(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1484/95 (4) fastställs tillämpningsföreskrifter för ordningen för tillämpning av tilläggsbelopp för import samt representativa priser av fjäderfäkött, ägg och äggalbumin.

(2)

Det framgår av den regelbundna kontrollen av de uppgifter som ligger till grund för fastställandet av de representativa priserna för produkterna inom sektorerna för fjäderfäkött, ägg och äggalbumin att de representativa priserna för import av vissa produkter bör ändras med hänsyn till variationerna i pris efter ursprung. De representativa priserna bör därför offentliggöras.

(3)

Med hänsyn till situationen på marknaden bör denna ändring genomföras så snart som möjligt.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för fjäderfäkött och ägg.

(1)

I bilagan till förordning nr 79/65/EEG förtecknas de områden som avses i artikel 2 d i den förordningen.

(2)

Enligt den bilagan är Portugal indelat i fem områden. För de syften som avses i förordning nr 79/65/EEG har Portugal begärt att minska antalet områden genom att slå ihop områdena ”Entre Douro e Minho e Beira Litoral” och ”Trás-os-montes e Beira Interior” till ett enda område med benämningen ”Norte e Centro”.

(3)

Beslut nr 79/65/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från gemenskapskommittén för informationssystemet för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter.

(1)

I bilaga I till kommissionens förordning (EEG) nr 1859/82 (2) fastställs antalet rapporterande företag per område.

(2)

Med tanke på förändringarna i Italiens jordbruksstruktur och användningen av förbättrade statistiska metoder för att bestämma antalet jordbruksföretag som väljs ut per region, jordbrukstyp och ekonomisk storlekskategori bör antalet rapporterande jordbruksföretag per område i Italien anpassas så att urvalet bättre speglar alla gårdstyper inom undersökningsområdet.

(3)

Med tanke på förändringarna i Polens jordbruksstruktur och användningen av ett större antal jordbrukstyper för stratifiering av undersökningsområdet bör antalet rapporterande jordbruksföretag per område i Polen anpassas så att urvalet bättre speglar alla gårdstyper inom undersökningsområdet.

(4)

Till följd av sammanslagningen av områdena ”Entre Douro e Minho e Beira Litoral” och ”Trás-os-montes e Beira Interior” till ett enda område med benämningen ”Norte e Centro” genom kommissionens förordning (EG) nr 1469/2007 av den 13 december 2007 om ändring av bilagan till rådets förordning nr 79/65/EEG vad gäller förteckningen över områden (3) bör antalet rapporterande jordbruksföretag per område i Portugal anpassas.

(5)

Förordning (EEG) nr 1859/82 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från gemenskapskommittén för informationssystemet för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter.

(1)

Förteckningen över benämningar i artikel 28 i kommissionens förordning (EG) nr 753/2002 (2) måste kompletteras med de rätta benämningar som används i Danmark.

(2)

Förteckningen över särskilda traditionella benämningar i artikel 29 i förordning (EG) nr 753/2002 och i bilaga III till samma förordning, måste ändras i enlighet med de rätta benämningar som används i Tyskland, Slovenien och Slovakien.

(3)

Med tanke på att Tyskland har ändrat sin lagstiftning från den 1 augusti 2007, bör de ändringar i förordningen som rör denna medlemsstat också tillämpas från den dagen, så att man kan undvika avbrott i handeln inom gemenskapen.

(4)

Förordning (EG) nr 753/2002 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för vin,

1.

I artikel 28 första stycket ska följande strecksats läggas till:

2.

Artikel 29 ska ändras på följande sätt:

3.

Bilaga III ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(1)

Enligt artikel 27.3 i förordning (EG) nr 1493/1999 ska fysiska eller juridiska personer eller sammanslutningar av sådana personer som har framställt vin vara skyldiga att leverera samtliga biprodukter från denna vinframställning till destillation.

(2)

Kommissionens förordning (EG) nr 1623/2000 (2) innehåller tillämpningsföreskrifter för destillationsskyldigheten, och i artikel 49 ges vissa möjligheter till undantag, bland annat en möjlighet att ersätta destillationsskyldigheten med ett återtagande av biprodukterna under kontrollerade former när det gäller mindre producenter som producerar mindre än 80 hektoliter per år.

(3)

I vissa medlemsstater är kapaciteten att samla in biprodukter otillräcklig. För att komma till rätta med denna situation bör medlemsstaterna få rätt att undanta andra kategorier av producenter från skyldigheten att destillera biprodukterna från vinframställningen.

(4)

För att detta undantag ska kunna tillämpas under hela vinåret bör denna förordning tillämpas från och med den 1 augusti 2007.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för vin.

(1)

Enligt artikel 27.3 i rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (1) är fysiska eller juridiska personer eller sammanslutningar av sådana personer som har framställt vin skyldiga att leverera samtliga biprodukter från denna vinframställning till destillation. Sedan Bulgariens anslutning till gemenskapen den 1 januari 2007 gäller denna skyldighet även vinproducenter i den medlemsstaten, även om det inte är tradition att använda metoden i Bulgarien.

(2)

Kommissionens förordning (EG) nr 1623/2000 (2) innehåller tillämpningsföreskrifter för destillationsskyldigheten, och i artikel 49 ges vissa möjligheter till undantag från denna.

(3)

Trots de åtgärder som har vidtagits i Bulgarien visar det sig att destillerierna i den medlemsstaten inte har tillräcklig kapacitet för att destillera alla biprodukter. Bulgarien bör därför få rätt att undanta vissa kategorier av producenter från skyldigheten att destillera biprodukter från vinframställningen.

(4)

För att det undantag som beviljas Bulgarien ska kunna tillämpas under hela vinåret bör denna förordning tillämpas från och med den 1 augusti 2007.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för vin.

(1)

I bilaga VIII till förordning (EEG) nr 1538/91 (2) finns en förteckning över nationella referenslaboratorier för övervakning av vattenhalten i fjäderfäkött. De franska myndigheterna har meddelat kommissionen namnet på och adressen till det nya nationella referenslaboratoriet för Frankrike.

(2)

Förordning (EEG) nr 1538/91 bör därför ändras i enlighet med detta.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för fjäderfäkött och ägg.

”Frankrike

SCL – Laboratoire de Lyon

10, avenue des Saules

BP 74

FR-69922 Oullins”

(1)

Vid de multilaterala handelsförhandlingarna inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO) har gemenskapen åtagit sig att öppna en tullkvot på 21 miljoner ton för produkter enligt KN-nummer 0714 10 med ursprung i Thailand per fyraårsperiod, inom vilken tullsatsen ska sänkas till 6 %. Kvoten måste öppnas och förvaltas av kommissionen.

(2)

Med beaktande av produktkvoten för specifikationerna och marknaden förefaller användningen av förvaltningsmetoden enligt först till kvarn–principen vara lämplig. För att främja administrativ förenkling bör maniokprodukter inom ramen för kommissionens förordning (EG) nr 1342/2003 av den 28 juli 2003 om särskilda tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser för spannmål och ris (2), när det gäller import- och exportprodukterna inom spannmåls- och rissektorn, förvaltas i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1784/2003 av den 29 september 2003 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål (3). Förvaltningen bör ske i enlighet med artiklarna 308a, 308b och 308c.1 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (4).

(3)

Enligt artikel 9.1 i förordning (EG) nr 1784/2003 kan undantag medges från kravet att uppvisa en importlicens för produkter som inte har någon väsentlig påverkan på spannmålsmarknadens försörjningssituation. Under de senaste åren importerade gemenskapen mindre än 10 % av den årliga kvantiteten av maniokrot enligt KN-nummer 0714 10 . Detta inbegriper en begränsad kvantitet mycket specifika produkter som inte har någon påverkan på spannmålsmarknaden. Ett undantag från importlicenskravet enligt artikel 9.1 i förordning (EG) nr 1784/2003 kan därför tillämplas.

(4)

Det är nödvändigt att ha ett förvaltningssystem som säkerställer att endast produkter med ursprung i Thailand kan importeras inom kvoten. Det bör klargöras vilken form av intyg som ska krävas för att styrka produkternas ursprung så att de kan omfattas av tullkvoterna enligt först till kvarn–principen. Detta beskrivs i artiklarna 55–65 i förordning (EEG) nr 2454/93.

(5)

Med hänsyn till att likvärdiga tullkvoter inte förbrukades särskilt snabbt under de föregående två åren, bör tullkvoter enligt den här förordningen till att börja med anses som icke-kritiska, i den mening som avses i artikel 308c i förordning (EEG) nr 2454/93, när de förvaltas enligt först till kvarn–principen. Tullmyndigheterna bör därför i enlighet med artiklarna 308c.1 och 248.4 i förordning (EEG) nr 2454/93 tillåtas att avstå från att begära säkerhet för varor som ursprungligen importerats inom ramen för dessa kvoter. På grund av de särskilda förhållanden som uppstår vid övergången från ett förvaltningssystem till ett annat bör artikel 308c.2 och 308c.3 i den förordningen inte tillämpas.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

(1)

Enligt artikel 39.1 i kommissionens förordning (EG) nr 952/2006 av den 29 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 318/2006 i fråga om förvaltningen av den inre marknaden för socker och kvotsystemet (2) får interventionsorganen sälja socker först sedan ett beslut om detta har fattats av kommissionen. Eftersom det fortfarande finns interventionslager bör man tillåta försäljning för industriell användning av socker som innehas av interventionsorganen.

(2)

Enligt artikel 42.2 c i förordning (EG) nr 952/2006 bör det fastställas en minimikvantitet per anbudsgivare eller per parti.

(3)

Med hänsyn till situationen på gemenskapsmarknaden bör kommissionen ha möjlighet att fastställa ett lägsta försäljningspris för varje delanbudsinfordran.

(4)

Interventionsorganen i Belgien, Tjeckien, Irland, Spanien, Italien, Ungern, Slovakien och Sverige bör meddela sina anbud till kommissionen. Anbudsgivarna bör vara anonyma.

(5)

För att garantera att förvaltningen av socker i interventionslager fungerar på ett riktigt sätt, bör det fastställas att medlemsstaterna ska informera kommissionen om hur stora kvantiteter som faktiskt har sålts.

(6)

Bestämmelser om bearbetarens register, kontroller och påföljder i kommissionens förordning (EG) nr 967/2006 av den 29 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 318/2006 i fråga om sockerproduktion utöver kvoterna (3) bör tillämpas på de kvantiteter som tilldelas inom ramen för denna förordning.

(7)

För att se till att de kvantiteter som tilldelas enligt den här förordningen används som industrisocker, måste det fastställas tillräckligt höga straffavgifter för anbudsgivarna för att undvika att dessa kvantiteter används för andra ändamål.

(8)

Enligt artikel 59 andra stycket i förordning (EG) nr 952/2006 ska dock kommissionens förordning (EG) nr 1262/2001 (4) fortfarande tillämpas på socker som har godtagits för intervention före den 10 februari 2006. Vid försäljning av interventionssocker behövs emellertid inte den här distinktionen, och tillämpningen av den skulle orsaka administrativa svårigheter för medlemsstaterna. Förordning (EG) nr 1262/2001 bör därför inte tillämpas på försäljning av interventionssocker i enlighet med den här förordningen.

(9)

Vilka kvantiteter som är tillgängliga för en medlemsstat enligt den här förordningen bör fastställas med till hänsyn till de kvantiteter som tilldelas enligt kommissionens förordning (EG) nr 1059/2007 av den 14 september 2007 om inledande av en stående anbudsinfordran för försäljning på gemenskapsmarknaden av socker som innehas av interventionsorganen i Belgien, Tjeckien, Irland, Spanien, Italien, Ungern, Slovakien och Sverige (5)

(10)

Vilka kvantiteter som kan tilldelas enligt kommissionens förordning (EG) nr 1060/2007 av den 14 september 2007 om inledande av en stående anbudsinfordran för försäljning på gemenskapsmarknaden av socker som innehas av interventionsorganen i Belgien, Tjeckien, Irland, Spanien, Italien, Ungern, Slovakien och Sverige (6) bör också fastställas med hänsyn till de kvantiteter som tilldelas enligt den här förordningen. Det bör därför införas en bestämmelse om detta i förordning (EG) nr 1060/2007.

(11)

De högsta kvantiteterna interventionssocker som innehas av det spanska interventionsorganet enligt bilaga I till förordning (EG) nr 1059/2007 och bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2007 har fastställts utan hänsyn till de 18 000 ton socker som godtogs för intervention i april 2006.

(12)

Förordningarna (EG) nr 1059/2007 och (EG) nr 1060/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för socker.

a)

I artikel 4.2 ska första stycket ersättas med följande:

”Den tillgängliga kvantiteten för ett parti ska minskas med de kvantiteter som tilldelas samma dag för det partiet genom förordning (EG) nr 1059/2007 och förordning (EG) nr 1476/2007.”

b)

I bilaga I ska den rad som gäller Spanien ersättas med följande:

(1)

I enlighet med förordning (EG) nr 2320/2002 är kommissionen skyldig att, när så krävs, vidta åtgärder för att genomföra gemensamma grundläggande standarder för luftfartsskydd i hela gemenskapen. Den första rättsakt där sådana åtgärder fastställdes var kommissionens förordning (EG) nr 622/2003 av den 4 april 2003 om åtgärder för att genomföra gemensamma grundläggande standarder avseende luftfartsskydd (2).

(2)

De åtgärder i förordning (EG) nr 622/2003 som begränsar rätten för passagerare på flygningar från tredjeländer att ha med sig vätskor när de transiterar gemenskapsflygplatser ses över mot bakgrund av den tekniska utvecklingen samt åtgärdernas praktiska konsekvenser på flygplatserna och följder för passagerarna.

(3)

En sådan översyn har visat att begränsningarna av rätten för passagerare på flygningar från tredjeländer att ha med sig vätskor när de transiterar gemenskapsflygplatser ger upphov till vissa praktiska problem på dessa flygplatser och orsakar olägenheter för de berörda passagerarna.

(4)

Kommissionen har kontrollerat vissa säkerhetsstandarder vid en flygplats i ett tredjeland som gemenskapen och dess medlemsstater har goda erfarenheter av att samarbeta med, och konstaterat att de är tillfredsställande. Därför har kommissionen beslutat att vidta åtgärder för att mildra de nämnda problemen för passagerare som medför vätskor på den flygplatsen.

(5)

Förordning (EG) nr 622/2003 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

Åtgärderna i denna förordning hör inte till dem som enligt artikel 8.1 i förordning (EG) nr 2320/2002 ska vara hemliga och inte offentliggörs.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för luftfartsskyddet inom den civila luftfarten.

(1)

I artikel 31.1 i rådets förordning (EG) nr 1255/1999 föreskrivs att skillnaden mellan priserna på världsmarknaden för de produkter som förtecknas i artikel 1 a–e och 1 g i nämnda förordning och priserna inom gemenskapen får täckas av ett exportbidrag.

(2)

I kommissionens förordning (EG) nr 1043/2005 av den 30 juni 2005 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 3448/93 med avseende på ordningen för beviljande av exportbidrag för vissa jordbruksprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I till fördraget samt kriterierna för fastställande av bidragsbeloppen (2), anges de produkter för vilka det skall fastställas en bidragssats som skall tillämpas när dessa produkter exporteras i form av varor som förtecknas i bilaga II till förordning (EG) nr 1255/1999.

(3)

Enligt artikel 14.1 i förordning (EG) nr 1043/2005 skall bidragssatsen fastställas för varje månad per 100 kg basprodukt.

(4)

När det gäller vissa mjölkprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I till fördraget finns det emellertid, om det på förhand fastställs höga bidragssatser, en risk att de åtaganden som görs i samband med dessa bidrag äventyras. För att undvika detta måste lämpliga säkerhetsåtgärder vidtas utan att detta hindrar ingåendet av långtidskontrakt. Om en specifik bidragssats för förutfastställelse av bidrag bestäms för dessa produkter bör båda dessa syften kunna uppnås.

(5)

I artikel 15.2 i förordning (EG) nr 1043/2005 föreskrivs att bidragssatsen i förekommande fall skall fastställas med hänsyn till de produktionsbidrag, det stöd och de andra åtgärder med motsvarande verkan som, i enlighet med förordningen om den gemensamma organisationen av marknaden för den aktuella produkten, är tillämpliga i alla medlemsstater för de basprodukter som förtecknas i bilaga I till förordning (EG) nr 1043/2005 eller därmed jämställda produkter.

(6)

I artikel 12.1 i förordning (EG) nr 1255/1999 föreskrivs att ett stöd skall utbetalas för skummjölk som producerats i gemenskapen och som bearbetas till kasein, om denna mjölk och det kasein som framställs av denna mjölk uppfyller vissa villkor.

(7)

I kommissionens förordning (EG) nr 1898/2005 av den 9 november 2005 om tillämpningsbestämmelser för rådets förordning (EG) nr 1255/1999 beträffande försäljning av grädde, smör och koncentrerat smör på gemenskapens marknad (3), fastställs att smör och grädde till reducerat pris skall göras tillgängliga för industrier som framställer vissa produkter.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för mjölk och mjölkprodukter.

(1)

I artikel 8.1 i förordning (EEG) nr 2771/75 föreskrivs att skillnaden mellan priserna inom den internationella handeln för de produkter som förtecknas i artikel 1.1 i nämnda förordning och priserna inom gemenskapen får täckas av ett exportbidrag då produkterna exporteras i form av varor som förtecknas i bilagan till samma förordning.

(2)

I kommissionens förordning (EG) nr 1043/2005 av den 30 juni 2005 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 3448/93 med avseende på ordningen för beviljande av exportbidrag för vissa jordbruksprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I till fördraget samt kriterierna för fastställande av bidragsbeloppen (2) anges de produkter för vilka det skall fastställas en bidragssats som skall tillämpas när dessa produkter exporteras i form av varor som förtecknas i bilaga I till förordning (EEG) nr 2771/75.

(3)

Enligt artikel 14 andra stycket i förordning (EG) nr 1043/2005 skall bidragssatsen för 100 kg av var och en av basprodukterna i fråga fastställas för samma period som den period för vilken bidragsbeloppen fastställs för dessa produkter som exporteras i obearbetat tillstånd.

(4)

I artikel 11 i jordbruksavtalet som slöts inom ramen för Uruguayrundan föreskrivs att bidrag som beviljas för export av en produkt som ingår i en vara inte får överstiga det bidrag som tillämpas på produkten när den exporteras i obearbetat skick.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för fjäderfäkött och ägg.

(1)

I artikel 8 i förordning (EEG) nr 2771/75 fastställs att skillnaden mellan priserna på världsmarknaden för de produkter som förtecknas i artikel 1.1 i den förordningen och priserna för dessa produkter inom gemenskapen får täckas av ett exportbidrag.

(2)

Med hänsyn till den rådande situationen på marknaden för ägg bör därför exportbidrag fastställas i enlighet med bestämmelserna och vissa kriterier i artikel 8 i förordning (EEG) nr 2771/75.

(3)

Enligt artikel 8.3 andra stycket i förordning (EEG) nr 2771/75 kan världsmarknadssituationen eller de särskilda behoven på vissa marknader göra det nödvändigt anpassa bidraget efter bestämmelseort.

(4)

Bidrag bör beviljas endast för produkter som omfattas av den fria rörligheten för varor inom gemenskapen och som uppfyller kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (2) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (3) samt kraven på märkning i rådets förordning (EEG) nr 1907/90 av den 26 juni 1990 om vissa handelsnormer för ägg (4).

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för fjäderfäkött och ägg.

(1)

I artikel 8.1 i förordning (EEG) nr 2777/75 fastställs att skillnaden mellan priserna på världsmarknaden för de produkter som förtecknas i artikel 1.1 i samma förordning och priserna för dessa produkter inom gemenskapen får täckas av ett exportbidrag.

(2)

Med hänsyn till den rådande situationen på marknaden för fjäderfäkött bör därför exportbidrag fastställas i enlighet med bestämmelserna och kriterierna i artikel 8 i förordning (EEG) nr 2777/75.

(3)

Enligt artikel 8.3 andra stycket i förordning (EEG) nr 2777/75 kan världsmarknadssituationen eller vissa marknaders särskilda behov göra det nödvändigt att anpassa bidraget efter bestämmelseort.

(4)

Bidrag bör beviljas endast för produkter som omfattas av den fria rörligheten för varor inom gemenskapen och som är försedda med ett identifieringsmärke i enlighet med artikel 5.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (2). Produkterna bör också uppfylla kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (3).

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för fjäderfäkött och ägg.

(1)

Bilaga IV till konventionen till förhindrande av förorening från fartyg (Marpol 73/78) trädde i kraft den 27 september 2003 och den ändrade versionen den 1 augusti 2005.

(2)

Enligt artikel 16 i direktiv 2000/59/EG ska genomförandet av bestämmelserna i det direktivet såvitt gäller toalettavfall skjutas upp till 12 månader efter det att bilaga IV till Marpol trätt i kraft.

(3)

Befälhavaren på alla fartyg som är på väg till en hamn i gemenskapen är enligt artikel 6 i direktiv 2000/59/EG skyldig att fylla i formuläret i bilaga II till direktivet och anmäla informationen till den myndighet eller det organ som utsetts för detta ändamål av den medlemsstat där hamnen är belägen.

(4)

Bilaga II omfattar inte toalettavfall och bör därför ändras så att toalettavfall ingår som ytterligare en typ av avfall som ska anmälas före ankomsten till hamnen. Bestämmelserna i direktivet beträffande toalettavfall bör ses i samband med bestämmelserna i bilaga IV till Marpol, enligt vilka toalettavfall får släppas ut till havs under vissa omständigheter. Detta ska inte påverka tillämpningen av strängare avlämningskrav för fartyg som har antagits i enlighet med internationell rätt.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i det här direktivet är förenliga med yttrandet från kommittén för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS), som inrättats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 (2).

(1)

Galega orientalis Lam. är en foderväxt som odlas i stor utsträckning i vissa medlemsstater och har en stor betydelse när det gäller att förbättra kvaliteten på husdjursfoder.

(2)

Arten omfattas för närvarande inte av de enhetliga reglerna för utsädescertifiering i direktiv 66/401/EEG och utsädet i fråga kan därför inte omsättas fritt.

(3)

Eftersom arten Galega orientalis Lam. uppfyller alla relevanta villkor för certifiering bör den tas med i förteckningen i direktiv 66/401/EEG.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för utsäde och uppförökningsmaterial för jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk.

1.

I artikel 2.1 A b ska följande uppgift läggas till mellan rubriken ”Leguminosae” och ”Hedysarum coronarium L. Sulla”:

” Galega orientalis Lam. fodergetruta”.

2.

I artikel 3.1 ska följande uppgift läggas till mellan ”Festuca rubra L. x Festulolium” och ”Lolium multiflorum Lam.”:

” Galega orientalis Lam. fodergetruta”.

3.

Bilagorna II och III ska ändras i enlighet med bilagan till det här direktivet.

(1)

I enlighet med direktiv 91/414/EEG är godkännande av växtskyddsmedel för användning på speciella grödor medlemsstaternas ansvar. Sådana godkännanden måste grunda sig på en bedömning av effekterna på människors och djurs hälsa och på miljön. De faktorer som ska tas med i bedömningen är bl.a. vilken exponering som användaren och övriga vid användningen närvarande personer utsätts för samt påverkan på mark, vatten och luft, liksom den påverkan som människor och djur utsätts för vid konsumtion av behandlade grödor som innehåller resthalter av ämnena.

(2)

Gränsvärdena för resthalter avspeglar de minsta mängder bekämpningsmedel som krävs för ett effektivt växtskydd, när medlet används på ett sådant sätt att resthalterna blir så låga som är praktiskt möjligt och godtagbart ur toxikologisk synpunkt, särskilt vad gäller det beräknade intaget via födan.

(3)

För atrazin har tillfälliga gränsvärden fastställts i direktiv 86/362/EEG genom kommissionens direktiv 2007/7/EG (4) i avvaktan på att data lämnas in av sökanden. Vid närmare granskning visade det sig att mer tid borde medges för framtagning av försöksdata om resthalter. Giltighetstiden för de tillfälliga gränsvärdena för atrazin bör därför förlängas.

(4)

De gränsvärden för bekämpningsmedelsrester som omfattas av direktiv 90/642/EEG ska ses över regelbundet och kan ändras med hänsyn till nya eller ändrade användningsområden. Kommissionen har fått uppgifter om helt nya eller ändrade användningsområden som bör leda till ändrade resthalter för acetamiprid, deltametrin, indoxakarb, pendimetalin, pymetrozin, pyraklostrobin, tiakloprid och trifloxystrobin.

(5)

När det gäller imazalil har en medlemsstat meddelat kommissionen önskemål om att se över sina nationella gränsvärden för resthalter i enlighet med artikel 8 i direktiv 90/642/EEG på grund av oro för konsumenternas intag. Förslag på översyn av gemenskapens gränsvärden för resthalter har lämnats till kommissionen.

(6)

Konsumenternas livslånga exponering för de bekämpningsmedel som det hänvisas till i detta direktiv genom de livsmedelsprodukter som kan innehålla rester av dessa bekämpningsmedel har bedömts och utvärderats i enlighet med de rutiner och den praxis som används inom Europeiska gemenskapen, med beaktande av Världshälsoorganisationens riktlinjer (5). Utifrån dessa bedömningar och utvärderingar bör gränsvärdena för resthalter av dessa bekämpningsmedel fastställas så att det säkerställs att det acceptabla dagliga intaget inte överskrids.

(7)

En akut referensdos (ARfD) har fastställts för acetamiprid, deltametrin, imazalil, indoxakarb, pymetrozin, pyraklostrobin och tiakloprid. Konsumenternas akuta exponering genom var och en av de livsmedelsprodukter som kan innehålla rester av dessa bekämpningsmedel har bedömts och utvärderats i enlighet med de rutiner och den praxis som för närvarande används inom Europeiska gemenskapen, med beaktande av Världshälsoorganisationens riktlinjer. Yttrandena från vetenskapliga kommittén för växter (SCP) har beaktats, särskilt dess råd och rekommendationer om konsumentskyddet avseende livsmedelsprodukter som behandlats med bekämpningsmedel (6). Utifrån beräkningarna av intaget via födan bör gränsvärdena för resthalter av dessa bekämpningsmedel fastställas så att det säkerställs att den akuta referensdosen inte överskrids. I fråga om de andra ämnena har bedömningen av tillgängliga uppgifter visat att det inte behövs någon akut referensdos och därmed inte heller någon korttidsberäkning.

(8)

Gränsvärdena bör fastställas till den lägsta analytiska bestämningsgränsen i de fall där godkänd användning av växtskyddsmedel inte ger upphov till påvisbara halter av bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel, eller då det inte finns några godkända användningsområden, eller då medlemsstaternas beslut om godkännande för vissa användningsområden inte underbyggts med nödvändiga uppgifter, eller då användningsområden i tredjeländer som ger upphov till bekämpningsmedelsrester i eller på sådana livsmedel som får övergå till fri omsättning på gemenskapens marknad inte har underbyggts med nödvändiga uppgifter.

(9)

Att provisoriska gränsvärden fastställs eller ändras på gemenskapsnivå hindrar inte medlemsstaterna från att fastställa provisoriska gränsvärden för acetamiprid, indoxakarb, pyraclostrobin, tiakloprid och trifloxystrobin i enlighet med artikel 4.1 f i direktiv 91/414/EEG och bilaga VI till det direktivet. Fyra år anses vara en tillräckligt lång period för att godkänna ytterligare användningsområden för dessa ämnen. Därefter bör gemenskapens provisoriska gränsvärden göras permanenta.

(10)

Det är därför nödvändigt att ändra de gränsvärden som fastställs i direktiven 86/362/EEG och 90/642/EEG för att möjliggöra en ändamålsenlig övervakning och kontroll av användningen av bekämpningsmedlen och för att skydda konsumenterna. Om gränsvärden redan har fastställts i bilagorna till dessa direktiv, är det lämpligt att ändra dem. Om gränsvärden ännu inte har fastställts bör de fastställas nu.

(11)

Gemenskapens handelspartner ombads via Världshandelsorganisationen att yttra sig om de nya gränsvärdena och deras synpunkter har beaktats.

(12)

Direktiv 86/362/EEG och 90/642/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.