5.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 95/1

(1)

Vissa medlemsstater har särskilda problem att finansiera sina program för landsbygdsutveckling enligt rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (1). För att stärka sin politik för landsbygdsutveckling bör dessa medlemsstater ges möjlighet att tillämpa ett system för frivillig modulering. Denna möjlighet bör erbjudas de medlemsstater som redan tillämpar frivillig modulering enligt kommissionens förordning (EG) nr 1655/2004 av den 22 september 2004 om fastställande av bestämmelser för övergången från frivillig modulering enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 1259/1999 till obligatorisk modulering enligt rådets förordning (EG) nr 1782/2003 (2) eller som har beviljats undantag från kravet på samfinansiering av gemenskapsstöd enligt artikel 70.4a i förordning (EG) nr 1698/2005. Den frivilliga moduleringen bör ta formen av minskat direktstöd enligt artikel 2 d i förordning (EG) nr 1782/2003 (3), där de medel som motsvarar minskningen används för att finansiera programmen för landsbygdsutveckling enligt förordning (EG) nr 1698/2005. Minskningar av direktstöd genom frivillig modulering bör ske utöver de minskningar som görs genom tillämpning av obligatorisk modulering enligt artikel 10 i förordning (EG) nr 1782/2003.

(2)

För att underlätta det administrativa genomförandet bör reglerna för den frivilliga moduleringen anpassas till dem som gäller för obligatorisk modulering enligt artikel 10 i förordning (EG) nr 1782/2003, inklusive beräkningsgrunden.

(3)

Av hänsyn till små jordbrukares särskilda situation bör ett kompletterande stödbelopp beviljas i de fall frivillig modulering tillämpas, vilket är fallet vid obligatorisk modulering. Det kompletterande beloppet bör vara lika med det belopp som uppstår genom tillämpning av frivillig modulering för ett belopp upp till 5 000 EUR i direktstöd, inom de gränser som fastställs av kommissionen.

(4)

Vad gäller de medlemsstater där frivillig modulering redan tillämpas bör det nya system för frivillig modulering som föreskrivs i denna förordning i minsta möjliga mån avvika från den befintliga mekanismen, så att man undviker onödiga administrativa bördor som stör de arrangemang för genomförandet som har tillämpats under flera år och som jordbrukarna i praktiken och ekonomiskt har anpassat sig till. Det förefaller därför lämpligt att de medlemsstater som tillämpar frivillig modulering när denna förordning träder i kraft ges rätt att behålla vissa väl etablerade mönster i sina nu gällande system, samtidigt som omotiverad ojämlik behandling av jordbrukarna undviks. För att säkerställa att de nya arrangemangen överensstämmer med genomförandemönstret för systemet med samlat gårdsstöd bör dessutom regionalt differentierade procentsatser för frivillig modulering endast kunna tillämpas av medlemsstater som tillämpar systemet för samlat gårdsstöd på regional nivå enligt artikel 58 i förordning (EG) nr 1782/2003.

(5)

De medel som härrör från tillämpningen av frivillig modulering får inte omfattas av taken för EJFLU-bidraget enligt förordning (EG) nr 1698/2005. Det bör därför ges möjlighet till undantag från den förordningen. De regler för förhandsfinansiering som gäller för EJFLU enligt rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (4) bör inte gälla dessa medel.

(6)

För att kunna fatta välgrundade beslut om tillämpningen av frivillig modulering bör medlemsstaterna noga bedöma de potentiella konsekvenserna av en sådan modulering, särskilt vad gäller den ekonomiska situationen för de jordbrukare som omfattas av en sådan modulering och dess inverkan på deras relativa position inom jordbrukssektorn. Konsekvenserna av genomförandet av frivillig modulering bör nära övervakas av de medlemsstater som tillämpar frivillig modulering. Kommissionen bör underrättas om konsekvensbedömningen och övervakningsresultaten som underlag för eventuella ytterligare politiska åtgärder.

(7)

Den frivilliga moduleringen bör ses i det vidare perspektivet gemenskapsfinansiering av landsbygdsutveckling. Dess bidrag bör bland annat analyseras mot bakgrund av medlemsstaternas konsekvensbedömningar. På grundval av denna analys kommer kommissionen att före utgången av 2008 förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om dittills gjorda erfarenheter av genomförandet.

(8)

De åtgärder som krävs för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (5).

(9)

De belopp som härrör från tillämpningen av frivillig modulering bör tas i beaktande vid fastställande av det årliga tak för utgifter som finansieras genom Europeiska garantifonden för jordbruket, och en möjlighet att anta föreskrifter som särskilt gäller frivillig modulering bör införas i förordning (EG) nr 1290/2005.

(10)

Förordning (EG) nr 1290/2005 bör följaktligen ändras i enlighet därmed.

a)

där, vid ikraftträdandet av denna förordning, systemet med ytterligare sänkningar av beloppen för direktstöd enligt artikel 1 i förordning (EG) nr 1655/2004 tillämpas, eller

b)

som har beviljats undantag från kravet på samfinansiering av gemenskapsstöd enligt artikel 70.4a i förordning (EG) nr 1698/2005,

a)

genom undantag från artikel 1.3 inte tillämpa bestämmelserna i andra stycket i den punkten,

och/eller

b)

genom undantag från artikel 1.4 tillämpa regionalt differentierade procentsatser enligt objektiva kriterier. Den maximala procentsatsen för var och en av regionerna i varje berörd medlemsstat skall vara 20 %.

a)

De årliga procentsatserna för frivillig modulering för varje region och för hela territoriet.

b)

De sammanlagda årliga belopp som skall sänkas enligt frivillig modulering.

c)

I förekommande fall de sammanlagda årliga kompletterande belopp som erfordras för att täcka det kompletterande stödbelopp som avses i artikel 1.3 andra stycket.

d)

Statistik och andra stödjande uppgifter som har använts för att fastställa de belopp som avses i leden b och c.

a)

en beräkning, om en enda nationell procentsats för frivillig modulering har tillämpats,

b)

när det gäller medlemsstater som tillämpar regionalt differentierade procentsatser, de belopp för tillämpningen som medlemsstaterna har meddelat enligt artikel 3.2 eller de uppdaterade belopp som avses i artikel 3.3.

a)

i enlighet med det förfarande som avses i artikel 90.2 i förordning (EG) nr 1698/2005, vilket bland annat skall omfatta bestämmelser för integrering av frivillig modulering i programmen för landsbygdsutveckling, eller i tillämpliga fall,

b)

i enlighet med det förfarande som avses i artikel 41.2 i förordning (EG) nr 1290/2005, vilket särskilt skall omfatta bestämmelser för den finansiella förvaltningen av frivillig modulering och införlivande av systemet för ytterligare sänkningar av beloppen för direktstöd enligt artikel 1 i förordning (EG) nr 1655/2004 i det system som föreskrivs i den här förordningen.

1.

I artikel 12 skall punkt 2 ersättas med följande:

”2.   Kommissionen skall fastställa de belopp som med tillämpning av artikel 10.2 och artiklarna 143d och 143e i förordning (EG) nr 1782/2003 och artikel 4.1 i rådets förordning (EG) nr 378/2007 (6) skall ställas till förfogande för EJFLU.

2.

I det inledande stycket i artikel 42 skall andra meningen ersättas med följande:

”Dessa föreskrifter skall särskilt omfatta följande:”

5.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 95/5

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

5.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 95/7

(1)

Enligt den registrering som avses i artikel 5.2 i förordning (EG) nr 950/2006 finns det fortfarande sockerkvantiteter med löpnummer 09.4318 som är tillgängliga för de leveranskrav i fråga om förmånssocker som fastställts i enlighet med artikel 24 i förordning (EG) nr 950/2006.

(2)

Kommissionen bör därför tillkännage att de berörda gränserna inte längre är uppnådda.

5.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 95/8

(1)

Definitionen av stödberättigande hektar inom ramen för det samlade gårdsstödet i artikel 44 i förordning (EG) nr 1782/2003 ändrades genom rådets förordning (EG) nr 2012/2006 (2) så att alla arealer med olivträd nu är stödberättigande.

(2)

Enligt artikel 20 i förordning (EG) nr 1782/2003, i dess ändrade lydelse genom förordning (EG) nr 2012/2006, är det frivilligt att använda det geografiska informationssystemet för olivodling för de medlemsstater som inte tillämpar stödet för olivodlingar enligt avdelning IV, kapitel 10b i den förordningen. Till följd av den ändringen bör även artikel 12 i kommissionens förordning (EG) nr 796/2004 (3), ändras när det gäller innehållet i den samlade ansökan för olivskiften och bilaga XXIV.1 och 3 i kommissionens förordning (EG) nr 1973/2004 (4) när det gäller definitionen av stödberättigande olivträd och beräkningen av antalet stödberättigande hektar för användning av stödrättigheter.

(3)

I artikel 33 i förordning (EG) nr 796/2004 fastställs föreskrifter för tillämpningen av förordning (EG) nr 1782/2003, bland annat när det gäller villkoren för kontroll av halten av tetrahydrokannabinol (THC) i hampa. Från 2007 och framåt kommer produktion av hampa för annan användning än som fibrer att tillåtas för markanvändning inom ramen för det samlade gårdsstödet, i enlighet med avdelning III kapitel 4 i förordning (EG) nr 1782/2003. Följaktligen bör artikel 33 och bilaga II i förordning (EG) nr 796/2004 ändras.

(4)

I enlighet med artikel 33.2 i förordning (EG) nr 796/2004 har medlemsstaterna meddelat kommissionen resultaten av de prover som tagits för att fastställa THC-halten i de hampsorter som odlades under 2006. Dessa resultat bör beaktas vid utarbetandet av förteckningen över hampsorter som berättigar till direktstöd under de kommande regleringsåren och förteckningen över sorter som tillfälligt godkänts för regleringsåret 2007/08. Vid kontrollen av THC-halten bör vissa av dessa sorter omfattas av förfarande B enligt bilaga I till förordning (EG) nr 796/2004.

(5)

Från 2007 och framåt kommer stödet för energigrödor enligt avdelning IV kapitel 5 i förordning (EG) nr 1782/2003 att tillämpas i de nya medlemsstaterna inom ramen för det samlade gårdsstödet. Bestämmelserna för grupper av grödor när det gäller stöd till energigrödor bör också tillämpas för de nya medlemsstaterna.

(6)

Artikel 6.3 i förordning (EG) nr 796/2004 upphävdes genom kommissionens förordning (EG) nr 263/2006 (5). Följaktligen bör artikel 136 i förordning (EG) nr 1973/2004 ändras i enlighet med detta.

(7)

Genom förordning (EG) nr 270/2007 ändras reglerna för möjliga användningar av sockerbetor för produktion av energiprodukter. Det är följaktligen lämpligt att anta samma villkor för odling av dessa växter på mark som är stödberättigande för arealuttag.

(8)

Förordningarna (EG) nr 796/2004 och (EG) nr 1973/2004 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

De ändringar som införs genom rådets förordningar (EG) nr 953/2006 (6), (EG) nr 2012/2006 och (EG) nr 270/2007 är tillämpliga från och med den 1 januari 2007. Följaktligen bör motsvarande ändringar i denna förordning tillämpas från samma tidpunkt.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för direktstöd.

1.

I artikel 12.3 skall andra stycket ersättas med följande:

”I de medlemsstater som använder det geografiska informationssystemet för olivodling i identifieringssystemet för jordbruksskiften enligt artikel 20 i förordning (EG) nr 1782/2003 skall det grafiska materialet över olivskiftena som skickas till jordbrukare för varje olivskifte innehålla antalet stödberättigande olivträd och deras position på skiftet samt olivarealen uttryckt i GIS-olivhektar i enlighet med bilaga XXIV.3 till förordning (EG) nr 1973/2004.”

2.

I artikel 33.4 och 33.5 första och andra stycket skall orden ”odlas för fiberproduktion” utgå.

3.

Bilaga II skall ersättas med texten i bilagan till denna förordning.

1.

Artikel 136 skall ersättas med följande:

”Artikel 136

Tillämpning av förordning (EG) nr 796/2004

Utan att det påverkar tredje stycket i artikel 143b.6 i förordning (EG) nr 1782/2003 skall förordning (EG) nr 796/2004 vara tillämplig på systemet för enhetlig arealersättning utom artikel 7, artikel 8.2 b och c, artikel 12.1 c och artikel 12.2, artikel 13.2–13.8, artikel 14.2 och 14.3, artiklarna 16 och 17, artikel 21.3, artikel 24.1 b, d och e, artikel 26.1 a, b och c, artikel 26.2 b, c och d, artikel 27.2 g och j, artikel 28.1 d, artikel 30.3, artikel 31, artiklarna 34–40, artikel 49.2, artikel 50.2, 50.4–6, artiklarna 51–64, artikel 69 och artikel 71.1 i denna.”

2.

I artikel 143.2 skall led a ersättas med följande:

3.

Bilaga XXIV skall ändras på följande sätt:

5.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 95/12

(1)

Vissa tekniska ändringar behöver göras i kommissionens förordning (EG) nr 753/2002 (2) på grund av Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen.

(2)

I artikel 28 i förordning (EG) nr 753/2002 föreskrivs särskilda bestämmelser för bordsviner med geografisk beteckning och där förtecknas också de benämningar som används i medlemsstaternas olika regioner för att beskriva sådana viner. Den förteckningen måste anpassas genom att de benämningar som används i Bulgarien och Rumänien läggs till.

(3)

Förteckningen över traditionella benämningar, som anges i artikel 29 i förordning (EG) nr 753/2002, och förteckningen över kompletterande traditionella benämningar, som det hänvisas till i artikel 23 i den förordningen, måste anpassas med de rätta benämningar som används i Bulgarien och Rumänien.

(4)

I bilaga II till förordning (EG) nr 753/2002 förtecknas druvsorter och synonymer till dessa som omfattar en geografisk beteckning och som kan förekomma i märkningen av viner. Denna bilaga måste anpassas med de rätta benämningar som var i bruk i Bulgarien och Rumänien vid det datum då den här förordningen börjar tillämpas.

(5)

Namnet ”Tokaj” betecknar ett ”kvalitetsvin som framställts i ett specificerat område” med ursprung i en gränsregion mellan Ungern och Slovakien och utgör även en del av de italienska och franska druvsortsbenämningarna ”Tocai italico”, ”Tocai friulano” och ”Tokay pinot gris”. Den samtidiga förekomsten av dessa tre druvsortsbenämningar och den geografiska beteckningen är tidsbegränsade till och med den 31 mars 2007 och följer av det bilaterala avtalet av den 23 november 1993 mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Ungern, som sedan den 1 maj 2004 har blivit en del av EU:s regelverk. Från och med den 1 april 2007 avförs dessa tre druvsortsbenämningar från bilaga II till kommissionens förordning (EG) nr 753/2002, och när det gäller druvsortsbenämningen ”Tocai friulano” har den nu ersatts av den nya druvsortsbenämningen ”Friulano”.

(6)

I bilaga III till förordning (EG) nr 753/2002 förtecknas slutligen de traditionella benämningar som förekommer eller kan tänkas förekomma på märkningen av viner. Den bilagan måste anpassas för att ta hänsyn till dels nya traditionella benämningar från Cypern, dels traditionella benämningar som används i Bulgarien och Rumänien.

(7)

Förordning (EG) nr 753/2002 bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för vin.

1.

I artikel 28 skall första stycket ändras på följande sätt:

2.

Artikel 29 skall ändras på följande sätt:

3.

Bilaga II skall ersättas med bilaga I till denna förordning.

4.

Bilaga III skall ändras i enlighet med bilaga II till denna förordning.

5.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 95/21

(1)

För att säkerställa en mer harmoniserad strategi för mänskliga resurser i den europeiska förvaltningen bör bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europeiska försvarsbyrån anpassas till motsvarande bestämmelser i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna, särskilt när det gäller bestämmelser om flyttningsbidrag, avgångsvederlag, barntillägg, iakttagande av principen om icke-diskriminering och förmåner för anställda som utnämns till enhetschefer, direktörer eller generaldirektörer. Av samma skäl är det nödvändigt att ta hänsyn till de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av dessa bestämmelser i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna.

(2)

Bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europeiska försvarsbyrån bör anpassas till motsvarande bestämmelser i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna, samtidigt som de rättigheter som de anställda vid Europeiska försvarsbyrån förvärvat innan dessa ändringar träder i kraft respekteras och hänsyn tas till deras berättigade förväntningar.

(3)

Sedan tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europeiska försvarsbyrån ursprungligen antogs 2004 har flera inkonsekvenser upptäckts i texten. Det är nödvändigt att korrigera dessa.

(4)

Tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europeiska försvarsbyrån enligt beslut 2004/676/EG bör därför ändras i enlighet därmed.

1.

Artikel 5.4 första stycket skall ersättas med följande:

”4.   Vid tillämpningen av punkt 1 skall en person anses vara funktionshindrad om personen har en fysisk eller psykisk funktionsnedsättning som är eller kan bli permanent. Funktionsnedsättningen skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 37.”

2.

Artikel 10.2 skall ersättas med följande:

”2.   En tillfälligt anställd får inte utan anställningsmyndighetens medgivande ta emot hedersbetygelser, ordnar, förmåner, gåvor eller ersättning av något slag från någon regering eller annan källa utanför byrån, utom för tjänster som han gjort antingen före sin anställning eller under särskild ledighet för militärtjänstgöring eller annan nationell tjänstgöring och med avseende på sådan tjänst.”

3.

Artikel 21 andra stycket skall ersättas med följande:

”Bestämmelserna i föregående stycke skall inte tillämpas på en tillfälligt anställd eller tidigare tillfälligt anställd som vittnar inför överklagandenämnden eller disciplinnämnden i ett ärende som rör en tillfälligt anställd eller tidigare tillfälligt anställd.”

4.

Artikel 27.1 b skall ersättas med följande:

5.

Artikel 36 skall ändras på följande sätt:

6.

Artikel 39 skall ändras på följande sätt:

7.

I artikel 40 skall andra stycket utgå.

8.

I artikel 59 skall punkt 9 utgå.

9.

Artikel 63.2 skall ersättas med följande:

”2.   Det flyttningsbidrag som föreskrivs i artikel 6 i bilaga V skall beviljas en tillfälligt anställd som fullgjort fyra års tjänstgöring. En tillfälligt anställd som fullgjort mer än ett års men mindre än fyra års tjänstgöring skall vara berättigad till ett flyttningsbidrag som är proportionellt till tjänstgöringens längd, varvid delar av år inte beaktas.”

10.

I bilaga V skall följande artikel läggas till:

”Artikel 2a

Trots artikel 2.1 skall beloppen för barntillägg ersättas med följande belopp för följande perioder:

Ovanstående belopp skall ses över vid varje översyn av lönerna enligt artikel 59 i tjänsteföreskrifterna.”

11.

I bilaga V skall artikel 3.2 ersättas med följande:

”2.   För varje underhållsberättigat barn enligt artikel 2.2 som inte har fyllt fem år eller ännu inte följer utbildning på heltid vid en primär- eller sekundärskola skall detta tillägg vara

Ovanstående belopp skall ses över vid varje översyn av lönerna enligt artikel 59 i tjänsteföreskrifterna.”

12.

I bilaga VI skall artikel 1 ersättas med följande:

”Artikel 1

1.   En anställd vars tjänstgöring upphör av andra skäl än dödsfall eller invaliditet skall då han lämnar tjänsten ha rätt till följande:

2.   Med avvikelse från punkt 1 b skall en anställd som sedan han trädde i tjänst har gjort inbetalningar, för att skapa eller bibehålla pensionsrättigheter, till ett nationellt pensionssystem eller till en valfri privat försäkring eller pensionsfond som uppfyller villkoren i punkt 1, och vars tjänstgöring upphör av andra skäl än dödsfall eller invaliditet, ha rätt att då han lämnar tjänsten få ett avgångsvederlag som motsvarar det försäkringstekniska värdet av de pensionsrättigheter han förvärvat under tjänstgöring vid byrån. Inbetalningar som gjorts med tillämpning av artikel 90 eller artikel 131 för att skapa eller bibehålla pensionsrättigheter inom ett nationellt pensionssystem skall i så fall dras av från avgångsvederlaget.

3.   Om den anställdes tjänstgöring har upphört genom avsättning från tjänsten skall avgångsvederlaget eller det försäkringstekniska värde som skall överföras beräknas på grundval av det beslut som fattats enligt artikel 146 i tjänsteföreskrifterna.”

5.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 95/24

5.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 95/25

(1)

Genom ett klagomål från en konkurrent underrättades kommissionen om att Frankrike hade genomfört statligt stöd till förmån för nationella laboratoriet för metrologi och provning (nedan kallat ”LNE”) (2).

(2)

Genom skrivelser av den 3 september 2003, den 11 februari 2004 och den 7 juni 2004 uppmanade kommissionen de franska myndigheterna att lämna upplysningar om det statliga finansiella stödet till förmån för LNE. De franska myndigheterna lämnade upplysningar genom skrivelser av den 7 november 2003, den 5 april 2004 och den 6 augusti 2004.

(3)

Genom en skrivelse av den 5 juli 2005 underrättade kommissionen Frankrike om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende vissa åtgärder. Genom skrivelser av den 4 november 2005 och den 19 april 2006 lämnade Frankrike de upplysningar som begärts i beslutet om att inleda förfarandet.

(4)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (3). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på åtgärden i fråga.

(5)

Kommissionen har mottagit synpunkter från berörda parter. Den har översänt dessa synpunkter till Frankrike som givits tillfälle att bemöta dem. Frankrikes kommentarer mottogs den 1 mars 2006.

(6)

Kommissionen sände kompletterande frågor den 6 juni 2006. De franska myndigheternas svar sändes den 2 augusti 2006 och diariefördes av kommissionen samma dag.

(7)

Nationella provningslaboratoriet (Laboratoire national d’essais) inrättades 1901 vid den tekniska högskolan Cnam (Conservatoire National des Arts et Métiers), som en offentlig institution underställd utbildningsministeriets kontroll. År 1978 fick laboratoriet status som offentlig inrättning av industriell och kommersiell karaktär (EPIC), i enlighet med lag 78-23 av den 10 januari 1978 om skydd av och information till konsumenter av varor och tjänster. Genom denna text gavs laboratoriet ansvaret för att genomföra undersökningar, forskning, samråd, expertbedömningar, provning, kontroll och alla former av tekniskt bistånd för att bidra till skyddet av och informationen till konsumenterna eller till förbättring av produkters kvalitet. Det gavs också rätt att för ministeriernas räkning och på deras begäran undersöka metoder för de provningar som krävs för utarbetande av föreskrifter och standarder, samt att utfärda kvalifikationsintyg och för de offentliga myndigheternas räkning upprätthålla förbindelserna med de internationella organ som ansvarar för de aktuella områdena. År 2005 gavs laboratoriet ytterligare en uppgift: styrning av den nationella vetenskapliga metrologin (en roll som tidigare innehafts av den offentliga inrättningen Bureau national de métrologie – den nationella byrån för metrologi, nedan kallad ”BNM”). Samtidigt bytte laboratoriet namn till Laboratoire national de métrologie et d’essais (nationella byrån för metrologi och provning).

(8)

Vid sidan av sitt uppdrag att tillhandahålla tjänster för de offentliga förvaltningarna erbjuder LNE en mängd företagstjänster som utförs i alla faser av produkternas livscykel inom laboratoriets fyra huvudsakliga kompetensområden: mätning, provning, certifiering och utbildning. Laboratoriet förfogar över resurser för att genomföra standardiserade eller skräddarsydda provningsprogram på ett stort antal områden (4). Dess kunder är industriföretag, distributionsfirmor, offentliga organ, konsumentorganisationer, juridiska experter och domstolar, försäkringsbolag och förvaltningar (5).

(9)

LNE använder lokaler och utrustning både för att fullgöra det uppdrag man getts av staten och för att tillhandahålla tjänster för tredje parts räkning.

(10)

LNE deltar i europeiska och internationella organisationer, såsom CEN (Europeiska standardiseringskommittén), EUROLAB (europeisk sammanslutning av nationella föreningar för laboratorier för mätning, provning och analys), EOTC (Europeiska provnings- och certifieringsorganisationen) och ILAC (International Laboratory Accreditation Committee).

(11)

Laboratoriet har 700 medarbetare i 30 tvärvetenskapliga arbetslag och förfogar över laboratorier med en yta av 55 000 m2, varav 10 000 m2 i Paris och 45 000 m2 i Trappes.

(12)

LNE är företrätt i Asien (LNE-Asia i Hongkong (6)) och i Förenta staterna (filialen G-MED North America i Washington). Denna verksamhet är dock fortfarande blygsam till sin omfattning.

(13)

År 2005 uppgick intäkterna till 65 miljoner euro och vinsten till 0,7 miljoner euro.

(14)

Sedan 1997 omfattas det mandat som LNE getts av staten av målkontrakt, som ingås mellan de franska myndigheterna och laboratoriet för en fyraårsperiod. Det första målkontraktet gällde mellan 1997 och 2001 och det andra mellan 2001 och 2004. Det tredje kontraktet gäller perioden 2005–2008.

(15)

Dessa kontrakt innefattar uppdraget som nationellt metrologiskt laboratorium, uppdraget som forskningsorgan, tekniskt bistånd till de offentliga myndigheterna samt stöd till företag när det gäller provning och bestyrkande av överensstämmelse.

(16)

Enligt dekret nr 78-280 av den 10 mars 1978 om LNE skall laboratoriets resurser bl.a. bestå av bidrag från staten, lokala myndigheter, offentliga inrättningar och alla offentliga eller privata organ (7). Med detta som utgångspunkt har LNE hittills beviljats driftsbidrag (8) och investeringsbidrag enligt följande:

(17)

Enligt de franska myndigheterna har driftsbidragen och investeringsbidragen beviljats av industriministeriet och BNM som ersättning för LNE:s allmännyttiga uppdrag. De utgör huvudsakligen bidrag för att täcka de kostnader som fullgörandet av uppdraget ger upphov till. Den rättsliga grunden för dessa bidrag är den budget som varje år röstas fram av det franska parlamentet.

(18)

I investeringsbidragen ingår bidrag med anknytning till byggandet av två laboratoriekomplex som går under benämningen ”Trappes 3” och ”Trappes 4” (fas 1 och 2) med hänsyn till var de är belägna. Dessa bidrag har beviljats av industri- och miljöministerierna, BNM, regionen Ile-de-France och Conseil général i Yvelines.

(19)

En del av LNE:s resurser kommer också från dess kommersiella verksamhet. Omsättningen för det kommersiella området har utgjort mer än 50 % av LNE:s sammanlagda intäkter under hela den undersökta perioden, och 2005 var siffran 63 %.

20)

LNE verkar på marknaderna för tjänster avseende provning, metrologi, certifiering, kalibrering, utbildning samt forskning och utveckling. LNE tillhandahåller sådana tjänster framför allt inom sektorerna för konsumtionsvaror, medicintekniska produkter/hälsa, material/förpackning/byggprodukter och industriprodukter.

(21)

Dessa marknader är öppna för konkurrens i Europeiska gemenskapen. Framför allt konkurrerar LNE med andra organ på marknaden för sådan certifiering som krävs enligt EU-direktiven och med tusentals organ för bedömning av överensstämmelse, främst eftersom laboratoriet har rätt att utfärda de nationella standarder som upprättats av andra medlemsstaters myndigheter (t.ex. den tyska GS-märkningen).

(22)

Efter sin inledande granskning konstaterade kommissionen att det i det skedet inte exakt kunde fastställas om ett antal uppdrag som LNE tilldelats kunde karakteriseras som allmännyttiga eller inte, och det gick inte heller att avgöra om verksamheten i fråga var av kommersiell art eller inte.

(23)

Kommissionen uttryckte därför tvivel om huruvida det drifts- och investeringsbidrag som LNE beviljats som ersättning för kostnader för dess icke-ekonomiska verksamhet eller investeringsprojekt eller för kostnader till följd av fullgörandet av ett uppdrag från staten var motiverat. Eftersom ingen bokföringsmässig åtskillnad gjorts mellan verksamheter av olika karaktär, som dessutom inte kunde avgränsas exakt, kunde LNE ha utnyttjat en del av de offentliga bidragen för sin konkurrensutsatta verksamhet. Detta skulle ha varit likvärdigt med en korssubventionering av verksamheten i fråga och utgjort ett statligt stöd enligt artikel 87 i EG-fördraget.

(24)

Enligt kommissionen skulle den förmån som en korssubventionering inneburit för den konkurrensutsatta verksamheten ha gynnat LNE i samband med dess tjänster på de konkurrensutsatta marknaderna i EU. Handeln inom gemenskapen skulle därmed ha påverkats.

(25)

Stödet skulle vara att betrakta som olagligt stöd enligt artikel 1 f i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (9).

(26)

De undantag som anges i artikel 87.2 och 87.3 i EG-fördraget skulle inte vara tillämpliga i detta fall.

(27)

Vad beträffar artikel 86.2 i EG-fördraget gäller den endast ekonomisk verksamhet som omfattas av ett allmännyttigt uppdrag som fullgörs för statens räkning. Efter en inledande analys av ärendet ansåg kommissionen dock att det inte framgick av de uppgifter den i det skedet förfogade över att det uppdrag som LNE fått av staten inom ramen för målkontraktet kunde anses vara av obetingat ekonomisk karaktär. De konkurrensutsatta tjänster som LNE tillhandahöll tycktes inte heller omfattas av ett tydligt allmännyttigt uppdrag. Kommissionen ansåg därför att åtgärderna i fråga inte i detta skede kunde betraktas som förenliga med den gemensamma marknaden med åberopande av artikel 86.2 i EG-fördraget.

(28)

Följande tre berörda parter har lämnat synpunkter i samband med förfarandet:

(29)

Dessa synpunkter, som i hög grad sammanfaller, sammanfattas och grupperas ämnesvis i skälen 30–32.

(30)

För det första skulle det allmännyttiga uppdrag som LNE tilldelats inte vara klart definierat. Det skulle därför vara omöjligt för LNE:s konkurrenter att avgöra var gränsen gick mellan eventuella skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster och kommersiell verksamhet. Konkurrenterna skulle inte heller ha någon möjlighet att på ett objektivt och öppet sätt kontrollera om LNE använder bidragen från staten endast för tillhandahållandet av allmännyttiga tjänster. Bidrag skulle bl.a. ha betalats ut av lokala myndigheter, exempelvis för en utbyggnad av anläggningen i Trappe, där kommersiell verksamhet bedrivs. Vidare skulle LNE inte längre fullgöra vissa uppdrag, t.ex. att företräda de offentliga myndigheterna i internationella organ (INTERTEK anger som exempel deltagande i AFNOR och CEN utan ersättning från staten). För övrigt skulle det aktuella stödet ha beviljats LNE utan förhandsanmälan. Det skulle alltså vara olagligt och därmed ogiltigt.

(31)

För det andra skulle LNE, till följd av sin status som offentligt företag, erhålla ett antal selektiva förmåner, t.ex. bilförsäkring och, mer generellt, betalningsbefrielse för försäkringar, särskilda arbetsrättsliga bestämmelser, bl.a. i fråga om pensioner och arbetslöshetsförsäkring, rätt att använda statens brevhuvud och logotyper, utnyttjande av sin officiella profil eller sin ställning som officiellt laboratorium, generellt godkännande när det gäller skattereduktion för forskning samt kostnadsfri arkivering. Vidare skulle LNE gynnas av tullförvaltningen, som påstods utnyttja LNE:s tjänster eller tvinga företagen att uteslutande anlita LNE och inte något annat laboratorium.

(32)

För det tredje skulle de statliga bidragen snedvrida konkurrensen, framför allt på internationell nivå. LNE påstods dessutom ha många anläggningar utomlands.

(33)

Genom två skrivelser av den 4 november 2005 och den 19 april 2006 delgav Frankrike kommissionen sina kommentarer till beslutet om att inleda ett formellt granskningsförfarande om det finansiella stödet till LNE och lämnade kompletterande upplysningar om redovisningen av LNE:s verksamhet.

(34)

För det första betonade Frankrike att kriterierna i artikel 4.2 a och b i kommissionens direktiv 80/723/EEG av den 25 juni 1980 om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag (10), är uppfyllda. LNE är därmed befriat från skyldigheten att upprätta och bevara separat bokföring.

(35)

De franska myndigheterna underströk dock att LNE sedan 1990 har kostnadsbokföring. År 2005 gjordes en översyn av denna med hänsyn till målkontraktet mellan staten och LNE för 2005–2008. Bokföringen medger fullständig åtskillnad mellan det kommersiella och det offentliga området och visar framför allt lönsamheten för de kommersiella tjänster som tillhandahålls av LNE, utan hänsyn till det årliga bidrag som beviljas och reserveras för det allmännyttiga uppdraget.

(36)

Den metod som används är fullkostnadsmetoden: LNE är organiserat i analyscentrer som direkt eller indirekt bidrar till dess olika uppdrag och verksamheter. Kostnader och intäkter fördelas så exakt som möjligt:

(37)

De anställda vid LNE registrerar sin arbetstid med hjälp av ett datainmatningsprogram. Beroende på verksamhetens art är det frågan om direkt arbetstid (driftsavdelningarna) eller indirekt arbetstid (driftsavdelningarna och funktionsavdelningarna), och de allmänna kostnaderna utgörs av stödcentrens kostnader (funktionsavdelningar och kostnadscentrer).

(38)

Stödcentrens kostnader fördelas sedan på de huvudsakliga centren på grundval av flera arbetsenheter eller fördelningsnycklar (antal anställda, lönesumma, antal datorarbetsplatser, lokalyta, värme- och luftkonditioneringssystemens kvalitet).

(39)

I ett andra skede fördelas de huvudsakliga analyscentrens fullständiga kostnader på verksamheten på grundval av två kostnadsfaktorer:

(40)

Syftet med denna andra faktor är att på ett lämpligt sätt fördela avskrivnings- och infrastrukturkostnaderna på LNE:s verksamhet (infrastrukturkostnaderna består av de indirekta kostnaderna för underhåll, verkstäder och fastighetsförvaltning).

(41)

För ett huvudsakligt analyscenter (genomsnittlig driftsavdelning med sex personer) beräknas en utnyttjandegrad för varje område, varvid utnyttjandegraden viktas med hänsyn till utrustningens värde. Kostnaderna för avskrivning och infrastruktur, som direkt hänger samman med utrustningen, kan alltså, med utgångspunkt i utnyttjandegraden, tillskrivas det kommersiella respektive det offentliga området.

(42)

Analyscentrets indirekta kostnader och andra allmänna kostnader fördelas på den kommersiella eller offentliga verksamheten i förhållande till den direkta arbetstid som registrerats av de anställda vid avdelningen.

(43)

År 2005 möjliggjorde den faktiska utnyttjandegraden för utrustningen på det kommersiella och det offentliga området en individuell fördelning av infrastruktur- och avskrivningskostnaderna för varje utrustning i förhållande till utnyttjandet. Summan av denna individuella fördelning utgör den sammanlagda siffran för 2005.

(44)

För åren 1993–2004 kunde denna individuella fördelning inte göras. Man valde därför att tillämpa en övergripande indikator på utnyttjandegraden. Denna övergripande indikator erhölls genom viktning av de individuella utnyttjandegraderna för varje utrustning på grundval av utrustningens värde. Värdet på denna indikator för 2005 är 44 % för det kommersiella området och 56 % för det offentliga området. Uppgift om utnyttjandegraden har lämnats av varje arbetslag för laboratoriets viktigaste utrustningar med ett anskaffningsvärde på minst 7 500 euro. Det handlar om nästan 1 200 utrustningar som står för 70 % av värdet av all LNE:s materiel och utrustning.

(45)

Frankrike har dock i sina beräkningar av kostnadernas fördelning, och vid uppskattningen av resultatet för det offentliga och det kommersiella området, tillämpat en försiktigare fördelning på 50/50, i stället för 56/44. Detta motsvarar en säkerhetsmarginal på omkring 10 % (6 procentenheter av 56).

(46)

Byggnaderna ingår inte i urvalet enligt ovan, men om utnyttjandegraden beräknas med utgångspunkt i kostnadsbokföringen blir fördelningen 2/3 mot 1/3 till förmån för det offentliga området.

(47)

LNE:s bokföring för perioden 1993–2004 kunde därmed omarbetas i enlighet med kommissionens krav så att de allmänna fasta produktionskostnaderna kunde fördelas på det kommersiella respektive det offentliga området, trots att de i bokföringen betraktats som ”blandade” utgifter. Den metod som valts bygger på en princip som utvecklats på grundval av den internationella redovisningsstandarden IAS 2, enligt vilken allmänna fasta produktionskostnader skall fördelas på produktionskostnaderna med utgångspunkt i produktionsanläggningarnas normala kapacitet.

(48)

För det andra erinrade Frankrike om verksamheten med anknytning till det allmännyttiga uppdrag som LNE tilldelats och förtydligade att LNE har status som EPIC och omfattas av principen om specificering, som gäller alla offentliga inrättningar som skapats specifikt för att tillhandahålla en allmännyttig tjänst. Frankrike hävdade därefter, med hänvisning till EG-domstolens rättspraxis (11), att företaget LNE:s allmännyttiga uppdrag består i att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och att LNE tillämpar metoder som inte skulle vara nödvändiga om man enbart såg till sitt kommersiella intresse. Det uppdrag som anges i målkontraktet 2005/2008 är alltså av specifik ekonomisk karaktär. I rättspraxis (12) betonas, å ena sidan, att företag som har anförtrotts uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse skall ha erhållit detta uppdrag genom en av en offentlig myndighet vidtagen åtgärd, med tydlig bestämning av skyldigheterna och, å andra sidan, att en medlemsstats definition av dessa tjänster inte kan ifrågasättas av kommissionen annat än om ett uppenbart fel begåtts. Frankrike ansåg att företag med status som EPIC per definition uppfyller de ovannämnda kriterierna.

(49)

För det tredje hävdade Frankrike att den ersättning som LNE beviljats för skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster inte utgjorde ett förbjudet statligt stöd. De fyra kumulativa villkoren enligt Altmarkdomen (13) är uppfyllda. Analysen visar dessutom att gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster (14) (nedan kallade ”rambestämmelserna”) följts. Dessutom skulle en eventuell påföljd för Frankrike stå i strid med kommissionens beslut 2005/842/EG av den 28 november 2005 om tillämpningen av artikel 86.2 i EG-fördraget på statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (15). Enligt artikel 2.1 a i detta beslut är sådan ersättning förenlig med den gemensamma marknaden på vissa villkor som uppfylls av LNE.

(50)

Bidragen från de lokala myndigheterna och staten för anläggningarna i Trappes har använts för finansiering av de resurser som krävs för fullgörandet av LNE:s allmännyttiga uppdrag.

(51)

På grundval av en analys av de berörda marknaderna ville Frankrike dessutom visa att det, vid tidpunkten för klagomålet, inte förekom några olagliga korssubventioner, dvs. bidrag som gjorde det möjligt för LNE att tillämpa rovpriser inom de berörda kommersiella sektorerna.

(52)

Slutligen ansåg Frankrike att LNE:s marknadsandel, som uppskattades till 4,2 % på nationell nivå och 1 % på EU-nivå, inte var betydande.

(53)

För det fjärde uppgav Frankrike att den handelsrabatt som ges till små och medelstora företag i Ile-de-France ingår i ett system som kommissionen godkände 1989 (16) och som alla laboratorier, även de klagande, kan ansluta sig till. De bidrag som beviljats av regionen Ile-de-France sedan 1995 uppgår till 61 000 euro. De faktiska mottagarna av dessa bidrag har varit de berörda små och medelstora företagen. Frankrike har för övrigt inte hittat något som tyder på ett påstått bidrag från miljö- och energihushållningsbyrån (ADEME) till LNE.

(54)

För det femte påpekade Frankrike att generaldirektoratet för tullar och indirekta skatter (DGDDI) för sina provningar anlitar sina egna laboratorier eller dem som tillhör generaldirektoratet för konkurrens, konsumtion och bedrägeribekämpning (DGCCRF) om dessa har den tekniska specialkompetensen (många tester av leksaker görs exempelvis av ett av tullförvaltningens laboratorier). I annat fall anlitar DGDDI externa laboratorier, bl.a. LNE. Valet av laboratorium görs på grundval av laboratoriets kompetens när det gäller tillämpning av bestämmelserna i fråga. DGDDI kan t.ex. anlita det nationella forsknings- och säkerhetsinstitutet (INRS) när det gäller skyddsmasker eller vetenskapliga och tekniska byggnadscentret (CSTB) när det gäller byggprodukter.

(55)

Förfarandet avser de årliga driftsbidrag och de investeringsbidrag som LNE beviljats av de offentliga myndigheterna mellan 1993 och 2005.

(56)

Konkurrensreglerna gäller inte icke-ekonomisk verksamhet. Först och främst bör det alltså bedömas om LNE:s verksamhet på det offentliga området (17) är av ekonomisk karaktär eller inte.

(57)

Ekonomisk verksamhet utgörs av all verksamhet som består i att erbjuda varor eller tjänster på en viss marknad (18). Enligt generaladvokat Jacobs förslag till avgörande i mål C-222/04 är det bästa testet vid bedömningen av om en verksamhet är ekonomisk till sin karaktär huruvida den, åtminstone i princip, kan bedrivas av ett privat företag i vinstsyfte.

(58)

Kommissionen anser i detta avseende att det arbete i form av undersökningar, forskning, samråd, expertbedömningar, provning, kontroll och alla former av tekniskt bistånd för att bidra till skyddet av och informationen till konsumenterna eller till förbättring av produkters kvalitet som LNE utför inom ramen för sitt allmännyttiga uppdrag är likvärdigt med utbjudande av tjänster på marknaderna i fråga, och att dessa tjänster i princip skulle kunna erbjudas av ett företag i vinstsyfte. De uppgifter som staten anförtrott LNE är alltså av ekonomisk karaktär (19).

(59)

Enligt artikel 87.1 utgör en åtgärd statligt stöd om följande fyra kumulativa villkor är uppfyllda. För det första skall det handla om ett ingripande från staten eller med hjälp av statliga medel. För det andra skall åtgärden innebära att mottagaren får en förmån. För det tredje skall den snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag. För det fjärde skall åtgärden kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna.

(60)

Statliga budgetanslag utgör givetvis statliga medel.

(61)

Den offentliga inrättningen BNM kontrollerades av staten (20) innan den införlivades med LNE 2005. LNE:s medel med anknytning till kontrakt med BNM är alltså statliga medel.

(62)

Stöd som beviljas av regionala och lokala organ i medlemsstaterna, oavsett deras status och beteckning, skall granskas med avseende på stödets förenlighet med artikel 87 i fördraget (21). De bidrag som betalats ut av Conseil régional i Ile-de-France och av Conseil général i Yvelines utgör statliga medel.

(63)

Alla berörda åtgärder finansieras alltså med statliga medel.

(64)

Med förmåner enligt artikel 87.1 i EG-fördraget avses ingripanden som på olika sätt minskar de kostnader som normalt belastar företagens budget och som därigenom liknar en subvention (22).

(65)

Drifts- och investeringsbidrag minskar de kostnader som normalt belastar LNE:s budget. Dessa bidrag utgör därmed en förmån för LNE.

(66)

Enligt artikel 87.1 i EG-fördraget är stöd som gynnar ”vissa företag eller viss produktion”, dvs. selektivt stöd, förbjudet.

67)

Eftersom det bara är LNE som får del av de åtgärder som detta förfarande avser, är villkoret om selektivitet givetvis uppfyllt.

(68)

Dessutom bör det erinras om att stöd som syftar till att befria ett företag från kostnader det normalt skulle ha tvingats betala i samband med sin löpande förvaltning eller sin normala verksamhet i princip snedvrider konkurrensen (23).

(69)

Åtgärderna i fråga, som gynnar LNE, riskerar därför att snedvrida konkurrensen.

(70)

Kommissionen konstaterar att handel mellan medlemsstaterna förekommer på de berörda marknaderna. LNE hade 2005 en omsättning på 4 miljoner euro i EU (utanför Frankrike) och 2,35 miljoner euro utanför EU. Enligt uppgift från Frankrike härrörde 13 % av LNE:s omsättning 2000 från handel utanför Frankrike, varav 9 % i EU och 4 % utanför.

(71)

För att villkoret gällande påverkan på handeln skall vara uppfyllt är kommissionen för övrigt inte skyldig att slå fast att stödet faktiskt påverkar handeln mellan medlemsstaterna och snedvrider konkurrensen, utan endast att undersöka om stödet skulle kunna påverka handeln och snedvrida konkurrensen.

(72)

I detta sammanhang är det tillräckligt att konstatera att de marknader där LNE verkar har en gränsöverskridande dimension och att LNE konkurrerar med företag som är etablerade i andra medlemsstater liksom med franska företag med internationell verksamhet på dessa marknader. I detta avseende har man gjort bedömningen att allt beviljande av stöd till ett företag som är verksamt på EU:s marknad kan snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna (24).

(73)

Frankrikes påståenden om att handeln inte skulle påverkas eftersom LNE:s marknadsandelar är så små kunde följaktligen inte godtas, med tanke på att de beviljade beloppen inte alls är försumbara.

(74)

Åtgärderna i fråga försvårar affärsverksamheten för aktörer i EU (25) som vill utvecklas i Frankrike. Utan det offentliga stödet skulle LNE:s verksamhet vara av mer begränsad omfattning, vilket skulle göra det möjligt för LNE:s konkurrenter att öka sin omsättning.

(75)

Eftersom de aktuella åtgärderna stärker LNE:s position i handeln mellan medlemsstaterna i förhållande till andra konkurrerande aktörer, kan det sägas att de påverkar handeln mellan medlemsstaterna och skulle kunna snedvrida konkurrensen mellan dessa aktörer.

(76)

I juli 2003 fastslog domstolen i Altmarkdomen (26) att en statlig åtgärd inte omfattas av artikel 87.1 i fördraget i den mån som åtgärden skall anses utgöra ersättning som motsvarar ett vederlag för tjänster som det mottagande företaget har tillhandahållit för att fullgöra skyldigheter avseende allmännyttiga tjänster, när åtgärden i själva verket inte innebär att dessa företag gynnas ekonomiskt och således inte har som verkan att dessa företag får en mer fördelaktig konkurrensställning än konkurrerande företag. För detta krävs att de fyra villkor som nämns i domen är uppfyllda samtidigt.

(77)

Frankrike ansåg att den ersättning som betalats ut till LNE för dess skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster inte utgör förbjudet statligt stöd, eftersom de fyra kumulativa villkor som domstolen nämner i detta sammanhang är uppfyllda.

(78)

Kommissionen delar inte denna uppfattning.

(79)

Enligt det fjärde villkor som nämns i Altmarkdomen skall, när det företag som ges ansvaret för att tillhandahålla de allmännyttiga tjänsterna i ett konkret fall inte har valts ut efter ett offentligt upphandlingsförfarande som gör det möjligt att välja den anbudsgivare som kan tillhandahålla dessa tjänster till den lägsta kostnaden för det allmänna, storleken av den nödvändiga ersättningen fastställas på grundval av en undersökning av de kostnader som ett genomsnittligt och välskött, välutrustat företag för att tillhandahålla de allmännyttiga tjänster som ålagts det skulle ha åsamkats vid fullgörandet av skyldigheterna, med hänsyn tagen till de intäkter som därvid skulle ha erhållits och till en rimlig vinst på grund av fullgörandet av skyldigheterna.

(80)

Frankrike, som med sin argumentation ville visa att det villkor som nämns i föregående punkt är uppfyllt, nöjde sig med att påpeka att undersökningen av kostnaderna för ett genomsnittligt företag bör ta hänsyn till mångfalden i det allmännyttiga uppdrag som LNE tilldelats och som gäller både normativa tillämpningar och grundforskning inom olika sektorer (metrologi, hälsa, miljö, industri, konsumtionsvaror, byggprodukter, förpackning).

(81)

Frankrike har inte lämnat uppgift om någon undersökning av kostnaderna för ett ”genomsnittligt och välskött” företag. Man har inte heller förklarat varför LNE eventuellt inte skulle kunna jämföras med ett sådant genomsnittligt företag.

(82)

Kommissionen kan inte utan underlag göra den jämförelse som krävs enligt gemenskapens rättspraxis.

(83)

Kommissionen anser därför att det fjärde kriterium som anges i Altmarkdomen inte är uppfyllt.

(84)

Frankrikes oklara hänvisning till punkterna 13–17 i rambestämmelserna leder inte till att denna bedömning ändras på något sätt.

(85)

Kommissionen anser, med hänsyn till alla överväganden enligt ovan, att budgetanslagen och de bidrag som betalats ut av de lokala myndigheterna i fråga utgör stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(86)

Kommissionen anser att det faktum att 1978 års dekret skulle ha kunnat utgöra en finansieringsordning saknar betydelse för detta förfarande. Detta dekret är i själva verket mycket allmänt, och besluten om de bidragsbelopp som staten och BNM beviljat LNE har fattats årligen, med motiveringar och på villkor som kunnat skilja sig åt i hög grad från ett år till ett annat. De årliga driftsbidrag och de investeringsbidrag som LNE beviljats utgör därför nytt, enskilt stöd.

(87)

Detta stöd har genomförts utan förhandsanmälan till kommissionen. Det är därför olagligt.

(88)

De undantag som anges i artikel 87.2 i fördraget i fråga om stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter, stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser och stöd som ges i vissa områden i Förbundsrepubliken Tyskland, saknar givetvis relevans i detta fall.

(89)

Vad beträffar undantagen enligt artikel 87.3 i fördraget konstaterar kommissionen att stödet i fråga inte är avsett att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning och att det inte utgör ett viktigt projekt av europeiskt intresse eller syftar till att avhjälpa en allvarlig störning i Frankrikes ekonomi. Det är inte heller avsett att främja kultur och bevara kulturarvet. När det gäller undantaget enligt artikel 87.3 c anser kommissionen att de tvivel som uttrycktes när förfarandet inleddes inte har skingrats: stödet i fråga är inte avsett att underlätta den ekonomiska utvecklingen i vissa regioner eller för viss produktion.

(90)

Det bör i detta sammanhang påpekas att varken de franska myndigheterna eller de berörda parterna har åberopat undantagen enligt artikel 87.2 och 87.3 i samband med det administrativa förfarandet. Frankrike menar framför allt att bestämmelserna i artikel 87 inte är tillämpliga eftersom de granskade åtgärderna inte anses ge upphov till någon snedvridning av konkurrensen och inte anses påverka handeln mellan medlemsstaterna.

(91)

Enligt artikel 86.2 skall företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse vara underkastade reglerna i fördraget, särskilt konkurrensreglerna, i den mån tillämpningen av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgifter som tilldelats dem fullgörs. Utvecklingen av handeln får inte påverkas i en omfattning som strider mot gemenskapens intresse.

(92)

Enligt punkt 26 i rambestämmelserna tillämpar kommissionen för oanmälda stöd bestämmelserna i dessa rambestämmelser om stödet har beviljats efter den 29 november 2005 och de bestämmelser som gällde då stödet beviljades i samtliga övriga fall.

(93)

Detta förfarande avser stöd som beviljats före den 29 november 2005.

(94)

Kommissionens meddelande om tjänster i allmänhetens intresse i Europa (27), som gällde då stödet beviljades, bör alltså tillämpas. Enligt detta utgår man, då konkurrensbestämmelserna skall tillämpas på stöd i form av ersättning för en allmännyttig tjänst, från följande tre grundprinciper:

(95)

Respekten för neutralitetsprincipen innebär inga svårigheter i detta fall.

(96)

När det gäller frågan om huruvida LNE:s allmännyttiga uppdrag bör betecknas som ett uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, är det kommissionens uppgift att bedöma den ekonomiska karaktären hos verksamheten i fråga och att kontrollera att medlemsstaten inte har begått några uppenbara fel när den betecknats som ett allmännyttigt uppdrag.

(97)

Det har redan slagits fast att LNE:s verksamhet på det offentliga området är av ekonomisk karaktär.

(98)

När det gäller frågan om det allmänna intresset har medlemsstaterna, utom när det gäller sektorer där denna fråga redan omfattas av bestämmelser på EU-nivå, stort utrymme för skönsmässig bedömning, med förbehåll för uppenbara felaktigheter som påpekas av kommissionen.

(99)

Kommissionen anser i det aktuella fallet att definitionen av LNE:s allmännyttiga uppdrag enligt grundtexten från 1978 och de tillägg som gjordes 2005 är tillräckligt tydlig (28) och alltså inte behäftad med några uppenbara felaktigheter i fråga om de franska myndigheternas bedömning. Företag som har anförtrotts uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse skall dessutom ha erhållit detta uppdrag genom en av en offentlig myndighet vidtagen åtgärd. I det aktuella fallet utgör lag 78–23 av den 10 januari 1978 och 2005 års dekret officiella åtgärder som har vidtagits av en offentlig myndighet. Vidare innehåller från och med 1997 de målkontrakt som medundertecknats av staten en utförlig och detaljerad redogörelse för LNE:s uppdrag.

(100)

Kommentarerna från berörda parter, som i huvudsak går ut på att det inte skulle vara möjligt för LNE:s konkurrenter att avgöra var gränsen går mellan dess eventuella skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster och dess kommersiella verksamhet, vederlägger inte denna slutsats. De gäller i själva verket kravet på bokföringsmässig åtskillnad mellan den verksamhet som avser tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse enligt ovan och den kommersiella verksamheten, för att undvika korssubventioner som är oförenliga med EG-fördraget. De sistnämnda frågorna behandlas nedan.

(101)

Proportionaliteten, som följer av artikel 86.2, innebär att de medel som används för att fullgöra det allmännyttiga uppdraget inte får ge upphov till onödig snedvridning av handeln. Det måste närmare bestämt säkras att begränsningarna av EG-fördragets bestämmelser inte går utöver vad som är absolut nödvändigt för att garantera att uppdraget fullgörs på ett tillfredsställande sätt. Tillhandahållandet av tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse måste säkras, och de företag som tilldelats uppdraget måste kunna stå för de specifika kostnader och de nettokostnader som tillkommer till följd av detta uppdrag.

(102)

Kommissionen anser att stödet i fråga ligger inom ramarna för LNE:s allmännyttiga uppdrag.

(103)

I detta sammanhang respekteras proportionalitetsprincipen om den årliga ersättning som betalas ut av de offentliga myndigheterna är mindre än eller lika stor som de nettokostnader som tillkommer för LNE i samband med tillhandahållandet av tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse. Denna omständighet bekräftas om det, på grundval av en korrekt utförd kostnadsbokföring av intäkter och kostnader på det offentliga och det kommersiella området, konstateras att resultatet på det offentliga området, inklusive samtliga bidrag under räkenskapsåret, är negativt eller noll eller motsvarar en rimlig vinst, med hänsyn framför allt till verksamheten inom den sektor där LNE är verksamt.

(104)

Kommissionen har granskat den metod som valts för LNE:s kostnadsbokföring, för att kontrollera om den verkligen gör det möjligt att identifiera alla intäkter och kostnader med anknytning till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse under perioden 1993–2005 (29).

(105)

LNE:s kostnadsbokföring för 2005 grundar sig på bokföring av de fullständiga kostnaderna, med utgångspunkt i en noggrann inventering av all verksamhet som genomförts av ett stort antal driftsavdelningar (80 stycken) och funktionsavdelningar (omkring 40 stycken).

(106)

LNE:s intäkter från det kommersiella området utgörs av omsättningen för de tjänster som utförts och andra intäkter, inklusive exempelvis tillhandahållande av personal mot betalning, frakt som fakturerats kunder och återföring av avsättningar för risker.

(107)

Intäkterna på det offentliga området inkluderar omsättningen för ”undersökningar”, metrologikontraktet (utom BNM), diverse intäkter (t.ex. till följd av det internationella tekniska samarbetet), driftsbidragen och den andel av investeringsbidragen som förts över till resultaträkningen.

(108)

Den andel av investeringsbidragen som förts över till resultaträkningen innefattar de investeringsbidrag som betalats ut av de lokala myndigheterna. Dessa bidrag, som använts för finansiering av de resurser som krävs för fullgörandet av det allmännyttiga uppdrag som LNE tilldelats, ingår i analysen av den ersättning som LNE beviljats för att kunna betala kostnaderna för uppdraget att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Fördelningen 2/3 – 1/3 mellan det offentliga och det kommersiella området när det gäller avskrivning av byggnader överensstämmer med utnyttjandet av byggnaderna ”Trappes 3” och ”Trappes 4”.

(109)

Utgifterna är av samma karaktär på det kommersiella och det offentliga området. De består i huvudsak av direkta arbetskraftskostnader, direkta kostnader för inköp/underentreprenad/omkostnader, direkta kostnader i samband med tjänsteresor, indirekta kostnader, allmänna omkostnader, kostnader för infrastruktur och avskrivningar.

(110)

När det gäller avskrivnings- och infrastrukturkostnaderna för utrustning som används på både det kommersiella och det offentliga området, har de i kostnadsbokföringen behandlats med utgångspunkt i allmänt accepterade metoder, i förhållande till utnyttjandegraden.

(111)

Kommissionen anser att det urval som gjorts, motsvarande 70 % av värdet av LNE:s materiel och utrustning, och som ligger till grund för uppskattningen av fördelningen till 44/56, är tillfredsställande. Tillämpningen av denna generella fördelningssiffra på den mest kostsamma utrustningen kan utvidgas till att även gälla billigare utrustning, som används som komplement till den tyngre utrustningen.

(112)

Fördelningen 44/56 är dessutom godtagbar för hela den undersökta perioden, eftersom verksamheten på det kommersiella området tenderar att öka (30). Det är därför rimligt att anta att den utnyttjandegrad för utrustningen på det offentliga området som konstaterades 2005 utgör ett minimum för perioden 1993–2004.

(113)

Kommissionen uppskattar dessutom att den säkerhetsmarginal på 10 % som de franska myndigheterna tillämpat för sina omarbetningar avseende perioden 1993–2004 innebär att de kostnader som avser det offentliga området inte överskattas och därmed att alltför stora bidrag, om sådana förekommer, inte är motiverade. De franska myndigheterna intar alltså en försiktig hållning.

(114)

Kommissionen drar därför slutsatsen, å ena sidan, att LNE:s kostnadsbokföring uppfyller normalt accepterade standarder på området och inte uppvisar några anmärkningsvärda särdrag och, å andra sidan, att de omarbetningar som gjorts för att fastställa resultatet för varje område (31) under perioden 1993–2004 är godtagbara (32).

(115)

De årliga resultaten för det offentliga området, där de offentliga bidragen ingår, enligt LNE:s kostnadsbokföring, är följande:

(116)

Sedan 1993 har resultatet på det offentliga området, dvs. den verksamhet som avser tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, oftast varit negativt, trots beviljandet av det aktuella stödet. När ett överskott uppträder motsvarar det högst 2 % av omsättningen på det offentliga området. Det viktade resultatet för perioden 1993–2005 är en förlust på 1,9 %.

(117)

Dessa resultat, som i genomsnitt är negativa, är uppenbarligen lägre än vad som kan vara en rimlig vinst för ett jämförbart privat företag.

(118)

Kommissionen har dessutom detaljgranskat resultatet och omsättningen för LNE och de tre berörda parterna med jämförbar verksamhet under perioden 1998–2005 (34). Av granskningen framgår att nettoresultatet i förhållande till omsättningen var lägre för LNE (-3,2 % för LNE:s verksamhet på det offentliga området, 0,6 % för all LNE:s verksamhet) än för de berörda parterna, för vilka siffran låg mellan 0 % et 4 %. Härigenom bekräftas att LNE:s vinster på det offentliga området kan betraktas som rimliga.

(119)

Kommissionen drar därför slutsatsen att LNE inte överkompenserats för sina kostnader för tillhandahållandet av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse sedan 1993. Den ersättning för allmännyttiga tjänster som betalats ut till LNE under perioden 1993–2005 utgör statligt stöd som är förenligt med artikel 86.2 i EG-fördraget.

(120)

Det är följaktligen inte nödvändigt att undersöka om LNE beviljats korssubventioner (35) för sin verksamhet på det kommersiella området.

(121)

Det bör påpekas att en del av LNE:s verksamhet, om än av liten omfattning, på det offentliga området visserligen bör betraktas som icke-kommersiell (36) och liknar uppgifter inom offentlig förvaltning, men att det också är lämpligt att kontrollera att den ersättning som betalats ut av de offentliga myndigheterna är lägre än eller lika stor som de nettokostnader som uppstått i samband med fullgörandet av uppgifterna (37).

(122)

Denna analys har redan gjorts i framför allt skälen 115–120, och av den framgår att det inte finns skäl att motsätta sig ersättningen i fråga. Det bör dock övervägas om finansieringen av verksamheten i fråga skulle kunna utgöra statligt stöd.

(123)

I de synpunkter som lämnats i samband med detta förfarande har vissa konkurrenter nämnt annat stöd som LNE skulle ha beviljats. Dessa åtgärder har inte omfattats av förfarandet. Med hänsyn till svaren från de franska myndigheterna anser sig kommissionen dock ha tillräckligt med information för att kunna ta ställning i frågan.

(124)

Det sammanlagda bidrag som betalats ut till LNE av regionen Ile-de-France för att finansiera den handelsrabatt som LNE ger små och medelstora företag i denna region uppgick 2003 till 61 000 euro. I den mån dessa bidrag kan betraktas som stöd till LNE (och inte till de små och medelstora företag som är dess kunder) och inte omfattas av en befintlig stödordning (se punkt 54), uppfyller de villkoren enligt artikel 2 i kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse (38). Kommissionen kan följaktligen inte motsätta sig bidragen.

(125)

Kommissionen konstaterar för övrigt att ADEME inte beviljat LNE något stöd.

(126)

Varken LNE:s påstådda användning av Republiken Frankrikes officiella logotyper eller dess deltagande i de internationella organens arbete framstår som relevant i detta fall. LNE:s logotyp skiljer sig från den officiella logotypen, som endast får användas av offentliga myndigheter. Vad beträffar de offentliga myndigheternas deltagande i vissa europeiska och internationella organ (arbetsgrupper inom internationella organisationen för legal metrologi (OIML) och kommittén för europeiskt samarbete i fråga om legal metrologi (WELMEC)), kan förmånen i form av den profil detta kan ge LNE inte liknas vid statligt stöd.

(127)

De påstådda förmånerna i form av bilförsäkring, särskilda arbetsrättsliga bestämmelser för de anställda eller kostnadsfri arkivering förekommer i själva verket inte. LNE:s försäkringar, som för övrigt motsvarade en utgift på mer än 300 000 euro 2004, liknar dem som privata företag har. LNE:s anställda har ingen särskild status, som den som gäller för offentliganställda, utan omfattas av privaträtten, både när det gäller arbetslöshetsförsäkring och pension. LNE åtnjuter slutligen inte någon kostnadsfri arkivering; de direkta kostnaderna för detta uppgick i själva verket till omkring 80 000 euro 2005.

(128)

Det generella godkännandet för LNE när det gäller skattereduktion för forskning utgör inte statligt stöd enligt artikel 87.1, framför allt eftersom detta generella godkännande inte kräver några statliga medel. En särskild bedömning av LNE:s forskare har alltså gjorts inom ramen för dess offentliga uppdrag i fråga om forskning. Skattereduktionen för forskning har för övrigt beaktats i LNE:s intäkter och kostnader.

(129)

Vad beträffar tullförvaltningens stöd till LNE finns det inga exakta uppgifter till stöd för detta. Det framgår att DGDDI anlitar sina egna laboratorier, de som tillhör DGCCRF eller externa laboratorier, bl.a. LNE, INRS eller CSTB när det gäller byggprodukter.

(130)

Med förbehåll för avsnitt 5.4 utgör den ersättning för allmännyttiga tjänster i form av budgetanslag från staten och BNM, liksom de bidrag från lokala myndigheter som LNE beviljats mellan 1993 och 2005, statligt stöd.

(131)

Kommissionen konstaterar att Frankrike olagligen har genomfört stödet i fråga i strid med artikel 88.3 i fördraget.

(132)

Stödet är emellertid förenligt med artikel 86.2 i fördraget.

(133)

Detta beslut gäller inte den statliga garanti som LNE:s verksamhet skulle kunna beviljas på det kommersiella området, till följd av detta organs status som EPIC. Denna aspekt, som gett upphov till ett förslag till lämpliga åtgärder med stöd av artikel 88.1 i fördraget (39), kommer att bli föremål för framtida beslut.

5.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 95/37

(1)

I kommissionens beslut C(2006) 4332 slutligt av den 4 oktober 2006 fastställs en årlig vägledande fördelning mellan medlemsstaterna för perioden den 1 januari 2007–31 december 2013 av åtagandebemyndiganden för de regioner som har rätt till bidrag från Europeiska fiskerifonden (nedan kallade ”EEF”) enligt målet för regioner som inte omfattas av konvergensmålen, av åtagandebemyndiganden för de regioner som har rätt till bidrag från EEF enligt målet för regioner som omfattas av konvergensmålen samt av de totala åtagandebemyndigandena från Europeiska fiskerifonden.

(2)

För att Bulgarien och Rumänien skall kunna få medel från EFF fram till 2013, bör det för dessa länder fastställas en vägledande fördelning av gemenskapens åtagandebemyndiganden för de regioner som har rätt till bidrag från EEF enligt målet för regioner som omfattas av konvergensmålen samt av de totala åtagandebemyndigandena från EEF.

(3)

Beslut C(2006) 4332 slutligt bör därför ändras i enlighet med detta.