25.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 193/1

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

25.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 193/3

(1)

Ett fel har smugit sig in i artikel 5.4 i kommissionens förordning (EG) nr 1913/2006 (2) vad beträffar fastställandet av den avgörande händelsen för växelkursen för stöd för utdelning av vissa mjölkprodukter i enlighet med artikel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 2707/2000 av den 11 december 2000 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1255/1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter till skolelever (3). Felet bör åtgärdas så att det inte finns någon risk för feltolkningar.

(2)

Texten i artikel 11.c i förordning (EG) nr 1913/2006 är överflödig med tanke på artikel 6. Av tydlighetsskäl bör texten ”för vilket den avgörande händelsen är den 1 oktober” utgå.

(3)

Arbetet med att kodifiera kommissionens förordning (EEG) nr 2825/93 av den 15 oktober 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 1766/92 avseende fastställandet och beviljandet av justerade exportbidrag för spannmål som exporteras i form av vissa spritdrycker (4) och kommissionens förordning (EG) nr 562/2000 av den 15 mars 2000 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1254/1999 vad avser systemen för offentliga interventionsuppköp inom nötköttssektorn (5) hade avslutats innan förordning (EG) nr 1913/2006 antogs och offentliggjordes. Förordning (EEG) nr 2825/93 och förordning (EG) nr 562/2000 har upphört att gälla och har från och med den 30 november 2006 ersatts av kommissionens förordning (EG) nr 1670/2006 (kodifierad version) (6) och kommissionens förordning (EG) nr 1669/2006 (kodifierad version) (7). Hänvisningarna till förordning (EEG) nr 2825/93 och förordning (EG) nr 562/2000 är således föråldrade, och detta bör korrigeras i förordning (EG) nr 1913/2006.

(4)

De ändringar och korrigeringar som föreskrivs i denna förordning bör gälla från och med samma datum som den ändrade förordningen.

(5)

Förordning (EG) nr 1913/2006 bör därför ändras och korrigeras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandena från de berörda förvaltningskommittéerna.

1.

I artikel 5 skall punkt 4 ersättas med följande:

”4.   För stöd för utdelning av vissa mjölkprodukter till skolelever enligt artikel 1 i förordning (EG) nr 2707/2000 skall den avgörande händelsen för växelkursen vara den första dagen i perioden för ansökan om utbetalning enligt artikel 11 i den förordning som ansökan avser.”

2.

Artikel 11.c skall ersättas med följande:

3.

Artikel 18 skall ersättas med följande:

”Artikel 18

Ändring av förordning (EG) nr 1670/2006

Artikel 6.2 i förordning (EG) nr 1670/2006 skall ersättas med följande:

4.

Artikel 21 skall ersättas med följande:

”Artikel 21

Ändring av förordning (EG) nr 1669/2006

Artikel 16 i förordning (EG) nr 1669/2006 skall ersättas med följande:

25.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 193/5

(1)

I artikel 4.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1786/2003 fastställs det stödbelopp som skall betalas ut för torkat foder till förädlingsföretagen inom ramen för den maximala garanterade kvantitet som anges i artikel 5.1 i den förordningen.

(2)

I enlighet med artikel 33.1 första stycket i kommissionens förordning (EG) nr 382/2005 av den 7 mars 2005 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1786/2003 om den gemensamma organisationen av marknaden för torkat foder (2) har medlemsstaterna underrättat kommissionen om de kvantiteter torkat foder för vilka ansökningar om stöd har lämnats in avseende regleringsåret 2006/07. Av dessa meddelanden framgår att den maximala garanterade kvantiteten för torkat foder inte har överskridits.

(3)

Stödbeloppet för torkat foder uppgår således till 33 euro per ton enligt artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1786/2003.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

25.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 193/6

(1)

Genom förordning (EG) nr 994/98 bemyndigas kommissionen att genom en förordning fastställa ett stödtak under vilket stödåtgärder inte anses uppfylla samtliga kriterier i artikel 87.1 i fördraget och därför inte omfattas av anmälningsförfarandet enligt artikel 88.3 i fördraget.

(2)

På grundval av den förordningen antog kommissionen förordning (EG) nr 69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse (3) genom vilken ett stödtak fastställs på 100 000 euro per stödmottagare under en treårsperiod. Den förordningen var ursprungligen inte tillämplig på sektorerna för jordbruk, fiskeri och vattenbruk samt transport med hänsyn till de särskilda bestämmelser som gäller för dessa sektorer.

(3)

Vad gäller jordbruks- och fiskerisektorn fastställdes genom kommissionens förordning (EG) nr 1860/2004 av den 6 oktober 2004 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse inom jordbruks- och fiskerisektorn (4) ett särskilt stödtak på 3 000 euro per mottagare under en treårsperiod som skulle tillämpas inom dessa sektorer, eftersom det med stöd av kommissionens erfarenheter kunde hävdas att mycket låga stödnivåer som beviljas inom dessa sektorer inte motsvarar kriterierna i artikel 87.1 i fördraget, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda. Så är fallet om de stödbelopp som enskilda producenter tar emot fortfarande ligger på en låg nivå och samtidigt den samlade nivån på det stöd som beviljas dessa sektorer inte överskrider en låg procentandel av produktionen.

(4)

På grund av ändrade ekonomiska förutsättningar och med stöd av de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av de befintliga allmänna reglerna om stöd av mindre betydelse har det bedömts vara nödvändigt att ändra dessa regler. Av det skälet antog kommissionen förordning (EG) nr 1998/2006 av 15 december 2006 om tilllämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd av mindre betydelse (5). Den förordningen ersatte förordning (EG) nr 69/2001, och genom den ökades det allmänna stödtaket för stöd av mindre betydelse från 100 000 till 200 000 euro, tillämpningsområdet utvidgades till att även gälla bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter och ett nytt stödtak för stöd av mindre betydelse på 100 000 euro infördes för statligt stöd till vägtransportsektorn.

(5)

Erfarenheter som nyligen gjorts vid tillämpningen av reglerna om statligt stöd på fiskerisektorn, särskilt det tak för stöd av mindre betydelse som anges i förordning (EG) nr 1860/2004 och riktlinjerna för granskning av statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk (6) har visat att risken för snedvridningar av konkurrensen på grund av stöd av mindre betydelse är mindre än vad som hade beräknats 2004.

(6)

Enligt kommissionens erfarenhet kan stöd till företag inom fiskerisektorn som inte överstiger 30 000 euro per mottagare under en treårsperiod anses inte påverka handeln mellan medlemsstaterna eller snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen, om det sammanlagda beloppet av sådant stöd som beviljas samtliga företag inom fiskerisektorn under en treårsperiod ligger under ett tak på cirka 2,5 % av den årliga fiskeriproduktionen. Det är därför lämpligt att fastslå att sådant stöd inte skall omfattas av artikel 87.1 i fördraget. De år som skall beaktas i detta sammanhang är de beskattningsår som används för beskattningsändamål i den berörda medlemsstaten. Treårsperioden bör vara rörlig, vilket innebär att det totala belopp som företaget har fått i stöd av mindre betydelse under det berörda beskattningsåret och under de två föregående beskattningsåren skall fastställas varje gång ett nytt stöd av mindre betydelse beviljas.

(7)

Annat statligt stöd som beviljats av en medlemsstat bör också beaktas vid beviljandet av stöd av mindre betydelse.

(8)

Det bör inte vara möjligt att dela upp statliga stödåtgärder som överskrider taket för stöd av mindre betydelse i mindre delar för att varje del skall omfattas av denna förordning.

(9)

I enlighet med de principer som reglerar stöd som omfattas av artikel 87.1 i fördraget bör stöd av mindre betydelse anses ha beviljats vid den tidpunkt då stödmottagaren får laglig rätt till stödet enligt tillämplig nationell lagstiftning.

(10)

Europeiska gemenskapernas domstol har slagit fast att så snart gemenskapen har lagstiftat om en gemensam organisation av marknaden för en viss jordbrukssektor, är medlemsstaterna skyldiga att avstå från att vidta åtgärder som kan undergräva den eller skapa undantag till den (7). Denna princip gäller också inom fiskerisektorn. Därför bör denna förordning inte gälla sådant stöd vars storlek fastställs på grundval av priset på eller mängden av produkter som släpps ut på marknaden.

(11)

Förordningen bör inte omfatta exportstöd eller stöd av mindre betydelse som gynnar inhemska produkter i förhållande till importerade produkter. Förordningen bör vidare inte omfatta stöd till att skapa och driva distributionsnät i andra länder. Bidrag till kostnaderna för deltagande i handelsmässor eller för undersökningar eller konsulttjänster som behövs för att lansera en ny produkt eller en befintlig produkt på en ny marknad utgör normalt inte exportstöd.

(12)

Denna förordning bör inte gälla företag i svårigheter i den mening som avses i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (8), eftersom det är svårt att fastställa bruttobidragsekvivalenten för stöd som ges till sådana företag.

(13)

Med hänsyn till målen för den gemensamma fiskeripolitiken bör stöd som syftar till att öka fiskekapaciteten och stöd som beviljas för byggnad eller inköp av fiskefartyg inte omfattas av denna förordning med undantag av stöd till modernisering över huvuddäcket enligt artikel 11 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (9).

(14)

För att säkerställa överblickbarhet, likabehandling och en korrekt tillämpning av taket för stöd av mindre betydelse bör medlemsstaterna använda samma beräkningsmetod. I syfte att underlätta denna beräkning och i enlighet med förordning (EG) nr 1998/2006 är det lämpligt att de stödbelopp som inte betalas ut i form av kontantbidrag omvandlas till sina motsvarande bruttobidragsekvivalenter. Vid beräkningen av bidragsekvivalenten för överblickbart stöd som inte är bidrag som betalas ut i flera omgångar skall man använda de marknadsräntor som gällde när stödet beviljades. För att tillämpningen av reglerna för statligt stöd skall vara enhetlig, överblickbar och enkel bör i denna förordning begreppet marknadsräntor avse de referensräntor som regelbundet fastställs av kommissionen på grundval av objektiva kriterier och offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller på Internet. Det kan dock bli nödvändigt att lägga till ytterligare räntepunkter utöver miniminivåerna beroende på vilka säkerheter som ställs eller den risk som är förbunden med stödmottagaren.

(15)

Med hänsyn till behovet av överblickbarhet, likabehandling och effektiv kontroll bör denna förordning gälla endast överblickbart stöd av mindre betydelse. Överblickbart stöd är stöd för vilket det är möjligt att i förväg räkna ut den exakta bruttobidragsekvivalenten utan att behöva göra en riskbedömning. Sådana exakta beräkningar kan till exempel göras för bidrag, räntesubventioner och begränsade skattelättnader. Stöd i form av kapitaltillskott bör inte anses vara överblickbart stöd av mindre betydelse, såvida inte det sammanlagda offentliga kapitaltillskottet ligger under taket för stöd av mindre betydelse. Stöd i form av riskkapitalåtgärder i den mening som avses i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd för att främja riskkapitalinvesteringar i små och medelstora företag (10) bör inte betraktas som överblickbart stöd av mindre betydelse, såvida inte stödet till vart och ett av målföretagen ligger under taket för stöd av mindre betydelse. Stöd i form av lån bör behandlas som överblickbart stöd av mindre betydelse om bruttobidragsekvivalenten beräknas på grundval av de marknadsräntor som gällde när stödet beviljas.

(16)

Denna förordning utesluter inte möjligheten att en åtgärd som antagits av en medlemsstat kan anses inte utgöra statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i fördraget på någon annan grund än de som anges i denna förordning. Det kan till exempel gälla kapitaltillskott som har beslutats i enlighet med marknadsinvesterarprincipen.

(17)

Det är nödvändigt att klargöra rättsläget i fråga om garantiordningar som inte kan påverka handeln eller snedvrida konkurrensen och för vilka det finns tillräckliga uppgifter för att göra en tillförlitlig bedömning av eventuella konsekvenser. I den här förordningen bör därför det allmänna taket för stöd av mindre betydelse på 30 000 euro per mottagare ersättas av ett särskilt tak för garantier som bygger på det sammanlagda individuella lån som garantin avser. Detta särskilda tak bör beräknas genom att fastställa det stödbelopp som ingår i garantiordningar som omfattar lån till förmån för livskraftiga företag. Den metod och de uppgifter som används för att beräkna det särskilda garantitaket bör utesluta företag i svårigheter i den mening som avses i gemenskapens riktlinjer om statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter. Det särskilda taket bör därför inte gälla stöd för särskilda ändamål som ges vid sidan av en garantiordning, stöd till företag i svårigheter eller till garantier som inte avser ett lån, till exempel garantier för egetkapitaltransaktioner. När det särskilda taket fastställs bör man utgå ifrån att en garantiordning på 225 000 euro kan anses ha en bruttobidragsekvivalent motsvarande det tak för stöd av mindre betydelse som fastställs genom denna förordning, om räntetaket (fallissemangsfrekvensen) är 13 %, dvs. det sämsta möjliga för garantiordningar i gemenskapen. Det särskilda taket bör endast omfatta garantier som täcker upp till 80 % av det underliggande lånet.

(18)

Det är kommissionens skyldighet att säkerställa att reglerna om statligt stöd efterlevs, och särskilt att stöd som beviljas inom ramen för reglerna om stöd av mindre betydelse uppfyller villkoren för dessa. I enlighet med artikel 10 i fördraget bör medlemsstaterna underlätta utförandet av denna uppgift genom att inrätta det system som krävs för att se till att det totala stödbelopp som beviljas enligt reglerna om stöd av mindre betydelse inte överstiger stödtaket på 30 000 euro per stödmottagare eller det totala stödtak som fastställs av kommissionen på grundval av värdet av fiskeriproduktionen i varje medlemsstat under en period av tre beskattningsår. Därför bör medlemsstaterna, när de beviljar stöd av mindre betydelse, informera det berörda företaget om stödbeloppet och om att det är fråga om stöd av mindre betydelse genom att hänvisa till denna förordning. Dessutom bör den berörda medlemsstaten, innan den beviljar sådant stöd, få en redogörelse från företaget för annat stöd av mindre betydelse som företaget fått under det berörda beskattningsåret och de två föregående beskattningsåren. Medlemsstaten bör noggrant kontrollera att taken för stöd av mindre betydelse inte kommer att överskridas genom det nya stödet. Alternativt kan bevakningen av att stödtaken iakttas säkerställas genom användning av ett centralt register.

(19)

För klarhetens skull och eftersom taket för stöd av mindre betydelse inom fiskerisektorn enligt dessa principer inte är detsamma som motsvarande tak inom jordbrukssektorn bör en särskild förordning antas som är tillämplig endast på fiskerisektorn och förordning (EG) nr 1860/2004 ändras i enlighet med detta.

(20)

Utifrån kommissionens erfarenheter, särskilt i fråga om den frekvens som normalt krävs för revideringen av riktlinjerna för statligt stöd, och med beaktande av bland annat tillämpningstiderna för förordningarna (EG) nr 1998/2006 och (EG) nr 1860/2004 är det lämpligt att begränsa tillämpningstiden för denna förordning till tiden fram till och med den 31 december 2013. Om denna förordnings giltighetstid skulle löpa ut utan att förlängas, bör medlemsstaterna få en anpassningsperiod på sex månader när det gäller stöd av mindre betydelse som omfattas av förordningen. För att skapa rättslig förutsebarhet bör det klargöras hur den här förordningen påverkar stöd som beviljats före dess ikraftträdande.

a)

stöd vars storlek fastställs på grundval av priset på eller mängden av de produkter som släpps ut på marknaden,

b)

exportrelaterade stöd, dvs. stöd som är direkt knutna till exporterade kvantiteter, till upprättandet eller driften av ett distributionsnät eller till andra löpande utgifter som har samband med exportverksamhet,

c)

stöd som gynnar användningen av inhemska varor på bekostnad av importerade varor.

d)

stöd som syftar till att öka fiskekapaciteten, uttryckt som dräktighet eller maskinstyrka enligt definitionen i artikel 3 n i förordning (EG) nr 2371/2002, såvida det inte gäller modernisering över huvuddäcket enligt artikel 11.5 i samma förordning,

e)

stöd till inköp eller byggnad av fiskefartyg, och

f)

stöd som beviljas företag i svårigheter.

a)

stöd i form av lån skall behandlas som överblickbart stöd av mindre betydelse om bruttobidragsekvivalenten beräknas på grundval av de marknadsräntor som gällde när stödet beviljades,

b)

stöd i form av kapitaltillskott inte skall anses vara överblickbart stöd av mindre betydelse, såvida inte det sammanlagda offentliga kapitaltillskottet ligger under taket för stöd av mindre betydelse,

c)

stöd i form av riskkapitalåtgärder inte skall betraktas som överblickbart stöd av mindre betydelse, såvida inte stödet till vart och ett av målföretagen ligger under taket för stöd av mindre betydelse,

d)

stöd i form av återbetralningspliktiga förskott inte skall anses vara överblickbart stöd, om det sammanlagda beloppet av de återbetalningspliktiga förskotten överstiger det tillämpliga tröskelvärdet enligt denna förordning,

e)

individuellt stöd som ges inom ramen för en garantiordning till företag som inte är företag i svårigheter skall behandlas som överblickbart stöd av mindre betydelse endast om det garanterade lånebeloppet inte överskrider 225 000 euro per företag. Om den garanterade delen av lånet endast utgör en viss andel av detta tak skall garantins bruttobidragsekvivalent anses utgöra en lika stor andel av det tillämpliga tak som fastställs genom punkt 2. Garantin skall inte omfatta mer än 80 % av lånet.

a)

I titeln skall ”jordbruks- och fiskerisektorn” ersättas med ”jordbrukssektorn”.

b)

I artikel 1 skall ”jordbrukssektorn eller fiskerisektorn” ersättas med ”jordbrukssektorn”.

c)

I artikel 2 skall

d)

I artikel 3.2 skall tredje stycket utgå.

e)

I artikel 4.2 skall ”och fiskeri” utgå.

f)

I artikel 4.3 andra stycket skall ”jordbruks- och fiskerisektorn” ersättas med ”jordbrukssektorn”.

g)

Bilaga II skall utgå.

25.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 193/13

(1)

Efter Europeiska gemenskapens anslutning till Genèveakten till Haagöverenskommelsen om internationell registrering av industriella formgivningar, antagen den 2 juli 1999, godkänd genom rådets beslut 2006/954/EG (2) och de därmed sammanhängande ändringarna av förordning (EG) nr 6/2002, är det nödvändigt att anta vissa tekniska genomförandeåtgärder.

(2)

Kommssionens förordning (EG) nr 2245/2002 av den 21 oktober 2002 om tillämpning av rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivningar (3) bör ändras i enlighet med detta.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättas genom artikel 109 i förordning (EG) nr 6/2002.

1.

Följande artikel skall införas som artikel 11a:

”Artikel 11a

Prövning av grunder för avslag

1.   Om byrån vid prövningen av en internationell registrering enligt artikel 106e.1 i förordning (EG) nr 6/2002 finner att formgivningen som ansökan om skydd gäller inte överensstämmer med den definition av en formgivning som anges i artikel 3 a i förordningen eller att den strider mot allmän ordning eller allmänt accepterade moralprinciper, skall den senast sex månader efter dagen för offentliggörandet av den internationella registreringen till Internationella byrån för Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (nedan kallad ’den internationella byrån’) översända en anmälan om avslag samt ange skälen för avslaget i enlighet med artikel 12.2 i Genèveakten till Haagöverenskommelsen om internationell registrering av industriella formgivningar, antagen den 2 juli 1999 (nedan ’Genèveakten’), godkänd genom beslut 2006/9545/EG (4).

2.   Byrån skall föreskriva en tidsfrist inom vilken innehavaren av en internationell registrering, enligt artikel 106e.2 i förordning (EG) nr 6/2002, har möjlighet att avstå från den internationella registreringen med avseende på gemenskapen, att begränsa den internationella registreringen till en eller vissa av de industriella formgivningarna med avseende på gemenskapen eller att inkomma med synpunkter.

3.   Om innehavaren av den internationella registreringen är skyldig att låta sig företrädas vid förhandlingar inför byrån enligt artikel 77.2 i förordning (EG) nr 6/2002, skall meddelandet innehålla en hänvisning till innehavarens skyldighet att utse ett ombud enligt artikel 78.1 i den förordningen.

Den tidsfrist som anges i punkt 2 i denna artikel skall gälla i tillämpliga delar.

4.   Om innehavaren inte utser ett ombud inom den angivna tidsfristen skall byrån avslå skyddet för den internationella registreringen.

5.   Om innehavaren framför synpunkter som uppfyller byråns krav inom den föreskrivna tidsfristen, skall byrån återkalla sitt avslag och anmäla detta till den internationella byrån i enlighet med artikel 12.4 i Genèveakten.

Om innehavaren, enligt artikel 12.2 i Genèveakten, inte inom den föreskrivna tidsfristen framför synpunkter som uppfyller byråns krav, skall byrån bekräfta beslutet att avslå skyddet för den internationella registreringen. Det beslutet kan överklagas i överensstämmelse med avsnitt VII i förordning (EG) nr 6/2002.

6.   Om innehavaren avstår från den internationella registreringen eller begränsar den internationella registreringen till en eller vissa av de industriella formgivningarna med avseende på gemenskapen skall denne informera den internationella byrån genom ett registrerat förfarande i enlighet med artikel 16.1 iv och 16.1 v i Genèveakten. Innehavaren kan informera byrån genom att överlämna in en motsvarande förklaring.

2.

Artikel 22 skall ersättas med följande:

”Artikel 22

Förnyelse av registrering av gemenskapsformgivning

1.   En ansökan om att förnya registreringen skall innehålla följande:

2.   Följande avgifter skall betalas för förnyelsen av registreringen enligt artikel 13 i förordning (EG) nr 6/2002:

3.   Om betalningen som det hänvisas till i punkt 2 i denna artikel görs i enlighet med bestämmelserna i artikel 5.1 i förordning (EG) nr 2246/2002 skall detta anses utgöra en begäran om förnyelse under förutsättning att den innehåller alla uppgifter som krävs enligt punkterna 1 a och b i denna artikel samt artikel 6.1 i den förordningen.

4.   Om ansökan om förnyelse lämnas in inom de tidsfrister som fastställs i artikel 13.3 i förordning (EG) nr 6/2002, men de andra krav för förnyelse som anges i artikel 13 i den förordningen och i denna förordning inte är uppfyllda, skall byrån informera sökanden om bristerna.

5.   Om ingen ansökan om förnyelse lämnas in eller om ansökan lämnas in efter utgången av den period som anges i artikel 13.3 andra meningen i förordning (EG) nr 6/2002, eller om avgifterna inte betalas eller endast betalas efter att den ifrågavarande perioden har löpt ut, eller om bristerna inte åtgärdas inom den period byrån fastställt, skall byrån besluta att registreringen har löpt ut och meddela rättsinnehavaren om detta.

Om registreringen är gemensam och de betalade avgifterna inte räcker till alla de formgivningar ansökan om förnyelse gäller, skall ett sådant beslut fattas först sedan byrån har fastställt vilka formgivningar det betalda beloppet gäller.

Om det inte går att avgöra vilka formgivningar de inbetalade avgifterna gäller skall byrån ta formgivningarna i den nummerordning de har enligt artikel 2.4.

Byrån skall besluta att registreringen har löpt ut för de ytterligare formgivningar för vilka förnyelseavgifterna inte betalats eller inte har betalats till fullo.

6.   När det beslut som tagits enligt punkt 5 har blivit slutgiltigt, skall byrån avföra formgivningen från registret med verkan från och med dagen efter utgången av registreringsperioden.

7.   Då de förnyelseavgifter som föreskrivs i punkt 2 har betalats men registreringen inte förnyas, skall dessa avgifter återbetalas.

8.   En enda ansökan om förnyelse får inlämnas för två eller flera formgivningar, oberoende av om de utgör en del av samma gemensamma registrering eller ej, vid betalning av den begärda avgiften för var och en av formgivningarna, under förutsättning att innehavarna eller ombuden är desamma i varje fall.”

3.

Följande artikel 22a skall införas:

”Artikel 22a

Förnyelse av internationella registreringar som berör gemenskapen

Den internationella registreringen skall förnyas direkt hos den internationella byrån med uppfyllande av kraven i artikel 17 i Genèveakten.”

4.

I artikel 31 skall följande punkt läggas till som punkt 6:

”6.   Om byrån ogiltigförklarar rättsverkan av en internationell registrering på gemenskapens territorium skall den anmäla sitt beslut till den internationella byrån när det vunnit laga kraft.”

5.

I artikel 47 skall följande punkt 3 läggas till:

”3.   Meddelanden mellan byrån och den internationella byrån skall ske på ett gemensamt överenskommet sätt och utformning, i möjligaste mån med elektroniska medel. Eventuella hänvisningar till formulär skall utformas så att de inbegriper sådana som är tillgängliga i elektroniskt format.”

6.

I artikel 71 skall följande punkt 3 läggas till:

”3.   Byrån skall tillhandahålla uppgifter om internationella registreringar av utformningar som berör gemenskapen i form av en elektronisk länk till sökbara databaser som underhålls av de internationella byrån.”

25.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 193/16

(1)

Efter Europeiska gemenskapens anslutning till Genèveakten till Haagöverenskommelsen om internationell registrering av industriella formgivningar, antagen den 2 juli 1999 (nedan kallad ”Genèveakten”), godkänd genom rådets beslut 2006/954/EG (2) och de därmed sammanhängande ändringarna till förordning (EG) nr 6/2002, är det nödvändigt att anta vissa genomförandeåtgärder som rör avgifter som skall betalas till den internationella byrån för Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (WIPO).

(2)

I artikel 106c i förordning (EG) nr 6/2002 anges att den föreskrivna designeringsavgiften som det hänvisas till i artikel 7.1 i Genèveakten skall ersättas med en individuell designeringsavgift.

(3)

Det avgiftsbeloppet fastställs i den förklaring om det individuella avgiftssystemet som bifogats beslut 2006/954/EG som upprättats i enlighet med artikel 7.2 i Genèveakten.

(4)

För att garantera den nödvändiga flexibiliteten och underlätta betalningen av avgifter är det lämpligt att utforma de tillämpliga bestämmelserna beträffande avgifter för formgivningar så att de sammanfaller med de bestämmelser för varumärken som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 2869/95 av den 13 december 1995 om de avgifter som skall betalas till Byrån för harmonisering av den inre marknaden (varumärken och formgivning) (3) så att kontanter eller checkar inte kan användas som betalningsmedel.

(5)

Kommissionens förordning (EG) nr 2246/2002 av den 16 december 2002 om avgifter till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och formgivning) vid registrering av gemenskapsformgivningar (4) bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från avgiftskommittén, samt med tilllämpningsföreskrifterna och förfarandereglerna för överklagandenämnderna vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och formgivningar).

1.

I artikel 1 skall leden a och b ersättas med följande:

2.

Artikel 2 skall ersättas med följande:

”Artikel 2

Avgifter

1.   De avgifter som skall betalas till byrån på grundval av förordningarna (EG) nr 6/2002 och (EG) nr 2245/2002 anges i bilagan till denna förordning.

2.   Individuella designeringsavgifter som skall betalas till Internationella byrån på grundval av artikel 7.2 i Genèveakten jämförd med artikel 106c i förordning (EG) nr 6/2002 och artikel 13.1 i den förordningen samt artikel 22.2 a i förordning (EG) nr 2245/2002 anges i bilagan till denna förordning.”

3.

I artikel 5 skall punkt 1 ersättas med följande:

”1.   Avgifter och taxor som förfallit till betalning till byrån skall erläggas i euro genom betalning eller överföring till ett bankkonto som innehas av byrån.”

4.

Artikel 7 skall ändras på följande sätt:

5.

Bilagan skall ändras på följande sätt:

25.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 193/18

(1)

Gemenskapen och medlemsstaterna har som mål att bekämpa bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som skadar gemenskapens ekonomiska intressen, bl.a. smuggling och förfalskning av cigaretter. Alla tillgängliga medel måste användas för att nå detta mål, med bevarande av det sätt på vilket ansvaret för närvarande är fördelat mellan medlemsstaterna och gemenskapen.

(2)

Åtgärder för att informera bättre, undersöka, utbilda eller lämna tekniskt och vetenskapligt stöd bidrar avsevärt till att förbättra skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen.

(3)

Stöd till sådana initiativ genom bidrag har hittills gjort det möjligt att stärka gemenskapens och medlemsstaternas insatser för bedrägeribekämpning och skydd av gemenskapens ekonomiska intressen samt att uppfylla de mål som fastställdes för Herkulesprogrammet för perioden 2004–2006.

(4)

Enligt artikel 7 a i Europaparlamentets och rådets beslut nr 804/2004/EG (3) skall kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) om genomförandet av Herkulesprogrammet och det ändamålsenliga i att fortsätta programmet. I rapportens slutsatser framhålls att de mål som fastställdes för Herkulesprogrammet har uppfyllts. I rapporten rekommenderas även att programmet skall förlängas till att omfatta perioden 2007–2013.

(5)

För att konsolidera gemenskapens och medlemsstaternas åtgärder för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen, inbegripet kampen mot smuggling och förfalskning av cigaretter, bör det nya programmet omfatta alla operativa utgifter för kommissionens (Olafs) allmänna åtgärder för bedrägeribekämpning i en enda grundläggande rättsakt.

(6)

Beviljandet av bidrag och offentlig upphandling som syftar till att främja och genomföra programmet bör genomföras i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (4) och dess genomförandebestämmelser. Eftersom möjligheten att stödja initiativ genom att bevilja driftsstöd hittills inte har utnyttjats bör driftsstöd inte längre ingå i programmet.

(7)

De anslutande länderna och kandidatländerna bör kunna delta i Herkules II-programmet på grundval av ett samförståndsavtal, som bör upprättas i överensstämmelse med respektive ramavtal.

(8)

I detta beslut fastställs, för hela den tid programmet pågår, en finansieringsram som under det årliga budgetförfarandet utgör den särskilda referensen för budgetmyndigheten enligt punkt 37 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (5).

1.

Artikel 1 skall ersättas med följande:

”Artikel 1

Programmets mål

1.   Genom detta beslut inrättas ett gemenskapshandlingsprogram för att främja åtgärder inom området för skydd av gemenskapens ekonomiska intressen. Programmet skall kallas Herkules II-programmet (nedan kallat ’programmet’).

2.   Programmet skall främja åtgärder enligt de allmänna kriterierna i detta beslut. Det skall särskilt inriktas på följande mål:

2.

Följande artikel skall införas:

”Artikel 1a

Åtgärder

Programmet skall genomföras genom följande åtgärder inom området för skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen, inbegripet förebyggandet av och kampen mot smuggling och förfalskning av cigaretter:

3.

Artikel 2 skall ersättas med följande:

”Artikel 2

Gemenskapsfinansiering

1.   Gemenskapsfinansieringen får ske på följande sätt i enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002:

2.   För att kunna få gemenskapsbidrag för en åtgärd som syftar till skydd av gemenskapens ekonomiska intressen måste bidragsmottagarna följa bestämmelserna i detta beslut. Åtgärden måste vara förenlig med de principer som ligger till grund för gemenskapens verksamhet inom området för skydd av gemenskapens ekonomiska intressen och beakta de särskilda kriterierna i meddelandet om ansökningsomgång, i enlighet med prioriteringarna i det årliga stödprogrammet, där de allmänna kriterierna i bilagan anges närmare.

3.   Finansiering från gemenskapen skall genom offentlig upphandling eller beviljande av bidrag, omfatta operativa utgifter i samband med åtgärder på området för skydd av gemenskapens ekonomiska intressen.

4.   De åtgärder som genomförs av enheter som kan få gemenskapsfinansiering (offentlig upphandling eller bidrag) genom programmet skall bestå av insatser vars syfte är att stärka gemenskapsåtgärderna för skydd av gemenskapens ekonomiska intressen och skall eftersträva mål av allmänt europeiskt intresse inom detta område eller ett mål som ansluter sig till Europeiska unionens politik inom detta område.”

4.

Följande artiklar skall införas:

”Artikel 2a

Organ berättigade till gemenskapsstöd

Följande organ skall vara berättigade till gemenskapsstöd enligt programmet:

Artikel 2b

Val av stödmottagare

De organ som enligt artikel 2a har rätt till bidrag för åtgärder skall väljas ut på grundval av en ansökningsomgång, i enlighet med prioriteringarna i det årliga stödprogrammet, vilket närmare anger de allmänna kriterierna i detta beslut. Bidrag som beviljas för en av programmet omfattad åtgärd skall uppfylla de allmänna kriterierna i detta beslut.

Artikel 2c

Kriterier för att bedöma ansökningar om bidrag

Ansökningar om bidrag för åtgärder skall bedömas med avseende på

Artikel 2d

Utgifter som ger rätt till bidrag

I enlighet med artikel 2.4 skall bidragets belopp bestämmas enbart utifrån de bidragsberättigande utgifter som är nödvändiga för att åtgärden skall kunna genomföras.

Utgifter i samband med deltagande av företrädare för de Balkanländer som deltar i stabiliserings- och associeringsprocessen för länderna i Sydösteuropa (6), Ryska federationen, de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken (7) och vissa länder med vilka gemenskapen har ingått ett avtal om ömsesidigt bistånd i tullfrågor skall också berättiga till bidrag.

5.

Artikel 3 skall ändras på följande sätt:

6.

Artikel 4 skall ersättas med följande:

”Artikel 4

Genomförande

Gemenskapsfinansieringen skall genomföras i enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002.”

7.

Artikel 5 skall ändras på följande sätt:

8.

Följande artikel skall införas:

”Artikel 5a

Kontroll och revision

1.   Mottagaren av bidrag skall i förekommande fall se till att handlingar som styrker utgifter och som befinner sig hos samarbetsparter eller medlemmar ställs till kommissionens förfogande.

2.   Kommissionen får, via sin egen personal eller något annat behörigt externt organ som den utsett, göra revision för att ta reda på hur gemenskapsfinansieringen använts. Revisionen får utföras under avtalets eller överenskommelsens hela löptid samt under fem år efter den sista betalningen. I förekommande fall kan revisionen leda till att kommissionen beslutar att återbetalning skall ske.

3.   Kommissionens personal och utomstående med fullmakt från kommissionen skall i lämplig omfattning ha rätt att få tillgång till platser och byggnader där åtgärden genomförs och till alla upplysningar, även i elektronisk form, som behövs för att utföra den revision som avses i punkt 2.

4.   Revisionsrätten och Olaf skall ha samma rättigheter, särskilt när det gäller rätten till tillgång, som de personer som avses i punkt 3.

5.   För att skydda gemenskapens ekonomiska intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter skall kommissionen dessutom utföra kontroller och inspektioner på plats avseende detta program i enlighet med rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (8). Utredningar skall vid behov även utföras av Olaf i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 (9).

9.

Artikel 6 skall ändras på följande sätt:

10.

Artikel 7 skall ersättas med följande:

”Artikel 7

Uppföljning och utvärdering

Kommissionen (Olaf) skall lämna årlig information om programmets resultat till Europaparlamentet och rådet. Information om överensstämmelse och komplementaritet med andra program och åtgärder på Europeiska unionens nivå skall ingå.

En oberoende utvärdering av programmets genomförande, inklusive en granskning av resultaten och om hur programmets mål har uppfyllts, skall genomföras senast den 31 december 2010.

Senast den 31 december 2014 skall kommissionen (Olaf) lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om hur programmets mål har uppfyllts.”

11.

Följande artikel skall införas:

”Artikel 7a

Programförvaltning

På grundval av en analys av kostnadseffektiviteten får kommissionen anlita utomstående experter och använda sig av sådant tekniskt och administrativt stöd som inte inbegriper uppgifter för offentlig myndighet och som kommissionen lagt ut på entreprenad i form av tillfälliga tjänstekontrakt. Kommissionen får även finansiera undersökningar och organisera möten med experter för att underlätta genomförandet av programmet, och vidta sådana åtgärder beträffande information, offentliggörande och spridning som direkt kan kopplas till uppfyllandet av programmets mål.”

12.

Bilagan skall utgå.

25.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 193/23

(1)

Kommissionens beslut 2006/802/EG av den 23 november 2006 om godkännande av planerna för utrotning av klassisk svinpest hos viltlevande svin och för nödvaccination av viltlevande svin och svin på anläggningar mot denna sjukdom i Rumänien (2) antogs för att bekämpa klassisk svinpest i Rumänien.

(2)

I artikel 4 i det beslutet godkänns den plan som Rumänien överlämnade till kommissionen den 27 september 2006 för nödvaccination av svin på anläggningar med ett levande, försvagat konventionellt vaccin mot klassisk svinpest (nedan kallad ”den godkända planen”).

(3)

I artikel 5 c i beslut 2006/802/EG föreskrivs att Rumänien skall se till att svinkött från svin som vaccinerats enligt artikel 4 i det beslutet endast får användas för privat inhemsk konsumtion eller levereras i små mängder direkt av producenten till slutkonsumenten eller till den lokala marknaden i samma kommun och inte får sändas till de övriga medlemsstaterna. I artikel 5 b i det beslutet föreskrivs särskild märkning av sådant svinkött.

(4)

Enligt den godkända planen är det förbjudet att förflytta tamsvin samt svinkött, svinprodukter och biprodukter från dessa svin från anläggningar med icke-yrkesmässig uppfödning förutom för privat bruk på ursprungsanläggningen. Levande djur får i tillämpliga fall endast saluföras på den lokala marknaden.

(5)

Den 3 maj 2007 överlämnade Rumänien en ändring av den godkända planen till kommissionen. Enligt den ändrade godkända planen är det på vissa villkor tillåtet att förflytta svin från mindre anläggningar eller anläggningar med icke-yrkesmässig uppfödning direkt till ett slakteri som ligger i samma region som ursprungsanläggningen eller, om det inte finns något slakteri i denna region, till ett slakteri i en angränsande region, under förutsättning att nödvaccination med ett levande, försvagat konventionellt vaccin har genomförts i enlighet med artikel 4 i beslut 2006/802/EG.

(6)

Rumänien har dessutom på grund av betydande svårigheter att avsätta köttet från dessa svin på den lokala marknaden inom kommunen begärt ett tillfälligt undantag från artikel 5 c i beslut 2006/802/EG till och med den 31 augusti 2007 för att kunna saluföra köttet inom regionen.

(7)

Ändringen av den godkända planen och begäran om undantag från artikel 5 c i beslut 2006/802/EG är förenliga med målet att utrota klassisk svinpest i Rumänien. Av djurhälsoskäl bör det dock fastställas vissa villkor för undantaget: svinköttet bör förses med en särskild märkning för att garantera full spårbarhet, och det bör inte avsändas till övriga medlemsstater.

(8)

Beslut 2006/802/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1.

Artikel 4 skall ersättas med följande:

”Artikel 4

Plan för nödvaccination av svin på anläggningar med ett levande, försvagat konventionellt vaccin mot klassisk svinpest

Härmed godkänns den plan som Rumänien överlämnade till kommissionen den 27 september 2006, i dess lydelse enligt den ändring som överlämnades till kommissionen den 3 maj 2007, för nödvaccination av svin på anläggningar med ett levande, försvagat konventionellt vaccin mot klassisk svinpest i det område som anges i punkt 4 i bilagan.”

2.

Följande artikel skall införas som artikel 5 a:

”Artikel 5 a

Undantag från villkoren i artikel 5 c

1.   Genom undantag från artikel 5 c får Rumänien tillåta att svinkött från svin som har vaccinerats i enlighet med artikel 4 saluförs på den lokala marknaden i samma region som svinens ursprungsanläggning ligger i, under förutsättning att det

2.   Det svinkött som avses i punkt 1 får inte sändas till de övriga medlemsstaterna.”