11.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 265/1

(1)

Kommissionen införde genom förordning (EG) nr 390/2007 (2) (nedan kallad ”förordningen om preliminär tull”) en preliminär antidumpningstull på import av peroxosulfater (persulfater) med ursprung i Amerikas förenta stater (USA), Folkrepubliken Kina och Taiwan, vilka omfattas av KN-nummer 2833 40 00 och ex 2842 90 80.

(2)

Som det anges i skäl 12 i förordningen om preliminär tull omfattade undersökningen om dumpning och skada perioden från och med den 1 juli 2005 till och med den 30 juni 2006 (nedan kallad ”undersökningsperioden” eller i tabeller ”UP”). När det gäller de tendenser som är av betydelse för skadebedömningen undersökte kommissionen uppgifter för perioden från och med den 1 januari 2003 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”).

(3)

Efter det att en preliminär antidumpningstull hade införts på import av persulfater med ursprung i USA, Folkrepubliken Kina och Taiwan lämnade ett antal berörda parter skriftliga synpunkter. De parter som så önskade gavs även tillfälle att bli hörda. Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som ansågs nödvändiga för dess slutgiltiga avgöranden.

(4)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av persulfater med ursprung i USA, Folkrepubliken Kina och Taiwan och slutgiltigt uttag av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära tullen. De beviljades även en tidsfrist inom vilken synpunkter kunde lämnas efter meddelandet av uppgifter.

(5)

Kommissionen genomförde en fördjupad analys av de aspekter som gällde gemenskapens intresse och analyserade uppgifter i enkätsvaret från en användare i gemenskapen efter det att de preliminära antidumpningsåtgärderna hade införts.

(6)

Ett ytterligare kontrollbesök genomfördes på plats hos följande företag:

(7)

Parternas muntliga och skriftliga synpunkter beaktades och vid behov ändrades undersökningsresultaten i enlighet med dessa.

(8)

Som det anges i skäl 14 i förordningen om preliminär tull består den berörda produkten av följande fyra produkttyper: ammoniumpersulfat (NH4)2S2O8 (APS), natriumpersulfat (Na2S2O8) (SPS/NPS), kaliumpersulfat (K2S2O8) (PPS/KPS) och kaliummonopersulfat (2KHSO5 * KHSO4 * K2SO4) (KMPS).

(9)

En exporterande tillverkare i USA framförde på nytt sin begäran om att KMPS skulle uteslutas från undersökningen med hänvisning till att KMPS har andra kemiska egenskaper än de tre andra produkttyperna, och andra användningsområden än dessa. Denna exporterande tillverkade hävdade att produkttyperna var sinsemellan utbytbara endast inom några mycket specifika användningsområden. Bara en mycket begränsad andel av tillverkarens export av KMPS till gemenskapen används enligt tillverkaren inom de tre andra produkttypernas typiska användningsområden. Som stöd för detta påstående anförde den exporterande tillverkaren att KMPS säljs på en konstant högre prisnivå, vilket skulle visa att det säljs till en annan typ av kunder och för andra användningsområden än de tre andra produkttyperna.

(10)

Samma exporterande tillverkare hänvisade också till rådets förordning (EG) nr 2961/95 (3), som införde en slutgiltig antidumpningstull på import av peroxosulfater med ursprung i Folkrepubliken Kina. Eftersom den berörda produkten för den undersökningen inte omfattade KMPS, hävdade tillverkaren att de preliminära undersökningsresultaten i den nu aktuella undersökningen motsäger resultaten från denna tidigare undersökning. Särskilt skulle de kriterier som anges i skäl 7 i förordning (EG) nr 2961/95 för att ange den berörda produkten inte kunna tillämpas på KMPS, vilket då skulle visa att det rör sig om en annan produkt. Denna exporterande tillverkare hänvisade dessutom till en antidumpningsundersökning som genomförts av myndigheterna i USA, och som omfattade persulfater men inte KMPS (4).

(11)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade denna exporterande tillverkare också att KMPS behandlas annorlunda än de övriga typerna i transportsammanhang, liksom i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (5) (nedan kallat ”biociddirektivet”). Enligt den exporterande tillverkaren skulle denna annorlunda behandling visa att det rör sig om olika produkter.

(12)

Slutligen anförde ovannämnda exporterande tillverkare att den enda egenskap KMPS har gemensamt med de tre andra produkterna är att de är ”starka oxidanter”, vilket är en bred definition som även är tillämplig på många andra kemikalier såsom väteperoxid och natriumhypoklorit, som också används som oxiderande ämnen. Därför borde antingen KMPS anses falla utanför den aktuella produktdefinitionen eller också borde även andra oxiderande ämnen ingå.

(13)

Vad beträffar de påstådda skillnaderna i kemiska egenskaper framförde ovannämnda exporterande tillverkare inga nya uppgifter eller belägg, utan upprepade endast samma argument som framfördes innan de provisoriska åtgärderna infördes. Det bör observeras att det i skäl 17 i förordningen om preliminär tull sägs att alla produkttyper, även KMPS, har olika kemiska formler. Det har dock även konstaterats att alla dessa typer trots skillnaderna har en gemensam struktur (SO3-O2) och likadana eller jämförbara fysikaliska och kemiska egenskaper. Alla typerna har till exempel jämförbart utseende (vita kristallina salter), liknande skrymdensitet och jämförbart innehåll av aktivt syre. Alla typer definieras som salter av oxosyror av svavel i oxidationsstadium nr VI, vilket uttrycker graden av oxidation av en atom i ett ämne. Således konstaterades samtliga produkttyper ha likadana kemiska egenskaper. Ingen del av den information som lämnades av den exporterande tillverkaren var ägnad att ändra dessa undersökningsresultat.

(14)

Ovannämnda egenskaper konstaterades vara unika för persulfater, som därmed skilde sig från andra produkter. Särskilt visade undersökningen att väteperoxid är en färglös vätska vars kemiska formel skiljer sig från persulfaternas (H2O2). Detta ämne innehåller inget svavel och dess innehåll av aktiva oxidanter är ca tio gånger större än i den berörda produkten. Väteperoxid har dessutom andra användningsområden än persulfaterna. Även natriumhypoklorit har en annan kemisk struktur än den berörda produkten (NA+OCl–) och innehåller inte syre/syrebindning eller svavel. NA+OCl– är ett fast ämne som dock brukar tillhandahållas kommersiellt som en vattenlösning. Eftersom det inte har något innehåll av aktivt syre används det vid klorinbaserad blekning. Därför drogs slutsatsen att ovannämnda produkter har andra egenskaper och användningsändamål och att de inte är jämförbara med persulfater. Argumentet att produktdefinitionen var för bred avvisades därför.

(15)

Vad beträffar påståendet att KMPS har slutanvändningar som skiljer sig avsevärt från de tre andra produkttypernas, upprepades här i stort sett de argument som lagts fram innan de provisoriska åtgärderna infördes. Den exporterande tillverkaren anförde särskilt att KMPS i stor omfattning används för rengöring och desinficering av simbassänger och hävdade att detta inte är möjligt med andra persulfater, eftersom dessa orsakar hudirritationer. Dock konstaterades att inte bara KMPS, utan även andra typer av persulfater får användas för behandling av dricksvatten enligt relevant europeisk standard (6). Det konstaterades även att andra persulfater de facto används för rengöring och desinficering, oberoende av om de kan orsaka hudirritationer eller inte. Detta argument måste därför avvisas.

(16)

Ovannämnda exporterande tillverkare hävdade vidare att KMPS inte kan användas vid polymerisering, som är det viktigaste användningsområdet för de andra persulfattyperna. Undersökningen avslöjade dock att KMPS faktiskt kan användas vid polymerisering och detta argument måste därför avvisas. Slutligen konstateras, som det även sägs i skäl 17 i förordningen om preliminär tull, att slutanvändningarna visserligen delvis skiljer sig från varandra, men att det finns ett antal överlappande användningsområden, t.ex. behandling av metall (mikroetsning och betning) samt uppslagning av våtstarkt papper. Alla produkttyperna konstaterades därför ha överlappande användningsområden, där det inte gick att dra några tydliga skiljelinjer.

(17)

Den exporterande tillverkaren hävdade att även om användningsområdena till viss del överlappar varandra (se skäl 9), gäller detta inte en väsentlig del av tillverkarens exportförsäljning och att detta därför bör anses oviktigt. I detta sammanhang bör det noteras att den exakta förbrukningen av varje produkttyp för ett visst användningsändamål under undersökningsperioden inte kunde fastställas, på grund av det ringa samarbetet mellan berörda användare och bristen på uppgifter som kunde ha använts i detta syfte. Den exporterande tillverkaren lade inte fram någon avgörande bevisning om detta utan endast obelagda bedömningar. Dessutom samarbetade i den aktuella undersökningen endast två användare som bara står för en liten andel (7 %) av den totala förbrukningen. Hur som helst ansågs det inte relevant exakt i vilken omfattning en viss produkttyp använts för ett visst ändamål under en angiven tidsperiod. Om en viss produkttyp kan användas för ett visst ändamål eller inte måste i stället avgöras på grundval av dess fysikaliska, tekniska och kemiska egenskaper. Användarna kanske använder en viss produkttyp under en viss tid, men kan kanske också lätt byta ut en produkttyp mot en annan inom ett och samma användningsområde. Detta argument måste därför avvisas.

(18)

Vad beträffar de olika produkttypernas olika prisnivåer sägs det redan i skäl 17 i förordningen om preliminär tull att detta i sig inte är avgörande för om en viss produkttyp ska betraktas som en annan produkt. Även om det stämmer att försäljningspriserna för KMPS är högre än för andra typer av persulfater, finns det även prisskillnader mellan de tre andra produkterna. Det är att observera att dessa skillnader förekommer i alla producerande länder, även i gemenskapen. De olika prisnivåerna har framför allt sin förklaring i det begränsade antalet tillverkare av KMPS i världen (i gemenskapen, USA och i viss mån Kina) och avspeglas inte nödvändigtvis i produktionskostnaderna. Följaktligen, och med hänsyn till ovannämnda konstaterande att det inte finns några klara skiljelinjer mellan de olika produkttypernas olika användningsområden, måste även detta argument avvisas.

(19)

Vad beträffar olikheterna mellan KMPS och de tre andra produkttyperna när det gäller packning för transport och biociddirektivets bestämmelser, bör det framhållas att det här rör sig om nya argument som framfördes efter det att de provisoriska åtgärderna infördes och därmed utanför de fastställda tidsfristerna. Samtidigt har undersökningen visat att förpackningsstandarderna för alla typer i princip är desamma även om de ingår i olika klassificeringar. Förpackningsstandarderna ansågs inte heller i sig vara ett avgörande kriterium för om olika produkttyper ska betraktas som en och samma produkt. Som ovan anges är huvudkriterierna för definition av den berörda produkten i en antidumpningsundersökning de grundläggande kemiska, tekniska och fysikaliska egenskaperna samt slutanvändningarna.

(20)

Vad beträffar biociddirektivet grundar sig olikheterna på att gemenskapsindustrin har inlett registreringsförfaranden enligt detta direktiv för KMPS men inte för de tre andra produkttyperna. Registreringsförfaranden hade inte inletts för de tre andra typerna, men av skäl som inte har att göra med deras kemiska egenskaper och slutanvändningar som den berörda exporterande tillverkaren gör gällande. Registreringskostnaderna för produkttypen KMPS delades mellan de två viktigaste tillverkarna av denna produkttyp (den ena i gemenskapen och den andra i USA), men registreringsförfarandet ansågs mycket kostsamt och tidskrävande och kunde hanteras mer kostnads- och tidseffektivt i samband med den nya europeiska kemikalieförordningen (Reach) som trädde i kraft den 1 juni 2007 (7). Att produkttyperna behandlas olika i biociddirektivet kan därför inte anses visa att de skulle skilja sig åt i fråga om kemiska egenskaper och/eller användningsområden. Detta ansågs därför inte relevant för definitionen av den berörda produkten, och detta argument från den exporterande tillverkaren avvisades följaktligen.

(21)

Vad beträffar undersökningsresultaten för den berörda produkten i de undersökningar som nämns i skäl 10 bör det påpekas att KMPS inte uttryckligen särskiljs i någon av dessa undersökningar, dvs. inga resultat ger vid handen att KMPS och de tre andra produkterna har olika kemiska egenskaper och slutanvändningar och att de därför inte bör betraktas som en och samma produkt. KMPS fanns inte med i ovannämnda klagomål (eller framställningar), antingen därför att det inte exporterades under undersökningsperioden för den undersökningen (gemenskapen), eller för att den inhemska industri (USA) som framförde klagomålet inte producerade KMPS vid denna tidpunkt.

(22)

Särskilt kan det konstateras att de kriterier som förtecknas i skäl 7 i förordning (EG) nr 2961/95 (om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av peroxosulfater med ursprung i Folkrepubliken Kina) inte syftar till att skilja mellan KMPS och de tre andra produkttyperna, utan snarare till att definiera de viktigaste egenskaper som är gemensamma för de tre typer som utgjorde den berörda produkten i den undersökningen. De är därför specifikt utformade för dessa tre produkttyper och är inte uttömmande. De viktigaste undersökningsresultaten är däremot också tillämpliga på KMPS, dvs. att de viktigaste egenskaperna (persulfatanjonen) och slutanvändningarna (som initiator och oxiderande agent) är desamma, att de i viss utsträckning är sinsemellan utbytbara och att prisskillnaderna anses vara irrelevanta. Vad beträffar det sista kriteriet, betydelsen i produktionsprocessen för industrin i senare förädlingsled, hävdade den exporterande tillverkaren att KMPS står för en hög andel av användarens produktionskostnader. Om detta konstaterades det i undersökningen (se skälen 112–120) att även om KMPS stod för en större andel av kostnaden, var effekten på användarens lönsamhet försumbar. Det ansågs i varje fall att detta inte bör hindra gemenskapens institutioner från att betrakta KMPS som den berörda produkten, med hänsyn till ovannämnda konstaterande att alla typer är sinsemellan utbytbara.

(23)

Slutligen kan det konstateras att ingen av de andra berörda parterna, och särskilt ingen av de kinesiska exporterande tillverkarna av KMPS, har haft invändningar mot produktdefinitionen i det aktuella förfarandet eller mot att KMPS ingår i produktdefinitionen för den aktuella undersökningen.

(24)

Mot bakgrund av ovanstående bekräftas de preliminära slutsatserna i skäl 17 i förordningen om preliminär tull, nämligen att alla fyra typer i detta förfarande bör anses utgöra en och samma produkt.

(25)

Eftersom inga synpunkter inkommit i fråga om likadan produkt, bekräftas skälen 18 och 19 i förordningen om preliminär tull.

(26)

Eftersom inga synpunkter inkommit om de allmänna metoderna, bekräftas skälen 20–39 i förordningen om preliminär tull.

(27)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade en exporterande tillverkare att den justering som gjordes i enlighet med artikel 2.10 i i grundförordningen och som beskrivs i skäl 47 i förordningen om preliminär tull ledde till dubbel beräkning av vinsten för den närstående handlaren i Schweiz. Den exporterande tillverkaren kunde dock inte verifiera sitt påstående och vid kontroll hittades ingen dubbel beräkning.

(28)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter om fastställande av dumpning för USA:s del, bekräftas slutsatserna i skälen 40–50 i förordningen om preliminär tull.

(29)

Två exporterande tillverkare, som nekats marknadsekonomisk status, ifrågasatte kommissionens slutsatser. De framförde dock inga nya argument, och slutsatserna i fråga om marknadsekonomisk status för dessa exporterande tillverkares del i förordningen om preliminär tull har därför inte ändrats.

(30)

En av dessa två exporterande tillverkare hävdade även att om beslutet att avslå tillverkarens begäran om marknadsekonomisk status stod fast, borde åtminstone individuell behandling beviljas. Denna exporterande tillverkare kunde dock inte visa att man tog sina affärsbeslut med utgångspunkt i marknadssignalerna och utan betydande inblandning från statens sida, vilket redovisas i skäl 56 i förordningen om preliminär tull. Av samma skäl kan det inte uteslutas – och den exporterande tillverkaren har inte kunnat motbevisa detta – att inblandning från statens sida skulle göra det möjligt att kringgå åtgärderna om denna exporterande tillverkare fick en individuell tullsats. Slutsatsen att denna exporterande tillverkare bör nekas individuell behandling står därför fast, i enlighet med artikel 9.5 i förordningen om preliminär tull.

(31)

I skäl 53 i förordningen om preliminär tull anges det att information som inkommit sent och som inte till fullo kunde kontrolleras på det stadiet behövde undersökas ytterligare när det gällde en av de exporterande tillverkare som beviljades marknadsekonomisk status. Den information som hade inkommit undersöktes tillsammans med ytterligare information som inkom efter det att förordningen om preliminär tull offentliggjorts, och ett kontrollbesök gjordes på plats hos den exporterande tillverkaren för att granska uppgifternas korrekthet. Den information som kom fram under det sista stadiet av undersökningen resulterade i betydande förändringar i det sakläge som legat till grund för bedömningen av kriterierna 1 och 2.

(32)

När det gäller kriterium 1 befanns den exporterande tillverkaren tidigare ha undanhållit viss väsentlig information om sina nuvarande direktörer och ägare och om deras roll i företaget innan det privatiserades. Denna medvetna underlåtenhet kastar tvivel över all den information som lämnats om privatiseringen. Dessutom kunde företaget inte på ett övertygande sätt förklara på vilka grunder det beviljats två lån med nedsatt ränta av en statskontrollerad bank, vilket pekar på inblandning från statens sida. Just dessa lån hade ursprungligen inte undersökts, eftersom de beviljades efter undersökningsperiodens utgång. Men detta påverkar helt klart företagets aktuella situation, och det ansågs befogat på grundval av rättspraxis att ta hänsyn till detta. På ovannämnda grunder, som baserar sig på information som kommissionen rimligtvis inte kan ha känt till vid den första undersökningen avseende marknadsekonomisk status, kan statlig inblandning i skötseln av företaget inte längre uteslutas, vilket företaget inte heller har motbevisat.

(33)

När det gäller kriterium 2 befanns de finansiella utgifterna ha angetts till ett alltför lågt belopp i den exporterande tillverkarens redovisning, i strid med allmänna regler för periodiserad redovisning och särskilt med standard nr 23 i de internationella redovisningsstandarderna (IAS). Det bör noteras att den vilseledande rapporteringen av företagets lån i dess ansökan om marknadsekonomisk status allvarligt har försvårat den ursprungliga undersökningen på denna punkt, och att kommissionen inte rimligen kunde ha känt till dessa felaktiga uppgifter under de första stadierna av förfarandet.

(34)

Ovanstående omständigheter har lett till slutsatsen att den exporterande tillverkarens ansökan om marknadsekonomisk status bör avslås. Den berörda exporterande tillverkaren har underrättats om detta och har getts tillfälle att inkomma med synpunkter på dessa undersökningsresultat. Dumpningsmarginalen för alla exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status har följaktligen också fått beräknas på nytt, enligt samma metod som den som beskrivs i skäl 96 i förordningen om preliminär tull.

(35)

Slutligen framförde en exporterande tillverkare som beviljats marknadsekonomisk status två invändningar som gällde beräkningen av tillverkarens normalvärde och exportpriser, men dessa ansågs inte räcka till för att motivera en justering. Ytterligare en invändning från denna exporterande tillverkare om att vissa logistikkostnader som burits av dess närstående importör borde ha hänförts till företagets totala omsättning snarare än omsättningen för den berörda produkten, eftersom de var kopplade till en allmän omstrukturering som gjordes i företaget under undersökningsperioden, befanns tillräckligt belagd och godkändes därför. Denna exporterande tillverkares dumpningsmarginal måste ändå beräknas på nytt, sedan dess närstående importör till gemenskapen hade företagit korrigeringar i den förteckning över enskilda transaktioner som inlämnats som belägg för återförsäljningspriserna för persulfater i gemenskapen.

(36)

På denna grund fastställdes dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns före tull, till följande:

(37)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter om fastställande av dumpning för Folkrepubliken Kinas del, bekräftas slutsatserna i skälen 51–97 i förordningen om preliminär tull.

(38)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter lämnade den samarbetsvillige exporterande tillverkaren på nytt in två ansökningar om justering för olika handelsled och för olikheter i provision, se skälen 101 respektive 102 i förordningen om preliminär tull. De förklaringar som lämnades av den exporterande tillverkaren var dock i allt väsentligt identiska med dem som lämnats tidigare i förfarandet, och ansågs inte övertygande. Den exporterande tillverkaren lyckades framför allt inte bemöta vissa av motiveringarna till beslutet att avslå ansökningarna, vilka framgår av förordningen om preliminär tull, och motsade dessutom sina tidigare uttalanden som gjorts under kontrollbesöket hos tillverkaren.

(39)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter om fastställande av dumpning för Taiwans del, bekräftas slutsatserna i skälen 98–105 i förordningen om preliminär tull.

(40)

En exporterande tillverkare i USA hävdade på nytt att den tillverkare i gemenskapen som importerade den berörda produkten från sitt närstående företag i Kina inte bör omfattas av definitionen ”gemenskapsindustrin”. Denna tillverkare i USA hävdade att det faktum att produktionen flyttas ut till ett tredjeland som är föremål för en antidumpningsundersökning i sig bör vara tillräckligt för att visa att den berörda tillverkaren skyddades från effekterna av dumpad import. Den exporterande tillverkaren hävdade också att den berörda tillverkaren hade ett annat beteende än en icke-närstående gemenskapstillverkare, vilket speciellt framgår av dess investeringsverksamhet i Kina.

(41)

Den omständigheten att en gemenskapstillverkare flyttat ut produktionen anses dock inte i sig räcka till för att utesluta denna tillverkare från definitionen ”gemenskapsindustrin”. Först måste man undersöka om den berörda gemenskapstillverkaren de facto skyddas från effekterna av dumpad import. Det visade sig då, såsom det anges i skälen 106 och 151 i förordningen om preliminär tull, att de kvantiteter som importerades från det närstående företaget i Folkrepubliken Kina var ringa och endast syftade till att behålla internationella kunder. Denna import utgjorde mindre än 7 % av denna tillverkares hela försäljning på gemenskapsmarknaden. Detta visade att denna tillverkare är inriktad på produktion i gemenskapen och att importen närmast var en form av självförsvar. Vad beträffar gemenskapstillverkarens investeringar i Kina, förklarade den exporterande tillverkare som framförde invändningen inte hur dessa investeringar skulle ha skyddat gemenskapstillverkaren från effekterna av dumpad import, som den förstnämnde hävdade. Ovanstående argument måste därför avvisas.

(42)

Samma exporterande tillverkare hävdade att ett av huvudkriterierna för att gemenskapstillverkaren skulle betraktas som en del av gemenskapsindustrin var att återförsäljningspriserna på gemenskapsmarknaden låg på en högre nivå än priserna på importen från Folkrepubliken Kina. Den exporterande tillverkaren anförde att återförsäljningspriserna borde ha jämförts med det genomsnittliga priset på importen från alla berörda länder och inte endast importen från Folkrepubliken Kina.

(43)

Nivån på återförsäljningspriserna var emellertid endast en kompletterande faktor som beaktades (se även skäl 106 i förordningen om preliminär tull). Återförsäljningspriset visade att gemenskapstillverkaren inte sålde till lägre priser än de kinesiska konkurrenterna, vilket skulle ha skadat gemenskapsindustrin.

(44)

Eftersom det inte inkommit några övriga synpunkter beträffande produktion i gemenskapen och gemenskapsindustrin, bekräftas skäl 106 i förordningen om preliminär tull.

(45)

En exporterande tillverkare i USA hävdade att dess exportförsäljning till den närstående användaren i gemenskapen borde uteslutas vid fastställandet av den totala förbrukningen i gemenskapen, eftersom denna försäljning inte riktade sig till ”försäljningsmarknaden”.

(46)

Förbrukning definieras som summan av all import till gemenskapen från alla källor och all försäljning av den berörda produkten från gemenskapsindustrin på gemenskapsmarknaden. Den omständigheten att import sker till närstående företag i gemenskapen är irrelevant och hindrar inte att denna försäljning beaktas vid beräkningen av den totala gemenskapsförbrukningen. Denna begäran från den exporterande tillverkaren avvisades därför.

(47)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande förbrukningen i gemenskapen, bekräftas skälen 107, 108 och 109 i förordningen om preliminär tull.

(48)

De två exportörerna i USA gjorde gällande att importen av persulfater med ursprung i USA inte borde räknas med i den sammantagna bedömningen av den skada som gemenskapsindustrin lidit. Båda dessa exporterande tillverkare anförde att priserna på importen från USA var högre och visade andra tendenser än priserna på importen från Folkrepubliken Kina och från Taiwan. Detta ansågs visa att den produkt som exporterades från USA såldes under annorlunda marknadsvillkor. En av de exporterande tillverkarna hävdade dessutom att dess försäljning till den närstående användaren i gemenskapen borde beaktas separat, eftersom den skedde under annorlunda marknadsvillkor och visade andra tendenser. Denna exporterande tillverkare hävdade således att volymen på importen från USA till icke-närstående kunder inte ökade eller endast ökade marginellt. Båda de exporterande tillverkarna begärde att importpriserna för varje enskilt berört land skulle offentliggöras.

(49)

Vad beträffar priserna visade det sig som det redan anges i skäl 112 i förordningen om preliminär tull att priserna på export från Folkrepubliken Kina, Taiwan och USA visade en likadan tendens (sjunkande) under skadeundersökningsperioden och att de låg betydligt under gemenskapspriserna. Det bör noteras att de preliminära slutsatserna grundar sig på kontrollerade faktiska exportuppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna. Dessa uppgifter ansågs vara den mest tillförlitliga informationskälla som fanns tillgänglig. Det genomsnittliga importpris som angetts av de exporterande tillverkarna måste därför lämnas utan beaktande.

(50)

Följande genomsnittliga importpriser har fastställts för vart och ett av de berörda länderna. Nedanstående tabell visar att priserna på importen från samtliga berörda länder visar en likadan, dvs. sjunkande tendens.

Tabell 1

Genomsnittliga importpriser för de enskilda berörda länderna

(51)

I fråga om importvolymer bekräftas undersökningsresultaten i skäl 111 i förordningen om preliminär tull, dvs. att volymen på exporten från USA var betydande i den mening som avses i artikel 3.4 i grundförordningen och att den visade en stigande tendens. Exporten från USA dumpades också i betydande omfattning och uppvisade betydande prisunderskridande. Alla produkttyper exporterades från USA av de två samarbetsvilliga exporterande tillverkarna och halva exporten av KMPS riktade sig till icke-närstående kunder. Härav drogs slutsatsen att den produkt som exporterades från USA såldes genom samma försäljningskanaler och till samma typ av kund i gemenskapen som den produkt som tillverkades och såldes av gemenskapsindustrin på gemenskapsmarknaden och den produkt som importerades från övriga berörda länder.

(52)

Helhetsbilden skulle dock inte förändras även om den berörda exporterande tillverkarens försäljning av KMPS till den närstående användaren i gemenskapen uteslöts från analysen. Marknadsandelarna från USA skulle ändå ligga över miniminivån och visa en ökande tendens, samtidigt som importpriserna skulle visa en sjunkande tendens.

(53)

På grundval av ovanstående ansågs det inte berättigat med de två exporterande tillverkarnas begäran om att importen från USA inte skulle räknas med vid bedömning av den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit, och denna begäran avslogs.

(54)

En importör gjorde gällande att importen från dess leverantör i Taiwan minskade över en längre period än den som granskas i denna undersökning. Denna importör lämnade dock inte in några sifferuppgifter till stöd för sitt påstående och inte heller några närmare uppgifter om vilken tid det gällde. Dessutom är det vedertagen praxis vid gemenskapens institutioner att vid analysen av tendenserna beakta en period omfattande undersökningsperioden plus de tre eller fyra föregående åren, vilket anses vara en rimlig period för bedömning av tendenser, och det finns ingen objektiv anledning att avvika från denna praxis. Det bör också noteras att importen från Taiwan i enlighet med skäl 114 i förordningen om preliminär tull (tabell 2) ökade med nästan 20 % under skadeundersökningsperioden, vilket också motsvarades av en liten ökning i marknadsandelar (se skäl 115 i förordningen om preliminär tull) under skadeundersökningsperioden. Importören anförde inga andra skäl till att inte räkna med Taiwan bland de berörda länderna, och några sådana skäl framkom inte heller i undersökningen. Importörens argument beträffande detta måste därför avvisas.

(55)

Eftersom det inte inkommit några ytterligare synpunkter beträffande detta, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 110–113 i förordningen om preliminär tull.

(56)

Mot bakgrund av undersökningsresultaten i skälen 31–34 måste den kinesiska exporterande tillverkarens försäljning som befanns vara dumpad tas med i analysen av importvolym, marknadsandel och priser för Folkrepubliken Kina, och siffrorna i tabellerna 2–4 (skälen 114–116) i förordningen om preliminär tull måste därför justeras på följande sätt:

Tabell 2

Importen från de berörda länderna

(57)

Importen från berörda länder ökade med 53 % mellan 2003 och undersökningsperioden. Medan den uppgick till 9 839 ton år 2003 nådde den nivån 15 065 ton under undersökningsperioden. Särskilt markant, hela 38 %, var ökningen mellan 2003 och 2004.

Tabell 3

De berörda ländernas marknadsandel

(58)

De berörda ländernas marknadsandel ökade med 10,8 procentenheter mellan 2003 och undersökningsperioden, från 25,3 % till 36,1 %. Särskilt markant var ökningen mellan 2003 och 2004, då den motsvarade 7 procentenheter.

Tabell 4

Priser på den berörda importen

(59)

Mellan 2003 och underökningsperioden minskade priserna på importen från de berörda länderna med 13 %. Således sjönk priserna från 902 EUR/ton 2003 till 784 EUR/ton under undersökningsperioden.

(60)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter beträffande detta, bekräftas undersökningsresultaten och slutsatserna i skälen 114–119 i förordningen om preliminär tull.

(61)

De två exporterande tillverkarna i USA gjorde gällande att gemenskapsindustrin hade skäliga vinstmarginaler under undersökningsperioden, och att den åtminstone inte gjorde några förluster, och därför inte kan anses ha lidit väsentlig skada under undersökningsperioden. En av de exporterande tillverkarna i USA gjorde dessutom gällande att även de höga vinstmarginalerna under 2003 visade att gemenskapsindustrin inte lidit väsentlig skada.

(62)

Enligt artikel 3.5 i grundförordningen måste granskningen av den dumpade importens inverkan på gemenskapsindustrin innefatta en bedömning av alla relevanta faktorer och förhållanden som har betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd. Ingen av dessa faktorer kan ensam vara avgörande. Analysen av gemenskapsindustrins situation begränsas därför inte till själva gemenskapsindustrin utan måste omfatta alla de faktorer som förtecknas i ovannämnda artikel. Som det anges i skäl 131 i förordningen om preliminär tull sjönk lönsamheten dessutom betydligt under skadeundersökningsperioden, nämligen med 80 %, vilket fick till följd att gemenskapsindustrins ekonomiska situation försämrades drastiskt. Det ansågs då inte relevant om gemenskapsindustrin verkligen led förluster under undersökningsperioden. Det bör även noteras att den vinstmarginal som gemenskapsindustrin skäligen kunde förvänta sig om det inte förekom dumpad import, fastställd i skäl 169 i förordningen om preliminär tull och bekräftad nedan i skäl 154, var 12 %, dvs. betydligt högre än den faktiska vinstmarginalen under undersökningsperioden.

(63)

Med hänvisning till påståendet att de höga vinstmarginalerna under 2003 skulle vara ett tecken på att gemenskapsindustrin inte led väsentlig skada konstateras det att tendensen var starkt negativ oberoende av vinstmarginalerna det året. Vinsterna minskade således med nästan 60 % mellan 2004 och undersökningsperioden. Detta ändrar därför inte den övergripande slutsatsen att gemenskapsindustrin led väsentlig skada under undersökningsperioden.

(64)

En exporterande tillverkare i USA hävdade att anledningen till att gemenskapsindustrins lönsamhet sjönk kan ha varit en avskrivning på 830 miljoner EUR av immateriella tillgångar i samband med förvärvet av Laporte 2005. Det bör dock noteras att den sjunkande tendensen för lönsamheten som beskrivs i förordningen om preliminär tull var konstant under skadeundersökningsperioden och inte knuten till ett visst år. Dessutom visade undersökningen att kostnaden för förvärvet av Laporte bars av holdingbolaget och inte av Degussa Initiators. Denna faktor hade därför ingen effekt på de tendenser för lönsamheten som beskrivs i förordningen om preliminär tull.

(65)

Slutligen gjorde en av de exporterande tillverkarna i USA gällande att skadeanalysen grundade sig på felaktiga förväntningar hos gemenskapsindustrin på vinstmarginaler över genomsnittet inom denna industrigren. När det gäller detta argument bör det först och främst påpekas att skadeanalysen grundade sig på utvecklingen av alla skadeindikatorer under skadeundersökningsperioden, och således på gemenskapsindustrins faktiska situation under denna period, och gav en objektiv bild av de kontrollerade faktiska uppgifterna (se skälen 120–139 i förordningen om preliminär tull). Med andra ord utgjorde gemenskapens förväntningar i sig inte en utgångspunkt för skadeanalysen och detta argument avvisades därför.

(66)

En användare hävdade att det inte förekom någon prisnedgång på gemenskapsmarknaden, men lade inte fram några belägg för sin ståndpunkt. Eftersom den kontrollerade information som inlämnats av de berörda exporterande tillverkarna och gemenskapsindustrin klart visade en sjunkande tendens för de genomsnittliga försäljningspriserna under skadeundersökningsperioden, måste detta argument avvisas.

(67)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter beträffande gemenskapsindustrins situation, bekräftas skälen 120–139 i förordningen om preliminär tull.

(68)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande den dumpade importens verkningar, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 141–143 i förordningen om preliminär tull.

(69)

Båda de exporterande tillverkarna i USA hävdade att import från andra länder, särskilt Turkiet, kan ha skadat gemenskapsindustrin speciellt med hänsyn till priserna, som uppgavs vara lägre än USA:s priser. Särskilt gjorde man gällande att denna import skedde i betydande kvantiteter och till dumpade priser, som avsevärt underskred gemenskapsindustrins priser. Båda de exporterande tillverkarna gjorde gällande att importen från Turkiet har skadat gemenskapsindustrin minst lika mycket som importen från USA, om inte mer.

(70)

För det första kan det konstateras att Turkiet inte omfattades av klagomålet, eftersom klagandena inte hade funnit några belägg för skadlig dumpning från Turkiets sida. Vid den tidpunkt då detta förfarande inleddes hade kommissionen inte tillgång till någon information som skulle ha stått i strid med klagandenas påstående. För det andra kan det vara så att de turkiska exportpriserna ser ut att vara lägre än USA:s exportpriser om man ser till de genomsnittliga priserna i Eurostats handelsstatistik, därför att det handlar om olika produktsammansättning i exporten från dessa två länder. På grundval av tillgänglig information utgörs exporten från USA faktiskt till stor del av KMPS, medan det varken i inledningsskedet eller under undersökningen fanns några uppgifter om att den turkiska exporten till gemenskapen skulle ha haft en sådan produktsammansättning. Det kunde därför inte dras några meningsfulla slutsatser av skillnaderna i de genomsnittliga priser som redovisas i Eurostat. Slutligen bör det erinras om att de exporterande tillverkarna inte heller lämnade någon sådan bevisning.

(71)

Vid analysen av gemenskapsindustrins situation bedömdes effekterna av den dumpade importen från alla tre berörda exporterande länder sammantaget, av de anledningar som anges i skälen 48–55. Det ansågs på denna grund inte lämpligt att basera analysen av orsakssamband på varje berört land separat. Men även om importen från USA granskas separat, visar importen från USA respektive Turkiet olika tendenser. Medan importvolymerna från Turkiet minskade avsevärt under skadeundersökningsperioden (dvs. med 42 %), ökade importvolymen från USA, liksom även dess marknadsandel. Vad beträffar priserna framlade den exporterande tillverkaren inga belägg för dumpning från Turkiets sida, och sådana belägg fanns inte heller att tillgå på annat sätt. Vad beträffar underskridande av priser ger tillgänglig bevisning vid handen att produktsammansättningen i exporten från Turkiet var en annan än i exporten från USA, och framför allt förekom ingen produktion av KMPS i Turkiet. När man jämförde USA:s genomsnittliga exportpriser, utan att räkna med exporten av KMPS, med de genomsnittliga exportpriserna från Turkiet, visade sig de turkiska priserna vara högre än USA:s.

(72)

På grundval av ovanstående bekräftas de slutsatser som redovisas i skälen 144–148 i förordningen om preliminär tull.

(73)

Flera berörda parter hävdade ånyo att en viss gemenskapstillverkares import av den berörda produkten från det närstående företaget i Folkrepubliken Kina dumpades och att gemenskapsindustrins försäljningspris underskreds, vilket skulle ligga bakom prisfallet på gemenskapsmarknaden. Eventuella skador skulle därför vara orsakade av denna import och således självförvållade.

(74)

Gemenskapsindustrins import från det närstående företaget i Folkrepubliken Kina utgjorde endast en liten andel av förbrukningen i gemenskapen (under 4 %) och mindre än 8 % av ifrågavarande gemenskapstillverkares försäljning, och skedde endast i syfte att behålla internationella kunder som i annat fall skulle ha köpt den berörda produkten från kinesiska leverantörer till dumpade priser. Ingen av ovannämnda berörda parter inkom med några belägg för eller förklaringar till att dessa relativt små kvantiteter (jämfört med den dumpade importen till icke-närstående kunder i gemenskapen) skulle ha varit den viktigaste orsaken till prisfallet på gemenskapsmarknaden, och detta argument måste därför avvisas.

(75)

En av de exporterande tillverkarna i USA hävdade att den sjunkande tendensen för gemenskapsindustrins investeringar enligt tabell 8 i förordningen om preliminär tull berodde på ökade investeringar från en gemenskapstillverkares sida i dess närstående företag i Folkrepubliken Kina, och inte på den dumpade importen.

(76)

Det kan konstateras att gemenskapsindustrins outnyttjade kapacitet var hög och nådde upp till nästan 30 % under undersökningsperioden. Under dessa förhållanden och med hänsyn till att den dumpade importen ökade kraftigt under skadeundersökningsperioden och övertog en del av gemenskapsindustrins marknadsandelar, ansågs det inte rimligt att investera i ökad produktionskapacitet på gemenskapsmarknaden. Men i enlighet med skäl 129 i förordningen om preliminär tull gjordes det investeringar för att upprätthålla den befintliga produktionskapaciteten. Under rådande omständigheter ansågs detta vara ett rimligt affärsbeslut mot bakgrund av den dumpade importen. Därför drogs slutsatsen att de minskade investeringarna på gemenskapsmarknaden inte hade något samband med denna tillverkares investeringar på den kinesiska marknaden och att de därför inte visade att det skulle ha rört sig om självförvållad skada. Detta argument måste därför avvisas.

(77)

En icke-närstående importör hävdade att produktionen, produktionskapaciteten och utnyttjandet sjönk till följd av en av gemenskapstillverkarnas förbindelser med en av de exporterande tillverkarna i Folkrepubliken Kina. Denna importör gjorde gällande att den närstående kinesiska tillverkaren erbjöd den sydasiatiska marknaden persulfater till ett lägre pris, vilka producerats av det närstående företaget i Folkrepubliken Kina, och att gemenskapstillverkaren till följd av detta kraftigt minskade sin export till detta område, vilket skulle ha förklarat den minskade produktionsvolymen i gemenskapen.

(78)

Det kan konstateras att tendenserna för produktionsvolymen, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet i enlighet med skäl 120 i förordningen om preliminär tull (tabell 5) har ett samband med produktionsvolymen för produkter som såldes inom gemenskapen. Den påstådda minskningen av exporten från en av gemenskapstillverkarna hade därför ingen inverkan och importörens argument måste därför avvisas.

(79)

En av de exporterande tillverkarna i USA framhöll att förordningen om preliminär tull inte tog hänsyn till ökningen av produktionskostnaderna som en trolig orsak till den skada som gemenskapsindustrin led.

(80)

Detta argument måste avvisas. Anledningen till att kostnaderna per enhet ökade i gemenskapsindustrin anges i skäl 125 i förordningen om preliminär tull. Detta beror alltså på minskningen i produktionsvolym till följd av den dumpade importen samtidigt som kapaciteten var konstant. De allmänna kostnaderna fördelades således på lägre produktionsvolymer, vilket gav högre kostnader per enhet. Eftersom det finns ett direkt samband med den dumpade importen, måste den exporterande tillverkarens argument avvisas.

(81)

Samma exporterande tillverkare i USA hävdade också att de höga lönsamhetsnivåerna under 2003 borde ha analyserats mer ingående och beaktats i analysen av orsakssambandet.

(82)

Denna exporterande tillverkare lyckades inte heller förklara eller bevisa hur lönsamhetsnivåerna under 2003 skulle ha upphävt orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som gemenskapsindustrin lidit. Frågan om huruvida lönsamhetsnivåerna under 2003 innebär att gemenskapsindustrin inte led väsentlig skada under undersökningsperioden behandlas i skäl 63.

(83)

Den andra exporterande tillverkaren i USA gjorde gällande att kostnadsökningen och därmed också den försämrade lönsamheten för gemenskapsindustrin under undersökningsperioden berodde på att en av gemenskapstillverkarna förvärvat ett företag, med den betydande avskrivning av immateriella tillgångar som detta medförde.

(84)

Den sjunkande tendensen för lönsamheten, som redovisas i tabell 9 i skäl 130 i förordningen om preliminär tull, är emellertid konstant och inte knuten till ett visst år under skadeundersökningsperioden. Dessutom avslöjade undersökningen att det inte var gemenskapstillverkaren utan dess holdingbolag som stod för kostnaderna för förvärvet. Detta argument måste därför avvisas.

(85)

En användare hävdade att de kinesiska tillverkare som var gemenskapsindustrin närstående företag erbjöd den berörda produkten på gemenskapsmarknaden till priser som oftast låg över marknadspriserna, samtidigt som samma tillverkare kunde erbjuda produkten till mycket lägre priser på vilken annan given marknad som helst, ja t.o.m. under konkurrenternas priser på dessa andra marknader. Denna användare gjorde gällande att berörda tillverkare borde ha känt till att sådana priserbjudanden skulle vara oacceptabla för varje potentiell kund, och hävdade att gemenskapsindustrin genom sina förbindelser med dessa tillverkare avsiktligt avstod från att sälja produkten till vissa kunder i gemenskapen. Således berodde minskningen i försäljningsvolym och marknadsandel på gemenskapsmarknaden på dessa konkurrensbegränsande metoder snarare än på den dumpade importen.

(86)

Det visade sig att endast en av ovannämnda tillverkare exporterade den berörda produkten till gemenskapen under undersökningsperioden. Argumenten som gällde den andra tillverkaren ansågs därför irrelevanta och avvisades.

(87)

Vad beträffar tillverkaren i Folkrepubliken Kina, exporterade denna tillverkare visserligen produkten under undersökningsperioden (se även skäl 74), men det visade sig att affärsbesluten fattades helt oberoende av den berörda gemenskapstillverkaren, och framför allt kom man inte överens om en prisstrategi på gemenskapsmarknaden. Den berörda användaren lade inte fram någon bevisning till stöd för sitt yrkande att gemenskapsindustrin borde hållas ansvarig för sin närstående exporterande försäljares affärsbeslut i Folkrepubliken Kina. På grundval av tillgänglig information avvisades därför detta argument.

(88)

Det kan även konstateras att de prisuppgifter som denna användare lade fram inte var dokumenterade och alltså inte kunde verifieras, med hänsyn till att de lämnades in utanför de gällande tidsfristerna och på ett mycket sent stadium av förfarandet. De priserbjudanden som användaren hänvisade till var erbjudanden före förhandlingar och alltså inte slutgiltiga. Dessutom hänförde de sig inte till undersökningsperioden. Därutöver var gemenskapsindustrins faktiska genomsnittliga försäljningspris mycket lägre än ovannämnda erbjudanden. Det bör även påpekas att de genomsnittliga prisunderskridandenivåerna enligt skälen 117–119 i förordningen om preliminär tull befanns vara betydande. Den dumpade importen orsakade ett prisfall på gemenskapsmarknaden och under sådana omständigheter bildas ”marknadspriset” under oskäliga villkor och kan inte utan vidare användas som benchmark. Detta är hur som helst irrelevant, eftersom dumpning definieras i artikel 1.2 i grundförordningen, där det inte finns någon hänvisning till ”skäliga priser” eller ”marknadspriser”.

(89)

Vad beträffar denna exporterande tillverkares prisnivåer vid export till andra tredjelandsmarknader var den bevisning som framlades om detta inte dokumenterad och kunde inte verifieras. Dessutom hade dessa priser inget samband med situationen på gemenskapsmarknaden och var därför inte relevanta för analysen av orsakssamband. Det fanns inte heller någon bevisning eller information om annorlunda marknadsvillkor på dessa marknader. På grundval av den framlagda bevisningen ansågs det inte möjligt att dra några meningsfulla slutsatser om jämförbarheten mellan priserna på de olika marknaderna. Villkoren för produktion och prissättning i Folkrepubliken Kina, där det närstående företaget till en av gemenskapstillverkarna var beläget, kan inte heller utan vidare jämföras med förhållandena på gemenskapsmarknaden, vilket kan motivera prisskillnaderna. Detta argument måste därför avvisas.

(90)

En av de exporterande tillverkarna i USA hävdade tvärtom att gemenskapsindustrin var ansvarig för prisfallet på gemenskapsmarknaden eftersom den tillämpade en prisunderskridande strategi i förhållande till sina konkurrenter på gemenskapsmarknaden. Den exporterande tillverkaren stödde sitt resonemang på flera exempel på att det varit tvunget att sänka sina priser för att nå samma prisnivå som gemenskapsindustrin erbjöd.

(91)

Den bevisning som framlades ansågs inte dokumenterad och dög inte som underlag för några allmänna slutsatser. Som det framgår av skälen 85 och 89 har andra exempel på den motsatta situationen framförts. Den tillgängliga informationen visar att konkurrensen är betydande på gemenskapsmarknaden, men leder inte till slutsatsen att gemenskapsindustrin skulle pressa priserna på gemenskapsmarknaden, och detta argument måste därför avvisas.

(92)

En importör hävdade att gemenskapsindustrins försvagade försäljning berodde på situationen på världsmarknaden, där internationella kunder centraliserade sina inköpsstrategier. Denna importör kunde dock inte visa hur denna förändrade strategi kunde påverka gemenskapsindustrins förbrukning, och inte heller på sambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skadan, och detta argument måste därför avvisas.

(93)

En exporterande tillverkare i Folkrepubliken Kina menade att man borde ha undersökt om gemenskapsindustrins ökade kostnader kan ha orsakat den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(94)

Utvecklingen av kostnaden per enhet under skadeundersökningsperioden finns inte med i förteckningen i artikel 3.5 i grundförordningen och omnämns därför inte systematiskt när gemenskapsindustrins situation bedöms. Men vid analys av väsentlig skada behandlas försäljningspriser och lönsamhet systematiskt, vilket betyder att även produktionskostnaderna beaktas. Som det anges i skäl 125 i förordningen om preliminär tull beaktades under alla omständigheter kostnaderna per enhet vid de preliminära avgörandena.

(95)

Det sägs således i skäl 125 i förordningen om preliminär tull att gemenskapsindustrins kostnader per enhet ökade med 5 % till följd av att produktionsvolymen minskade samtidigt som produktionskapaciteten förblev konstant. Produktionsvolymen minskade till följd av den minskade försäljningsvolymen och marknadsandelen som i sin tur följde av pristrycket från den dumpade importen. Ökningen i gemenskapsindustrins produktionskostnader ansågs därför som mest ha begränsad betydelse för den negativa utvecklingen för gemenskapsindustrin.

(96)

Sammanfattningsvis bekräftas det att den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit i enlighet med skäl 137 i förordningen om preliminär tull, och som karaktäriseras av en nedåtgående tendens för alla skadeindikatorer, orsakades av den berörda dumpade importen. Gemenskapsindustrins negativa utveckling orsakades de facto endast i begränsad utsträckning eller inte alls av icke-dumpad import från andra länder utanför gemenskapen och särskilt Turkiet, av gemenskapsindustrins investeringar och övriga verksamhet i Folkrepubliken Kina, av kostnaden för förvärv av ett tredje företag, av ökade kostnader per enhet, av gemenskapsindustrins ineffektivitet eller konkurrensbegränsande metoder eller av situationen på världsmarknaden.

(97)

Med hänsyn till ovanstående analys, som tydligt klarlagt och gjort en åtskillnad mellan alla andra kända faktorers inverkan på gemenskapsindustrins situation och den dumpade importens skadevållande verkningar, bekräftas det att dessa andra faktorer inte i sig ändrar slutsatsen att den skada som konstaterats måste tillskrivas den dumpade importen.

(98)

Med hänsyn till ovanstående konstateras den dumpade importen av persulfater från Folkrepubliken Kina, USA och Taiwan ha orsakat väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(99)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande detta, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 140–153 i förordningen om preliminär tull.

(100)

En av de användare som inte fyllde i frågeformuläret, men som lämnade synpunkter efter det preliminära meddelandet av uppgifter, hävdade att gemenskapsindustrin håller på att återhämta sig efter den dumpade importen och att priserna på persulfater i gemenskapen har ökat efter undersökningsperioden och innan de provisoriska åtgärderna infördes. Det skulle således inte finnas något behov av att införa antidumpningsåtgärder för att förbättra situationen för gemenskapsindustrin.

(101)

Denna användare ifrågasatte även slutsatserna i skäl 158 i förordningen om preliminär tull, enligt vilka en antidumpningstull bl.a. skulle ge gemenskapsindustrin möjlighet att återvinna marknadsandelar och på så sätt uppnå ökade stordriftsfördelar. Enligt undersökningsresultaten om gemenskapsindustrins marknadsandelar skulle den enligt denna användare vara en av de största aktörerna i och utanför gemenskapen, varför det inte skulle finnas något utrymme kvar för ytterligare betydande stordriftsfördelar. Samma användare ifrågasatte också gemenskapsindustrins avsikt att investera i sina produktionsanläggningar i gemenskapen och hävdade att slutsatserna i skäl 158 i förordningen om preliminär tull var spekulativa.

(102)

Användaren hävdade dessutom att antidumpningstullar inte skulle leda till att sund konkurrens återställdes i enlighet med skäl 158 i förordningen om preliminär tull. Snarare skulle antidumpningsåtgärderna stärka gemenskapsindustrins redan nu dominerande ställning och därigenom minska konkurrensen på gemenskapsmarknaden.

(103)

Vad beträffar påståendet att gemenskapsindustrin redan höll på att återhämta sig kan det konstateras att de uppgifter som användaren lämnade till stöd för detta var odokumenterade och gällde händelser efter undersökningsperioden. De kunde inte verifieras, eftersom de lämnades i ett mycket sent skede av undersökningen, dvs. först efter införandet av de provisoriska åtgärderna. Därför ansågs den inlämnade bevisningen otillräcklig. Det bör noteras att rörelser på marknaden och särskilt prisökningar under en antidumpningsundersökning inte är något ovanligt. Som det sägs i skäl 126 nedan är prisökningar på gemenskapsmarknaden faktiskt en förväntad följd av en antidumpningstull. Den påstådda prisökningen kan också ha haft andra orsaker, t.ex. kostnadsökningar. Den anses i sig inte räcka som skäl för att avstå från slutgiltiga åtgärder, om villkoren i grundförordningen är uppfyllda. Detta argument måste därför avvisas.

(104)

Vad beträffar gemenskapsindustrins förmåga att tillgodogöra sig stordriftsfördelar ansågs bevisningen inte heller tillräcklig på denna punkt. Det har ju bekräftats på grundval av de verifierade uppgifter som gemenskapsindustrin lämnade i frågeformuläret att produktionsvolymen minskade samtidigt som produktionskapaciteten var konstant, och att kostnaderna per enhet därmed ökade. Det finns med andra ord verkligen utrymme för stordriftsfördelar genom ökad produktionsvolym, åtminstone för att återfå nivån för kostnaden per enhet före den dumpade importen. Gemenskapsindustrins marknadsandel inom eller utanför gemenskapen ansågs irrelevant i detta sammanhang.

(105)

Vad beträffar påståendet att gemenskapsindustrin inte skulle investera i sina produktionsanläggningar i gemenskapen även om dess ekonomiska situation förbättrades hävdade användaren att denna slutsats följer av gemenskapsindustrins beteende efter det att slutgiltiga antidumpningstullar infördes 1995 genom ovannämnda förordning (EG) nr 2961/95 på peroxosulfater med ursprung i Folkrepubliken Kina (se skäl 10 ovan). Denna användare gjorde alltså gällande att gemenskapsindustrin inte investerade i sina produktionsanläggningar ens efter det att antidumpningsåtgärderna infördes, annars skulle gemenskapsindustrin enligt användaren inte ha lidit någon skada under undersökningsperioden.

(106)

Användaren lade dock inte fram någon bevisning till stöd för dessa påståenden. Användaren kunde framför allt inte hänvisa till några uppgifter till stöd för att inga investeringar gjorts efter införandet av slutgiltiga antidumpningstullar 1995, och kunde inte heller påvisa ett samband mellan uteblivna investeringar och den skada som lidits under undersökningsperioden för den aktuella undersökningen. Som det sägs i skälen 140–153 i förordningen om preliminär tull orsakades den skada som gemenskapsindustrin led verkligen av dumpad import från berörda länder, vilket även bekräftas i skälen 68–99 ovan. Med hänsyn framför allt till slutsatserna i skälen 75 och 76 är det inte orimligt att anta att gemenskapsindustrin verkligen är inriktad på gemenskapsmarknaden och att den kommer att fortsätta med sina investeringar om situationen på gemenskapsmarknaden gör det möjligt. Inget av de påståenden som förts fram kunde motbevisa dessa slutsatser, och dessa argument måste därför avvisas.

(107)

Vad slutligen beträffar konkurrensläget på gemenskapsmarknaden bör antidumpningsåtgärder under normala förhållanden återställa lika villkor för gemenskapsindustrins försäljning på gemenskapsmarknaden och import från berörda länder, eftersom åtgärderna bör kompensera för den dumpning som skett. Vad beträffar gemenskapsindustrins påstått dominerande ställning fanns det inga belägg för att artikel 82 i EG-fördraget skulle ha överträtts (se även skälen 124–130), och slutsatsen blev därför att konkurrensen i gemenskapen är sund. Den berörda användarens argument måste därför avvisas.

(108)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande detta, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 157–160 i förordningen om preliminär tull.

(109)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter gjorde en samarbetsvillig importör gällande att i motsats till slutsatserna i skäl 163 i förordningen om preliminär tull skulle antidumpningstullar få betydande konsekvenser för den allmänna lönsamheten för importören, vilket skulle kunna leda till att företaget måste läggas ned.

(110)

Men denna importör lade inte fram några bevis som kunde ha ändrat de preliminära slutsatserna, som därför bekräftas.

(111)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter beträffande detta, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 161–164 i förordningen om preliminär tull.

(112)

Som det anges i skäl 6 uppmanade kommissionen efter införandet av de provisoriska åtgärderna den närstående användaren till en av de exporterande tillverkarna i USA att besvara ett frågeformulär. Trots att denna användare inte ditintills hade samarbetat i undersökningen, ansågs detta ändå lämpligt med hänsyn till att antidumpningstullen påståtts ha fått väsentliga konsekvenser för denna användares lönsamhet. Det framhölls särskilt att antidumpningstullens konsekvenser för användarens lönsamhet var betydande.

(113)

Användaren köpte KMPS från sin närstående leverantör i USA och tillverkade desinfektionsmedel som användes av jordbrukare för att skydda gårdarna mot virus, t.ex. aviär influensa.

(114)

Den dokumentation som användaren lämnade in visade att företaget hade höga vinstmarginaler på gemenskapsmarknaden. Även om KMPS påstods stå för en väsentlig del av användarens produktionskostnader, var den maximala effekten på företagets lönsamhet försumbar, nämligen 0,2 %. Med hänsyn till den höga vinstmarginalen för detta företag blev slutsatsen att den försumbara kostnadsökningen lätt kunde absorberas. Med tanke på avsaknaden av betydande konkurrens på gemenskapsmarknaden för denna produkt anses kostnadsökningen även lätt kunna föras över till företagets kunder.

(115)

Denna användare hänvisade dessutom till att den visserligen har höga vinstmarginaler på gemenskapsmarknaden, men även säljer produkten via andra tredjelandsmarknader. Av redovisningsskäl sammanställs lönsamheten för alla dessa operationer så att internpriserna elimineras, varvid de övergripande vinstmarginalerna blir negativa. I den aktuella analysen kan dock endast uppgifter som gäller den berörda produkten och gemenskapsmarknaden beaktas. Informationen om försäljningspriser och kostnader i fråga om alla tredjelandsmarknader och uppgifterna om sammanställningen av redovisningsskäl var dessutom inte tillgängliga och kunde därför inte verifieras. Detta argument måste därför avvisas.

(116)

Den andra samarbetsvilliga användaren i gemenskapen sade sig vara en av de största användarna av persulfat av typen APS i gemenskapen och sade sig stå för ca 3,5 % av förbrukningen i gemenskapen. Denna användare hävdade att varje kostnadsökning, om aldrig så liten, skulle få betydande konsekvenser för användarens ekonomiska situation. Även om användaren bedömde att antidumpningstullens effekt var 0,2 %, hävdade man att i och med att man använde stora mängder av den berörda produkten, vore det mer rättvisande att vid analysen av gemenskapsintresset beakta hela beloppet av den tull som togs ut.

(117)

Denna användare tillverkar latexbindemedel som säljs vidare till tillverkare av bestruket papper. Användaren tillverkar även produkter för vattenrening. Användaren hävdade att man inte kunde föra över någon kostnadsökning till kunderna, eftersom man måste konkurrera med lågprisimport från Asien. Användaren anförde också att pappersindustrin står inför stora problem och är på nedgång, till stor del till följd av de elektroniska mediernas frammarsch. Efterfrågan på latexbindemedel minskar därför också. Användaren sade sig redan ha mycket låg vinstmarginal och ligga nära den kritiska punkten.

(118)

Den berörda användaren besvarade inte frågeformuläret, men lämnade en del uppgifter om försäljning och lönsamhet. På grundval av denna information konstaterades det verksamhetssegment som använder den berörda produkten ha en effekt på högst 0,03 % på lönsamheten för denna användare. Denna försumbara effekt ansågs inte kunna betraktas som så betydande att den skulle kunna orsaka en omlokalisering eller förlust av arbetstillfällen i denna industri i ett senare förädlingsled, som det hävdades.

(119)

Ingen del av den information som lämnats av denna användare i fråga om aspekter på gemenskapsintresset kunde således bekräftas under undersökningen. Det ansågs att prisnivåerna i gemenskapen hur som helst skulle komma att öka till följd av antidumpningsåtgärderna. Det fanns inte heller några tecken på att import från tredjeländer av produkten i det senare förädlingsledet skulle leda till ett underskridande av användarnas priser i gemenskapen, och några belägg för detta lades inte heller fram av användaren. Detta argument måste därför avvisas.

(120)

Som användaren även medgav har pappersindustrin problem som inte står i samband med antidumpningstullarna, och det är därför inte klart om antidumpningstullarna alls får några konsekvenser, med hänsyn till den försumbara roll de skulle spela för användarens kostnader när andra faktorer som den krympande marknaden för papper orsakar en nedgång för denna industri. Införandet av antidumpningstullar ansågs därför inte ha några betydande negativa konsekvenser för industrin i senare förädlingsled.

(121)

Skälen 165 och 166 i förordningen om preliminär tull bekräftas följaktligen.

(122)

Den andra användaren i gemenskapen gjorde gällande att gemenskapsindustrin på grund av otillräcklig kapacitet inte skulle kunna möta efterfrågan på gemenskapsmarknaden. Denna användare hävdade också att inköp från andra källor, t.ex. från Turkiet och Japan, inte kan vara några verkliga alternativ, eftersom produktionsvolymen i dessa länder är alltför liten jämfört med den i Folkrepubliken Kina, och för Japans del går produktionen dessutom nästan uteslutande till hemmamarknaden.

(123)

Ovannämnda användare kunde dock inte belägga sitt påstående. Enligt verifierade uppgifter är produktionen i gemenskapen dessutom praktiskt taget lika stor som efterfrågan på gemenskapsmarknaden. Det bör även noteras att syftet med antidumpningstullarna inte är att stoppa importen från tredjeländer till gemenskapsmarknaden, utan att skapa lika villkor för alla aktörer. Detta argument måste därför avvisas.

(124)

De två exporterande tillverkarna i USA och en av användarna uttryckte farhågor om att införandet av slutgiltiga antidumpningstullar skulle stärka gemenskapsindustrins redan nu dominerande ställning, eftersom det skulle skydda de två gemenskapstillverkarna från effektiv konkurrens.

(125)

Användaren anförde att priserna från leverantörer som inte påförts antidumpningstull steg efter det att förordningen om preliminär tull började tillämpas, och hävdade att detta visade att åtgärderna ledde till en snedvridning av konkurrensen. Användaren hävdade att denna prishöjning enbart berodde på införandet av antidumpningstullar och i övrigt var omotiverad.

(126)

En antidumpningstull förväntas ju leda till högre prisnivåer på gemenskapsmarknaden som kompensation för det pristryck som gemenskapsindustrin utsätts för av den dumpade importen. Den icke-dumpade importen konkurrerar med den dumpade importen och kan även den utsättas för samma pristryck. Det är därför inte ovanligt att en exporterande tillverkare med en dumpningsmarginal på miniminivån höjer sina priser ytterligare när en antidumpningstull har införts. Detta beteende visar inte nödvändigtvis på någon snedvridning av marknaden och argumenten avvisades därför.

(127)

Användaren hävdade dessutom att de två gemenskapstillverkarna är nära förbundna med varandra. De två tillverkarna använder samma produktionsanläggningar och en av gemenskapstillverkarna förser den andra med energi till dennes tillverkningsprocess. Det hävdades vidare av flera berörda parter att de två gemenskapstillverkarna redan tidigare har kontrollerat priserna på gemenskapsmarknaden genom konkurrensbegränsande metoder.

(128)

Dessa påståenden bekräftades dock inte i undersökningen. Den avslöjade inte några uppgifter som skulle tyda på konkurrensbegränsande metoder hos gemenskapsindustrin, t.ex. missbruk av en påstått dominerande ställning. Vad beträffar den påstådda kopplingen mellan de två gemenskapstillverkarna, har undersökningen visat att de tog sina affärsbeslut oberoende av varandra och att de hade helt separata företagsledningar. Gemenskapsindustrin ansågs inte heller gå med onormalt hög vinst, utan led tvärtom av en påtagligt försämrad lönsamhet. Det konstateras att flera leverantörer av persulfat konkurrerade på gemenskapmarknaden, och att prisförhandlingar pågick med kunderna, vilket även visas i skälen 85–91.

(129)

Som det även anges i skäl 107 bör antidumpningsåtgärderna återställa lika villkor för gemenskapindustrins försäljning på gemenskapsmarknaden respektive importen till gemenskapsmarknaden. Syftet med tullarna är trots allt endast att öka importpriserna till en nivå som gör det möjligt för gemenskapsindustrin att uppnå en normal vinst. Det konstateras även att det trots andra möjliga inköpskällor som Turkiet, Japan och Indien även finns en exporterande tillverkare i Folkrepubliken Kina vars dumpning befanns ligga på miniminivån, och denna import till gemenskapsmarknaden sker därför utan att någon antidumpningstull betalas på den.

(130)

Med hänsyn till ovanstående måste de berörda parternas argument avvisas.

(131)

En exporterande tillverkare i USA och de två samarbetsvilliga tillverkarna hävdade att införandet av antidumpningstullar skulle trappa upp omlokaliseringsprocessen för företag i senare led av produktionskedjan.

(132)

Exportören i USA hävdade att produkttypen KMPS stod för en stor andel av dessa företags produktionskostnader och att antidumpningstullar därför skulle få betydande konsekvenser för deras lönsamhet.

(133)

En av användarna hävdade att antalet anställda i företagen i senare led i produktionskedjan är betydligt större än antalet anställda i gemenskapsindustrin för persulfater och att det därmed är betydligt fler arbetstillfällen som äventyras.

(134)

Som det anges i skälen 112–121 konstaterades antidumpningsåtgärdernas effekt på företag i senare led i produktionskedjan vara försumbar. Detta gäller alla produkttyper, även KMPS. Det går alltså inte att sluta sig till att antidumpningstullarna skulle leda till utlokalisering till tredjeländer av produktionen i senare led i produktionskedjan. Det konstateras också att antalet arbetstillfällen i de senare leden i produktionskedjan inte direkt kan jämföras med antalet anställda i gemenskapsindustrin för persulfater. Berörda användare lade t.ex. inte fram några uppgifter om eller belägg för hur många arbetstillfällen i dessa senare led som var direkt kopplade till den berörda produkten och som därmed direkt skulle påverkas av antidumpningstullarna.

(135)

Med hänsyn till ovanstående måste dessa argument avvisas.

(136)

En av användarna hävdade att den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit under den aktuella undersökningsperioden visade att de antidumpningsåtgärder som infördes för peroxosulfater 1995 var ineffektiva. Det skulle därför inte ligga i gemenskapens intresse att införa nya antidumpningsåtgärder för en liknande produkt, då ju de också kan förväntas bli ineffektiva. Det skulle framför allt inte ligga i gemenskapens intresse att införa åtgärder som inte skulle gagna gemenskapsindustrin, men som skulle skada industrin i senare led i produktionskedjan.

(137)

Först och främst konstateras att de slutgiltiga antidumpningsåtgärder som det här hänvisas till upphörde år 2002 (8) i och med att gemenskapsindustrin återtog en begäran om en översyn vid giltighetens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen. Det ansågs inte ligga i gemenskapens intresse att fortsätta undersökningen. Eftersom gemenskapsindustrin inte var intresserad av att fortsätta undersökningen, är det rimligt att anta att den inte befann sig i en skadlig situation och att åtgärderna faktiskt var effektiva.

(138)

För det andra visade det sig under den aktuella undersökningen att den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit orsakades av den dumpade importen efter det att ovannämnda förfarande avslutats. Därför drogs slutsatsen att dessa användares antaganden om antidumpningsåtgärdernas effektivitet var felaktiga och måste avvisas.

(139)

Som det konstateras i skälen 157–160 i förordningen om preliminär tull, och även bekräftas av den aktuella undersökningen, låg införandet av slutgiltiga antidumpningsåtgärder i gemenskapsindustrins intresse och förväntas gagna gemenskapsindustrin och förbättra dess ekonomiska situation. Å andra sidan förväntas antidumpningsåtgärdernas konsekvenser för andra användare och importörer såsom ovan konstaterats bli försumbara.

(140)

Ovanstående argument måste därför avvisas.

(141)

En av de exporterande tillverkarna i USA hävdade att eftersom tillverkarens närstående tillverkare i gemenskapen sannolikt kommer att upphöra med sin produktion i gemenskapen, kommer tillgången till det desinfektionsmedel som används vid aviär influensa inte längre att kunna garanteras i tillräcklig grad. Eftersom denna produkt skulle behöva köpas in utanför gemenskapen, skulle detta förlänga produktionskedjan och försämra gemenskapens förmåga att vidta motåtgärder vid en epidemi.

(142)

I denna fråga hänvisas det till undersökningsresultaten i skälen 112–120, som visar att de ekonomiska konsekvenserna av antidumpningstullarna bedöms vara mycket små och att det därför inte är sannolikt att företagen i senare led i produktionskedjan skulle omlokalisera sina produktionsanläggningar till följd av antidumpningstullen, utan snarare till följd av ett konsoliderat negativt resultat för företaget.

(143)

Det konstaterades också att det desinfektionsmedel som detta företag producerade inte var det enda i sitt slag och att det därför skulle finnas god tillgång till andra produkter om detta företag upphörde med sin produktion i gemenskapen.

(144)

Följaktligen avvisades dessa argument.

(145)

Mot bakgrund av ovanstående fastställs slutsatserna i skäl 167 i förordningen om preliminär tull, dvs. att det med avseende på gemenskapens intresse inte finns några tvingande skäl som visar att införandet av antidumpningsåtgärder inte gagnar detta intresse.

(146)

Flera berörda parter ifrågasatte de preliminära undersökningsresultaten enligt vilka en vinstmarginal på 12 % skulle vara den vinstmarginal före skatt som rimligtvis kunde uppnås av en industri av detta slag i branschen under normala konkurrensförhållanden.

(147)

En exporterande tillverkare i USA hävdade att persulfat är en insatskemikalie och att gemenskapens institutioner enligt sedan länge vedertagen praxis betraktar 5–8 % som lämplig utgångspunkt för beräkning av nivån för undanröjande av skada. Denna exporterande tillverkare hävdade också att den vinstmarginal som tillämpats i detta syfte i en tidigare undersökning om en jämförbar produkt var 5 % och att detta i konsekvensens namn också borde gälla för den aktuella undersökningen.

(148)

Samma exporterande tillverkare påstod att vinstmarginalen 12 % inte nåddes under normala konkurrensförhållanden och att den därför var alltför hög. Den borde därför inte användas. Till stöd för detta argument lade den exporterande tillverkaren fram allmänt tillgängliga lönsamhetsuppgifter för en av gemenskapstillverkarna, som visade på 5,1 %.

(149)

Det ansågs att en vinstmarginal som var nödvändig för att garantera gemenskapsindustrins lönsamhet borde användas, eller också en vinstmarginal motsvarande en skälig avkastning på det insatta kapitalet.

(150)

Först och främst konstateras det att de kriterier som nämns i skäl 149 inte är relevanta när det gäller att fastställa nivån för undanröjande av skada. Gemenskapens institutioner måste i stället grunda fastställandet på en bedömning av den vinstmarginal som gemenskapsindustrin rimligen kan förväntas uppnå utan dumpad import, vid försäljning av en likadan produkt på gemenskapsmarknaden. Det anses allmänt att vinstmarginalen i början av skadeundersökningsperioden är den vinstmarginal som skulle uppnås om det inte förekom dumpad import. Det kan konstateras att gemenskapens institutioner, i motsats till vad den exporterande tillverkaren i USA vill göra gällande, inte har någon praxis som går ut på att använda samma lönsamhetsnivå för likadana industrier. De vinstmarginaler som används för att fastställa en icke-skadevållande prisnivå i gemenskapsindustrin bestäms på grundval av faktiska, verifierade uppgifter som insamlats under varje undersökning, och är därför specifika för det enskilda fallet.

(151)

Av nämnda skäl avvisas användningen av den övergripande vinstmarginalen för en av gemenskapsanvändarna, eftersom den inte är kopplad till den berörda produkten eller till gemenskapsmarknaden och inte heller till gemenskapsindustrin i sin helhet.

(152)

Vad beträffar den tidigare antidumpningsundersökningen om en liknande produkt som det hänvisas till, konstateras det att produkttypen KMPS inte omfattades av den undersökningen, vilket kunde ha påverkat gemenskapsindustrins övergripande lönsamhet.

(153)

Slutligen konstateras det i enlighet med skälen 124–130 beträffande påståendet om konkurrensbegränsande metoder från gemenskapsindustrins sida att dessa påståenden inte har bekräftats i den aktuella undersökningen och att argumenten i denna fråga måste avvisas.

(154)

En vinstmarginal på 12 % konstateras därför vara skälig och den användes för de slutgiltiga undersökningsresultaten. Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande nivån för undanröjande av skada, bekräftas skälen 168–171 i förordningen om preliminär tull.

(155)

Mot bakgrund av ovanstående och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen bör en slutgiltig antidumpningstull införas på en nivå som är tillräcklig för att undanröja den skada som importen vållat, utan att den konstaterade dumpningsmarginalen överskrids.

(156)

På grundval av ovanstående är de slutgiltiga tullarna följande:

(157)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den nuvarande undersökningen. De avspeglar således den situation som har konstaterats i denna undersökning när det gäller dessa företag. Tullsatserna (i motsats till den landsomfattande tull som gäller ”alla andra företag”) är således endast tillämpliga på import av produkter som har sitt ursprung i de berörda länderna och har tillverkats av företagen, och följaktligen av de specifika rättsliga enheter som anges. Importerade produkter som tillverkats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings artikeldel med namn och adress, inbegripet enheter som är de uttryckligen omnämnda företagen närstående, får inte omfattas av dessa tullsatser, utan ska omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”alla andra företag”.

(158)

Ansökningar om tillämpning av dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller inrättande av nya produktions- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen (9) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande sådana ändringar av företagets verksamhet i fråga om produktion, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av produktions- eller försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter vid behov att ändras i enlighet med detta genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(159)

I syfte att säkerställa att antidumpningstullen tillämpas korrekt bör nivån för den övriga tullen tillämpas inte enbart på icke-samarbetsvilliga exportörer, utan också på de företag som inte hade någon export under undersökningsperioden. De sistnämnda företagen uppmanas emellertid att, när de uppfyller kraven i artikel 11.4 andra stycket i grundförordningen, lämna in en begäran om översyn i enlighet med samma artikel för att få sin situation granskad individuellt.

(160)

Med hänsyn till storleken på de dumpningsmarginaler som fastställts och omfattningen av den skada som gemenskapsindustrin vållats, anses det nödvändigt att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av de preliminära antidumpningstullar som infördes genom förordningen om preliminär tull, dvs. förordning (EG) nr 390/2007, tas ut slutgiltigt, upp till en nivå som motsvarar beloppen för de slutgiltiga antidumpningstullar som införs. Om de slutgiltiga tullarna är lägre än de preliminära tullarna, bör de belopp frisläppas för vilka det preliminärt ställts säkerhet utöver beloppen för de slutgiltiga tullarna. Om de slutgiltiga tullarna är högre än de preliminära tullarna, bör endast de belopp för vilka säkerhet ställts på nivån för de preliminära tullarna tas ut slutgiltigt.

(161)

För att minimera risken för att antidumpningstullarna kringgås till följd av de stora skillnaderna mellan tullsatserna, anses särskilda åtgärder för att trygga en korrekt tillämpning av antidumpningstullarna vara nödvändiga i detta fall. De särskilda åtgärderna, som bara gäller företag för vilka en individuell tullsats har införts, innebär att en giltig faktura uppvisas för tullmyndigheterna i medlemsstaterna i enlighet med kraven i bilagan till denna förordning. Om ingen sådan faktura uppvisas vid importen, bör den övriga antidumpningstull som gäller alla andra exportörer tillämpas.

(162)

Om volymen av exporten från de företag som omfattas av de lägre, individuella tullsatserna ökar väsentligt efter införandet av antidumpningsåtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter får en undersökning beträffande kringgående inledas, om villkoren för detta är uppfyllda. I samband med en sådan undersökning kan det bl.a. prövas om det är nödvändigt att avskaffa de individuella tullsatserna och i stället införa en landsomfattande tullsats.

11.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 265/20

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

11.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 265/22

(1)

I enlighet med artikel 6.1 i förordning (EG) nr 1788/2003 har Rumänien och Bulgarien lämnat uppgifter till kommissionen om leveranser och direktförsäljning för 2006.

(2)

Enligt de uppgifterna och efter kommissionens undersökning är det lämpligt att justera fördelningen mellan leveranser och direktförsäljning för Rumänien och Bulgarien i enlighet med tabellen i punkt f i bilaga I till förordning (EG) nr 1788/2003.

(3)

Förordning (EG) nr 1788/2003 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för mjölk och mjölkprodukter.

1.

kolumnen för Bulgarien ska ersättas med följande:

2.

kolumnen för Rumänien ska ersättas med följande:

11.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 265/23

(1)

Under perioden 1–5 oktober 2007 lämnades det i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1832/2006 av den 13 december 2006 om övergångsåtgärder inom sockersektorn med anledning av Bulgariens och Rumäniens anslutning (3) för en kvantitet som motsvarar eller överskrider den tillgängliga kvantiteten för löpnummer 09.4317, 09.4318, 09.4319, 09.4320 och 09.4325 (2007–2008).

(2)

Kommissionen bör därför fastställa en tilldelningskoefficient så att licenser kan utfärdas i proportion till den disponibla kvantiteten och meddela medlemsstaterna att den gällande gränsen har uppnåtts.