29.9.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/1

(1)

Genom förordning (EG) nr 2597/1999 (2) införde rådet en slutgiltig utjämningstull på import av polyetentereftalatfilm (PET-film) enligt KN-nummer ex 3920 62 19 och ex 3920 62 90 med ursprung i Indien (nedan kallad ”berörd produkt”). Den undersökning som ledde fram till antagandet av förordningen kallas nedan ”den ursprungliga undersökningen”. Åtgärderna infördes i form av en värdetull på mellan 3,8 % och 19,1 % på import från individuellt namngivna exportörer och en övrig tull på 19,1 % på import av produkten från alla andra företag. Den utjämningstull som infördes för PET-film tillverkad och exporterad av Jindal Poly Films Limited, tidigare känt som Jindal Polyester Ltd (3), (nedan kallat ”Jindal” eller ”företaget”) var 7 %. Den ursprungliga undersökningsperioden var den 1 oktober 1997–30 september 1998.

(2)

Efter en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 18 i grundförordningen bibehöll rådet genom förordning (EG) nr 367/2006 (4) den slutliga utjämningstull som infördes genom förordning (EG) nr 2597/1999 på import av PET-film med ursprung i Indien. Översynsperioden var den 1 oktober 2003–30 september 2004.

(3)

Genom rådets förordning (EG) nr 1288/2006, som antogs efter en interimsöversyn av subventioneringen till en annan indisk PET-filmtillverkare, Garware Polyester Limited (nedan kallad ”Garware”), ändrade rådet den slutgiltiga utjämningstull som hade fastställts för Garware i förordning (EG) nr 367/2006.

(4)

Kommissionen hade prima facie-bevisning som tydde på att Jindal åtnjöt högre nivåer av subventionering än vad som hade konstaterats i den ursprungliga undersökningen och på att förändringen till dessa högre nivåer var av bestående karaktär.

(5)

Efter samråd med rågivande kommittén bestämde kommissionen därför att inleda en partiell interimsöversyn på eget initiativ i enlighet med artikel 19 i grundförordningen, varvid översynen skulle begränsas till att gälla subventioner till Jindal och inriktas på att bedöma om de gällande utjämningsåtgärderna borde bibehållas, upphävas eller ändras. Den 2 augusti 2006 tillkännagav kommissionen i Europeiska unionens officiella tidning  (5) att en sådan översyn skulle inledas.

(6)

Undersökningen omfattade perioden (nedan kallad ”översynsperioden”) den 1 april 2005–31 mars 2006.

(7)

Kommissionen underrättade officiellt Jindal, Indiens myndigheter och Du Pont Tejin Films, Luxemburg, Mitsubishi Polyester Film, Tyskland, Toray Plastics Europe, Frankrike, och Nuroll, Italien, vilka svarar för merparten av PET-filmsproduktionen i EU (nedan kallad ”gemenskapsindustrin”), om att en partiell interimsöversyn hade inletts. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande, skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(8)

För att kommissionen skulle få de uppgifter som den ansåg nödvändiga för sin undersökning sände den ett frågeformulär till Jindal, som visade sin samarbetsvilja genom att besvara frågeformuläret. Ett kontrollbesök genomfördes på plats hos Jindal i Indien.

(9)

Jindal, de indiska myndigheterna och gemenskapsindustrin informerades om de viktigaste undersökningsresultaten och gavs tillfälle att lämna synpunkter. Från Jindal inkom synpunkter som behandlas nedan. De indiska myndigheterna lämnade inga synpunkter.

(10)

Den produkt som berörs är polyetentereftalatfilm (PET-film) med ursprung i Indien, som vanligtvis klassificeras enligt KN-nummer ex 3920 62 19 och ex 3920 62 90, enligt definitionen i den ursprungliga undersökningen.

(11)

På grundval av de tillgängliga uppgifterna och svaret på kommissionens frågeformulär undersökte kommissionen följande system som påstods innefatta subventioner:

i)

Systemet med förhandslicenser

ii)

Tullkreditsystemet

iii)

Systemet för exportorienterade företag/systemet för särskilda ekonomiska zoner

iv)

Systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror

v)

Systemet med befrielse från skatt på exportinkomst

vi)

Exportkreditsystemet

vii)

Systemet med certifikat för tullfri påfyllning av insatsmaterial

(12)

Systemen i punkt i–iv och vii grundar sig på utrikeshandelslagen (Foreign Trade (Development and Regulation) Act 1992) (nr 22/1992), som trädde i kraft den 7 augusti 1992 (nedan kallad ”utrikeshandelslagen”). Genom utrikeshandelslagen bemyndigas de indiska myndigheterna att göra tillkännagivanden inom ramen för export- och importpolitiken. En flerårsplan för indisk utrikeshandelspolitik över perioden den 1 september 2004–31 mars 2009, som följde på den tidigare export- och importpolitiken (EXIM), offentliggjordes av de indiska myndigheterna (FTP 2004–2009). Dessutom har de indiska myndigheterna publicerat en handbok för förfaranden för utrikeshandelspolitiken 2004–2009 (HOP I 2004–2009) som uppdateras regelbundet (6).

(13)

Systemet med befrielse från skatt på exportinkomst i punkt v ovan grundar sig på lagen om inkomstskatt (Income Tax Act) från 1961, som ändras varje år genom skattelagen (Finance Act).

(14)

Exportkreditsystemen i punkt vi ovan baseras på avsnitten 21 och 35A i lagen om bankverksamhet (Banking Regulation Act) från 1949, som föreskriver att Indiens centralbank kan ge affärsbankerna instruktioner när det gäller exportkrediter.

(15)

På grundval av de tillgängliga uppgifterna och svaret på kommissionens frågeformulär undersökte kommissionen delstaten Maharashtras stimulanssystem som infördes 1993. Detta system grundar sig på resolutioner från Maharashtras ministerium för industri-, energi- och arbetskraftsfrågor.

(16)

Systemet med förhandslicenser beskrivs närmare i punkterna 4.1.3–4.1.14 i dokumentet om utrikeshandelspolitiken 2004–2009 och i kapitel 4.1–4.30 i förfarandehandboken (HOP I 2004–2009). Systemet ersattes i april 2006, dvs. efter översynsperiodens utgång, av systemet med förhandstillstånd. Detta förefaller dock främst vara en skillnad i beteckning. Analysen nedan behandlar systemet med förhandslicenser som gällde under översynsperioden.

(17)

Systemet med förhandslicenser består av sex delsystem. Delsystemen skiljer sig åt bland annat när det gäller kriterier för behörighet. Tillverkande exportörer och exporterande handlare som ”har anknytning till” stödjande tillverkare har tillgång till förhandslicenser för fysisk export och förhandslicenser för årligt behov. Huvudleverantörer som levererar till företag som ingår i de kategorier av ”leverans likställd med export” som nämns i punkt 8.2 i dokumentet om utrikeshandelspolitiken 2004–2009, t.ex. leverantörer till exportorienterade företag, har tillgång till förhandslicenser för leverans likställd med export. Tillverkande exportörer som levererar till en slutgiltig exportör har tillgång till förhandslicenser för mellanliggande leverans. Slutligen har mellanliggande leverantörer till tillverkande exportörer rätt till förmåner från leveranser likställda med export inom ramen för delsystemen med dokument för förhandsbefrielse och med ömsesidig inhemsk remburs. Av de sex delsystemen använde Jindal bara de fyra första under översynsperioden, så beskrivningen nedan inskränker sig till dem.

(18)

En förhandslicens kan utfärdas i fråga om följande:

(19)

Som angavs ovan använde Jindal systemet med förhandslicenser under översynsperioden. Närmare bestämt använde företaget de fyra delsystem som anges ovan i punkt i–iv.

(20)

För att det skall vara möjligt för Indiens myndigheter att företa kontroller har en licensinnehavare rättslig skyldighet att i ett särskilt format korrekt redovisa förbrukningen och användningen av importerade varor per licens (se kapitel 4.30 i förfarandehandboken, HOP I 2004–2009) (nedan kallat ”register över förbrukning”). Kontrollen visade att företaget inte för ett sådant register över förbrukning på ett korrekt sätt, dvs. det visar inte på sambandet mellan insatsvarorna och slutlig destination för den resulterande produkten, vilket krävs enligt de indiska myndigheternas förfarande, och detta trots att företaget inte säljer de resulterande produkterna enbart på export utan också på hemmamarknaden.

(21)

När det gäller de delsystem som avses i punkt i och iii ovan fastställer Indiens myndigheter värdet och volymen av både den tillåtna importmängden och exportskyldigheten (inklusive leverans likställd med export), och dessa dokumenteras på licensen. Dessutom skall myndigheternas tjänstemän vid import- och exporttillfällena dokumentera transaktionerna i licensen. Den importvolym som tillåts inom ramen för detta system fastställs av de indiska myndigheterna på grundval av standardnormer för input/output. Standardnormer för input/output finns för flertalet produkter, även den berörda produkten, och offentliggörs i förfarandehandboken 2004–2009, band II. Standardnormerna för input/output när det gäller PET-film och PET-flingor, en intermediär produkt, reviderades nedåt i oktober 2005.

(22)

När det gäller delsystemet i punkt iii konstateras att de med export likställda leveranser som krävdes för att uppfylla åtagandet enligt systemet med förhandslicenser huvudsakligen var företagsintern handel, dvs. en Jindal-enhet (inte någon separat rättslig enhet) som tillverkade PET-flingor sålde dem till Jindals exportföretag för produktion av PET-film i ett senare led. Importen av råvaror sköttes av det företag som tillverkade den intermediära produkten (PET-flingor). Med andra ord betraktas inhemsk försäljning som export inom delsystemet enligt punkt iii.

(23)

När det gäller delsystemet i punkt iv dras insatsvaror som Jindal har köpt på hemmamarknaden av från Jindals förhandslicens och en intermediär förhandslicens utfärdas till den inhemska leverantören. Innehavaren av den intermediära förhandslicensen kan importera de varor tullfritt som behövs för att tillverka den produkt som man därefter tillhandahåller Jindal som råvara för tillverkning av den berörda produkten.

(24)

I fråga om delsystemet i punkt ii enligt ovan (förhandslicenser för årligt behov) anges på licensen endast värdet av den tillåtna importmängden. Licensinnehavaren är skyldig att bibehålla sambandet mellan importerade insatsvaror och den resulterande produkten (punkt 4.24A c i handboken för förfaranden 2004–2009, band I).

(25)

Importerade insatsvaror får inte överföras och måste användas för att tillverka den resulterande exportprodukten. Skyldigheten att exportera måste fullgöras inom en viss tidsfrist efter licensens utfärdande (18 månader med möjlighet till två förlängningar på 6 månader vardera, dvs. sammanlagt 30 månader).

(26)

Kontrollen visade att företagets grad av förbrukning av det viktigaste råmaterialet för att tillverka ett kilo PET-film (viss variation beroende på PET-filmens kvalitet), som även rapporterades i registret över förbrukning, var lägre än den motsvarande standardnormen för input/output. Det var uppenbart så med hänsyn till den gamla standardnormen för input/output vid tillverkning av PET-film och PET-flingor och, i något mindre grad, gällde detta även för den reviderade standardnorm för input/output som trädde i kraft september 2005, dvs. under översynsperioden. Detta innebar att Jindal i enlighet med standardnormen för input/output fick importera tullfritt en större mängd råmaterial än vad företaget faktiskt behövde för sin tillverkning. Därmed blev registret över den faktiska förbrukningen det avgörande kontrollverktyget, vilket överensstämmer med den indiska utrikeshandelspolitiken 2004–2009. Men registret har hitintills varken förts ordentligt eller inspekterats av de indiska myndigheterna. Företaget gjorde gällande att Indiens myndigheter skulle komma att justera den överskjutande förmånen när licenserna upphör att gälla, dvs. 30 månader från utfärdandet av licensen, eftersom det är praxis att utnyttja de två förlängningarna på sex månader vardera. Detta påstående kunde dock inte kontrolleras, eftersom ingen licens som Jindal använder har förbrukats än.

(27)

De ändringar när det gäller förvaltningen av utrikeshandelspolitiken 2004–2009 som började gälla hösten 2005 (obligatorisk inlämning av förbrukningsregister till de indiska myndigheterna i samband med inlösen av licensen) har ännu inte tillämpats på Jindal. Det gick därför inte i detta skede att kontrollera om den nya bestämmelsen hade genomförts.

(28)

Befrielsen från importtull utgör en subvention i enlighet med artikel 2.1 a ii och artikel 2.2 i grundförordningen, eftersom tullavgifter på import som annars skulle ha krävts in efterskänks, vilket är ett finansiellt bidrag från Indiens myndigheter som innebär att Jindal beviljas en förmån som förbättrar dess likviditet.

(29)

De fyra delsystem som Jindal använder (dvs. de som anges ovan i punkt i–iv) är uppenbarligen rättsligt sett knutna till exportresultat och anses följaktligen vara selektiva och utjämningsbara enligt artikel 3.4 a i grundförordningen. Ett företag kan inte få förmåner inom ramen för dessa system om det inte åtar sig att exportera. Detta gäller naturligtvis delsystemen enligt punkt i, ii och iv, men även systemet med leveranser likställda med export svarar mot det kravet i detta fall, eftersom leverans till ett exportorienterat företag ytterst syftar till faktisk export.

(30)

Inget av de delsystem som använts i detta fall kan betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller som ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 2.1 a ii i grundförordningen. Delsystemen uppfyller inte de strikta reglerna i led i i bilaga I, bilaga II (definition av och regler rörande restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler rörande restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. Indiens myndigheter tillämpade inte något effektivt kontrollsystem eller kontrollförfarande för att kunna avgöra vilka insatsvaror och vilka mängder av dem som förbrukats vid tillverkningen av den exporterade produkten (se avsnitt II.4 i bilaga II till grundförordningen och, när det gäller restitutionssystem som tillåter substitution, avsnitt II.2 i bilaga III till grundförordningen). Standardnormerna för input/output för den berörda produkten var inte tillräckligt exakta. Standardnormerna kan inte i sig själva betraktas som ett system för att kontrollera den faktiska förbrukningen, eftersom utformningen av dessa överdrivet generösa standardnormer inte gör det möjligt för Indiens myndigheter att med tillräcklig noggrannhet kontrollera vilken mängd insatsvaror som förbrukats i exportproduktionen. Indiens myndigheter utför inte heller någon effektiv kontroll baserad på ett riktigt register över förbrukning.

(31)

I sina kommentarer efter meddelandet av uppgifter vidhöll företaget att det för ett korrekt förbrukningsregister och att ett riktigt kontrollsystem därmed existerar i överensstämmelse med bilaga II i grundförordningen. Företaget hävdade vidare att systemet med förhandslicenser fungerar som ett restitutionssystem som tillåter substitution, dvs. tullfri import av insatsvaror får användas till att producera varor som säljs på hemmamarknaden, under förutsättning att de tullfria insatsvarorna antingen direkt eller genom substitution förbrukas i produktion av varor som därefter exporteras inom rimlig tid. Men även om företaget för ett register över förbrukningen av råvaror för att tillverka en viss mängd av den berörda produkten, saknade det ett system som gör det möjligt att kontrollera vilka insatsvaror som används för produktion på export och i vilken mängd, något som det skulle ha gjort enligt dokumentet om utrikeshandelspolitiken 2004–2009 (bilaga 23) och enligt avsnitt II.4 i bilaga II i grundförordningen. Det har vidare inget system som tillåter kontroll av att den mängd insatsvaror som ligger till grund för ansökan om restitution inte är större än mängden av motsvarande export enligt vad som anges i avsnitt II.2 i bilaga III. I föreliggande fall bibehålls uppfattningen, efter noggrant övervägande, att det saknas samband mellan den förbrukade tullfria importen och den exporterade produkten, och att det därför inte finns något riktigt kontrollsystem.

(32)

Delsystemen är således utjämningsbara.

(33)

Subventionens storlek beräknades på följande sätt. Täljaren är de sammanlagda uteblivna tullavgifterna på importen (grundläggande tull och särskild tilläggstull) på varor som har importerats enligt delsystemen i punkt i–iii och som får importeras via den mellanliggande tillverkaren, medan, när det gäller delsystemet i punkt iv, täljaren är de sammanlagda uteblivna tullavgifterna på de insatsvaror som har använts för att tillverka den berörda produkten under översynsperioden.

(34)

I sina kommentarer efter meddelandet om uppgifter hävdade företaget att tullavgifterna för råvaror som behövs för att tillverka PET-film har sjunkit från 15 % till 7,5 % från mars 2006, dvs. efter utgången av översynsperioden, och begärde att kommissionen skulle ta hänsyn till förändringen vid beräkningen av storleken på subventionen inom ramen för systemet med förhandslicenser. Omständigheter som inträffat efter översynsperioden har visserligen någon gång tagits med i beräkningen, men bara om de är exceptionella och det förefaller inte vara fallet här. I enlighet med artikel 5 och artikel 11.1 i grundförordningen måste begäran därför avslås.

(35)

Företaget hävdade vidare i sina kommentarer efter meddelandet om uppgifter att förmånen enligt delsystemet i punkt iv egentligen var prisskillnaden mellan vanliga inköp av insatsvaror på hemmamarknaden och inköp av insatsvaror mot avdrag från förhandslicensen och presterade vissa beräkningar, men utan några bevis, till stöd för detta. Men förmånen beräknas på grundval av den uteblivna tullavgiften i licensen, eftersom beslutet att sälja eller köpa till ett visst pris är ett rent affärsbeslut och inte påverkar storleken på icke inbetald tull. Denna begäran inkom i vilket fall som helst för första gången efter meddelandet om uppgifter och den avslogs, eftersom kommissionen inte hade någon möjlighet att kontrollera den.

(36)

I enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen gjordes avdrag för sådana avgifter som var nödvändiga för att få subventionerna från subventionsbeloppen i de fall väl underbyggda ansökningar om detta hade lämnats in. Hela beloppet utebliven importtull tas som täljare och inte den allt för stora eftergiften/befrielsen, som företaget begärde, eftersom systemet med förhandslicenser inte uppfyller de krav som fastställs i bilaga II i grundförordningen. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen utgörs nämnaren av exportomsättningen under översynsperioden. Företaget hävdade att de med export likställda leveranserna borde räknas in i företagets sammanlagda exportomsättning under översynsperioden. Men, eftersom den försäljningen inte är egentlig export utan försäljning till hemmamarknaden, kan den inte klassas som export, och därför inkluderades den inte i den sammanlagda exportomsättningen.

(37)

Den subventionsnivå som fastställts för systemet med förhandslicenser är 14,68 %.

(38)

Tullkreditsystemet beskrivs i punkt 4.3 i dokumentet om utrikeshandelspolitiken 2004–2009.

(39)

Jindal befanns inte använda tullkreditsystemet under översynsperioden, och det är därför inte nödvändigt att undersöka om detta system bör utjämnas.

(40)

En beskrivning av systemen finns i kapitel 6 i dokumentet om utrikeshandelspolitiken 2004–2009, i förfarandehandboken 2004–2009, band I (exportorienterade företag), i lagen om särskilda ekonomiska zoner, 2005, och därtill kopplade regler (särskilda ekonomiska zoner).

(41)

Med undantag av rena handelsföretag kan alla företag som åtar sig att exportera en del av sin produktion av varor eller tjänster inrättas inom ramen för systemet för exportorienterade företag eller systemet för särskilda ekonomiska zoner. Det konstaterades att Jindal hade deltagit i systemet för exportorienterade företag, men inte i det för särskilda ekonomiska zoner, under översynsperioden och därför behandlas endast systemet för exportorienterade företag.

(42)

Ett exportorienterat företag kan etableras var som helst i Indien. Systemet för exportorienterade företag utgör ett komplement till systemet för särskilda ekonomiska zoner.

(43)

En ansökan om status som ett exportorienterat företag måste innehålla uppgifter om bl.a. planerade produktionsvolymer, prognostiserat exportvärde, importbehov och behov på den inhemska marknaden för de kommande fem åren. Om myndigheterna godkänner företagets ansökan, underrättas företaget om villkoren för godkännandet. Godkännandet som ett företag enligt systemet för exportorienterade företag gäller i fem år och kan därefter förlängas.

(44)

En mycket viktig skyldighet för ett exportorienterat företag är enligt dokumentet om utrikeshandelspolitiken 2004–2009 att uppnå nettoinkomster i utländsk valuta, dvs. att företaget under en referensperiod (5 år) uppnår ett totalt exportvärde som är högre än det totala värdet av importerade varor.

(45)

Ett exportorienterat företag är berättigat till följande förmåner:

(46)

Företag som omfattas av dessa system bedriver verksamhet under övervakning av tulltjänstemän i enlighet med avsnitt 65 i tullagen (Customs Act). Exportorienterade företag är rättsligt förpliktade att hålla bokföring i specificerad form över all import, över förbrukningen och användningen av alla importerade material och över all export. Dessa räkenskaper skall lämnas in regelbundet till de behöriga myndigheterna i form av kvartals- och årsvisa lägesrapporter. Enligt punkt 6.11.2 i dokumentet om utrikeshandelspolitiken 2004–2009 är ett exportorienterat företag emellertid aldrig skyldigt att påvisa sambandet mellan varje enskild importsändning och företagets export, överföringar till andra enheter, försäljning på hemmamarknaden eller kvarvarande lager.

(47)

Produkter som sålts på den inhemska marknaden avsänds och registreras genom egenhändigt intygande. Ett exportorienterat företags avsändning av exportprodukter övervakas av en tull- och punktskattetjänsteman som är permanent stationerad i företaget.

(48)

Jindal använde systemet med exportorienterade företag för att tullfritt importera kapitalvaror och för att få återbetalning av den statliga omsättningsskatt som betalats för lokalt förvärvade varor. Det utnyttjade inte befrielsen från importtullar på råvaror, eftersom det exportorienterade företaget använder PET-flingor som råvaror för att tillverka PET-film. Detta PET-granulat tillverkas i en annan företagsintern enhet av råvaror som köps in enligt systemet med förhandslicenser.

(49)

Ett exportorienterat företags befrielse från två typer av importtullar (grundläggande tull och särskild tilläggstull) samt återbetalningen av statlig omsättningsskatt utgör finansiella bidrag från Indiens myndigheter enligt artikel 2.1 a ii i grundförordningen. Statliga intäkter som skulle ha uppstått i avsaknad av detta system uteblir, vilket vidare innebär att det exportorienterade företaget får en förmån i den mening som avses i artikel 2.2 i grundförordningen, eftersom det förbättrar sin likviditet.

(50)

Befrielsen från grundläggande tull och särskild tilläggstull och återbetalningen av omsättningsskatt utgör således subventioner enligt artikel 2 i grundförordningen. De är rättsligt knutna till exportresultatet och betraktas därför på grundval av artikel 3.4 a i grundförordningen som selektiva och utjämningsbara. Ett exportorienterat företags exportmål enligt punkt 6.1 i dokumentet om utrikeshandelspolitiken 2004–2009 är ett nödvändigt villkor för att erhålla förmånerna.

(51)

Vidare bekräftades det att Indiens myndigheter inte tilllämpade ett effektivt kontrollsystem eller kontrollförfarande för att kunna avgöra om tull- eller omsättningsskattebefriade insatsvaror förbrukades vid tillverkningen av exportprodukten och i så fall i vilka mängder (se avsnitt II.4 i bilaga II till grundförordningen och, när det gäller restitutionssystem som tillåter substitution, avsnitt II.2 i bilaga III till grundförordningen). Tullbefrielse för kapitalvaror är hur som helst inte något godkänt restitutionssystem, eftersom kapitalvaror inte förbrukas i tillverkningen.

(52)

Indiens myndigheter företog inte heller några ytterligare granskningar som grundade sig på de insatsvaror som faktiskt förbrukats, vilket de normalt sett borde ha gjort när det saknas ett effektivt tillämpat kontrollsystem (se avsnitt II.5 i bilaga II och avsnitt II.3 i bilaga III till grundförordningen), och de kunde inte heller påvisa att det inte förekom en alltför stor eftergift av tullar.

(53)

Den utjämningsbara förmånen motsvarar således befrielsen från samtliga importtullar (grundläggande tull och särskild tilläggstull) som normalt är tillämpliga vid import och den återbetalning av omsättningsskatt som båda ägt rum under översynsperioden.

(54)

Täljaren fastställdes enligt följande: Subventionens storlek beräknades på grundval av den omsättningsskatt som återbetalats för inköp avsedda för tillverkningssektorn, dvs. delar och förpackningsmaterial, under översynsperioden. I enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen drogs sådana avgifter som var nödvändiga för att få subventionerna av från denna summa.

(55)

I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp över den sammanlagda exportomsättning som genererades av all exportförsäljning av den berörda produkten under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter. Den på detta sätt beräknade subventionsmarginalen uppgick till 0,04 %.

(56)

I enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen beräknades förmånen på grundval av de tullar på importerade kapitalvaror som företaget inte behövde betala och den omsättningsskatt som återbetalats för inköp av kapitalvaror. Båda dessa fördelades över en period som motsvarar den normala avskrivningsperioden för sådana kapitalvaror i den berörda produktens industri. Företaget hävdade att den avskrivningstakt som företaget de facto använder i sin redovisning borde användas, men kravet i artikel 7.3 tolkas som den avskrivningstakt som föreskrivs i för företaget tillämplig lagstiftning, i detta fall den som anges i företagslagen (Companies Act) från 1956. Det sålunda beräknade beloppet som kan hänföras till översynsperioden justerades genom tillägg av ränta under översynsperioden, så att förmånens värde över tiden skulle återspeglas och hela förmånen av detta system för företaget i fråga skulle kunna fastställas. För beräkningen av subventionsbeloppet (täljare) drogs sådana avgifter som var nödvändiga för att erhålla subventionerna av från denna summa, i enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen. I enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp över exportomsättningen för den berörda produkten under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter. Företaget hävdade att de med export likställda leveranserna borde räknas in i den sammanlagda exportomsättningen, men yrkandet avslogs på de grunder som anges i skäl 36 ovan. Den på detta sätt beräknade subventionsmarginalen uppgick till 1,26 %.

(57)

För Jindal uppgick den sammanlagda subventionsmarginalen enligt systemet med exportorienterade företag till 1,3 %.

(58)

Förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror beskrivs närmare i kapitel 5 i dokumentet om utrikeshandelspolitiken 2004–2009 och i kapitel 5 i förfarandehandboken 2004–2009, band I.

(59)

Alla exporterande tillverkare och handlare som har anknytning till en tillverkare eller tillhandahållare av tjänster kan komma i fråga för detta system. Jindal konstaterades ha fått förmåner från detta system under översynsperioden.

(60)

På villkor att ett företag gör ett exportåtagande får det importera kapitalvaror (nya och, sedan april 2003, begagnade kapitalvaror som är högst tio år gamla) till en reducerad tullsats. De indiska myndigheterna utfärdar en licens för detta, efter ansökan och mot en avgift. Sedan april 2000 innebär systemet att en reducerad importtullsats på 5 % tas ut på samtliga kapitalvaror som importeras inom ramen för systemet. För att exportåtagandet skall kunna anses vara fullgjort måste företaget använda de importerade kapitalvarorna för att tillverka en viss kvantitet exportvaror under en viss period.

(61)

Systemet innebär att subventioner beviljas i den mening som avses i artikel 2.1 a ii och artikel 2.2 i grundförordningen, eftersom de indiska myndigheterna avstår från inkomster som annars skulle ha betalats. Tullsänkningen innebär också att exportören får en förmån, eftersom de tullar som inte behöver betalas vid import förbättrar företagets likviditet.

(62)

Systemet är vidare rättsligt sett knutet till exportresultat, eftersom licenserna i fråga inte kan erhållas utan ett exportåtagande. Systemet anses följaktligen vara selektivt och utjämningsbart enligt artikel 3.4 a i grundförordningen.

(63)

Detta system kan inte betraktas som ett godkänt restitutionssystem eller godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 2.1 a ii i grundförordningen. Kapitalvaror omfattas i enlighet med led i i bilaga I till grundförordningen inte av dessa tillåtna system, eftersom de inte förbrukas vid tillverkningen av de exporterade produkterna.

(64)

Täljaren fastställdes enligt följande: I enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen beräknades subventionsbeloppet på grundval av de obetalda tullarna på importerade kapitalvaror fördelade över en period som avspeglade den normala avskrivningsperioden för sådana kapitalvaror i PET-filmbranschen, varvid normal avskrivning ansågs vara den takt som föreskrivs i företagslagen från 1956 och inte den som företaget de facto använder av de skäl som det redogörs för i skäl 56 ovan. Ränta lades till detta belopp, så att förmånens hela värde över tiden skulle återspeglas. I enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen drogs sådana avgifter som var nödvändiga för att få subventionerna av från denna summa.

(65)

Företaget hävdade att kapitalvaror som importerats tullfritt enligt detta system för produktionsenheten i Khanvel inte längre användes och att den förmån som var kopplad till varorna inte borde inkluderas i täljaren. Eftersom det dock inte finns något bevis för att företaget inte längre äger sådana varor eller att det inte kommer att använda dem igen, måste kommissionen avslå begäran.

(66)

I enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp på den exportomsättning som genererades av all exportförsäljning av den berörda produkten under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat. Företaget hävdade att de med export likställda leveranserna borde räknas in i den sammanlagda exportomsättningen, men yrkandet avslogs på de grunder som anges i skäl 36 ovan. Jindal fick en subvention på 1,11 %.

(67)

Den rättsliga grunden för detta system finns i inkomstskattelagen från 1961, som ändras varje år genom skattelagen. I den senare anges varje år grundvalarna för uttag av skatter samt de olika undantag och avdrag som skattebetalarna kan ansöka om. Exportorienterade företag kan ansöka om befrielse från inkomstskatt enligt avsnitt 10B i inkomstskattelagen från 1961.

(68)

Jindal konstaterades inte ha fått förmåner från systemet med befrielse från skatt på exportinkomst och det är därför inte nödvändigt att undersöka om detta system bör utjämnas.

(69)

Exportkreditsystemet beskrivs närmare i cirkulärskrivelse IECD nr 5/04.02.01/2002–03 (exportkrediter i utländsk valuta) och cirkulärskrivelse IECD nr 10/04.02.01/2003–04 (exportkrediter i rupier) som utfärdats av Indiens centralbank och riktar sig till samtliga affärsbanker i Indien.

(70)

Tillverkande exportörer och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system. Jindal konstaterades ha fått förmåner från detta system under översynsperioden.

(71)

Enligt detta system fastställer Indiens centralbank de maximala räntesatser för exportkrediter, både i indiska rupier och i utländsk valuta, som affärsbanker får ta ut av en exportör. Syftet är att krediter skall göras tillgängliga för exportörer till internationellt konkurrenskraftiga nivåer. Exportkreditsystemet består av två delsystem, dels systemet med exportkredit före sändning som omfattar krediter till en exportör för finansiering av inköp, bearbetning, tillverkning, förpackning och avsändning av varor före exporten, dels systemet med exportkredit efter sändning som innebär att rörelsekapitallån kan tillhandahållas för att finansiera exportfordringar. Centralbanken fastställer också att en viss del av bankernas nettokredit skall gå till exportfinansiering.

(72)

Dessa bestämmelser (Master Circulars) från centralbanken innebär att exportörer kan få exportkrediter till räntesatser som är mera förmånliga än de räntesatser som gäller för vanliga affärskrediter (kontantkrediter), som fastställs på marknadsmässiga villkor.

(73)

Genom att finansieringskostnaderna blir lägre än de skulle ha blivit med marknadsräntor innebär dessa förmånliga räntesatser att de berörda exportörerna får en förmån i den mening som avses i artikel 2.2 i grundförordningen. Trots det faktum att de förmånliga räntesatserna inom ramen för exportkreditsystemet beviljas av affärsbanker, utgör denna förmån ett finansiellt bidrag från myndigheterna i den mening som avses i artikel 2.1 iv i grundförordningen. Indiens centralbank är ett offentligt organ och omfattas som sådant av definitionen av ”offentliga myndigheter” i artikel 1.3 i grundförordningen. Vidare kan centralbanken ge affärsbankerna instruktioner att bevilja exporterande företag förmånlig finansiering. Denna förmånliga finansiering motsvarar en subvention, som anses vara selektiv och utjämningsbar, eftersom de förmånliga räntesatserna är knutna till exportresultat i den mening som avses i artikel 3.4 a i grundförordningen.

(74)

Subventionsbeloppet beräknades på grundval av skillnaden mellan den ränta som betalats för exportkrediter under översynsperioden och det räntebelopp som skulle ha betalats om samma räntesatser skulle ha tillämpats som de som gällde för normala affärskrediter till detta företag. I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp (täljare) på den totala exportomsättningen under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen var knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter. Jindal fick förmåner från exportkreditsystemet, och fick en subvention på 0,1 %.

(75)

Den rättsliga grunden för detta system finns i punkt 4.2 i dokumentet om utrikeshandelspolitiken 2004–2009.

(76)

Jindal konstaterades inte ha fått förmåner från systemet med certifikat för tullfri påfyllning av insatsmaterial under översynsperioden och det är därför inte nödvändigt att undersöka om detta system bör utjämnas.

(77)

I syfte att uppmuntra etablering av industrier i mindre utvecklade områden i delstaten har delstatsregeringen i Maharashtra sedan 1964 beviljat nya eller expanderande anläggningar som etableras i delstatens utvecklingsregioner stimulansåtgärder enligt ett system som är allmänt känt som Package Scheme of Incentives (nedan kallat ”stimulanssystem”). Systemet har ändrats flera gånger sedan det infördes. Den första varianten från 1993 gällde den 1 oktober 1993–31 mars 2001, medan den senaste, stimulanssystemet från 2006, infördes i samband med Maharashtras industri-, investerings- och infrastrukturpolitik 2006, började gälla på våren 2006 och förväntas löpa till den 31 mars 2011. Det stimulanssystem som tillämpas i Maharashtra består av flera delsystem, varav de viktigaste är direkta bidrag via en s.k. industrifrämjande subvention, befrielse från lokal omsättningsskatt och skatt på elektricitet samt återbetalning av lokal skatt (octroi tax).

(78)

Jindal fortsätter att få förmåner enligt stimulanssystemet 1993 fram till maj 2011, men inte enligt de efterföljande systemen. Därför bedömdes bara stimulanssystemet 1993 i samband med föreliggande ärende.

(79)

För att kunna komma i fråga för stöd måste företagen investera i mindre utvecklade områden, antingen genom att inrätta nya industrianläggningar eller genom att göra storskaliga kapitalinvesteringar för att expandera eller diversifiera en befintlig industrianläggning. Dessa områden delas in i olika kategorier beroende på deras ekonomiska utveckling (t.ex. föga utvecklat område, mindre utvecklat område och minst utvecklat område). Huvudkriteriet för fastställande av stimulansåtgärdernas omfattning är det område inom vilket företaget är placerat eller kommer att placeras samt storleken på investeringen.

(80)

Eftergift av lokal omsättningsskatt på bearbetade varor: Varor omfattas normalt av statlig omsättningsskatt (vid försäljning mellan delstater) eller tidigare av delstatlig omsättningsskatt (vid försäljning inom en delstat) som tas ut till olika nivåer beroende på i vilken delstat transaktionerna genomförs. I april 2005 ersattes omsättningsskatten på försäljning inom delstaten Maharashtra med ett momsskattesystem. Enligt systemet med befrielse behöver angivna enheter inte debitera någon omsättningsskatt vid sin försäljning. På motsvarande sätt behöver angivna enheter inte betala lokal omsättningsskatt vid sina inköp av varor från leverantörer som också omfattas av systemet. Det konstaterades att Jindal hade dragit nytta av befrielsen i sin försäljningsverksamhet under översynsperioden.

(81)

Återbetalning av skatt på elektricitet: Stödberättigad verksamhet får tillbaka skatt på sådan elektricitet som använts i produktionen under en period av sju år räknat från den dag då affärsmässig tillverkning startades. När det gäller Jindal löpte sjuårsperioden ut den 31 mars 2003. Jindal var alltså inte längre berättigat till återbetalning av skatt på elektricitet.

(82)

Återbetalning av lokal skatt (octroi tax): Denna skatt tas ut av lokala myndigheter i Indien, däribland delstatsregeringen i Maharashtra, på varor som införs i en stads område. Industriföretag är berättigade till en återbetalning av denna lokala skatt från delstatsregeringen i Maharashtra, om deras anläggningar är belägna i vissa angivna städer inom delstatens territorium. Det totala belopp som kan återbetalas är begränsat till 100 % av investeringarna i realkapital. Jindals anläggning ligger utanför stadsgränsen och är därmed befriad från lokal skatt, vilket innebär att detta delsystem inte är tillämpligt i detta fall.

(83)

Jindal kunde endast använda eftergiften av lokal omsättningsskatt på bearbetade varor under översynsperioden och det systemet har tidigare inte ansetts ge mottagaren några fördelar (skäl 114 i förordning (EG) nr 367/2006). Följaktligen är stimulanssystemet inte utjämningsbart i detta fall.

(84)

Storleken på de utjämningsbara subventionerna, fastställd i enlighet med grundförordningen och uttryckt i värde, är för den undersökta exporterande tillverkaren 17,1 %. Dessa subventioner överstiger det tröskelvärde som avses i artikel 14.5 i grundförordningen.

(85)

I enlighet med artikel 19.2 i grundförordningen undersöktes det om ett bibehållande av nuvarande åtgärder var otillräckligt för att motverka den skadevållande subventioneringen.

(86)

Det fastslogs att Jindal under översynsperioden fortsatte att få utjämningsbara subventioner från de indiska myndigheterna. Dessutom var den subventionsmarginal som framkom vid denna översyn betydligt större än den som framkom under den ursprungliga undersökningen. Inget tyder på att systemen kommer att upphöra eller fasas ut inom en nära framtid.

(87)

Eftersom det bevisats att företaget subventioneras i högre grad än tidigare och att det sannolikt kommer att fortsätta att subventioneras i högre grad än vad den tidigare undersökningen visade, dras slutsatsen att ett bibehållande av nuvarande åtgärder inte är tillräckligt för att motverka den skadevållande subventioneringen och att nivån på åtgärderna därför bör anpassas efter de nya resultaten.

(88)

Mot bakgrund av slutsatserna om nivån på subventionerna till Jindal och att de nuvarande åtgärderna är otillräckliga för att motverka de utjämningsbara subventionerna anses det lämpligt att anpassa utjämningstullen när det gäller Jindal till de nya subventionsnivåer som konstaterats.

(89)

Den ändrade utjämningstullen bör fastställas med hänsyn till den subventioneringsnivå som konstaterades under denna översyn, eftersom den skademarginal som beräknats i den ursprungliga undersökningen är högre.

(90)

I enlighet med artikel 24.1 i grundförordningen och artikel 14.1 i förordning (EG) nr 384/96 skall ingen produkt beläggas med både antidumpnings- och utjämningstull i syfte att råda bot på en och samma situation som uppstått till följd av dumpning eller exportsubvention. Eftersom Jindal har en antidumpningstull på 0 % beträffande den berörda produkten, gäller inte dessa bestämmelser i föreliggande ärende.

(91)

Jindal, de indiska myndigheterna och gemenskapsindustrin underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som ligger till grund för avsikten att rekommendera att de gällande åtgärderna ändras, samt gavs tillfälle att lämna synpunkter. De indiska myndigheterna inkom inte med några synpunkter, medan Jindals synpunkter har behandlats i skälen ovan, där varje särskild synpunkt har bemötts i det relevanta skälet.

(92)

I sina kommentarer efter meddelandet av uppgifter bad företaget kommissionen att godta ett prisåtagande för att kompensera de utjämningsbara subventioner som konstaterats här. Kommissionen har granskat företagets förslag och anser att ett prisåtagande inte kan accepteras. Prisåtaganden baserade på produktgrupper, som företaget föreslår, ger stora möjligheter att ändra de tekniska specifikationerna för produkterna som ingår i gruppen. PET-film har flera tekniska särdrag som ständigt utvecklas och i hög utsträckning är avgörande för försäljningspriset. Ändringar av dessa särdrag har följaktligen stor betydelse för priset. Försöker man dela upp grupperna för att få dem mer homogena när det gäller de tekniska särdragen riskerar detta att leda till så många grupper att situationen blir ohanterlig och det blir svårt för tullmyndigheterna att skilja mellan olika produkttyper och klassificera dem vid införsel. Av dessa skäl anses ett godtagande av åtagandet vara orealistiskt i den mening som avses i artikel 13.3 i grundförordningen. Jindal underrättades och fick tillfälle att lämna synpunkter. Företagets synpunkter påverkar dock inte slutsatsen.

(93)

Eftersom India Polyfilms Limited, ett Jindal tidigare närstående företag, fusionerade med Jindal den 1 april 1999 och inte längre är något fristående företag, har det strukits från förteckningen i artikel 1.2.

29.9.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/12

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

29.9.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/14

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1881/2006 av den 19 december 2006 om fastställande av gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel (2) föreskrivs gränsvärden för fusariumtoxiner i vissa livsmedel.

(2)

Gränsvärdena bör sättas så låga som rimligtvis är möjligt med hjälp av god jordbruks- och tillverkningssed och med hänsyn till den risk konsumtionen av livsmedlet medför.

(3)

Klimatförhållandena under växtperioden, särskilt under blomningen, spelar en stor roll för fusariumtoxinhalten. Med hjälp av goda jordbruksmetoder kan man dock minska riskfaktorerna till ett minimum och på så sätt hindra en del av angreppen av fusariumsvamp. I kommissionens rekommendation 2006/583/EG av den 17 augusti 2006 om förebyggande och begränsning av fusariumtoxiner i spannmål och spannmålsprodukter (3), inklusive majs och majsprodukter, ingår allmänna principer för förebyggande och begränsning av kontaminering med fusariumtoxin (zearalenon, fumonisiner och trikotecener) i spannmål, och dessa bör tillämpas genom nationella riktlinjer som utarbetas utifrån dessa allmänna principer.

(4)

Gränsvärden för fusariumtoxiner i spannmål och spannmålsprodukter, inklusive majs och majsprodukter, fastställdes år 2005. När det gäller majs kände man inte exakt till alla faktorer som bidrar till att fusariumtoxiner, särskilt zearalenon och fumonisin B1 och B2, bildas. Gränsvärdena för majs- och majsprodukter skulle därför gälla först från och med den 1 juli 2007 med avseende på deoxynivalenol och zearalenon, och den 1 oktober 2007 med avseende på fumonisin B1 och B2, om inga särskilda gränsvärden som bygger på nya uppgifter om förekomst och bildning fastställdes före det datumet. Tack vare denna tidsfrist kunde livsmedelsföretagarna i spannmålskedjan undersöka var dessa mykotoxiner bildas och kartlägga vilka åtgärder som bör vidtas för att i så stor utsträckning som möjligt hindra förekomsten av dessa toxiner.

(5)

Mot bakgrund av ny information som framkommit sedan 2005 framstår det som nödvändigt att ändra såväl gränsvärdena för majs och majsprodukter som tillämpningsdatumet för dessa värden.

(6)

Det har nyligen lämnats uppgifter som visar att det för skördarna 2005 och 2006 observerades högre halter i majs jämfört med skördarna 2003 och 2004 av främst zearalenon och fumonisiner och i mindre utsträckning deoxynivalenol, vilket kan kopplas till väderförhållandena. De fastställda nivåerna för zearalenon och fumonisiner kan därför under vissa väderförhållanden inte uppnås för majs, även om förebyggande åtgärder används i möjlig omfattning. Gränsvärdena måste därför ändras så att störningar på marknaden undviks och ett gott folkhälsoskydd upprätthålls genom att det säkerställs att människors exponering ligger väsentligen under det hälsobaserade riktvärdet.

(7)

För att säkra en korrekt och smidig tillämpning av dessa gränsvärden bör de gälla all majs och alla majsprodukter som skördats under en säsong och tillämpningsdatumet bör därför överensstämma med början på försäljningssäsongen för påföljande skördeår. Eftersom majsskörden i Europa vanligtvis börjar i mitten av september och pågår fram till slutet av oktober är den 1 oktober 2007 ett lämpligt tillämpningsdatum.

(8)

Mot bakgrund av ovanstående bör denna förordning tillämpas från och med den 1 juli 2007.

(9)

Det bör dessutom göras ett antal mindre ändringar av teknisk karaktär.

(10)

Det bör föreskrivas att gränsvärdena inte gäller för obearbetad majs som är avsedd att bearbetas genom våtmalning (stärkelseproduktion). Vetenskapliga uppgifter har visat att oavsett mängden fusariumtoxiner i obearbetad majs påvisades inga fusariumtoxiner, eller endast mycket små mängder, i stärkelse från majs. För att skydda folk- och djurhälsan bör livsmedelsföretagarna i våtmalningssektorn noga övervaka de biprodukter från våtmalningen som är avsedda för foder för att kontrollera att man följer riktvärdena i kommissionens rekommendation 2006/576/EG av den 17 augusti 2006 om förekomst av deoxynivalenol, zearalenon, ochratoxin A, T-2 och HT-2 och fumonisiner i produkter avsedda för foder (4).

(11)

Vid torrmalning bildas mjölfraktioner med olika partikelstorlek från samma parti obearbetad majs. Enligt vetenskapliga uppgifter innehåller mjölfraktioner med mindre partikelstorlek en högre halt fusariumtoxiner än mjölfraktioner med större partikelstorlek. Mjölfraktioner av majs klassificeras utifrån partikelstorleken under olika rubriker i den kombinerade nomenklaturen (KN) beroende på hur mycket som passerar genom en sikt med en maskvidd på 500 mikrometer. För att avspegla kontamineringsnivån i de olika mjölfraktionerna bör det fastställas olika gränsvärden för fraktioner som är antingen större eller mindre än 500 mikrometer.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1.

Artikel 11 b ska ersättas med följande:

2.

Avsnitt 2 i bilagan ska ändras på följande sätt:

29.9.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/18

(1)

Det har under de senaste åren visat sig att gratisutdelningen av livsmedel med tillämpning av förordning (EEG) nr 3730/87 är en framgång och av stor betydelse för de personer som tar emot livsmedlen i ett ökande antal medverkande medlemsstater. I samband med revision har det emellertid visat sig att texten till kommissionens förordning (EEG) nr 3149/92 (2) behöver ändras på ett antal ställen. Förhållandena på jordbruksmarknaden har också förändrats, varför det är nödvändigt att ändra tillämpningsföreskrifterna för planen.

(2)

I artikel 1.1 i förordning (EEG) nr 3149/92 anges att de medlemsstater som önskar delta i nästa årsplan för distribution av livsmedel till de sämst ställda personerna i gemenskapen ska informera kommissionen om detta senast den 15 februari varje år. För att förenkla budgetplaneringen bör det datumet ändras till den 1 februari.

(3)

I artikel 3.2 första, andra och tredje styckena i förordning (EEG) nr 3149/92 fastställs de tidsfrister som den utsedda medlemsstaten ska iaktta beträffande uttag ur lagren av interventionsprodukter. För att se till att tidsfristerna hålls bättre bör det föreskrivas att lagringskostnaderna inte längre ska belasta gemenskapsbudgeten i händelse av överskridande av tidsfristerna. I artikel 3.2 fjärde stycket i förordningen anges att de produkter som ska tas ut ska avhämtas från interventionslagren inom 60 dagar efter den dag då sökanden tilldelas kontraktet. Vissa språkversioner av denna bestämmelse är tvetydiga vad gäller från vilken händelse som tidsfristen ska börja löpa och det är därför nödvändigt att förtydliga bestämmelsen.

(4)

I förordning (EEG) nr 3149/92 anges ingen tidsfrist för hur lång tid det får ta att anskaffa produkter på marknaden med tillämpning av artikel 2.3 c och d. Anskaffandet kan således pågå ändra fram till planens slut. Det bör fastställas en tidsfrist för detta så att det är möjligt att iaktta budgetåret. Det bör också fastställas bestämmelser om säkerheter i samband med anskaffandet på marknaden för att säkra ett gott genomförande av leveranskontraktet.

(5)

Då det i artikel 4.2 a andra stycket tredje strecksatsen i förordning (EEG) nr 3149/92 anges att bearbetade jordbruksprodukter eller livsmedel som kan erhållas på marknaden kan betalas genom leverans av produkter från interventionslagren bör det föreskrivas att denna möjlighet ingår i det normala genomförandet av planen. Med tanke på att mängden interventionsprodukter som finns tillgängliga i lagren minskar bör det föreskrivas att det är tillräckligt att de livsmedel som anskaffas på marknaden innehåller en ingrediens som tillhör samma grupp av produkter som interventionsprodukten.

(6)

För att på bästa sätt tillmötesgå välgörenhetsorganisationers efterfrågan och för att öka utbudet av de livsmedel som levereras har det fastställts att produkter från interventionslagren får blandas med andra produkter för framställning av livsmedel. Med tanke på det minskande urvalet av tillgängliga interventionsprodukter är det lämpligt att stryka kravet på att en viss minimiandel av den slutliga produkten ska utgöras av interventionsprodukter.

(7)

I artikel 4.1 b i förordning (EEG) nr 3149/92 anges att en produkt som för tillfället inte finns tillgänglig i interventionslagren får ersättas med en produkt ur samma produktgrupp som anskaffas på gemenskapsmarknaden. I artikel 4.2 a andra stycket tredje strecksatsen anges att bearbetade jordbruksprodukter eller livsmedel som kan anskaffas på marknaden kan betalas genom leverans av produkter av samma typ från interventionslagren. Denna möjlighet bör läggas till bland reglerna för bearbetning av interventionsprodukter i artikel 4.2a i förordningen. Samtidigt är det, av tydlighetsskäl, lämpligt att ändra strukturen på artikel 4.1.

(8)

För att förtydliga bestämmelserna om frisläppande av säkerheterna i de fall då de sekundära förpliktelserna inte iakttas bör det föreskrivas att avdrag ska göras i enlighet med artikel 23.2 a och b tredje strecksatsen i kommissionens förordning (EEG) nr 2220/85 av den 22 juli 1985 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med säkerheter för jordbruksprodukter (3).

(9)

I enlighet med artikel 4.4 andra stycket i förordning (EEG) nr 3149/92 ska medlemsstaterna skicka in anbudsförlagor till kommissionen före planens genomförandeperiod. Detta innebär onödig byråkrati och bestämmelsen bör strykas.

(10)

Det har gjorts vissa ändringar av ordalydelsen i artikel 2.3 i förordning (EEG) nr 3149/92 och vissa hänvisningar till artikeln bör därför av tydlighetsskäl ändras.

(11)

I artikel 7 i förordning (EEG) nr 3149/92 fastställs vad som gäller för överföring. Då överföring kräver ett nära samarbete mellan destinationsmedlemsstaten och den levererande medlemsstaten bör den levererande medlemsstaten i görligaste mån underlätta övertaget så att de tidsfrister som anges i artikel 3.2 i förordningen kan iakttas och så att övertaget kan göras i enlighet med bestämmelserna i artikel 2 i kommissionens förordning (EG) nr 884/2006 av den 21 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1290/2005 när det gäller finansiering genom Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) av interventionsåtgärder i form av offentlig lagring och bokföring av transaktioner för offentlig lagring som görs av medlemsstaternas utbetalande organ (4). Det bör här preciseras att det måste visas upp en uttagsorder som har utfärdats av destinationsmedlemsstaten för att interventionsorganet i den levererande medlemsstaten ska kunna ställa produkterna till leverantörens förfogande. För kontrollen av uttagen bör det dessutom föreskrivas att interventionsorganet i den levererande medlemsstaten underrättar den behöriga myndigheten i destinationsmedlemsstaten när uttaget har avslutats.

(12)

I artikel 8a i förordning (EEG) nr 3149/92 anges regler om betalningarna, men inget sägs om vad som gäller för ofullständiga betalningsansökningar. Det bör fastställas vilka regler som gäller och vilka påföljder som bör tillämpas i sådana fall. Det bör också fastställas vilka åtgärder som gemenskapen bör vidta vid försenade betalningar.

(13)

Erfarenheten har visat att EU-medborgarna inte är tillräckligt medvetna om vilken roll som gemenskapen spelar när det gäller livsmedelsbiståndet till dem som har det sämst ställt. Det bör därför föreskrivas att förpackningarna ska märkas med Europeiska unionens flagga.

(14)

Det bör också preciseras på vilken nivå i leveranskedjan som de kontroller som avses i artikel 9.2 första stycket i förordning (EEG) nr 3149/92 ska göras. Det bör också fastställas vilka påföljder som bör utmätas om de olika aktörerna i distributionskedjan inte fullgör sina skyldigheter eller begår överträdelser.

(15)

Förordning (EEG) nr 3149/92 bör därför ändras i enlighet med detta.

(16)

Förvaltningskommittén för spannmål har inte avgivit något yttrande inom den tid som dess ordförande bestämt.

1.

I artikel 1.1 ska ”15 februari” ersättas med ”1 februari”.

2.

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

3.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

4.

Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

5.

I artikel 8a ska följande införas:

”Den tidsfrist som anges i andra stycket kan tillfälligt hävas om detta begärs skriftligen av den aktör eller den organisation som ska dela ut produkterna och skälet är allvarliga brister i de styrkande handlingarna. Tidsfristen fortsätter att löpa från och med dagen för mottagandet av de begärda handlingarna, vilka ska lämnas inom 30 kalenderdagar. Om handlingarna inte lämnas in inom denna tidsfrist ska den sänkning som anges i första stycket tillämpas.

Utom i fall av force majeure eller i fall av tillfälligt upphävande av tidsfristen enligt tredje stycket, ska varje överskridande av tidsfristen på två månader enligt andra stycket innebära en sänkning av betalningen till medlemsstaten i enlighet med reglerna i artikel 9 i kommissionens förordning (EG) nr 883/2006 (6).

6.

Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

7.

Bilagan ska betecknas bilaga I och titeln ska ersättas med följande:

8.

Texten i bilagan till denna förordning ska införas som bilaga II.

29.9.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/24

(1)

Enligt artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1784/2003 skall importtullen för produkter som omfattas av KN-numren 1001 10 00, 1001 90 91, ex 1001 90 99 (vanligt vete av hög kvalitet), 1002, ex 1005, utom hybrider för utsäde, samt ex 1007, utom hybrider för utsäde, vara lika med interventionspriset vid import ökat med 55 % minus cif-importpriset för den aktuella sändningen. Denna tull får emellertid inte vara högre än tullsatsen i Gemensamma tulltaxan.

(2)

För denna beräkning skall enligt artikel 10.3 i samma förordning representativa cif-importpriser fastställas regelbundet för de aktuella produkterna.

(3)

Enligt artikel 2.2 i förordning (EG) nr 1249/96 skall ett dagligt representativt cif-importpris, fastställt enligt artikel 4 i samma förordning, användas vid beräkning av importtullarna för produkter som omfattas av KN-nummer 1001 10 00, 1001 90 91, ex 1001 90 99 (vete av hög kvalitet), 1002 00, 1005 10 90, 1005 90 00 och 1007 00 90.

(4)

Importtullarna bör fastställas att gälla från den 1 oktober 2007 och tillämpas tills ett nytt fastställande träder i kraft.

29.9.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/27

(1)

Artikel 13 i förordning (EG) nr 1784/2003 fastställer att skillnaden mellan de noteringar eller priser som gäller på världsmarknaden för de produkter som anges i artikel 1 i den förordningen och priserna för dessa produkter inom gemenskapen kan täckas av ett exportbidrag.

(2)

Exportbidragen skall fastställas med hänsyn tagen till de faktorer som anges i artikel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa närmare bestämmelser till rådets förordning (EEG) nr 1766/92 om beviljande av exportbidrag för spannmål och om de åtgärder som skall vidtas vid störningar på marknaden för spannmål (2).

(3)

Då exportbidraget för mjöl och krossgryn av vete och råg räknas ut, måste hänsyn tas till de kvantiteter spannmål som krävs för deras tillverkning. Dessa kvantiteter fastställs i förordning (EG) nr 1501/95.

(4)

Situationen på världsmarknaden eller särskilda behov på vissa marknader kan göra det nödvändigt att variera exportbidraget för vissa produkter med avseende på destination.

(5)

Bidraget måste fastställas en gång i månaden. Det kan ändras inom den mellanliggande perioden.

(6)

Tillämpningen av dessa närmare bestämmelser på den nuvarande marknadssituationen för spannmål, och särskilt på noteringarna eller priserna för spannmålsprodukter inom gemenskapen och på världsmarknaden medför att exportbidragen bör fastställas till de belopp som anges i bilagan till denna förordning.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

29.9.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/29

(1)

Artikel 14.2 i förordning (EG) nr 1784/2003 fastställer att det exportbidrag som gäller för spannmål den dag då ansökan om exportlicens lämnas in, på begäran måste tillämpas för export som sker under exportlicensens giltighetstid. I det fallet måste ett korrektionsbelopp tillämpas på exportbidraget.

(2)

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa närmare bestämmelser till rådets förordning (EEG) nr 1766/92 om beviljande av exportbidrag för spannmål och om de åtgärder som skall vidtas vid störningar på marknaden för spannmål (2), är det möjligt att fastställa ett korrektionsbelopp för de produkter som anges i artikel 1 a–c i förordning (EG) nr 1784/2003. Detta korrektionsbelopp skall beräknas med hänsyn tagen till de faktorer som anges i artikel 1 i förordning (EG) nr 1501/95.

(3)

Förhållandena på världsmarknaden, eller de särskilda krav som vissa marknader ställer, kan göra det nödvändigt att variera korrektionsbeloppet i enlighet med destination.

(4)

Korrektionsbeloppet skall fastställas enligt samma förfarande som exportbidraget. Det får ändras under tiden mellan två fastställelser.

(5)

Till följd av att bestämmelserna ovan tillämpas måste korrektionsbeloppet vara det som fastställs i bilagan till denna förordning.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

29.9.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/31

(1)

Artikel 13 i förordning (EG) nr 1784/2003 fastställer att skillnaden mellan noteringarna eller priserna på världsmarknaden för de produkter som anges i artikel 1 i den förordningen och priserna för de produkterna inom gemenskapen får täckas av ett exportbidrag.

(2)

Exportbidragen skall fastställas med hänsyn tagen till de faktorer som anges i artikel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa närmare bestämmelser till rådets förordning (EEG) nr 1766/92 om beviljande av exportbidrag för spannmål och om de åtgärder som skall vidtas vid störningar på marknaden för spannmål (2).

(3)

Det exportbidrag som tillämpas för malt måste beräknas med hänsyn till den kvantitet spannmål som krävs för att tillverka ifrågavarande produkter. De ovannämnda kvantiteterna fastställs i förordning (EG) nr 1501/95.

(4)

Förhållandena på världsmarknaden eller de särskilda krav som vissa marknader ställer kan göra det nödvändigt att variera exportbidraget för vissa produkter i enlighet med destination.

(5)

Exportbidraget måste fastställas en gång per månad. Det kan ändras under den mellanliggande perioden.

(6)

Till följd av att dessa regler tillämpas på den nuvarande situationen på spannmålsmarknaderna, och särskilt på noteringar eller priser för dessa produkter inom gemenskapen och på världsmarknaden, bör exportbidragen vara de som anges i bilagan till den här förordningen.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

29.9.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/33

(1)

Artikel 14.2 i förordning (EG) nr 1784/2003 fastställer att det exportbidrag som gäller för spannmål den dag då ansökan om exportlicens lämnas in på begäran måste tillämpas för export som kommer att ske under exportlicensens giltighetstid. I det fallet måste ett korrektionsbelopp tillämpas på exportbidraget.

(2)

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa närmare bestämmelser till rådets förordning (EEG) nr 1766/92 om beviljande av exportbidrag för spannmål och om de åtgärder som skall vidtas vid störningar på marknaden för spannmål (2), är det möjligt att fastställa ett korrektionsbelopp för det malt som anges i artikel 1.1 c i förordning (EG) nr 1784/2003. Detta korrektionsbelopp skall beräknas med hänsyn tagen till de faktorer som anges i artikel 1 i förordning (EG) nr 1501/95.

(3)

Till följd av att bestämmelserna ovan tillämpas måste korrektionsbeloppet vara det som fastställs i bilagan till denna förordning.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

29.9.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/35

(1)

Artikel 2 i rådets förordning (EEG) nr 2681/74 av den 21 oktober 1974 om gemenskapsfinansiering av utgifter i samband med leverans av jordbruksprodukter som livsmedelsbistånd (3) fastställer att den kostnadsandel, som motsvarar de exportbidrag för produkterna i fråga som är fastställda enligt gemenskapens bestämmelser, skall debiteras garantisektionen inom Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket.

(2)

För att göra det enklare att göra upp och förvalta budgeten för gemenskapens livsmedelsbiståndsaktioner och för att göra det möjligt för medlemsstaterna att sätta sig in i hur omfattande gemenskapens deltagande är i finansieringen av nationella livsmedelsbiståndsaktioner, bör nivån på de bidrag som beviljas för de aktionerna fastställas.

(3)

De allmänna bestämmelser och genomförandebestämmelser som fastställs i artikel 13 i förordning (EG) nr 1784/2003 och i artikel 13 i förordning (EG) nr 1785/2003 om exportbidrag skall också tillämpas på det ovannämnda förfarandet.

(4)

De särskilda kriterierna för att beräkna exportbidraget för ris anges i artikel 14 i förordning (EG) nr 1785/2003.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

29.9.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/37

(1)

Enligt avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Republiken Indien om rörsocker (nedan kallat ”avtalet”), godkänt genom rådets beslut 75/456/EEG (1), åtar sig gemenskapen att till garanterade priser köpa och importera en viss mängd rörsocker, rått eller vitt, med ursprung i Indien och som Indien åtar sig att leverera till gemenskapen. I artikel 11 i avtalet fastställs det att endera parten kan säga upp avtalet med två års skriftligt varsel.

(2)

När interventionerna upphör i den reformerade marknadsorganisationen för socker kommer de interna sockerpriserna inte längre att garanteras genom interventionsuppköp. Det är i linje med denna utveckling att säga upp systemet med garanterade priser för socker som importeras inom ramen för avtalet.

(3)

Det är därför nödvändigt att säga upp avtalet i enlighet med artikel 11 i detta och att delge Indien detta, i dess egenskap av avtalspart.

29.9.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/38

(1)

Enligt protokoll 3 om AVS-socker vilket ingår i den den 28 februari 1975 undertecknade Lomé konventionen för AVS–EEG och motsvarande förklaringar fogade till den konventionen (”sockerprotokollet”), vilka ingår i protokoll 3 som åtföljer bilaga V till partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (”AVS–EG-avtalet”) (1), förbinder sig gemenskapen att till garanterade priser köpa och importera specifika kvantiteter av rörsocker, rått eller vitt, som har sitt ursprung i undertecknande AVS-stater och som dessa stater åtar sig att leverera till den. I sockerprotokollet föreskrivs det att protokollet kan sägas upp av gemenskapen gentemot varje AVS-stat och av varje AVS-stat gentemot gemenskapen med två års uppsägningstid.

(2)

De nuvarande handelsbestämmelserna för AVS-staterna enligt bilaga V till AVS–EG partnerskapsavtalet löper ut den 31 december 2007. I enlighet med artikel 36 i AVS–EG-partnerskapsavtalet kommer de ekonomiska partnerskapsavtalen (EPA) att utgöra den nya rättsliga ramen för handeln med AVS-staterna, och ersätta handelsregimen i AVS–EG-partnerskapsavtalet. Enligt artikel 36.4 i AVS–EG-partnerskapsavtalet ska parterna se över sockerprotokollet i samband med EPA-förhandlingarna. Befrielsen från gemenskapskraven enligt artikel I i GATT-avtalet avseende handelspreferenser för AVS staterna inom ramen för AVS–EG partnerskapsavtalet, vilka beviljats av WTO:s ministerkonferens i Doha den 14 november 2001, löper också ut den 31 december 2007.

(3)

För att garantera att importordningen för socker ingår i den importordning som förutses i EPA är det lämpligt att vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att sockerprotokollet och alla åtaganden i detta sägs upp i tid enligt kravet på två års varsel i sockerprotokollet.

(4)

Sockerprotokollets bestämmelser har varit till nytta för både AVS-staterna och gemenskapen genom att garantera AVS exportörerna avsättningsmöjligheter på en lönsam marknad och säkerställa regelbundna leveranser för gemenskapens rörsockerraffinaderier. Bestämmelserna i sockerprotokollet kan emellertid inte längre behållas. I samband med en reformerad sockermarknad för gemenskapen kommer gemenskapen inte längre att garantera priserna för de europeiska sockerproducenterna, eftersom den tidigare interventionsmekanismen håller på att gradvis avvecklas.

(5)

I samband med en övergång mot liberalisering av handeln mellan AVS-länderna och EG kan inte obegränsade kvantiteter samexistera med sockerprotokollets pris- och volymgarantier. För de minst utvecklade länderna ska obegränsat marknadstillträde för socker enligt Allt utom vapen initiativet ges från den 1 juli 2009. Eftersom andra fasen av övergångsperioden ska inledas från och med den 1 oktober 2009, bör sockerordningen enligt Allt utom vapen initiativet anpassas i enlighet härmed.

(6)

Uppsägelsen påverkar inte eventuella senare ömsesidiga överenskommelser mellan gemenskapen och AVS-staterna om behandling av socker inom ramen för omfattande EPA.

(7)

Det är därför nödvändigt att säga upp sockerprotokollet i enlighet med artikel 10 i detta och delge var och en av de AVS-stater som är parter i sockerprotokollet detta.

29.9.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/40

(1)

Enligt artikel 8.2 i direktiv 91/414/EEG får en medlemsstat under en period av tolv år efter anmälan av det direktivet godkänna att växtskyddsmedel som innehåller verksamma ämnen som inte är upptagna i bilaga I till det direktivet och som fanns på marknaden två år efter anmälan av direktivet släpps ut på marknaden under den tid som dessa ämnen successivt undersöks inom ramen för ett arbetsprogram.

(2)

Kommissionens förordningar (EG) nr 451/2000 (2) och (EG) nr 703/2001 (3) innehåller närmare bestämmelser om genomförandet av den andra etappen av det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i direktiv 91/414/EEG och det upprättas en förteckning över de verksamma ämnen som ska bedömas för att eventuellt införas i bilaga I till direktiv 91/414/EEG. I den förteckningen ingår metomyl.

(3)

Effekterna av metomyl på människors hälsa och på miljön har bedömts i enlighet med bestämmelserna i förordningarna (EG) nr 451/2000 och (EG) nr 703/2001 för en rad användningsområden som anmälaren har föreslagit. I dessa förordningar utses dessutom de rapporterande medlemsstater som i enlighet med artikel 8.1 i förordning (EG) nr 451/2000 ska lämna relevanta utvärderingsrapporter och rekommendationer till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA). För metomyl utsågs Förenade kungariket till rapporterande medlemsstat, och alla relevanta upplysningar lämnades den 3 maj 2004.

(4)

Utvärderingsrapporten granskades av medlemsstaterna och EFSA och lades fram för kommissionen den 23 juni 2006 i form av EFSA:s slutsats angående granskningen av riskbedömningen för bekämpningsmedel med det verksamma ämnet metomyl (4). Rapporten har granskats av medlemsstaterna och kommissionen i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

(5)

Under utvärderingen av det verksamma ämnet väcktes en rad frågor. Framför allt kan man utifrån tillgängliga uppgifter konstatera att användarexponeringen skulle överskrida AOEL (godtagbar användarexponering), och det inte har kunnat visas att exponeringen av arbetstagare och utomstående ligger på en godtagbar nivå. Därutöver finns ekotoxikologiska problem i och med den höga risken för fåglar och däggdjur, vattenlevande organismer, bin och leddjur som inte är målarter.

(6)

Kommissionen uppmanade anmälaren att inkomma med synpunkter på resultatet av granskningen och att meddela om ansökan om att få ämnet godkänt vidhölls. Anmälaren inkom med synpunkter som har granskats omsorgsfullt. Trots de argument som anmälaren lade fram kunde frågorna emellertid inte avföras, och bedömningar på grundval av inlämnade uppgifter som granskats under EFSA:s expertmöten har inte visat att växtskyddsmedel innehållande metomyl, under föreslagna användningsvillkor, generellt uppfyller kraven i artikel 5.1 a och b i direktiv 91/414/EEG.

(7)

Metomyl bör därför inte införas i bilaga I till direktiv 91/414/EEG.

(8)

Det bör vidtas åtgärder för att se till att beviljade godkännanden för växtskyddsmedel innehållande metomyl dras tillbaka inom en föreskriven period och inte förnyas samt att inga nya godkännanden beviljas för sådana växtskyddsmedel.

(9)

Om medlemsstaterna tillåter en övergångsperiod under vilken kvarvarande lager av de växtskyddsmedel som innehåller metomyl får omhändertas, lagras, släppas ut på marknaden och användas, bör den perioden begränsas till högst 12 månader så att kvarvarande lager kan användas under ytterligare en odlingssäsong, vilket är en garanti för att lantbrukarna har tillgång till växtskyddsmedel som innehåller metomyl i 18 månader efter detta besluts antagande.

(10)

Detta beslut påverkar inte inlämnandet av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i direktiv 91/414/EEG om att få metomyl infört i bilaga I till det direktivet.

(11)

Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa avgav inget yttrande inom den tid som kommitténs ordförande bestämt, och kommissionen lade därför fram ett förslag för rådet om dessa åtgärder. Vid utgången av den tid som anges i artikel 19.2 andra stycket i direktiv 91/414/EEG hade rådet varken antagit den föreslagna genomförandeakten eller uttalat sig mot förslaget till genomförandeåtgärder, och kommissionen ska därför anta dessa åtgärder.

a)

godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller metomyl återkallas från och med den 19 mars 2008,

b)

inga godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller metomyl beviljas eller förnyas från och med dagen för offentliggörandet av detta beslut.

29.9.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/42

(1)

Enligt artikel 8.2 i direktiv 91/414/EEG får en medlemsstat under en period av tolv år efter anmälan av det direktivet godkänna att växtskyddsmedel som innehåller verksamma ämnen som inte är upptagna i bilaga I till det direktivet och som fanns på marknaden två år efter anmälan av direktivet släpps ut på marknaden under den tid som dessa ämnen successivt undersöks inom ramen för ett arbetsprogram.

(2)

Kommissionens förordningar (EG) nr 451/2000 (2) och (EG) nr 703/2001 (3) innehåller närmare bestämmelser om genomförandet av den andra etappen i det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i direktiv 91/414/EEG och en förteckning över de verksamma ämnen som skall bedömas för att eventuellt införas i bilaga I till direktiv 91/414/EEG. I den förteckningen ingår trifluralin.

(3)

Effekterna av trifluralin på folkhälsa och miljö har bedömts i enlighet med bestämmelserna i förordningarna (EG) nr 451/2000 och (EG) nr 703/2001 för ett antal av de användningsområden som har föreslagits av anmälaren. I dessa förordningar utses dessutom de rapporterande medlemsstater som i enlighet med artikel 8.1 i förordning (EG) nr 451/2000 skall lämna relevanta utvärderingsrapporter och rekommendationer till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA). För trifluralin var den rapporterande medlemsstaten Grekland och alla relevanta uppgifter lämnades den 11 juli 2003.

(4)

Utvärderingsrapporten granskades av medlemsstaterna och EFSA inom dess arbetsgrupp för utvärdering och lades fram för kommissionen den 14 mars 2005 i form av EFSA:s slutsats angående granskningen av riskbedömningen för bekämpningsmedel med det verksamma ämnet trifluralin (4). Rapporten granskades av medlemsstaterna och kommissionen inom ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa och färdigställdes slutgiltigt den 16 mars 2007 som kommissionens granskningsrapport om trifluralin.

(5)

Under utvärderingen av det verksamma ämnet väcktes en rad frågor. Trifluralin är mycket giftigt för vattenlevande organismer, särskilt fisk. Ämnet bryts också mycket långsamt ner i jord och bryts inte lätt ned biologiskt. Dessutom verkar det ackumulera sig. Framför allt överskrider ämnet klart den biokoncentrationsfaktor (BCF) som fastställts i direktiv 91/414/EEG för vattenlevande organismer, något som innebär att det finns en risk för bioackumulering i sådana organismer. Eftersom ämnet är mycket flyktigt kan man inte utesluta att det sprids genom luften och trots en snabb fotokemisk nedbrytning har övervakningsprogram visat att ämnet sprids till andra platser än där det används. Av dessa uppgifter framgår det att trifluralin inte uppfyller kriterierna för att tas upp i bilaga I till direktiv 91/414/EEG.

(6)

Kommissionen uppmanade anmälaren att inkomma med synpunkter på resultatet av granskningen och att meddela om ansökan om att få ämnet godkänt vidhölls. Anmälaren inkom med synpunkter som granskades omsorgsfullt. Trots de argument som anmälaren lade fram kunde frågorna inte avföras, och bedömningar på grundval av inlämnade uppgifter som granskats under EFSA:s expertmöten har inte visat att växtskyddsmedel innehållande trifluralin, under föreslagna användningsvillkor, generellt uppfyller kraven i artikel 5.1 a och b i direktiv 91/414/EEG.

(7)

Trifluralin bör därför inte tas upp som verksamt ämne i bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG.

(8)

Åtgärder bör vidtas för att se till att beviljade godkännanden för växtskyddsmedel innehållande trifluralin dras tillbaka inom en föreskriven period och inte förnyas samt att inga nya godkännanden beviljas för sådana produkter.

(9)

Om medlemsstaterna tillåter en övergångsperiod under vilken kvarvarande lager av de växtskyddsmedel som innehåller trifluralin får omhändertas, lagras, släppas ut på marknaden och användas, bör den perioden begränsas till tolv månader så att kvarvarande lager kan användas under ytterligare en växtodlingssäsong, vilket är en garanti för att lantbrukarna har tillgång till växtskyddsmedel som innehåller trifluralin i 18 månader efter detta besluts antagande.

(10)

Detta beslut påverkar inte inlämnandet av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i direktiv 91/414/EEG om att trifluralin skall införas i bilaga I till det direktivet.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

att godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller trifluralin återkallas från och med den 20 mars 2008, och

b)

att inga godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller trifluralin beviljas eller förnyas från och med dagen för offentliggörandet av detta beslut.

29.9.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/44

(1)

Kommissionens beslut 2006/779/EG av den 14 november 2006 om djurhälsorelaterade övergångsåtgärder mot klassisk svinpest i Rumänien (3) antogs till följd av utbrott av klassisk svinpest i Rumänien.

(2)

Beslut 2006/779/EG ska tillämpas under en period om nio månader från den dag då anslutningsfördraget för Bulgarien och Rumänien trädde i kraft. Med tanke på det allmänna sjukdomsläget när det gäller klassisk svinpest i Rumänien bör emellertid giltighetstiden för beslut 2006/779/EG förlängas till den 31 december 2009.

(3)

Beslut 2006/779/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

29.9.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/45

(1)

Kommissionens beslut 2006/805/EG av den 24 november 2006 om djurhälsoåtgärder för att bekämpa klassisk svinpest i vissa medlemsstater (3) antogs till följd av utbrott av klassisk svinpest i vissa medlemsstater. I beslutet föreskrivs vissa åtgärder för bekämpning av klassisk svinpest i dessa medlemsstater.

(2)

Beslut 2006/805/EG skall tillämpas under en period om nio månader från den dag då anslutningsfördraget för Bulgarien och Rumänien trädde i kraft. Med tanke på det allmänna sjukdomsläget när det gäller klassisk svinpest i Bulgarien, Frankrike, Slovakien, Tyskland och Ungern bör emellertid giltighetstiden för beslut 2006/805/EG förlängas till den 31 juli 2008.

(3)

Beslut 2006/805/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

29.9.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/46

(1)

I kommissionens beslut 2006/415/EG av den 14 juni 2006 om vissa skyddsåtgärder i samband med högpatogen aviär influensa av subtyp H5N1 hos fjäderfä i gemenskapen och om upphävande av beslut 2006/135/EG (4) fastställs det vissa skyddsåtgärder som ska tillämpas för att förhindra att sjukdomen sprids, inklusive upprättande av A- och B-områden till följd av ett misstänkt eller bekräftat utbrott av sjukdomen.

(2)

Tyskland har underrättat kommissionen om ett utbrott av H5N1 i en fjäderfäanläggning på sitt territorium i delstaten Bayern och har vidtagit de lämpliga åtgärder som fastställs i beslut 2006/415/EG, inklusive upprättat A- och B-områden enligt artikel 4 i det beslutet.

(3)

Kommissionen har granskat dessa åtgärder i samarbete med Tyskland och kunnat konstatera att gränserna för de A- och B-områden som den behöriga myndigheten i medlemsstaten har upprättat befinner sig på tillräckligt avstånd från platsen för utbrottet. A- och B-områdena i Tyskland kan därför bekräftas och det kan fastställas hur länge denna regionalisering ska gälla.

(4)

Beslut 2006/415/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.