—

med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2004 (1),

—

med beaktande av Europeiska gemenskapernas slutliga årsredovisning för budgetåret 2004 – Volym I – Konsoliderade rapporter om budgetgenomförandet och konsoliderade årsredovisningar (SEK(2005)1158 – C6-0352/2005, SEK(2005)1159 – C6-0351/2005) (2),

—

med beaktande av rapporten från kommissionen om uppföljningen till besluten om ansvarsfrihet 2003 (KOM(2005)0449, KOM(2005)0448), och arbetsdokumentet från kommissionens tjänsteenheter – bilaga till rapporten från kommissionen till Europaparlamentet om uppföljningen till besluten om ansvarsfrihet 2003 (SEK(2005)1161),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen ”Sammanfattande rapport för 2004” (KOM(2005)0256),

—

med beaktande av kommissionens årsrapport till den myndighet som beviljar ansvarsfrihet, om internrevisioner som genomförts under 2004 (KOM(2005)0257),

—

med beaktande av revisionsrättens yttrande nr 2/2004 över en modell för ”samordnad granskning (single audit)” (samt ett förslag till ram för gemenskapens interna kontroll) (3),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Europeiska revisionsrätten av den 15 juni 2005 om en färdplan för en integrerad ram för intern kontroll (KOM(2005)0252),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Europeiska revisionsrätten – Kommissionens handlingsplan för en integrerad ram för intern kontroll (KOM(2006)0009),

—

med beaktande av revisionsrättens årsrapport för budgetåret 2004, tillsammans med de granskade institutionernas svar (4),

—

med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet som avges av revisionsrätten i enlighet med artikel 248 i EG-fördraget (5),

—

med beaktande av rådets rekommendation av den 14 mars 2006 (5971/2006 – C6-0092/2006),

—

med beaktande av artiklarna 274, 275 och 276 i EG-fördraget och artiklarna 179a och 180b i Euratomfördraget,

—

med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (6), särskilt artiklarna 145, 146 och 147 i denna,

—

med beaktande av artikel 70 och bilaga V i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandena från övriga berörda utskott (A6-0108/2006), och av följande skäl:

A.

Högkvalitativ ekonomisk information går hand i hand med en förmåga till högkvalitativ ekonomisk förvaltning och högkvalitativ ekonomisk förvaltning genererar verkliga ekonomiska vinster.

B.

Genom att utse klara ansvarsskyldigheter inom kommissionen för framtagande av ekonomisk information och genom att kräva ordentliga godkännanden på central nivå i samband med denna information bidrar man till god kvalitet på den information som lämnas.

C.

I sin resolution om ansvarsfrihet för 2003 av den 12 april 2005 (7) föreslog parlamentet att varje medlemsstat skulle tillhandahålla en förhandsredovisningsförklaring och en årlig revisionsförklaring (DAS (8)) i efterhand när det gäller användningen av EU-medlen.

D.

Förfaranden i detta syfte har upprättats i rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna (9) och genomförts genom kommissionens förordning (EG) nr 438/2001 (10) och genom rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (11) när det gäller Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU).

E.

Genom förordning (EG) nr 1290/2005 införs ett system med tre nivåer med årliga efterhandsförklaringar från medlemsstaterna enligt följande: för det första: årsräkenskaperna för de utbetalande organen; för det andra: en DAS från det utbetalande organet; för det tredje: en attesteringsrapport upprättad av det attesterande organet i vilken de tidigare förklaringarna intygas. Dessa signaturer från medlemsstaterna kompletterar andra som begärts för månatliga betalningar och förhandsberäkningar.

F.

Artikel 38.1 f i förordning (EG) nr 1260/1999 och artikel 15 i förordning (EG) nr 438/2001 föreskriver en slutlig medlemsstatsdeklaration om varje avslutad gemenskapsåtgärd från en myndighet som skall vara fristående i förhållande till olika förvaltnings- och betalningsmyndigheter.

G.

Ekofinrådet accepterade inte vid sitt sammanträde den 8 november 2005 parlamentets förslag om förklaringar på nationell nivå (12).

H.

Den grundläggande princip som parlamentet ville hävda är att de berörda politiska myndigheterna inom medlemsstaterna skall ta ansvar för de medel som ställs till deras förfogande.

I.

Åttio procent av gemenskapens utgifter kontrolleras de facto av medlemsstaterna och avsaknaden av adekvat ansvars- och redovisningsskyldighet på central medlemsstatsnivå kommer ständigt att utgöra ett hinder för att erhålla en positiv DAS.

J.

Budgetkontrollutskottets arbete i allmänhet och ansvarsfrihetsförfarandet i synnerhet är en process som syftar till att upprätta fullständig ansvars- och redovisningsskyldighet från kommissionen som helhet samt även från alla andra berörda aktörer i enlighet med fördraget, att skapa förhållanden som underlättar detta samt att förbättra den ekonomiska förvaltningen inom EU och därmed skapa en solidare grund för beslutsfattandet mot bakgrund av revisionsrättens granskningsresultat.

K.

För att en organisation skall kunna styras på ett korrekt sätt måste den högsta ledningen föregå med gott exempel.

L.

God styrning innebär också att ett sunt system med ”checks and balances” upprättas mellan kontrollörer, räkenskapsförare och internrevisorer å ena sidan och verksamhetsförvaltningen å den andra.

M.

En effektiv och ändamålsenlig internkontroll bör ingå såsom en budgetprincip (13) i budgetförordningen, vilket kommissionen föreslagit i sitt ovannämnda meddelande – Handlingsplan för en integrerad ram för intern kontroll.

N

Kommissionens direktiv och rekommendationer för redovisning och revision inom den privata sektorn tyder på att kommissionen fäster stor vikt vid en högkvalitativ ekonomisk rapportering och revision.

O.

Det mest kraftfulla sätt på vilket kommissionen kan visa sitt verkliga åtagande för öppenhet samt högkvalitativ ekonomisk information och rapportering är att föregå med gott exempel och att erhålla en positiv DAS av Europeiska revisionsrätten.

1.

Europaparlamentet konstaterar att som föregående år, med undantag av följderna av bristen på effektiva förfaranden för den interna kontrollen av diverse inkomster och förskott, anser revisionsrätten att Europeiska gemenskapernas konsoliderade årsredovisning och tillhörande noter ger en tillförlitlig bild av gemenskapernas inkomster och utgifter för budgetåret 2004 samt av den finansiella ställningen vid årets slut DAS, punkterna II och III).

2.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionen anser att införandet av det nya redovisningssystemet 2005 kommer att lösa problemen (punkt 1.17 i revisionsrättens årsrapport).

3.

Europaparlamentet noterar de framsteg som gjorts för att genomföra den nya redovisningsramen. Parlamentet är dock djupt oroat över revisionsrättens anmärkningar om förseningen i upprättandet av den ingående balansen för 2005. Kommissionen uppmanas att omedelbart ta itu med de brister revisionsrätten uppmärksammat för att undvika konsekvenserna för tillförlitligheten i årsredovisningen för 2005.

4.

Europaparlamentet konstaterar att det är utanordnarna som måste godkänna de sifferuppgifter som behövs för att upprätta den ingående balansen 2005 och att det är räkenskapsföraren som måste lägga fram dessa ekonomiska uppgifter och vara säker på att de ger ”en rättvisande bild” (punkt 1.45 i revisionsrättens årsrapport) och sålunda göra det möjligt för kommissionens ordförande att underteckna räkenskaperna för kommissionen som kollegium och i enlighet med fördraget.

5.

Europaparlamentet finner att osäkerheten om vem som har det slutliga ansvaret för upprättandet av dessa sifferuppgifter är oacceptabel. Parlamentet förväntar sig att dessa svårigheter kommer att åtgärdas 2006 och att förseningen inte skall ses som ett organisatoriskt problem mellan utanordnarna och räkenskapsföraren.

6.

Europaparlamentet förväntar sig att resultatet av den översyn som kommissionen inledde i oktober 2005 av okända bankkonton som hör samman med kommissionens verksamhet kommer att till fullo delges parlamentet och följas upp.

7.

Europaparlamentet förväntar sig att de konton som därmed konstateras kommer att granskas och medlen på kontona tillföras den allmänna budgeten.

8.

Europaparlamentet konstaterar att beloppet för förfinansieringen – det vill säga pengar som betalats ut men som ännu inte slutligen accepterats som berättigade utgifter eller använda – uppskattas till cirka 64 000 miljoner EUR (punkt 1.30 i revisionsrättens årsrapport), vilket motsvarar ungefär två tredjedelar av budgeten.

9.

Europaparlamentet anser att kommissionen bör säkerställa en sund politik (undvika alltför generösa förskott och alltför långa förseningar för att avsluta program och projekt) när det gäller förfinansiering i syfte att begränsa den ekonomiska betydelsen av outnyttjade belopp och/eller belopp som ännu inte slutligen accepterats som berättigade utgifter. Kommissionen uppmanas att lägga fram förslag inför parlamentets ansvariga utskott om hur den i framtiden avser att hantera förfinansieringen i linje med ovanstående synpunkter.

10.

Europaparlamentet välkomnar det ovannämnda yttrandet nr 2/2004 från revisionsrätten, som innehåller ett förslag om en gemenskapsram för intern kontroll, såsom en ram inom vilken man kan analysera svagheterna vid de finansiella kontrollerna och föreslå nödvändiga åtgärder för att komma tillrätta med dessa, och påminner om följande huvudprinciper, som framförs i punkt 57 i yttrandet.

11.

Europaparlamentet välkomnar att Barrosokommissionen har uppställt som strategiskt mål att sträva efter en positiv DAS från revisionsrätten, i enlighet med vad som anges i meddelandet från kommissionen av den 26 januari 2005 – Strategiska mål 2005–2009, EU 2010: Ett partnerskap för Europas förnyelse – Välstånd, solidaritet och säkerhet – KOM(2005)0012.

12.

Europaparlamentet välkomnar på samma sätt det ovannämnda meddelandet från kommissionen om en färdplan för en integrerad ram för intern kontroll, expertpanelen och handlingsplanen som följde på denna såsom ett svar på parlamentets resolution om ansvarsfrihet för 2003 och som en uppföljning till revisionsrättens yttrande nr 2/2004.

13.

Europaparlamentet stöder kommissionen i dess ansträngningar att ge prioritet åt denna fråga men är medvetet om att medan kommissionen har det fulla ansvaret för att genomföra budgeten enligt fördraget, handhas i realiteten fyra av fem euro i budgeten av medlemsstaterna under gemensam förvaltning. Parlamentet betonar därför att det är mycket viktigt att medlemsstaterna medverkar aktivt i detta initiativ och att rådets ordförandeskap gör det till första prioritet och inkluderar det som en separat fråga i sina sexmånaders arbetsprogram.

14.

Europaparlamentet betonar att om kommissionen skall vara ansvarig för utgifter, måste den ha mekanismer som gör det möjligt för den att sköta detta ansvar, och att om dessa mekanismer inte ställs till kommissionens förfogande, bör dess ansvarsskyldighet ändras.

15.

Europaparlamentet betonar att bristerna i Europeiska unionens ekonomiska förvaltning inte enbart kan begränsas till en fråga om en positiv eller negativ DAS. Parlamentet varnar därför för att en positiv DAS erhålls utan motsvarande förbättring av kvaliteten på den ekonomiska förvaltningen.

16.

Europaparlamentet understryker att ansvaret för ekonomisk förvaltning ligger hos kommissionen och medlemsstaterna och att det är kommissionens och medlemsstaternas sak att tillsammans se till att revisionsrätten i samband med sin granskning kan finna bevis för framsteg mot en adekvat hantering av risken för fel.

17.

Europaparlamentet anser att den stegvisa förbättringen av den ekonomiska förvaltningen i unionen måste stödjas och ges kraft genom att framstegen noga följs upp inom kommissionen och i medlemsstaterna.

18.

Europaparlamentet noterar att medlemsstaterna måste hållas ansvariga för sin användning av EU-medel och att deras nationella parlament och media är de främsta instrumenten för att kontrollera detta ansvar. Revisionsrätten och nationella revisionsorgan uppmanas med kraft att vidta ytterligare åtgärder så att de får tillgång till högkvalitativ och lättillgänglig information om svagheter i de lokala finansiella kontrollerna.

19.

Europaparlamentet begär att kommissionen skall offentliggöra – och lägga fram inför budgetkontrollutskottet – en detaljerad resultattavla för varje område i budgetplanen med exakta mål som skall uppnås inom en bestämd tidsrymd för genomförandet av åtgärder som betraktats som nödvändiga för att upprätta en integrerad ram för intern kontroll och att rapportera om framstegen till det behöriga utskottet var sjätte månad. Parlamentet förväntar sig att den integrerade ramen för intern kontroll kommer att vara genomförd den 1 maj 2009 och då göra det möjligt för kommissionen att fastställa ett datum då målsättningen att få en positiv DAS skall uppnås.

20.

Europaparlamentet begär ytterligare detaljerad information, på kommissionsnivå och på medlemsstatsnivå (och på regional nivå om så behövs), om genomförda och ej genomförda åtgärder, orsaker till förseningar, tidsfrister, effektivitet vid genomförandet etc. så att parlamentet får en fullständig överblick över de uppnådda resultaten och ärenden som återstår att hantera. Kommissionen uppmanas att lägga fram denna information inför parlamentet såsom en del av förberedelserna för ansvarsförfarandet för 2005.

21.

Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att

22.

Europaparlamentet välkomnar att 16 konkreta åtgärder planerats i handlingsplanen. Kommissionen uppmanas med eftertryck att uppnå ett lyckat resultat i Europeiska unionens och dess medborgares intressen. Parlamentet betonar att ett förhandsgodkännande av insatserna och avsikterna i form av en överenskommelse eller ”sammanfallande ståndpunkter” från parlamentets sida strider mot dess roll som oberoende ansvarsfrihetsbeviljande myndighet och att det som sådan endast kan bedöma kommissionen efteråt på grundval av uppnådda resultat.

23.

Europaparlamentet konstaterar att den befintliga enda revisionsförklaringen inte i tillräcklig grad beskriver områden med framgång och områden med misslyckanden. Parlamentet noterar att många likvärdiga nationella granskningssystem sammanställs på avdelningsbasis. Parlamentet föreslår att revisionsrätten genomför en översyn av revisionsförklaringssystemet i syfte att upprätta specifika revisionsförklaringar för enskilda generaldirektorat inom kommissionen som sedan ingår i en övergripande DAS.

24.

Europaparlamentet konstaterar att ett sådant system, tillsammans med ett likvärdigt system med nationella förklaringar, skulle skapa en matris för att identifiera de mest bekymmersamma områdena både horisontellt, när det gäller kommissionsprogram, och vertikalt, när det gäller medlemsstatsansvaret.

25.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att förenkla regelverket, vilket särskilt bör inriktas på att minska byråkratikraven på bland annat enskilda individer och små och medelstora företag. Det slutliga syftet med den integrerade ramen för intern kontroll kommer bara att uppnås om bördan av att hantera för många och överdrivet tunga regelverk minskas betydligt.

26.

Europaparlamentet betonar att enkelhet och insyn är två av de viktigaste verktygen för finansiell kontroll. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid utarbetandet av projekt och program överväga förhållandet mellan önskade resultat av ett visst program, komplexiteten i regelverk för detta och sannolikheten för att ett fel uppstår.

27.

Europaparlamentet ber kommissionen att utarbeta en rapport om effektiviteten i den befintliga regelramen när det gäller systemen för förvaltnings-, revisions- och attesteringsförklaringarna från medlemsstaternas olika organ med beaktande av

Beroende av resultaten av den ovannämnda analysen uppmanas kommissionen att lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag.

28.

Europaparlamentet beklagar rådets beslut att vägra att diskutera förhands- och efterhandsförklaringar som skall lämnas av ansvariga politiker på nationell nivå. Därför uppmanas nationella utskott för offentliga räkenskaper och nationella parlament att söka information från sina regeringar och att ordna en parlamentsdebatt om sina regeringars inställning till punkt 12 i ovannämnda slutsatser från Ekofinrådet, vilken har följande formulering:

”Med beaktande av nödvändigheten att inte ifrågasätta den nuvarande balansen mellan kommissionen och medlemsstaterna eller att äventyra ansvars- och redovisningsskyldigheten på verksamhetsnivå, anser rådet att de befintliga förklaringarna på verksamhetsnivå kan utgöra en viktig försäkran för kommissionen och slutligen också revisionsrätten och bör vara användbara och kostnadseffektiva och beaktas av kommissionen och slutligen av revisionsrätten för att erhålla en positiv revisionsförklaring (DAS).”

29.

Europaparlamentet tillbakavisar rådets slutsats att de av parlamentet föreslagna instrumenten skulle kunna rubba den nuvarande balansen mellan kommissionen och medlemsstaterna eftersom de bara understryker medlemsstaternas ansvar som det framgår av andra meningen i första stycket av artikel 274 i fördraget.

30.

Europaparlamentet välkomnar rådets initiativ att stärka medlemsstaternas ansvar när det gäller att förbättra kontrollen av de åtgärder som vidtas under gemensam förvaltning i syfte att nå en positiv DAS, och särskilt rådets åtagande att utarbeta en årlig sammanfattning på lämplig nationell nivå av de granskningar och förklaringar som finns tillgängliga.

31.

Europaparlamentet påminner om att medan kommissionen enligt artikel 274 i fördraget är ansvarig för genomförandet av budgeten så har medlemsstaterna ansvar för kontrollerna över medel vid gemensam förvaltning som fastställts i sektorsförordningarna och i deras detaljerade regler.

32.

Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på att medlemsstaterna har friheten att organisera dessa kontroller såsom de finner bäst, beroende på de institutionella och administrativa strukturerna och tillämpliga internationella normer, med tanke på att medlemsstaterna liksom kommissionen skall respektera internationella normer, och att i praktiken fördelas ansvaret på ett stort antal olika organ som rapporterar till den nationella regeringens ministerier eller till lokala styrande organ.

33.

Europaparlamentet anser att kommissionen bör sträva efter samma geografiska lokalisering för utbetalningsställena (den gemensamma jordbrukspolitiken, GJP) och förvaltningsmyndigheterna (strukturfonderna) och närhelst detta är möjligt kombinera de två i varje medlemsstat i syfte att göra det möjligt för kommissionen att hålla reda på var, när och hur EU-medel används i var och en av medlemsstaterna.

34.

Europaparlamentet anser att man måste välkomna och understödja initiativet med målet att standardisera kontrollinsatserna på grund av det fortfarande finns ett stort antal ansvariga kontrollinstanser.

35.

Europaparlamentet betonar att artikel 274 i fördraget också kräver att medlemsstaterna skall samarbeta med kommissionen för att garantera att anslagen används i enlighet med principerna om sund ekonomisk förvaltning.

36.

Europaparlamentet finner därför att kommissionen bör begära en försäkran från var och en av medlemsstaterna att detta kontrollansvar till fullo fullgjorts och i synnerhet att risken för fel i de underliggande transaktionerna i tillräcklig grad hanterats.

37.

Europaparlamentet anser att en förklaring på politisk nivå som täcker samtliga gemenskapsmedel vid gemensam förvaltning och undertecknad av finansministrarna, vilket föreslogs i ovannämnda resolution om ansvarsfrihet för 2003, fortfarande är en nödvändighet och skulle vara ett stort steg framåt.

38.

Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att rådet och kommissionen instämmer med att den interna kontrollen bör stärkas. Detta mål måste nås utan att den administrativa bördan ökar och det är därför en förutsättning att den underliggande lagstiftningen förenklas. Parlamentet anser att man, för att uppnå en positiv DAS, måste prioritera en sund ekonomisk förvaltning av medel som står under gemensam förvaltning. Parlamentet anser det skulle kunna läggas fram bestämmelser i detta syfte i de grundläggande rättsakterna i fråga. Parlamentet noterar att medlemsstaternas relevanta revisionsmyndigheter, som en del av sitt förstärkta ansvar för strukturfonderna och i enlighet med nationella konstitutionella krav, kommer att bedöma huruvida förvaltnings- och kontrollsystemen står i överensstämmelse med gemenskapens förordningar. Parlamentet välkomnar det faktum att medlemsstaterna därför har åtagit sig att utarbeta en årlig sammanfattning på lämplig nationell nivå av de granskningar och förklaringar som finns tillgängliga.

39.

Europaparlamentet påpekar att nivån för ett eventuellt undertecknande på medlemsstatsnivå inte huvudsakligen är en formfråga utan först och främst en signal som visar på den förväntade kvaliteten på de övervaknings- och kontrollsystem som verkar under undertecknarens ansvar. Parlamentet påminner om sin resolution av den 2 februari 2006 om nationella förvaltningsdeklarationer (14) där det erkändes att i praktiken kan dessa nationella förklaringar bestå av ”flera förklaringar, i stället för en enda, inom en nationell ram för att respektera att vissa medlemsstater har federala och decentraliserade politiska system”.

40.

Europaparlamentet konstaterar medlemsstaternas motstånd och önskar vara pragmatiskt och konstruktivt och betonar att det viktiga är att hitta en väg för att upptäcka svagheterna i de nuvarande kontroll- och övervakningssystemen och att vidta lämpliga åtgärder för att komma tillrätta med problemen i syfte att uppnå en bättre ekonomisk förvaltning av EU-medel.

41.

Europaparlamentet välkomnar en diskussion om vilken myndighet som kan vara bäst lämpad för ändamålet och uppmanar kommissionen och rådet att överväga ett alternativt tillvägagångssätt till följd av rådets intresse av förklaringar på sektorsnivå, vilket framgår i punkt 9 i Ekofinrådets slutsatser (15).

42.

Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på följande sifferuppgifter:

43.

Europaparlamentet instämmer till fullo med revisionsrätten när den hävdar att ”de största inneboende riskerna när det gäller strukturåtgärdsutgifternas laglighet och korrekthet beror på [...] den mängd olika organ och myndigheter som medverkar i förvaltningsprocessen, det stora antalet program” och ”projekt som genomförs över flera år samt risken för potentiella brister i förvaltnings- och kontrollsystemen”. Parlamentet instämmer även med påståendet att ”dessutom regleras de stödberättigande utgifterna av ett stort antal villkor som inte alltid är tydliga, vilket medför risk för olika tolkningar” (punkt 5.10 i revisionsrättens årsrapport).

44.

Europaparlamentet betonar att varken kommissionen eller – slutligen – revisionsrätten har möjlighet att ingående granska varje enskild attestering och/eller revisionsrapport från primär- eller sekundärkontrollnivå beroende på det stora antalet projekt, program och utbetalningsställen.

45.

Europaparlamentet anser därför att det befintliga stora antalet enskilda attesteringar och/eller revisionsrapporter inom varje större sektor bör konsolideras på central medlemsstatsnivå, varvid kvaliteten på den information som lämnas i enskilda förklaringar på lägre nivå skall garanteras. Parlamentet föreslår att medlemsstaterna sålunda aktivt skall medverka till att förbättra användbarheten av oberoende revisionsresultat i kontrollkedjan. Parlamentet är av uppfattningen att detta tillvägagångssätt i betydande omfattning skulle bidra till en förenkling och ge en värdefull översikt över lagligheten och korrektheten i transaktionerna på nationell nivå och följaktligen bidra till den försäkran som skall upprättas.

46.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag vad beträffar formen på och innehållet i dessa kompletterande arrangemang i samband med genomförandet av ovannämnda handlingsplan för en integrerad plan för intern kontroll och uppmanar medlemsstaterna att som tillfällig åtgärd utse det organ på central medlemsstatsnivå som skall vara ansvarigt och redovisningsskyldigt för utgivningen av förklaringarna och att vederbörligen informera kommissionen om detta.

47.

Europaparlamentet upprepar att den formella förhandsredovisningsförklaringen skall bekräfta att den organisationsstruktur som inrättats av medlemsstaten är förenlig med gemenskapslagstiftningens krav och förväntas vara effektiv när det gäller att hantera riskerna för bedrägerier och fel i de underliggande transaktionerna i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

48.

Europaparlamentet anser att förhandsredovisningsförklaringen på central medlemsstatsnivå kunde backas upp av motsvarande förklaringar från direktören för varje utbetalningsställe och varje förvaltningsmyndighet (strukturfonderna) vilka är ansvariga för förvaltningen och kontrollen av gemenskapsmedel.

49.

Europaparlamentet noterar att revisionsförklaringen i efterhand på central medlemsstatsnivå skulle kunna beakta den fleråriga dimensionen i redovisningsprocessen och den fleråriga karaktären på de flesta gemenskapsprogrammen och samtidigt ge en försäkran om att kontrollsystemen fungerade effektivt under åren i fråga.

50.

Europaparlamentet förväntar sig att efterhandsförklaringen på central medlemsstatsnivå bygger på förklaringar från direktören för varje utbetalningsställe (GJP) och för varje förvaltningsmyndighet (strukturfonderna) och på de attesteringsrapporter som lämnas av direktörerna för de attesterande organen.

51.

Europaparlamentet insisterar på att tills en sådan sektoriell konsolidering inrättats på central medlemsstatsnivå för varje område i budgetplanen och efter att ha noterat medlemsstaternas ovilja att ge kommissionen den försäkran denna behöver, skall kommissionen till fullo tillämpa artikel 53.5 i budgetförordningen enligt vilken den skall ha det slutliga ansvaret för genomförandet av budgeten enligt artikel 274 i fördraget genom ”förfaranden för avslutning av räkenskaperna eller mekanismer för finansiella korrigeringar”.

52.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att lämna en frivillig förklaring på nationell nivå i den betydelse som avses i punkt 45. Parlamentet rekommenderar att varje medlemsstat som lämnar en sådan förklaring skall bli föremål för ett reducerat revisionsprogram om kommissionen upplever att det i landet i fråga föreligger en mindre risk för fel än i en medlemsstat som inte lämnar en sådan förklaring.

53.

Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att inrätta ett mer målmedvetet program för efterhandsrevisioner av avslutningen av räkenskaperna och att fullt ut utnyttja möjligheten att hålla inne betalningar eller att göra finansiella korrigeringar närhelst kommissionen inte kan få en försäkran från medlemsstaterna.

54.

Europaparlamentet uppmanar varmt nationella parlament (särskilt nationella utskott för offentliga räkenskaper och utskott som ingår i konferensen mellan organen för gemenskaps- och EU-frågor vid medlemsstaternas parlament, COSAC) att diskutera denna fråga med sina nationella regeringar.

55.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och revisionsrätten att bekräfta på grundval av konkreta bevis att konsolideringen på central medlemsstatsnivå och för varje område av budgetplanen, genom vilken kvaliteten på enskilda rapporter och/eller revisionsrapporter garanteras, kommer att vara en effektiv åtgärd till stöd för en övergripande förklaring på politisk nivå som täcker alla gemenskapsmedel under gemensam förvaltning.

56.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens insynsinitiativ och förväntar sig att det skall leda till konkreta åtgärder och lagstiftningsinitiativ som i sin tur skall leda till insyn i det sätt på vilket EU-medel används och förvaltas.

57.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra allt som det står i dess makt för att förmå medlemsstaterna att ge allmänheten tillgång till information om projekt och mottagare av EU-medel vid gemensam förvaltning.

58.

Europaparlamentet upplever att den nuvarande situationen där de flesta medlemsstater inte ger allmänheten tillgång till information om projekt och mottagare av EU-medel vid gemensam förvaltning, inte gynnar den övergripande insynen i EU. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför med eftertryck att ta itu med detta missförhållande.

59.

Europaparlamentet betonar att det är problem med det sätt på vilket kommissionen för närvarande tillämpar reglerna för offentliggörande på förhand och i efterhand av de medel som förvaltas under centraliserad direkt förvaltning, eftersom det är svårt att få fram fakta då generaldirektoraten har olika sätt för att offentliggöra uppgifter på internet.

60.

Europaparlamentet riktar uppmärksamhet på behovet av mera öppenhet när det gäller de olika typer av expertgrupper som ger råd till kommissionen och också de kommittéer som arbetar inom kommittéförfarandet.

61.

Europaparlamentet begär att kommissionen lämnar lättillgängliga upplysningar till allmänheten om de olika typerna av expertgrupper, inbegripet uppgifter om gruppernas verksamheter och medlemmar.

62.

Europaparlamentet påminner om att det i sin ovannämnda resolution om ansvarsfrihet för 2003 ansåg ”det vara av grundläggande betydelse att undersöka hur nationella revisionsorgan i högre grad kan delta i själva arbetet under processen” (punkt 77).

63.

Europaparlamentet anser att nationella revisionsorgan har intresse av att veta, och därmed ansvar för att undersöka, att det inte finns faktiska skulder eller eventualskulder i de nationella räkenskaperna som härstammar från undermålig efterlevnad av EU:s regelverk.

64.

Europaparlamentet anser att nationella revisionsorgan skulle kunna granska systemen för intern kontroll som upprättats av den nationella förvaltningen liksom även korrektheten och lagligheten i de underliggande transaktioner som utförts i deras eget land.

65.

Europaparlamentet uppmanar nationella revisionsorgan att ta sitt ansvar vid kontrollen av lokal användning av EU-medel och därmed göra eventuella överväganden om att inrätta nationella kontor under Europeiska revisionsrätten onödiga.

66.

Europaparlamentet anser att en sådan granskning – inriktat på verksamheter på nationell nivå – skulle kunna bidra till större medvetenhet om behovet av effektiv kontroll och vägleda nationella parlamentariker när det gäller att fastställa regeringens ståndpunkt i Ekofinrådet. Dessutom uppmanas nationella utskott för offentliga räkenskaper att diskutera denna fråga med sina nationella revisionsorgan.

67.

Europaparlamentet föreslår att man skall överväga att inbjuda företrädare för nationella revisionsorgan och nationella parlaments budgetkontrollutskott till presentationen av revisionsrättens årsrapport inför parlamentets behöriga utskott.

68.

Europaparlamentet konstaterar att, trots vissa framsteg, fortsätter revisionsrätten att rapportera om att det fortfarande finns utrymme för förbättringar.

69.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, i linje med bästa metod i vissa av dessa, att tillse att nationella revisionsorgan, och i förekommande fall regionala, offentliggör en årlig revisionsrapport om utnyttjade EU-medel.

70.

Europaparlamentet oroar sig över att revisionsrätten fortsätter att rapportera om att ”kommissionens utformning och användning av indikatorer ännu inte räcker till för att kontinuerligt övervaka kvaliteten på systemen för intern kontroll och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet” (punkt 1.53 i revisionsrättens årsrapport). Parlamentet delar till fullo revisionsrättens åsikt – grundad på INTOSAI-normer – att förvaltningen är ansvarig för att utarbeta indikatorer som möjliggör en exakt bedömning av framstegen.

71.

Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen, och särskilt de centrala avdelningar som är ansvariga för riktlinjerna för årliga verksamhetsrapporter och förklaringar, prioriterar utarbetandet av indikatorer med direkt anknytning till laglighet och korrekthet.

72.

Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens uppföljning av de reservationer som uttrycktes under 2003 och 2004 av generaldirektörerna (tabell 1.2) och konstaterar följande:

73.

Europaparlamentet uppmanar kommissionens generaldirektorat att bättre beskriva källan för deras försäkran och garantera att deras förklaringar ger en sann och rättvis bild av hur deras hantering av risken för fel i de underliggande transaktionerna fungerat.

74.

Europaparlamentet påminner om att den i sin resolution om ansvarsfriheten för 2003 uppmanade kommissionen ”att omvandla den årliga sammanfattande rapporten till en konsoliderad revisionsförklaring om kommissionens förvaltning och finansiella kontroller som helhet” (punkt 62).

75.

Europaparlamentet konstaterar med besvikelse att kommissionen inte kommer at vidta den rekommenderade åtgärden med anledning av vad som anges i den ovannämnda bilagan till rapporten från kommissionen till Europaparlamentet om uppföljningen till besluten om ansvarsfrihet 2003, dvs. att

”den sammanfattande rapporten är en akt genom vilken kommissionen utövar sitt politiska ansvar genom att analysera de årliga verksamhetsrapporterna och förklaringarna till dessa och genom att anta en ståndpunkt i större övergripande frågor, inklusive lämpliga steg när det gäller ärenden som behöver rättas till på kommissionsnivå. Denna policy baseras på reformen, som decentraliserade förvaltningsansvaret till generaldirektörerna och avdelningscheferna, under den politiska kontrollen av den berörde kommissionsledamoten.”

76.

Europaparlamentet betonar att medan det yttersta ansvaret för transaktioner efter reformen – och detta är helt riktigt – nu ligger på linjeförvaltare (generaldirektörer), måste det slutliga ansvaret för kontrollsystem förankras i centrum och inte i periferin. Parlamentet konstaterar att revisionsrätten stöder denna åsikt och gjorde en tydlig rekommendation i detta hänseende (punkt 1.57 i revisionsrättens årsrapport).

77.

Europaparlamentet är inte övertygat om att riskerna är under kontroll och anser att kommissionen inte har tillräcklig grund för att förklara att situationen är ”överlag tillfredsställande” som den gjorde i sitt ovannämnda meddelande ”Sammanfattande rapport för 2004” (sidan 7).

78.

Europaparlamentet konstaterar att de årliga verksamhetsrapporterna och det ovannämnda meddelandet om den sammanfattande rapporten för 2004 är delar av systemet för intern kontroll och att den interna kontrollen inom kommissionen aldrig kommer att bli starkare än den politiska viljan bakom den.

79.

Europaparlamentet anser – utan att föreskriva en enda lösning – att följande åtgärder är ett minimum som krävs för att kommissionskollegiet skall kunna uppfylla de krav som anges i artikel 274 i fördraget när det gäller situationen i kommissionen som institution:

80.

Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att överlämna sina synpunkter på dessa frågor till parlamentets behöriga utskott i form av en detaljerad och allomfattande rapport där alla relevanta frågor behandlas. Kommissionen förväntas – i händelse av att den inte ställer sig bakom ovanstående synpunkter – att grundligt förklara hur den annars kommer att kunna erhålla den försäkran som krävs för att kunna axla det ansvar som avses i artikel 274 i fördraget.

81.

Europaparlamentet påminner om att i punkt 10 i resolutionen om ansvarsfrihet för 2003 uppmanades kommissionen att uppgradera den nuvarande räkenskapsföraren till förste finansansvarig, Chief Financial Officer (CFO), som skulle iträda rollen som förvaltningsledningens institutionella motvikt till dess 39 tjänsteenheter. Parlamentet beklagar att den föreslagna ändringen av budgetförordningen är långt ifrån att tillmötesgå denna rekommendation. Parlamentet håller till fullo med revisionsrätten när den i punkt 53 i yttrande nr 10/2005 över förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget hävdar att ”de föreslagna ändringarna (avseende räkenskapsförarens roll) inte [går] tillräckligt långt för att lösa de problem som de är avsedda att svara mot”.

82.

Europaparlamentet påpekar att i yrkesrollen för en räkenskapsförare ingår mer än att göra en sammanställning eller ett aggregat av sifferuppgifter som erhållits från utanordnarna. Parlamentet riktar uppmärksamheten på det faktum att en enkel namnteckning från räkenskapsföraren kommer endast att vara en kosmetisk förbättring så länge som räkenskapsföraren inte för egen del kan förklara, och inte enbart på grundval av upplysningar från generaldirektörerna, att de framlagda räkenskaperna ger en sann och rättvis bild av verkligheten.

83.

Europaparlamentet upprepar sin rekommendation som är i linje med bästa metod inom den privata sektorn – att räkenskapsföraren bör uppgraderas till CFO med särskilt ansvar för kvaliteten i kommissionens ekonomiska rapporter och för systemet för intern kontroll som helhet.

84.

Europaparlamentet betonar att en CFO som är ansvarig för kvaliteten på kommissionens ekonomiska rapportering och dess system för intern kontroll måste ha nödvändig kompetens och tillräckliga resurser för att garantera sådan kvalitet och detta inbegriper medel för att testa generaldirektörernas inlämnade förklaringar.

85.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ för att höja medlemsstaternas medvetenhet om deras ansvar enligt artikel 274 i fördraget, men är mindre lycklig över kommissionens motvilja att se kritiskt på sitt eget ansvar enligt samma artikel. Parlamentet uppmanar därför revisionsrätten att lämna ett yttrande om kommissionens efterlevnad av villkoren i denna artikel och om ställningen och rollen för räkenskapsföraren och för en framtida förste finansansvarig i ett system med periodiserad redovisning.

86.

Europaparlamentet skulle också vilja veta revisionsrättens inställning till huruvida kommissionens strukturer för intern kontroll följer de rekommendationer som kommissionen föreslår för den privata sektorn, exempelvis meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet – Modernare bolagsrätt och effektivare företagsstyrning i Europeiska unionen – Handlingsplan (KOM(2003)0284) och om detta är önskvärt.

87.

Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att informera parlamentets behöriga utskott – före utgången av den andra månaden efter antagandet av denna resolution – huruvida den kommer att acceptera uppmaningen att lämna ett yttrande och – i händelse av ett positivt svar – att lägga fram en preliminär tidtabell för när arbetet med detta yttrande kommer att utföras.

88.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta ett nätverk för organisationer och organ som utövar finansiell kontroll (inbegripet ett årligt möte i närvaro av ledamöterna av budgetkontrollutskottet), vilka skall diskutera och utbyta erfarenheter avseende allmänna system för internkontroll i EU (inbegripet internrevision) och räkenskapsfrågor, och därmed främja ett effektivare samarbete mellan medlemsstaterna och Europeiska unionen.

89.

Europaparlamentet uppmanar sitt behöriga utskott att tillhandahålla särskilda medel från EU:s budget för ett sådant nätverk.

90.

Europaparlamentet anser att en övergripande felfrekvens endast kommer att visa att någonting är fel men inte vad problemet är, och att vad som behövs är exakt information om felaktigheternas ursprung, frekvens, typ och ekonomiska konsekvenser samt faktorer som skulle kunna ligga till grund för åtgärder för att undvika nya fel i framtiden.

91.

Europaparlamentet välkomnar att revisionsrätten på nytt fokuserar på sin metod för DAS och att den centrala frågan nu är huruvida systemen för övervakning och kontroll, som genomförts på EU- och nationell nivå, ger kommissionen tillräcklig säkerhet avseende de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet.

92.

Europaparlamentet är av åsikten att en acceptabel risk för fel bör fastställas i förväg som ett steg i skapandet av en effektiv och ändamålsenlig ram för intern kontroll.

93.

Europaparlamentet anser för övrigt att en acceptabel felfrekvens i de underliggande transaktionerna endast kan fastställas när man vet vilka medel som skall användas till att kontrollera utgifterna. Parlamentet välkomnar därför de åtgärder som inletts genom den ovannämnda handlingsplanen för en integrerad ram för intern kontroll för att uppskatta kostnaderna för och nyttan med kontrollerna.

94.

Europaparlamentet anser, i enlighet med vad revisionsrätten anger i punkt 55 i ovannämnda yttrande nr 2/2004, att förhållandet mellan kostnaderna för kontroller och den nytta de medför är en avgörande aspekt av kontrollstrategin för ett program eller politikområde och att det därför krävs ”öppenhet och insyn”.

95.

Europaparlamentet anser därför att de politiska och budgetmässiga myndigheterna (parlamentet och rådet) bör ha ansvar för att godkänna balansen mellan kostnaderna för och nyttan av kontroller på grundval av ett detaljerat förslag från kommissionen och därmed acceptera en viss risknivå för fel. Parlamentet stöder därför kommissionens initiativ att inleda en interinstitutionell dialog 2006.

96.

Europaparlamentet anser för övrigt att det för olika budgetområden skulle kunna fastställas olika nivåer för vad som anses vara acceptabla risker för fel beroende på de berörda transaktionernas typ och risknivå.

97.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så detaljerat som möjligt ange vilka delar av budgeten som man anser medför hög risk, medelsstor risk och låg risk och anpassa sin kontroll- och granskningsverksamhet efter detta.

98.

Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att vid utarbetandet av sitt revisionsutlåtande beakta den risk som de budgetmässiga och politiska myndigheterna beslutat att acceptera.

99.

Europaparlamentet erinrar om att revisionsrättens ordförande i sitt tal inför parlamentets behöriga utskott i Strasbourg den 14 november 2005 sade att revisionsrätten höll på att förbereda en självbedömning av sin organisation och sina metoder, som kommer att åtföljas av en granskning av experter på samma nivå. Parlamentet noterar att ingen oberoende granskning av revisionsrättens arbete har gjorts sedan den inrättades 1977. Parlamentet välkomnar initiativet och förstår att granskningen av experter på samma nivå kommer att innebära en extern granskning, vilket för närvarande görs i vissa medlemsstater, och att syftet är att testa kvaliteten på och relevansen av revisionsrättens arbete och tydligt uppge vilka lärdomar revisionsrätten kan dra av andra, inbegripet medlemsstater och andra stater som Förenta staterna och Nya Zeeland.

100.

Europaparlamentet begär att man vid denna granskning beaktar frågan om huruvida revisionsrättens resurser är tillräckliga för att uppnå institutionens mål.

101.

Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att som en del i förberedelsen av granskningen av experter på samma nivå skicka en rapport till parlamentets behöriga utskott, i vilken revisionsrätten på ett kritiskt och yrkesmässigt sätt skall beskriva sina starka och svaga sidor och huruvida revisionsrättens nuvarande organisation av arbetet gör det möjligt att uppfylla befintliga normer avseende effektivitet och ändamålsenlighet samt ansvar och ledarskap. Revisionsrätten uppmanas vidare att hålla det behöriga utskottet, som är dess huvudsakliga kund, informerat om alla viktiga steg i denna process och att överlämna den slutliga rapporten och mellanrapporterna till utskottet.

102.

Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att i denna rapport seriöst och detaljerat överväga införandet i sitt arbetsprogram av förbättrat teknik för att mäta och bedöma framsteg när det gäller att etablera effektiva finansiella kontroller.

103.

Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens ansträngningar för att förbättra presentationen av sina granskningsresultat och särskilt användningen av tabeller och indikatorer, såsom bedömningen av genomförandet av förvaltnings- och kontrollsystem i medlemsstaterna när det gäller strukturåtgärder (bilaga 2 till kapitel 4 och bilaga 1 till kapitel 5 i årsrapporten). Europaparlamentet uttrycker sin förhoppning om att användningen av sådana tabeller och indikatorer skall utökas i kommande rapporter.

104.

Europaparlamentet finner att en systematisk jämförelse, s.k. benchmarking, kan vara ett effektivt verktyg när det gäller att utvärdera medlemsstaternas ansträngningar att förbättra förvaltningen av EU-medel. Parlamentet begär därför att information om brister och förtjänster i medlemsstaternas kontrollsystem offentliggörs av både kommissionen och Europeiska revisionsrätten.

105.

Europaparlamentet beklagar att tabellen i bilaga 1 till kapitel 5 endast omfattar ett begränsat antal medlemsstater och uppmanar revisionsrätten att försöka ta med tydligare och specifikare information om brister i de olika sektorerna och medlemsstaterna.

106.

Europaparlamentet påminner om att det redan i sitt betänkande om ansvarsfrihet för 2003 bad om att revisionsförklaringsmetoden ytterligare skulle utvecklas för att erhålla ytterligare information om förbättringar i varje sektor från år till år i de olika medlemsstaterna.

107.

Europaparlamentet påminner revisionsrätten om att dess verkställande enheter väsentligt skulle kunna förstärkas genom att endast ha en anställd i ledamöternas kanslier.

108.

Europaparlamentet noterar att bidrag beräknade på grundval av bruttonationalinkomsten (BNI) nu är gemenskapens allra viktigaste inkomstkälla (två tredjedelar av de totala inkomsterna under 2004) och oroar sig över revisionsrättens rapporter om väsentliga skillnader i övervaknings- och kontrollsystem vid statistikkontoren i medlemsstaterna (punkt 3.48 i revisionsrättens årsrapport), eftersom detta skulle kunna påverka kvaliteten på de uppgifter som används för att beräkna medlemsstaternas bidrag.

109.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att informera det behöriga utskottet om vilka åtgärder man har vidtagit eller kommer at vidta för att förbättra de nationella räkenskapernas jämförbarhet, tillförlitlighet och fullständighet.

110.

Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att revisionsrätten för första gången avger en positiv revisionsförklaring under det integrerade systemet för administration och kontroll (IACS) samt anser att detta system, om det genomförs på ett effektivt sätt, är ett viktigt instrument för att kunna minska risken för felaktiga utgifter.

111.

Europaparlamentet konstaterar också att systemet ännu inte fullt ut genomförts i Grekland, vilket skulle ha gjorts 1993, och att revisionsrätten, också för första gången, uppger skälet till detta, nämligen att ”jordbrukarföreningar kontrollerar registreringen av alla uppgifter i datasystemet”. Parlamentet konstaterar dessutom att ”analyser visar att de finansiella följderna av dessa oriktiga ändringar kan uppskattas till minst 10 000 000 EUR, och för hela ansökningsperioden kan summan vara betydligt större” (punkt 4.8). Parlamentet konstaterar att Greklands regering tillbakavisade dessa påståenden och i november 2005 inledde den förhandlingar med kommissionen för att lösa problemet. Parlamentet anser att det är Greklands regering och inte jordbrukarföreningarna som bör kontrollera registreringen av uppgifter i datasystem.

112.

Europaparlamentet noterar att i det befintliga systemet är det alltför ofta skattebetalarna som betalar korrigeringarna och inte den slutmottagare som begått misstaget. Parlamentet anser att korrigeringarna därför endast har en begränsad förebyggande och avskräckande effekt på mottagare och förvaltare.

113.

Europaparlamentet noterar revisionsrättens missnöje med tillämpningsområdet för de attesterande organens arbete (punkt 4.60 i revisionsrättens årsrapport) eftersom det inte ger direkt säkerhet om att den information som stödansökarna lämnar, och som utbetalningsställena använder för att beräkna vilket belopp som skall betalas ut, är korrekt och att utbetalningarna därmed är lagliga och korrekta. Kommissionen uppmanas att uttryckligen kräva att de attesterande organen skall testa hur primärnivåkontrollen fungerar.

114.

Europaparlamentet instämmer helt med revisionsrättens åsikt att kommissionens efterhandskontroller av betalningar med besök i endast tre medlemsstater är alltför begränsade för att kommissionen skall kunna uttala sig om huruvida man har ”rimlig säkerhet beträffande överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen när det gäller utgifterna” (punkt 4.58).

115.

Europaparlamentet instämmer med revisionsrättens kritik av att det saknas en allmänt vedertagen definition av skog och andra skogsarealer i EU trots att FN redan för 10 år sedan fastställde allmänna definitioner av skog och skogsarealer. Parlamentet rekommenderar uttryckligen att kommissionen skall införa en miniminivå för gemensam terminologi, till exempel en uppsättning definitioner enligt de olika klimatzonerna i unionen. Parlamentet begär att kommissionen skall använda dessa gemensamma definitioner för att bättre rikta EU:s åtgärder och utgifter för skogsbruket.

116.

Europaparlamentet finner det oacceptabelt att godkännandet av EUGFJ:s utbetalningsorgan i vissa medlemsstater har varit ofullständig sedan anslutningen. Kommissionen uppmanas att slutföra detta arbete så snart som möjligt eftersom betydande belopp kommer att belasta EUGFJ under kommande år och en ytterligare förlängning av godkännandeprocessen kommer definitivt att förorsaka sena eller försenade betalningar för dessa medlemsstater.

117.

Europaparlamentet konstaterar att det saknas enhetlighet mellan å ena sidan den sjuåriga programplaneringsperioden från 2000 till 2006 för EU:s beskogningsåtgärder och de anslagna medlen för denna period och å andra sidan det viktiga instrumentet för beskogning, som innebär att ett årligt bidrag per hektar betalas till mottagarna under 20 år för att kompensera för förlorade inkomster om de omvandlar jordbruksmark till skogsmark. Parlamentet är bekymrat över revisionsrättens slutsats att bidragsbeloppet långt överstiger de medel som beviljades för programmet. Parlamentet oroar sig för att kommissionens personal som en konsekvens inte kan koncentrera sig på målen utan måste förvalta bidragen. Parlamentet anser att rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (16) är ett första steg i rätt riktning, eftersom den förkortar systemet för ersättning från 20 till 15 år. Kommissionen ombeds att lägga fram ytterligare förslag för att åtgärda situationen.

118.

Europaparlamentet noterar att åtgärder för miljövänligt jordbruk ingår i EU:s reformerade GJP, trots att verifieringen av miljörelaterade utgifter kan medföra särskilda problem på grund av att den kräver mycket arbete och högspecialiserade kunskaper.

119.

Europaparlamentet påpekar att god nationell praxis skulle kunna tjäna som mall för alla medlemsstater, såsom den tyska tvåstegsmetoden för att kontrollera god jordbrukarsed med en allmän kontroll av 5 procent av jordbrukarna och en ytterligare och mer detaljerad kontroll av 1 procent av jordbrukarna. Parlamentet uppmanar de ansvariga myndigheterna att förbättra och bättre använda lokala kunskaper och indikatorer, eventuellt genom att till viss del använda medlen för tekniskt bistånd i den nya förordningen om landsbygdens utveckling i syfte att utöka sådana kunskaper.

120.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att, i syfte att bättre uppfylla sina skyldigheter, bedöma om underåtgärderna är verifierbara i samband med godkännandet av programmen för landsbygdens utveckling.

121.

Europaparlamentet fäster mycket stor vikt vid en effektiv och ansvarsfull användning av EU-budgeten och tillämpningen av principen att ett initiativ som inte är tillräckligt verifierbart inte bör finansieras med offentliga medel.

122.

Europaparlamentet anser därför att kommissionen, rådet och parlamentet bör se till att denna princip i högre grad respekteras i samband med genomförandet av förslagen avseende utgifter för miljövänligt jordbruk under programplaneringsperioden från 2007 till 2013, utan ökade kontrollkostnader och byråkrati.

123.

Europaparlamentet instämmer fullt ut med revisionsrättens uttalande att medlemsstaterna är ansvariga i första led för att leda verksamheten och kontrollera utgifterna samt för att garantera att de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta med hjälp av system som kontrolleras av nationella revisionsorgan (punkt 5.7 i revisionsrättens årsrapport). Parlamentet påminner både kommissionen och revisionsrätten om att det i avsaknad av en tillfredsställande verifieringskedja för strukturprogrammen inte heller finns någon enkel och tydlig grund för medlemsstaternas attestering av utgifterna.

124.

Mot bakgrund av detta är Europaparlamentet bekymrat över att revisionsrätten kommit fram till följande mycket allvarliga slutsatser (punkt 5.48 i revisionsrättens årsrapport):

125.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att omedelbart vidta alla de åtgärder som behövs för att se till att den löpande förvaltningen uppfyller de normer som krävs.

126.

Europaparlamentet påpekar att inom ramen för GJP kan utbetalningställena ålägga de delegerade organen vissa uppgifter, men att faktiska utbetalningar aldrig får delegeras. Utbetalningsstället fortsätter därmed att ha huvudansvaret för samtliga beslut som leder till faktiska utbetalningar. Parlamentet anser att den befintliga situationen avseende strukturåtgärderna, där förvaltningsmyndigheterna tillåts att delegera beslut om faktiska betalningar undergräver effektiva ”checks and balances”. Kommissionen ombeds därför att lösa problemet på ett snabbt och lämpligt sätt.

127.

Europaparlamentet anser att vad som behövs är bättre och inte fler kontroller och att garantierna för de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet måste komma från bättre primära kontroller innan ansökningarna godkänns, då verksamheten genomförs och före den slutliga utbetalningen och inte genom att kommissionen utför fler kontroller på plats.

128.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att tillräckliga resurser anslås för dessa kontroller och att lämplig rådgivning tillhandahålls. Kommissionen uppmanas att stödja dessa åtgärder genom att sprida god praxis på detta område.

129.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att investera mer i information som riktas till mottagare för att göra dem medvetna om finansieringsvillkoren, sannolikheten att de kontrolleras och följderna av överträdelser.

130.

Europaparlamentet noterar att på grund av det stora antalet nationella, regionala och lokala kontor och avdelningar i medlemsstaterna som är inblandade i förvaltning och kontroll av strukturåtgärderna, är konsolideringen av granskningsrapporterna, enligt förslag på central medlemsstatsnivå, ett nödvändigt och effektivt sätt att förbättra kontrollerna.

131.

Europaparlamentet noterar att strukturåtgärderna i framtiden skulle kunna utgöra nästan hälften av anslagen i gemenskapsbudgeten och kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför att genomföra de föreslagna sektorsvisa förklaringarna på central medlemsstatsnivå.

132.

Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att förvaltnings- och kontrollorganen är oberoende och uppmanar kommissionen att se till att godkänna förvaltnings- och kontrollorgan på nationell nivå.

133.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så fort som möjligt lägga fram ett förslag med kravet att det revisionsorgan som föreslogs i förordningarna för 2007-2013 skall intyga betalningsansökningar till alla gemenskapens strukturfonder år för år, och inte bara ansökningarna inom ramen för programmen för 2007–2013, eftersom utgifterna för perioden 2000–2006 fortsätter fram till 2010.

134.

Europaparlamentet betonar att kommissionen – i samarbete med medlemsstaterna – bör tillse att de läxor man lärt sig från avslutandet av programmen för perioden 1994 till 1999 tillämpas på perioden 2000-2006 och framtida perioder för genomförandet av strukturfondprogrammen och Sammanhållningsfondens projekt. Parlamentet konstaterar att detta också innebär att medlemsstaterna måste garantera att nationella handlingar för avslutandet inlämnas i tillräcklig omfattning och i god tid.

135.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att var sjätte månad presentera en resultattavla som visar medlemsstaternas framsteg med att effektivt genomföra övervaknings- och kontrollsystem i enlighet med beskrivningen i förordningarna.

136.

Europaparlamentet ber att kommissionen skall arbeta för att i så stor utsträckning som möjligt standardisera förfarandena i den inre politiken, och därmed underlätta kontroller och minska den administrativa bördan för mottagarna. Kommissionen uppmanas särskilt att följa revisionsrättens råd och inrätta ett gemensamt eller integrerat IT-system för förvaltningen av det femte, sjätte och kommande ramprogram för forskning, teknisk utveckling och demonstrationsverksamhet.

137.

Europaparlamentet noterar att kommissionen delar revisionsrättens oro för den fortsatta höga risken för fel som orsakas av inkorrekta utgiftsförklaringar från slutmottagarnas sida. Parlamentet är övertygat om att förenklade förfaranden skulle bidra till att lösa detta problem. Kommissionen ombeds därför att noggrant överväga revisionsrättens förslag i detta syfte.

138.

Europaparlamentet noterar att revisionsrätten åter konstaterat svagheter i strukturåtgärdernas förvaltnings- och kontrollsystem och uppmanar i synnerhet medlemsstaterna att snarast vidta förbättringar med hjälp av nationella tillsynsmyndigheter och oberoende behöriga myndigheter.

139.

Europaparlamentet ställer sig bakom revisionsrättens rekommendation att öka antalet projektkontroller på plats och beklagar i detta sammanhang att generaldirektoratet för sysselsättning inte genomfört tillräckliga kontroller för att underbygga slutsatserna om förvaltnings- och kontrollsystemen i medlemsstaterna för perioden 2000–2006.

140.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, kommissionen och särskilt de behöriga generaldirektoraten att samarbeta effektivt i enlighet med principerna om uppriktighet och om en sund ekonomisk förvaltning för att anslagstilldelningen i framför allt strukturfonderna skall genomföras på ett korrekt sätt.

141.

Europaparlamentet instämmer i att det elektroniska system som generaldirektoratet för sysselsättning infört för att följa upp rekommendationerna om kontroller inte är effektivt och uppmanar kommissionen att utfärda ett memorandum om god praxis för förvaltningskontroller av de nationella utgifterna och resultatutvärdering av alla sorters finansieringsmedel.

142.

Europaparlamentet är på det stora hela tillfreds med de framsteg som gjorts i fråga om utnyttjandegraden och konstaterar att detta sannolikt bland annat kan tillskrivas tillämpningen av n+2-regeln.

143.

Europaparlamentet instämmer i de lärdomar som dragits vid utvärderingen av gemenskapsinitiativet Integra om social uteslutning på arbetsplatsen och uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att fortsätta sina insatser för att skapa starkare social sammanhållning.

144.

Europaparlamentet förklarar sig på det stora hela tillfreds med utnyttjandegraden i budgetposten för sysselsättning och sociala frågor, något som kan hänföras till kommissionens förbättrade förvaltning.

145.

Europaparlamentet beklagar att det inom den inre politiken alltjämt saknas en lämplig DAS för betalningarnas laglighet och korrekthet och uppmanar kommissionen att noga undersöka om inte dess system för kostnadsersättning kan förenklas och förfarandena och instruktionerna för de olika programmen formuleras tydligare.

146.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med tanke på osäkerheten i samband med att förslag godkänns för deltagande i gemenskapsprogram vidta praktiska åtgärder för att förenkla förfarandena.

147.

Europaparlamentet anser att de totala genomförandenivåerna är tillfredsställande för budgetrubrikerna för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet.

148.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare utveckla assistansen till dem som ansöker om bidrag i samband med fleråriga program. Europaparlamentet välkomnar ansträngningarna att bättre fokusera anbudsinfordringarna och ge mer assistans till sökanden så att man kan undvika att projektansökningar lämnas in som uppenbart inte kan komma ifråga för stöd eller som är av dålig kvalitet, men konstaterar att mycket arbete fortfarande krävs för att situationen skall bli tillfredsställande.

149.

Europaparlamentet konstaterar att betalningsnivåerna inom politikområdena för miljö, hälsa och livsmedelssäkerhet alla låg under 80 procent. Europaparlamentet medger svårigheterna att planera behoven för betalningsbemyndiganden, eftersom inlämnande av fakturor från förmånstagare och uppdragstagare till stor del ligger utanför kommissionens kontroll. Europaparlamentet uppmanar dock kommissionen att noggrant granska sina egna förfaranden för att se om genomförandet av betalningsbemyndiganden skulle kunna förbättras.

150.

Europaparlamentet påpekar att tillämpningen av administrativa och finansiella bestämmelser i budgetförordningen inte får leda till onödiga förseningar när det gäller att bevilja stöd eller att välja projekt som skall finansieras.

151.

Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som kommissionen vidtagit för att undanröja risken för misstag i samband med bidragsförvaltningen, vilket resulterat i att revisionsrätten inte framför några iakttagelser när det gäller konsumentåtgärder. Parlamentet välkomnar även att årsrapporten inte innehåller några kritiska iakttagelser i fråga om åtgärder inom politikområdena inre marknaden och tullar.

152.

Europarlamentet är medvetet om de praktiska svårigheter som kommissionen ställs inför när det gäller att förena kraven på å ena sidan att så långt som möjligt minska den administrativa börda som åläggs de stödsökande enligt de nuvarande programmen, och å andra sidan skyldigheten att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning som överensstämmer med budgetförordningens genomförandebestämmelser.

153.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att de årliga anbudsinfordringarna för särskilda projekt inom området konsumentskydd genomförs på ett korrekt sätt. Kommissionen uppmanas att ta tillvara de erfarenheter som gjorts vid genomförandet av det nuvarande konsumentprogrammet då det nya programmet för perioden 2007-2013 utformas och ge företräde åt andra stödmottagare som skulle vara bättre lämpade att genomföra de planerade åtgärderna.

154.

Europaparlamentet betonar vikten av att revisionsrättens iakttagelser i fråga om internrevisionsfunktionen och brister avseende uppfyllandet av erkända normer följs upp.

155.

Europaparlamentet konstaterar att revisionsrätten i sin årsrapport fann att interngranskningsverksamheten vid generaldirektoratet för energi och transport (GD TREN) avsevärt utökats, då värdet på granskade avtal steg från 52 920 000 miljoner EUR år 2003 till 504 000 000 miljoner EUR och det sammanlagda värdet på justeringarna till kommissionens fördel steg från 2 530 000 miljoner EUR år 2003 till 14 910 000 miljoner EUR.

156.

Europaparlamentet konstaterar vidare att revisionsrätten anser att generaldirektoratet för energi och transport bör vidta ytterligare åtgärder för att nå sitt granskningsmål på 20 procent av projekten och 35 procent av de sammanlagda projektkostnaderna, ta fram en mall för kostnadsredovisningar och av granskningsskäl göra skillnad på studier och arbeten.

157.

Europaparlamentet välkomnar det faktum att man, efter revisionsrättens iakttagelser i sina tidigare årsrapporter, antog en ny mall för kommissionsbeslut under 2004, som ger en snävare definition av stödberättigade och icke stödberättigade kostnader.

158.

Europaparlamentet oroar sig över att, medan 93 procent av åtagandebemyndigandena för transportsäkerheten utnyttjades, gällde detta enbart 60 procent av betalningsbemyndigandena.

159.

Europaparlamentet uttrycker sin besvikelse över att man enbart utnyttjade 25 procent av de åtagandebemyndiganden och 11 procent av de betalningsbemyndiganden som stod till förfoganden för skydd av passagerarnas rättigheter.

160.

Europaparlamentet noterar att ett annat område där genomförandegraden varit låg är betalningsbemyndigandena för Marco Polo-programmet, och detta av orsaker utanför gemenskapens kontroll, samt att ett antal förskottsbetalningar faktiskt inte genomfördes eftersom vissa projekt inte var beredda att lämna den nödvändiga bankgarantin eller använde felaktiga bankgarantiformer.

161.

Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att 100 procent av de åtagandebemyndiganden och 95,82 procent av de betalningsbemyndiganden som stod till förfogande för den viktiga budgetposten TEN-T har utnyttjats, vilket leder till slutsatsen att en ökning av anslagen är absolut nödvändig i framtiden.

162.

Europaparlamentet ställer sig bakom de rekommendationer som revisionsrätten gjort i årsrapportens kapitel 6 om inre politik och som handlar om behovet av att minska riskerna för fel, framför allt mot bakgrund av de särdrag som är utmärkande för stödmottagarna inom EU:s program för utbildning, kultur, ungdom och medier.

163.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens svar, där kommissionen utfäst sig fortsätta sitt arbete till förmån för bättre interna kontroller med hjälp av de åtgärder som föreskrivits i kommissionens meddelande om en färdplan för en integrerad ram för intern kontroll.

164.

Europaparlamentet understryker vikten av att kommissionen tar fasta på stödmottagarnas upplevelser av flaskhalsar och svårigheter i samband med förfarandena vid projektförvaltningen samt uppmanar kommissionens berörda tjänsteenheter att finna lösningar och ordna dessa i form av lärdomar för stödmottagarna, avsedda för spridning bland dem, liksom också för att med deras hjälp förbättra arbetsinsatserna vid de interna förfarandena.

165.

Europaparlamentet erinrar om sin avsikt att fästa stor vikt vid delrapporter och slutrapporter om utvärderingen av framtida versioner av programmen Livslångt lärande, Kultur, Medier, Ungdom och Medborgare för Europa och förespråkar en mera utbredd användning av indikatorer för bedömning.

166.

Europaparlamentet framhåller vikten av att flerspråkigheten bättre får komma till sin rätt vid förfarandena i samband med ansökningsomgångar som riktar sig till medborgarna och potentiella stödmottagare i samband med EU-program.

167.

Europaparlamentet konstaterar i hur ringa grad vissa viktiga budgetposter med anknytning till press och kommunikationer genomförts och anser att detta är till stor skada för en effektiv kommunikationspolitik som adekvat kunde återspegla det aktuella behovet av en debatt kring unionens framtid.

168.

Europaparlamentet konstaterar att 2004 var det år som EU-utvidgningen genomfördes och budgetens huvudprioritering var att aktivt underlätta integrationsprocessen för de tio nya medlemsstaterna.

169.

Europaparlamentet beklagar det faktum att ansvarsfrihetsrapporten inte innehåller tillräcklig relevant information om i vilken utsträckning budgeten har uppnått denna prioritering, särskilt när det gäller lika möjligheter för kvinnor i det utvidgade EU.

170.

Europaparlamentet påminner kommissionen om att Nicefördragets bestämmelser innebär att ett mycket brett spektrum av gemenskapens politik och åtgärder måste ses över utifrån ett jämställdhetsperspektiv.

171.

Europaparlamentet upprepar sitt krav till kommissionen i sin resolution av den 3 juli 2003 om jämställdhetsbudgetering (17) och beklagar att ansvarsfrihetsrapporten inte ger parlamentet möjlighet att bedöma budgetens effekter utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Parlamentet beklagar bristen på uppgifter om jämställdhetsfrämjande anslag inom ramen för olika budgetposter.

172.

Europaparlamentet begär att relevant information om jämställdhetspolitiska åtgärder skall ingå i alla ansvarsfrihetsrapporter. Parlamentet beklagar att kommissionen inte har lämnat sådan information. Parlamentet upprepar sin begäran om uppgifter om jämställdhet i ansvarsfrihetsrapporterna.

173.

Europaparlamentet välkomnar de framsteg som uppnåtts i genomförandet av budgeten för 2004 när det gäller samtliga mål och planeringsperioden för strukturfonderna, vilket motsvarar ett betalningsgenomförande på 99 procent, klart högre än vad som uppnåddes 2003 (89 procent).

174.

Europaparlamentet konstaterar att det föreligger en låg betalningsgenomförandegrad för Daphneprogrammet, samtidigt som parlamentet accepterar kommissionens motivering för att upprätthålla höga krav på projekt som stöds av Daphneprogrammet.

175.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, kommissionen och de berörda generaldirektoraten i kommissionen att på ett effektivt sätt och i enlighet med bestämmelserna om god sed och god finansiell förvaltning samarbeta för att se till att beslutade anslag används på ett korrekt sätt, särskilt när det gäller strukturfonderna.

176.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mot bakgrund av den osäkerhet som föreligger när det gäller godkännandet av förslag om deltagande i olika gemenskapsprogram vidta praktiska åtgärder för att förenkla förfarandena och minska de utgifter som framläggandet av förslagen medför.

177.

Europaparlamentet välkomnar det faktum att vissa framsteg har åstadkommits i genomförandet av budgeten för ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Parlamentet beklagar dock djupt den fortfarande mycket låga genomförandenivån när det gäller betalningar (83,8 procent enligt revisionsrätten jämfört med 68 procent 2003) vilket leder till en avsevärd ökning av de utestående åtagandena, (från 160 000 000EUR till 238 000 000 EUR. Generaldirektoratet för rättvisa, frihet och säkerhet uppmanas att ytterligare förbättra genomförandet av budgeten och att minska de utestående åtagandena.

178.

Europaparlamentet beklagar att revisionsrätten i sin rapport om budgeten för 2004 måste upprepa sin oro över medlemsstaternas genomförande av flyktingfonden och i synnerhet bristerna i kontrollsystemen. Parlamentet betonar att medlemsstaterna måste införa adekvata kontrollmekanismer för att garantera ett ordentligt genomförande av den nya budgetplanens program genom gemensam förvaltning. Kommissionen uppmanas att tillhandahålla lämplig utbildning för medlemsstaternas tjänstemän i god tid innan de nya programmen inleds.

179.

Europaparlamentet beklagar att Eurojusts budgetförordning fortfarande inte har godkänts av kommissionen.

180.

Europaparlamentet begär att kommissionen, i linje med revisionsrättens rekommendationer, skall klargöra med FN:s organ att revisionsrätten har tillträdesrätt till de projekt som organen förvaltar för att kunna utföra nödvändiga kontroller på plats.

181.

Europaparlamentet kräver att kommissionen skall informera parlamentets behöriga utskott när man ger väsentliga bidrag till FN-organen samt förklara varför detta görs.

182.

Europaparlamentet ber att revisionsrätten skall rapportera om hur EU-bidrag kan behålla sin identitet inom ramen för FN samt om fördelarna med att finansiera åtgärder genom FN istället för genom kommissionens åtgärder på området för yttre förbindelser.

183.

Europaparlamentet oroar sig över revisionsrättens iakttagelser om de organ som skall genomföra projekt, dvs. bristerna i deras interna kontroller och ett stort antal fel i deras transaktioner. Parlamentet uppmanar EuropeAid att i sin övergripande riskbedömning fästa särskild uppmärksamhet vid genomförandenivån och intensifiera sina granskningar av de verkställande organen.

184.

Europaparlamentet begär att kommissionen skall se till att information om alla granskningar, inbegripet de som är kontrakterade av delegationer och verkställande organ, inlemmas i EuropeAids system för finansiell information (Cris) och därmed kopplas till respektive information om projektövervakning och görs tillgänglig för huvudkontorets avdelningar. Parlamentet välkomnar kommissionens beredvillighet att överväga detta förslag men uppmanar dock kommissionen att tillämpa denna rekommendation från revisionsrätten så snart som möjligt.

185.

Samtidigt som Europaparlamentet erkänner att EuropeAid reagerat på parlamentets uppmaning om ökad insyn och helt håller med om att det behövs ett bättre kontrollsystem, beklagar parlamentet den enormt ökade komplexiteten i de nya förfarandena, som är tungrodda och tar alldeles för lång tid att genomföra. Parlamentet påpekar behovet av en verklig förenkling, samtidigt som man inte skall tappa det ursprungliga målet ur sikte. Därför välkomnas EuropeAid:s beslut att från den 1 februari 2006 förenkla förfarandet för bedömning av inkomna förslag, i syfte att minska belastningen på ansökande organisationer när det gäller att tillhandahålla styrkande handlingar och garantier för stödberättigande.

186.

Europaparlamentet insisterar på att programkvalitet, engagemang och utbetalningstakt ges lika stor vikt.

187.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att informera parlamentets behöriga utskott om sina pågående konkreta åtgärder och framtida planer för att minska riskerna med att genomföra och finansiera projekt i en miljö som i hög grad inbjuder till korruption, med ”checks and balances” och styrningsstrukturer som är bristfälliga. Parlamentet skulle också uppskatta kommissionens åsikt om huruvida och i vilken utsträckning de risker som detta innebär kan hanteras inom ramen för fördragsbestämmelserna.

188.

Europaparlamentet upprepar sin åsikt att de avsevärda extrakostnaderna till följd av decentralisering måste motiveras med märkbara resultat. Parlamentet välkomnar revisionsrättens utvärdering av hur effektivt decentraliseringen fungerat hos delegationerna, vilket efterlystes av parlamentets utskott för utrikesfrågor i yttrandet om ansvarsfriheten för 2002 års budget. Revisionsrätten konstaterar emellertid att vissa problemområden i planeringsprocessen kräver fortsatt uppmärksamhet.

189.

Europaparlamentet inser att det är svårt att redogöra för en enskild givares resultat i en situation där flera biståndsgivare verkar. Parlamentet beklagar dock kommissionens avsikt att övergå till en resultatbaserad strategi för utvecklingspolitiken utan att införa metoder för att mäta resultatet av gemenskapens samarbetsinsatser i förhållande till huvudmålen i millennieutvecklingsmålen.

190.

Europaparlamentet håller med revisionsrätten om att det behövs objektiva, användbara och heltäckande indikatorer som speglar de resultat som uppnåtts tack vare stödet (Särskild rapport nr 4/2005, punkt 63). Parlamentet räknar med att sådana indikatorer kommer att införas för perioden 2007-2013.

191.

Europaparlamentet beklagar att kommissionens totala rapporterade tilldelning av anslag till grundläggande utbildning och hälsa endast uppgick till 4,98 procent 2004, vilket var långt ifrån det av parlamentet fastställda riktmärket på 20 procent. Parlamentet efterlyser en meningsfull dialog med kommissionen om hur denna siffra kan förbättras.

192.

Europaparlamentet understryker att högre prioritet måste ges de huvudsakliga millennieutvecklingsmålen på området för hälsa och utbildning inom ramen för de kommande landsstrategidokumenten.

193.

Europaparlamentet gläder sig över införandet av ett sektorsuppdelat budgetstöd (18) som en möjlighet att öka anslagen till utbildning och hälsa. Parlamentet anser att detta sektorsuppdelade budgetstöd är mer effektivt än ett allmänt budgetstöd, även när det kopplas till framsteg inom dessa sektorer.

194.

Europaparlamentet uppskattar kommissionens bidrag till PEFA-programmet (Public Expenditure and Financial Accountability), som bidrar till att minska de risker som följer med budgetstöd. Parlamentet noterar dock revisionsrättens slutsatser, det vill säga att det delade av ansvaret för övervakningen av de offentliga finanserna mellan Byrån för samarbete EuropeAid och generaldirektoratet för utveckling endast fungerar ”tack vare de goda personliga förbindelser som finns” (Särskild rapport nr 2/2005, punkt 65, fotnot 2).

195.

Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen har ökat både åtagande- och betalningsnivåerna varje år sedan reformen av förvaltningen av det externa biståndet och omorganiserat EuropeAid, så att denna byrå i större utsträckning kan stödja de decentraliserade delegationerna. Parlamentet delar kommissionens betänkligheter (19) om huruvida det i tid kommer att kunna rekryteras kvalificerad personal till delegationerna, särskilt på området för finanser, kontrakt och revision.

196.

Europaparlamentet välkomnar den genomsnittliga ökningen av antalet anställda från 4,1 år 1999 till 4,8 år 2004 för varje förvaltat belopp på 10 000 000 euro. Parlamentet beklagar att denna siffra fortfarande ligger långt under genomsnittet för europeiska givare och att den nu sjunker.

197.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillse att den administrativa kapaciteten för utvecklingspolitiken i Bulgarien och Rumänien förstärks innan länderna ansluts till EU.

198.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra sina kostnadsindikatorer och skynda på sitt arbete med att ta fram indikatorer för hur snabbt biståndet tillhandahålls och vilken kvalitet det håller, i syfte att bättre kunna bedöma kostnaderna för och nyttan av delegeringsprocessen.

199.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att ytterligare förbättra kvaliteten på det stöd som huvudkontoret ger delegationerna.

200.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sina ansträngningar med att se till att personalbehoven på både huvudkontoret och delegationerna uppfylls samt att ytterligare förstärka utbildningen.

201.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att öka sina ansträngningar för att minska förseningarna i sådant projektgenomförande som sker utanför delegationerna.

202.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtgärder för att förenkla och harmonisera finansiella och kontraktuella förfaranden.

203.

Europaparlamentet betonar att de 24 normerna för internkontroll som inrättats för delegationerna måste tillämpas på ett effektivt sätt.

204.

Europaparlamentet begär att revisionsrätten skall utarbeta en rapport om finansieringen av icke-statliga organisationer och att det i denna rapport skall anges hur revisionsrätten anser att icke-statliga organisationer bör definieras, hur stor procentandel av de icke-statliga organisationernas resurser som finansieras av kommissionen samt storleken på den del som kommer från privata organ utan koppling till något regeringsorgan. Revisionsrätten uppmanas också att analysera fördelarna med att låta icke-statliga organisationer i stället för privata företag genomföra projekt.

205.

Europaparlamentet begär för övrigt att revisionsrätten skall göra en separat undersökning av huruvida budgetpost 19-04 Europeiskt initiativ för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR) i sin helhet genomförts på ett korrekt sätt, enligt vad som Europaparlamentet fastställde 1992.

206.

Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport om kommissionens förvaltning av det ekonomiska samarbetet i Asien. Parlamentet konstaterar att revisionsrättens slutsats är att det saknats fokusering i utgifterna och att projekt som avsåg hela Asien tyngdes av ett alltför komplext ansökningsförfarande. Parlamentet välkomnar uttalandet att de projekt som granskats nådde ett ansenligt antal mottagare. Parlamentet ställer sig bakom rekommendationerna om att kommissionen bör se till att ansökningsförfarandena inte är onödigt komplexa, att delegationerna erbjuder de sökande lämplig hjälp och att man koncentrerar sig mer på projektens hållbarhet.

207.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga den operativa ramen för EU-stöd till Asien, genom att inrikta sig på några få bättre definierade nyckelprioriteringar som i sin tur skulle kunna förbättra den nödvändiga basen för ett effektivt genomförande av stöd och möjliggöra ett mer resultat- och konsekvensinriktat tillvägagångssätt.

208.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sina ansträngningar för att ta fram lämpliga indikatorer för att mäta de framsteg som gjorts samt säkerställa den övervakning som behövs för att bedöma resultaten.

209.

Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen i den pågående översynen av budgetförordningen och kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (20) skall ta med lämpliga förenklingar av förfarandena för kontrakt och stöd, särskilt när det gäller småskaliga projekt, för att kunna tillämpa reglerna på ett flexiblare sätt samtidigt som man uppnår effektivitet och sund ekonomisk förvaltning.

210.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tänka över utformningen av föranslutningsprojekt för att bättre rikta in och förenkla målen och villkoren. Parlamentet instämmer med revisionsrätten att detta skulle minska risken för fel i genomförandet. Parlamentet är övertygat om att en förenkling av projektens utformning också skulle göra det lättare att bedöma resultaten.

211.

Europaparlamentet medger att kommissionen måste hjälpa anslutningsländernas nationella myndigheter så att de själva kan kontrollera EU-utgifter på ett fullt decentraliserat sätt. Parlamentet konstaterar att kommissionen samtidigt måste fortsätta med att kompensera för brister i anslutningsländernas ekonomiska förvaltningar genom att se till att delegationerna utför förhandskontrollerna. Parlamentet anser att en korrekt riskhantering på detta område förutsätter att kommissionen uppnår rätt balans mellan dessa två poler.

212.

Europaparlamentet tar del av revisionsrättens slutsats att det kvarstår brister i förvaltningskapaciteten i Bulgarien och Rumänien och välkomnar de förbättringar som redan gjorts. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna i Bulgarien och Rumänien att fortsätta förbättra övervakningen av stödet inför anslutningen för att förbereda sig på att mer effektivt kunna utnyttja strukturfonderna. Samtidigt uppmanas kommissionen med kraft att förbättra sin förvaltning av och inriktning på dessa medel.

213.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen lagt fram ett förslag till interinstitutionellt avtal om gemenskapsorganen, vilket parlamentet begärde i sina betänkanden för 2003 om ansvarsfrihet för gemenskapsorganen. Parlamentet begär att rådet så fort som möjligt skall inleda förhandlingar i syfte att ingå ett avtal på grundval av kommissionens textförslag och med beaktande av de principer som parlamentet fastställde i sin resolution av den 13 januari 2004 om rambestämmelser för EU:s tillsynsmyndigheter (21) och sin resolution av den 1 december 2005 om EU:s tillsynsmyndigheter (22).

214.

Europaparlamentet noterar att budgetförordningen först och främst utformades för kommissionen. Parlamentet är medvetet om att rambudgetförordningen för gemenskapsorganen (23) och de påföljande enskilda budgetförordningarna för varje organ (24) alla utformades med syftet att hålla sig så nära som möjligt den allmänna budgetförordningen. Parlamentet påpekar att en budgetförordning som passar kommissionen kanske inte alltid passar de mycket mindre organen. Kommissionen uppmanas att se till att organens behov beaktas i tillräcklig hög grad vid den pågående reformen av budgetförordningen.

215.

Europaparlamentet finner det nödvändigt att gemenskapsorganens ansvar för en effektiv användning av EU-skattebetalarnas pengar förbättras och anser därför att organen måste vara redovisningsskyldiga inför parlamentets respektive utskott.

216.

Europaparlamentet anser att organen förmodligen behöver mer hjälp med rekryteringen än större institutioner, som troligtvis har större och mer erfarna administrationer för sådana uppgifter. Parlamentet uppmanar byrån för uttagningsprov för rekrytering av personal (EPSO) att ge ett positivt svar om organen ber om hjälp med rekryteringen. Kommissionen uppmanas att även göra andra övergripande tjänster tillgängliga för organen, såsom utbildning och rättstjänsten.

217.

Europaparlamentet ber kommissionen att rapportera om läget avseende internrevision i organen, med en beskrivning av varje organs kapacitet för internrevision samt de tjänster för internrevision som kommissionen tillhandahåller både när det gäller rådgivning och själva internrevisionen.

218.

Europaparlamentet noterar FN:s uppenbarliga misslyckande att på ett korrekt sätt tillämpa det finansieringsavtal som undertecknades av kommissionen och FN avseende Europeiska byrån för återuppbyggnad, vilket har inneburit att revisionsrätten vid upprepade tillfällen har varit oförmögen att på ett tillfredsställande sätt utföra en finansiell kontroll över betalningar och underliggande handlingar avseende kontrakt som förvaltas eller övervakas av Förenta nationernas interimistiska uppdrag i Kosovo (UNMIK). Parlamentet noterar uttalandet från FN:s generalsekreterares biträdande särskilda representant att bevilja fullständigt tillträde till samtliga handlingar som revisionsrätten begär. Parlamentet uppmanar emellertid med kraft kommissionen att se över finansieringsavtalet med FN. Parlamentet anser dock att en möjlig utfasning av verksamheten vid Eurpeiska byrån för återuppbyggnad inte bör ske inom en fastställd tidtabell utan bör vara beroende av ekonomiska och politiska parametrar och utvecklingstendenser samtidigt som man till fullo utnyttjar byråns mervärde när det gäller sakkunskap och kunskaper som utvecklats under åren. Kommissionen ombeds att lägga fram ett förslag, efter en ordentlig slutlig utvärdering, för att se huruvida återuppbyggnadsbyråns mandat skulle kunna ändras på ett sådant sätt att befintlig kunskap och sakkunskap kan användas för att tillhandahålla återuppbyggnadsstöd när så behövs, till exempel i Irak, Afghanistan, Pakistan, Indien och de länder som drabbats av tsunamin, som ett andra steg efter att de omedelbara humanitära behoven har tagits om hand av Kontoret för humanitärt bistånd (ECHO).

219.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att hjälpa Europeiska miljöbyrån att lösa tvisten med de danska myndigheterna avseende återbetalning av felaktigt betalda skatter.

220.

Europaparlamentet är besviket över att konflikten mellan kommissionen och översättningscentrumet för Europeiska unionens organ avseende betalningen av de anställdas pensionsavgifter ännu inte har lösts. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att öka sina ansträngningar för att lösa denna konflikt.

—

med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2004 (1),

—

med beaktande av Europeiska gemenskapernas slutliga årsredovisning för budgetåret 2004 – Volym III (N6-0027/2005 – C6-0359/2005),

—

med beaktande av revisionsrättens årsrapport för budgetåret 2004, tillsammans med de granskade institutionernas svar (2),

—

med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet som avges av revisionsrätten i enlighet med artikel 248 i EG-fördraget (3),

—

med beaktande av artikel 272.10 och artiklarna 275 och 276 i EG-fördraget,

—

med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (4), särskilt artiklarna 50, 86, 145, 146 och 147 i denna,

—

med beaktande av budgetförordningen av den 21 december 1977 för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (5),

—

med beaktande artikel 71 och bilaga V i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0111/2006).

1.

Europaparlamentet noterar att rådet under 2004 förvaltade en budget på 541 916 200 EUR med en utnyttjandegrad på 98,10 procent.

2.

Europaparlamentet noterar revisionsrättens iakttagelser och uppmanar rådet att beakta dem och fortsätta att förbättra sin ekonomiska förvaltning.

3.

Europaparlamentet konstaterar att rådet enligt punkt 9.4 i revisionsrättens årsrapport, under 2004 fortfarande inte hade infört några normer för intern kontroll till följd av antagandet av budgetförordningen i juni 2002. Enligt rådets svar på detta antogs normerna för intern kontroll för rådet slutligen den 20 juli 2005.

4.

Europaparlamentet påminner om att kommissionens meddelande av den 15 juni 2005 om en färdplan för en integrerad ram för intern kontroll (KOM(2005)0252) gäller i samma utsträckning för alla institutioner och därför bör rådet vara ett föredöme.

5.

Europaparlamentet påpekar att enligt punkt 9.18 i revisionsrättens årsrapport omvandlades extra ledighet som beviljats före den 31 december 1997 till ersättning för övertid som betalades ut när tjänstemannen gått i pension om den extra ledigheten inte hade tagits ut. I rådets svar förklaras inte varför sådana betalningar gjordes till personal i graderna A och B, som enligt tjänsteföreskrifterna inte har rätt till övertidsersättning.

6.

Europaparlamentet noterar att rådet tillgriper tekniken att göra en uppsamlingsöverföring i slutet av året för att göra förtidsbetalningar för LEX-byggnaden, något som lett till en ökning på 333 procent av beloppet som ursprungligen anslogs i budgetpost 2 0 6 från 13 500 000 EUR till 58 449 000 EUR. Samtidigt kan det fastställas att Europaparlamentet konfronteras med liknande problem.

7.

Europaparlamentet noterar en ökning på 225 procent i de ursprungliga anslagen för särskilda rådgivare på området för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (budgetpost 3 1 3).

8.

Europaparlamentet påminner om den anmärkning som gjordes i dess resolution av den 27 oktober 2005 (6) om att övriga institutioners budgetar bör omfatta administrativa utgifter.

9.

Europaparlamentet anser att större tydlighet när det gäller utgifter för och av EU:s samordnare för terroristbekämpning skulle underlätta insynen. Parlamentet påminner om att i princip endast kommissionen bör ådra sig driftskostnader.

10.

Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet att förbättra sin rapporteringskapacitet och att i god tid tillhandahålla den årliga verksamhetsrapport som avses i artikel 60.7 i budgetförordningen till den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten, något som alla andra institutioner gjort, inbegripet parlamentet. På så sätt skulle en större öppenhet inom institutionerna främjas.

11.

Europaparlamentet konstaterar att rådet för närvarande driver ett projekt för uppförande av LEX-byggnaden till en uppskattad kostnad på 233 000 000 EUR (i 2003 års priser).

12.

Europaparlamentet påminner om att rådet i en skrivelse av den 18 november 2004 om 2003 års ansvarsfrihetsförfarande avböjde en inbjudan att närvara vid ett av budgetkontrollutskottets sammanträden, med hänvisning till deras ”Gentlemen's agreement” av den 22 april 1970. Europaparlamentet påminner vidare om rådets ovilja under tidigare år att ge mer än ytliga svar på de frågor som budgetkontrollutskottet översänt till alla institutioner som ett led i förberedelserna för beslutet om ansvarsfrihet. Det ansvariga utskottet bör, inom ramen för den nuvarande kompromissen med en informell dialog mellan rådet och det ansvariga utskottets ordförande och föredragande, utvidga deltagandet till att omfatta andra ledamöter som önskar bidra till denna informella dialog.

—

med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2004 (1),

—

med beaktande av Europeiska gemenskapernas slutliga årsredovisning för budgetåret 2004 – Volym III (N6-0027/2005 – C6-0360/2005),

—

med beaktande av revisionsrättens årsrapport för budgetåret 2004, tillsammans med de granskade institutionernas svar (2),

—

med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet som avges av revisionsrätten i enlighet med artikel 248 i EG-fördraget (3),

—

med beaktande av rådets rekommendation av den 14 mars 2006 (5971/2006 – C6-0092/2006),

—

med beaktande av artikel 272.10 och artiklarna 275 och 276 i EG-fördraget,

—

med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (4), särskilt artiklarna 50, 86, 145, 146 och 147 i denna,

—

med beaktande av budgetförordningen av den 21 december 1977 för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (5),

—

med beaktande artikel 71 och bilaga V i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0112/2006).

1.

Europaparlamentet noterar att Europeiska gemenskapernas domstol (EG-domstolen) förvaltade en budget på 235 041 565 EUR, med en utnyttjandegrad på 94 procent.

2.

Europaparlamentet noterar att som en följd av utvidgningen ökade antalet anställda vid EG-domstolen med ungefär 40 procent under 2004 (6).

3.

Europaparlamentet uttrycker sitt missnöje med att EG-domstolen under 2004 återigen misslyckades med att införa flera normer för intern kontroll.

4.

Europaparlamentet betonar konstaterandet i punkt 9.13 i revisionsrättens årsrapport att EG-domstolens internrevisor fungerar som chef för ”verifieringsenheten” som utför förhandskontroller av utanordnarens transaktioner. Parlamentet instämmer med revisionsrätten att en sådan inblandning i utförandet av finansiella transaktioner inte är förenlig med en oberoende internrevisors uppgifter. Parlamentet kritiserar att internrevisorn sedan han utnämndes 2003 inte har slutfört någon av de granskningar som ingår i hans arbetsprogram. Parlamentet uppmanar med kraft EG-domstolen att använda sig av extern hjälp för att snabbt slutföra de utestående uppgifterna i sitt arbetsprogram.

5.

Europaparlamentet beklagar att EG-domstolens årliga verksamhetsberättelse inte kunde beaktas vid utarbetandet av revisionsrättens årsrapport eftersom revisionsrättens granskning slutfördes innan verksamhetsberättelsen var klar. Parlamentet har förstått att denna fråga lösts för den årliga verksamhetsberättelsen för 2005.

6.

Europaparlamentet noterar att EG-domstolen, till skillnad från de flesta institutioner, till sin årliga verksamhetsberättelse inte bifogar en revisionsförklaring undertecknad av sin delegerade utanordnare. Parlamentet konstaterar att justitiesekreteraren trots allt utarbetade och undertecknade ett meddelande av den 21 juni 2005 med en försäkran till EG-domstolens ordförande att räkenskaperna för 2004 var korrekta. Parlamentet ber EG-domstolen att för kommande år utarbeta en sådan förklaring och hoppas att denna fråga kommer att lösas under den pågående översynen av budgetförordningen.

7.

Europaparlamentet gratulerar EG-domstolen för den årliga verksamhetsberättelsens utformning, innehåll och läsbarhet och särskilt för analysen i slutet av varje kapitel av typ och grad av risk i samband med de beskrivna transaktionerna. Parlamentet anser att de årliga verksamhetsberättelserna skulle vara till större nytta om alla institutioner följde detta exempel.

8.

Europaparlamentet välkomnar att den genomsnittliga längden för mål vid EG-domstolen minskat från 25 månader under 2003 till 20 månader under 2004, särskilt mot bakgrund av att antalet mål ständigt ökar. Parlamentet anser att 20 månader per mål trots allt är för mycket. EG-domstolen uppmanas att ytterligare minska den genomsnittliga behandlingstiden per mål.

9.

Europaparlamentet noterar att ingen efterhandskontroll gjordes under 2004 eftersom enheten för förhandskontroller var tvungen att koncentrera sig på inrättandet av det nya finansiella systemet.

10.

Europaparlamentet noterar att EG-domstolen för närvarande förvaltar ett viktigt projekt för uppförande av nya byggnader, som omfattar två torn och en ”ring” och som skall rymma den personal som behövs efter kommande utvidgningar samt upp till 40 domare och deras kabinett för en uppskattad kostnad på 296 924 590 EUR (i 2000 års priser). Parlamentet ber EG-domstolen om en skriftlig beskrivning av metoderna för att kontrollera fakturor och granska projektet, samt en förklaring om vem av de berörda parterna som har ansvaret vid eventuella överskridanden av kostnader. EG-domstolen uppmanas att för detta stora byggnadsprojekt inrätta lämpliga kontrollorgan att ansvara för att ständigt följa detta stora projekt och övervaka tidsfristerna och kostnaderna samt göra nödvändiga korrigeringar.

11.

Europaparlamentet betonar att det enligt en jämförelse av institutionernas kostnader för byggnader, som kommissionens enheter gjorde i juni 2005, är det EG-domstolen som har de högsta kostnaderna per användare (250 EUR/m2, vilket dock förklaras av det faktum att EG-domstolen har valt en kortare återbetalningsperiod än genomsnittet (15 år).

12.

Europaparlamentet anser att det i öppenhetens intresse bör fästas större uppmärksamhet vid rådets förordning nr 422/67/EEG, nr 5/67/Euratom av den 25 juli 1967 om ersättning till kommissionens ordförande och ledamöter, till domstolens ordförande, domare, generaladvokater och justitiesekreterare samt till Europeiska unionens personaldomstols ordförande, ledamöter och justitiesekreterare (7), i vilken ersättningen till EG-domstolens domare fastställs, eventuellt genom offentliggörande på EG-domstolens webbplats.

13.

Europaparlamentet konstaterar att EG-domstolen för närvarande inte kräver att domare skall redovisa ekonomiska intressen, såsom aktieinnehav, direktörsposter och konsultkontrakt. Parlamentet påpekar att både kommissionens och parlamentets ledamöter måste redovisa sådana intressen i ett offentligt register och att revisionsrättens ledamöter lämnar en redovisning av sina ekonomiska intressen till revisionsrättens ordförande. Parlamentet rekommenderar att EG-domstolen, i öppenhetens intresse och trots att det för närvarande saknas ett rättsligt krav, utarbetar sådana bindande regler.

14.

Europaparlamentet erinrar, när det gäller officiella bilar för EG-domstolens användning, att man i resolutionen av den 27 oktober 2005 (8) uppmanade EG-domstolen att före den 1 november 2005 ändra sitt förvaltningsbeslut av den 31 mars 2004 så att användning av officiella bilar för privat bruk inte tillåts.

—

med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2004 (1),

—

med beaktande av Europeiska gemenskapernas slutliga årsredovisning för budgetåret 2004 – Volym III (N6-0027/2005 – C6-0361/2005),

—

med beaktande av Europeiska revisionsrättens årsrapport för budgetåret 2004, tillsammans med institutionernas svar (2),

—

med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet som avges av revisionsrätten i enlighet med artikel 248 i EG-fördraget (3),

—

med beaktande av rådets rekommendation av den 14 mars 2006 (5971/2006 – C6-0092/2006),

—

med beaktande av artikel 272.10 och artiklarna 275 och 276 i EG-fördraget,

—

med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (4), särskilt artiklarna 50, 86, 145, 146 och 147 i denna,

—

med beaktande av budgetförordningen av den 21 december 1977 för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (5),

—

med beaktande av artikel 71 och bilaga V i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A6-0113/2006).

1.

Europaparlamentet noterar att Europeiska revisionsrätten under 2004 förvaltade en budget på 96 925 410 EUR med en utnyttjandegrad på 81,5 procent.

2.

Europaparlamentet påminner om att revisionsrättens räkenskaper granskades av den externa revisionsbyrån KPMG (6) som kom fram till följande slutsats:

”Det är vår uppfattning att redovisningsuppgifterna och bifogade årsredovisning i enlighet med budgetförordningen och dess genomförandebestämmelser, god redovisningssed samt Europeiska revisionsrättens interna regler ger en rättvisande bild av Europeiska revisionsrättens tillgångar och finansiella ställning per den 31 december 2004, samt av det ekonomiska resultatet och inkomster och utgifter för det budgetår som slutade den 31 december 2004.”

3.

Europaparlamentet noterar med intresse vissa formuleringar i den revisionsberättelse (7) som utfärdats av KPMG där man för första gången

”vill rikta uppmärksamheten på informationen i not 1 i bilagan till årsredovisningen där det specificeras att i enlighet med redovisningsbestämmelse nr 12 ’Ersättningar till anställda’ som antogs genom ett beslut av kommissionens räkenskapsförare den 28 december 2004 i enlighet med artikel 133 i budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget, bokförde revisionsrätten för första gången per den 31 december 2004 en avsättning till pensioner till ledamöterna av Europeiska revisionsrätten och en långsiktig fordran på medlemsstaterna på 43 689 621 EUR. Avsättningens storlek fastställdes på grundval av en aktuarieundersökning utförd av Europeiska kommissionen.”

4.

Europaparlamentet konstaterar att de nya lokalerna i Europeiska revisionsrättens huvudbyggnad i Luxemburg, vilka började uppföras 2001, togs i bruk i oktober 2003, före det planerade datumet i juni 2004. Parlamentet konstaterar också att räkenskaperna för projektet håller på att färdigställas och att en fullständig rapport kommer att överlämnas till budgetmyndigheten i vederbörlig ordning.

5.

Europaparlamentet noterar vidare att det i den del av KPMG:s rapport som behandlar åtaganden utanför balansräkningen finns omnämnt att revisionsrätten har planer på att förvärva mark för en ytterligare utbyggnad (K3-projektet). Parlamentet konstaterar att bakgrunden till detta K3-projekt är att uppfylla revisionsrättens förväntade behov av lokaler efter Bulgariens, Rumäniens och ytterligare ett lands anslutning med en beräknad kostnad på 26 450 000 EUR (i priser från april 2003) (8). Parlamentet konstaterar att revisionsrätten uttryckt en önskan om ”att sprida ut de risker som är kopplade till ett sådant projekt så att riskerna inte till slut i stor utsträckning får bäras av EU:s skattebetalare”. Parlamentet ber att få information om hur detta syfte skall uppnås, särskilt när det gäller finansiella skulder för kostnader som överstiger budgeten.

6.

Europaparlamentet är positivt till att det regelbundet hålls anbudsförfaranden för anlitande av en extern revisionsbyrå för granskning av Europeiska revisionsrättens räkenskaper, men anser samtidigt att den dominerande ställning som innehas av några få stora revisionsbyråer i Luxemburg och på annat håll är oroande. Parlamentet kräver ett öppet, rättvist och för parlamentet begripligt urvalsförfarande när uppdraget att granska räkenskaperna skall tilldelas en extern byrå.

7.

Europaparlamentet konstaterar att revisionsrätten efter den senaste utvidgningen 2004, då den växte till 25 ledamöter, har gjort en omorganisation och består nu av fyra revisionsgrupper och en samordningsgrupp. Parlamentet frågar sig om en organisationsstruktur med 25 ledamöter och deras kabinett verkligen är det mest effektiva alternativ som står till buds. Parlamentet uppmanar revisionsrätten att undersöka möjligheten att minska antalet ledamöter till en tredjedel av antalet medlemsstater.

8.

Europaparlamentet påminner om den uppfattning som uttrycktes av det brittiska överhusets särskilda utskott för Europeiska unionen i samband med förhandlingarna om konventet om Europas framtid om att

”Europeiska revisionsrättens nuvarande struktur med 15 ledamöter, en från varje medlemsstat med jämbördig ställning vilka arbetar som ett kollegium, är i behov av förändring och när utvidgningen väl kommer så måste den förändras. En revisionsrätt med mer än 20 heltidsarvoderade ledamöter med verkställande ansvar vore otymplig, trögarbetad och ineffektiv. Det föreslagna systemet med ’kammare’, ett koncept som nu införlivats i Nicefördraget, förefaller endast vara ett sätt att ta in flera ledamöter utan att förbättra effektiviteten och är inte radikalt nog för att lösa detta problem.”

9.

Europaparlamentet erinrar om att Hubert Weber, Europeiska revisionsrättens ordförande, i ett tal i Strasbourg den 14 november 2005 informerade budgetkontrollutskottet om att revisionsrätten höll på att genomföra en utvärdering av den egna organisationen och metoder som skulle följas av en intern översyn. Parlamentet hoppas att det kommer att vara möjligt att utarbeta en mer rationell struktur för revisionsrätten före nästa utvidgning.

10.

Europaparlamentet menar att man i denna översyn av revisionsrättens arbetsmetoder som ett av flera möjliga alternativ skulle kunna ta med förslaget från det brittiska överhuset att ersätta dagens struktur med ”en högkvalificerad verkställande chef som till sin hjälp har en stark stab av revisorer och rapporterar till en deltidarvoderad, icke-verkställande styrelse med representanter från samtliga medlemsstater.”

11.

Europaparlamentet välkomnar att verksamhetsberättelsen för året och en förklaring som enligt uppdrag undertecknats av ansvarige tjänsteman överlämnats till den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten.

12.

Europaparlamentet är tacksamt över att årsrapporten om internrevisionen översänts till den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten, men beklagar att trots den begäran som finns i punkt 15 i parlamentets resolution av den 12 april 2005 (9) så ger denna rapport som omfattar en sida ingen klar bild av den nuvarande kontrollmiljön.

13.

När det gäller de tjänstebilar som står till revisionsrättsledamöternas förfogande påminner Europaparlamentet om att det i sin resolution av den 27 oktober 2005 (10) uppmanade revisionsrätten att före den 1 november 2005 ändra sitt förvaltningsbeslut av den 15 juni 2004 så att privat bruk av tjänstebilar inte längre skulle vara möjligt.

14.

Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att överväga att offentliggöra ledamöternas förklaringar om ekonomiska intressen på sin hemsida och på så sätt bidra till att öka institutionernas öppenhet. Parlamentet menar att insynen skulle förbättras om mer offentlighet gavs till rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 2290/77 om fastställande av förmånerna för Europeiska revisionsrättens ledamöter (11), eventuellt genom publicering på revisionsrättens webbplats.

15.

Europaparlamentet påminner om att efter en utredning av OLAF så har rättsliga åtgärder mot en av revisionsrättens tidigare ledamöter väntat på avgörande i luxemburgsk domstol under mycket lång tid. Parlamentet beklagar att det alltför ofta händer att ärendeslutrapporter som skickas från OLAF till medlemsstaternas ansvariga myndigheter endast läggs till handlingarna utan att några åtgärder vidtas. Parlamentet anser att senfärdighet från rättsväsendets sida inte är ett acceptabelt svar på ett ärende som kan visa sig vara komprometterande. Parlamentet kommer att med stor uppmärksamhet följa de luxemburgska rättsliga myndigheternas förhör i det ovan nämnda fallet.

—

med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2004 (1),

—

med beaktande av Europeiska gemenskapernas slutliga årsredovisning för budgetåret 2004 – Volym III (N6-0027/2005– C6-0362/2005),

—

med beaktande av revisionsrättens årsrapport för budgetåret 2004, tillsammans med den granskade institutionens svar (2),

—

med beaktande av revisionsrättens revisionsförklaring om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet som avges i enlighet med artikel 248 i EG-fördraget (3),

—

med beaktande av rådets rekommendation av den 14 mars 2006 (5971/2006 – C6-0092/2006),

—

med beaktande av artikel 272.10 och artiklarna 275 och 276 i EG-fördraget,

—

med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (4), särskilt artiklarna 50, 86, 145, 146 och 147,

—

med beaktande av budgetförordningen av den 21 december 1977 för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (5),

—

med beaktande av artikel 71 och bilaga V i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A6-0114/2006).

1.

Europaparlamentet noterar att Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) under 2004 förvaltade en budget på 103 000 000 EUR med en utnyttjandegrad på 88,56 procent (2003: 98,12 procent).

2.

Europaparlamentet noterar att normerna för intern kontroll godkändes i juli 2004 men att vissa åtgärder som krävs för att garantera full efterlevnad av dem ännu inte har vidtagits, vilket konstateras i punkt 9.23 i revisionsrättens årsrapport.

3.

Europaparlamentet noterar, när det gäller revisionsrättens iakttagelser i punkt 9.7 i sin årsrapport gällande överföringen av en del av personalens ersättning med tillämpning av en korrigeringskoefficient, att det fanns ett stort antal fall där det inte fanns tillräckliga underlag som styrkte att tjänstemannen i fråga hade rätt till de begärda överföringarna. Parlamentet noterar att enligt information från EESK hade åtgärder för att rätta till detta vidtagits under 2005.

4.

Europaparlamentet påminner om ESSK:s försäkran 2004 att det inte hade förekommit några som helst ytterligare oegentligheter beträffande utbetalning av ledamöternas resekostnadsersättningar (6). Parlamentet påpekar att revisionsrätten i sin årsrapport för budgetåret 2003 som offentliggjordes i november 2004 inte desto mindre hänvisade till tre fall där reseersättningarna som betalats ut till ledamöterna av Ekonomiska och sociala kommittén var dubbelt så höga som det belopp som faställts i kommittén egna bestämmelser. Parlamentet noterar att att den belgiska allmänna åklagarmyndigheten har inlett en formell undersökning, baserad på iakttagelser som OLAF gjort, avseende starka prima facie-bevis för att en EESK-ledamot under en sexårsperiod på falska grunder begärde ersättning för kostnader upp till 45 000 EUR. Parlamentet är medvetet om att EESK röstade för att häva immuniteten för denna ledamot och att ett domslut från den behöriga belgiska domstolen är att vänta före utgången av 2006.

5.

Europaparlamentet noterar att EESK under 2004 ändrade sina interna bestämmelser så att man kunde utse en vice ordförande med ansvar för budgetfrågor och för förbindelserna med parlamentet.

6.

Europaparlamentet välkomnar att EESK har skickat in sin årliga verksamhetsrapport, inbegripet en rapport från internrevisorn, tillsammans med förklaringen från den delegerade utanordnaren.

7.

Europaparlamentet noterar den reservation som EESK:s generalsekreterare gör beträffande säkerheten i de löneberäkningar som gjorts i den nya programvaran för löneberäkningar (NAP) under budgetåret 2004. Detta tas också upp i avsnitt 9.5 i revisionsrättens rapport

8.

Europaparlamentet pekar på följande iakttagelser i den årliga verksamhetsrapporten:

9.

Europaparlamentet noterar att EESK förutom sin flytt till den nyligen färdigställda Belliardbyggnaden också har ett byggprogram (tillsammans med Regionkommittén) som omfattar fyra andra byggnader (Belliard 68, Belliard 96, Trèves och Remorqueur) och kommer att behöva ytterligare kontorsutrymme för framtida utvidgningar.

10.

Europaparlamentet inväntar revisionsrättens granskning av de rutiner som gäller förvärv och renovering av alla byggnader som regionkommittén och EESK delar, inbegripet byggnaderna Belliard I och II. Parlamentet anser att även renoveringen av Montoyer bör granskas. Parlamentet påpekar att man väsentligt skulle minska riskerna för mindre institutioner om man hyrde byggnader och att denna lösning allvarligt bör övervägas vid framtida byggprojekt. Parlamentet uppskattar att chefen för infrastrukturen, som ett resultat av policyn avseende känsliga funktioner, har bytt arbetsuppgifter och att nyrekrytering till denna post pågår.

11.

Europaparlamentet välkomnar att EESK:s årliga verksamhetsrapport innehåller resultaten av efterhandskontrollerna i enlighet med artikel 52 i kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (7), i vilken det fastslås följande:

”Resultatet av efterhandskontrollerna är en av de uppgifter som skall finnas i den årliga verksamhetsrapporten som den delegerade utanordnaren skall lämna till sin institution.”

12.

Europaparlamentet anser att EESK:s exempel i detta avseende med fördel kunde tas efter av övriga institutioner.

—

med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2004 (1),

—

med beaktande av Europeiska gemenskapernas slutliga årsredovisning för budgetåret 2004 – Volym III (N6-0027/2005 – C6-0363/2005),

—

med beaktande av revisionsrättens årsrapport för budgetåret 2004, tillsammans med de granskade institutionernas svar (2),

—

med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet som avges av revisionsrätten i enlighet med artikel 248 i EG-fördraget (3),

—

med beaktande av rådets rekommendation av den 14 mars 2006 (5971/2006 – C6-0092/2006),

—

med beaktande av artikel 272.10 och artiklarna 275 och 276 i EG-fördraget,

—

med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (4), särskilt artiklarna 50, 86, 145, 146 och 147 i denna,

—

med beaktande av budgetförordningen av den 21 december 1977 för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (5),

—

med beaktande av artikel 71 och bilaga V i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A6-0115/2006).

1.

Europaparlamentet noterar att Regionkommittén under 2004 förvaltade en budget på 59 413 031 EUR med en utnyttjandegrad på 83,57 procent.

2.

Europaparlamentet noterar revisionsrättens anmärkning i punkt 9.24 i dess årsrapport att normerna för intern kontroll godkändes först i november 2004. Europaparlamentet konstaterar särskilt att antalet verifikationer och kontroller i efterhand som genomfördes 2004 var otillräckligt.

3.

Europaparlamentet understryker att Regionkommittén enligt revisionsrättens årsrapport förefaller vara den institution som får det största antalet kritiska anmärkningar av alla övriga institutioner (punkterna 9.4, 9.5, 9.6, 9.7, 9.9, 9.11a och b samt 9.13 i rapporten).

4.

Europaparlamentet kritiserar det faktum att internrevisionsfunktionen utfördes av en tillfälligt anställd person på förlängningsbara kontrakt med kort löptid. Europaparlamentet välkomnar den lösning som nu hittats.

5.

Europaparlamentet noterar att, enligt de uppgifter som gavs vid den utfrågning av övriga institutioner som budgetkontrollutskottet anordnade den 25 januari 2006, vissa frågor nu blivit föremål för en undersökning från OLAF:s sida.

6.

Europaparlamentet noterar att Regionkommitténs fackföreningar motsätter sig Regionkommitténs senaste omorganisation som genomförts trots vissa kontroverser som uppmärksammats i tidigare ansvarsfrihetsresolutioner.

7.

Europaparlamentet anser att det är beklagligt att revisionsrätten inte kunde beakta Regionkommitténs årliga verksamhetsrapport eftersom den inte färdigställts förrän revisionsrättens revision fullbordats.

8.

Europaparlamentet inväntar resultatet från revisionsrättens granskning av förvärvs- och renoveringsförfarandena för alla byggnader som delas av Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, inbegripet Belliard I och II byggnaderna. Europaparlamentet anser att det också bör ske en granskning av renoveringen av Montoyer. Europaparlamentet påpekar att parlamentet vid denna tidpunkt rekommenderat förvärv av byggnader. Europaparlamentet påpekar att det avsevärt skulle minska riskerna för små institutioner att hyra byggnader och att denna möjlighet seriöst bör beaktas som ett alternativ för framtida byggnadsprojekt. Parlamentet uppskattar att chefen för infrastrukturen, som ett resultat av policyn avseende känsliga funktioner, har bytt arbetsuppgifter och att nyrekrytering till denna post pågår.

9.

Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att i ljuset av Regionkommitténs problem med ekonomisk förvaltning upprätta en detaljerad analys av dess förvaltningspraxis avseende konton utanför budgeten jämfört med andra institutioner.

10.

Europaparlamentet konstaterar att den delegerade utanordnaren visserligen inte gjorde några formella reservationer i sin revisionsförklaring men att han bifogade ett antal anmärkningar:

11.

Europaparlamentet medger att svagheterna i lönesystemet NAP var ett problem för alla institutioner och inte ett specifikt problem för Regionkommittén. Europaparlamentet förväntar sig att NAP-systemet skall fungera utan problem efter detta övergångsår sedan införandet.

12.

Europaparlamentet anser att Regionkommittén borde ha fokuserat på vikten av att inrätta en fullt fungerande internrevisionsenhet 2004, i vetskap om utmaningarna till följd av utvidgningen. Europaparlamentet noterar särskilt följande utmaningar: en avsevärd ökning av budgeten 2004 (plus 50 procent), ökning av personalen (plus 63 procent), nya ledamöter (plus 43 procent), de ekonomiska och rättsliga effekterna av de nya tjänsteföreskrifterna och den fortsatta tillämpningen av den nya budgetförordningen, samt flytten av de flesta av Regionkommittéens enheter till de nya byggnaderna (Belliard 99-101 och Belliard 68) som ägde rum i juni 2004.

13.

Europaparlamentet konstaterar att Regionkommittén 2004 ändrade sina regler för ersättning av reseutgifter och betalning av traktamenten för res- och sammanträdesdagar till ledamöterna. Dessutom reformerade den sin kommitté för finansiella och administrativa frågor, det politiska organ inom Regionkommittén som ansvarar för viktiga finansiella och administrativa beslut, såsom budgetar, ansvarsfrihet och interna bestämmelser, och minskade antalet ledamöter från 15 till 8.

14.

Europaparlamentet påminner i anslutning till OLAF:s slutsatser att den allmänna åklagaren vid Bryssels appellationsdomstol i mars 2005 konstaterade att det saknades tillräckliga bevis för åtal och därför beslutade att avsluta ärendet utan ytterligare åtgärder. Med tanke på avsaknaden 2004 av uppföljning av OLAF:s rapport om bedrägerier och oegentligheter vid Regionkommittén, begär ändå Europaparlamentet att Regionkommittén överger förskottssystemet för ersättning av ledamöternas resekostnader och inför samma system som Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

—

med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2004 (1),

—

med beaktande av Europeiska gemenskapernas slutliga årsredovisning för budgetåret 2004 – Volym III (N6-0027/2005 – C6-0364/2005),

—

med beaktande av revisionsrättens årsrapport för budgetåret 2004 tillsammans med de granskade institutionernas svar (2),

—

med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet som avges av revisionsrätten i enlighet med artikel 248 i EG-fördraget (3),

—

med beaktande av rådets rekommendation av den 14 mars 2006 (5971/2006 – C6-0092/2006),

—

med beaktande av artikel 272.10 och artiklarna 275 och 276 i EG-fördraget,

—

med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (4), särskilt artiklarna 50, 86, 145, 146 och 147 i denna,

—

med beaktande av budgetförordningen av den 21 december 1977 för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (5),

—

med beaktande av artikel 71 och bilaga V i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A6-0116/2006).

1.

Europaparlamentet noterar att Europeiska ombudsmannen under 2004 förvaltade en budget på 5 782 988 EUR med en utnyttjandegrad på 88,05 procent. Europaparlamentet noterar vidare att 2004 var det första år då ombudsmannens kontor åtnjöt full autonomi och därmed bar fullt finansiellt ansvar.

2.

Europaparlamentet påpekar att revisionsrätten i sin årsrapport för budgetåret 2004 anger att revisionen inte föranledde några iakttagelser vad avser ombudsmannen.

3.

Europaparlamentet påpekar att den revisionsförklaring som ombudsmannen undertecknat och bifogat till sin årliga verksamhetsrapport inte innehåller några reservationer eller iakttagelser vad avser förvaltning eller kontroll.

4.

Europaparlamentet konstaterar att ombudsmannen till följd av ikraftträdandet 2003 av den nya budgetförordningen är en institution med en oberoende budget och därmed måste följa reglerna för separation och oberoende mellan de olika aktörer som är inblandade i de finansiella transaktionerna, i syfte att garantera transaktionernas ekonomiska ändamålsenlighet och effektivitet, samt måste inrätta lämpliga interna kontrollmekanismer.

5.

Europaparlamentet påminner om att ombudsmannen därför begärde och fick tillåtelse från budgetmyndigheten att under 2004 öka den administrativa personalstyrka som har med finansiella och administrativa frågor att göra. Denna nya personal gjorde det möjligt för ombudsmannens kontor att under 2004 utföra alla de finansiella uppgifter som fram till slutet av 2003 hade utförts av parlamentets enheter i enlighet med samarbetsavtalet. Parlamentet noterar att dessa uppgifter bland annat omfattade förvaltning, beräkning och hantering av tjänsteresor och utarbetande av betalningsorder för personalens löner och också ersättning till ombudsmannen.

6.

Europaparlamentet noterar därför att ombudsmannen 2004 hade full kontroll över de finansiella transaktionerna i sitt avsnitt av budgeten.

7.

Europaparlamentet noterar att det i internrevisorns bedömning av ombudsmannens kontor när det gäller budgettransaktionerna under 2004 inte nämndes några områden som var förknippade med några betydande risker men att en rad handlingsplaner överenskoms med förvaltningen för att minska riskerna ytterligare och förbättra de existerande systemen, särskilt på området för offentlig upphandling.

8.

Europaparlamentet noterar att man under 2004 erfor en ökning utan motstycke på 51 procent i antalet klagomål till Europeiska ombudsmannen, med totalt 3 688 sådana klagomål under 2004, vilket är ett klart tecken på den ökande medvetenheten om den service som ombudsmannen erbjuder och på den ökade informationen från institutionernas sida. Parlamentet noterar att hälften av denna ökning utgjordes av klagomål från de tio nya medlemsstaterna.

9.

Europaparlamentet konstaterar att, enligt ombudsmannens egen uppskattning, 74,8 procent av dessa klagomål föll utanför hans behörighetsområde. Ombudsmannen inledde ändå 351 undersökningar 2004, varav den allra största delen gällde kommissionen, där den vanligaste typen av påstådda administrativa missförhållanden var brist på öppenhet, inbegripet nekad information (22 procent).

10.

Europaparlamentet anser att Europeiska ombudsmannen skulle kunna utgöra en modell för övriga institutioner, både vad avser ett klart definierat behörighetsområde och en välskött budget.

—

med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2004 (1),

—

med beaktande av Europeiska gemenskapernas slutliga årsredovisning för budgetåret 2004 – Volym III (N6-0027/2005 – C6-0365/2005),

—

med beaktande av revisionsrättens årsrapport för budgetåret 2004 tillsammans med de granskade institutionernas svar (2),

—

med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet som avges av revisionsrätten i enlighet med artikel 248 i EG-fördraget (3),

—

med beaktande av rådets rekommendation av den 14 mars 2006 (5971/2006 – C6-0092/2006),

—

med beaktande av artikel 272.10 och artiklarna 275 och 276 i EG-fördraget,

—

med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (4), särskilt artiklarna 50, 86 och 145, 146 och 147 i denna,

—

med beaktande av budgetförordningen av den 21 december 1977 för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (5),

—

med beaktande artikel 71 och bilaga V i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrande från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0117/2006).

1.

Europaparlamentet noterar att Europeiska datatillsynsmannen under 2004 förvaltade en budget på 1 942 279 EUR med en utnyttjandegrad på 54,67 procent.

2.

Europaparlamentet noterar att revisionsrättens revision av datatillsynsmannen inte givit upphov till några iakttagelser (punkt 9.24 i revisionsrättens årsrapport).

3.

Europaparlamentet noterar att kommissionens, Europaparlamentets och rådets generalsekreterare tillsammans med Europeiska datatillsynsmannen den 24 juni 2004 undertecknade en administrativ överenskommelse om att bistå datatillsynsmannen under en inledande period på tre år, där

4.

Europaparlamentet anser att en förlängning av samarbetsavtalet skulle vara önskvärd med tanke på den begränsade storleken på datatillsynsmannens administration.

5.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska datatillsynsmannen att fortsätta att bygga upp institutionen med full respekt för grundläggande principer om lagenlighet, korrekthet och sund ekonomisk förvaltning.