27.2.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 52/1

(1)

I förordning (EG) nr 1580/2007 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

27.2.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 52/3

(1)

I sin resolution av den 7 februari 1994 om utvecklingen av posttjänster inom gemenskapen (4) uttalade rådet att ett av huvudmålen för gemenskapens politik inom postsektorn är att gradvis konkurrensutsätta postsektorn under kontrollerade former, samtidigt som man långsiktigt garanterar tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster.

(2)

Ett regelverk för postsektorn inom gemenskapen infördes genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (5), vilket inbegriper åtgärder för att garantera samhällsomfattande posttjänster, och fastställande av maximigränser för sådana posttjänster som medlemsstaterna får fortsätta att låta omfattas av monopol för tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster med målsättningen att bevara de samhällsomfattande tjänsterna för att sedan gradvis och successivt avveckla dem. En tidtabell fastställdes också för de beslut som ska fattas för att ytterligare öka konkurrensen inom postsektorn, med målet att skapa en inre marknad för posttjänster.

(3)

I artikel 16 i fördraget betonas den betydelse som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse har för Europeiska unionens gemensamma värderingar och den roll som dessa tjänster spelar när det gäller att främja social och territoriell sammanhållning. Vidare anges att det är viktigt att sörja för att sådana tjänster utförs på grundval av principer och villkor som gör det möjligt för dem att fullgöra sina uppgifter.

(4)

Den positiva roll som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse spelar betonas i Eurobarometerundersökning 219 från oktober 2005, enligt vilken 77 % av användarna i EU anser att posttjänsterna är de tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som uppskattas allra mest.

(5)

Posttjänsterna utgör ett viktigt instrument för kommunikation och utbyte av information och är därför av stor betydelse för målet att uppnå social, ekonomisk och territoriell sammanhållning i unionen. Postnätverkens territoriella och sociala betydelse är oersättlig, eftersom de ger allmän tillgång till nödvändiga närtjänster.

(6)

Åtgärderna på området för posttjänster bör utformas så att gemenskapens uppgifter enligt artikel 2 i fördraget fullgörs, nämligen att främja en harmonisk, väl avvägd och hållbar utveckling av näringslivet inom gemenskapen som helhet, en hög nivå i fråga om sysselsättning och socialt skydd, en hållbar och icke-inflatorisk tillväxt, en hög grad av konkurrenskraft och ekonomisk konvergens, en höjning av levnadsstandarden och livskvaliteten samt ekonomisk och social sammanhållning och solidaritet mellan medlemsstaterna.

(7)

De europeiska postmarknaderna har genomgått dramatiska förändringar under de senaste åren och utvecklingen har drivits av tekniska framsteg och ökad konkurrens till följd av avreglering. Globaliseringen gör det nödvändigt att inta en proaktiv och utvecklingsvänlig hållning, så att fördelarna med dessa förändringar kan komma unionens medborgare till godo.

(8)

I sina slutsatser om halvtidsöversynen av Lissabonstrategin upprepade Europeiska rådet vid mötet den 22 och 23 mars 2005 att det är viktigt att fullborda den inre marknaden som ett instrument för att skapa tillväxt och sysselsättning samt att effektiva tjänster av allmänt ekonomiskt intresse är av stor betydelse i en effektiv och dynamisk ekonomi. Dessa slutsatser är fortfarande tillämpliga på posttjänster, som är ett viktigt instrument för kommunikation, handel samt social och territoriell sammanhållning.

(9)

I Europaparlamentets resolution av den 2 februari 2006 om tillämpningen av postdirektivet (6) betonades att effektiva posttjänster är mycket viktiga för det ekonomiska och sociala livet och att de spelar en viktig roll inom Lissabonstrategin. Det påpekades att reformerna hittills lett till en mycket positiv utveckling inom postsektorn, tillsammans med förbättrad kvalitet, ökad effektivitet och en mer användarinriktad service. Med tanke på att skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster ibland utvecklats på mycket olika sätt i medlemsstaterna, uppmanade Europaparlamentet i denna resolution kommissionen att när den utarbetar sin prognosstudie särskilt koncentrera sig på de samhällsomfattande tjänsternas kvalitet och den framtida finansieringen av dem och att inom ramen för studien föreslå en definition, ett tillämpningsområde och lämplig finansiering för de samhällsomfattande tjänsterna.

(10)

I enlighet med direktiv 97/67/EG har en prognosstudie genomförts som för varje medlemsstat bedömer konsekvenserna för de samhällsomfattande tjänsterna av att den inre marknaden för posttjänster i gemenskapen genomförs fullt ut år 2009. Kommissionen har också gjort en noggrann genomgång av postsektorn inom gemenskapen, bl.a. i form av beställda studier av den ekonomiska, sociala och tekniska utvecklingen inom denna sektor. Den har även gett berörda parter goda möjligheter att yttra sig.

(11)

I prognosstudien sägs det att det grundläggande målet, att på lång sikt garantera samhällsomfattande tjänster som motsvarar de kvalitetsnormer medlemsstaterna definierat i enlighet med direktiv 97/67/EG, kan säkerställas i hela gemenskapen till 2009 utan att ett monopoliserat område skulle behövas.

(12)

Den successiva och gradvisa konkurrensutsättningen av postmarknaderna har gett tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster tillräckligt med tid att vidta nödvändiga moderniserings- och omstruktureringsåtgärder för att göra dem långsiktigt bärkraftiga med de nya marknadsvillkoren. Den har också gjort det möjligt för medlemsstaterna att anpassa sina tillsynssystem till en öppnare miljö. Medlemsstaterna kan också utnyttja införlivandeperioden, liksom den ansenliga tid som krävs för att införa effektiv konkurrens, till att vid behov ytterligare modernisera och omstrukturera tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster.

(13)

Prognosstudien visar att det monopoliserade området inte längre bör föredras vid finansieringen av samhällsomfattande tjänster. Denna bedömning utgår från gemenskapens och medlemsstaternas intresse av att genomföra den inre marknaden och dra nytta av dess förmåga att skapa tillväxt och sysselsättning och samtidigt garantera tillhandahållandet av effektiva tjänster av allmänt ekonomiskt intresse för alla användare. Det är därför lämpligt att bekräfta slutdatumet för genomförandet av den inre marknaden för posttjänster.

(14)

Inom postsektorn finns ett antal förändringsfaktorer, särskilt efterfrågan och förändrade användarbehov, organisatoriska förändringar, automatisering och införande av ny teknik, ersättning med elektroniska kommunikationsmedel och konkurrensutsättning. För att klara konkurrensen, tillmötesgå nya konsumentkrav och trygga nya finansieringskällor kan tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster diversifiera sin verksamhet genom att tillhandahålla e-affärstjänster eller andra tjänster med anknytning till informationssamhället.

(15)

Tillhandahållare av posttjänster, inbegripet de som har utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, sporras till att bli mer effektiva på grund av nya utmaningar som följer av konkurrensen (t.ex. digitalisering och elektronisk kommunikation) som avviker från traditionella posttjänster, vilket i sig kommer att bidra till en avsevärd ökning av konkurrenskraften.

(16)

Fullständig liberalisering kommer att bidra till att postmarknaderna ökar. Den kommer också att bidra till hållbar sysselsättning och arbetskvalitet hos tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster samt gynna skapandet av nya arbetstillfällen hos andra operatörer, nya aktörer och anknuten ekonomiska sektorer. Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas behörighet att reglera sysselsättningsvillkoren inom postsektorn, men denna reglering bör dock inte ge upphov till illojal konkurrens. Sociala hänsyn bör beaktas i samband med förberedelserna inför liberaliseringen av postmarknaden.

(17)

Enbart transport bör inte betraktas som posttjänst. Direktreklam som uteslutande består av annons-, marknadsförings- och reklammaterial och som innehåller ett identiskt budskap med undantag för adressatens namn, adress och registreringsnummer kan betraktas som brevförsändelse.

(18)

Ökad konkurrenskraft bör också göra det möjligt att integrera postsektorn med alternativa kommunikationsmedel och förbättra kvaliteten på de tjänster som erbjuds allt mer krävande användare.

(19)

Nätet av postkontor på landsbygden, bland annat i bergsområden och på öar, spelar en väsentlig roll för att integrera näringslivet i den nationella/globala ekonomin och för att bevara social sammanhållning och sysselsättning. Dessutom kan postkontor i avlägsna regioner tillhandahålla ett viktigt infrastrukturnät för allmän åtkomst till ny telekommunikationsteknik.

(20)

Utvecklingen på angränsande kommunikationsmarknader har fått olika effekter på gemenskapens olika regioner, på olika befolkningssegment och på användningen av posttjänster. Territoriell och social sammanhållning bör bevaras, och med beaktande av att medlemsstaterna kan anpassa vissa särskilda tjänster till lokal efterfrågan genom att utnyttja den flexibilitet som direktiv 97/67/EG erbjuder är det lämpligt att de samhällsomfattande tjänsterna och kvalitetskraven bevaras i full utsträckning i enlighet med vad som anges i direktiv 97/67/EG. Det är lämpligt att i överensstämmelse med befintlig praxis klargöra att medlemsstaterna bör tillhandahålla insamling och utdelning av post endast de vardagar i veckan som inte i nationell lagstiftning fastställs som allmänna helgdagar. Medlemsstaterna bör granska och övervaka marknadsutvecklingen för att se till att konkurrensutsättningen tillfredsställer alla användare, särskilt konsumenter och små och medelstora företag. De bör vidta lämpliga regleringsåtgärder enligt direktiv 97/67/EG för att se till att tillgången på posttjänster fortsätter att motsvara användarnas behov bland annat genom att vid behov säkerställa ett minimiutbud av tjänster på samma inlämningsställe och särskilt ett tillräckligt antal inlämningsställen för posttjänster i landsbygdsområden och avlägsna regioner.

(21)

De samhällsomfattande tjänsterna garanterar i princip en insamling och en utdelning vid varje fysisk eller juridisk persons bostad eller lokaler varje vardag, även i avlägsna områden eller områden med låg befolkningstäthet.

(22)

Tillhandahållande av posttjänster av hög kvalitet bidrar i väsentlig grad till att uppnå målet med social och territoriell sammanhållning. Särskilt den elektroniska handeln erbjuder i avlägsna områden och områden med låg befolkningstäthet nya möjligheter att delta i näringslivet, och tillhandahållandet av högklassiga posttjänster är en viktig förutsättning för detta.

(23)

I direktiv 97/67/EG fastställs att tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster i första hand ska ske genom att tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster utses. Medlemsstaterna kan kräva att samhällsomfattande tjänster tillhandahålls inom hela det nationella territoriet. Ökad konkurrens och valfrihet innebär att medlemsstaterna bör tillerkännas ytterligare flexibilitet att fastställa det effektivaste och lämpligaste sättet att tillhandahålla de samhällsomfattande tjänsterna. Samtidigt bör principerna om objektivitet, öppenhet, icke-diskriminering, proportionalitet och minsta möjliga snedvridning av marknaden följas för att säkerställa det fria utbudet av posttjänster på den inre marknaden. Medlemsstaterna får tillämpa en eller flera av följande möjligheter: att marknaden tillhandahåller samhällsomfattande tjänster, att ett eller flera företag utses att tillhandahålla olika delar av samhällsomfattande tjänster eller att täcka olika delar av landet och att tjänsterna upphandlas offentligt.

Om en medlemsstat beslutar sig för att utse ett eller flera företag för att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster eller olika delar av samhällsomfattande tjänster, måste det garanteras att tillhandahållarna av de samhällsomfattande tjänsterna åläggs att följa kvalitetskraven på de samhällsomfattande tjänsterna på ett öppet och proportionerligt sätt. Om en medlemsstat utser mer än ett företag, bör den se till att det inte finns någon överlappning när det gäller skyldigheterna att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

(24)

Det är viktigt att användarna får full information om de samhällsomfattande tjänster som tillhandahålls och att företagen som tillhandahåller posttjänster får information om vilka rättigheter och skyldigheter som tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster har. Medlemsstaterna bör se till att användarna även i fortsättningen är väl informerade om utformningen av och tillgången på de olika tjänster som tillhandahålls. Medlemsstaterna bör se till att all sådan information görs tillgänglig. Det är dock lämpligt, mot bakgrund av den utökade flexibilitet som medlemsstaterna tillerkänts, att se till att samhällsomfattande tjänster tillhandahålls på annat sätt än genom att tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster utses, så att medlemsstaterna tillerkänns flexibilitet att bestämma hur sådan information ska göras tillgänglig för allmänheten.

(25)

Mot bakgrund av genomförda studier och för att tillvarata hela den potential som den inre marknaden för posttjänster har, bör det monopoliserade området och särskilda rättigheter avskaffas som ett sätt att finansiera de samhällsomfattande tjänsterna.

(26)

Extern finansiering av de samhällsomfattande tjänsternas extra nettokostnader kan fortfarande vara nödvändig i vissa medlemsstater. Det är därför lämpligt att uttryckligen ange de möjliga alternativen för att säkerställa finansieringen av de samhällsomfattande tjänsterna, när detta behövs och är tillräckligt motiverat, medan medlemsstaterna får välja finansieringssystem. Till alternativen hör offentliga anbudsförfaranden, inbegripet, såsom föreskrivs i direktiven om offentlig upphandling, konkurrenspräglade dialoger eller förhandlade förfaranden med eller utan offentliggörande av ett meddelande om upphandling och vidare offentlig kompensation och delade kostnader mellan tillhandahållare av tjänster och/eller användare i form av bidrag till en kompensationsfond, ifall skyldigheterna att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster medför nettokostnader för dessa och innebär en orättvis ekonomisk belastning för tillhandahållaren av den samhällsomfattande tjänsten. Medlemsstaterna kan använda andra i gemenskapslagstiftningen godkända finansieringssätt, exempelvis att, när och om det visar sig nödvändigt, besluta att vinster som härrör från annan verksamhet som tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster bedriver, och som inte omfattas av tillämpningsområdet för de samhällsomfattande tjänsterna, helt eller delvis ska användas till att finansiera de samhällsomfattande tjänsternas nettokostnader, förutsatt att detta stämmer överens med fördraget. Utan att det påverkar medlemsstaternas skyldighet att följa bestämmelserna i fördraget om statligt stöd, inbegripet särskilda anmälningskrav i detta sammanhang, kan medlemsstaterna underrätta kommissionen om sina planer för finansieringen av de samhällsomfattande tjänsternas nettokostnader, vilka bör omnämnas i den regelbundna rapport som kommissionen lägger fram för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av direktiv 97/67/EG.

(27)

Tillhandahållare av posttjänster kan åläggas att bidra till finansieringen av samhällsomfattande tjänster, om det finns en kompensationsfond. När de fastställer vilka företag som kan åläggas att bidra till kompensationsfonden, bör medlemsstaterna överväga om företagens tjänster, ur användarens synvinkel, kan betraktas som tjänster som omfattas av tillämpningsområdet för samhällsomfattande tjänster, eftersom de i tillräcklig utsträckning är utbytbara mot samhällsomfattande tjänster, med beaktande av tjänsternas egenskaper, inklusive deras mervärde, den avsedda användningen och prissättningen. Dessa tjänster behöver inte nödvändigtvis ha de samhällsomfattande tjänsternas alla egenskaper, exempelvis daglig utdelning eller nationell täckning.

(28)

För att proportionalitetsprincipen ska kunna följas vid fastställandet av det bidrag till kostnaderna för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster i en medlemsstat som begärs av företagen bör medlemsstaten tillämpa öppna och icke-diskriminerande kriterier, såsom dessa företags andel av den samhällsomfattande tjänsteverksamheten i den medlemsstaten. Medlemsstaterna kan kräva att de tillhandahållare som är skyldiga att bidra till en kompensationsfond ska införa en lämplig uppdelad redovisning för att fonden ska kunna fungera.

(29)

Principerna om öppenhet, icke-diskriminering och proportionalitet, som för närvarande föreskrivs i direktiv 97/67/EG, bör även i fortsättningen tillämpas på alla finansieringssystem, och alla beslut på området bör baseras på öppna, objektiva och verifierbara kriterier. Särskilt bör de samhällsomfattande tjänsternas nettokostnad under den nationella tillsynsmyndighetens övervakning beräknas som skillnaden mellan nettokostnaden för en utsedd tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster när denne har skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och när han inte har denna skyldighet. Vid beräkningen bör hänsyn tas till alla andra relevanta aspekter, inklusive eventuella marknadsfördelar som en tillhandahållare av posttjänster som utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster kan få samt rätten till rimlig vinst och stimulans till kostnadseffektivitet.

(30)

Om medlemsstaterna beslutar att på sina nationella territorier ställa ytterligare eller kompletterande tjänster till förfogande för allmänheten, med undantag av sådana tjänster som avser skyldigheter beträffande samhällsomfattande tjänster enligt detta direktiv såsom pensioner och utdelning av postanvisningar på landsbygden, bör dessa tjänster inte villkoras av ersättningsmekanismer som kräver bidrag från särskilda företag. När så är lämpligt får medlemsstaterna bevilja finansiering av sådana ytterligare eller kompletterande tjänster i enlighet med reglerna om statligt stöd i fördraget. Tillstånd får, utom när det gäller tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster, inte villkoras av skyldigheten att tillhandahålla sådana kompletterande tjänster.

(31)

För de medlemsstater som anslutit sig till unionen efter ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/39/EG av den 10 juni 2002 om ändring av direktiv 97/67/EG för att ytterligare öka konkurrensen inom postsektorn i gemenskapen (7) och som haft särskilda svårigheter när det gäller en smidig anpassning av deras postmarknader, på grund av att de anslöt sig sent till reformen av posttjänster, och vissa medlemsstater med liten befolkning och av begränsad geografisk storlek, där postsektorn därför uppvisar särskilda egenskaper, eller medlemsstater med särskilt besvärliga terrängförhållanden, i synnerhet medlemsstater med många öar, behöver man erbjuda möjligheten att senarelägga genomförandet av detta direktiv under en begränsad tidsperiod, för att fortsätta att låta vissa tjänster omfattas av monopol för tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster, under förutsättning att en anmälan görs till kommissionen. Med hänsyn till att en sådan möjlighet utgör ett undantag är det också lämpligt att, inom denna begränsade tidsperiod och för ett begränsat antal tjänster, ge de medlemsstater som helt har liberaliserat sina marknader möjlighet att inte ge ett företag med monopolställning, som verkar i en annan medlemsstat, tillstånd att verka på deras eget territorium.

(32)

Kommissionen bör bistå medlemsstaterna beträffande de olika aspekterna av genomförandet av detta direktiv, även när det gäller hur nettokostnaderna ska beräknas. Samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter, med fortsatt utveckling av riktmärken och riktlinjer på området, bör dessutom bidra till en harmoniserad tillämpning av detta direktiv.

(33)

Medlemsstaterna bör tillåtas använda allmänna tillstånd och individuella licenser när detta är befogat och står i proportion till det mål som eftersträvas. Det verkar emellertid, vilket framhävs i den tredje rapporten om tillämpningen av direktiv 97/67/EG, som om det krävs ytterligare harmonisering av de villkor som kan införas för att undanröja omotiverade hinder för tillhandahållandet av tjänster på den inre marknaden. I detta sammanhang kan medlemsstaterna exempelvis tillåta tillhandahållare av posttjänster att välja mellan skyldigheten att tillhandahålla en tjänst eller att bidra ekonomiskt till en annan tillhandahållares kostnader för att tillhandahålla tjänsten. De bör dock inte längre ha tillåtelse att samtidigt kräva bidrag till ett fördelningssystem och införa skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster eller kvalitetskrav som är avsedda att tjäna samma syfte. Det är också lämpligt att klargöra att vissa av bestämmelserna om allmänna tillstånd och licensiering inte bör vara tillämpliga på dem som utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

(34)

I en miljö där flera postföretag tillhandahåller tjänster av samhällsomfattande art, bör det krävas att alla medlemsstater bedömer om vissa delar av postens infrastruktur eller vissa av de tjänster som tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster i allmänhet tillhandahåller bör göras tillgängliga för andra operatörer som tillhandahåller liknande tjänster för att främja effektiv konkurrens och/eller skydda alla användare genom att säkerställa posttjänsternas allmänna kvalitet. Om flera tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster driver regionala postnät bör medlemsstaterna också bedöma och vid behov säkerställa driftskompatibilitet mellan dem i syfte att undanröja hindren för snabb transport av postförsändelser. Eftersom dessa delars eller tjänsters rättsliga status och marknadssituation är olika i olika medlemsstater, bör det bara krävas att medlemsstaterna fattar ett informerat beslut om behovet, omfattningen och valet av regleringsinstrument, i förekommande fall även om kostnadsfördelning. Denna bestämmelse bör inte påverka medlemsstaternas rätt att vidta åtgärder för att garantera tillgången till postnätet, på grundval av villkor som rör öppenhet och icke-diskriminering.

(35)

Medlemsstaterna bör se till att tillhandahållare av posttjänster, när de behandlar personuppgifter i enlighet med direktiv 97/67/EG, tillämpar gemenskapsbestämmelser och nationella bestämmelser om skydd av personuppgifter, särskilt de som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (8).

(36)

Bestämmelserna i detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av nationella bestämmelser om obligatoriska bidrag till organiseringen av tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster.

(37)

Med hänsyn till posttjänsternas betydelse för blinda och synskadade personer, bör det bekräftas att konkurrensutsättningen inte bör hindra att tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster fortsatt tillhandahåller vissa kostnadsfria tjänster för blinda och synskadade personer, som medlemsstaterna har infört i enlighet med gällande internationella åtaganden.

(38)

I en miljö med helt fri konkurrens är det viktigt, både för de samhällsomfattande tjänsternas ekonomiska jämvikt och för att begränsa snedvridningar av marknaden, att avsteg från principen om att priserna ska avspegla normala affärsmässiga villkor och kostnader bara sker för att skydda allmänintresset. Detta mål bör uppnås genom att medlemsstaterna tillåts att fortsätta använda enhetliga taxor för post med enhetspris, den tjänst som konsumenterna, inbegripet små och medelstora företag, använder mest. Medlemsstaterna kan också behålla enhetliga taxor för vissa andra postförsändelser, t.ex. tidningar och böcker, för att kunna skydda allmänintresset, bland annat tillgången till kultur, säkerställande av deltagande i ett demokratiskt samhälle (pressfrihet) eller regional och social sammanhållning.

(39)

De tjänster som tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster erbjuder alla användare, även företag, sändare av massförsändelser och förmedlare av post från olika kunder kan omfattas av mer flexibla avgiftsbestämmelser i linje med principen om kostnadsrelatering. Avgifterna bör ta hänsyn till de kostnader som sparats in jämfört med standardtjänster som erbjuder hela utbudet av tjänster för insamling, sortering, transport och distribution av enskilda försändelser.

(40)

Av hänsyn till de nationella särdragen vid regleringen av de förhållanden under vilka den etablerade tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster måste bedriva sin verksamhet i en miljö med helt fri konkurrens är det lämpligt att medlemsstaterna fritt får besluta hur de bäst ska övervaka korssubventionering.

(41)

Inför övergången till en marknad med helt fri konkurrens, och för att förhindra att korssubventionering påverkar konkurrensen negativt, är det lämpligt att fortsätta kräva att medlemsstaterna behåller kravet på att tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster ska ha en uppdelad och öppen redovisning, med nödvändiga anpassningar.

Genom detta krav bör nationella tillsynsmyndigheter, konkurrensmyndigheter och kommissionen få tillgång till de uppgifter som krävs för att fatta beslut om samhällsomfattande tjänster och kontrollera att marknadsförhållandena är rättvisa till dess att konkurrensen får effekt. Samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter för fortsatt utveckling av riktmärken och riktlinjer på området bör bidra till en harmoniserad tillämpning av dessa regler.

En uppdelad och öppen redovisning bör ge medlemsstaterna och de nationella tillsynsmyndigheterna tillräckligt detaljerad information om räkenskaperna för att

(42)

I linje med gällande regler på andra tjänsteområden och för att stärka konsumentskyddet, bör tillämpningen av minimiprinciper när det gäller klagomålsförfaranden inte längre omfatta enbart tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster. För att effektivisera klagomålsförfarandena bör reglering av konsumenttvister utanför domstol uppmuntras, i enlighet med kommissionens rekommendation 98/257/EG av den 30 mars 1998 om principer som ska tillämpas på de instanser som är ansvariga för förfaranden för reglering av konsumenttvister utanför domstol (9) samt kommissionens rekommendation 2001/310/EG av den 4 april 2001 om principer som ska tillämpas på extrajudiciella organ som deltar i reglering av konsumenttvister som görs upp i godo (10). Konsumentintresset skulle också tillgodoses genom den förstärkta kompatibiliteten mellan operatörerna i och med tillgången till viss infrastruktur och vissa tjänster och genom kravet på samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter och konsumentorgan.

För att skydda användarnas intressen när postförsändelser förlorats, stulits eller skadats bör medlemsstaterna införa ett system för återbetalning och/eller ersättning.

(43)

I direktiv 97/67/EG anges att vissa åtgärder ska antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (11).

(44)

Beslut 1999/468/EG har ändrats genom beslut 2006/512/EG, genom vilket det infördes ett föreskrivande förfarande med kontroll för antagande av åtgärder med allmän räckvidd vilka är avsedda att ändra icke väsentliga delar av en grundläggande rättsakt som antagits i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, bl.a. genom att stryka vissa av dessa delar eller komplettera rättsakten med nya icke väsentliga delar.

(45)

Kommissionen bör särskilt ges behörighet att vidta åtgärder när det gäller den framtida anpassningen av kvalitetsnormer till den tekniska utvecklingen eller till marknadsutvecklingen samt till standardiserade villkor för en oberoende kontroll av utförandet som genomförs av externa organ. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av direktiv 97/67/EG, bland annat genom att komplettera det med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(46)

Den kommitté som ska biträda kommissionen i enlighet med direktiv 97/67/EG bör övervaka utvecklingen av tillhandahållandet av de samhällsomfattande tjänsterna i medlemsstaterna.

(47)

De nationella tillsynsmyndigheternas roll blir sannolikt även i fortsättningen central, särskilt i de medlemsstater där övergången till konkurrens ännu inte är avslutad. I enlighet med principen om att skilja mellan myndighetsutövning och operativ verksamhet, bör medlemsstaterna garantera de nationella tillsynsmyndigheternas oberoende och på så sätt säkerställa opartiskhet vid beslutsfattandet. Detta krav på oberoende påverkar inte medlemsstaternas institutionella oberoende och konstitutionella skyldigheter eller den neutralitetsprincip beträffande medlemsstaternas bestämmelser om egendomsordning som fastställs i artikel 295 i fördraget. De nationella tillsynsmyndigheterna bör erhålla de resurser i fråga om personal, sakkunskap och ekonomiska medel som krävs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter.

(48)

Eftersom det ofta är flera olika nationella organ som har tillsynsuppgifter, bör det införas öppenhet när det gäller ansvarsfördelningen och krävas att de olika organ som svarar för sektorstillsyn, tillämpning av konkurrensregler och konsumentfrågor samarbetar för att säkerställa att de effektivt utför sina uppdrag.

(49)

Varje part som berörs av ett beslut som fattats av en nationell tillsynsmyndighet bör ha rätt att överklaga beslutet till en instans som är oberoende av den myndigheten. Denna instans kan vara en domstol. Detta överklagandeförfarande påverkar inte fördelningen av behörighet inom nationella rättssystem eller juridiska eller fysiska personers rättigheter enligt nationell lagstiftning. För att garantera rättssäkerhet och säkerhet på marknaden bör det säkerställas, att de nationella tillsynsmyndigheternas beslut gäller tills dessa förfaranden avslutats.

(50)

Vid fullgörandet av sina uppgifter enligt direktiv 97/67EG bör nationella tillsynsmyndigheter vid behov samarbeta med andra medlemsstaters tillsynsmyndigheter och med kommissionen. Detta skulle gynna utvecklingen av den inre marknaden för posttjänster och främja en enhetlig tillämpning i alla medlemsstater av det här direktivets bestämmelser, särskilt på områden där nationell lagstiftning som genomför gemenskapslagstiftning ger nationella tillsynsmyndigheter ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av berörda bestämmelser. Detta samarbete skulle bland annat kunna äga rum i den kommitté som ska biträda kommissionen i enlighet med detta direktiv eller i en grupp som består av europeiska tillsynsmyndigheter. Medlemsstaterna bör bestämma vilka organ som ska vara nationella tillsynsmyndigheter i enlighet med detta direktiv.

(51)

De nationella tillsynsmyndigheterna behöver samla in uppgifter från marknadsaktörer för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt. Begäran om information bör stå i proportion till syftet och får inte vara orimligt betungande för företagen. Sådana uppgifter kan också behöva inhämtas av kommissionen, så att den kan fullgöra sina skyldigheter enligt gemenskapens lagstiftning. Mottagaren av uppgifterna bör säkerställa sekretessen i enlighet med gällande bestämmelser.

(52)

I syfte att hålla Europaparlamentet och rådet informerade om utvecklingen på den inre marknaden för posttjänster, bör kommissionen för dessa institutioner regelbundet lägga fram rapporter om tillämpningen av direktiv 97/67/EG.

(53)

Detta direktiv påverkar inte arbetsrätten, dvs. sådana rättsliga eller avtalsreglerade bestämmelser om anställningsvillkor, arbetsförhållanden, inbegripet hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, samt förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, som medlemsstaterna tillämpar i enlighet med nationell lagstiftning som är i överensstämmelse med gemenskapsrätten. Detta direktiv påverkar inte heller medlemsstaternas lagstiftning om social trygghet. Vid behov kan medlemsstaterna ta upp arbetsförhållanden i sina tillståndsförfaranden i enlighet med principerna om öppenhet och proportionalitet.

(54)

Medlemsstaterna bör se till att det upprättas tillräckligt många insamlingsställen, som tar hänsyn till användarnas behov i landsbygdsområden och glest befolkade områden. Medlemsstaterna bör säkerställa ett tillräckligt antal insamlingsställen i dessa områden så att de samhällsomfattande tjänsterna kan garanteras.

(55)

För att bibehålla regleringsramen för postsektorn bör inget datum anges för när direktiv 97/67/EG upphör att gälla. De bestämmelser som inte ändras genom detta direktiv fortsätter att gälla. De tjänster som medlemsstaterna under en övergångsperiod fortfarande får låta omfattas av monopol under genomförandeperioden, är de som anges i direktiv 97/67/EG.

(56)

Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att genomföra en inre marknad för posttjänster i gemenskapen, säkerställa en gemensam nivå på samhällsomfattande tjänster för alla användare och fastställa harmoniserade principer för regleringen av posttjänster, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(57)

Direktiv 97/67/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(58)

Direktivet överensstämmer med andra gemenskapsinstrument på tjänsteområdet. Skulle en bestämmelse i detta direktiv strida mot en bestämmelse i ett annat gemenskapsinstrument, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (12), ska bestämmelsen i det här direktivet ha företräde och tillämpas fullt ut på postsektorn.

(59)

Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av fördragets regler om konkurrens och frihet att tillhandahålla tjänster. Om finansieringssystemen för de samhällsomfattande tjänsterna innebär att en medlemsstat beviljar stöd eller medel via statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i fördraget, påverkar direktivet inte medlemsstaternas skyldighet att följa fördragets bestämmelser om statligt stöd.

(60)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (13) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

1.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

I detta direktiv stadgas gemensamma regler om

2.

Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

3.

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

4.

Artikel 4 ska ersättas med följande:

”Artikel 4

1.   Varje medlemsstat ska säkerställa att tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster garanteras och ska meddela kommissionen vilka åtgärder som den har vidtagit för att fullgöra denna skyldighet. Den kommitté som avses enligt artikel 21 ska informeras om de åtgärder medlemsstaterna vidtar för att garantera tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster.

2.   Medlemsstaterna får utse ett eller flera företag för att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster så att hela det nationella territoriet täcks. Medlemsstaterna får utse olika företag att tillhandahålla olika delar av de samhällsomfattande tjänsterna och/eller täcka olika delar av det nationella territoriet. De ska därvid i överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen bestämma rättigheterna och skyldigheterna för dem och ska offentliggöra dessa skyldigheter och rättigheter. Särskilt ska medlemsstaterna vidta åtgärder för att se till att villkoren för utläggning av samhällsomfattande tjänster baseras på principerna om öppenhet, icke-diskriminering och proportionalitet och därigenom garantera kontinuitet i tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster genom att ta hänsyn till den viktiga roll de spelar för den sociala och territoriella sammanhållningen.

Medlemsstaterna ska meddela kommissionen vilka tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster de utser. Utseendet av en tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster ska regelbundet ses över och granskas med avseende på de villkor och principer som anges i denna artikel. Medlemsstaterna ska dock se till att tillhandahållaren utses för en period som är tillräcklig för att få avkastning på investeringarna.”

5.

Punkt 2 i artikel 5 ska ersättas med följande:

”2.   Bestämmelserna i punkt 1 ska inte hindra att medlemsstaterna vidtar åtgärder i enlighet med krav som har att göra med allmänintresset som det erkänns i fördraget, särskilt i artiklarna 30 och 46, och som bl.a. rör allmän moral, allmän säkerhet, inklusive brottsutredningar, och allmän ordning.”

6.

Artikel 6 ska ersättas med följande:

”Artikel 6

Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att se till att användarna och tillhandahållarna av posttjänster regelbundet ges tillräckligt utförlig och aktuell information av tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster om vad som särskilt kännetecknar de samhällsomfattande tjänster som erbjuds, särskilt vad gäller allmänna villkor för tillgång till dessa tjänster samt priser och nivån på kvalitetsnormerna. Denna information ska offentliggöras på lämpligt sätt.

Medlemsstaterna ska meddela kommissionen om hur den information som ska offentliggöras enligt första stycket kommer att göras tillgänglig.”

7.

Rubriken under kapitel 3 ska ersättas med följande:

”Finansiering av samhällsomfattande tjänster”.

8.

Artikel 7 ska ersättas med följande:

”Artikel 7

1.   Medlemsstaterna får inte bevilja eller behålla exklusiva eller särskilda rättigheter för införande och tillhandahållande av posttjänster. Medlemsstaterna får finansiera tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster på något av de sätt som anges i punkterna 2, 3 och 4 eller på annat sätt som är förenligt med fördraget.

2.   Medlemsstaterna får garantera tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster genom upphandling i enlighet med gällande bestämmelser och föreskrifter om offentlig upphandling, inbegripet, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (14), konkurrenspräglad dialog eller förhandlade förfaranden med eller utan offentliggörande av ett meddelande om upphandling.

3.   Om en medlemsstat konstaterar att skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster i enlighet med detta direktiv innebär en nettokostnad, som beräknats med beaktande av bilaga I, och utgör en orimlig ekonomisk belastning för tillhandahållaren eller tillhandahållarna, får den införa

4.   Om nettokostnaden fördelas i enlighet med punkt 3 b, får medlemsstaterna inrätta en kompensationsfond som får finansieras av tillhandahållare och/eller genom avgifter från användare och som för detta ändamål förvaltas av ett av förmånstagaren eller förmånstagarna oberoende organ. Medlemsstaterna får som villkor för att bevilja tillhandahållare tillstånd enligt artikel 9.2 kräva att de lämnar ett ekonomiskt bidrag till denna fond eller fullgör skyldigheter beträffande samhällsomfattande tjänster. De skyldigheter avseende samhällsomfattande tjänster som åligger tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster som anges i artikel 3 får finansieras på detta sätt.

5.   Medlemsstaterna ska se till att principerna om öppenhet, icke-diskriminering och proportionalitet följs när kompensationsfonden inrättas och när nivån på de ekonomiska bidragen enligt punkterna 3 och 4 bestäms. Beslut enligt punkterna 3 och 4 ska grundas på objektiva och verifierbara kriterier och ska offentliggöras.

9.

Rubriken under kapitel 4 ska ersättas med följande:

”Villkor för tillhandahållande av posttjänster och tillgång till postnätet”

10.

Artikel 9 ska ersättas med följande:

”Artikel 9

1.   För tjänster som ligger utanför de samhällsomfattande tjänsternas räckvidd får medlemsstaterna, i den utsträckning som är nödvändig för att garantera att de väsentliga kraven uppfylls, införa allmänna tillstånd.

2.   För tjänster som ligger inom de samhällsomfattande tjänsternas räckvidd får medlemsstaterna införa tillståndsförfaranden, inbegripet enskilda tillstånd, i den omfattning detta är nödvändigt för att garantera att de väsentliga kraven uppfylls och för att säkerställa tillhandahållandet av de samhällsomfattande tjänsterna.

Beviljandet av tillstånd får

De skyldigheter och krav som avses i första strecksatsen och i artikel 3 får endast åläggas dem som har utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

Utom för företag som utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster i enlighet med artikel 4 får tillstånd inte

3.   De förfaranden, skyldigheter och krav som avses i punkterna 1 och 2 ska vara öppna för insyn, tillgängliga, icke-diskriminerande, proportionella, exakta och otvetydiga, ska offentliggöras på förhand och grundas på objektiva kriterier. Medlemsstaterna ska säkerställa att sökanden underrättas om skälen till att ett tillstånd, helt eller delvis, vägras eller dras tillbaka och införa ett förfarande för överklagande.”

11.

Punkt 1 i artikel 10 ska ersättas med följande:

”1.   Europaparlamentet och rådet ska på förslag av kommissionen och på grundval av artikel 47.2 samt artiklarna 55 och 95 i fördraget besluta om nödvändiga åtgärder för att harmonisera de förfaranden som avses i artikel 9, vilka styr kommersiellt tillhandahållande av posttjänster till allmänheten.”

12.

Artikel 11 ska ersättas med följande:

”Artikel 11

Europaparlamentet och rådet ska på förslag av kommissionen och på grundval av artikel 47.2 samt artiklarna 55 och 95 i fördraget besluta om sådana harmoniseringsåtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att användarna och tillhandahållarna av posttjänster har tillgång till postnätet på villkor som är öppna för insyn och icke-diskriminerande.”

13.

Följande artikel ska läggas till:

”Artikel 11a

När så krävs för att skydda användarnas intressen och/eller för att främja effektiv konkurrens, samt med hänsyn till nationella förhållanden och nationell lagstiftning ska medlemsstaterna se till att villkor som är öppna för insyn och icke-diskriminerande gäller för tillgången till delar av postens infrastruktur eller tjänster som tillhandahålls inom ramen för den samhällsomfattande tjänsten, t.ex. postnummersystem, adressdatabaser, postboxar, brevlådor, uppgifter om adressförändringar, eftersändningsservice, returservice. Denna bestämmelse ska inte påverka medlemsstaternas rätt att besluta om åtgärder för att garantera tillgång till postnätet på villkor som är öppna för insyn, proportionerliga och icke-diskriminerande.”

14.

Artikel 12 ska ersättas med följande:

”Artikel 12

Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att se till att avgifterna för var och en av de tjänster som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna stämmer överens med följande principer:

15.

Artikel 14 ska ändras på följande sätt:

16.

Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

17.

Punkterna 1 och 2 i artikel 18 ska ersättas med följande:

”1.   I enlighet med artikel 16 föreskrivs kvalitetsnormer för gränsöverskridande tjänster inom gemenskapen i bilaga II.

2.   Om extraordinära situationer med avseende på infrastruktur eller geografiska förhållanden kräver det, får de nationella tillsynsmyndigheterna bevilja undantag från kvalitetsnormerna i bilaga II. Om de nationella tillsynsmyndigheterna på detta sätt beslutar om undantag ska de genast meddela kommissionen detta. Kommissionen ska till den kommitté som avses i artikel 21 för kännedom överlämna en årlig rapport om de meddelanden den har fått under de föregående tolv månaderna.”

18.

Artikel 19 ska ersättas med följande:

”Artikel 19

1.   Medlemsstaterna ska se till att alla tillhandahållare av posttjänster har förfaranden som är öppna för insyn, enkla och föga kostsamma för handläggning av postanvändarnas klagomål, i synnerhet när det gäller förlust, stöld eller skada eller när kvalitetsnormerna för tjänsterna inte följs (inklusive förfaranden för att fastställa ansvaret i de fall där mer än en operatör är inblandad), utan att det påverkar tillämpliga internationella och nationella bestämmelser om kompensationsordningar.

Medlemsstaterna ska besluta om åtgärder för att säkerställa att de förfaranden som anges i första stycket gör det möjligt att lösa tvister på ett rättvist sätt och inom rimlig tid och att, i befogade fall, tillämpa ett system för återbetalning och/eller ersättning.

Medlemsstaterna ska också uppmuntra utvecklingen av oberoende förfaranden utanför domstol för att avgöra tvister mellan tillhandahållare av posttjänster och användare.

2.   Utan att det påverkar andra möjligheter att överklaga eller få gottgörelse enligt nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning ska medlemsstaterna säkerställa att användarna, enskilt eller, om nationell lag tillåter detta, tillsammans med användar- och/eller konsumentorganisationer, får vända sig till den behöriga nationella myndigheten i de fall där användarnas klagomål mot företag som tillhandahåller samhällsomfattande posttjänster inte har lösts på en tillfredsställande sätt.

Medlemsstaterna ska i enlighet med artikel 16 se till att tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster, och i förekommande fall även företag som tillhandahåller tjänster inom tillämpningsområdet för samhällsomfattande tjänster, tillsammans med den årliga rapporten om kontroll av utförandet, offentliggör uppgifter om antalet klagomål och det sätt på vilket de har behandlats.”

19.

Artikel 21 ska ersättas med följande:

”Artikel 21

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.”

20.

Artikel 22 ska ersättas med följande:

”Artikel 22

1.   Varje medlemsstat ska utse en eller flera nationella tillsynsmyndigheter för postsektorn, vilka är juridiskt åtskilda och verksamhetsmässigt oberoende av postoperatörerna. Medlemsstater som behåller äganderätten till eller kontrollen över tillhandahållare av posttjänster ska säkerställa att en faktiskt organisatorisk åtskillnad görs mellan tillsynsverksamheten och sådan verksamhet som har samband med ägande eller kontroll.

Medlemsstaterna ska informera kommissionen om vilka nationella tillsynsmyndigheter de har utsett för att utföra de uppgifter som härrör från detta direktiv. De ska i lätt åtkomlig form offentliggöra de uppgifter som ska utföras av de nationella regleringsmyndigheterna, i synnerhet när sådana uppgifter ges till fler än ett organ. I förekommande fall ska medlemsstaterna i frågor av gemensamt intresse se till att dessa myndigheter och nationella myndigheter som är ansvariga för genomförandet av konkurrenslagstiftning och konsumentskyddslagstiftning samråder och samarbetar.

2.   De nationella tillsynsmyndigheterna ska ha som särskild uppgift att säkerställa att de skyldigheter som härrör från detta direktiv iakttas, särskilt genom att inrätta övervaknings- och tillsynsförfaranden för att garantera tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster. De kan även ha till uppgift att säkerställa överensstämmelse med konkurrensreglerna inom postsektorn.

De nationella tillsynsmyndigheterna ska arbeta i nära samråd och erbjuda ömsesidigt bistånd för att underlätta tilllämpningen av detta direktiv inom lämpliga befintliga organ.

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att det på nationell nivå finns fungerande system enligt vilka varje användare eller tillhandahållare av posttjänster som berörs av ett beslut av en nationell tillsynsmyndighet har rätt att överklaga beslutet till en instans som är oberoende av de berörda parterna. I väntan på utgången av ett sådant överklagande ska den nationella tillsynsmyndighetens beslut fortsätta att gälla, såvida inte överklagandeinstansen beslutar annorlunda.”

21.

Följande kapitel ska införas:

”KAPITEL 9a

Tillhandahållande av uppgifter

Artikel 22a

1.   Medlemsstaterna ska se till att tillhandahållare av posttjänster tillhandahåller alla uppgifter särskilt till de nationella tillsynsmyndigheterna för följande syften, inklusive ekonomiska uppgifter och uppgifter om tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster:

2.   Tillhandahållare av posttjänster ska på begäran lämna sådana uppgifter utan dröjsmål och, när det är nödvändigt, med beaktande av sekretessen, inom de tidsramar och på den detaljnivå som den nationella tillsynsmyndigheten anger. De uppgifter som den nationella tillsynsmyndigheten begär ska stå i proportion till fullgörandet av dess uppdrag. Den nationella tillsynsmyndigheten ska redovisa de skäl som motiverar dess begäran om uppgifter.

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna på begäran lämnar sådana användbara och relevanta uppgifter till kommissionen som krävs för att den ska kunna utföra sitt uppdrag enligt detta direktiv.

4.   Om uppgifterna av en nationell regleringsmyndighet betraktas som konfidentiell i enlighet med gemenskapslagstiftning och nationell lagstiftning om affärshemligheter, ska kommissionen och de berörda tillsynsmyndigheterna behålla denna sekretess.”

22.

Artikel 23 ska ersättas med följande:

”Artikel 23

Vart fjärde år, och första gången senast den 31 december 2013, ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om tillämpningen av detta direktiv, inklusive relevant information om utvecklingen inom sektorn, i synnerhet beträffande de ekonomiska, sociala och tekniska aspekterna samt sysselsättningsmönster, samt om tjänsternas kvalitet. Denna rapport ska, om det är lämpligt, åtföljas av förslag till Europaparlamentet och rådet.”

23.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 23a

Kommissionen ska bistå medlemsstaterna vid genomförandet av detta direktiv, bland annat med riktlinjer för hur nettokostnaderna för de samhällsomfattande tjänsterna ska beräknas.”

24.

Artiklarna 24, 25, 26 och 27 ska utgå.

25.

Följande text ska införas som bilaga I:

26.

Bilagan får beteckningen bilaga II.

—

Tjeckien.

—

Grekland.

—

Cypern.

—

Lettland.

—

Litauen.

—

Luxemburg.

—

Ungern.

—

Malta.

—

Polen.

—

Rumänien.

—

Slovakien.

27.2.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 52/21

(1)

Aviär influensa är en smittsam virussjukdom hos fjäderfä och andra fåglar, som orsakar dödlighet och störningar som snabbt kan nå epizootiska proportioner, vilket i sin tur kan utgöra ett allvarligt hot mot djur- och folkhälsan och starkt minska lönsamheten inom fjäderfäuppfödningen. Det finns risk för att sjukdomsagenset förs in till gemenskapen via internationell handel med levande fjäderfä och vissa andra fåglar och produkter av dessa.

(2)

Israel har underrättat kommissionen om ett utbrott av högpatogen aviär influensa orsakad av influensavirus A av subtyp H5N1 hos fjäderfä. Israel har vidtagit de nödvändiga åtgärderna och underrättat kommissionen om detta.

(3)

I kommissionens beslut 2006/696/EG av den 28 augusti 2006 om fastställande av en förteckning över de tredjeländer från vilka fjäderfä, kläckägg, dagsgamla kycklingar, kött av fjäderfä, ratiter och frilevande fjädervilt samt ägg, äggprodukter och specifikt patogenfria ägg får importeras till och transiteras genom gemenskapen samt gällande villkor för veterinärintyg och om ändring av besluten 93/342/EEG, 2000/585/EG och 2003/812/EG (3) fastställs villkoren för veterinärintyg för import till och transitering genom gemenskapen av dessa produkter. Med hänsyn till den information som Israel lämnat och omfattningen av den sjukdomsbekämpning som genomförts bör det antas åtgärder som kan tillämpas för delar av detta tredjeland beroende på den epidemiologiska situationen samt medges tillfälligt undantag från kraven i beslut 2006/696/EG.

(4)

Med tanke på det hot mot djurhälsan som risken för införande av aviär influensa till gemenskapen innebär, bör importen av levande fjäderfä, ratiter, fågelvilt i hägn och viltlevande fågelvilt samt kläckägg av dessa arter från de drabbade delarna av Israel stoppas tillfälligt.

(5)

Med hänsyn till risken för djurhälsan bör även importen till gemenskapen av färskt kött av fjäderfä, ratiter, fågelvilt i hägn och viltlevande fågelvilt och importen av malet kött, maskinurbenat kött, köttberedningar och köttprodukter som består av eller innehåller kött av dessa arter, liksom även av vissa andra produkter av fåglar från de berörda delarna av Israel stoppas.

(6)

Vissa produkter av fjäderfä, ratiter, fågelvilt i hägn och viltlevande fågelvilt som slaktats eller nedskjutits vid jakt före den 12 december 2007 bör med tanke på inkubationstiden för aviär influensa även i fortsättningen få importeras från hela Israel.

(7)

I kommissionens beslut 2007/777/EG av den 29 november 2007 om djur- och folkhälsovillkor och förlagor till hälsointyg för import från tredjeländer av vissa köttprodukter och behandlade magar, blåsor och tarmar avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av beslut 2005/432/EG (4) fastställs särskilda behandlingar för denna import i del 4 i bilaga II till det beslutet. Det är därför lämpligt att även i fortsättningen tillåta import av köttprodukter från fjäderfä, ratiter, fågelvilt i hägn och viltlevande fågelvilt med ursprung i Israel som har värmebehandlats så att en temperatur på minst 70 °C uppnåtts, vilket inaktiverar patogenen för aviär influensa.

(8)

Den tidsperiod under vilken åtgärderna i detta beslut ska tillämpas bör begränsas. Med hänsyn till den tid som krävs för att man definitivt ska kunna anse utbrottet vara under kontroll bör dessa åtgärder därför upphöra att gälla för fjäderfä som importeras efter den 2 april 2008 och för produkter som produceras efter den dagen.

(9)

För att kunna utfärda veterinärintyg för import av levande fjäderfä och fjäderfäprodukter till gemenskapen ska Israel dock enligt kommissionens beslut 93/342/EEG (5) och 94/438/EG (6) ha varit fritt från högpatogen aviär influensa i minst sex månader, om sanitetsslakt tillämpas och om det inte har genomförts någon nödvaccination.

(10)

När Israel har återfått sin tidigare status kan det återigen intyga att landet enligt besluten 93/342/EEG och 94/438/EG är fritt från högpatogen aviär influensa. Med hänsyn till att de åtgärder som Israel har vidtagit kan betraktas som likvärdiga med gemenskapens åtgärder, bör import från tredjelandets hela territorium tillåtas från och med den 3 april 2008 på villkor att vissa intygskrav uppfylls.

(11)

Från och med den 3 april 2008 till och med detta besluts sista tillämpningsdag bör det emellertid i intyget finnas uppgift om att varorna importeras i överensstämmelse med detta beslut.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

levande fjäderfä, ratiter, fågelvilt i hägn, viltlevande fågelvilt och kläckägg av dessa arter som härstammar från territoriet IL-2 enligt tabellen i artikel 1,

b)

följande produkter som producerades före den 2 april 2008 och som kommer från territoriet IL-2 enligt tabellen i artikel 2:

a)

I punkt II.1.1 spalt B i djurhälsointyget i det djur- och folkhälsointyg som ska upprättas enligt förlagan i bilaga III till beslut 2007/777/EG:

”Köttprodukter som behandlats i enlighet med kommissionens beslut 2008/161/EG.”

b)

I punkt I.28 spalt ”Typ av behandling” i det veterinärintyg för transitering och/eller lagring som ska upprättas enligt förlagan i bilaga IV till beslut 2007/777/EG:

”Köttprodukter som behandlats i enlighet med kommissionens beslut 2008/161/EG.”

27.2.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 52/25

(1)

I artiklarna 4.2 och 16.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (2) fastställs att genetiskt modifierade livsmedel och foder endast får släppas ut på gemenskapsmarknaden om de omfattas av ett godkännande som beviljats i enlighet med den förordningen. I artiklarna 4.3 och 16.3 i samma förordning anges att genetiskt modifierade livsmedel och foder får godkännas endast om det på ett godtagbart sätt har visats att de inte har negativa effekter på människors eller djurs hälsa eller för miljön, att de inte vilseleder konsumenten eller användaren och att de inte avviker så mycket från de livsmedel eller foder som de är avsedda att ersätta att en normal konsumtion av dem skulle vara näringsmässigt ofördelaktig för djur eller människor.

(2)

Genom artikel 53.1 i förordning (EG) nr 178/2002 ges möjlighet att inom gemenskapen vidta lämpliga nödåtgärder för livsmedel och foder som importerats från ett tredjeland i syfte att skydda människors hälsa, djurs hälsa eller miljön, om risken inte kan undanröjas i tillfredsställande grad genom åtgärder som vidtas av de berörda medlemsstaterna.

(3)

Med tanke på den risk som kan vara förbunden med produkter som inte har godkänts enligt förordning (EG) nr 1829/2003 föreskrivs i kommissionens beslut 2006/601/EG av den 5 september 2006 om nödåtgärder avseende den icke-godkända genetiskt modifierade organismen ”LL RICE 601” i risprodukter (3) att medlemsstaterna inte får tillåta att vissa risprodukter med ursprung i Förenta staterna släpps ut på marknaden om inte sändningen åtföljs av en analysrapport i original som utfärdats av ett ackrediterat laboratorium och som styrker att produkterna inte innehåller det genetiskt modifierade riset ”LL RICE 601” samt att de ska genomföra systematisk offentlig provtagning och analys av varje sändning av vissa angivna produkter med ursprung i Förenta staterna innan dessa släpps ut på marknaden.

(4)

Den 5 oktober 2007 publicerade Förenta staternas jordbruksministerium resultaten av sin undersökning om bl.a. förekomsten av ”LL RICE 601” i amerikanskt kommersiellt ris. Det har inte kunnat fastställas exakt hur kontamineringen har skett, men resultaten tyder på att källan till kontamineringen med ”LL RICE 601” var begränsad.

(5)

Branschorganisationen USA Rice Federation har antagit en plan i syfte att avlägsna ”LL RICE 601” från de amerikanska exportkanalerna. I denna plan ingår provning av utsädet före plantering samt dokument- och analyskontroll av 2007 års skörd vid leveransställena. Endast vissa delar av denna plan omfattas av lagstiftningskrav i några delstater. Det är därför nödvändigt att se till att alla sändningar av ris med ursprung i Förenta staterna som importeras till EU omfattas av denna plan.

(6)

Den 9 november 2007 skickade det amerikanska jordbruksministeriet ett förslag till protokoll till kommissionen som säkerställer att offentlig provtagning på de produkter som omfattas av beslut 2006/601/EG kommer att genomföras av Grain Inspection, Packers and Stockyards Administration (GIPSA) och analyseras med hjälp av metoden P35S:BAR enligt beslut 2006/601/EG i ett laboratorium som godkänts i det särskilda kvalifikationsprovningsprogram som anordnas av GIPSA. I enligt med protokollet ska sändningar av sådana produkter åtföljas av en analysrapport i original och ett officiellt dokument utfärdat av GIPSA där det anges att ”LL RICE 601” inte har påvisats.

(7)

Eftersom GIPSA enligt förslaget till protokoll officiellt deltar i förfarandet finns det tillräckliga garantier för kvaliteten på de kontroller som utförs. Det anses därför inte längre nödvändigt med obligatorisk offentlig provtagning av medlemsstaterna vid orten för införsel till gemenskapen.

(8)

Dessa åtgärder bör inom sex månader tas upp till omprövning och bedömning av om de fortfarande är nödvändiga utifrån de praktiska erfarenheterna med de aktuella testkraven.

(9)

Beslut 2006/601/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1.

Artikel 2 ska ersättas med följande:

”Artikel 2

Villkor för första utsläppandet på marknaden

1.   Medlemsstaterna ska tillåta att de produkter som avses i artikel 1 släpps ut på marknaden för första gången endast om sändningen av produkterna åtföljs av följande dokument:

2.   Om en sändning delas upp ska kopior av de dokument som avses i punkt 1 åtfölja varje del av den uppdelade sändningen till och med partihandelsledet. Dessa kopior ska utfärdas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat på vars territorium uppdelningen har ägt rum.”

2.

Artikel 3 ska ersättas med följande:

”Artikel 3

Andra kontrollåtgärder

1.   Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder, bl.a. stickprov och analyser i enlighet med bilaga I, med avseende på sådana produkter i artikel 1 som är avsedda att importeras eller som redan finns på marknaden, i syfte att kontrollera att de inte innehåller det genetiskt modifierade riset ’LL RICE 601’. De ska informera kommissionen om positiva (oacceptabla) resultat genom systemet för snabb varning för livsmedel och foder.

2.   Medlemsstaterna ska senast den 26 juli 2008 lämna in en rapport till kommissionen med samtliga analysresultat från de offentliga kontrollerna av sändningar av de produkter som avses i artikel 1.”

3.

Artikel 5.1 ska ersättas med följande:

”1.   Den livsmedelsföretagare som är ansvarig för sändningen eller dennes representant ska stå för samtliga kostnader i samband med utfärdande av åtföljande dokument enligt artikel 2.2.”

4.

Artikel 6 ska ersättas med följande:

”Artikel 6

Översyn av åtgärderna

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut ska ses över senast den 26 augusti 2008.”

5.

I bilagans rubrik ska ordet ”bilaga” ersättas med ”bilaga I”.

6.

Texten i bilagan till det här beslutet ska läggas till som bilaga II.

27.2.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 52/28

27.2.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 52/28