13.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/1

(1)

I förordning (EG) nr 41/2007 (2) fastställs för år 2007 fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs.

(2)

Gemenskapen har sedan den 14 november 1997 varit part i den internationella konventionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (3).

(3)

Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (ICCAT) antog vid sitt årliga möte i november 2006 rekommendation 2006[05] om upprättande av en 15-årig återhämtningsplan för tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet.

(4)

I förordning (EG) nr 41/2007 fastställdes fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för tonfisk provisoriskt, i väntan på en överenskommelse om den slutliga andelen av detta bestånd inom ramen för ICCAT- konventionen.

(5)

För att bygga upp beståndet föreskrivs i ICCAT:s återhämtningsplan en gradvis minskning av den totala tillåtna fångstmängden (TAC) från 2007 till 2010, begränsning av fisket inom vissa områden och tidsperioder, en ny minsta storlek på tonfisk, åtgärder för sport- och fritidsfiske samt kontrollåtgärder och genomförande av ICCAT:s ordning för ömsesidig internationell inspektion för att säkra återhämtningsplanens effektivitet.

För att bidra till bevarandet av tonfisk är det nödvändigt att särskilda åtgärder genomförs från och med 2007 i väntan på antagandet av en rådsförordning om genomförande av fleråriga åtgärder för återhämtning av tonfiskbeståndet.

(6)

Gemenskapsfartyg inledde fisket efter tonfisk i februari 2007, och för att säkra att återhämtningsplanen för tonfisk följs det därför nödvändigt att de förvaltnings- och kontrollåtgärder för detta fiske som beslutats av ICCAT tillämpas från och med februari 2007 i stället för från och med den 13 juni 2007 som anges i ICCAT:s rekommendation 2006[05].

(7)

De åtgärder som antas enligt denna förordning är, enbart när det gäller finansieringen av dem, att anse som en återhämtningsplan i den mening som avses i artikel 5 i förordning (EG) nr 2371/2002.

(8)

Förordning (EG) nr 41/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Följande kapitel skall införas:

”KAPITEL Xa

SÄRSKILDA ÅTGÄRDER FÖR TONFISK I ÖSTRA ATLANTEN OCH MEDELHAVET

AVSNITT 1

Förvaltningsåtgärder

Artikel 80a

Tillämpningsområde

I detta kapitel fastställs allmänna bestämmelser för gemenskapens genomförande av särskilda åtgärder för tonfisk (Thunnus thynnus) som rekommenderas av Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (ICCAT). De skall tillämpas för tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet.

Artikel 80b

Definitioner

I detta kapitel gäller följande definitioner:

a)   avtalsslutande parter: avtalsslutande parter i den internationella konventionen för bevarande av tonfisk i Atlanten samt samarbetande icke avtalsslutande parter, organisationer och fiskeriorganisationer.

b)   fiskefartyg: fartyg som används eller som är avsedda att användas för kommersiellt utnyttjande av tonfiskresurser, inklusive fiskberedningsfartyg och fartyg som deltar i omlastning.

c)   gemensam fiskeverksamhet: all verksamhet mellan två eller flera fartyg som för flagg från olika avtalsslutande parter eller från olika medlemsstater där ett fartygs fångst helt eller delvis har fångats av ett eller flera andra fartyg.

d)   överföringsverksamhet: all överföring av tonfisk

e)   tonfiskfälla: ett fast redskap som är förankrat i botten, vanligen med en fångstarm som leder fisken in i en fångstdel.

f)   placering i bur: tonfisk tas inte ombord; innefattar både gödning och odling.

g)   gödning: tonfisk placeras i bur under en kort period (vanligen 2–6 månader) främst i syfte att öka fiskens fetthalt.

h)   odling: tonfisk placeras i bur under en period längre än ett år i syfte att öka den totala biomassan.

i)   omlastning: avlastning av all eller en del av den tonfisk som finns ombord på ett fiskefartyg till ett annat fiskefartyg i hamn.

j)   beredningsfartyg: ett fartyg där fiskeriprodukter genomgår ett eller flera av följande moment ombord, före paketering: fileing eller skivning, frysning och/eller bearbetning.

k)   sportfiske: ett icke-kommersiellt fiske där deltagarna är anslutna till en nationell sportfiskeorganisation eller innehar ett nationellt sportfisketillstånd.

l)   fritidsfiske: ett icke-kommersiellt fiske där deltagarna varken är anslutna till en nationell sportfiskeorganisation eller innehar ett nationellt sportfisketillstånd.

m)   uppdrag II: det uppdrag (Task II) som definieras av Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (ICCAT) i ’Field manual for statistics and sampling Atlantic tunas and tuna-like fishes’ (tredje utgåvan, ICCAT, 1990).

Artikel 80c

Kvoter

1.   Varje medlemsstat får fördela sin kvot för tonfisk mellan sina fiskefartyg och fällor som har tillstånd att fiska aktivt efter tonfisk.

2.   Privata handelsavtal mellan en medlemsstats medborgare och en avtalsslutande part om att använda ett fiskefartyg som för den medlemsstatens flagg för fiske inom en tonfiskkvot som tilldelats en avtalsslutande part får ingås endast på villkor att den berörda medlemsstaten lämnar sitt tillstånd och informerar kommissionen om detta.

Artikel 80d

Gemensam fiskeverksamhet

1.   Gemensam fiskeverksamhet för tonfisk omfattande fartyg som för en eller flera medlemsstaters flagg får tillåtas endast med den eller de berörda flaggmedlemsstaternas medgivande.

2.   I samband med ansökan om tillstånd skall varje medlemsstat vidta nödvändiga åtgärder för att från sina fiskefartyg som deltar i den gemensamma fiskeverksamheten erhålla detaljerade uppgifter om den gemensamma fiskeverksamhetens varaktighet, de deltagande fartygsoperatörernas identitet och fördelningsnyckeln mellan fartygen för de berörda fångsterna.

3.   Varje medlemsstat skall överlämna de uppgifter som avses i punkt 2 till kommissionen. Kommissionen skall omedelbart vidarebefordra uppgifterna till ICCAT:s sekretariat.

AVSNITT 2

Tekniska åtgärder

Artikel 80e

Fredningstid

Med avvikelse från artikel 6 i förordning (EG) nr 520/2007 (4) skall följande gälla:

Artikel 80f

Användning av flygplan

Med avvikelse från artikel 6 i förordning (EG) nr 520/2007 skall det vara förbjudet att använda flygplan och helikoptrar för sökning efter tonfisk i konventionsområdet.

Artikel 80g

Minsta storlek

1.   Med avvikelse från artikel 8 och bilaga IV i förordning (EG) nr 520/2007 skall den minsta storleken för tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet vara 30 kg eller 115 cm med verkan från och med den 30 juni 2007.

2.   Med avvikelse från punkt 1 och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 80i skall en minsta storlek på 8 kg eller 75 cm för tonfisk (Thunnus thynnus) tillämpas för följande tonfiskar med verkan från och med den 30 juni 2007:

3.   Kompletterande särskilda villkor för tonfisk fångad i östra Atlanten av spöfiskefartyg, fartyg avsedda för dörjfiske och pelagiska trålare anges i del I av bilaga XVIa.

Artikel 80h

Provtagningsplan för tonfisk

1.   Med avvikelse från bestämmelserna i artikel 11 i förordning (EG) nr 520/2007 skall varje medlemsstat upprätta en provtagningsplan för beräkning av fångstmängderna inom varje storlekskategori för tonfisk.

2.   Storleksbestämning i burar skall göras på ett stickprov bestående av 100 exemplar per 100 ton levande fisk eller 10 % av det totala antalet fiskar i en bur. Stickprovet för storleksbestämning, baserad på längd eller vikt, skall tas vid uttag av fisk från odlingen samt på död fisk under transport i enlighet med den metod som antagits av ICCAT för anmälan av uppgifter inom uppdrag II.

3.   Kompletterande metoder och provtagningar skall utarbetas för fisk som fötts upp i mer än ett år.

4.   Provtagningen skall genomföras slumpmässigt vid uttag av fisk och skall omfatta samtliga burar. Uppgifterna skall lämnas till ICCAT senast den 31 maj 2008 och skall avse provtagningen 2007.

Artikel 80i

Bifångst

1.   Alla fiskefartyg får, vare sig de fiskar aktivt efter tonfisk eller ej, ta en bifångst på högst 8 % tonfisk som väger mindre än 30 kg men minst 10 kg.

2.   Procentsatsen i punkt 1 skall beräknas antingen på grundval av den totala bifångsten uttryckt i antal fiskar per landning av dessa fartygs totala tonfiskfångst, eller på grundval av bifångstens vikt uttryckt i procent.

3.   Bifångst skall dras av från flaggmedlemsstatens kvot. Det är förbjudet att kasta död fisk från bifångsten överbord; dessa skall dras av från flaggmedlemsstatens kvot.

4.   Artikel 80n och artikel 80p.3 skall tillämpas på landningar av bifångst av tonfisk.

Artikel 80j

Fritidsfiske

1.   Vid fritidsfiske skall det vara förbjudet att fånga, behålla ombord, lasta om och landa mer än en tonfisk under varje fiskeresa.

2.   Det är förbjudet att saluföra tonfisk fångad vid fritidsfiske, utom för välgörande ändamål.

3.   Varje medlemsstat skall registrera fångstuppgifter från fritidsfiske och översända dessa uppgifter till kommissionen. Kommissionen skall vidarebefordra uppgifterna till ICCAT:s ständiga kommitté för forskning och statistik.

4.   Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att så långt möjligt säkerställa återutsättning av tonfisk, särskilt ungfisk, som fångas levande vid fritidsfiske.

Artikel 80k

Sportfiske

1.   Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att reglera sportfiske, särskilt med hjälp av fisketillstånd.

2.   Det är förbjudet att saluföra tonfisk fångad vid sportfisketävlingar, utom för välgörande ändamål.

3.   Varje medlemsstat skall registrera fångstuppgifter från sportfiske och översända dessa uppgifter till kommissionen. Kommissionen skall vidarebefordra uppgifterna till ICCAT:s ständiga kommitté för forskning och statistik.

4.   Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att så långt möjligt säkerställa återutsättning av tonfisk, särskilt ungfisk, som fångas levande vid sportfiske.

AVSNITT 3

Kontrollåtgärder

Artikel 80l

Register över fartyg som har tillstånd att aktivt fiska tonfisk

1.   Senast den 14 juni 2007 skall varje medlemsstat på elektronisk väg sända kommissionen en förteckning över alla fiskefartyg som för dess flagg och som har fått särskilt tillstånd att aktivt fiska efter tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet.

2.   Kommissionen skall sända denna information till ICCAT:s verkställande sekretariat före den 15 juni 2007 så att fartygen kan föras in i ICCAT:s register över fartyg som har tillstånd att fiska tonfisk.

3.   De gemenskapsfiskefartyg som omfattas av denna artikel och som inte är införda i ICCAT:s register får inte fiska, behålla ombord, lasta om, transportera, överföra eller landa tonfisk från östra Atlanten och Medelhavet.

4.   Artikel 8a.2, 8a.4, 8a.6, 8a.7 och 8a.8 i förordning (EG) nr 1936/2001 skall gälla i tillämpliga delar.

Artikel 80m

Register över tonfiskfällor som har tillstånd att fiska tonfisk

1.   Senast den 14 juni 2007 skall varje medlemsstat på elektronisk väg sända kommissionen en förteckning över alla tonfiskfällor som har fått ett särskilt tillstånd för fiske efter tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet. Förteckningen skall innehålla fällornas namn och registreringsnummer.

2.   Kommissionen skall sända förteckningen till ICCAT:s verkställande sekretariat före den 15 juni 2007 så att tonfiskfällorna kan föras in i ICCAT:s register över tonfiskfällor som har tillstånd att fiska tonfisk.

3.   Tonfiskfällor i gemenskapen som inte är införda i ICCAT:s register får inte fiska, behålla ombord, lasta om eller landa tonfisk från östra Atlanten och Medelhavet.

4.   Artikel 8a.2, 8a.4, 8a.6, 8a.7 och 8a.8 i förordning (EG) nr 1936/2001 skall gälla i tillämpliga delar.

Artikel 80n

Utsedda hamnar

1.   Landning och/eller omlastning av någon kvantitet av tonfisk fiskad i östra Atlanten och Medelhavet från de fartyg som avses i artikel 80l får inte ske på någon annan plats än hamnar utsedda av de avtalsslutande parterna och medlemsstaterna.

2.   Medlemsstaterna skall utse en plats som skall användas för landning eller en plats nära kusten (utsedda hamnar) där landning eller omlastning av tonfisk är tillåten.

3.   Medlemsstaterna skall senast den 14 juni 2007 sända kommissionen en förteckning över utsedda hamnar. Kommissionen skall sända denna information till ICCAT:s verkställande sekretariat före den 15 juni 2007. Alla senare ändringar i förteckningen skall, minst 15 dagar innan ändringen skall träda i kraft, meddelas kommissionen för vidarebefordran till ICCAT:s verkställande sekretariat.

Artikel 80o

Omlastning

1.   Med avvikelse från artikel 11 i förordning (EEG) nr 2847/93 skall omlastning till havs av tonfisk från östra Atlanten och Medelhavet vara förbjuden, utom för stora långrevsfartyg för tonfiskfiske som verkar i enlighet med ICCAT:s rekommendation 2005[06] om inrättande av ett program för omlastning för stora långrevsfartyg för tonfiskfiske, i dess ändrade lydelse.

2.   Befälhavaren på det mottagande fartyget (fångstfartyg eller beredningsfartyg) eller dennes ombud skall innan fartyget går in i hamn och minst 48 timmar före beräknad ankomsttid meddela de behöriga myndigheterna i den medlemsstat vars hamn de vill använda

3.   Fångstfartyg skall inte tillåtas omlasta, såvida de inte fått förhandstillstånd från sin flaggstat.

4.   Befälhavaren på fångstfartyget skall innan omlastningen påbörjas informera sin flaggstat om

5.   Den behöriga myndigheten i den medlemsstat i vars hamn omlastningen sker skall inspektera det mottagande fartyget vid ankomsten och kontrollera lasten och den dokumentation som avser omlastningen.

6.   Den behöriga myndigheten i den medlemsstat i vars hamn omlastningen sker skall inom 48 timmar efter det att omlastningen är avslutad sända dokumentation över omlastningen till myndigheten i fångstfartygets flaggstat.

7.   Befälhavaren på ett gemenskapsfartyg som avses i artikel 80l skall fylla i och överföra ICCAT:s omlastningsdeklaration till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat vars flagg fartygen för. Deklarationen skall överföras senast 15 dagar efter dagen för omlastning i hamn i överensstämmelse med det format som anges i del III av bilaga XVIa.

Artikel 80p

Registreringskrav

1.   Befälhavaren på ett gemenskapsfiskefartyg som avses i artikel 80l skall utöver att följa bestämmelserna i artiklarna 6 och 8 i förordning (EEG) nr 2847/93 i förekommande fall i loggboken föra in de uppgifter som anges i del II av bilaga XVIa.

2.   Befälhavaren på ett gemenskapsfartyg som avses i artikel 80l som deltar i en gemensam fiskeverksamhet skall registrera följande ytterligare uppgifter i sin loggbok:

3.   När ett fångstfartyg som deltar i en gemensam fiskeverksamhet deklarerar den mängd tonfisk som fångats med dess fiskeredskap skall befälhavaren, för varje fångst, uppge från vilket eller vilka fartygs och från vilken eller vilka flaggstaters kvot fångsterna skall räknas av.

4.   Befälhavaren på ett gemenskapsfartyg som avses i artikel 80l eller deras ombud skall, med avvikelse från artikel 7 i förordning (EEG) nr 2847/93, minst fyra timmar före beräknad ankomsttid meddela den behöriga myndigheten i den medlemsstat (inklusive flaggmedlemsstaten) eller den avtalsslutande part vars hamnar eller landningsanläggning de vill använda

5.   Vid landning i en utsedd hamn i en annan medlemsstat än flaggmedlemsstaten skall den berörda myndigheten i den medlemsstaten inom 48 timmar efter det att landningen är avslutad sända dokumentation över landningen till myndigheten i fartygets flaggstat.

Artikel 80q

Kontroll i hamn eller i gödnings- eller odlingsanläggning

1.   Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till att det görs en kontroll i hamn av alla de fartyg som avses i ICCAT:s register över fartyg som har tillstånd att fiska tonfisk och som går in i en utsedd hamn för att landa och/eller lasta om tonfisk fångad i östra Atlanten och Medelhavet.

2.   Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att kontrollera placering i burar vid gödnings- eller odlingsanläggningar inom deras jurisdiktion.

3.   Om gödnings- eller odlingsanläggningarna är belägna i det fria havet skall bestämmelserna i punkt 2 gälla i tillämpliga delar för medlemsstater där de fysiska eller juridiska personer som är ansvariga för gödnings- eller odlingsanläggningen är etablerade.

Artikel 80r

Fångstrapporter

1.   Befälhavaren på ett fångstfartyg som avses i artikel 80l skall till de behöriga myndigheterna i sin flaggmedlemsstat sända en fångstrapport med uppgifter om kvantiteter tonfisk som fångats av deras fartyg, även om ingen fångst gjorts.

2.   Rapporten skall första gången lämnas senast tio dagar efter inträdet i östra Atlanten och Medelhavet eller efter fiskeresans början. Vid gemensam fiskeverksamhet skall befälhavaren för fångstfartyget ange för vilket eller vilka fartyg fångsterna skall räknas av mot flaggstatens eller flaggstaternas kvot.

3.   Från och med den tidpunkt då denna förordning träder i kraft skall befälhavaren på ett fiskefartyg var femte dag överföra rapporten om kvantiteten tonfisk, även om ingen fångst gjorts.

4.   Varje medlemsstat skall efter mottagandet vidarebefordra fångstrapporterna på elektronisk eller annan väg till kommissionen. Kommissionen skall omedelbart vidarebefordra uppgifterna till ICCAT:s sekretariat.

5.   Medlemsstaterna skall före den 15:e dagen i varje månad informera kommissionen i maskinläsbar form om de kvantiteter tonfisk fångade i östra Atlanten och Medelhavet som under den föregående månaden har landats, lastats om, fångats i fällor eller placerats i burar av fartyg som för deras flagg.

Artikel 80s

Dubbelkontroll

1.   Medlemsstaterna skall kontrollera, bland annat med hjälp av data från kontrollsystemet för fartyg (VMS), inlämnandet av loggböcker och relevanta uppgifter som registrerats i deras fartygs loggböcker, i dokument om överföring/omlastning och i fångstdokument.

2.   Medlemsstaterna skall göra administrativa dubbelkontroller av alla landningar, alla omlastningar och placering i bur för att jämföra de kvantiteter per art som registrerats i fartygets loggböcker eller kvantiteter per art som registrerats i omlastningsdeklarationen och de kvantiteter som registrerats i landningsdeklarationen eller deklarationen om placering i bur, samt alla andra relevanta dokument, såsom fakturor och/eller avräkningsnotor.

Artikel 80t

Placering i bur

1.   Den medlemsstat inom vars jurisdiktion gödnings- eller odlingsanläggningen för tonfisk är belägen skall inom en vecka efter det att placeringen i bur är avslutad lämna in en rapport om placering i bur, styrkt av en observatör, till den medlemsstat eller avtalsslutande part vars flaggfartyg har fiskat tonfisken samt till kommissionen. Kommissionen skall omedelbart vidarebefordra uppgifterna till ICCAT:s sekretariat. Rapporten skall innehålla de uppgifter som ingår i den deklaration om placering i bur som avses i artikel 4b i förordning (EG) nr 1936/2001.

2.   När gödnings- eller odlingsanläggningar är belägna i det fria havet skall punkt 1 gälla i tillämpliga delar för medlemsstater där de fysiska eller juridiska personer som är ansvariga för gödnings- eller odlingsanläggningarna är etablerade.

3.   Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där gödnings- eller odlingsanläggningen är belägen skall före varje överföringsverksamhet informera den medlemsstat eller den avtalsslutande part vars flagg fångstfartyget för om överföring till bur av kvantiteter fångade av fiskefartyg som för dess flagg.

Fångstfartygets flaggmedlemsstat skall hos den behöriga myndigheten i den medlemsstat där gödnings- eller odlingsanläggningen är belägen begära att fångsten tas i beslag och att fisken släpps ut i havet om den vid mottagandet av denna information konstaterar att

4.   Befälhavaren på ett gemenskapsfartyg skall fylla i och lämna ICCAT:s överföringsdeklaration till den medlemsstat eller den avtalsslutande part vars flagg fartyget för senast 15 dagar efter överföringen till bogserfartyg eller till bur, i enlighet med det format som anges i del III av bilaga XVIa. Överföringsdeklarationen skall åtfölja den överförda fisken under transporten till buren.

Artikel 80u

Fällor

1.   Fångster i fälla skall registreras efter slutet av varje fiskeverksamhet i tonfiskfällor och fångstuppgiften skall inom 48 timmar efter slutet av varje fiskeverksamhet överföras på elektronisk eller annan väg till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där fällan är belägen.

2.   Varje medlemsstat skall efter mottagandet vidarebefordra fångstuppgifterna på elektronisk väg till kommissionen. Kommissionen skall omedelbart vidarebefordra uppgifterna till ICCAT:s sekretariat.

Artikel 80v

Observatörsprogram

1.   Varje medlemsstat skall säkerställa observatörstäckning av sina fiskefartyg med en längd över 15 meter omfattande åtminstone

Observatörens uppgift skall särskilt vara att

Dessutom skall observatören utföra vetenskapligt arbete, såsom insamling av uppgifter för uppdrag II enligt ICCAT:s definition, när så krävs av ICCAT, på grundval av instruktioner från ICCAT:s ständiga kommitté för forskning och statistik.

2.   Varje medlemsstat inom vars jurisdiktion en gödnings- eller odlingsanläggning för tonfisk är belägen skall se till att det finns en observatör närvarande vid all överföring av tonfisk till burar och vid allt uttag av fisk från odlingen.

Observatörens uppgift skall särskilt vara att

Artikel 80w

Finansiering

De särskilda åtgärderna för tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet skall, enbart när det gäller finansieringen av dem, anses vara en återhämtningsplan i den mening som avses i artikel 5 i förordning (EG) nr 2371/2002 och skall vara stödberättigande enligt artikel 21 a i i förordning (EG) nr 1198/2006 av den 27 juli 2006 om Europeiska fiskerifonden (5).

Artikel 80x

Marknadsåtgärder

1.   Handel, landning, import, export, placering i burar för gödning eller odling, återexport och omlastning inom gemenskapen av tonfisk från östra Atlanten och Medelhavet som inte åtföljs av korrekt, fullständig och styrkt dokumentation som krävs enligt detta kapitel skall vara förbjuden.

2.   Handel, import, landning, placering i burar för gödning eller odling, beredning, export, återexport och omlastning inom gemenskapen av tonfisk (Thunnus thynnus) från östra Atlanten och Medelhavet fångad av fiskefartyg vars flaggstat antingen inte omfattas av någon kvot, fångstbegränsning eller tilldelning av fiskeansträngning för tonfisk från östra Atlanten och Medelhavet i enlighet med villkoren för ICCAT:s förvaltnings- och bevarandeåtgärder, eller om flaggstatens fiskemöjligheter är uttömda, skall vara förbjuden.

3.   Handel, import, landning, beredning och export inom gemenskapen av tonfisk från gödnings- eller odlingsanläggningar som inte uppfyller ICCAT:s rekommendation 2006[07] om uppfödning av tonfisk skall vara förbjuden.

Artikel 80y

Omräkningsfaktorer

De omräkningsfaktorer som antagits av ICCAT:s ständiga kommitté för forskning och statistik skall tillämpas vid beräkning av motsvarande levande vikt för beredd tonfisk.

Artikel 80z

ICCAT:s ordning för ömsesidig internationell inspektion

1.   ICCAT:s ordning för ömsesidig internationell inspektion, antagen av ICCAT vid det fjärde ordinarie mötet (Madrid, november 1975), skall tillämpas inom gemenskapen. Texten till ordningen återges i del IV av bilaga XVIa.

2.   Medlemsstater vars fiskefartyg har tillstånd att fiska tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet skall utse inspektörer som skall utföra inspektioner till havs.

3.   Kommissionen eller ett organ som den har utsett får utse gemenskapsinspektörer för ordningen.

4.   Kommissionen eller ett organ som den har utsett skall samordna gemenskapens övervaknings- och inspektionsverksamhet. I detta syfte får kommissionen, i samförstånd med de berörda medlemsstaterna, upprätta program för ömsesidig inspektion som gör det möjligt för gemenskapen att fullgöra sina skyldigheter enligt ordningen. De medlemsstater vars fartyg bedriver fiske efter tonfisk skall vidta nödvändiga åtgärder för att underlätta genomförandet av dessa program, särskilt när det gäller nödvändiga mänskliga och materiella resurser samt de perioder och områden där dessa skall tas i bruk.

5.   Medlemsstaterna skall senast den 14 juni 2007 meddela kommissionen namnen på de inspektörer och inspektionsfartyg som de avser att knyta till ordningen under det följande året. På grundval av dessa uppgifter skall kommissionen i samarbete med medlemsstaterna upprätta en verksamhetsplan för gemenskapens deltagande i ordningen under 2007, och kommissionen skall sedan översända denna till ICCAT:s sekretariat och till medlemsstaterna.”

2.

Bilaga ID skall ändras i enlighet med bilaga I till den här förordningen.

3.

Bilaga II till den här förordningen skall införas som bilaga XVIa.

13.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/17

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

13.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/19

(1)

Enligt artikel 29.4 i förordning (EG) nr 318/2006 skall importtullar tillfälligt upphöra under regleringsåren 2006/07, 2007/08 och 2008/09 för en tilläggskvantitet rörråsocker med ursprung i de stater som anges i bilaga VI till den förordningen för att ge gemenskapens raffinaderier en tillräcklig försörjning av produkter.

(2)

Denna tilläggskvantitet bör beräknas i enlighet med artikel 19 i kommissionens förordning (EG) nr 950/2006 av den 28 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för regleringsåren 2006/07, 2007/08 och 2008/09 för import och raffinering av produkter från sockersektorn inom ramen för vissa tullkvoter och förmånsavtal (2), på grundval av en uttömmande försörjningsprognos för gemenskapen i fråga om råsocker.

(3)

För regleringsåret 2006/07 pekar uppgifterna på att det måste importeras en tilläggskvantitet råsocker för raffinering på 334 025 ton uttryckt i vitsockerekvivalenter för att behovet i gemenskapens raffinaderier skall kunna tillgodoses. Denna tilläggskvantitet inbegriper en uppskattning av ansökningar om importlicenser under de sista månaderna av regleringsåret 2006/07 när det gäller den import som avses i artikel 3.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1100/2006 av den 17 juli 2006 om tillämpningsföreskrifter för regleringsåren 2006/07, 2007/08 och 2008/09 avseende öppnande och förvaltning av tullkvoter för rörråsocker för raffinering med ursprung i de minst utvecklade länderna, och tillämpningsföreskrifter för import av produkter enligt HS-nummer 1701 med ursprung i de minst utvecklade länderna (3).

(4)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1249/2006 av den 18 augusti 2006 om fastställande av tilläggskvantiteten för rörråsocker med ursprung i AVS-länderna och Indien för leverans till raffinaderier under perioden 1 juli 2006–30 september 2007 (4) och kommissionens förordning (EG) nr 92/2007 av den 30 januari 2007 om fastställande av en tilläggskvantitet för rörråsocker med ursprung i AVS-länderna och Indien för leverans till raffinaderier för regleringsåret 2006/07 (5) fastställs redan tilläggskvantiteter på 82 500 respektive 120 000 ton. Den slutliga tilläggskvantiteten för socker bör därför fastställas till 131 525 ton för regleringsåret 2006/07.

(5)

En tillräcklig försörjning av raffinaderierna kan endast garanteras om de traditionella exportavtalen mellan mottagarländerna följs. Det behövs således en uppdelning mellan de olika mottagarländerna eller grupperna av mottagarländer. När det gäller Indien öppnas en kvantitet på 6 000 ton, vilket innebär att den totala kvantiteten för regleringsåret 2006/07 för Indien uppgår till 22 000 ton. Detta anses vara en ekonomiskt lönsam transportkvantitet. De återstående kvantiteterna bör fastställas för AVS-länderna, som kollektivt har åtagit sig att fördela kvantiteterna emellan sig, för att se till att raffinaderierna får tillräcklig försörjning.

(6)

Före importen av tilläggssockret bör raffinaderierna komma överens med mottagarländerna och handeln om hur leverans och transport skall gå till. För att raffinaderierna skall få tid att förbereda sig för ansökan om importlicenser bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för socker.

a)

125 525 ton uttryckt som vitt socker med ursprung i de stater som räknas upp i bilaga VI till förordning (EG) nr 318/2006, med undantag för Indien.

b)

6 000 ton uttryckt som vitt socker med ursprung i Indien.

13.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/21

(1)

Syftet med förordning (EG) nr 2160/2003 är att se till att ändamålsenliga och effektiva åtgärder vidtas för att upptäcka och bekämpa salmonella och andra zoonotiska smittämnen i alla relevanta led inom produktion, bearbetning och distribution, i synnerhet på primärproduktionsnivå, med målet att minska deras förekomst och de risker de medför för folkhälsan.

(2)

Enligt förordning (EG) nr 2160/2003 skall ett gemenskapsmål fastställas för att på primärproduktionsnivå minska prevalensen hos slaktkycklingar av alla serotyper av salmonella som är av betydelse för folkhälsan. En sådan minskning av prevalensen är viktig med tanke på de strikta åtgärder som enligt den förordningen skall gälla för färskt kött från infekterade flockar av slaktkycklingar från och med den 12 december 2010. Särskilt får färskt kött av fjäderfä, inklusive kött av slaktkycklingar, inte släppas ut på marknaden för att användas som livsmedel om inte 25 gram av köttet är fritt från Salmonella.

(3)

I förordning (EG) nr 2160/2003 föreskrivs att gemenskapsmålet skall omfatta ett tal som anger den högsta andel epidemiologiska enheter som får visa positiv reaktion och/eller den lägsta minskning av antalet epidemiologiska enheter som får visa positiv reaktion, den maximala tidsfrist inom vilken målet måste uppnås samt fastställande av de testprogram som är nödvändiga för att kontrollera om målet har uppnåtts. En definition av serotyper av betydelse för folkhälsan skall också omfattas när detta är relevant.

(4)

För att gemenskapsmålet skall kunna fastställas har jämförbara uppgifter om prevalensen av de ifrågavarande serotyperna av Salmonella hos flockar av slaktkycklingar i medlemsstaterna samlats in enligt kommissionens beslut 2005/636/EG (2), som gäller en grundläggande studie om prevalensen av Salmonella i flockar av slaktkycklingar.

(5)

I förordning (EG) nr 2160/2003 fastställs att gemenskapsmålet för slaktkycklingar under en övergångsperiod på tre år endast skall omfatta Salmonella enteritidis och Salmonella typhimurium. Andra serotyper av betydelse för folkhälsan kan övervägas efter denna period.

(6)

För kontroll av om gemenskapsmålet är på väg att uppnås behövs upprepad provtagning av slaktkycklingflockar, vilket bör föreskrivas genom denna förordning.

(7)

I enlighet med artikel 15 i förordning (EG) nr 2160/2003 har Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) hörts om fastställandet av gemenskapsmålet för slaktkycklingar. EFSA:s arbetsgrupp för insamling av zoonosdata antog den 28 mars 2007 en rapport om analysen av den grundläggande studien om prevalensen av Salmonella hos flockar av slaktkycklingar av Gallus gallus i EU 2005–2006 (Report on the Analysis of the baseline survey on the prevalence of Salmonella in broiler flocks of Gallus gallus in the EU, 2005-2006, Part A: Salmonella prevalence estimates) (3).

(8)

Kommissionens förordning (EG) nr 1091/2005 av den 12 juli 2005 om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003 beträffande krav för användningen av särskilda bekämpningsmetoder inom ramen för de nationella programmen för bekämpning av salmonella (4) har ersatts av kommissionens förordning (EG) nr 1177/2006 av den 1 augusti 2006 om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003 beträffande krav för användningen av särskilda bekämpningsmetoder inom ramen för de nationella programmen för bekämpning av salmonella hos fjäderfä (5). För tydlighetens skull bör förordning (EG) nr 1091/2005 upphävas.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

13.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/26

(1)

I kommissionens förordningar (EG) nr 1112/2002 (2) och (EG) nr 2229/2004 (3) fastställs genomförandebestämmelser för den fjärde etappen i det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i direktiv 91/414/EEG, och de innehåller även en förteckning över de verksamma ämnen som omfattas av denna etapp.

(2)

Det har visat sig att vissa av de verksamma ämnena på förteckningen i förordning (EG) nr 2229/2004 aldrig släppts ut på marknaden som växtskyddsmedel i enlighet med direktiv 91/414/EEG, och att de därför inte borde ha tagits med i förteckningen. Dessa ämnen bör därför tas bort från förteckningen.

(3)

Förordning (EG) nr 2229/2004 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

13.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/28

(1)

I rådets förordning (EG) nr 2015/2006 av den 19 december 2006 om fastställande av fiskemöjligheterna för gemenskapens fiskefartyg för vissa djuphavsbestånd för 2007 och 2008 (3) fastställs kvoter för 2007 och 2008.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som seglar under den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2007 har uttömts.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

13.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/30

(1)

I rådets förordning (EG) nr 41/2007 av den 21 december 2006 om fastställande för år 2007 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (3) fastställs kvoter för 2007.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som seglar under den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2007 har uttömts.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

13.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/32

(1)

Rådet antog den 24 januari 2006 beslut 2006/116/EG om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden från och med den 26 januari 2006 till och med den 25 januari 2010 (1).

(2)

En plats som suppleant i Regionkommittén har blivit ledig till följd av att Benoît CEREXHE har avgått.

13.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/33

(1)

Genom en skrivelse av den 22 augusti 2005, diarieförd den 26 augusti 2005, anmälde Tyskland till kommissionen sin avsikt att bevilja Volkswerft Stralsund regionalt investeringsstöd. Genom en skrivelse av den 13 september 2005 begärde kommissionen in uppgifter som Tyskland tillhandahöll genom en skrivelse av den 14 oktober 2005, diarieförd den 17 oktober 2005. Kommissionen begärde genom en skrivelse av den 18 november 2005 in kompletterande uppgifter, vilka Tyskland också tillhandahöll genom en skrivelse av den 19 december 2005, diarieförd den 20 december 2005.

(2)

Den 22 februari 2006 inledde kommissionen ett formellt förfarande avseende detta förmenta statliga stöd. Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2). Kommissionen uppmanade alla berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet. Genom en skrivelse av den 10 maj 2006, diarieförd den 11 maj 2006, inkom det stödmottagande företaget, Volkswerft Stralsund, med ett svar. Verband für Schiffbau und Meerestechnik inkom med sina synpunkter genom en skrivelse av den 11 maj 2006, vilka diariefördes samma dag. Detta gäller även synpunkterna från danska sjöfartsföreningen, Danske Maritime.

(3)

Synpunkterna översändes till de tyska myndigheterna genom en skrivelse av den 12 maj 2006 och den 19 maj 2006. Tysklands svar översändes med en skrivelse av den 2 juni 2006, som också diariefördes samma dag.

(4)

Tysklands svar på inledandet av det formella förfarandet översändes genom en skrivelse av den 7 april 2006, diarieförd samma dag. Genom en skrivelse av den av den 26 juli 2006 begärde kommissionen in kompletterande uppgifter, som Tyskland översände genom en skrivelse av den 22 augusti 2006, diarieförd den 23 augusti 2006.

(5)

Stödmottagaren är Volkswerft Stralsund GmbH (nedan kallat ”VWS”), med lokaliseringsort i delstaten Mecklenburg-Vorpommern, ett stödområde i den mening som avses i artikel 87.3 a i EG-fördraget. VWS tillhör den danska A.-P.-Möller-gruppen och utgör en del av den skara varv som leds av Odense Steel Shipyard Ltd. VWS är ett storföretag och inte något medelstort eller litet företag i den mening som avses i kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (3).

(6)

Varvet ägnar sig åt utveckling och produktion av såväl högsjöfartyg som fartygsreparationer och fartygsombyggnad. VWS bygger även mellanstora containerfartyg, men också passagerarfartyg, färjor och specialfartyg såsom mudderverk, kabelläggningsfartyg, fartyg för transport av oljeplattformar och saneringsfartyg. Varvet är byggt för fartyg som är högst 260 m långa.

(7)

Förbearbetningen av enskilda komponenter som kan vara så stora som hela sektioner sker på specialiserade produktionslinjer. Slutmonteringen sker efter den föregående skyddsbehandlingen och målningen i konstruktionshallen, som tillåter byggnation av högst 300 m långa fartygsskrov. Sjösättningen av fartygen sker med hjälp av en 230 m lång fartygshiss. Hissen begränsar VWS fartygsbyggnadsprogram till högst 260 m långa fartyg.

(8)

VWS avser såväl att modernisera och rationalisera sin produktion som att anpassa sig till den internationella efterfrågan, för att företaget skall kunna förbli konkurrenskraftigt på världsmarknaden. VWS utgår ifrån att de gynnsamma marknadsvillkoren för handelsfartyg kommer att hålla i sig ännu många år, samt att efterfrågan i högre grad kommer att riktas mot fartyg i Panamax-klassen, vilka VWS för närvarande inte kan tillverka till konkurrenskraftiga kostnader. Panamax-fartyg är de största fartyg som kan segla genom Panamakanalen, dvs. högst 300 m långa och 32,2 m breda fartyg.

(9)

För att höja varvets produktivitet och möjliggöra effektiv produktion av större fartyg i Panamax-klassen genomför VWS för tillfället investeringar. Tack vare investeringarna kommer VWS att bli konkurrenskraftigt inom marknadssegmentet Panamax-fartyg, vilket kommer att ge varvet ökad avsättningspotential. VWS utgår ifrån att detta kommer att medföra en jämnare användning av de befintliga produktionsanläggningarna och därmed en sänkning av tillverkningskostnaderna per fartyg, varigenom varvets produktivitet kommer att stiga.

(10)

Investeringarna gäller dels stålbearbetning (panel- och sektionskonstruktioner samt skyddsbehandling) för att möjliggöra tillverkning och bearbetning av större stålkonstruktioner (sektioner), dels en förlängning av fartygshissen med 40 m så att större fartyg kan lyftas.

(11)

På området panel- och sektionskonstruktion skall en ny produktionslinje för paneler och delsektioner för större fartygstyper inrättas. På Helling skall dessutom ytterligare fyra anläggningar för konstruktion av större sektioner byggas. På området skyddsbehandling avser investeringarna en utökning av området för skyddsbehandling för att större sektioner skall kunna tas emot. Förmågan att producera och behandla större stålkonstruktioner är tekniskt och ekonomiskt nödvändig för att bygga större fartyg, eftersom slutmonteringen av större fartyg utifrån mindre sektioner vore effektivare. Genom att fartygshissen förlängs anpassas dess kapacitet till konstruktionshallens.

(12)

När investeringarna genomförts kommer VWS produktivitet enligt uppgifterna från Tyskland att stiga från omkring […] (4) ton stål per 1 000 mantimmar år 2005 till […] ton per 1 000 mantimmar. Varvets kapacitet mätt i CGT (compensated gross tonnage, viktade bruttoton) ökas inte genom dessa investeringar, utan följer av att produktionens tyngdpunkt förflyttas från medelstora containerfartyg till stora. Efter investeringarna kommer varvets kapacitet för stålbearbetning att stiga från 56 000 ton om året 2005 till 64 000 ton om året.

(13)

Förändringsarbetet påbörjades i början av 2005 och avslutades den 28 februari 2006. Därigenom skapas 207 nya direkta arbetstillfällen.

(14)

Investeringen leder till en minskning av varvets vertikala integration. Andelen uppgifter som lämnas på entreprenad skall ökas från 17 % av produktionstimmarna år 2005 till 28 % i slutet av 2007. Det ökande antalet entreprenaduppdrag förväntas leda till 400 nya arbetstillfällen i regionen Stralsund.

(15)

De totala kostnaderna för förändringarna uppgår till 18 669 000 euro och motsvarar därmed de stödberättigande kostnaderna. Dessa kostnader kan brytas ned på följande sätt:

(16)

Tyskland avser att bevilja ett statligt stöd på 4 200 500 euro, vilket motsvarar 22,5 % av de stödberättigande investeringskostnaderna på 18 669 000 euro. Stödet beviljas på grundval av två godkända regionalstödsordningar (5). Ansökan om beviljande av stödet gjordes innan investeringarna påbörjades.

(17)

Det formella undersökningsförfarandet inleddes på grund av att kommissionen betvivlade stödets förenlighet med den gemensamma marknaden. Kommissionen betvivlar att investeringarna i panel- och sektionskonstruktion är något annat än bara investeringar för att höja produktiviteten i en befintlig anläggning. Vidare betvivlade kommissionen att det i fråga om investeringarna i skyddsbehandlingsanläggningar och förlängningen av fartyget rör sig om stödberättigande investeringar, eftersom målet med det inte förefaller vara en höjning av produktiviteten i dessa anläggningar.

(18)

Dessutom befarade kommissionen att VWS investeringar skulle kunna leda till en ökning av varvets kapacitet som inte är förenlig med rambestämmelserna för stöd till varvsindustrin (6) och den gemensamma marknaden.

(19)

Kommissionen har mottagit synpunkter från såväl stödmottagaren och Deutscher Verband für Schiffbau und Meerestechnik som danska sjöfartsföreningen.

(20)

VWS understryker i sina synpunkter att målet med investeringarna var att höja produktiviteten och avlasta befintliga produktionsenheter. Vidare är målet med investeringarna inte en ökning av varvskapaciteten, inte heller får genomförandet av investeringarna några sådana effekter. Investeringarna är vidare en förutsättning för den produktinnovation som eftersträvas av VWS liksom för inträdet i marknadssegmentet Panamax-fartyg. VWS framhåller att marknaden för fartyg med en lastkapacitet mellan 2 500 och 4 999 TEU (7) utgör det optimala marknadssegmentet för varvet, eftersom detta utmärks av världens högsta avsättningspotential och konkurrenstrycket i Europa är lågt.

(21)

Vidare hänvisar VWS till att varvet anpassades till Panamax-fartyg redan när varvet byggdes om mellan 1993 och 1998, vilket syns på fartygsmonteringshallens storlek. Framförallt kunde inte efterfrågeförskjutningen på världsmarknaden förutses vid tidpunkten för ombyggnaden. Eftersom dessutom Bremer Vulkan – dåvarande ägaren till VWS – redan ägde varv som kunde bygga Panamax-fartyg, planerade Bremer Vulkan att låta VWS sköta produktionen av mindre fartygstyper och en fartygshiss på 230 m betraktades därmed som tillräcklig.

(22)

VWS förklarar att olika faktorer har bidragit till att ändra marknadssituationen för VWS på senare år. Bremer Vulkan finns inte längre. På grund av att VWS fått erfara otillräcklig efterfrågan på sitt ursprungliga produktutbud har varvet koncentrerat sig på såväl containerfartyg på upp till 3 000 TEU som stora servicefartyg specialiserade på off shore-verksamhet. Bulklastfartyg, fiskefartyg, färjor, passagerarfartyg och tankfartyg, som tillhörde det ursprungliga produktutbudet från VWS, efterfrågas inte längre och tillverkas därför inte heller. VWS förklarar dessutom att marknaden för mindre containerfartyg utmärks av ett starkt konkurrenstryck i Tyskland och delvis i Polen, medan större containerfartyg i Panamax-klassen tillverkas av endast ett fåtal europeiska varv. VWS förklarar att den tekniska utrustningen inom VWS, särskilt fartygsmonteringshallen, redan möjliggör konstruktion av Panamax-fartyg.

(23)

För att kunna tillverka Panamax-fartyg lönsamt krävs emellertid att varvet genomgått tekniska förändringar. Hittills har VWS konstruerat fartyg i storleken 2 100–3 000 TEU samt med en längd på 197–237 m. Dessa fartyg konstruerades av 95–111 stålsektioner som är 16 m långa. Sektionernas storlek begränsas av utrymmet i verkstäderna och skyddsbehandlingsanläggningarna. Panamax-fartyg är 295 m långa. Utan ändringar av de tekniska anläggningarna skulle dessa fartyg, som består av 170 sektioner, konstrueras per fartyg, vilket vid en oförändrad sektionsstorlek skulle leda till en ökning av arbetsinsatsen på 60–70 %. Eftersom marknadspriset för dessa fartyg emellertid bara ligger 20–23 % högre, måste VWS höja sin produktivitet för att kunna tillverka dem på ett lönsamt sätt. Därför är investeringarna för att bygga ut två av de befintliga skyddsbehandlingsanläggningarna samt en utbyggnad av panel- och sektionstillverkningen nödvändiga för att kunna tillverka och bearbeta sektioner som är 32 m långa.

(24)

VWS påpekar att sjösättning av Panamax-fartyg redan är möjlig med den befintliga fartygshissen på 230 m. Den del av skrovet som inte går in i hissen skulle då exempelvis behöva stöttas av en flytkran. Ett sådant förfarande medför emellertid risker och högre kostnader.

(25)

Med avseende på varvets kapacitet meddelar VWS att varvets totala kapacitet, som mäts i CGT, inte skulle öka. År 2005 tillverkade VWS sex containerfartyg på 2 500 TEU vardera, vilket motsvarar 110 000 CGT. Under 1,725 miljoner mantimmar bearbetades 56 000 ton stål. Efter det att investeringarna genomförts kan varvet under åren 2006 och 2007 årligen tillverka sju Panamax-fartyg med en material- och arbetsinsats om 64 000 ton stål och 1,9 miljoner mantimmar. Detta motsvarar 108 000 CGT åren 2006 och 2007. Om CGT förblir oförändrat ökar antalet mantimmar och den bearbetade stålvolymen med respektive 14 %.

(26)

VWS betonar att kontrakten om tillverkning av Panamax-fartyg undertecknades 2003, när efterfrågan på mindre fartyg förbyttes i en efterfrågan på större fartyg i Panamax-klassen samt att denna efterfrågeförskjutning allvarligt skulle ha hotat varvets inkomster, ifall varvet skulle ha fortsatt med att bara konstruera mindre fartyg. En undersökning av produktionsförfarandet visade att de aktuella investeringarna möjliggör tillverkning av större fartyg med konkurrenskraftiga produktionsmetoder.

(27)

Inom marknadssegmentet för fartyg i storleken mellan 2 500 och 4 000 TEU (22 000–50 000 CGT), dvs. inom det segment som VWS kommer att betjäna, är endast följande varv verksamma: tyska Aker TW (HDW och Schichau Seebeck) samt de polska varven i Gdynia och Stettin.

(28)

Efter Korea med 39,1 % och före Kina med 24,8 % har de europeiska varven i detta segment med 26,3 % den näst största marknadsandelen. Även inom detta segment är Korea och Kina de starkaste konkurrenterna och kommer att bestämma konkurrensvillkoren framöver. Skulle VWS inte träda in på marknaden för Panamax-fartyg, så skulle varvet fortfarande verka på marknaden för feederfartyg, som präglas av en stark inomeuropeisk konkurrens och skulle snart avgränsa sig från den snabbt expanderande marknaden för Panamax-fartyg. VWS lade fram uppgifter som visar att marknadens tyngdpunkt förskjuts mot större fartyg och att tillväxten för fartyg mellan 2 500 och 5 000 TEU växer över genomsnittet.

(29)

Deutscher Verband für Schiffbau und Meerestechnik (nedan kallat ”förbundet”) påpekar att kommissionens betänkligheter angående en möjlig kapacitetsökning inte kan hämta något stöd i riktlinjerna för stöd till varvsindustrin. Betänkligheterna styrks inte av det nuvarande marknadsläget och inte heller orsakar det planerade stödet någon snedvridning av konkurrensen.

(30)

Förbundet hävdar att EU-politikens inriktning på området statligt stöd till varvsindustrin har ändrats under årens lopp. Riktlinjerna för stöd till varvsindustrin innehåller inte några regler som förbjuder beviljande av stöd till investeringar för kapacitetsökningar. Förbundet utgår ifrån att sådana regler inte längre betraktas som ändamålsenliga. Vidare påvisar förbundet att i riktlinjerna för stöd till varvsindustrin har sektorspecifika regler så långt möjligt övergivits. Frågan om kapaciteten nämns endast i samband med nedläggningsstöd. Andra sorters stöd, såsom exempelvis omstruktureringsstöd, omfattas av de allmänna reglerna för statligt stöd.

(31)

Förbundet hävdar vidare att en restriktiv tolkning av dessa regler står i strid med initiativet LeaderSHIP 2015, som ingår i genomförandet av Lissabonstrategin. Den europeiska industrins konkurrenskraft och produktivitet skall ökas med hjälp av investeringar i forskning, utveckling och innovation, vilket också inbegriper investeringar i modern produktionsutrustning. Om statligt stöd till investeringar inte överensstämmer med kapacitetsökningar, står det i strid med målet för initiativet LeaderSHIP 2015, särskilt målet att hålla och förstärka ställningarna inom vissa utvalda marknadssegment. Ett av dessa segment är marknaden för små och medelstora containerfartyg, där Europa nu liksom tidigare har en stark marknadsposition i förhållande till Korea och Kina.

(32)

Förbundet anser att de planerade investeringarna inte snedvrider konkurrensen. För närvarande förekommer ingen överkapacitet eftersom den globala varvsindustrin befinner sig i en högkonjunktur. Efterfrågan är ihållande och stark, men en lätt efterfrågeminskning väntas 2008/09. Den ständigt expanderande världshandeln leder till ökad sjöfart. Detta gäller särskilt transporten av industrivaror med containerfartyg. Efterfrågan på sådana fartygstyper kommer därför fortsätta att öka.

(33)

Genom de planerade investeringarna kan VWS producera containerfartyg på högst 5 000 TEU. Tidigare har VWS kunnat bygga fartyg med en lastkapacitet på högst 3 000 TEU. Marknaden för containerfartyg på högst 3 000 TEU kännetecknas av stark konkurrens, eftersom sådana fartyg tillverkas vid såväl flera tyska varv som andra europeiska varv, särskilt vid de polska varven i Gdynia och Stettin. Korea och Kina förblir emellertid de främsta konkurrenterna.

(34)

Marknaden för fartyg med en lastkapacitet över 3 000 TEU uppvisar en annan struktur. Visserligen har några tyska och polska varv förutsättningar att konstruera sådana fartyg, men denna fartygstyp tillverkas nästan uteslutande i Korea och Kina.

(35)

Förbundet bedömer att tillväxtpotentialen för marknadssegmentet för fartyg över 3 000 TEU är positiv. Därvidlag stöder man sig på den ihållande tillväxten i segmentet containerfartyg i Panamax-klassen under senare år. Man betonar att investeringarna inte leder till någon snedvridning av den inomeuropeiska konkurrensen, eftersom denna fartygstyp nästan uteslutande tillverkas i Korea och Kina. Vidare bör det beaktas att Kina kommer att fortsätta utbyggnaden av sin fartygsbyggnadskapacitet och utöka sina marknadsandelar, vilket visar att det rör sig om en global konkurrenssituation och inte bara om en europeisk. En minskning av de europeiska varvens investeringar skulle följaktligen bara ge konkurrenterna i Korea och Kina fördelar.

(36)

Danska sjöfartsföreningen anger att det aktuella stödet inte skulle leda till snedvridningar, eftersom de fartygstyper som tillverkats av VWS och som kommer att tillverkas av företaget inte överlappar de danska varvens produktionsprogram. Danska sjöfartsföreningen påpekar vidare att det planerade statliga stödet har till mål att stärka VWS konkurrenskraft på marknaden för containerfartyg. Konkurrenterna inom detta nya marknadssegment lär främst komma från tredjeländer utanför Europa. Dessutom kan en allmän efterfrågeförskjutning mot större företag konstateras.

(37)

Danska sjöfartsföreningen påpekar dessutom att varvsindustrin i utomeuropeiska länder är kraftigt subventionerad. För att kunna hålla stånd mot det tilltagande konkurrenstrycket måste den europeiska varvsindustrin göra omfattande investeringar.

(38)

I sina synpunkter på kommissionens beslut om inledandet av ett formellt undersökningsförfarande påpekar Tyskland att punkt 26 i rambestämmelserna för stöd till varvsindustrin inte innehåller några regler med avseende på kapaciteten. I punkt 26 finns framför allt inga regler som förbjuder stöd till investeringar i projekt som leder till en kapacitetsökningar till följd av en produktivitetsökning. Tyskland förklarar vidare att ökningen av produktiviteten inom varvsindustrin är ett av gemenskapspolitikens huvudmål inom denna sektor. Likaså hänvisar man till initiativet LeaderSHIP 2015 som syftar till en förbättring av de europeiska varvens konkurrensposition och en minskning av nackdelarna, till följd av subventioneringen av varvsindustrin i Asien. Dessa mål kan enligt Tysklands uppfattning endast uppnås genom en produktivitetshöjning.

(39)

Tyskland företräder vidare uppfattningen att man inte utifrån punkt 3 i rambestämmelserna för stöd till varvsindustrin kan sluta sig till att konsekvenserna på kapaciteten av en investering p kan åberopas för att bedöma förenligheten med den gemensamma marknaden. Tyskland hävdar vidare att varvssektorn inte längre omfattas av de särdrag som nämns i punkt 3 i riktlinjerna för stöd till varvsindustrin utan numera snarast kännetecknas av ett gott orderläge, höga priser och flaskhalsar.

(40)

Tyskland betonar dessutom att den europeiska varvsindustrin gått tillbaka under de senaste årtiondena och att Japan, Korea och Kina har ökat sina marknadsandelar med hjälp av statliga subventioner. Sådan subventioner anges i punkt 3 c i riktlinjerna för stöd till varvsindustrin som en av de sektorsspecifika faktorer som skall beaktas. Därför måste europeiska varv vidta alla nödvändiga åtgärder för att öka sin produktivitet.

(41)

Enligt Tysklands uppfattning leder varje produktivitetsökning automatiskt till större utsläpp från anläggningen. En produktivitetsökning enligt rambestämmelserna för stöd till varvsindustrin kan därför inte leda till att dessa volymer produceras samtidigt som anläggningens förbrukning minskar. Tyskland hänvisar slutligen till syftet med regionalstöd, nämligen att det skall bidra till utveckling och inrättande av arbetstillfällen. En produktivitetsökning får i detta avseende inte leda till en minskning av antalet arbetstillfällen.

(42)

Mot bakgrund av marknadsläget påpekar Tyskland att transporttrafiken tilltar och att en trend mot större fartyg inom segmentet containerfartyg kan iakttas. Redan nu förekommer fartyg med en lastkapacitet på 5 000 TEU och i de senaste prognoserna talas det redan om fartyg med en lastkapacitet på 8 000 TEU. Eftersom så stora fartyg endast kan angöra några få hamnar kommer mindre fartyg, av den typ som kommer att tillverkas av VWS i framtiden, att vara nödvändiga för att klara av lastningen och lossningen. Det faktum att behoven går mot större fartyg har därför inga negativa konsekvenser på efterfrågan på sådana mindre fartyg som tillverkas av VWS.

(43)

Tyskland lägger fram omfattande dokumentation om VWS investeringar, arbetsinsats och varvets produktivitet före och efter investeringen. Tyskland framhåller att investeringarna är nödvändiga för att bibehålla varvets konkurrenskraft och för att säkra de 1 200 befintliga arbetstillfällena.

(44)

Med avseende på en potentiell kapacitetsökning vid varvet till följd av investeringarna framhåller Tyskland att investeringarna inte avser områden som gäller varvets tekniska flaskhalsar. I sina beslut om att inleda ett formellt undersökningsförfarande har kommissionen förklarat att dessa tekniska flaskhalsar styr ett varvs kapacitet. Tyskland förklarar därför att varvets kapacitet, mätt utifrån kommissionens fastställda kriterier, inte ändras.

(45)

Tyskland invänder vidare att artikel 87.1 i EG-fördraget inte berörs av beviljandet av investeringsstöd och landet hänvisar till principen om marknadsekonomiskt verkande investerare. Eftersom VWS bär 77,5 % av investeringskostnaderna och därmed tar en risk, kan det antas att investeringarna uppfyller marknadsekonomiska kriterier.

(46)

Enligt Tysklands uppfattning snedvrids inte konkurrensen av detta investeringsstöd och artikel 87.1 berörs därför inte, eftersom varvsindustrin utgör en världsmarknad som redan snedvrids av subventioneringen av asiatiska varv. Dessutom är utnyttjandet av de europeiska varvens kapacitet närmast fullständig och under kommande år kan man räkna med en avsevärd tillväxtpotential. Vid bedömningen av konkurrenssituationen skall vidare endast de konkurrenter beaktas som verkar inom samma marknadssegment, dvs. konstruktion av Panamax-fartyg. Dessa konkurrenters orderböcker är fyllda inför de närmaste åren och deras kapacitet är också fullt utnyttjad.

(47)

Med avseende på den framtida marknadsutvecklingen och potentiell framtida överkapacitet, som omnämns i kommissionens beslut om att inleda ett formellt undersökningsförfarande, pekar Tyskland på prognosernas ringa tillförlitlighet och framhåller att kommissionen inte tillhandahållit några belägg för den väntade utvecklingen på marknaden. Det faktum att överkapacitet kan uppstå i framtiden får inte leda till bedömningen att redan nu planerade stöd leder till en snedvridning av konkurrensen i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget. Av samma skäl påverkas inte handeln mellan medlemsstaterna.

(48)

Vad gäller förenligheten med artikel 87.3 i EG-fördraget invänder Tyskland slutligen att stödet är förenligt med den europeiska ekonomiska politiken, vars mål är att förbättra den europeiska varvsindustrins läge och konkurrenskraft och som dessutom följs genom initiativet LeaderSHIP 2015.

(49)

Tyskland anmärker att de berörda parternas synpunkter stödjer Tysklands bedömning, enligt vilken det planerade stödet är förenligt med den gemensamma marknaden.

(50)

Enligt artikel 87 i EG-fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Enligt EG-domstolarnas etablerade rättspraxis är villkoret om påverkan på handeln uppfyllt om det stödmottagande företaget utövar ekonomisk verksamhet som är föremål för handel mellan medlemsstaterna.

(51)

Stödet beviljas av delstaten Mecklenburg-Vorpommern och utgör således statliga medel. Det ger VWS en fördel som företaget inte skulle ha fått på marknaden.

(52)

VWS tillverkar högsjöfartyg. Eftersom dessa produkter handlas i stora volymer hotar åtgärden att snedvrida konkurrensen och den påverkar handeln mellan medlemsstaterna. De argument som Tyskland har framfört i detta sammanhang övertygar inte. Enligt etablerad rättspraxis innebär ett stöd som stärker ett företags ställning i förhållande till sina konkurrenter på den inre marknaden att handeln mellan medlemsstaterna påverkas genom detta stöd (8).

(53)

Vad gäller Tysklands invändning att framtida potentiell överkapacitet ännu inte har kunnat beläggas och att en snedvridning av konkurrensen i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget därför inte är bevisad, skall det nämnas att en åtgärd uppfyller kriterierna för tillämpning av artikel 87.1 i EG-fördraget om den hotar att snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna (9).

(54)

Med avseende på förbundets argument att den berörda åtgärden inte snedvrider den europeiska konkurrensen, eftersom de fartyg som i framtiden tillverkas av VWS nära nog uteslutande tillverkas i Korea och Kina, vill kommissionen påpeka att de containerfartyg som VWS tillverkar i framtiden inte kan betraktas som en separat marknad, utan att dessa containerfartyg konkurrerar med andra containerfartyg som tillverkas av europeiska varv.

(55)

Följaktligen utgör stödet ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget och skall bedömas därefter.

(56)

Artikel 87.2 och 87.3 i EG-fördraget innehåller undantag från det allmänna stödförbudet i artikel 87.1.

(57)

För att kunna bedöma stödet till varvsindustrin har kommissionen skapat rambestämmelser för stöd till varvsindustrin. Med uttrycket varvsindustrin, i den mening som avses i dessa bestämmelser, avses konstruktion inom gemenskapen av havsgående handelsfartyg med automatisk framdrivning. VWS affärsverksamhet omfattas av denna definition, vilket innebär att det berörda stödet skall bedömas enligt rambestämmelserna för stöd till varvsindustrin. Enligt kommissionen finns ingenting som tyder på att VWS också tillverkar fiskefartyg för gemenskapsmarknaden. Enligt riktlinjerna för granskning av statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk (10) är stöd till varvsindustrin för nybyggnad av fiskefartyg inom gemenskapen otillåtet.

(58)

I punkt 26 i rambestämmelserna heter det att ”regionalstöd för nybyggnad, reparation eller ombyggnad av fartyg kan betraktas som förenligt med den gemensamma marknaden bara om det […] beviljas för investeringar för att förbättra eller modernisera befintliga varv i syfte att öka produktiviteten i befintliga anläggningar och inte är kopplat till en finansiell omstrukturering av varvet/varven i fråga”.

(59)

Stödnivån får inte överstiga 22,5 % eller det tillämpliga taket för regionalstöd enligt artikel 87.3 a i EG-fördraget, beroende på vilket som är lägre. Dessutom skall stödet begränsas till de stödberättigande kostnaderna enligt definitionen i de tillämpliga riktlinjerna för statligt regionalstöd.

(60)

Genom investeringarna kommer VWS att kunna ägna sig åt ekonomiskt lönsam tillverkning av Panamax-fartyg. Enligt uppgifter från stödmottagarna skulle Panamax-fartyg, som är längre än de fartyg som hittills tillverkats vid varvet, redan kunna tillverkas i varvets nuvarande anläggningar. Dessa fartyg skulle emellertid sättas samman av 170 sektioner om vardera högst 16 m, men metoden vore olönsam och inte konkurrenskraftig. För att kunna lyfta dessa fartyg krävs en flytkran som stöttar den del av fartyget som inte går in i hissen. Detta vore emellertid olönsamt och skulle medföra en större olycksrisk.

(61)

När investeringarna är klara kommer varvet att kunna bygga Panamax-fartyg bestående av 110 sektioner som vardera är högst 32 m långa. Investeringarna i en ny produktionslinje för paneler och delsektioner samt i inrättandet av ytterligare fyra anläggningar för tillverkning av sektioner är nödvändiga för att kunna tillverka dessa större sektioner. Genom utbyggnaden av anläggningarna för skyddsbehandling får varvet möjlighet att behandla dessa större sektioner. Investeringen kommer därmed att innebära en rationalisering av VWS tillverkningsprocess.

(62)

Genom investeringarna i en förlängning av fartygshissen kommer hissens längd att anpassas till längden på de fartyg som skall lyftas. Därmed skulle inte någon flytkran behövas. Förlängningen av fartygshissen gör därmed att Panamax-fartyg lättare kan lyftas.

(63)

Kommissionen anser därför att anpassningen av produktionsanläggningarna till en ekonomisk konstruktion av Panamax-fartyg kan betraktas som en sanering eller modernisering av ett befintligt varv.

(64)

Efter genomförandet av investeringarna kommer produktiviteten att stiga från omkring 32,6 ton stål per 1 000 mantimmar år 2005 till omkring 38,2 ton per 1 000 mantimmar. Investeringarna leder därför till högre produktivitet i de befintliga anläggningarna. Varvets kapacitet mätt i CGT kommer inte att förändras (11). Stålbearbetningskapaciteten kommer att stiga från 56 000 ton år 2005 till 64 000 ton år 2006. Enligt kommissionens uppfattning handlar denna ökning av stålbearbetningskapaciteten om en sidoeffekt av produktivitetsökningen, och den är inte oproportionerlig jämfört med den uppnådda produktivitetsökningen.

(65)

Därför drar kommissionen slutsatsen att denna investering som helhet uppfyller förutsättningarna för att betraktas som investeringar för sanering eller modernisering av befintliga varv för att öka produktiviteten i befintliga anläggningar. Kommissionen noterar vidare att det endast är fråga om stöd till stödberättigande kostnader enligt riktlinjerna för statligt stöd med regional målsättning och att det gällande taket på 22,5 % inte överskrids.

(66)

Kommissionen har kommit fram till att det regionalstöd som planeras till förmån för VWS är förenligt med riktlinjerna för stöd till varvsindustrin. Stödet uppfyller därmed villkoren för att vara förenligt med den gemensamma marknaden.

13.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/41

1.

Den 16 augusti 2006 mottog kommissionen en anmälan i enlighet med artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (”koncentrationsförordningen”) om en koncentration, varvid P.H. Glatfelter Company (nedan kallat ”Glatfelter”), Förenta staterna, förvärvade fullständig kontroll över Lydney-verksamheten, ägt av J.R. Crompton Ltd under förvaltarskap (nedan kallat ”Lydney-verksamheten”), Förenade kungariket, genom förvärv av tillgångar.

2.

Både Glatfelter och Lydney-verksamheten producerar våtlagt fibermaterial för te- och kaffefiltrering. Kommissionens marknadsundersökning har visat att den anmälande parten trots sina stora andelar av den globala marknaden för våtlagt fibermaterial för te- och kaffefiltrering kommer att vara utsatt för konkurrenstryck från flera konkurrenter, särskilt från det brittiska företaget Purico som nyligen utökade sin produktionskapacitet betydligt i Kina. Dessutom kommer konkurrensen från alternativa material till våtlagt fibermaterial för te- och kaffefiltrering att begränsa den anmälande partens möjligheter att höja priserna. Slutsatsen i beslutet är därför att koncentrationen inte påtagligt kommer att hämma en effektiv konkurrens.

3.

Glatfelter är en på New York-börsen noterad tillverkare vars verksamhetsområden omfattar ”specialpapper” och ”kompositfiber”. I specialpapper ingår bl.a. tapeter och speciella tryckpapper. Glatfelter tillverkar våtlagda fiber för produktion av tepåsar, kaffefilter och kaffekuddar (coffee pads/pods) samt andra specialpapper.

4.

Lydney-verksamheten utgör en del av tillgångarna i f.d. Crompton Ltd som står under förvaltarskap (nedan kallat ”Crompton”), Förenade kungariket. Crompton tillverkade specialpapper och våtlagda fibermaterial och var den ledande leverantören till tepåse- och kaffefilterindustrin. Crompton omfattade tre produktionsanläggningar med sammanlagt sex pappersmaskiner i Förenade kungariket: Lydney-anläggningen med tre maskiner med lutande vira (inclined wire) och en polypropylenfiberanläggning, Simpson Clough-anläggningen med två maskiner med lutande vira samt Devon Valley-anläggningen med en maskin med lutande vira och en planviramaskin.

5.

Efter att en domstol ställt Crompton under förvaltarskap (genom ett brittiskt konkursförfarande) den 7 februari 2006, beslutade de utsedda förvaltarna (nedan kallade ”förvaltarna”) att avyttra Cromptons tillgångar och anordnade en offentlig auktion. Efter att ha granskat flera preliminära bud beslutade förvaltarna, enligt den anmälande parten, att erbjuda Glatfelter och andra företag att inkomma med ett slutgiltigt bud.

6.

Den 9 mars 2006 förvärvade Glatfelter genom sitt dotterbolag Glatfelter UK majoriteten av tillgångarna i Cromptons produktionsanläggning i Lydney, Gloucestershire, Förenade kungariket, däribland alla materiella och immateriella tillgångar som krävdes för att fortsätta driften av Lydney-verksamheten. Vissa kontrakt och de backoffice-tjänster som tidigare utfördes av Cromptons huvudkontor ingick dock inte. De tillgångar som omfattas av transaktionen kallas gemensamt för ”Lydney-verksamheten”. Den transaktion som rör Glatfelters förvärv av Lydney-verksamheten kallas nedan för ”Lydney-transaktionen”.

7.

Efter att ärendet hänskjutits till kommissionen i enlighet med artikel 22 i koncentrationsförordningen avslutade förvaltarna det villkorade kontraktet med Glatfelter angående Simpson Clough-verksamheten. Därefter sålde förvaltarna Simpson Clough-verksamheten till Purico i juni 2006. Vid sidan om anläggningarna i Simpson Clough och Devon Valley omfattar Simpson Clough-verksamheten även Cromptons huvudkontor, rättigheterna till företagsnamnet, vissa kontrakt och Cromptons försäljningsdotterbolag i Förenta staterna.

8.

Detta ärende rör våtlagt fibermaterial. Våtlagt fibermaterial består av tunna blad av porös väv som framställs av en blandning av naturliga eller syntetiska fibrer och tillverkas i maskiner med lutande vira. Våtlagt fibermaterial är pappersliknande eller tygliknande nät av s.k. non-woven fiber (fiberduk) som tillverkas i en modifierad papperstillverkningsprocess.

9.

När det gäller våtlagt fibermaterial överlappar Glatfelters och Lydneys verksamhetsområden varandra när det gäller tillverkning och försäljning av våtlagt material för te- och kaffefiltrering (såsom tepåsar, kaffefilter och kaffekuddar). De överlappar även varandra i fråga om våtlagt fibermaterial för batteritillämpningar.

10.

Den anmälande parten uppgav att utbytbarheten på efterfrågesidan mellan olika typer av våtlagt fibermaterial är begränsad på grund av de olika tillämpningsområdena (t.ex. te- och kaffefiltrering, klisterpapper för batterier, korvskinn, beklädnadsfolie). Då det finns en hög grad av utbytbarhet på utbudssidan angav den anmälande parten marknaden för våtlagt fibermaterial som relevant produktmarknad.

11.

Kommissionens undersökning visade att kunderna på marknaden för våtlagt fibermaterial för te- och kaffefiltrering inte använder våtlagt fibermaterial som är avsett för andra tillämpningsområden till te- eller kaffepaketering på grund av produktspecifikationerna. Utbytbarheten på efterfrågesidan är således begränsad eftersom de olika typerna av våtlagda fibermaterial måste uppfylla mycket stränga krav för att säkerställa kompatibiliteten med konverteringsmaskinerna och särskilda produktkrav i slutanvändningen (t.ex. porositet, tjocklek, flexibilitet och överensstämmelse med gällande standarder).

12.

När det gäller utbytbarheten på utbudssidan uppgav den anmälande parten att det normalt sett inte krävs några större investeringar för att växla från tillverkning av våtbildat fibermaterial för ett användningsområde till tillverkning av våtbildat fibermaterial för ett annat användningsområde. Detta bekräftades inte av kommissionens marknadsundersökning. Vissa maskiner med lutande vira har till viss del flexibla användningsområden. De flesta maskiner med lutande vira är dock utformade för ett visst syfte och är därför optimerade för tillverkning av en viss typ av våtlagt fibermaterial. Därav följer att det generellt sett endast är de maskiner med lutande vira som har kapacitet att producera våtlagt fibermaterial för te- och kaffeproduktion som har utformats i detta syfte.

13.

Även på maskiner med lutande vira med kapacitet att tillverka våtbildat fibermaterial för te- och kaffefiltrering men som för närvarande inte används till detta krävs det betydande investeringar för att de skall kunna användas för tillverkning av våtbildat fibermaterial för te- och kaffefiltrering. Att modifiera en maskin med lutande vira skulle också ta betydande tid i anspråk.

14.

Om Greenfield skulle komma in på marknaden skulle det innebära en ännu större investering och ta ännu längre tid i anspråk. Utöver den avsevärda investering som en ny maskin med lutande vira innebär skulle man behöva bygga upp ett nätverk för försäljning, tekniskt stöd och distribution. Marknadsundersökningen visade också att våtlagda fibermaterial för te- och kaffefiltrering måste certifieras i de flesta länder innan de marknadsförs och kunderna måste verifiera att materialet kan användas i deras maskiner.

15.

Slutsatsen drogs därför att den relevanta produktmarknaden omfattar våtlagt fibermaterial för te- och kaffefiltrering.

16.

När det gäller marknadssegmentet för våtlagt fibermaterial för klisterpapper till batterier visade kommissionens undersökning att det finns en viss grad av utbytbarhet på utbudssidan. Då våtlagt fibermaterial för klisterpapper till batterier inte behöver uppfylla standarden för kontakt med livsmedel är antalet maskiner med lutande vira som kan producera våtlagt fibermaterial för klisterpapper till batterier inte begränsat till maskiner som används för t.ex. te- och kaffefiltrering eller korvskinn. De flesta maskiner som har kapacitet att producera våtlagt fibermaterial för te- och kaffefiltrering har dock även kapacitet att producera klisterpapper för batterier. Marknadsundersökningen visar att våtlagt fibermaterial för klisterpapper till batterier dessutom produceras på maskiner som bl.a. även producerar våtlagt fibermaterial för dammsugarpåsar, tejp och korvskinn.

17.

I beslutet lämnades den exakta marknadsdefinitionen öppen eftersom inte ens den snävaste avgränsningen av den relevanta produktmarknaden, nämligen ”våtlagt fibermaterial för klisterpapper till batterier” kommer att medföra att konkurrensen påtagligt hämmas.

18.

De anmälande parterna uppgav att de relevanta geografiska marknaderna är globala.

19.

Kommissionens marknadsundersökning bekräftade att den geografiska marknaden för våtbildat fibermaterial för te- och kaffefiltrering är global. Detta beror på världsomspännande handelsmönster och att transportkostnaderna inte är oöverkomliga. Dessutom har en ny kapacitet tillkommit i Kina (ZPM-maskinen) som skulle kunna utgöra ett hinder för marknadsdeltagarna, vilka till största del bedriver tillverkning i EES. Leverantörer av våtlagda fibermaterial för te- och kaffefiltrering och flertalet kunder som bedriver världsomfattande verksamhet kan också bekräfta detta.

20.

Således drogs slutsatsen att den relevanta produktmarknaden omfattar våtlagt fibermaterial för te- och kaffefiltrering.

21.

Även om kunderna uppgav att de anskaffade och framställde våtlagt fibermaterial för klisterpapper till batterier inom EES bekräftade marknadsundersökningen att föreskrifter och lagstadgade krav inte ses som ett hinder för handel på global nivå. Tillverkare av klisterpapper till batterier fraktar vanligtvis sina produkter med fartyg runt om i världen. Dessutom pekar de låga transportkostnaderna på att det rör sig om en världsomfattande marknad. Bristen på tekniskt stöd, vilket vissa kunder angav som motiv till varför de var ovilliga att importera, skulle kunna överkommas genom ett lokalt nätverk för försäljning och tekniskt stöd.

22.

Således drogs slutsatsen att den relevanta produktmarknaden för våtlagt fibermaterial för klisterpapper till batterier är global.

23.

På den globala marknaden för våtlagt fibermaterial för te- och kaffefiltreringstillämpningar uppgick koncentrationens andel av försäljningen till runt 60–70 % år 2005 (Glatfelter 30–40 %, Lydney-verksamheten 20–30 %). Innan Crompton ställdes under förvaltarskap fanns det tre huvudkonkurrenter på marknaden (Glatfelter, Crompton och Ahlstrom). Efter att den anmälda transaktionen genomförts kommer det också att finnas tre trovärdiga konkurrenter (Glatfelter, Purico och Ahlstrom). Utöver att ha köpt Cromptons Simpson Clough- och Devon Valley-anläggningar (tillsammans med varumärket Crompton) kommer Purico även att starta upp sin nya ZPM-maskin i Kina, vilket innebär att företaget träder in på marknaden för våtbildat fibermaterial för te- och kaffefiltrering mer eller mindre samtidigt som den anmälda transaktionen. Ahlstrom har för närvarande en global marknadsandel på omkring [10–30] % och Purico på omkring [10–30] %.

24.

Den stora marknadsandelen och den betydande ökningen i kapacitet för gruppen efter förvärvet är tecken på marknadsinflytande. Partens förmåga att höja priserna kommer dock att begränsas av flera konkurrenter, särskilt av Purico. Genom förvärvet av Simpson Clough- och Devon Valley-anläggningarna har Purico uppnått den ställning och de fördelar som en etablerad leverantör har när det gäller kunder, även de som är verksamma på global nivå. De tillgångar som Purico förvärvade från Crompton, tillsammans med företagets ultramoderna ZPM-maskin i Kina, kommer att ge Purico en särskilt bra ställning för att effektivt kunna konkurrera med sin ZPM-produktion av våtlagt fibermaterial för te- och kaffefiltrering. Marknadsundersökningen bekräftade att denna maskin utsätter de europeiska tillverkarna för ett betydande konkurrenstryck, eftersom den för närvarande kan producera 1–10 kt produkter om året för samma industrier som Simpson Clough, vilket är våtlagt fibermaterial främst för te- och kaffefiltrering.

25.

Om den anmälande parten dessutom höjer priserna eller minskar produktionen av våtlagt fibermaterial för te- och kaffefiltrering skulle Ahlstrom kunna öka sin produktion. Om Glatfelter skulle sänka sina priser betydligt och lönsamheten för våtlagda fibermaterial för te- och kaffefiltrering därmed möjligtvis skulle öka för Ahlstrom, skulle Ahlstrom kunna lägga om kapacitet eller investera i en ny kapacitet genom att omvandla en befintlig maskin eller köpa eller omvandla en begagnad maskin. Ahlstrom har det tekniska kunnandet och tekniken som krävs för att kunna omvandla och driva en sådan maskin. Ahlstrom har även redan fungerande distributions- och försäljningsnätverk.

26.

Slutligen begränsas Glatfelter av andra leverantörer av våtlagt fibermaterial som har kapacitet att producera våtlagt fibermaterial för te- och kaffefiltrering. Inte alla dessa har i nuläget kapacitet att producera dubbellagrigt våtbildat fibermaterial och verkar dessutom vända sig till mindre kunder med lägre kvalitetskrav än de flesta stora kunderna. När dessa leverantörer har vidareutvecklat sina våtlagda fibermaterial för te- och kaffefiltrering skulle dock de även kunna rikta sig till större kunder. Även om de inte inriktar sig på större kunder skulle de dock kunna öka sin försäljningsvolym och därigenom ta försäljningsmöjligheter från andra tillverkare på te- och kaffefiltreringsområdet, och därigenom göra det omöjligt för Glatfelter att höja sina priser eller begränsa produktionen.

27.

Kommissionen har också erfarit att alternativa material utövar ett visst konkurrenstryck på våtlagda fibermaterial för te- och kaffefiltrering (t.ex. spunbond och nylon). Även om dessa alternativa material för närvarande inte förväntas ersätta våtlagda fibermaterial i en betydande omfattning, kommer förmodligen en del av kundefterfrågan i framtiden riktas mot alternativa material, vilket skulle frigöra ytterligare kapacitet för våtlagt fibermaterial för te- och kaffefiltrering och således till en viss del begränsa den anmälande partens förmåga att utöva marknadsinflytande och höja priserna.

28.

I beslutet dras därför slutsatsen att det är osannolikt med unilaterala verkningar, eftersom partens möjlighet att höja priserna kommer att begränsas av ett flertal starka konkurrenter och till en viss utsträckning av alternativa material. I beslutet konstateras också att samordningseffekter är osannolika. Den slutsatsen kom man fram till efter att noggrant ha undersökt marknadsstrukturen och reaktionerna hos kunder samt hos nuvarande och potentiella konkurrenter.

29.

Kommissionens undersökning visar att marknadssegmentet för klisterpapper till batterier kännetecknas av låg efterfrågan med ett stort potentiellt utbud från andra tillverkare av våtlagda fiber, av en koncentrerad efterfrågesida och av att den förutspådda marknadsandelen är låg. Mot bakgrund av detta anser kommissionen att det inte är troligt att den föreslagna transaktionen kommer att ha en konkurrenshindrande inverkan på marknaden.

30.

Den 6 december 2006 lämnade den 146:e rådgivande kommittén för koncentrationer ett positivt yttrande om utkastet till beslut och lämnade sitt godkännande för att anta beslutet.

31.

I beslutet konstateras att den föreslagna koncentrationen inte påtagligt kommer att hämma en effektiv konkurrens på den gemensamma marknaden eller en avsevärd del av denna, särskilt inte genom att en dominerande ställning skapas eller stärks. Kommissionen förklarar därför koncentrationen förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet i enlighet med artikel 2.2 och artikel 8.1 i koncentrationsförordningen och artikel 57 i EES-avtalet. Det konstateras därför att kommissionen genom ett muntligt förfarande har: beaktat rådgivande kommitténs yttrande av den 6 december 2006, beaktat förhörsombudets slutrapport i det föreliggande ärendet och antagit det bifogade beslutet på engelska, som är det giltiga språket.

13.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/45

(1)

I enlighet med artikel 6.2 i direktiv 91/414/EEG lämnade Makhteshim Agan Ltd i mars 2001 in en ansökan till Förenade kungariket om införande av det verksamma ämnet novaluron i bilaga I till direktiv 91/414/EEG. Genom kommissionens beslut 2001/861/EG (2) bekräftades att dokumentationen var fullständig och i princip kunde anses uppfylla dokumentationskraven i bilagorna II och III till direktivet.

(2)

Bekräftelsen av att dokumentationen är fullständig är nödvändig för att ärendet skall kunna granskas i detalj och för att medlemsstaterna skall kunna utfärda provisoriska godkännanden för högst tre år för växtskyddsmedel som innehåller det verksamma ämnet i fråga i enlighet med villkoren i artikel 8.1 i direktiv 91/414/EEG, särskilt kravet på att en detaljerad utvärdering av det verksamma ämnet och av växtskyddsmedlet skall göras i enlighet med direktivets bestämmelser.

(3)

Effekterna av detta verksamma ämne på människors hälsa och på miljön har bedömts i enlighet med artikel 6.2 och 6.4 i direktiv 91/414/EEG för de användningsområden som har föreslagits av sökanden. Den rapporterande medlemsstaten överlämnade sitt utkast till utvärderingsrapport till kommissionen den 19 september 2005.

(4)

Sedan den rapporterande medlemsstaten lämnade in utkastet till utvärderingsrapport har det visat sig nödvändigt att begära ytterligare upplysningar från sökanden, och att låta den rapporterande medlemsstaten granska uppgifterna och lämna in en bedömning av ärendet. Granskningen av ärendet pågår fortfarande och kommer därför inte att kunna avslutas inom den tid som föreskrivs i direktiv 91/414/EEG.

(5)

Eftersom utvärderingen hittills inte har gett någon omedelbar anledning till oro bör medlemsstaterna få möjlighet att förlänga provisoriska godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller detta verksamma ämne med 24 månader i enlighet med artikel 8 i direktiv 91/414/EEG, så att granskningen av ärendet kan fortsätta. Utvärderingen och beslutet om att eventuellt införa novaluron i bilaga I kommer sannolikt att ha avslutats inom 24 månader.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

13.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/46

(1)

Med anledning av en officiell begäran från Demokratiska republiken Kongos regering antog rådet den 9 december 2004 gemensam åtgärd 2004/847/GUSP om Europeiska unionens polisuppdrag i Kinshasa (Demokratiska republiken Kongo) angående den integrerade polisenheten (Eupol–Kinshasa) (1), såsom föreskrivs i det övergripande och allomfattande avtalet om övergången i Demokratiska republiken Kongo, vilket undertecknades i Pretoria den 17 december 2002, och samförståndsavtalet om säkerhet och armén av den 29 juni 2003.

(2)

Efter utfärdandet av Demokratiska republiken Kongos konstitution den 18 februari 2006 markerade 2006 års val i landet slutet på övergångsprocessen och möjliggjorde bildandet av en regering 2007. Regeringens program omfattar bland annat en övergripande reform av säkerhetssektorn, utarbetandet av ett nationsbegrepp samt prioriterade reformåtgärder inom polisväsendet, de väpnade styrkorna och rättsväsendet.

(3)

Förenta nationerna har bekräftat sitt stöd för reformen av säkerhetssektorn i ett flertal säkerhetsrådsresolutioner och bedriver i Demokratiska republiken Kongo Förenta nationernas uppdrag i Demokratiska republiken Kongo (Monuc), vilket bidrar till säkerhet och stabilitet i landet. Den 15 maj 2007 antog Förenta nationernas säkerhetsråd resolution 1756 (2007) om förlängning av Monucs mandat och om möjliggörande av dess bidrag i nära samarbete med övriga internationella partner, inbegripet Europeiska unionen (EU), till insatserna för att stödja regeringen i den inledande planläggningen av reformen av säkerhetssektorn.

(4)

EU har genomgående stött övergångsprocessen i Demokratiska republiken Kongo och reformen av säkerhetssektorn, inbegripet genom inrättande av tre operationer inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP), Eusec RD Congo (2), Eupol Kinshasa och Operation Eufor RD Congo (3).

(5)

EU, som är medvetet om det angelägna med en övergripande strategi för att integrera de olika initiativ som inletts, har i de slutsatser som antogs av rådet den 15 september 2006 angett sin beredvillighet att i nära samarbete med Förenta nationerna samordna det internationella samfundets insatser inom säkerhetssektorn i syfte att stödja de kongolesiska myndigheterna på detta område.

(6)

I detta sammanhang genomförde rådets generalsekretariat och kommissionen i oktober 2006 och mars 2007 två utvärderingsuppdrag i Demokratiska republiken Kongo i samförstånd med de kongolesiska myndigheterna för att utveckla en övergripande EU-strategi för reformen av säkerhetssektorn.

(7)

Den 7 december 2006 antog rådet gemensam åtgärd 2006/913/GUSP om ändring och förlängning av gemensam åtgärd 2004/847/GUSP. Det nya mandatet, som löper ut den 30 juni 2007, har gjort det möjligt för Eupol Kinshasa att även utöka sin rådgivning till den kongolesiska polisen för att tillsammans med Eusec RD Congo underlätta säkerhetsreformerna i Demokratiska republiken Kongo.

(8)

Den 14 maj 2007 godkände rådet ett operativt koncept för ett polisuppdrag inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken avseende reformen av säkerhetssektorn och dess samverkan med rättsväsendet i Demokratiska republiken Kongo med benämningen Eupol RD Congo. I detta koncept fastställs det bland annat en smidig övergång mellan de båda uppdragen Eupol Kinshasa och Eupol RD Congo.

(9)

Samma dag godkände rådet ett reviderat allmänt koncept för det fortsatta rådgivnings- och biståndsuppdraget för säkerhetsreformer i Demokratiska republiken Kongo, Eusec RD Congo.

(10)

Synergin mellan de båda uppdragen, Eusec RD Congo och Eupol RD Congo, bör främjas även med tanke på möjligheten att slå samman dem till ett enda uppdrag.

(11)

För att göra EU:s verksamhet i Demokratiska republiken Kongo enhetligare bör man sörja för så nära samordning som möjligt mellan EU:s olika aktörer i Kinshasa och i Bryssel, bland annat via lämpliga arrangemang. EU:s särskilda representant i området kring de afrikanska stora sjöarna har med tanke på sitt uppdrag en nyckelroll att spela i detta sammanhang.

(12)

Den 15 februari 2007 antog rådet gemensam åtgärd 2007/112/GUSP (4) om utnämning av Roeland van de Geer till EU:s nya särskilda representant i området kring de afrikanska stora sjöarna.

(13)

Den 11 maj 2007 sände generalsekreteraren/den höge representanten en skrivelse till de kongolesiska myndigheterna för att meddela dem att EU är redo att fortsätta att fördjupa sitt nuvarande engagemang för säkerhetsreformerna och för att få deras formella godkännande. I en skrivelse av den 2 juni 2007 godkände de kongolesiska myndigheterna formellt EU:s erbjudande och uppmanade unionen att placera ut ett uppdrag i detta syfte.

(14)

Tredjestater bör delta i projektet i enlighet med de allmänna riktlinjer som fastställts av Europeiska rådet.

(15)

Uppdraget kommer att genomföras i ett säkerhetsläge som kan komma att försämras och skada målen för Gusp enligt artikel 11 i fördraget.

—

bidra till att reformera och omstrukturera den nationella kongolesiska polisen (PNC) genom att stödja inrättandet av en livskraftig, professionell och multietnisk/integrerad polisstyrka med beaktande av närpolisens betydelse i hela landet, varvid de kongolesiska myndigheterna skall vara helt delaktiga i processen,

—

bidra till att förbätttra samspelet mellan polisen och det straffrättsliga systemet i vid mening,

—

bidra till att garantera samstämmighet mellan alla åtgärder för säkerhetsreformer,

—

agera i nära samverkan med Eusec RD Congo och kommissionens projekt i samordning med de övriga insatser som godkänts på internationell nivå inom ramen för reformen av polisen och det straffrättsliga systemet.

a)

uppdragschefen,

b)

en grupp rådgivare i polisfrågor på strategisk nivå,

c)

en grupp rådgivare i polisfrågor på operativ nivå,

d)

en grupp juridiska rådgivare på strategisk och operativ nivå,

e)

ett administrativt stöd.

a)

Experter integrerade i de olika arbetsgrupperna för reformen av polisen samt rådgivare utplacerade på organisatoriska och beslutsfattande nyckelposter i den uppföljningskommitté för reformen av polisen (CSRP) som skall inrättas av de kongolesiska myndigheterna.

b)

Experter utplacerade vid den nationella kongolesiska polisen (PNC), särskilt på nyckelposter, samt på ledningsnivå vid kriminalpolisen och ordningspolisen.

c)

Stöd inom rättsväsendet på det straffrättsliga området för att etablera en länk mellan polisens verksamhet och straffrättsliga aspekter och för att följa upp viktiga aspekter av reformen av straffrätten, inklusive militär straffrätt.

d)

Expertis för att bidra till arbetet med de horisontella aspekterna av reformen av säkerhetssektorn.

a)

Utgifterna skall förvaltas i enlighet med gemenskapens regler och förfaranden för budgeten, med undantag för att eventuell förfinansiering inte längre skall vara gemenskapens egendom. Medborgare i tredjestater skall tillåtas att lämna anbud.

b)

Uppdragschefen skall lämna fullständig rapport till kommissionen och övervakas av denna när det gäller de åtgärder som vidtas inom ramen för hans kontrakt.

13.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 151/52

(1)

Efter en officiell begäran från Demokratiska republiken Kongos regering antog rådet den 2 maj 2005 gemensam åtgärd 2005/355/GUSP om Europeiska unionens rådgivnings- och biståndsuppdrag för reform av säkerhetssektorn i Demokratiska republiken Kongo (1) (Eusec RD Congo), särskilt i syfte att stödja övergångsprocessen i landet, inbegripet uppbyggnaden av en integrerad och omstrukturerad nationell armé som upprättades genom det övergripande avtalet som omfattar alla parter, vilket undertecknades av de kongolesiska parterna i Pretoria den 17 december 2002 och följdes av slutakten, vilken undertecknades i Sun City den 2 april 2003.

(2)

Efter ratificeringen 2005 av den tredje kongolesiska republikens konstitution markerade 2006 års val i landet slutet på övergångsprocessen och möjliggjorde bildandet 2007 av en regering med ett regeringsprogram, som bland annat innehåller en övergripande reform av säkerhetssektorn, utarbetandet av ett nationsbegrepp samt prioriterade reformåtgärder för polisväsendet, de väpnade styrkorna och rättsväsendet.

(3)

Förenta nationerna har bekräftat sitt stöd för övergångsprocessen och reformen av säkerhetssektorn i ett flertal säkerhetsrådsresolutioner och bedriver i Demokratiska republiken Kongo Förenta nationernas uppdrag i Demokratiska republiken Kongo (Monuc), som bidrar till säkerhet och stabilitet i landet. Den 15 maj 2007 antog Förenta nationernas säkerhetsråd resolution 1756 (2007) om förlängning av Monucs mandat och om möjliggörande av dess bidrag i nära samarbete med övriga internationella partner, särskilt Europeiska unionen (EU), till insatserna för att stödja regeringen i den inledande planläggningen av reformen av säkerhetssektorn.

(4)

EU har genomgående stött övergångsprocessen i Demokratiska republiken Kongo och reformen av säkerhetssektorn, inbegripet genom antagandet av ytterligare två gemensamma åtgärder: gemensam åtgärd 2004/847/GUSP av den 9 december 2004 om Europeiska unionens polisuppdrag i Kinshasa (Demokratiska republiken Kongo) angående den integrerade polisenheten (Eupol–Kinshasa) (2) samt gemensam åtgärd 2006/319/GUSP av den 27 april 2006 om Europeiska unionens militära insats till stöd för Förenta nationernas uppdrag i Demokratiska republiken Kongo (Monuc) under valprocessen (3) (Operation Eufor RD Congo).

(5)

EU, som är medvetet om det angelägna med en övergripande lösning för att integrera de olika initiativ som inletts, har i de slutsatser som antogs av rådet den 15 september 2006 angett sin beredvillighet att i nära samarbete med Förenta nationerna samordna det internationella samfundets insatser inom säkerhetssektorn i syfte att stödja de kongolesiska myndigheterna på detta område.

(6)

Den 14 maj 2007 godkände rådet ett reviderat allmänt koncept för fullföljandet av rådgivnings- och biståndsuppdraget för reformen av säkerhetssektorn i Demokratiska republiken Kongo.

(7)

Den 14 maj 2007 godkände rådet ett operativt koncept för ett polisuppdrag inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken avseende reformen av säkerhetssektorn och dess samverkan med rättsväsendet i Demokratiska republiken Kongo med benämningen Eupol RD Congo. Den 12 juni 2007 antog rådet rådets gemensamma åtgärd om polisuppdraget inom ramen för reformen av säkerhetssektorn och dess samverkan med rättsväsendet i Demokratiska republiken Kongo (Eupol RD Congo). Detta uppdrag kommer att ersätta Eupol–Kinshasa.

(8)

Synergin mellan de båda uppdragen, Eupol RD Congo och Eusec RD Congo bör främjas också med beaktande av möjligheten att slå samman dem till ett enda uppdrag.

(9)

För att göra EU:s verksamhet i Demokratiska republiken Kongo mer enhetlig bör man sörja för en så nära samordning som möjligt mellan EU:s olika aktörer i Kinshasa och i Bryssel, bland annat med hjälp av lämpliga arrangemang. EU:s särskilda representant i området kring de afrikanska stora sjöarna bör med tanke på sitt uppdrag spela en viktig roll i detta sammanhang.

(10)

Den 15 februari 2007 antog rådet gemensam åtgärd 2007/112/GUSP (4) om utnämning av Roeland VAN DE GEER som Europeiska unionens nya särskilda representant i området kring de afrikanska stora sjöarna.

(11)

Generalsekreteraren/den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skickade den 11 maj 2007 en skrivelse till Demokratiska republiken Kongos regering och lade fram EU:s förnyade engagemang.

(12)

Gemensam åtgärd 2005/355/GUSP har ändrats ett flertal gånger för att förstärka uppdraget, särskilt genom gemensam åtgärd 2005/868/GUSP avseende inrättande av ett projekt för tekniskt bistånd till modernisering av betalningskedjan vid försvarsministeriet i Demokratiska republiken Kongo och gemensam åtgärd 2007/192/GUSP avseende inrättande av en enhet som skall ansvara för att stödja specifika projekt som finansieras eller genomförs av medlemsstaterna och rådgivarna vid de militära provinsförvaltningarna. Uppdraget löper till och med den 30 juni 2007 och bör förlängas och ses över mot bakgrund av det reviderade uppdragskonceptet.

(13)

För tydlighetens skull bör nämnda gemensamma åtgärd och de successiva ändringarna av denna ersättas med en ny gemensam åtgärd.

(14)

Tredjestater bör delta i projektet i enlighet med de allmänna riktlinjer som fastställts av Europeiska rådet.

(15)

Den nuvarande säkerhetssituationen i Demokratiska republiken Kongo kan förvärras, vilket skulle kunna få allvarliga återverkningar för processen för att stärka demokratin, rättsstaten och säkerheten på regional och internationell nivå. Ett fortsatt engagemang från EU när det gäller politiska insatser och resurser kommer att bidra till att befästa regionens stabilitet.

a)

Ge råd och bistånd till de kongolesiska myndigheterna i deras arbete för integration, omstrukturering och återuppbyggnad av den kongolesiska armén, bland annat genom att

b)

Leda och fullfölja projektet för tekniskt bistånd för att modernisera betalningskedjan vid försvarsministeriet i Demokratiska republiken Kongo, nedan kallat betalningskedjeprojektet, för att fullgöra de uppgifter som definieras i det allmänna konceptet för detta projekt.

c)

Identifiera och bidra till utarbetandet av olika projekt och alternativ som EU eller dess medlemsstater kan besluta att stödja när det gäller reformen av säkerhetssektorn.

d)

I samordning med kommissionen övervaka och säkerställa genomförandet av specifika projekt som finansieras eller inleds av medlemsstaterna inom ramen för uppdragets mål.

e)

Bidra till att garantera samstämmighet mellan samtliga insatser när det gäller reformen av säkerhetssektorn.

a)

Ett kontor i Kinshasa, som bland annat består av

b)

Rådgivare som är utplacerade på nyckelposter vid försvarsministeriets centrala förvaltning i Kinshasa liksom inom de provinsförvaltningar som är underställda försvarsministeriet.

c)

Ett team som ansvarar för betalningskedjeprojektet och som består av

a)

Utgifterna skall förvaltas i enlighet med de gemenskapsregler och gemenskapsförfaranden som gäller för budgeten, med undantag för att eventuell förfinansiering inte längre skall vara gemenskapens egendom. Medborgare i tredjestater skall tillåtas att lämna anbud.

b)

Uppdragschefen skall lämna fullständig rapport till kommissionen och övervakas av denna när det gäller de åtgärder som vidtas inom ramen för hans kontrakt.