(1)

I förordning (EG) nr 1580/2007 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

(1)

De representativa priserna och tilläggsbeloppen för import av vitsocker, råsocker och vissa sockerlösningar för regleringsåret 2007/2008 har fastställts genom kommissionens förordning (EG) nr 1109/2007 (3). Priserna och tilläggen ändrades senast genom kommissionens förordning (EG) nr 462/2008 (4).

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen för närvarande har tillgång till bör dessa belopp ändras enligt bestämmelserna i förordning (EG) nr 951/2006.

(1)

I rådets förordning (EG) nr 40/2008 av den 16 januari 2008 om fastställande för år 2008 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (3) fastställs kvoter för 2008.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som seglar under den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2008 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

(1)

Den 1 juli 2008 kommer förordning (EG) nr 1234/2007 att börja gälla för huvudsektorerna inom den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna, såsom föreskrivs i artikel 204 i den förordningen. Kommissionen bör därför anta nödvändiga bestämmelser för att ändra eller upphäva de berörda sektorsförordningarna, i syfte att garantera ett korrekt genomförande från och med den dagen.

(2)

I artikel 130 i förordning (EG) nr 1234/2007 föreskrivs att utan att det påverkar fall där det krävs importlicenser i enlighet med den förordningen, får kommissionen besluta att importen av en eller flera produkter som omfattas av den gemensamma organisationen av marknaderna ska ske mot uppvisande av importlicens. Enligt förordning (EG) nr 1234/2007 krävs det importlicenser för förvaltningen av importordningen för råris och slipat ris, så att de kvantiteter som ska importeras kan beaktas, samt för förvaltningen av importordningen för socker som omfattas av förmånsbehandling.

(3)

När det gäller export anges i artikel 167 i förordning (EG) nr 1234/2007 att exportbidrag endast ska beviljas för produkter förtecknade i artikel 162.1 i den förordningen mot uppvisande av en exportlicens. Enligt artikel 161 i den förordningen kan kommissionen besluta att exporten av en eller flera produkter ska ske mot uppvisande av exportlicens.

(4)

Av skäl som rör förvaltningen av import och export har kommissionen fått befogenhet att fastställa vilka produkter som bara får exporteras och/eller importeras mot uppvisande av licens. Vid sin bedömning av om det behövs ett licenssystem bör kommissionen ta hänsyn till lämpliga instrument för marknadsförvaltning, särskilt för övervakningen av importen.

(5)

Denna situation gör det möjligt att på djupet granska nuvarande regler inom de olika marknadssektorerna och att omvärdera de nuvarande licensförfarandena med sikte på att förenkla och lätta den administrativa bördan för medlemsstater och aktörer. Av tydlighetsskäl bör reglerna inkluderas i kommissionens förordning (EG) nr 376/2008 av den 23 april 2008 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser och förutfastställelselicenser för jordbruksprodukter (3).

(6)

Ett licenssystem är ett lämpligt alternativ till att förvalta import- och exporttullkvoter enligt den metod som baseras på den ordningsföljd i vilken ansökningarna inkommer, dvs. metoden ”först till kvarn”, vilken inte är lämplig med tanke på den begränsade volym som finns tillgänglig och de stora kvantiteter som det ansöks om.

(7)

Ett licenssystem bedöms vara den mest lämpliga mekanismen för att övervaka vissa jordbruksprodukter som importeras enligt förmånsvillkor, med tanke på den värdefulla förmån som erbjuds genom nedsatt tullsats och det tvingande behovet att förutse förändringar på marknaden.

(8)

Med hänsyn till den stora uppsättningen tillämpningsföreskrifter och tekniska bestämmelser som genomförts för att administrera den bidragsstödda exporten inom de olika sektorerna, har det bedömts lämpligare att tills vidare upprätthålla dessa bestämmelser när det gäller sektorsförordningarna.

(9)

Inom spannmålssektorn måste import- och exportlicenserna betraktas som en indikator på förändringar på medellång sikt och på den utveckling som är att förvänta på marknaden. De är ett viktigt hjälpmedel vid upprättandet av en balansräkning för marknaden, som kan användas för att utvärdera villkoren för återförsäljningen av interventionslager på den inre marknaden eller via export, eller för att fastställa om en exporttull behöver tillämpas. Import av spält, vanligt vete samt blandsäd av vete och råg, korn, majs, sorghum, durumvete, mjöl av vanligt vete och spält, samt maniokrot bör därför endast kunna ske mot uppvisande av licens, och export av spält, vete samt blandsäd av vete och råg, korn, majs, durumvete, råg, havre samt mjöl av vanligt vete och spält bör endast kunna ske mot uppvisande av licens, med tanke på dessa produkters stora inflytande på handelsflödena och de inhemska marknaderna.

(10)

Inom rissektorn baseras övervakningen av marknaden på den information om förväntad import och export som erhålls via licenserna, framför allt på grund av risets betydande andel av den inhemska konsumtionen. Denna information används också för att övervaka att tulltaxenumren iakttas för produkter av samma slag. Vidare måste utfärdade licenser beaktas vid beräkningen av importtullarna för råris och slipat ris i enlighet med artiklarna 137 och 139 i förordning (EG) nr 1234/2007. Av dessa skäl bör det krävas importlicens för råris, slipat ris, delvis slipat ris samt för brutet ris, och exportlicens bör krävas för råris, slipat ris samt delvis slipat ris.

(11)

När det gäller socker är marknadsövervakningen av yttersta vikt, och det är nödvändigt att ha exakta kunskaper om exporten. Sockerexporten bör därför övervakas och socker bör endast kunna exporteras mot uppvisande av licens. När det gäller import bör licenskraven begränsas till import som omfattas av förmånstullar, utan att detta påverkar import som sker inom ramen för tullkvoter.

(12)

För att illegal odling av hampa inte ska störa den gemensamma organisationen av marknaden för hampa som odlas för fiberproduktion, bör det föreskrivas kontroll av import av hampa och hamputsäde för att säkerställa att produkterna i fråga ger vissa garantier i fråga om tetrahydrocannabinolhalt. Det bör därför föreskrivas att licenser måste utfärdas för sådan import.

(13)

För frukt och grönsaker bör den information som erhålls genom importlicenserna användas för att övervaka att tulltaxenumren iakttas för produkter av samma slag, såsom torkad eller fryst vitlök eller för att administrera tullkvoter.

(14)

Äppelproducenterna i gemenskapen befinner sig sedan en tid tillbaka i en svår situation, bland annat till följd av en tydlig ökning av importen av äpplen från vissa tredjeländer på södra halvklotet. Övervakningen av äppelimporten bör därför förbättras. Ett lämpligt verktyg för detta vore en mekanism baserad på utfärdande av importlicenser, i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1580/2007 av den 21 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007 avseende sektorn för frukt och grönsaker (4). För bananer krävs det importlicenser i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 2014/2005 av den 9 december 2005 om licenser inom ramen för ordningen för import av bananer till gemenskapen för bananer avsedda för övergång till fri omsättning till en tullsats enligt gemensamma tulltaxan (5). För att fullständiga uppgifter om de produkter för vilka det krävs importlicenser ska kunna tillhandahållas bör de relevanta kraven ingå även i förordning (EG) nr 376/2008.

(15)

När det gäller mjölkprodukter är den information om den förväntade importen till nedsatt tullsats som erhålls genom licenserna viktig för övervakningen av marknaden. När det gäller import av nötkött till nedsatt tullsats bör det föreskrivas en licensordning för vissa produkter, så att den volym som ingår i handeln med tredjeländer kan övervakas.

(16)

Importen av etanol som framställs av jordbruksprodukter bör ske mot uppvisande av licens, eftersom det rör sig om en känslig näringsgren som kräver marknadsövervakning.

(17)

För att ge en tydlig och fullständig bild av vilka krav som gäller avseende licenser inom handeln med jordbruksprodukter, bör det i kommissionens förordning (EG) nr (EG) nr 376/2008 ingå en förteckning över den import och export som omfattas av de aktuella kraven.

(18)

För tillämpningen av artikel 4.1 d i förordning (EG) nr 376/2008 bör det fastställas högsta produktkvantiteter upp till vilka det inte behöver uppvisas någon import- eller export- eller förutfastställelselicens, förutsatt att importen eller exporten inte sker enligt förmånsvillkor. Förteckningen över de aktuella produkterna bör ändras om licenskraven ändras.

(19)

Förordning (EG) nr 376/2008 och följande förordningar bör därför ändras i enlighet med detta:

(20)

Kommissionens förordning (EG) nr 1119/79 av den 6 juni 1979 om fastställande av särskilda genomförandebestämmelser för systemet med importlicenser för utsäde (17) bör därför upphävas i enlighet med detta.

(21)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

1.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

(*1)   EUT L 318, 20.12.1993, s. 18."

(*2)   EGT L 299, 16.11.2007, s. 1."

(*3)   EGT L 179, 14.7.1999, s. 1."

(*4)   EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.” "

2.

I artikel 7 ska följande punkt läggas till:

3.

Artikel 14.2 ska ersättas med följande:

4.

Bilaga II ska ersättas med texten i bilaga I till denna förordning.

1.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

(*5)   EUT L 114, 26.4.2008, s. 3."

(*6)   EUT L 299, 16.11.2007, s. 1."

(*7)   EUT L 238, 1.9.2006, s. 13.” "

2.

Artikel 2 ska ersättas med följande:

(*8)   EUT L 299, 16.11.2007, s. 1."

(*9)   EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.” "

3.

Artiklarna 4, 5 och 6 ska utgå.

1.

Artikel 2 ska ersättas med följande:

(*11)   EUT L 114, 26.4.2008, s. 3."

(*12)   EUT L 238, 1.9.2006, s. 13.” "

2.

Artikel 3.1 och 3.3 ska utgå.

3.

I artikel 24 ska följande punkter läggas till:

1.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

(*13)   EUT L 114, 26.4.2008, s. 3."

(*14)   EUT L 299, 16.11.2007, s. 1."

(*15)   EUT L 238, 1.9.2006, s. 13."

(*16)   EUT L 325, 11.12.2007, s. 69.” "

2.

Artikel 6 ska ersättas med följande:

(*17)   EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.” "

3.

Artikel 7 ska utgå.

4.

Artikel 8 ska ersättas med följande:

(*18)   EGT L 147, 30.6.1995, s. 55."

(*19)   EGT L 336, 23.12.1994, s. 22.” "

5.

Artikel 9 ska ersättas med följande:

6.

Artikel 11 ska utgå.

7.

Artikel 12 ska ersättas med följande:

(*20)   EGT L 205, 3.8.1985, s. 5.” "

8.

Bilagorna I, II, III, XI, XII och XIII ska utgå.

9.

Bilaga X ska ersättas med texten i bilaga II till denna förordning.

1.

Artikel 5.1 ska ersättas med följande:

(*21)   EUT L 114, 26.4.2008, s. 3."

(*22)   EGT L 205, 3.8.1985, s. 5.” "

2.

Artiklarna 6 och 8 ska utgå.

1.

Artikel 1.2 ska ersättas med följande:

(*23)   EUT L 114, 26.4.2008, s. 3.” "

2.

Artikel 3 ska utgå.

1.

Artikel 5.1 ska ersättas med följande:

(*26)   EUT L 114, 26.4.2008, s. 3.” "

2.

I artikel 8 ska punkterna 1, 2 och 3 utgå.

3.

Artikel 10 ska ersättas med följande:

4.

Artikel 11.2 ska ersättas med följande:

5.

I artikel 12 ska punkt 1 utgå.

1.

Artikel 5.1 ska ersättas med följande:

(*28)   EUT L 114, 26.4.2008, s. 3.” "

2.

I artikel 6 ska punkt 2 utgå.

3.

Artikel 13 ska ändras på följande sätt:

4.

Bilaga II ska utgå.

1.

Punkt 1 ska ersättas med följande:

(*29)   EUT L 114, 26.4.2008, s. 3.” "

2.

Punkt 4 ska ersättas med följande:

3.

Punkt 6 ska ersättas med följande:

1.

Artikel 2.1 ska ersättas med följande:

(*30)   EUT L 114, 26.4.2008, s. 3.” "

2.

Artiklarna 3 och 4 ska utgå.

3.

Artikel 5.3 ska ersättas med följande:

a)

Från och med den 1 juli, när det gäller spannmål, lin och hampa, olivolja, färsk frukt och färska grönsaker samt bearbetad frukt och bearbetade grönsaker, utsäde, nöt- och kalvkött, får- och getkött, griskött, mjölk och mjölkprodukter, ägg, fjäderfäkött, etanol som framställts av jordbruksprodukter och andra produktsektorer än ris-, socker- och vinsektorn.

b)

Från och med 1 augusti 2008 när det gäller vinsektorn.

c)

Från och med den 1 september 2008 när det gäller rissektorn.

d)

Från och med 1 oktober 2008 när det gäller sockersektorn.

(1)

Rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder (3) har ändrats flera gånger på ett väsentligt sätt (4). För att skapa klarhet och överskådlighet bör det direktivet kodifieras.

(2)

Att nationella bestämmelser om indrivning endast kan tillämpas inom nationella territorier är i sig ett hinder för upprättandet av en fungerande inre marknad. Det förhindrar att gemenskapsregler kan tillämpas till fullo och på ett rättvist sätt, i synnerhet inom den gemensamma jordbrukspolitikens område, och det underlättar bedrägliga förfaranden.

(3)

Det är nödvändigt att möta det hot som utvecklingen i fråga om bedrägerier utgör mot gemenskapens och medlemsstaternas ekonomiska intressen samt mot den inre marknaden på ett sådant sätt att konkurrenskraften och skatteneutraliteten på den inre marknaden säkerställs på ett bättre sätt.

(4)

Det är därför nödvändigt att anta gemensamma regler om ömsesidigt bistånd vid indrivning.

(5)

Dessa regler bör gälla för indrivning av fordringar som uppstått på grund av olika åtgärder som ingår i det system som helt eller delvis finansierar Europeiska garantifonden för jordbruket och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, för indrivning av avgifter och liknande samt import- och exporttullar, av mervärdesskatt, harmoniserad punktskatt (tobaksvaror, alkohol och alkoholhaltiga drycker och mineraloljor) liksom inkomst- och förmögenhetsskatt och skatter på försäkringspremier. De bör också gälla för indrivning av ränta, administrativa påföljder och böter, med undantag av alla sanktioner av straffrättslig art, och kostnader i samband med dessa fordringar.

(6)

Det ömsesidiga biståndet bör bestå av följande: Den anmodade myndigheten måste å ena sidan till den sökande myndigheten lämna de upplysningar som den senare behöver för att driva in fordringar som har uppstått i den medlemsstat där den har sitt säte samt underrätta gäldenären om alla dokument som gäller dessa fordringar och som har sitt ursprung i den medlemsstaten, och å andra sidan måste den på begäran av den sökande myndigheten driva in de fordringar som har uppstått i den medlemsstat där den senare har sitt säte.

(7)

Dessa olika former av bistånd bör lämnas av den anmodade myndigheten i enlighet med de lagar och andra författningar som reglerar sådana frågor i den medlemsstat där den har sitt säte.

(8)

Det är nödvändigt att fastställa de villkor enligt vilka den sökande myndigheten ska upprätta sin begäran om bistånd, samt att noggrant definiera de särskilda omständigheter enligt vilka den anmodade myndigheten i det enskilda fallet får neka bistånd.

(9)

För att möjliggöra en mer ändamålsenlig och effektiv indrivning av fordringar för vilka en begäran om indrivning har framställts, bör i princip det dokument som medger att fordringen verkställs behandlas som ett inhemskt dokument i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte.

(10)

När det begärs att den anmodade myndigheten ska handla å den sökande myndighetens vägnar för att driva in en fordran bör den anmodade myndigheten, om detta medges av gällande bestämmelser i den medlemsstat där den har sitt säte, ha möjlighet att i samförstånd med den sökande myndigheten bevilja gäldenären en betalningsfrist eller godkänna ett avbetalningsförfarande. Varje form av ränta som debiteras för sådana betalningsförfaranden bör också överföras till den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte.

(11)

På en motiverad begäran av den sökande myndigheten bör den anmodade myndigheten, om detta medges av gällande bestämmelser i den medlemsstat där den har sitt säte, också ha möjlighet att vidta förebyggande åtgärder för att garantera indrivning av fordringar som uppstår i den sökande medlemsstaten. Dessa fordringar åtnjuter inte nödvändigtvis någon förmånsrätt för liknande fodringar som uppstått i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte.

(12)

Under indrivningsförfarandet i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte är det möjligt att fordran eller exekutionstiteln som medger dess verkställighet och som har upprättats i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte bestrids av den berörda personen. I sådana fall bör det fastställas att den berörda personen måste inge sitt bestridande av fordran till det behöriga organet i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte, och att den anmodade myndigheten, såvida inte den sökande myndigheten begär något annat, måste uppskjuta alla påbörjade verkställighetsåtgärder tills ett beslut har fattats av detta organ.

(13)

Det bör fastställas att översända dokument och upplysningar inom ramen för ömsesidigt bistånd för indrivning av en fordran inte får användas för andra ändamål.

(14)

Utnyttjandet av ömsesidigt bistånd för indrivning får endast i undantagsfall grundas på ekonomiska fördelar eller intressen i de erhållna resultaten, men medlemsstaterna bör kunna enas om reglerna för återbetalning när indrivningen ger upphov till ett specifikt problem.

(15)

Detta direktiv bör inte leda till inskränkning i det ömsesidiga biståndet mellan särskilda medlemsstater enligt bilaterala eller multilaterala överenskommelser eller uppgörelser.

(16)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv ska vidtas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (5).

(17)

Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning av de direktiv som anges i bilaga I del C.

a)

återbetalning, intervention och andra åtgärder som ingår i systemet för hel eller delvis finansiering av Europeiska garantifonden för jordbruket och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, inklusive de belopp som ska uppbäras i samband med dessa åtgärder,

b)

avgifter och liknande pålagor inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för socker,

c)

importtullar,

d)

exporttullar,

e)

mervärdesskatt,

f)

punktskatter på:

g)

skatter på inkomst och förmögenhet,

h)

beskattning av försäkringspremier,

i)

räntor, administrativa påföljder och böter, samt kostnader som härrör från de fordringar som anges i a–h, med undantag för straffrättsliga sanktioner enligt gällande lagstiftning i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte.

a)

i Belgien

:

b)

i Danmark

:

c)

i Tyskland

:

d)

i Grekland

:

e)

i Spanien

:

impuesto sobre las primas de seguros

f)

i Frankrike

:

taxe sur les conventions d’assurances

g)

i Irland

:

levy on insurance premiums

h)

i Italien

:

imposte sulle assicurazioni private ed i contratti vitalizi di cui alla legge 29.10.1967 nr 1216

i)

i Luxemburg

:

j)

i Malta

:

taxxa fuq dokumenti u trasferimenti

k)

i Nederländerna

:

assurantiebelasting

l)

i Österrike

:

m)

i Portugal

:

imposto de selo sobre os prémios de seguros

n)

i Slovenien

:

o)

i Finland

:

p)

i Förenade kungariket

:

insurance Premium Tax (IPT).

a)

att bevilja de bistånd som avses i artiklarna 6–13 om indrivningen av fordran på grund av gäldenärens situation skulle förorsaka allvarliga ekonomiska eller sociala svårigheter i den medlemsstat där denna myndighet har sitt säte så länge gällande lagar och andra författningar samt administrativ praxis i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte tillåter en sådan åtgärd för liknande nationella fordringar,

b)

att bevilja de bistånd som avses i artiklarna 4–13 om den inledande framställningen enligt artiklarna 4, 5 eller 6 avser fordringar som är äldre än fem år räknat från den tidpunkt då det dokument som medger verkställighet av fordran upprättades i enlighet med gällande lagar och andra författningar eller administrativ praxis i den medlemsstat där den ansökande myndigheten har sitt säte till tidpunkten för framställningen. I de fall då fordran eller dokumentet bestrids, ska tidsfristen inledas vid den tidpunkt då den ansökande staten fastställer att fordran eller det dokument som medger verkställighet inte längre kan bestridas.

a)

den person som anges i begäran om bistånd,

b)

de personer och myndigheter som är ansvariga för indrivningen av fordringarna, och endast för detta ändamål,

c)

de rättsliga instanser som handlägger ärenden beträffande indrivning av fordringar.

(1)

Under 2005 konstaterades utbrott av Newcastlesjuka i Förenade kungariket. Denna sjukdom utgör ett allvarligt hot mot djurbesättningarna i gemenskapen.

(2)

För att förhindra att sjukdomen sprids och för att bidra till att den utrotas så snabbt som möjligt bör gemenskapen bidra finansiellt till de utgifter i medlemsstaten som berättigar till stöd och som beror på nödåtgärder för att bekämpa sjukdomen, i enlighet med bestämmelserna i beslut 90/424/EEG.

(3)

Genom kommissionens beslut 2006/602/EG av den 6 september 2006 om ekonomiskt stöd från gemenskapen för utrotning av Newcastlesjuka i Förenade kungariket under 2005 (2) beviljades ett finansiellt stöd från gemenskapen som motsvarar 50 % av de utgifter som berättigar till finansiellt stöd från gemenskapen för åtgärder som vidtagits för att bekämpa utbrottet.

(4)

Enligt det beslutet ska gemenskapens finansiella stöd utbetalas på grundval av Förenade kungarikets begäran av den 11 juni 2007 och de verifikationer som anges i artikel 7 i kommissionens förordning (EG) nr 349/2005 av den 28 februari 2005 om villkor för gemenskapsbidrag för nödåtgärder och bekämpning av vissa djursjukdomar som avses i rådets beslut 90/424/EEG (3).

(5)

Mot denna bakgrund bör man nu fastställa det sammanlagda belopp som gemenskapen ska bidra med till utgifterna i samband med utrotningen av Newcastlesjuka i Förenade kungariket under 2005.

(6)

Av resultaten av de kontroller kommissionen har utfört enligt gemenskapens veterinärbestämmelser och de villkor som gäller för beviljande av gemenskapsstöd framgår det att totalsumman av de utgifter som redovisats inte kan anses berättiga till finansiellt stöd från gemenskapen.

(7)

I en skrivelse av den 21 december 2007 informerades Förenade kungariket om kommissionens iakttagelser, metoder för beräkning av stödberättigande utgifter och slutsatser.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.