18.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 332/1

(1)

I rådets förordning (EEG) nr 954/79 (3) fastställs medlemsstaternas skyldigheter när de ratificerar Förenta nationernas konvention om en uppförandekod för linjekonferenser, eller när de ansluter sig till denna.

(2)

Konventionen om en uppförandekod för linjekonferenser utgör en internationell rättslig ram för linjekonferenser, särskilt i form av dess bestämmelser om tillgång till andelar av trader för redare som är etablerade på konventionsparternas territorium och som trafikerar varandras utrikestrader.

(3)

Genom rådets förordning (EG) nr 1419/2006 av den 25 september 2006 (4) upphävdes rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 december 1986 om detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget på sjöfarten (5), som bland annat medförde ett undantag från förbudet i artikel 81.1 i fördraget i fråga om linjekonferenser.

(4)

Vid slutet av den övergångsperiod som avses i artikel 1 andra stycket i förordning (EG) nr 1419/2006 kommer förbudet i artikel 81.1 i fördraget att gälla för reguljära sjöfartstjänster, och därigenom kommer linjekonferenser inte längre att ha rätt att delta i trader till eller från medlemsstaternas hamnar.

(5)

Medlemsstaterna kommer därför inte att kunna uppfylla sina skyldigheter enligt konventionen om en uppförandekod för linjekonferenser. Medlemsstaterna kommer från och med denna tidpunkt inte längre att kunna ratificera, godta eller ansluta sig till konventionen. Förordning (EEG) nr 954/79 kommer därför inte längre att kunna tillämpas och bör upphävas med verkan från och med slutet av den övergångsperiod som avses i förordning (EG) nr 1419/2006, dvs. den 18 oktober 2008.

18.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 332/3

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

18.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 332/5

(1)

Genom förordning (EG) nr 312/2003 genomförs för gemenskapens del tullbestämmelserna i avtalet om upprättande av en associering mellan gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Chile, å andra sidan (2).

(2)

Genom beslut 2005/106/EG (3) godkände rådet ett protokoll till associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Chile, å andra sidan, för att ta hänsyn till Cyperns, Estlands, Lettlands, Litauens, Maltas, Polens, Slovakiens, Sloveniens, Tjeckiens och Ungerns anslutning till Europeiska unionen (4) (nedan kallat protokollet). Protokollet innehåller nya tullmedgivanden från gemenskapen, varav några begränsas genom tullkvoter.

(3)

De nya tullmedgivandena infördes genom kommissionens förordning (EG) nr 305/2005 av den 19 oktober 2004 om ändring av rådets förordning (EG) nr 312/2003 vad beträffar tullkvoter för vissa produkter med ursprung i Chile.

(4)

Enligt protokollet bör de nya tullkvoterna, från och med den 1 januari 2005, varje år utökas med fem procent av den ursprungliga kvantiteten. För att öka tydligheten är det nödvändigt att fastställa den totala omfattningen av tillgängliga tullkvoter för 2005 för de produkter som berörs, inbegripet ökningen för det året.

(5)

Förordning (EG) nr 312/2003 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

Eftersom tullkvoterna i denna förordning måste börja gälla från och med den 1 januari 2005, bör denna förordning tillämpas från och med samma datum och träda i kraft omedelbart.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

1.

I artikel 3 ska följande punkt läggas till som punkt 3:

”3.   De årliga tullkvoterna för löpnummer 09.1941 i bilagan ska varje år från och med den 1 januari 2005 utökas med fem procent av den ursprungliga kvantiteten.”

2.

Bilagan ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

18.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 332/7

(1)

De uppgifter som importörer och producenter ska lämna bör innehålla uppskattningar av de mängder fluorerade växthusgaser som förväntas användas i de viktigaste applikationerna, inklusive de mängder som förväntas användas som råmaterial. Detta för att komplettera den information som lämnas till kommissionen och medlemsstaterna i syfte att samla in utsläppsdata för de berörda sektorerna.

(2)

Producenter köper och säljer fluorerade växthusgaser från och till andra producenter i kommersiellt syfte och i dessa fall kan endast den producent som köper ämnen rapportera hur stora mängder som förväntas användas i de viktigaste applikationerna.

(3)

Berörda parter har rådfrågats om rapporteringsformatet, och deras erfarenheter från rapporteringen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 av den 29 juni 2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet (2) har beaktats.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats enligt artikel 18.1 i förordning (EG) nr 2037/2000.

18.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 332/25

(1)

I enlighet med artikel 7.3 i förordning (EG) nr 842/2006 har man beaktat önskvärdheten av att i märkningen av de produkter och den utrustning som avses i artikel 7.2 i den förordningen inkludera ytterligare miljöinformation.

(2)

I märkningskraven beaktas de märkningssystem som för närvarande används i gemenskapen för produkter och utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser, även sådana märkningssystem som inrättats genom industristandarder för sådana produkter och sådan utrustning.

(3)

Av tydlighetsskäl är det lämpligt att fastställa den exakta ordalydelsen av den information som ska anges på märkningen. Medlemsstaterna bör själva kunna bestämma om de vill använda det nationella språket på märkningen.

(4)

Ytterligare information om huruvida kyl- och luftkonditioneringsprodukter och kyl- och luftkonditioneringsutrustning samt värmepumpar som omfattas av denna förordning har isolerats med hjälp av skum som tillverkats med fluorerade växthusgaser bör anges i märkningen för att främja en eventuell återvinning av sådant skum.

(5)

I de fall fluorerade växthusgaser tillförs den berörda produkten eller utrustningen utanför tillverkningsplatsen bör märkningen ange den sammanlagda mängd fluorerade växthusgaser som produkten eller utrustningen innehåller.

(6)

Märkningen bör utformas så att den är lättläslig och sitter kvar på produkten eller utrustningen under hela den period som produkten eller utrustningen innehåller fluorerade växthusgaser.

(7)

Märkningen bör vara så placerad att den är fullt synlig för installations- och servicetekniker.

(8)

När det gäller luftkonditioneringsprodukter och -utrustning samt värmepumpar bör märkningen placeras på så sätt att produktens eller utrustningens tekniska profil beaktas.

(9)

Möjligheten att inbegripa ytterligare miljöinformation i märkningen kräver att tillverkarna gör de nödvändiga ändringarna av märkningen, och därför bör en lämplig tidsfrist fastställas innan förordningen börjar gälla.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättas enligt artikel 18.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 (2).

a)

Texten ”Innehåller sådana fluorerade växthusgaser som omfattas av Kyotoprotokollet”.

b)

De förkortade kemiska namnen för de fluorerade växthusgaser som ingår i eller är tänkta att ingå i utrustningen med användning av godkänd branschnomenklatur för utrustningen eller ämnet.

c)

Mängden fluorerade växthusgaser, uttryckt i kilogram.

d)

Texten ”hermetiskt sluten” i tillämpliga fall.

18.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 332/27

(1)

Genom rådets direktiv 89/552/EEG (4) samordnas vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television. Ny teknik för överföring av audiovisuella medietjänster påkallar emellertid en anpassning av den rättsliga ramen för att ta hänsyn till att affärsverksamheten påverkas av strukturella förändringar, informations- och kommunikationsteknikens spridning och den tekniska utvecklingen, i synnerhet när det gäller finansieringen av kommersiell sändningsverksamhet, och för att garantera optimala konkurrensvillkor och rättssäkerhet för informationsteknik, mediebransch och medietjänster i Europa, liksom respekt för kulturell och språklig mångfald.

(2)

Medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television samordnas redan i dag genom direktiv 89/552/EEG, medan reglerna för annan verksamhet, som audiovisuella medietjänster på begäran, skiljer sig åt och i en del fall kan hindra den fria rörligheten för dessa tjänster inom Europeiska gemenskapen och snedvrida konkurrensen på den inre marknaden.

(3)

De audiovisuella medietjänsterna är i lika hög grad kulturella som ekonomiska tjänster. Deras ökande betydelse för samhälle och demokrati – särskilt som garanter för informationsfrihet, åsiktsmångfald och mediepluralism – utbildning och kultur motiverar särskilda regler för dessa tjänster.

(4)

Enligt artikel 151.4 i fördraget ska gemenskapen beakta de kulturella aspekterna då den handlar enligt andra bestämmelser i fördraget, särskilt för att respektera och främja sin kulturella mångfald.

(5)

I sina resolutioner av den 1 december 2005 (5) och den 4 april 2006 (6) om Doharundan och WTO:s ministerkonferenser kräver Europaparlamentet att de viktigaste offentliga tjänsterna, såsom audiovisuella tjänster, bör undantas från liberaliseringen inom ramen för förhandlingsrundan om Gats. I sin resolution av den 27 april 2006 (7) stödde Europaparlamentet Unescos konvention om främjande av och skydd för mångfalden av kulturella uttryck, vilken särskilt anger att ”kulturella aktiviteter, varor och tjänster är av både ekonomisk och kulturell art eftersom de är bärare av identiteter, värderingar och betydelser och därför inte bör behandlas som om de enbart hade ett handelsvärde”. Genom rådets beslut 2006/515/EG av den 18 maj 2006 om ingående av konventionen om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar (8) godkänns Unescokonventionen på gemenskapens vägnar. Konventionen trädde i kraft den 18 mars 2007. Detta direktiv respekterar principerna i den konventionen.

(6)

Traditionella audiovisuella medietjänster – såsom television – och nya audiovisuella medietjänster kan skapa många arbetstillfällen i gemenskapen, särskilt i små och medelstora företag, och främja ekonomisk tillväxt och investeringar. Med tanke på betydelsen av lika konkurrensvillkor och en verklig europeisk marknad för audiovisuella medietjänster bör de grundläggande principerna för den inre marknaden, som fri konkurrens och likabehandling, efterlevas i syfte att säkra öppenhet och förutsebarhet på marknaderna för audiovisuella medietjänster och skapa låga hinder för tillträde.

(7)

Det råder rättsosäkerhet liksom olika konkurrensvillkor för europeiska företag som tillhandahåller audiovisuella medietjänster när det gäller de rättsliga bestämmelserna för nya audiovisuella medietjänster på begäran. Det är därför nödvändigt att se till att alla audiovisuella medietjänster, både tv-sändningar (dvs. linjära audiovisuella medietjänster) och audiovisuella medietjänster på begäran (dvs. icke-linjära audiovisuella medietjänster), omfattas av åtminstone en grunduppsättning samordnade regler, för att förhindra snedvridning av konkurrensen, öka rättssäkerheten, bidra till att fullborda den inre marknaden och underlätta framväxten av ett gemensamt informationsområde. De grundläggande principerna i direktiv 89/552/EEG, nämligen ursprungslandsprincipen och gemensamma minimiregler, har fått genomslag och bör därför bibehållas.

(8)

Den 15 december 2003 antog kommissionen ett meddelande om framtiden för den europeiska lagstiftningen på det audiovisuella området, i vilket det betonas att regleringspolitiken inom den sektorn måste värna vissa allmänna intressen, som kulturell mångfald, rätt till information, mediepluralism, skydd av minderåriga och konsumentskydd samt att förstärka allmänhetens medvetenhet och mediekunskap, nu och i framtiden.

(9)

I resolutionen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet av den 25 januari 1999 om radio och tv i allmänhetens tjänst (9) bekräftas att de programföretag som verkar i allmänhetens tjänst även fortsättningsvis måste dra nytta av den tekniska utvecklingen för att genomföra sitt uppdrag. Kännetecknande för den europeiska audiovisuella mediemarknaden är att privata och offentliga leverantörer av audiovisuella medietjänster verkar sida vid sida.

(10)

Kommissionen har antagit initiativet ”i2010 – Det europeiska informationssamhället för tillväxt och sysselsättning” som syftar till att främja tillväxt och sysselsättning inom it- och mediebranschen. Detta är en övergripande strategi som ska uppmuntra produktion med europeiskt innehåll, den digitala ekonomins utveckling och användningen av informations- och kommunikationsteknik, mot bakgrund av konvergensen mellan informationssamhällets tjänster och medietjänster, nät och utrustning, genom att modernisera och utnyttja alla verktyg som EU förfogar över: lagstiftning, forskning och partnerskap med branschen. Kommissionen har förbundit sig att skapa en enhetlig ram för den inre marknaden för it-tjänster och medietjänster, genom att modernisera den rättsliga ramen för audiovisuella tjänster; detta arbete inleddes med kommissionens förslag från 2005 om att modernisera direktivet om television utan gränser och omarbeta det till direktivet om audiovisuella medietjänster. Målsättningen med i2010 kommer i princip att uppnås genom att branschen får utvecklas med endast den reglering som är nödvändig, och genom att små, nystartade företag som kommer att skapa välstånd och sysselsättning i framtiden ges möjlighet att utvecklas samt förnya och skapa nya arbetstillfällen på en öppen marknad.

(11)

Den 4 september 2003 (10), den 22 april 2004 (11) och den 6 september 2005 (12) antog Europaparlamentet resolutioner i vilket det förespråkas att direktiv 89/552/EEG ska spegla de strukturella förändringarna och den tekniska utvecklingen, men att de underliggande principerna ska ligga fast eftersom de fortfarande är relevanta. I resolutionen stöds i princip det allmänna tillvägagångssättet med grundläggande regler som omfattar alla audiovisuella medietjänster och kompletterande regler för tv-sändningar.

(12)

Det här direktivet ökar överensstämmelsen med de grundläggande rättigheterna och är helt i enlighet med de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (13), särskilt artikel 11. I detta hänseende bör direktivet inte på något sätt hindra medlemsstaterna från att tillämpa sina konstitutionella bestämmelser om pressfrihet och yttrandefrihet i medierna.

(13)

Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (14) och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster. Förslag till nationella åtgärder, tillämpliga på beställmedietjänster, av striktare eller mer detaljerad art än de som behövs för att endast införliva det här direktivet bör därför följa de förfaranderegler som fastställs i artikel 8 i direktiv 98/34/EG.

(14)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (15) påverkar inte, enligt artikel 1.3 i det direktivet, de åtgärder som antagits på gemenskapsnivå eller nationell nivå för att arbeta för mål som avser allmänintresset, särskilt när det gäller reglering av innehåll och audiovisuell politik.

(15)

Inga bestämmelser i detta direktiv bör ålägga eller uppmuntra medlemsstaterna att införa nya licens- eller tillståndssystem för någon typ av audiovisuella medietjänster.

(16)

I detta direktiv bör definitionen av audiovisuella medietjänster omfatta endast sådana audiovisuella medietjänster – oavsett om det rör sig om tv-sändningar eller beställtjänster – som är massmedier, dvs. som är avsedda att tas emot av och kan tänkas ha en klar påverkan på en betydande andel av allmänheten. Tillämpningsområdet bör begränsas till tjänster enligt definitionen i fördraget och bör därför omfatta alla typer av ekonomisk verksamhet, även public service-företagens verksamhet, men bör inte omfatta verksamhet som primärt har icke-ekonomiska syften och som inte konkurrerar med tv-sändningar, såsom privata webbplatser och tjänster som innebär tillhandahållande eller distribution av audiovisuellt innehåll som framställs av privata användare i syfte att delas och utbytas inom intressegrupper.

(17)

Audiovisuella medietjänster på begäran kännetecknas av att de är ”televisionsliknande”, dvs. att de konkurrerar om samma publik som tv-sändningar och att utformningen av och sättet att få tillgång till tjänsten får användaren att rimligen förvänta sig lagstadgat skydd enligt detta direktiv. Mot bakgrund av detta och för att förebygga skillnader beträffande fri rörlighet och konkurrens bör begreppet ”program” tolkas på ett dynamiskt sätt så att hänsyn tas till utvecklingen inom tv-sändningsverksamheten.

(18)

I detta direktiv bör definitionen av audiovisuella medietjänster omfatta massmedier i deras informativa, underhållande och utbildande funktion för allmänheten, och bör inbegripa audiovisuella kommersiella meddelanden, men bör utesluta alla former av privat korrespondens, som e-postmeddelanden som sänds till ett begränsat antal mottagare. Definitionen bör utesluta alla tjänster vilkas huvudsakliga syfte inte är tillhandahållande av program, dvs. när det audiovisuella innehållet enbart är en sidoeffekt av tjänsten och inte dess huvudsakliga syfte. Ett exempel är webbplatser som innehåller audiovisuella element som endast är av underordnad betydelse, t.ex. animerade grafiska element, korta reklaminslag eller information om en produkt eller tjänst som inte är av audiovisuell art. Av dessa skäl bör direktivet inte heller vara tillämpligt på hasardspel med en penninginsats, inklusive lotterier och vadslagning och andra former av speltjänster, och inte heller på online-spel och sökmotorer, men däremot på sändningar som handlar om hasardspel eller andra spel.

(19)

I detta direktiv bör definitionen av ”leverantör av medietjänst” inte omfatta fysiska eller juridiska personer som endast överför program för vilka tredje man har det redaktionella ansvaret.

(20)

Som tv-sändningar betraktas för närvarande i synnerhet analoga och digitala tv-sändningar, direktsändningar via Internet, webbutsändning och schemalagd beställvideo, medan exempelvis beställvideo är en audiovisuell medietjänst på begäran. För tv-sändningar eller tv-program som också tillhandahålls som audiovisuella medietjänster på begäran av samma leverantör av medietjänster bör kraven enligt detta direktiv anses uppfyllda genom uppfyllandet av kraven avseende tv-sändning, dvs. linjär sändning. Om olika tjänster erbjuds parallellt, men är klart separerade tjänster, bör detta direktiv emellertid vara tillämpligt på var och en av de berörda tjänsterna.

(21)

Direktivet bör inte omfatta nätupplagor av tidningar och tidskrifter.

(22)

I detta direktiv bör begreppet ”audiovisuell” avse rörliga bilder med eller utan ljud, vilket således innefattar filmer utan ljud men inte ljudöverföring eller radiotjänster. Även om det viktigaste syftet med en audiovisuell medietjänst är att tillhandahålla program, bör definitionen av en sådan tjänst även omfatta textbaserat innehåll som åtföljer programmen, såsom undertextningstjänster och elektroniska programguider. Separata textbaserade tjänster bör inte omfattas av detta direktiv, som inte bör påverka medlemsstaternas rätt att reglera sådana tjänster på nationell nivå i enlighet med fördraget.

(23)

Begreppet redaktionellt ansvar är grundläggande för fastställandet av vilken funktion leverantören av medietjänster har och därmed för definitionen av audiovisuella medietjänster. Medlemsstaterna får dessutom fastställa aspekter av denna definition av redaktionellt ansvar, bl.a. begreppet ”faktisk kontroll”, när de antar bestämmelser för att genomföra detta direktiv. Det här direktivet påverkar inte tillämpningen av de undantag från ansvar som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (Direktiv om elektronisk handel) (16).

(24)

I samband med tv-sändningar bör begreppet samtidigt tittande även innefatta nästan samtidigt tittande på grund av de variationer i den korta tidsförskjutningen mellan sändning och mottagande av sändningen som uppstår av tekniska orsaker i samband med sändningsprocessen.

(25)

Alla kännetecken för audiovisuella medietjänster enligt definitionen i direktivet och såsom förklaras i skälen 16–23, bör föreligga samtidigt.

(26)

Utöver tv-reklam och teleshopping (även kallat tv-köp) bör en bredare definition av audiovisuell marknadskommunikation införas i detta direktiv, vilken emellertid inte bör omfatta samhällsinformation och välgörenhetsinslag som sänds utan avgift.

(27)

Ursprungslandsprincipen bör fortfarande vara central för detta direktiv, eftersom den är grundläggande för skapandet av en inre marknad. Denna princip bör därför tillämpas på alla audiovisuella medietjänster för att ge leverantörerna av medietjänster den rättssäkerhet som är en förutsättning för nya affärsmodeller och utbyggnaden av sådana tjänster. Den är också nödvändig för att garantera den fria rörligheten för information och audiovisuella program på den inre marknaden.

(28)

För att främja en stark, konkurrenskraftig och integrerad europeisk audiovisuell industri och en ökad mediepluralism i hela Europeiska unionen bör en leverantör av audiovisuella medietjänster omfattas av en enda medlemsstats jurisdiktion och informationspluralism bör vara en grundläggande princip i Europeiska unionen.

(29)

Den tekniska utvecklingen, särskilt i fråga om digitala satellitprogram, medför att de kompletterande kriterierna bör ändras för att garantera en ändamålsenlig reglering och ett effektivt genomförande av denna i syfte att ge aktörerna verklig makt över innehållet i audiovisuella medietjänster.

(30)

Eftersom detta direktiv rör tjänster som tillhandahålls allmänheten i Europeiska unionen, bör det endast vara tillämpligt på audiovisuella medietjänster som direkt eller indirekt kan tas emot av allmänheten i en eller fler medlemsstater med hjälp av vanlig konsumentutrustning. Det bör överlåtas åt de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att fastställa hur ”vanlig konsumentutrustning” ska definieras.

(31)

I artiklarna 43–48 i fördraget fastställs att etableringsfriheten är en grundläggande rättighet. Detta innebär att leverantörer av medietjänster i allmänhet bör vara fria att välja den medlemsstat där de etablerar sig. EG-domstolen har också understrukit följande: ”Enligt fördraget är det inte förbjudet för ett företag att utöva friheten att tillhandahålla tjänster på grund av att det inte tillhandahåller några tjänster i den medlemsstat där det är etablerat” (17).

(32)

Medlemsstaterna bör inom de områden som samordnas genom detta direktiv kunna tillämpa mer detaljerade eller strängare regler på de leverantörer av audiovisuella medietjänster som tillhör deras jurisdiktion och därvid se till att dessa regler överensstämmer med de allmänna principerna i gemenskapsrätten. Om ett programföretag under en medlemsstats jurisdiktion tillhandahåller en tv-sändning som helt eller huvudsakligen är riktad mot en annan medlemsstats territorium, är det lämpligt att hantera detta genom ett krav på samarbete mellan medlemsstaterna och, vid kringgående av sådana regler, kodifiering av EG-domstolens rättspraxis (18) i kombination med ett effektivare förfarande; på så sätt tar man hänsyn till medlemsstaternas intressen utan att ifrågasätta den korrekta tillämpningen av ursprungslandsprincipen. Begreppet ”bestämmelser i allmänhetens intresse” har utvecklats i EG-domstolens rättspraxis rörande artiklarna 43 och 49 i fördraget och inbegriper bl.a. bestämmelser om konsumentskydd, skydd av minderåriga och kulturpolitik. Den medlemsstat som begär samarbete bör säkerställa att de mer specifika nationella bestämmelserna i fråga objektivt sett är nödvändiga, tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt och är proportionerliga.

(33)

När en medlemsstat i ett enskilt fall ska bedöma huruvida en sändning från en leverantör av medietjänster som är etablerad i en annan medlemsstat helt eller huvudsakligen är riktat mot sitt territorium, får den hänvisa till indikatorer, såsom tv-reklam- och/eller abonnemangsintäkternas ursprung, tjänstens huvudsakliga språk eller förekomsten av program eller kommersiella meddelanden som särskilt riktar sig till allmänheten i den medlemsstat där de mottas.

(34)

Utan hinder av tillämpningen av ursprungslandsprincipen får medlemsstaterna enligt detta direktiv fortfarande vidta åtgärder som begränsar friheten att tillhandahålla tv-sändningar, men endast enligt de villkor och i enlighet med det förfarande som fastställs i direktivet. EG-domstolen har dock konsekvent intagit ståndpunkten att varje begränsning av friheten att tillhandahålla tjänster, såsom alla avvikelser från en grundläggande princip i fördraget, ska tolkas restriktivt (19).

(35)

Det fria tillhandahållandet av audiovisuella beställmedietjänster bör endast kunna begränsas i överensstämmelse med villkor och förfaranden som motsvarar dem som redan gäller enligt artikel 3.4, 3.5 och 3.6 direktiv 2000/31/EG.

(36)

I kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet, ”Lagstifta bättre för tillväxt och arbetstillfällen i Europeiska unionen”, betonades att det är nödvändigt med en noggrann analys av vilken lagstiftningsmetod som är lämplig, särskilt för att fastställa huruvida konventionell lagstiftning är att föredra för den aktuella sektorn och det aktuella problemet, eller huruvida alternativ som samreglering eller självreglering bör övervägas. Erfarenheten har dessutom visat att både samreglering och självreglering som genomförs i enlighet med medlemsstaternas olika rättsliga traditioner i hög grad kan bidra till en god nivå på konsumentskyddet. Åtgärder som syftar till att uppnå mål i allmänhetens intresse inom den framväxande audiovisuella medietjänstsektorn är mer effektiva om de vidtas med aktivt stöd av tjänsteleverantörerna själva.

Självreglering är således ett slags frivilligt initiativ som ger ekonomiska aktörer, arbetsmarknadens parter, icke-statliga organisationer eller föreningar möjlighet att själva och för eget vidkommande anta gemensamma riktlinjer. Medlemsstaterna bör i enlighet med sina olika rättsliga traditioner erkänna den roll som effektiv självreglering kan ha för att komplettera befintliga mekanismer inom lagstiftning, domstolsväsende och/eller administration samt dess viktiga bidrag till uppnåendet av målen i detta direktiv. Även om självreglering skulle kunna vara en kompletterande metod för att genomföra vissa av bestämmelserna i detta direktiv, bör den inte ersätta den nationella lagstiftarens skyldigheter.

Samreglering utgör, i sin minimala form, en ”rättslig länk” mellan självreglering och den nationella lagstiftaren, i enlighet med medlemsstaternas rättsliga traditioner. Samregleringen bör ge fortsatt möjlighet för staten att ingripa om samregleringsmålen inte uppfylls. Även om direktivet inte påverkar medlemsstaternas formella skyldighet när det gäller införlivande, uppmuntras användning av samreglering och självreglering. Detta bör varken innebära att medlemsstaterna åläggs att upprätta system för sam- och/eller självreglering eller att nuvarande sam- eller självregleringsinitiativ som redan finns i medlemsstaterna och som fungerar effektivt avbryts eller äventyras.

(37)

”Mediekunskap” handlar om de kunskaper, de färdigheter och den förståelse som konsumenten behöver för att kunna använda medier på ett effektivt och säkert sätt. Mediekompetenta människor kan göra väl underbyggda val, förstå vad slags innehåll och tjänster det handlar om och dra nytta av alla de möjligheter som den nya kommunikationstekniken erbjuder. De kommer att bättre kunna skydda sig och sina familjer mot skadligt eller anstötligt material. Därför bör ökad mediekunskap främjas överallt i samhället och dess utveckling följas noga.

Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 20 december 2006 om skyddet av minderåriga och människans värdighet och om rätten till genmäle med avseende på konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och nätverksbaserade informationstjänster (20) innehåller redan en rad möjliga åtgärder för att främja mediekunskap, till exempel fortbildning för lärare och utbildare, särskild undervisning om Internet för barn från mycket tidig ålder, inklusive lektioner där föräldrar får närvara, eller nationella kampanjer riktade till medborgarna, via alla kommunikationsmedier, för att ge information om hur man använder Internet på ett ansvarsfullt sätt.

(38)

Tv-sändningsrättigheter avseende evenemang av stort allmänintresse kan förvärvas av programföretag med ensamrätt. Det är dock viktigt att främja mångfald genom en diversifierad nyhetsproduktion och ett diversifierat programutbud i Europeiska unionen och följa de principer som erkänns i artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(39)

För att skydda den grundläggande friheten att ta emot information och se till att tittarnas intressen i Europeiska unionen skyddas helt och fullt, bör de aktörer som har ensamrätt till tv-sändning av ett evenemang av stort allmänintresse ge andra programföretag rätt att använda korta utdrag i allmänna nyhetsprogram på rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor, med vederbörlig hänsyn till ensamrätter. Dessa villkor bör meddelas i så god tid före ett evenemang av stort allmänintresse att övriga aktörer får den tid de behöver för att utöva sin rätt. Ett programföretag bör kunna utöva denna rätt genom en mellanhand som uttryckligen agerar på programföretagets vägnar från fall till fall. Alla kanaler, däribland kanaler med uteslutande inriktning på sport, får använda sådana korta utdrag för sändningar inom hela EU. Utdragen bör inte vara längre än 90 sekunder.

Rätten till tillgång till korta utdrag bör gälla i gränsöverskridande fall endast när det är nödvändigt. Därför bör ett programföretag först ansöka om tillgång från ett programföretag som är etablerat i samma medlemsstat som har ensamrätt till evenemanget av stort allmänintresse.

Begreppet allmänna nyhetsprogram bör inte omfatta en sammansättning av korta utdrag till ett underhållningsprogram.

Ursprungslandsprincipen bör gälla både för tillgången till och för sändningen av de korta utdragen. I gränsöverskridande fall betyder det att respektive lagstiftning bör tillämpas i tur och ordning: För det första, när det gäller tillgång till korta utdrag, är det lagstiftningen i den medlemsstat där det programföretag som levererar den ursprungliga signalen (dvs. ger tillgång) är etablerat, som bör tillämpas. Det är normalt den medlemsstat där det ifrågavarande evenemanget äger rum. Om en medlemsstat har inrättat ett likvärdigt system för tillgången till det ifrågavarande evenemanget, bör den medlemsstatens lagstiftning alltid gälla. För det andra, när det gäller sändning av korta utdrag, är det lagstiftningen i den medlemsstat där det programföretag som sänder korta utdrag är etablerat som bör tillämpas.

(40)

Kraven i detta direktiv angående tillgång till evenemang av stort allmänintresse för korta nyhetsinslag bör inte påverka Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (21) och de tillämpliga internationella konventionerna på området för upphovsrätt och närstående rättigheter. Medlemsstaterna bör underlätta tillgång till evenemang av stort allmänintresse genom att bevilja tillgång till programföretagets signal i den mening som avses i direktivet. De får dock välja andra liknande sätt i den mening som avses i detta direktiv. Sådana sätt inbegriper bl.a. att bevilja tillgång till platsen för dessa evenemang innan de beviljar tillgång till signalen. Programföretag ska inte vara förhindrade att ingå mer detaljerade avtal.

(41)

Det bör säkerställas att medietjänstleverantörerna kan fortsätta med sin praxis att i efterhand tillhandahålla sina direktsända nyhetsprogram i tv som beställ-tv efter direktsändning utan krav på att skräddarsy det enskilda programmet genom att de korta utdragen utelämnas. Denna möjlighet bör endast föreligga när exakt samma tv-program tillhandahålls på beställning av samma medietjänstleverantör och kan därför inte användas för att skapa nya affärsmodeller för beställtjänster grundade på korta utdrag.

(42)

Audiovisuella medietjänster på begäran skiljer sig från tv-sändning när det gäller användarens valfrihet och kontrollmöjligheter samt när det gäller tjänsternas samhällseffekter (22). Detta gör det motiverat med en mindre omfattande reglering av audiovisuella medietjänster på begäran, som endast behöver följa de grundläggande regler som avses i detta direktiv.

(43)

Med tanke på de audiovisuella medietjänsternas speciella natur – särskilt deras påverkan på människors åsiktsbildning – är det viktigt att användarna får veta exakt vem som har ansvaret för tjänsternas innehåll. Därför bör medlemsstaterna säkerställa att användarna hela tiden har smidig och direkt tillgång till information om medietjänstleverantören. Det är de enskilda medlemsstaterna som fastställer de praktiska detaljerna för hur detta mål kan uppnås utan att det påverkar tillämpningen av andra relevanta bestämmelser i gemenskapslagstiftningen.

(44)

Tillgången till skadligt innehåll i audiovisuella medietjänster fortsätter att vara en viktig fråga för lagstiftare, medier och föräldrar. Nya utmaningar kommer också att uppkomma, särskilt i samband med nya plattformar och nya produkter. Därför är det nödvändigt att införa regler som skyddar den fysiska, mentala och moraliska utvecklingen för minderåriga samt den mänskliga värdigheten i alla audiovisuella medietjänster, inbegripet audiovisuell marknadskommunikation.

(45)

De åtgärder som vidtas för att skydda den fysiska, mentala och moraliska utvecklingen för minderåriga och den mänskliga värdigheten bör noga vägas mot den grundläggande yttrandefriheten, såsom den slås fast i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Syftet med dessa åtgärder, såsom användning av personliga identifieringsnummer (PIN-koder), filtersystem eller märkning, bör därmed vara att garantera en tillfredsställande nivå på skyddet för den fysiska, mentala och moraliska utvecklingen för minderåriga och mänsklig värdighet, särskilt när det gäller audiovisuella medietjänster på begäran.

Rekommendationen om skyddet av minderåriga och människans värdighet och om rätten till genmäle erkänner redan betydelsen av filtersystem och märkning och ger ett antal exempel på möjliga åtgärder som kan vidtas till förmån för minderåriga, till exempel att systematiskt ge användarna tillgång till ett effektivt filtersystem som kan uppdateras och är lätt att använda när de tecknar abonnemang hos en Internetleverantör, eller utrusta tillgången till tjänster som särskilt är avsedda för barn med automatiska filtersystem.

(46)

Leverantörer av audiovisuella medietjänster som tillhör en medlemsstats jurisdiktion bör under alla förhållanden omfattas av förbudet mot spridning av barnpornografi enligt bestämmelserna i rådets rambeslut 2004/68/RIF av den 22 december 2003 om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi (23).

(47)

Inga av de bestämmelser som införs genom det här direktivet och som rör skyddet av den fysiska, mentala och moraliska utvecklingen för minderåriga och mänsklig värdighet innefattar nödvändigtvis krav på att de åtgärder som vidtas för att skydda dessa intressen bör genomföras genom offentliga organs förhandskontroll av audiovisuella medietjänster.

(48)

Audiovisuella medietjänster på begäran kan delvis komma att ersätta tv-sändningar. Därför bör de, när det är praktiskt möjligt, främja produktion och distribution av europeiska produktioner och på så sätt aktivt bidra till att främja den kulturella mångfalden. Sådant stöd till europeiska produktioner skulle till exempel kunna ges i form av ekonomiska bidrag från sådana tjänster till produktion och förvärv av rättigheterna till europeiska produktioner, en minsta andel av europeiska produktioner i beställvideokataloger eller en attraktiv presentation av europeiska produktioner i elektroniska programguider. Det är viktigt att tillämpningen av de bestämmelser som rör främjandet av europeisk produktion genom audiovisuella medietjänster kontinuerligt följs upp. I de rapporter som avses i detta direktiv, bör medlemsstaterna också beakta det finansiella bidraget från dessa tjänster till europeiska produktioner och förvärv av sändningsrätter till sådana; de bör också beakta andelen europeiska produktioner i de audiovisuella medietjänsternas utbud samt den faktiska konsumtion som utgörs av de europeiska produktionerna i tjänstens utbud.

(49)

När medlemsstaterna definierar begreppet ”producent som är oberoende av programföretag” enligt artikel 5 i direktiv 89/552/EEG bör de ta lämplig hänsyn till sådana kriterier som produktionsföretagets ägande, antalet program levererade till samma programföretag och äganderätten till andrahandsrättigheterna.

(50)

När bestämmelserna i artikel 4 i direktiv 89/552/EEG, i dess ändrade lydelse, genomförs, bör medlemsstaterna uppmuntra programföretagen att i sina programutbud ha en lämplig andel europeiska samproduktioner eller produktioner från andra europeiska länder.

(51)

Det bör säkerställas att biograffilmer sänds inom den tidsperiod som överenskommits mellan rättighetshavarna och medietjänstleverantörerna.

(52)

Tillgången till audiovisuella medietjänster på begäran ökar konsumenternas valfrihet. Därmed förefaller det varken motiverat eller logiskt ur tekniskt perspektiv att införa detaljerade bestämmelser som reglerar audiovisuell marknadskommunikation för audiovisuella medietjänster på begäran. All audiovisuell marknadskommunikation bör dock inte endast utformas på så sätt att den inte bara följer reglerna om identifiering utan också ett antal grundläggande kvalitativa regler i syfte att uppnå tydliga mål av allmänt intresse.

(53)

Rätten till genmäle är ett lämpligt rättsmedel för tv-sändningar och kan även tillämpas på nätverksbaserade tjänster. Rekommendationen om skyddet av minderåriga och människans värdighet och om rätten till genmäle innehåller redan lämpliga riktlinjer för genomförandet av bestämmelser i nationell lagstiftning eller praxis för att i tillräcklig utsträckning säkerställa rätten till genmäle eller motsvarande medel i fråga om nätverksbaserade medietjänster.

(54)

Såsom erkändes i kommissionens tolkningsmeddelande om vissa aspekter av bestämmelserna om reklam i direktivet om television utan gränser (24), har utvecklingen av ny teknik för reklam och marknadsföringsinnovationerna skapat nya effektiva möjligheter för audiovisuell marknadskommunikation i traditionella sändningstjänster, vilket kan göra det möjligt för dem att konkurrera på lika villkor med innovativa beställtjänster.

(55)

Affärsmässig och teknisk utveckling ger användarna större valfrihet och ett ökat ansvar i användningen av audiovisuella medietjänster. För att regleringen även fortsättningsvis ska stå i proportion till målen av allmänintresse bör den ge utrymme för en viss flexibilitet när det gäller tv-sändningar. Principen om åtskillnad bör begränsas till tv-reklam och teleshopping, men produktplacering bör tillåtas under vissa omständigheter, såvida inte en medlemsstat beslutar något annat, och vissa kvantitativa restriktioner bör avskaffas. Produktplacering som har formen av smygreklam bör dock förbjudas. Principen om åtskillnad bör inte förhindra användningen av ny reklamteknik.

(56)

Utöver de metoder som omfattas av det här direktivet, är Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden (25) tillämpligt på illojala affärsmetoder, såsom vilseledande och aggressiva metoder i samband med audiovisuella medietjänster. Eftersom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/33/EG av den 26 maj 2003 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om reklam och sponsring till förmån för tobaksvaror (26), som förbjuder reklam och sponsring för cigaretter och andra tobaksvaror i tryckta medier, informationssamhällets tjänster och radiosändningar, inte påverkar tillämpningen av direktiv 89/552/EEG, och med tanke på de audiovisuella medietjänsternas speciella karaktär, bör förhållandet mellan direktiv 2003/33/EG och direktiv 89/552/EEG inte påverkas av det här direktivets ikraftträdande. Artikel 88.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (27), som förbjuder reklam riktad till allmänheten för vissa läkemedel, är tillämplig i enlighet med artikel 88.5 och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 14 i direktiv 89/552/EEG. Förhållandet mellan direktiv 2001/83/EG och direktiv 89/552/EEG bör inte påverkas av det här direktivets ikraftträdande. Detta direktiv bör heller inte påverka tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel (28).

(57)

Eftersom tittarna nu med hjälp av ny teknik, som personliga digitala videoinspelare och ett utökat kanalutbud har större möjlighet att undvika reklam, är det inte längre motiverat med en detaljerad reglering av hur reklaminslagen ska placeras för att skydda tittarna. Detta direktiv bör visserligen inte öka den tillåtna mängden reklam per timme, men bör ge programföretagen flexibilitet i fråga om placering av reklaminslag, när detta inte på ett oskäligt sätt skadar programmens integritet.

(58)

Detta direktiv syftar till att värna den europeiska televisionens speciella karaktär, där reklam företrädesvis infogas mellan programmen, och begränsar därför de avbrott som får göras i biograffilmer och tv-filmer samt avbrott i vissa kategorier av program som fortfarande behöver ett särskilt skydd.

(59)

Den tidigare begränsningen av mängden tv-reklam per dygn var i stor utsträckning rent teoretisk. Begränsningen per timme har större betydelse eftersom den också omfattar ”bästa sändningstid”. Därför bör maximigränsen per dygn avskaffas, medan maximigränsen per timme bör bibehållas för tv-reklaminslag och teleshoppinginslag. Kvantitativa begränsningar av den tid som avsätts för teleshopping- och reklamkanaler förefaller inte längre vara motiverade med tanke på konsumenternas ökade valfrihet. Gränsen på 20 % tv-reklaminslag och teleshoppinginslag per timme mellan hela klockslag fortsätter dock att gälla. Begreppet tv-reklaminslag bör avse tv-reklam enligt artikel 1 i i direktiv 89/552/EEG, ändrat genom detta direktiv, som varar högst tolv minuter.

(60)

Direktivet förbjuder dolda audiovisuella kommersiella meddelanden på grund av deras negativa inverkan på konsumenterna. Förbudet mot dold audiovisuell marknadskommunikation bör inte omfatta tillåten produktplacering inom ramen för detta direktiv, om tittaren på ett godtagbart sätt informeras om produktplaceringen Detta kan ske genom att man, till exempel med hjälp av en neutral logotyp, påpekar att produktplacering förekommer i ett visst program.

(61)

Produktplacering förekommer i biograffilmer och audiovisuella produktioner som görs för TV, men medlemsstaterna reglerar detta fenomen på olika sätt. För att säkerställa lika konkurrensvillkor, och därmed förbättra den europeiska mediebranschens konkurrenskraft, är det nödvändigt att anta regler för produktplacering. Den definition av produktplacering som införs genom detta direktiv bör omfatta varje form av audiovisuell marknadskommunikation som innehåller eller hänvisar till en produkt, en tjänst eller ett varumärke, som på så sätt framhävs i ett program, mot betalning eller liknande ersättning. Gratis tillhandahållande av varor eller tjänster, t.ex. rekvisita och priser, bör betraktas som produktplacering endast om dessa varor eller tjänster är av betydande värde. Produktplacering bör omfattas av samma kvalitativa regler och restriktioner som gäller för audiovisuella kommersiella meddelanden. Det avgörande kriteriet för att skilja mellan sponsring och produktplacering är att vid produktplacering är hänvisningen till produkten infogad i programhandlingen, vilket är anledningen till att definitionen i artikel 1 m i direktiv 89/552/EEG, ändrat genom detta direktiv, innehåller ordet ”i”. Hänvisningar till sponsring får däremot visas under ett program, men de ingår inte i handlingen.

(62)

Produktplacering bör i princip vara förbjuden. Det är dock lämpligt att undanta vissa program med utgångspunkt i en positivlista. En medlemsstat bör ha möjlighet att helt eller delvis avstå från att tillämpa dessa undantag, till exempel genom att endast tillåta produktplacering i program som inte helt och hållet producerats inom den medlemsstaten.

(63)

Dessutom bör sponsring och produktplacering som påverkar programinnehållet på ett sådant sätt att medietjänstleverantörens ansvar och redaktionella oberoende påverkas förbjudas. Detta är fallet vid tematisk placering.

(64)

Rätten för funktionshindrade och äldre att delta i det sociala och kulturella livet i gemenskapen är oskiljbart förknippad med att audiovisuella medietjänster görs tillgängliga. Tillgänglighet bör uppnås exempelvis genom teckenspråk, programtextning, ljudbeskrivning och lättbegripliga skärmmenyer.

(65)

Medlemsstaterna är enligt sina skyldigheter i fördraget ansvariga för genomförandet och ett effektivt införlivande av detta direktiv. De får fritt välja lämpliga instrument enligt sina rättsliga traditioner och etablerade strukturer – och framför allt formen för deras oberoende nationella kontrollorgan – så att de kan utföra sitt arbete med att genomföra detta direktiv opartiskt och på ett öppet sätt. Närmare bestämt bör de instrument som medlemsstaterna väljer bidra till att främja mediepluralism.

(66)

Ett nära samarbete mellan behöriga kontrollorgan i medlemsstaterna och kommissionen krävs för att säkerställa en korrekt tillämpning av detta direktiv. Likaså är ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och mellan medlemsstaternas regleringsorgan särskilt betydelsefullt med tanke på den inverkan programföretag som är etablerade i en medlemsstat kan ha på en annan medlemsstat. När det i nationell lagstiftning finns bestämmelser om tillståndsförfaranden och om mer än en medlemsstat berörs, är det önskvärt att kontakter äger rum mellan respektive organ innan sådana licenser beviljas. Samarbetet bör omfatta samtliga områden som samordnas genom direktiv 89/552/EEG, ändrat genom detta direktiv, och särskilt artiklarna 2, 2a och 3 i direktivet.

(67)

Eftersom målen för detta direktiv, nämligen upprättandet av ett område utan inre gränser för audiovisuella medietjänster samtidigt som ett starkt skydd av allmänintresset, särskilt skyddet för minderåriga och mänsklig värdighet samt främjande av funktionshindrades rättigheter, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(68)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (29) uppmanas medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som, så långt det är möjligt, visar överensstämmelsen mellan direktivet och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

1.

Titeln ska ersättas med följande:

2.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

I detta direktiv gäller följande definitioner:

3.

Artikel 2 ska ersättas med följande:

”Artikel 2

1.   Varje medlemsstat ska säkerställa att alla audiovisuella medietjänster som sänds av leverantörer av medietjänster under dess jurisdiktion överensstämmer med reglerna i det rättssystem som är tillämpligt på audiovisuella medietjänster avsedda för allmänheten i den medlemsstaten.

2.   I detta direktiv avses med leverantörer av medietjänster under en medlemsstats jurisdiktion:

3.   I detta direktiv anses en leverantör av medietjänster vara etablerad i en medlemsstat i följande fall:

4.   Leverantörer av medietjänster på vilka bestämmelserna i punkt 3 inte är tillämpliga ska anses höra under en medlemsstats jurisdiktion i följande fall:

5.   Om frågan om en medlemsstats jurisdiktion inte kan avgöras i enlighet med punkterna 3 och 4, är den behöriga medlemsstaten den i vilken leverantören av medietjänster är etablerad enligt artiklarna 43–48 i fördraget.

6.   Detta direktiv ska inte omfatta audiovisuella medietjänster som är avsedda uteslutande för mottagning i tredjestater och som inte tas emot med vanlig konsumentutrustning direkt eller indirekt av allmänheten i en eller flera medlemsstater.”

4.

Artikel 2a ska ändras enligt följande:

5.

Artikel 3 ska ersättas med följande:

”Artikel 3

1.   Medlemsstaterna ska ha frihet att föreskriva att leverantörer av medietjänster under deras jurisdiktion ska följa mer detaljerade eller striktare regler inom de områden som samordnas enligt detta direktiv, förutsatt att dessa regler överensstämmer med gemenskapsrätten.

2.   I de fall en medlemsstat

får den ta kontakt med den medlemsstat som har jurisdiktion i syfte att nå en ömsesidigt tillfredsställande lösning på eventuella problem som uppstår. Den medlemsstat som har jurisdiktion ska när den mottar en motiverad begäran från den förstnämnda medlemsstaten begära att programföretaget följer de ifrågavarande bestämmelserna i allmänhetens intresse. Den medlemsstat som har jurisdiktion ska inom två månader informera den förstnämnda medlemsstaten om resultatet av denna begäran. Båda medlemsstaterna får anmoda den kontaktkommitté som inrättas enligt artikel 23a att undersöka fallet.

3.   Om den förstnämnda medlemsstaten bedömer

får den vidta lämpliga åtgärder mot det berörda programföretaget.

Sådana åtgärder ska objektivt sett vara nödvändiga, tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt och vara proportionerliga i förhållande till de avsedda målen.

4.   En medlemsstat får vidta åtgärder i enlighet med punkt 3 endast om samtliga nedanstående villkor är uppfyllda:

5.   Kommissionen ska inom tre månader efter underrättelsen enligt punkt 4 a fastställa huruvida åtgärderna är förenliga med gemenskapsrätten. Om kommissionen fastställer att så inte är fallet ska den berörda medlemsstaten avstå från att vidta de föreslagna åtgärderna.

6.   Medlemsstaterna ska inom ramen för sin lagstiftning och på lämpligt sätt säkerställa att leverantörer av medietjänster under deras jurisdiktion effektivt uppfyller bestämmelserna i detta direktiv.

7.   Medlemsstaterna ska främja system för sam- och/eller självreglering på nationell nivå inom de områden som samordnas genom detta direktiv i den utsträckning det är möjligt inom deras rättsordningar. Dessa system ska utformas så att de blir allmänt accepterade av de viktigaste aktörerna i de berörda medlemsstaterna och säkrar en effektiv tillämpning.

8.   Direktiv 2000/31/EG ska tillämpas om inte något annat anges i det här direktivet. Vid en konflikt mellan en bestämmelse i direktiv 2000/31/EG och en bestämmelse i det här direktivet ska bestämmelserna i det här direktivet ha företräde, såvida inte något annat föreskrivs i detta direktiv.”

6.

Artikel 3a ska utgå.

7.

Följande kapitel ska införas:

”KAPITEL IIa

BESTÄMMELSER SOM ÄR TILLÄMPLIGA PÅ SAMTLIGA AUDIOVISUELLA MEDIETJÄNSTER

Artikel 3a

Medlemsstaterna ska säkerställa att leverantörer av audiovisuella medietjänster under deras jurisdiktion sörjer för att mottagarna av deras tjänster hela tiden har direkt tillgång till åtminstone följande information, vilken ska vara lättillgänglig:

Artikel 3b

Medlemsstaterna ska på lämpligt sätt säkerställa att audiovisuella medietjänster som tillhandahålls av medietjänstföretag under deras jurisdiktion inte innehåller något som uppammar hat, grundat på ras, kön, religion eller nationalitet.

Artikel 3c

Medlemsstaterna ska uppmuntra medietjänstleverantörerna inom den egna jurisdiktionen att se till att deras tjänster successivt görs tillgängliga för syn- och hörselskadade personer.

Artikel 3d

Medlemsstaterna ska säkerställa att leverantörer av medietjänster under deras jurisdiktion inte sänder biograffilmer under andra tidsperioder än de som överenskommits med rättighetsinnehavarna.

Artikel 3e

1.   Medlemsstaterna ska se till att audiovisuella kommersiella meddelanden som tillhandahålls av medietjänstleverantörer under deras jurisdiktion uppfyller följande krav:

2.   Medlemsstaterna och kommissionen ska uppmuntra leverantörer av medietjänster att ta fram uppförandekoder om sådana olämpliga audiovisuella kommersiella meddelanden som åtföljer eller ingår i barnprogram och som avser livsmedel eller drycker som innehåller näringsämnen eller ämnen som har en näringsmässig eller fysiologisk effekt, särskilt fett, transfettsyror, salt/natrium och sockerarter, som enligt rekommendationerna inte bör utgöra en alltför stor del av den totala kosten.

Artikel 3f

1.   Audiovisuella medietjänster eller program som sponsras ska uppfylla följande krav:

2.   Audiovisuella medietjänster eller program får inte sponsras av företag vars huvudsakliga verksamhet är tillverkning eller försäljning av cigarretter och andra tobaksvaror.

3.   Om företag vars verksamhet omfattar tillverkning eller försäljning av medicinska produkter och medicinsk behandling sponsrar audiovisuella medietjänster eller program, ska denna sponsring främja företagets namn eller anseende, men inte särskilda medicinska produkter eller medicinska behandlingar som är tillgängliga endast efter ordination i den medlemsstat under vars jurisdiktion leverantören av medietjänster hör.

4.   Nyhets- och samhällsprogram får inte sponsras. Medlemsstaterna får besluta att förbjuda att sponsorns logo visas under barnprogram, dokumentärprogram och religiösa program.

Artikel 3g

1.   Produktplacering ska vara förbjuden.

2.   Med avvikelse från punkt 1 ska produktplacering vara tillåten, såvida medlemsstaterna inte beslutar något annat,

Undantaget i den första strecksatsen ska inte gälla barnprogram.

De program som innehåller produktplacering ska uppfylla åtminstone samtliga följande krav:

I undantagsfall får medlemsstaterna besluta att göra avkall på de krav som anges i led d ovan, förutsatt att programmet i fråga varken har producerats eller beställts av leverantören av medietjänster själv eller av ett närstående företag till en sådan leverantör.

3.   Programmen får inte under några omständigheter innehålla någon produktplacering av

4.   Bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3 ska endast gälla program som producerats efter den 19 december 2009.”

8.

Följande kapitel ska införas:

”KAPITEL IIb

BESTÄMMELSER SOM ÄR TILLÄMPLIGA ENDAST PÅ AUDIOVISUELLA MEDIETJÄNSTER PÅ BEGÄRAN

Artikel 3h

Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att audiovisuella medietjänster på begäran som tillhandahålls av leverantörer av medietjänster under deras jurisdiktion och som allvarligt kan skada den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen hos minderåriga endast tillhandahålls på ett sådant sätt att minderåriga normalt inte hör eller ser sådana audiovisuella medietjänster på begäran.

Artikel 3i

1.   Medlemsstaterna ska se till att audiovisuella medietjänster på begäran som tillhandahålls av leverantörer av medietjänster under deras jurisdiktion, där så är praktiskt möjligt och på lämpligt sätt, främjar framställningen och tillgången till europeiska produktioner. Sådant främjande kan bl.a. avse det finansiella bidraget från sådana tjänster till produktionen och förvärv av sändningsrätter till europeiska produktioner eller andelen och/eller framhävandet av europeiska produktioner i den programkatalog som erbjuds av beställtjänsten.

2.   Medlemsstaterna ska, senast den 19 december 2011 och därefter vart fjärde år, rapportera till kommissionen om genomförandet av punkt 1.

3.   Kommissionen ska på grundval av de uppgifter som medlemsstaterna lämnar och en oberoende undersökning rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av punkt 1, med beaktande av marknadsutvecklingen och den tekniska utvecklingen samt målet kulturell mångfald.”

9.

Följande kapitel ska införas:

”KAPITEL IIc

BESTÄMMELSE OM EXKLUSIVA RÄTTIGHETER OCH BESTÄMMELSER OM KORTA NYHETSINSLAG I TV-SÄNDNINGAR

Artikel 3j

1.   Varje medlemsstat får vidta åtgärder som är förenliga med gemenskapsrätten för att säkerställa att programföretag under dess jurisdiktion, med utnyttjande av exklusiva rättigheter, inte sänder evenemang som av den medlemsstaten anses vara av särskild vikt för samhället på ett sådant sätt att en väsentlig del av allmänheten i den medlemsstaten utestängs från möjligheten att följa sådana evenemang genom direktsändning eller tidsförskjuten sändning i fri television. I sådana fall ska den berörda medlemsstaten upprätta en förteckning över de nationella eller icke-nationella evenemang som den anser vara av särskild vikt för samhället. Detta ska göras på ett klart och öppet sätt i rätt och god tid. Den berörda medlemsstaten ska härvid också bestämma om dessa evenemang ska vara tillgängliga helt eller delvis genom direktsändning eller, när så är nödvändigt eller lämpligt av objektiva skäl i allmänhetens intresse, helt eller delvis via tidsförskjuten sändning.

2.   Medlemsstaterna ska omedelbart till kommissionen anmäla alla åtgärder som har vidtagits eller kommer att vidtas enligt punkt 1. Inom tre månader efter anmälan ska kommissionen kontrollera att sådana åtgärder är förenliga med gemenskapsrätten och meddela dem till de andra medlemsstaterna. Den ska inhämta yttrande från den kontaktkommitté som inrättas i enlighet med artikel 23a. Den ska i Europeiska unionens officiella tidning skyndsamt offentliggöra de åtgärder som har vidtagits samt minst en gång om året offentliggöra en samlad förteckning över de åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit.

3.   Medlemsstaterna ska – med lämpliga medel och inom ramen för sin lagstiftning – se till att programföretag under deras jurisdiktion inte utövar de exklusiva rättigheter som förvärvats av dessa programföretag efter den dag då detta direktiv offentliggörs på sådant sätt att en väsentlig del av allmänheten i en annan medlemsstat utestängs från möjligheten att följa evenemang på det sätt som den andra medlemsstaten bestämt i enlighet med punkterna 1 och 2 helt eller delvis genom direktsändning eller, när så är nödvändigt eller lämpligt av objektiva skäl i allmänhetens intresse, helt eller delvis genom tidsförskjuten sändning i fri television såsom den andra medlemsstaten har bestämt i enlighet med punkt 1.

Artikel 3k

1.   Medlemsstaterna ska när det gäller korta nyhetsinslag se till att varje programföretag som är etablerat i gemenskapen på rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor har tillgång till evenemang av stort allmänintresse som sänds med utnyttjande av exklusiva rättigheter av ett programföretag under deras jurisdiktion.

2.   Om ett annat programföretag som är etablerat i samma medlemsstat som det programföretag som ansöker om tillgång har fått exklusiva rättigheter till det berörda evenemanget av stort allmänintresse, måste ansökan om tillgång göras hos det programföretaget.

3.   Medlemsstaterna ska se till att sådan tillgång säkerställs genom att tillåta programföretag att fritt välja korta utdrag från det sändande programföretagets signal med åtminstone angivande av källan, om detta inte är omöjligt av praktiska skäl.

4.   Som ett alternativ till punkt 3 får medlemsstaterna fastställa ett liknande system genom vilket tillgång ges på rättvisa, rimliga och icke diskriminerande villkor på något annat sätt.

5.   Korta utdrag får endast användas i allmänna nyhetsprogram och får användas i audiovisuella medietjänster på begäran endast om samma program erbjuds med tidsförskjutning från samma leverantör av medietjänster.

6.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1–5 ska medlemsstaterna se till att i enlighet med sina rättsliga system och praxis fastställa närmare bestämmelser och villkor för tillhandahållandet av sådana korta utdrag, särskilt eventuella ersättningsbestämmelser, maximal längd för utdragen och tidsgränser för sändning av dem. Om ersättning betalas ut, får den inte överstiga de extrakostnader som är resultatet av att tillgången tillhandahålls.”

10.

I artikel 4.1 ska meningen ”definierade i artikel 6” utgå.

11.

Artiklarna 6 och 7 ska utgå.

12.

Titeln på kapitel IV ska ersättas med följande:

13.

Artikel 10 ska ersättas med följande:

”Artikel 10

1.   Tv-reklam och teleshopping ska vara lätta att känna igen som sådana och kunna skiljas från det redaktionella innehållet. Utan att det påverkar tillämpningen av nya annonseringstekniker ska tv-reklam och teleshopping hållas klart åtskilda från andra delar av programmet med optiska och/eller akustiska och/eller rumsliga hjälpmedel.

2.   Enstaka reklaminslag och teleshoppinginslag ska förekomma endast undantagsvis, utom vid sändningar av sportevenemang.”

14.

Artikel 11 ska ersättas med följande:

”Artikel 11

1.   När tv-reklam eller teleshopping infogas i programmen ska medlemsstaterna säkerställa att detta inte påverkar programmens integritet eller rättighetsinnehavarnas rättigheter och ska då beakta naturliga avbrott i programmen samt programmens längd och karaktär.

2.   Sändningar av filmer producerade för tv (med undantag för tv-serier och dokumentärer), biograffilmer och nyhetsprogram får avbrytas av tv-reklam och/eller teleshoppinginslag en gång varje tablålagd period på minst trettio minuter. Sändningar av barnprogram får avbrytas av tv-reklam och/eller teleshopping en gång under varje tablålagd period på minst trettio minuter, förutsatt att programmets tablålagda längd överstiger trettio minuter. TV-reklam eller teleshopping får inte infogas i sändningar av gudstjänster.”

15.

Artiklarna 12 och 13 ska utgå.

16.

Artikel 14.1 ska utgå.

17.

Artiklarna 16 och 17 ska utgå.

18.

Artikel 18 ska ersättas med följande:

”Artikel 18

1.   Tv-reklaminslagens och teleshoppinginslagens längd inom en given klocktimme får inte överstiga 20 %.

2.   Punkt 1 är inte tillämplig på de av programföretagets meddelanden som rör dess egna program och biprodukter med direkt koppling till dessa program, sponsormeddelanden och produktplaceringar.”

19.

Artikel 18a ska ersättas med följande:

”Artikel 18a

Teleshoppingblock ska tydligt identifieras som sådana med optiska och akustiska hjälpmedel och ska ha en sammanhängande varaktighet av minst femton minuter.”

20.

Artikel 19 ska ersättas med följande:

”Artikel 19

Bestämmelserna i detta direktiv ska i tillämpliga delar gälla för tv-kanaler som uteslutande ägnas åt reklam och teleshopping samt tv-kanaler som uteslutande ägnas åt egenreklam. Kapitel III samt artiklarna 11 och 18 ska inte vara tillämpliga på dessa kanaler.”

21.

Artikel 19a ska utgå.

22.

Artikel 20 ska ersättas med följande:

”Artikel 20

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 3 får medlemsstaterna, med vederbörlig hänsyn till gemenskapsrätten, fastställa andra villkor än de som fastställs i artikel 11.2 och i artikel 18 i fråga om tv-sändningar som är avsedda uteslutande för det nationella territoriet och som inte kan tas emot, direkt eller indirekt, av allmänheten i en eller flera andra medlemsstater.”

23.

Titeln på kapitel V ska ersättas med följande:

24.

Artiklarna 22a och 22b ska utgå.

25.

Titeln på kapitel VI ska ersättas med följande:

26.

I artikel 23a ska led 2 e ersättas med följande:

27.

Följande kapitel ska införas:

”KAPITEL VIb

SAMARBETE MELLAN REGLERINGSORGAN I MEDLEMSSTATERNA

Artikel 23b

Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att förse varandra och kommissionen med den information som är nödvändig för att tillämpa bestämmelserna i detta direktiv, särskilt artiklarna 2, 2a och 3, framför allt genom sina behöriga oberoende regleringsorgan.”

28.

Artiklarna 25 och 25a ska utgå.

29.

Artikel 26 ska ersättas med följande:

”Artikel 26

Senast den 19 december 2011 och vart tredje år därefter ska kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén överlämna en rapport om tillämpningen av detta direktiv i dess ändrade lydelse och, vid behov, utarbeta ytterligare förslag för att anpassa det till utvecklingen i fråga om audiovisuella medietjänster, särskilt mot bakgrund av den senaste tekniska utvecklingen, sektorns konkurrenskraft och nivåerna för mediekunskap i alla medlemsstater.

Denna rapport ska även omfatta en bedömning av frågan om tv-reklam som åtföljer eller ingår i barnprogram, i synnerhet huruvida de kvantitativa och kvalitativa bestämmelserna i detta direktiv har gett den skyddsnivå som krävs.”

—

Punkt 4 i bilagan ”Direktiv och förordningar” som omfattas av artikel 3 a ska ersättas med följande:

18.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 332/46

(1)

Kommissionen har på Europeiska gemenskapens vägnar förhandlat fram ett avtal med Ukraina om återtagande av personer.

(2)

Avtalet undertecknades den 18 juni 2007 på Europeiska gemenskapens vägnar, med förbehåll för att det kan komma att ingås vid en senare tidpunkt, i enlighet med ett beslut som antogs av rådet den 12 juni 2007.

(3)

Avtalet bör godkännas.

(4)

Genom avtalet inrättas en gemensam kommitté för återtagande som själv får anta sin arbetsordning. Det är lämpligt att införa ett förenklat förfarande för fastställande av gemenskapens ståndpunkt i denna fråga.

(5)

I enlighet med artikel 3 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning, som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, har Förenade kungariket meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av detta beslut.

(6)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning, som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i nämnda protokoll, deltar Irland inte i antagandet av detta beslut som inte är bindande för eller tillämpligt i Irland.

(7)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning, som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som därför inte är bindande för eller tilllämpligt i Danmark.

18.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 332/66

(1)

Kommissionen har på Europeiska gemenskapens vägnar förhandlat fram ett avtal med Ukraina om förenklat utfärdande av viseringar.

(2)

Avtalet undertecknades på Europeiska gemenskapens vägnar den 18 juni 2007, med förbehåll för att det kan komma att ingås vid en senare tidpunkt, i enlighet med ett rådsbeslut av den 12 juni 2007.

(3)

Avtalet bör godkännas.

(4)

Genom avtalet inrättas en gemensam kommitté för förvaltningen av avtalet som själv får anta sin arbetsordning. Det är lämpligt att införa ett förenklat förfarande för fastställandet av gemenskapens ståndpunkt i denna fråga.

(5)

I enlighet med det till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning och protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar, deltar Förenade kungariket och Irland inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt i Förenade kungariket och Irland.

(6)

I enlighet med det till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Danmarks ställning deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt i Danmark.

18.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 332/77

(1)

Detta beslut, som antagits med stöd av artikel 9.1 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (1), riktar sig till Fiat Auto SpA (nedan kallat Fiat) och gäller tillhandahållande av teknisk information för reparation av fordon av märkena Fiat, Alfa Romeo och Lancia.

(2)

Teknisk information består av data, processer och instruktioner som är nödvändiga för att undersöka, reparera och byta ut defekta/trasiga/slitna delar i ett motorfordon eller för att reparera ett fel i ett fordonssystem. Informationen omfattar följande sju huvudkategorier:

(3)

I december 2006 inledde kommissionen ett förfarande och tillsände Fiat en preliminär bedömning i vilken den anförde den preliminära uppfattningen att Fiats avtal med företagets olika partner för efterförsäljningsservice för företagets motorfordon gav upphov till vissa betänkligheter avseende avtalens förenlighet med artikel 81.1 i EG-fördraget.

(4)

Enligt kommissionens preliminära bedömning föreföll Fiat långt efter utgången av den övergångsperiod som föreskrivs i kommissionens förordning (EG) nr 1400/2002 av den 31 juli 2002 om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden inom motorfordonssektorn (2), ha underlåtit att göra vissa typer av teknisk reparationsinformation tillgängliga. Vid den tidpunkt då kommissionens undersökning inleddes hade Fiat dessutom inte infört något effektivt system för att ge oberoende reparatörer tillgång till teknisk reparationsinformation i obuntad form. Fiat gjorde under loppet av kommissionens undersökning sin tekniska information mer lättillgänglig (särskilt genom att i juni 2005 inrätta en webbplats, nedan kallad TI-webbplatsen), men den information som gjordes tillgänglig för oberoende reparatörer föreföll fortfarande vara ofullständig.

(5)

Det konstaterades i den preliminära undersökningen att de relevanta marknader som påverkades av metoden i fråga var marknaden för tillhandahållande av reparations- och underhållstjänster för personbilar och marknaden för tillhandahållande av teknisk information för reparatörer. De auktoriserade näten för märket Fiat hade mycket stora marknadsandelar på den förstnämnda av dessa marknader, medan Fiat på den sistnämnda marknaden var den enda leverantören som kunde erbjuda all den tekniska information som reparatörerna av deras fordon behövde.

(6)

I princip krävs det i Fiats avtal om service och distribution av reservdelar att medlemmarna i företagets auktoriserade nät ska tillhandahålla heltäckande märkesspecifika reparationstjänster och fungera som reservdelsgrossister. Kommissionen är orolig för att eventuella negativa effekter, som har sin grund i sådana avtal, skulle kunna förstärkas av Fiats underlåtenhet att ge oberoende reparatörer tillräcklig tillgång till teknisk information och därmed utestänga företag som vill och kan tillhandahålla reparationstjänster via en annorlunda affärsmodell.

(7)

Kommissionens preliminära slutsats var att Fiats åtgärder för att ge teknisk information till oberoende reparatörer inte motsvarade reparatörernas behov, vare sig när det gäller omfattningen av den tillbuds stående informationen eller informationens tillgänglighet, och att denna praxis i kombination med andra biltillverkares motsvarande praxis kan ha bidragit till att försvaga de oberoende reparatörernas marknadsställning. Detta skulle i sin tur ha kunnat vålla konsumenterna väsentlig skada i form av en betydande minskning av utbudet på reservdelar, högre priser på reparationstjänster, en minskning av utbudet på reparationsställen, potentiella säkerhetsproblem och ett otillräckligt utbud av innovativa reparationsverkstäder.

(8)

Den uppenbara underlåtenheten från Fiats sida att ge oberoende reparatörer adekvat tillgång till teknisk information kan dessutom utgöra ett hinder för att avtalen med företagets partner för efterförsäljningsservice ska omfattas av det undantag som fastställs i förordning (EG) nr 1400/2002, eftersom detta undantag enligt artikel 4.2 i förordningen inte är tillämpligt om leverantören av motorfordon vägrar att ge oberoende operatörer tillgång till teknisk information, felsökningsutrustning och annan utrustning samt verktyg inklusive all relevant programvara eller utbildning som krävs vid reparation och underhåll av motorfordonen i fråga. I skäl 26 i förordningen klargörs det att tillträdesvillkoren inte får leda till diskriminering mellan auktoriserade och oberoende reparatörer.

(9)

Kommissionen kom slutligen fram till den preliminära uppfattningen att avtalen mellan Fiat och företagets auktoriserade reparatörer, med tanke på den bristfälliga tillgången till teknisk reparationsinformation, sannolikt inte omfattades av bestämmelserna i artikel 81.3 i EG-fördraget.

(10)

Den 22 januari 2007 erbjöd Fiat åtaganden för att avhjälpa de konkurrensproblem som kommissionen lyft fram i sin preliminära bedömning.

(11)

Enligt dessa åtaganden är det principen om icke-diskriminering mellan oberoende reparatörer och auktoriserade reparatörer som är den princip som avgör hur omfattande information som ska tillhandahållas. Fiat kommer mot bakgrund av detta att se till att all teknisk information, utrustning, programvara och utbildning och alla verktyg som krävs för reparation och underhåll av företagets fordon och som av Fiat (eller på Fiats vägnar) ges till auktoriserade reparatörer eller oberoende importörer i någon av EU-medlemsstaterna även ställs till förfogande för oberoende reparatörer.

(12)

I åtagandena anges det att ”teknisk information” i den mening som avses i artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1400/2002 omfattar all sådan information som ges till auktoriserade reparatörer tillhandahålls för reparation eller underhåll av motorfordon av märkena Fiat, Alfa Romeo och Lancia. Hit hör bl.a. programvara, felkoder och andra parametrar (inbegripet uppdateringar) som behövs för arbete på elektroniska kontrollenheter och för att där lägga in eller återställa av Fiat rekommenderade inställningar, fordonsidentifieringsmetoder, reservdelskataloger, arbetslösningar som bygger på praktisk erfarenhet och hänför sig till typiska problem hos en viss modell eller serie samt återkallelsemeddelanden och andra meddelanden om reparationer som får utföras kostnadsfritt inom det auktoriserade reparationsnätet.

(13)

Tillgång till verktyg omfattar tillgång till elektroniska felsökningsverktyg och andra elektroniska reparationsverktyg (inbegripet programvara till och uppdateringar av sådana) samt efterförsäljningsservice för sådana verktyg.

(14)

Åtagandena kommer att vara bindande för Fiat och för de företag som är anknutna till Fiat, men de kommer inte att vara direkt bindande för oberoende importörer av Fiats fordonsmärken. Vad beträffar de medlemsstater där Fiat distribuerar fordon av märkena Fiat, Alfa Romeo eller Lancia via oberoende importörer har Fiat därför gått med på att göra sitt bästa för att, genom avtal, ålägga varje sådant företag att förse Fiat med all teknisk information – oavsett vilket språk denna är avfattad på – som företaget har gjort tillgänglig för auktoriserade reparatörer i den berörda medlemsstaten. Fiat har åtagit sig att utan dröjsmål lägga ut denna tekniska information eller olika språkversioner på sin TI-webbplats.

(15)

Fiat är i enlighet med skäl 26 i ingressen i förordning (EG) nr 1400/2002 inte skyldigt att ge oberoende reparatörer tillgång till teknisk information som skulle ge en tredje part möjlighet att kringgå eller oskadliggöra befintlig stöldskyddsutrustning, omkalibrera (3) elektronisk utrustning eller manipulera komponenter som begränsar ett fordons prestanda. Skäl 26 ska precis som alla andra undantag i EU-rätten tolkas snävt. I åtagandena konstateras det att Fiat har för den händelse att företaget skulle åberopa detta undantag, som ett skäl för att undanhålla oberoende reparatörer teknisk information, åtagit sig att se till att den information som undanhålls begränsas till vad som är nödvändigt för att ge det skydd som avses i skäl 26. Dessutom har företaget åtagit sig att se till att avsaknaden av informationen i fråga inte hindrar oberoende reparatörer från att utföra andra arbeten än de som undantaget i skäl 26 avser, t.ex. arbeten på elektroniska kontrollenheter i motorer samt på krockkuddar, försträckare till säkerhetsbälten och komponenter i centrallås.

(16)

Enligt artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1400/2002 måste oberoende reparatörer ges tillgång till teknisk information på ett sätt som står i rimlig proportion till deras behov. Detta innebär att de måste ges tillgång till informationen i obuntad form och att det vid prissättningen av informationen måste tas hänsyn till i hur stor utsträckning de använder den.

(17)

I enlighet med denna princip anges det i åtagandena att Fiat på TI-webbplatsen kommer att lägga ut all teknisk information som avser modeller som lanserats efter 1996 och se till att all uppdaterad teknisk information alltid är tillgänglig på TI-webbplatsen (eller på en eventuell efterföljande webbplats). Fiat kommer dessutom att se till att webbplatsen är lätt att hitta och ger en servicenivå som är likvärdig med den som uppnås med hjälp av de metoder som används för att ge medlemmar av företagets auktoriserade nät teknisk information. Företaget kommer att se till att det när det eller ett företag som agerar på dess vägnar gör viss teknisk information tillgänglig för auktoriserade reparatörer på ett visst EU-språk utan dröjsmål lägger ut den berörda språkversionen av informationen på TI-webbplatsen.

(18)

Följande tre typer av teknisk information är ännu inte tillgängliga på TI-webbplatsen, men Fiat har åtagit sig att lägga ut informationen i fråga där före utgången av 2007:

(19)

Det anges i åtagandena att Fiats struktur för avgifterna för tillträde till webbplatsen kommer att grunda sig på kostnaden för ett årsabonnemang på alla cd-rom som företaget ställer till auktoriserade reparatörers förfogande (3 356 euro), kostnaden för reservdelskatalogen (65 euro) och kostnaden för ett månadsabonnemang på uppdateringar (134 euro). För att proportionalitetskravet i förordning (EG) nr 1400/2002 ska iakttas går Fiat emellertid med på att sörja för en proportionell uppdelning av avgifterna på ”tidsfönster” omfattande en timme, en dag eller en månad, med ett pris per fordonsmärke på 3 euro per timme, 22 euro per dag och 350 euro per månad. Fiat går med på att bibehålla denna avgiftsstruktur och att inte höja avgifterna utöver den genomsnittliga inflationstakten i EU så länge åtagandena gäller.

(20)

Fiats åtaganden gäller utan det påverkar tillämpningen av något nuvarande eller framtida krav i gemenskapslagstiftningen eller i nationell lagstiftning. Detta är emellertid lagstiftning som kan innebär att omfattningen av den tekniska information som Fiat ska förse oberoende operatörer med kan komma att utvidgas, eller att det för dessa operatörer mest fördelaktiga sättet att tillhandahålla sådan information på fastställs.

(21)

Fiat har åtagit sig, att på begäran av en oberoende reparatör eller en sammanslutning av sådana reparatörer, godta medling för att lösa en tvist som avser tillhandahållandet av teknisk information. Medlingen ska äga rum i den medlemsstat där den part som begärt medlingen har sitt säte och ska ske enligt ett erkänt lokalt medlingsorgans regler. Medling ska inte påverka rätten att hänskjuta frågan till den behöriga nationella domstolen.

(22)

Mot bakgrund av de åtaganden som gjorts anser kommissionen att det inte längre finns någon grund för att ingripa. Åtagandena är bindande till den 31 maj 2010.

(23)

Rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor avgav ett positivt yttrande den 9 juli 2007.

18.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 332/80

(1)

Enligt kommissionens beslut 2004/4/EG (2) ska det i princip vara förbjudet att föra in rotknölar av Solanum tuberosum L. med ursprung i Egypten till gemenskapen. För importperioden 2006–2007 tilläts emellertid införsel till gemenskapen av sådana rotknölar från sjukdomsfria områden, under förutsättning att vissa villkor uppfylls.

(2)

Under importperioden 2006–2007 konstaterades en förekomst av Pseudomonas solanacearum (Smith) Smith.

(3)

Egypten har reagerat på detta på ett tillfredsställande vis. De respektive områdena har strukits från förteckningen över sjukdomsfria områden för importperioden 2007–2008.

(4)

Mot bakgrund av de uppgifter som lämnats av Egypten har kommissionen fastställt att det inte finns någon risk för att Pseudomonas solanacearum (Smith) Smith sprids vid införsel till gemenskapen av rotknölar av Solanum tuberosum L. från sjukdomsfria områden i Egypten, under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda.

(5)

Införsel till gemenskapen av rotknölar av Solanum tuberosum L. från sjukdomsfria områden i Egypten bör därför tillåtas för importperioden 2007–2008.

(6)

Beslut 2004/4/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växtskydd.

1.

I artikel 2.1 ska ”2006–2007” ersättas med ”2007–2008”.

2.

I artikel 4 ska ”den 31 augusti 2007” ersättas med ”den 31 augusti 2008”.

3.

I artikel 7 ska ”den 30 september 2007” ersättas med ”den 30 september 2008”.

4.

Bilagan ska ändras på följande sätt:

18.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 332/81

(1)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003 fastställs krav på bekämpning av salmonella i olika fjäderfäbesättningar i medlemsstaterna. Kraven gäller i medlemsstaterna från de datum som fastställs i bilaga I till den förordningen, särskilt 18 månader efter det att ett mål för minskning av prevalensen av salmonella har fastställts.

(2)

Ett mål för en sådan minskning gäller för avelsflockar av Gallus gallus från och med den 1 juli 2005 enligt kommissionens förordning (EG) nr 1003/2005 (4), för värphöns från och med den 1 augusti 2006 enligt förordning (EG) nr 1168/2006 och för slaktkycklingar från och med den 1 juli 2007 enligt förordning (EG) nr 646/2007 (5).

(3)

Förenta staterna, Israel, Kanada och Tunisien har lämnat sina program för bekämpning av salmonella hos avelsfjäderfä av Gallus gallus, kläckägg av dessa och dagsgamla kycklingar av Gallus gallus avsedda för avel. Dessa program visade sig ge motsvarande garantier som garantierna i förordning (EG) nr 2160/2003, och de bör därför godkännas.

(4)

Kommissionens beslut 2006/696/EG av den 28 augusti 2006 om fastställande av en förteckning över de tredjeländer från vilka fjäderfä, kläckägg, dagsgamla kycklingar, kött av fjäderfä, ratiter och frilevande fjädervilt samt ägg, äggprodukter och specifikt patogenfria ägg får importeras till och transiteras genom gemenskapen samt gällande villkor för veterinärintyg och om ändring av besluten 93/342/EEG, 2000/585/EG och 2003/812/EG (6) omfattar import till och transitering genom gemenskapen av i synnerhet avelsfjäderfä och fjäderfä för produktion och dagsgamla kycklingar och fastställer en förteckning över tredjeländer från vilka medlemsstaterna får importera berörda djur och kläckägg.

(5)

För att tredjeländer ska få upptas på eller kvarstå i de i gemenskapslagstiftningen föreskrivna förteckningarna över tredjeländer från vilka medlemsstaterna får importera de djur eller kläckägg som omfattas av den förordningen ska de enligt förordning (EG) nr 2160/2003 lämna in ett program till kommissionen som är likvärdigt med de nationella programmen för bekämpning av salmonella som upprättats av medlemsstaterna och få det godkänt av kommissionen.

(6)

Eftersom programmen har godkänts bör Förenta staterna, Israel, Kanada och Tunisien få kvarstå på förteckningen i beslut 2006/696/EG över tredjeländer från vilka medlemsstaterna får importera avelsfjäderfä av Gallus gallus, kläckägg av dessa och dagsgamla kycklingar av Gallus gallus avsedda för avel.

(7)

Vissa andra tredjeländer som för närvarande förtecknas i beslut 2006/696/EG har inte ännu lämnat in sina program för bekämpning av salmonella till kommissionen. Eftersom krav redan gäller inom gemenskapen för avelsfjäderfä av Gallus gallus, kläckägg av dessa och dagsgamla kycklingar av Gallus gallus avsedda för avel bör import av sådana fjäderfän eller ägg inte längre godkännas från dessa tredjeländer. Förteckningen över tredjeländer eller delar av tredjeländer i del 1 i bilaga I till beslut 2006/696/EG bör ändras i enlighet med detta.

(8)

För att ge garantier som är likvärdiga med garantierna i gemenskapen bör tredjeländer från vilka medlemsstaterna får importera avelsfjäderfä och fjäderfä för produktion av arten Gallus gallus, kläckägg av dessa och dagsgamla kycklingar av Gallus gallus, intyga att programmet för bekämpning av salmonella tillämpats på ursprungsflocken och att denna flock har testats med avseende på förekomst av serotyper av salmonella av betydelse för folkhälsan så snart då kraven för de olika fjäderfäbesättningarna i gemenskapen har trätt i kraft.

(9)

Enligt förordning (EG) nr 2160/2003 har dessutom flockar av Gallus gallus inte fått användas för avel och deras ägg får inte användas som kläckägg sedan den 1 januari 2007 inom gemenskapen om de smittats med Salmonella Enteritidis eller Salmonella Typhimurium. Därför bör avelsfjäderfä, dagsgamla kycklingar avsedda för avel och kläckägg endast få godkännas för import till gemenskapen om ursprungsflockarna genomgått tester och befunnits vara fria från Salmonella Enteritidis och Salmonella Typhimurium.

(10)

I kommissionens förordning (EG) nr 1177/2006 av den 1 augusti 2006 om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003 beträffande krav för användningen av särskilda bekämpningsmetoder inom ramen för de nationella programmen för bekämpning av salmonella hos fjäderfä (7) fastställs vissa bestämmelser för användningen av antimikrobiella ämnen och vacciner inom ramen för de nationella kontrollprogram som antagits enligt förordning (EG) nr 2160/2003.

(11)

Tredjeländer från vilka medlemsstaterna får importera avelsfjäderfä eller fjäderfä för produktion av arten Gallus gallus, kläckägg av dessa och dagsgamla kycklingar av Gallus gallus, bör intyga att de särskilda kraven för användningen av antimikrobiella ämnen och vacciner som föreskrivs i förordning (EG) nr 1177/2006 har tillämpats så snart kraven trätt i kraft för de olika fjäderfäbesättningarna i gemenskapen. Om antimikrobiella ämnen har använts hos dagsgamla kycklingar för andra ändamål än bekämpning av salmonella bör det även anges på intyget, eftersom sådan användning kan påverka provtagning med avseende på salmonella vid import.

(12)

Förlagorna till veterinärintyg för import av avelsfjäderfä eller fjäderfä för produktion, kläckägg och dagsgamla kycklingar i beslut 2006/696/EG bör ändras i enlighet med detta. För att undvika framtida ändringar av förlagorna till veterinärintyg då bestämmelserna för import i förordning (EG) nr 2160/2003 träder i kraft för fjäderfä för produktion och dagsgamla kycklingar, men inte för avelsfjäderfä, bör förlagorna till veterinärintyg ändras för import även av dessa djur med tydlig uppgift om när ändringarna träder i kraft för de olika besättningarna.

(13)

Bulgarien och Rumänien anslöt sig till Europeiska unionen den 1 januari 2007. Från och med den dagen gäller de bestämmelser om handel inom gemenskapen som fastställs i beslut 2006/6969/EG dessa nya medlemsstater. Bulgarien och Rumänien bör därför strykas från förteckningarna över tredjeländer som godkänts av medlemsstaterna för import och anges i del 1 i bilagorna I och II till beslut 2006/6969/EG.

(14)

För att undvika ett eventuellt avbrott i handeln bör användningen av veterinärintyg enligt beslut 2006/696/EG, i deras nuvarande lydelse, tillåtas under 60 dagar räknat från den dag då detta beslut börjar tillämpas.

(15)

För att undvika framtida ändringar av förlagorna till veterinärintyg då bestämmelserna för import i förordning (EG) nr 2160/2003 träder i kraft för värphöns och slaktkycklingar av Gallus gallus, bör dock förlagorna till veterinärintyg ändras för import även av dessa djur med tydlig uppgift om när ändringarna för de olika besättningarna träder i kraft. Dessa ändringar bör därför börja tillämpas vid en senare, relevant tidpunkt.

(16)

Beslut 2006/696/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(17)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

18.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 332/101

(1)

I kommissionens beslut 2006/415/EG av den 14 juni 2006 om vissa skyddsåtgärder i samband med högpatogen aviär influensa av subtyp H5N1 hos fjäderfä i gemenskapen och om upphävande av beslut 2006/135/EG (3) fastställs vissa skyddsåtgärder som ska tillämpas för att förhindra att sjukdomen sprids, inklusive upprättande av A- och B-områden till följd av ett misstänkt eller bekräftat utbrott av sjukdomen.

(2)

Tyskland har underrättat kommissionen om ett utbrott av högpatogen aviär influensa av subtyp H5N1 i en hobbybesättning på sitt territorium och har vidtagit de lämpliga åtgärder som fastställs i beslut 2006/415/EG, inklusive upprättat A- och B-områden enligt artikel 4 i det beslutet.

(3)

Kommissionen har granskat dessa åtgärder i samarbete med Tyskland och kunnat konstatera att gränserna på de A- och B-områden som den behöriga myndigheten i medlemsstaten har upprättat befinner sig på tillräckligt avstånd från platsen för utbrottet. A- och B-områdena i Tyskland kan därför bekräftas och det kan fastställas hur länge denna regionalisering ska gälla.

(4)

Beslut 2006/415/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut bör ses över vid nästa möte i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

18.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 332/103

(1)

Den viktigaste drivkraften bakom den gränsöverskridande organiserade brottsligheten är ekonomisk vinning. Den ekonomiska vinningen stimulerar till att begå ytterligare brott för att öka denna vinning. Därför bör de brottsbekämpande organen ha den nödvändiga kompetensen för att utreda och analysera de ekonomiska spåren efter brottslig verksamhet. För att effektivt kunna bekämpa den organiserade brottsligheten måste information som kan leda till spårning och beslagtagande av vinning av brott och annan egendom som tillhör brottslingar snabbt utbytas mellan Europeiska unionens medlemsstater.

(2)

Rådet har antagit rambeslut 2003/577/RIF av den 22 juli 2003 om verkställighet i Europeiska unionen av beslut om frysning av egendom eller bevismaterial (2) och rambeslut 2005/212/RIF av den 24 februari 2005 om förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott (3), vilka behandlar vissa aspekter av straffrättsligt samarbete när det gäller frysning och förverkande av vinning, hjälpmedel och annan egendom som härrör från brott.

(3)

Det krävs ett nära samarbete mellan de berörda myndigheter i medlemsstaterna som sysslar med att spåra olaga vinning och annan egendom som kan bli föremål för förverkande, och bestämmelser bör införas för att möjliggöra direktkommunikation mellan dessa myndigheter.

(4)

Medlemsstaterna bör därför inrätta nationella kontor för återvinning av tillgångar med behörighet på dessa områden och bör se till att ett snabbt informationsutbyte kan ske mellan dessa kontor.

(5)

Camden-nätverket för myndigheter för återvinning av tillgångar (Carin), vilket inrättades i Haag den 22 och 23 september 2004 av Österrike, Belgien, Tyskland, Irland, Nederländerna och Förenade kungariket, utgör redan ett globalt nätverk av yrkesverksamma och experter som syftar till att förbättra den gemensamma kunskapen om metoder och tekniker när det gäller gränsöverskridande identifiering, frysning, beslagtagande och förverkande av vinning och annan egendom som härrör från brott. Detta beslut bör utgöra ett komplement till Carin genom att ge en rättslig grund för informationsutbytet mellan kontoren för återvinning av tillgångar i samtliga medlemsstater.

(6)

I sitt meddelande till rådet och Europaparlamentet ”Haagprogrammet: Tio prioriteringar för de kommande fem åren”, förespråkar kommissionen att det skapas kraftfullare verktyg för att hantera de ekonomiska aspekterna av organiserad brottslighet, bland annat genom att främja inrättandet i medlemsstaterna av enheter för underrättelser om kriminellas tillgångar.

(7)

Samarbete mellan kontoren för återvinning av tillgångar och mellan kontoren för återvinning av tillgångar och andra myndigheter med uppgift att underlätta spårande och identifiering av vinning som härrör från brott bör ske på grundval av de förfaranden och tidsfrister som anges i rådets rambeslut 2006/960/RIF av den 18 december 2006 om förenklat uppgifts- och underrättelseutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna i Europeiska unionens medlemsstater (4), inbegripet skälen i detta för vägran att lämna ut uppgifter.

(8)

Detta beslut bör inte påverka samarbetsordningen enligt rådets beslut 2000/642/RIF av den 17 oktober 2000 om en samarbetsordning för medlemsstaternas finansunderrättelseenheter avseende utbyte av information (5) eller de befintliga arrangemangen för polissamarbete.

18.12.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 332/106

”ii)

har tillverkats i enlighet med de tekniska specifikationerna i bilagan.”

”ii)

har tillverkats i enlighet med de tekniska specifikationerna i bilagan till rådets förordning (EG) nr 254/2002 om de åtgärder som skall tillämpas under 2002 för torskbeståndets återhämtning i Irländska sjön (ICES-område VII a).”.

”b)

Bojmarkeringarna eller VMS-uppgifterna visar att ägaren har påträffats mindre än 100 nautiska mil från redskapet under de senaste 120 timmarna.”

”b)

Bojmarkeringarna eller VMS-uppgifterna visar att ägaren inte har påträffats mindre än 100 nautiska mil från redskapet under de senaste 120 timmarna.”.