9.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 69/1

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

9.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 69/3

(1)

I bilaga III till förordning (EG) nr 318/2006 fastställs de nationella och regionala kvoterna för produktion av socker, isoglukos och inulinsirap. För regleringsåret 2007/08 bör nämnda kvoter justeras senast den 28 februari 2007.

(2)

Justeringen har främst sin grund i tillämpningen av artiklarna 8 och 9 i förordning (EG) nr 318/2006 enligt vilka tilläggskvoter för socker och tilläggskvoter och kompletterande kvoter för isoglukos fastställs. Vid justeringen bör man beakta de meddelanden från medlemsstaterna som föreskrivs i artikel 12 i kommissionens förordning (EG) nr 952/2006 av den 29 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 318/2006 i fråga om förvaltningen av den inre marknaden för socker och kvotsystemet (2). Dessa meddelanden överlämnades till kommissionen före den 31 januari 2007 och rör i synnerhet de tilläggskvoter och kompletterande kvoter som redan tilldelats den dag då meddelandet överlämnades.

(3)

Företagen kan begära tilläggskvoter för socker till och med den 30 september 2007. De kompletterande kvoterna för isoglukos fastställs på grundval av medlemsstaternas villkor. De tilläggskvoter och kompletterande kvoter som har tilldelats för regleringsåret 2007/08, men som inte ingår i de meddelanden som överlämnades före den 31 januari 2007, kommer att beaktas vid den följande justeringen av kvoterna i bilaga III till förordning (EG) nr 318/2006 före den 29 februari 2008.

(4)

Justeringen av kvoterna i bilaga III till förordning (EG) nr 318/2006 har även sin grund i tillämpningen av artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 320/2006 av den 20 februari 2006 om inrättande av en tillfällig ordning för omstrukturering av sockerindustrin i gemenskapen och om ändring av förordning (EG) nr 1290/2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (3), enligt vilken de företag som avstår från sina kvoter kan få ett omstruktureringsstöd. Det är därför nödvändigt att beakta de kvoter som företag avstått från under regleringsåret 2007/08 inom ramen för ordningen för omstrukturering.

(5)

Bilaga III till förordning (EG) nr 318/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för socker.

9.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 69/5

(1)

Genom förordning (EG) nr 1268/1999 införs ett gemenskapsstöd för föranslutningsåtgärder för jordbruket och landsbygdens utveckling i kandidatländerna i Central- och Östeuropa under föranslutningsperioden (”Sapardprogrammet”), bland annat i Bulgarien och Rumänien.

(2)

I artikel 29 i anslutningsakten för Bulgarien och Rumänien fastställs att om betalningsperioden för fleråriga åtaganden inom ramen för Sapardprogrammet för vissa åtgärder går utöver det tillåtna slutdatumet för utbetalningar enligt Sapard skall utestående åtaganden täckas genom programmet för landsbygdsutveckling för 2007–2013.

(3)

Sapardprogrammet omfattar flera åtgärder som efter anslutningen stöds genom rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (2).

(4)

För att underlätta övergången mellan dessa två typer av stöd bör man fastställa den period under vilken åtaganden kan ingås med stödmottagarna inom ramen för Sapardprogrammet.

(5)

Man bör specificera villkoren för att till programplaneringen för landsbygdsutveckling överföra projekt som godkänts enligt förordning (EG) nr 1268/1999, men som inte längre kan finansieras enligt nämnda förordning.

(6)

Den här förordningen påverkar inte tillämpningen av kommissionens förordning (EG) nr 1423/2006 av den 26 september 2006 om inrättande av en mekanism för lämpliga åtgärder på området för jordbruksutgifter i fråga om Bulgarien och Rumänien (3).

(7)

I enlighet med artikel 12 i kommissionens förordning (EG) nr 2759/1999 av den 22 december 1999 om tilllämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1268/1999 (4) måste det göras en efterhandsutvärdering av Sapardprogrammet. Det måste ses till att dessa utvärderingar fortfarande kan göras och finansieras efter 2006, efter Sapards period för stödberättigande, i enlighet med förordning (EG) nr 1268/1999.

(8)

Både fleråriga och årliga finansieringsavtal har slutits mellan å ena sidan Europeiska kommissionen, på Europeiska gemenskapens vägnar, och å andra sidan Bulgarien och Rumänien.

(9)

Från och med den 1 januari 2007, då Bulgarien och Rumänien blir medlemmar i Europeiska unionen, regleras gemenskapens förhållande med dessa länder av gemenskapslagstiftningen på de områden som omfattas av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. I den mån bilaterala avtal inte är i strid med bindande gemenskapslagstiftning kommer de i princip att fortsätta att gälla utan att det blir nödvändigt att anta särskilda rättsakter. I de fleråriga och årliga finansieringsavtalen fastställs på vissa områden bestämmelser som skiljer sig från gemenskapslagstiftningen, utan att de strider mot bindande bestämmelser. När det gäller Sapard är det emellertid lämpligt att föreskriva att medlemsstaterna så långt det är möjligt skall följa samma bestämmelser som gäller på alla övriga områden som regleras av gemenskapslagstiftningen.

(10)

Det är därför lämpligt att föreskriva fortsatt tillämpning av de fleråriga och årliga finansieringsavtalen med förbehåll för vissa undantag och ändringar. Vissa bestämmelser är dock inte längre nödvändiga eftersom gemenskapen inte längre har att göra med tredjeländer utan det i stället rör sig om medlemsstater, och de nya medlemsstaterna direkt kommer att omfattas av gemenskapslagstiftningen. Sådana bestämmelser i de fleråriga finansieringsavtalen bör därför inte längre gälla. För att säkerställa en fortsatt tillämpning av de fleråriga och årliga finansieringsavtalen, bör dessa ändringar börja tillämpas från och med den 1 januari 2007.

(11)

Rådets förordning (EG) nr 1266/1999 av den 21 juni 1999 om samordning av stödet till kandidatländerna inom ramen för föranslutningsstrategin och om ändring av förordning (EEG) nr 3906/89 (5) och kommissionens förordning (EG) nr 2222/2000 av den 7 juni 2000 om finansiella bestämmelser för tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 1268/1999 om gemenskapsstöd för föranslutningsåtgärder för jordbruket och landsbygdens utveckling i kandidatländerna i Central- och Östeuropa under föranslutningsperioden (6) har utgjort de rättsliga grunderna för kommissionen när den i enskilda fall delegerat stödförvaltningen inom ramen för Sapardprogrammet till kandidatländernas genomförandeorgan. De fleråriga finansieringsavtalen har slutits på grundval av denna möjlighet. När det gäller medlemsstaterna kräver gemenskapslagstiftningen emellertid inte en överföring av förvaltningsförfarandet utan i stället ett förfarande för godkännande på nationell nivå för sådana utbetalande organ som avses i artikel 6 i rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (7). I artikel 4 i avsnitt A i bilagan till de fleråriga finansieringsavtalen föreskrivs ett i princip identiskt förfarande för godkännande. När det gäller medlemsstater finns det därför inte längre något behov av bestämmelser om delegering av stödförvaltningen. Därför bör det göras ett undantag från dessa bestämmelser.

(12)

Fleråriga och årliga finansieringsavtal har också slutits mellan Europeiska kommissionen på Europeiska gemenskapens vägnar å ena sidan och Tjeckien, Estland, Ungern, Lettland, Litauen, Polen, Slovakien och Slovenien (nedan kallade ”2004 års anslutande medlemsstater”) å andra sidan.

(13)

Bestämmelser liknande dem i den här förordningen när det gäller de fleråriga och årliga finansieringsavtalen med Bulgarien och Rumänien antogs när det gäller de fleråriga och årliga finansieringsavtalen med 2004 års anslutande medlemsstater genom kommissionens förordning (EG) nr 1419/2004 av den 4 augusti 2004 om fortsatt tillämpning av de fleråriga finansieringsavtalen och de årliga finansieringsavtalen som slutits mellan Europeiska kommissionen på Europeiska gemenskapens vägnar å den ena sidan och Tjeckien, Estland, Ungern, Lettland, Litauen, Polen, Slovakien och Slovenien å den andra sidan, samt om vissa undantag från de fleråriga finansieringsavtalen och från rådets förordning (EG) nr 1266/1999 och förordning (EG) nr 2222/2000 (8). Dessa åtgärder antogs dock för att underlätta övergången från Sapardprogrammet till landsbygdsutveckling och löper således ut den 30 april 2007.

(14)

Erfarenheterna har visat att dessa åtgärder inte bara rör övergången från Sapardprogrammet till landsbygdsutveckling utan främst gäller avslutandet av program som inleddes inom ramen för Sapardprogrammet för 2004 års anslutande medlemsstater. Enligt artikel 1.1 i förordning (EG) nr 1268/1999 skall förordningen fortsätta att tillämpas i detta fall.

(15)

Genom den här förordningen bör det därför antas åtgärder som är identiska med åtgärderna i förordning (EG) nr 1419/2004 för att göra det möjligt att avsluta de program som inleddes inom ramen för Sapardprogrammet för 2004 års anslutande medlemsstater, eftersom de programmen ännu inte slutförts. Dessa åtgärder bör börja tillämpas när åtgärderna i förordning (EG) nr 1419/2004 upphör att gälla, dvs. den 1 maj 2007.

(16)

Enligt artikel 12.7 i avsnitt A i bilagan till det fleråriga finansieringsavtalet skall det belopp som skall återvinnas i enlighet med ett beslut om förenlighet dras av från nästa utbetalningsansökan till kommissionen. Enligt artikel 12.8 får inte det belopp som skall återvinnas i enlighet med beslutet om förenlighet återföras till programmet. Tillämpningen av bägge bestämmelserna skulle medföra ett dubbelt avdrag av beloppet från Sapardtilldelningen till det mottagande landet. Bestämmelsen att detta belopp skall dras av från nästa utbetalningsansökan till kommissionen bör därför utgå.

(17)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för jordbruksstrukturer och landsbygdsutveckling och kommittén för jordbruksfonderna.

a)

Artiklarna 1 och 3 i avsnitt A; eventuella hänvisningar till dessa artiklar i de fleråriga eller årliga finansieringsavtalen skall emellertid tolkas som en hänvisning till det nationella beslutet om godkännande i enlighet med artikel 4 i avsnitt A.

b)

Punkterna 2.6 och 2.7 i artikel 14 i avsnitt A.

c)

Artiklarna 2, 3, 4, 5, 6 och 8 i avsnitt C.

d)

Avsnitt G.

a)

Artiklarna 1 och 3 i avsnitt A; eventuella hänvisningar till dessa artiklar i de fleråriga eller årliga finansieringsavtalen skall emellertid tolkas som en hänvisning till det nationella beslutet om godkännande i enlighet med artikel 4 i avsnitt A.

b)

Punkterna 2.6 och 2.7 i artikel 14 i avsnitt A.

c)

Artiklarna 2, 3, 4, 5, 6 och 8 i avsnitt C.

d)

Avsnitt F.8.

e)

Avsnitt G.

9.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 69/16

(1)

Den tullkvot för grupp 1 som fastställs i bilaga I till kommissionens förordning (EG) nr 1431/94 (3), och som har löpnummer 09.4410 och avser KN-nummer 0207 14 10, 0207 14 50 och 0207 14 70 (frysta styckningsdelar av kyckling), har avsatts särskilt för Brasilien.

(2)

I det avtal genom skriftväxling mellan Europeiska gemenskapen och Brasilien, som ingicks inom ramen för de förhandlingar som förts enligt artikel XXIV.6 och artikel XXVIII i Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) 1994 och som godkändes genom rådets beslut 2006/963/EG (4), föreskrivs en årlig importtullkvot med nolltullsats för fjäderfäkött på 2 332 ton av vissa frysta styckningsdelar av kyckling (KN-nummer 0207 14 10, 0207 14 50 och 0207 14 70).

(3)

Den kvantiteten bör läggas till kvoten för grupp 1.

(4)

Förordning (EG) nr 1431/94 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för ägg och fjäderfäkött.

9.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 69/18

(1)

I artikel 32 i förordning (EG) nr 318/2006 fastställs att skillnaden mellan priserna på världsmarknaden för de produkter som förtecknas i artikel 1.1 b i den förordningen och priserna för dessa produkter inom gemenskapen får täckas av ett exportbidrag.

(2)

Med hänsyn till den situation som för närvarande råder på sockermarknaden bör exportbidrag fastställas i enlighet med bestämmelserna och vissa kriterier i artiklarna 32 och 33 i förordning (EG) nr 318/2006.

(3)

Enligt artikel 33.2 första stycket i förordning (EG) nr 318/2006 kan världsmarknadssituationen eller de särskilda behoven på vissa marknader vara sådana att bidraget måste varieras beroende på destination.

(4)

Bidrag bör endast beviljas för produkter som omfattas av den fria rörligheten för varor inom gemenskapen och som uppfyller kraven i förordning (EG) nr 318/2006.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för socker.

9.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 69/20

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 958/2006 av den 28 juni 2006 om en stående anbudsinfordran för regleringsåret 2006/07 för fastställande av exportbidrag för vitsocker (2) föreskrivs att det skall genomföras delanbudsinfordringar.

(2)

I enlighet med artikel 8.1 i förordning (EG) nr 958/2006 och efter en granskning av de anbud som lämnats in i samband med den delanbudsinfordran som löper ut den 8 mars 2007 är det lämpligt att fastställa ett högsta exportbidrag för denna delanbudsinfordran.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för socker.

9.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 69/21

(1)

I artikel 32 i förordning (EG) nr 318/2006 fastställs att skillnaden mellan priserna på världsmarknaden för de produkter som förtecknas i artikel 1.1 c, d och g i den förordningen och priserna för dessa produkter inom gemenskapen får täckas av ett exportbidrag.

(2)

Med hänsyn till den situation som för närvarande råder på sockermarknaden bör exportbidrag fastställas i enlighet med bestämmelserna och vissa kriterier i artiklarna 32 och 33 i förordning (EG) nr 318/2006.

(3)

Enligt artikel 33.2 första stycket i förordning (EG) nr 318/2006 kan världsmarknadssituationen eller de särskilda behoven på vissa marknader vara sådana att bidraget måste varieras beroende på destination.

(4)

Bidrag bör endast beviljas för produkter som omfattas av den fria rörligheten för varor inom gemenskapen och som uppfyller kraven i kommissionens förordning (EG) nr 951/2006 av den 30 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter till förordning (EG) nr 318/2006 för handel med tredjeländer i sockersektorn (2).

(5)

Exportbidrag kan fastställas för att täcka skillnaden när det gäller konkurrenskraft mellan gemenskapens export och tredjeländers export. Gemenskapens export till vissa närliggande destinationer och till tredjeländer som ger gemenskapsprodukter förmånsbehandling vid import har i dagsläget en särskilt gynnsam konkurrenssituation. Därför bör exportbidragen till de destinationerna avskaffas.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för socker.

9.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 69/23

(1)

De exportbidragssatser som från och med den 23 februari 2007 gäller för de produkter som förtecknas i bilagan, och som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I till fördraget, fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 181/2007 (2).

(2)

Tillämpningen av de bestämmelser och kriterier som fastställs i förordning (EG) nr 181/2007 på den information som kommissionen för närvarande har tillgång till, medför att de exportbidrag som för närvarande gäller bör ändras i enlighet med vad som anges i bilagan till denna förordning.

9.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 69/25

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 38/2007 av den 17 januari 2007 om inledande av en stående anbudsinfordran för exportförsäljning av socker som innehas av interventionsorganen i Belgien, Tjeckien, Spanien, Irland, Italien, Ungern, Polen, Slovakien och Sverige (2) föreskrivs att det skall genomföras delanbudsinfordringar.

(2)

I enlighet med artikel 4.1 i förordning (EG) nr 38/2007 och efter en granskning av de anbud som lämnats in i samband med den delanbudsinfordran som löper ut den 7 mars 2007 är det lämpligt att fastställa ett högsta exportbidrag för denna delanbudsinfordran.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för socker.

9.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 69/26

(1)

En anbudsinfordran för bidrag för export av vanligt vete till vissa tredjeländer har inletts genom kommissionens förordning (EG) nr 936/2006 (2).

(2)

I enlighet med artikel 7 i kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 1766/92 vad avser beviljande av exportbidrag och de åtgärder som skall vidtas vid störningar inom spannmålssektorn (3) kan kommissionen besluta att inte fullfölja anbudsinfordran.

(3)

Särskilt med hänsyn till de kriterier som avses i artikel 1 i förordning (EG) nr 1501/95 är det inte uppenbart att ett högsta exportbidrag skall fastställas.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

9.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 69/27

(1)

I direktiv 2004/109/EG fastställs de allmänna principerna för harmonisering av kraven på insyn i fråga om innehav av rösträtter eller finansiella instrument som ger rätt att förvärva befintliga aktier med rösträtt. Direktivet syftar till att säkerställa att investerarnas förtroende byggs upp och bevaras genom tillgång till korrekt och lättfattlig information som lämnas i rätt tid om emittenter av värdepapper. Genom att kräva att emittenterna informeras om förändringar som rör större innehav i företag, syftar direktivet till att säkerställa att emittenterna kan underrätta allmänheten.

(2)

Tillämpningsföreskrifterna för insynskraven bör även utformas så att de garanterar ett gott skydd för investerare, ökar marknadens effektivitet och tillämpas på ett enhetligt sätt.

(3)

När det gäller förfaranden för hur investerare skall informeras om emittenternas val av hemmedlemsstat, är det ändamålsenligt att valet offentliggörs enligt samma förfarande som för obligatorisk information enligt direktiv 2004/109/EG.

(4)

En halvårsrapport som inte är upprättad enligt internationella redovisningsstandarder bör åtminstone innehålla tillräckligt med information så att den inte ger en missvisande bild av emittentens tillgångar, skulder, ställning och resultat. Innehållet i halvårsrapporterna bör ge investerare tillräcklig insyn genom regelbunden information om emittentens resultat, och informationen bör presenteras så att den lätt kan jämföras med informationen i den senaste årsredovisningen.

(5)

Aktieemittenter som upprättar koncernredovisning i enlighet med internationella redovisningsstandarder (IAS) och internationella finansiella redovisningsstandarder (IFRS) bör tillämpa samma definition på transaktioner med närstående i årsredovisning och halvårsrapport enligt direktiv 2004/109/EG. Aktieemittenter som inte upprättar koncernredovisning och sålunda inte behöver tilllämpa IAS och IFRS bör i sin halvårsrapport enligt direktiv 2004/109/EG tillämpa definitionen på transaktioner med närstående enligt rådets direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag (3).

(6)

För att kunna utnyttja undantaget från att underrätta om större aktieinnehav enligt direktiv 2004/109/EG i fråga om aktier som förvärvas enbart i syfte att användas för clearing och avveckling, bör den maximala längden på den ”korta avvecklingstiden” vara så kort som möjligt.

(7)

För att den berörda behöriga myndigheten skall kunna övervaka att undantaget för marknadsgaranter att underrätta om större aktieinnehav efterlevs, bör en marknadsgarant som vill utnyttja undantaget ge tillkänna att den agerar eller avser att agera som marknadsgarant och för vilka aktier eller finansiella instrument.

(8)

Det är särskilt viktigt att marknadsgaranters verksamheter är fullt överblickbara. En marknadsgarant bör därför på begäran av den relevanta behöriga myndigheten kunna ange de verksamheter som genomförs avseende emittenten i fråga och särskilt vilka aktier eller andra finansiella instrument som innehas i anledning av verksamheten som marknadsgarant.

(9)

När det gäller kalendern över handelsdagar är det, för att förenkla processen, ändamålsenligt att tidsfristerna beräknas med hänsyn till handelsdagarna i emittentens hemmedlemsstat. För ökad insyn bör dock varje behörig myndighet åläggas att informera investerare och marknadsaktörer om den kalender över handelsdagar som gäller för de olika reglerade marknader som är belägna eller bedriver verksamhet på dess territorium.

(10)

När det gäller omständigheterna för underrättelser om större aktieinnehav, är det ändamålsenligt att fastställa när skyldigheten skall gälla individuellt eller kollektivt, och hur skyldigheten skall fullgöras i fråga om fullmakter.

(11)

Det är rimligt att anta att fysiska eller juridiska personer utövar vederbörlig omsorg när de förvärvar eller avyttrar stora innehav. Följaktligen blir dessa fysiska eller juridiska personer mycket snabbt medvetna om sådana förvärv eller avyttringar, eller om möjligheten att utnyttja rösträtt. Det är därför ändamålsenligt att ange endast en mycket kort period efter transaktionen i fråga som den period efter vilken de anses ha vetskap.

(12)

Undantaget från skyldigheten att lägga samman större innehav bör enbart gälla för moderföretag till förvaltningsbolag eller värdepappersföretag som kan påvisa att dotterföretagen uppfyller lämpliga krav på självständighet. För att säkerställa fullständig insyn bör den berörda behöriga myndigheten underrättas om detta i förväg. I detta hänseende är det viktigt att man i underrättelsen anger vilken behörig myndighet som övervakar förvaltningsbolagens verksamhet enligt villkoren i rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (4). Detta gäller oavsett om de är auktoriserade enligt direktivet eller inte, förutsatt att de i det senare fallet övervakas i enlighet med nationell lagstiftning.

(13)

Vid tillämpningen av direktiv 2004/109/EG bör finansiella instrument beaktas vid underrättelse om större innehav om dessa ger innehavaren ovillkorlig rätt att förvärva de underliggande aktierna, eller denne efter eget gottfinnande kan förvärva de underliggande aktierna eller pengar vid förfall. Följaktligen bör finansiella instrument inte omfatta sådana instrument som ger innehavaren rätt att motta aktier under förutsättning att kursen på den underliggande aktien når en viss nivå vid en viss tidpunkt. Inte heller bör de anses omfatta sådana instrument som tillåter emittenten av instrumentet eller en tredje part att överlåta aktier eller pengar åt instrumentinnehavaren vid förfall.

(14)

De finansiella instrument i avsnitt C i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG (5) som inte anges i artikel 11.1 i detta direktiv från kommissionen utgör inte finansiella instrument i den mening som avses i artikel 13.1 i direktiv 2004/109/EG.

(15)

I direktiv 2004/109/EG fastställs stränga krav i fråga om spridning av obligatorisk information. Enbart tillgång till information, vilket innebär att investerare aktivt måste söka den, tjänar därför inte direktivets syfte. Därför bör spridningen ske genom aktiv distribution av informationen från emittenterna till medierna, i syfte att nå investerarna.

(16)

Det är nödvändigt att fastställa minimistandarder för kvaliteten när det gäller offentliggörandet av obligatorisk information, för att säkerställa att alla investerare, även i andra medlemsstater än emittenten, har samma tillgång till informationen. Emittenterna bör se till att dessa minimikrav uppfylls, antingen genom att offentliggöra den obligatoriska informationen själva eller genom att anlita en tredje part för att göra det på deras vägnar. I det senare fallet bör den tredje parten kunna sprida informationen på ett ändamålsenligt sätt och ha ändamålsenliga system för att säkerställa att den mottagna informationen härrör från den berörda emittenten och att det inte föreligger någon betydande risk för förvanskning av data eller obehörig tillgång till icke offentliggjord insiderinformation. En tredje part kan erbjuda andra tjänster eller idka annan verksamhet, exempelvis medier, behöriga myndigheter, fondbörser eller enheten som ansvarar för den officiella mekanismen för lagring av obligatorisk information. I så fall bör sådana tjänster eller sådan verksamhet vara tydligt separerade från de tjänster och verksamheter som avser offentliggörandet av obligatorisk information. När en emittent eller en tredje part förmedlar information till medier, bör de i första hand använda elektroniska medel och industriella standardformat för att underlätta och påskynda bearbetningen av informationen.

(17)

Ett minimikrav är även att obligatorisk information sprids så att den når en så bred allmänhet som möjligt, om möjligt så att den når allmänheten både i och utanför emittentens hemmedlemsstat samtidigt. Detta påverkar inte medlemsstaternas rätt att begära att emittenterna offentliggör delar av eller all obligatorisk information i dagstidningar, eller möjligheten för emittenterna att offentliggöra obligatorisk information på sin egen webbplats eller andra webbplatser som är tillgängliga för investerare.

(18)

Likvärdighet bör anses föreligga, om tredjelands allmänna upplysningsregler utgör ett begripligt och likvärdigt underlag för bedömningen av emittenternas ställning, och som gör det möjligt för användarna att fatta liknande beslut som om de tillhandahållits information enligt direktiv 2004/109/EG, även om kraven inte är identiska. Likvärdigheten bör dock begränsas till den relevanta informationens innehåll och inga undantag bör accepteras i fråga om de tidsfrister som fastställs i direktiv 2004/109/EG.

(19)

För att kunna fastställa om en emittent i ett tredjeland uppfyller de krav på likvärdighet som fastställs i artikel 4.3 i direktiv 2004/109/EG, är det viktigt att säkerställa överensstämmelse med kommissionens förordning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG i fråga om informationen i prospekt, dessas format, införlivande genom hänvisning samt offentliggörande av prospekt och annonsering (6). Detta gäller särskilt de delar som rör historisk finansiell information som skall inkluderas i ett prospekt.

(20)

När det gäller likvärdiga krav på oberoende, bör ett moderföretag till ett förvaltningsbolag eller ett värdepappersföretag med säte i tredjeland kunna dra nytta av undantaget enligt artikel 12.4 eller 12.5 i direktiv 2004/109/EG. Detta bör gälla oberoende av om det enligt tredjelandets lagstiftning krävs att det kontrollerade förvaltningsbolaget eller värdepappersföretaget auktoriseras för att kunna idka verksamhet som förvaltningsbolag eller portföljförvaltning, förutsatt att vissa villkor för oberoende uppfylls.

(21)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med europeiska värdepapperskommitténs ståndpunkt.

a)

En balansräkning per slutet av de sex första månaderna av innevarande räkenskapsår och en jämförande balansräkning per slutet av föregående räkenskapsår.

b)

En resultaträkning för de sex första månaderna av innevarande räkenskapsår, med jämförande information för motsvarande period föregående räkenskapsår från och med två år efter datumet för ikraftträdandet av detta direktiv.

a)

Tillräckliga uppgifter för att halvårsrapporten skall kunna jämföras med årsredovisningen.

b)

Tillräckliga uppgifter och förklaringar för att säkerställa att användarna korrekt kan uppfatta väsentliga beloppsförändringar och övriga förändringar som inträffat under den aktuella perioden och som kommer till uttryck i balans- och resultaträkningarna.

a)

Transaktioner med närstående som har ägt rum under räkenskapsårets första sex månader och som väsentligen påverkat företagets ekonomiska ställning eller resultat under samma period.

b)

Förändringar av de transaktioner med närstående som redovisades i den senaste årsredovisningen, och som väsentligen påverkat företagets ställning eller resultat under räkenskapsårets första sex månader.

a)

Det får inte genom direkta eller indirekta anvisningar eller på annat sätt ingripa när förvaltningsbolaget eller värdepappersföretaget utnyttjar de rösträtter som det innehar.

b)

Förvaltningsbolaget eller värdepappersföretaget skall oberoende av moderföretaget fritt kunna utnyttja de rösträtter som är knutna till de tillgångar det förvaltar.

a)

En förteckning över namnen på förvaltningsbolagen och värdepappersföretagen, med uppgift om vilka behöriga myndigheter som har tillsyn över dem eller att ingen behörig myndighet har tillsyn över dem, men utan uppgifter om de berörda emittenterna.

b)

En deklaration om att moderföretaget uppfyller villkoren enligt punkt 1 med avseende på varje sådant förvaltningsbolag eller värdepappersföretag.

a)

organisationsstrukturerna hos moderföretaget och förvaltningsbolaget eller värdepappersföretaget är sådana att rösträtterna utövas oberoende av moderföretaget,

b)

att de personer som beslutar om hur rösträtterna skall utövas handlar självständigt,

c)

om moderföretaget är kund till sitt förvaltningsbolag eller värdepappersföretag eller har ett innehav i de tillgångar som förvaltas av förvaltningsbolaget eller värdepappersföretaget, att det finns ett klart och tydligt skriftligt mandat för ett kundförhållande på affärsmässiga grunder mellan moderföretaget och förvaltningsbolaget eller värdepappersföretaget.

a)

Innehav av rösträtt efter transaktionen.

b)

I tillämpliga fall kedjan av kontrollerade företag genom vilka finansiella instrument i praktiken innehas.

c)

Datum då tröskelvärdet nåddes eller överskreds.

d)

För instrument med en utnyttjandeperiod, i tillämpliga fall en uppgift om den dag eller tidsperiod då aktierna skall eller kan förvärvas.

e)

Instrumentets löptid eller förfallodag.

f)

Innehavarens identitet.

g)

Den underliggande emittentens namn.

a)

Namn på den person som skickade informationen till medierna.

b)

Uppgifter om säkerhetskontroll.

c)

Tidpunkt och datum när informationen skickades till medierna.

d)

Uppgift om med vilket medium informationen skickades.

e)

I tillämpliga fall närmare uppgifter om eventuella restriktioner för spridning av den obligatoriska informationen från emittentens sida.

a)

En rättvisande redogörelse för utvecklingen av emittentens verksamhet, resultat och ställning, tillsammans med en beskrivning av de viktigaste risker och osäkerhetsfaktorer som emittenten står inför, på så sätt att redogörelsen utgör en balanserad och heltäckande bedömning av detta, i överensstämmelse med verksamhetens storlek och komplexitet.

b)

Uppgifter om sådana händelser av väsentlig betydelse för företaget som har inträffat efter räkenskapsårets slut.

c)

Uppgifter om emittentens förväntade framtida utveckling.

a)

En redogörelse avseende den period som informationen avser.

b)

Uppgifter om emittentens förväntade framtida utveckling för räkenskapsårets återstående sex månader.

c)

För aktieemittenter skall större transaktioner med närstående ingå, om dessa uppgifter inte rapporterats löpande.

a)

Att de finansiella rapporterna uppfyller kraven i tillämpliga rapporteringsramverk eller redovisningsstandarder.

b)

Att den beskrivning av verksamheten som ingår i förvaltningsberättelsen är rättvisande.

a)

För emittenter av aktier, beräkning av utdelning och förmågan att betala utdelning.

b)

För alla emittenter, i tillämpliga fall, krav på minimikapital och eget kapital samt likviditetsfrågor.

a)

En emittent som tillåts äga högst 5 procent av sina egna aktier med rösträtt skall meddela varje gång det tröskelvärdet nås eller överskrids.

b)

En emittent som tillåts äga högst mellan 5 och 10 procent av sina egna aktier med rösträtt skall meddela varje gång tröskelvärdet 5 procent eller det högsta tillåtna tröskelvärdet nås eller överskrids.

c)

En emittent som tillåts äga över 10 procent av sina egna aktier med rösträtt skall meddela varje gång tröskelvärdet 5 procent eller tröskelvärdet 10 procent nås eller överskrids.

a)

Förvaltningsbolaget eller värdepappersföretaget skall i alla situationer och oberoende av moderföretaget fritt kunna utnyttja de rösträtter som medföljer de tillgångar det förvaltar.

b)

Vid intressekonflikter skall förvaltningsbolaget eller värdepappersföretaget bortse från moderföretagets, eller något annat av moderföretaget kontrollerat företags, intressen.

9.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 69/37

(1)

Utkastet till FN/ECE:s föreskrifter om godkännande av motorfordon vad gäller förarens siktfält framåt (2) innehåller bestämmelser om att avskaffa därmed sammanhängande tekniska hinder för handeln med motorfordon mellan avtalsparterna samtidigt som en hög säkerhetsnivå garanteras.

(2)

Det är lämpligt att klarlägga gemenskapens inställning till utkastet till föreskrifter och att besluta att gemenskapen, företrädd av kommissionen, röstar för utkastet.

(3)

Föreskrifterna kommer att ingå i gemenskapens system för typgodkännande av motorfordon eftersom de har ett tillämpningsområde som liknar det som gäller för rådets direktiv 77/649/EEG av den 27 september 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om siktfältet i motorfordon (3).

9.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 69/39

(1)

Utkastet till föreskrifter från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (nedan kallat ”utkastet till UNECE-föreskrifter”) om typgodkännande av avskiljningsanordningar som skall skydda passagerarna mot rörelser i bagaget och som levereras som icke-originalutrustning för fordon (2) innehåller bestämmelser om att avskaffa tekniska hinder för handeln med motorfordon mellan avtalsparterna i fråga om dessa komponenter och samtidigt garantera en hög nivå på säkerhet och miljöskydd.

(2)

Det är lämpligt att lägga fast gemenskapens ståndpunkt vad gäller utkastet till UNECE-föreskrifter och därför föranstalta att gemenskapen, företrädd av kommissionen, röstar för utkastet.

(3)

Eftersom utkastet till UNECE-föreskrifter gäller icke-originalutrustning för fordon bör föreskrifterna inte ingå i gemenskapens system för typgodkännande av motorfordon.

9.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 69/40

(1)

Den 24 januari 2006 tog kommissionen emot en anmälan genom vilken företaget INEOS Group Limited (Ineos) anmälde sin avsikt att genom köp av tillgångar förvärva kontroll över BP Ethylene Oxide/Ethylene Glycol Business (BP Dormagen Business), som kontrolleras av British Petroleum Group (BP).

(2)

Ineos är ett brittiskt aktiebolag som har olika helägda dotterbolag med världsomspännande verksamhet inom tillverkning, distribution, försäljning och marknadsföring av kemiska halvfabrikat och specialkemikalier. Den 16 december 2006 förvärvade Ineos företaget Innovene, BP:s tidigare verksamhet för olefiner, derivat och bearbetning (förvärvet av BP Dormagen Business undantas dock, då det omfattas av detta beslut), som tillverkar en rad olika petrokemikalier, inklusive olefiner och derivat därav och en rad raffinaderiprodukter (2). Den transaktionen godkändes av kommissionen den 9 december 2005 (ärende COMP/M.4005 – Ineos/Innovene, ”huvudtransaktionen”).

(3)

BP Dormagen Business, som bara består av en anläggning lokaliserad i Köln/Dormagen (Tyskland), kontrolleras för närvarande av BP och är verksamt inom tillverkning av etenoxid (EO) och etenglykol (EG eller glykol).

(4)

Rådgivande kommittén för koncentrationer ställde sig vid sitt 143:e möte den 28 juli 2006 positiv till ett utkast till beslut om godkännande, som lagts fram av kommissionen (3).

(5)

Förhörsombudet ansåg i en rapport av den 26 juli 2006 att parternas rättigheter att yttra sig hade respekterats (3).

(6)

I sin undersökning av huvudtransaktionen bedömde kommissionen marknaderna för etenoxid (EO) och för ett antal derivat därav (EOD), särskilt alkoholetoxilater, glykoletrar (GE) och etanolaminer (EOA). Kommissionen drog slutsatsen att huvudtransaktionen inte gav upphov till några allvarliga tvivel på dess förenlighet med den gemensamma marknaden avseende de horisontellt och vertikalt relaterade marknaderna.

(7)

De enda produkter som tillverkas och säljs av BP Dormagen Business är etenoxid och etenglykol. Ineos tillverkar ett stort antal kemikalier, även etenoxid och derivat av etenoxid (inbegripet etenglykol). Följaktligen blir den enda horisontella överlappning som uppstår till följd av Ineos föreslagna förvärv av BP Dormagen Business den som relaterar till etenoxid och etenglykol. Dessutom förekommer vertikala kopplingar med etenoxid i föregående led (vad gäller eten) och med etenoxid i senare led (vad gäller derivat av etenoxid).

(8)

Etenoxid är en färglös gas som framställs genom partiell oxidation av eten. Etenoxid har ett eteninnehåll på 82 % och är en mycket brandfarlig och explosiv produkt. Den är också giftig och cancerframkallande. Etenoxid kan användas i icke-renat tillstånd för att framställa etenglykoler eller renas ytterligare.

(9)

Etenglykoler är kemiska halvfabrikat som huvudsakligen framställs genom icke-katalytisk hydrering av etenoxid. Etenglykolerna står för 37,5 % av EES totala konsumtion av etenoxid och framställs bara av integrerade tillverkare (de tillverkare som framställer både etenoxid och etenglykol) av etenoxid.

(10)

Ett alternativt sätt att bearbeta etenoxid är att rena den ytterligare: den etenoxid som renats kan sedan användas för att framställa andra kemiska halvfabrikat. Merparten av den renade eteoxiden används internt av de integrerade tillverkarna av etenoxid i verksamheter i senare led för att framställa derivat av etenoxid. Resten säljs till tredje parter, vilka konkurrerar med tillverkare av etenoxid på de olika marknaderna för derivat av etenoxid.

(11)

Kommissionen har undersökt etenoxid i tidigare ärenden (4). Den fastställde en separat produktmarknad för etenoxid eftersom den karaktäriseras av låg utbytbarhet, särskilt när den används som ett direkt råmaterial vid kemiska reaktioner. Undersökningen i detta ärende bekräftade denna produktmarknadsdefinition.

(12)

Då bara renad etenoxid säljs till tredje parter fokuserades konkurrensbedömningen i detta ärende på marknaden för renad etenoxid. I ett sent skede av förfarandet uppgav Ineos att ren etenoxid kunde delas in i ytterligare en höggradig (HG) och låggradig variant (LG) beroende på halten av orenheter (främst halten av aldehyder). Marknadsundersökningen bekräftade dock att det inte var nödvändigt att dela in den relevanta produktmarknaden ytterligare efter renhetsnivån på renad etenoxid, eftersom bara den höggradiga varianten såldes till tredje parter.

(13)

Kommissionen undersökte också om man behövde skilja mellan långfristiga avtal om leverans av etenoxid till kunder vars anläggningar är lokaliserade på, eller i anslutning till etenoxidleverantörernas anläggningar och är anslutna via en rörledning (närliggande) för levereranser till andra kunder (andra transportmedel) per lastbil eller järnväg. Kommissionen fann att det fanns vissa skillnader i prisnivåer, avtalens varaktighet och köpta kvantiteter mellan dessa två metoder för leverans. Kommissionen behövde dock inte fatta något beslut i denna fråga, då transaktionen inte påtagligt skulle hämma den effektiva konkurrensen, oavsett om leveranserna via rörledning eller per lastbil och järnväg anses utgöra en enda eller två separata marknader.

(14)

Ineos hävdade att etenglykol utgör en separat produktmarknad i enlighet med ett tidigare kommissionsbeslut (5). I ett senare beslut (6) noterade kommissionen att efterfrågefaktorer kan göra det nödvändigt att skilja mellan de olika typerna av etenglykoler. Dessa är följande: monoetenglykol (MEG), dietenglykol (DEG) och trietenglykol (TEG). Merparten av produktionen består av monoetenglykol (ungefär 90 %), resterande produktion delas mellan dietenglykol (ungefär 9 %) och trietenglykol (ungefär 1 %).

(15)

I detta ärende indikerade majoriteten av marknadsdeltagarna att etenglykolerna borde delas upp i följande tre marknader: monoetenglykol, dietenglykol och trietenglykol, eftersom de används på mycket olika sätt och inte är utbytbara. Från utbudssidan sett tillverkas monoetenglykol, dietenglykol och trietenglykol alltid tillsammans och i mycket lika proportioner. Inget beslut fattades om den exakta marknadsdefinitionen, då transaktionen inte väsentligt skulle påverka den effektiva konkurrensen i fråga om etenglykoler enligt någon av definitionerna på de alternativa produktmarknaderna.

(16)

I tidigare beslut (7) bedömde kommissionen att den geografiska dimensionen för marknaden för etenoxid sannolikt var Västeuropa (definierad som EES plus Schweiz), även om inget beslut fattades om den exakta marknadsdefinitionen. I detta ärende är de relevanta produktionsanläggningarna lokaliserade i Antwerpen (Belgien), Lavera (Frankrike) och Dormagen (Tyskland). Ineos gjorde gällande att marknaden omfattar hela EES, då etenoxid från dessa anläggningar transporteras över långa avstånd (i vissa fall över 1 000 km, även om majoriteten av leveranserna görs inom 600 km, enligt uppgifterna från Ineos). De allra flesta kunder och åtminstone hälften av konkurrenterna anser att den geografiska marknaden är regional. Leveransavstånden verkar uppgå till mellan 0 km och 800 km, men majoriteten av leveranserna görs på mellan 0 till 600 km, på grund av transportkostnaderna och att produkten är farlig.

(17)

I enlighet med begränsningarna i samband med transportsträckorna fastställde kommissionen följande möjliga regionala marknader för etenoxid: i) Storbritannien och Irland, ii) de nordiska länderna (Norge, Sverige och Finland), iii) nordvästra Europas inland eller ”MNWE” (Nederländerna, Danmark, Belgien, Luxemburg, Tyskland, Österrike, centrala och norra Frankrike), iv) Medelhavsområdet (Italien, Portugal, södra Frankrike och Spanien) samt v) Central- och Östeuropa. Vidare fann kommissionen att de regionala priserna skilde sig åt och de begränsade handelsflödena bekräftar denna geografiska segmentering av marknaden. Det var dock inte nödvändigt att fastställa den exakta geografiska marknaden för etenoxid då kommissionen fann att transaktionen inte på ett påtagligt sätt skulle hämma den effektiva konkurrensen på någon av de möjliga geografiska marknaderna (en marknad som omfattar hela EES eller en ”MNWE”-marknad, som var de enda regionala marknaderna där båda parterna var verksamma).

(18)

Ineos hävdade, i linje med argumentationen i tidigare beslut (8), att den relevanta geografiska marknaden för etenglykol åtminstone var Västeuropa eller till och med en global marknad. Det beror på att etenglykol inte är en farlig produkt och därför kan transporteras med lätthet. Priserna är jämförbara på global nivå och importen till EES, i huvudsak från Mellanöstern och Ryssland, består av ungefär 13 % av den totala konsumtionen i EES.

(19)

De allra flesta av dem som svarade på marknadsundersökningen bekräftade att den geografiska marknaden åtminstone omfattade EES. För ändamålet med detta beslut fattades inget beslut om den exakta marknadsdefinitionen, då transaktionen inte påtagligt skulle hämma en effektiv konkurrens på den gemensamma marknaden eller en betydande del av den enligt andra alternativa geografiska marknadsdefinitioner.

(20)

Den totala storleken på marknaden för etenoxid inom EES, inklusive framställning för internt bruk, är ungefär 3 000 kiloton per år. Handeln representerar ungefär 18 % av den totala produktionen eller ungefär 560 kiloton per år, av vilka ungefär 33 % av värdet levereras till kunder via rörledning och 67 % till kunder per järnväg eller lastbil.

(21)

Vad gäller marknadsstrukturen består transaktionen av en sammanslagning mellan två av de tre största leverantörerna av etenoxid, som ger upphov till kombinerade marknadsandelar på över 45 % enligt varje rimlig definition av den relevanta produktmarknaden och den geografiska marknaden för etenoxid. Den sammanslagna enhetens närmaste konkurrent, Shell, representerar 15–25 % av den totala handeln med leveranser både via rörledning och per järnväg eller lastbil. Alla de övriga konkurrenterna har marknadsandelar som ligger under 10 % (många under 5 %) för både den totala och försäljningen och försäljningen per järnväg eller lastbil.

(22)

Med hänsyn till att handeln representerar en ganska liten del av den totala produktionen, kan relativt små förändringar av den totala produktionen få en betydande påverkan på handeln. Följaktligen inriktade sig kommissionen i sin bedömning på betydelsen av de integrerade tillverkarnas interna bruk av etenoxid och dess påverkan på försäljningen till tredje parter. Kommissionen undersökte villkoren i samband med leveransen av etenoxid och särskilt de faktorer som kan inskränka den sammanslagna enhetens agerande vad gäller handeln med etenoxid.

(23)

För att göra detta fastställde kommissionen de huvudaspekter som man är beroende av för att få tillgång till etenoxid på marknaden: – kapaciteten att tillverka etenoxid, – kapaciteten för rening, – användningen i senare marknadsled av etenoxid, särskilt uppdelningen mellan etenglykoler och annan användning, – incitamenten att använda ytterligare etenoxid internt eller låta den gå till försäljning.

(24)

I första hand bedömde kommissionen om parternas konkurrenter för närvarande har tillräcklig ledig kapacitet för tillverkning av etenoxid för att kunna försörja marknaden. I detta avseende är det kapaciteten för rening som är avgörande, då det bara är renad etenoxid som säljs på marknaden. Undersökningen visade att även om parternas anläggningar utgör en betydande del av den lediga kapaciteten för rening, skulle deras konkurrenters lediga kapacitet kunna inskränka parternas konkurrensbegränsande verksamhet, då de representerar betydande volymer jämfört med den relativt lilla marknad som är öppen för handel.

(25)

En betydande del av kommissionens bedömning i detta ärende inriktades på sambandet mellan produktionen av renad etenoxid och etenglykoler. En minskning i tillverkningen av etenglykoler kan göra det möjligt för integrerade tillverkare (de tillverkare som framställer både etenoxid och etenglykol) att öka sin produktion av ren etenoxid. Detta samband baseras på det faktum att båda produkterna använder samma råmaterial (ej renad etenoxid) och följaktligen kommer en minskning i produktionen av etenglykol att frigöra ej renad etenoxid som kan användas för framställning av ytterligare kvantiteter ren etenoxid där reningskapaciteten är begränsad.

(26)

Ineos gör gällande att monoetenglykol används som en ersättningsprodukt (swing product) som gör det möjligt för tillverkare av etenoxid att växla mellan att leverera etenoxid eller andra derivat av etenoxid beroende på marknadsvillkoren. För att bevisa detta lade Ineos fram två ekonometriska undersökningar som visade att tidigare kunde parternas konkurrenter öka sin framställning av ren etenoxid på bekostnad av framställningen av glykoler som svar på oväntade produktionsavbrott på Ineos och BP Dormagen Business anläggningar. Det visade sig att minskningar i försäljningen av etenoxid från de berörda anläggningarna (i viss utsträckning) uppvägdes av ökad försäljning från konkurrenterna.

(27)

Kommissionen drog slutsatsen att även om dessa undersökningar hade sina begränsningar, indikerade de att dessa konkurrenter hade potential att motverka konkurrensbegränsande verksamhet från den sammanslagna enheten.

(28)

Kommissionen beräknade därefter hur stor denna potentiella övergång från glykoler till ren etenoxid kunde vara, med hänsyn tagen till alla begränsningar av kapaciteten. Kommissionen fann att i fallet med den största förutsägbara minskningen i tillverkningen av glykol kunde den potentiella övergången från glykol till ren etenoxid, om den sammanslagna enheten unilateralt höjer priset, leda till att det strömmar in betydande kvantiteter etenoxid på den kommersiella marknaden jämfört med denna marknads nuvarande storlek.

(29)

Kommissionen beaktade också den påverkan som den nya kapaciteten för tillverkning av glykol i Mellanöstern och Asien kan få på marknadssituationen i Europa. Den fann att den nya kapaciteten för tillverkning av etenoxid sannolikt resulterar i en ökning av exporten av etenglykol till EES, som i sin tur leder till att man kan förvänta sig en minskad produktion av etenglykol inom EES. Detta kan i sin tur leda till ökad tillgång på etenoxid inom EES för försäljning till tredje part och intern produktion av andra derivat av etenoxid.

(30)

Följaktligen ansåg kommissionen det lämpligt att göra en prospektiv bedömning av transaktionens påverkan som står i relation till den beräknade framtida utveckling som rimligen kan förväntas.

(31)

Kommissionens undersökning visade att den totala lediga kapaciteten för tillverkning av etenoxid inom EES förväntas öka under kommande år och att utnyttjandegraden kommer att bli lägre. Även om den lediga kapaciteten för rening förväntas minska inom en nära framtid, eftersom handeln är relativt liten och inte förväntas öka särskilt mycket inom en nära framtid, kan resterande lediga kapacitet för rening fortfarande ha en begränsande effekt på unilaterala prishöjningar från den sammanslagna enheten.

(32)

För att bedöma påverkan av den väntade ökningen av importen av glykol från Mellanöstern till den europeiska marknaden för etenoxid beaktades etenoxidtillverkarnas framtida ekonomiska incitament att leverera till den kommersiella marknaden. För att kompensera den antagna nedgången i konsumtionen av etenoxid för tillverkning av glykol och för att hålla utnyttjandenivån för tillverkningen av etenoxid på högsta möjliga nivå behöver tillverkare av etenoxid hitta andra avsättningsmöjligheter för sina leveranser av etenoxid. Då alla andra derivat av etenoxid (frånsett glykol) och den kommersiella marknaden behöver ren etenoxid borde detta ge europeiska tillverkare incitament att öka sin nuvarande reningskapacitet.

(33)

Kommissionen fann att det var billigare att utvidga reningen vid tillverkningen av etenoxid och att dessa investeringar i anläggningen ofta inte behövde åtföljas av andra. Under antagandet att konkurrenterna kommer att kunna öka sin nuvarande lediga kapacitet för att absorbera den förväntade minskningen vad gäller tillverkningen av glykol, beror dessa ökningars omfattning på etenoxidtillverkarnas interna användning av etenoxid för derivat av etenoxid, deras förmåga att öka tillverkningen av derivat av etenoxid och deras incitament att använda etenoxid internt eller sälja den på den kommersiella marknaden.

(34)

Kommissionens undersökning visade att de integrerade tillverkarnas kapacitet vad gäller derivat av etenoxid delvis kommer att begränsas på grund av en ökad efterfrågan på dessa derivat. Att öka tillverkningen av derivat av etenoxid är kostsammare och mer tidskrävande än att öka tillverkningen av ren etenoxid. Därmed kommer inte all renad etenoxid som frigörs till följd av den minskade tillverkningen av glykol inom EES att absorberas genom att de integrerade tillverkarna ökar sin tillverkning av derivat av etenoxid. Den kommer följaktligen att finnas tillgänglig på den kommersiella marknaden.

(35)

Därför kan man inte utesluta att den effektiva konkurrensen på den kommersiella marknaden påtagligt hämmas när det gäller etenoxid. De kunder som köper etenoxid kommer att ha alternativa leveransmöjligheter som kommer att vara tillräckliga för att begränsa den sammanslagna enhetens agerande.

(36)

Den globala tillverkningen och konsumtionen av etenglykol beräknas till ungefär 17 000 kiloton per år, av vilken tillverkningen inom EES ligger på ungefär 1 700 kiloton per år med en efterfrågan på ungefär 1 950 kiloton per år. Den globala efterfrågan har under de senaste åren varit relativt stabil, särskilt på grund av efterfrågan på monoetenglykol för polyestertextilier i Kina och Fjärran Östern. Detta har i sin tur gett upphov till investeringar i betydande ny tillverkningskapacitet för etenglykol i Asien och Mellanöstern som kommer att tas i drift under de kommande åren.

(37)

Kommissionens undersökning visade att den sammanslagna enhetens marknadsandel på en global kommersiell marknad inte översteg 5 % för någon av de potentiella produktmarknadsdefinitionerna. På den kommersiella marknaden inom EES översteg inte den sammanslagna enhetens marknadsandel 20 % för någon relevant produktmarknad. Den sammanslagna enheten kommer också att utsättas för konkurrens från olika starka konkurrenter som BASF, MEGlobal, Sabic, Shell och Clariant, samt från import.

(38)

Mot bakgrund av den sammanslagna enhetens begränsade marknadsandel, närvaron av betydande konkurrenter med jämförbara eller större marknadsandelar och den antagna nedgången av tillverkningen av glykol i Europa (till följd av ökad import), drog kommissionen slutsatsen att den föreslagna transaktionen inte ger upphov till konkurrensproblem på marknaden för etenglykol.

(39)

Av de orsaker som anförs ovan konstaterade kommissionen att den planerade transaktionen inte i någon betydande utsträckning hindrar en effektiv konkurrens på den gemensamma marknaden eller en betydande del av denna, i synnerhet inte genom att skapa eller stärka en dominerande ställning. Koncentrationen skall därför förklaras förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet i enlighet med artikel 8.1 i koncentrationsförordningen och artikel 57 i EES-avtalet.