27.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/1

(1)

I EU-medborgarnas ögon betraktas katter och hundar som husdjur och därför är det inte acceptabelt att använda päls av dessa djur eller varor som innehåller sådan päls. Det finns belägg för att det i gemenskapen förekommer omärkt päls av katt och hund och varor som innehåller sådan päls. Konsumenterna har därför börjat oroa sig för att de kan komma att köpa päls av katt och hund och varor som innehåller sådan päls. Den 18 december 2003 (3) antog Europaparlamentet en förklaring där parlamentets betänkligheter mot handel med sådan päls och sådana varor uttrycktes och där det krävdes att handeln skulle upphöra så att förtroendet hos konsumenter och återförsäljare inom EU skulle kunna återupprättas. Behovet av att så snart som möjligt anta regler om handel med päls av katt och hund och varor som innehåller sådan päls framhölls också under rådets möten (jordbruk och fiske) den 17 november 2003 och den 30 maj 2005.

(2)

Det bör klargöras att endast päls från arter av tamkatt och tamhund bör omfattas av denna förordning. Eftersom det emellertid är omöjligt att vetenskapligt skilja mellan päls av tamkatt och päls av andra underarter av katt än tamkatt, bör definitionen av katt som ”felis silvestris”, vilken även omfattar andra underarter av katt än tamkatt, fastställas i denna förordning.

(3)

För att bemöta den oro som uttryckts av konsumenterna har flera medlemsstater antagit lagstiftning för att förhindra produktion och saluföring av päls av katt och hund.

(4)

Det finns olikheter i de bestämmelser i medlemsstaterna om handel, import, produktion och märkning av päls och pälsvaror som syftar till att förhindra att päls av katt och hund släpps ut på marknaden eller på annat sätt utnyttjas i kommersiellt syfte. Några medlemsstater har antagit ett totalförbud mot produktion av päls av katt och hund genom att förbjuda uppfödning och slakt av dessa djur för pälstillverkningsändamål, medan andra har antagit restriktioner för produktion och import av päls och varor som innehåller sådan päls. I några medlemsstater har man infört märkningskrav. Medborgarnas ökande medvetenhet i denna fråga kommer sannolikt att föranleda fler medlemsstater att anta ytterligare restriktiva åtgärder på nationell nivå.

(5)

Detta har fått till följd att vissa pälshandlare inom EU har infört en frivillig uppförandekod som innebär att de avstår från handel med päls av katt och hund och varor som innehåller sådan päls. Denna kod har emellertid visat sig otillräcklig för att förhindra import och försäljning av päls av katt och hund, särskilt när pälshandlare handlar med päls där det inte framgår och där det är svårt att avgöra vilken djurart pälsen härrör från, eller köper in varor som innehåller sådan päls, och utsätts för en risk för att inte lagligen kunna handla med dessa varor i en eller flera medlemsstater eller för att handel i en eller flera medlemsstater är föremål för särskilda krav som syftar till att förhindra användning av päls av katt och hund.

(6)

Olikheterna i de nationella bestämmelserna om päls av katt och hund utgör handelshinder för päls rent generellt. Dessa bestämmelser är ett hinder för en välfungerande inre marknad, eftersom förekomsten av olika rättsliga krav verkar hämmande på pälsproduktionen i allmänhet och gör det svårare för päls som lagligen importerats till eller producerats i gemenskapen att cirkulera fritt i gemenskapen. De varierande rättsliga kraven i de olika medlemsstaterna ger upphov till extra bördor och kostnader för pälshandlare.

(7)

Dessutom blir allmänheten förvirrad av att de rättsliga kraven varierar i medlemsstaterna, vilket i sig skapar handelshinder.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning bör därför harmonisera bestämmelserna i medlemsstaterna när det gäller förbud mot försäljning, saluföring och distribution av päls av katt och hund och varor som innehåller sådan päls, och därigenom förhindra störningar av den inre marknaden för alla liknande varor.

(9)

För att den nuvarande fragmenteringen av den inre marknaden ska kunna undanröjas behövs det harmonisering, varvid det mest effektiva och proportionella sättet att bemöta handelshinder till följd av olika nationella krav skulle vara ett förbud mot att släppa ut på marknaden samt att importera till eller exportera från gemenskapen päls av katt och hund och varor som innehåller sådan päls.

(10)

Ett märkningskrav skulle inte vara en lämplig metod för att uppnå det resultatet, eftersom det på ett orimligt sätt skulle bli betungande för konfektionsindustrin, bland annat handlare som specialiserat sig på syntetpäls, och det skulle också bli orimligt kostsamt i de fall då päls endast utgör en liten del av varan.

(11)

Det finns i gemenskapen ingen tradition att föda upp katter och hundar för pälstillverkningsändamål, även om viss tillverkning av pälsar av katt och hund har kunnat noteras. Det förefaller i själva verket vara så att den allra största delen av de pälsvaror i gemenskapen som tillverkats av päls av katt och hund har sitt ursprung i tredjeländer. För att bli mer verkningsfullt bör förbudet mot handel i gemenskapen därför åtföljas av ett förbud mot import av dessa varor till gemenskapen. Ett sådant importförbud skulle också bemöta den oro som konsumenter har uttryckt mot att päls av katt och hund kan komma att föras in i gemenskapen, särskilt då det finns tecken på att sådana djur föds upp och slaktas på ett inhumant sätt.

(12)

Ett exportförbud bör även säkerställa att päls av katt och hund och varor som innehåller sådan päls inte tillverkas i gemenskapen för exportändamål.

(13)

Det är dock lämpligt att möjliggöra vissa undantag från det allmänna förbudet mot att släppa ut på marknaden samt att importera till eller exportera från gemenskapen päls av katt och hund och varor som innehåller sådan päls. Det gäller till exempel när päls av katt och hund importeras och släpps ut på marknaden i utbildningssyfte eller för uppstoppning.

(14)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 (4) innehåller folk- och djurhälsobestämmelser för utsläppande på marknaden samt import eller export av animaliska biprodukter, däribland päls av katt och hund. Det är därför lämpligt att förtydliga den här förordningens tillämpningsområde, som bör vara den enda rättsakt som är tillämplig på utsläppande på marknaden samt import till eller export från gemenskapen av päls av katt och hund i alla produktionsled, inklusive oberedda pälsskinn. Denna förordning bör emellertid inte inverka på skyldigheterna enligt förordning (EG) nr 1774/2002 när det gäller bortskaffande av päls av katt och hund av folkhälsoskäl.

(15)

Åtgärderna för att förbjuda utnyttjande av katter och hundar för pälsproduktion bör genomföras på ett enhetligt sätt i hela gemenskapen. Den teknik som för närvarande används för att identifiera päls av katt och hund, såsom DNA-test, mikroskopi och MALDI-TOF-masspektometri varierar dock från medlemsstat till medlemsstat. Information om sådan teknik bör göras tillgänglig för kommissionen för att de organ som har till uppgift att övervaka efterlevnaden ska kunna hållas uppdaterade om innovationer på detta område och för att möjligheterna att föreskriva en enhetlig teknik ska kunna bedömas.

(16)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (5).

(17)

Kommissionen bör särskilt ges behörighet att fastställa analysmetoder för att avgöra vilken djurart pälsen härrör från och att undantagsvis vidta åtgärder som avviker från förbuden i denna förordning. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, inbegripet genom att komplettera den med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(18)

Medlemsstaterna bör fastställa bestämmelser om sanktioner vid överträdelse av denna förordning och se till att de tillämpas. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande. Särskilt medlemsstater som beslagtar varupartier med päls av katt och hund i enlighet med tillämpningen av denna förordning bör anta lagar som gör det möjligt att konfiskera och förstöra dessa varupartier eller tillfälligt upphäva eller återkalla de import- eller exportlicenser som utfärdats till de berörda handlarna. Medlemsstaterna bör uppmuntras att tillämpa straffrättsliga sanktioner om denna möjlighet finns enligt deras nationella lagstiftning.

(19)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att undanröja hinder för den inre marknadens funktion genom att på gemenskapsnivå harmonisera nationella förbud mot handel med päls av hund och katt och varor som innehåller sådan päls, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

1.

katt: ett djur av arten felis silvestris.

2.

hund: ett djur av underarten canis lupus familiaris.

3.

utsläppande på marknaden: innehav av päls av katt och/eller hund eller en vara som innehåller sådan päls för försäljning, inbegripet utbjudande till försäljning, försäljning och distribution.

4.

import: övergång till fri omsättning enligt artikel 79 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (6), med undantag för import av icke-kommersiell natur enligt artikel 45.2 b i rådets förordning (EEG) nr 918/83 av den 28 mars 1983 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (7).

5.

export: ett exportförfarande som gör det möjligt för gemenskapsvaror att lämna gemenskapens tullområde enligt artikel 161 i förordning (EEG) nr 2913/92.

27.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/5

(1)

I artikel 12 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2004/2003 (2) föreskrivs att Europaparlamentet ska offentliggöra en rapport om tillämpningen av den förordningen, inbegripet – när så är lämpligt – möjliga ändringar av finansieringssystemen.

(2)

I sin resolution av den 23 mars 2006 om europeiska politiska partier (3) ansåg Europaparlamentet att förordning (EG) nr 2004/2003, mot bakgrund av den erfarenhet som vunnits sedan den trädde i kraft 2004, bör förbättras på ett antal punkter, samtliga med det övergripande syftet att förbättra finansieringssituationen för dessa politiska partier och de stiftelser som är knutna till dem.

(3)

Bestämmelser för att ge ekonomiskt stöd till politiska stiftelser på europeisk nivå bör fastställas, eftersom politiska stiftelser på europeisk nivå som har anknytning till politiska partier på europeisk nivå genom sin verksamhet kan stödja och underbygga målen för politiska partier på europeisk nivå, särskilt när det handlar om att bidra till debatten om politiska frågor på europeisk nivå och europeisk integration, samt genom att fungera som katalysatorer för nya idéer, analyser och politiska alternativ. Detta ekonomiska stöd bör ges från det avsnitt som har titeln ”Parlamentet” i Europeiska unionens allmänna budget, på samma sätt som är fallet för politiska partier på europeisk nivå.

(4)

Det är viktigt att garantera ett så brett deltagande som möjligt bland medborgarna i Europeiska unionens demokratiska liv. I detta sammanhang kan politiska ungdomsorganisationer spela en särskild roll för att främja intresse för och konkret kunskap om Europeiska unionens politiska system bland unga och på så sätt aktivt främja ungdomars deltagande i demokratisk verksamhet på europeisk nivå.

(5)

För att förbättra förutsättningarna för finansiering av politiska partier på europeisk nivå, samtidigt som man uppmuntrar dem att säkerställa en tillräcklig långsiktig finansiell planering, bör minimikravet för samfinansiering anpassas. Samma nivå på samfinansiering bör krävas för politiska stiftelser på europeisk nivå.

(6)

I syfte att ytterligare stärka och främja den europeiska karaktären hos valen till Europaparlamentet, bör det fastställas att anslag som har mottagits från Europeiska unionens allmänna budget också kan användas för att finansiera kampanjer för politiska partier på europeisk nivå i samband med val till Europaparlamentet, förutsatt att detta inte innebär direkt eller indirekt finansiering av nationella politiska partier eller kandidater. Politiska partier på europeisk nivå agerar i samband med val till Europaparlamentet särskilt för att understryka den europeiska karaktären hos dessa val. I enlighet med artikel 8 i akten om allmänna direkta val av ledamöter i Europaparlamentet, rådets beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom (4), ska finansiering och begränsning av utgifterna i samband med valet till Europaparlamentet regleras i varje medlemsstat genom nationella föreskrifter. Nationell rätt gäller också för utgifter i samband med nationella val och folkomröstningar.

1.

I artikel 2 ska följande punkter läggas till:

2.

I artikel 3 ska det första stycket betecknas punkt 1 och följande punkter ska läggas till:

”2.   En politisk stiftelse på europeisk nivå ska uppfylla följande villkor:

3.   Inom ramen för förordningen är det varje politiskt parti och stiftelse på europeisk nivå som ska fastställa de särskilda formerna för förhållandet dem emellan i enlighet med nationell lagstiftning, inbegripet en lämplig grad av åtskillnad av den dagliga förvaltningen samt ledningsstrukturen för den politiska stiftelsen på europeisk nivå å ena sidan och för det politiska parti på europeisk nivå som stiftelsen är knuten till å den andra.”

3.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

4.

I artikel 5 ska följande punkter läggas till:

”4.   Punkt 2 ska tillämpas på motsvarande sätt på politiska stiftelser på europeisk nivå.

5.   Om det politiska parti på europeisk nivå till vilket en politisk stiftelse på europeisk nivå är knuten inte längre kan betraktas som sådant, ska den berörda politiska stiftelsen på europeisk nivå uteslutas från finansiering i enlighet med denna förordning.

6.   Om Europaparlamentet konstaterar att något av villkoren i artikel 3.2 c inte längre är uppfyllt, ska den berörda politiska stiftelsen på europeisk nivå uteslutas från finansiering i enlighet med denna förordning.”

5.

Artiklarna 6, 7 och 8 ska ersättas med följande:

”Artikel 6

Skyldigheter i samband med finansieringen

1.   Ett politiskt parti på europeisk nivå samt en politisk stiftelse på europeisk nivå ska

2.   Ett politiskt parti på europeisk nivå samt en politisk stiftelse på europeisk nivå får inte ta emot

3.   Bidrag till politiska partier på europeisk nivå från nationella politiska partier som är medlemmar i ett politiskt parti på europeisk nivå eller från en fysisk person som är medlem i ett politiskt parti på europeisk nivå ska vara tillåtna. Bidrag till ett politiskt parti på europeisk nivå från nationella politiska partier eller från fysiska personer får inte överstiga 40 % av den årliga budgeten för det politiska partiet på europeisk nivå.

4.   Bidrag till en politisk stiftelse på europeisk nivå från nationella stiftelser som är medlemmar i en politisk stiftelse på europeisk nivå, samt från politiska partier på europeisk nivå ska vara tillåtna. Dessa bidrag får inte överstiga 40 % av den årliga budgeten för den politiska stiftelsen på europeisk nivå och får inte komma från medel som tagits emot av ett politiskt parti på europeisk nivå från Europeiska unionens allmänna budget i enlighet med denna förordning.

Bevisbördan ska ligga hos det berörda politiska partiet på europeisk nivå.

Artikel 7

Finansieringsförbud

1.   Finansiering av politiska partier på europeisk nivå ur Europeiska unionens allmänna budget eller från någon annan källa får inte utnyttjas för att direkt eller indirekt finansiera andra politiska partier, i synnerhet inte nationella partier eller kandidater. Dessa nationella politiska partier och kandidater fortsätter att omfattas av sina nationella bestämmelser.

2.   Finansieringen av politiska stiftelser på europeisk nivå från Europeiska unionens allmänna budget eller från varje annan källa får inte utnyttjas för att direkt eller indirekt finansiera politiska partier eller kandidater, vare sig på europeisk eller nationell nivå, eller stiftelser på nationell nivå.

Artikel 8

Utgifternas art

Utan att det påverkar finansieringen av politiska stiftelser, får anslag som har tilldelats från Europeiska unionens allmänna budget i enlighet med denna förordning, endast användas för att täcka utgifter som direkt avser de mål som uppställs i det politiska program som avses i artikel 4.2 b.

Till dessa utgifter ska höra administrativa utgifter och utgifter för tekniskt stöd, möten, forskning, gränsöverskridande arrangemang, undersökningar, information och publikationer.

Till utgifterna för politiska partier på europeisk nivå kan också höra finansieringen av kampanjer som förs av politiska partier på europeisk nivå i samband med val till Europaparlamentet, i vilka de deltar i enlighet med artikel 3.1 d. I enlighet med artikel 7 får dessa anslag inte användas för att direkt eller indirekt finansiera nationella politiska partier eller kandidater.

Sådana utgifter får inte användas för att finansiera folkomröstningar.

I enlighet med artikel 8 i akten om allmänna direkta val av ledamöter i Europaparlamentet ska finansiering och begränsning av utgifterna för alla partier och kandidater i samband med val till Europaparlamentet dock regleras i varje medlemsstat genom nationella föreskrifter.”

6.

I artikel 9 ska punkterna 1, 2 och 3 ersättas med följande:

”1.   Anslagen för finansiering av politiska partier på europeisk nivå och politiska stiftelser på europeisk nivå ska fastställas i enlighet med det årliga budgetförfarandet och ska genomföras i enlighet med budgetförordningen och genomförandebestämmelserna för denna.

Genomförandeförfarandena för förordningen ska fastställas av utanordnaren.

2.   Värderingen av lös och fast egendom och avskrivningen av denna ska ske i enlighet med de bestämmelser som gäller för EU:s institutioner, i enlighet med artikel 133 i budgetförordningen.

3.   Kontroll av den finansiering som beviljas enligt denna förordning ska ske i enlighet med budgetförordningen och genomförandebestämmelserna för denna.

Kontrollen ska även genomföras på grundval av ett årligt godkännande av en extern och oberoende revision. Detta godkännande ska överlämnas till Europaparlamentet inom sex månader efter det aktuella budgetårets slut.”

7.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 9a

Öppenhet

Europaparlamentet ska, i en för detta ändamål avsedd avdelning på sin hemsida, tillsammans offentliggöra följande handlingar:

8.

Artikel 10.2 ska ersättas med följande:

”2.   Finansieringen ur Europeiska unionens allmänna budget får inte överstiga 85 % av de kostnader för ett politiskt parti eller en politisk stiftelse på europeisk nivå som berättigar till stöd. Bevisbördan ska ligga hos det berörda politiska partiet på europeisk nivå.”

9.

Artikel 12 ska ersättas med följande:

”Artikel 12

Utvärdering

Europaparlamentet ska senast den 15 februari 2011 offentliggöra en rapport om tillämpningen av denna förordning och om de finansierade verksamheterna. Rapporten ska, i förekommande fall, ange eventuella ändringar av finansieringssystemet.”

27.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/9

(1)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2004/2003 av den 4 november 2003 om regler för och finansiering av politiska partier på europeisk nivå (1) fastställs bland annat regler för finansiering av politiska partier på europeisk nivå ur Europeiska unionens allmänna budget.

(2)

I artikel 12 i förordning (EG) 2004/2003 föreskrivs att Europaparlamentet ska offentliggöra en rapport om tillämpningen av denna förordning, inbegripet – när så är lämpligt – eventuella ändringar av finansieringssystemet.

(3)

Europaparlamentet ansåg i sin resolution av den 23 mars 2006 om europeiska politiska partier (2) att förordning (EG) nr 2004/2003, mot bakgrund av erfarenheter som vunnits sedan den trädde i kraft 2004, bör förbättras på ett antal punkter.

(4)

De regler som styr finansieringen av politiska partier på europeisk nivå bör anpassas så att de tar bättre hänsyn till de särskilda villkor enligt vilka de politiska partierna arbetar. Till dessa villkor hör förändrade politiska utmaningar och dagordningar som innebär budgetkonsekvenser som de politiska partierna inte kan förutse vid upprättandet av sina årliga arbetsprogram och budgetar. I detta syfte bör begränsade möjligheter införas till överföring av finansiering från ett år till det första kvartalet följande år.

(5)

För att stärka partiernas möjligheter till långsiktig finansiell planering och ta hänsyn till finansieringsbehoven som varierar från ett år till ett annat samt för att stärka incitamenten för partierna att inte vara beroende av offentliga medel enbart, bör politiska partier på europeisk nivå tillåtas att etablera begränsade finansiella reserver som baseras på egna medel från andra källor än Europeiska unionens allmänna budget. Ovannämnda avvikelser från regeln att bidrag inte får leda till vinst bör vara ett undantag och bör inte utgöra något prejudikat.

(6)

Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (3) bör ändras i enlighet härmed.