggen ändrades senast genom kommissionens förordning (EG) nr 644/2008 (4).

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen för närvarande har tillgång till bör dessa belopp ändras enligt bestämmelserna i förordning (EG) nr 951/2006.

19.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 192/51

(1)

Efter den ändring av tillämpningsområdet för direktiv 2005/55/EG som infördes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (2) krävs det att detta direktiv ändras ytterligare genom överförandet av de relevanta tekniska kraven. Det krävs därför också att kommissionens direktiv 2005/78/EG (3), som genomför ifrågavarande direktiv, ändras.

(2)

Som en följd av ändringen av tillämpningsområdet krävs att nya krav införs i den lagstiftning om utsläpp från tunga fordon som upprättats genom direktiv 2005/55/EG. Dessa krav omfattar provningsförfaranden som ska möjliggöra typgodkännande av tunga motorer och fordon med bensindrivna motorer.

(3)

Därutöver krävs att nu gällande krav för mätning av dieselmotorers röktäthet införs i direktiv 2005/78/EG. Detta beror på upphävandet av rådets direktiv 72/306/EEG av den 2 augusti 1972 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av föroreningar från dieselmotorer som används i fordon (4) så som föreskrivs i förordning (EG) nr 715/2007.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tekniska kommittén för motorfordon.

1.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

I detta direktiv gäller följande definitioner:

a)   fordon: varje fordon enligt definitionen i artikel 2 i direktiv 70/156/EEG med en referensvikt som överstiger 2 610 kg,

b)   motor: framdrivningskällan i ett fordon för vilken typgodkännande får beviljas som separat teknisk enhet enligt definitionen i artikel 2 i direktiv 70/156/EEG.

c)   miljövänligare fordon: fordon som drivs av en motor som uppfyller de tillåtna gränsvärden för utsläpp som anges i rad C i tabellerna i punkt 6.2.1 i bilaga I.”

2.

Bilagorna I, II, III och VI till direktiv 2005/55/EG ska ändras i enlighet med bilaga I till detta direktiv.

1.

Artikel 2 ska ersättas med följande:

”Artikel 2

Genomförandeåtgärder för artiklarna 3 och 4 i direktiv 2005/55/EG fastställs i bilagorna II–VII till det här direktivet.

Bilaga VI ska tillämpas på typgodkännande av fordon med kompressionständningsmotorer och på sådana motorer.

Bilaga VII ska tillämpas på typgodkännande av fordon med gnisttändningsmotorer och på sådana motorer.”

2.

I punkt 1 i bilaga V ska avsnitt 2 ersättas med följande:

3.

Bilagorna VI och VII såsom de anges i bilaga II till detta direktiv ska tilläggas.

19.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 192/60

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 831/2002 av den 17 maj 2002 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 322/97 om gemenskapsstatistik, med avseende på tillgång till förtroliga uppgifter för vetenskapliga syften (2) fastställs dels de villkor på vilka konfidentiella uppgifter som överförts till gemenskapen får lämnas ut, dels de regler som ska gälla samarbetet mellan gemenskapen och de nationella myndigheterna för att underlätta tillgången till sådana uppgifter då de behövs för att kunna dra statistiska slutsatser i vetenskapligt syfte.

(2)

I kommissionens beslut 2004/452/EG (3) fastställs en förteckning över organ vars forskare kan få tillgång till konfidentiella uppgifter i vetenskapligt syfte.

(3)

Direktoratet för forskning, studier, utvärdering och statistik (Direction de la recherche, des études, de l’évaluation et des statistiques – DREES) under gemensam ledning av ministeriet för arbete, förbindelserna med arbetsmarknadens parter, familjefrågor och solidaritet, ministeriet för hälso- och sjukvård, ungdomsfrågor, idrott och föreningsliv samt ministeriet för budget, offentliga räkenskaper och offentlig förvaltning i Paris i Frankrike bör betraktas som ett organ som uppfyller villkoren och bör därför föras upp i förteckningen över de organ, organisationer och institutioner som avses i artikel 3.1 c i förordning (EG) nr 831/2002.

(4)

Åtgärderna i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för insynsskydd i statistik.

19.7.2008   

SV EN EN FR FR DE DE EN EN

Europeiska unionens officiella tidning

L 192/63

(1)

Enligt artikel 30.1 i ECBS-stadgan ska de nationella centralbankerna i de medlemsstater som har infört euron förse Europeiska centralbanken (ECB) med reservtillgångar och ECB har obegränsad rätt att inneha och förvalta de reservtillgångar som överförts till ECB.

(2)

Enligt artiklarna 9.2 och 12.1 i ECBS-stadgan kan ECB utöva en del av sin verksamhet och utföra vissa av sina transaktioner genom de nationella centralbankerna i euroområdet. Mot bakgrund av detta anser ECB att de nationella centralbankerna i euroområdet bör förvalta de reservtillgångar som överförts till ECB som fullmäktig för ECB.

(3)

När euroområdets nationella centralbanker deltar i förvaltningen av de reservtillgångar som överförts till ECB och de transaktioner som genomförs i samband med denna förvaltning krävs särskild dokumentation för transaktioner som omfattar ECB:s valutareserver.

(4)

Riktlinje ECB/2006/28 av den 21 december 2006 om de nationella centralbankernas förvaltning av Europeiska centralbankens reservtillgångar och den rättsliga dokumentationen för transaktioner som gäller sådana tillgångar (1) har redan ändrats en gång sedan den antogs. Ett antal förbättringsförslag har gjorts och riktlinje ECB/2006/28 bör omarbetas så att den blir mer tydlig och översiktlig.

—

nationell centralbank i euroområdet: en nationell centralbank i en medlemsstat som har infört euron,

—

europeiska jurisdiktioner: jurisdiktionerna för alla medlemsstater som har infört euron i enlighet med fördraget samt Förenade kungariket (endast England och Wales), Danmark, Schweiz och Sverige.

a)

FBE:s ramavtal för finansiella transaktioner (2004 års version) ska användas för transaktioner med motparter som bildats eller inregistrerats i enlighet med lagstiftningen i någon av de europeiska jurisdiktionerna eller i enlighet med lagstiftningen i Nordirland och Skottland.

b)

Bond Market Association Master Repurchase Agreement (i dess lydelse från september 1996) ska användas för transaktioner med motparter som bildats eller inregistrerats enligt federal lag eller delstatslag i Förenta staterna.

c)

TBMA/ISMA Global Master Repurchase Agreement (2000 års version) ska användas för transaktioner med motparter som bildats eller inregistrerats i enlighet med lagstiftningen i någon annan jurisdiktion än de som framgår av punkterna a eller b.

a)

FBE:s ramavtal för finansiella transaktioner (2004 års version) ska användas för transaktioner med motparter som bildats eller inregistrerats i enlighet med lagstiftningen i någon av de europeiska jurisdiktionerna.

b)

1992 International Swaps and Derivatives Association Master Agreement (Multicurrency – cross-border, New York law version) ska användas för transaktioner med motparter som bildats eller inregistrerats enligt federal lag eller delstatslag i Förenta staterna.

c)

1992 International Swaps and Derivatives Association Master Agreement (Multicurrency – cross-border, English law version) ska användas för transaktioner med motparter som bildats eller inregistrerats i enlighet med lagstiftningen i någon annan jurisdiktion än de som framgår av punkterna a eller b.

a)

Ett ramavtal om nettning enligt engelsk lagstiftning, på engelska, ska slutas med alla motparter enligt det avtalsutkast som bifogats såsom bilaga II a, utom sådana motparter som framgår av punkterna b, c och d.

b)

Ett ramavtal om nettning enligt fransk lagstiftning, på franska, ska slutas med alla motparter som är inregistrerade i Frankrike enligt det avtalsutkast som bifogats såsom bilaga II b.

c)

Ett ramavtal om nettning enligt tysk lagstiftning, på tyska, ska slutas med alla motparter som är inregistrerade i Tyskland enligt det avtalsutkast som bifogats såsom bilaga II c.

d)

Ett ramavtal om nettning enligt den lagstiftning som gäller i New York, på engelska, ska slutas med alla motparter som är inregistrerade i Förenta staterna enligt det avtalsutkast som bifogats såsom bilaga II d.