7.6.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 149/1

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 503/2008

av den 6 juni 2008

om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1580/2007 av den 21 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007 avseende sektorn för frukt och grönsakter (1), särskilt artikel 138.1, och

av följande skäl:

(1)	I förordning (EG) nr 1580/2007 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)	Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonvärden vid import som avses i artikel 138 i förordning (EG) nr 1580/2007 skall fastställas enligt tabellen i bilagan.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 7 juni 2008.

---

(1)  EUT L 350, 31.12.2007, s. 1.

---

---

7.6.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 149/3

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 504/2008

av den 6 juni 2008

om tillämpning av rådets direktiv 90/426/EEG och 90/427/EEG avseende metoder för identifiering av hästdjur

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv 90/426/EEG av den 26 juni 1990 om djurhälsovillkor vid förflyttning och import av hästdjur från tredje land (1), särskilt artikel 4.4,

med beaktande av rådets direktiv 90/427/EEG av den 26 juni 1990 om avelsmässiga och genealogiska villkor för handeln med hästdjur inom gemenskapen (2), särskilt artiklarna 4.2 c och d, 6.2 andra strecksatsen och 8.1 första stycket,

med beaktande av rådets direktiv 94/28/EG av den 23 juni 1994 om principer för zootekniska och genealogiska villkor för import från tredje land av djur, sperma, ägg och embryon och om ändring av direktiv 77/504/EEG om renrasiga avelsdjur av nötkreatur (3), särskilt artikel 3.4, och

av följande skäl:

(1)	Genom kommissionens beslut 93/623/EEG av den 20 oktober 1993 om en identitetshandling (pass) som skall åtfölja registrerade hästdjur (4) införs en metod för att identifiera registrerade hästdjur när de förflyttas i syfte att bekämpa djursjukdomar.

(2)	I kommissionens beslut 2000/68/EG av den 22 december 1999 om ändring av kommissionens beslut 93/623/EEG och om identifiering av hästdjur för avel och produktion (5) fastställs bestämmelser om den identitetshandling som ska åtfölja hästdjur vid förflyttningar.

(3)

Medlemsstaterna har tillämpat besluten 93/623/EEG och 2000/68/EG på olika sätt. Dessutom är identifieringen av hästdjur i de besluten knuten till förflyttning, medan djur i gemenskapslagstiftning avseende andra husdjur bland annat i sjukdomsbekämpande syfte identifieras oavsett om det är fråga om förflyttning av djur eller inte. Vidare kan det tudelade systemet med dels hästdjur som är avsedda för avel och produktion, dels registrerade hästdjur leda till att flera identitetshandlingar utfärdas för ett och samma djur, vilket kan hindras endast genom att djuret förses med ett outplånligt, men inte nödvändigtvis synligt märke första gången det identifieras.

(4)

Konturdiagrammet i identitetshandlingen i beslut 93/623/EEG är inte helt förenligt med liknande information som krävs av internationella organisationer som handhar hästdjur vid tävlingar och kapplöpningar eller av Världsorganisationen för djurens hälsa (OIE). Genom denna förordning bör man därför införa ett konturdiagram som uppfyller gemenskapens behov och är förenligt med internationellt erkända krav.

(5)

Import av hästdjur omfattas fortfarande av villkoren i direktiv 90/426/EEG och särskilt i kommissionens beslut 93/196/EEG av den 5 februari 1993 om djurhälsovillkor och hälsointyg för import av hästdjur för slakt (6) och kommissionens beslut 93/197/EEG av den 5 februari 1993 om djurhälsovillkor och veterinärintyg för import av registrerade hästdjur och hästdjur för avel och bruksändamål (7).

(6)

När tullförfarandena i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (8) tillämpas bör man även hänvisa till rådets förordning (EEG) nr 706/73 av den 12 mars 1973 om gemenskapsåtgärder för Kanalöarna och Isle of Man i handeln med jordbruksprodukter (9). Enligt förordning (EEG) nr 706/73 gäller från och med den 1 september 1973 gemenskapsbestämmelserna för veterinärlagstiftning, men detta omfattar inte gemenskapens zootekniska lagstiftning. Denna förordning bör gälla utan att det påverkar tillämpningen av den förordningen.

(7)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter (10) definieras begreppet ”djurhållare”. I artikel 4.2 i direktiv 90/426/EEG talar man däremot om djurets ägare eller uppfödare. I rådets direktiv 92/35/EEG av den 29 april 1992 om kontrollregler och åtgärder för bekämpning av afrikansk hästpest (11) ges en gemensam definition av ägare och skötare. Eftersom ägaren av ett hästdjur enligt gemenskapslagstiftningen eller nationell lagstiftning inte nödvändigtvis är samma person som den som ansvarar för djuret, bör man klargöra att främst djurhållaren, som kan vara ägaren, bör vara ansvarig för identifieringen av hästdjur enligt denna förordning.

(8)

För att gemenskapslagstiftningen ska vara enhetlig bör de metoder för identifiering av hästdjur som föreskrivs i denna förordning gälla utan att det påverkar tillämpningen av kommissionens beslut 96/78/EG av den 10 januari 1996 om fastställande av kriterier för införande och registrering av hästdjur i stamböcker för avelsändamål (12).

(9)

Dessa metoder bör vara förenliga med de principer som fastställts av de avelsorganisationer som godkänts enligt kommissionens beslut 92/353/EEG av den 11 juni 1992 om fastställande av kriterier för godkännande eller erkännande av organisationer och sammanslutningar som för eller upprättar stamböcker för registrerade hästdjur (13). Enligt det beslutet ska de organisationer eller sammanslutningar som för stamboken för den ursprungliga rasen fastställa principerna för ett system för identifiering av hästdjur, för uppdelning av stamboken i klasser och för de härstamningar som införts i stamboken.

(10)	Dessutom bör all nödvändig information nämnas om förflyttning av hästdjur från en stambok till en annan, så att dessa uppgifter anges i den stamboksklass vars kriterier de uppfyller i det härstamningsbevis som avses i artikel 4.2 d i direktiv 90/427/EEG och som ska ingå i identitetshandlingen.

(11)

Enligt artikel 1 tredje strecksatsen i kommissionens beslut 96/510/EG av den 18 juli 1996 om härstamningsbevis för import av avelsdjur samt för deras sperma, ägg och embryon (14) ska härstamningsbevis för registrerade hästdjur överensstämma med identitetshandlingen i beslut 93/623/EEG. Därför bör det klargöras att alla hänvisningar till beslut 93/623/EEG, men också till beslut 2000/68/EG, bör gälla som hänvisningar till denna förordning.

(12)

Eftersom alla hästdjur som föds i eller importeras till gemenskapen i enlighet med denna förordning bör identifieras genom en enda identitetshandling, krävs särskilda bestämmelser när djurens status ändras från hästdjur för avel och produktion till registrerade hästdjur enligt definitionen i artikel 2 c i direktiv 90/426/EEG.

(13)	Medlemsstaterna bör kunna upprätta särskilda system för identifiering av hästdjur som vandrar under vilda eller halvvilda förhållanden inom fastställda områden eller territorier, bland annat inom naturreservat, med hänsyn till förenligheten med artikel 2 andra stycket i direktiv 92/35/EEG.

(14)

Elektronisk identifiering (”transpondrar”) för hästdjur används redan i praktiken i lång utsträckning internationellt. Tekniken bör utnyttjas för att säkerställa en nära koppling mellan hästdjur och identifieringsmärken. Hästdjur bör märkas med en transponder, men det bör även vara möjligt att använda alternativa metoder för kontroll av djurets identitet, under förutsättning att dessa alternativa metoder ger motsvarande garantier för att flera identitetshandlingar inte kan utfärdas.

(15)

Även om hästdjur alltid måste åtföljas av sin identitetshandling enligt gällande gemenskapslagstiftning, bör det vara möjligt att medge undantag för det kravet om det är omöjligt eller opraktiskt med hänsyn till att identitetshandlingen ska bevaras under hästdjurets hela livstid eller om en sådan handling inte utfärdats därför att djuret slaktas innan det uppnått den högsta ålder som krävs för identifiering.

(16)

Dessa undantag bör tillämpas utan att det påverkar tilllämpningen av artikel 14 i rådets direktiv 2003/85/EG av den 29 september 2003 om gemenskapsåtgärder för bekämpning av mul- och klövsjuka (15), i vilket undantag medges för vissa åtgärder för sjukdomsbekämpning för identifierade hästdjur på anläggningar där utbrott av den sjukdomen bekräftats.

(17)

Medlemsstaterna bör även få tillåta en förenklad identitetshandling för hästdjur som förflyttas inom statens territorium. Elektroniska kort med inbyggt datachips (”smartkort”) har använts för lagring av data på olika områden. Det bör vara möjligt att utfärda sådana smartkort vid sidan om identitetshandlingen och att under särskilda omständigheter använda dem istället för de identitetshandlingar som åtföljer hästdjur vid förflyttning inom en medlemsstat.

(18)

Enligt artikel 8 i kommissionens förordning (EG) nr 2076/2005 av den 5 december 2005 om fastställande av övergångsbestämmelser för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 853/2004, (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004 (16) ska kraven på information om livsmedelskedjan för hästdjur tillämpas före slutet av 2009.

(19)

Bestämmelser är nödvändiga i situationer då den ursprungliga identitetshandling som utfärdats i enlighet med denna förordning för hästdjurets hela livstid har förkommit. Sådana bestämmelser bör i så stor utsträckning som möjligt utesluta möjligheten till olagligt innehav av fler än en identitetshandling för att garantera en korrekt beskrivning av hästdjurets status som avsett för slakt för användning som livsmedel. Om tillräckliga och kontrollerbara uppgifter kan uppvisas bör det utfärdas ett duplikat av identitetshandlingen, med uppgift om att det rör sig om ett sådant, vilket i allmänhet innebär att djuret avlägsnas från näringskedjan. I andra fall bör det utfärdas en ersättande identitetshandling, även den med uppgift att det rör sig om en sådan, vilken dessutom innebär att ett tidigare registrerat hästdjurs status ändras till hästdjur för avel och produktion.

(20)

Enligt artiklarna 4 och 5 i direktiv 90/426/EEG är identitetshandlingen ett instrument för att hindra förflyttning av hästdjur vid sjukdomsutbrott på en anläggning där djuren hålls eller föds upp. Därför bör det vara möjligt att tillfälligt upphäva handlingens giltighet för förflyttning vid utbrott av vissa sjukdomar genom lämpliga uppgifter i identitetshandlingen.

(21)

Om ett hästdjur dör på annat sätt än genom slakt i ett slakteri bör identitetshandlingen återlämnas till den utfärdande myndigheten av den myndighet som övervakar bearbetningen av det döda djuret i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel (17), och man bör se till att transpondern, eller andra alternativa metoder, bland annat märken som används för kontroll av hästdjurets identitet, inte kan återanvändas.

(22)

För att hindra transpondrar från att komma in i livsmedelskedjan ska kött från djur från vilka man inte lyckats avlägsna transpondern vid slakt förklaras otjänligt som livsmedel i enlighet med kapitel V avdelning II i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (18).

(23)	Standardisering av var transpondern förs in och angivandet av detta i identitetshandlingarna bör göra det enklare att lokalisera införda transpondrar.

(24)

Enligt artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (19) omfattas levande djur som släpps ut på marknaden i syfte att användas som livsmedel av definitionen av ”livsmedel”. Enligt den förordningen har livsmedelsföretagarna långtgående ansvar i alla skeden i livsmedelstillverkningen, bland annat för spårning av livsmedelsproducerande djur.

(25)

Hästdjur för avel och produktion, liksom registrerade hästdjur, kan hamna i kategorin ”hästdjur för slakt” enligt definitionen i artikel 2 d i direktiv 90/426/EEG under något skede av sitt liv. Kött från hovdjur, synonymt med hästdjur, definieras i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (20).

(26)

Enligt avsnitt III punkt 7 i bilaga II till förordning (EG) nr 853/2004 ska den som driver ett slakteri ta emot, kontrollera och reagera på information från livsmedelskedjan genom att lämna uppgifter om ursprung, historia och hantering av djur avsedda för livsmedelsproduktion. Den behöriga myndigheten kan tillåta att information om livsmedelskedjan för tama hästdjur sänds till slakteriet samtidigt som djuren istället för i förväg. Den identitetshandling som åtföljer hästdjur till slakt bör därför utgöra en del av informationen från livsmedelskedjan.

(27)	Enligt avsnitt II kapitel III punkt 1 i bilaga I till förordning (EG) nr 854/2004 ska den officiella veterinären kontrollera att livsmedelsföretagaren uppfyller sin skyldighet att se till att djur som godtagits för slakt för att användas som livsmedel är korrekt identifierade.

(28)

Enligt avsnitt III punkt 8 i bilaga II till förordning (EG) nr 853/2004 ska livsmedelsföretagaren kontrollera de pass som åtföljer tama hästdjur för att se till att djuret är avsett för slakt i livsmedelssyfte. Om de tar emot djuret för slakt, ska de överlämna passet till den officiella veterinären.

(29)

Utan att det påverkar tillämpningen av rådets förordning (EEG) nr 2377/90 av den 26 juni 1990 om inrättandet av ett gemenskapsförfarande för att fastställa gränsvärden för högsta tillåtna restmängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung (21) eller rådets direktiv 96/22/EG av den 29 april 1996 om förbud mot användning av vissa ämnen med hormonell och tyreostatisk verkan samt av α-agonister vid animalieproduktion (22) regleras administrering av veterinärmedicinska läkemedel till hästdjur av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel (23).

(30)

I artikel 10.2 och 10.3 i direktiv 2001/82/EG föreskrivs särskilda undantag för hästdjur från bestämmelserna i artikel 11 i det direktivet avseende behandling av livsmedelsproducerande djur med läkemedel för vilka ett övre resthaltsgränsvärde har fastställts för andra djurarter än målarterna eller vilka godkänts för andra betingelser, förutsatt att dessa hästdjur har identifierats enligt gemenskapslagstiftningen och det särskilt angivits i deras identitetshandlingar att de inte är avsedda att slaktas för att användas som livsmedel eller är avsedda att slaktas för att användas som livsmedel efter en läkemedelsfri period på minst sex månader efter behandling med ämnen som förtecknas i kommissionens förordning (EG) nr 1950/2006 av den 13 december 2006 om upprättande av en förteckning över substanser som är väsentliga för behandling av hästdjur, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel (24).

(31)

För att man ska kunna bibehålla kontroll över utfärdandet av identitetshandlingar bör en minsta uppsättning relevanta uppgifter av betydelse för utfärdandet av sådana handlingar registreras i en databas. Databaserna i olika medlemsstater ska samarbeta i enlighet med rådets direktiv 89/608/EEG av den 21 november 1989 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen i syfte att säkerställa korrekt tillämpning av den veterinära och zootekniska lagstiftningen (25) för att underlätta informationsutbytet.

(32)

De främsta avelsorganisationerna och tävlingsorganisationerna har enats om ett världsomfattande system enligt vilket alla hästar ska ha ett livslångt nummer, ett s.k. Universal Equine Life Number (UELN). Det har utarbetats på initiativ av World Breeding Federation for Sport Horses (WBFSH) (internationella avelsföreningen för varmblodshästar), International Stud-Book Committee (ISBC) (internationella galoppsportkommittén), World Arabian Horse Organization (WAHO) (internationella förbundet för arabhästar), European Conference of Arabian Horse Organisations (ECAHO), Conférence Internationale de l’Anglo-Arabe (CIAA), Fédération Equestre Internationale (FEI) (Internationella ridsportförbundet) och Union Européenne du Trot (UET). Närmare information om systemet finns på UELN:s webbplats (26).

(33)	UELN-systemet är lämpligt för registrering av både registrerade hästdjur och hästdjur för avel och produktion, och gör det möjligt att gradvis införa nätverk så att djurens identitet ständigt kan kontrolleras enligt artikel 6 i direktiv 90/427/EEG när det gäller registrerade hästdjur.

(34)	När koder tillsätts i databaser får dessa koder och formatet på enskilda djurs registreringsnummer inte strida mot det fastställda UELN-systemet. Därför bör man först kontrollera UELN-koden innan nya nummer införs i en databas.

(35)

Enligt artikel 7.3 i direktiv 90/426/EEG ska den officiella veterinären notera identitetsnumret eller identitetshandlingens nummer för det slaktade hästdjuret och till den behöriga myndigheten på avsändningsorten, på begäran av denna, översända ett bevis om att hästdjuret har slaktats. Enligt artikel 4.4 i i det direktivet ska identitetshandlingen, efter att den registrerade hästen slaktats, sändas tillbaka till det organ som utfärdat den. Dessa krav bör även gälla identitetshandlingar som utfärdats för hästdjur för avel och produktion. Genom att registrera ett nummer som stämmer överens med det livslånga UELN-numret och som ger information om vilka myndigheter eller organ som utfärdat identitetshandlingen bör det bli enklare att uppfylla dessa krav. Om möjligt bör medlemsstaterna använda de samarbetsorgan de utsett enligt artikel 35 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (27).

(36)

Den veterinära tillsyn som är en förutsättning för djurskyddskraven i artiklarna 4 och 5 i direktiv 90/426/EEG kan uppfyllas endast om den behöriga myndigheten känner till den anläggning som definieras i artikel 2 a i det direktivet. Liknande krav följer av tillämpningen av livsmedelslagstiftningen för hästdjur som livsmedelsproducerande djur. Men eftersom hästdjur förflyttas mycket oftare än andra husdjur bör man försöka införa ett system för spårbarhet av hästdjur i realtid. Identifiering av hästdjur bör därför vara ett första steg i ett system för identifiering och registrering av hästdjur inom ramen för gemenskapens nya djurhälsopolitik.

(37)	För att säkra en enhetlig tillämpning av gemenskapslagstiftningen om identifiering av hästdjur i medlemsstaterna och se till att den är tydlig och öppen bör beslut 93/623/EEG och 2000/68/EG upphävas och ersättas med denna förordning.

(38)	Övergångsbestämmelser bör införas för att medlemsstaterna ska kunna anpassa sig till bestämmelserna i denna förordning.

(39)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa samt ständiga kommittén för husdjursavel.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.   I denna förordning fastställs bestämmelser för identifiering av hästdjur

a)	som är födda i gemenskapen eller

b)	som övergått till fri omsättning inom gemenskapen enligt tullförfarandet i artikel 4.16 a i förordning (EEG) nr 2913/92.

2.   Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av

a)	förordning (EEG) nr 706/73 och beslut 96/78/EG, och

b)	åtgärder som medlemsstaterna vidtagit för att registrera anläggningar där hästdjur hålls.

Artikel 2

Definitioner

1.   I denna förordning ska definitionerna i artikel 2 a, c–f, h och i i direktiv 90/426/EEG och artikel 2 c i direktiv 90/427/EEG gälla.

2.   Dessutom gäller följande definitioner:

a)

djurhållare: varje fysisk eller juridisk person som äger eller är i besittning av ett hästdjur eller har ansvar för dess skötsel, oavsett om detta sker mot ersättning eller inte, antingen permanent eller tillfälligt, även under transport, på marknader, eller under tävlingar, kapplöpningar eller kulturevenemang.

b)

transponder: skrivskyddad (read-only) passiv anordning för identifiering av radiofrekvenser i) som överensstämmer med ISO-standard 11784 och som fungerar med HDX- eller FDX-B-teknik, och ii) som kan avläsas med läsare som överensstämmer med ISO-standard 11785 vid ett avläsningsavstånd på minst 12 cm.

c)	hästdjur: vilda eller tama hovdjur tillhörande alla arter av släktet Equus tillhörande familjen hästdjur, eller korsningar av dessa.

d)

unikt livslångt nummer: en unik 15-siffrig alfanumerisk kod med information om ett enskilt hästdjur samt den databas och det land där denna information första gången registrerats enligt kodsystemet för unikt livslångt nummer (UELN) och som består av följande delar: i) En 6-siffrig UELN-kompatibel identitetskod för den databas som avses i artikel 21.1, åtföljd av ii) ett individuellt 9-siffrigt identitetsnummer som tilldelats hästdjuret.

e)	smartkort: ett plastkort med inbyggt datachips för lagring av data och elektronisk förmedling av uppgifterna till kompatibla datasystem.

KAPITEL II

IDENTITETSHANDLINGAR

Artikel 3

Allmänna principer och skyldighet att identifiera hästdjur

1.   De hästdjur som avses i artikel 1.1 får inte hållas om de inte identifieras enligt denna förordning.

2.   Om djurhållaren inte äger hästdjuret ska han handla enligt denna förordning på den fysiska eller juridiska persons vägnar som äger hästdjuret och med dennes tillstånd (”ägaren”).

3.   I enlighet med denna förordning ska systemet för identifiering av hästdjur bestå av följande delar:

a)	En enda identitetshandling som gäller under hästdjurets hela livstid.

b)	En metod för att säkra en entydig koppling mellan identitetshandlingen och hästdjuret.

c)	En databas över identitetsuppgifterna, införda under ett enda identitetsnummer, om det djur för vilket en identitetshandling har utfärdats till en person som registrerats i den databasen.

Artikel 4

Organ som utfärdar identitetshandlingar för hästdjur

1.   Medlemsstaterna ska se till att den identitetshandling för registrerade hästdjur som avses i artikel 5.1 utfärdas av ett av följande organ (”utfärdande organ”):

a)

Den organisation eller förening som är officiellt godkänd eller erkänd av medlemsstaten, eller av ett offentligt organ i den berörda medlemsstaten, båda enligt artikel 2.c första strecksatsen i direktiv 90/427/EEG, som för stamboken över den ifrågavarande rasen enligt artikel 2 c i direktiv 90/426/EEG.

b)	En filial till en internationell sammanslutning eller organisation med huvudsäte i en medlemsstat som har överinseendet för hästar avsedda för tävling eller kapplöpning enligt artikel 2.c i direktiv 90/426/EEG.

2.   De identitetshandlingar som utfärdas av myndigheter i ett tredjeland som utfärdar härstamningsbevis i enlighet med artikel 1 tredje strecksatsen i beslut 96/510/EG ska anses gälla enligt denna förordning för de registrerade hästdjur som avses i artikel 1.1 b.

3.   Det organ som utfärdar den identitetshandling som avses i artikel 5.1 för hästdjur för avel och produktion ska utses av den behöriga myndigheten.

4.   De utfärdande organ som avses i punkterna 1, 2 och 3 ska handla enligt denna förordning, särskilt avseende bestämmelserna i artiklarna 5, 8–12, 14, 16, 17, 21 och 23.

5.   Medlemsstaterna ska upprätta en förteckning över utfärdande organ och uppdatera den, och ge de övriga medlemsstaterna och allmänheten tillgång till denna information via en webbplats.

Informationen om de utfärdande organen ska omfatta åtminstone de kontaktuppgifter som krävs för att uppfylla kraven i artikel 19.

För att medlemsstaterna lättare ska kunna ge övriga medlemsstater och allmänheten tillgång till dessa aktuella förteckningar ska kommissionen tillhandahålla en webbplats där varje medlemsstat lägger in en länk till sin nationella webbplats.

6.   De förteckningar över utfärdande organ i tredjeländer som avses i punkt 2 ska sammanställas och uppdateras enligt följande villkor:

a)

Den behöriga myndigheten i det tredjeland där det utfärdande organet är beläget garanterar att i) det utfärdande organet uppfyller bestämmelserna i punkt 2, ii) det uppfyller de informationskrav som avses i artikel 21.3 i denna förordning när det gäller utfärdande organ som godkänts enligt direktiv 94/28/EEG, iii) förteckningar över utfärdande organ ska upprättas, uppdateras och anmälas till kommissionen.

b)

Kommissionen ska i) regelbundet underrätta medlemsstaterna om anmälningar avseende nya eller uppdaterade förteckningar som den mottagit av de behöriga myndigheterna i berörda tredjeländer enligt led a iii, ii) se till att uppdaterade versioner av dessa förteckningar görs tillgängliga för allmänheten, iii) i förekommande fall, se till att ärenden avseende förteckningen över utfärdande organ i tredjeländer utan onödigt dröjsmål förs upp på dagordningen i ständiga kommittén för husdjursavel enligt förfarandet i artikel 11.2 i rådets direktiv 88/661/EEG (28).

Artikel 5

Identifiering av hästdjur födda i gemenskapen

1.   Hästdjur födda i gemenskapen ska identifieras med en enda identitetshandling i enlighet med förlagan till identitetshandling för hästdjur i bilaga I (”identitetshandling” eller ”pass”). Handlingen ska utfärdas för hästdjurets hela livstid.

Identitetshandlingen ska vara tryckt i odelbart format med utrymme för de uppgifter som krävs enligt följande avsnitt:

a)	Avsnitt I–X för registrerade hästdjur.

b)	Åtminstone avsnitten I, III, IV och VI–IX för hästdjur för avel och produktion.

2.   Det utfärdande organet ska se till att identitetshandlingar utfärdas för hästdjur endast om avsnitt I i handlingen i vederbörlig ordning har fyllts i.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 1.1 i beslut 96/78/EG och trots bestämmelserna i punkterna 1 a och 2 i denna artikel ska registrerade hästdjur identifieras i identitetshandlingen enligt de bestämmelser som fastställs av de utfärdande organ som avses i artikel 4.1 eller 4.2 i denna förordning.

4.   För registrerade hästdjur ska det utfärdande organ som avses i artikel 4.1 a och 4.2 i denna förordning i avsnitt II i identitetshandlingen fylla i informationen från det härstamningsbevis som avses i artikel 4.2 d i direktiv 90/427/EEG.

Enligt principerna för den godkända eller erkända avelsorganisation som för stamboken för den ursprungliga rasen, till vilken det berörda registrerade hästdjuret hör, ska härstamningsbeviset innehålla alla uppgifter om djurets härstamning, det avsnitt i stamboken som avses i artikel 2 eller 3 i beslut 96/78/EG och, när det är fastställt, i vilken klass i huvudavsnittet hästdjuret har införts.

5.   För att få en identitetshandling ska djurhållaren, eller ägaren om det krävs enligt nationell lagstiftning i den medlemsstat där djuret är fött, lämna in en ansökan inom den tidsfrist som fastställs i punkt 6 i denna artikel och artikel 7.1 för den identitetshandling som avses i punkt 1 i denna artikel till det utfärdande organ som avses i artikel 4.1, 4.2 eller 4.3, och alla de uppgifter som krävs för att uppfylla kraven i denna förordning ska lämnas in.

6.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 13.1 ska hästdjur födda i gemenskapen identifieras enligt denna förordning före den 31 december det år hästdjuret föds eller inom sex månader från födelsedatum, beroende på vilket som inträffar sist.

Med avvikelse från första stycket får medlemsstaterna besluta att begränsa den längsta tillåtna perioden för identifiering av hästdjur till sex månader.

Medlemsstater som utnyttjar undantaget i andra stycket ska underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaterna om detta.

7.   Avsnittens ordning och numrering ska förbli oförändrad i identitetshandlingen, utom när det gäller avsnitt I som får placeras på mittuppslaget i identitetshandlingen.

8.   Identitetshandlingen får inte kopieras eller ersättas, utom enligt bestämmelserna i artiklarna 16 och 17.

Artikel 6

Undantag från kravet att fylla i uppgifter i avsnitt I i identitetshandlingen

Om en transponder förs in i enlighet med artikel 11, eller om ett individuellt, outplånligt och synligt alternativt märke används i enlighet med artikel 12, behöver genom undantag från artikel 5.2 uppgifterna i avsnitt I del A punkt 3 b–h och i punkterna 12–18 i konturdiagrammet i avsnitt I del B i identitetshandlingen inte fyllas i, eller får ett fotografi eller en bild med tillräckliga uppgifter för identifiering av hästdjuret användas istället för att konturdiagrammet fylls i.

Undantaget i första stycket påverkar inte tillämpningen av de bestämmelser om identifiering av hästdjur som fastställs av de utfärdande organ som avses i artikel 4.1, 4.2 och 4.3.

Artikel 7

Undantag avseende identifiering av vissa hästdjur som lever under vilda eller halvvilda förhållanden

1.   Med avvikelse från artikel 5.1, 5.3 och 5.5 får den behöriga myndigheten besluta att hästdjur som bildar en avgränsad population som lever under vilda eller halvvilda förhållanden på vissa områden, bland annat naturreservat, som fastställs av den myndigheten, ska identifieras enligt artikel 5 endast om de flyttas från sådana områden eller tas i bruk som husdjur.

2.   Medlemsstater som vill utnyttja det undantag som avses i punkt 1 ska meddela kommissionen vilka populationer och områden det rör sig om

a)	inom sex månader efter det datum då denna förordning träder i kraft, eller

b)	innan de tillämpar det undantaget.

Artikel 8

Identifiering av importerade hästdjur

1.   Djurhållaren eller ägaren om det särskilt krävs enligt nationell lagstiftning i den importerande medlemsstaten, ska ansöka om en identitetshandling eller registrering av en befintlig identitetshandling i det berörda utfärdande organets databas enligt artikel 21 inom 30 dagar från det att tullförfarandet, enligt definitionen i artikel 4.16 a i förordning (EG) nr 2913/92 avslutats när

a)	hästdjur importeras till gemenskapen, eller

b)	ett tillfälligt införseltillstånd enligt artikel 2 i i direktiv 90/426/EEG ändras till ett permanent införseltillstånd enligt artikel 19 iii i det direktivet.

2.   Om det hästdjur som avses i punkt 1 i denna artikel åtföljs av handlingar som inte uppfyller kraven i artikel 5.1 eller saknar vissa uppgifter som krävs enligt denna förordning, ska det utfärdande organet på begäran av djurhållaren, eller av ägaren om det särskilt krävs i lagstiftningen i den importerande medlemsstaten,

a)	fylla i dessa handlingar så att de uppfyller kraven i artikel 5, och

b)	registrera identitetsuppgifterna för det hästdjuret samt kompletterande uppgifter i databasen enligt artikel 21.

3.   Om de handlingar som åtföljer det hästdjur som avses i punkt 1 i denna artikel inte kan ändras så att de uppfyller kraven i artikel 5.1 och 5.2, ska dessa inte anses giltiga för identifiering i enlighet med denna förordning.

Om de handlingar som avses i första stycket överlämnas till eller ogiltigförklaras av det utfärdande organet ska uppgift om detta registreras i den databas som avses i artikel 21 och hästdjuret ska identifieras i enlighet med artikel 5.

KAPITEL III

KONTROLLER SOM KRÄVS FÖRE UTFÄRDANDE AV IDENTITETSHANDLINGAR OCH TRANSPONDRAR

Artikel 9

Kontroll av de enda identitetshandlingar som utfärdats för hästdjur

Före utfärdandet av en identitetshandling ska det utfärdande organet eller den person som handlar för dess räkning vidta alla nödvändiga åtgärder för att

a)	kontrollera att en sådan identitetshandling inte har utfärdats tidigare för det berörda hästdjuret,

b)	hindra utfärdande i bedrägligt syfte av flera identitetshandlingar för ett och samma hästdjur.

Sådana åtgärder ska åtminstone omfatta genomgång av tillgängliga berörda handlingar och elektroniska register, kontroll av tecken eller märken på djuret som tyder på tidigare identitetsmärkning och tillämpning av de åtgärder som föreskrivs i artikel 10.

Artikel 10

Åtgärder för att påvisa tidigare aktiv markering av hästdjur

1.   De åtgärder som avses i artikel 9 ska omfatta åtminstone åtgärder för att påvisa

a)	tidigare införda transpondrar genom användning av en avläsare som överensstämmer med ISO-standard 11785 och med vilken man kan avläsa HDX och FDX-B-transpondrar åtminstone om avläsaren är i direkt kontakt med kroppsytan på det ställe där en transponder normalt placeras,

b)	kliniska tecken på att en tidigare införd transponder har avlägsnats kirurgiskt,

c)	andra alternativa märken på djuret som används enligt artikel 12.3 b.

2.   Om de åtgärder som föreskrivs i punkt 1 visar att en transponder tidigare har förts in eller att andra märken använts enligt artikel 12.3 b ska det utfärdande organet vidta följande åtgärder:

a)	Om det är fråga om hästdjur födda i en medlemsstat ska den staten utfärda ett duplikat eller en ersättande identitetshandling enligt artikel 16 eller 17.

b)	Om det är fråga om importerade hästdjur ska staten följa artikel 8.2.

3.   Om de åtgärder som föreskrivs i punkt 1 b visar att en transponder tidigare har förts in, eller om de åtgärder som föreskrivs i punkt 1 c visar att ett annat märke förekommer, ska det utfärdande organet ange detta på lämpligt sätt i del A och på konturdiagrammet i avsnitt I del B i identitetshandlingen.

4.   Om det bekräftats att en transponder eller ett annat märke som avses i punkt 3 i denna artikel avlägsnats utan dokumentation från ett hästdjur fött i gemenskapen ska det utfärdande organ som avses i artikel 4.1 eller 4.3 utfärda en ersättande identitetshandling enligt artikel 17.

Artikel 11

Elektroniska metoder för kontroll av identitet

1.   Det utfärdande organet ska se till att då ett hästdjur identifieras första gången ska det märkas genom införande av en transponder.

Medlemsstaterna ska fastställa minimikraven för det ingrepp som avses i första stycket eller utse den person eller yrkesgrupp som har rätt att utföra sådana ingrepp.

2.   Transpondern ska föras in parenteralt under aseptiska förhållanden mellan nacke och manke mitt på halsen vid nackbandet.

Den behöriga myndigheten får dock tillåta att transpondern förs in på ett annat ställe i halsen på hästdjuret, förutsatt att detta alternativa införande inte äventyrar djurets välbefinnande och inte ökar risken för att transpondern migrerar jämfört med den metod som avses i första stycket.

3.   När transpondern förs in enligt punkterna 1 och 2 ska det utfärdande organet ange följande uppgifter på identitetshandlingen:

a)	I avsnitt I del A punkt 5 åtminstone de 15 sista siffrorna i den kod som transpondern förmedlar och avläsaren visar efter införandet, vid behov åtföljt av ett klistermärke med streckkod eller avtryck av streckkoden med dessa 15 sista siffror i den kod som transpondern förmedlar.

b)	I avsnitt I del A punkt 11 den persons underskrift och stämpel som avses i punkt 1 och som identifierade hästdjuret och förde in transpondern.

c)	I punkterna 12 eller 13 på konturdiagrammet i avsnitt I del B, beroende på vilken sida transpondern förts in, det ställe där transpondern förts in på hästdjuret.

4.   Om de åtgärder som föreskrivs i artikel 26.2 tillämpas för ett hästdjur som märkts med en tidigare implanterad transponder som inte uppfyller normerna i artikel 2.2 b, ska med avvikelse från punkt 3 a i denna artikel namnet på tillverkaren eller avläsningsystemet anges i avsnitt I del A punkt 5 i identitetshandlingen.

5.   Om en medlemsstat fastställer bestämmelser för att, enligt de normer som avses i artikel 2.2 b, se till att de nummer som avläses med den transponder som förts in av det utfärdande organ som avses i artikel 4.1 a och som godkänts enligt beslut 92/353/EEG av den behöriga myndigheten i den medlemsstaten är unika, ska dessa bestämmelser gälla utan att det äventyrar det identitetssystem som fastställs av det utfärdande organet i en annan medlemsstat eller ett tredjeland som utfört identifieringen enligt denna förordning på begäran av djurhållaren, eller om detta särskilt krävs i lagstiftningen i den medlemsstat där djuret föddes, av ägaren.

Artikel 12

Alternativa metoder för identitetskontroll

1.   Med avvikelse från artikel 11.1 får medlemsstaterna tillåta identifiering av hästdjur med lämpliga alternativa metoder, bland annat märkning, som var för sig eller tillsammans ger motsvarande vetenskapliga garantier, för att hästdjurets identitet kan kontrolleras, och som effektivt hindrar att dubbla identitetshandlingar utfärdas (”alternativ metod”).

Det utfärdande organet ska se till att ingen identitetshandling utfärdas för ett hästdjur om inte den alternativa metod som avses i första stycket antecknas i avsnitt I del A punkt 6 eller 7 i identitetshandlingen och lagras i databasen enligt artikel 21.1 f.

2.   Om en alternativ metod används ska djurhållaren tillhandahålla de medel som behövs för att få tillgång till identitetsnumret eller, i förekommande fall, stå för kostnaderna för kontroll av djurets identitet.

3.   Medlemsstaterna ska se till

a)	att alternativa metoder inte används i majoriteten av fallen som enda sätt att kontrollera de djurs identitet som identifierats i enlighet med denna förordning,

b)	att synliga märken på hästdjur för avel och produktion inte kan förväxlas med märken som reserverats för registrerade hästdjur på deras territorium.

4.   De medlemsstater som utnyttjar det undantag som föreskrivs i punkt 1 ska omedelbart underrätta kommissionen, övriga medlemsstater och allmänheten om detta på en webbplats.

För att medlemsstaterna lättare ska kunna ge övriga medlemsstater och allmänheten tillgång till denna information ska kommissionen tillhandahålla en webbplats där varje medlemsstat lägger in en länk till sin nationella webbplats.

KAPITEL IV

FÖRFLYTTNING OCH TRANSPORT AV HÄSTDJUR

Artikel 13

Förflyttning och transport av registrerade hästdjur samt hästdjur för avel och produktion

1.   Identitetshandlingen ska alltid åtfölja registrerade hästdjur och hästdjur för avel och produktion.

2.   Med avvikelse från punkt 1 behöver identitetshandlingen inte åtfölja de hästdjur som avses i den punkten vid de tillfällen då hästdjuren

a)	är installerade eller på bete, och djurhållaren utan dröjsmål kan uppvisa identitetshandlingen,

b)	tillfälligt förflyttas till fots, antingen i) i närheten av anläggningen inom en medlemsstat så att identitetshandlingen kan uppvisas inom tre timmar, eller ii) vid växling av hästdjurets betesområde till och från sommarbete och så att identitetshandlingen kan uppvisas vid avsändningsanläggningen,

c)	är icke avvanda och följer moderdjuret eller fosterstoet,

d)	deltar i träning eller test för hästtävling eller evenemang som kräver att de lämnar tävlingsstället eller platsen för evenemanget,

e)	förflyttas eller transporteras i en nödsituation som gäller hästdjuren eller, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 14.1 andra stycket i direktiv 2003/85/EG, till anläggningen där djuren hålls.

Artikel 14

Undantag för vissa förflyttningar och transporter utan eller med förenklade identitetshandlingar

1.   Med avvikelse från artikel 13.1 får den behöriga myndigheten tillåta förflyttning eller transport inom samma medlemsstat av de hästdjur som avses i den punkten vilka inte åtföljs av sina identitetshandlingar, förutsatt att de åtföljs av ett smartkort som utfärdats av det organ som utfärdat identitetshandlingarna och innehåller de uppgifter som fastställs i bilaga II.

2.   Medlemsstater som utnyttjar det undantag som föreskrivs i punkt 1 i denna artikel, kan bevilja varandra undantag för förflyttning eller transport av de hästdjur som avses i artikel 13.1 inom sitt eget territorium.

De ska underrätta kommissionen om att de avser att bevilja sådana undantag.

3.   Det utfärdande organet ska utfärda en provisorisk handling med angivande åtminstone av det unika livslånga numret, och transporderkoden om denna finns tillgänglig, med vilka hästdjuret får förflyttas eller transporteras inom samma medlemsstat under en tid på högst 45 dagar, under vilken identitetshandlingen lämnas till det utfärdande organet eller den behöriga myndigheten för uppdatering av identitetsuppgifterna.

4.   Om ett hästdjur under den period som avses i punkt 3 transporteras till en annan medlemsstat eller genom en annan medlemsstat till ett tredjeland ska det oavsett registreringsstatus åtföljas förutom av den provisoriska handlingen även av ett djurhälsointyg i enlighet med bilaga C till direktiv 90/426/EEG. Om hästdjuret inte har märkts med en transponder, eller om hästdjuret inte har identifierats genom en alternativ metod i enlighet med artikel 12 i denna förordning, måste detta djurhälsointyg kompletteras med en beskrivning enligt bestämmelserna i avsnitt I i identitetshandlingen.

Artikel 15

Förflyttning och transport av hästdjur för slakt

1.   Den identitetshandling som utfärdats i enlighet med artikel 5.1 eller 8 ska åtfölja hästdjur för slakt under förflyttning eller transport till slakteriet.

2.   Med avvikelse från punkt 1 får den behöriga myndigheten tillåta att ett hästdjur för slakt som inte identifierats enligt artikel 5 transporteras direkt från anläggningen där det föddes till slakteriet inom samma medlemsstat förutsatt att

a)	hästdjuret är yngre än 12 månader och har synliga stjärnor på de främre mjölktänderna,

b)	det går att spåra hästdjuret utan avbrott från anläggningen där det föddes till slakteriet,

c)	hästdjuret under transporten till slakteriet kan identifieras individuellt enligt artikel 11 eller 12,

d)	sändningen åtföljs av information om livsmedelskedjan enligt avsnitt III i bilaga II till förordning (EG) nr 853/2004 som ska innehålla en hänvisning till det individuella identitetsnummer som avses i led c i denna punkt.

3.   Artikel 19.1 b, c och d ska inte tillämpas om det rör sig om förflyttning eller transport av hästdjur för slakt i enlighet med punkt 2 i denna artikel.

KAPITEL V

UTFÄRDANDE AV DUPLIKAT, ERSÄTTNING OCH TILLFÄLLIGT UPPHÄVANDE AV IDENTITETSHANDLINGAR

Artikel 16

Duplikat av identitetshandlingar

1.   Om den ursprungliga identitetshandlingen har förkommit, men hästdjurets identitet kan fastställas, i första hand genom den kod som förmedlats av transpondern eller den alternativa metoden, och ett ägarintyg kan uppvisas, ska det utfärdande organet som avses i artikel 4.1 utfärda ett duplikat av identitetshandlingen med uppgift om det unika livslånga numret och ska tydligt ange att det rör sig om ett sådant (”duplikat av identitetshandling”).

I sådana fall ska hästdjuret klassificeras i avsnitt IX del II på duplikatet av identitetshandlingen som inte avsett för slakt för användning som livsmedel.

Uppgifter om det duplikat av identitetshandlingen som utfärdats och hästdjurets klassificering i avsnitt IX i handlingen ska registreras med angivande av det unika livslånga numret i den databas som avses i artikel 21.

2.   Med avvikelse från punkt 1 andra stycket får den behöriga myndigheten besluta att tillfälligt upphäva hästdjurets status som avsett för slakt för användning som livsmedel under en period på sex månader om djurhållaren på ett tillfredsställande sätt inom 30 dagar från det att identitetshandlingen förklarats förkommen kan visa att hästdjurets status som avsett för slakt för användning som livsmedel inte äventyrats av någon medicinsk behandling.

I detta syfte ska den behöriga myndigheten anteckna det datum då denna sexmånadersperiod för tillfälligt upphävande börjar i den första kolumnen i avsnitt IX del III på duplikatet av identitetshandlingen samt fylla i uppgifterna i tredje kolumnen.

3.   Om den förkomna ursprungliga identitetshandlingen hade utfärdats av det utfärdande organ som avses i artikel 4.2 i ett tredjeland, ska duplikatet av identitetshandlingen utfärdas av det ursprungliga utfärdande organet och sändas till djurhållaren, eller om det särskilt krävs i lagstiftningen i den medlemsstat där hästdjuret befinner sig, till ägaren via det utfärdande organet eller den behöriga myndigheten i den medlemsstaten.

I sådana fall ska hästdjuret klassificeras i avsnitt IX del II på duplikatet av identitetshandlingen som inte avsett för slakt för användning som livsmedel och uppgifterna i den databas som avses i artikel 21.1 l ska anpassas efter detta.

Duplikatet av identitetshandlingen får dock utfärdas av ett utfärdande organ som avses i artikel 4.1 a och som registrerar hästdjur av den ifrågavarande rasen eller av ett utfärdande organ som avses i artikel 4.1 b och som registrerar hästdjur för det ändamålet i den medlemsstat där hästdjuret befinner sig om det ursprungliga utfärdande organet i ett tredjeland har gett sitt medgivande.

4.   Om den förkomna ursprungliga identitetshandlingen har utfärdats av ett utfärdande organ som inte längre existerar ska duplikatet av identitetshandlingen utfärdas av ett utfärdande organ i den medlemsstat där hästdjuret befinner sig i enlighet med punkt 1.

Artikel 17

Ersättning av identitetshandling

Om den ursprungliga identitetshandlingen förkommit och hästdjurets identitet inte kan fastställas, ska det utfärdande organ som avses i artikel 4.3 i den medlemsstat där hästdjuret befinner sig utfärda en ersättande identitetshandling (”ersättande identitetshandling”) med tydlig uppgift om att det rör sig om en sådan och att den uppfyller kraven i artikel 5.1 b.

I sådana fall ska hästdjuret klassificeras i avsnitt IX del II på den ersättande identitetshandlingen som inte avsett för slakt för användning som livsmedel.

Uppgifter om den ersättande identitetshandlingen som utfärdats och hästdjurets registreringsstatus och klassificering i avsnitt IX i handlingen ska anpassas efter detta med angivande av det unika livslånga numret i den databas som avses i artikel 21.

Artikel 18

Upphävande av identitetshandlingar vid förflyttning

Den officiella veterinären ska tillfälligt upphäva identitetshandlingens giltighet vid förflyttning genom lämplig uppgift i avsnitt VIII i handlingen om att hästdjuret hålls eller kommer från en anläggning

a)	som är föremål för ett förbud som avses i artikel 4.5 i direktiv 90/426/EEG, eller

b)	belägen i en medlemsstat eller del därav som inte är fri från afrikansk hästpest.

KAPITEL VI

HÄSTDJUR SOM DÖR OCH HÄSTDJUR FÖR SLAKT AVSEDDA FÖR ANVÄNDNING SOM LIVSMEDEL SAMT TIDIGARE BEHANDLINGAR

Artikel 19

Dödsfall bland hästdjur

1.   Då ett hästdjur slaktas eller dör ska följande åtgärder vidtas:

a)	Transpondern ska skyddas från senare bedräglig användning genom att tillvaratas, destrueras eller bortskaffas på plats.

b)	Identitetshandlingen ska göras ogiltig genom åtminstone påstämpling av texten ”ogiltig” på första sidan.

c)	Ett intyg ska lämnas till det utfärdande organet, antingen direkt eller genom den kontaktpunkt som avses i artikel 23.4, med uppgift om hästdjurets unika livslånga nummer och att djuret slaktats, dödats eller dött, inbegripet dödsdatum.

d)	Den ogiltiga identitetshandlingen ska förstöras.

2.   De åtgärder som föreskrivs i punkt 1 ska utföras av eller under överinseende av

a)	den officiella veterinären i) i enlighet med artikel 4.4 i i direktiv 90/427EEG om det gäller slakt eller avlivning i sjukdomsbekämpande syfte, eller ii) i enlighet med artikel 7.3 i direktiv 90/426/EG efter slakt, eller

b)	den behöriga myndighet som anges i artikel 2.1 i i förordning (EG) nr 1774/2002 om det gäller bortskaffande eller bearbetning av slaktkroppar i enlighet med artikel 4 eller 5 i den förordningen.

3.   Om transpondern inte kan tas tillvara från ett hästdjur som slaktas för användning som livsmedel enligt punkt 1 a, ska den officiella veterinären förklara köttet eller den del av köttet som innehåller transpondern som otjänligt som livsmedel i enlighet med avsnitt II kapitel V.1 n i bilaga I till förordning (EG) nr 854/2004.

4.   Med avvikelse från punkt 1 d och utan att det påverkar de bestämmelser som det utfärdande organet tryckt på identitetshandlingen, får medlemsstaterna tillämpa förfaranden för att återsända den ogiltiga identitetshandlingen till det utfärdande organet.

5.   I alla sådana fall av dödsfall bland eller förlust av hästdjur som inte avses i denna artikel ska djurhållaren återsända identitetshandlingen till det berörda utfärdande organ som avses i artikel 4.1, 4.2 eller 4.3 inom 30 dagar från det att djuret dött eller gått förlorat.

Artikel 20

Hästdjur avsedda för slakt för användning som livsmedel och tidigare behandlingar

1.   Ett hästdjur ska anses vara avsett för slakt för användning som livsmedel, om det inte i avsnitt IX del II i identitetshandlingen oåterkalleligt förklarats inte vara avsett för detta ändamål genom underskrift av

a)	djurhållaren eller djurägaren på eget beslut, eller

b)	djurhållaren och den ansvariga veterinären i enlighet med artikel 10.2 i direktiv 2001/82/EG.

2.   Innan behandling ges enligt artikel 10.2 i direktiv 2001/82/EG eller behandling genom användning av läkemedel som godkänts enligt artikel 6.3 i det direktivet, ska den ansvariga veterinären fastställa hästdjurets status antingen som avsett för slakt för användning som livsmedel, vilket är normalfallet, eller som inte avsett för slakt för användning som livsmedel enligt avsnitt IX del II identitetshandlingen.

3.   Om den behandling som avses i punkt 2 i denna artikel inte är tillåten för hästdjur avsedda för slakt för användning som livsmedel, ska den ansvariga veterinären se till att det berörda hästdjuret enligt undantaget i artikel 10.2 i direktiv 2001/82/EG oåterkalleligt förklaras som inte avsett för slakt för användning som livsmedel genom

a)	att fylla i och underteckna avsnitt IX del II i identitetshandlingen, och

b)	att göra avsnitt IX del III i identitetshandlingen ogiltig.

4.   Om ett hästdjur behandlas under sådana omständigheter som avses i artikel 10.3 i direktiv 2001/82/EG ska den ansvariga veterinären i avsnitt IX del III i identitetshandlingen ange erforderliga uppgifter om det läkemedel som innehåller ämnen som är väsentliga för behandlingen av hästdjuret som förtecknas i förordning (EG) nr 1950/2006.

Den ansvariga veterinären ska ange datum för senaste förskrivna administration av det läkemedlet och ska enligt artikel 11.4 i direktiv 2001/82/EG underrätta djurhållaren om det datum då den karenstid som fastställts enligt artikel 10.3 i det direktivet löper ut.

KAPITEL VII

REGISTERFÖRING OCH PÅFÖLJDER

Artikel 21

Databas

1.   Då identitetshandlingen utfärdas eller tidigare utfärdade identitetshandlingar registreras ska det utfärdande organet registrera åtminstone följande uppgifter om hästdjuret i sin databas:

a)	Unikt livslångt nummer.

b)

Art.

c)

Kön.

d)

Färg.

e)	Födelsedatum (dag, månad och år).

f)

I förekommande fall, åtminstone de 15 sista siffrorna i den kod som förmedlas av transpondern, eller den kod som förmedlas av en anordning för identifiering av radiofrekvenser som inte uppfyller villkoren enligt artikel 2.2 b, tillsammans med uppgifter om det föreskrivna avläsningssystemet, eller den alternativa metoden.

g)	Födelseland.

h)	Datum för utfärdande och eventuell ändring av identitetshandlingen.

i)	Namn och adress för den person till vilken identitetshandlingen utfärdats.

j)	Status som registrerat hästdjur eller som hästdjur för avel och produktion.

k)	Djurets namn (födelsenamn och, i förekommande fall, handelsnamn).

l)	Djurets kända status som inte avsett för slakt för användning som livsmedel.

m)	Uppgifter om eventuella duplikat av eller ersättande identitetshandling i enlighet med artiklarna 16 och 17.

(n)	Det meddelade datumet för djurets död.

2.   Det utfärdande organet ska bevara de uppgifter som avses i punkt 1 i denna artikel i sin databas i minst 35 år eller minst två år efter det datum för hästdjurets död som meddelats i enlighet med artikel 19.1 c.

3.   Omedelbart efter registrering av de uppgifter som avses i punkt 1 i denna artikel ska det utfärdande organet meddela de uppgifter som avses i leden a–f och n i den punkten till den centrala databasen i den medlemsstat där hästdjuret föddes, om en sådan databas gjorts tillgänglig i enlighet med artikel 23.

Artikel 22

Meddelande om kod för de utfärdande organens databaser

Medlemsstaterna ska via en webbplats ge de övriga medlemsstaterna och allmänheten tillgång till namn, adress med kontaktuppgifter och den 6-siffriga UELN-kompatibla identitetskoden för de utfärdande organens databaser.

För att medlemsstaterna lättare ska kunna göra dessa uppgifter tillgängliga ska kommissionen tillhandahålla en webbplats där varje medlemsstat lägger in en länk till sin nationella webbplats.

Artikel 23

Centrala databaser, samarbetet mellan dessa samt kontaktpunkter

1.   En medlemsstat får besluta att det utfärdande organet ska föra in den information som avses i artikel 21 om hästdjur födda eller identifierade på dess territorium i en central databas eller att det utfärdande organets databas ansluts till denna centrala databas (”den centrala databasen”).

2.   Medlemsstaterna ska i enlighet med direktiv 89/608/EEG driva sina centrala databaser i samarbete med varandra.

3.   Medlemsstaterna ska via en webbplats ge de övriga medlemsstaterna och allmänheten tillgång till namn, adress och den 6-siffriga UELN-kompatibla identitetskoden för sina centrala databaser.

För att medlemsstaterna lättare ska kunna göra dessa uppgifter tillgängliga ska kommissionen tillhandahålla en webbplats där varje medlemsstat lägger in en länk till sin nationella webbplats.

4.   Medlemsstaterna ska tillhandahålla en kontaktpunkt som mottar det intyg som avses i artikel 19.1 c för vidarebefordran till respektive utfärdande organ som godkänts på deras territorium.

Kontaktpunkten kan vara ett samarbetsorgan som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 882/2004.

Uppgifter om kontaktpunkten, vilka kan införas i den centrala databasen, ska via en webbplats göras tillgängliga för de övriga medlemsstaterna och allmänheten.

För att medlemsstaterna lättare ska kunna göra dessa uppgifter tillgängliga ska kommissionen tillhandahålla en webbplats där varje medlemsstat lägger in en länk till sin nationella webbplats.

Artikel 24

Påföljder

Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om påföljder som ska gälla vid överträdelse av denna förordning och vidta alla de åtgärder som behövs för att se till att dessa bestämmelser tillämpas. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Medlemsstaterna ska senast den 30 juni 2009 anmäla dessa bestämmelser till kommissionen. Alla senare ändringar som påverkar dem ska anmälas till kommissionen utan dröjsmål.

KAPITEL VIII

ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 25

Upphävande

Beslut 93/623/EEG och beslut 2000/68/EG ska upphöra att gälla den 1 juli 2009.

Hänvisningar till de upphävda besluten ska anses som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel 26

Övergångsbestämmelser

1.   Hästdjur som föds senast den 30 juni 2009 och som identifieras före det datumet i enlighet med beslut 93/623/EEG eller 2000/68/EG, ska anses vara identifierade i enlighet med denna förordning.

Identitetshandlingarna för dessa hästdjur ska senast den 31 december 2009 registreras i enlighet med artikel 21.1 i denna förordning.

2.   Hästdjur som föds senast den 30 juni 2009 men som inte identifieras före det datumet i enlighet med beslut 93/623/EEG eller 2000/68/EG, ska identifieras i enlighet med denna förordning senast den 31 december 2009.

Artikel 27

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 juli 2009.

---

(1)  EGT L 224, 18.8.1990, s. 42. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2006/104/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 352).

(2)  EGT L 224, 18.8.1990, s. 55.

(3)  EGT L 178, 12.7.1994, s. 66.

(4)  EGT L 298, 3.12.1993, s. 45. Beslutet ändrat genom beslut 2000/68/EG (EGT L 23, 28.1.2000, s. 72).

(5)  EGT L 23, 28.1.2000, s. 72.

(6)  EGT L 86, 6.4.1993, s. 7. Beslutet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1792/2006 (EUT L 362, 20.12.2006, s. 1).

(7)  EGT L 86, 6.4.1993, s. 16. Beslutet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1792/2006.

(8)  EGT L 302, 19.10.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).

(9)  EGT L 68, 15.3.1973, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EEG) nr 1174/86 (EGT L 107, 24.4.1986, s. 1).

(10)  EGT L 204, 11.8.2000, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1791/2006.

(11)  EGT L 157, 10.6.1992, s. 19. Direktivet senast ändrat genom kommissionens beslut 2007/729/EG (EUT L 294, 13.11.2007, s. 26).

(12)  EGT L 19, 25.1.1996, s. 39.

(13)  EGT L 192, 11.7.1992, s. 63.

(14)  EGT L 210, 20.8.1996, s. 53. Beslutet ändrat genom beslut (EG) 2004/186/EG (EUT L 57, 25.2.2004, s. 27).

(15)  EUT L 306, 22.11.2003, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2006/104/EG.

(16)  EUT L 338, 22.12.2005, s. 83. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1246/2007 (EUT L 281, 25.10.2007, s. 21).

(17)  EGT L 273, 10.10.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1432/2007 (EUT L 320, 6.12.2007, s. 13).

(18)  EUT L 139, 30.4.2004, s. 206. Rättad i EUT L 226, 25.6.2004, s. 83. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1791/2006.

(19)  EGT L 31, 1.2.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 575/2006 (EUT L 100, 8.4.2006, s. 3).

(20)  EUT L 139, 30.4.2004, s. 55. Rättad i EUT L 226, 25.6.2004, s. 22. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1243/2007 (EUT L 281, 25.10.2007, s. 8).

(21)  EGT L 224, 18.8.1990, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 61/2008 (EUT L 22, 25.1.2008, s. 8).

(22)  EGT L 125, 23.5.1996, s. 3. Direktivet ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/74/EG (EUT L 262, 14.10.2003, s. 17).

(23)  EGT L 311, 28.11.2001, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/28/EG (EUT L 136, 30.4.2004, s. 58).

(24)  EUT L 367, 22.12.2006, s. 33.

(25)  EGT L 351, 2.12.1989, s. 34.

(26)  http://www.ueln.net

(27)  EUT L 165, 30.4.2004, s. 1. Rättad i EUT L 191, 28.5.2004, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1791/2006.

(28)  EGT L 382, 31.12.1988, s. 36.

---

---

---

7.6.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 149/33

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 505/2008

av den 6 juni 2008

om godkännande av ett nytt användningsområde för 3-fytas (Natuphos) som fodertillsats

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser (1), särskilt artikel 9.2, och

av följande skäl:

(1)	Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser och de skäl och förfaranden som gäller för ett sådant godkännande.

(2)	En ansökan enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003 om godkännande av det preparat som anges i bilagan till den här förordningen har lämnats in. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)	Ansökan gäller godkännande av ett nytt användningsområde för ett enzympreparat av 3-fytas (Natuphos 5000, Natuphos 5000 G, Natuphos 5000 L, Natuphos 10000 G och Natuphos 10000 L) framställt av Aspergillus niger (CBS 101.672) som fodertillsats för suggor i kategorin ”zootekniska tillsatser”.

(4)

Användning av preparatet har godkänts för avvanda smågrisar, slaktsvin och slaktkycklingar genom kommissionens förordning (EG) nr 243/2007 (2), för värphöns och kalkoner för köttproduktion genom kommissionens förordning (EG) nr 1142/2007 (3) och för ankor genom kommissionens förordning (EG) nr 165/2008 (4).

(5)

Nya uppgifter har lämnats in till stöd för en ansökan om godkännande för suggor. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 15 juni 2006 (5) att enzympreparatet Natuphos (3-fytas) framställt av Aspergillus niger (CBS 101.672) inte inverkar negativt på konsumenternas och användarnas hälsa eller på miljön och att det förbättrar fodrets smältbarhet. I ett yttrande av den 12 december 2007 (6) konstaterade myndigheten att användningen av preparatet är säker för suggor. Myndigheten anser inte att det finns behov av särskilda krav för övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats på gemenskapsnivå i enlighet med förordning (EG) nr 1831/2003.

(6)	Bedömningen av preparatet visar att det uppfyller villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003. Preparatet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(7)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det preparat i kategorin ”zootekniska tillsatser” och i den funktionella gruppen ”smältbarhetsförbättrande medel” som anges i bilagan ska godkännas som fodertillsats enligt villkoren i den bilagan.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 268, 18.10.2003, s. 29. Förordningen ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 378/2005 (EUT L 59, 5.3.2005, s. 8).

(2)  EUT L 73, 13.3.2007, s. 4.

(3)  EUT L 256, 2.10.2007, s. 20.

(4)  EUT L 50, 23.2.2008, s. 8.

(5)  ”Opinion of the Scientific Panel on Additives and Products or Substances used in Animal Feed and of the Scientific Panel on Genetically Modified Organisms on the safety and efficacy of the enzyme preparation Natuphos® (3-phytase) produced by Aspergillus niger”. The EFSA Journal, nr 369, s. 1–19, 2006.

(6)  ”Scientific Opinion of the Panel on Additives and Products or Substances used in Animal Feed on ’Safety of the enzymatic preparation of Natuphos® (3-phytase) for sows’”. The EFSA Journal, nr 614, s. 1–5, 2007.

---

---

7.6.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 149/36

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 506/2008

av den 6 juni 2008

om ändring av bilaga IV till rådets förordning (EG) nr 708/2007 om användning av främmande och lokalt frånvarande arter i vattenbruk

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 708/2007 av den 11 juni 2007 om användning av främmande och lokalt frånvarande arter i vattenbruk (1), särskilt artikel 24.1, 24.5 och 24.6, och

av följande skäl:

(1)	I förordning (EG) nr 708/2007 fastställs en ram för hantering i vattenbruket av främmande och lokalt frånvarande arter, i syfte att bedöma och minimera dessa arters och alla andra associerade icke-målarters eventuella påverkan på akvatiska livsmiljöer.

(2)	I bilaga IV till förordning (EG) nr 708/2007 fastställs en förteckning över arter som är undantagna från vissa av förordningens bestämmelser. Medlemsstaterna får begära att kommissionen lägger till arter till den bilagan.

(3)	Innan den förordningen trädde i kraft begärde några medlemsstater tillägg av vissa arter till bilaga IV. Frankrike har, för de flesta av sina yttersta randområden, föreslagit tillägg av vissa arter i en separat del av bilagan.

(4)	Kommissionen sammankallade en expertgrupp den 7 november 2007 och den 30–31 januari 2008 för en bedömning av om dessa arter bör införas i bilaga IV till förordningen. För detta ändamål upprättades en ny förteckning.

(5)	Bilaga IV till förordning (EG) nr 708/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för fiske och vattenbruk.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga IV till förordning (EG) nr 708/2007 ska ersättas med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den […] dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 168, 28.6.2007, s. 1.

---

---

7.6.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 149/38

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 507/2008

av den 6 juni 2008

om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1673/2000 om den gemensamma organisationen av marknaderna för lin och hampa som odlas för fiberproduktion

(kodifierad version)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1673/2000 av den 27 juli 2000 om den gemensamma organisationen av marknaderna för lin och hampa som odlas för fiberproduktion (1), särskilt artikel 9,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2799/98 av den 15 december 1998 om att fastställa ett agromonetärt system för euron (2), särskilt artikel 3, och

av följande skäl:

(1)

Kommissionens förordning (EG) nr 245/2001 av den 5 februari 2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1673/2000 om den gemensamma organisationen av marknaderna för lin och hampa som odlas för fiberproduktion (3) har ändrats flera gånger på ett väsentligt sätt (4). För att skapa klarhet och överskådlighet bör den förordningen kodifieras.

(2)

I förordning (EG) nr 1673/2000 föreskrivs bland annat åtgärder för den inre marknaden som avser lin och hampa för framställning av fibrer. Dessa omfattar stöd till förste beredare av lin- och hampstrån eller till jordbrukare som för egen räkning låter bereda strån, och tillämpningsföreskrifter bör beslutas för detta.

(3)

För det första bör villkoren för att godkänna förste beredare fastställas och för det andra bör krav fastställas på de jordbrukare som för egen räkning låter bereda strån. Närmare anges bör även huvudpunkterna i köpe- eller försäljningsavtal om strå, beredningsåtaganden och avtal om beredning på beställning enligt artikel 2.1 i förordning (EG) nr 1673/2000.

(4)

Vissa första beredare av linstrån producerar främst långa linfibrer, i andra hand även korta linfibrer som innehåller en hög andel orenheter och ved. Saknar de lämplig utrustning för att rensa dessa andrahandsprodukter beställer de fiberrensning av en annan aktör. Rensning på beställning bör i sådana fall betraktas som en beredning av första beredare som är godkända för korta linfibrer. Följaktligen bör villkor fastställas för aktörerna i fråga, särskilt beträffande kontroller.

(5)

För att säkerställa att produkterna berättigar till stöd bör det för det berörda regleringsåret lämnas en samlad ansökan enligt del II avdelning II kapitel I i kommissionens förordning (EG) nr 796/2004 av den 21 april 2004 om närmare föreskrifter för tillämpningen av de tvärvillkor, den modulering och det integrerade administrations- och kontrollsystem som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (5).

(6)	För en god förvaltning och med hänsyn till de särskilda förhållandena på lin- och hampmarknaderna bör den period fastställas under vilken lin- och hampstrån för fiberframställning kan beredas och, i förekommande fall, saluföras.

(7)	Om medlemsstaten beslutar att bevilja stöd för korta linfibrer eller hampfibrer som innehåller mer än 7,5 % orenheter och ved, bör det närmare anges hur man utifrån den producerade kvantiteten ska beräkna den kvantitet som motsvarar 7,5 % orenheter och ved.

(8)

För ett väl fungerande stabiliseringssystem bör det föreskrivas att de fiberkvantiteter för vilka stöd för ett regleringsår får beviljas ska begränsas till det tal som erhålles när antalet hektar som omfattas av avtal eller beredningsåtagande multipliceras med en enhetskvantitet per hektar. Denna enhetskvantitet ska medlemsstaten fastställa på grundval av de nationella garanterade kvantiteterna och antalet odlade hektar.

(9)

Då nivån på de nationella garanterade kvantiteterna kan variera till följd av den flexibilitet som införs genom artikel 3 i förordning (EG) nr 1673/2000, bör regler införas för hur dessa nationella garanterade kvantiteter ska fastställas för respektive regleringsår. Samtidigt ska hänsyn tas till eventuella justeringar för en lämplig fördelning av de nationella garanterade kvantiteterna bland beredningsstödets mottagare.

(10)

För att beredningsstöd ska beviljas ska ett avtal eller åtagande ha ingåtts enligt artikel 2 i förordning (EG) nr 1673/2000. Å andra sidan bör medlemsstaten i god tid fastställa överföringarna av nationella garanterade kvantiteter och enhetskvantiteter per hektar, vilket bör utgå från arealerna som omfattas av avtal eller åtaganden. Det bör föreskrivas att aktörerna bör lämna relevanta uppgifter om dessa avtal eller åtaganden till medlemsstatens behöriga myndigheter när beredningen inleds. En viss flexibilitet bör medges affärsverksamheten i fråga, varför möjligheterna att överlåta avtal bland godkända första beredare bör begränsas.

(11)	För god förvaltning av stödordningen bör det anges vilka uppgifter som aktörerna bör lämna till medlemsstatens behöriga myndigheter samt vad medlemsstaterna bör meddela kommissionen.

(12)

För att kunna förvalta en stödordning där stödet beviljas på grundval av de fiberkvantiteter som produceras under 22 månader, bör det föreskrivas att när beredningen för ett visst regleringsår inleds, en stödansökan bör lämnas för de fibrer som ska framställas och vars kvantiteter därefter regelbundet ska anges.

(13)

Till följd av justeringarna av nationella garanterade kvantiteter och enhetskvantiteter per hektar, blir de totala fiberkvantiteter för vilka stöd får beviljas inte kända förrän bearbetningen avslutats. Det bör alltså föreskrivas att förskott på stöd utbetalas till godkända första beredare på grundval av de fiberkvantiteter som normalt framställs. För att säkra betalningarna vid konstaterade oegentligheter, bör dessa förskott förutsätta att en säkerhet ställs. Dessa garantier bör svara mot vissa av bestämmelserna i kommissionens förordning (EEG) nr 2220/85 av den 22 juli 1985 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med säkerheter för jordbruksprodukter (6).

(14)

Det i artikel 4 i förordning (EG) nr 1673/2000 föreskrivna extra stödet beviljas endast för arealer där stråproduktionen omfattas av beredningsstöd för långa linfibrer. För angivande av villkoren när detta krav uppfylls är det därför relevant att fastställa en lägsta hektaravkastning för långa fibrer som omfattas av avtal eller åtaganden.

(15)	Det krävs ett system med administrativa kontroller och kontroller på platsen för att säkerställa att verksamheten går rätt till. Det bör närmare anges vilka huvudpunkter som ska kontrolleras. Anges bör också hur många kontroller på platsen som minst bör genomföras under ett visst regleringsår.

(16)	Det bör fastställas påföljder för eventuella oegentligheter. Dessa bör vara så avskräckande att de förhindrar allt olagligt utnyttjande av gemenskapsstödet, samtidigt som de bör vara proportionerliga.

(17)	Tidpunkten när fibrerna framställts bör ligga tillräckligt nära förskottens och beredningsstödets avgörande händelse för växelkursen, varför den avgörande händelsen bör vara sista dagen i de perioder som föreskrivs för meddelande av framställda fiberkvantiteter.

(18)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för naturfibrer.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och regleringsår

1.   Genom denna förordning fastställs tillämpningsföreskrifter för den gemensamma organisationen av marknaderna för lin och hampa som odlas för fiberproduktion enligt förordning (EG) nr 1673/2000.

2.   Regleringsåret ska löpa från den 1 juli och till den 30 juni.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

a)   likställda beredare: jordbrukare som, enligt artikel 2.1 tredje stycket led b i förordning (EG) nr 1673/2000, med en godkänd förste beredare ingått avtal om beredning på beställning för att framställa fibrer av strån i hans ägo,

b)   långa linfibrer: linfibrer, som framställts genom att fibrerna helt skilts från stjälkens vedartade beståndsdelar och som efter skäktningen består av minst 50 cm långa fibrer som ligger parallellt i knippen eller varp,

c)   korta linfibrer: andra linfibrer än de som avses i b, som framställts genom att fibrerna åtminstone delvis skilts från stjälkens vedartade beståndsdelar,

d)   hampfibrer: hampfibrer som framställts genom att fibrerna åtminstone delvis skilts från stjälkens vedartade beståndsdelar.

Artikel 3

Godkännande av första beredare

1.   För att bli godkänd måste den förste beredaren till de behöriga myndigheterna lämna in en ansökan som minst omfattar följande:

a)	Beskrivning av företaget och av samtliga produkter som härrör från beredning av lin- och hampstrån.

b)

Beskrivning av anläggningen och beredningsanordningarna, med uppgift om lokalisering samt tekniska detaljer avseende i) energiförbrukning och de maximala kvantiteter lin- och hampstrån som kan beredas per timme respektive per år, ii) maximala kvantiteter långa respektive korta linfibrer samt hampfibrer som kan framställas per timme respektive per år, iii) vägledande kvantiteter lin- och hampstrån som krävs för att producera 100 kg av vardera produkten i punkt a ovan.

c)	Beskrivning av lageranläggningarna med angivande av deras lokalisering och kapacitet i ton för strån respektive lin- eller hampfibrer.

2.   Ansökan om godkännande innebär ett åtagande att från och med datum för inlämnandet av ansökan

a)

efter regleringsår och den medlemsstat där stråna i fråga skördats, hålla hampstrån, långa respektive korta linfibrer samt hampfibrer i åtskilda lager avseende i) alla köpe- eller försäljningsavtal och beredningsåtaganden, ii) avtal om beredning på beställning som slutits med likställda beredare, iii) alla övriga leverantörer och i tillämpliga fall fiberpartier som framställts av strån enligt punkt i men som inte omfattas av stödansökan,

b)	uppdatera lagerbokföringen dagligen eller per parti och på denna grund regelbundet affärsbokföringen, vidare den dokumentation som föreskrivs i punkt 5 samt de underlag som medlemsstaten kräver vid kontroller,

c)	underrätta den behöriga myndigheten om varje förändring av de uppgifter som avses i punkt 1,

d)	underkasta sig alla kontroller inom ramen för tillämpningen av det stödsystem som avses i förordning (EG) nr 1673/2000.

3.   Efter kontroll på plats för att verifiera riktigheten i de uppgifter som avses i punkt 1 ska den behöriga myndigheten bevilja den förste beredaren ett godkännande för de fibertyper vars produktion berättigar till stöd och ge honom ett godkännandenummer.

Godkännandet ska ske inom två månader efter det att ansökan lämnades in.

Om en eller flera av de uppgifter som lämnats enligt punkt 1 ändras, ska den behöriga myndigheten bekräfta eller justera godkännandet under den månad som följer efter det att ändringen meddelats, vid behov efter kontroll på plats. Justering avseende fibertyper för vilka godkännande beviljats kan emellertid inte träda i kraft förrän från och med följande regleringsår.

4.   Vid godkännandet av förste beredare för både långa och korta linfibrer får medlemsstaten på de i föregående punkt angivna villkoren, och om den finner att förutsättningarna för kontroll är tillfredsställande, godkänna rensning på beställning av korta linfibrer, förutsatt att begränsningarna för orenheter och ved enligt artikel 2.3 b i förordning (EG) nr 1673/2000 följs.

I detta fall ska den förste beredaren i godkännandeansökan enligt punkt 1 ange att denne avser utnyttja bestämmelserna i den här punkten.

Inte mer än två rensare av korta linfibrer får godkännas per förste godkänd beredare och regleringsår.

Till den 1 februari under varje regleringsår ska den godkände förste beredaren för den behöriga myndigheten lägga fram ett avtal om rensning på beställning, där minst följande anges:

a)	Datum när avtalet slöts och uppgift om vilket regleringsår som avses för skörden av strån som fibrerna framställts av.

b)	Den förste beredarens godkännandenummer och, för rensaren av korta linfibrer, namn, firmanamn, adress och var anläggningarna är förlagda.

c)

Uppgift om att rensaren av korta linfibrer åtar sig att i) per avtal om rensning på beställning åtskilt lagra korta rensade och orensade linfibrer, ii) hålla daglig lagerbokföring där det, per avtal om rensning på beställning, framgår vilka kvantiteter orensade korta linfibrer som inlagrats och vilka kvantiteter rensade korta linfibrer som framställts därav samt respektive kvantitet i lager, iii) behålla alla underlag som medlemsstaten föreskriver för kontroll och underkasta sig alla kontroller i samband med tillämpningen av den här förordningen.

Rensarens åtagande enligt punkt c ska betraktas som ett åtagande av den förste beredaren, inom ramen för godkännandet av denne.

5.   I de godkända första beredarnas lagerbokföring ska följande anges, för varje dag eller varje parti och för var och en av de stråkategorier och fibertyper som lagras åtskilda:

a)	De kvantiteter som mottagits vid företaget för vart och ett av de kontrakt eller de åtaganden som avses i artikel 5, och i förekommande fall, från övriga leverantörer.

b)	De kvantiteter strån som beretts och de kvantiteter fibrer som framställts.

c)	En uppskattning samt motivering av svinn och av kvantiteter som förstörts.

d)	De kvantiteter som lämnat företaget, uppdelade efter mottagare.

e)	Lagersituationen i varje lageranläggning.

För strån och fibrer som kommit in eller som lämnat företaget och som inte omfattas av de kontrakt eller åtaganden som avses i artikel 5, ska den godkände förste beredaren för varje parti förfoga över ett leveransintyg från leverantören eller ett övertagandeintyg från mottagaren, eller annan likvärdig dokumentation som godkänns av medlemsstaten. Den godkände förste beredaren ska föra ett register över samtliga leverantörers och mottagares namn, firmanamn och adress.

6.   Ett parti utgörs av en viss kvantitet lin- eller hampstrån som numrerats vid ankomsten till den bearbetnings- eller lagringsanläggning som avses i punkt 1.

Ett parti får inte avse mer än ett köpe- eller försäljningsavtal för strån, bearbetningsåtagande eller avtal om beredning på beställning enligt artikel 5.

Artikel 4

Den likställde beredarens skyldigheter

Den likställde beredaren

a)	ska med en godkänd förste beredare ha ingått avtal om beredning på beställning rörande långa linfibrer, korta linfibrer eller hampfibrer,

b)

ska föra ett register som för varje dag från och med det aktuella regleringsårets början omfattar följande uppgifter: i) Per avtal om beredning på beställning vilka kvantiteter som framställts av strån av lin eller hampa som odlas för fiberproduktion, och vilka kvantiteter därav som levererats. ii) De kvantiteter långa linfibrer, korta linfibrer eller hampfibrer som framställts. iii) De kvantiteter långa linfibrer, korta linfibrer och/eller hampfibrer som sålts eller skänkts bort, med uppgifter om mottagarens namn och adress;

c)	ska behålla alla underlag som medlemsstaten föreskriver för kontroll, samt

d)	ska förpliktiga sig att underkasta sig alla kontroller inom ramen för tillämpningen av detta stödsystem.

Artikel 5

Avtal

1.   De köpe- eller försäljningsavtal för strån, bearbetningsåtaganden och avtal om beredning på beställning som avses i artikel 2.1 i förordning (EG) nr 1673/2000 ska minst innehålla följande uppgifter:

a)	Datum då avtalet/åtagandet ingicks och vilket regleringsår som avses.

b)	Godkännandenummer för det företag som utför den första beredningen, jordbrukarens identifieringsnummer inom ramen för det integrerade system för administration och kontroll som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 (7) samt deras respektive namn och adresser.

c)	Identifiering av det eller de berörda jordbruksskiftena enligt identifieringssystemet för jordbruksskiften inom ramen för det integrerade systemet för kontroll.

d)	De arealer där lin respektive hampa odlas för framställning av fibrer.

2.   Före den 1 januari under ett visst regleringsår får köpe- eller försäljningsavtal för strån eller avtal om beredning på beställning överlåtas på annan godkänd förste beredare än den som ursprungligen ingått avtalet, vilket ska ske genom ett avtal undertecknat av jordbrukaren och den överlåtande respektive förvärvande godkände förste beredaren.

Efter den 1 januari under ett visst regleringsår får avtal inte överlåtas enligt första stycket annat än i väl motiverade undantagsfall och med medlemsstatens godkännande.

Artikel 6

Uppgifter som ska lämnas in av aktörerna

1.   Före det datum som medlemsstaten fastställt och senast den 20 september efter det aktuella regleringsårets början ska godkända första beredare och likställda beredare till den behöriga myndigheten lämna

a)

det regleringsårets förteckning, uppdelad på lin och hampa, över sådana köpe- eller försäljningsavtal, beredningsåtaganden och avtal om beredning på beställning som avses i artikel 5, med uppgift om jordbrukarens identifieringsnummer i det integrerade systemet för administration och kontroll samt om berörda skiften,

b)	uppgifter om de totala lin- och hamparealer som omfattas av köpe- eller försäljningsavtal, beredningsåtaganden och avtal om beredning på beställning.

I stället för den i första stycket punkt a avsedda förteckningen får medlemsstaten i stället kräva kopior på alla berörda handlingar.

Om det finns beredningsavtal eller beredningsåtaganden som omfattar arealer som ligger i en annan medlemsstat än den i vilken den förste beredaren godkänts, ska den berörde, för arealerna i fråga, lämna de uppgifter som avses i första stycket även till den medlemsstat där skörden ägde rum.

2.   För regleringsårets första sexmånadersperiod, och därefter per fyramånadersperiod, ska godkända första beredare och likställda beredare före slutet av den månad som följer efter den perioden till den behöriga myndigheten lämna följande uppgifter om var och en av de produktkategorier som hålls åtskilda i lager:

a)	Den framställda fiberkvantitet för vilken stöd söks.

b)	Övriga framställda fiberkvantiteter.

c)	Den sammanlagda stråkvantitet som har levererats till företaget.

d)	Lagersituationen.

e)	I förekommande fall en förteckning enligt punkt 1 a över köpe- eller försäljningsavtal för strån och avtal om beredning på beställning som överlåtits i enlighet med artikel 5.2 första stycket, med uppgift om förvärvare respektive överlåtare.

För varje berörd period ska den likställde beredaren till den i första stycket angivna deklarationen foga handlingar som styrker att de fibrer för vilka stödansökan inlämnats har släppts ut på marknaden. Dessa handlingar ska fastställas av medlemsstaten och de ska åtminstone omfatta kopior på fakturor från försäljning av lin- och hampfibrer liksom ett intyg från den godkände förste beredare som berett fibrerna i vilket det anges vilka kvantiteter och vilka typer av fibrer som framställts.

Efter att ha meddelat medlemsstaten får första godkända beredare och likställda beredare avbryta den rapportering som avses i denna punkt beträffande kvantiteter som mottagits, avsänts och beretts när sådan verksamhet avslutats för ett visst regleringsår.

3.   Före den 1 maj efter det aktuella regleringsåret ska godkända första beredare meddela den behöriga myndigheten det huvudsakliga användningsområdet för de framställda fibrerna och övriga framställda produkter.

Artikel 7

Stödberättigande

1.   För att berättiga till det stöd för beredning av linstrån och hampstrån som avses i artikel 2 i förordning (EG) nr 1673/2000 måste linfibrerna eller hampfibrerna

a)

härröra från strån som omfattas av ett köpe- eller försäljningsavtal, ett beredningsåtagande eller ett avtal om beredning på beställning enligt artikel 5 som avser skiften på vilka det odlas lin- och hampsorter för användning vid fiberframställning och för vilka en samlad ansökan i enlighet med del II avdelning II kapitel I i förordning (EG) nr 796/2004 har inlämnats med avseende på det år under vilket regleringsåret börjar, och

b)	före den 1 maj efter utgången av det aktuella regleringsåret ha framställts av en godkänd förste beredare eller före detta datum ha släppts ut på marknaden av en likställd beredare.

2.   Om en medlemsstat beslutar att bevilja stöd för hampfibrer eller korta linfibrer innehållande mer än 7,5 % orenheter och ved enligt artikel 2.3 b i förordning (EG) nr 1673/2000, ska kvantiteten ”Q” för vilken stöd beviljas beräknas enligt följande formel:

Q = P* [(100 – x) / (100 – 7,5)]

där ”P” motsvarar den kvantitet stödberättigande fibrer som erhålls med en lägre andel orenheter och ved än den tillåtna procentsatsen ”x”.

Artikel 8

Nationella garanterade kvantiteter

1.   Fördelningen av 5 000 ton hampfibrer och korta linfibrer i nationella garanterade kvantiteter enligt artikel 3.2 b i förordning (EG) nr 1673/2000 ska göras före den 16 november innevarande regleringsår utifrån uppgifter som medlemsstaterna före den 16 oktober ska lämna till kommissionen avseende

a)	de arealer som omfattas av köpe- eller försäljningsavtal, beredningsåtagande eller avtal om beredning på beställning vilka lämnats in enligt artikel 6 i denna förordning,

b)	en beräkning av avkastningen för strån och lin- och hampfibrer.

2.   För fastställande av de nationella kvantiteter för vilka stöd för beredning får beviljas för ett regleringsår ska medlemsstaterna före den 1 januari under det aktuella regleringsåret fastställa överföringarna av nationella garanterade kvantiteter enligt artikel 3.5 i förordning (EG) nr 1673/2000.

För tillämpningen av punkt 4 i denna artikel får medlemsstaten justera de överförda kvantiteterna före den 1 augusti efter utgången av tidsfristen enligt artikel 7.1 i denna förordning.

3.   För tillämpningen av artikel 2.4 i förordning (EG) nr 1673/2000 ska kvantiteten långa respektive korta linfibrer samt hampfibrer för vilken en förste beredare eller likställd beredare kan beviljas stöd för ett regleringsår begränsas till antalet hektar på skiften som omfattas av ett köpe- eller försäljningsavtal, beredningsåtagande eller i förekommande fall avtal om beredning på beställning och där detta antal ska multipliceras med en fastställd enhetskvantitet.

Medlemsstaten ska före den 1 januari innevarande regleringsår för hela sitt territorium och för alla tre fibertyperna fastställa den enhetskvantitet som avses i första stycket.

4.   Om för vissa godkända första beredare eller likställda beredare de kvantiteter fibrer som berättigar till stöd är lägre än de begränsningar som ska tillämpas för dem enligt punkt 3 får medlemsstaten, sedan samtliga deklarationer enligt artikel 6.2 a tagits emot för det aktuella regleringsåret, höja den i punkt 3 i den här artikeln avsedda enhetskvantiteten för att omfördela kvantiteter från andra godkända första beredare eller likställda beredare som har stödberättigande kvantiteter som överskrider de begränsningar som gäller för dem.

Artikel 9

Ansökan om stöd

1.   För att beviljas stöd för stråberedning ska den godkände förste beredaren till den behöriga myndigheten lämna in en ansökan om stöd för långa respektive korta linfibrer samt hampfibrer som före utgången av den tidsfrist som avses i artikel 7.1 b framställts av strån från det aktuella regleringsåret. Ansökan ska lämnas in före utgången av den tidsfrist som föreskrivs i artikel 6.1.

Om fibrerna delvis har framställts av strån som producerats i en annan medlemsstat än i den där den förste beredaren godkänts, ska stödansökan lämnas in till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där stråna skördats, och en kopia lämnas till den medlemsstat i vilken den förste beredaren godkänts.

2.   För att beviljas stöd för stråberedning ska den likställde beredaren till den behöriga myndigheten lämna in en ansökan om stöd för långa respektive korta linfibrer samt hampfibrer som erhållits från strån som producerats under det aktuella regleringsåret och som släppts ut på marknaden före utgången av den tidsfrist som avses i artikel 7.1 b. Ansökan ska lämnas in före utgången av den tidsfrist som föreskrivs i artikel 6.1.

3.   Stödansökan ska innehålla minst följande uppgifter:

a)	Den sökandes namn, adress samt underskrift liksom den förste beredarens godkännandenummer eller den likställde beredarens identifieringsnummer enligt det integrerade systemet för administration och kontroll.

b)	Uppgift om att de kvantiteter långa respektive korta linfibrer samt hampfibrer som ansökan avser omfattas av de deklarationer som föreskrivs i artikel 6.2 a.

För beviljande av stöd ska deklarationerna enligt artikel 6.2 a ingå i stödansökan.

Artikel 10

Förskott

1.   Om den deklaration om fiberframställning som föreskrivs i artikel 6.2 a åtföljs av en ansökan om förskott, ska förskottet utbetalas till den godkände förste beredaren före utgången av månaden efter den månad då deklarationen lämnades in, på villkor att stödansökan inlämnats enligt artikel 9. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 8.3, ska förskottet motsvara 80 % av stödet för deklarerade fiberkvantiteter.

2.   Utbetalning av förskott ska förutsätta att inga oegentligheter har upptäckts hos den sökande vid de i artikel 13 föreskrivna kontrollerna och att en säkerhet har ställts.

Utom när det gäller säkerheter som avser rensning på beställning av korta linfibrer, ska säkerheten för varje godkänd förste beredare per fibertyp motsvara 35 % av stödbeloppet för de fiberkvantiter som erhålls vid multiplikationen enligt artikel 8.3 första stycket.

Medlemsstaten får emellertid föreskriva att säkerhetsbeloppet får grundas på uppskattningar av produktionen. I sådana fall

a)	får varken hela eller en del av säkerheten frisläppas innan stödet beviljas,

b)

utan att det påverkar tillämpningen av femte stycket, får inte säkerhetsbeloppet, i förhållande till det totala belopp av förskott som betalats, vara mindre än — 110 % till och med den 30 april det berörda regleringsåret, — 75 % mellan den 1 maj det berörda regleringsåret och den 31 augusti året därefter, — 50 % mellan den 1 september året efter det berörda regleringsåret och det datum när resterande stöd betalas ut.

Den säkerhet som avser rensning på beställning av korta linfibrer ska uppgå till 110 %

—	av det stödbelopp som motsvarar den kvantitet fibrer som är ett resultat av den multiplikation som anges i artikel 8.3 första stycket eller,

—	i de fall medlemsstaten tillämpar föregående stycke, av det totala belopp av de förskott som betalats ut för regleringsåret i fråga.

Säkerheten ska frisläppas 1 till 10 dagar efter det att stödet beviljats och i förhållande till de totala kvantiteter för vilka medlemsstaten beviljat beredningsstöd.

3.   Artikel 3 samt avdelning II, III och VI i förordning (EEG) nr 2220/85 ska tillämpas på de säkerheter som avses i denna artikel.

Artikel 11

Extra stöd

Det extra stöd som avses i artikel 4 i förordning (EG) nr 1673/2000 ska beviljas den godkända första beredaren av långa fibrer för arealer som ligger i de områden som finns förtecknade i bilagan till samma förordning och som omfattas av köpe- eller försäljningsavtal och åtaganden som lämnats in enligt bestämmelserna i artikel 6.1 i denna förordning.

Den areal som det extra stödet beviljas för ska emellertid begränsas till en största areal som motsvarar den kvantitet långa linfibrer som berättigar till beredningsstöd under det berörda regleringsåret, dividerad med en avkastning på 680 kg långa linfibrer per hektar.

Artikel 12

Utbetalning av stöd

1.   Beredningsstödet och, i förekommande fall, det extra stödet ska beviljas efter det att alla föreskrivna kontroller har utförts och efter det att de slutgiltiga kvantiteterna fibrer som berättigar till stöd har fastställts för det berörda regleringsåret.

2.   Beredningsstödet och, i förekommande fall, det extra stödet ska utbetalas före den 15 oktober efter utgången av tidsfristen enligt artikel 7.1 b och av den medlemsstat på vars område linstråna eller hampstråna har skördats.

Artikel 13

Kontroller

1.   Kontrollerna ska genomföras så att villkoren för beviljande av stöd efterlevs och ska särskilt omfatta följande:

a)	Kontroll av att villkoren för godkännande av första beredare samt de skyldigheter som åligger likställda beredare iakttas.

b)	Att uppgifterna om de jordbruksskiften som angivits i köpe- eller försäljningsavtalen, i beredningsåtagandena och i avtalen om beredning överensstämmer med de uppgifter som föreskrivs i förordning (EG) nr 1782/2003.

c)	Kontroll av handlingar som ska styrka de kvantiteter för vilka godkända första beredare samt likställda beredare lämnat in stödansökningar.

De kontroller som de behöriga myndigheterna i en medlemsstat genomför hos en godkänd första beredare ska gälla beredning av alla sorters linstrån och hampstrån avsedda för fiberproduktion vilka producerats i gemenskapen.

2.   Det är den behöriga myndigheten som utifrån en riskanalys ska fatta beslut om kontroller på plats inom ramen för kontrollerna enligt punkt 1, så att minst 75 % av de godkända första beredarna och 10 % av de likställda beredarna kontrolleras varje regleringsår. Antalet kontroller på plats i en medlemsstat får dock aldrig understiga det tal som erhålls då medlemsstatens totala deklarerade lin- och hampareal, uttryckt i hektar, divideras med 750.

Kontrollerna på platsen ska även avse samtliga rensare av korta linfibrer som slutit avtal om rensning på beställning med godkända första beredare.

3.   Kontrollerna på platsen ska särskilt omfatta

a)	anläggningarna, lagren och de framställda fibrerna,

b)	lagerbokföring och räkenskaper,

c)	energiförbrukningen för de olika produktionssätten och handlingar avseende anställd personal, samt

d)	alla handelsdokument som behövs för kontrollen.

Vid tvivel på att fibrerna berättigar till stöd, särskilt i fråga om orenheter i de korta lin- eller hampfibrerna, ska ett representativt prov tas på de aktuella partierna och egenskaperna noggrant bestämmas. I förekommande fall ska medlemsstaten, beroende på situationen, bedöma andelen icke stödberättigande kvantiteter av de totala kvantiteter för vilka stöd har sökts.

I det fall som avses i artikel 3.3 i förordning (EG) nr 1673/2000 ska den medlemsstat som utför kontrollerna omedelbart underrätta den medlemsstat som ska betala det stöd som blir resultatet av kontrollerna.

Artikel 14

Påföljder

1.   Om det vid kontroll visar sig att åtagandena i godkännandeansökan inte iakttas, ska godkännandet omedelbart återkallas och, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 3.3, ska den första beredare vars godkännande återkallats inte få något nytt godkännande utfärdat före det andra regleringsår som inleds efter datumet för kontrollen eller konstaterandet att åtagandena inte iakttagits.

2.   Om oriktiga uppgifter lämnats uppsåtligt eller på grund av grov försumlighet, eller om den förste beredaren slutit köpe- eller försäljningsavtal för strån eller ingått beredningsåtagandena för arealer som under normala förhållanden skulle ha gett en betydligt högre produktion än vad som kan beredas enligt godkännandets tekniska data, ska den första beredaren eller likställda beredaren under det berörda och det därpå följande regleringsåret utestängas från systemet med beredningsstöd och i förekommande fall, från systemet med extra stöd enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 1673/2000.

3.   Om det för någon period enligt artikel 6.2 visar sig att de kvantiteter långa linfibrer, korta linfibrer eller hampfibrer för vilka stöd söks överstiger de kvantiteter som berättigar till beredningsstöd, ska det stöd som kan beviljas för respektive fibertyp, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 8.3, beräknas på grundval av de kvantiteter som faktiskt berättigar till stöd för det aktuella regleringsåret och minskas med två gånger den överskjutande kvantitet som konstaterats.

4.   Utom vid force majeure ska för sent inkommen stödansökan enligt artikel 9 eller för sent inkomna uppgifter enligt artikel 6 föranleda en minskning med 1 % per arbetsdag av det stödbelopp som parten skulle vara berättigad till om tidsfristen respekterats för ansökan eller uppgifterna. Är förseningen mer än tjugofyra dagar, ska stödansökan och uppgifter enligt artikel 6.1 inte beaktas.

5.   I förekommande fall ska det extra stöd som avses i artikel 11 minskas med samma procentsats som tillämpas på det sammanlagda stödet för beredning som beviljats för det aktuella regleringsåret.

Artikel 15

Meddelanden

1.   Medlemsstaterna ska den andra månaden efter varje period enligt artikel 6.2 första stycket meddela kommissionen följande:

a)	De totala kvantiteter långa respektive korta linfibrer samt hampfibrer, i förekommande fall justerade enligt artikel 7.2, för vilka stöd söks under den aktuella perioden.

b)	Försålda månadskvantiteter och motsvarande priser på de viktigaste marknaderna för produktionen av de mest representativa kvaliteterna av fibrer med ursprung i gemenskapen.

c)	En sammanfattande översikt per regleringsår över de kvantiteter av långa respektive korta linfibrer samt hampfibrer som framställts av strån med ursprung i gemenskapen som finns lagrade vid periodens slut.

2.   Medlemsstaterna ska senast den 31 januari under det innevarande regleringsåret meddela kommissionen följande:

a)	De nationella garanterade kvantiteter som överförts enligt artikel 3.5 i förordning (EG) nr 1673/2000 och de nationella garanterade kvantiteter som är resultatet av sådana överföringar.

b)	En sammanfattning av de arealer som odlas med lin och hampa för fiberproduktion och som omfattas av avtal eller åtaganden enligt artikel 2.1 i förordning (EG) nr 1673/2000.

c)	De enhetskvantiteter som fastställts enligt artikel 8.3 i denna förordning.

d)	Den beräknade produktionen av strå och fibrer av lin och hampa.

e)	Antalet godkända beredningsföretag och de totala beredningskapaciteterna för respektive fibertyp under det innevarande regleringsåret.

f)	I förekommande fall antalet aktörer som på beställning rensar korta linfibrer.

3.   Medlemsstaterna ska senast den 15 december varje år meddela kommissionen följande om det näst sista regleringsåret (n – 2):

a)

En översikt över de totala kvantiteter långa respektive korta linfibrer samt hampfibrer för vilka stöd sökts och för vilka i) beredningsstöd beviljats enligt artikel 2.1 i förordning (EG) nr 1673/2000, ii) stöd inte har beviljats, med angivande av vilka kvantiteter som avser överskridande av nationella garanterade kvantiteter enligt artikel 8 i denna förordning, respektive iii) säkerheter enligt artikel 10 i denna förordning har förverkats.

b)	De totala kvantiteter korta linfibrer samt hampfibrer som erhållits av godkända första beredare och likställda beredare och som inte berättigar till stöd på grund av att andelen orenheter överskrider den gräns som föreskrivs i artikel 2.3 b i förordning (EG) nr 1673/2000.

c)	En sammanfattning av den areal i hektar som återfinns i områdena I och II i bilagan till förordning (EG) nr 1673/2000 och för vilka extra stöd enligt artikel 4 i den förordningen har beviljats.

d)	I förekommande fall de nationella garanterade kvantiteter och enhetsbelopp som är resultatet av justeringar enligt artikel 8.2 andra stycket och artikel 8.4 i denna förordning.

e)	Antalet påföljder enligt artikel 14.1 till 14.3 i denna förordning som har beslutats respektive utreds.

f)	I förekommande fall en rapport om hur bestämmelserna i artikel 3.4 i denna förordning har fungerat samt en rapport om motsvarande kontroller och kvantiteter.

4.   Om medlemsstaten enligt artikel 2.3 b andra stycket i förordning (EG) nr 1673/2000 beslutar att bevilja stöd för korta linfibrer eller hampfibrer där andelen orenheter och ved överstiger 7,5 %, ska den senast den 31 januari under det innevarande regleringsåret meddela kommissionen om detta och ange de traditionella avsättningsområdena.

I detta fall ska medlemsstaten komplettera uppgifterna enligt punkt 1 a i denna artikel med en fördelning, utan justeringar, av de faktiska kvantiteter korta linfibrer eller hampfibrer där andelen orenheter och ved överstiger 7,5 % och för vilka stöd söks.

Artikel 16

Avgörande händelse

När det gäller omvandlingen av förskottet och beredningsstödet för den aktuella kvantiteten ska, för perioderna enligt artikel 6.2, den avgörande händelsen för växelkursen vara den som anges i artikel 2.6 i förordning (EG) nr 1913/2006.

Artikel 17

Importerad hampa

1.   Det intyg som avses i artikel 5.2 första stycket i förordning (EG) nr 1673/2000 ska upprättas i enlighet med förlagan i bilaga I till den här förordningen. Intyget ska endast utfärdas om det på ett tillfredsställande sätt kan bevisas för den importerande medlemsstaten att samtliga villkor är uppfyllda.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 i den här artikeln ska de berörda medlemsstaterna fastställa vilka villkor som ska gälla för ansökan, utfärdande och användning av intyg. I formuläret ska alltid rutorna 1, 2, 4, 14, 15, 16, 17, 18, 20, 24 och 25 fyllas i.

Intyg får utfärdas och användas via datoriserade system i enlighet med de närmare föreskrifter som fastställts av de behöriga myndigheterna. Intygens innehåll måste vara identiskt med innehållet i de intyg i pappersformat som avses i första och andra stycket. I de medlemsstater där sådana datoriserade system inte finns tillgängliga, kan importören endast använda intyg i pappersformat.

Ett system för kontroll i enlighet med artikel 5.2 andra stycket i förordning (EG) nr 1673/2000 ska upprättas av var och en av de berörda medlemsstaterna.

2.   För tillämpningen av artikel 5.2 tredje strecksatsen i förordning (EG) nr 1673/2000 ska de berörda medlemsstaterna inrätta ett eget system för ackreditering av importörer som importerar andra hampfrön än sådana som är avsedda för utsäde. För ackrediteringssystemet ska det fastställas enligt vilka kriterier godkännande beviljas, ett kontrollsystem och vilka sanktioner som ska vidtas vid oegentligheter.

För import av hampfrön som avses i första stycket ska det intyg som avses i punkt 1 i den här artikeln endast utfärdas under förutsättning att den godkända importören förbinder sig att inom de tidsfrister och på de villkor som medlemsstaten fastställt lämna in sådana handlingar till de behöriga myndigheterna som styrker att de hampfrön som intyget avser har genomgått en av följande behandlingar inom tolv månader räknat från den dag då intyget utfärdades:

a)	Behandling på villkor som utesluter användning som utsäde.

b)	Foderblandning med andra frön än hampa, där andelen hampfrön får utgöra högst 15 % eller, i särskilda fall och på motiverad begäran av den godkände importören, högst 25 %.

c)	Export till tredjeland.

Om en del av de hampfrön som omfattas av intyget inte har genomgått en av de behandlingar som anges i andra stycket inom den föreskrivna perioden på 12 månader får medlemsstaten emellertid på begäran från den godkända importören och i motiverade fall förlänga denna period med en eller två perioder på sex månader.

De intyg som avses i andra stycket ska utfärdas av de aktörer som genomför de olika behandlingarna och minst innehålla uppgift om

a)	aktörens namn, fullständiga adress, medlemsstat och underskrift,

b)	en beskrivning av den behandling som gjorts i enlighet med villkor som fastställs i andra stycket, samt datum för operationen,

c)	hur många kilo hampfrön som har behandlats.

3.   Med utgångspunkt från riskanalys ska var och en av de berörda medlemsstaterna kontrollera riktigheten i de intyg som utfärdats i enlighet med punkt 2 andra stycket om behandlingar som har gjorts på deras territorium.

I tillämpliga fall ska den importerande medlemsstaten till eventuell berörd medlemsstat översända kopior på intyg som lämnats in av de godkända importörerna och som avser behandlingar som genomförts på den senares territorium. Om oegentligheter skulle upptäckas till följd av de kontroller som avses i första stycket ska den berörda medlemsstaten underrätta de behöriga myndigheterna i den importerande medlemsstaten.

4.   Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de åtgärder som vidtagits med tillämpning av punkterna 1 och 2.

Senast den 31 januari varje år ska medlemsstaterna meddela kommissionen vilka påföljder som fastställts eller vilka åtgärder som vidtagits till följd av oegentligheter som konstaterats under föregående regleringsår.

Medlemsstaterna ska meddela kommissionen namn och adress för de myndigheter som har behörighet att utfärda intyg och genomföra de kontroller som avses i den här artikeln och kommissionen meddelar därefter uppgifterna till de övriga medlemsstaterna.

Artikel 18

Förordning (EG) nr 245/2001 ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till denna förordning och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga III.

Artikel 19

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EGT L 193, 29.7.2000, s. 16. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 953/2006 (EUT L 175, 29.6.2006, s. 1). Med verkan från och med den 1 juli 2008 ersätts förordning (EG) nr 1673/2000 av förordning (EG) nr 1234/2007 (EUT L 299, 16.11.2007, s. 1).

(2)  EGT L 349, 24.12.1998, s. 1.

(3)  EGT L 35, 6.2.2001, s. 18. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1913/2006 (EUT L 365, 21.12.2006, s. 52).

(4)  Se bilaga II.

(5)  EUT L 141, 30.4.2004, s. 18. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 319/2008 (EUT L 95, 8.4.2008, s. 63).

(6)  EGT L 205, 3.8.1985, s. 5. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1913/2006.

(7)  EUT L 270, 21.10.2003, s. 1.

---

---

---

---

7.6.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 149/55

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 508/2008

av den 6 juni 2008

om den definition av helgryn och pärlgryn av spannmål som ska tillämpas vid beviljande av exportbidrag

(kodifierad version)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden) (1), särskilt artikel 170 första stycket i förening med artikel 4, och

av följande skäl:

(1)	Kommissionens förordning (EEG) nr 821/68 av den 28 juni 1968 om den definition av helgryn och pärlgryn av spannmål som skall tillämpas vid beviljande av exportbidrag (2) har ändrats flera gånger på ett väsentligt sätt (3). För att skapa klarhet och överskådlighet bör den förordningen kodifieras.

(2)

Vid fastställande av exportbidraget bör hänsyn tas till kvaliteten på den produkt som framställs av spannmål som berättigar till bidrag, så att inte allmänna medel bidrar till export av varor av undermålig kvalitet. Det är därför nödvändigt att fastställa en exakt definition, som ska tillämpas i alla medlemsstater, av spannmålskärnor som uppfyller kraven för beviljande av bidrag avseende ”helgryn” och ”pärlgryn”.

(3)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Vid beviljande av exportbidrag ska helgryn och pärlgryn av spannmål ha de egenskaper som finns förtecknade i bilaga I.

Artikel 2

Förordning (EEG) nr 821/68 ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till denna förordning och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga III.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 juli 2008.

---

(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 361/2008 (EUT L 121, 7.5.2008, s. 1).

(2)  EGT L 149, 29.6.1968, s. 46. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 39/2007 (EUT L 11, 18.1.2007, s. 11).

(3)  Se bilaga II.

---

---

---

---

7.6.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 149/59

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 509/2008

av den 6 juni 2008

om fastställande av den slutliga tilläggskvantiteten för rörråsocker med ursprung i AVS-länderna och Indien för leverans till raffinaderier för regleringsåret 2007/08

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 318/2006 av den 20 februari 2006 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (1), särskilt artikel 29.4 andra stycket, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 29.4 i förordning (EG) nr 318/2006 ska importtullar tillfälligt upphöra under regleringsåren 2006/07, 2007/08 och 2008/09 för en tilläggskvantitet rörråsocker med ursprung i de stater som anges i bilaga VI till den förordningen för att ge gemenskapens raffinaderier en tillräcklig försörjning av produkter.

(2)

Denna tilläggskvantitet bör beräknas i enlighet med artikel 19 i kommissionens förordning (EG) nr 950/2006 av den 28 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för regleringsåren 2006/07, 2007/08 och 2008/09 för import och raffinering av produkter från sockersektorn inom ramen för vissa tullkvoter och förmånsavtal (2), på grundval av en uttömmande försörjningsprognos för gemenskapen i fråga om råsocker.

(3)

För regleringsåret 2007/08 pekar uppgifterna på att det måste importeras en tilläggskvantitet råsocker för raffinering på 286 597 ton uttryckt i vitsockerekvivalenter för att behovet i gemenskapens raffinaderier ska kunna tillgodoses. Denna tilläggskvantitet inbegriper en uppskattning av ansökningar om importlicenser under de sista månaderna av regleringsåret 2007/08 när det gäller den import som avses i artikel 3.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1100/2006 av den 17 juli 2006 om tillämpningsföreskrifter för regleringsåren 2006/07, 2007/08 och 2008/09 avseende öppnande och förvaltning av tullkvoter för rörråsocker för raffinering med ursprung i de minst utvecklade länderna, och tillämpningsföreskrifter för import av produkter enligt HS-nummer 1701 med ursprung i de minst utvecklade länderna (3).

(4)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1545/2007 av den 20 december 2007 om fastställande av tilläggskvantiteten för rörråsocker med ursprung i AVS-länderna och Indien för leverans till raffinaderier under perioden 1 oktober 2007–30 september 2008 (4) och kommissionens förordning (EG) nr 97/2008 av den 1 februari 2008 om fastställande av en tilläggskvantitet för rörråsocker med ursprung i AVS-länderna och Indien för leverans till raffinaderier för regleringsåret 2007/08 (5), fastställs redan tilläggskvantiteter på 80 000 respektive 120 000 ton. Den slutliga tilläggskvantiteten för socker bör därför fastställas till 86 597 ton för regleringsåret 2007/08.

(5)

En tillräcklig försörjning av raffinaderierna kan endast garanteras om de traditionella exportavtalen mellan mottagarländerna följs. Det behövs således en uppdelning mellan de olika mottagarländerna eller grupperna av mottagarländer. När det gäller Indien öppnas en kvantitet på 6 000 ton, vilket innebär att den totala kvantiteten för regleringsåret 2007/08 för Indien uppgår till 20 000 ton. Detta anses vara en ekonomiskt lönsam transportkvantitet. De återstående kvantiteterna bör fastställas för AVS-länderna, som kollektivt har åtagit sig att fördela kvantiteterna emellan sig, för att se till att raffinaderierna får tillräcklig försörjning.

(6)	Före importen av tilläggssockret bör raffinaderierna komma överens med mottagarländerna och handeln om hur leverans och transport ska gå till. För att raffinaderierna ska få tid att förbereda sig för ansökan om importlicenser bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs.

(7)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för socker.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Utöver de kvantiteter som fastställs i förordningarna (EG) nr 1545/2007 och (EG) nr 97/2008 ska en slutlig tilläggskvantitet för rörråsocker på 86 597 ton uttryckt i vitsockerekvivalenter fastställas för regleringsåret 2007/08:

a)	80 597 ton uttryckt som vitt socker med ursprung i de stater som räknas upp i bilaga VI till förordning (EG) nr 318/2006, med undantag för Indien.

b)	6 000 ton uttryckt som vitt socker med ursprung i Indien.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 58, 28.2.2006, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1260/2007 (EUT L 283, 27.10.2007, s. 1).

(2)  EUT L 178, 1.7.2006, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 371/2007 (EUT L 92, 3.4.2007, s. 6).

(3)  EUT L 196, 18.7.2006, s. 3.

(4)  EUT L 337, 21.12.2007, s. 67.

(5)  EUT L 29, 2.2.2008, s. 3.

---

7.6.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 149/61

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 510/2008

av den 6 juni 2008

om ändring av bilaga VI till rådets förordning (EG) nr 1234/2007 för regleringsåret 2008/09

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden) (1), särskilt artikel 59.1 jämförd med artikel 4, och

av följande skäl:

(1)	I bilaga VI till förordning (EG) nr 1234/2007 fastställs de nationella och regionala kvoterna för produktion av socker, isoglukos och inulinsirap. För regleringsåret 2008/09 bör dessa kvoter justeras.

(2)	Justeringarna är en följd av tilldelningen av tilläggskvoter och kompletterande kvoter för isoglukos.

(3)

De eventuella kompletterande kvoter för isoglukos som kan komma att tilldelas vid ett senare datum för regleringsåret 2008/09 på begäran av företag som är godkända i Italien, Litauen och Sverige kommer att beaktas vid nästa justering av kvoter som fastställs i bilaga VI till förordning (EG) nr 1234/2007 före slutet av februari 2009.

(4)

Justeringarna är också en följd av tillämpningen av artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 320/2006 av den 20 februari 2006 om inrättande av en tillfällig ordning för omstrukturering av sockerindustrin i gemenskapen och om ändring av förordning (EG) nr 1290/2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (2), som föreskriver omstruktureringsstöd för företag som avstår från sina kvoter och från tillämpningen av artikel 4a.4 i den förordningen i vilken det fastställs en definitiv minskning av tilldelningen av kvoter till företag när odlare ansöker om omstruktureringsstöd. Det är därför nödvändigt att beakta de kvoter som företag avstått från eller minskat till följd av ansökningar som under regleringsåret 2008/09 lämnas in av odlare inom ramen för ordningen för omstrukturering.

(5)	Bilaga VI till förordning (EG) nr 1234/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga VI till förordning (EG) nr 1234/2007 ska ersättas med bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 361/2008, (EUT L 121, 7.5.2008, s. 1).

(2)  EUT L 58, 28.2.2006, s. 42. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1261/2007, (EUT L 283, 27.10.2007, s. 8).

---

---

7.6.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 149/63

---

RÅDETS BESLUT

av den 7 april 2008

om undertecknande och provisorisk tillämpning av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Australiens regering om vissa luftfartsaspekter

(2008/420/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2, jämförd med artikel 300.2 första stycket första meningen,

med beaktande av kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)	Den 5 juni 2003 bemyndigade rådet kommissionen att inleda förhandlingar med tredjeländer om att ersätta vissa bestämmelser i befintliga bilaterala avtal med ett gemenskapsavtal.

(2)

Kommissionen har på gemenskapens vägnar förhandlat fram ett avtal med Australiens regering om vissa luftfartsaspekter (nedan kallat avtalet), i enlighet med mekanismerna och förhandlingsdirektiven i bilagan till rådets beslut om att bemyndiga kommissionen att inleda förhandlingar med tredjeländer om att ersätta vissa bestämmelser i befintliga bilaterala avtal med ett gemenskapsavtal.

(3)	Avtalet bör undertecknas och tillämpas provisoriskt, med förbehåll för att det senare ingås.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Undertecknandet av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Australiens regering om vissa luftfartsaspekter godkänns härmed på gemenskapens vägnar, med förbehåll för rådets beslut om ingående av avtalet.

Texten till avtalet åtföljer detta beslut.

Artikel 2

Rådets ordförande bemyndigas härmed att utse den eller de personer som ska ha rätt att underteckna avtalet på gemenskapens vägnar, med förbehåll för att det ingås.

Artikel 3

I avvaktan på att avtalet träder i kraft ska det tillämpas provisoriskt från och med den första dagen i den månad som följer på den dag då parterna har underrättat varandra om att de förfaranden som är nödvändiga för detta ändamål har slutförts.

Artikel 4

Rådets ordförande bemyndigas härmed att överlämna det meddelande som avses i artikel 7.2 i avtalet.

---

---