6.11.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 288/1

(1)

Genom rådets förordning (EG) nr 1676/2001 (2), senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 1424/2006 (3) infördes en slutgiltig antidumpningstull på import av PET-film med ursprung i bland annat Indien. De antidumpningsåtgärder som är föremål för översyn bestod av en värdetull på mellan 0 % och 18 % på import från individuellt namngivna exportföretag och en övrig tull på 17,3 % på import från alla andra företag. Den undersökning som ledde fram till förordning (EG) nr 1676/2001 i senare ändrad lydelse kommer nedan att kallas ”den ursprungliga undersökningen”.

(2)

De åtgärder som infördes mot import från Indien efter den ursprungliga undersökningen breddades därefter genom rådets förordning (EG) nr 1975/2004 (4) till att även omfatta import av PET-film från Brasilien och Israel, oberoende av om den deklarerats såsom ursprungligen från något av de länderna eller inte.

(3)

Genom beslut 2001/645/EG (5) godkände kommissionen åtaganden från fem indiska tillverkare som ingick i den ursprungliga undersökningen. Åtagandena upphävdes genom beslut 2006/173/EG (6).

(4)

Genom förordning (EG) nr 367/2006, senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 1124/2007 (7), införde rådet en slutgiltig utjämningstull på import av polyetentereftalat (PET-film) med ursprung i Indien. Åtgärderna infördes i form av värdetull på mellan 7 % och 19,1 % på import från individuellt namngivna exportföretag och en övrig tull på 19,1 % på import från alla andra företag. Den undersökning som ledde fram till förordning (EG) nr 367/2006 i senare ändrad lydelse kommer nedan att kallas ”den tidigare antisubventionsundersökningen”.

(5)

Kommissionen mottog den 23 maj 2006 respektive den 3 juli 2006 en begäran om översyn av dessa åtgärder vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen och en begäran om en partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen, begränsad till att omfatta dumpning från Jindal Poly Films Limited (nedan kallat ”Jindal”). De ingavs av följande gemenskapstillverkare: Du Pont Teijin Films, Mitsubishi Polyester Film GmbH och Nuroll SpA (nedan kallade ”de sökande”). De sökande svarar för en betydande del av gemenskapens tillverkning av PET-film.

(6)

Sökandena gjorde gällande och lade fram tillräcklig bevisning till stöd för följande: a) Det är troligt att dumpningen och skadan för gemenskapsindustrin kommer att fortsätta eller återkomma. b) De omständigheter när det gäller dumpningen som föranledde införandet av åtgärderna mot Jindal har förändrats och förändringarna är bestående.

(7)

Efter att ha hört den rådgivande kommittén kunde kommissionen fastställa att tillräcklig bevisning fanns för att motivera en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen och en partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen och meddelade därmed den 22 augusti 2006 (8) respektive den 25 augusti 2006 (9) via tillkännagivanden om inledande i Europeiska unionens officiella tidning att översynerna hade inletts.

(8)

Den partiella interimsöversynen omfattade endast en undersökning av dumpning från Jindal. För båda översynerna fastställdes perioden för undersökningen (nedan kallad ”översynsperioden”) till den 1 juli 2005–30 juni 2006. Undersökningen av de utvecklingstendenser som är av betydelse för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från 2003 fram till översynsperiodens slut (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”).

(9)

Kommissionen underrättade officiellt de exporterande tillverkarna, företrädarna för exportländerna, gemenskapstillverkarna, importörerna och de användare som den visste var berörda om att en översyn vid giltighetstidens utgång hade inletts. Berörda parter när det gäller bägge översynerna gavs möjlighet att inom den tid som angavs i tillkännagivandena om inledandet skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(10)

Alla berörda parter som begärde att bli hörda, och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem, gavs tillfälle att bli hörda.

(11)

När det gäller översynen vid giltighetstidens utgång, och med anledning av det uppenbart stora antal exporterande tillverkare av PET-film i Indien som namngavs i begäran, angavs i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande i enlighet med artikel 17 i grundförordningen skulle kunna tillämpas. För att besluta om huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall kunna göra ett urval ombads alla exporterande tillverkare att ge sig till känna och lämna grundläggande uppgifter om sin verksamhet beträffande PET-film under översynsperioden, i enlighet med tillkännagivandet om inledande. Sex exporterande tillverkare i Indien anmälde att de ville samarbeta. Av dessa sex företag valdes tre (Ester Industries Limited, Garware Polyester Limited och Jindal) att ingå i stickprovet och tillskickades ett frågeformulär. Dessa företag hade konstaterats utgöra den största representativa volym i fråga om export till gemenskapen av PET-film som rimligen kunde undersökas inom den tillgängliga tidsramen, i enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen.

(12)

Dessutom sände kommissionen frågeformulär till alla andra parter som såvitt känt var berörda eller som givit sig till känna inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande. Fullständiga svarsformulär mottogs från fyra gemenskapstillverkare, de tre exporterande tillverkarna som ingick i stickprovet, en importör/användare och fyra användare.

(13)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som ansågs nödvändiga för fastställandet av dumpning och skada och för att fastställa sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada och huruvida ett bibehållande av åtgärderna skulle ligga i gemenskapens intresse. Kontrollbesök genomfördes på plats hos följande berörda parter:

(14)

Samma produkt berörs som i den ursprungliga undersökningen, nämligen polyetentereftalat (PET-film) med ursprung i Indien, som vanligen klassificeras enligt KN-nummer ex 3920 62 19 och ex 3920 62 90 (nedan kallad ”den berörda produkten”).

(15)

Undersökningen visade, i likhet med den ursprungliga undersökningen, att PET-film som tillverkas och säljs på den inhemska marknaden i Indien, PET-film som exporteras till gemenskapen från Indien och PET-film som tillverkas och säljs av gemenskapsindustrin har samma grundläggande fysikaliska och tekniska egenskaper och samma användningsområden. Dessa produkter är därför likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(16)

I syfte att fastställa normalvärdet undersöktes till att börja med om Jindals totala inhemska försäljning av den berörda produkten var representativ enligt artikel 2.2 i grundförordningen, dvs. om den motsvarade minst 5 % av den totala försäljningsvolymen till gemenskapen av den berörda produkten.

(17)

Därefter undersöktes om den totala inhemska försäljningen av de enskilda produkttyperna motsvarade minst 5 % av försäljningsvolymen till gemenskapen av samma produkttyp.

(18)

För de produkttyper för vilka den inhemska försäljningen motsvarade minst 5 % av försäljningsvolymen till gemenskapen av samma produkttyp undersöktes det om försäljning vid normal handel hade skett i tillräckliga mängder i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen. Om volymen av den inhemska försäljningen till priser över produktionskostnaden för en viss produkttyp motsvarade mer än 80 % av försäljningen, fastställdes normalvärdet på grundval av de vägda genomsnittliga priser som faktiskt betalats vid all inhemsk försäljning. Om volymen av den inhemska försäljningen till priser över produktionskostnaden för en viss produkttyp motsvarade högst 80 % men minst 10 % av försäljningen, fastställdes normalvärdet på grundval av de vägda genomsnittliga priser som faktiskt betalats vid den återstående lönsamma inhemska försäljningen. När mindre än 10 % av försäljningen (i volym) på hemmamarknaden av en viss produkttyp inte understeg enhetskostnaden, ansågs försäljningen inte ha skett vid normal handel, varför normalvärdet konstruerades i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen.

(19)

För de produkttyper för vilka de priser som den exporterande tillverkaren tog ut på den inhemska marknaden inte kunde användas för att fastställa normalvärdet, på grund av att den berörda produkttypen inte sålts i tillräckliga mängder eller att den inte sålts vid normal handel, konstruerades normalvärdet, i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen, på grundval av den berörda exporterande tillverkarens tillverkningskostnader plus ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst.

(20)

Dessa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader grundades på de kostnader som den exporterande tillverkaren haft för den inhemska försäljning av den berörda produkten som befunnits vara representativ. Vinstmarginalen beräknades på grundval av företagets vägda genomsnittliga vinstmarginal för de produkttyper som sålts i tillräckliga mängder och vid normal handel på den inhemska marknaden.

(21)

En övervägande merpart av företagets försäljning på export av den berörda produkten till gemenskapen under översynsperioden har skett till oberoende kunder. Exportpriset fastställdes därför i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(22)

Delar av exportförsäljningen har gått till ett närstående företag i gemenskapen. Det närstående företaget sålde inte varorna vidare direkt utan förädlade dem så mycket att det blev opraktiskt att konstruera exportpriset på exportvaran på grundval av priset på den förädlade varan enligt artikel 2.9 i grundförordningen. De priser Jindal tog för varor sålda till det närstående företaget jämfördes med Jindals priser för samma produkttyper sålda till icke-närstående kunder i gemenskapen under översynsperioden. Eftersom det visade sig att dessa två prisuppsättningar överensstämde för varje produkttyp drogs slutsatsen att Jindals säljpriser till det närstående företaget var tillförlitliga och kunde användas för att beräkna exportpriset.

(23)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes fritt fabrik. I syfte att säkerställa en rättvis jämförelse togs hänsyn i form av justeringar för olikheter som påverkade prisjämförbarheten i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Således gjordes, där så var tillämpligt och olikheterna kunde styrkas av kontrollerad bevisning, justeringar för olikheter avseende rabatter, avdrag, transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, förpacknings- och kreditkostnader och provisioner.

(24)

Jindal begärde en justering av normalvärdet för den tull som inom ramen för systemet med förhandslicenser inte tagits ut på import av råmaterial som använts vid tillverkningen av exportvarorna. Inom ramen för systemet med förhandslicenser får ett företag importera råmaterial tullfritt under förutsättning att det exporterar motsvarande mängd och värde av den färdiga produkten, vilket fastställs enligt officiella standardnormer för input/output. Varor som importerats enligt detta system kan användas antingen för tillverkning av exportvaror eller för att komplettera de inhemska insatsvaror som används vid tillverkningen av sådana varor. Företaget hävdade att export av den berörda produkten till gemenskapen utnyttjades för att uppfylla kraven enligt systemet med förhandslicenser när det gäller importerat råmaterial. Ingen slutsats drogs om huruvida yrkandet motiverade en justering, och eftersom företaget i vilket fall som helst inte befanns dumpa sina varor under översynsperioden hade en eventuell justering inte haft någon inverkan på översynens slutresultat.

(25)

Dumpningsmarginalen fastställdes i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset.

(26)

Jämförelsen visade på en negativ dumpningsmarginal.

(27)

I enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen undersöktes också huruvida resultaten av undersökningen rimligen kunde sägas vara av bestående karaktär.

(28)

I detta sammanhang erinras om att Jindal tidigare befunnits inte dumpa i två undersökningar som avslutades med rådets förordning (EG) nr 1676/2001 och rådets förordning (EG) nr 390/2005 (10). De resultat som då pekade på ingen dumpning bekräftas i denna undersökning, och det finns inget som tyder på att avsaknaden av dumpning inte skulle vara bestående.

(29)

Därför anses de nu gällande åtgärderna mot Jindal uppnå avsett resultat och de bör således bibehållas.

(30)

Enligt Eurostat uppgick den volym av den berörda produkten som importerades från Indien till gemenskapen till 23 472 ton under översynsperioden. Av denna mängd stod de tre exportföretag som ingick i stickprovet för ca 97 % under översynsperioden, och Jindal ensamt svarade för ca 90 % av total exportvolym från Indien till EU under översynsperioden.

(31)

Under undersökningsperioden för den ursprungliga undersökningen (den 1 april 1999–31 mars 2000) var importvolymen från Indien 50 590 ton. Under undersökningsperioden för den tidigare antisubventionsundersökningen (den 1 oktober 2003–30 september 2004) var importvolymen från Indien 12 679 ton.

(32)

Såsom anges i skäl 11 ovan ingick tre exportföretag i stickprovet. För Jindal gäller de resultat som redovisats i skälen 16–26.

(33)

I syfte att fastställa normalvärdet för Garware och Ester undersöktes till att börja med om den uppgivna inhemska försäljningen från varje exportföretag var representativ enligt artikel 2.2 i grundförordningen, dvs. om den motsvarade minst 5 % av den uppgivna försäljningsvolymen till gemenskapen av den berörda produkten.

(34)

Därefter undersöktes om den totala inhemska försäljningen av de enskilda produkttyperna motsvarade minst 5 % av försäljningsvolymen till gemenskapen av samma produkttyp.

(35)

För de produkttyper för vilka den inhemska försäljningen motsvarade minst 5 % av försäljningsvolymen till gemenskapen av samma produkttyp undersöktes det om, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen, försäljning vid normal handel hade skett i tillräckliga mängder. Om volymen av den inhemska försäljningen till priser över produktionskostnaden för en viss produkttyp motsvarade mer än 80 % av försäljningen, fastställdes normalvärdet på grundval av de vägda genomsnittliga priser som faktiskt betalats vid all inhemsk försäljning. Om volymen av den inhemska försäljningen till priser över produktionskostnaden för en viss produkttyp motsvarade högst 80 % men minst 10 % av försäljningen, fastställdes normalvärdet på grundval av de vägda genomsnittliga priser som faktiskt betalats vid den återstående lönsamma inhemska försäljningen. När mindre än 10 % av försäljningen (i volym) på hemmamarknaden av en viss produkttyp inte understeg enhetskostnaden, ansågs försäljningen inte ha skett vid normal handel, varför normalvärdet konstruerades i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen.

(36)

För de produkttyper för vilka de priser som den exporterande tillverkaren tog ut på den inhemska marknaden inte kunde användas för att fastställa normalvärdet, på grund av att den berörda produkttypen inte sålts i tillräckliga mängder eller inte sålts vid normal handel, konstruerades normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen på grundval av den berörda exporterande tillverkarens tillverkningskostnader plus ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst.

(37)

Dessa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader grundades på de kostnader som den exporterande tillverkaren haft för den inhemska försäljning av den berörda produkten som befunnits vara representativ. Vinstmarginalen beräknades på grundval av företagets vägda genomsnittliga vinstmarginal för de produkttyper som sålts i tillräckliga mängder och vid normal handel på den inhemska marknaden.

(38)

När det gäller fastställandet av exportpriserna bör det erinras om att undersökningens syfte är att fastställa huruvida dumpningen skulle fortsätta eller återkomma om skyddsåtgärderna hävdes. Detta innebär att fastställandet av de exportpriser som kommer att användas vid beräkningen av dumpningen inte kan begränsas enbart till en undersökning av exportörernas tidigare beteende utan även måste omfatta den troliga utvecklingen av deras framtida exportpriser. Det måste med andra ord fastställas om de tidigare priserna utgör en tillförlitlig grund för bedömningen av den framtida utvecklingen av exportpriserna.

(39)

Eftersom prisåtaganden tillämpades under en del av översynsperioden undersökte man särskilt om förekomsten av sådana åtaganden hade påverkat de tidigare exportpriserna, vilket i så fall hade betytt att de inte var tillförlitliga som utgångspunkt för att fastställa framtida exportpriser. Det bör vidare observeras att prisåtagandena för Garware och Ester återkallades den 9 mars 2006, medan översynsperioden sträckte sig från den 1 juli 2005–30 juni 2006. Både när det gäller Garware och Ester befanns exporttransaktionerna under den delen av översynsperioden då prisåtagandena tillämpades vara prissatta så nära minimiimportpriset att man måste ifrågasätta om dessa priser verkligen kunde bli bestående och om de hade satts oberoende av minimiimportpriset. Ett liknande resonemang har redan förts i skäl 28 i rådets förordning (EG) nr 366/2006 (11).

(40)

När det gäller Garware svarade transaktionerna under översynsperioden men efter återkallandet av prisåtagande för ca 20 % av den totala exportvolymen, och försäljningen har varit stadig efter återkallandet av prisåtagandet. Exportvolymen efter det att prisåtagandet löpte ut den 8 mars 2006 anses ha blivit prissatt så att priserna ger en meningsfull bild av vad Garwares prispolitik hade varit utan prisåtagandet. Därför användes priserna på dessa transaktioner för att beräkna exportpriset på Garwares samlade export under hela översynsperioden.

(41)

När det gäller Garware svarade transaktionerna under översynsperioden men efter återkallandet av prisåtagande för ca 5 % av den totala exportvolymen, och försäljningen var begränsad till en mycket kort period direkt efter återkallandet av prisåtagandet. Därför kan de priser som tillämpades vid dessa transaktioner inte uppfattas som representativa för de exportpriser företaget skulle ha tillämpat om det inte hade funnits något prisåtagande. Såsom tidigare angivet i skäl 39 ovan låg de exportpriser Ester tillämpade för export till gemenskapen före återkallandet av prisåtagande mycket nära minimiimportpriset. Det konstaterades vidare att exportpriserna för Ester till andra tredjeländer, både jämförda som vägt genomsnitt och produkttyp för produkttyp, väsentligt underskred priserna till gemenskapen, vilket innebär att dessa priser vid export till gemenskapen sannolikt skulle anpassa sig till priserna för samma typer till andra tredjeländer i en situation utan åtaganden. Således drogs slutsatsen att Esters exportpriser till gemenskapen under löpande prisåtagande inte kunde användas för att fastställa tillförlitliga exportpriser i samband med denna översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen. Eftersom Ester sålde stora mängder av den berörda produkten på världsmarknaden under översynsperioden, fattades beslutet att fastställa exportpriset på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas i alla tredjeländer för de typer som såldes till gemenskapen under den del av översynsperioden då prisåtagandet var i kraft. För den del av översynsperioden som inföll efter det att prisåtagandet återkallats fastställdes exportpriset på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas i gemenskapen.

(42)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes fritt fabrik. I syfte att säkerställa en rättvis jämförelse togs hänsyn i form av justeringar för olikheter som påverkade prisjämförbarheten i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Således gjordes, där så var tillämpligt och med stöd av verifikationer, justeringar för olikheter avseende transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, provisioner samt förpacknings- och kreditkostnader.

(43)

De exporterande tillverkarna begärde, med avseende på ett begränsat antal exporttillfällen, en justering av exportpriset enligt artikel 2.10 k i grundförordningen för de förmåner de erhållit inom ramen för systemet med tullkredit efter export. Inom ramen för detta system erhåller företag som exporterar den berörda produkten tullkrediter, som får användas för att betala tullar på import av vilka varor som helst eller fritt säljas till andra företag. Det finns inte heller några begränsningar som skulle leda till att de importerade varorna endast får användas vid tillverkning av den exporterade produkten. Tillverkarna kunde inte påvisa att förmånerna enligt systemet med tullkredit efter export påverkade prisernas jämförbarhet och, i synnerhet, att kunderna på grund av förmånerna enligt tullkreditsystemet konsekvent betalade olika priser på den inhemska marknaden. Begäran avvisades därför.

(44)

Dumpningsmarginalen fastställdes i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset. I de fall exportpriserna grundades på priserna till tredjeland beräknades lämpliga cif-värden genom att priset fritt fabrik till tredjeland för varje produkttyp ökades med den vägda genomsnittliga skillnaden mellan priset fritt fabrik och cif-priset till gemenskapen.

(45)

Jämförelsen visade på en dumpningsmarginal på 15–25 %. Här erinras om att en negativ dumpningsmarginal hade påvisats i Jindals fall (se skäl 26 ovan).

(46)

Under översynsperioden uppskattades alla kända indiska exportföretags outnyttjade kapacitet till 32 000 ton. Det bör dock observeras att av denna totala mängd torde 25 000 ton kunna hänföras till indiska exportföretag med en antidumpningstull på 0 %. Ett eventuellt återkallande av antidumpningsåtgärder torde knappast ha någon inverkan på dessa företags exportpolitik. Endast ca 7 000 ton torde således gå att hänföra till indiska exportföretag med annan antidumpningstull än 0 %. Denna outnyttjade kapacitet, vilken under översynsperioden utgjorde ca 30 % av total import till gemenskapen från Indien och ca 3 % av gemenskapens konsumtion, skulle kunna avsättas i gemenskapen om åtgärderna hävdes.

(47)

På grundval av en jämförelse för varje produkttyp befanns de exportpriser till tredjeländer som tillämpades under översynsperioden av indiska exportföretag ur stickprovet med annan dumpningsmarginal än 0 % ligga 20–30 % lägre än exportpriserna till gemenskapen från samma företag. Dessa två exportföretag sålde stora mängder till tredjeländer, den försäljningen utgjorde 80 %–90 % av företagens sammanlagda exportförsäljning. Det ansågs därför att prisnivån för exportförsäljning till andra tredjeländer kan ses som en indikation på den troliga prisnivån för exportförsäljning till gemenskapen om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(48)

Vissa av världens största exportmarknader för PET-film skyddas av höga tullar. Särskilt är importen av PET-film från Indien till Förenta staterna underkastad antidumpningstullar på mellan 2,32 % och 24,11 % och antisubventionstullar på mellan 9 % och 25,27 % beroende på indiskt exportföretag.

(49)

Här dras således slutsatsen att prisskillnaderna, den outnyttjade kapaciteten och de incitament som påtalats ovan i kombination skapar en sannolikhet för i) fortsatt dumpning, ii) en ökning av de mängder som exporteras till gemenskapen om de nu gällande antidumpningsåtgärderna skulle hävas.

(50)

Fyra gemenskapstillverkare (Dupont Teijin Films, Mitsubishi Polyester Film GmbH, Nuroll SpA och Toray Plastics Europe) samarbetade fullständigt med undersökningen. De svarade under översynsperioden för ca 95 % av tillverkningen i gemenskapen. Därmed utgör de gemenskapsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen.

(51)

Här måste man framhålla att situationen när det gäller tillverkning i gemenskapen av PET-film har förändrats sedan den ursprungliga undersökningen. Kodak Industrie (Frankrike) tillverkar inte längre PET-film i gemenskapen och 3M har flyttat sin verksamhet till I.T.P. SpA (Italien), som ställer om sin anläggning till ny och annorlunda tillverkning. Det bör också påpekas att sedan Tjeckien blev medlem i EU, dvs. den 1 maj 2004, ingår företaget Fatra a.s. (baserat i Tjeckien) i gemenskapstillverkningen.

(52)

Storleken på den sammanlagda förbrukningen i EU fastställdes på grundval av importstatistik från Eurostat, försäljning inom EU från gemenskapsindustrin och försäljning från andra gemenskapstillverkare.

Tabell 1

(53)

Jämfört med 2003 steg förbrukningen under översynsperioden med 1 % (över 3 000 ton).

(54)

Volymen på importen till EU från Indien steg med 86 % mellan 2003 och översynsperioden, och Indiens marknadsandel steg från 5 % till 9 % medan priserna sjönk med 12 %. Uppgifterna grundar sig på statistik från Eurostat.

Tabell 2

(55)

Import från Brasilien och Israel, som hade konstaterats kringgå antidumpningsåtgärderna enligt vad som sägs i skäl 2 ovan, sjönk kraftigt efter det att tillämpningen av de antidumpningsåtgärder som hade införts mot import från Indien breddades till att även omfatta denna import. Priserna på PET-film från dessa länder sjönk med 219 % efter det att åtgärder som motverkade kringgående hade införts.

Tabell 3

(56)

Det bör dock tas med i beräkningen att Jindal enligt denna undersökning inte befanns dumpa och att andra företag (särskilt Flex Industries Limited och Polyplex Corporation Limited) hade rentvåtts från misstankar om dumpning i tidigare undersökningar. I denna undersökning kommer därför bara dumpad import från Indien och import som konstaterats kringgå antidumpningsåtgärderna att tas med i beräkningen. Dumpad import från Indien och import underkastad åtgärder mot kringgående har sjunkit med 70 % mellan 2003 och översynsperioden (se tabell 4 nedan). Att denna import har minskat så kraftigt beror i stora stycken på att importen från Brasilien och Israel har belagts med åtgärder mot kringgående.

Tabell 4

(57)

Import från andra tredje länder steg med 24 % under skadeundersökningsperioden (från ca 62 000 ton 2003 till ca 77 000 ton under översynsperioden), och denna imports marknadsandel i EU steg med 5 procentenheter (från 25 % till 30 %). Importen kom huvudsakligen från Sydkorea, Förenta staterna, Thailand och Förenade arabemiraten. Genomsnittspriset per ton sjönk med 11 % mellan 2003 och översynsperioden. Siffrorna grundar sig på uppgifter från Eurostat.

Tabell 5

(58)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd.

(59)

Under skadeundersökningsperioden var produktionskapaciteten stabil (ca 190 000 ton), produktionen och kapacitetsutnyttjandet sjönk med 4 %.

Tabell 6

(60)

Lagerhållningen sjönk mellan 2003 och 2004 från 23 929 ton till 22 241 ton, steg sedan något 2005 och sjönk till 21 272 ton under översynsperioden. Minskningen berodde huvudsakligen på inskränkt produktion.

Tabell 7

(61)

Gemenskapsindustrins försäljning till icke-närstående kunder i EU sjönk med 5 % mellan 2003 och 2005 från 142 755 ton till 135 956 ton, försäljningen steg något mellan 2005 och översynsperioden men bara till nätt och jämt 98 % av försäljningsnivån 2003. Försäljningen till närstående företag var försumbar (200–300 ton varje år under skadeundersökningsperioden). Dessutom minskade gemenskapsindustrins marknadsandel med 2 procentenheter mellan 2003 och översynsperioden.

Tabell 8

(62)

Styckeförsäljningspriset sjönk med 2 % under skadeundersökningsperioden (från 2 891 EUR/ton 2003 till 2 819 EUR/ton under översynsperioden), det gjorde också medelkostnaden per ton som minskade från 3 216 EUR/ton 2003 till 3 137 EUR/ton under översynsperioden. Priset sjönk trots att medelkostnaden för de flesta råvarorna steg kraftigt till följd av galopperande oljepriser. Siffrorna visar att gemenskapsindustrin tvingades till ett säljpris som inte täckte produktionskostnaderna fullt ut för att undvika att förlora stora marknadsandelar.

Tabell 9

(63)

Under skadeundersökningsperioden förlorade gemenskapsindustrin marknadsandelar på en något växande marknad.

(64)

Sysselsättningen inom gemenskapsindustrin sjönk med 13 % mellan 2003 och översynsperioden. Parallellt med att medellönen per anställd steg med 5 % genomfördes rationaliseringar som höjde produktiviteten per anställd med 9 %. Således sjönk arbetskraftskostnaden per producerat ton med 4 %.

Tabell 10

(65)

Lönsamheten från försäljningen är den vinst som genereras genom försäljning av den berörda produkten i gemenskapen. Avkastningen på investeringar har beräknats på grundval av avkastningen på totalt kapital.

(66)

Lönsamheten och räntabiliteten när det gäller försäljning av den berörda produkten till icke-närstående kunder i EU var, trots smärre förbättringar 2004 och 2005, fortsatt negativ under hela skadeundersökningsperioden. Under översynsperioden var både lönsamheten och räntabiliteten särskilt låga (lönsamhet – 11 % och räntabilitet – 3,1 %), båda hade fallit igen efter 2005.

Tabell 11

(67)

Tendensen när det gäller kassaflöde försämrades särskilt under översynsperioden.

Tabell 12

(68)

Mellan 2003 och översynsperioden minskade investeringarna i tillverkningen av PET-film med 18 %. Under översynsperioden ökade investeringarna med 6 % jämfört med situationen 2005, men i jämförelse med 2003 förblev de på en lägre nivå. Under undersökningen konstaterades att investeringar huvudsakligen gjordes för att förbättra produktens kvalitet och bibehålla produktionskapaciteten.

(69)

Den låga investeringsnivån förklaras till stor del av att moderbolagen i gemenskapsindustrin inte föreföll intresserade av att investera eller ge garantier för investeringar i sådan olönsam verksamhet som tillverkningen av PET-film i Europa.

(70)

Vid analysen av dumpningens omfattning tas det hänsyn till att det finns åtgärder som är till för att undanröja den skadevållande dumpningen. Såsom anges ovan, framgår det av tillgängliga uppgifter att ett exportföretag i stickprovet fortsätter att sälja till gemenskapen till dumpade priser. Trots att dumpningsmarginalen var väsentlig påverkades situationen för gemenskapsindustrin under översynsperioden inte väsentligt eftersom marknadsandelen för den dumpade importen från Indien och för import som konstaterats kringgå åtgärderna utgjorde 1 % av gemenskapsförbrukningen. Jindal bidrog tveklöst till att gemenskapsindustrins situation försämrades. Men man måste också ta hänsyn till att gemenskapsindustrin, även om man bortser ifrån importen från Jindal, inte hade kunnat återhämta sig från tidigare dumpning efter införandet av antidumpningsåtgärder 2001 på grund av kringgåendet (motåtgärderna antogs inte förrän i slutet av 2004) och de olämpliga prisåtagandena som inte återkallades förrän förra året. Här erinras om att innan åtgärderna mot kringgåendet infördes och prisåtagandena återkallades var den dumpade importen från Indien tre gånger större än under översynsperioden.

(71)

Gemenskapsförbrukningen av PET-film steg med 1 % samtidigt som gemenskapsindustrins försäljning av PET-film sjönk med 2 %.

(72)

Gemenskapsindustrins ekonomiska situation försämrades med hänsyn till de flesta skadeindikatorerna: produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande (– 4 %), försäljningsvolym (– 2 %) och säljvärde (– 5 %), marknadsandel (– 2 procentenheter), kassaflöde och lönsamhet, investeringar och räntabilitet.

(73)

Gemenskapsindustrins omstruktureringar när det gäller sysselsättning, besparingar och höjd produktivitet per anställd kunde inte väga upp inverkan från höjda priser på råvaror under skadeundersökningsperioden. Produktionskostnaden var högre än försäljningspriset. Detta sammanföll med den låga prisnivån på den dumpade importen från Indien och andra länders kringgående. Det konstateras att prispressen på gemenskapsindustrin delvis förorsakades av import från Jindal, som dock befanns inte dumpa under översynsperioden, vilken stod för ca 90 % av importen av PET-film från Indien.

(74)

Mot bakgrund av ovanstående är gemenskapsindustrins situation fortfarande bekymmersam och en eventuell ökning av dumpad import hade sannolikt förvärrat situationen.

(75)

Såsom påpekats ovan är gemenskapsindustrins situation fortfarande bekymmersam. Om antidumpningsåtgärderna hävs kommer den dumpade importen att öka väsentligt. Såsom tidigare påpekats i skäl 46 har de indiska exportföretag som underkastats antidumpningstull kapacitet att öka sin export kraftigt, medan, vilket påpekats i skäl 48, några av världens största exportmarknader för PET-film skyddas av höga tullar, särskilt marknaden för PET-film i Förenta staterna.

(76)

Utan antidumpningstullar skulle dumpad import från Indien kunna utöva stark prispress på gemenskapsmarknaden. Det finns alltså en tydlig indikation på sannolikhet för återkommande skada.

(77)

Mot bakgrund av vad som anförs ovan betraktas det som sannolikt att gemenskapsindustrin, om den utsattes för större dumpad import från Indien, skulle lida ytterligare ekonomisk skada. Mot denna bakgrund dras därför slutsatsen att skadan för gemenskapsindustrin med all sannolikhet skulle återkomma om åtgärderna mot Indien upphävdes.

(78)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen övervägdes om bibehållna antidumpningsåtgärder skulle strida mot gemenskapens intresse som helhet.

(79)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen fastställdes gemenskapens intresse på grundval av en bedömning av alla berörda parters intressen, dvs. gemenskapsindustrins, importörernas och konsumenternas.

(80)

Det erinras om att införandet av åtgärder inte ansågs strida mot gemenskapens intresse i den ursprungliga undersökningen. Det faktum att den nu aktuella undersökningen är en översyn, där man analyserar en situation i vilken antidumpningsåtgärder redan tillämpas, gör det möjligt att bedöma om de gällande antidumpningsåtgärderna eventuellt har några oberättigade negativa följder för de berörda parterna.

(81)

På denna grundval undersöktes det om det, trots slutsatserna vad gäller sannolikheten för återkommande skadevållande dumpning, fanns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att bibehålla åtgärderna i detta särskilda fall.

(82)

För att kunna bedöma de sannolika verkningarna av att åtgärder införs respektive inte införs begärdes uppgifter in från alla parter som såvitt känt var berörda eller som hade givit sig till känna. Mot bakgrund av detta skickade kommissionen frågeformulär till gemenskapsindustrin, nio icke-närstående importörer och 23 användare. Dessutom kontaktade kommissionen alla andra kända gemenskapstillverkare som inte lämnat den information som krävdes av dem som samarbetade med undersökningen för att få grundläggande uppgifter om deras produktion och försäljning.

(83)

Här erinras om att gemenskapsindustrin fortfarande är i en bekymmersam situation enligt vad som anges i skälen 58–74.

(84)

Om åtgärder får vara kvar väntas detta mildra snedvridningen av marknaden och pristrycket. Det borde också åtminstone ge gemenskapsindustrin möjlighet att upprätthålla sin försäljning och dra nytta av stordriftsbesparingar.

(85)

Om å andra sidan antidumpningsåtgärderna hävs, kommer sannolikt den negativa utvecklingen av gemenskapsindustrins ekonomiska situation att fortsätta, kanske förvärras. Gemenskapsindustrins situation kännetecknas särskilt av förlorade intäkter till följd av sänkta priser och krympande marknadsandelar.

(86)

Det ligger därför i gemenskapsindustrins intresse att antidumpningsåtgärderna bibehålls.

(87)

Bara en importör/användare och fyra användare har samarbetat med undersökningen och tillhandahållit fullständiga svarsformulär. De utgör 16,3 % av den totala gemenskapsförbrukningen av PET-film, och de har angivit att fortsatta antidumpningstullar inte skulle ha någon avsevärd inverkan på deras företag.

(88)

Med beaktande av alla ovannämnda faktorer dras slutsatsen att införandet av åtgärder inte skulle få några väsentliga negativa effekter – om det över huvud taget skulle få några effekter – på situationen för användarna och importörerna av den berörda produkten.

(89)

Med beaktande av ovanstående dras slutsatsen att det med hänsyn till gemenskapens intresse inte finns några tvingande skäl att inte bibehålla antidumpningsåtgärderna.

(90)

Samtliga parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för rekommendationen att bibehålla de nuvarande åtgärderna. Parterna gavs även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter meddelandet av uppgifter.

(91)

På grundval av de omständigheter och överväganden som nämns ovan dras slutsatsen att den partiella interimsöversynen som begränsades till att gälla Jindal bör avslutas i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen och att den antidumpningstullsats på 0 % som genom den ursprungliga undersökningen infördes på import av PET-film som tillverkas och säljs till gemenskapen av Jindal bör bibehållas.

(92)

Av den översyn vid giltighetstidens utgång som gjorts enligt artikel 11.2 i grundförordningen och av de resultat som redovisas ovan dras slutsatsen att de nu gällande antidumpningsåtgärderna mot import av PET-film från Indien bör bibehållas.

—

inte exporterat de varor som beskrivs i punkt 1 under tiden från den 1 april 1999–31 mars 2000 eller från den 1 juli 2005–30 juni 2006,

—

inte är närstående någon exportör eller tillverkare som omfattas av de åtgärder som införs genom förordning (EG) nr 366/2006, och

—

har exporterat den berörda varan till gemenskapen efter tiden från den 1 juli 2005–30 juni 2006 eller har ingått ett oåterkalleligt avtal om att exportera en betydande mängd till gemenskapen,

Terphane Ltda BR 101, km 101, Cabo de Santo Agostinho, Pernambuco, Brasilien (TARIC-tilläggsnummer A569),

Jolybar Filmtechnic Converting Ltd (1987), Hacharutsim str. 7, Ind. Park Siim 2000, Natania South, 42504, POB 8380, Israel (TARIC-tilläggsnummer A570), och

Hanita Coatings Rural Cooperative Association Ltd, Kibbutz Hanita, 22885, Israel (TARIC-tilläggsnummer A691).

6.11.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 288/17

(1)

Slutgiltiga antidumpningstullar på import av inspelningsbara cd-skivor med ursprung i Taiwan infördes den 18 juni 2002 genom rådets förordning (EG) nr 1050/2002 av den 13 juni 2002 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av inspelningsbara cd-skivor med ursprung i Taiwan (3) (”det ursprungliga antidumpningsförfarandet”). De varierade mellan 17,7 % och 38,5 %. Åtgärderna upphörde att gälla ipso jure den 18 juni 2007 i enlighet med kommissionens meddelande om att vissa antidumpningsåtgärder upphör att gälla (4).

(2)

Slutgiltiga utjämningstullar på import av inspelningsbara cd-skivor med ursprung i Indien infördes den 5 juni 2003 genom rådets förordning (EG) nr 960/2003 av den 2 juni 2003 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av inspelningsbara cd-skivor med ursprung i Indien (5) (”det ursprungliga antisubventionsförfarandet”). De uppgick till 7,3 %.

(3)

Genom beslut 2006/753/EG (6) avslutade kommissionen ett antidumpningsförfarande beträffande import av inspelningsbara cd-skivor med ursprung i Folkrepubliken Kina, Hongkong och Malaysia på grund av bristande gemenskapsintresse av att införa åtgärder (”beslutet om avslutande”). Man drog slutsatsen att det var osannolikt att gemenskapsindustrin till följd av sin lilla marknadsandel skulle uppnå några större fördelar av införandet av åtgärder. Att införa åtgärder bedömdes därför vara oproportionerligt mot bakgrund av de avsevärda negativa effekter det skulle ha för importörer, distributörer, detaljhandlare och konsumenter.

(4)

Inledandet av en partiell interimsöversyn av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av inspelningsbara cd-skivor med ursprung i Taiwan och en partiell interimsöversyn av de utjämningsåtgärder som tillämpas på import av inspelningsbara cd-skivor med ursprung i Indien tillkännagavs den 22 mars 2007 i Europeiska unionens officiella tidning (”tillkännagivandet om inledande”) (7).

(5)

Båda översynerna, som inleddes på kommissionens eget initiativ, begränsades till en undersökning av gemenskapens intresse och beslutet bör gälla retroaktivt från den 5 november 2006, det datum då beslutet om avslutande trädde i kraft. För att göra förfarandena effektivare kombinerades översynerna av antidumpningstullar på import av inspelningsbara cd-skivor med ursprung i Taiwan och utjämningstullar på import av inspelningsbara cd-skivor med ursprung i Indien i en undersökning.

(6)

Såsom nämnts ovan upphörde antidumpningsåtgärderna som införts på import med ursprung i Taiwan att gälla den 18 juni 2007. På grund av detta avbröts översynen i fråga om Taiwan. Översynen utfördes dock formellt till det datumet och kommissionen övervägde särskilt frågan om retroaktivt upphävande av tullar som betalats mellan den 5 november 2006 och den 18 juni 2007.

(7)

Till följd av behovet av effektiva förfaranden och för att säkerställa övergripande samstämmighet i åtgärderna har kommissionen kombinerat slutsatserna av båda översynerna i denna förordning.

(8)

Kommissionen underrättade officiellt gemenskapstillverkare, importörer och användare samt exportörer och representanter för Indien och Taiwan om inledandet av förfarandet. Alla berörda parter gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda. Eftersom översynerna begränsats till aspekter som har att göra med gemenskapens intresse uppmanade kommissionen endast parter med säte i gemenskapen, det vill säga gemenskapstillverkare, importörer och användare, att fylla i frågeformuläret. Svar på frågeformuläret kom från en tillverkare, 14 importörer och 10 användare.

(9)

Kommissionen fick även en skrivelse från Committee of European CD-Rs Manufacturers (”CECMA”), som representerade klaganden i de ursprungliga antidumpnings- och antisubventionsförfarandena och i de förfaranden som ledde till beslutet om avslutande samt en skrivelse från den tidigare företrädaren för det företag som kallades företag D i beslutet om avslutande.

(10)

Kommissionens avdelningar fick även skrivelser från andra berörda parter, framför allt distributörer och leverantörer till en indisk exportör.

(11)

Kommissionens avdelningar analyserade i vederbörlig ordning alla skrivelser och argument som lades fram av de berörda parterna. Med tanke på tillståndet på tillverkningen i gemenskapen begränsas emellertid slutsatserna av denna översyn till identifiering av gemenskapsindustrin.

(12)

Undersökningen av aspekter som har att göra med gemenskapens intresse omfattade perioden från och med den 1 januari 2006 till och med den 31 december 2006 (”undersökningsperioden”). Undersökningen av hur de faktorer som är relevanta för bedömningen av gemenskapens intresse utvecklades omfattade perioden från och med den 1 januari 2003 till och med slutet av undersökningsperioden (”skadeundersökningsperioden”).

(13)

Den produkt som berörs är inspelningsbara cd-skivor (cd-r-skivor) med ursprung i Indien (”den berörda produkten”), som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 8523 40 11. Detta KN-nummer nämns endast upplysningsvis.

(14)

Samma produkt med ursprung i Taiwan undersöktes mellan den 22 mars 2007, när tillkännagivandet om inledande offentliggjordes, och den 18 juni 2007, när antidumpningstullarna på import av inspelningsbara cd-skivor med ursprung i Taiwan upphörde att gälla.

(15)

Den berörda produkten utgörs av en polykarbonatskiva som är överdragen med ett skikt av färgämnen, ett skikt av reflekterande material och ett skyddande skikt. Inspelning på cd-r-skivor kan göras i flera omgångar, men inspelade data kan inte raderas. Skivan är ett medium för optisk lagring av digitala data eller digitalt ljud.

(16)

Inspelningsbara cd-skivor kan vara av olika slag beroende på vilken typ av data som lagras (data- eller musikskivor), lagringskapaciteten, det reflekterande metallskiktet och huruvida skivorna har tryck eller inte. Alla typer av inspelningsbara cd-skivor har samma fysiska och tekniska egenskaper och används för samma ändamål. De anses därför utgöra en enda produkt.

(17)

Inom ramen för dessa förfaranden inkom inga synpunkter där jämförbarheten hos inspelningsbara cd-skivor som importeras till eller tillverkas i gemenskapen ifrågasattes. Därför anses alla typer av inspelningsbara cd-skivor med ursprung i Indien eller Taiwan och de som tillverkas i gemenskapen vara likadana i den mening som avses i artikel 1.4 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 1.5 i den grundläggande antisubventionsförordningen.

(18)

Under dessa förfaranden (se skäl 28 samt 58 och följande i beslutet om avslutande) fastslog kommissionen att tillverkningen i gemenskapen i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen utgjordes av tio tillverkare. Endast en av dem ansågs utgöra gemenskapsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 och artikel 5.4 i den grundläggande antidumpningsförordningen (Manufacturing Advanced Media).

(19)

Ingen av de tillverkare som ansågs utgöra tillverkningen i gemenskapen i beslutet om avslutande samarbetade i det aktuella förfarandet.

(20)

Vidare fick kommissionen bevis på att det enda företag som utgjorde gemenskapsindustrin i förfarandet som ledde till beslutet om avslutande genomgick ett likvidationsförfarande. Detta bekräftades i en skrivelse från företagets tidigare företrädare. Kommissionen fick även en kopia av ett domstolsbeslut där likvidationsförfarandet påbörjades, vilket avslutade företagets verksamhet. Frågeformuläret som kommissionen skickade ut returnerades med anmärkningen ”liquidation judiciaire”.

(21)

Trots att CECMA hade uttryckt stöd för fortsatta åtgärder skickade sammanslutningen inte in något frågeformulär eller bevis åt någon gemenskapstillverkare som är medlem i sammanslutningen.

(22)

Ett annat företag (kallat företag A i beslutet om avslutande) informerade kommissionen om att man upphört med tillverkning i gemenskapen.

(23)

Slutligen fick kommissionen även ett svar från det företag som kallades företag B i beslutet om avslutande. Inga bevis lades fram som motsade resultaten i beslutet om avslutande, alltså att företag B inte borde inkluderas i definitionen av gemenskapsindustrin och att företagets tillverkning i gemenskapen därför borde exkluderas från definitionen av tillverkningen i gemenskapen (se skäl 40 i beslutet om avslutande).

(24)

Därför dras slutsatsen att det inte finns någon kvarvarande gemenskapsindustri och följaktligen inget gemenskapsintresse.

(25)

Mot bakgrund av de resultat som presenteras ovan bör de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av inspelningsbara cd-skivor med ursprung i Taiwan och de utjämningsåtgärder som tillämpas på import av inspelningsbara cd-skivor med ursprung i Indien upphävas retroaktivt från det datum då beslutet om avslutande trädde i kraft.

(26)

Följaktligen bör återbetalning eller eftergift ske av de slutgiltiga antidumpningstullar som betalats eller bokförts i enlighet med förordning (EG) nr 1050/2002 på import av inspelningsbara cd-skivor med ursprung i Taiwan, vilka övergick till fri omsättning från och med den 5 november 2006, och de slutgiltiga utjämningstullar som betalats eller bokförts i enlighet med förordning (EG) nr 960/2003 på import av inspelningsbara cd-skivor med ursprung i Indien, vilka övergick till fri omsättning från och med den 5 november 2006.

(27)

Ansökan om återbetalning eller eftergift ska göras hos de nationella tullmyndigheterna i enlighet med gällande lagstiftning på tullområdet.

6.11.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 288/20

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

6.11.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 288/22

(1)

Den produkt som registreringen gäller utgörs av beredda eller konserverade mandariner (inbegripet tangeriner och satsumas), klementiner, wilkings och andra liknande citrushybrider utan tillsats av alkohol, med eller utan tillsats av socker eller annat sötningsmedel, enligt definitionen i KN-nummer 2008, med ursprung i Kina (nedan kallad ”den berörda produkten”), som klassificeras enligt KN-nummer 2008 30 55, 2008 30 75 och ex 2008 30 90.

(2)

Efter att ha mottagit ett klagomål från den nationella spanska intresseorganisationen för frukt- och grönsaksindustrin (FNACV) (nedan kallad ”sökanden”) fastställde kommissionen att det finns tillräcklig bevisning för att motivera inledandet av ett förfarande, och därför meddelade kommissionen enligt artikel 5 i Europeiska unionens officiella tidning (nedan kallat ”tillkännagivande om inledande”) att ett antidumpningsförfarande skulle inledas rörande import av vissa beredda eller konserverade citrusfrukter (mandariner osv.) med ursprung i Folkrepubliken Kina (2).

(3)

Sökanden begär även att import av den berörda produkten görs till föremål för registrering enligt artikel 14.5 i grundförordningen så att åtgärder därefter kan vidtas mot denna import från och med dagen för registreringen.

(4)

Den berörda produkten är för närvarande i stor utsträckning föremål för slutgiltiga skyddsåtgärder enligt kommissionens förordning (EG) nr 658/2004 (3). Dessa åtgärder bör upphöra att gälla den 8 november 2007.

(5)

Enligt artikel 7.1 i grundförordningen får provisoriska åtgärder inte införas tidigare än 60 dagar efter det att ett förfarande har påbörjats. Enligt artikel 10.4 i grundförordningen kan varor som införs för konsumtion dock beläggas med en slutlig antidumpningstull senast 90 dagar före den dag de tillfälliga åtgärderna börjar tillämpas, under förutsättning att villkoren i den punkten har uppfyllts och importen har registrerats i enlighet med artikel 14.5. Enligt artikel 14.5 i grundförordningen kan kommissionen efter samråd med rådgivande kommittén kräva att tullmyndigheterna vidtar lämpliga åtgärder för att registrera importen så att åtgärder därefter kan vidtas mot denna import från och med dagen för registreringen. Import kan göras till föremål för registrering på begäran av gemenskapsindustrin, om begäran innehåller tillräcklig bevisning för att motivera en sådan åtgärd.

(6)

Begäran innehåller tillräcklig bevisning för att motivera registrering. Detta stöds av bevisning även från andra källor.

(7)

Avseende dumpning har kommissionen tillräcklig bevisning för att den berörda produkten med ursprung i Folkrepubliken Kina som är föremål för undersökningen dumpas, och att exportörerna gör sig skyldiga till dumpning. Klagomålet om dumpning och begäran om registrering innehåller bevisning avseende exportpriserna under säsongen 2006/07. Detta stöds även av uppgifter som bygger på Eurostats data samt flera anbud eller fakturor med exportpriser från en rad källor och riktade till flera olika importörer. I detta skede av undersökningen och tills närmare uppgifter tagits fram, består bevisningen för normalvärdet som ingår i klagomålet om dumpning och begäran om registrering av utförliga uppgifter om priser på hemmamarknaden och produktionskostnader från alla eller nästan alla tillverkare i ett jämförelseland. I detta skede förefaller uppgifterna, efter justering med hänsyn till uppskattade transportkostnader och andra kostnader, avse samma produkt och tidsperiod och samma handelsled, och således vara i stort sätt jämförbara. i sin helhet och med hänsyn till omfattningen av den påstådda dumpningsmarginalen, är bevisningen i detta skede tillräcklig som stöd för att de berörda exportörerna gör sig skyldiga till dumpning.

(8)

Avseende skada har kommissionen tillräcklig bevisning för att exportörernas dumpning vållar skada eller kan vålla skada. Bevisningen består av utförliga uppgifter som ingår i klagomålet om dumpning och begäran om registrering och stöds av uppgifter från andra källor avseende de centrala skadefaktorerna i artikel 3.5 i grundförordningen. Bevisningen för den föregående undersökningen om skyddsåtgärder stöder dessutom uppfattningen att importvolymen skulle öka betydligt vid avsaknad av skyddsåtgärder och att gemenskapsindustrin skulle riskera att lida ytterligare skada.

(9)

Kommissionen har även tillräcklig bevisning, som ingår i klagomålet om dumpning och begäran om registrering och som stöds av uppgifter från andra källor, om att importörerna kände till eller borde ha känt till att exportörerna gör sig skyldiga till dumpning som vållar eller sannolikt vållar gemenskapsindustrin skada. Ett meddelande om inledande av en undersökning beträffande påstådd skadevållande dumpning har offentliggjorts. Vidare har flera artiklar i fackpressen under en längre period antytt att gemenskapsindustrin kan vållas skada av lågprisimport från Kina. Slutligen verkar det, med hänsyn till omfattningen av den dumpning som verkar förekomma, rimligt att dra slutsatsen att importörerna känner till eller borde känna till situationen.

(10)

Kommissionen har vidare tillräcklig bevisning för att sådan skada vållas eller skulle vållas av dumpad import av en vara i stora mängder inom en relativt kort tidsperiod som på grund av tidpunkten och omfattningen och andra omständigheter (såsom en snabb lageruppbyggnad av den importerade varan) sannolikt allvarligt skulle undergräva skyddseffekten av sådana antidumpningtullar, utom om de skulle tillämpas retroaktivt. Bevisningen, som ingår i klagomålet om dumpning och begäran om registrering och stöds av uppgifter från andra källor, består av uppgifter om produktens beskaffenhet, bl.a. utbytbara och säsongartade variationer, och det faktum att produkten lätt kan konserveras och lagras under längre perioder samt lätt transporteras. Därför kan lager också snabbt byggas upp. Bevisning från undersökningen om skyddsåtgärder bekräftar dessutom uppfattningen att importvolymen igen sannolikt ökar dramatiskt om inga åtgärder vidtas. Detta gäller framför allt om giltighetstidens utgång för skyddsåtgärden inträffar strax efter början av konserveringssäsongen.

(11)

I enlighet med detta uppfylls villkoren för registrering.

(12)

Mot denna bakgrund har kommissionen fastslagit att bevisningen i sökandens begäran är tillräcklig för att motivera att importen av den berörda produkten görs till föremål för registrering i enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen.

(13)

Alla berörda parter uppmanas att skriftligen lämna sina synpunkter och framlägga bevisning till stöd för dessa. Kommissionen kan dessutom höra berörda parter om de lämnar in en skriftlig begäran om detta och visar att det finns särskilda skäl att höra dem.

(14)

Enligt artikel 14.5 i grundförordningen bör importen av den berörda produkten även registreras så att utjämningstullar, om undersökningen leder till införandet av antidumpningsåtgärder, och om de nödvändiga villkoren uppfylls, kan ta ut antidumpningstullar retroaktivt enligt gällande rättsliga bestämmelser.

(15)

Eventuellt framtida betalningsansvar skulle bygga på resultatet av antidumpningsundersökningen. Enligt påståendena i begäran om inledande av en undersökning uppgår andelen för dumpning till mer än 50 % och för skada till mer än 30 %.

(16)

Alla personuppgifter som samlas in under undersökningens gång kommer att behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (4),

6.11.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 288/25

(1)

I rådets förordning (EG) nr 41/2007 av den 21 december 2006 om fastställande för år 2007 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (3), fastställs kvoter för 2007.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som seglar under den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2007 har uttömts.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

6.11.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 288/27

(1)

Översvämningar kan orsaka dödsfall, folkomflyttningar och skador på miljön, allvarligt äventyra ekonomisk utveckling samt undergräva gemenskapens ekonomiska verksamhet.

(2)

Översvämningar är naturfenomen som inte kan förhindras. Vissa mänskliga verksamheter (exempelvis ökningen av bebyggelsen och de ekonomiska tillgångarna i översvämningsplan samt minskningen av den naturliga vattenhållningsförmågan vid markanvändning) och klimatförändringarna bidrar dock till att sannolikheten för och de ogynnsamma effekterna av översvämningar ökar.

(3)

Det är möjligt och önskvärt att minska risken för ogynnsamma följder, särskilt för människors liv och hälsa, miljön, kulturarvet, ekonomisk verksamhet och infrastruktur i samband med översvämningar. För att åtgärderna för att minska dessa risker ska vara effektiva bör de emellertid så långt som är möjligt samordnas i hela avrinningsområdet.

(4)

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (3) ska förvaltningsplaner tas fram för varje avrinningsdistrikt för att uppnå god ekologisk och kemisk status och det kommer att bidra till att mildra effekterna av översvämningar. Huvudsyftet med det direktivet är emellertid inte att minska översvämningsrisker eller att ta hänsyn till framtida förändringar av riskerna för översvämningar till följd av klimatförändringarna.

(5)

Kommissionens meddelande av den 12 juli 2004 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – ”Hantering av översvämningsrisker – Förebyggande åtgärder, skyddsåtgärder och skadebegränsande åtgärder” – innehåller en analys av och en strategi för hur gemenskapen bör gå till väga för att hantera översvämningsrisker och förklarar att en gemensam och samordnad verksamhet på gemenskapsnivå skulle ge avsevärt mycket bättre resultat och överlag förbättra översvämningsskyddet.

(6)

Utöver samordning mellan medlemsstater kräver ett effektivt förebyggande och mildring av översvämningar samarbete med tredjeländer. Detta är i linje med direktiv 2000/60/EG och internationella principer för hantering av översvämningsrisker som utvecklats framför allt genom Förenta nationernas konvention om skydd och användning av gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar, godkänd genom rådets beslut 95/308/EG (4), och alla därpå följande avtal om dess tilllämpning.

(7)

Vid större olyckor, inbegripet översvämningar, mobiliseras medlemsstaternas stöd och bistånd genom rådets beslut 2001/792/EG, Euratom av den 23 oktober 2001 om inrättande av en gemenskapsmekanism för att underlätta ett förstärkt samarbete vid biståndsinsatser inom räddningstjänsten (5). Räddningstjänsten kan ge lämplig hjälp till den drabbade befolkningen och förbättra beredskapen och återhämtningsförmågan.

(8)

Enligt rådets förordning (EG) nr 2012/2002 av den 11 november 2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond (6) är det möjligt att vid större katastrofer snabbt ge ekonomiskt bistånd för att hjälpa drabbade människor, naturområden, regioner och länder att återgå till så normala förhållanden som möjligt. Fonden kan emellertid endast ingripa i samband med krisinsatser och inte under de faser som föregår ett nödläge.

(9)

Vid utarbetandet av politik som berör vatten- och markanvändning bör medlemsstaterna och gemenskapen ta hänsyn till vilka eventuella följder en sådan politik kan ha på översvämningsrisker och hanteringen av översvämningsrisker.

(10)

Runtom i gemenskapen uppstår olika typer av översvämningar, till exempel floder som svämmar över, störtfloder, översvämningar i tätbebyggelse och översvämningar från havet i kustområden. De skador som översvämningarna orsakar kan också variera i gemenskapens olika länder och regioner. Målen för hantering av översvämningsrisker bör därför beslutas av medlemsstaterna själva och baseras på de lokala och regionala förhållandena.

(11)

Översvämningsriskerna i vissa delar av gemenskapen kan betraktas som ringa, till exempel i glest befolkade eller helt obefolkade områden eller i områden med begränsade ekonomiska tillgångar eller av begränsat ekologiskt värde. I varje avrinningsdistrikt eller förvaltningsenhet bör en bedömning av översvämningsriskerna och behovet av ytterligare åtgärder – exempelvis en utvärdering av möjligheten att begränsa översvämningar – genomföras.

(12)

För att ha tillgång till ett effektivt informationsverktyg och en värdefull utgångspunkt för prioriteringar och för vidare tekniska, finansiella och politiska beslut om hantering av översvämningsrisker är det nödvändigt att sörja för att det utarbetas kartor över översvämningshotade områden samt kartor över översvämningsrisker som visar möjliga ogynnsamma följder, inbegripet information om potentiella källor till miljöföroreningar som en konsekvens av översvämningar. I detta sammanhang bör medlemsstaterna göra en bedömning av verksamheter som ökar riskerna för översvämning.

(13)

I syfte att undvika och minska den ogynnsamma påverkan av översvämningar på det berörda området är det lämpligt att upprätta planer för hantering av översvämningsrisker. Orsakerna till och följderna av översvämningar varierar i gemenskapens olika länder och regioner. Planerna för hantering av översvämningsrisker bör därför ta hänsyn till de speciella särdragen i de områden de täcker och ge skräddarsydda lösningar alltefter behoven och prioriteringarna i dessa områden och samtidigt säkerställa relevant samordning inom avrinningsdistriktet samt främja uppfyllandet av de miljömål som fastställs i gemenskapslagstiftningen. Medlemsstaterna bör särskilt avstå från att vidta åtgärder eller genomföra insatser som väsentligt ökar risken för översvämning i andra medlemsstater, om inte dessa åtgärder har samordnats och de berörda medlemsstaterna tillsammans har kommit fram till en lösning.

(14)

Planerna för hantering av översvämningsrisker bör inriktas på förebyggande, skydd och beredskap. I syfte att ge floderna mer utrymme bör i dessa, om möjligt, hänsyn tas till underhåll och/eller återställande av översvämningsplan och åtgärder för att förhindra och minska skador på människors hälsa, miljön, kulturarvet och ekonomisk verksamhet. De olika delarna av planerna för hantering av översvämningsrisker bör ses över med jämna mellanrum och, om så är nödvändigt uppdateras, med beaktande av klimatförändringarnas sannolika påverkan på förekomsten av översvämningar.

(15)

Solidaritetsprincipen är mycket viktig i hanteringen av översvämningsrisker. Mot bakgrund av detta bör medlemsstaterna uppmuntras att ta på sig en rimlig del av ansvaret när det gemensamt beslutas om åtgärder för allas bästa vad avser hanteringen av översvämningsrisker längs vattendrag.

(16)

För att undvika dubbelarbete bör medlemsstaterna ha rätt att använda befintliga preliminära bedömningar av översvämningsrisker, kartor över översvämningshotade områden och över översvämningsrisker samt planer för hantering av översvämningsrisker för att uppnå målen och uppfylla kraven i detta direktiv.

(17)

Framtagningen av förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt enligt direktiv 2000/60/EG och av planer för hantering av översvämningsrisker enligt detta direktiv ingår i en enhetlig förvaltning av avrinningsområden. De två processerna bör därför utnyttja de ömsesidiga möjligheterna till gemensamma synergieffekter och fördelar, med beaktande av miljömålen i direktiv 2000/60/EG, säkerställa effektivitet och förnuftig användning av resurserna, samtidigt som det erkänns att de behöriga myndigheterna och förvaltningsenheterna i det här direktivet och i direktiv 2000/60/EG kan vara olika.

(18)

Medlemsstaterna bör grunda sina bedömningar, kartor och planer på lämpliga ”bästa metoder” och ”bästa tillgängliga tekniker”, som inte innebär orimliga kostnader, inom området för hantering av översvämningsrisker.

(19)

Om vattenförekomster används för flera olika ändamål och avser olika former av hållbar mänsklig verksamhet (till exempel hantering av översvämningsrisker, ekologi, inlandssjöfart eller vattenkraft) och om denna användning påverkar vattenförekomsterna, innehåller artikel 4 i direktiv 2000/60/EG ett klart och tydligt förfarande för hur sådan användning och sådana konsekvenser ska hanteras och även möjliga undantag från målen ”god status” eller ”ingen försämring”. Kostnadstäckning föreskrivs i artikel 9 i direktiv 2000/60/EG.

(20)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (7).

(21)

Kommissionen bör särskilt ges behörighet att anpassa bilagan till vetenskapliga och tekniska framsteg. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(22)

Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns framför allt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Syftet med detta direktiv är framför allt att främja att en hög miljöskyddsnivå integreras i gemenskapens politik i enlighet med principen om hållbar utveckling i artikel 37 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(23)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen upprättandet av en ram för åtgärder för att minska riskerna för översvämningsskador, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(24)

I enlighet med proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna och det till fördraget fogade protokollet om tilllämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna samt mot bakgrund av medlemsstaternas befintliga resurser, bör ansenligt handlingsutrymme ges till de lokala och regionala nivåerna, särskilt vad gäller myndigheters organisation och ansvar.

(25)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (8) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

a)

utse andra behöriga myndigheter än dem som angetts i enlighet med artikel 3.2 i direktiv 2000/60/EG,

b)

ange vissa kustområden eller enskilda avrinningsområden och hänföra dem till en annan förvaltningsenhet än den som fastställts i enlighet med artikel 3.1 i direktiv 2000/60/EG.

a)

Kartor över avrinningsdistriktet i lämplig skala med gränserna för avrinningsområden, delavrinningsområden och, om det finns, kustområden, med topografi och markanvändning.

b)

En redogörelse för tidigare inträffade översvämningar som har haft allvarlig ogynnsam påverkan på människors hälsa, miljön, kulturarvet och ekonomisk verksamhet, och där sannolikheten för liknande framtida översvämningar fortfarande är betydande, inbegripet översvämningarnas omfattning och avledningsvägar och en bedömning av den ogynnsamma påverkan som de hade.

c)

En redogörelse för tidigare inträffade betydelsefulla översvämningar som varit sådana att det kan förutses att liknande framtida händelser får betydelsefulla ogynnsamma följder.

Beroende på medlemsstaternas särskilda behov ska den också inbegripa följande:

d)

En bedömning av framtida översvämningars möjliga ogynnsamma följder för människors hälsa, miljön, kulturarvet och ekonomisk verksamhet, så långt möjligt med beaktande av möjliga aspekter såsom topografin, vattendragens lägen och deras allmänna hydrologiska och geomorfologiska särdrag, inbegripet översvämningsplan som naturliga fördröjningsytor, effektiviteten hos befintliga infrastrukturer konstruerade av människan för att förhindra översvämningar, befolkningsområdenas lägen, områden med ekonomisk verksamhet samt utvecklingen på lång sikt, inklusive klimatförändringarnas påverkan på förekomsten av översvämningar.

a)

Översvämningar med låg sannolikhet eller extrema scenarier.

b)

Översvämningar med medelhög sannolikhet (översvämningar som sannolikt återkommer ≥ 100 år).

c)

Översvämningar med hög sannolikhet, om lämpligt.

a)

Översvämningens omfattning.

b)

Vattendjup eller vattennivå, allt efter vad som är lämpligt.

c)

Om lämpligt, flödeshastighet eller relevant vattenflöde.

a)

Storleksordningen för antalet invånare som kan drabbas.

b)

Typ av ekonomisk verksamhet i det område som kan drabbas.

c)

Installationer enligt bilaga I till rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (9) vilka kan förorsaka oavsiktlig förorening vid översvämning och de skyddade områden enligt punkt 1 i, iii och v i bilaga IV till direktiv 2000/60/EG som kan drabbas.

d)

Annan information som medlemsstaten anser användbar, såsom angivande av de områden där översvämningar med stort innehåll av transporterat sediment och bråte kan inträffa samt information om andra avsevärda föroreningskällor.

1.

De första kartorna över översvämningshotade områden och översvämningsrisker och efterföljande översyner, i enlighet med artiklarna 6 och 14 i det här direktivet, ska utarbetas så att den information de innehåller stämmer överens med relevant information som lämnas enligt direktiv 2000/60/EG. De ska samordnas med och får integreras i de översyner som föreskrivs i artikel 5.2 i direktiv 2000/60/EG.

2.

De första riskhanteringsplanerna och efterföljande översyner i enlighet med artiklarna 7 och 14 i det här direktivet ska utarbetas i samordning med de översyner av förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt som föreskrivs i artikel 13.7 i direktiv 2000/60/EG och de får integreras i dessa.

3.

Alla berörda parters aktiva medverkan enligt artikel 10 i detta direktiv ska, om det är lämpligt, samordnas med berörda parters aktiva medverkan enligt artikel 14 i direktiv 2000/60/EG.

a)

redan har genomfört en riskbedömning och före den 22 december 2010 bedömt att möjliga allvarliga översvämningsrisker föreligger eller kan förväntas uppstå, vilket gjort att dessa områden fastställts tillhöra dem som avses i artikel 5.1, eller

b)

före den 22 december 2010 har beslutat att utarbeta kartor över översvämningshotade områden och kartor över översvämningsrisker och fastställa riskhanteringsplaner i enlighet med tillämpliga bestämmelser i detta direktiv.

6.11.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 288/35

(1)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (1) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (2) fastställs vissa strukturella krav för anläggningar som omfattas av dessa förordningar.

(2)

I kapitel 5 avsnitt B.I a i bilaga VII till anslutningsakten för Bulgarien och Rumänien fastställs att vissa strukturella krav i dessa förordningar på vissa villkor inte ska tillämpas på de anläggningar i Rumänien som anges i tillägg B till bilaga VII till anslutningsakten (nedan kallad ”förteckningen över anläggningar”) före den 31 december 2009.

(3)

Förteckningen över anläggningar uppdaterades genom kommissionens beslut 2007/23/EG av den 22 december 2006 om ändring av tillägg B till bilaga VII till 2005 års anslutningsakt avseende vissa anläggningar inom kött-, mjölk- och fisksektorn i Rumänien (3).

(4)

I Rumänien har vissa anläggningar inom kött-, fjäderfäkött-, fisk-, mjölk- och mjölkproduktsektorn avslutat sin uppgradering och uppfyller nu alla krav som ställs i gemenskapslagstiftningen. Dessutom har vissa anläggningar upphört med sin verksamhet. Förteckningen över anläggningar bör därför ändras med hänsyn till dessa ändringar.

(5)

Vidare har vissa anläggningar inom kött-, fjäderfäkött-, fisk-, mjölk- och mjölkproduktsektorn i Rumänien på grund av tekniska begränsningar svårigheter att uppfylla de relevanta strukturella kraven i förordning (EG) nr 852/2004 och förordning (EG) nr 853/2004. Dessa anläggningar behöver mer tid för att avsluta sin uppgradering för att till fullo uppfylla de relevanta strukturella kraven i dessa förordningar. Dessa anläggningar bör läggas till förteckningen över anläggningar som omfattas av övergångsbestämmelser.

(6)

Anläggningarna har lämnat garantier för att de har de medel som krävs för att avhjälpa de brister som fortfarande finns under övergångsperioden. Närmare upplysningar avseende bristerna vid varje anläggning föreligger.

(7)

I syfte att göra gemenskapslagstiftningen klarare bör förteckningen över anläggningar i tillägg B till bilaga VII till anslutningsakten för Bulgarien och Rumänien ersättas med förteckningen i bilagan till detta beslut.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.