(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

(1)

De representativa priserna och tilläggsbeloppen för import av vitsocker, råsocker och vissa sockerlösningar för regleringsåret 2006/2007 har fastställts genom kommissionens förordning (EG) nr 1002/2006 (3). Priserna och tilläggen ändrades senast genom kommissionens förordning (EG) nr 582/2007 (4).

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen för närvarande har tillgång till bör dessa belopp ändras enligt bestämmelserna i förordning (EG) nr 951/2006.

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1445/95 av den 26 juni 1995 om tillämpningsföreskrifter för ordningen med import- och exportlicenser inom nötköttssektorn och om upphävande av förordning (EEG) nr 2377/80 (2) fastställs villkoren för ordningen med import- och exportlicenser inom nötköttssektorn.

(2)

Exporten inom nötköttssektorn har minskat kontinuerligt sedan början av 2000-talet. Ansökningarna om licenser för export med eller utan bidrag utnyttjades bland annat för att övervaka gemenskapsexporten. För att garantera en god förvaltning är det fortfarande nödvändigt att följa utvecklingen när det gäller licensansökningar rörande export med bidrag. Däremot förefaller det inte längre nödvändigt att på samma sätt övervaka export som sker utan bidrag. Därför är det för enkelhetens skull lämpligt att begränsa kravet på uppvisande av exportlicens till sådan export som omfattas av en ansökan om exportbidrag.

(3)

Efter den senaste ändringen av kommissionens förordning (EEG) nr 2973/79 av den 21 december 1979 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för beviljande av bistånd vid export av nötköttsprodukter som kan komma i fråga för förmånsbehandling vid import till tredje land (3), sker inte längre någon kvartalsvis uppdelning av den årliga kvot på 5 000 ton färskt, kylt eller fryst nötkött som exporteras till Förenta staterna. De nuvarande bestämmelserna för ansökan om och utfärdande av exportlicenser bör alltså anpassas till den nya situationen.

(4)

För att systemet skall bli konsekvent är det också lämpligt att på liknande sätt anpassa bestämmelserna för ansökan om och utfärdande av exportlicenser för produkter inom nötköttssektorn som skulle kunna komma i fråga för förmånsbehandling vid import till Kanada.

(5)

Medlemsstaterna måste varje måndag före kl. 13 underrätta kommissionen om de licensansökningar som lämnats in under den föregående veckan. För att skapa konsekvens i förhållande till gällande bestämmelser inom andra sektorer för kött, förefaller det lämpligt att föreskriva att medlemsstaterna även när det gäller nötkött redan från och med fredag eftermiddag den aktuella veckan underrättar kommissionen om de licenser som lämnats in av aktörerna under måndag till fredag i samma vecka.

(6)

Förordning (EG) nr 1445/95 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för nötkött.

1.

Artikel 7 skall ersättas med följande:

2.

Artikel 7a skall utgå.

3.

I artikel 8 skall punkt 2 utgå.

4.

I artikel 9 skall punkt 2 utgå.

5.

Artikel 12 skall ändras på följande sätt:

6.

Artikel 12a skall ändras på följande sätt:

7.

Artikel 13.1 och 13.2 skall ersättas med följande:

8.

Bilaga IV skall ersättas med texten i bilagan till den här förordningen.

(1)

Enligt artikel 9 i förordning (EG) nr 1255/1999 får stöd för privat lagring beviljas för lagringsbeständig ost och ost som är tillverkad av får- och/eller getmjölk och som kräver minst sex månaders lagring om prisutvecklingen och lagringssituationen för dessa ostar visar allvarlig obalans på marknaden som kan elimineras eller minskas genom säsongslagring.

(2)

Den säsongsbundenhet som präglar produktionen av vissa lagringsbeständiga ostar samt ostsorterna Pecorino Romano, Kefalotyri och Kasseri förstärks genom omvänd säsongsbundenhet hos konsumtionen. Dessutom förvärrar den fragmentariska produktionen av dessa ostar konsekvenserna av den nämnda säsongsbundenheten. Därför bör säsongslagring tillämpas för de kvantiteter som utgör skillnaden mellan produktionen under sommarmånaderna och produktionen under vintermånaderna.

(3)

Det bör specificeras vilka ostsorter som får omfattas av stödet och fastställa de maximala kvantiteter som stödet får gälla samt löptiden för kontrakten, på grundval av de faktiska marknadsbehoven och lagringsbeständigheten hos de berörda ostarna.

(4)

Det måste fastställas vad lagringskontrakten skall innehålla samt vilka åtgärder som krävs för att säkerställa identifieringen och kontrollen av de ostar som omfattas av kontrakt. Stödbeloppen bör bestämmas med hänsyn till lagringskostnaderna och den balans som skall upprätthållas mellan ostar för vilka stöd beviljas och övriga ostar på marknaden. På grundval av ovanstående och med hänsyn till tillgängliga resurser bör stödet ej ändras.

(5)

Det är lämpligt att fastställa utförliga bestämmelser när det gäller dokumentation, räkenskaper samt hur ofta och på vilket sätt kontroller skall genomföras. I fråga om kontroller bör det föreskrivas att medlemsstaterna får fastställa att uppdragstagaren helt eller delvis skall stå för kostnaderna.

(6)

Det bör klargöras att endast hela ostar kan komma i fråga för stöd för privat lagring.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för mjölk och mjölkprodukter.

(1)

I artikel 6.1 i kommissionens förordning (EG) nr 2659/94 (2) föreskrivs stödbeloppen för stöd till privat lagring av ostarna Grana Padano, Parmigiano-Reggiano och Provolone. Det totala stödbeloppet bör justeras med tanke på de tillgängliga ekonomiska resurserna och med hänsyn till lagerkostnadernas utveckling och de förväntade marknadspriserna. Det förefaller dock inte lämpligt att differentiera stödet.

(2)

Förordning (EG) nr 2659/94 bör därför ändras i enlighet med detta.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för mjölk och mjölkprodukter.

(1)

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 1555/96 av den 30 juli 1996 om tillämpningsföreskrifter för systemet med tilläggstull vid import inom sektorn för frukt och grönsaker (2), skall importen av de produkter som anges i bilagan till den förordningen övervakas. Denna övervakning skall ske enligt bestämmelserna i artikel 308d i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (3).

(2)

För tillämpning av artikel 5.4 i det jordbruksavtal (4) som slöts inom ramen för de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan, och på grundval av de senast tillgängliga uppgifterna för 2004, 2005 och 2006, bör tröskelvolymerna för tilläggstull för tomater, aprikoser, citroner, plommon, persikor (inbegripet nektariner), päron och bordsdruvor ändras.

(3)

Förordning (EG) nr 1555/96 bör därför ändras.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för färsk frukt och färska grönsaker.

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 134/2007 (3), fastställs vägledande kvantiteter för vilka exportlicenser under system B får utfärdas.

(2)

Enligt de uppgifter som i dag står till kommissionens förfogande riskerar den vägledande kvantiteten för tomater som fastställs för innevarande exportperiod att snart överskridas. Detta överskridande vore skadligt för systemet med exportbidrag för frukt och grönsaker.

(3)

För att underlätta denna situation bör de licensansökningar under system B för tomater som exporterats efter den 30 maj 2007 avslås. Detta bör gälla till och med slutet på innevarande exportperiod.

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1484/95 (4) fastställs tillämpningsföreskrifter för ordningen för tillämpning av tilläggsbelopp för import samt representativa priser av fjäderfäkött, ägg och äggalbumin.

(2)

Det framgår av den regelbundna kontrollen av de uppgifter som ligger till grund för fastställandet av de representativa priserna för produkterna inom sektorerna för fjäderfäkött, ägg och äggalbumin att de representativa priserna för import av vissa produkter bör ändras med hänsyn till variationerna i pris efter ursprung. De representativa priserna bör därför offentliggöras.

(3)

Med hänsyn till situationen på marknaden bör denna ändring genomföras så snart som möjligt.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för fjäderfäkött och ägg.

(1)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel (2) skall tillämpas från och med den 1 juli 2007. Förordningen gäller för livsmedel avsedda att användas i energibegränsade dieter för viktminskning, utan att detta påverkar tillämpningen av de särskilda bestämmelserna i kommissionens direktiv 96/8/EG av den 26 februari 1996 om livsmedel avsedda att användas i energibegränsade dieter för viktminskning (3).

(2)

Enligt direktiv 96/8/EG får märkning, reklam och presentation av de produkter som omfattas av direktivet inte ha någon anvisning om hur snabb eller stor viktminskning produkterna kan ge eller om nedsatt hungerkänsla eller ökad mättnadskänsla.

(3)

Enligt artikel 13.1 c i förordning (EG) nr 1924/2006 får hälsopåståenden som beskriver eller hänvisar till nedsatt hungerkänsla eller ökad mättnadskänsla göras enligt särskilda villkor.

(4)

Det faktum att påståenden som hänvisar till nedsatt hungerkänsla eller ökad mättnadskänsla tillåts, förutsatt att de bygger på allmänt vedertagen vetenskaplig dokumentation och förstås väl av genomsnittskonsumenten, avspeglar utvecklingen vad gäller produktutbudet och produkternas egenskaper.

(5)

Denna slutsats stämmer i högsta grad in på produkter som är avsedda att användas i energibegränsade dieter för viktminskning. Sådana påståenden bör därför inte längre förbjudas, förutsatt att villkoren i artikel 13.1 i förordning (EG) nr 1924/2006 är uppfyllda.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

(1)

Om en medlemsstat anser att det finns risk för att en skadegörare som inte förtecknas i bilaga I eller II till direktiv 2000/29/EG förs in till eller sprids inom dess territorium, får den enligt detta direktiv tillfälligt vidta alla ytterligare åtgärder som krävs för att skydda sig mot denna risk.

(2)

Efter det att Rhynchophorus ferrugineus (Olivier) (nedan kallad ”den angivna skadegöraren”) påträffades i den södra delen av Iberiska halvön underrättade Spanien den 27 juni 2006 kommissionen och de övriga medlemsstaterna om att medlemsstaten den 6 juni 2006 hade antagit kompletterande officiella åtgärder för att förhindra ytterligare införsel till och spridning inom dess territorium av den angivna skadegöraren.

(3)

Rhynchophorus ferrugineus (Olivier) finns inte upptagen i bilagorna I eller II till direktiv 2000/29/EG. En riskbedömningsrapport baserad på begränsade, tillgängliga vetenskapliga fakta visade emellertid att den angivna skadegöraren åstadkommer allvarliga skador på träd, med stor dödlighet som följd, när det gäller vissa växtarter av släktet Palmae, dock endast växter där stammens diameter vid basen överstiger 5 cm (nedan kallade ”mottagliga växter”). Dessa mottagliga växter finns i stora delar av Europa, framför allt i dess södra delar, där de planteras i stort antal som prydnadsväxter och där de har stor betydelse för miljön.

(4)

Det är därför nödvändigt att vidta nödåtgärder mot införsel till och spridning inom gemenskapen av den angivna skadegöraren.

(5)

Nödåtgärderna bör avse införsel och spridning av den angivna skadegöraren, avgränsning av områden i gemenskapen där den angivna skadegöraren finns, och import, produktion, flyttning och kontroll av mottagliga växter i gemenskapen. En undersökning för kontroll av närvaro eller långvarig frånvaro av den angivna skadegöraren bör genomföras på alla växter av släktet Palmae i medlemsstaterna, i syfte att samla in ytterligare vetenskapliga fakta om växters mottaglighet.

(6)

Resultaten av åtgärderna bör utvärderas före den 31 mars 2008, så att erfarenheterna från den första växtsäsongen med nödåtgärder kan beaktas.

(7)

Medlemsstaterna bör vid behov anpassa sin lagstiftning till detta beslut.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växtskydd.

a)

den angivna skadegöraren

–

Rhynchophorus ferrugineus (Olivier),

b)

mottagliga växter

–

växter med undantag av frukter och fröer, där stammens diameter vid basen är större än 5 cm, av Areca catechu, Arenga pinnata, Borassus flabellifer, Calamus merillii, Caryota maxima, Caryota cumingii, Cocos nucifera, Corypha gebanga, Corypha elata, Elaeis guineensis, Livistona decipiens, Metroxylon sagu, Oreodoxa regia, Phoenix canariensis, Phoenix dactylifera, Phoenix theophrasti, Phoenix sylvestris, Sabal umbraculifera, Trachycarpus fortunei och Washingtonia spp,

c)

produktionsplatsen

–

produktionsplatsen enligt definitionen i FAO:s internationella normer för fytosanitära åtgärder nr 5 (2).

a)

uppfyller de särskilda importkraven i punkt 1 i bilaga I,

b)

inspekteras efter införseln till gemenskapen av det ansvariga officiella organet med avseende på den angivna skadegöraren i enlighet med artikel 13a.1 i direktiv 2000/29/EG, och inga tecken på förekomst av den angivna skadegöraren konstateras.

(1)

Enligt artikel 8.2 i direktiv 91/414/EEG får en medlemsstat, under en period av tolv år efter anmälan av det direktivet, godkänna att växtskyddsmedel som innehåller verksamma ämnen som inte är upptagna i bilaga I till det direktivet och som fanns på marknaden två år efter anmälan av direktivet släpps ut på marknaden under den tid som dessa ämnen successivt undersöks inom ramen för ett arbetsprogram.

(2)

Kommissionens förordningar (EG) nr 451/2000 (2) och (EG) nr 703/2001 (3) innehåller närmare bestämmelser om genomförandet av den andra etappen i det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i direktiv 91/414/EEG och en förteckning över de verksamma ämnen som skall utvärderas för att eventuellt införas i bilaga I till direktiv 91/414/EEG. I den förteckningen ingår tiodikarb.

(3)

Effekterna av tiodikarb på människors hälsa och på miljön har utvärderats i enlighet med bestämmelserna i förordningarna (EG) nr 451/2000 och (EG) nr 703/2001 för en rad användningsområden som har föreslagits av anmälaren. I dessa förordningar utses dessutom de rapporterande medlemsstater som i enlighet med artikel 8.1 i förordning (EG) nr 451/2000 skall lämna relevanta utvärderingsrapporter och rekommendationer till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA). För tiodikarb var den rapporterande medlemsstaten Förenade kungariket och alla relevanta uppgifter lämnades den 19 januari 2004.

(4)

Utvärderingsrapporten har granskats av medlemsstaterna och EFSA inom EFSA:s arbetsgrupp för utvärdering och lades fram för kommissionen den 14 december 2005 i form av EFSA:s slutsats angående granskningen av riskbedömningen för bekämpningsmedel med det verksamma ämnet tiodikarb (4). Medlemsstaterna och kommissionen har granskat rapporten i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och den godkändes slutgiltigt den 14 juli 2006 i form av kommissionens granskningsrapport om tiodikarb.

(5)

Under utvärderingen av det verksamma ämnet väcktes en rad frågor. Utvärderingen av risken vid användning av tiodikarb som insektsmedel visade på en akut kostrelaterad risk för småbarn vid konsumtion av behandlade bordsdruvor och för vuxna vid konsumtion av vin. Dessutom har utvärderingen av risken vid användning av tiodikarb som molluskicid visat på betydande brister i dokumentationen, särskilt rörande användarexponering och eventuell grundvattenförorening, och det var därför inte möjligt att på grundval av de tillgängliga uppgifterna dra slutsatsen att tiodikarb uppfyller kriterierna för att tas upp i bilaga I till direktiv 91/414/EEG.

(6)

Kommissionen uppmanade anmälaren att inkomma med synpunkter på resultatet av granskningen och meddela om ansökan om att få ämnet godkänt vidhölls. Anmälaren inkom med synpunkter som omsorgsfullt granskades. Trots de argument som lagts fram av anmälaren förblev de uppkomna frågorna olösta, och utvärderingar på grundval av inlämnade uppgifter som granskats under EFSA:s expertmöten har inte visat att växtskyddsmedel innehållande tiodikarb, under föreslagna användningsvillkor, generellt uppfyller kraven i artikel 5.1 a och b i direktiv 91/414/EEG.

(7)

Tiodikarb bör därför inte införas i bilaga I till direktiv 91/414/EEG.

(8)

Åtgärder bör vidtas för att se till att beviljade godkännanden för växtskyddsmedel innehållande tiodikarb dras tillbaka inom en föreskriven period och inte förnyas samt att inga nya godkännanden beviljas för sådana produkter.

(9)

Eventuellt anstånd som ges av en medlemsstat för omhändertagande, lagring, utsläppande på marknaden och användning av kvarvarande lager av växtskyddsmedel som innehåller tiodikarb bör begränsas till tolv månader så att kvarvarande lager kan användas under ytterligare en odlingssäsong.

(10)

Detta beslut påverkar inte de åtgärder som kommissionen kan komma att vidta i ett senare skede avseende detta verksamma ämne, inom ramen för rådets direktiv 79/117/EEG av den 21 december 1978 om förbud mot att växtskyddsprodukter som innehåller vissa verksamma ämnen släpps ut på marknaden och används (5).

(11)

Detta beslut påverkar inte inlämnandet av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i direktiv 91/414/EEG om att tiodikarb skall införas i bilaga I till det direktivet.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

Godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller tiodikarb skall återkallas senast den 25 november 2007.

b)

Från och med dagen för offentliggörandet av detta beslut beviljas eller förnyas inga godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller tiodikarb.

(1)

Bluetongue är en sjukdom som överförs av smittspridande insekter, Culicoides spp. Det är en gränsöverskridande smitta och nationella insatser är inte tillräckliga för att effektivt övervaka och bekämpa den. Det behövs samlade insatser på gemenskapsnivå för att analysera både regional och global spridning av bluetongueinfektioner och de kompetenta vektorerna av släktet Culicoides. Insamling och utbyte av epidemiologisk information om bluetongue i medlemsstaterna är således av avgörande betydelse för att man skall kunna fastställa vilka åtgärder som bör vidtas för att bekämpa sjukdomen hos djurpopulationen och för att kontrollera åtgärdernas effektivitet.

(2)

Med hjälp av ett gemenskapsnätverk för övervakning skulle det gå att göra en effektiv riskanalys på gemenskapsnivå och även minska vissa kostnader som skulle bli följden av spridda nationella system.

(3)

Användning av geografiska informationssystem ger ökad dataanalyskapacitet och förståelse för sjukdomens dynamik och spridning.

(4)

Istituto Zooprofilattico Sperimentale dell’Abruzzo e del Molise ”G. Caporale” , i Teramo i Italien, som är ett centrum för samarbete inom veterinärutbildning, livsmedelssäkerhet, epidemiologi och djurskydd under Världsorganisationen för djurens hälsa (OIE), håller på att upprätta ett webbaserat geografiskt informationssystem för insamling, lagring och analys av övervakningsdata om bluetongue (BlueTongue NETwork application). Detta system kan delas med andra medlemsstater och tredjeländer för att kontrollera om det är ett användbart verktyg för att bekämpa sjukdomen och bättre förstå dess dynamik och spridning.

(5)

Det bör beviljas ekonomiskt stöd till detta projekt, eftersom det skulle kunna bidra till utveckling av gemenskapens lagstiftning om bluetongue och på sikt till en effektivare bekämpning av sjukdomen.

(6)

Enligt rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (2) skall veterinära åtgärder finansieras genom Europeiska garantifonden för jordbruket. För revisionsändamål skall artiklarna 9, 36 och 37 i den förordningen tillämpas.

(7)

Det ekonomiska stödet från gemenskapen utbetalas under förutsättning att de planerade åtgärderna har genomförts och att myndigheterna lämnar alla nödvändiga uppgifter.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

(1)

Den 16 november 2005 enades rådet om ett gemensamt uttalande om ett ”åtagande om ett nytt partnerskap mellan EU och Afghanistan”, där Europeiska unionen (EU) och Islamiska republiken Afghanistans regering förpliktade sig att sträva efter ”ett säkert, stabilt, fritt, välmående och demokratiskt Afghanistan i enlighet med den afghanska konstitution som antogs den 4 januari 2004 (14 Dalwa 1383). Båda parter vill att Afghanistan aktivt och fullt ut skall delta i det internationella samfundet och har åtagit sig att skapa en blomstrande framtid fri från hot om terrorism, extremism och organiserad brottslighet”.

(2)

Den 31 januari 2006 inleddes Afghanistanfördraget (London). Denna överenskommelse bekräftade Afghanistans regerings och det internationella samfundets åtagande att inrätta en mekanism för att under de kommande fem åren samordna afghanska och internationella ansträngningar för sådana förhållanden att det afghanska folket kan leva i fred och säkerhet i en rättsstat, med gott styre och skydd för mänskliga rättigheter för alla, och så att alla kan få del av en hållbar ekonomisk och social utveckling.

(3)

Afghanistanfördraget stöder Afghanistans regerings interimistiska nationella utvecklingsstrategi (i-ANDS) som utvecklar deras vision och investeringsprioriteringar. Inom i-ANDS återfinns en nationell samrådsprocess, som stöder Afghanistanfördragets riktmärken och de delmål som fastställs i Afghanistans millennieutvecklingsmål.

(4)

Den 13 oktober överlämnades en rapport till kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (KUSP) från EU:s gemensamma utvärderingsuppdrag, vilken innehöll en analys av läget beträffande rättsstatsprincipen i Afghanistan samt rekommendationer för att gå vidare och stärka EU:s bidrag till rättsväsendet i Afghanistan och få strategisk verkan. I rapporten från det gemensamma utvärderingsuppdraget rekommenderas bland annat att EU skulle kunna överväga att bidra med ytterligare stöd till polisväsendet genom ett polisuppdrag, och att en undersökningsgrupp kunde sändas till Afghanistan för att ytterligare undersöka om ett sådant uppdrag går att genomföra.

(5)

En undersökningsgrupp sändes till Afghanistan mellan den 27 november och den 14 december 2006. Efter sina slutsatser av den 11 december 2006 godkände rådet den 12 februari 2007 krishanteringskonceptet för ett EU-uppdrag i Afghanistan på polisområdet med koppling till frågan om rättsstatsprincipen i stort och enades om att uppdraget skulle ge ett mervärde. Uppdraget kommer att verka för en afghansk polisstyrka med lokalt egenansvar som respekterar mänskliga rättigheter och arbetar inom ramen för rättsstatsprincipen. Uppdraget bör bygga på nuvarande insatser och följa ett övergripande och strategiskt tillvägagångssätt, i överensstämmelse med krishanteringskonceptet. Uppdraget bör därför inrikta sig på frågor som rör reformen av polisen på central och regional nivå samt på provinsnivå.

(6)

Den 23 mars 2007, antog Förenta nationernas säkerhetsråd resolution 1746 (2007) om förlängning av Förenta nationernas biståndsuppdrag i Afghanistan (Unama) där man bl.a. välkomnar EU:s beslut om ett uppdrag på polisområdet med koppling till frågan om rättsstatsprincipen i stort och narkotikabekämpning, för att bistå och stärka de ansträngningar som pågår för att reformera polisen på central nivå och provinsnivå och ser fram emot att uppdraget snart kommer att inledas.

(7)

Den 23 april 2007 godkände rådet det operativa konceptet (Conops) för ett EU-polisuppdrag i Afghanistan (Eupol Afghanistan) kopplat till frågan om rättsstatsprincipen i stort.

(8)

I ett brev av den 16 maj 2007 inbjöd Afghanistans regering EU att inleda ett EU-polisuppdrag i Afghanistan.

(9)

EU:s polisuppdrag kommer att sättas in i det större sammanhanget med det internationella samfundets insatser för att stödja Afghanistans regering med att ta ansvar för att stärka rättsstatsprincipen och i synnerhet för att förbättra den civila polisens kapacitet och brottsbekämpningen. En nära samordning bör säkerställas mellan EU:s polisuppdrag och övriga internationella aktörer som är engagerade i stöd på säkerhetsområdet, inbegripet den internationella säkerhetsstyrkan (Isaf) samt de organ som stöder reformen av polisen och rättstatsprincipen i Afghanistan.

(10)

Enligt uttalandet i Conops, och mot bakgrund av behovet av ett reellt EU-åtagande för en polisreform och kopplingen till Afghanistanfördragets mål, skall uppdraget ha en tidsram på minst tre år. Med tanke på det oförutsägbara läget och behovet av att sörja för en flexibel uppläggning, bör uppdragets storlek och räckvidd ses över var sjätte månad i enlighet med de bedömningskriterier som anges i Conops och insatsplanen.

(11)

Mandatet för uppdraget kommer att genomföras i ett läge som kan förvärras och som kan skada målen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) enligt artikel 11 i fördraget.