6.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/1

(1)

Fiskesektorn i de yttersta randområdena i gemenskapen brottas med svårigheter, i synnerhet på grund av de extra kostnader som, till följd av de särskilda nackdelar som erkänns enligt artikel 299.2 i fördraget, uppstår i samband med saluföringen av vissa fiskeriprodukter och som huvudsakligen utgörs av transportkostnader till den europeiska kontinenten.

(2)

För att upprätthålla konkurrenskraften för vissa fiskeriprodukter i förhållande till liknande produkter från andra regioner inom gemenskapen vidtog gemenskapen från och med 1992 åtgärder för att kompensera för sådana extra kostnader inom fiskesektorn. De åtgärder som gäller för perioden 2003–2006 fastställs i rådets förordning (EG) nr 2328/2003 (3). Det är nödvändigt att, på grundval av en rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, från år 2007 fortsätta att tillämpa åtgärder för att väga upp de extra kostnaderna för saluföringen av fiskeriprodukter.

(3)

Med tanke på de olika saluföringsvillkor som råder i de yttersta randområden som berörs, variationerna när det gäller fångster, bestånd och marknadsefterfrågan, är det lämpligt att låta de berörda medlemsstaterna fastställa vilka fiskeriprodukter som skall berättiga till kompensation, de respektive maximikvantiteterna för dessa produkter samt de olika kompensationsbeloppen inom ramen för det totala anslaget per medlemsstat.

(4)

Medlemsstaterna bör ges tillåtelse att, inom ramen för det totala anslaget per medlemsstat, differentiera kvantiteterna av berörda fiskeriprodukter och förteckningen över dessa samt kompensationsbeloppet. De bör också ha rätt att anpassa sina kompensationsplaner, om detta motiveras av förändrade villkor.

(5)

Medlemsstaterna bör fastställa kompensationsbeloppet till en nivå som på ett lämpligt sätt väger upp de extra kostnader som uppstår till följd av de särskilda nackdelar som präglar de yttersta randområdena och särskilt på grund av kostnaderna för transport av produkterna till den europeiska kontinenten. För att motverka överkompensation bör beloppet stå i proportion till de extra kostnader som stödet utgör kompensation för, och det får aldrig överstiga 100 % av kostnaderna för transport till den europeiska kontinenten och andra anknutna kostnader. Därför bör även andra typer av offentliga åtgärder som får konsekvenser för de extra kostnaderna beaktas vid fastställandet av beloppet.

(6)

För att uppnå målen enligt denna förordning på ett korrekt sätt och för att vara förenligt med den gemensamma fiskeripolitiken bör stödet begränsas till fiskeriprodukter som skördas och bereds i enlighet med den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser.

(7)

För att kompensationssystemet skall vara effektivt och fungera på ett korrekt sätt, bör medlemsstaterna också se till att stödmottagarna är ekonomiskt bärkraftiga och att genomförandesystemet medger en regelmässig tillämpning av systemet.

(8)

För att kompensationssystemet skall kunna övervakas på ett lämpligt sätt bör de berörda medlemsstaterna lämna in årliga rapporter om hur systemet fungerar.

(9)

För att beslut skall kunna fattas om huruvida kompensationssystemet bör fortsätta att tillämpas efter 2013, bör kommissionen lämna in en på en oberoende utvärdering baserad rapport till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén i god tid innan systemet löper ut.

(10)

De gemenskapsanslag som planeras för kompensationssystemet bör genomföras inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket genom direkt central förvaltning, i enlighet med artikel 3.2 f i rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (4).

(11)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (5).

(12)

För genomförandet av en direkt central finansiell förvaltning bör kommissionens förordning (EG) nr 2003/2006 av den 21 december 2006 om tillämpningsföreskrifter för finansieringen av utgifter avseende den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter genom Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) (6) gälla.

—

Azorerna

—

Madeira

—

Kanarieöarna

—

Franska Guyana

—

Réunion

a)

producenter,

b)

redare eller ägare till fartyg som är registrerade i hamnar i de områden som avses i artikel 1, vilka bedriver sin verksamhet i dessa områden, eller sammanslutningar av sådana aktörer, och

c)

aktörer inom berednings- och saluföringssektorn eller sammanslutningar av sådana aktörer, vilka drabbas av merkostnader i samband med saluföringen av de produkter som berörs.

a)

bevarande och förvaltning,

b)

spårbarhet,

c)

klassificeringsnormer.

a)

som fångats av fartyg från tredjeland, med undantag av fartyg som seglar under venezuelansk flagg och bedriver verksamhet i gemenskapens vatten,

b)

som fångats av gemenskapsfartyg som inte är registrerade i en hamn i någon av de regioner som avses i artikel 1,

c)

som importerats från tredjeland,

d)

som kommer från olagligt, orapporterat eller oreglerat fiske.

a)

För varje fiskeriprodukt, de extra kostnader som är en följd av de särskilda nackdelarna i den berörda regionen, särskilt utgifter för transport till den europeiska kontinenten.

b)

Eventuella andra typer av offentliga åtgärder som påverkar de extra kostnadernas omfattning.

a)

:

Azorerna och Madeira

:

4 283 992 EUR

b)

:

Kanarieöarna

:

5 844 076 EUR

c)

:

Franska Guyana och Réunion

:

4 868 700 EUR

6.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/5

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

6.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/7

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 659/2007 av den 14 juni 2007 om öppnande och förvaltning av importtullkvoter för tjurar, kor och kvigor av vissa alp- och bergsraser som inte är slaktboskap (3) öppnades tullkvoter för import av nötköttsprodukter.

(2)

Kvantiteterna i de ansökningar om importrättigheter som har lämnats in för perioden 1 juli 2007–30 juni 2008 överstiger de tillgängliga kvantiteterna för rättigheter avseende kvoten med löpnummer 09.4196. Det bör därför beslutas om i vilken omfattning importrättigheter kan tilldelas och det bör fastställas en tilldelningskoefficient som skall tillämpas på de begärda kvantiteterna.

6.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/8

(1)

Genom förordning (EG) nr 536/2007 öppnades tullkvoter för import av fjäderfäköttprodukter.

(2)

De ansökningar om importlicenser som lämnades in under de första sju dagarna av juni 2007 för delperioden 1 juli–30 september 2007 avser en kvantitet som är mindre än den kvantitet som finns tillgänglig. Det bör därför fastställas för vilka kvantiteter det inte har lämnats in några ansökningar, och dessa kvantiteter bör läggas till den kvantitet som fastställts för den följande delkvotperioden.

6.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/9

(1)

Artikel 13 i förordning (EG) nr 1784/2003 och artikel 14 i förordning (EG) nr 1785/2003 fastställer att skillnaden mellan noteringarna eller priserna på världsmarknaden för de produkter som anges i artikel 1 i de förordningarna och priserna för de produkterna inom gemenskapen kan täckas av ett exportbidrag.

(2)

Artikel 14 i förordning (EG) nr 1785/2003 föreskriver att då exportbidragen fastställs måste hänsyn tas till den rådande situationen och den förväntade utvecklingen vad avser priser för och tillgängliga kvantiteter av spannmål, ris, brutet ris och spannmålsprodukter på gemenskapens marknad å ena sidan och priser för spannmål, ris, brutet ris och spannmålsprodukter på världsmarknaden å andra sidan. Samma artiklar föreskriver att det också är viktigt att säkerställa jämvikten hos och den naturliga utvecklingen av priserna och handeln på marknaderna för spannmål och ris och dessutom att ta hänsyn till den planerade exportens ekonomiska aspekt, och behovet av att undvika störningar på gemenskapens marknad.

(3)

Artikel 2 i kommissionens förordning (EG) nr 1518/95 (3), om import- och exportsystemet för bearbetade produkter baserade på spannmål respektive ris definierar de särskilda kriterier som det bör tas hänsyn till då exportbidraget för dessa produkter beräknas.

(4)

Det exportbidrag som beviljas för vissa bearbetade produkter bör graderas på grundval av innehållet av aska, råfibrer, skal, proteiner, fett och stärkelse i varje enskild berörd produkt, eftersom detta innehåll är en särskilt god indikator på den kvantitet basprodukter som faktiskt ingår i den bearbetade produkten.

(5)

Det finns för närvarande inget behov av att, på grundval av den ekonomiska aspekten av en eventuell export och särskilt produkternas natur och ursprung, fastställa ett exportbidrag för maniok, andra tropiska rötter och knölar eller finmalet mjöl erhållna av dessa. För vissa bearbetade produkter av spannmål är det, på grund av gemenskapens obetydliga deltagande i världshandeln, för närvarande onödigt att fastställa ett exportbidrag.

(6)

Förhållandena på världsmarknaden, eller de särskilda krav som vissa marknader ställer, kan göra det nödvändigt att variera exportbidraget för vissa produkter i enlighet med destination.

(7)

Exportbidraget måste fastställas en gång per månad. Det kan ändras under den mellanliggande perioden.

(8)

Vissa bearbetade produkter av majs får undergå en värmebehandling efter vilken ett exportbidrag som inte motsvarar produktens kvalitet kanske betalas ut. Det bör därför specificeras att för dessa produkter, som innehåller förgelatinerad stärkelse, bör inget exportbidrag betalas ut.

(9)

Förvaltningskommittén för spannmål har inte yttrat sig inom den tid som ordföranden har bestämt.

6.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/12

(1)

I artikel 13.1 i förordning (EG) nr 1784/2003 och artikel 14.1 i förordning (EG) nr 1785/2003 föreskrivs att skillnaden mellan prisnoteringarna på världsmarknaden för de produkter som förtecknas i artikel 1 i var och en av dessa förordningar och priserna inom gemenskapen får täckas av ett exportbidrag.

(2)

I kommissionens förordning (EG) nr 1043/2005 av den 30 juni 2005 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 3448/93 med avseende på ordningen för beviljande av exportbidrag för vissa jordbruksprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I till fördraget samt kriterierna för fastställande av bidragsbeloppen (3) anges de produkter för vilka det skall fastställas en bidragssats som skall tillämpas när dessa produkter exporteras i form av varor som förtecknas i bilaga III till förordning (EG) nr 1784/2003 eller i bilaga IV till förordning (EG) nr 1785/2003.

(3)

Enligt artikel 14.1 i förordning (EG) nr 1043/2005 skall bidragssatsen fastställas för varje månad per 100 kg basprodukt.

(4)

De åtaganden som görs med avseende på bidrag som får beviljas för export av jordbruksprodukter som ingår i varor vilka inte omfattas av bilaga I till fördraget kan äventyras om höga bidragssatser fastställs på förhand. Säkerhetsåtgärder bör därför vidtas i sådana situationer, men utan att detta hindrar att långtidskontrakt ingås. Om en specifik bidragssats för förutfastställelse av bidrag bestäms kan dessa olika mål uppnås.

(5)

Med hänsyn till överenskommelsen mellan Europeiska gemenskapen och Förenta staterna om gemenskapens export av pastaprodukter till Förenta staterna, godkänd genom rådets beslut 87/482/EEG (4), är det nödvändigt att differentiera exportbidraget för varor vilka klassificeras enligt KN-nummer 1902 11 00 och 1902 19 utifrån deras bestämmelseort.

(6)

Enligt artikel 15.2 och 15.3 i förordning (EG) nr 1043/2005 skall en minskad bidragssats fastställas, med hänsyn till det produktionsbidrag som enligt kommissionens förordning (EEG) nr 1722/93 (5) gäller för den basprodukt som förbrukas under den förmodade tiden för varornas framställning.

(7)

Alkoholhaltiga drycker anses vara mindre känsliga för priset på det spannmål som används för deras framställning. Enligt protokoll nr 19 till akten om Danmarks, Irlands och Förenade kungarikets anslutning måste nödvändiga bestämmelser antas för att underlätta användningen av säd från gemenskapen vid tillverkningen av alkoholhaltiga drycker framställda ur säd. Den bidragssats som tillämpas på spannmål som exporteras i form av alkoholhaltiga drycker måste därför justeras.

(8)

Förvaltningskommittén för spannmål har inte yttrat sig inom den tid som ordföranden har bestämt.

6.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/16

(1)

Genom artikel 63.7 i rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (2) begränsas beviljandet av exportbidrag för vin till de mängder och utgiftsbelopp som fastställs i det jordbruksavtal som ingicks i samband med de multilaterala handelsförhandlingarna under Uruguayrundan.

(2)

I artikel 9 i förordning (EG) nr 883/2001 fastställs villkoren för när kommissionen kan vidta särskilda åtgärder för att hindra att den mängd eller den budget som fastställs i avtalet överskrids.

(3)

Att döma av de uppgifter om exportlicensansökningar som kommissionen förfogar över den 4 juli 2007, finns det en risk för att de mängder som fortfarande finns tillgängliga den 31 augusti 2007, för bestämmelsezonerna 1) Afrika, 3) Östeuropa och 4) Västeuropa enligt artikel 9.5 i förordning (EG) nr 883/2001 kan komma att överskridas om det inte införs restriktioner för utfärdandet av exportlicenser med förutfastställelse av bidraget. Följaktligen bör därför en enhetlig procentsats för godkännande av kvantiteter för vilka ansökan har inlämnats den 1–3 juli 2007 fastställas och utfärdandet av licenser och inlämnandet av ansökningar tillfälligt upphöra för dessa zoner till och med den 16 september 2007.

6.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/17

(1)

I rådets förordning (EG) nr 41/2007 av den 21 december 2006 om fastställande för år 2007 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (3) fastställs kvoter för år 2007.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, som tagits upp av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som seglar under den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2007 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

6.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/19

(1)

Till följd av en rekommendation från kommissionen i enlighet med artikel 104.6 i fördraget fastställdes genom rådets beslut 2005/186/EG (1) att det förelåg ett alltför stort underskott i Malta. Rådet noterade att underskottet i de offentliga finanserna under 2003 uppgick till 9,7 % av BNP, varav 2,9 % av BNP hänförde sig till en engångstransaktion, vilket översteg fördragets referensvärde på 3 % av BNP, samtidigt som den offentliga bruttoskulden uppgick till 72 % av BNP och förväntades avvika ytterligare från fördragets referensvärde på 60 % av BNP under 2004.

(2)

I enlighet med artikel 104.7 i fördraget och artikel 3.4 i rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (2) utfärdade rådet den 5 juli 2004 en rekommendation till Malta i syfte att landet skulle korrigera det alltför stora underskottet senast 2006. Rekommendationen offentliggjordes.

(3)

I enlighet med artikel 104.12 i fördraget skall rådets beslut om förekomsten av ett alltför stort underskott upphävas när det alltför stora underskottet i den berörda medlemsstaten enligt rådets uppfattning har korrigerats.

(4)

Enligt protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget skall kommissionen tillhandahålla de uppgifter som används för att genomföra förfarandet. Som en del av tillämpningen av protokollet skall medlemsstaterna två gånger per år – före den 1 april och den 1 oktober – lämna uppgifter om offentliga underskott och skuldnivåer och andra tillhörande faktorer i enlighet med artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 3605/93 av den 22 november 1993 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (3).

(5)

På grundval av de uppgifter som kommissionen (Eurostat) har lämnat i enlighet med artikel 8g.1 i förordning (EG) nr 3605/93 efter Maltas anmälan före den 1 april 2007 och på grundval av kommissionens vårprognos 2007, kan följande slutsatser dras:

(6)

Rådet anser att det alltför stora underskottet i Malta har korrigerats och att beslut 2005/186/EG därför bör upphöra att gälla.

6.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/21

(1)

På rekommendation av kommissionen i enlighet med artikel 104.6 i fördraget fastställdes genom rådets beslut 2004/917/EG (1) att det förelåg ett alltför stort underskott i Grekland. Rådet konstaterade att underskottet i den offentliga sektorns finanser var 3,2 % av BNP år 2003, vilket översteg fördragets referensvärde 3 % av BNP, medan den offentliga sektorns bruttoskuld uppgick till 103 % av BNP, vilket betydligt översteg fördragets referensvärde 60 % av BNP. Sifferuppgifterna om det offentliga underskottet och den offentliga bruttoskulden för 2003 har reviderats vid ett flertal tillfällen till följd av beslut 2004/917/EG. Enligt de senaste statistiska uppgifterna motsvarade underskottet och skulden 6,2 % respektive 107,8 % av BNP.

(2)

I enlighet med artikel 104.7 i fördraget och artikel 3.4 i rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (2) utfärdade rådet den 6 juli 2004 en rekommendation riktad till Grekland i syfte att få situationen med ett alltför stort underskott att upphöra senast före utgången av 2005. Rekommendationen offentliggjordes.

(3)

Genom rådets beslut 2005/334/EG (3) av den 19 januari 2005 beslutade rådet i enlighet med artikel 104.8 och på grundval av en rekommendation från kommissionen att Grekland inte hade vidtagit effektiva åtgärder som svar på rådets rekommendation enligt artikel 104.7. Genom rådets beslut 2005/441/EG (4) av den 17 februari 2005 beslutade rådet, på grundval av en rekommendation från kommissionen att i enlighet med artikel 104.9 förelägga Grekland att vidta de åtgärder för att minska underskottet som rådet anser nödvändiga för att komma till rätta med situationen med ett alltför stort offentligt underskott och förlängde tidsfristen för att korrigera underskottet med ett år, till 2006.

(4)

I enlighet med artikel 104.12 i fördraget skall rådets beslut om att det föreligger ett alltför stort underskott upphävas när ett alltför stort underskott i den berörda medlemsstaten enligt rådets uppfattning har korrigerats.

(5)

Enligt det protokoll om förfarandet vid alltför stora underskott som fogas till fördraget skall kommissionen tillhandahålla det statistiska underlag som skall användas för tillämpningen av förfarandet. Som en del av tillämpningen av protokollet skall medlemsstaterna två gånger per år, före den 1 april och den 1 oktober, lämna uppgifter om budgetunderskott och skuldkvot och därmed sammanhängande nyckeltal i enlighet med artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 3605/93 av den 22 november 1993 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott, fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (5).

(6)

På grundval av de uppgifter som kommissionens statistikbyrå Eurostat har tillhandahållit i enlighet med artikel 8g.1 i förordning (EG) nr 3605/93 efter Greklands anmälan den 1 april 2007, och på grundval av 2007 års vårprognos från kommissionens avdelningar, kan följande slutsatser dras:

(7)

De grekiska statistikmyndigheterna har förbättrat sina arbetsmetoder, vilket ledde till en väsentlig minskning av de statistiska avvikelserna och en på det hela taget förbättrad kvalitet på uppgifterna för den offentliga sektorn. De grekiska myndigheterna har föresatt sig att till fullo genomföra handlingsplanen för att förbättra statistiken för den offentliga sektorn. Detta har lett till att Eurostat dragit tillbaka sina reservationer om kvaliteten på de rapporterade statistiska uppgifterna.

(8)

Rådet anser att det alltför stora underskottet i Grekland har korrigerats och att beslut 2004/917/EG därför bör upphävas.

6.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/23

(1)

Rådet antog den 24 januari 2006 beslut 2006/116/EG om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden från och med den 26 januari 2006 till och med den 25 januari 2010 (1).

(2)

Sex platser som ledamöter i Regionkommittén har blivit lediga till följd av Henrik HAMMARS, Chris HEISTERS, Roger KALIFFS, Lars NORDSTRÖMS, Lisbeth RYDEFJÄRDS och Catarina TARRAS-WAHLBERGS avgång. Sju platser som suppleanter i Regionkommittén har blivit lediga till följd av Lena CELIONS, Agneta GRANBERGS, Ulla NORGRENS, Endrick SCHUBERTS, Catarina SEGERSTEN-LARSSONS, Christina TALLBERGS och Åsa ÖGRENS avgång. En plats som suppleant har blivit ledig på grund av Kent PERSSONS avgång. En plats som suppleant har blivit ledig på grund av att Lisbeth RYDEFJÄRD, f.d. suppleant, har utnämnts till ledamot (tills vidare avgående suppleant).

a)

som ledamöter

och

b)

som suppleanter

a)

och

b)

6.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/25

(1)

Genom artikel 153 i fördraget tilldelas Europeiska gemenskapen uppgiften att garantera en hög skyddsnivå för konsumenterna genom att främja deras rätt till information och deras rätt att organisera sig för att skydda sina intressen. I artikel 163 fastställs det att gemenskapen ska uppmuntra näringslivet att bli konkurrenskraftigare på internationell nivå och stimulera företag att fullt ut utnyttja den inre marknadens möjligheter, bland annat genom att fastställa gemensamma standarder. I artikel 157 fastställs det att gemenskapen och medlemsstaterna ska främja en miljö som är gynnsam för initiativ och ett bättre utnyttjande av de industriella möjligheter som skapas genom politiken.

(2)

I kommissionens meddelande Radiofrekvensidentifiering (RFID) i Europa: på väg mot en strategi (1) (nedan kallat meddelandet) annonseras skapandet av en expertgrupp för radiofrekvensidentifiering (RFID), som ska möjliggöra en dialog mellan berörda parter för att skapa insikt i och ge råd om insatser som krävs för att ta itu med de frågor som tas upp i meddelandet.

(3)

Därför är det nödvändigt att inrätta en grupp av experter på RFID och att fastställa dess uppdrag och sammansättning.

(4)

Gruppen bör hjälpa till att utveckla en dialog mellan konsumentorganisationer, marknadsaktörer och nationella och europeiska myndigheter som dataskyddsmyndigheter.

(5)

Alla personuppgifter för gruppens medlemmar ska behandlas i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (2).

(6)

Det bör fastställas en tillämpningsperiod för detta beslut. Kommissionen kommer i god tid att överväga huruvida perioden bör förlängas.

a)

Att bistå kommissionen med råd om innehållet till en rekommendation som ska fastställa de principer som myndigheter och andra berörda parter ska följa i fråga om användning av radiofrekvensidentifiering samt innehållet i andra kommissionsinitiativ på detta område.

b)

Att utveckla riktlinjer för hur tillämpningar med radiofrekvensidentifiering ska fungera, med beaktande av berörda parters synpunkter och frågor rörande långtidsanvändare, men också ekonomiska och samhälleliga aspekter av teknik för radiofrekvensidentifiering.

c)

Att bistå kommissionen i dess strävan att främja informationskampanjer i medlemsstaterna och bland allmänheten om radiofrekvensidentifieringens möjligheter och problem.

d)

Att tillhandahålla objektiva upplysningar och underlätta utbyte av sakkunskap och bästa praxis om radiofrekvensidentifieringsteknikens möjligheter och problem, exempelvis i tilllämpningar för EU:s ekonomi och samhälle. Att tillhandahålla objektiva uppgifter om gemenskapens och medlemsstaternas rättsliga ramar för dataskydd och skydd av personuppgifter, och om andra strategiska frågor.

a)

Det civila samhället:

b)

Intresserade parter.

a)

Företrädare för de medlemsstater som innehar ordförandeskapet i EU under expertgruppens mandatperiod.

b)

Företrädare för dataskyddsmyndigheter.

a)

Akademiska forskare och universitetsanställda.

b)

Teknikexperter, särskilt vad gäller nästa generation av nätverkskopplade RFID (”föremålens Internet”).

c)

Rättsexperter som ger råd om gällande lagstiftning.

6.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/31

(1)

Den 12 december 2003 antog Europeiska rådet EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen, där kapitel III innehåller en förteckning över åtgärder som måste vidtas mot sådan spridning i EU och i tredjeländer.

(2)

Europeiska unionen genomför aktivt denna EU-strategi och verkställer de åtgärder som anges i kapitel III i denna, särskilt genom att frigöra ekonomiska resurser för att ge stöd till särskilda projekt som leds av multilaterala institutioner.

(3)

De stater som har undertecknat fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar, som antogs av Förenta nationernas generalförsamling den 10 september 1996, har beslutat att, i avvaktan på att organisationen för fördraget bildas, inrätta en förberedande kommission med rättskapacitet för det faktiska genomförandet av fördraget.

(4)

Den 17 november 2003 antog rådet gemensam ståndpunkt 2003/805/GUSP (1) om universalisering och förstärkning av multilaterala avtal om icke-spridning av massförstörelsevapen och bärare.

(5)

Ett snabbt ikraftträdande och en universalisering av fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar, samt stärkande av den förberedande kommissionens övervaknings- och kontrollsystem, är viktiga mål i EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen.

(6)

Den förberedande kommissionen har samma målsättningar som de som avses i skälen 4 och 5 och undersöker redan hur dess kontrollsystem bäst kan stärkas genom att man i god tid ger personal från de signatärstater som medverkar i genomförandet av kontrollsystemet sakkunskap och utbildning. Det är därför lämpligt att anförtro den förberedande kommissionen det tekniska genomförandet av denna gemensamma åtgärd.

(7)

Den 20 mars 2006 antog rådets gemensam åtgärd 2006/243/GUSP (2) om stöd för den verksamhet som bedrivs av den förberedande kommissionen inom ramen för organisationen för fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar för utbildning och kapacitetsuppbyggnad för kontroll samt vid genomförandet av EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen.

(8)

I oktober 2006 genomförde Demokratiska folkrepubliken Korea en kärnsprängning, vilket ytterligare underströk betydelsen av att fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar snabbt träder i kraft liksom behovet av påskyndad uppbyggnad av övervaknings- och kontrollsystemet inom organisationen för fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar.

a)

Att stärka kapaciteten hos övervaknings- och kontrollsystemet vid organisationen för fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (nedan kallad CTBTO), bland annat när det gäller detektion av radionuklider.

b)

Att öka driftprestanda för CTBTO:s övervaknings- och kontrollsystem, bland annat genom provning och validering av de närmare villkoren för inspektion på platsen.

a)

Att ge stöd till kapacitetsuppbyggnad för övervakning och kontroll av ädelgaser.

b)

Att ge stöd till förberedelse, genomförande och utvärdering av den integrerade fältövningen 2008 för inspektioner på platsen (IFE08/OSI).

a)

15 månader efter det att finansieringsavtalet ingås mellan kommissionen och den förberedande kommissionen, eller

b)

tolv månader efter det att den antagits, om inget finansieringsavtal har ingåtts under denna tid.

6.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/39

(1)

Den 29 april 1997 trädde konventionen om förbud mot utveckling, produktion, lagring och användning av kemiska vapen samt om deras förstöring (CWC) i kraft. Konventionen syftar till att eliminera en hel kategori massförstörelsevapen genom att förbjuda konventionsstaterna att utveckla, framställa, förvärva, lagra, inneha, överföra eller använda kemiska vapen. Konventionsstaterna skall vidare vidta nödvändiga åtgärder för att verkställa förbudet när det gäller personer (fysiska eller juridiska) inom deras jurisdiktion.

(2)

Europeiska unionen betraktar CWC som en nyckelkomponent i den internationella ramen för icke-spridning och nedrustning och som ett unikt nedrustnings- och icke-spridningsinstrument, vars integritet och strikta tillämpning måste säkerställas till fullo. Alla EU:s medlemsstater är konventionsstater i CWC.

(3)

Mellan den 28 april och den 9 maj 2003 samlades konventionsstaterna i Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) i Haag, för den första CWC-konferensen. Vid denna första översynskonferens bedömdes särskilt destrueringsprocessen av deklarerade arsenaler. Konferensen beaktade den relevanta vetenskapliga och tekniska utveckling som ägt rum efter det att konventionen utarbetades. Vidare såg konferensen över och granskade på nytt de konventionsbestämmelser som rör kontroll av den kemiska industrin. Vid konferensen gavs strategiska riktlinjer inför nästa etapp av genomförandet av CWC.

(4)

Den 17 november 2003 antog rådet gemensam ståndpunkt 2003/805/GUSP om universalisering och förstärkning av multilaterala avtal om icke-spridning av massförstörelsevapen och bärare (1). I enlighet med den gemensamma ståndpunkten omfattas CWC av dessa multilaterala avtal.

(5)

Den 12 december 2003 antog Europeiska rådet EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen, i vilken återigen bekräftas att EU ställer sig bakom systemet med multilaterala fördrag och bl.a. betonas den avgörande roll som CWC och OPCW spelar, när det gäller att skapa en värld fri från kemiska vapen.

(6)

Den 28 april 2004 antog Förenta nationernas säkerhetsråd enhälligt resolution 1540 (2004), där spridningen av massförstörelsevapen och deras bärare beskrivs som ett hot mot internationell fred och säkerhet. Genomförandet av bestämmelserna i denna resolution bidrar till genomförandet av CWC.

(7)

Den 22 november 2004 antog rådet en första gemensam åtgärd 2004/797/GUSP om stöd till OPCW:s verksamhet inom ramen för genomförandet av EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen (2). Den gemensamma åtgärden följdes av gemensam åtgärd 2005/913/GUSP (3) av den 12 december 2005 och gemensam åtgärd 2007/185/GUSP (4) av den 19 mars 2007.

(8)

Den 6 december 2006 antog FN:s generalförsamling med konsensus en resolution om genomförande av konventionen om förbud mot utveckling, produktion, lagring och användning av kemiska vapen samt om deras förstöring.

(9)

Inför den kommande andra konferensen om översyn av CWC den 7–18 april 2008, är det lämpligt att fastställa Europeiska unionens strategi, som kommer att vägleda EU:s medlemsstater vid konferensen.

a)

bidra till en fullständig översyn vid den andra översynskonferensen av hur CWC fungerar, inklusive genomförandet av konventionsstaternas åtaganden enligt fördraget samt fastställandet av på vilka områden och med hjälp av vilka medel ytterligare framsteg bör eftersträvas framöver,

b)

hjälpa till att skapa konsensus för ett framgångsrikt resultat av den andra översynskonferensen på grundval av den ram som fastställts av den första översynskonferensen, och bl.a. främja följande väsentliga frågor:

a)

En överenskommelse mellan medlemsstaterna om förslag om väsentliga frågor som skall läggas fram på Europeiska unionens vägnar, så att de konventionsstaterna kan diskutera dem i den förberedande etappen av den andra översynskonferensen.

b)

Vid behov, åtgärder från ordförandeskapets sida, enligt artikel 18 i fördraget om Europeiska unionen,

c)

Uttalanden från ordförandeskapet på Europeiska unionens vägnar under upptakten till och vid den andra översynskonferensen.