|
ISSN 1725-2628 |
||
|
Europeiska unionens officiella tidning |
L 188 |
|
|
||
|
Svensk utgåva |
Lagstiftning |
femtioförsta årgången |
|
Innehållsförteckning |
|
I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras |
Sida |
|
|
|
FÖRORDNINGAR |
|
|
|
* |
||
|
|
|
||
|
|
* |
Kommissionens förordning (EG) nr 668/2008 av den 15 juli 2008 om ändring av bilagorna II–V i förordning (EG) nr 2096/2005 om gemensamma krav i fråga om tillhandahållande av flygtrafiktjänster, med avseende på arbetsmetoder och driftsprocesser ( 1 ) |
|
|
|
* |
Kommissionens förordning (EG) nr 669/2008 av den 15 juli 2008 om fastställande av bilaga IC till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 om transport av avfall ( 1 ) |
|
|
|
* |
||
|
|
|
|
|
|
II Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt |
|
|
|
|
BESLUT |
|
|
|
|
Rådet |
|
|
|
|
2008/583/EG |
|
|
|
* |
||
|
|
|
2008/584/EG |
|
|
|
* |
||
|
|
|
Kommissionen |
|
|
|
|
2008/585/EG |
|
|
|
* |
Kommissionens beslut av den 7 juli 2008 om medgivande av undantag från Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster när det gäller produktion av el i Österrike [delgivet med nr K(2008) 3382] ( 1 ) |
|
|
|
|
RÄTTSAKTER SOM ANTAGITS AV ORGAN SOM INRÄTTATS GENOM INTERNATIONELLA AVTAL |
|
|
|
* |
|
|
|
III Rättsakter som antagits i enlighet med fördraget om Europeiska unionen |
|
|
|
|
RÄTTSAKTER SOM ANTAGITS I ENLIGHET MED AVDELNING V I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN |
|
|
|
* |
|
|
|
|
|
(1) Text av betydelse för EES |
|
SV |
De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid. Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk. |
I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras
FÖRORDNINGAR
|
16.7.2008 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 188/1 |
RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 666/2008
av den 15 juli 2008
om ändring av förordning (EG) nr 889/2005 om införande av vissa restriktiva åtgärder mot Demokratiska republiken Kongo
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 60 och 301,
med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/369/Gusp av den 14 maj 2008 om restriktiva åtgärder mot Demokratiska republiken Kongo (1),
med beaktande av kommissionens förslag, och
av följande skäl:
|
(1) |
Genom förordning (EG) nr 889/2005 (2) infördes restriktiva åtgärder mot Demokratiska republiken Kongo i enlighet med rådets gemensamma ståndpunkt 2005/440/Gusp (3) om restriktiva åtgärder mot Demokratiska republiken Kongo och i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1596 (2005) och senare relevanta resolutioner. |
|
(2) |
Den 31 mars 2008 beslutade FN:s säkerhetsråd genom resolution 1807 (2008) bl.a. att ändra de restriktiva åtgärdernas räckvidd när det gäller visst tekniskt bistånd, så att restriktionerna endast gäller icke-statliga enheter och enskilda personer som är verksamma på Demokratiska republiken Kongos territorium. Rådet antog den 14 maj 2008 gemensam ståndpunkt 2008/369/Gusp, som ger verkan åt resolution 1807 (2008) och upphäver gemensam ståndpunkt 2005/440/Gusp. |
|
(3) |
Förordning (EG) nr 889/2005 bör ändras i enlighet med detta. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Förordning (EG) nr 889/2005 ska ändras på följande sätt:
|
1. |
Artikel 2 ska ersättas med följande: ”Artikel 2 1. Det ska vara förbjudet att
2. Tillhandahållande av tekniskt bistånd, finansiering eller ekonomiskt bistånd till alla statliga eller andra personer, enheter eller organ i eller för användning i Demokratiska republiken Kongo, annat än tillhandahållande av sådant bistånd till Förenta nationernas uppdrag i Demokratiska republiken Kongo (Monuc) i enlighet med artikel 3.1 a, ska på förhand underrättas sanktionskommittén. Sådana underrättelser bör innehålla all nödvändig information, inbegripet i förekommande fall uppgifter om slutanvändare, föreslaget leveransdatum och transportväg.” |
|
2. |
Artikel 3 ska ersättas med följande: ”Artikel 3 1. Genom avvikelse från artikel 2 får de behöriga myndigheter som anges på de webbplatser som förtecknas i bilagan, i den medlemsstat där den som tillhandahåller tjänsten är etablerad, bevilja tillhandahållande av
2. Tillstånd får inte ges till verksamhet som redan har ägt rum.” |
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 15 juli 2008.
På rådets vägnar
M. BARNIER
Ordförande
(1) EUT L 127, 15.5.2008, s. 84.
(2) EUT L 152, 15.6.2005, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1377/2007 (EUT L 309, 27.11.2007, s. 1).
|
16.7.2008 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 188/3 |
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 667/2008
av den 15 juli 2008
om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1),
med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1580/2007 av den 21 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007 avseende sektorn för frukt och grönsaker (2), särskilt artikel 138.1, och
av följande skäl:
I förordning (EG) nr 1580/2007 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilaga XV, del A till den förordningen.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
De schablonvärden vid import som avses i artikel 138 i förordning (EG) nr 1580/2007 ska fastställas i bilagan till den här förordningen.
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den 16 juli 2008.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 15 juli 2008.
På kommissionens vägnar
Jean-Luc DEMARTY
Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling
(1) EUT L 299, 16.11.2007, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 510/2008 (EUT L 149, 7.6.2008, s. 61).
(2) EUT L 350, 31.12.2007, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 590/2008 (EUT L 163, 24.6.2008, s. 24).
BILAGA
Fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker
|
(EUR/100 kg) |
||
|
KN-nr |
Kod för tredjeland (1) |
Schablonvärde vid import |
|
0702 00 00 |
MA |
37,7 |
|
MK |
23,8 |
|
|
TR |
79,4 |
|
|
ME |
17,1 |
|
|
ZZ |
39,5 |
|
|
0707 00 05 |
MK |
21,3 |
|
TR |
102,9 |
|
|
ZZ |
62,1 |
|
|
0709 90 70 |
TR |
92,6 |
|
ZZ |
92,6 |
|
|
0805 50 10 |
AR |
85,1 |
|
US |
67,4 |
|
|
UY |
56,8 |
|
|
ZA |
104,3 |
|
|
ZZ |
78,4 |
|
|
0808 10 80 |
AR |
85,0 |
|
BR |
95,8 |
|
|
CL |
101,4 |
|
|
CN |
69,1 |
|
|
NZ |
114,8 |
|
|
US |
118,0 |
|
|
UY |
81,3 |
|
|
ZA |
104,1 |
|
|
ZZ |
96,2 |
|
|
0808 20 50 |
AR |
90,1 |
|
CL |
113,1 |
|
|
NZ |
116,2 |
|
|
ZA |
120,6 |
|
|
ZZ |
110,0 |
|
|
0809 10 00 |
TR |
178,3 |
|
XS |
127,0 |
|
|
ZZ |
152,7 |
|
|
0809 20 95 |
TR |
336,9 |
|
US |
305,5 |
|
|
ZZ |
321,2 |
|
|
0809 30 |
TR |
166,2 |
|
ZZ |
166,2 |
|
|
0809 40 05 |
IL |
153,3 |
|
XS |
107,3 |
|
|
ZZ |
130,3 |
|
(1) Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ” ZZ ” betecknar ”övrigt ursprung”.
|
16.7.2008 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 188/5 |
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 668/2008
av den 15 juli 2008
om ändring av bilagorna II–V i förordning (EG) nr 2096/2005 om gemensamma krav i fråga om tillhandahållande av flygtrafiktjänster, med avseende på arbetsmetoder och driftsprocesser
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 550/2004 av den 10 mars 2004 om tillhandahållande av flygtrafiktjänster inom det gemensamma europeiska luftrummet (”förordning om tillhandahållande av tjänster”) (1), särskilt artiklarna 4 och 6, och
av följande skäl:
|
(1) |
Bilagorna II, III, IV och V till kommissionens förordning (EG) nr 2096/2005 av den 20 december 2005 om gemensamma krav i fråga om tillhandahållande av flygtrafiktjänster (2) hänvisar till flera bilagor i konventionen angående internationell luftfart. Sedan antagandet av förordning (EG) nr 2096/2005 har de bilagorna ändrats av Internationella civila luftfartsorganisationen, vilket anges i State letters 2001/74 av den 10 augusti 2001, 2003/29 av den 28 mars 2003, 2004/16 av den 26 mars 2004, 2005/35 och 2005/39 av den 24 mars 2005, 2006/38 av den 24 mars 2006, 2006/64 av den 18 augusti 2006, 2007/11, 2007/13, 2007/19, 2007/20, 2007/23 och 2007/24 av den 30 mars 2007. Hänvisningarna i förordning (EG) nr 2096/2005 bör uppdateras så att medlemsstaternas förpliktelser enligt internationell rätt kan uppfyllas och att förenligheten med den internationella rättsliga ramen kan säkerställas. |
|
(2) |
Förordning (EG) nr 2096/2005 bör därför ändras i enlighet med detta. |
|
(3) |
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för det gemensamma luftrummet. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Förordning (EG) nr 2096/2005 ska ändras på följande sätt:
|
1. |
I bilaga II ska punkt 4 ersättas med följande: ”4. ARBETSMETODER OCH DRIFTSPROCESSER Leverantören av flygtrafikledningstjänster ska kunna visa att dess arbetsmetoder och driftsprocesser uppfyller de normer som är tillämpliga för tjänsten och luftrummet i fråga enligt följande bilagor till konvention angående internationell civil luftfart:
|
|
2. |
I bilaga III ska punkt 2 ersättas med följande: ”2. ARBETSMETODER OCH DRIFTSPROCESSER Leverantören av flygvädertjänst ska kunna visa att dess arbetsmetoder och driftsprocesser uppfyller de normer som är tillämpliga för tjänsten och luftrummet i fråga enligt följande bilagor till konvention angående internationell civil luftfart:
|
|
3. |
I bilaga IV ska punkt 2 ersättas med följande: ”2. ARBETSMETODER OCH DRIFTSPROCESSER Leverantören av flygbriefingtjänst ska kunna visa att dess arbetsmetoder och driftsprocesser uppfyller de normer som är tillämpliga för tjänsten och luftrummet i fråga enligt följande bilagor till konvention angående internationell civil luftfart:
|
|
4. |
I bilaga V ska punkt 3 ersättas med följande: ”3. ARBETSMETODER OCH DRIFTSPROCESSER Leverantören av kommunikations-, navigations- eller övervakningstjänster ska visa att dess arbetsmetoder och driftsprocesser uppfyller de normer som är tillämpliga för tjänsterna och luftrummet i fråga och som fastställs i bilaga 10 till konvention angående internationell civil luftfart:
|
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 15 juli 2008.
På kommissionens vägnar
Antonio TAJANI
Vice ordförande
(1) EUT L 96, 31.3.2004, s. 10.
(2) EUT L 335, 21.12.2005, s. 13. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 482/2008 (EUT L 141, 31.5.2008, s. 5).
|
16.7.2008 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 188/7 |
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 669/2008
av den 15 juli 2008
om fastställande av bilaga IC till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 om transport av avfall
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall (1), särskilt artikel 58.1 a, och
av följande skäl:
|
(1) |
Bilaga IC med särskilda anvisningar för ifyllande av anmälningsdokument och transportdokument ska vara färdig senast den dag då förordning (EG) nr 1013/2006 börjar tillämpas, med beaktande av OECD:s anvisningar. |
|
(2) |
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättas genom artikel 18 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/12/EG av den 5 april 2006 om avfall (2). |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Bilaga IC ska ha den lydelse som anges i bilagan till denna förordning.
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 15 juli 2008.
På kommissionens vägnar
Stavros DIMAS
Ledamot av kommissionen
(1) EUT L 190, 12.7.2006, s. 1. Förordningen ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1379/2007 (EUT L 309, 27.11.2007, s. 7).
BILAGA
”BILAGA IC
SÄRSKILDA ANVISNINGAR FÖR IFYLLANDE AV ANMÄLNINGSDOKUMENT OCH TRANSPORTDOKUMENT
I. Inledning
1. I dessa anvisningar lämnas de nödvändiga förklaringarna för att fylla i anmälningsdokument och transportdokument. Båda dokumenten är förenliga med Baselkonventionen (1) , OECD:s beslut (2) (som endast täcker transport av avfall som är avsett för återvinning inom OECD:s område) och denna förordning eftersom de beaktar de specifika krav som anges i dessa tre rättsakter. Eftersom dokumenten har gjorts så breda som möjligt för att täcka samtliga tre rättsakter är inte alla fält i respektive dokument tillämpliga för samtliga rättsakter och det kan följaktligen hända att alla fält inte ska ifyllas i ett bestämt fall. Särskilda krav avseende enbart ett kontrollsystem anges med hjälp av fotnoter. Eventuellt används i nationell genomförandelagstiftning terminologi som skiljer sig från den terminologi som antagits i Baselkonventionen och i OECD:s beslut. Till exempel används ’shipment’ (transport) i förordningen i stället för ’movement’ (transport) och rubrikerna i anmälnings- och transportdokumenten återger följaktligen denna variation genom användningen av ’movement/shipment’.
2. Dokumenten innehåller både ’disposal’ och ’recovery’ eftersom dessa ord definieras på olika sätt i de tre rättsakterna. I Europeiska gemenskapens förordning och OECD:s beslut används ’disposal’ med hänvisning till de bortskaffandeåtgärder som anges i bilaga IV A till Baselkonventionen och bilaga 5 A till OECD:s beslut, medan ’recovery’ används för de återvinningsåtgärder som anges i bilaga IV B till Baselkonventionen och bilaga 5 B till OECD:s beslut. I Baselkonventionen syftar emellertid ’disposal’ på både bortskaffande och återvinning.
3. Behöriga avsändarmyndigheter är ansvariga för att tillhandahålla och utfärda anmälnings- och transportdokument (i både pappersversioner och elektroniska versioner). De använder då anmälningskoder som ger möjlighet att spåra en särskild avfallsfrakt. Numreringen inleds med landskoden för avsändarlandet enligt förteckningen över förkortningar i ISO-standard 3166. Inom EU ska den tvåställiga landskoden följas av ett mellanslag. Därefter kan följa en frivillig extrakod med upp till fyra siffror följd av ett mellanslag (denna extrakod bestäms av den behöriga avsändarmyndigheten). Anmälningskoden måste sluta med ett sexsiffrigt nummer. Om landskoden är t.ex. XY och det sexsiffriga numret 123456, blir anmälningskoden XY 123456 om ingen extrakod används. Om extrakoden är 12 blir anmälningskoden i stället XY 12 123456. Men i de fall anmälnings- eller transportdokument överförs elektroniskt och ingen extrakod anges ska 0000 sättas in i på extrakodens plats, t.ex. XY 0000 123456. Om extrakoden innehåller mindre än fyra siffror, som fallet är med extrakoden 12, ska de återstående platserna fyllas med nollor med början framifrån. I vårt exempel blir det alltså XY 0012 123456.
4. Vissa länder kan vilja utfärda dokumenten i en pappersstorlek som är förenlig med deras nationella standarder (vanligtvis ISO A4, enligt FN:s rekommendation). För att emellertid underlätta internationell användning och beakta skillnaden mellan ISO A4 och den pappersstorlek som används i Nordamerika bör formulärens ramstorlek inte vara större än 183 x 262 mm, med marginalerna längst upp och på vänstra sidan av papperet. Anmälningsdokumentet (fält 1–21, inbegripet fotnoter) ska vara på en sida och förteckningen över förkortningar och koder som används i anmälningsdokumentet ska vara på den andra sidan. När det gäller transportdokumentet ska fält 1–19, inbegripet fotnoter, vara på en sida och fält 20–22 samt förteckningen över förkortningar och koder som används i transportdokumentet vara på den andra sidan.
II. Syftet med anmälningsdokument och transportdokument
5. Anmälningsdokumentet är avsett att ge berörda behöriga myndigheter den information som fordras för att pröva om de föreslagna avfallstransporterna kan godkännas. I dokumentet finns också utrymme för dem för att bekräfta mottagandet av anmälan och, vid behov, skriftligen ge sitt samtycke till en föreslagen transport.
6. Transportdokumentet är avsett att åtfölja en avfallssändning hela tiden från det den lämnar avfallsproducenten till ankomsten till en anläggning för bortskaffande eller återvinning i ett annat land. Alla personer som omhändertar en transport (fraktförare och eventuellt mottagare (3) ska underteckna transportdokumentet antingen vid leveransen eller mottagandet av avfallet i fråga. Det finns också utrymme i transportdokumentet för registrering av sändningen vid tullkontor i samtliga berörda länder (ett krav enligt denna förordning). Dokumentet ska slutligen användas av den relevanta anläggningen för bortskaffande eller återvinning för att intyga att avfallet har mottagits och att återvinningen eller bortskaffandet har slutförts.
III. Allmänna krav
7. En planerad transport som omfattas av förfarandet för skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande får endast ske efter det att anmälnings- och transportdokumenten har ifyllts enligt denna förordning, med beaktande av artikel 16 a och b, och under den tidsperiod som samtliga behöriga myndigheters skriftliga eller outtalade medgivande är giltigt.
8. Personer som fyller i utskrivna exemplar av dokumenten ska genomgående använda maskinskrift eller tryckbokstäver i permanent bläck. Namnteckningarna ska alltid skrivas med permanent bläck och den behöriga representantens namn ska förtydligas med tryckbokstäver. Om ett mindre misstag inträffar, till exempel att fel kod används för avfall, kan detta korrigeras med de behöriga myndigheternas medgivande. Den nya texten måste markeras och undertecknas eller stämplas och ändringens datum ska antecknas. Om större ändringar eller korrigeringar måste göras ska ett nytt formulär ifyllas.
9. Formulären har även utformats för att lätt fyllas i på elektronisk väg. När så sker ska lämpliga säkerhetsåtgärder vidtas så att formulären inte används felaktigt. Ändringar som görs i ett ifyllt formulär med de behöriga myndigheternas medgivande ska vara synliga. När elektroniska formulär som sänds via e-post används är en digital signatur nödvändig.
10. För att förenkla översättningen kräver dokumenten för ifyllandet av vissa fält en kod i stället för text. När text måste användas måste den emellertid vara på ett språk som är godtagbart för den behöriga myndigheten i destinationslandet och, vid behov, för de andra berörda myndigheterna.
11. Datum ska anges med sex siffror. Den 29 januari 2006 ska exempelvis skrivas 29.1.06 (dag, månad, år).
12. När bilagor till dokumentet måste bifogas för ytterligare upplysningar, ska varje bilaga ange det relevanta dokumentets referensnummer och det fält som den hänför sig till.
IV. Särskilda anvisningar för ifyllande av anmälningsdokument
13. Anmälaren (4) ska fylla i fält 1–18 (utom anmälningskoden i fält 3) vid tidpunkten för anmälan. I vissa tredjeländer som inte är medlemsländer i OECD kan den behöriga avsändarmyndigheten fylla i dessa fält. När anmälaren inte är samma person som den ursprungliga producenten ska producenten eller en av de personer som anges i artikel 2.15 a ii eller iii, om möjligt, också sätta sin namnteckning i fält 17 enligt vad som specificeras i artikel 4.1 andra stycket och bilaga II, del 1, punkt 26.
14. Fält 1 (se bilaga II, del 1, punkterna 2 och 4) och 2 (se bilaga II, del 1, punkt 6): Lämna den information som krävs (ange registreringsnummer endast om så är tillämpligt), adress inbegripet landets namn samt telefon- och faxnummer inbegripet landsnummer. Kontaktpersonen bör vara ansvarig för försändelsen, också då incidenter inträffar under frakten. I vissa tredjeländer får information om den behöriga avsändarmyndigheten anges i stället. Anmälaren kan vara en handlare eller mäklare enligt artikel 2.15 i denna förordning. I sådant fall ska en kopia av avtalet eller bevis för avtalet (eller en förklaring som intygar dess existens) mellan producenten, den nya producenten eller insamlaren och mäklaren eller handlaren tillhandahållas i bilaga (jfr. bilaga II, del 1, punkt 23). Telefon- och faxnummer och e-postadress ska underlätta kontakten med samtliga relevanta personer vid en olycka under transporten.
15. Vanligtvis ska mottagaren vara den anläggning för bortskaffande eller återvinning som anges i fält 10. I vissa fall kan mottagaren emellertid vara en annan person, t.ex. en handlare, mäklare (5) eller ett företag, som anges såsom den mottagande anläggningens huvudkontor eller postadress i fält 10. För att agera mottagare måste handlaren, mäklaren eller företaget omfattas av destinationslandets jurisdiktion och äga eller ha en annan form av rättslig kontroll över avfallet när transporten anländer till destinationslandet. I sådana fall ska uppgifter om handlaren, mäklaren eller företaget ifyllas i fält 2.
16. Fält 3 (se bilaga II, del 1, punkterna 1, 5, 11 och 19): När en behörig myndighet utfärdar ett anmälningsdokument ska den tillhandahålla ett identifikationsnummer i enlighet med sitt eget system som ska skrivas i detta fält (se punkt 3). I A avses med ’enskild transport’ en enda anmälan och med ’flera transporter’ en gemensam. I B, ange det slag av behandling som det transporterade avfallet är avsett för. I C syftar ’förhandsgodkännande’ på artikel 14 i denna förordning.
17. Fält 4 (se bilaga II, del 1, punkt 1), 5 (se bilaga II, del 1, punkt 17) och 6 (se bilaga II, del 1, punkt 12): För enskilda eller flera transporter anges antal transporter i fält 4 och planerat datum för enskild transport eller, när det gäller flera transporter, datum för den första och sista transporten i fält 6. I fält 5 anges avfallets uppskattade lägsta och högsta vikt i ton (1 ton är lika med 1 megagram [Mg] eller 1 000 kg). I vissa tredjeländer kan det också godtas att volymen anges i kubikmeter (1 kubikmeter är lika med 1 000 liter) eller andra SI-enheter som kilo och liter. Vid användning av andra SI-enheter kan den aktuella enheten anges och den förtryckta strykas över. Den totalt transporterade kvantiteten får inte överskrida den maximala kvantiteten i fält 5. Den planerade tiden för transporter enligt fält 6 får inte överskrida ett år, med undantag av flera transporter till återvinningsanläggningar som fått ett förhandsgodkännande enligt artikel 14 i förordningen (se punkt 16) för vilka den planerade tiden inte får överskrida tre år. Samtliga transporter måste äga rum inom giltighetsperioden för det skriftliga eller underförstådda samtycket från samtliga berörda behöriga myndigheter som utfärdats enligt artikel 9.6 i förordningen. När det gäller flera transporter kan vissa tredjeländer, på grundval av Baselkonventionen, kräva att de förväntade datumen eller den förväntade frekvensen och den uppskattade kvantiteten i varje transport ska anges i fält 5 och 6 eller i en bilaga. När en behörig myndighet utfärdar ett skriftligt godkännande av transporten och godkännandets giltighetsperiod i fält 20 skiljer sig från den period som anges i fält 6 ska den behöriga myndighetens beslut ha företräde framför uppgifterna i fält 6.
18. Fält 7 (se bilaga II, del 1, punkt 18): Typ av förpackning ska anges med koder enligt den förteckning över förkortningar och koder som åtföljer anmälningsdokumentet. Om särskilda försiktighetsåtgärder krävs vid hanteringen (som åtgärder som anges i producentens hanteringsanvisningar för anställda, hälso- och säkerhetsuppgifter, inbegripet information om hur spill ska omhändertas och skriftliga instruktioner för transport av farligt gods): kryssa för lämplig ruta och bifoga uppgifterna i bilaga.
19. Fält 8 (se bilaga II, del 1, punkterna 7 och 13): Ange den information som krävs (ange registreringsnummer endast om så är tillämpligt, adress inbegripet landets namn samt telefon- och faxnummer inbegripet landsnummer – kontaktperson bör vara ansvarig för transporten). Om mer än ett transportföretag är inblandat bifoga till anmälningsdokumentet en fullständig förteckning med nödvändig information om varje transportföretag. När transporten anordnas av en speditör, ska speditörens namn och adress och uppgifter om respektive transportföretag som är aktuellt anges i bilaga. Bevis för att transportören/transportörerna är registrerade för avfallstransporter (till exempel genom ett intyg om att sådant finns) anges i en bilaga (jfr. bilaga II, del 1, punkt 15). Transportsättet ska anges med hjälp av förkortningar som finns i den förteckning över förkortningar och koder som åtföljer anmälningsdokumentet.
20. Fält 9 (se bilaga II, del 1, punkterna 3 och 16): Lämna begärda uppgifter om producenten av avfallet (6). Producentens registreringsnummer ska anges om tillämpligt. Om anmälaren är producent av avfallet skriv då ’Samma som fält 1’. Om avfallet har producerats av mer än en producent skriv ’Se bifogad förteckning’ och bifoga en förteckning med begärda uppgifter om varje producent. Om producenten inte är känd, anges namnet på den person som äger eller kontrollerar avfallet (innehavare). Information ska också lämnas om avfallets produktionsprocess och produktionsanläggningen.
21. Fält 10 (se bilaga II, del 1, punkt 5): Lämna de begärda uppgifterna (ange transportens destination genom att kryssa för bortskaffande eller återvinningsanläggning. Registreringsnummer ska endast anges när så är tillämpligt och den faktiska platsen för bortskaffandet eller återvinningen inte befinner sig på samma adress som anläggningen. Om företaget för bortskaffande eller återvinning också är mottagaren skriv då ’Samma som fält 2’. Om åtgärden för bortskaffande eller återvinning är en åtgärd enligt D13–D15, R12 eller R13 (enligt bilagorna IIA eller IIB till direktiv 2006/12/EG om avfall) ska den anläggning som utför åtgärden anges i fält 10 liksom platsen för åtgärden. I sådant fall ska motsvarande uppgifter om påföljande anläggning eller anläggningar där påföljande åtgärder enligt R12/R13 eller D13–D15 och D1–D12 eller R1–R11 äger rum eller kan äga rum anges i bilaga. Om återvinnings- eller bortskaffandeanläggningen anges i förteckningen i kategori 5 i bilaga I till direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar ska det styrkas (till exempel genom ett intyg om att ett sådant intyg finns) i bilaga att ett giltigt tillstånd har utfärdats i enlighet med artiklarna 4 och 5 i det direktivet, om anläggningen är belägen i Europeiska gemenskapen.
22. Fält 11 (se bilaga II, del 1, punkterna 5, 19 och 20): Ange typ av återvinnings- eller bortskaffandeåtgärd med användning av R-koderna eller D-koderna i bilagorna IIA eller IIB till direktiv 2006/12/EG om avfall (se även den förteckning över förkortningar och koder som åtföljer anmälningsdokumentet) (7). Om bortskaffande- eller återvinningsåtgärden är en åtgärd med kodnummer D13–D15, R12 eller R13 ska motsvarande uppgifter om påföljande åtgärder (R12/R13 eller D13–D15 samt D1–D12 eller R1–R11) anges i bilaga. Ange även den teknik som ska användas. Om avfallet är avsett för återvinning, anges i bilaga den planerade metoden för bortskaffande av den icke-återvinningsbara delen av avfallet efter återvinningen, mängden återvunnet material jämfört med icke-återvinningsbart avfall, det uppskattade värdet av det återvunna materialet samt kostnaderna för återvinning och för bortskaffande av den icke-återvinningsbara delen av avfallet. Vidare när det gäller import till gemenskapen av avfall som är avsett för bortskaffande, lämna i förväg en vederbörligen motiverad begäran från avsändarlandet enligt artikel 41.4 i denna förordning under rubriken ’Skäl för exporten’ och bifoga denna begäran i en bilaga. Vissa tredjeländer utanför OECD kan på grundval av Baselkonventionen också begära att skälet för export anges.
23. Fält 12 (se bilaga II, del 1, punkt 16): Ange det eller de namn under vilket avfallet vanligtvis är känt eller handelsnamn och namn på de huvudsakliga beståndsdelarna (med angivande av kvantitet och/eller farlighet) och deras relativa koncentrationer (i procent) om de är kända. När det gäller blandat avfall lämna samma uppgifter för de olika delarna och ange de delar som är avsedda för återvinning. En kemisk analys av avfallets sammansättning kan begäras i enlighet med bilaga II del 3 punkt 7 till denna förordning. Bifoga ytterligare uppgifter i bilaga om nödvändigt.
24. Fält 13 (se bilaga II, del 1, punkt 16): Ange avfallets fysikaliska egenskaper vid normala temperaturer och tryck.
25. Fält 14 (se bilaga II, del 1, punkt 16): Ange avfallets identifieringskod enligt bilagorna III, IIIA, IIIB, IV eller IVA till denna förordning. Ange koden enligt det system som antagits i Baselkonventionen (led i fält 14) och när det är tillämpligt de system som antagits i OECD:s beslut (led ii) och andra klassifikationssystem (leden iii–xii). Enligt artikel 4.6 andra stycket i denna förordning ska endast en avfallskod anges (från bilagorna III, IIIA, IIIB, IV eller IVA i denna förordning) med följande två undantag: För avfall som inte omfattas av en enskild avfallskod i bilaga III, IIIB, IV eller IVA ska bara ett avfallsslag anges. För blandat avfall som inte omfattas av en enskild avfallskod i bilaga III, IIIB, IV eller IVA, om det inte anges i förteckningen i bilaga IIIA, ska koden för varje del av avfallet anges i storleksordning (i bilaga om nödvändigt).
(a) Led i:: Koderna i bilaga VIII till Baselkonventionen ska användas för avfall som omfattas av förfarandet för skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande (se bilaga IV del 1 till denna förordning). Koderna i Baselkonventionens bilaga IX ska användas för avfall som vanligtvis inte omfattas av förfarandet för skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande men som av ett särskilt skäl, såsom förorening genom farliga ämnen (jfr. bilaga III punkt 1 till denna förordning) eller annan klassifikation enligt artikel 63 i denna förordning eller nationella bestämmelser (8), omfattas av förfarandet för skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande (se bilaga III del I till denna förordning). Bilagorna VIII och IX till Baselkonventionen finns i bilaga V till denna förordning, i Baselkonventionens text samt i en instruktionsbok som är tillgänglig från Baselkonventionens sekretariat. Om ett avfallsslag inte har angivits i bilagorna VIII eller IX till Baselkonventionen, skriv ’icke förtecknat’.
(b) Led ii: Medlemsländer i OECD ska använda de OECD-koder för avfall som anges i förteckningen i bilagorna III och IV del II till denna förordning, dvs. avfall som inte har motsvarande förteckning i bilagorna till Baselkonventionen eller som har en annan kontrollnivå enligt denna förordning än den nivå som krävs enligt Baselkonventionen. Om ett avfallsslag inte har angivits i bilagorna III eller IV del II till denna förordning, skriv ’icke förtecknat’.
(c) Led iii: Europeiska unionens medlemsstater ska använda de koder som anges i Europeiska gemenskapens förteckning över avfall (se kommissionens ändrade beslut 2000/532/EG) (9). Sådana koder kan även ingå i bilaga IIIB till denna förordning.
(d) Led iv och v: Om tillämpligt, ska andra nationella identifieringskoder än EG-förteckningen över avfall som används i avsändarlandet och, om känt, i destinationslandet användas. Sådana koder kan ingå i bilagorna IIIA, IIIB eller IVA till denna förordning.
(e) Led vi: Om det är lämpligt eller begärs av berörda behöriga myndigheter, infoga här andra koder eller ytterligare uppgifter som underlättar identifikationen av avfallet.
(f) Led vii: Ange lämplig Y-kod eller lämpliga Y-koder enligt ’Avfallskategorier som ska kontrolleras’ (se bilaga I till Baselkonventionen och bilaga 1 till OECD:s beslut) eller ’Avfallskategorier som fordrar speciell behandling’ i bilaga II till Baselkonventionen (se bilaga IV del I till denna förordning eller bilaga 2 till Baselkonventionens instruktionsbok) om de finns. Krav på Y-koder finns inte enligt denna förordning och OECD:s beslut utom när avfallstransporten omfattas av en av de två ’Avfallskategorier som fordrar speciell behandling’ enligt Baselkonventionen (Y46 och Y47 eller bilaga II avfall), varvid Baselkonventionens Y-kod ska anges. Ange ändå Y-kod eller Y-koder för farligt avfall enligt artikel 1.1 a i Baselkonventionen för att uppfylla rapporteringskraven i Baselkonventionen.
(g) Led viii: Om tillämpligt, ange här lämplig H-kod eller lämpliga H-koder, dvs. koder som avser avfallsegenskaper som innebär risker (se den förteckning över förkortningar och koder som åtföljer anmälningsdokumentet). Om det inte finns några egenskaper som innebär risker enligt Baselkonventionen men avfallet är farligt enligt bilaga III till direktiv 91/689/EEG om farligt avfall, ange H-kod eller H-koder enligt denna bilaga III och skriv ’EG’ efter H-koden (t.ex. H14 EG).
(h) Led ix: Om tillämpligt, ange här den FN-klass eller de FN-klasser som avser avfallsegenskaper som innebär risker enligt FN:s klassifikation (se den förteckning över förkortningar och koder som åtföljer anmälningsdokumentet) och fordras för överensstämmelse med internationella regler för transport av farligt gods (se FN:s rekommendationer för transport av farligt gods. Modellregler (orange bok) (senaste utgåvan) (10).
(i) Led x och xi: Om tillämpligt, ange FN-nummer och FN:s transportbeteckning. Dessa används för att identifiera avfallet enligt FN:s klassifikationssystem och fordras för överensstämmelse med internationella regler för transport av farligt gods (se FN:s rekommendationer för transport av farligt gods. Modellregler (orange bok) (senaste utgåvan).
(j) Led xii: Om tillämpligt, ange här nomenklaturnummer som gör det möjligt för tullmyndigheterna att identifiera avfallet (se förteckning över koder och varor i det system för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering som utarbetats inom ramen för Världstullorganisationen).
26. Fält 15 (se bilaga II, del 1, punkterna 8–10 och 14): På rad a i fält 15 ange namn på avsändarland, transitland och mottagarland (11) eller landskoder med hjälp av förkortningarna i ISO-standard 3166 (12). På rad b ange kodnummer på respektive behörig myndighet i varje land och på rad c skriv namnet på gränsstation eller hamn och, om tillämpligt, kodnummer på införseltullkontor och utfartstullkontor i respektive land. När det gäller transitländer ange uppgifterna på rad c för införsel- och utförselpunkter. Om mer än tre transitländer är inblandade i en transport, bifoga lämpliga uppgifter i bilaga. Ange planerad transportväg mellan utförsel- och införselpunkterna, inbegripet eventuella alternativ, även under oförutsedda omständigheter, i en bilaga.
27. Fält 16 (se bilaga II, del 1, punkt 14): Lämna den information som krävs, om transporten innebär infart i, genomfart av eller utfart från Europeiska unionen.
28. Fält 17 (se bilaga II, del 1, punkterna 21–22 och 24–26): Varje exemplar av anmälningsdokumentet ska undertecknas och dateras av anmälaren (eller av handlaren eller mäklaren om de agerar anmälare) innan det sänds till de berörda ländernas behöriga myndigheter. I vissa tredjeländer kan den behöriga avsändarmyndigheten underteckna och datera. När anmälaren inte är samma person som den ursprungliga producenten ska denna producent, den nya producenten eller insamlaren, om så är genomförbart, också underteckna och datera dokumentet. Detta kan vara ogenomförbart om det finns flera producenter (förklaringar av vad som är genomförbart kan finnas i nationell lagstiftning). Vidare, om producenten inte är känd, ska den person som äger eller kontrollerar avfallet (innehavare) underteckna. Denna deklaration ska också intyga att en ansvarsförsäkring för skador på tredje part finns. Vissa tredjeländer kan fordra att ett bevis på att en försäkring eller annan ekonomisk säkerhet föreligger samt ett avtal åtföljer anmälningsdokumentet.
29. Fält 18: Ange antal bilagor som innehåller extra uppgifter och är bifogade anmälningsdokumentet (13). Varje bilaga måste innehålla en hänvisning till den anmälningskod till vilket den hör, vilket anges i ett hörn i fält 3.
30. Fält 19: Enligt Baselkonventionen ska de behöriga myndigheterna i ett eller flera mottagarländer (enligt vad som är tillämpligt) och ett eller flera transitländer utfärda en sådan bekräftelse. Enligt OECD:s beslut ska den behöriga myndigheten i mottagarlandet utfärda bekräftelsen. Vissa tredjeländer kan, i enlighet med nationell lagstiftning, fordra att den behöriga avsändarmyndigheten också utfärdar en bekräftelse.
31. Fält 20 och 21: Fält 20 ska användas av behöriga myndigheter i berörda länder för att lämna ett skriftligt godkännande. Baselkonventionen (utom om ett land har beslutat att inte fordra skriftligt godkännande för transitering och har informerat de övriga parterna om detta i enlighet med artikel 6.4 i Baselkonventionen) och vissa länder fordrar alltid ett skriftligt godkännande (enligt artikel 9.1 i denna förordning kan en behörig transitmyndighet ge ett underförstått samtycke), medan det enligt OECD:s beslut inte fordras ett skriftligt godkännande. Ange landets namn (eller landskod enligt förkortningarna i ISO-standard 3166). Om transporten omfattas av särskilda villkor, ska den behöriga myndigheten kryssa för lämplig ruta och ange villkoren i fält 21 eller i en bilaga till anmälningsdokumentet. Om en behörig myndighet vill invända mot transporten ska det göras genom att ’INVÄNDNING’ skrivs i fält 20. Fält 21, eller en separat skrivelse, kan sedan användas för att förklara skälen till invändningen.
V. Särskilda anvisningar för ifyllande av transportdokument
32. Vid tidpunkten för anmälan ska anmälaren fylla i fält 3, 4 och 9–14. Efter mottagandet av de behöriga avsändar-, mottagar- och transitmyndigheternas samtycke (eller, när det gäller den behöriga transitmyndigheten, om dess underförstådda samtycke kan antas) och innan själva transporten inleds ska anmälaren fylla i fält 2, 5–8 (utom transportmedel, datum för övertagande och namnteckning), 15 och, om lämpligt, 16. I vissa tredjeländer som inte är medlemsländer i OECD kan den behöriga avsändarmyndigheten fylla i dessa fält i stället för anmälaren. Vid tidpunkten för övertagandet av sändningen ska transportören eller hans företrädare fylla i transportmedel, datum för övertagande och namnteckning, vilket anges i fält 8 a–c och, om lämpligt, 16. Mottagaren ska fylla i fält 17 om han inte är den som ska sköta bortskaffandet eller återvinningen och när han övertar ansvaret för en transport efter det att den anländer till mottagarlandet och, om lämpligt, 16.
33. Fält 1: Den behöriga avsändningsmyndigheten ska fylla i anmälningskoden (som kopieras från fält 3 i anmälningsdokumentet).
34. Fält 2 (se bilaga II, del 2, punkt 1): När det gäller en generell anmälan av flera transporter, för in transportens serienummer och det totala antal planerade transporter som angivits i fält 4 i anmälningsdokumentet (för till exempel in ’4/11’ för den fjärde transporten av elva planerade transporter inom ramen för den gemensamma anmälan i fråga). När det gäller en enstaka anmälan, för in ’1/1’.
35. Fält 3 och 4: Ange samma uppgifter om anmälaren (14) och mottagaren som i fält 1 och 2 i anmälningsdokumentet.
36. Fält 5 (se bilaga II, del 2, punkt 6): Ange faktisk vikt i ton (1 ton är lika med 1 megagram [Mg] eller 1 000 kilo avfall). I vissa tredjeländer kan det godkännas att volymen anges i kubikmeter (1 kubikmeter är lika med 1 000 liter) eller andra SI-enheter, t.ex. kilo och liter. Vid användning av en andra SI-enheter ska den aktuella enheten anges och den förtryckta strykas över. Bifoga, när det är möjligt, kopior av vägningskvitton.
37. Fält 6 (se bilaga II, del 2, punkt 2): Ange det datum då transporten faktiskt börjar. (Se även instruktionen om fält 6 i anmälningsdokumentet.)
38. Fält 7 (se bilaga II, del 2, punkterna 7 och 8): Förpackningsslag ska anges med de koder som anges i den förteckning över förkortningar och koder som åtföljer transportdokumentet. Om försiktighetsåtgärder för särskild hantering fordras, t.ex. åtgärder som anges i producentens hanteringsanvisningar för anställda, hälso- och säkerhetsuppgifter, information om hur spill ska omhändertas och transportkort, kryssa för lämplig ruta och bifoga informationen i en bilaga. För också in det antal förpackningar som ingår i sändningen.
39. Fält 8 (a), (b) och (c) (se bilaga II, del 2, punkterna 3 och 4): Lämna den information som krävs (ange registreringsnummer endast om så är tillämpligt, adress inbegripet landets namn samt telefon- och faxnummer inbegripet landsnummer). När fler än tre transportörer är inblandade ska uppgifter om varje transportör bifogas transportdokumentet. Transportmedel, övertagandedatum och en underskrift ska anges av den transportör eller företrädare för transportören som övertar ansvaret för sändningen. En kopia av det undertecknade dokumentet ska bevaras av anmälaren. Vid varje påföljande överföring av sändningen måste den nya transportör eller företrädare för transportören som övertar ansvaret för sändningen uppfylla samma krav och också underteckna dokumentet. En kopia av det undertecknade dokumentet ska bevaras av den föregående transportören.
40. Fält 9: Kopiera de uppgifter som anges i fält 9 i anmälningsdokumentet.
41. Fält 10 och 11: Kopiera de uppgifter som anges i fält 10 och 11 i anmälningsdokumentet. Om företaget för bortskaffande eller återvinning också är mottagaren skriv då i fält 10 ’Samma som fält 4’. Om åtgärden för bortskaffande eller återvinning är en åtgärd enligt kategori D13–D15, R12 eller R13 (enligt bilagorna IIA eller IIB till direktiv 2006/12/EG om avfall) är uppgifterna om den anläggning som utför åtgärden i fält 10 tillräckliga. Inga ytterligare uppgifter om påföljande anläggningar som vidtar åtgärder enligt koderna R12/R13 eller D13–D15 och åtgärder enligt koderna D1–D12 eller R1–R11 behöver anges i transportdokumentet.
42. Fält 12, 13 och 14: Kopiera de uppgifter som anges i fält 12, 13 och 14 i anmälningsdokumentet.
43. Fält 15 (se bilaga II, del 2, punkt 9): Vid tidpunkten för transporten ska anmälaren (eller handlaren eller mäklaren om mäklaren eller handlaren agerar anmälare) underteckna och datera transportdokumentet. I vissa tredjeländer kan den behöriga avsändarmyndigheten eller avfallsgenereraren enligt Baselkonventionen underteckna och datera transportdokumentet. Bifoga, enligt artikel 16 c i denna förordning, kopior av det anmälningsdokument som innehåller det skriftliga godkännandet, inklusive villkor, från de behöriga myndigheter som berörs av transportdokumentet. Vissa tredjeländer kan fordra att original bifogas.
44. Fält 16 (se bilaga II, del 2, punkt 5): Detta fält kan användas av alla personer som är inblandade i en transport (anmälaren eller den behöriga avsändarmyndigheten, om lämpligt, mottagaren, behöriga myndigheter, transportören) i särskilda fall där mer ingående uppgifter fordras enligt nationell lagstiftning om en viss fråga (till exempel uppgift om den hamn där omlastning till ett annat transportsätt sker, antal containrar och deras identifikationsnummer, eller ytterligare bevis eller stämplar som anger att transporten har godkänts av behöriga myndigheter). Ange planerad transportväg (utförsel- och införselpunkter i varje berört land, inbegripet tullkontor för införsel- och/eller utförsel och/eller export från gemenskapen) samt rutt (väg mellan utförsel- och införselpunkterna) inbegripet eventuella alternativ, även under oförutsedda omständigheter eller bifoga i en bilaga.
45. Fält 17: Detta fält ska fyllas i av mottagaren om det inte är anläggningen för bortskaffande eller återvinning (se punkt 15 ovan) och om mottagaren övertar ansvaret för avfallet efter det att transporten anländer till mottagarlandet.
46. Fält 18: Detta fält ska fyllas i av en auktoriserad företrädare för bortskaffande- eller återvinningsanläggningen efter mottagandet av avfallssändningen. Kryssa för rutan för anläggningsslag. När det gäller mottagen mängd, se de särskilda anvisningarna om fält 5 (punkt 36). En undertecknad kopia av transportdokumentet ska lämnas till den sista transportören. Om transporten avvisas av något skäl måste företrädaren för bortskaffande- eller återvinningsanläggningen omedelbart ta kontakt med sin behöriga myndighet. Enligt artikel 16 d eller 15 c i denna förordning och OECD:s beslut måste undertecknade kopior av transportdokumentet skickas inom tre dagar till anmälaren och de behöriga myndigheterna i de berörda länderna (med undantag av transitländer i OECD som har informerat OECD:s sekretariat om att de inte vill ta emot sådana kopior av transportdokumentet). Originalet av transportdokumentet ska bevaras i bortskaffande- eller återvinningsanläggningen.
47. Mottagandet av avfallssändningen måste intygas av alla anläggningar som utför bortskaffande- eller återvinningsåtgärder, inbegripet åtgärder enligt D13–D15, R12 eller R13. En anläggning som utför åtgärder enligt D13–D15, R12/R13 eller enligt D1–D12 eller R1–11 efter en åtgärd enligt D13–D15, R12 eller R13 i samma land är emellertid inte skyldig att intyga mottagandet av sändningen från en anläggning för åtgärder enligt D13–D15, R12 eller R13. I detta fall behöver således fält 18 inte användas för det slutliga mottagandet av sändningen. Ange också typ av bortskaffande- eller återvinningsåtgärd med hjälp av R-koder eller D-koder enligt bilagorna IIA eller IIB till direktiv 2006/12/EG om avfall samt beräknat datum för slutförande av bortskaffandet eller återvinningen.
48. Fält 19: Detta fält ska fyllas i av bortskaffande- eller återvinningsanläggningen för att intyga att bortskaffandet eller återvinningen av avfallet har slutförts. Enligt artikel 16 e eller 15 d i denna förordning och OECD:s beslut måste så snart som möjligt men senast 30 dagar från det att återvinningen eller bortskaffandet slutförts, och högst ett kalenderår från det att avfallet tagits emot, undertecknade kopior av transportdokumentet med fält 19 ifyllt skickas till anmälaren och den behöriga avsändar-, transit- (inte ett krav i OECD:s beslut) och mottagarmyndigheten. Vissa tredjeländer som inte är medlemsländer i OECD kan i enlighet med Baselkonventionen fordra att undertecknade kopior av dokumentet med fält 19 ifyllt måste skickas till anmälaren och den behöriga avsändarmyndigheten. När det gäller bortskaffande- eller återvinningsåtgärder enligt D13–D15, R12 eller R13 räcker uppgifterna i fält 10 om den anläggning som utför sådana åtgärder, och ytterligare uppgifter om eventuella påföljande anläggningar som utför åtgärder enligt R12/R13 eller D13–D15 och D1–D12 eller R1–R11 behöver inte införas i transportdokumentet.
49. Bortskaffandet eller återvinningen av avfall måste intygas av den anläggning som utför bortskaffande- eller återvinningsåtgärder, inbegripet åtgärder enligt D13–D15, R12 eller R13. En anläggning som utför åtgärder enligt D13–D15, R12 eller R13 eller åtgärder enligt D1–D12 eller R1–R11 efter en åtgärd enligt D13–D15, R12 eller R13 i samma land ska inte använda fält 19 för att intyga återvinningen eller bortskaffandet av avfallet eftersom detta fält redan har fyllts i av den anläggning som utfört åtgärder enligt D13–D15, R12 eller R13. Sättet att intyga bortskaffandet eller återvinningen i detta fall måste fastställas av varje land för sig.
50. Fält 20, 21 och 22: Fälten måste användas för tullkontorens kontroll vid gemenskapens gränser.”
(1) Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter av farligt avfall och deras bortskaffande, 22 mars 1989. Se www.basel.int
(2) OECD-rådets beslut C(2001) 107/slutlig rörande revidering av beslut C(92) 39/slutlig om kontroll av gränsöverskridande transporter av avfall avsett för återvinning. Det förra beslutet är en konsolidering av texter som antogs av rådet den 14 juni 2001 och den 28 februari 2002 (med ändringar).
Se http://www.oecd.org/department/0,2688,en_2649_34397_1_1_1_1_1,00.html
(3) Utanför EG kan termen ’importföretag’ användas i stället för ’mottagare’.
(4) Utanför EG kan termen ’exportföretag’ användas i stället för ’anmälare’.
(5) I vissa tredjeländer som är medlemmar av OECD kan termen ’godkänd handlare’ (’recognised trader’) användas i enlighet med OECD:s beslut.
(6) Utanför Europeiska gemenskapen kan ’genererare’ användas i stället för ’producent’.
(7) I Europeiska gemenskapen skiljer sig definitionen av en R1-åtgärd i förteckningen över förkortningar från den definition som används i Baselkonventionen och OECD:s beslut, och följaktligen anges båda formuleringarna. Det finns andra skillnader mellan den terminologi som används i Europeiska gemenskapen och den som används i Baselkonventionen och OECD:s beslut, vilka inte berör förteckningen över förkortningar.
(8) Kommissionens förordning (EG) nr 1418/2007 av den 29 november 2007 om export för återvinning av visst avfall som förtecknas i bilaga III eller IIIA till förordning (EG) nr 1013/2006 till länder som inte omfattas av OECD-beslutet om kontroll av gränsöverskridande transporter av avfall (EUT L 316, 4.12.2007, s. 6).
(9) Se http://europa.eu.int/eur-lex/en/consleg/main/2000/en_2000D0532_index.html
(10) Se http://www.unece.org/trans/danger/danger.htm
(11) I Baselkonventionen används termen ’stat’ i stället för ’land’.
(12) Utanför Europeiska gemenskapen kan ’export’ och ’import’ användas i stället för ’avsändare’ och ’mottagare’.
(13) Se fält 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 14, 15, 20 eller 21 och, om extra uppgifter och dokumentation fordras av de behöriga myndigheterna, se de olika punkterna i del 3 av bilaga II till denna förordning som inte ingår i fält.
(14) I vissa tredjeländer kan sådana uppgifter om den behöriga myndigheten lämnas i stället.
|
16.7.2008 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 188/16 |
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 670/2008
av den 15 juli 2008
om införande av en beteckning i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar (Arroz Carolino das Lezírias Ribatejanas (SGB))
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (1), särskilt artikel 7.4 första stycket, och
av följande skäl:
|
(1) |
I enlighet med artikel 6.2 första stycket i förordning (EG) nr 510/2006 har Portugals begäran om registrering av beteckningen ”Arroz Carolino das Lezírias Ribatejanas” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (2). |
|
(2) |
Inga invändningar enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 510/2006 har inkommit till kommissionen och därför bör denna beteckning registreras. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Den beteckning som anges i bilagan till denna förordning ska registreras.
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 15 juli 2008.
På kommissionens vägnar
Mariann FISCHER BOEL
Ledamot av kommissionen
(1) EUT L 93, 31.3.2006, s. 12. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 417/2008 (EUT L 125, 9.5.2008, s. 27).
BILAGA
Jordbruksprodukter i bilaga I till fördraget avsedda att användas som livsmedel:
|
Klass 1.6 |
Frukt, grönsaker och spannmål, bearbetade eller obearbetade |
PORTUGAL
Arroz Carolino das Lezírias Ribatejanas (SGB)
|
16.7.2008 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 188/18 |
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 671/2008
av den 15 juli 2008
om fastställande av importtullar inom spannmålssektorn som ska gälla från och med den 16 juli 2008
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1),
med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1249/96 av den 28 juni 1996 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 1766/92 vad avser importtullarna inom spannmålssektorn (2), särskilt artikel 2.1, och
av följande skäl:
|
(1) |
Enligt artikel 136.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska importtullen för produkter som omfattas av KN-numren 1001 10 00 , 1001 90 91 , ex 1001 90 99 (vanligt vete av hög kvalitet), 1002 , ex 1005 utom hybrider för utsäde, samt ex 1007 , utom hybrider för utsäde, motsvara det interventionspris som gäller för sådana produkter vid import och ökas med 55 % minus det cif-importpris som gäller för sändningen i fråga. Denna tull får dock inte vara högre än tullsatsen i Gemensamma tulltaxan. |
|
(2) |
Enligt artikel 136.2 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska, för beräkning av den importtull som avses i punkt 1 i den artikeln, representativa cif-importpriser upprättas regelbundet för produkterna i fråga. |
|
(3) |
Enligt artikel 2.2 i förordning (EG) nr 1249/96 ska det pris som ska användas vid beräkningen av importtullen för produkter som omfattas av KN-nummer 1001 10 00 , 1001 90 91 , ex 1001 90 99 (vete av hög kvalitet), 1002 00 , 1005 10 90 , 1005 90 00 och 1007 00 90 vara det dagliga representativa cif-importpris som fastställs på det sätt som anges i artikel 4 i den förordningen. |
|
(4) |
De importtullar som ska gälla från och med den 16 juli 2008 och som ska tillämpas till dess att ett nytt fastställande träder i kraft bör fastställas. |
|
(5) |
I enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 608/2008 av den 26 juni 2008 om tillfälligt upphävande av importtullarna för vissa typer av spannmål för regleringsåret 2008/2009 (3), bör dock tillämpningen av vissa tullar som fastställs genom den här förordningen tillfälligt upphävas. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Från och med den 16 juli 2008 gäller de importtullar som fastställs i bilaga I till den här förordningen på grundval av beräkningsgrunderna i bilaga II inom den spannmålssektor som avses i artikel 136.1 i förordning (EG) nr 1234/2007.
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den 16 juli 2008.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 15 juli 2008.
På kommissionens vägnar
Jean-Luc DEMARTY
Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling
(1) EUT L 299, 16.11.2007, s. 1. Förordningen senast ändrad genom Kommissionens förordning (EG) nr 510/2008 (EUT L 149, 7.6.2008, s. 61).
(2) EGT L 161, 29.6.1996, s. 125. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1816/2005 (EUT L 292, 8.11.2005, s. 5).
BILAGA I
Importtullar för de produkter som avses i artikel 136.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 och som ska gälla från och med den 16 juli 2008
|
KN-nr |
Varuslag |
Importtull (1) (EUR/t) |
|
1001 10 00 |
Durumvete: av hög kvalitet |
0,00 (2) |
|
av medelhög kvalitet |
0,00 (2) |
|
|
av låg kvalitet |
0,00 (2) |
|
|
1001 90 91 |
Vanligt vete, för utsäde |
0,00 |
|
ex 1001 90 99 |
Vanligt vete av hög kvalitet, av annat slag än för utsäde |
0,00 (2) |
|
1002 00 00 |
Råg |
0,00 (2) |
|
1005 10 90 |
Utsädesmajs annan än hybridmajs |
0,00 |
|
1005 90 00 |
Majs av annat slag än för utsäde (3) |
0,00 (2) |
|
1007 00 90 |
Sorghum av andra slag än hybrider för utsäde |
0,00 (2) |
(1) Enligt artikel 2.4 i förordning (EG) nr 1249/96 skall importtullen för varor, som anländer till gemenskapen via Atlanten eller Suezkanalen, minskas med
|
— |
3 euro/ton om lossningshamnen ligger i Medelhavet, |
|
— |
2 euro/ton om lossningshamnen ligger i Danmark, Estland, Irland, Lettland, Litauen, Polen, Finland, Sverige eller Förenade kungariket eller vid den Iberiska halvöns Atlantkust. |
(2) I enlighet med förordning (EG) nr 608/2008 är tillämpningen av denna tullsats upphävd.
(3) Om villkoren i artikel 2.5 i förordning (EG) nr 1249/96 är uppfyllda har importören rätt till en schablonmässig minskning av importtullen med 24 euro/ton.
BILAGA II
Beräkningsgrunder för importtullarna i bilaga I
30.6.2008-14.7.2008
|
1. |
Genomsnitt enligt artikel 2.2 i förordning (EG) nr 1249/96:
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
2. |
Genomsnitt enligt artikel 2.2 i förordning (EG) nr 1249/96:
|
(1) Bidrag med 14 EUR/ton ingår (artikel 4.3 i förordning (EG) nr 1249/96).
(2) Avdrag med 10 EUR/ton (artikel 4.3 i förordning (EG) nr 1249/96).
(3) Avdrag med 30 EUR/ton (artikel 4.3 i förordning (EG) nr 1249/96).
II Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt
BESLUT
Rådet
|
16.7.2008 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 188/21 |
RÅDETS BESLUT
av den 15 juli 2008
om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av beslut 2007/868/EG
(2008/583/EG)
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2580/2001 av den 27 december 2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism (1), särskilt artikel 2.3, och
av följande skäl:
|
(1) |
Den 20 december 2007 antog rådet beslut 2007/868/EG om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism (2), varvid en uppdaterad förteckning fastställdes över de personer och enheter på vilka förordningen är tillämplig. |
|
(2) |
Rådet har för samtliga personer, grupper och enheter där det var praktiskt möjligt lagt fram motiveringar där man förklarar varför de har upptagits i förteckningen i beslut 2007/868/EG. Beträffande en grupp och tre personer delgavs dessa en ändrad motivering i april 2008 i den utsträckning detta var möjligt. |
|
(3) |
I ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning den 22 december 2007 (3) informerade rådet personerna, grupperna och enheterna i förteckningen i beslut 2007/868/EG om att det hade beslutat att låta dem kvarstå i förteckningen. Rådet informerade även de berörda personerna, grupperna och enheterna om att de kunde ansöka om att erhålla rådets motivering till att de förts upp på förteckningen (såvida motiveringen inte redan hade delgivits dem). |
|
(4) |
Rådet har i enlighet med artikel 2.3 i den förordningen genomfört en total översyn av förteckningen över de personer, grupper och enheter på vilka förordning (EG) nr 2580/2001 är tillämplig. Härvid har rådet beaktat de synpunkter som det erhållit från berörda. |
|
(5) |
Beträffande en grupp har rådet tagit hänsyn till att det beslut från en behörig myndighet som tjänade som motivering till att denna grupp upptogs i förteckningen inte längre gäller sedan den 24 juni 2008. Emellertid har nya uppgifter beträffande denna grupp kommit till rådets kännedom. Rådet ansåg att dessa nya uppgifter motiverar att gruppen tas upp i förteckningen. |
|
(6) |
Rådet har fastställt att en enhet och en person bör avföras från förteckningen över de personer, grupper och enheter på vilka förordning (EG) nr 2580/2001 är tillämplig. |
|
(7) |
Rådet har således konstaterat att, med undantag för den person som nämns i skäl sex, övriga personer, grupper och enheter som finns upptagna i förteckningen i bilagan till gemensam ståndpunkt 2007/871/Gusp (4) har varit inblandade i terroristhandlingar i den mening som avses i artikel 1.2 och 1.3 i rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931/Gusp av den 27 december 2001 om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism (5), att ett beslut avseende dem har fattats av en behörig myndighet i den mening som avses i artikel 1.4 i den gemensamma ståndpunkten samt att de även i fortsättningen bör omfattas av de särskilda restriktiva åtgärder som föreskrivs i förordning (EG) nr 2580/2001. |
|
(8) |
Förteckningen över de personer, grupper och enheter på vilka förordning (EG) nr 2580/2001 är tillämplig bör uppdateras i enlighet med detta. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Den förteckning som avses i artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 ska ersättas med förteckningen i bilagan till detta beslut.
Artikel 2
Beslut 2007/868/EG upphör härmed att gälla.
Artikel 3
Detta beslut får verkan samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
Utfärdat i Bryssel den 15 juli 2008.
På rådets vägnar
M. BARNIER
Ordförande
(1) EGT L 344, 28.12.2001, s. 70. Förordningen senast ändrad genom beslut 2007/868/EG (EUT L 340, 22.12.2007, s. 100).
(2) EUT L 340, 22.12.2007, s. 100. Beslutet senast ändrat genom beslut 2008/343/EG (EUT L 116, 30.4.2008, s. 25).
(3) EUT C 314, 22.12.2007, s. 42.
(4) Ändrad genom rådets gemensamma ståndpunkt 2008/346/Gusp av den 29 april 2008 (EUT L 116, 30.4.2008, s. 53).
BILAGA
Förteckning över personer, grupper och enheter som avses i artikel 1
1. PERSONER
|
1. |
ABOU, Rabah Naami (alias Naami Hamza, alias Mihoubi Faycal, alias Fellah Ahmed, alias Dafri Rèmi Lahdi), född den 1.2.1966 i Alger (Algeriet), – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
2. |
ABOUD, Maisi (alias schweiziske Abderrahmane), född den 17.10.1964 i Alger (Algeriet), – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
3. |
AL-MUGHASSIL, Ahmad Ibrahim (alias ABU OMRAN, alias AL-MUGHASSIL, Ahmed Ibrahim), född den 26.6.1967 i Qatif-Bab al Shamal (Saudiarabien), saudisk medborgare |
|
4. |
AL-NASSER, Abdelkarim Hussein Mohamed, född i Al Ihsa (Saudiarabien), saudisk medborgare |
|
5. |
AL YACOUB, Ibrahim Salih Mohammed, född den 16.10.1966 i Tarut (Saudiarabien), saudisk medborgare |
|
6. |
ARIOUA, Azzedine, född den 20.11.1960 i Constantine (Algeriet) – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
7. |
ARIOUA, Kamel (alias Lamine Kamel), född den 18.8.1969 i Constantine (Algeriet) – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
8. |
ASLI, Mohamed (alias Dahmane Mohamed), född den 13.5.1975 i Ain Taya (Algeriet) – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
9. |
ASLI, Rabah född den 13.5.1975 i Ain Taya (Algeriet) – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
10. |
ATWA, Ali (alias BOUSLIM, Ammar Mansour, alias SALIM, Hassan Rostom), Libanon, född 1960 i Libanon, libanesisk medborgare |
|
11. |
BOUYERI, Mohammed (alias Abu ZUBAIR, alias SOBIAR, alias Abu ZOUBAIR), född den 8.3.1978 i Amsterdam (Nederländerna) – medlem i ”Hofstadgroep” |
|
12. |
DARIB, Noureddine (alias Carreto, alias Zitoun Mourad), född den 1.2.1972 i Algeriet – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
13. |
DJABALI, Abderrahmane (alias Touil), född den 1.6.1970 i Algeriet – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
14. |
EL FATMI, Nouredine (alias Nouriddin EL FATMI, alias Nouriddine EL FATMI, alias Noureddine EL FATMI, alias Abu AL KA'E KA'E, alias Abu QAE QAE, alias FOUAD, alias FZAD, alias Nabil EL FATMI, alias Ben MOHAMMED, alias Ben Mohand BEN LARBI, alias Ben Driss Muhand IBN LARBI, alias Abu TAHAR, alias EGGIE), född den 15.8.1982 i Midar (Marocko), pass (Marocko) nr N829139 – medlem i ”Hofstadgroep” |
|
15. |
EL-HOORIE, Ali Saed Bin Ali (alias AL-HOURI, Ali Saed Bin Ali, alias EL-HOURI, Ali Saed Bin Ali), född den 10.7.1965, eller den 11.7.1965 in El Dibabiya (Saudiarabien), saudisk medborgare |
|
16. |
FAHAS, Sofiane Yacine, född den 10.9.1971 i Alger (Algeriet) – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
17. |
IZZ-AL-DIN, Hasan (alias GARBAYA, AHMED, alias SA-ID, alias SALWWAN, Samir), Libanon, född 1963 i Libanon, libanesisk medborgare |
|
18. |
LASSASSI, Saber (alias Mimiche), född den 30.11.1970 i Constantine (Algeriet) – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
19. |
MOHAMMED, Khalid Shaikh (alias ALI, Salem, alias BIN KHALID, Fahd Bin Adballah, alias HENIN, Ashraf Refaat Nabith, alias WADOOD, Khalid Adbul), född den 14.4.1965, eller den 1.3.1964 i Pakistan, pass nr 488555 |
|
20. |
MOKTARI, Fateh (alias Ferdi Omar), född den 26.12.1974 i Hussein Dey (Algeriet) – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
21. |
NOUARA, Farid, född den 25.11.1973 i Alger (Algeriet) – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
22. |
RESSOUS, Hoari (alias Hallasa Farid), född den 11.9.1968 i Alger (Algeriet) – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
23. |
SEDKAOUI, Noureddine (alias Nounou), född den 23.6.1963 i Alger (Algeriet) – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
24. |
SELMANI, Abdelghani (alias Gano), född den 14.6.1974 i Alger (Algeriet) – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
25. |
SENOUCI, Sofiane, född den 15.4.1971 i Hussein Dey (Algeriet) – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
26. |
SISON, Jose Maria (alias Armando Liwanag, alias Joma), född den 8.2.1939 i Cabugao (Filippinerna) – spelar en ledande roll i Filippinernas kommunistparti, inbegripet ”NPA” |
|
27. |
TINGUALI, Mohammed (alias Mouh di Kouba), född den 21.4.1964 i Blida (Algeriet) – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
28. |
WALTERS, Jason Theodore James (alias Abdullah, alias David), född den 6.3.1985 i Amersfoort (Nederländerna), pass (Nederländerna) nr NE8146378 – medlem i ”Hofstadgroep” |
2. GRUPPER OCH ENHETER
|
1. |
”Abu Nidal Organisation” – ”ANO”, (alias ”Fatah Revolutionary Council”, alias ”Arab Revolutionary Brigades”, alias ”Black September” alias ”Revolutionary Organisation of Socialist Muslims”) |
|
2. |
”Al-Aqsa-martyrbrigaden” (”Al-Aqsa Martyrs' Brigade”) |
|
3. |
”Al-Aqsa e.V.” |
|
4. |
”Al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
5. |
”Aum Shinrikyo” (alias ”AUM”, alias ”Aum Supreme Truth”, alias ”Aleph”) |
|
6. |
”Babbar Khalsa” |
|
7. |
”Filippinernas kommunistparti”, inbegripet ”Nya folkarmén” (”New People’s Army”) – ”NPA”, Filippinerna, med koppling till SISON José Maria (alias Armando Liwanag, alias Joma, som spelar en ledande roll i ”Filippinernas kommunistparti”, inbegripet ”NPA”) |
|
8. |
”Gama'a al-Islamiyya”), (alias Al-Gama'a al-Islamiyya) – ”Islamiska gruppen”, ”Islamic Group””IG”) |
|
9. |
”İslami Büyük Doğu Akıncılar Cephesi” – ”IBDA-C” (”Great Islamic Eastern Warriors Front”) |
|
10. |
”Hamas” (inklusive ”Hamas-Izz al-Din al-Qassem”) |
|
11. |
”Hizbul Mujahideen” – ”HM” |
|
12. |
”Hofstadgroep” |
|
13. |
”Holy Land Foundation for Relief and Development” |
|
14. |
”International Sikh Youth Federation” – ”ISYF” |
|
15. |
”Kahane Chai” (alias ”Kach”) |
|
16. |
”Khalistan Zindabad Force” – ”KZF” |
|
17. |
”Kurdistan Workers' Party” – ”PKK”, (alias ”KADEK”, alias ”KONGRA-GEL”) |
|
18. |
”Tamilska befrielsetigrarna” (”Liberation Tigers of Tamil Eelam” – ”LTTE”) |
|
19. |
”Mujahedin-e Khalq Organisation” – ”MEK” eller ”MKO”, minus ”National Council of Resistance of Iran” – ”NCRI” (alias ”The National Liberation Army of Iran” – ”NLA” (den militanta grenen av ”MEK”), alias ”People's Mujahidin of Iran” – ”PMOI”, alias ”Muslim Iranian Student's Society”) |
|
20. |
”Ejército de Liberación Nacional” (”Nationella befrielsearmén”) |
|
21. |
”Palestine Liberation Front” – ”PLF” |
|
22. |
”Palestinian Islamic Jihad” (”Palestinska islamiska Jihad”) – ”PIJ” |
|
23. |
”Popular Front for the Liberation of Palestine” – ”PFLP” |
|
24. |
”Popular Front for the Liberation of Palestine – General Command”, (alias ”PFLP – General Command”) |
|
25. |
”Fuerzas armadas revolucionarias de Colombia” (”Colombias revolutionära beväpnade styrkor”) – ”FARC” |
|
26. |
”Devrimci Halk Kurtuluș Partisi-Cephesi” – ”DHKP/C”, (alias ”Devrimci Sol” (”Revolutionary Left”), alias ”Dev Sol”) (”Revolutionary People's Liberation Army/Front/Party”) |
|
27. |
”Sendero Luminoso” – ”SL” (”Den lysande stigen”) |
|
28. |
”Stichting Al Aqsa” (alias ”Stichting Al Aqsa Nederland”, alias ”Al Aqsa Nederland”) |
|
29. |
”Teyrbazen Azadiya Kurdistan” – ”TAK”, (alias ”Kurdistans frihetsfalkar”, alias ”Kurdistans frihetshökar”) |
|
30. |
”Autodefensas Unidas de Colombia” – ”AUC” (”Förenade självförsvarsstyrkorna i Colombia”) |
|
16.7.2008 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 188/26 |
RÅDETS BESLUT
av den 15 juli 2008
om ändring av beslut 2006/493/EG om fastställande av beloppet för gemenskapsstödet till landsbygdsutveckling för perioden 1 januari 2007–31 december 2013, fördelningen per år och det lägsta belopp som ska koncentreras till regioner som kan komma i fråga för stöd inom ramen för konvergensmålet
(2008/584/EG)
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (1), särskilt artikel 69.1,
med beaktande av kommissionens förslag, och
av följande skäl:
|
(1) |
Genom rådets beslut 2006/493/EG (2) fastställs gemenskapsstödet till landsbygdsutveckling för perioden 1 januari 2007–31 december 2013, fördelningen per år och det lägsta belopp som ska koncentreras till regioner som kan komma i fråga för stöd inom ramen för konvergensmålet. |
|
(2) |
Eftersom den budgetansvariga myndigheten i enlighet med bestämmelserna i punkt 48 i det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet (3) har beslutat att överföra vissa åtagandebemyndiganden som inte utnyttjades för gemenskapens stöd till landsbygdsutveckling enligt förordning (EG) nr 1698/2005 under 2007 bör beslut 2006/493/EG ändras i syfte att överföra dessa anslag till perioden 1 januari 2008–31 december 2013. |
|
(3) |
Beslut 2006/493/EG bör därför ändras i enlighet med detta. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Bilagan till beslut 2006/493/EG ska ersättas med bilagan till detta beslut.
Artikel 2
Detta beslut ska tillämpas från och med den 1 januari 2008.
Utfärdat i Bryssel den 15 juli 2008.
På rådets vägnar
M. BARNIER
Ordförande
(1) EUT L 277, 21.10.2005, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 146/2008 (EUT L 46, 21.2.2008, s. 1).
(2) EUT L 195, 15.7.2006, s. 22.
(3) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. Avtalet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets beslut 2008/371/EG (EUT L 128, 16.5.2008, s. 8).
BILAGA
”BILAGA
Totalt belopp för åtagandebemyndiganden för perioden 2007–2013, fördelningen per år och det lägsta belopp som ska koncentreras till regioner som kan komma i fråga för stöd inom ramen för konvergensmålet (*1)
|
2004 års priser i euro (*2) |
2007 |
2008 |
2009 |
2010 |
2011 |
2012 |
2013 |
Totalt |
|
Totalt belopp för EU-25, Bulgarien och Rumänien |
9 325 497 783 |
10 788 767 263 |
10 515 007 756 |
10 278 583 653 |
9 824 886 713 |
9 588 187 168 |
9 356 225 581 |
69 677 155 918 |
|
Lägsta belopp för regioner som kan komma i fråga för stöd inom ramen för konvergensmålet |
27 676 975 284 |
|||||||
Totalt belopp för åtagandebemyndiganden för perioden 2007–2013, fördelningen per år och det lägsta belopp som ska koncentreras till regioner som kan komma i fråga för stöd inom ramen för konvergensmålet (*3)
|
Löpande priser i euro (*4) |
2007 |
2008 |
2009 |
2010 |
2011 |
2012 |
2013 |
Totalt |
|
Totalt belopp för EU-25, Bulgarien och Rumänien |
9 896 292 851 |
11 678 108 653 |
11 609 418 209 |
11 575 354 634 |
11 285 706 554 |
11 234 089 442 |
11 181 555 662 |
78 460 526 005 |
|
Lägsta belopp för regioner som kan komma i fråga för stöd inom ramen för konvergensmålet |
31 232 644 963 |
|||||||
(*1) Före den obligatoriska moduleringen och andra överföringar av marknadsrelaterade utgifter och direkta utbetalningar inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken till landsbygdsutveckling.
(*2) Beloppen avrundas till närmaste hela eurobelopp.
(*3) Före den obligatoriska moduleringen och andra överföringar av marknadsrelaterade utgifter och direkta utbetalningar inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken till landsbygdsutveckling.
(*4) Beloppen avrundas till närmaste hela eurobelopp.”
Kommissionen
|
16.7.2008 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 188/28 |
KOMMISSIONENS BESLUT
av den 7 juli 2008
om medgivande av undantag från Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster när det gäller produktion av el i Österrike
[delgivet med nr K(2008) 3382]
(Endast den tyska texten är giltig)
(Text av betydelse för EES)
(2008/585/EG)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningsdirektivet) (1), särskilt artikel 30.4 och 30.6,
med beaktande av den ansökan som Republiken Österrike lämnade in per e-post den 10 januari 2008,
efter samråd med rådgivande kommittén för offentlig upphandling, och
av följande skäl:
I. BAKGRUND
|
(1) |
Den 10 januari 2008 lämnade Österrike in en ansökan per e-post till kommissionen i enlighet med artikel 30.4 i direktiv 2004/17/EG. I ett e-brev av den 4 februari 2008 begärde kommissionen kompletterande upplysningar, som de österrikiska myndigheterna, efter en förlängning av den ursprungliga tidsfristen, överlämnade i ett e-brev av den 29 februari 2008. |
|
(2) |
Den begäran som Republiken Österrike har lämnat in avser produktion av el. |
|
(3) |
Ansökan åtföljs av ett brev från en oberoende nationell myndighet, E-Control (Energie-Control GmbH, regleringsmyndigheten för el- och naturgasmarknaderna i Österrike) där det endast konstateras att det inte finns några invändningar mot ett undantag från tillämpningen av lagen om offentlig upphandling för elproduktion. |
II. RÄTTSLIG RAM
|
(4) |
Enligt artikel 30 i direktiv 2004/17/EG ska kontrakt som syftar till att medge utförandet av en verksamhet som direktivet är tillämpligt på inte omfattas av direktivet, om den aktuella verksamheten i den medlemsstat där den utövas är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde. Bedömningen av om en verksamhet är direkt konkurrensutsatt ska grunda sig på objektiva kriterier med beaktande av de speciella omständigheterna i den berörda sektorn. Tillträdet till marknaden betraktas som fritt om medlemsstaten har genomfört och tillämpar de relevanta bestämmelser i gemenskapsrätten genom vilka en viss sektor eller en del av en sådan konkurrensutsätts. Rättsakterna förtecknas i bilaga XI till direktiv 2004/17/EG, där det för elsektorns del hänvisas till Europaparlamentets och rådets direktiv 96/92/EG av den 19 december 1996 om gemensamma regler för den inre marknaden för el (2). Direktiv 96/92/EG har ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG (3), där det krävs en ännu högre grad av marknadsöppnande. |
|
(5) |
Österrike har genomfört och tillämpar inte bara direktiv 96/92/EG utan även direktiv 2003/54/EG och har valt att införa full juridisk och funktionell åtskillnad för överförings- och distributionsnät, utom när det gäller de minsta företagen, som är befriade från kraven på funktionell åtskillnad. Därför bör i enlighet med artikel 30.3 första stycket tillträdet till marknaden anses vara fritt. |
|
(6) |
Den direkta konkurrensutsattheten bör bedömas på grundval av olika indikatorer, varav ingen i sig bör vara utslagsgivande. När det gäller de marknader som berörs av detta beslut utgör de viktigaste aktörernas marknadsandelar på en viss specifik marknad ett kriterium som bör beaktas. Ett annat kriterium är koncentrationsgraden på dessa marknader. Med tanke på de berörda marknadernas egenskaper bör ytterligare kriterier också beaktas, som balansmarknadens funktion, priskonkurrens och den utsträckning i vilken kunder byter leverantör. |
|
(7) |
Detta beslut påverkar inte tillämpningen av konkurrensreglerna. |
III. BEDÖMNING
|
(8) |
Den ansökan som lämnats in av Österrike avser produktion av el i Österrike. |
|
(9) |
Österrike är indelat i tre balanseringsområden och det finns intern överbelastning inom ett av dessa (APG-balanseringsområdet där det kan uppstå överbelastning mellan Wien- och Grazområdena, som är sammanlänkade genom den s.k. ”Steirmarkleitung”). Frågan är därför om den geografiska marknaden inte är mindre än den nationella (4). Tillgänglig information visar dock att man i de flesta fallen kan hantera effekterna av denna interna överbelastning, t.ex. genom installation av fasändrare för att kontrollera överföringskapaciteten. I några fall kan det vara nödvändigt att använda extra kraftverk för att stabilisera näten. När denna interna överbelastning kräver att producenterna i norra Österrike begränsar produktionen, något som enligt de österrikiska myndigheterna är ytterst ovanligt, får de ersättning av nätoperatören. Dessutom finns det ingen överbelastning varken mellan detta balanseringsområde och de övriga två österrikiska balanseringsområdena eller mellan APG-balansområdet och Tyskland. När det gäller energiförsörjning och konkurrens är effekterna av den interna överbelastningen därför inte särskilt omfattande, enligt tillgänglig information. Avsaknaden av överbelastning i förbindelserna med Tyskland har väckt frågan om det möjligen finns en geografisk marknad som omfattar dessa båda länder. Kommissionen har dock kommit fram till att så inte är fallet (5). Därför bör Republiken Österrikes territorium betraktas som den relevanta marknaden vid bedömningen av huruvida villkoren i artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG är uppfyllda, även om det inte kan anses vara isolerat från de angränsande länderna. |
|
(10) |
I meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet: Rapport om framsteg i arbetet med att upprätta den inre el- och gasmarknaden (6), nedan kallad rapporten från 2005, anges att på ”många nationella marknader kännetecknas dessutom branschen av hög koncentration, vilket hindrar utvecklingen av en väl fungerande konkurrens” (7). Därför anses det för produktion av el, att en ”indikator på konkurrensgraden på de nationella marknaderna är den totala marknadsandelen för de tre största producenterna” (8). För 2006 anges marknadsandelen för de tre största producenterna till 52,2 % i kommissionens arbetsdokument av den 15 april 2008, SEK(2008) 460 (9). Österrike har dock en betydande import och export av elektricitet. 2005 exporterade man drygt 17 500 GWh och exporterade drygt 20 000 GWh. Österrike är alltså nettoimportör och man importerade cirka en fjärdedel (10) av det totala behovet (11), särskilt el för grundbelastningen. Elimporten från utlandet innebär därför vissa begränsningar på prissättningen hos de ledande österrikiska producenterna. De investerare som satsar på elbranschen inom Österrike tar därför hänsyn till producenterna i grannländerna, däribland Tyskland. Detta pekar på att elproduktionen är föremål för ett visst mått av direkt konkurrens. |
|
(11) |
Trots att balansmarknaderna endast utgör en liten del av den totala producerade och/eller konsumerade mängden i en medlemsstat, bör sättet på vilket balansmarknaderna fungerar betraktas som ytterligare en indikator. Varje ”marknadsaktör som har svårt att anpassa sin produktionssammansättning till sina kunders särdrag löper en risk som är knuten till skillnaden mellan det pris till vilket den systemansvarige för överföringssystemet säljer balanskraft och det pris till vilket denne återköper överskottsproduktion. Dessa priser kan antingen direkt föreskrivas den systemansvarige av tillsynsmyndigheten, eller också används en marknadsbaserad mekanism där priset bestäms av erbjudanden från andra producenter om att begränsa eller öka sin produktion […]. Det blir särskilt besvärligt för små marknadsaktörer om det finns risk för stora skillnader mellan inköpspriset från den systemansvarige och försäljningspriset. Detta förekommer i ett antal medlemsstater och är troligen skadligt för konkurrensutvecklingen. En stor prisspridning kan tyda på otillräcklig konkurrens på balansmarknaden, som kanske domineras av endast en eller två producenter.” (12) Den österrikiska balansmarknaden och dess mest framträdande egenskaper, särskilt den marknadsbaserade prissättningen och den relativt begränsade prisspridningen (13) mellan den systemansvariges inköpspris och försäljningspriset, är av sådant slag att det faktum att elproduktionen är direkt utsatt för konkurrens borde betraktas som ytterligare en indikator. |
|
(12) |
Till följd av särdragen hos den berörda produkten (el) och knappheten på eller avsaknaden av lämpliga ersättningsprodukter och ersättningstjänster, får priskonkurrens och prisbildning större betydelse vid en bedömning av konkurrenssituationen på elmarknaderna. När det gäller industriella (slut)förbrukare, som är mest benägna att köpa sin elektricitet direkt från leverantörer som samtidigt är producenter, kan antalet kunder som byter leverantör vara en indikator på priskonkurrens och därmed, indirekt, ”en naturlig indikator på hur väl konkurrensen fungerar. Om få kunder byter leverantör fungerar marknaden förmodligen inte optimalt, även om man inte bör bortse från fördelarna med möjligheten att omförhandla med den tidigare leverantören” (14). Dessutom har ”en förekomst av reglerade slutanvändarpriser helt klart en avgörande betydelse för kundbeteendet […]. Även om det kan vara motiverat att behålla en reglering under en övergångsperiod kommer en sådan reglering i allt högre grad att orsaka snedvridningar när behovet av investeringar rycker närmare” (15). |
|
(13) |
Enligt de senaste tillgängliga uppgifterna uppgår bytesfrekvensen till 41,5 % för stora och mycket stora industrikunder i Österrike (16). Dessutom har Österrike ingen reglering av slutanvändarpriset (17), vilket innebär att företagen själva sätter sina priser och att dessa priser inte måste godkännas av en myndighet innan de börjar gälla. Situationen i Österrike är därför tillfredsställande när det gäller leverantörsbyte hos stora och mycket stora (slut)förbrukare och reglering av slutförbrukarpriset, och bör ses som en indikator på direkt konkurrensutsättning. |
IV. SLUTSATSER
|
(14) |
Med tanke på de omständigheter som granskats i skälen 9–13 bör villkoren för direkt konkurrensutsatthet enligt artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG anses vara uppfyllda när det gäller produktion av el i Österrike. |
|
(15) |
Eftersom villkoret om obegränsat tillträde till marknaden anses vara uppfyllt bör direktiv 2004/17/EG inte tillämpas när upphandlande enheter tilldelar kontrakt för produktion av el i Österrike och inte heller när upphandlande enheter organiserar projekttävlingar för utförandet av sådan verksamhet i Österrike. |
|
(16) |
Detta beslut grundas på de rättsliga och faktiska omständigheter i januari–februari 2008 som framgår av de uppgifter som lämnats av Republiken Österrike, rapporten från 2005, den tekniska bilagan till den, meddelandet från 2007, arbetsdokumentet från 2007 samt av slutrapporten. Beslutet kan komma att ändras om betydande förändringar av de rättsliga och faktiska omständigheterna skulle medföra att villkoren för tillämpning av artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG inte längre är uppfyllda. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Direktiv 2004/17/EG ska inte tillämpas på kontrakt som ingås av upphandlande enheter i avsikt att göra det möjligt för dessa att bedriva elproduktion i Österrike.
Artikel 2
Detta beslut riktar sig till Republiken Österrike.
Utfärdat i Bryssel den 7 juli 2008.
På kommissionens vägnar
Charlie McCREEVY
Ledamot av kommissionen
(1) EUT L 134, 30.4.2004, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens förordning (EG) nr 213/2008 (EUT L 74, 15.3.2008, s. 1).
(2) EGT L 27, 30.1.1997, s. 20.
(3) EUT L 176, 15.7.2003, s. 37. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2008/3/EG (EUT L 17, 22.1.2008, s. 6).
(4) Se KOM(2006) 851 slutlig, 10.1.2007: Kommissionens meddelande: Utredning i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 1/2003 av de europeiska gas- och elsektorerna, nedan kallad slutrapporten, bilaga B, punkt A1, 2).
(5) Se slutrapporten, Bilaga B, punkt A2, 7)
(6) KOM(2005) 568 slutlig, 15.11.2005.
(7) Rapporten från 2005, s. 2.
(8) Se rapporten från 2005, s. 7.
(9) Tabell 6 ”Ställningen för grossistmarknaden 2006”, s. 12 i ”Kommissionens arbetsdokument: Följedokument till rapport om framstegen i arbetet med att upprätta den inre el- och gasmarknaden” KOM(2008) 192 slutlig, 15.4.2008.
(10) 23,5 % enligt uppgifter från österrikiska myndigheter.
(11) Dvs. den mängd el som behövs för intern konsumtion och export.
(12) Kommissionens arbetsdokument, teknisk bilaga till rapporten från 2005, SEK(2005) 1448, nedan kallad den tekniska bilagan, s. 67–68.
(13) Enligt slutrapporten punkt 993, tabell 52, har den österrikiska balansmarknaden en spridning på 27, vilket placerar den på den nedre halvan eftersom spridningen på EU:s balansmarknader ligger mellan 0 och 79. Denna analys tar upp effekterna på elproduktionen av sättet på vilket balansmarknaden fungerar och inte graden av konkurrens inom själva balansmarkanden. Därför spelar det ingen roll om en låg spridning beror på konkurrens eller ett pristak satt av tillsynsmyndigheten. På samma sätt saknar den höga koncentrationen på balansmarknaden betydelse i den här analysen.
(14) Rapporten från 2005, s. 9.
(15) Den tekniska bilagan, s. 17.
(16) Se dokumentet ”Austria - Internal Market Fact Sheet”, som offentliggjorts på http://ec.europa.eu/energy/energy_policy/doc/factsheets/market/market_at_en.pdf och som använder uppgifter från Energie-Control GmbH, 2007.
(17) Den tekniska bilagan, s. 107.
RÄTTSAKTER SOM ANTAGITS AV ORGAN SOM INRÄTTATS GENOM INTERNATIONELLA AVTAL
|
16.7.2008 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 188/32 |
Endast FN/ECE-texterna i original har bindande folkrättslig verkan. Dessa föreskrifters status och dag för ikraftträdande bör kontrolleras i den senaste versionen av FN/ECE:s statusdokument TRANS/WP.29/343, som finns på: http://www.unece.org/trans/main/wp29/wp29wgs/wp29gen/wp29fdocstts.html
Föreskrift nr 21 från FN:s ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) – Enhetliga föreskrifter om typgodkännande av motorfordon med avseende på deras inredningsdetaljer
Inbegripet all giltig text till och med:
Supplement 3 till ändringsserie 01 – Dag för ikraftträdande: 31 januari 2003
1. RÄCKVIDD
Dessa föreskrifter gäller för inredningsdetaljer i personbilar med avseende på
|
1.1 |
passagerarutrymmets inre delar frånsett backspegeln eller backspeglarna, |
|
1.2 |
placeringen av manöverorganen, |
|
1.3 |
taket eller det öppningsbara taket, |
|
1.4 |
ryggstödet och sätenas baksidor, |
|
1.5 |
elstyrda fönster, takluckor och skiljeväggar. |
2. DEFINITIONER
I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
2.1 typgodkännande av ett fordon: typgodkännande av en fordonstyp med avseende på dess inredningsdetaljer.
2.2 fordonstyp: fordon som med avseende på passagerarutrymmets inredningsdetaljer för fordon i kategori M1 inte skiljer sig sinsemellan i sådana viktiga avseenden såsom
|
2.2.1 |
form och material som ingår i passagerarutrymmets inre, |
|
2.2.2 |
placeringen av manöverorganen, |
|
2.2.3 |
skyddssystemets prestanda, om den sökande väljer ett referensområde inom huvudets islagsområde som bestämts enligt bilaga VIII (dynamisk värdering).
|
2.3 referensområde: det område som huvudet kan träffa enligt definitionen i bilaga I till dessa föreskrifter, eller efter eget val av tillverkaren, enligt bilaga VIII, med undantag för följande områden (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkterna 2.3 och 2.3.1):
|
2.3.1 |
det område som begränsas av en framåtriktad horisontalprojektion av en cirkel som omskriver styranordningens yttre gränser, utökat med ett perifert band med en bredd på 127 mm; detta område begränsas nedåt av det vågräta plan som tangerar styranordningens nedre kant i läge för körning rakt fram (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkterna 2.3 och 2.3.1), |
|
2.3.2 |
den del av instrumentpanelens yta som befinner sig mellan kanten av det område som specificeras i punkt 2.3.1 och fordonets närmaste invändiga sidovägg; denna yta begränsas nedåt av det vågräta plan som tangerar styranordningens nedre kant, och (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkterna 2.3 och 2.3.1), |
|
2.3.3 |
vindrutans sidostolpar (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkterna 2.3 och 2.3.1). |
2.4 instrumentpanelens nivå: den linje som bestäms av lodräta tangenters kontaktpunkter med instrumentpanelen (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkt 2.4).
2.5 tak: fordonets övre del som går från vindrutans övre kant till bakrutans övre kant, begränsad i sidled av sidoväggarnas övre ramar (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkt 2.5).
2.6 fönsterlinje: den linje som bestäms av den genomskinliga nedre konturen av fordonets sidorutor.
2.7 cabriolet: ett fordon som i vissa fall inte har några andra fasta karossdelar ovanför fönsterlinjen än vindrutans stolpar eller skyddsbågar eller förankringspunkter för bilbälten (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkterna 2.5 och 2.7).
2.8 fordon med öppningsbart tak: ett fordon på vilket endast taket eller del av taket kan vikas tillbaka eller tas bort, varvid karossdelar ovanför fordonets fönsterlinje finns kvar (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkterna 2.5).
2.9 fällbart (uppfällbart) säte: ett extra säte avsett att användas vid enstaka tillfällen, som i vanliga fall är undanfällt.
2.10 skyddssystem: inredningsdetaljer och anordningar avsedda att hålla fast fordonets förare och passagerare.
2.11 typ av skyddssystem: en kategori av skyddsanordningar som inte skiljer sig åt i väsentliga avseenden, såsom
|
2.11.1 |
teknik |
|
2.11.2 |
geometri |
|
2.11.3 |
material. |
2.12 elstyrda fönster: fönster som stängs genom strömtillförsel från fordonets elsystem.
2.13 elstyrda takluckor: rörliga luckor i ett fordonstak vilka stängs genom strömtillförsel från fordonets elsystem genom antingen en glidande eller en vippande rörelse och som inte inbegriper fällbara tak.
2.14 elstyrda skiljeväggar: väggar som delar ett passagerarutrymme i minst två sektioner och som stängs genom strömtillförsel från fordonets elsystem.
2.15 öppning: den största möjliga öppningen mellan den övre kanten eller framkanten, beroende på i vilken riktning stängningen sker, av ett elstyrt fönster, en elstyrd skiljevägg eller taklucka och den fordonskonstruktion som utgör kanten för fönstret, skiljeväggen eller takluckan sett från insidan av fordonet, eller, för en skiljevägg, sett från den bakre delen av passagerarutrymmet.
För mätning av en öppning skall en cylinderformad provstång (utan att kraft brukas) placeras i öppningen och normalt sett i rät vinkel mot fönstret, takluckan eller skiljeväggen, såsom framgår av figur 1 i bilaga IX, från insidan av fordonet eller där det är tillämpligt från den bakre delen av passagerarutrymmet.
2.16 Nyckel:
2.16.1 tändningsnyckel: en anordning som sätter i gång den strömtillförsel som krävs för att fordonets motor skall fungera. Denna definition utesluter inte en icke mekanisk anordning.
2.16.2 batterifrånskiljare: en anordning som möjliggör strömtillförsel till fordonets elsystem. Denna nyckel kan även vara tändningsnyckel. Denna definition utesluter inte en icke-mekanisk anordning.
2.17 krockkudde: en anordning som monteras för att komplettera bilbälten och fasthållningsanordningar i motordrivna fordon, dvs. system som, om en stark kraft påverkar fordonet, automatiskt utnyttjar en flexibel struktur som är avsedd att med hjälp av den luft den innehåller begränsa kraften i kontakten mellan en eller flera kroppsdelar hos personer i fordonet och passagerarutrymmets inredning.
2.18 skarp kant: en kant i hårt material med en böjningsradie på mindre än 2,5 mm med undantag för delar som står ut mindre än 3,2 mm, mätt från panelen enligt det förfarande som beskrivs i punkt 1 i bilaga VI. I detta fall skall den minsta böjningsradien inte tillämpas förutsatt att den utstående delens höjd är mindre än hälften av dess bredd och att dess kanter är trubbiga (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkt 2.18).
3. ANSÖKAN OM TYPGODKÄNNANDE
3.1 En ansökan om typgodkännande av en fordonstyp med avseende på inredningsdetaljer skall lämnas av fordonstillverkaren eller dennes vederbörligen auktoriserade ombud.
3.2 Ansökan skall åtföljas av nedan nämnda handlingar i tre exemplar och innehålla följande upplysningar:
en utförlig beskrivning av fordonstypen med avseende på de detaljer som omnämns i punkt 2.2 ovan och ett fotografi eller en sprängskiss av passagerarutrymmet. De siffror eller symboler som identifierar fordonstypen skall anges.
3.3 Följande skall tillhandahållas det provningsorgan som utför undersökningen:
|
3.3.1 |
efter tillverkarens val antingen ett fordon, som representerar den fordonstyp som skall godkännas, eller de delar av fordonet som betraktas som väsentliga för de kontroller och provningar som föreskrivs i dessa föreskrifter, |
|
3.3.2 |
på begäran av provningsorganet, vissa komponenter och vissa prover av använt material. |
4. TYPGODKÄNNANDE
4.1 Om det fordon som inlämnats för typgodkännande enligt dessa föreskrifter uppfyller kraven i punkt 5 här nedan skall fordonstypen godkännas.
4.2 Ett godkännandenummer skall tilldelas varje godkänd typ. De första två siffrorna (för närvarande 01 för ändringsserie 01 som trädde i kraft den 26 april 1986) skall ange den ändringsserie med de senaste viktiga tekniska ändringarna av de föreskrifter som fanns vid tidpunkten för typgodkännandet. En och samma avtalspart får inte ge samma nummer till en annan fordonstyp.
4.3 Meddelande om typgodkännande, utsträckt typgodkännande, ej beviljat typgodkännande, återkallande av typgodkännande eller definitivt nedlagd tillverkning för en fordonstyp i enlighet med dessa föreskrifter skall lämnas till de avtalsparter till överenskommelsen som tillämpar dessa föreskrifter i form av ett formulär enligt mallen i bilaga II till dessa föreskrifter.
4.4 Varje fordon som överensstämmer med en fordonstyp som godkänts enligt dessa föreskrifter skall ha ett internationellt typgodkännandemärke fäst på en väl synlig och lättåtkomlig plats, vilken specificeras i ansökningsformuläret. Detta märke skall vara utformat på följande sätt:
|
4.4.1 |
en cirkel som omger bokstaven ”E” och därefter identifikationsnumret för det land som beviljat typgodkännandet (1), |
|
4.4.2 |
numret på dessa föreskrifter följt av bokstaven ”R”, ett tankstreck samt godkännandenumret till höger om den cirkel som föreskrivs i punkt 4.4.1 ovan. |
4.5 Den symbol som anges i punkt 4.4.1 behöver inte upprepas om fordonet överensstämmer med en fordonstyp som enligt en eller flera föreskrifter bifogade till denna överenskommelse har godkänts i det land som har beviljat typgodkännande enligt dessa föreskrifter. I sådana fall skall ytterligare nummer och symboler för samtliga föreskrifter enligt vilka ett typgodkännande har beviljats i det land som har beviljat typgodkännande enligt dessa föreskrifter anges i vertikala kolumner till höger om den symbol som föreskrivs i punkt 4.4.1 ovan.
4.6 Godkännandemärket skall vara tydligt läsbart och omöjligt att utplåna.
4.7 Godkännandemärket skall placeras nära eller på den plåt med fordonsuppgifter som tillverkaren har anbringat.
4.8 I bilaga III till dessa föreskrifter ges exempel på utformning av godkännandemärken.
5. KRAV
5.1 Främre, inre delar av passagerarutrymmet över instrumentpanelens nivå och framför framsätenas H-punkter, förutom sidodörrarna.
5.1.1 Det i punkt 2.3 definierade referensområdet får inte innehålla farliga ojämnheter eller skarpa kanter som kan öka risken för allvarliga skador på föraren och passagerarna. Om huvudets islagsområde bestäms enligt bilaga I skall de delar som behandlas i punkterna 5.1.2–5.1.6 nedan anses tillfredsställande om de uppfyller kraven i dessa punkter. Om huvudets islagsområde bestäms enligt bilaga VIII skall de krav som anges i punkt 5.1.7 tillämpas (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkt 5.1.1).
5.1.2 De delar av fordonet som finns i referensområdet, med undantag för dem som inte hör till instrumentpanelen och som placerats mindre än 10 cm från glasade ytor, skall vara energiupptagande enligt kraven i bilaga IV till dessa föreskrifter. De delar inom referensområdet som uppfyller följande båda krav skall också undantas om: (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkt 5.1.2)
|
5.1.2.1 |
pendeln vid de prov som utförs enligt kraven i bilaga IV till dessa föreskrifter kommer i kontakt med delar utanför referensområdet, |
|
5.1.2.2 |
de delar som skall provas är placerade mindre än 10 cm från de delar som träffas av pendeln utanför referensområdet när detta avstånd mäts på referensområdets yta. Inga fastsättningsanordningar av metall får ha utskjutande kanter. |
5.1.3 Instrumentpanelens nedre kant skall, såvida den inte uppfyller kraven i punkt 5.1.2 ovan, vara avrundad till en radie som inte understiger 19 mm (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkt 5.1.3).
5.1.4 Strömbrytare, handtag med mera av hårt material, som enligt den mätmetod som beskrivs i bilaga 6 skjuter ut mellan 32 mm och 95 mm från panelen, skall ha en tvärsnittsarea på minst 2 cm2, mätt 2,5 mm från den mest utskjutande punkten, och avrundade kanter med en radie på minst 2,5 mm (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkt 5.1.4).
5.1.5 Om dessa delar skjuter ut mer än 9,5 mm från instrumentpanelens yta skall de vara så utformade och beskaffade att de under påverkan av en framåtriktad, vågrät kraft på 37,8 daN i fordonets längdriktning, framkallad med hjälp av en platta med en diameter på högst 50 mm, antingen trycks in så att de inte skjuter ut mer än 9,5 mm eller lossnar. I det senare fallet får det inte finnas kvar farliga delar som skjuter ut mer än 9,5 mm. Ett tvärsnitt på ett avstånd av högst 6,5 mm från den mest utskjutande punkten skall ha en yta på minst 6,5 cm2 (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkt 5.1.5).
5.1.6 För utskjutande komponenter av mjuka material med hårdhet under 50 Shore A monterade på ett hårt stöd, gäller kraven i punkterna 5.1.4 och 5.1.5 endast för det hårda stödet. Alternativt skall det påvisas med tillräckliga provningar enligt det förfarande som beskrivs i bilaga IV att det mjuka materialet med hårdhet under 50 Shore A inte kommer att skäras av så att det kommer i kontakt med stödet under det angivna anslagsprovet. I så fall skall kraven på radie inte tillämpas (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkt 5.1.6).
5.1.7 Följande punkter skall tillämpas:
|
5.1.7.1 |
Om fordonstypens skyddssystem inte kan förhindra att de åkandes huvuden kan komma i kontakt med instrumentpanelen enligt definitionen i punkt 1.2.1 i bilaga VIII och ett dynamiskt referensområde fastställs enligt bilaga VIII, skall kraven i punkterna 5.1.2–5.1.6 endast gälla för delarna i den zonen. Delar i andra områden av instrumentpanelen ovanför instrumentpanelens nivå skall åtminstone vara avrundade om de kan tryckas ihop av en sfär med diametern 165 mm. |
|
5.1.7.2 |
Om fordonstypens skyddssystem kan förhindra att de åkandes huvuden kan komma i kontakt med instrumentpanelen enligt definitionen i punkt 1.2.1 i bilaga VIII och det därför inte går att bestämma ett referensområde, skall kraven i punkterna 5.1.2–5.1.6. inte gälla för denna fordonstyp. Delar av instrumentbrädan ovanför instrumentpanelens nivå skall åtminstone vara avrundade om de kan tryckas ihop av en sfär med diametern 165 mm. |
5.2 Främre, inre delar av passagerarutrymmet under instrumentpanelens nivå och framför framsätenas H-punkter, förutom sidodörrar och pedaler.
5.2.1 Med undantag för pedalerna och deras upphängning samt de delar som inte kan beröras av den apparat som beskrivs i bilaga VII till dessa föreskrifter och används enligt det där beskrivna förfarandet, skall de i punkt 5.2 nämnda delarna, som till exempel strömbrytare, tändningsnyckel osv., uppfylla kraven i punkterna 5.1.4–5.1.6 ovan.
5.2.2 Om handbromsspaken är placerad på eller under instrumentpanelen, skall den vara så placerad att den i frigjort läge inte kan komma i kontakt med föraren och passagerarna i händelse av frontalkrock. Om detta villkor inte är uppfyllt måste spakens mantelyta uppfylla kraven enligt punkt 5.3.2.3 nedan (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkt 5.2.2).
5.2.3 Hyllor och andra liknande detaljer skall vara så beskaffade att deras fasta delar inte har utskjutande kanter och dessutom uppfylla ett av följande villkor: (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkt 5.2.3)
|
5.2.3.1 |
Den del som är vänd mot fordonets inre skall ha en yta med en höjd av minst 25 mm och kanterna skall vara avrundade med en radie på minst 3,2 mm. Denna yta skall vara täckt med ett energiupptagande material, enligt beskrivningen i bilaga IV till dessa föreskrifter, och provas i enlighet härmed. Islaget skall riktas vågrätt i fordonets längdriktning (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkt 5.2.3.1). |
|
5.2.3.2 |
Hyllor och andra liknande detaljer skall under påverkan av en framåtriktad, vågrät kraft på 37,8 daN i fordonets längdriktning lossna, brytas sönder eller kraftigt tryckas ihop utan att farliga delar bildas på hyllkanterna. Denna kraft skall riktas mot den starkaste delen av hyllorna eller andra liknande detaljer och framkallas med hjälp av en cylinder med lodrät axel och en diameter på 110 mm (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkt 5.2.3.2). |
5.2.4 Om ifrågavarande delar innehåller en komponent av ett material med hårdhet under 50 Shore A monterad på ett hårt stöd, gäller ovanstående krav, utom de som avser energiupptagning i bilaga IV, endast för det hårda stödet, eller om det kan påvisas med tillräckliga provningar enligt det förfarande som beskrivs i bilaga IV att det mjuka materialet med hårdhet under 50 Shore A inte kommer att skäras av så att det kommer i kontakt med stödet under det angivna anslagsprovet. I så fall skall kraven på radie inte tillämpas.
5.3 Andra inredningsdetaljer i passagerarutrymmet framför det tvärgående plan som går genom bålreferenslinjen när dockan sitter i baksätet (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkt 5.3).
5.3.1 Räckvidd
Kraven i punkt 5.3.2 nedan gäller för manöverhandtag, -spakar och -knappar liksom för andra utskjutande föremål som inte behandlas i punkterna 5.1 och 5.2 ovan (se även punkt 5.3.2.2).
5.3.2 Krav
Om de detaljer som behandlas i punkt 5.3.1 ovan är placerade så att fordonets förare och passagerare kan komma i kontakt med dem, skall de uppfylla kraven i punkterna 5.3.2.1–5.3.4. Som delar som föraren och passagerarna kan komma i kontakt med betraktas sådana som kan beröras med en sfär med en diameter av 165 mm och som befinner sig över framsätenas lägsta H-punkt (se bilaga V till dessa föreskrifter) och framför det tvärgående planet genom provdockans bålreferenslinje när dockan sitter i baksätet och utanför det område som definieras i punkterna 2.3.1 och 2.3.2 (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkt 5.3.2).
|
5.3.2.1 |
Deras yta skall avslutas med avrundade kanter, vars radie inte får understiga 3,2 mm (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkt 5.3.2.1). |
|
5.3.2.2 |
Manöverhandtag och manöverknappar skall vara utformade och konstruerade så att utskjutningen i sitt mest ofördelaktiga läge, och under påverkan av en framåtriktad vågrät kraft på 37,8 daN i fordonets längdriktning, minskar till en höjd av högst 25 mm över instrumentpanelens yta eller lossnar eller kröks. I de två senare fallen får inga farliga, utskjutande delar kvarstå. Fönstervevar får dock skjuta ut 35 mm från panelens yta (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkt 5.3.2.2). |
|
5.3.2.3 |
När handbromsspaken befinner sig i frisläppt läge och växelspaken i något framåtläge, frånsett då de befinner sig i de områden som definieras i punkterna 2.3.1 och 2.3.2 och områdena under horisontalplanet genom framsätenas H-punkter, skall ytan vara minst 6 cm2 mätt i ett vinkelrätt tvärsnitt på den vågräta längdriktningen upp till ett avstånd på 6,5 mm från den mest framskjutna delen; radien får inte understiga 3,2 mm (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkt 5.3.2.3). |
5.3.3 Kraven i punkt 5.3.2.3 gäller inte golvmonterad handbromsspak. Om höjden för någon del av ett sådant reglage ligger över ett horisontalplan som skär genom framsätenas H-punkt (se bilaga V till dessa föreskrifter) skall det ha en tvärsnittsyta på minst 6,5 cm2 mätt i ett horisontalplan högst 6,5 mm från den mest utstående delen (mätt i vertikal riktning), och en böjningsradie på minst 3,2 mm.
5.3.4 Andra utrustningsdetaljer i fordonet som inte omfattas av föregående punkter, såsom sätenas glidskenor, utrustning för inställning av sätets horisontella och vertikala del, upprullningsanordningar för bilbälten osv., är inte underkastade någon av dessa föreskrifter om de befinner sig under ett horisontalplan genom H-punkten för respektive säte, även om föraren och passageraren kan komma i kontakt med sådana detaljer (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkt 5.3.4).
5.3.4.1 Komponenter som är monterade på taket men inte ingår i takkonstruktionen, till exempel handtag, lyktor och solskydd osv., skall ha en böjningsradie på minst 3,2 mm. De utstående delarna skall dessutom ha en bredd som är minst lika stor som delens nedåtriktade utskjutning, alternativt skall dessa utstående delar klara provningen för energiupptagning i enlighet med kraven i bilaga IV (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkt 5.3.4.1).
5.3.5 När ovan behandlade detaljer innefattar en komponent som är tillverkad av ett material med hårdhet under 50 Shore A och monterad på ett hårt stöd, gäller ovanstående krav endast för det hårda stödet. Alternativt skall det påvisas med tillräckliga provningar enligt det förfarande som beskrivs i bilaga IV att det mjuka materialet med hårdhet under 50 Shore A inte kommer att skäras av så att det kommer i kontakt med stödet under det angivna anslagsprovet. I så fall skall kraven på radie inte tillämpas.
5.3.6 Dessutom skall elstyrda fönster och skiljeväggar och deras manöverorgan uppfylla kraven i punkt 5.8 nedan.
5.4 Tak (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkt 5.4)
5.4.1 Räckvidd
5.4.1.1 Kraven i punkt 5.4.2 nedan gäller insidan av taket.
5.4.1.2 De gäller dock inte för sådana delar av taket som inte kan beröras av en sfär med en diameter av 165 mm.
5.4.2 Krav
5.4.2.1 Den del av innertaket som befinner sig ovanför eller framför föraren och passagerarna får inte ha några farliga ojämnheter eller skarpa kanter som är riktade bakåt eller nedåt. Bredden på de utskjutande delarna får inte understiga delens nedåtriktade utskjutning, och kanterna skall ha en radie på minst 5 mm. Särskilt gäller för takets fasta förstärkningar eller ribbor att de inte får skjuta ut nedåt mer än 19 mm, med undantag för övre tätningslister för glasade ytor och dörrinfattningar (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkt 5.4.2.1).
5.4.2.2 Om förstärkningarna eller ribborna inte uppfyller kraven i punkt 5.4.2.1 skall de täckas med ett energiupptagande material i enlighet med kravet i bilaga IV till dessa föreskrifter.
5.4.2.3 De metalltrådar som spänner takets inklädnad och solskyddens stommar skall ha en största diameter av 5 mm eller vara energiupptagande, enligt kraven i bilaga IV till dessa föreskrifter. Mjuka infästningsdelar till solskyddens ramar skall uppfylla kraven i punkt 5.3.4.1 ovan.
5.5 Fordon med öppningsbart tak (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkt 5.5)
5.5.1 Krav
5.5.1.1 Följande krav och kraven i punkt 5.4 ovan gäller för öppningsbara tak i stängt läge.
5.5.1.2 Därutöver skall öppnings- och manöveranordningarna: (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkterna 5.5.1.2, 5.5.1.2.1, och 5.5.1.2.2)
|
5.5.1.2.1 |
vara så utformade och konstruerade att de så långt som möjligt utesluter ofrivillig eller olämplig funktion (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkterna 5.5.1.2, 5.5.1.2.1, och 5.5.1.2.2), |
|
5.5.1.2.2 |
ha ytor som avslutas med avrundade kanter, vars radie inte får understiga 5 mm (se bilaga X, förklarande anmärkningar 5.5.1.2, 5.5.1.2.1, 5.5.1.2.2), |
|
5.5.1.2.3 |
i viloläge befinna sig i områden som inte kan beröras av en sfär med diametern 165 mm. Om detta villkor inte kan uppfyllas skall öppnings- och manöveranordningarna i stängt läge antingen vara helt försänkta eller så beskaffade och konstruerade att den utskjutande delen under inverkan av en kraft på 37,8 daN, i den anslagsriktning som i bilaga IV till dessa föreskrifter definierats som tangenten till atrapphuvudets bana, antingen förminskas enligt bilaga VI till dessa föreskrifter till högst 25 mm i förhållande till den yta på vilken enheterna är monterade, eller lossnar. I det senare fallet får inga farliga, utskjutande delar kvarstå (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkt 5.5.1.2.3). |
5.5.2 Dessutom skall elstyrda takluckor och deras manöverorgan uppfylla kraven i punkt 5.8. nedan.
5.6 Cabrioleter (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkt 5.6)
5.6.1 För cabrioleter gäller kraven i punkt 5.4 för undersidan av skyddsbågen och den övre delen av vindrutans karm i alla dess normala användningslägen. Det får inte finnas några farliga ojämnheter eller skarpa kanter riktade nedåt eller bakåt i de system med hopfällbara stag eller bågar som används för att bära upp mjuka tak när de är placerade ovanför och framför föraren och passagerarna (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkt 5.6.1).
5.7 Sätenas baksidor som är fastgjorda i fordonet
5.7.1 Krav
5.7.1.1 Ytan på sätenas baksidor får inte ha några farliga ojämnheter eller skarpa kanter som kan öka risken för eller graden av skador på föraren och passagerarna (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkt 5.7.1.1).
5.7.1.2 Frånsett vad som framgår av punkterna 5.7.1.2.1, 5.7.1.2.2 och 5.7.1.2.3 skall den del av framsätets ryggstöd som befinner sig i huvudets islagsområde, definierat i bilaga I till dessa föreskrifter, vara energiupptagande enligt beskrivningen i bilaga IV till dessa föreskrifter. För bestämning av huvudets islagsområde skall de främre sätena, om de är inställbara, stå i sina bakersta lägen med ryggstöden i en lutningsvinkel som är så nära 25 ° som möjligt, såvida inte tillverkaren anger annat (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkt 5.7.1.2).
|
5.7.1.2.1 |
Vid separata framsäten skall islagsområdet för baksätespassagerarnas huvuden förlängas 10 cm på vardera sidan om sätets mittlinje, på övre delen av ryggstödets baksida.
|
|
5.7.1.2.2 |
I fordon med odelat framsäte skall islagsområdet mellan de lodräta, längsgående plan som finns förlängas 10 cm utanför mittlinjen för var och en av de yttre sittplatserna. Mittlinjen för varje ytterplats i ett odelat framsäte skall anges av tillverkaren. |
|
5.7.1.2.3 |
I huvudets islagsområde utanför de gränser som föreskrivits i punkterna 5.7.1.2.1–5.7.1.2.2 skall sätets bärande delar kläs in för att undvika direktkontakt mellan huvudet och denna del av konstruktionen, vilken skall ha en radie på minst 5 mm. Dessa delar kan därvid uppfylla energiupptagningskraven i bilaga IV till dessa föreskrifter (se bilaga X, förklarande anmärkningar, punkt 5.7.1.2.3). |
5.7.2 Dessa krav gäller inte för de bakersta sätena, för längsgående eller bakåtvända säten, för säten som är vända rygg mot rygg, eller för nedfällbara säten eller säten för tillfällig användning. Om islagsområdena på säten, huvudstöd och fastsättningsanordningar innehåller delar som är täckta med material med lägre hårdhet än 50 Shore A, skall ovanstående krav, med undantag för kraven om energiupptagning enligt bilaga IV till dessa föreskrifter, tillämpas bara på de hårda delarna.
5.7.3 Kraven i punkt 5.7 för sätenas baksidor skall anses vara uppfyllda om dessa är en del av en fordonstyp som godkänts enligt föreskrifter nr 17 (ändringsserie 03 eller senare).
5.8 Elstyrda fönster, takluckor och skiljeväggar
5.8.1 Följande krav gäller för elstyrda fönster, takluckor och skiljeväggar för att minimera risken för skador genom oavsiktlig eller felaktig användning.
5.8.2 Normala krav för användningen
Utöver vad som föreskrivs i punkt 5.8.3 skall elstyrda fönster, takluckor och skiljeväggar endast kunna stängas om ett eller flera av följande villkor är uppfyllda:
|
5.8.2.1 |
tändningsnyckeln har förts in i tändningslåset i något användningsläge eller i ett motsvarande tillstånd vid en icke-mekanisk anordning, |
|
5.8.2.2 |
batterifrånskiljaren har använts för att aktivera strömtillförseln till elstyrda fönster, skiljeväggar eller takluckor, |
|
5.8.2.3 |
med muskelkraft: utan strömtillförsel från fordonets elsystem, |
|
5.8.2.4 |
vid fortlöpande aktivering: genom ett låssystem på utsidan av fordonet, |
|
5.8.2.5 |
under tidsintervallet mellan det att nyckeln i tändningslåset vrids från ”på” till ”av” eller nyckeln tagits ur låset, eller ett likvärdigt tillstånd har inträffat vid en icke-mekanisk anordning, och det att ingen av de två framdörrarna öppnats tillräckligt mycket för att tillåta förare eller passagerare att stiga ur, |
|
5.8.2.6 |
när stängningsrörelsen för ett elstyrt fönster, en elstyrd taklucka eller skiljevägg börjar vid en öppning som inte överstiger 4 mm, |
|
5.8.2.7 |
när elstyrda fönster i en fordonsdörr utan en övre dörrinfattning stängs automatiskt när dörren stängs. I detta fall får den största möjliga öppningen, enligt definitionen i punkt 2.15, innan fönstret stängs inte överstiga 12 mm. |
|
5.8.2.8 |
Fjärrstyrd stängning skall tillåtas genom fortlöpande aktivering av en fjärrkontroll, förutsatt att ett av följande villkor uppfylls:
|
|
5.8.2.9 |
Entrycksstängning skall tillåtas endast för det elstyrda fönstret i förarens dörr och takluckan och endast medan tändningen är påslagen. Det är även tillåtet när motorn har stängts av eller batterifrånskiljaren har tagits ur låset, eller ett likvärdigt tillstånd har inträffat vid en icke-mekanisk anordning, så länge ingen av de två framdörrarna öppnats tillräckligt mycket för att tillåta förare eller passagerare att stiga ur. |
5.8.3 Krav för automatisk omkastning
5.8.3.1 Inget av kraven i punkt 5.8.2 skall gälla om ett elstyrt fönster, en elstyrd taklucka eller skiljevägg är utrustad med en anordning för automatisk omkastning.
5.8.3.1.1 Denna anordning skall kasta om fönstrets, takluckans eller skiljeväggens rörelseriktning innan tryckkraften överstiger 100 N inom en öppning på mellan 200 mm och 4 mm ovanför den övre kanten på ett elstyrt fönster eller en elstyrd skiljevägg eller framför framkanten på en glidande taklucka och vid bakkanten på en vippande taklucka.
5.8.3.1.2 Efter en sådan automatisk omkastning skall fönstret, takluckan eller skiljeväggen öppnas till ett av följande lägen:
|
5.8.3.1.2.1 |
Ett läge som tillåter att en halvstyv cylinderformad stång med en diameter på 200 mm placeras i öppningen vid samma kontaktpunkt(er) som används för att bestämma hur omkastningen sker enligt punkt 5.8.3.1.1. |
|
5.8.3.1.2.2 |
Ett läge som åtminstone motsvarar ursprungsläget innan stängningen påbörjades. |
|
5.8.3.1.2.3 |
Ett läge som är öppet åtminstone 50 mm mer än läget då omkastningen påbörjades. |
|
5.8.3.1.2.4 |
Vid en vippande taklucka, den största möjliga vinklade öppningen. |
5.8.3.1.3 För kontroll av elstyrda fönster, takluckor eller skiljeväggar med anordningar för omkastning enligt punkt 5.8.3.1.1 skall ett mätinstrument/provstång placeras i öppningen från fordonets insida eller, när det gäller skiljeväggar, från den bakre delen av passagerarutrymmet, så att stångens cylinderformade yta kommer i kontakt med någon del av den fordonskonstruktion som utgör kanten för fönstret, takluckans öppning eller skiljeväggen. Mätinstrumentets förhållande mellan kraft och böjning skall vara 10 ± 0,5 N/mm. Provstångens placering (normalt sett placerad i rät vinkel mot fönstret, takluckan, skiljeväggen och i rät vinkel mot stängningsriktningen) illustreras i figur 1 i bilaga 9 till dessa föreskrifter. Provstångens placering i förhållande till kanten och stängningsriktningen skall bibehållas genom provningen.
5.8.4 Placering och användning av strömbrytarna
5.8.4.1 Elstyrda fönsters, takluckors och skiljeväggars strömbrytare skall placeras eller vara utformade så att risken för oavsiktlig stängning minimeras. Strömbrytarna skall kräva fortlöpande aktivering för stängning med undantag för fallen i punkterna 5.8.2.7, 5.8.2.9 eller 5.8.3.
5.8.4.2 Alla strömbrytare för bakfönster, taklucka och skiljeväggar som är avsedda att användas av passagerare i den bakre delen av fordonet skall kunna stängas av genom en strömbrytare vid förarplatsen vilken är placerad framför ett vertikalt tvärgående plan genom framsätenas R-punkter. Det krävs ingen strömbrytare vid förarplatsen om ett bakfönster, en taklucka eller en skiljevägg är utrustad med en anordning för omkastning. Om det finns en strömbrytare vid förarplatsen skall det dock inte vara möjligt att genom denna sätta anordningen för omkastning ur funktion.
Strömbrytaren vid förarplatsen skall placeras så att risken för oavsiktlig användning minimeras. Den skall märkas med den symbol som visas i figur 2 i bilaga IX till dessa föreskrifter eller en likvärdig symbol, till exempel enligt ISO 2575-1998 som återges i figur 3 i bilaga IX till dessa föreskrifter.
5.8.5 Skyddsutrustning
All skyddsutrustning som används för att förhindra att elsystemet skadas vid en överbelastning eller vid stopp skall automatiskt kunna återställas av sig själv efter överbelastning eller automatisk avstängning. Efter återställning av skyddsutrustningen skall rörelsen i stängningsriktningen inte återupptas utan avsiktlig manövrering av styranordningen.
5.8.6 Uppgifter i instruktionsboken
5.8.6.1 Ägarens instruktionsbok för fordonet skall innehålla tydliga instruktioner för elstyrda fönster, elstyrd taklucka och skiljeväggar, inklusive följande:
|
5.8.6.1.1 |
En förklaring av eventuella följder (fastklämning). |
|
5.8.6.1.2 |
Användningen av strömbrytaren vid förarsätet. |
|
5.8.6.1.3 |
En ”VARNING” om riskerna, i synnerhet för barn vid felaktig användning eller aktivering av de elstyrda fönstren, takluckorna och skiljeväggarna. Denna information bör ange förarens skyldigheter, inklusive instruktioner till passagerarna och rekommendationen att endast lämna fordonet om tändningsnyckeln/batterifrånskiljaren avlägsnats ur tändningslåset eller om ett likvärdigt tillstånd har inträtt vid en icke-mekanisk anordning. |
|
5.8.6.1.4 |
En ”VARNING” om att särskild försiktighet bör iakttas när stängning med fjärrkontroll används (se punkt 5.8.2.8), t.ex. att endast aktivera den när användaren har klar uppsikt över fordonet och är säker på att ingen kan fastna i elstyrda fönster, takluckor eller skiljeväggar. |
5.8.7 Om ett elstyrt fönster, en elstyrd taklucka eller skiljevägg är installerad i ett fordon som inte kan provas enligt ovannämnda provningsförfaranden, kan typgodkännande beviljas om tillverkaren kan påvisa likvärdig eller bättre skyddseffekt för fordonets förare och passagerare.
5.9 Andra icke specificerade inredningsdetaljer
5.9.1 Kraven i punkt 5 gäller för sådana inredningsdetaljer som inte behandlats i tidigare punkter, och som kan komma i kontakt med föraren och passagerarna på det sätt som beskrivs i punkterna 5.1–5.7 beroende på var i fordonet de är placerade. Om sådana delar består av material med en hårdhet under 50 Shore A och är monterade på hårda stöd, gäller kraven endast de hårda stöden. Alternativt skall det påvisas med tillräckliga provningar enligt det förfarande som beskrivs i bilaga IV att det mjuka materialet med hårdhet under 50 Shore A inte kommer att skäras av under det angivna anslagsprovet. I så fall skall kravet på radie endast gälla för den mjuka ytan.
5.9.2 För delar såsom en mittkonsol eller andra delar av fordonet som hör till punkt 5.9.1 är det inte nödvändigt att utföra en provning av energiupptagning enligt bilaga IV för någon komponent som kan komma i kontakt med den anordning och det förfarande som anges i bilaga 1, om
|
|
den tekniska tjänsten, på grund av den fasthållningsanordning som är installerad i fordonet, finner det osannolikt att den åkandes huvud skall komma i kontakt med komponenten, eller |
|
|
tillverkaren kan påvisa att sådan kontakt inte kan inträffa, till exempel med den metod som beskrivs i bilaga VIII, eller varje annan likvärdig metod. |
6. ÄNDRINGAR OCH UTSTRÄCKT TYPGODKÄNNANDE AV FORDONSTYPEN
6.1 Varje ändring av fordonstypen skall meddelas den myndighetsavdelning som godkänt fordonstypen. Avdelningen kan då antingen
|
6.1.1 |
anse att de utförda ändringarna sannolikt inte kommer att få nämnvärda negativa effekter och att fordonet hur som helst fortfarande uppfyller kraven, eller |
|
6.1.2 |
kräva ytterligare en provningsrapport från den tekniska tjänst som ansvarar för provningar. |
6.2 En bekräftelse på avslag eller typgodkännande, där ändringarna anges, skall enligt det förfarande som anges i punkterna 4.3 ovan lämnas till de avtalsparter som tillämpar dessa föreskrifter.
6.3 Den behöriga myndighet som utfärdar utsträckt typgodkännande skall ge varje sådant typgodkännande ett serienummer och informera övriga avtalsparter till 1958 års överenskommelse som tillämpar dessa föreskrifter genom ett meddelande som överensstämmer med mallen i bilaga 2 till dessa föreskrifter.
7. REGELRÄTT TILLVERKNING
7.1 Varje fordon med ett godkännandemärke i enlighet med dessa föreskrifter skall överensstämma med den godkända fordonstypen.
7.2 För att kontrollera att kraven i punkt 7.1 uppfylls skall ett fordon som har ett godkännandemärke enligt dessa föreskrifter tas från serien.
7.3 Tillverkningen skall anses överensstämma med kraven i dessa föreskrifter om kraven i punkt 5 ovan är uppfyllda.
8. PÅFÖLJDER FÖR REGELSTRIDIG TILLVERKNING
8.1 Det typgodkännande som beviljats med avseende på fordonstyp enligt dessa föreskrifter kan dras tillbaka om kraven i punkt 7.1 ovan inte följs eller om fordonet inte klarar de kontroller som föreskrivs i punkt 7 ovan.
8.2 Om en avtalspart som tillämpar dessa föreskrifter drar tillbaka ett tidigare beviljat typgodkännande, skall denne skyndsamt meddela detta till övriga avtalsparter som tillämpar dessa föreskrifter genom ett meddelande som överensstämmer med mallen i bilaga II till dessa föreskrifter.
9. DEFINITIVT NEDLAGD TILLVERKNING
Om innehavaren av ett typgodkännande helt upphör att tillverka en fordonstyp som godkänts enligt dessa föreskrifter skall han meddela detta till den myndighet som beviljade typgodkännandet. Efter att ha mottagit detta meddelande skall myndigheten underrätta övriga avtalsparter som tillämpar dessa föreskrifter genom ett meddelande som överensstämmer med mallen i bilaga II till dessa föreskrifter.
10. NAMN OCH ADRESSER TILL DE ADMINISTRATIVA MYNDIGHETERNA OCH DE TEKNISKA TJÄNSTER SOM ANSVARAR FÖR TYPGODKÄNNANDEPROVNING
De avtalsparter som tillämpar dessa föreskrifter skall till Förenta nationernas sekretariat förmedla namn och adresser till de tekniska tjänster som ansvarar för godkännandeprov samt till de administrativa myndigheter som beviljar typgodkännande och till vilka formulär som intygar typgodkännande alternativt ej beviljat typgodkännande eller återkallande av typgodkännande som utfärdats i andra länder skall sändas.
(1) 1 för Tyskland, 2 för Frankrike, 3 för Italien, 4 för Nederländerna, 5 för Sverige, 6 för Belgien, 7 för Ungern, 8 för Republiken Tjeckien, 9 för Spanien, 10 för Jugoslavien, 11 för Förenade kungariket, 12 för Österrike, 13 för Luxemburg, 14 för Schweiz, 15 (ledig), 16 för Norge, 17 för Finland, 18 för Danmark, 19 för Rumänien, 20 för Polen, 21 för Portugal, 22 för Ryska federationen, 23 för Grekland, 24 för Irland, 25 för Kroatien, 26 för Slovenien, 27 för Slovakien, 28 för Vitryssland, 29 för Estland, 30 (ledig), 31 för Bosnien och Hercegovina, 32 för Lettland, 33 (ledig), 34 för Bulgarien, 35–36 (lediga), 37 för Turkiet, 38–39 (lediga), 40 för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, 41 (ledig), 42 för Europeiska gemenskapen (gemenskapens medlemsstater fattar beslut om godkännande genom att använda sina respektive ECE-symboler), 43 för Japan, 44 (ledig), 45 för Australien och 46 för Ukraina. Efterföljande nummer skall tilldelas andra länder i kronologisk ordning med avseende på när de ratificerar eller ansluter sig till överenskommelsen om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgodkännande utfärdade på grundval av dessa föreskrifter. Förenta nationernas generalsekreterare skall meddela överenskommelsens avtalsparter om dessa tilldelade nummer.
BILAGA I
Bestämning av huvudets islagsområde
|
1. |
Huvudets islagsområde består av alla ytor som inte är av glas i fordonets inre, och som kan komma i statisk kontakt med ett sfäriskt huvud med en diameter av 165 mm och som utgör en del av en mätapparat, på vilken måttet från höftleden till hjässan kan ställas in steglöst från 736 mm och 840 mm. |
|
2. |
Detta område skall bestämmas genom följande förfarande eller dess grafiska motsvarighet.
|
|
3. |
Med beröringspunkt avses en punkt där apparatens huvud kommer i beröring med en del av fordonets inre. Rörelsen nedåt begränsas av det läge där huvudet tangerar ett vågrätt plan som ligger 25,4 mm över H-punkten. |
BILAGA III
UTFORMNING AV GODKÄNNANDEMÄRKEN
MALL A
(Se punkt 4.4 i dessa föreskrifter)
Godkännandemärket ovan som fästs på ett fordon visar att fordonstypen i fråga med avseende på dess inredningsdetaljer har godkänts i Nederländerna (E 4) med godkännandenummer 012349. De första två siffrorna i godkännandenumret visar att typgodkännandet beviljats enligt kraven i föreskrifter nr 21 i dess ändrade lydelse enligt ändringsserie 01.
Mall B
(Se punkt 4.5 i dessa föreskrifter)
Godkännandemärket ovan som fästs på ett fordon visar att fordonstypen i fråga har godkänts i Nederländerna (E 4) enligt föreskrifter nr 21 och 33. (1) De första två siffrorna i godkännandenumret visar att föreskrifter nr 21 inkluderade ändringsserie 01 och att föreskrifter nr 33 fortfarande var i sin ursprungliga version vid den tidpunkt då dessa typgodkännanden beviljades.
(1) Den andra siffran används bara som exempel.
BILAGA IV
Förfarande för provning av energiupptagande material
1. IORDNINGSTÄLLANDE, PROVNINGSAPPARATUR, FÖRFARANDE
1.1 Iordningställande
|
1.1.1 |
Det energiupptagande materialet skall monteras och provas på den bärande del, på vilken den kommer att installeras i fordonet. Provningen bör helst utföras direkt på karosseriet, där så är möjligt. Den bärande delen, eller karosseriet, skall fastgöras säkert i provbänken så att den inte kan flytta sig under kraftens inverkan. |
|
1.1.2 |
På tillverkarens begäran kan detaljen dock monteras på en anordning som motsvarar inbyggnaden i fordonet, förutsatt att anordningen har samma geometriska uppställning, minst samma styvhet och en energiupptagning som inte är högre än den vid verklig montering i fordonet. |
1.2 Provningsapparatur
|
1.2.1 |
Denna utrustning skall bestå av en pendel, vars led avlastas av kullager och vars reducerade massa (1) i islagscentrum är 6,8 kg. Den nedre delen av pendeln skall bestå av ett hårt huvud med en diameter på 165 mm, vars centrum skall sammanfalla med pendelns islagscentrum. |
|
1.2.2 |
Huvudet skall vara försett med två accelerometrar och en hastighetsgivare som alla kan mäta i slagets riktning. |
1.3 Registreringsinstrument
De registreringsinstrument som används skall medge mätning med följande grad av noggrannhet:
|
1.3.1 |
Acceleration:
|
|
1.3.2 |
Hastighet:
|
|
1.3.3 |
Registrering av tid:
|
1.4 Provningsförfarande (se bilaga X, förklarande anmärkningar till punkt 1.4 i bilaga IV)
|
1.4.1 |
På alla islagspunkter i provytan bestäms slagets riktning som tangenten till huvudets bana såsom mätapparatens huvud beskrivs i bilaga I.
|
|
1.4.2 |
När vinkeln mellan islagets riktning och normalen till islagspunktens yta är mindre än eller lika med 5 °, kan provningen utföras så att tangenten till banan för pendelns anslagscentrum sammanfaller med islagets riktning. Huvudet skall träffa provföremålet med en hastighet av 24,1 km/h, eller, när det gäller komponenter som täcker en ouppblåst krockkudde, med en hastighet av 19,3 km/h. Denna hastighet uppnås antingen genom fritt fall eller med en extra framdrivningsenhet. |
|
1.4.3 |
När vinkeln mellan islagets riktning och normalen till islagspunktens yta är mer än 5 ° kan provningen utföras så att tangenten till banan för pendelns anslagscentrum sammanfaller med normalen till islagspunkten. Provhastigheten skall då minskas till värdet av den vinkelräta hastighetskomponenten för den hastighet som föreskrivits i punkt 1.4.2. |
2. RESULTAT
2.1 Vid provningar som utförts enligt ovanstående förfaranden skall huvudets retardation inte överstiga 80 g kontinuerligt under längre tid än 3 millisekunder. Det retardationsvärde som används skall vara medelvärdet av värdena från de två accelerometrarna.
3. LIKVÄRDIGA FÖRFARANDEN
3.1 Likvärdiga provningsförfaranden skall medges, under förutsättning att de resultat som krävs i punkt 2 ovan kan uppnås.
3.2 Det åligger den som använder en annan metod än den som beskrivs i punkt 1 att visa att den är likvärdig.
(1) Förhållandet mellan pendelns reducerade massa ”mr ” och pendelns totala massa ”m” vid ett avstånd ”a” mellan anslagscentrum och rotationsaxel och vid ett avstånd ”l” mellan tyngdpunkt och rotationsaxel erhålls med formeln: Mr = (m.l)/a
BILAGA V
Förfarande för bestämning av H-punkt och verklig bålvinkel för sittlägen i motorfordon
1. SYFTE
Det förfarande som beskrivs i denna bilaga används för att bestämma H-punktens placering och den verkliga bålvinkeln för ett eller flera sittlägen i ett motorfordon och för att kontrollera förhållandet mellan uppmätta data och de konstruktionsspecifikationer som lämnats av fordonstillverkaren (1)
2. DEFINITIONER
I denna bilaga används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
2.1 referensdata: en eller flera av följande egenskaper för en sittplats:
|
2.1.1 |
H-punkt och R-punkt och förhållandet dem emellan, |
|
2.1.2 |
den verkliga bålvinkeln och den beräknade bålvinkeln och förhållandet mellan dem. |
2.2 tredimensionell H-punktsapparat (3-D H-apparat) : den anordning som används för att bestämma H-punkter och verkliga bålvinklar. Den beskrivs i tillägg 1 till denna bilaga.
2.3 H-punkt: skärningspunkten för bål och lår på den tredimensionella H-punktsapparaten som installerats i fordonssätet i enlighet med punkt 4 nedan. H-punkten sitter i mitten av anordningens centrumlinje, mellan siktknapparna för H-punkten på båda sidor av 3-D H-apparaten. Teoretiskt skall H-punkten stämma överens med R-punkten (för toleranser se punkt 3.2.2 nedan). När H-punkten väl har bestämts enligt det förfarande som beskrivs i punkt 4 anses H-punkten vara orörlig i förhållande till säteskudden och att flyttas tillsammans med den när sätets inställningar ändras.
2.4 R-punkt eller sittreferenspunkt: en punkt i utformningen av varje sittläge som anges av fordonstillverkaren och bestäms i förhållande till det tredimensionella referenssystemet.
2.5 bållinje: centrumlinjen för 3-D H-apparatens sond med sonden i fullt tillbakaskjutet läge.
2.6 verklig bålvinkel: den vinkel som uppmäts mellan en vertikal linje genom H-punkten och bållinjen med hjälp av ryggvinkelkvadranten på 3-D H-apparaten. Den verkliga bålvinkeln motsvarar teoretiskt den beräknade bålvinkeln (för toleranser se punkt 3.2.2 nedan).
2.7 beräknad bålvinkel: den vinkel som uppmäts mellan en vertikal linje genom R-punkten och bållinjen på en position som motsvarar den beräknade position för sätets ryggstöd som bestämts av fordonstillverkaren.
2.8 passagerarens centrumplan (C/LO) : mittplanet för 3-D H-apparaten på varje avsedd sittplats; detta utgörs av H-punktens koordinat på Y-axeln. För enskilda säten sammanfaller sätets centrumplan med passagerarens centrumplan. För andra säten anges passagerarens centrumplan av tillverkaren.
2.9 tredimensionellt referenssystem: ett system enligt beskrivningen i tillägg 2 till denna bilaga.
2.10 utgångsmarkeringar: fysiska punkter (hål, ytor, märken eller fördjupningar) på fordonskarossen enligt tillverkarens definition.
2.11 fordonets mätinställning: fordonets position som denna bestäms av utgångsmarkeringarnas koordinater i det tredimensionella referenssystemet.
3. KRAV
3.1 Inlämning av data
För varje sittläge där referensdata krävs för att visa att kraven i dessa föreskrifter är uppfyllda, skall alla eller ett lämpligt urval av följande data lämnas in i den form som anges i tillägg 3 till denna bilaga:
|
3.1.1 |
R-punktens koordinater för det tredimensionella referenssystemet. |
|
3.1.2 |
Den beräknade bålvinkeln. |
|
3.1.3 |
Alla uppgifter som krävs för att ställa in sätet (om det är inställbart) till den mätposition som anges i punkt 4.3 nedan. |
3.2 Förhållandet mellan mätdata och konstruktionsspecifikationer.
|
3.2.1 |
H-punktens koordinater och värdet för den verkliga bålvinkeln, vilket erhålls enligt det förfarande som anges i punkt 4 nedan, skall jämföras med R-punktens koordinater respektive det värde för den beräknade bålvinkeln som uppgetts av fordonstillverkaren. |
|
3.2.2 |
Förhållandet mellan R-punkten och H-punkten och förhållandet mellan den beräknade bålvinkeln och den verkliga bålvinkeln skall anses tillfredsställande för det ifrågavarande sittläget, förutsatt att H-punktens koordinater befinner sig inom en kvadrat med sidan 50 mm med horisontala och vertikala sidor och vars diagonaler skär varandra i R-punkten och om den verkliga bålvinkeln ligger inom 5° från den beräknade bålvinkeln. |
|
3.2.3 |
Om dessa villkor är uppfyllda skall R-punkten och den beräknade bålvinkeln användas för att visa att bestämmelserna i dessa föreskrifter efterlevs. |
|
3.2.4 |
Om H-punkten eller den verkliga bålvinkeln inte uppfyller kraven i punkt 3.2.2 ovan skall H-punkten och den verkliga bålvinkeln bestämmas ytterligare två gånger (tre gånger totalt). Om resultaten av två av dessa tre mätningar uppfyller kraven skall villkoren i punkt 3.2.3 ovan tillämpas. |
|
3.2.5 |
Om resultaten av åtminstone två av de tre mätningar som beskrivs i punkt 3.2.4 ovan inte uppfyller kraven i punkt 3.2.2 ovan eller om kontrollen inte kan genomföras på grund av att fordonstillverkaren har underlåtit att tillhandahålla uppgifter om R-punkten eller den beräknade bålvinkeln, skall centroiden för de tre mätta punkterna eller medelvärdet av de tre uppmätta vinklarna användas och anses tillämpliga i samtliga fall där R-punkten eller den beräknade bålvinkeln nämns i dessa föreskrifter. |
4. FÖRFARANDE FÖR BESTÄMNING AV H-PUNKT OCH VERKLIG BÅLVINKEL (se bilaga X, förklarande anmärkningar till punkt 4 i bilaga V)
|
4.1 |
Fordonet skall förbehandlas enligt tillverkarens gottfinnande vid en temperatur på 20 °± 10 °C för att garantera att sätets material har uppnått rumstemperatur. Om det aldrig har suttit någon i sätet skall en person eller en anordning som väger mellan 70 och 80 kg sitta i sätet under en minut för att mjuka upp kudden och ryggstödet. Om tillverkaren så önskar skall alla sätesenheter vara utan belastning under minst 30 min före installation av 3-D H-apparaten. |
|
4.2 |
Fordonet skall ha den mätinställning som föreskrivs i punkt 2.11 ovan. |
|
4.3 |
Om sätet är inställbart, skall det först ställas i sitt bakersta normala kör- eller åkläge enligt tillverkarens anvisningar med beaktande endast av sätets inställning i längdled och med uteslutande av rörelser av sätet för andra syften än normala kör- eller åklägen. Om det finns andra inställningsmöjligheter (vertikalinställning, vinkelinställning, ryggstöd osv.) skall dessa ställas i det läge som anges av fordonstillverkaren. För säten med fjädring skall vertikalläget låsas fast i ett läge som motsvarar ett normal körläge enligt tillverkarens anvisningar. |
|
4.4 |
Det område av sittläget som kommer i kontakt med 3-D H-apparaten skall vara täckt av en bomullslärft, med tillräcklig storlek och lämplig vävnad, vilken beskrivs som en vanlig bomullsväv med 18,9 trådar per cm och vikten 0,228 kg/m2 eller stickat tyg eller fibertyg med likvärdiga egenskaper. Om provningen utförs på ett säte utanför fordonet skall det golv på vilket sätet placeras ha samma grundläggande egenskaper (2) som golvet i det fordon i vilket sätet är avsett att användas. |
|
4.5 |
Placera sätet och ryggenheten i 3-D H-apparaten så att passagerarens centrumplan (C/LO) sammanfaller med centrumplanet i 3-D H-apparaten. Om tillverkaren så önskar kan 3-D H-apparaten flyttas inåt i förhållande till passagerarens centrumplan om 3-D H-apparaten är placerad så långt ut att säteskanten inte kommer att medge horisontalinställning av 3-D H-apparaten. |
|
4.6 |
Fäst fot- och underbensenheterna i sätesplattan, antingen var för sig eller med hjälp av T-stången och underbensenheten. En linje genom H-punktens siktknappar skall vara parallell med marken och vinkelrät mot sätets längsgående centrumplan. |
|
4.7 |
Ställ in fot- och benpositioner i 3-D H-apparaten enligt följande:
|
|
4.8 |
Anbringa vikter för underben och lår och ställ 3-D H-apparaten vågrät. |
|
4.9 |
Luta ryggplattan framåt mot det främre stoppet och dra 3-D H-apparaten bort från ryggstödet med T-stången. Placera återigen 3-D H-apparaten på sätet med en av följande metoder:
|
|
4.10 |
Anbringa en belastning på 100 ± 10 N på 3-D H-apparatens ryggplatta vid skärningspunkten för höftvinkelskvadranten och T-stångens hus. Belastningens riktning skall bibehållas längs en linje som passerar genom ovannämnda skärningspunkt till en punkt alldeles ovanför T-stångens hus (se figur 2 i tillägg 1 till denna bilaga). Därefter skall ryggplattan försiktigt föras tillbaka till ryggstödet. Stor noggrannhet måste iakttas under återstoden av förfarandet för att förhindra att 3-D H-apparaten glider framåt. |
|
4.11 |
Installera höger och vänster stussvikter och därefter, växelvis, de åtta bålvikterna. Håll 3-D H-apparaten vågrät. |
|
4.12 |
Luta ryggplattan framåt för att släppa spänningen på ryggstödet. Gunga 3-D H-apparaten från sida till sida genom en båge på 10° (5° åt vardera sidan av det vertikala centrumplanet) i tre fullständiga cykler för att frigöra eventuell ackumulerad friktion mellan 3-D H-apparaten och sätet.
Det är möjligt att 3-D H-apparatens T-stång visar benägenhet att avvika från den angivna vertikala och horisontella inriktningen under gungningen. T-stången måste därför hållas i schack genom att en lämplig lateral belastning anbringas under gungrörelserna. Stor noggrannhet måste iakttas när T-stången hålls och 3-D H-apparaten gungas för att se till att inga laster oavsiktligt anbringas i vertikal riktning eller i riktning framåt och bakåt. 3-D H-apparatens fötter får inte hindras eller hållas under detta steg. Om fötterna ändrar läge skall de för tillfället tillåtas att stanna kvar i det läget. För försiktigt ryggplattan tillbaka till ryggstödet och kontrollera att de två vattenpassen står i nolläge. Om fötterna har rört sig under gungningen av 3-D H-apparaten, måste de placeras enligt följande: Lyft växelvis upp varje fot från golvet så lite som möjligt tills foten inte längre rör sig. Under dessa lyft skall fötterna kunna vridas och inga belastningar framåt eller i sidled får anbringas. När varje fot sätts tillbaka i det nedre läget skall hälen vara i kontakt med den uppbyggnad som konstruerats för detta ändamål. Kontrollera att sidovattenpasset står i nolläge. Anbringa om nödvändigt en tillräckligt stor lateral belastning på ryggplattans översida för att bringa 3-D H-apparatens sätesplatta i vågrät läge på sätet. |
|
4.13 |
Håll T-stången så att 3-D H-apparaten förhindras att glida framåt på säteskudden och fortsätt enligt följande:
|
|
4.14 |
Utför alla mätningar:
|
|
4.15 |
Om man vill göra om installationen av 3-D H-apparaten skall sätet vara obelastat under en period på minst 30 minuter innan detta görs. 3-D H-apparaten bör inte lämnas belastad på sätet under längre tid än vad som behövs för att genomföra provningen. |
|
4.16 |
Om sätena i samma rad kan anses vara liknande (odelat säte, identiska säten osv.) skall bara en ”H-punkt” och en ”verklig bålvinkel” bestämmas för varje sätesrad. Den 3-D H-apparat som beskrivs i tillägg 1 till denna bilaga skall då placeras på en plats som betraktas som representativ för raden. Denna plats skall:
|
(1) I varje sittläge annat än framsätena där H-punkten inte kan bestämmas med den ”tredimensionella H-punktsapparaten” eller förfarandena för denna, kan den R-punkt som anges av tillverkaren användas som referens enligt den behöriga myndighetens gottfinnande.
(2) Lutningsvinkel, höjdskillnad med ett säte monterat, yta osv.
Tillägg 1
Beskrivning av den tredimensionella ”h”-punktsapparaten (1)
(3-D H-apparat)
1. Rygg- och sätesplåtar
Rygg- och sätesplåtar är gjorda i förstärkt plast och metall. De efterliknar människans bål och lår och är mekaniskt länkade vid H-punkten. En kvadrant är fäst i apparaten vid H-punkten för att mäta verklig bålvinkel. En inställbar lårstång, fäst i sätesplåten, bestämmer lårens centrumlinje och fungerar som baslinje för höftvinkelskvadranten.
2. Delar i kropp och ben
Underbenssegmenten är anslutna till sätesplåten vid T-stången som förbinder knäna och är en förlängning i sidled av den inställbara lårstången. Kvadranter är inbyggda i underbenssegmenten för att mäta knävinklarna. Sko- och fotenheter är kalibrerade för att mäta fotvinkeln. Apparaten riktas in i rummet med två vattenpass. Kroppsdelsvikter placeras vid motsvarande tyngdpunkter för att ge en inträngning i sätet som motsvarar en man med vikten 76 kg. Alla leder i 3-D H-apparaten skall kontrolleras så att de kan röras fritt utan påfallande friktion.
Figur 1
3-D H-apparatens delar
Figur 2
Mått för delar i 3-D H-apparaten och viktfördelning
(1) För detaljer om 3-D H-apparatens konstruktion hänvisas till Society of Automobile Engineers (SAE), 400 Commonwealth Drive, Warrendale, Pennsylvania 15096, USA.
Apparaten överensstämmer med den som beskrivs i standarden ISO 6549-1980.
Tillägg 2
Tredimensionellt referenssystem
|
1. |
Det tredimensionella referenssystemet definieras av tre vinkelräta plan som bestämts av fordonstillverkaren (se figur) (1). |
|
2. |
Fordonets mätinställning bestäms genom att fordonet placeras på stödytan så att utgångsmarkeringarnas koordinater stämmer överens med de värden som angetts av tillverkaren. |
|
3. |
Koordinaterna för R-punkten och H-punkten bestäms i förhållande till de utgångsmarkeringar som definierats av fordonstillverkaren. |
Figur
Tredimensionellt referenssystem
(1) Referenssystemet överensstämmer med standarden ISO 4130, 1978.
Tillägg 3
Referensdata för sittlägen
1. Kodning av referensdata
Referensdata listas efter varandra för varje sittläge. Sittlägen identifieras med en tvåställig kod. Den första enheten är en arabisk siffra, som betecknar sätesraden räknat framifrån i fordonet. Den andra enheten är en versal bokstav, som betecknar sittlägets plats i en rad, sett i fordonets rörelseriktning framåt. Följande bokstäver skall användas:
|
L |
= |
vänster |
|
C |
= |
mittre |
|
R |
= |
höger |
2. Beskrivning av fordonets mätinställning:
|
2.1 |
Koordinater för utgångsmarkeringar
|
3. Lista över referensdata:
|
3.1 |
Sittläge: …
|
Anmärkning: Lista över referensdata för flera sittplatser under 3.2, 3.3, osv.
(1) Stryk det som inte är tillämpligt.
BILAGA VI
Metod för mätning av utstående delar
1. För att bestämma hur mycket en del skjuter ut från den panel, på vilken den är monterad, skall en sfär med en diameter av 165 mm förskjutas tangentiellt till och i kontakt med den ifrågavarande komponenten, med början från den ursprungliga beröringspunkten. Värdet för den utstående delen skall anses vara bestämt av förhållandet mellan alla möjliga variationer av ”y” mätt från sfärens mittpunkt vinkelrätt mot panelen och variationen av ”x” mätt från samma mittpunkt parallellt med panelen.
1.1 I det fall paneler, komponenter osv. är täckta med material mjukare än 50 Shore A, bör metoden för mätningen av form och utskjutning som beskrivs ovan inte användas förrän sådana material har avlägsnats.
2. Utskjutande delar av strömbrytare, knappar osv. som är placerade i referensområdet, skall mätas med hjälp av följande apparatur och förfarande.
2.1 Utrustning
|
2.1.1 |
För mätning av utskjutande delar skall ett halvsfäriskt huvud med en diameter på 165 mm användas, i vilket det finns en glidstämpel med en diameter på 50 mm. |
|
2.1.2 |
Det relativa förhållandet mellan stämpelns plana sida och huvudets kant skall framgå av en graderad skala, på vilken en rörlig visare skall registrera det största mått som erhålls när anordningen fjärmas från det undersökta föremålet. Ett minsta avstånd om 30 mm skall vara mätbart. Mätskalan skall vara graderad i halva millimeter, så att motsvarande utskjutande delar är möjliga att visa. |
|
2.1.3 |
Förfarande vid justering:
|
|
2.1.4 |
En modell av apparaten för mätning av utskjutande delar visas i illustrationen i tillägget till denna bilaga. |
2.2 Provningsförfarande
|
2.2.1 |
Ett hålrum skall skapas i huvudet genom att stämpeln dras tillbaka och den rörliga visaren placeras mot stämpeln. |
|
2.2.2 |
Apparaten skall placeras mot den utskjutande del som skall mätas med en kraft som inte överstiger 2 daN, så att huvudet berör en så stor omgivande yta som möjligt. |
|
2.2.3 |
Stämpeln skall skjutas framåt tills den kommer i kontakt med den utskjutande del som skall mätas, och den utskjutande delens mått avläses på skalan. |
|
2.2.4 |
Huvudet skall ställas in så att största utskjutning uppnås. Den utskjutande delens storlek skall antecknas. |
|
2.2.5 |
Om två eller flera manöverorgan sitter så tätt att de kan beröras av stämpeln eller huvudet samtidigt, skall de behandlas enligt följande:
|
Tillägg
Fig.
Apparat för mätning av utstående delar
BILAGA VII
Apparat och förfarande för tillämpning av punkt 5.2.1 i dessa föreskrifter
De delar (strömbrytare, knappar osv.) som kan komma i kontakt med den apparat och det förfarande som beskrivs nedan skall anses som möjliga att beröras av förarens eller passagerares knän. Fotmanövrerade manöverorgan skall vara monterade som fotpedaler.
1. Apparat
1.1 Apparaten i tvärsnitt
2. Förfarande
Apparaten kan placeras i valfritt läge under instrumentpanelen så att
|
2.1 |
planet XX' förblir parallellt med fordonets mittplan i längdled, |
|
2.2 |
axeln X kan vridas upp till 30° över och under horisontalplanet. |
3. För att genomföra ovanstående provning skall alla material med en hårdhet understigande 50 Shore A avlägsnas.
BILAGA VIII
Bestämning av ett dynamiskt bestämt islagsområde för huvudet
1. Bestämning av ett dynamiskt bestämt islagsområde för huvudet med hänsyn till skyddssystemet
|
1.1 |
Som alternativ till det förfarande som beskrivs i bilaga I kan sökanden, genom ett förfarande som accepteras av det provningsorgan som har ansvaret för provningarna, visa att ett dynamiskt bestämt islagsområde för huvudet är relevant för denna fordonstyp. |
|
1.2 |
En lämplig metod för att visa ett dynamiskt bestämt islagsområde för huvudet kan vara något av följande:
|
2. Det dynamiskt bestämda islagsområdet för huvudet inkluderar alla områden i instrumentpanelen som huvudet på fordonets förare och passagerare kan komma i kontakt med när de är fasthållna och använder det skyddssystem som är installerat i fordonstypen.
3. Om fordonstypen kan utrustas med olika skyddssystem räcker det att undersöka det skyddssystem som har sämst prestanda. Skyddssystem som kan avaktiveras av föraren eller en passagerare skall dock ställas in enligt rekommendationerna och anges av tillverkaren i bilens instruktionsbok.
Om tillverkaren har gjort det möjligt att varaktigt avaktivera en del av skyddssystemet måste denna del ställas i avaktiverat läge.
4. Tillverkaren eller dennes representant har rätt att inkomma med beräkningar, simuleringar, testdata eller testresultat som utgör tillräckliga bevis för det dynamiskt bestämda islagsområdet för huvudet.
BILAGA IX
Typisk placering av den cylinderformade provstången i det öppningsbara taket och fönsteröppningarna
Exempel på symboler för strömbrytaren vid förarplatsen
Figur 2
Figur 3
(ISO 2575-1998)
BILAGA X
Förklarande anmärkningar
Punkt 2.3
Referensområdet anges utan backspegel. Provningen av energiupptagande förmåga genomförs utan backspegel. Pendeln får inte stöta emot spegelns fäste.
Punkterna 2.3 och 2.3.1
Det område bakom ratten som skall undantas enligt dessa punkter gäller även för huvudets islagsområde för frampassagerare.
För justerbara rattar skall det undantagna området minskas till det område som är gemensamt för samtliga körlägen som ratten kan ställas i.
Om det är möjligt att välja mellan olika rattar skall det undantagna området bestämmas med den minst gynnsamma ratten som har den minsta diametern.
Punkt 2.4
Instrumentpanelens nivå sträcker sig över passagerarutrymmets fulla bredd och definieras av de bakersta kontaktpunkterna med instrumentpanelens yta för en vertikal linje när denna förs över fordonets bredd. Om två eller flera kontaktpunkter förekommer samtidigt skall den lägre kontaktpunkten användas för att bestämma instrumentpanelens nivå. För konsoler skall instrumentpanelens nivå ligga där en horisontell linje 25,4 mm ovanför framsätets H-punkt skär konsolen, om det inte är möjligt att bestämma instrumentpanelens nivå med hjälp av kontaktpunkterna för en vertikal linje.
Punkt 2.5
På fordonets sidor skall taket börja vid överkanten av dörröppningen. I vanliga fall utgörs takets begränsningar i sidled av de konturer som bildas av underkanten av de karossdelar som återstår (sidovy) när dörren har öppnats. För fönstren utgörs takets begränsningar i sidled av den kontinuerliga genomskinliga linjen (sidofönstrens inträngningspunkt). Vid stolparna går takets begränsning i sidled genom den linje som förbinder de genomskinliga linjerna. Definitionen i punkt 2.5 gäller även för varje taköppning i stängt läge, för ett fordon enligt definitionen i punkterna 2.7 eller 2.8. Vid mätningen skall nedåtriktade flänsar inte beaktas. Dessa skall anses utgöra en del av fordonets sidovägg.
Punkt 2.7
En bakruta som inte kan demonteras skall anses vara ett fast konstruktionselement.
Bilar med bakrutor i hårda material som inte kan demonteras skall anses vara bilar med öppningsbara tak enligt punkt 2.8.
Punkt 2.18
Om det finns ett mellanrum mellan ett hårt material och panelen skall kanten vara avrundad till en minsta böjningsradie med ledning av det mellanrum som visas i tabellen i den förklarande anmärkningen till punkt 5.1.1. Detta gäller även om den utstående delens höjd, fastställd enligt det förfarande som beskrivs i punkt 1 i bilaga VI, är lika med eller mindre än 3,2 mm.
Om mellanrummet är beläget i ett område där ett anslagsprov för huvud skall genomföras måste de kanter som huvudet kan komma i kontakt med under provningen (provningarna) på grund av att delar flyttas skyddas av en minsta radie på 2,5 mm.
Punkt 5.1.1
En skarp kant är en kant i hårt material med en böjningsradie på mindre än 2,5 mm med undantag för de delar som står ut mindre än 3,2 mm, mätt från panelen. I detta fall skall den minsta böjningsradien inte tillämpas förutsatt att den utstående delens höjd är mindre än hälften av dess bredd och att dess kanter är trubbiga.
Galler anses vara förenliga med bestämmelserna om de uppfyller minimikraven i följande tabell:
|
Spalt mellan element [mm] |
Plana element |
Avrundade element min. radie [mm] |
|
|
e/min. [mm] |
min. radie [mm] |
||
|
0–10 |
1,5 |
0,25 |
0,5 |
|
10–15 |
2,0 |
0,33 |
0,75 |
|
15–20 |
3,0 |
0,50 |
1,25 |
Punkt 5.1.2
Under provningen fastställs huruvida delar inom islagsområdet, som används som förstärkning, kan flyttas eller sticka ut så att de kan öka risken för skador på passagerare eller förvärra skadorna.
Punkt 5.1.3
De här två begreppen (instrumentpanelens nivå och underkant) kan vara åtskilda. Denna punkt inkluderas emellertid i punkt 5.1 ( … ovanför instrumentpanelens nivå …) och gäller därför endast när dessa begrepp sammanfaller. Om de två begreppen inte sammanfaller, dvs. när instrumentpanelens underkant är belägen ovanför instrumentpanelens nivå, kommer detta att behandlas enligt punkt 5.3.2.1 genom hänvisning till punkt 5.8.
Punkt 5.1.4
Om ett draghandtag eller en dragknapp har en bredd som är lika med eller större än 50 mm och sitter i ett sådant område att den största utskjutningen skulle ha fastställts med den mätapparat som beskrivs i bilaga VI, punkt 2 om dess bredd hade varit mindre än 50 mm, skall den största utskjutningen fastställas enligt bilaga VI, punkt 1, dvs. genom att fastställa de maximala höjdvariationerna på ”y”-axeln med hjälp av en sfär med en diameter på 165 mm. Tvärsnittsytan skall mätas i ett plan som är parallellt med den yta på vilken komponenten är monterad.
Punkt 5.1.5
Punkterna 5.1.4 och 5.1.5 kompletterar varandra. Den första meningen i punkt 5.1.5 (dvs. en kraft på 37,8 daN för att trycka in eller slita loss) skall tillämpas och därefter punkt 5.1.4 när det gäller intryckning upp till en utskjutning mellan 3,2 och 9,5 mm eller, när det gäller losslitning, de två sista meningarna i punkt 5.1.5 (tvärsnittsarean mäts innan kraften anbringas). Om det på grund av praktiska omständigheter emellertid visar sig nödvändigt att tillämpa punkt 5.1.4 (intryckning till mindre än 9,5 mm och mer än 3,2 mm) skulle det kunna vara lämpligt att, enligt tillverkarens gottfinnande, kontrollera specifikationerna i punkt 5.1.4 innan den kraft på 37,8 daN som anges i punkt 5.1.5 anbringas.
Punkt 5.1.6
Eftersom kraven, när det finns mjuka material, endast gäller för det hårda stödet skall den utstående delen endast mätas på det hårda stödet.
Mätning av hårdhet enligt Shore utförs på provexemplar av objektet för provningen. Om det på grund av materialets tillstånd inte är möjligt att genomföra en mätning av hårdheten enligt förfarandet för Shore A skall jämförbara mätningar användas för bedömningen.
Punkt 5.2.1
Fotpedaler, deras länkar och direkta svängmekanism, men inte den omgivande stödjande metallen, skall vara undantagna från undersökningen.
Tändningsnyckeln skall anses uppfylla kraven i denna punkt om den utstående delen av dess grepp består av ett material med en hårdhet mellan 60 och 80 Shore A och en tjocklek på minst 5 mm, eller är täckt av ett sådant material med en tjocklek av minst 2 mm på alla ytor.
Punkt 5.2.2
Det kriterium som används för att avgöra om handbromsreglaget kan komma i kontakt är användningen av
|
|
det simulerade huvud som anges i bilaga I, om reglaget är placerat på eller över instrumentpanelens nivå (skall provas i enlighet med punkt 5.1 och inom islagsområdet), |
|
|
det knä som anges i bilaga VII, om reglaget är placerat under instrumentpanelens nivå (i detta fall skall spaken provas i enlighet med punkt 5.3.2.3). |
Punkt 5.2.3
De tekniska specifikationer som förtecknas i punkt 5.2.3 gäller även för hyllor och de delar av konsoler som sitter under instrumentpanelens nivå mellan framsätena, förutsatt att de är placerade framför H-punkten. Om en hålighet är stängd skall den behandlas som ett handskfack och inte omfattas av dessa specifikationer.
Punkt 5.2.3.1
De angivna måtten gäller ytan innan material med hårdhet under 50 Shore A sätts dit (se punkt 5.2.4). Provningar av energiupptagande egenskaper skall göras enligt andemeningen i bilaga IV.
Punkt 5.2.3.2
Om en hylla lossnar eller går sönder får detta inte ge upphov till några farliga egenskaper. Detta gäller inte bara infattningen, utan även andra kanter som kan komma att vändas inåt passagerarutrymmet av den applicerade kraften.
Den starkaste delen av hyllan skall anses ligga intill en infästning. Vidare, med ”avsevärt deformerad” menas att böjningen av hyllan, under inverkan av den applicerade kraften, mätt från den punkt där den först träffades av provningscylindern, måste vara ett veck eller en deformering som kan uppfattas med blotta ögat. Fjädrande deformering skall vara tillåten.
Provningscylindern skall ha en längd av minst 50 mm.
Punkt 5.3
”Andra delar” skall inkludera sådana delar som fönsterspärrar, övre förankringar för bilbälten och andra delar placerade i fotutrymmet och vid dörrsidan, såvida inte dessa delar har behandlats tidigare eller är undantagna i texten.
Punkt 5.3.2
Det utrymme mellan den främre torpeden och instrumentpanelen som ligger högre än instrumentpanelens underkant omfattas inte av specifikationerna i punkt 5.3.
Punkt 5.3.2.1
Radien på 3,2 mm gäller för alla komponenter som omfattas av punkt 5.3 och kan beröras när de beaktas i alla användningslägen.
Undantag utgörs av handskfack som endast skall beaktas i stängt läge, säkerhetsbälten skall i regel endast beaktas i låst läge, men alla delar som har ett bestämt förvaringsläge skall även uppfylla kravet på en radie på 3,2 mm i detta förvaringsläge.
Punkt 5.3.2.2
Referensytan kan fastställas genom användning av den anordning som beskrivs i bilaga VI, punkt 2 med en kraft på 2 daN. Om detta inte är möjligt skall den metod som beskrivs i bilaga VI, punkt 1 användas med en kraft på 2 daN.
Den myndighet som ansvarar för provningarna kan bedöma farliga utstående delar efter eget gottfinnande.
Kraften på 37,8 daN skall anbringas även om den utstående delen ursprungligen var mindre än 35 eller 25 mm, vilket som är tillämpligt. Utskjutningen skall mätas under last.
Den horisontella, längsgående kraften på 37,8 daN skall i regel anbringas med en stång med plan ände och en diameter på högst 50 mm, men om detta inte är möjligt kan en likvärdig metod användas, till exempel genom att ta bort hinder.
Med nya, moderna dörrkonstruktioner förekommer det att fönstervevarnas handtag är infällda i dörrpanelen. Det är ofta svårt eller omöjligt för en passagerare att komma åt handtaget med knäna. I dessa fall får de tekniska tjänsterna, i överensstämmelse med tillverkaren, avgöra om tryckprovningen skall utföras enligt beskrivningen eller inte.
Punkt 5.3.2.3
Den mest utskjutande delen av en växelspak är den del av handtaget eller knoppen som först kommer i kontakt med ett vertikalt tvärgående plan som förs i en längsgående, horisontell riktning. Om någon del av en växelspak eller handbroms ligger ovanför H-punktens nivå, skall den spaken behandlas som om den i sin helhet låg ovanför H-punktens nivå.
Punkt 5.3.4
Om de horisontalplan som skär genom H-punkten för de lägsta fram- och baksätena inte sammanfaller skall ett vertikalt plan i rät vinkel mot fordonets längdaxel genom framsätets H-punkt fastställas. Det undantagna området skall därpå beaktas var för sig för både det främre och det bakre passagerarutrymmet i förhållande till deras respektive H-punkter upp till det vertikala plan som definieras ovan.
Punkt 5.3.4.1
Rörliga solskydd skall beaktas i alla användningslägen. Solskyddens stommar skall inte betraktas som hårda stöd (se punkt. 5.3.5).
Punkt 5.4
Takklädseln skall tas bort när taket provas för att mäta de utstående delar och delar som kan komma i kontakt med en kula med en diameter på 165 mm. När de angivna radierna bedöms skall hänsyn tas till de storleksförhållanden och egenskaper som kan anses bero på takklädselns material. Området för takprovningen skall utsträckas framför och ovanför det tvärgående plan som begränsas av bålreferenslinjen i en provdocka på det bakersta sätet.
Punkt 5.4.2.1
(Se punkt 5.1.1 för definition av ”skarpa kanter”.)
Delens nedåtriktade utskjutning skall mätas vinkelrätt mot taket i enlighet med bilaga VI, punkt 1.
Den utstående delens bredd skall mätas i rät vinkel mot utskjutningen. I synnerhet får stela takstänger eller takbågar inte sticka ut från takets insida mer än 19 mm.
Punkt 5.5
Eventuella takbågar i öppningsbara tak skall uppfylla kraven i punkt 5.4 om de kan komma i kontakt med en sfär med en diameter på 165 mm.
Punkterna 5.5.1.2, 5.5.1.2.1 och 5.5.1.2.2
Öppnings- och manöveranordningar skall uppfylla samtliga angivna villkor när de står i viloläge och när taket är stängt.
Punkt 5.5.1.2.3
Kraften på 37,8 daN skall anbringas även om den utstående delen ursprungligen är 25 mm eller mindre. Utskjutningen skall mätas under last.
Kraften på 37,8 daN som anbringas i anslagsriktningen, vilken i bilaga IV definieras som tangenten till atrapphuvudets bana, anbringas i regel med en stång med plan ände och en diameter på högst 50 mm, men om detta inte är möjligt kan en likvärdig metod användas, till exempel genom att ta bort hinder.
Med ”viloläge” menas manöveranordningens läge när den står i låst läge.
Punkt 5.6
Cabrioleters stångsystem utgör inte en skyddsbåge.
Punkt 5.6.1
Den övre delen av vindrutans karm börjar ovanför vindrutans genomskinliga kontur.
Punkt 5.7.1.1
Se punkt 5.1.1 för definition av ”skarp kant”.
Punkt 5.7.1.2
Vid fastställande av huvudets islagsområde för framsätenas ryggstöd skall varje struktur som krävs för att bära upp ryggstödet betraktas som en del av detta ryggstöd.
Punkt 5.7.1.2.3
Sätesramens stoppning får inte heller uppvisa några farliga ojämnheter eller skarpa kanter som kan öka risken för allvarliga skador på fordonets förare och passagerare.
BILAGA I
Bestämning av huvudets islagsområde
Punkt 2.1.1.2
Valet mellan de två förfarandena för att bestämma höjden skall överlåtas till tillverkaren.
Punkt 2.2
Vid bestämning av kontaktpunkter får längden av mätapparatens arm inte ändras under en bestämd operation. Varje operation skall starta från vertikalläget.
Punkt 3
Med måttet 25,4 mm menas måttet från ett horisontalplan som skär genom H-punkten till den horisontella tangenten till atrapphuvudets lägre profil.
BILAGA IV
Förfarande för provning av energiupptagande material
Punkt 1.4
Om någon komponent skulle brista under provningen av energiupptagande förmåga, se anmärkning till punkt 5.1.2.
BILAGA V
Förfarande för bestämning av H-punkt och verklig bålvinkel för sittlägen i motorfordon
Punkt 4
Vid bestämning av H-punkt för ett säte kan andra säten tas bort om det är nödvändigt.
III Rättsakter som antagits i enlighet med fördraget om Europeiska unionen
RÄTTSAKTER SOM ANTAGITS I ENLIGHET MED AVDELNING V I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN
|
16.7.2008 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 188/71 |
RÅDETS GEMENSAMMA STÅNDPUNKT 2008/586/GUSP
av den 15 juli 2008
om uppdatering av gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/871/Gusp
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA GEMENSAMMA STÅNDPUNKT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 15 och 34, och
av följande skäl:
|
(1) |
Den 27 december 2001 antog rådet gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism (1). |
|
(2) |
Den 20 december 2007 antog rådet gemensam ståndpunkt 2007/871/Gusp om uppdatering av gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp (2). |
|
(3) |
I enlighet med gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp har rådet genomfört en fullständig översyn av förteckningen över de personer, grupper och enheter på vilka gemensam ståndpunkt 2007/871/Gusp är tillämplig. |
|
(4) |
Beträffande en grupp har rådet tagit hänsyn till att nya uppgifter har kommit till dess kännedom, vilka motiverar att denna grupp tas upp i förteckningen. |
|
(5) |
Rådet har fastställt att en person bör avföras från förteckningen över de personer, grupper och enheter på vilka gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp är tillämplig. |
|
(6) |
Efter denna översyn har rådet konstaterat att, med undantag för den person som nämns i skäl fem, övriga personer, grupper och enheter som finns upptagna i förteckningen i bilagan till gemensam ståndpunkt 2007/871/Gusp (3) har varit inblandade i terroristhandlingar i den mening som avses i artikel 1.2 och 1.3 i rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931/Gusp, att ett beslut avseende dem har fattats av en behörig myndighet i den mening som avses i artikel 1.4 i nämnda gemensamma ståndpunkt samt att de även i fortsättningen bör omfattas av de särskilda restriktiva åtgärder som avses i nämnda gemensamma ståndpunkt. |
|
(7) |
Förteckningen över de personer, grupper och enheter på vilka gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp är tillämplig bör uppdateras i enlighet härmed. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Förteckningen över de personer, grupper och enheter på vilka gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp är tillämplig återges i bilagan till denna gemensamma ståndpunkt.
Artikel 2
Gemensam ståndpunkt 2007/871/Gusp upphör härmed att gälla.
Artikel 3
Denna gemensamma ståndpunkt får verkan samma dag som den antas.
Artikel 4
Denna gemensamma ståndpunkt ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.
Utfärdad i Bryssel den 15 juli 2008.
På rådets vägnar
M. BARNIER
Ordförande
(1) EGT L 344, 28.12.2001, s. 93.
(2) EUT L 340, 22.12.2007, s. 109. Den gemensamma ståndpunkten senast ändrad genom gemensam ståndpunkt 2008/347/Gusp (EUT L 116, 30.4.2008, s. 55).
(3) Ändrad genom rådets gemensamma ståndpunkt 2008/346/Gusp av den 29 april 2008 (EUT L 116, 30.4.2008, s. 53).
BILAGA
Förteckning över personer, grupper och enheter som avses i artikel 1 (1)
1. PERSONER
|
1. |
ABOU, Rabah Naami (alias Naami Hamza, alias Mihoubi Faycal, alias Fellah Ahmed, alias Dafri Rèmi Lahdi), född den 1.2.1966 i Alger (Algeriet), – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
2. |
ABOUD, Maisi (alias schweiziske Abderrahmane), född den 17.10.1964 i Alger (Algeriet), – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
3. |
* ALBERDI URANGA, Itziar, född den 7.10.1963 i Durango, Vizcaya (Spanien), identitetskort nr 78.865.693 – ETA-aktivist |
|
4. |
* ALBISU IRIARTE, Miguel, född den 7.6.1961 i San Sebastián, Guipúzcoa (Spanien), identitetskort nr 15.954.596 – ETA-aktivist; medlem av ”Gestoras Pro-amnistía” |
|
5. |
AL-MUGHASSIL, Ahmad Ibrahim (alias ABU OMRAN, alias AL-MUGHASSIL, Ahmed Ibrahim), född den 26.6.1967 i Qatif-Bab al Shamal (Saudiarabien), saudisk medborgare |
|
6. |
AL-NASSER, Abdelkarim Hussein Mohamed, född i Al Ihsa (Saudiarabien), saudisk medborgare |
|
7. |
AL YACOUB, Ibrahim Salih Mohammed, född den 16.10.1966 i Tarut (Saudiarabien), saudisk medborgare |
|
8. |
* APAOLAZA SANCHO, Iván, född den 10.11.1971 i Beasain, Guipúzcoa (Spanien), identitetskort nr 44.129.178 – ETA-aktivist; medlem av ”K.Madrid” |
|
9. |
ARIOUA, Azzedine, född den 20.11.1960 i Constantine (Algeriet) – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
10. |
ARIOUA, Kamel (alias Lamine Kamel), född den 18.8.1969 i Constantine (Algeriet) – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
11. |
ASLI, Mohamed (alias Dahmane Mohamed), född den 13.5.1975 i Ain Taya (Algeriet) – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
12. |
ASLI, Rabah född den 13.5.1975 i Ain Taya (Algeriet) – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
13. |
* ARZALLUS TAPIA, Eusebio, född den 8.11.1957 i Regil, Guipúzcoa (Spanien), identitetskort nr 15.927.207 – ETA-aktivist |
|
14. |
ATWA, Ali (alias BOUSLIM, Ammar Mansour, alias SALIM, Hassan Rostom), Libanon, född 1960 i Libanon, libanesisk medborgare |
|
15. |
BOUYERI, Mohammed (alias Abu ZUBAIR, alias SOBIAR, alias Abu ZOUBAIR), född den 8.3.1978 i Amsterdam (Nederländerna) – medlem i ”Hofstadgroep” |
|
16. |
DARIB, Noureddine (alias Carreto, alias Zitoun Mourad), född den 1.2.1972 i Algeriet – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
17. |
DJABALI, Abderrahmane (alias Touil), född den 1.6.1970 i Algeriet – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
18. |
* ECHEBERRIA SIMARRO, Leire, född den 20.12.1977 i Basauri, Vizcaya (Spanien), identitetskort nr. 45.625.646 – ETA-aktivist |
|
19. |
* ECHEGARAY ACHIRICA, Alfonso, född den 10.1.1958 i Plencia, Vizcaya (Spanien), identitetskort nr. 16.027.051 – ETA-aktivist |
|
20. |
EL FATMI, Nouredine (alias Nouriddin EL FATMI, alias Nouriddine EL FATMI, alias Noureddine EL FATMI, alias Abu AL KA'E KA'E, alias Abu QAE QAE, alias FOUAD, alias FZAD, alias Nabil EL FATMI, alias Ben MOHAMMED, alias Ben Mohand BEN LARBI, alias Ben Driss Muhand IBN LARBI, alias Abu TAHAR, alias EGGIE), född den 15.8.1982 i Midar (Marocko), pass (Marocko) nr N829139 – medlem i ”Hofstadgroep” |
|
21. |
EL-HOORIE, Ali Saed Bin Ali (alias AL-HOURI, Ali Saed Bin Ali, alias EL-HOURI, Ali Saed Bin Ali), född den 10.7.1965, eller den 11.7.1965 in El Dibabiya (Saudiarabien), saudisk medborgare |
|
22. |
FAHAS, Sofiane Yacine, född den 10.9.1971 i Alger (Algeriet) – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
23. |
* GOGEASCOECHEA ARRONATEGUI, Eneko, född den 29.4.1967 i Guernica, Vizcaya (Spanien), identitetskort nr 44.556.097 – ETA-aktivist |
|
24. |
* IPARRAGUIRRE GUENECHEA, Ma Soledad), född den 25.4.1961 i Escoriaza (Navarra), identitetskort nr 16.255.819 – ETA-aktivist |
|
25. |
IZZ-AL-DIN, Hasan (alias GARBAYA, AHMED, alias SA-ID, alias SALWWAN, Samir), Libanon, född 1963 i Libanon, libanesisk medborgare |
|
26. |
LASSASSI, Saber (alias Mimiche), född den 30.11.1970 i Constantine (Algeriet) – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
27. |
MOHAMMED, Khalid Shaikh (alias ALI, Salem, alias BIN KHALID, Fahd Bin Adballah, alias HENIN, Ashraf Refaat Nabith, alias WADOOD, Khalid Adbul), född den 14.4.1965, eller den 1.3.1964 i Pakistan, pass nr 488555 |
|
28. |
MOKTARI, Fateh (alias Ferdi Omar), född den 26.12.1974 i Hussein Dey (Algeriet) – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
29. |
* MORCILLO TORRES, Gracia, född den 15.3.1967 i San Sebastián, Guipúzcoa (Spanien), identitetskort nr 72.439.052 – ETA-aktivist; medlem av ”Kas/Ekin” |
|
30. |
* NARVÁEZ GOÑI, Juan Jesús, född den 23.2.1961 i Pamplona, Navarra (Spanien), identitetskort nr 15.841.101 – ETA-aktivist |
|
31. |
NOUARA, Farid, född den 25.11.1973 i Alger (Algeriet) – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
32. |
* ORBE SEVILLANO, Zigor, född den 22.9.1975 i Basauri, Vizcaya (Spanien), identitetskort nr 45.622.851 – ETA-aktivist; medlem av ”Jarrai–Haika–Segi” |
|
33. |
* PALACIOS ALDAY, Gorka, född den 17.10.1974 i Baracaldo, Vizcaya (Spanien), identitetskort nr 30.654.356 – ETA-aktivist; medlem av ”K. Madrid” |
|
34. |
* PEREZ ARAMBURU, Jon Iñaki, född den 18.9.1964 i San Sebastián, Guipúzcoa (Spanien), identitetskort nr 15.976.521 – ETA-aktivist; medlem av ”Jarrai–Haika–Segi” |
|
35. |
* QUINTANA ZORROZUA, Asier, född den 27.2.1968 i Bilbao, Vizcaya (Spanien), identitetskort nr 30.609.430 – ETA-aktivist; medlem av ”K. Madrid” |
|
36. |
RESSOUS, Hoari (alias Hallasa Farid), född den 11.9.1968 i Alger (Algeriet) – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
37. |
* RUBENACH ROIG, Juan Luis, född den 18.9.1963 i Bilbao, Vizcaya (Spanien), identitetskort nr 18.197.545 – ETA-aktivist; medlem av ”K. Madrid” |
|
38. |
SEDKAOUI, Noureddine (alias Nounou), född den 23.6.1963 i Alger (Algeriet) – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
39. |
SELMANI, Abdelghani (alias Gano), född den 14.6.1974 i Alger (Algeriet) – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
40. |
SENOUCI, Sofiane, född den 15.4.1971 i Hussein Dey (Algeriet) – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
41. |
SISON, Jose Maria (alias Armando Liwanag, alias Joma), född den 8.2.1939 i Cabugao (Filippinerna) – spelar en ledande roll i Filippinernas kommunistparti, inbegripet ”NPA” |
|
42. |
TINGUALI, Mohammed (alias Mouh di Kouba), född den 21.4.1964 i Blida (Algeriet) – medlem av ”al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
43. |
* URANGA ARTOLA, Kemen, född den 25.5.1969 i Ondarroa, Vizcaya (Spanien), identitetskort nr 30.627.290 – ETA-aktivist; medlem av ”Herri Batasuna”/”Euskal Herritarrok”/”Batasuna”) |
|
44. |
* VALLEJO FRANCO, Iñigo, född den 21.5.1976 i Bilbao, Vizcaya (Spanien), identitetskort nr 29.036.694 – ETA-aktivist |
|
45. |
* VILA MICHELENA, Fermín, född den 12.3.1970 i Irún, Guipúzcoa (Spanien), identitetskort nr 15.254.214 – ETA-aktivist; medlem av ”Kas/Ekin” |
|
46. |
WALTERS, Jason Theodore James (alias Abdullah, alias David), född den 6.3.1985 i Amersfoort (Nederländerna), pass (Nederländerna) nr NE8146378 – medlem i ”Hofstadgroep” |
2. GRUPPER OCH ENHETER
|
1. |
”Abu Nidal Organisation” – ”ANO”, (alias ”Fatah Revolutionary Council”, alias ”Arab Revolutionary Brigades”, alias ”Black September” alias ”Revolutionary Organisation of Socialist Muslims”) |
|
2. |
”Al-Aqsa-martyrbrigaden” (”Al-Aqsa Martyrs' Brigade”) |
|
3. |
”Al-Aqsa e.V.” |
|
4. |
”Al-Takfir” och ”al-Hijra” |
|
5. |
* ”Cooperativa Artigiana Fuoco ed Affini – Occasionalmente Spettacolare” (”Hantverkarnas kooperativ Brand med mera – ibland spektakulärt”) |
|
6. |
* ”Nuclei Armati per il Comunismo” (”De beväpnade grupperna för kommunismen”) |
|
7. |
”Aum Shinrikyo” (alias ”AUM”, alias ”Aum Supreme Truth”, alias ”Aleph”) |
|
8. |
”Babbar Khalsa” |
|
9. |
* ”Cellula Contro Capitale, Carcere i suoi Carcerieri e le sue Celle” – CCCCC (”Cellen mot kapitalet, fängelser, fångvaktare och fängelseceller”) |
|
10. |
”Filippinernas kommunistparti”, inbegripet ”Nya folkarmén” (”New People’s Army”) – ”NPA”, Filippinerna, med koppling till SISON José Maria (alias Armando Liwanag, alias Joma, som spelar en ledande roll i ”Filippinernas kommunistparti”, inbegripet ”NPA”) |
|
11. |
* ”Continuity Irish Republican Army” – ”CIRA” |
|
12. |
* ”EPANASTATIKOS AGONAS” – (”Revolutionär kamp”) |
|
13. |
* ”Euskadi Ta Askatasuna”/”Tierra Vasca y Libertad” – ”ETA” (”Baskiska fosterlandet och friheten”); följande organisationer är medlemmar av terroristgruppen ”ETA”: ”K.a.s.”, ”Xaki”; ”Ekin”, ”Jarrai-Haika-Segi”, ”Gestoras pro-amnistía”, ”Askatasuna”, ”Batasuna” (alias ”Herri Batasuna”, alias ”Euskal Herritarrok”) |
|
14. |
”Gama'a al-Islamiyya”), (alias Al-Gama'a al-Islamiyya) – ”Islamiska gruppen”, ”Islamic Group””IG”) |
|
15. |
”İslami Büyük Doğu Akıncılar Cephesi” – ”IBDA-C” (”Great Islamic Eastern Warriors Front”) |
|
16. |
* ”Grupos de Resistencia Antifascista Primero de Octubre” – ”G.R.A.P.O.” (”Antifascistiska motståndsgruppen Första oktober”) |
|
17. |
”Hamas” (inklusive ”Hamas-Izz al-Din al-Qassem”) |
|
18. |
”Hizbul Mujahideen” – ”HM” |
|
19. |
”Hofstadgroep” |
|
20. |
”Holy Land Foundation for Relief and Development” |
|
21. |
”International Sikh Youth Federation” – ”ISYF” |
|
22. |
* ”Solidarietà Internazionale” (”Internationell solidaritet”) |
|
23. |
”Kahane Chai” (alias ”Kach”) |
|
24. |
”Khalistan Zindabad Force” – ”KZF” |
|
25. |
”Kurdistan Workers' Party” – ”PKK”, (alias ”KADEK”, alias ”KONGRA-GEL”) |
|
26. |
”Tamilska befrielsetigrarna” (”Liberation Tigers of Tamil Eelam” – ”LTTE”) |
|
27. |
* ”Loyalist Volunteer Force” – ”LVF” |
|
28. |
”Mujahedin-e Khalq Organisation” – ”MEK” eller ”MKO”, minus ”National Council of Resistance of Iran” – ”NCRI” (alias ”The National Liberation Army of Iran” – ”NLA” (den militanta grenen av ”MEK”), alias ”People's Mujahidin of Iran” – ”PMOI”, alias ”Muslim Iranian Student's Society”) |
|
29. |
”Ejército de Liberación Nacional” (”Nationella befrielsearmén”) |
|
30. |
* ”Orange Volunteers” – ”OV” |
|
31. |
”Palestine Liberation Front” – ”PLF” |
|
32. |
”Palestinian Islamic Jihad” (”Palestinska islamiska Jihad”) – ”PIJ” |
|
33. |
”Popular Front for the Liberation of Palestine” – ”PFLP” |
|
34. |
”Popular Front for the Liberation of Palestine – General Command”, (alias ”PFLP – General Command”) |
|
35. |
* ”Real IRA” |
|
36. |
* ”Brigate Rosse per la Costruzione del Partito Comunista Combattente” (”Röda brigaderna för konstruktionen av det kämpande kommunistiska partiet”) |
|
37. |
* ”Red Hand Defenders” – ”RHD” |
|
38. |
”Fuerzas armadas revolucionarias de Colombia” (”Colombias revolutionära beväpnade styrkor”) – ”FARC” |
|
39. |
* ”Epanastatiki Pirines” (”Revolutionära kärnor”) |
|
40. |
* ”Dekati Evdomi Noemvri” (”Revolutionära organisationen 17 november”) |
|
41. |
”Devrimci Halk Kurtuluș Partisi-Cephesi” – ”DHKP/C”, (alias ”Devrimci Sol” (”Revolutionary Left”), alias ”Dev Sol”) (”Revolutionary People's Liberation Army/Front/Party”) |
|
42. |
”Sendero Luminoso” – ”SL” (”Den lysande stigen”) |
|
43. |
”Stichting Al Aqsa” (alias ”Stichting Al Aqsa Nederland”, alias ”Al Aqsa Nederland”) |
|
44. |
”Teyrbazen Azadiya Kurdistan” – ”TAK”, (alias ”Kurdistans frihetsfalkar”, alias ”Kurdistans frihetshökar”) |
|
45. |
* ”Brigata XX Luglio” (”Tjugonde juli-brigaden”) |
|
46. |
* ”Ulster Defence Association/Ulster Freedom Fighters” – ”UDA/UFF” |
|
47. |
”Autodefensas Unidas de Colombia” – ”AUC” (”Förenade självförsvarsstyrkorna i Colombia”) |
|
48. |
* ”Federazione Anarchica Informale” – ”F.A.I.” (”Inofficiella anarkistiska federationen”) |
(1) Personer, grupper och enheter som markerats med en asterisk ska endast omfattas av artikel 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp.