18.3.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 75/1

(1)

De åtgärder som för närvarande är i kraft är en slutgiltig antidumpningstull som infördes genom rådets förordning (EG) nr 658/2002 (2) om import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland.

(2)

Kommissionen mottog en begäran om en partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen.

(3)

Begäran om översyn ingavs av två närstående exporterande tillverkare i Ryssland som ingår i Acron Holding Company, nämligen OJSC Acron och OJSC Dorogobuzh. Dessa två företag behandlas på grund av sitt förhållande som en och samma rättsliga enhet i samband med denna undersökning (nedan kallad sökanden). Begäran är begränsad i omfattning till att gälla en undersökning av dumpning avseende sökanden.

(4)

Begäran grundade sig på tillräcklig prima facie-bevisning från sökanden för att de omständigheter som låg till grund för fastställandet av antidumpningsåtgärderna hade ändrats och att dessa ändringar var av bestående karaktär. Sökanden lämnade in prima facie-bevisning till stöd för att en jämförelse mellan företagets egna kostnader för ammoniumnitrat och dess exportpriser till gemenskapen skulle leda till en minskad dumpning betydligt under nivån för de gällande åtgärderna. En fortsatt tillämpning av de gällande åtgärderna på de nuvarande nivåerna, vilka fastställdes utifrån den tidigare fastställda dumpningen, skulle därför inte längre vara nödvändig för att motverka dumpningen.

(5)

Efter det att kommissionen efter samråd med rådgivande kommittén fastställt att det förelåg tillräcklig bevisning för att inleda en partiell interimsöversyn, offentliggjordes den 19 december 2006 i Europeiska unionens officiella tidning  (3) ett tillkännagivande om inledande, enligt artikel 11.3 i grundförordningen, av en partiell interimsöversyn av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland.

(6)

Översynen begränsades i omfattning till dumpning, i syfte att göra en bedömning av om det är lämpligt att fortsätta, upphäva eller ändra de åtgärder som nu tillämpas på sökanden.

(7)

Undersökningen av dumpning omfattade perioden 1 oktober 2005–30 september 2006 (nedan kallad översynsperioden).

(8)

Kommissionen underrättade officiellt sökanden, företrädarna för exportlandet och gemenskapsindustrin om att interimsöversynen hade inletts. Berörda parter gavs tillfälle att skriftligen lämna sina synpunkter och begära att bli hörda.

(9)

Alla berörda parter som begärde att bli hörda, och som visade att det fanns särskilda skäl till att höra dem, gavs tillfälle att bli hörda.

(10)

Ett frågeformulär sändes till sökanden och dess närstående försäljningsföretag på den ryska hemmamarknaden. Sökanden liksom två av de närstående försäljningsföretagen lämnade in fullständiga svar på frågeformuläret.

(11)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade också alla de uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för fastställandet av dumpning. Kontrollbesök gjordes hos följande företag:

(12)

Den produkt som är föremål för översynen är den som nämns i skäl 1, dvs. gödselmedel i fast form innehållande mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland (nedan kallad den berörda produkten), vilken för närvarande klassificeras enligt KN-numren 3102 30 90, 3102 40 90, ex 3102 29 00, ex 3102 60 00, ex 3102 90 00, ex 3105 10 00, ex 3105 20 10, ex 3105 51 00, ex 3105 59 00 och ex 3105 90 91.

(13)

Såsom konstaterats i de tidigare undersökningarna och bekräftats i denna, befanns den berörda produkten och de produkter som tillverkas och säljs av sökanden på den ryska marknaden ha huvudsakligen samma fysikaliska och kemiska egenskaper och användas på samma sätt och anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen. Eftersom den nuvarande översynen begränsades till att omfatta en undersökning av dumpning gällande sökanden, drogs inga slutsatser om den produkt som tillverkas och säljs av gemenskapsindustrin på gemenskapsmarknaden.

(14)

I enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen, undersöktes det om de omständigheter som låg till grund för den nuvarande dumpningsmarginalen hade ändrats och, i så fall, om dessa ändringar var av varaktig karaktär.

(15)

För att fastställa normalvärdet kontrollerades det först om sökandens sammanlagda inhemska försäljning var representativ i den mening som avses i artikel 2.2 i grundförordningen. Sökandens inhemska försäljning befanns vara representativ jämfört med exportförsäljningen, eftersom den utgjorde mer än 5 % av sökandens totala försäljningsvolym som exporterats till gemenskapen.

(16)

Därefter undersökte kommissionen om den inhemska försäljningen kunde anses ha skett vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen. I detta syfte undersöktes produktionskostnaderna för den produkt som tillverkas och säljs av sökanden på den inhemska marknaden.

(17)

Gas är en viktig råvara i tillverkningsprocessen av den berörda produkten och utgör en betydande andel av de totala tillverkningskostnaderna. I enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen undersökte man därför om kostnaderna i samband med tillverkning och försäljning av den undersökta produkten på ett rimligt sätt avspeglades i de berörda parternas bokföring.

(18)

På grundval av uppgifter från internationellt erkända informationskällor som specialiserar sig på energimarknader, fastställdes det att de priser som sökanden betalade var onaturligt låga. De uppgick till bara en femtedel av Rysslands exportpris på naturgas och var också avsevärt mycket lägre än det gaspris som gemenskapstillverkarna betalade. Alla tillgängliga uppgifter tyder på att de inhemska gaspriserna i Ryssland var reglerade priser som låg långt under de marknadspriser som betalades för naturgas på icke-reglerade marknader.

(19)

Eftersom gaskostnaderna inte på ett rimligt sätt avspeglades i sökandens bokföring, justerades de för att avspegla priserna på den fria marknaden. Eftersom det inte fanns några ryska inhemska gaspriser som inte var snedvridna, blev det enligt artikel 2.5 i grundförordningen nödvändigt att fastställa gaspriserna på ”någon annan skälig grund, inklusive uppgifter hämtade från andra representativa marknader”. Det justerade priset baserades på det genomsnittliga exportpriset för rysk gas på gränsen mellan Tyskland och Tjeckien (Waidhaus), med avdrag för transportkostnader och justerade för att avspegla lokala distributionskostnader. Waidhaus är det främsta navet för rysk försäljning av gas till EU, som både är den största marknaden för rysk gas och har priser som på ett rimligt sätt avspeglar kostnaderna, och marknaden kan därför anses vara en representativ marknad.

(20)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade sökanden att en justering av det gaspris som betalats på den inhemska marknaden skulle vara oberättigad, eftersom företagets räkenskaper fullt ut avspeglade kostnaderna i samband med tillverkning och försäljning av den likadana produkten i ursprungslandet.

(21)

När man enligt artikel 2.5 i grundförordningen undersöker produktionskostnaderna för den likadana produkten, måste man emellertid avgöra om kostnaderna såsom de anges i företagets bokföring rimligen avspeglar kostnader i samband med tillverkningen och försäljningen av den produkt som undersöks. Av de orsaker som anges i skäl 18, fann man att detta inte var fallet. Sökanden nämnde inte den till synes betydande prisskillnaden mellan det inhemska gaspriset i Ryssland och exportpriset för naturgas från Ryssland, å ena sidan, och det pris som betalas av gemenskapstillverkarna, å andra sidan. Sökanden nämnde inte heller att de inhemska gaspriserna i Ryssland var reglerade och inte ett resultat av fria marknadskrafter. Slutligen förklarade inte sökanden varför kostnaden för gas vid tillverkning av den likadana produkten som sålts på den inhemska marknaden på ett rimligt sätt skulle avspeglas i företagets bokföring, trots vad som fastställs i skäl 18. Detta krav måste därför avvisas.

(22)

Sökanden hävdade vidare att justeringen för gas i praktiken innebar användande av en metod för att fastställa normalvärdet som inte föreskrivs i grundförordningen. Genom att ersätta de inhemska gaskostnaderna med kostnader som beräknats på det sätt som anges i skäl 19, och eftersom dessa kostnader utgör merparten av de sammanlagda kostnaderna för den likadana produkten och därför också av det beräknade normalvärdet, skulle normalvärdet i praktiken bestämmas av uppgifter från en tredje ”representativ” marknad. I samband med detta hävdade sökanden att det i grundförordningen, när det gäller länder med marknadsekonomier, endast föreskrivs följande metoder för fastställandet av normalvärdet:

(23)

Med utgångspunkt i detta (se också skälen 45–48), ska det först och främst noteras att normalvärdet konstruerades enligt de metoder som anges i artiklarna 2.1–2.6 i grundförordningen. För att fastställa om den inhemska försäljningen skett vid normal handel på grundval av pris, dvs. om den varit lönsam, måste man emellertid först fastställa om sökandens kostnader var en tillförlitlig grund i mening som föreskrivs i artikel 2.5 i grundförordningen. Först efter det att kostnaderna fastställts på ett tillförlitligt sätt, kan man bestämma vilken metod som ska användas för fastställandet av normalvärdet. Det är därför fel att påstå att man genom att fastställa tillförlitliga kostnader enligt artikel 2.5 i grundförordningen skulle ha infört en ny metod för fastställandet av normalvärdet.

(24)

Sökanden hävdade vidare att vid justeringen av kostnaderna enligt artikel 2.5 i grundförordningen får de justerade kostnaderna inte överstiga nivån för respektive kostnader i exportlandet. Annars skulle den metod som användes för att justera kostnaderna strida mot artikel 2.3 i grundförordningen, som föreskriver att normalvärdet för den likadana produkten ska beräknas utifrån produktionskostnaderna i ursprungslandet.

(25)

Kostnadsjusteringen gjordes enligt artikel 2.5 i grundförordningen. Artikel 2.5 i grundförordningen hänvisar inte till ”produktionskostnaden i ursprungslandet”, utan ger uttryckligen institutionerna rätt att använda produktionskostnaden på ”en annan representativ marknad” i andra länder än ursprungslandet. Sökandens argument måste därför avvisas.

(26)

De undersökningsresultat som beskrivs i skälen 18 och 19 motsägs heller inte av artikel 1 i grundförordningen, vilket sökanden hävdade. Även om artikel 1 i grundförordningen föreskriver att normalvärdet ska fastställas med hänvisning till uppgifter från exportlandet, framgår det tydligt av grundförordningen att det finns undantag från denna regel.

(27)

Sökandens argument måste därför avvisas.

(28)

Sökanden hävdade vidare att om en justering ska göras av dess kostnader för naturgas på den inhemska marknaden, bör en sådan justering grundas på antingen

(29)

Det faktum att kommissionen kunde ha valt en annan grund, gör inte valet av Waidhaus orimligt. Det främsta kriteriet för val av grund för fastställandet av gaspriserna ska vara att värdet på ett rimligt sätt avspeglar det pris som normalt betalas på en marknad som inte är snedvriden. Detta villkor är utan tvekan uppfyllt när det gäller priserna i Waidhaus. Det är också så att den kvantitet gas som såldes till icke-reglerade priser på den inhemska marknaden inte var särskilt stor under översynsperioden och att priserna låg betydligt närmare de reglerade inhemska priserna än det fritt bestämda exportpriset vilket klart tyder på att dessa icke-reglerade priser hade snedvridits av de rådande reglerade priserna. De icke-reglerade inhemska priserna kunde därför inte användas. Det ansågs dessutom att de ryska exportpriserna på gas till baltstaterna inte var tillräckligt representativa, beroende på en relativt låg exportvolym till de här länderna. Vidare fanns det inte tillräckligt med uppgifter att tillgå om transport- och distributionskostnader, och några tillförlitliga priser till baltstaterna kunde därför inte fastställas. Den i särklass största kvantiteten gas exporteras via Waidhaus och den är därför en lämplig grund för en justering. Sökanden lämnade inte in någon bevisning för att det skulle finnas representativa marknader, andra än Waidhaus, där priserna på ett rimligt sätt avspeglar det pris som normalt betalas på marknader som inte är snedvridna. Dessa argument avvisades därför.

(30)

Sökanden hävdade i samband med detta också att företaget köpte 50 % av sin naturgas för tillverkning av gödselmedel på den icke-reglerade marknaden i Ryssland. Sökanden hävdade därför att det skulle vara diskriminerande att justera dess gaskostnader, eftersom ingen sådan justering skulle göras för andra exportörer med högre kostnader som var i nivå med sökandens. Det bör noteras att enligt det kontrollerade svaret på frågeformuläret var sökandens inköp av naturgas på den icke-reglerade marknaden i Ryssland marginella under översynsperioden. Dess invändning måste därför avvisas.

(31)

När det gäller det tredje alternativ som nämns under iii) i skäl 28 ovan, dvs. att grunda justeringen på den faktiska produktionskostnaden för naturgas i Ryssland, bör det först och främst noteras att ett sådant alternativ inte uttryckligen föreskrivs i artikel 2.5 i grundförordningen, såsom sökanden påstår. Vidare ska det främsta kriteriet för val av grund för fastställandet av gaspriserna vara att värdet på ett rimligt sätt avspeglar det pris som normalt betalas på marknader som inte är snedvridna (se skäl 29). Huruvida de gaspriser som leverantören tog ut av kunderna tillät en vinst är i sig irrelevant i sammanhanget. Denna invändning måste alltså avvisas.

(32)

Sökanden hävdade vidare att de inhemska gaspriser i Ryssland som regleras av staten ständigt höjs så att de nu är uppe i nivåer där de täcker produktionskostnaden för gasen. Priset på den inhemska marknaden kan därför inte ses som snedvridet i konkurrenshänseende eller orimligt lågt.

(33)

Denna invändning har ingen grund, eftersom det korrekta sättet att välja en representativ marknad inte är på grundval av om priserna i sig är lönsamma, utan om priserna på ett rimligt sätt avspeglar det pris som normalt betalas på marknader som inte är snedvridna (se skäl 29 ovan). Så är inte fallet med priser som regleras av staten. Detta argument motsägs dessutom av offentliga uttalanden från den ryska gasleverantören (vilket bekräftas av dess offentliggjorda, reviderade räkenskaper) att de ryska gaspriserna inte täcker produktions-, transport- och försäljningskostnader. Därför avvisades detta argument.

(34)

När det gäller själva beräkningsmetoden för gaspriset i Waidhaus, hävdade sökanden att den ryska exporttull som ska betalas för all export borde ha dragits av från Waidhaus-priset, eftersom motsvarande tull inte finns inom landet.

(35)

Marknadspriset i Waidhaus, som ansågs vara en representativ marknad i den mening som avses i artikel 2.5 i grundförordningen, är priset efter exportskatter och inte priset före dessa skatter. Ur köparens synvinkel är det priset som betalas i Waidhaus som är relevant, och det är i detta hänseende irrelevant hur stor andel av priset som är en exportskatt och hur stor andel som betalas till gasleverantören. Den senare kommer å andra sidan alltid att vilja maximera sina vinster och därför begära det högsta pris som kunderna är villiga att betala. Eftersom detta pris alltid ligger klart över produktionskostnaderna och tillåter gasleverantören att göra stora vinster, påverkas prissättningen inte i första hand av storleken på exportskatten utan av vilket pris som kunderna är villiga att betala. Man drog därför slutsatsen att priset inklusive exportskatt, och inte priset före skatt, är det marknadsmässiga priset utan snedvridning. Sökandens argument i detta avseende måste följaktligen avvisas.

(36)

Sökanden hävdade vidare att priset i Waidhaus borde ha justerats för kvalitet, tillgänglighet, säljbarhet, transport och andra försäljningsvillkor, som skulle vara annorlunda på exportmarknaden än på den inhemska marknaden för naturgas. Det bör först och främst noteras att priset i Waidhaus faktiskt hade justerats för de olika transportkostnaderna på exportmarknaden respektive hemmamarknaden och att sökandens påstående således var oberättigat och måste avvisas. När det gäller övriga omständigheter, lämnade sökanden inte in några ytterligare uppgifter eller bevisning. Sökanden kunde inte visa, och det fanns heller inte några andra uppgifter att tillgå angående detta, att det fanns skillnader i kvalitet, tillgänglighet, säljbarhet och andra försäljningsvillkor, som skulle ha rättfärdigat ytterligare justeringar, och sökanden försökte inte heller kvantifiera de påstådda skillnaderna.

(37)

Sökanden gjorde vidare gällande att det inte hade gjorts några justeringar för naturliga konkurrensfördelar av priset i Waidhaus. Sökanden ansåg att eftersom det finns rikligt med gas i Ryssland, men inte i gemenskapen, är det naturligt att priserna där är lägre än priset på exporterad gas. Det påstods vidare att exportkapaciteten begränsas av det befintliga transportsystemet för gas, vilket skulle öka Rysslands exportpriser. Sökanden hävdade också att de ”abnormt höga vinsterna” som den ryska gasleverantören tar ut på exportmarknaden bör dras av från det Waidhaus-pris som använts.

(38)

Såsom redan nämnts i skäl 29, ska det främsta kriteriet för val av grund för fastställandet av gaspriserna vara att de på ett rimligt sätt avspeglar det pris som normalt betalas på marknader som inte är snedvridna. Vilka marknadsförhållanden som råder på den inhemska marknaden är i detta sammanhang irrelevant. Dessa argument avvisades därför.

(39)

Sökanden invände också att de lokala distributörernas prispåslag har lagts till det justerade gaspriset, och man hävdade alltså att distributörernas vinster redan ingick i priset i Waidhaus. Sökanden hävdade att de lokala distributörerna i Ryssland var helägda dotterbolag till gasleverantören och att distributörernas vinst därför kunde ha räknats två gånger.

(40)

Det ska först och främst noteras att de lokala distributörernas påslag inte bara består av företagens vinstmarginal, utan också av kostnaderna mellan inköp och återförsäljning av naturgasen.

(41)

För det andra går det inte längre att tillräckligt kontrollera detta argument. Det beror på det faktum att gasleverantören i Ryssland och dess filialer inte var föremål för denna undersökning och att det därför inte finns tillräckligt med uppgifter tillgängliga om organisationen och dess kostnadsstruktur. Det ska också noteras att situationen i Ryssland, bl.a. när det gäller de nära banden mellan gasleverantören och den ryska regeringen, inte medger den insyn som krävs för att man ska få tillräcklig tillgång till nödvändig bevisning.

(42)

Sökanden, som har bevisbördan, kunde inte heller tillhandahålla några uppgifter om eller någon bevisning för att det skulle ingå distributionskostnader i Waidhaus-priset. Eftersom de inhemska kunderna köpte gasen från lokala leverantörer, måste man emellertid utgå ifrån att de var tvungna att betala lokala distributionskostnader, vilka inte i sig är inkluderade i det icke-justerade Waidhaus-priset. På detta stadium av förfarandet var det därför nödvändigt att anse att denna justering var berättigad och argumentet avvisades följaktligen.

(43)

Gemenskapsinstitutionerna ansåg emellertid att denna särskilda justering ansenligt kunde påverka beräkningen av dumpningsmarginalen. Med tanke på den särskilda situation som beskrivs i skäl 41 ovan, beslöts det att om sökanden lämnar in tillräckligt med kontrollerbar bevisning, kan kommissionen komma att ompröva undersökningsresultatet i detta hänseende.

(44)

Sökanden antydde också att det skulle finnas icke-konkurrensutsatt prissättning på gas i Tyskland. De undersökningar som tyska konkurrensmyndigheter för närvarande gör gäller emellertid de största tyska gasdistributörernas prissättning vid försäljning på den inhemska marknaden och har därför inget samband med det ryska exportpriset i Waidhaus.

(45)

Efter den justering av produktionskostnaderna som beskrivs ovan, konstaterades det att ingen inhemsk försäljning hade skett vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen.

(46)

Det ansågs därför att de inhemska priserna inte var en lämplig grund för fastställandet av normalvärdet och att en annan metod därför måste användas. I enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen konstruerades normalvärdet genom att man adderade exportörens produktionskostnader för den berörda produkten, vid behov justerade (se skäl 19 ovan), med ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt för en skälig vinst.

(47)

Försäljnings- och administrationskostnaderna, de allmänna kostnaderna samt vinsten kunde inte fastställas på grundval av den inledande meningen i artikel 2.6 i grundförordningen, eftersom sökanden inte hade någon representativ försäljning på hemmamarknaden av den berörda produkten vid normal handel. Artikel 2.6 a i grundförordningen kunde inte tillämpas, eftersom bara en sökande är föremål för undersökningen. Artikel 2.6 b var inte heller tillämplig, eftersom de tillverkningskostnader som sökanden hade för produkter i samma allmänna produktkategori också hade behövt justeras för gaskostnaderna av de skäl som anges i skäl 18 ovan. Därför fastställdes försäljnings- och administrationskostnaderna, de allmänna kostnaderna samt vinsten enligt artikel 2.6 c i grundförordningen.

(48)

I enlighet med artikel 2.6 c i grundförordningen baserades försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader på en annan rimlig metod. För den nordamerikanska marknaden kunde man konstatera att företagen hade stora försäljningsvolymer på hemmamarknaden och att konkurrensen var betydande från både inhemska och utländska företag. Härvid användes offentligt tillgänglig information om större företag med verksamhet inom sektorn för gödselmedel. Man fann att motsvarande uppgifter från nordamerikanska (Förenta staterna och Kanada) tillverkare är de mest lämpliga för undersökningens ändamål, eftersom det är lätt att få tag på pålitliga och fullständiga offentliga uppgifter om den finansiella situationen för börsnoterade företag i denna del av världen. Därför fastställdes försäljnings- och administrationskostnaderna, de allmänna kostnaderna samt vinsten för tre nordamerikanska tillverkare, vilka befanns vara bland de största företagen inom sektorn för kvävegödselmedel när det gäller inhemsk försäljning av samma allmänna produktkategori (kvävegödselmedel). Dessa tre tillverkare betraktades som representativa för branschen för kvävegödselmedel och deras försäljnings- och administrationskostnader, allmänna kostnader samt vinst ansågs därmed som representativa för framgångsrika företag i denna särskilda bransch. Det bör noteras att det inte fanns några tecken på att den vinst som räknats fram på detta sätt skulle vara större än den vinst som andra ryska tillverkare uppnådde vid försäljning av produkter av samma allmänna produktkategori på sin hemmamarknad.

(49)

Gemenskapsindustrin hade invändningar mot ovanstående tillvägagångssätt för fastställandet av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och hävdade att sökandens egna försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader skulle ha använts. Artikel 2.6 i grundförordningen föreskriver emellertid att försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader ska baseras på faktiska uppgifter om den undersökta exporterande tillverkarens tillverkning och försäljning, när denna försäljning skett vid normal handel. Såsom framgår av skälen 45 och 46, var detta inte fallet och detta argument avvisades därför.

(50)

Exportpriset fastställdes i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid export till gemenskapen.

(51)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes på nivån fritt fabrik. I syfte att säkerställa en rättvis jämförelse mellan normalvärden och exportpriser gjordes, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen, justeringar för olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet. Lämpliga justeringar för transport, förpacknings- och kreditkostnader samt bankavgifter konstaterades vara skäliga, korrekta och styrkta med kontrollerad bevisning.

(52)

I enlighet med artiklarna 2.11 och 2.12 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset.

(53)

Undersökningen visade att dumpning ägde rum under översynsperioden. Dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av priset cif vid gemenskapens gräns före tull, uppgick till 42,06 %.

(54)

I enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen undersöktes det om de förändrade omständigheterna beträffande dumpningen rimligen kunde anses vara av varaktig karaktär.

(55)

Det bör härvidlag påpekas att normalvärdet i den ursprungliga undersökningen fastställdes på grundval av lönsam försäljning på den amerikanska hemmamarknaden, eftersom Ryssland vid den tidpunkten inte var någon marknadsekonomi. I den nuvarande översynen betraktas Ryssland som en marknadsekonomi och normalvärdet har därför fastställts på grundval av sökandens egen produktionskostnad, vilken har justerats när så har ansetts nödvändigt. Det framkom inget som tydde på att det normalvärde som fastställts inom ramen för den nuvarande översynen inte kunde anses vara av bestående natur.

(56)

Det fanns ingen bevisning för att exportförsäljningen inte skulle komma att fortsätta på samma prisnivå.

(57)

Med hänsyn till detta dras slutsatsen att de ändrade omständigheterna i förhållande till den ursprungliga dumpningsundersökningen när det gäller dumpning (nu baserad på jämförelsen av sökandens egna normalvärde och exportpriser) rimligtvis kan anses vara av bestående natur.

(58)

Eftersom tullen i den ursprungliga undersökningen angavs i form av ett belopp per ton, bör den uttryckas på samma sätt i den nu aktuella undersökningen. Tullen, beräknad på grundval av den nuvarande dumpningsmarginalen, är 48,09 EUR/ton.

(59)

Det erinras om att när man, i enlighet med skäl 94 i rådets förordning (EG) nr 658/2002, år 2002 införde slutgiltiga åtgärder, användes skademarginalen för att fastställa vilket belopp den slutgiltigt införda tullen skulle uppgå till i enlighet med regeln om lägsta tull. Den tull som för närvarande är i kraft enligt artikel 1.2 i rådets förordning (EG) nr 658/2002 beror på den särskilda produkttypen och varierar mellan 41,42 EUR/ton och 47,07 EUR/ton.

(60)

Eftersom den tull som fastställdes utifrån den nuvarande skademarginalen är högre än den nuvarande tullen, bör översynen avslutas utan att man ändrar tullnivån för sökanden, vilken bör ligga kvar på samma nivå som den slutgiltiga antidumpningstullsats som fastställdes i den ursprungliga undersökningen.

(61)

Sökanden sade sig vara intresserad av att göra ett åtagande, men lämnade inte in ett tillräckligt väl underbyggt erbjudande om åtagande inom de tidsfrister som fastställs i artikel 8.2 i grundförordningen. Kommissionen kunde följaktligen inte godta något åtagande. Eftersom flera frågor är komplicerade nämligen

kan man emellertid behöva undersöka ytterligare om ett åtagande som kombinerar ett indexerat minimipris med en kvantitativ begränsning skulle kunna fungera.

(62)

Beroende på dessa frågors komplexitet kunde sökanden inte utforma ett godtagbart åtagande inom den föreskrivna tidsfristen (se ovan). Mot bakgrund av detta anser rådet att sökanden undantagsvis bör tillåtas att lämna in ett erbjudande om åtagande efter det att den ovan nämnda tidsfristen löpt ut, men inom tio kalenderdagar från det att förordningen trätt ikraft.

(63)

De berörda parterna fick meddelande om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att avsluta den pågående översynen och behålla den befintliga antidumpningstullen på import av den berörda produkt som sökanden tillverkar. Samtliga parter gavs möjlighet att framföra sina synpunkter. Dessa synpunkter beaktades om de var berättigade och kunde styrkas med bevisning.

18.3.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 75/8

(1)

Den 22 januari 2001 införde rådet genom förordning (EG) nr 132/2001 (2) en slutgiltig antidumpningstull (nedan kallad de gällande åtgärderna) på 33,25 EUR per ton på import av ammoniumnitrat med KN-nummer 3102 30 90 och 3102 40 90 med ursprung i bland annat Ukraina. Den undersökning som ledde fram till dessa åtgärder kallas nedan den ursprungliga undersökningen.

(2)

Efter en partiell interimsöversyn beslutade rådet den 17 maj 2004 genom förordning (EG) nr 993/2004 (3) att import till gemenskapen av den berörda produkten som tillverkas av företag från vilka kommissionen godtog åtaganden skulle undantas från de antidumpningstullar som infördes genom rådets förordning (EG) nr 132/2001. Genom kommissionens förordning (EG) nr 1001/2004 (4) godtogs åtaganden för en period på sex månader, och genom kommissionens förordning (EG) nr 1996/2004 (5) förlängdes denna period fram till och med den 20 maj 2005. Syftet med dessa åtaganden var att beakta vissa konsekvenser av Europeiska unionens utvidgning till 25 medlemsstater den 1 maj 2004.

(3)

Genom förordning (EG) nr 945/2005, som följde på en interimsöversyn vilken begränsades till att endast omfatta definitionen av den berörda produkten, beslöt rådet att definitionen av den berörda produkten skulle klargöras och att de gällande åtgärderna skulle tillämpas på den berörda produkten när denna tillsammans med andra marginella ämnen och näringsämnen ingick i andra gödselmedel, dock proportionellt mot produktens halt av ammoniumnitrat.

(4)

Efter en översyn vid giltighetstidens utgång som inleddes i januari 2006, förlängde rådet genom förordning (EG) nr 442/2007 (6) dessa åtgärder med två år på nuvarande nivå. Åtgärderna består av specifika tullar.

(5)

En begäran om partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen lämnades in av Open Joint Stock Company (OJSC) Azot Cherkassy (nedan kallad sökanden), en exporterande tillverkare från Ukraina. Begäran gällde endast dumpning för sökandens del.

(6)

I sin begäran enligt artikel 11.3 i grundförordningen hävdade sökanden att de omständigheter när det gäller dumpning som låg till grund för fastställandet av de gällande åtgärderna hade förändrats och att dessa förändringar var av varaktig karaktär. Sökanden gjorde vidare gällande att en jämförelse mellan det normalvärde som fastställts på grundval av företagets egna kostnader eller priser på hemmamarknaden och priserna på dess export till gemenskapen skulle visa att dumpningen ligger betydligt under nivån på de gällande åtgärderna. Sökanden hävdade därför att en fortsatt tillämpning av de gällande åtgärderna på nuvarande nivå inte längre var nödvändig för att motverka dumpning.

(7)

Kommissionen fastslog efter samråd med rådgivande kommittén att begäran innehöll tillräcklig prima facie-bevisning för att motivera att en partiell interimsöversyn inleddes och offentliggjorde därför den 19 december 2006 i Europeiska unionens officiella tidning  (7) ett tillkännagivande om inledande av en partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen.

(8)

Översynen begränsades till en undersökning av dumpning med avseende på sökanden. Undersökningen av dumpning omfattade perioden 1 oktober 2005–30 september 2006 (nedan kallad undersökningsperioden).

(9)

Kommissionen underrättade officiellt sökanden, företrädarna för exportlandet och gemenskapstillverkarnas intresseorganisation om att översynen hade inletts. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(10)

Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl för detta gavs tillfälle att bli hörda.

(11)

För att kommissionen skulle få de uppgifter som den ansåg nödvändiga för undersökningen sände den ett frågeformulär till sökanden och fick svar inom den fastställda tidsfristen.

(12)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla de uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för fastställandet av dumpning. Kommissionen utförde kontrollbesök på plats hos sökanden i Tjerkasy.

(13)

De berörda parterna fick meddelande om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka man avser att rekommendera att den nuvarande översynen avslutas och att de befintliga antidumpningsåtgärderna på import av den berörda produkten av sökanden upprätthålls, och parterna gavs tillfälle att lämna synpunkter. De synpunkter som inkom övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(14)

Den berörda produkten är densamma som i den ursprungliga undersökningen enligt klargörande i förordning (EG) nr 945/2005, dvs. gödselmedel i fast form innehållande mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat med ursprung i Ukraina och som klassificeras enligt KN-nummer 3102 30 90, 3102 40 90, ex 3102 29 00, ex 3102 60 00, ex 3102 90 00, ex 3105 10 00, ex 3105 20 10, ex 3105 51 00, ex 3105 59 00 och ex 3105 90 91 (nedan kallade ammoniumnitrat). Ammoniumnitrat är ett kvävegödselmedel i fast form som är vanligt förekommande inom jordbruket. Det framställs av ammoniak och salpetersyra och innehåller mer än 28 viktprocent kväve i pelletform eller granulatform.

(15)

I denna översyn bekräftades vad som konstaterades i den ursprungliga undersökningen, nämligen att ammoniumnitrat är en utpräglad stapelvara och att produktens kvalitet och grundläggande fysikaliska egenskaper är desamma oavsett ursprungsland. Det ammoniumnitrat som framställs och säljs av sökanden på dennes hemmamarknad i Ukraina och det som exporteras till gemenskapen har samma grundläggande fysikaliska och kemiska egenskaper och i huvudsak samma användningsområden. De anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen. Eftersom den nuvarande översynen begränsades till fastställande av dumpning för sökandens del, drogs det inga slutsatser beträffande den produkt som tillverkas och säljs av gemenskapsindustrin på gemenskapsmarknaden.

(16)

I syfte att fastställa normalvärdet kontrollerades till att börja med att sökandens totala försäljning på hemmamarknaden av den berörda produkten var representativ enligt artikel 2.2 i grundförordningen, dvs. att denna försäljning sammanlagt motsvarade minst 5 % av sökandens totala export till gemenskapen. Undersökningen visade att sökanden endast sålde en typ av ammoniumnitrat och att denna typ såldes i representativa mängder på hemmamarknaden.

(17)

Kommissionen undersökte sedan om försäljningen av ammoniumnitrat på hemmamarknaden kunde anses ha skett vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen genom att jämföra nettoförsäljningspriset på hemmamarknaden med de beräknade produktionskostnaderna.

(18)

När sökandens produktionskostnader bedömdes, konstaterades det att gaskostnaderna inte avspeglades på ett rimligt sätt i sökandens bokföring. Det bör påpekas att energikostnader, t.ex. gas, utgör merparten av tillverkningskostnaden och en väsentlig del av den totala produktionskostnaden.

(19)

När det gäller gaskostnaderna, konstaterade man att Ukraina importerar större delen av den gas som används vid produktionen av ammoniumnitrat från Ryssland. Alla tillgängliga uppgifter tyder på att Ukraina importerar naturgas från Ryssland till priser som är betydligt lägre än de marknadspriser som betalas för naturgas på icke reglerade marknader. Undersökningen visade att priset på naturgas från Ryssland vid export till gemenskapen var ungefär dubbelt så högt som gaspriset på hemmamarknaden i Ukraina. Därför justerades de gaskostnader som bärs av sökanden på grundval av uppgifterna från andra representativa marknader, såsom föreskrivs i artikel 2.5 i grundförordningen.

(20)

Efter det att resultaten meddelats, hävdade sökanden att det inte var befogat att justera det gaspris som företaget betalar på hemmamarknaden eftersom företagets bokföring fullt ut återspeglar kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den likadana produkten i ursprungslandet.

(21)

När produktionskostnaden för den likadana produkten undersöks i enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen, ska det emellertid fastställas huruvida de kostnader som anges i företagets bokföring på ett rimligt sätt återspeglar kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den undersökta produkten. Av de skäl som anges ovan i skäl 19, konstaterades det att så inte var fallet.

(22)

Sökanden hävdade vidare att dess normalvärde borde grundas på dess försäljning av den berörda produkten på dess hemmamarknad och gjorde gällande att det inte finns några skäl att anse att denna försäljning inte skett vid normal handel. Här bör det påpekas att för att fastställa om försäljningen på hemmamarknaden skett vid normal handel på grundval av priset, dvs. om den var lönsam, måste man först fastställa om sökandens kostnader utgör en tillförlitlig grund enligt artikel 2.5 i grundförordningen. Först när kostnaderna har fastställts på ett tillförlitligt sätt, kan man avgöra vilken metod som ska användas för att fastställa normalvärdet. Såsom beskrivs i skäl 28 och följande, visade jämförelsen av nettoförsäljningspriset på hemmamarknaden med den justerade produktionskostnaden under undersökningsperioden att ingen försäljning på hemmamarknaden skett vid normal handel. Därför kunde sökandens priser på hemmamarknaden inte användas vid fastställandet av normalvärdet.

(23)

Sökanden hävdade även att undersökningen grundades på uppgifter från undersökningsperioden och att det i slutsatserna därför inte togs hänsyn till utvecklingen efter denna period, i synnerhet de ständigt stigande gaspriserna och ökningen i inhemsk förbrukning av gödselmedel i Ukraina. I detta avseende bör det erinras om att man för att säkerställa att undersökningsresultaten blir representativa i enlighet med artikel 6.1 i grundförordningen ska välja en undersökningsperiod som i fråga om dumpning normalt ska omfatta en period om minst sex månader omedelbart innan förfarandet inleds. Det erinras också om att i överensstämmelse med gemenskapens sedvanliga praxis sträckte sig undersökningsperioden angående dumpning över ett år.

(24)

Man övervägde om gasprisernas utveckling i Ukraina efter undersökningsperioden skulle ha tagits i beaktande när sökandens dumpningsmarginal fastställdes. Det bör i detta avseende noteras att enligt artikel 6.1 i grundförordningen ska uppgifter som rör en period som infaller efter undersökningsperioden normalt inte beaktas. I överensstämmelse med sedvanlig gemenskapspraxis har detta tolkats som att händelser avseende en period som infaller efter undersökningsperioden endast kan beaktas om de är uppenbara, obestridda och av varaktig karaktär. Trots att man i detta fall kunde konstatera en ökning av gaspriserna efter undersökningsperioden, kunde man inte med tillräcklig säkerhet fastställa att denna prisökning verkligen var av varaktig karaktär. Det konstaterades att de tillgängliga uppgifterna om den framtida utvecklingen av gaspriserna i Ukraina endast bestod av uppskattningar och inte av kontrollerbara uppgifter i förhållande till faktiska gaspriser. Enligt artikel 6.1 medges användning av uppgifter utanför undersökningsperioden endast under mycket speciella omständigheter. Situationen i det aktuella fallet ansågs inte motivera användning av uppgifter utanför undersökningsperioden. Vidare underbyggde inte sökanden sina argument, eftersom ingen bevisning lades fram för att visa att uppgifter avseende en period efter undersökningsperioden skulle vara mer representativa än uppgifterna avseende undersökningsperioden. Därför avvisades argumentet.

(25)

När det gäller den ökade förbrukningen av gödselmedel i Ukraina efter undersökningsperioden, förklarade eller visade sökanden inte i vilken mån detta skulle kunna påverka de slutsatser som dragits på grundval av uppgifterna avseende undersökningsperioden. Sökanden lade alltså inte fram tillräckliga uppgifter som man hade kunnat dra några viktiga slutsatser av, och det fanns inte heller några andra uppgifter tillgängliga som hade kunnat stödja sökandens argument i denna fråga. Eftersom eventuella slutsatser på denna grund hade varit spekulationer, avvisades sökandens argument.

(26)

Det justerade gaspriset baserades på det genomsnittliga exportpriset för rysk gas vid gränsen mellan Tyskland och Tjeckien (Waidhaus), med avdrag för transportkostnader. Waidhaus är den viktigaste leveranspunkten för rysk försäljning av gas till EU, som både är den största marknaden för rysk gas och har priser som på ett rimligt sätt avspeglar kostnaderna. Därför kan denna marknad anses vara en representativ marknad i den mening som avses i artikel 2.5 i grundförordningen.

(27)

Sökanden hävdade vidare att Ukraina och gemenskapen köper gas till liknande marknadsvillkor och att de priser som sökanden betalade för gas under 2007 var högre än gaspriset vid gränsen mellan Ukraina och Ryssland under samma period. Sökanden lade emellertid inte fram någon bevisning som underbyggde dess påståenden och har således inte visat att de villkor som nämns ovan i skäl 24 för att händelser avseende en period som infaller efter undersökningsperioden ska tas i beaktande är uppfyllda. Därför avvisades argumentet.

(28)

Jämförelsen av nettoförsäljningspriset på hemmamarknaden med de justerade produktionskostnaderna under undersökningsperioden visade att ingen försäljning på hemmamarknaden skett vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen.

(29)

Det ansågs därför att priserna på hemmamarknaden inte utgjorde en lämplig grund för fastställandet av normalvärdet, varför en annan metod måste användas. I enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen konstruerades normalvärdet genom att man till sökandens tillverkningskostnader för den berörda produkten, justerade i enlighet med skäl 19 ovan där så var nödvändigt, lade ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt ett skäligt belopp för vinst.

(30)

Försäljnings- och administrationskostnaderna, de allmänna kostnaderna samt vinsten kunde inte fastställas på grundval av den inledande meningen i artikel 2.6 i grundförordningen, eftersom sökanden inte hade någon representativ försäljning på hemmamarknaden av den berörda produkten vid normal handel. Artikel 2.6 a i grundförordningen kunde inte tillämpas, eftersom endast sökanden omfattas av undersökningen. Artikel 2.6 b var inte heller tillämplig, eftersom sökandens tillverkningskostnader för produkter i samma generella produktkategori också hade behövt justeras med hänsyn till gaskostnaderna av de orsaker som anges i skäl 19. Därför fastställdes försäljnings- och administrationskostnaderna, de allmänna kostnaderna samt vinsten i enlighet med artikel 2.6 c i grundförordningen.

(31)

För den nordamerikanska marknaden kunde man konstatera att företagen avsatte stora volymer på hemmamarknaden och att det förekom en betydande konkurrens från både inhemska och utländska företag. Härvid användes offentligt tillgänglig information om större företag med verksamhet inom gödselmedel. Man fann att motsvarande uppgifter från nordamerikanska (Förenta staterna och Kanada) tillverkare torde vara mest lämpliga för undersökningens ändamål, eftersom det är lätt att få tag på tillförlitliga och fullständiga offentliga uppgifter om den finansiella situationen för börsnoterade företag i denna del av världen. Därför fastställdes försäljnings- och administrationskostnaderna, de allmänna kostnaderna samt vinsten på grundval av vägda genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnader, allmänna kostnader samt vinst för tre nordamerikanska tillverkare, vilka befanns vara bland de största företagen i branschen kvävegödselmedel när det gäller försäljning på hemmamarknaden av samma generella produktkategori (kvävegödselmedel). Dessa tre tillverkare betraktades som representativa för branschen kvävegödselmedel och deras försäljnings- och administrationskostnader, allmänna kostnader samt vinst därmed som representativa för dem som framgångsrika företag i branschen normalt har. Det bör noteras att det inte finns något som tyder på att denna framräknade vinstmarginal var större än andra ukrainska tillverkares vinst på försäljning av produkter av samma generella produktkategori på sin hemmamarknad.

(32)

Efter det att resultaten meddelats, gjorde sökanden gällande att det finns betydande skillnader i marknadssituationen mellan Nordamerika och Ukraina. Sökanden förklarade dock inte vad denna påstådda skillnad bestod i och underbyggde inte sitt påstående. Sökanden föreslog inte heller någon annan lämplig grund för beräkning, varför detta argument måste avvisas.

(33)

Eftersom den berörda produkten exporterades till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av det exportpris som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(34)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes på nivån fritt fabrik och i samma handelsled. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis gjordes justeringar för att beakta olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Där så var tillämpligt och med stöd av verifikationer gjordes därför justeringar för olikheter i transport-, hanterings- och lastningskostnader samt därmed sammanhängande kostnader.

(35)

Efter det att resultaten meddelats, hävdade gemenskapstillverkarnas intresseorganisation att järnvägstaxorna i Ukraina för transport av bland annat den berörda produkten vid export till gemenskapen var konstlat låga och därför behövde justeras. Undersökningen visade emellertid inte att transportkostnaderna i Ukraina inte på ett rimligt sätt återspeglades i sökandens bokföring. Detta argument måste därför avvisas.

(36)

Dumpningsmarginalen fastställdes i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset.

(37)

Denna jämförelse visade på en dumpningsmarginal på 38,2 %, uttryckt i procent av priset cif vid gemenskapens gräns, före tull.

(38)

I enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen undersöktes det om de förändrade omständigheterna beträffande dumpningen rimligen kunde anses vara av varaktig karaktär.

(39)

Här konstaterades det att den dumpningsmarginal som för närvarande är tillämplig på sökanden fastställdes i den ursprungliga undersökningen med hjälp av ett normalvärde som fastställts på grundval av uppgifter från en tillverkare i ett tredjeland med marknadsekonomi, i enlighet med artikel 2.7 i grundförordningen. I den nuvarande översynen beräknades normalvärdet emellertid på grundval av information avseende sökandens egna uppgifter i enlighet med artikel 2.1–2.6 i grundförordningen, eftersom Ukraina beviljats marknadsekonomisk status (ändring av grundförordningen genom förordning (EG) nr 2117/2005.

(40)

Det finns inget som tyder på att nivån på det normalvärde eller det exportpris som fastställts för sökanden i den aktuella undersökningen inte kunde anses vara av varaktig karaktär. Det skulle kunna hävdas att utvecklingen av priset på naturgas, den huvudsakliga råvaran, skulle kunna påverka normalvärdet i betydande mån. Man ansåg dock att prisökningen skulle påverka alla aktörer på marknaden och därför påverka både normalvärdet och exportpriset.

(41)

Sökandens exportpris till gemenskapen under undersökningsperioden befanns vara mer eller mindre detsamma som vid export till andra länder, till vilka det såldes betydligt större kvantiteter under undersökningsperioden.

(42)

Därför finns det, även om den konstaterade dumpningsmarginalen under undersökningsperioden grundar sig på en relativt liten exportvolym från tillverkaren till gemenskapen, skäl att tro att den konstaterade dumpningsmarginalen grundas på förändrade omständigheter av varaktig karaktär.

(43)

Eftersom tullen i den ursprungliga undersökningen angavs i form av ett belopp per ton, bör den uttryckas på samma sätt i den aktuella undersökningen. Den tull som beräknats på grundval av den aktuella dumpningsmarginalen skulle uppgå till 47 EUR/ton.

(44)

Det erinras om att, såsom beskrivs i skäl 59 i förordning (EG) nr 132/2001, när de slutgiltiga åtgärderna infördes 2001 användes nivån för undanröjande av skada vid fastställandet av beloppet för den slutgiltiga antidumpningstull som skulle införas, i enlighet med regeln om lägsta tull. I enlighet med artikel 1.2 i förordning (EG) nr 442/2007 beror den tull som för närvarande är i kraft på den specifika produkttypen och varierar mellan 29,26 EUR/ton och 33,25 EUR/ton.

(45)

Eftersom den tull som fastställts på grundval av den aktuella dumpningsmarginalen är högre än den nuvarande tullen, bör översynen avslutas utan att den tullnivå som är tillämplig på sökanden ändras. Den bör alltså upprätthållas på samma nivå som den slutgiltiga antidumpningstullsats som fastställdes i den ursprungliga undersökningen.

(46)

Sökanden uttryckte intresse för att göra ett åtagande, men lämnade inte in ett tillräckligt väl underbyggt erbjudande om åtagande inom de tidsfrister som fastställs i artikel 8.2 i grundförordningen. Kommissionen kunde följaktligen inte godta något åtagande. Det anses dock att flera frågors komplexitet – för det första, volatiliteten på priset för den berörda produkten, vilken skulle kräva någon form av indexering av minimipriser, samtidigt som volatiliteten inte i tillräckligt hög grad förklaras av den viktigaste kostnadsdrivande faktorn och, för det andra, den särskilda marknadssituationen för den berörda produkten (bl.a. det faktum att importen från den exportör som berörs av denna översyn är begränsad) – tyder på att man måste överväga om ett åtagande som kombinerar ett indexerat minimipris och ett kvantitativt tak skulle fungera.

(47)

Såsom nämns ovan, kunde sökanden till följd av denna komplexitet inte utarbeta ett godtagbart erbjudande om åtagande inom den föreskrivna tidsfristen. Därför anser rådet att sökanden undantagsvis bör tillåtas att slutföra utarbetandet av sitt åtagande trots att den föreskrivna tidsfristen löpt ut, men inom tio kalenderdagar efter det att denna förordning trätt i kraft.

(48)

De berörda parterna fick meddelande om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka man avser att avsluta den nuvarande översynen och upprätthålla den befintliga antidumpningstullen på import av den berörda produkt som tillverkas av sökanden. Samtliga parter gavs möjlighet att framföra sina synpunkter. Deras synpunkter togs i beaktande där så var befogat och om de var underbyggda med bevisning.

18.3.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 75/14

(1)

Genom förordning (EG) nr 1995/2000 (2) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av karbamidammoniumnitratlösningar med ursprung i bl.a. Ryssland. Förordningen kallas nedan den ursprungliga förordningen och den undersökning som ledde till att åtgärder infördes genom den ursprungliga förordningen kallas nedan den ursprungliga undersökningen.

(2)

Efter en översyn vid giltighetstidens utgång som inleddes i september 2005 förlängde rådet genom förordning (EG) nr 1911/2006 (3) dessa åtgärder på nuvarande nivå för en period av fem år. Åtgärderna består av specifika tullar. Denna förordning kallas nedan förordningen vid giltighetstidens utgång och den undersökning som ledde till att åtgärder infördes genom denna förordning kallas nedan översynen vid giltighetstidens utgång.

(3)

En begäran om partiell interimsöversyn (nedan kallad denna översyn) enligt artikel 11.3 i grundförordningen lämnades in av två exporterande producenter från Ryssland som tillhör Joint Stock Company Mineral and Chemical Company Eurochem, dvs. Novomoskovsky Azot och Nevinnomyssky Azot. Dessa två företag behandlas på grund av sitt inbördes förhållande som en juridisk person (nedan kallad sökanden) i denna översyn. Begäran gällde endast dumpning för sökandens del.

(4)

Den sökande hävdade att en jämförelse mellan företagets egna normalvärde och, i frånvaron av export till Europeiska gemenskapen, exportpriser till ett lämpligt tredjeland, i detta fall Förenta staterna, skulle leda till en minskad dumpning som skulle ligga väsentligt under nivån för de gällande åtgärderna.

(5)

Kommissionen fastslog efter samråd med rådgivande kommittén att begäran innehöll tillräcklig bevisning för att motivera att en partiell interimsöversyn inleddes, och offentliggjorde därför den 19 december 2006 i Europeiska unionens officiella tidning ett tillkännagivande om inledande av en partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen (4).

(6)

Översynen begränsades till en undersökning av dumpning med avseende på sökanden. Undersökningen av dumpning omfattade perioden 1 oktober 2005–30 september 2006 (nedan kallad undersökningsperioden).

(7)

Kommissionen underrättade officiellt den sökande, företrädarna för exportlandet och gemenskapsproducenternas intresseorganisation om att översynen hade inletts. Berörda parter gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angetts i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(8)

Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl för detta gavs tillfälle att bli hörda.

(9)

För att få fram de uppgifter som ansågs nödvändiga för undersökningen skickade kommissionen ut frågeformulär till Joint Stock Company Mineral and Chemical Company Eurochem och dess närstående företag och fick svar inom de fastställda tidsfristerna.

(10)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade även alla de uppgifter som den bedömde nödvändiga för fastställandet av dumpning. Kommissionen utförde kontrollbesök på plats hos sökanden och dess närstående företag:

(11)

Den produkt som är föremål för översyn är samma produkt som i den ursprungliga undersökningen, dvs. karbamidammoniumnitratlösningar, ett gödselmedel i flytande form som används allmänt inom jordbruket, med ursprung i Ryssland. Produkten består av en blandning av karbamid, ammoniumnitrat och vatten. Vattenhalten i blandningen är cirka 70 % (beroende på kvävehalten), och den återstående delen består till lika delar av karbamid och ammoniumnitrat. Halten av kväve (N) är produktens viktigaste egenskap, och kvävehalten kan variera mellan 28 % och 32 %. Denna variation kan uppnås genom att man tillsätter olika mängder vatten i lösningen. Oberoende av kvävehalten anses dock alla karbamidammoniumnitratlösningar ha samma grundläggande fysikaliska och kemiska egenskaper och de betraktas därför som en enda produkt i denna undersökning. Den berörda produkten omfattas av KN-nummer 3102 80 00.

(12)

I denna översyn bekräftades att karbamidammoniumnitratlösningar är en utpräglat fungibel vara och att produktens kvalitet och grundläggande fysikaliska egenskaper är desamma oavsett ursprungsland. Karbamidammoniumnitratlösningar som framställs och säljs av sökanden på den inhemska marknaden i Ryssland och karbamidammoniumnitratlösningar som i avsaknad av export till gemenskapen exporteras till Förenta staterna har samma grundläggande fysikaliska och kemiska egenskaper och i huvudsak samma användningsområden. De anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen. Eftersom denna översyn var begränsad till fastställande av dumpning för sökandens del, drogs inga slutsatser avseende den produkt som tillverkas och säljs av gemenskapsindustrin på gemenskapsmarknaden.

(13)

I tillkännagivandet om inledande anges att eftersom sökanden inte hade någon exportförsäljning av karbamidammoniumnitratlösningar till gemenskapen under undersökningsperioden kontrollerade man först i den aktuella undersökningen i vilken utsträckning exportpriserna till tredjeland borde användas för att fastställa om grundvalen för de gällande åtgärderna har ändrats och om dessa förändringar är av varaktig natur.

(14)

Sökanden lämnade bevisning för att produkten på grund av de gällande tullarna inte kunde säljas på export till gemenskapen under undersökningsperioden. Sökanden tillhandahöll bevisning till stöd för att exportpriserna till Förenta staterna, en representativ tredjelandsmarknad, inte var dumpade över huvud taget eller åtminstone i mindre utsträckning än den dumpningsmarginal som för närvarande gäller för export till Europeiska gemenskapen samt till stöd för att det var lämpligt att använda exportpriserna till Förenta staterna. Av de skäl som anges i skäl 43 och framåt konstaterades exportpriserna till Förenta staterna vara lämpliga eftersom den amerikanska marknaden var jämförbar med gemenskapsmarknaden och således representativ.

(15)

Det bör noteras att de gällande åtgärderna delvis är grundade på uppgifter som inte har anknytning till sökandens egen tillverkning och försäljning av den berörda produkten; under den aktuella undersökningsperioden fanns dock kontrollerade uppgifter tillgängliga som har anknytning till sökandens egna uppgifter om normalvärde och exportpriser, även om dessa gäller en tredjelandsmarknad. Därför drogs slutsatsen att den dumpningsmarginal som konstaterades under den aktuella undersökningsperioden bättre avspeglar situationen för sökanden under undersökningsperioden än de gällande åtgärderna.

(16)

Här beaktades också att syftet med antidumpningstullen inte är att stänga gemenskapsmarknaden för import från tredjeländer, utan att återställa rättvisa konkurrensvillkor.

(17)

Med tanke på dessa omständigheter konstaterades det att beräkningen av dumpningsmarginalen under undersökningsperioden på grundval av sökandens exportpriser till Förenta staterna var lämplig.

(18)

För att fastställa normalvärdet kontrollerades det först att sökandens totala försäljning på den inhemska marknaden var representativ enligt artikel 2.2 i grundförordningen. Eftersom sökanden inte hade någon exportförsäljning av karbamidammoniumnitratlösningar till gemenskapen under undersökningsperioden, jämfördes sökandens totala inhemska försäljning med företagets totala export av karbamidammoniumnitratlösningar till Förenta staterna. Enligt artikel 2.2 i grundförordningen bör den inhemska försäljningen anses representativ om den totala volymen av sådan försäljning är minst 5 % av den totala volymen av motsvarande exportförsäljning, i detta fall till Förenta staterna. Undersökningen visade att sökanden inte sålde representativa kvantiteter av karbamidammoniumnitratlösningar på hemmamarknaden.

(19)

Eftersom sökandens inhemska priser således inte kunde användas för att fastställa normalvärdet konstruerades normalvärdet på grundval av sökandens tillverkningskostnader plus ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en vinstmarginal, i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(20)

Det bör påpekas att gaskostnader utgör merparten av tillverkningskostnaden och en väsentlig del av den totala produktionskostnaden. I enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen undersökte man därför om kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den berörda produkten på ett rimligt sätt återspeglades i sökandens bokföring.

(21)

Det fastställdes på grundval av uppgifter som publicerats av internationellt erkända källor med särskild inriktning på energimarknaderna att de priser som sökanden betalade var onormalt låga. Upplysningsvis uppgick de till mellan en fjärdedel och en femtedel av exportpriset på naturgas från Ryssland. Alla tillgängliga uppgifter tyder på att de inhemska gaspriserna i Ryssland var reglerade priser som låg långt under de marknadspriser som betalades för naturgas på icke reglerade marknader. Eftersom gaskostnaderna inte på ett rimligt sätt återspeglades i sökandens bokföring måste de justeras på lämpligt sätt. I avsaknad av gaspriser opåverkade av snedvridning på den ryska inhemska marknaden och i enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen, måste gaspriserna fastställas på någon annan skälig grund, inbegripet uppgifter från andra representativa marknader.

(22)

Det justerade priset baserades på det genomsnittliga priset på rysk gas som säljs på export vid den tysk-tjeckiska gränsen (Waidhaus), med avdrag för transportkostnader och justerat för att ta hänsyn till lokala distributionskostnader. Waidhaus är den viktigaste leveranspunkten för rysk försäljning av gas till EU, som både är den största marknaden för rysk gas och har priser som på ett rimligt sätt återspeglar kostnaderna. Därför kan denna marknad anses vara en representativ marknad i den mening som avses i artikel 2.5 i grundförordningen.

(23)

Efter det att resultaten meddelats hävdade sökanden att en justering av gaspriserna på den inhemska marknaden skulle vara omotiverad eftersom kostnaderna för produktion och försäljning av den likadana produkten i ursprungslandet återspeglas fullt ut i företagets bokföring. För att underbygga detta påstående lämnade sökanden in en undersökning gjord av ett oberoende konsultföretag som visade att det gaspris som sökanden betalade helt och hållet återspeglade gasföretagets kostnader för produktion och försäljning av gas. Det bör först och främst noteras att de kostnader för gasen och för leverans till sökanden som användes vid jämförelsen var uppskattningar och således inte motsvarade de faktiska kostnaderna under undersökningsperioden. Dessutom är det oklart om de beräknade kostnaderna var totala kostnader enligt grundförordningen, dvs. om de inkluderade de sammanlagda kostnaderna för utvinning och totalsumman för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för produktionen och försäljningen av gas. Det noteras också att den tillgängliga informationen om gasproducentens kostnader inte kunde kontrolleras inom ramen för detta förfarande.

(24)

Enligt artikel 2.5 i grundförordningen är det faktum att det pris som gasleverantören tar ut från kunden täcker kostnaderna inte i sig ett kriterium för att fastställa om tillverkningskostnaden för den likadana produkten enligt företagets bokföring på ett rimligt sätt återspeglar kostnaderna för tillverkning och försäljning av den produkt som undersökningen gäller. Av de anledningar som anges i skäl 21 anses detta inte vara fallet. Sökanden tog inte upp den betydande skillnaden mellan gaspriset på den inhemska ryska marknaden och exportpriset på naturgas från Ryssland å ena sidan, och det pris som betalas av gemenskapsproducenterna å den andra. Sökanden kommenterade heller inte det faktum att de inhemska priserna på naturgas regleras i Ryssland och alltså inte rimligen kunde anses återspegla det pris som normalt betalas på marknader utan snedvridning. Även om det gaspris som sökanden betalar täcker leverantörens enhetskostnad för produktion och försäljning, är argumentet således irrelevant eftersom marknadspriset på gas inte nödvändigtvis är direkt kopplat till produktions- och försäljningskostnaderna. Det pris som sökanden betalade för gas under undersökningsperioden regleras statligt och är betydligt lägre än prisnivån på icke reglerade marknader, vilket framgår av skäl 21. Detta argument måste därför avvisas.

(25)

Sökanden hävdade vidare att justeringen av gaspriset innebar att man använde en metod för fastställande av normalvärdet som inte föreskrivs i grundförordningen. Om de inhemska gaskostnaderna ersätts med kostnader enligt beräkningen skäl 22, och eftersom dessa kostnader utgör huvuddelen av de totala kostnaderna för den likadana produkten och därför även av det konstruerade normalvärdet, skulle normalvärdet fastställas på grundval av uppgifter från en tredje ”representativ” marknad. Här argumenterade sökanden att endast följande metoder föreskrivs i grundförordningen för att fastställa normalvärdet när det gäller länder med marknadsekonomi: i) på grundval av det inhemska priset på den likadana produkten i normal handel eller, om det inte gäller normal handel, ii) på grundval av tillverkningskostnaden i ursprungslandet (plus ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinstmarginal) eller iii) representativa exportpriser för den likadana produkten till ett lämpligt tredjeland. Sökanden ansåg därför att normalvärdet inte bör fastställas på grundval uppgifter från en representativ marknad i ett tredjeland.

(26)

Som framgår av skälen 18–42 bör det först noteras att normalvärdet fastställdes enligt den metod som anges i artikel 2.1–2.6 i grundförordningen. För att ta reda på om den inhemska försäljningen skedde i normal handel med avseende på pris (dvs. om den var lönsam) måste man först fastställa om sökandens kostnader var en tillförlitlig grundval enligt artikel 2.5 i grundförordningen. Endast efter det att kostnaderna har beräknats på ett tillförlitligt sätt kan man avgöra vilken metod som bör användas för att fastställa normalvärdet. Det stämmer alltså inte att man inför en ny metod för att fastställa normalvärdet genom att beräkna tillförlitliga kostnader enligt artikel 2.5 i grundförordningen. Importörens argument beträffande detta måste därför avvisas.

(27)

Sökanden hävdade vidare att även om en justering skulle göras av dess kostnader för naturgas på den inhemska marknaden, var priset i Waidhaus för rysk naturgas inte en tillförlitlig grund för en sådan justering eftersom det priset fastställs enligt långsiktiga gaskontrakt enligt vilka prisbildningen knyts till oljeproduktpriserna och således inte har något samband med kostnaderna för att producera och leverera gas till sökanden i Ryssland. Dessutom hävdade sökanden att priset i Waidhaus för rysk gas inte är tillförlitligt eftersom det påverkas av alltför höga och eventuellt icke konkurrenskraftiga inhemska priser på gas i Tyskland, vilket för närvarande utreds av de tyska konkurrensmyndigheterna.

(28)

För det första bör det noteras att ett av de främsta kriterierna för valet av grundval för beräkningen av gaspriserna var att det på ett rimligt sätt återspeglar det pris som normalt betalas på marknader utan snedvridning. Detta villkor har utan tvekan uppfyllts i fråga om priserna i Waidhaus. De största volymerna av gasimporten från Ryssland sker också via Waidhaus, som alltså är en lämplig grundval för en justering. Waidhaus ansågs därför vara en representativ marknad och en rimlig grundval av beräkningen av gaspriser enligt artikel 2.5 i grundförordningen. För det andra är det, som också framgår av skäl 24, dessutom irrelevant om priset bestäms av kostnaderna eller inte, förutsatt att det på ett rimligt sätt återspeglar det pris som normalt betalas på en marknad utan snedvridning. När det gäller priserna på den gas som importeras via Waidhaus finns det inte några tecken på statlig inblandning i prisbildningen, och detta villkor uppfylls därför. När det gäller påståendet om icke konkurrenskraftiga inhemska priser på gas i Tyskland bör det också noteras att Bundeskartellamts utredning, som sökanden hänvisar till, fortfarande pågår och att inga slutsatser har dragits. Denna undersökning gäller dessutom de priser som de största tyska gasdistributörerna tar ut på den tyska inhemska marknaden, och inte det pris som de betalar för gas som importeras från Ryssland. Tvärtemot sökandens påstående finns det inte nödvändigtvis ett samband mellan dessa två priser eftersom gasdistributörernas ekonomiska intresse är direkt motsatt kundernas. Det kan därför förutsättas att distributörerna vill hålla återförsäljningspriset så högt som möjligt, samtidigt som det är i deras ekonomiska intresse att hålla inköpspriset så lågt som möjligt för att maximera vinsten. Sökandens argument att de tyska etablerade gasföretagen inte har något incitament att förhandla till sig låga priser på den ryska gas som importeras via Waidhaus är bara ett påstående gripet ur luften. Dessa argument avvisades därför.

(29)

Sökanden hävdade också att en eventuell justering av dess kostnader för naturgas på den inhemska marknaden bör göras på grundval av icke-reglerade gaspriser i Ryssland. Det faktum att kommissionen kunde ha valt en annan grundval för beräkningen innebär inte att valet av Waidhaus är orimligt. Det främsta kriteriet för valet av grundval för beräkning av gaspriset är att det på ett rimligt sätt återspeglar det pris som normalt betalas på marknader utan snedvridning. Detta villkor har utan tvekan uppfyllts i fråga om priserna i Waidhaus. Det faktum att endast mindre mängder gas såldes till icke reglerade priser på den inhemska marknaden under undersökningen och att dessa priser låg betydligt närmare det reglerade inhemska priset än det fria exportpriset tyder starkt på att dessa icke reglerade priser hade snedvridits av de gällande reglerade priserna. De oreglerade priserna på den inhemska marknaden kunde därför inte användas.

(30)

Sökanden hävdade vidare att de inhemska priserna på naturgas i Ryssland, som är statligt reglerade, hela tiden stiger och är på väg att uppnå en nivå där de täcker produktionskostnaderna. Priset på den inhemska marknaden kan därför inte anses icke konkurrenskraftigt eller orimligt lågt.

(31)

Detta argument är omotiverat eftersom det korrekta kriteriet för att välja en representativ marknad inte är huruvida priserna är lönsamma, utan om de på ett rimligt sätt återspeglar det pris som normalt betalas på marknader utan snedvridning (se skäl 29). Det är inte fallet när det gäller statligt reglerade priser. Detta påstående strider också mot offentliga uttalanden av den ryska gasleverantören (som bekräftas i företagets offentliggjorda reviderade räkenskaper) om att de ryska inhemska gaspriserna inte täcker kostnaderna för produktion, transport och försäljning. Därför avvisades detta argument.

(32)

Sökanden föreslog vidare att de ryska exportpriserna till marknader i grannländerna skulle användas som en alternativ grundval för justeringen, dock utan att lämna någon ytterligare information eller bevisning om dessa marknader. De ryska priserna på gasexporten till de baltiska staterna, för vilken viss prisinformation fanns tillgänglig, ansågs inte tillräckligt representativa eftersom exportvolymerna till dessa länder var relativt små. Dessutom fanns inga uppgifter tillgängliga om transport- och distributionskostnader, och därför kunde man inte fastställa några tillförlitliga priser på exporten till de baltiska staterna. Dessa priser kunde därför inte användas som grundval för justeringen.

(33)

Sökanden hävdade dessutom att om det exportpris som tillämpas i Waidhaus skulle användas, borde den ryska exporttullen, som tillämpas på all export, ha dragits av priset i Waidhaus, eftersom det inte var en kostnad på den inhemska marknaden.

(34)

Det marknadspris som tillämpas i Waidhaus, som anses vara en representativ marknad enligt artikel 2.5 i grundförordningen, är priset efter exportavgifter och inte priset före sådana avgifter. Ur köparnas perspektiv är det priset som tas ut i Waidhaus som är relevant, och därför är det irrelevant hur stor andel av det priset som utgörs av exportavgift och hur stor andel som betalas till gasleverantören. Gasleverantören kommer alltid att försöka maximera priset och alltså ta ut det högsta pris som kunderna är villiga att betala. Eftersom det priset alltid är betydligt högre än produktionskostnaderna, och gasleverantören kan ta hem enorma vinster, påverkas prisbildningen inte främst av storleken på exportavgiften utan av det pris som kunderna är villiga att betala. Det konstaterades därför att det är priset inklusive exportavgifter, och inte priset före sådana avgifter, som är det pris som bestäms av marknaden utan att påverkas av snedvridningar. Sökandens argument avvisades därför.

(35)

Sökanden hävdade här också att pålägget för den lokala distributören inte borde läggas till det exportpris som tillämpas i Waidhaus, eftersom distributörernas vinst redan ingår i priset i Waidhaus. Sökanden framhöll att de lokala distributörerna i Ryssland var helägda dotterbolag till gasleverantören och att vinsterna därför skulle räknas in två gånger om de lades till priset. Sökanden hävdade också att det faktum att Ryssland har en naturlig komparativ fördel bör beaktas. Eftersom det finns stor tillgång på gas i Ryssland men inte i gemenskapen är det naturligt att de inhemska priserna i Ryssland är lägre än exportpriset på gas, och detta borde ha beaktats vid justeringen av gaspriserna på den inhemska marknaden.

(36)

Det noteras först att pålägget för de lokala distributörerna inte bara innefattar företagens vinstmarginal utan även deras kostnader mellan inköp och återförsäljning av naturgasen.

(37)

Dessutom var det inte längre möjligt att kontrollera detta påstående. Orsaken till detta var att gasleverantören i Ryssland och dess dotterbolag inte ingick i denna undersökning och att det därför inte fanns tillräcklig information om organisationen och dess kostnadsstruktur. Det noteras också att situationen i Ryssland i detta avseende, bl.a. på grund av den nära kopplingen mellan gasleverantören och den ryska staten, inte är tillräckligt transparent för att medge tillgång till den bevisning som krävs.

(38)

Bevisbördan ligger hos sökanden, som inte har kunnat lämna ytterligare information eller bevisning som visar om och, i så fall, i vilken utsträckning distributionskostnaden ingick i priset i Waidhaus. Eftersom inhemska kunder köpte gas från lokala leverantörer måste man dock anta att de måste betala lokala distributionskostnader som inte i sig ingår i det ojusterade priset i Waidhaus. I det här skedet konstaterades det därför att justeringen var motiverad, och argumentet avvisades därför.

(39)

Gemenskapens institutioner ansåg dock även att denna justering kan ha en betydande inverkan på beräkningen av dumpningsmarginalen. Med tanke på den särskilda situation som beskrivs i skäl 37 konstaterades det därför att kommissionen kan överväga att återuppta undersökningen i detta avseende om sökanden lämnar in tillräcklig kontrollerbar bevisning.

(40)

När det gäller påståendet om Rysslands komparativa fördel i fråga om tillgången på naturgas bör det noteras att den främsta anledningen (som anges i skäl 28) för valet av priserna i Waidhaus som grundval för beräkningen av gaspriset är att de på ett rimligt sätt återspeglar det pris som normalt betalas på marknader utan snedvridning. De förhållanden som råder på den inhemska marknaden är irrelevanta i sammanhanget. Argumentet måste alltså avvisas.

(41)

Försäljnings- och administrationskostnader, allmänna kostnader samt vinst kunde inte fastställas på grundval av den första meningen i inledningsfrasen i artikel 2.6 i grundförordningen, eftersom sökanden efter justeringen av de gaskostnader som avses i skäl 22 inte hade någon representativ försäljning på hemmamarknaden av den berörda produkten vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen. Artikel 2.6 a i grundförordningen kunde inte tillämpas, eftersom endast sökanden omfattas av undersökningen. Inte heller artikel 2.6 b var tillämplig, eftersom naturgas är den utan tvekan viktigaste råvaran för produkter i samma generella produktkategori, och tillverkningskostnaden därför sannolikt skulle ha behövt justeras av de orsaker som anges i skäl 21 ovan. I denna interimsöversyn framkom ingen information som gjorde det möjligt att kvantifiera en sådan justering på ett korrekt sätt och att fastställa försäljnings- och administrationskostnaderna, de andra allmänna kostnaderna och vinstmarginalen vid försäljning av dessa produkter efter justeringen. Därför fastställdes försäljnings- och administrationskostnaderna, de allmänna kostnaderna samt vinsten i enlighet med artikel 2.6 c i grundförordningen på grundval av en rimlig metod.

(42)

Härvid användes offentligt tillgängliga uppgifter om större företag som är verksamma inom kvävegödselmedelssektorn. Man fann att motsvarande uppgifter från nordamerikanska (Förenta staterna och Kanada) producenter torde vara de mest lämpliga för undersökningens ändamål, eftersom det är lätt att få tag på pålitliga och fullständiga offentliga uppgifter om den finansiella situationen för börsnoterade företag i den delen av världen. För den nordamerikanska marknaden kunde man också konstatera att företagen avsatte stora volymer på hemmamarknaden och att det förekom en betydande konkurrens från både inhemska och utländska företag. Därför fastställdes försäljnings- och administrationskostnaderna, de allmänna kostnaderna samt vinsten på grundval av vägda genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnader, allmänna kostnader samt vinst för tre nordamerikanska producenter, som hörde till de största företagen i gödselmedelssektorn när det gällde försäljning i Nordamerika av samma generella produktkategori (kvävehaltiga gödselmedel). Dessa tre producenter ansågs vara representativa för kvävegödselmedelssektorn (cirka 78,15 % av omsättningen inom denna sektor föll på dessa företag). Likaså ansågs deras försäljnings- och administrationskostnader, allmänna kostnader samt vinst vara representativa för vad framgångsrika företag i den sektorn normalt hade. Det finns inget som tyder på att den vinstmarginalen skulle vara högre än den vinstmarginal som de ryska producenterna normalt hade på sin försäljning av produkter inom samma generella produktkategori på den inhemska marknaden.

(43)

Som nämns ovan i skäl 13 hade sökanden ingen exportförsäljning av karbamidammoniumnitratlösningar till gemenskapen under undersökningsperioden. Av de skäl som anges i skälen 14–17 ansågs det därför lämpligt att undersöka sökandens prisbeteende på andra exportmarknader för att beräkna dumpningsmarginalen. I tillkännagivandet om inledande ansågs Förenta staterna vara en lämplig marknad att jämföra med, eftersom landet är sökandens viktigaste exportmarknad med över 70 % av sökandens exportvolym under undersökningsperioden.

(44)

Ingen av de berörda parterna kommenterade valet av Förenta staterna som den mest lämpliga marknaden att jämföra med. Undersökningen visade att den amerikanska marknaden för karbamidammoniumnitratlösningar är den mest lämpliga att jämföra med eftersom EU och Förenta staterna är de två viktigaste marknaderna för karbamidammoniumnitratlösningar i världen och är jämförbara när det gäller både volym och pris.

(45)

Eftersom exportförsäljningen till Förenta staterna under undersökningsperioden skedde via en närstående handlare i Schweiz måste exportpriset fastställas enligt artikel 2.9 i grundförordningen. Exportpriset konstruerades därför på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas till sökanden av den första oberoende kunden i Förenta staterna, som är företagets största exportmarknad. Från dessa priser gjordes ett avdrag för en teoretisk provision som motsvarande pålägget för den närstående handlaren, som kan anses ha rollen av en handlare som agerar på provisionsbasis.

(46)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis gjordes justeringar för att beakta olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Där så var tillämpligt och med stöd av verifikationer gjordes därför justeringar för olikheter i transport-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader.

(47)

Dumpningsmarginalen fastställdes i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset.

(48)

Denna jämförelse visade att dumpningsmarginalen var 33,95 %, uttryckt som andel av cif-priset vid den nordamerikanska gränsen före tull.

(49)

I enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen undersökte man om de omständigheter som låg till grund för beräkningen av den aktuella dumpningsmarginalen hade förändrats och om förändringen var av varaktig natur.

(50)

Det fanns inga tecken som tydde på att normalvärdet eller det exportpris som fastställts för sökanden i denna undersökning inte kunde anses ligga på en varaktig nivå. Även om det kunde hävdas att prisutvecklingen för naturgas som den viktigaste råvaran kunde påverka normalvärdet i betydande utsträckning, ansågs det att en prisökning skulle få konsekvenser för alla aktörer på marknaden och därför påverka både normalvärdet och exportpriset.

(51)

Sökandens exportpris till Förenta staterna, dess största exportmarknad, under undersökningsperioden konstaterades ligga på ungefär samma nivå som dess exportpris till andra länder.

(52)

Det finns därför anledning att anta att den fastställda dumpningsmarginalen är baserad på ändrade omständigheter av varaktig natur.

(53)

Vid denna översyn framkom dessutom inga tecken på eller bevis för att grundvalen för fastställande av nivån för undanröjande av skada i den ursprungliga undersökningen skulle komma att förändras väsentligt inom överskådlig framtid.

(54)

Även om dessa omständigheter hade förändrats sedan de slutgiltiga tullarna infördes, vilket ledde till en högre dumpningsmarginal under undersökningsperioden jämfört med den ursprungliga undersökningsperioden, och även om det finns anledning att tro att den fastställda dumpningsmarginalen är baserad på ändrade omständigheter av varaktig natur, bör den gällande antidumpningstullen bibehållas på samma nivå. Som framgår av skälen 55 och 56 infördes de slutgiltiga antidumpningstullarna på en nivå som motsvarar den nivå för undanröjande av skada som konstaterades vid den ursprungliga undersökningen.

(55)

Det erinras om att den slutgiltiga tullen i den ursprungliga undersökningen i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen och enligt vad som anges i skäl 49 i rådets förordning (EG) nr 1995/2000 fastställdes till den konstaterade nivån för undanröjande av skada, som var lägre än dumpningsmarginalen, eftersom det konstaterades att en sådan lägre tull skulle vara tillräcklig för att undanröja skadan för gemenskapsindustrin. Mot bakgrund av detta bör den tull som fastställs i denna översyn inte vara högre än den skademarginal som fastställdes i den ursprungliga undersökningen.

(56)

Någon individuell skademarginal kan inte fastställas i denna partiella interimsöversyn, eftersom den endast gäller undersökning av dumpning för sökandens del. Den dumpningsmarginal som fastställdes i denna översyn jämfördes med den skademarginal som fastställdes i den ursprungliga undersökningen. Eftersom den senare var lägre än den dumpningsmarginal som konstaterades i denna undersökning bör denna översyn avslutas utan att de gällande antidumpningsåtgärderna ändras.

(57)

Sökanden uttryckte ett intresse för att göra ett åtagande men lämnade inte in ett tillräckligt väl underbyggt erbjudande om åtagande inom de tidsfrister som fastställs i artikel 8.2 i grundförordningen. Kommissionen kunde följaktligen inte godta något erbjudande om åtagande. Flera komplexa frågor, nämligen 1) de instabila priserna för den berörda produkten, som skulle kräva någon form av indexering av minimipriser och som inte förklaras helt av den huvudsakliga kostnadsfaktorn, och 2) den särskilda marknadssituationen för den berörda produkten (bl.a. att det inte förekom någon import från den exportör som ingår i undersökningen under undersökningsperioden) tyder på att man bör överväga om ett åtagande kombinerat med ett indexerat minimipris och ett kvantitativt tak skulle kunna fungera.

(58)

Som anges ovan kunde sökanden på grund av dessa komplexa frågor inte lämna in ett godtagbart åtagande inom den fastställda tidsfristen. Med tanke på detta anser rådet att sökanden som undantag bör tillåtas att färdigställa sitt erbjudande om åtagande efter den tidsfristen, men inom tio kalenderdagar efter det att denna förordning trätt i kraft.

(59)

De berörda parterna fick meddelande om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka man avser att avsluta den pågående översynen och upprätthålla den befintliga antidumpningstullen på import av den berörda produkten som sökanden producerar. Samtliga parter gavs möjlighet att framföra sina synpunkter. Kommissionen beaktade de synpunkter som var motiverade och stöddes av bevisning.

18.3.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 75/22

(1)

Den 20 december 2006 offentliggjorde kommissionen ett tillkännagivande (2) om inledande av ett antidumpningsförfarande avseende import till gemenskapen av koks av stenkol i bitar med en diameter över 80 mm (koks 80+) med ursprung i Folkrepubliken Kina (”Kina”). Den 19 september 2007 införde kommissionen genom förordning (EG) nr 1071/2007 (3) (”förordningen om preliminär tull”) en preliminär antidumpningstull på import av koks 80+ med ursprung i Kina.

(2)

Förfarandet inleddes med anledning av ett klagomål som ingavs av tre gemenskapstillverkare, som svarar för ca 40 % av gemenskapens sammanlagda produktion av koks 80+. Den angivna mängden ”mer än 30 %” som nämndes i skäl 2 i förordningen om preliminär tull är en underskattning, och efter ytterligare undersökning framkom det att klagandena i själva verket står för 40 % av gemenskapens sammanlagda produktion.

(3)

Som det anges i skäl 12 i förordningen om preliminär tull omfattade undersökningen om dumpning och skada perioden från och med den 1 oktober 2005 till och med den 30 september 2006 (”undersökningsperioden” eller ”UP”). När det gäller de tendenser som är av betydelse för skadebedömningen undersökte kommissionen uppgifter för perioden från och med den 1 januari 2003 till och med slutet av undersökningsperioden (”skadeundersökningsperioden”).

(4)

Efter det att en preliminär antidumpningstull hade införts på import av koks 80+ med ursprung i Kina lämnade ett antal berörda parter skriftliga synpunkter. De parter som så önskade gavs även tillfälle att bli hörda.

(5)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som ansågs nödvändiga för dess slutgiltiga avgöranden. Bland annat gjorde kommissionen en fördjupad undersökning av aspekter rörande gemenskapens intresse. Efter det att de provisoriska åtgärderna införts genomfördes ytterligare ett kontrollbesök på följande företag:

(6)

Dessutom gjordes ett besök för att samla information hos sammanslutningen av de europeiska gjuteriförbunden, CAEF (Committee of Associations of European Foundries) i Düsseldorf, Tyskland. För att klargöra vissa påstådda problem med tillämpningen gjordes även ett besök hos tullmyndigheterna i Antwerpen, Belgien och i Duisburg, Tyskland.

(7)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera införandet av en slutgiltig antidumpningstull på import av koks 80+ med ursprung i Kina och slutgiltigt uttag av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära tullen. De gavs även möjlighet att inom en viss tid efter denna underrättelse inkomma med synpunkter.

(8)

De muntliga och skriftliga synpunkter som de berörda parterna lämnade togs under övervägande och slutsatserna modifierades där så var lämpligt på grundval av dessa synpunkter.

(9)

Eftersom inga övriga synpunkter har lämnats beträffande den berörda produkten och den likadana produkten, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 13–17 i förordningen om preliminär tull.

(10)

Mot denna bakgrund dras slutgiltigt slutsatsen att den berörda produkten och koks 80+ som framställts och sålts i det jämförbara landet och den som framställts och sålts i gemenskapen av gemenskapsindustrin är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(11)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter om samarbetsviljan, bekräftas valet av jämförbart land och det fastställda normalvärdet i skälen 18–28 i förordningen om preliminär tull.

(12)

När det gäller prisjämförelsen motsatte sig den enda samarbetsvilliga exportören att kommissionen avslagit dess begäran att ta hänsyn till den ytterligare siktningen i dumpningsberäkningen, och hävdade att en liknande begäran hade beaktats vid beräkningen av skadan. Klagomålet godtogs därför och normalvärdet justerades ytterligare.

(13)

Uppskattningen av hur stor justering som skulle göras för skillnader i fysikaliska egenskaper på det preliminära stadiet har setts över så att den ska återspegla värdet på skillnaderna i värmevärde och storlek mellan den produkt som framställts i det jämförbara landet och den kinesiska exporterade produkten.

(14)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit i detta avseende, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 29–31 i förordningen om preliminär tull.

(15)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen fastställdes den slutgiltiga dumpningsmarginalen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet fritt fabrik och det vägda genomsnittliga exportpriset fritt fabrik. Efter det att de justeringar som anges i skälen 12 och 13 hade gjorts, uppgick den reviderade slutgiltiga landsomfattande dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av priset cif vid gemenskapens gräns, före tull, till 61,8 %.

(16)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande definitionen av produktionen i gemenskapen och gemenskapsindustrin, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 34 och 35 i förordningen om preliminär tull.

(17)

Såsom anges i skäl 36 i förordningen om preliminär tull fortsatte kommissionen sin undersökning, särskilt när det gällde ett inslag i förbrukningen i gemenskapen, nämligen importvolymen under skadeundersökningsperioden. Inga nya eller underbyggda uppgifter eller argument har dock inkommit. Därför bekräftas skälen 36 och 37 i förordningen om preliminär tull, eftersom det inte heller framförts några klagomål från berörda parter som ifrågasätter metoden för att fastställa förbrukningen i gemenskapen.

(18)

Såsom anges i skälen 36 och 41 i förordningen om preliminär tull, fortsatte kommissionen sin undersökning av importvolym och priser under skadeundersökningsperioden. Skäl 42 i förordningen om preliminär tull innehåller ett skrivfel, eftersom priserna sjönk med 43 % från 2004 till undersökningsperioden, och inte med 35 % som det står i det skälet.

(19)

Inga nya underbyggda uppgifter har dock framkommit om importvolym och priser. Därför bekräftas skälen 38–42 i förordningen om preliminär tull, eftersom det inte heller framförts några klagomål från berörda parter som ifrågasätter metoden för att fastställa volymen och priset på den berörda importen.

(20)

Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren och en användare hävdar att för att beräkningen av prisunderskridandet ska vara rättvis vid jämförelsen av gemenskapsindustrins priser på den likadana produkten och importpriserna på den berörda produkten, bör en justering göras för skillnader i fysikaliska egenskaper. Men även om koks 80+ från vissa gemenskapstillverkare, enligt påståenden från gemenskapstillverkare, hypotetiskt sett skulle kunna ha ett högre pris på grund av särskilda kvalitetsegenskaper, visar kommissionens uppgifter att användarna inte betalar mer för de så kallade bättre kvalitetsegenskaperna, särskilt när det förekommer ett pristryck orsakat av dumpning. Enligt dessa tillverkare inom gemenskapsindustrin grundas användarindustrins inköpsbeslut i stället enbart på det pris som anges för den kinesiska produkten. Det finns därför ingen anledning att göra några justeringar för skillnader i fysikaliska egenskaper. Eftersom det framgick av de kontrollerade uppgifter som de berörda parterna lagt fram att det finns skillnader i fukthalt, aska, luftburna partiklar och svavelinnehåll mellan den likadana produkten och den berörda produkten, som under normala marknadsvillkor kunde förväntas ha en effekt på priserna, godtogs den samarbetsvilliga kinesiska tillverkarens och användarens begäran, och en ytterligare justering gjordes för att beakta dessa skillnader.

(21)

För att kunna jämföra den berörda produkten och den koks 80+ som framställs av gemenskapsindustrin i samma handelsled, gjordes utöver justeringen av de kostnader efter importen som tillkom för importörerna i gemenskapen och som nämndes i skäl 43 i förordningen om preliminär tull, även en justering för kostnader för lossning vid beräkningen av prisunderskridandet. Av tydlighetsskäl bör det också nämnas att det gjordes en justering för vinstmarginalen för icke-närstående importörer vid beräkningen av prisunderskridandet redan på det preliminära stadiet, även om detta inte preciserades i skäl 43 i förordningen om preliminär tull. Denna justering har gjorts med utgångspunkt i den konstaterade lönsamhet som den samarbetsvilliga icke-närstående importören rapporterade under undersökningsperioden, dvs. mellan 5 och 10 % (4).

(22)

Den preliminära marginalen för Kinas prisunderskridande justerades därefter och slutsatsen drogs att den berörda produkten med ursprung i Kina under undersökningsperioden såldes i gemenskapen till priser som underskred gemenskapsindustrins försäljningspriser med 5,7 %.

(23)

Eftersom det inte inkommit några nya och underbyggda uppgifter eller argument beträffande produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, lager, investeringar eller dumpningsmarginalens storlek, bekräftas resultaten i skälen 46–50, 53–54 och 60–61 i förordningen om preliminär tull.

(24)

De försäljningspriser i gemenskapen som anges i skäl 51 i förordningen om preliminär tull har korrigerats och framgår av nedanstående tabell. De smärre revideringarna påverkar inte de slutsatser som dragits rörande gemenskapens försäljningspriser i skälen 51 och 52 i förordningen om preliminär tull.

(25)

Lönsamhetsberäkningen i förordningen om preliminär tull sågs över och ett fel rättades till. De korrekta siffrorna framgår av tabellen nedan och påverkar inte slutsatserna om gemenskapsindustrins lönsamhetsutveckling överlag, även om de visar en ännu mer försvagad gemenskapsindustri, med en lönsamhet som sjönk drastiskt från 16,2 % 2005 till – 3,8 % under undersökningsperioden. Efter den korrigeringen justerades även räntabiliteten, uttryckt som vinst i procent av investeringarnas bokförda värde (netto). Kassaflödet är detsamma som i förordningen om preliminär tull, men av tydlighetsskäl anges uppgifterna ändå i tabellen nedan.

(26)

Eftersom det inte inkommit några nya synpunkter på detta, bekräftas härmed slutsatserna om gemenskapsindustrins kapitalanskaffningsförmåga i skäl 58 i förordningen om preliminär tull.

(27)

De siffror för produktiviteten hos gemenskapsindustrins anställda som anges i skäl 59 i förordningen om preliminär tull har korrigerats och framgår av nedanstående tabell. Dessa korrigerade uppgifter visar att produktiviteten hos gemenskapsindustrins anställda mätt som produktion (i ton) per sysselsatt person och år, ökade något mellan 2003 och undersökningsperioden. Av tydlighetsskäl är dessutom uppgifterna för arbetskraftskostnaderna per anställd och år mer detaljerade än i förordningen om preliminär tull.

(28)

Efter det att förordningen om preliminär tull meddelats, hävdade en användare med hänvisning till skälen 64 och 67 i förordningen om preliminär tull att kommissionen hade grundat sina preliminära slutsatser om skada – och därmed också orsakssambandet – uteslutande på vissa marknadsindikatorers påstådda negativa utveckling under en mycket kort tid i stället för att bedöma skadan över en tre- till fyraårsperiod, som är brukligt. Användaren grundade sitt påstående på antagandet att gemenskapsindustrin inte led någon skada fram till slutet av 2005, eftersom de tidigare åtgärderna tilläts löpa ut vid 2005 års utgång. Eftersom undersökningsperioden löpte ut i september 2006, skulle det betyda att den skada som gemenskapsindustrin lidit endast skulle ha förekommit under några månader 2006.

(29)

Med anledning av detta kan noteras att skäl 64 i förordningen om preliminär tull, där det hänvisas till utvecklingen för vissa skadeindikatorer från 2005 till undersökningsperioden, måste läsas tillsammans med det föregående skäl 63, där utvecklingen för skadeindikatorerna fram till 2005 kommenteras. Det framgår tydligt av dessa skäl om skadeindikatorer i förordningen om preliminär tull att kommissionen följde normal praxis och undersökte utvecklingen av skadeindikatorerna under nästan fyra års tid, dvs. från början av 2003 till september 2006. Såsom anges i skäl 63 var 2004 ett exceptionellt år på marknaden för koks 80+ orsakat av bristande utbud på marknaden på grund av ringa import från Kina och nedläggning av andra anläggningar som tidigare framställt koks 80+ i gemenskapen. Ingen berörd part har ifrågasatt den ovanliga marknadssituationen 2004, som fortfarande återspeglades i det efterföljande årets indikatorer. Det är just eftersom 2004 och 2005 års toppar är att betrakta som exceptionella som kommissionen i detta fall har varit tvungen att lägga särskild vikt vid skadeindikatorernas utveckling mellan 2003 och undersökningsperioden. De viktigaste finansiella indikatorerna, i synnerhet lönsamheten, sjönk ju drastiskt inte bara mellan 2005 och undersökningsperioden utan även om man jämför 2003 med undersökningsperioden.

(30)

Att dra slutsatser om situationen för gemenskapsindustrin i slutet av 2005 av det faktum att gemenskapstillverkarna inte fullföljde en begäran om översyn vid utgången av de tidigare åtgärdernas giltighetstid vore att betrakta som rena spekulationer.

(31)

Därför måste påståendet att kommissionen analyserat skadebilden endast för några månader under 2006 tillbakavisas.

(32)

De ovan reviderade faktorerna, dvs. lönsamhet, avkastning på investeringar och gemenskapsindustrins produktivitet, påverkar inte den utveckling som beskrivs i förordningen om preliminär tull. Den reviderade underskridandemarginalen låg fortfarande klart över miniminivån. På grundval av detta anses det att undersökningsresultaten i förordningen om preliminär tull beträffande den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit inte ändrats. Eftersom det inte inkommit några nya och underbyggda uppgifter eller argument, bekräftas därför undersökningsresultaten slutgiltigt.

(33)

Såsom nämndes i skäl 22 dras slutgiltigt slutsatsen att genomsnittspriserna på importen från Kina under undersökningsperioden underskred gemenskapsindustrins genomsnittspriser med 5,7 %. Revideringen av prisunderskridandemarginalen påverkar inte slutsatserna om verkningarna av den dumpade importen i skälen 67–69 i förordningen om preliminär tull.

(34)

En användare hävdade att marknadsutvecklingen efter undersökningsperioden visar att den situation som rådde under undersökningsperioden var exceptionell och att priserna började stiga igen efter undersökningsperioden. Denna användare hävdade att den tillfälliga prisnedgången under undersökningsperioden till stor del berodde på US-dollarns svaga växelkurs gentemot euron, att priserna på koks 80+ i allmänhet uttrycks i US-dollar på världsmarknaderna och att det är svårt att justera priserna, som i regel förhandlas årsvis, till det nya valutaläget. Undersökningen har visat att gemenskapsindustrins försäljningspriser inom EU i regel uttrycks i euro eller i andra europeiska valutor, och inte i US-dollar. Den påstådda utvecklingen med högre priser efter undersökningsperioden, som skulle sammanfalla med en ännu svagare US-dollar i förhållande till euron, stämmer heller inte med resonemanget att sjunkande priser på koks 80+ orsakades av en negativ utveckling för växelkursen mellan US-dollarn och euron.

(35)

En användare hävdade att den skada som gemenskapsindustrin påstås ha lidit på grund av sjunkande priser huvudsakligen berodde på den aggressiva prispolitik som vissa europeiska tillverkare bedrivit genom att sälja till priser som låg under priserna på importen från Kina. Undersökningen har dock inte visat att det skulle ha förekommit någon ”aggressiv prispolitik” mellan europeiska tillverkare. Det framkom att det i huvudsak är de regionala marknaderna och inte EU-marknaden överlag som berörs av konkurrensen mellan de europeiska tillverkarna, eftersom tillverkarna på grund av höga transportkostnader vanligtvis säljer produkten i sitt närområde. Om vissa tillverkare har tagit ut lägre priser har det således inte skadat andra europeiska tillverkare. Att vissa europeiska tillverkare konkurrerar med varandra betyder inte att de dumpade priserna på importen från Kina inte har tvingat dessa tillverkare att bjuda under varandra ännu mer än vad de skulle ha gjort om de kinesiska tillverkarna konkurrerade på rättvisa villkor, och därmed sälja produkten till ohållbara priser.

(36)

Denna användare hävdade också att det var gemenskapstillverkarna och inte importen från Kina som i första hand drog nytta av den ökade förbrukningen från 2003 till undersökningsperioden. Så kan vara fallet i absoluta tal, men inte relativt sett: undersökningen visade att importen från Kina, vars marknadsandel var 24 % under 2003, fångade upp nästan hälften av den ökade förbrukningen från 2003 till undersökningsperioden.

(37)

Samma användare framhöll också att trots att förbrukningen ökade, så lyckades inte gemenskapsindustrin öka sin marknadsandel eftersom den inte ökade sin produktionskapacitet. Den ökade förbrukningen i gemenskapen måste därför tillgodoses genom import från Kina. Att gemenskapsindustrin inte ökade sin kapacitet i takt med att förbrukningen ökade kan snarare ses som en konsekvens av det osäkra investeringsklimat som berodde på prisnedgången på grund av dumpad import från Kina, än som en orsak till skada för gemenskapsindustrin.

(38)

Under undersökningsperioden hade gemenskapsindustrin en outnyttjad kapacitet på 120 000 ton som det inte lönade sig att utnyttja på grund av prisnedgången orsakad av importen från Kina. En gemenskapstillverkare minskade sin tillverkning avsevärt mellan 2005 och undersökningsperioden, och har sedan undersökningsperiodens slut helt lagt ner tillverkningen av koks 80+. Denna industris särskilda karaktär innebär att om man tillfälligt lägger ner tillverkningen så förstörs produktionsutrustningen (ugnarna) och det skulle kräva stora ytterligare investeringar att starta upp den igen. På en marknad som kännetecknas av betydande prisnedgång lönade det sig inte att starta upp ugnar som stängts ner eller att bygga nya.

(39)

En berörd part hävdade dessutom att ökade arbetskraftskostnader var en viktig orsak till den skada som gemenskapsindustrin påstås ha lidit. Av undersökningen framkom emellertid att det ökade antalet anställda inom gemenskapsindustrin endast berodde på en tillverkare, som samtidigt ökade sin produktivitet. Antalet anställda hos övriga gemenskapstillverkare förblev relativt stabilt trots den minskade tillverkningen. Detta kan förklaras med tillverkningsprocessen inom denna industri, där den personal som krävs för att hålla igång produktionen är praktiskt taget densamma, oberoende av om företaget använder sin fulla kapacitet eller ej, vilket innebär att produktiviteten sjunker i takt med tillverkningen.

(40)

Även om vissa gemenskapstillverkare har haft onödigt höga arbetskraftskostnader när tillverkningen har minskat, kan detta inte vara någon väsentlig skadeorsak med tanke på den minimala effekt som förändringarna i arbetskraftskostnader har haft på gemenskapsindustrins lönsamhet överlag. De ökade arbetskraftskostnaderna (1,8 miljoner euro) representerar till exempel mindre än en procentenhet av gemenskapsindustrins minskade lönsamhet, som sjönk från 16,2 % till – 3,8 % mellan 2005 och undersökningsperioden (ca 39 miljoner euro i minskad vinst).

(41)

När det gäller råvarupriserna, som närmare beskrivs i skäl 75 i förordningen om preliminär tull, framgår det av reviderade beräkningar att den viktigaste råvaran vid produktion av koks 80+, kokskol, under skadeundersökningsperioden utgjorde ca 60 % av gemenskapsindustrins tillverkningskostnader för koks 80+.

(42)

En berörd part hävdade att den ökade kostnaden för den viktigaste råvaran, kokskol, drabbade gemenskapsindustrin hårdare än den kinesiska industrin eftersom den senare hade lättillgängliga råvaror, vilket försämrar gemenskapsindustrins konkurrenskraft även om det inte förekommer någon dumpad import. Med tanke på de kinesiska exporterande tillverkarnas mycket begränsade samarbetsvilja kan det inte dras någon generell slutsats om hur lättillgängliga råvarorna är för de kinesiska exporterande tillverkarna. En gemenskapstillverkare, som står för en betydande del av den samlade tillverkningen i gemenskapen, använder lokalt utvunnet kokskol. Redan i skäl 76 i förordningen om preliminär tull noterades dessutom att gemenskapsindustrin fram till undersökningsperioden lyckades föra över de ökade råvarupriserna på försäljningspriserna. Enligt tillgängliga marknadsuppgifter använder även Kina importerade råvaror i viss utsträckning, eftersom landet importerar stora mängder kokskol från Australien.

(43)

En annan berörd part antydde att analysen av orsakssambandet inte var korrekt, eftersom man tvivlade på att gemenskapsindustrin, som var lönsam 2003, hade kunnat göra sådana förluster under undersökningsperioden att den inte längre kunde täcka de höga råvarukostnaderna, trots att gemenskapsindustrins försäljningspriser mellan 2003 och undersökningsperioden ökade betydligt mer än råvarupriserna.

(44)

Även om gemenskapsindustrins försäljningspriser var högre under undersökningsperioden än 2003 (se skäl 51 i förordningen om preliminär tull), var priserna på råvaror, som utgör den största delen av produktionskostnaderna, proportionellt sett ännu högre (se skäl 75 i förordningen om preliminär tull och skäl 41 ovan). Påståendet avvisas därför.

(45)

Eftersom inga ytterligare nya och underbyggda uppgifter eller argument har inkommit, bekräftas slutsatserna i skälen 67–80 i förordningen om preliminär tull, med undantag för de revideringar som gjorts av skälen 67 och 75 enligt vad som anges ovan.

(46)

Med anledning av ovanstående bekräftas de preliminära undersökningsresultaten att det finns ett orsakssamband mellan den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit och den dumpade importen från Kina.

(47)

Synpunkter om att vissa viktiga utvecklingstendenser efter undersökningsperioden måste beaktas har inkommit såväl från vissa gemenskapstillverkare som från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren och från användare. Dessa synpunkter bygger bland annat på att marknadspriset för koks 80+ ökat avsevärt, både när det gäller importen från Kina och gemenskapsindustrins försäljningspriser.

(48)

Enligt nämnda berörda parter beror de ökade importpriserna främst på vissa åtgärder som den kinesiska regeringen infört för att minska exporten av energiintensiva produkter, bl.a. koks, såsom höjda exportavgifter och en restriktiv tilldelning av exportlicenser. En användare hävdar att dessa åtgärder troligtvis kommer att bli långvariga med tanke på strukturförändringarna i Kinas politik, vilket innebär att delvis bearbetade energiprodukter som koks 80+ behålls på den inhemska marknaden för att generera lokalt mervärde. Gemenskapstillverkarna vidhåller däremot att den rådande höga prisnivån är tillfällig och kan förändras när som helst på den kinesiska regeringens initiativ. Samma användare påstår också att gemenskapstillverkarnas lönsamhet för närvarande är god, eftersom försäljningspriserna stigit avsevärt efter undersökningsperioden. Enligt denna användare kommer priserna att fortsätta stiga under lång tid, eftersom förbrukningen ökat avsevärt inom stenullsindustrin samtidigt som produktionskapaciteten inte ökat inom EU och, framför allt, eftersom de drastiska förändringarna i Kinas politik har gjort att exporten från Kina minskat betydligt.

(49)

Om dels den begränsade kinesiska exporten, dels gemenskapsindustrins påstått goda lönsamhet verkligen skulle vara långsiktiga såsom användaren framhåller, talar detta emot att antidumpningsåtgärder införs, men även om den kinesiska regeringen har vidtagit åtgärder för att minska exporten av energiintensiva produkter finns det inga uppgifter som talar för att de åtgärderna skulle vara av bestående natur. Erfarenheter från tidigare år, särskilt 2004 och 2005, visar tvärtom att exportpolitiken kan ändras ganska snabbt. Dessutom ska, enligt artikel 6.1 i grundförordningen, uppgifter om dumpning och skada avseende en period som infaller efter undersökningsperioden normalt inte beaktas.

(50)

Att priserna på importen av koks 80+ från Kina har ökat avsevärt konstaterades emellertid i skäl 112 i förordningen om preliminär tull, och detta beaktades när man valde att införa en åtgärd i form av ett minimiimportpris. Att de höga importpriserna legat kvar över en skadevållande nivå även efter förordningen om preliminär tull bekräftas av offentliggjorda marknadsrapporter och av uppgifter som kommissionen tagit del av om import av koks 80+ från Kina efter det att de provisoriska åtgärderna infördes. Åter igen är detta något som återspeglas i valet av den slutgiltiga åtgärd som föreslås i skäl 75 nedan, nämligen ett minimiimportpris.

(51)

Vissa gemenskapstillverkare har hävdat att de höga importpriser som konstaterats efter undersökningsperioden även berodde på att sjöfraktkostnaderna för bulktransport ökade avsevärt efter undersökningsperioden, vilket drev upp cif-priset på den berörda produkten. De framhöll att eftersom minimiimportpriset grundas på cif-priset så löser det inte problemet med import till dumpade priser, eftersom importpriserna når upp till minimiimportpriset när sjöfrakten är inkluderad. Enligt artikel 6.1 i grundförordningen ska emellertid uppgifter om dumpning avseende en period som infaller efter undersökningsperioden normalt inte beaktas. Vidare har nämnda gemenskapstillverkare inte heller redogjort för hur de anser att de påstådda kostnadsökningarna för sjöfrakten bör tas med i beräkningen.

(52)

Nämnda gemenskapstillverkare hävdade också att ett minimiimportpris grundat på råvarukostnaden under undersökningsperioden inte i tillräcklig utsträckning kan undanröja den skada som vållats av den dumpade importen, eftersom väsentligt ökade sjöfraktkostnader efter undersökningsperioden skulle påverka kostnaden för den viktigaste råvaran, kokskol, som gemenskapsindustrin huvudsakligen köper utomlands ifrån. Åter igen poängteras att uppgifter avseende en period som infaller efter undersökningsperioden enligt artikel 6.1 i grundförordningen normalt inte ska beaktas. Gemenskapstillverkarna har heller inte angett hur stor effekt den påstådda ökningen av sjöfraktkostnaderna skulle ha haft på gemenskapsindustrins produktionskostnader för koks 80+, utan de bifogade endast några offentliggjorda marknadsrapporter om sjöfraktkostnader. Av dessa kan man emellertid inte göra några tillräckligt noggranna beräkningar av verkningarna på gemenskapsindustrin överlag, särskilt inte med tanke på att gemenskapsindustrin får sina råvaror från en rad olika källor och med tanke på att en av de främsta gemenskapstillverkarna inte skulle påverkas av ökade sjöfraktkostnader eftersom den använder lokalt utvunnen råvara. Gemenskapstillverkarnas argument måste därför tillbakavisas.

(53)

Utöver kommentarerna om den utveckling efter undersökningsperioden som beskrivs i skälen 47–50 hävdade en användare också att analysen av gemenskapsindustrins intresse av att införa åtgärder uteslutande bygger på resultaten under undersökningsperioden och inte återspeglar hela skadeundersökningsperioden. Bedömningen av vilka konsekvenser det kan få för gemenskapsindustrin att införa, respektive inte införa, åtgärder bygger på den skadeanalys som kommissionen gjort av utvecklingen av skadeindikatorerna under hela skadeundersökningsperioden (se skälen 28 och 29). Detta påstående avvisas därför.

(54)

Eftersom inga nya och underbyggda uppgifter eller argument har inkommit i detta avseende bekräftas slutsatserna om gemenskapsindustrins intresse i skälen 82–84 i förordningen om preliminär tull.

(55)

Eftersom inga synpunkter inkommit från några importörer eller handlare, bekräftas slutsatserna i skälen 85–87 i förordningen om preliminär tull.

(56)

Eftersom inga nya och underbyggda uppgifter eller argument har inkommit i detta särskilda avseende bekräftas slutsatserna i skälen 89–91 i förordningen om preliminär tull. Följaktligen bekräftas också att en tull motsvarande underskridandemarginalen endast skulle få en begränsad effekt på den samarbetsvilliga stenullsproducentens produktionskostnader, med en hypotetisk höjning på högst ca 1 %, vilket anges i skäl 98 i förordningen om preliminär tull.

(57)

Efter det preliminära stadiet gjorde kommissionen en fördjupad undersökning av vilka följder åtgärderna kan tänkas få för användarna, särskilt gjuterierna. För detta ändamål begärdes ytterligare uppgifter in från CAEF och de nationella gjuteriförbunden. Uppgifterna bekräftar de preliminära resultaten, som nämns i skälen 93 och 94 i förordningen om preliminär tull och som grundade sig på användarnas svar på frågeformulären, att koks 80+ utgör en relativt måttlig andel av gjuteriernas totala produktionskostnader. Hur stor del av produktionskostnaden som koks 80+ utgör beror på produkten, men det rör sig i regel om mellan 2 % och 5 %.

(58)

Gjuteriernas lönsamhet, som behandlas i skäl 93 i förordningen om preliminär tull, bedömdes vara mellan 2 % och 6 %. Detta stämmer överens med uppgifterna från CAEF som bygger på en lönsamhetsanalys av 93 gjuterier under 2006, där det framkom att den genomsnittliga lönsamheten i gjuteriindustrin var 4,4 % (med ett genomsnitt på 2,8 % för gjuterier som producerar för fordonsindustrin och 6,4 % för dem som producerar för verkstadsindustrin).

(59)

De ytterligare uppgifter som nämns ovan bekräftade också de preliminära slutsatserna att en tull motsvarande underskridandemarginalen endast skulle få en begränsad effekt på gjuteriernas produktionskostnader, med en hypotetisk höjning på högst ca 1 %. För många av de gjuterier som omfattades av analysen enligt skäl 93 i förordningen om preliminär tull rör det sig till och med om mindre än 1 %.

(60)

Vissa berörda parter hävdade emellertid att de med tanke på de europeiska gjuteriernas låga genomsnittliga vinstmarginal inte kan klara av väsentliga prishöjningar på koks 80+, som de knappast kan lägga över på sina kunder. Det kan således inte uteslutas att vissa gjuterier inte kan behålla de nuvarande priserna på koks 80+. Prisökningarna efter undersökningsperioden tycks emellertid inte bero på antidumpningsåtgärderna, eftersom det minimiimportpris som infördes genom förordningen om preliminär tull ligger betydligt under gällande marknadspris och eftersom prisökningarna började redan innan de provisoriska åtgärderna infördes.

(61)

Vissa användare har på nytt tagit upp frågan om tryggad försörjning av koks 80+ och gör gällande att åtgärder skulle påverka användarindustrin i gemenskapen drastiskt, eftersom koks 80+ är en strategiskt viktig råvara. Samtidigt hävdar de emellertid att införandet av antidumpningsåtgärder endast kommer att påverka importen från Kina marginellt, om alls. De antidumpningsåtgärder som antas i det här fallet är dessutom utformade på ett sätt och fastställda på en nivå som ska fungera som ett skyddsnät för gemenskapsindustrin, utan att på konstgjord väg snedvrida marknaden och påverka användarindustrin negativt. Undersökningen har visat att om det över huvud taget skulle komma att råda någon försörjningsbrist skulle den kunna bero på en eventuellt ökad inhemsk efterfrågan i Kina och den nuvarande kinesiska politiken att minska exporten av energiintensiva produkter, men inte på antidumpningsåtgärden.

(62)

Ovanstående kompletterande analys av användarnas intresse i gemenskapen har inte förändrat de preliminära slutsatserna i detta hänseende. Även om bördan i vissa fall i sin helhet skulle behöva bäras av användare eller importörer, skulle eventuella negativa ekonomiska konsekvenser för dessa ändå vara försumbara. Med hänsyn till detta ändras därför inte slutsatserna om gemenskapens intresse i förordningen om preliminär tull. Eftersom inga andra synpunkter inkommit, bekräftas slutsatserna slutgiltigt.

(63)

Den vinstmarginal före skatt som används i förordningen om preliminär tull för att beräkna nivån för undanröjande av skada grundades på gemenskapsindustrins genomsnittliga vinstmarginal under 2003–2005, som preliminärt fastställdes till 15,3 % av omsättningen. Detta ansågs vara den vinstmarginal före skatt som rimligen skulle kunna uppnås av en industri av detta slag inom denna bransch under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte förekom någon dumpad import.

(64)

Flera berörda parter ifrågasatte den vinstmarginal som använts preliminärt. En användare hävdade att en vinst på 15,3 % var alltför högt räknat och gjorde gällande att gemenskapsindustrins vinster under 2004 och 2005 var exceptionella, eftersom bristen på kinesisk koks 80+ var så pass omfattande att de dåvarande antidumpningsåtgärderna tillfälligt upphävdes. Denna användare påstod att det inte fanns något som motiverade att man använde en väsentligt högre vinstmarginal än den som användes vid den föregående undersökningen. Den vinstmarginal som användes i det slutgiltiga skedet av den föregående undersökningen var 10,5 %.

(65)

Den samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkaren lade också fram argumentet att den preliminärt använda vinstmarginalen förvrängts av 2004 och 2005 års betydande vinster beroende på de exceptionella marknadsvillkoren. Denna exporterande tillverkare hävdade att koks 80+ är en basråvara och att en vinstnivå på 5 % skulle stämma bättre överens med de vinstnivåer som tidigare använts för basråvaror.

(66)

Somliga gemenskapstillverkare gjorde däremot gällande att en vinstmarginal på 15,3 % inte är tillräckligt för att undanröja skada, eftersom dessa tillverkare tidigare haft högre vinster när dumpad import inte orsakade någon prisnedgång. De hävdade att vinstmarginalen på 15,3 % inte skulle vara tillräcklig för att gemenskapstillverkarna skulle kunna göra de investeringar som krävs för att följa miljökrav och att modernisera eller starta upp nedlagda produktionsanläggningar. Om tillverkningen i gemenskapen kunde återupplivas på detta sätt, skulle gemenskapstillverkarna kunna tillgodose den ökade efterfrågan på koks 80+. Gemenskapstillverkarna i fråga har dock inte lämnat några exakta uppgifter om vilken vinstmarginal de anser rimlig.

(67)

Mot bakgrund av de reviderade slutsatser om lönsamheten som nämns i skäl 25 konstaterades att den vägda genomsnittliga lönsamheten för åren 2003–2005 i själva verket var 13,1 %, och inte 15,3 % som anges i skäl 107 i förordningen om preliminär tull.

(68)

Den metod som använts för att beräkna nivån för undanröjande av skada sågs över efter de synpunkter som inkommit. Det konstaterades att de år som använts som riktmärke mycket riktigt inte kunde anses representativa under normala omständigheter, eftersom 2004 var ett ovanligt bra år i fråga om vinster (15 %) och eftersom det rådde stor brist på kinesisk koks 80+ på marknaden. Samma exceptionella situation rådde även 2005 (16,2 %). Å andra sidan var gemenskapsindustrin under 2003 sannolikt fortfarande i färd med att återhämta sig från tidigare dumpning, vilket framgår av den något lägre vinstmarginalen (8,1 %). Det vinstmål på 10,5 % som användes i den föregående undersökningen byggde på tre på varandra följande år (1995–1997) innan en ökad mängd import från Kina började tränga in på marknaden. Det tycks därför ge en sannare bild av lönsamheten inom denna typ av industri när det inte förekommer någon dumpad import.

(69)

När det gäller vissa gemenskapsproducenters påstående att det behövs en vinstmarginal som möjliggör investeringar, konstateras att detta är irrelevant vid fastställandet av nivån för undanröjande av skada. Den vinstmarginal som används för att beräkna det målpris som kommer att undanröja skadan i fråga måste begränsas till den vinstmarginal som gemenskapsindustrin skäligen skulle kunna räkna med under normala konkurrensförhållanden utan dumpad import.

(70)

Därför dras slutsatsen att gemenskapsindustrin rimligen skulle kunna räkna med en vinstmarginal före skatt på 10,5 % om det inte förekom någon dumpad import, och denna vinstmarginal användes för det slutgiltiga avgörandet.

(71)

Priserna på importen från Kina, justerade för beräkningen av prisunderskridandet (se skälen 20 och 21) jämfördes för undersökningsperioden med det icke-skadevållande priset på den produkt som gemenskapsindustrin sålde på gemenskapsmarknaden. Det icke-skadevållande priset erhölls genom att gemenskapsindustrins försäljningspris justerades för att återspegla den reviderade vinstmarginalen (se skäl 70). Skillnaden, uttryckt i procent av det sammanlagda importvärdet cif, uppgick till 25,8 %, dvs. mindre än den konstaterade dumpningsmarginalen.

(72)

Eftersom ingen exporterande tillverkare begärt individuell behandling beräknades en enda landsomfattande nivå för undanröjande av skada för alla exportörer i Kina.

(73)

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits i fråga om dumpning, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse, och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen, bör en slutgiltig antidumpningstull införas på nivån för den av dumpnings- eller skademarginalerna som är lägst, i enlighet med regeln om lägsta tull. I detta fall bör tullsatsen därför fastställas till en nivå som motsvarar den konstaterade skadan.

(74)

Den slutgiltiga tullen bör således fastställas till 25,8 %.

(75)

Genom förordningen om preliminär tull infördes en antidumpningstull i form av ett minimiimportpris. Eftersom de överväganden i skäl 112 i förordningen om preliminär tull som låg till grund för att man valde en åtgärd i form av ett minimiimportpris fortfarande är giltiga, och eftersom det inte inkommit några synpunkter om detta val, bekräftas åtgärden i form av ett minimiimportpris.

(76)

Såsom anges i skäl 117 i förordningen om preliminär tull har kommissionen ytterligare analyserat möjligheten att använda ett indexeringssystem för minimiimportpriset. För detta ändamål granskade kommissionen olika indexeringsmöjligheter, bland annat prisutvecklingen för kokskol, den viktigaste råvaran i koks 80+. Även vissa gemenskapstillverkare har framhållit att minimiimportpriset bör vara kopplat till kostnaden för kokskol. Det konstaterades emellertid att prisvariationerna för koks 80+ inte i tillräckligt hög grad kan förklaras av prisutvecklingen för kokskol eller någon annan viktig beståndsdel. Det beslutades därför att minimiimportpriset inte skulle indexeras.

(77)

Minimiimportprisets belopp har fastställts genom att skademarginalen tillämpats på de exportpriser som användes vid beräkningen av nivån för undanröjande av skadan under undersökningsperioden. Det slutgiltiga minimiimportpris man fått fram genom denna beräkning är 197 EUR per ton.

(78)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter på tillämpningen av åtgärderna, bekräftas härmed slutsatserna i skälen 114–116 i förordningen om preliminär tull.

(79)

Det har ifrågasatts huruvida dessa åtgärder är tillämpliga och vilken mätmetod man skulle kunna använda för koksen för att avgöra hur stor andel som utgörs av koks 80+ respektive koks 80– i blandade partier. Undersökningen har visat att importörerna av koks 80+ har stränga krav på bland annat storlek och fukthalt, och att importören gör kontrollmätningar när den köpta produkten anländer till gemenskapen för att se till att kraven är uppfyllda. Den främsta användaren av koks i gemenskapen är certifierad enligt ISO 9001:2000 eller likvärdiga kvalitetssäkringssystem som kräver ursprungsintyg och intyg om överensstämmelse vid varje leverans. Sådana intyg om överensstämmelse, där även måttangivelserna bekräftas, kan även krävas av de tullmyndigheter som ska tillämpa åtgärderna i syfte att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är korrekta.

(80)

De bägge ISO-standarder som industrin tillämpar är ISO 728:1995 och ISO 18238:2006, där mätmetoden respektive urvalsmetoden för prover av koks som ska mätas fastställs. Att dessa standarder redan tillämpas av importörerna visar att sådana standarder kan användas och att de är relevanta för tillämpningen av dessa åtgärder.

(81)

Med hänsyn till storleken på den dumpningsmarginal som fastställts och med tanke på omfattningen av den skada som gemenskapsindustrin vållats, anses det nödvändigt att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära antidumpningstull som infördes genom förordningen om preliminär tull tas ut slutgiltigt på en nivå som motsvarar beloppet för den slutgiltiga antidumpningstull som införs. Eftersom den slutgiltiga tullen är lägre än den preliminära tullen, bör de belopp för vilka säkerhet preliminärt ställts utöver beloppen för den slutgiltiga antidumpningstullen frisläppas.

18.3.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 75/33

(1)

Rådet införde i januari 2002 genom förordning (EG) nr 92/2002 (2) en slutgiltig antidumpningstull på mellan 7,81 EUR och 16,84 EUR per ton på import av karbamid, även löst i vatten, med ursprung i Vitryssland, Kroatien, Libyen och Ukraina. Genom samma förordning infördes en slutgiltig antidumpningstull på mellan 6,18 EUR och 21,43 EUR per ton på import av karbamid med ursprung i Bulgarien, Estland, Litauen och Rumänien, som upphävdes automatiskt den 1 maj 2004 respektive den 1 januari 2007 när dessa länder anslöt sig till gemenskapen.

(2)

I april 2006 offentliggjorde kommissionen ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart skulle komma att löpa ut för de gällande åtgärderna (3). Den 17 oktober 2006 tog kommissionen emot en begäran om en översyn vid giltighetstidens utgång av dessa åtgärder enligt artikel 11.2 i grundförordningen.

(3)

Begäran ingavs av European Fertiliser Manufacturers Association (EFMA) (nedan kallad den sökande) såsom företrädare för gemenskapstillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 50 %, av gemenskapens sammanlagda produktion av karbamid.

(4)

Den sökande gjorde gällande och lade fram tillräcklig bevisning till stöd för sitt påstående att dumpningen och skadan för gemenskapsindustrin sannolikt skulle komma att fortsätta eller återkomma när det gäller import av karbamid med ursprung i Vitryssland, Kroatien, Libyen och Ukraina (nedan kallade de berörda länderna) om åtgärderna upphörde att gälla.

(5)

Efter samråd med rådgivande kommittén fastställde kommissionen att det förelåg tillräcklig bevisning för att inleda en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen och offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande av denna översyn i Europeiska unionens officiella tidning  (4).

(6)

I maj 2006 inledde kommissionen en översyn (5) enligt artikel 11.2 och 11.3 i grundförordningen av de slutgiltiga antidumpningstullar som införts genom rådets förordning (EG) nr 901/2001 (6) på import av karbamid med ursprung i Ryssland. Som en följd av denna översyn upphävde rådet genom förordning (EG) nr 907/2007 (7) antidumpningstullen på import av karbamid med ursprung i Ryssland. Slutsatsen drogs att gemenskapsindustrin inte tillfogades någon fortsatt väsentlig skada och att det inte var sannolikt att skadan skulle återkomma om åtgärderna upphörde.

(7)

Undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 oktober 2005 till och med den 30 september 2006 (nedan kallad översynsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är av betydelse för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med 2002 till och med översynsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(8)

Kommissionen underrättade officiellt den sökande, gemenskapstillverkarna, de exporterande tillverkarna i Vitryssland, Kroatien, Libyen och Ukraina (nedan kallade de berörda exportörerna), de importörer, handlare, användare och intresseorganisationer för dessa som kommissionen visste var berörda samt företrädarna för exportländernas regeringar om att översynen hade inletts.

(9)

Kommissionen sände frågeformulär till alla dessa parter och till dem som gav sig till känna inom den tidsfrist som angivits i tillkännagivandet om inledande.

(10)

Kommissionen gav också de parter som var direkt berörda möjlighet att inom tidsfristen i tillkännagivandet om inledande lämna synpunkter skriftligen och begära att bli hörda.

(11)

Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(12)

Eftersom det uppenbarligen fanns ett stort antal gemenskapstillverkare, importörer i gemenskapen och exporterande tillverkare i Ukraina ansågs det lämpligt att i enlighet med artikel 17 i grundförordningen undersöka huruvida stickprovsförfarande borde användas. För att kommissionen skulle kunna besluta om ett stickprovsförfarande verkligen var nödvändigt och, i så fall, göra ett urval ombads de ovannämnda parterna att i enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen ge sig till känna inom 15 dagar efter det att undersökningen hade inletts och till kommissionen lämna de uppgifter som begärts i tillkännagivandet om inledande.

(13)

Samarbetsviljan hos importörerna i gemenskapen var mycket låg; endast en importör var villig att samarbeta. Det beslutades därför att det inte var nödvändigt med ett stickprovsförfarande för importörer.

(14)

Tolv gemenskapstillverkare fyllde i stickprovsformuläret i vederbörlig ordning och gick formellt med på att samarbeta ytterligare i undersökningen. Fyra av dessa tolv företag, som konstaterades vara representativa för gemenskapsindustrin när det gäller produktionsvolym och försäljning av karbamid i gemenskapen, valdes ut för stickprovet. De fyra gemenskapstillverkare som ingick i stickprovet stod för cirka 60 % av gemenskapsindustrins sammanlagda tillverkning under översynsperioden, medan de tolv gemenskapstillverkarna stod för cirka 80 % av tillverkningen i gemenskapen. Detta stickprov utgjorde den största representativa produktions- och försäljningsvolym av karbamid i gemenskapen som rimligen gick att undersöka inom den tid som stod till förfogande.

(15)

Fyra exporterande tillverkare i Ukraina fyllde i stickprovsformuläret i vederbörlig ordning inom tidsfristen och gick formellt med på att samarbeta ytterligare i undersökningen. Dessa fyra exporterande tillverkare stod för nästan 100 % av den sammanlagda ukrainska exporten till gemenskapen under översynsperioden. På grund av det låga antalet samarbetsvilliga företag i Ukraina beslutades att man inte skulle tillämpa ett stickprovsförfarande; alla företag anmodades i stället att lämna in ett besvarat frågeformulär.

(16)

Svar på frågeformulären mottogs från fyra gemenskapstillverkare, en importör, två användare och fyra exporterande tillverkare i Ukraina samt en tillverkare i vardera Vitryssland, Kroatien och Libyen. Flera importörer och användare och deras intresseorganisationer lämnade dessutom synpunkter utan att besvara frågeformuläret.

(17)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som bedömdes nödvändiga för att avgöra om dumpningen och skadan sannolikt skulle fortsätta och för att fastställa gemenskapens intresse. Kontrollbesök gjordes på plats hos följande företag:

(18)

Den berörda produkten är samma produkt som fastställdes i den ursprungliga undersökningen, dvs. karbamid som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3102 10 10 och 3102 10 90 (nedan kallad den berörda produkten) med ursprung i Vitryssland, Kroatien, Libyen och Ukraina.

(19)

Karbamid tillverkas huvudsakligen av ammoniak, som i sin tur tillverkas av naturgas. Karbamid kan anta flytande eller fast form. Fast karbamid kan användas för jordbruksändamål och industriella ändamål. Karbamid för jordbruksändamål kan användas antingen som gödningsmedel som sprids ut på marken, eller som tillsatsämne i foder. Karbamid för industriella ändamål är ett råmaterial för tillverkning av vissa typer av lim och plast. Flytande karbamid kan användas både som gödningsmedel och för industriella ändamål. Även om karbamid kan anta de olika former som nämns ovan, är de kemiska egenskaperna i grunden desamma och ämnet betraktas därför i detta förfarande som en och samma produkt.

(20)

I enlighet med vad som fastställdes i den ursprungliga undersökningen har denna översynsundersökning bekräftat att de produkter som tillverkas och exporteras av de exporterande tillverkarna i Vitryssland, Kroatien, Libyen och Ukraina, de produkter som tillverkas och säljs på den inhemska marknaden i dessa länder och de produkter som tillverkas och säljs av gemenskapstillverkarna på gemenskapsmarknaden alla har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och i stort sett samma användningsområden. De anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(21)

Mot bakgrund av slutsatserna om sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada framförs nedan endast de viktigaste argumenten när det gäller sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning.

(22)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersöktes det huruvida dumpning förekom under översynsperioden och, i så fall, huruvida åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till fortsatt dumpning.

(23)

För de tre exportländer som hade marknadsekonomisk ställning, dvs. Kroatien, Libyen och Ukraina, fastställdes normalvärdet i enlighet med artikel 2.1–2.3 i grundförordningen. För Vitrysslands del fastställdes normalvärdet i enlighet med artikel 2.7 i grundförordningen.

(24)

Dumpningsmarginalen för den enda exporterande tillverkaren i Kroatien fastställdes i enlighet med artikel 2.5, 2.11 och 2.12 i grundförordningen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset.

(25)

Kroatien exporterade mer än 200 000 ton karbamid till gemenskapen under översynsperioden, vilket motsvarar 2,3 % av gemenskapsmarknaden. Det konstaterades att den enda kända, samarbetsvilliga exporterande tillverkaren fortfarande exporterade till avsevärt dumpade priser till gemenskapen under översynsperioden. Den konstaterade dumpningsmarginalen var drygt 20 %.

(26)

Det var mycket tveksamt om kostnaderna för gas, som är det viktigaste råmaterialet vid framställning av karbamid, avspeglades i rimlig utsträckning i den exporterande tillverkarens räkenskaper. Det konstaterades nämligen att gasförsörjningen skedde på särskilda villkor, beroende på att såväl den exporterande tillverkaren som gasleverantören var majoritetsägda av den kroatiska staten, och att priserna på gas var onormalt låga. Eftersom det inte fanns några marknadsmässiga priser på gas på den inhemska marknaden i Kroatien, blev det i enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen nödvändigt att fastställa dessa priser på ”någon annan skälig grund”, inbegripet uppgifter hämtade från andra representativa marknader. Eftersom merparten av den gas som används för framställning av den berörda produkten är av ryskt ursprung kunde det justerade priset baseras på det genomsnittliga priset på rysk gas när denna säljs för export vid den tysk-tjeckiska gränsen (Waidhaus), med avdrag för transportkostnader. Waidhaus är nämligen centrum för rysk försäljning av gas till EU. Detta skulle ge en väsentligt högre dumpningsmarginal. Med hänsyn till det faktum att dumpning förekommer även utan denna justering och till de slutsatser om sannolikheten för återkommande skada som anges nedan gjordes ingen ytterligare utredning när det gäller detta.

(27)

Såsom förklaras i skälen 29, 38 och 45 var de kvantiteter som exporterades från de tre övriga berörda exportländerna så begränsade att exportpriserna i fråga inte ansågs tillräckligt tillförlitliga för att avgöra om det var sannolikt att dumpningen skulle fortsätta.

(28)

Eftersom Vitryssland inte anses vara ett land med marknadsekonomi fastställdes normalvärdet på grundval av uppgifter som erhållits från en tillverkare i ett tredjeland med marknadsekonomi. I tillkännagivandet om inledande föreslogs Förenta staterna som ett lämpligt jämförbart land, eftersom det var det land som användes i den ursprungliga undersökningen. Ingen berörd part lämnade några synpunkter på detta. Den amerikanska tillverkare som samarbetade i den ursprungliga undersökningen lämnade in ett besvarat frågeformulär som användes för fastställandet av normalvärdet.

(29)

Den enda kända vitryska tillverkaren lämnade in ett besvarat frågeformulär. Vitryssland exporterade totalt cirka 25 000 ton karbamid, vilket motsvarar en andel av gemenskapsmarknaden på 0,3 %. Eftersom marknadsandelen är så låg koncentreras analysen i fråga om Vitryssland på sannolikheten för att dumpning återkommer.

(30)

Vitrysslands exportbeteende gentemot samtliga tredjeländer undersöktes. Exporten till samtliga regioner i världen skedde till priser som alltid var lägre än det normalvärde som konstaterats på den jämförbara marknaden, vilket visade att priserna till andra exportmarknader dumpades.

(31)

Dessutom undersöktes det huruvida Vitrysslands exportpriser skulle vara dumpade om de fastställdes på samma nivåer som de gällande prisnivåerna i gemenskapen. Det är nämligen inte sannolikt att en sådan stapelvara som karbamid skulle kunna avsättas till priser över gällande marknadspriser. Resultatet av denna analys gav också betydande dumpningsmarginaler.

(32)

Samtidigt konstaterades att de exportpriser som togs ut för exporten till andra exportmarknader var något högre än de exportpriser som togs ut på exporten till gemenskapen. Det är därför tveksamt om gemenskapen skulle vara en mera attraktiv marknad i prishänseende än andra tredjeländers marknader.

(33)

Mot bakgrund av ovanstående omständigheter och överväganden är det sannolikt att dumpning återkommer om åtgärderna upphör att gälla.

(34)

Såsom anges i skäl 25 konstaterades att dumpning förekom vid export till gemenskapen. Kroatiens exportbeteende gentemot samtliga tredjeländer undersöktes också. Exporten till samtliga regioner i världen skedde till priser som var lägre än normalvärdet, vilket visade att dumpning förekom även utan den justering som anges ovan.

(35)

Dessutom undersöktes det huruvida de kroatiska exportpriserna skulle vara dumpade om de fastställdes på samma nivåer som de gällande prisnivåerna i gemenskapen. Det är nämligen inte sannolikt att en sådan stapelvara som karbamid skulle kunna avsättas till priser över gällande marknadspriser. Resultatet av denna analys gav också betydande dumpningsmarginaler.

(36)

Samtidigt konstaterades att de exportpriser som togs ut för exporten till andra exportmarknader var något högre än de exportpriser som togs ut för exporten till gemenskapen. Det är därför tveksamt om gemenskapen skulle vara en mera attraktiv marknad i prishänseende än andra tredjeländers marknader.

(37)

Det är därför sannolikt att dumpning återkommer om åtgärderna upphör att gälla.

(38)

Den enda kända exporterande tillverkaren lämnade in ett besvarat frågeformulär som var ofullständigt. Eftersom denna exporterande tillverkare underlät att lämna en del av de uppgifter som saknades måste artikel 18 i grundförordningen tillämpas. Tillgängliga uppgifter visade att Libyen exporterade totalt cirka 70 000 ton karbamid till gemenskapen under översynsperioden, vilket motsvarar en andel av gemenskapsmarknaden på 0,8 %. Eftersom marknadsandelen är så låg koncentreras analysen i fråga om Libyen på sannolikheten för att dumpning återkommer. Analysen av dumpning och sannolikheten för återkommande dumpning gjordes på grundval av tillgängliga uppgifter.

(39)

Eftersom det inte förekom någon representativ försäljning på den inhemska marknaden i Libyen fastställdes normalvärdet på grundval av tillverkningskostnaden i ursprungslandet plus ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst, i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen. En vinstmarginal på 8 % konstaterades vara skälig i detta fall.

(40)

En analys av det formulär som ingetts av det samarbetande företaget i Libyen visade att dess huvudsakliga verksamhet var att exportera till marknaderna i andra tredjeländer. Under översynsperioden exporterades cirka 570 000 ton till andra tredjeländers marknader, vilket är mer än åtta gånger den totala exporten till gemenskapsmarknaden. En jämförelse mellan de exportpriser som togs ut för denna export och det normalvärde som fastställts ovan visade på en betydande dumpningsnivå.

(41)

Det var mycket tveksamt om kostnaderna för gas, som är det viktigaste råmaterialet vid framställning av karbamid, avspeglades i rimlig utsträckning i den exporterande tillverkarens räkenskaper. På grundval av tillgängliga uppgifter konstaterades att gasförsörjningen skedde på särskilda villkor, beroende på att såväl den exporterande tillverkaren som gasleverantören är majoritetsägda av den libyska staten, och att priserna på gas var onormalt låga. En justering skulle öka dumpningsmarginalen betydligt. Med hänsyn till det faktum att dumpning förekommer även utan denna justering och till de slutsatser om sannolikheten för återkommande skada som anges nedan konstaterades en sådan justering inte vara nödvändig även om den var motiverad.

(42)

Dessutom undersöktes det om de libyska exportpriserna skulle vara dumpade om de fastställdes på samma nivåer som de gällande prisnivåerna i gemenskapen. Det är nämligen inte sannolikt att en sådan stapelvara som karbamid skulle kunna avsättas till priser över gällande marknadspriser. Resultatet av denna analys gav också betydande dumpningsmarginaler.

(43)

Samtidigt konstaterades att de exportpriser som togs ut för exporten till andra exportmarknader var något högre än exportpriserna till gemenskapen. Det är därför tveksamt om gemenskapen skulle vara en mera attraktiv marknad i prishänseende än andra tredjeländers marknader.

(44)

Mot bakgrund av ovanstående är det sannolikt att dumpning återkommer om åtgärderna upphör att gälla.

(45)

Fyra tillverkare samarbetade i undersökningen. Endast två av dem hade en exportförsäljning till gemenskapen under översynsperioden. Ukraina exporterade totalt endast cirka 20 000 ton karbamid, vilket motsvarar en andel av gemenskapsmarknaden på 0,2 %. Eftersom marknadsandelen är så låg koncentreras analysen i fråga om Ukraina på sannolikheten för att dumpning återkommer.

(46)

När det gäller kostnaderna för gas konstaterades att Ukraina importerar merparten av den gas som används i framställningen av karbamid från Ryssland. I detta avseende visade alla tillgängliga uppgifter att Ukraina importerar naturgas från Ryssland till priser som är betydligt under de marknadspriser som betalas för naturgas på oreglerade marknader. Undersökningen visade att priset på naturgas från Ryssland, vid exporten till gemenskapen, var nästan dubbelt så högt som det inhemska priset på gas i Ukraina. Därför justerades de kostnader för gas som uppbars av den sökande på grundval av uppgifter från andra representativa marknader, i enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen. Det justerade priset baserades på det genomsnittliga priset på rysk gas när den säljs för export vid den tysk-tjeckiska gränsen (Waidhaus), med avdrag för transportkostnader. Eftersom Waidhaus är centrum för försäljning av rysk gas till EU, som är både den största marknaden för rysk gas och har priser som på ett rimligt sätt avspeglar kostnaderna, kan marknaden anses vara representativ i den mening som avses i artikel 2.5 i grundförordningen.

(47)

Justeringen ledde för tre av de berörda företagen till inhemska priser som låg under kostnaden, och tillverkningskostnaden jämte en skälig vinstmarginal på 8 % användes därför som normalvärde. När det gäller det fjärde företaget användes för detta ändamål vederbörligen justerade inhemska priser.

(48)

De ukrainska exporterande tillverkarnas exportbeteende gentemot samtliga tredjeländer undersöktes därefter. Exporten till samtliga regioner i världen skedde till priser som genomgående låg långt under det fastställda normalvärdet.

(49)

Dessutom undersöktes det huruvida de ukrainska exportpriserna skulle vara dumpade om de fastställdes på samma nivåer som de gällande prisnivåerna i gemenskapen. Det är nämligen inte sannolikt att en sådan stapelvara som karbamid skulle kunna avsättas till priser över gällande marknadspriser. Resultatet av denna analys gav också betydande dumpningsmarginaler. Samtidigt konstaterades att de exportpriser som togs ut för exporten till andra exportmarknader låg på en nivå som var jämförbar med prisnivån för exporten till gemenskapen. Det är därför tveksamt om gemenskapen skulle vara en mera attraktiv marknad i prishänseende än andra tredjeländers marknader. Mot bakgrund av ovanstående omständigheter och överväganden är det sannolikt att dumpning återkommer om åtgärderna upphör att gälla.

(50)

Enligt tillgängliga uppgifter hade Vitryssland på sin höjd en outnyttjad kapacitet på cirka 150 000 ton under översynsperioden. Vidare svarade exporten till andra tredjeländer för cirka 225 000 ton.

(51)

Det är inte uteslutet att en del av den outnyttjade kapaciteten kommer att inriktas på gemenskapen när åtgärderna har upphört att gälla. Den enda vitryska exportören har välutvecklade distributionskanaler i gemenskapen, och gemenskapsmarknaden är i allmänhet, på grund av sin storlek attraktiv, särskilt för länder som ligger geografiskt nära.

(52)

Det är emellertid inte uteslutet att en del av dessa kvantiteter kommer att exporteras även till andra tredjeländer, eftersom de prisnivåer som kan uppnås i de länderna fritt fabrik är lika höga som (eller till och med högre än) de priser som kan tas ut vid export till gemenskapen. Dessutom är det inte uteslutet att förbrukningen av karbamid kommer att öka i andra regioner i världen mot bakgrund av den nuvarande utvecklingstendensen mot ökad jordbruksproduktion. Slutsatsen är att det inte finns anledning att tro att hela den outnyttjade kapaciteten kommer att utnyttjas för export om åtgärderna upphör att gälla, men exporten kommer sannolikt att överstiga miniminivån.

(53)

Liknande argument gäller en eventuell omdirigering av exporten från tredjeländer till gemenskapen, vilket gör det osannolikt att väsentligt ökade kvantiteter kommer att exporteras till gemenskapen inom en överskådlig framtid om åtgärderna upphör att gälla.

(54)

Enigt tillgängliga uppgifter hade Kroatien på sin höjd en outnyttjad kapacitet på cirka 120 000 ton under översynsperioden. Vidare svarade exporten till andra tredjeländer för cirka 60 000 ton. Det är inte uteslutet att en del av den outnyttjade kapaciteten kommer att inriktas på gemenskapen när åtgärderna har upphört att gälla. Den enda kroatiska exportören har väl utvecklade distributionskanaler i gemenskapen, och gemenskapsmarknaden är i allmänhet, på grund av sin storlek attraktiv, särskilt för länder som ligger geografiskt nära.

(55)

Antidumpningsåtgärder har emellertid inte hindrat att Kroatien har exporterat betydande kvantiteter till gemenskapen. Det finns inga tecken på att det skulle ha funnits några hinder för export av ytterligare kvantiteter till gemenskapen. Eftersom detta inte har skett är det inte sannolikt att exporten till gemenskapen skulle öka betydligt om denna kapacitet utnyttjades. Det är dessutom inte uteslutet att en del av dessa kvantiteter skulle kunna exporteras även till andra tredjeländer, eftersom de prisnivåer som kan uppnås i de länderna fritt fabrik är lika höga som (eller något högre än) de priser som kan tas ut vid export till gemenskapen.

(56)

Dessutom är det inte uteslutet att förbrukningen av karbamid kommer att öka i andra regioner i världen mot bakgrund av den nuvarande utvecklingstendensen mot ökad jordbruksproduktion. Slutsatsen är att det inte finns anledning att tro att en betydande andel av Kroatiens outnyttjade kapacitet skulle användas för ökad export till gemenskapen, men mot bakgrund av de nuvarande exportnivåerna förväntas exportvolymerna till gemenskapen ligga kvar över miniminivån.

(57)

Liknande argument gäller en eventuell omdirigering av exporten från tredjeländer till gemenskapen, vilket gör det att det inte är sannolikt att väsentligt ökade kvantiteter kommer att exporteras till gemenskapen inom en överskådlig framtid om åtgärderna upphör att gälla.

(58)

Enligt tillgängliga uppgifter hade Libyen på sin höjd en outnyttjad kapacitet på cirka 140 000 ton under översynsperioden. Vidare svarade exporten till andra tredjeländer för cirka 570 000 ton. Det är inte uteslutet att en del av den outnyttjade kapaciteten kommer att inriktas på gemenskapen när åtgärderna har upphört att gälla. Den enda libyska exportören har väl utvecklade distributionskanaler i gemenskapen, och gemenskapsmarknaden är i allmänhet, på grund av sin storlek attraktiv, särskilt för länder som ligger geografiskt nära.

(59)

Det är emellertid inte uteslutet att en del av dessa kvantiteter exporteras även till andra tredjeländer, eftersom de prisnivåer som kan uppnås i de länderna fritt fabrik är lika höga som (eller till och med högre än) de priser som kan tas ut vid export till gemenskapen. Dessutom är det inte uteslutet att förbrukningen av karbamid kommer att öka i andra regioner i världen mot bakgrund av den nuvarande utvecklingstendensen mot ökad jordbruksproduktion. Slutsatsen är att det inte finns anledning att tro att hela den outnyttjade kapaciteten kommer att utnyttjas för export om åtgärderna upphör att gälla, men exporten kommer sannolikt att överstiga miniminivån.

(60)

Liknande argument gäller en eventuell omdirigering av exporten från tredjeländer till gemenskapen, vilket gör det att det inte är sannolikt att väsentligt ökade kvantiteter kommer att exporteras till gemenskapen inom en överskådlig framtid om åtgärderna upphör att gälla.

(61)

Enligt tillgängliga uppgifter hade Ukraina på sin höjd en outnyttjad kapacitet på cirka 375 000 ton under översynsperioden. Vidare svarade exporten till andra tredjeländer för cirka 3 500 000 ton. Det är inte uteslutet att en del av den outnyttjade kapaciteten kommer att inriktas på gemenskapen när åtgärderna har upphört att gälla. De ukrainska exportörerna har väl utvecklade distributionskanaler i gemenskapen, och gemenskapsmarknaden är i allmänhet, på grund av sin storlek attraktiv, särskilt för länder som ligger geografiskt nära. Det är emellertid inte uteslutet att en del av dessa kvantiteter exporteras även till andra tredjeländer, eftersom de prisnivåer som kan uppnås i de länderna fritt fabrik är jämförbara med de priser som kan tas ut vid export till gemenskapen. Dessutom är det inte uteslutet att förbrukningen av karbamid kommer att öka i andra regioner i världen mot bakgrund av den nuvarande utvecklingstendensen mot ökad jordbruksproduktion. Slutsatsen är att det inte finns anledning att tro att hela den outnyttjade kapaciteten kommer att utnyttjas för export om åtgärderna upphör att gälla, men exporten kommer sannolikt att överstiga miniminivån.

(62)

När det gäller en eventuell omdirigering av exporten från tredjeländer till gemenskapen hävdade de sökande att den väntade kapacitetsökningen i andra regioner (framför allt Mellanöstern) skulle ersätta den ukrainska exporten till framför allt Asien, men även till Afrika och Latinamerika. Det skulle röra sig om mer än 3 000 000 ton som då skulle omdirigeras till gemenskapen. Det är emellertid på grundval av tillgängliga uppgifter inte möjligt att dra slutsatsen att en sådan omdirigering skulle äga rum, bl.a. eftersom en ökad global förbrukning mycket väl skulle kunna absorbera dessa ytterligare kvantiteter, om de kommer in på marknaden. Dessutom är det inte uteslutet att kapacitetsökningarna skulle komma att ske över en längre tidsperiod än vad den sökande påstått. Sammanfattningsvis kan det inte bekräftas att betydande ytterligare kvantiteter sannolikt skulle omdirigeras till gemenskapsmarknaden inom en överskådlig framtid om åtgärderna upphör att gälla.

(63)

Mot bakgrund av ovanstående analys är slutsatsen att dumpning av betydande kvantiteter karbamid sannolikt inte skulle fortsätta i fråga om Kroatien, eller återkomma i fråga om de övriga tre berörda länderna om åtgärderna upphör att gälla.

(64)

Inom gemenskapen framställs den likadana produkten av 16 tillverkare, vilkas produktion anses utgöra gemenskapens sammanlagda tillverkning i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen. Åtta av dem blev gemenskapstillverkare i och med Europeiska unionens utvidgning i maj 2004.

(65)

Av de 16 gemenskapstillverkarna gick 12 med på att samarbeta i undersökningen, medan tre skickade de uppgifter som begärts för stickprovet utan att erbjuda något ytterligare samarbete. Ingen gemenskapstillverkare motsatte sig begäran om översyn.

(66)

Följande tolv tillverkare gick med på att samarbeta:

(67)

Eftersom dessa tolv gemenskapstillverkare svarade för cirka 80 % av den sammanlagda gemenskapstillverkningen under översynsperioden, anses de svara för en betydande del av gemenskapens sammanlagda tillverkning av den likadana produkten. De anses därför utgöra gemenskapsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen och kallas nedan gemenskapsindustrin. De fyra icke-samarbetsvilliga gemenskapstillverkarna kommer att kallas övriga gemenskapstillverkare.

(68)

Såsom anges ovan gjordes ett urval bestående av fyra företag. Alla gemenskapstillverkare som ingick i stickprovet var samarbetsvilliga och besvarade frågeformuläret inom de fastställda tidsfristerna. De åtta återstående samarbetsvilliga tillverkarna lämnade dessutom vissa allmänna uppgifter för skadeanalysen.

(69)

Den synbara förbrukningen i gemenskapen fastställdes på grundval av gemenskapsindustrins försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden, de övriga gemenskapstillverkarnas försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden samt uppgifter från Eurostat om all import till EU. Till följd av utvidgningen av Europeiska unionen 2004 och i syfte att göra analysen tydligare och mera konsekvent fastställdes förbrukningen på grundval av marknaden för EU-25 under hela skadeundersökningsperioden. Eftersom denna undersökning inleddes innan Europeiska unionen utvidgats till att omfatta även Bulgarien och Rumänien, begränsades analysen till situationen i EU-25.

(70)

Mellan 2002 och 2003 ökade förbrukningen i gemenskapen med 3 % och låg kvar på en stabil nivå under översynsperioden.

(71)

När det gäller Vitryssland, Kroatien, Libyen och Ukraina utvecklades importvolymerna, marknadsandelarna och genomsnittpriserna såsom anges nedan. Uppgifterna grundar sig på statistik från Eurostat.

(72)

När det gäller Vitryssland ökade importvolymen något mellan 2002 och 2003, varefter den minskade konstant under hela skadeundersökningsperioden (– 81 % för perioden som helhet). Importens marknadsandel ökade också något mellan 2002 och 2003, varefter den minskade kontinuerligt och föll till 0,3 % under översynsperioden. Från och med år 2004 låg volymerna på miniminivån. Priserna utvecklades positivt från 107 euro/ton till 190 euro/ton under skadeundersökningsperioden.

(73)

När det gäller Ukraina låg importnivåerna hela tiden kvar på nivån under minimitröskeln, medan importpriserna ökade med 65 % mellan 2002 och översynsperioden.

(74)

Importen från Kroatien var ganska stabil under hela perioden, med en andel av cirka 2 % av gemenskapsmarknaden, medan importpriserna ökade med 48 %.

(75)

Importen från Libyen ökade 2003, men minskade därefter konstant fram till och med slutet av översynsperioden. Under perioden som helhet minskade den med 49 % och dess marknadsandel gick från 1,6 % 2002 till 0,8 % under översynsperioden. I likhet med de övriga berörda länderna ökade priserna på importen från Libyen, med 77 % mellan 2002 och översynsperioden.

(76)

Prisutvecklingen när det gäller de fyra länderna är proportionellt sett högre än eller jämförbar med ökningen av gemenskapsindustrins försäljningspriser.

(77)

För att beräkna prisunderskridandenivån för Kroatien under översynsperioden jämfördes gemenskapsindustrins priser fritt fabrik till icke närstående kunder med importpriset cif vid gemenskapens gräns för import från den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Kroatien, med justering för att landningspriset skulle avspeglas. Jämförelsen visade att priserna för importen underskred gemenskapsindustrins priser med 4,7 %. Dessa priser var emellertid jämförbara med det icke-skadevållande pris som fastställts för gemenskapsindustrin.

(78)

Eftersom marknadsandelarna för tre av de fyra berörda länderna var under miniminivån, individuellt eller kollektivt sett, ansågs det att deras export till gemenskapen inte vållade någon skada och att underskridandemarginalerna därför inte var relevanta för att ingå i analysen av fortsatt skada.

(79)

I tabellen nedan anges importvolymen från övriga tredjeländer under skadeundersökningsperioden. Uppgifterna om kvantitets- och prisutvecklingen grundar sig även på uppgifter från Eurostat.

(80)

Det bör påpekas att den samlade importen från tredjeländer ökade med 4,4 % under hela perioden. Detta beror i huvudsak på att importen från Ryssland, som är det i särklass största exportlandet, ökade (9,4 %). Det bör också påpekas att importen från Ryssland var föremål för åtgärder i form av ett minimiimportpris under hela perioden, som upphävdes genom förordning (EG) nr 907/2007 (se skäl 6). Mellan 2002 och översynsperioden ökade importen från Egypten med 7,7 %, medan importen från övriga tredjeländer minskade med ungefär lika mycket, och där Rumänien stod för mer än 40 % av importen. När det gäller exportpriserna exporterade samtliga dessa länder till gemenskapen till priser som inte underskred gemenskapsindustrins priser under översynsperioden eller som låg över det icke-skadevållande priset för gemenskapsindustrin.

(81)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd.

(82)

De flesta av de samarbetsvilliga tillverkarna inom gemenskapsindustrin konstaterades använda den likadana produkten för vidare bearbetning till blandat gödningsmedel eller konstgödsel, som är senare led i förädlingskedjan och som utöver kväve även innehåller andra näringsämnen som vattenlöslig fosfor och/eller vattenlösligt kalium.

(83)

Sådana företagsinterna överföringar av produktionen av karbamid konstaterades varken komma ut på den öppna marknaden eller konkurrera med importen av den berörda produkten. Undersökningen visade att denna företagsinterna användning utgjorde en stabil andel på cirka 20 % av gemenskapsindustrins sammanlagda tillverkning. Den anses därför inte kunna ha någon avsevärd inverkan på gemenskapsindustrins skadebild.

(84)

När ett stickprovsförfarande används analyseras i enlighet med etablerad praxis vissa skadeindikatorer (tillverkning, tillverkningskapacitet, lager, försäljning, marknadsandel, tillväxt och sysselsättning) för gemenskapsindustrin som helhet, medan sådana skadeindikatorer som rör enskilda företags resultat, t.ex. priser, produktionskostnader, lönsamhet, löner, investeringar, räntabilitet, kassaflöde och förmåga att anskaffa kapital undersöks på grundval av uppgifter som inhämtats för de gemenskapstillverkare som ingår i urvalet.

(85)

Gemenskapsindustrins tillverkning, inklusive volymer avsedda för företagsintern användning, låg på en relativt stabil nivå mellan 2002 och översynsperioden. Den ökade med 5 % 2003 och minskade med samma procentsats 2004. År 2005 och under översynsperioden registrerades en liten ökning på 2 % respektive 1 % och nådde 4,45 miljoner ton.

(86)

Produktionskapaciteten ökade något (5 %) mellan 2002 och översynsperioden. Eftersom produktionsvolymen var stabil, minskade kapacitetsutnyttjandet något, från 84 % år 2002 till 81 % under översynsperioden. Kapacitetsutnyttjandet för denna typ av tillverkning och industri kan emellertid påverkas av produktionen av andra produkter som är möjliga att tillverka med samma utrustning och är därför mindre meningsfullt som skadeindikator.

(87)

Gemenskapsindustrins utgående lager låg på en ganska stabil nivå mellan 2002 och 2004, varefter det ökade markant (med 24 procentenheter 2005 och med ytterligare 13 procentenheter i slutet av översynsperioden). Eftersom den karbamid som är avsedd för företagsintern användning lagras tillsammans med den produkt som säljs på den fria marknaden anses emellertid lagernivån vara en mindre meningsfull skadeindikator. Det bör också noteras att översynsperiodens slut sammanfaller med säsongsutförsäljningens början.

(88)

Gemenskapsindustrins försäljning på gemenskapsmarknaden minskade något mellan 2002 och översynsperioden, nämligen med 3 %.

(89)

Gemenskapsindustrins andel av marknaden minskade också något mellan 2002 och översynsperioden, från 36,5 % till 34,3 %.

(90)

Gemenskapsindustrin förlorade en liten del av sin marknadsandel på en marknad som var stabil under hela skadeundersökningsperioden. Gemenskapsindustrins förlorade marknadsandel övertogs inte av importen från de fyra berörda länderna, som registrerade en minskning från 5,8 % till 4,4 % av sin marknadsandel mellan 2002 och översynsperioden.

(91)

Sysselsättningen inom gemenskapsindustrin minskade med 6 % mellan 2002 och översynsperioden, medan produktionen ökade något, vilket avspeglar gemenskapsindustrins ansträngningar att fortlöpande öka sin produktivitet och stärka sin konkurrenskraft.

(92)

Produktionen per anställd inom gemenskapsindustrin ökade med 6 % per år mellan 2002 och 2003 och förblev i stort sett oförändrad under översynsperioden, vilket visar de kombinerade positiva verkningarna av att sysselsättningen minskade och produktionen ökade inom gemenskapsindustrin.

(93)

Verkningarna för gemenskapsindustrin av den faktiska dumpningsmarginalens storlek under översynsperioden kan inte anses vara betydande och inte anses meningsfull som indikator av följande skäl: i) importvolymen från Vitryssland, Ukraina och Libyen var under miniminivån, ii) importen från Kroatien låg på en stabil nivå och skedde till priser som ökade i takt med EU:s försäljningspriser, iii) gemenskapsindustrins samlade ekonomiska situation var mycket positiv.

(94)

De undersökta indikatorerna ovan och nedan visar tydligt att det har skett en avsevärd förbättring av gemenskapsindustrins ekonomiska och finansiella situation.

(95)

Det genomsnittliga nettoförsäljningspriset för de gemenskapstillverkare som ingick i stickprovet ökade betydligt från och med 2004 till och med översynsperioden, vilket avspeglar den stadiga och oavbrutna kostnadsökningen för råmaterialet och de rådande gynnsamma förhållandena för karbamid på den internationella marknaden under samma period.

(96)

Mellan 2002 och översynsperioden ökade genomsnittslönen per anställd med 13 % (se tabellen nedan). Denna löneökning anses med tanke på inflationstakten och den totalt sett minskade sysselsättningen vara måttlig.

(97)

De årliga investeringarna i den likadana produkten som görs av de fyra tillverkare som ingick i stickprovet utvecklades positivt under skadeundersökningsperioden: de ökade med 74 %, med vissa fluktuationer. Dessa investeringar gjordes främst för att modernisera maskinparken och följa miljökraven. Detta bekräftar gemenskapsindustrins ansträngningar att fortlöpande förbättra sin produktivitet och konkurrenskraft. Resultaten avspeglas i den mycket positiva produktivitetsutvecklingen (se skäl 92) under samma period.

(98)

Lönsamheten för de tillverkare som ingick i stickprovet visar en betydande förbättring mellan 2002 och 2005, då den uppgick till mer än 19 % av omsättningen. En stadig ökning av priset på gas från och med 2006 ledde till att resultatet åter låg på 10,7 % under översynsperioden. I detta avseende kan det noteras att man i den ursprungliga undersökningen hade fastställt att en vinstmarginal på 8 % kunde uppnås i en situation utan skadevållande dumpning. Räntabiliteten, uttryckt som vinst i procent av investeringarnas bokförda värde (netto), följde i stort sett lönsamhetsutvecklingen under hela skadeundersökningsperioden.

(99)

Kassaflödet ökade avsevärt mellan 2002 och 2005 och minskade stadigt under översynsperioden. Denna utveckling är i linje med utvecklingen av den totala lönsamheten under skadeundersökningsperioden.

(100)

Det framgick inte av undersökningen om de gemenskapstillverkare som ingick i stickprovet hade haft svårigheter med att anskaffa kapital.

(101)

Mellan 2002 och översynsperioden minskade gemenskapsindustrins marknadsandel något liksom dess försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden. Gemenskapsindustrins situation förbättrades emellertid totalt sett under skadeundersökningsperioden.

(102)

Nästan alla övriga skadeindikatorer, med undantag av den ökade lagervolymen, utvecklades positivt: gemenskapsindustrins produktionsvolym och försäljningspriser per enhet ökade och lönsamheten låg, efter 2002, betydligt över den lönsamhetsnivå som fastställts som vinstmål i den ursprungliga undersökningen.

(103)

Även räntabiliteten och kassaflödet utvecklades positivt. Lönerna ökade måttligt och gemenskapsindustrin fortsatte att investera. Även produktiviteten ökade betydligt, vilket avspeglar den positiva produktionsutvecklingen och gemenskapsindustrins ansträngningar att förbättra produktiviteten genom investeringar.

(104)

Den sökande hävdade att kraven på långsiktig lönsamhet, mätt som vinst på försäljningen, för karbamidindustrin borde vara 25 % efter skatt. Detta skulle innebära en vinst på cirka 36 % av omsättningen före skatt. Den sökande hävdade att detta är motiverat genom kostnaden för uppförandet av en ny anläggning för ammoniak/karbamid, som skulle kräva en räntabilitet på 11 % (vilket enligt den sökande motsvarar en vinst på 36 % av omsättningen före skatt). Det ska i detta avseende noteras att den sökande aldrig yrkat på ett så högt vinstmål inom ramen för detta förfarande, och att det i den ursprungliga undersökningen fastställdes att en vinstmarginal på 8 % skulle kunna uppnås i en situation utan skadevållande dumpning. Vidare bekräftade förstainstansrätten i sin dom i mål T-210/95 att ”… den vinstmarginal som skall beaktas av rådet vid beräkningen av det riktpris vid vilket den ifrågavarande skadan undanröjs, är den vinstmarginal gemenskapsindustrin skäligen skulle kunna räkna med under normala konkurrensförhållanden utan dumpad import”. (8) I samma mål bekräftades det att ”… [ett] argument att gemenskapsinstitutionerna skall beakta den vinstmarginal som fordras för att säkerställa gemenskapsindustrins överlevnad och/eller som ger en rimlig avkastning på dess kapital saknar stöd i grundförordningen”.

(105)

Den sökande hävdade vidare när det gäller gödselmedelsindustrin att vinsten på försäljningen inte är en lämplig skadeindikator för lönsamhet och att avkastning på arbetande kapital eller avkastning på investeringar är mera verkningsfulla indikatorer vid en sådan bedömning. Vidare hävdades det att en analys på grundval av de senare indikatorerna skulle visa att gemenskapsindustrin led skada.

(106)

Mot bakgrund av gödselmedelsindustrins specifika egenskaper (bl.a. att den är kapitalintensiv) och marknadens natur (flyktiga priser på råmaterial och på den slutliga produkten) är vinst på försäljningen i sig inte nödvändigtvis den tydligaste indikatorn för lönsamhet; den borde i stället kompletteras med sådana indikatorer som avkastning på arbetande kapital och avkastning på investeringar. Den sökande har emellertid inte lämnat någon bevisning för att gemenskapsindustrin, i en situation utan dumpad import, skulle ha kunnat uppnå en avkastning på den begärda nivån. Den sökande kunde inte heller visa vilken vinstmarginal gemenskapsindustrin skulle ha kunnat uppnå utan dumpad import. Påståendet avvisades därför.

(107)

Slutsatsen är därför att gemenskapsindustrin inte led någon fortsatt väsentlig skada.

(108)

Eftersom det inte föreligger någon fortsatt väsentlig skada vållad av import från det berörda landet inriktades analysen på sannolikheten för att skadan återkommer om åtgärderna upphör att gälla. För detta ändamål undersöktes två huvudfaktorer, nämligen: i) de berörda ländernas möjliga exportvolymer och exportpriser samt ii) följderna för gemenskapsindustrin av dessa länders prognostiserade volymer och priser.

(109)

Analysen har gjorts mot bakgrund av en allmän marknadstrend med ständigt höga priser och stor lönsamhet inte bara i gemenskapen utan i hela världen. Till stor del beror detta på att efterfrågan är större än utbudet. Det finns inget som tyder på att denna allmänna marknadstrend kommer att förändras betydligt på kort till medellång sikt.

(110)

Såsom anges ovan är det sannolikt att de exporterande tillverkarna i Ukraina på sin höjd kommer att exportera ytterligare cirka 375 000 ton karbamid till gemenskapen om åtgärderna upphör att gälla. Motsvarande siffror för Libyen och Vitryssland är 140 000 och 150 000 ton. Kroatiens exportvolym kommer sannolikt inte heller att öka avsevärt i förhållande till den nuvarande nivån.

(111)

Exportpriserna till gemenskapen och till tredjeländer har analyserats ovan. Tillsammans med de marknadsförhållanden som beskrivs nedan och den sannolika utvecklingen när det gäller de viktigaste kostnadsdrivande faktorerna, såsom gas, visar denna analys att exportpriserna sannolikt kommer att förbli höga. Slutsatsen kan därför inte dras att priserna sannolikt kommer att avsevärt underskrida eller målprisunderskrida gemenskapsindustrins priser eller kostnader.

(112)

Marknaden för karbamid väntas växa betydligt under de kommande åren såväl i gemenskapen (9) som globalt, vilket huvudsakligen beror på ökad jordbruksproduktion (för biobränslen) och ökad användning av AdBlue (10) inom industrin. Som ett exempel kan anges att det i ”Utsikter för jordbruksmarknaderna i Europeiska unionen 2007–2014,” som utgavs i juli 2007 av Generaldirektoratet för jordbruk, bekräftas att spannmålsproduktionen sannolikt kommer att öka med upp till 20 % under denna period. Den sökandes egen beräkning visar en ökning med 10 %. Dessutom fastställdes i rådets förordning (EG) nr 1107/2007 (11) från slutet av september 2007 att det skulle göras undantag från reglerna om arealuttag för år 2008. Den förutsedda tillväxten på gemenskapsmarknaden (ytterligare cirka 1 miljon ton) kommer sannolikt att överstiga de maximivolymer som de exporterande länderna beräknas kunna exportera till gemenskapen. Det är därför inte troligt att denna ökade export leder till några större volymmässiga obalanser, inte minst eftersom gapet mellan gemenskapens maximala potentiella produktion och förbrukning uppgår till cirka 2 miljoner ton och det inte finns något som tyder på att detta gap kommer att fyllas med annan export (t.ex. med ursprung i Ryssland, som beskrivs i förordning (EG) nr 907/2007) i en sådan omfattning att ett utbudsöverskott skulle hålla nere eller sänka marknadspriserna.

(113)

Mot bakgrund av ovanstående är det inte sannolikt att gemenskapsindustrin blir tvungen att minska sin försäljning och tillverkning eller sina priser i en sådan omfattning att dess lönsamhet och samlade ställning påverkas avsevärt. Det är därför troligt att lönsamheten ligger kvar på sin nuvarande nivå och avspeglar de gynnsamma marknadsvillkor som rådde framför allt från och med 2004 till och med översynsperioden.

(114)

Mot bakgrund av ovanstående kan slutsatsen inte dras att skadan för gemenskapsindustrin sannolikt skulle återkomma om åtgärderna upphör att gälla.

(115)

Samtliga parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för rekommendationen att upphäva de gällande åtgärderna. Parterna gavs även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter meddelandet av dessa uppgifter. Inga synpunkter mottogs som visade att det fanns anledning att ändra de slutsatser som anges ovan.

(116)

Av ovanstående följer att de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av karbamid med ursprung i Vitryssland, Kroatien, Libyen och Ukraina bör upphävas och förfarandet avslutas i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(117)

Mot bakgrund av de omständigheter som beskrivs ovan, den betydande snedvridningen av kostnadsstrukturen och de exporttransaktioner som utförs av exportörerna i alla de fyra berörda länderna, anses det nödvändigt att nära följa utvecklingen av importen av karbamid med ursprung i Vitryssland, Kroatien, Libyen och Ukraina så att lämpliga åtgärder snabbt kan vidtas om situationen så kräver.

18.3.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 75/49

(1)

Gemenskapen och Republiken Guinea-Bissau har förhandlat fram ett nytt partnerskapsavtal om fiske som ger gemenskapens fartyg fiskemöjligheter i vatten under Guinea-Bissaus överhöghet eller jurisdiktion när det gäller fiske.

(2)

Som ett resultat av dessa förhandlingar paraferades ett partnerskapsavtal om fiske den 23 maj 2007.

(3)

Det ligger i gemenskapens intresse att godkänna avtalet.

(4)

Det är nödvändigt att fastställa hur fiskemöjligheterna ska fördelas mellan medlemsstaterna.

a)

Räkfiske:

b)

Fiske efter fisk/bläckfisk:

c)

Notfartyg för tonfiskfiske och fartyg för fiske med flytlinor:

d)

Fartyg för spöfiske med fasta linor:

18.3.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 75/51

(1)

Gemenskapen och Elfenbenskusten har förhandlat fram ett partnerskapsavtal om fiske som ger gemenskapens fartyg fiskemöjligheter i vatten under Elfenbenskustens överhöghet eller jurisdiktion när det gäller fiske.

(2)

Som ett resultat av dessa förhandlingar paraferades ett nytt partnerskapsavtal om fiske den 5 april 2007.

(3)

Det ligger i gemenskapens intresse att godkänna avtalet.

(4)

Det är nödvändigt att fastställa hur fiskemöjligheterna ska fördelas mellan medlemsstaterna.

—

25 notfartyg för tonfiskfiske

—

15 ytlångrevsfartyg

18.3.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 75/53

(1)

I en skrivelse av den 25 oktober 2007 till generalsekreteraren/den höge representanten begärde ordföranden för Afrikanska unionens kommission att Europeiska unionen och dess medlemsstater skulle stödja genomförandet av de sanktioner som Afrikanska unionens freds och säkerhetsråd beslutat att införa mot de olagliga myndigheterna på Anjouan och mot vissa personer med anknytning till dessa.

(2)

I gemensam ståndpunkt 2008/187/Gusp föreskrivs införandet av restriktiva åtgärder mot de olagliga myndigheterna på Anjouan och mot vissa personer med anknytning till dessa. Dessa åtgärder omfattar framförallt frysning av de berörda personernas tillgångar och ekonomiska resurser.

(3)

Åtgärderna faller inom tillämpningsområdet för fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Det behövs därför gemenskapslagstiftning för att genomföra åtgärderna för gemenskapens del, för att de ska tillämpas på ett enhetligt sätt av alla medlemsstaters ekonomiska aktörer.

a)

ränta eller övriga intäkter på dessa konton

b)

betalningar i samband med avtal, överenskommelser eller förpliktelser som ingåtts eller uppkommit före det datum då bestämmelserna i denna förordning blev tillämpliga på kontona,

a)

nödvändiga för att tillgodose grundläggande behov hos de personer som anges i bilaga I eller hos familjemedlemmar som är beroende av dem, t.ex. betalning av livsmedel, hyra eller amorteringar, mediciner och läkarvård, skatter, försäkringspremier eller avgifter för samhällstjänster,

b)

avsedda endast för betalning av rimliga arvoden och ersättning för utgifter i samband med tillhandahållande av juridiska tjänster,

c)

avsedda endast för betalning av avgifter eller serviceavgifter för rutinmässig hantering eller förvaltning av frysta tillgångar eller ekonomiska resurser,

d)

nödvändiga för att täcka extraordinära utgifter, förutsatt att den berörda medlemsstaten minst två veckor före beviljandet av tillståndet har meddelat de övriga medlemsstaterna och kommissionen på vilka grunder den anser att ett särskilt tillstånd bör beviljas.

a)

omedelbart lämna alla uppgifter som underlättar efterlevnaden av denna förordning, till exempel uppgifter om konton och belopp som frysts i enlighet med artikel 2, till de behöriga myndigheter som återfinns i förteckningen över webbplatser i bilaga II, i den medlemsstat där de är bosatta eller etablerade samt vidarebefordra dessa uppgifter till kommissionen, direkt eller genom medlemsstaterna,

b)

samarbeta med de behöriga myndigheter som återfinns i förteckningen över webbplatser i bilaga II, vid kontroller av dessa uppgifter.

a)

ändra bilaga I på grundval av beslut rörande bilagan till gemensam ståndpunkt 2008/187/Gusp,

b)

ändra bilaga II på grundval av uppgifter från medlemsstaterna.

a)

inom gemenskapens territorium, inbegripet dess luftrum,

b)

ombord på varje luftfartyg och varje fartyg under en medlemsstats jurisdiktion,

c)

på varje person, inom eller utanför gemenskapens territorium, som är medborgare i en medlemsstat,

d)

på varje juridisk person, enhet eller organ som har bildats eller instiftats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning,

e)

på varje juridisk person, enhet eller organ med avseende på varje form av affärsverksamhet som helt eller delvis bedrivs inom gemenskapens territorium.

18.3.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 75/60

(1)

I förordning (EG) nr 1580/2007 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

18.3.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 75/62

(1)

I artikel 5.1 första stycket b i kommissionens förordning (EG) nr 1249/96 av den 28 juni 1996 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 1766/92 vad avser importtullarna inom spannmålssektorn (2) fastställs, när det gäller import av vete av hög kvalitet, principen om en särskild säkerhet utöver de säkerheter som föreskrivs i kommissionens förordning (EG) nr 1342/2003 av den 28 juli 2003 om särskilda tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser för spannmål och ris (3). Denna tilläggssäkerhet på 95 euro per ton motiveras av skillnaden med avseende på gällande importtullar mellan olika kategorier vete beroende på om det rör sig om vete av hög kvalitet eller vete av låg eller medelhög kvalitet.

(2)

Genom rådets förordning (EG) nr 1/2008 (4) upphävs tillfälligt importtullarna för vissa typer av spannmål för regleringsåret 2007/08, som löper ut den 30 juni 2008, samtidigt som det görs möjligt att återinföra dem före det datumet om marknadssituationen motiverar det.

(3)

Det tillfälliga upphävandet av tull på import som sker på grundval av importlicenser som utfärdats från och med den 4 januari 2008, i enlighet med artikel 2 i förordning (EG) nr 1/2008, har inneburit att de särskilda villkor som motiverat införandet av särskilda säkerheter utöver de säkerheter som följer av importlicensen för närvarande inte föreligger. Med beaktande av dessa nya villkor som gäller för import av vete efter det att förordning (EG) nr 1/2008 trätt i kraft, är den tilläggssäkerhet på 95 euro per ton som föreskrivs i artikel 5.1 första stycket b i förordning (EG) nr 1249/96 inte längre motiverad fram till dess att importtullar återinförs.

(4)

Efter offentliggörandet av förordning (EG) nr 1/2008 har vissa aktörer dock ställt denna tilläggssäkerhet. För att begränsa den ekonomiska börda som följer av detta för aktörerna bör det fastställas att säkerheten omedelbart ska frisläppas.

(5)

Det bör därför göras undantag från förordning (EG) nr 1249/96 i enlighet med detta.

(6)

För att undvika att aktörer fortsätter att ställa tilläggssäkerheten och med beaktande av att de säkerheter som ställts sedan den 4 januari 2008 måste frisläppas snarast möjligt bör denna förordning börja tillämpas omedelbart.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

18.3.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 75/64

(1)

I artikel 14 första stycket i kommissionens förordning (EG) nr 1043/2005 (2) anges hur ofta bidragssatser ska fastställas för basprodukter enligt de förordningar som anges i artikel 1.1, och som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I.

(2)

Exportbidragen får i enlighet med de förordningar som anges i artikel 1.1 i förordning (EG) nr 1043/2005 beviljas när detta är berättigat med tanke på villkoren på de inre och yttre marknaderna. När marknadsvillkoren inte berättigar till bidrag kan fastställandet av tidsperioderna skjutas upp.

(3)

I artikel 8.3 andra stycket i förordning (EG) nr 3448/93 hänvisas det till samma förfarande som det som gäller för bidragen för de berörda jordbruksprodukterna när dessa exporteras i obearbetat tillstånd.

(4)

Artikel 14 i förordning (EG) nr 1043/2005 bör anpassas i syfte att förenkla och harmonisera bestämmelserna.

(5)

Förordning (EG) nr 1043/2005 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för övergripande frågor rörande handeln med bearbetade jordbruksprodukter som inte omfattas av bilaga I.