25.9.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 264/1

(1)

De inre vattenvägarna utgör en betydande del av gemenskapens transportnät, och att främja transporter på de inre vattenvägarna är ett av målen för den gemensamma transportpolitiken i syfte att förbättra den ekonomiska effektiviteten och minska energiförbrukningen och transporternas inverkan på miljön, i enlighet med kommissionens vitbok om den gemensamma transportpolitiken fram till 2010: Vägval inför framtiden.

(2)

Kommissionen behöver statistik över godstransporter på de inre vattenvägarna för att övervaka och vidareutveckla den gemensamma transportpolitiken samt de delar av regionalpolitiken och politiken för de transeuropeiska näten som rör transporter.

(3)

Hittills har statistik om transporter på de inre vattenvägarna samlats in enligt rådets direktiv 80/1119/EEG av den 17 november 1980 om statistisk rapportering om varutransporter på inre vattenvägar (2) som inte längre svarar mot behoven på detta område. Det är därför lämpligt att ersätta det direktivet med en ny rättsakt som utvidgar tillämpningsområdet och ökar effektiviteten.

(4)

Direktiv 80/1119/EEG bör därför upphävas.

(5)

Det bör samlas in gemenskapsstatistik över alla former av transporter enligt gemensamma begrepp och standarder, med målsättningen att uppnå största möjliga jämförbarhet mellan de olika transportsätten.

(6)

Transporter på inre vattenvägar förekommer inte i alla medlemsstater och därför begränsas direktivets verkan till de medlemsstater där detta transportsätt förekommer.

(7)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att skapa gemensamma statistiska standarder som gör det möjligt att utarbeta harmoniserad statistik, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, och det därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(8)

Rådets förordning (EG) nr 322/97 av den 17 februari 1997 om gemenskapsstatistik (3) utgör en referensram för bestämmelserna i denna förordning.

(9)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (4).

(10)

Kommittén för det statistiska programmet, inrättad genom rådets beslut 89/382/EEG, Euratom (5), har hörts i enlighet med artikel 3 i det beslutet.

a)

godstransporter med fartyg med mindre än 50 ton dödvikt,

b)

fartyg som används huvudsakligen för persontransport,

c)

färjor,

d)

fartyg som används uteslutande för icke-kommersiella ändamål av hamnförvaltningar och offentliga myndigheter,

e)

fartyg som används uteslutande för bunkring eller lagring,

f)

fartyg som inte används för godstransport, såsom fiskefartyg, mudderverk, flytande verkstäder, husbåtar och fritidsbåtar.

a)

farbar inre vattenväg: ett vattendrag, som inte är en del av ett hav, där fartyg med en lastkapacitet på minst 50 ton kan färdas med normal last. Termen omfattar såväl farbara floder och sjöar som farbara kanaler,

b)

fartyg för inre vattenvägar: en flytande farkost avsedd för att frakta gods eller för allmän persontransport på farbara inre vattenvägar,

c)

fartygets nationalitet: det land där ett fartyg för inre vattenvägar är registrerat.

a)

en bedömning av den nytta som gemenskapen, medlemsstaterna samt leverantörer och användare av statistik kan dra av den framtagna statistiken i förhållande till deras kostnader,

b)

en bedömning av kvaliteten på den framtagna statistiken,

c)

en kartläggning av områden som kan förbättras och ändringar som anses nödvändiga med hänsyn till de resultat som erhållits.

a)

anpassning av gränsen för vilka transporter på inre vattenvägar som skall omfattas av statistiken (artikel 2),

b)

anpassning av definitioner och antagande av ytterligare definitioner (artikel 3),

c)

anpassning av uppgiftsinsamlingens räckvidd och bilagornas innehåll (artikel 4),

d)

metoder för överföring av uppgifter till kommissionen (Eurostat) och standarder för utbyte av uppgifter (artikel 5),

e)

rutiner för kommissionens (Eurostat) spridning av resultaten (artikel 6),

f)

utformning och offentliggörande av metodkrav och kvalitetskriterier (artikel 7).

25.9.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 264/12

(1)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 av den 29 juni 2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet (3) används 1999 som referensår för tilldelningen av kvoter av klorfluorkolväten (HCFC). HCFC-marknaden i de tio nya medlemsstaterna har genomgått stora förändringar sedan 1999 i form av nya företag och ändrade marknadsandelar i fråga om HCFC. Om 1999 användes som referensår för HCFC-tilldelningen i de nya medlemsstaterna, skulle detta leda till att ett stort antal företag inte fick någon importkvot. Det skulle kunna uppfattas som godtyckligt och skulle också kunna leda till ett brott mot principerna om icke-diskriminering och berättigade förväntningar.

(2)

Generellt bör kvoter grundas på de senaste och mest representativa uppgifter som finns tillgängliga för att undvika att en rad importföretag i de nya medlemsstaterna utesluts. Det är därför lämpligt att välja de år för vilka de senaste uppgifterna finns tillgängliga. Därför bör 2002 och 2003 års genomsnittliga marknadsandelar läggas till grund för de tio nya medlemsstaternas företag, eftersom detta bäst återspeglar det kommersiella läget på HCFC-marknaden i dessa medlemsstater.

(3)

Förordning (EG) nr 2037/2000 bör därför ändras i enlighet med detta.

”i)

Genom avvikelse från punkt h skall alla producenter och importörer i Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien se till att den beräknade nivån av klorfluorkolväten som de släpper ut på marknaden eller använder för eget bruk inte överstiger deras genomsnittliga procentuella marknadsandel för åren 2002 och 2003 av de beräknade nivåerna av klorfluorkolväten enligt punkterna b, d, e och f.”

25.9.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 264/13

(1)

Syftet med gemenskapens miljölagstiftning är att bland annat bidra till att bevara, skydda och förbättra miljöns kvalitet och att skydda människors hälsa och därigenom främja en hållbar utveckling.

(2)

I gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (3) betonas att det är viktigt att allmänheten får adekvat miljöinformation och på ett meningsfullt sätt kan delta i beslutsprocesser i miljöfrågor, och därigenom öka ansvarigheten och öppenheten i beslutsprocessen och bidra till att öka allmänhetens miljömedvetenhet och stöd för fattade beslut. Programmet betonar också, liksom tidigare miljöhandlingsprogram (4), att gemenskapens lagstiftning om miljöskydd måste genomföras, tillämpas och följas på ett bättre sätt, och att överträdelser av gemenskapens miljölagstiftning måste beivras.

(3)

Gemenskapen undertecknade den 25 juni 1998 Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas (FN/ECE) konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (nedan kallad ”Århuskonventionen”). Gemenskapen godkände Århuskonventionen den 17 februari 2005 (5). Gemenskapslagstiftningens bestämmelser bör vara förenliga med den konventionen.

(4)

Gemenskapen har redan antagit en uppsättning rättsakter, vilka utvecklas successivt och bidrar till att uppnå målen i Århuskonventionen. Det bör införas bestämmelser som tillämpar konventionens krav på gemenskapens institutioner och organ.

(5)

Århuskonventionens tre pelare – tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor – bör behandlas i en enda rättsakt med gemensamma bestämmelser om syften och definitioner. Detta bidrar till att rationalisera lagstiftningen och öka öppenheten kring de genomförandeåtgärder som vidtas i förhållande till gemenskapens institutioner och organ.

(6)

Grundprincipen är att de rättigheter som garanteras av Århuskonventionens tre pelare gäller utan diskriminering på grund av medborgarskap, nationalitet eller hemvist.

(7)

Beteckningen myndigheter får i Århuskonventionen en vid definition; den grundläggande principen är att där offentlig makt utövas bör det finnas rättigheter för enskilda och deras organisationer. Det är därför nödvändigt att de gemenskapsinstitutioner och gemenskapsorgan som omfattas av denna förordning definieras på samma vida och funktionella sätt. I enlighet med Århuskonventionen kan gemenskapens institutioner och organ undantas från konventionens räckvidd när de handlar i egenskap av dömande eller lagstiftande myndighet. För att detta undantag skall överensstämma med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (6), bör emellertid bestämmelserna om tillgång till miljöinformation tillämpas på gemenskapens institutioner och organ när de handlar i egenskap av lagstiftande myndighet.

(8)

Definitionen av miljöinformation i denna förordning omfattar information i varje form om tillståndet i miljön. Definitionen motsvarar den i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (7), och stämmer överens med definitionen i Århuskonventionen. Definitionen av handling i förordning (EG) nr 1049/2001 omfattar miljöinformation enligt definitionen i den här förordningen.

(9)

Denna förordning bör innehålla en definition av ”planer och program” i den mening som avses i Århuskonventionen och parallellt med det tillvägagångssätt som har följts i förhållande till medlemsstaternas förpliktelser enligt befintlig EG-rätt. ”Planer och program avseende miljön” bör definieras i förhållande till hur de bidrar till att uppnå eller sannolikt avsevärt påverkar möjligheten att uppnå gemenskapens miljöpolitiska mål och prioriteringar. I gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram fastställs gemenskapens miljöpolitiska mål och åtgärder för att uppnå dessa mål under en tioårsperiod från och med den 22 juli 2002. När denna period har löpt ut bör ett nytt miljöhandlingsprogram antas.

(10)

Miljörätten utvecklas kontinuerligt och definitionen av miljörätt bör därför ta fasta på gemenskapens miljöpolitiska mål enligt fördraget.

(11)

Förvaltningsåtgärder med individuell räckvidd bör kunna omprövas internt om de har rättsligen bindande effekt utanför gemenskapsinstitutionen eller gemenskapsorganet ifråga. Även försummelse att vidta en förvaltningsåtgärd som föreskrivs enligt miljörätten bör kunna prövas. Eftersom åtgärder som vidtas av gemenskapens institutioner och organ kan undantas när institutionen eller organet handlar i egenskap av dömande eller lagstiftande myndighet, bör detta också gälla andra undersökningsförfaranden när gemenskapens institutioner eller organ handlar i egenskap av överprövande förvaltningsinstans i enlighet med fördraget.

(12)

Enligt Århuskonventionen skall allmänheten kunna ta del av miljöinformation, antingen efter begäran eller genom aktiv spridning av de myndigheter som omfattas av konventionen. Förordning (EG) nr 1049/2001 är tillämplig på Europaparlamentet, rådet och kommissionen samt byråer och liknande organ som inrättats genom en gemenskapsrättsakt. Den förordningens bestämmelser om dessa institutioner överensstämmer i stor utsträckning med Århuskonventionen. Det är nödvändigt att tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1049/2001 utvidgas till att omfatta alla andra gemenskapsinstitutioner och gemenskapsorgan.

(13)

Det bör införas bestämmelser om vissa frågor som regleras i Århuskonventionen men som helt eller delvis saknar motsvarighet i förordning (EG) nr 1049/2001, särskilt vad gäller insamling och spridning av miljöinformation.

(14)

Om allmänhetens rätt att ta del av miljöinformation skall vara meningsfull måste miljöinformationen vara av god kvalitet. Det bör därför införas bestämmelser som ålägger gemenskapens institutioner och organ att säkerställa miljöinformationens kvalitet.

(15)

Undantagen i förordning (EG) nr 1049/2001 bör tillämpas, med förbehåll för eventuella, mer specifika bestämmelser enligt den här förordningen, när det gäller begäran om miljöinformation. Grunderna för avslag när det gäller tillgång till miljöinformation bör tolkas restriktivt, varvid hänsyn bör tas till allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut och huruvida informationen gäller utsläpp i miljön. Begreppet affärsintressen omfattar sådana överenskommelser om sekretesskydd som ingås av institutioner eller organ som agerar i egenskap av banker.

(16)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut nr 2119/98/EG av den 24 september 1998 om att bilda ett nätverk för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar i gemenskapen (8) har ett nätverk redan inrättats på gemenskapsnivå för att med kommissionens hjälp främja samarbete och samordning mellan medlemsstaterna i syfte att förbättra förebyggandet och bekämpningen inom gemenskapen av vissa smittsamma sjukdomar. Genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1786/2002/EG (9) antas ett program för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet som kompletterar nationella åtgärder. Programmets syften, bl.a. att förbättra information och kunskap till nytta för folkhälsan och att höja medlemsstaternas förmåga att snabbt och samordnat kunna möta hot mot folkhälsan, är också helt förenliga med Århuskonventionens krav. Denna förordning bör därför inte påverka tillämpningen av besluten nr 2119/98/EG och 1786/2002/EG.

(17)

Enligt Århuskonventionen skall parterna se till att allmänheten kan delta i utarbetandet av planer och program avseende miljön. Sådana bestämmelser bör innehålla rimliga tidsfrister för att allmänheten skall kunna informeras om miljöbeslutsprocessen i fråga. För att allmänhetens deltagande skall bli meningsfullt bör det ske på ett tidigt stadium, när alla alternativ är möjliga. Gemenskapens institutioner och organ bör, när de antar bestämmelser om allmänhetens deltagande, fastställa vilken allmänhet som får delta. Enligt Århuskonventionen skall dessutom varje part i lämplig utsträckning bemöda sig om att ge allmänheten möjlighet att delta i utarbetandet av riktlinjer avseende miljön.

(18)

Enligt artikel 9.3 i Århuskonventionen skall det finnas möjligheter att få handlingar och försummelser av privatpersoner eller myndigheter som strider mot miljölagstiftningen prövade av domstol eller genom andra omprövningsförfaranden. Bestämmelserna om tillgång till rättslig prövning bör vara förenliga med fördraget. Denna förordning bör endast reglera myndigheters handlingar och försummelser.

(19)

För att säkerställa adekvata och effektiva rättsmedel, inbegripet rättsmedlen vid Europeiska gemenskapernas domstol enligt de relevanta bestämmelserna i EG-fördraget, bör den gemenskapsinstitution eller det gemenskapsorgan som har vidtagit den åtgärd som skall prövas eller som, i fråga om en påstådd förvaltningsförsummelse, försummat att vidta en åtgärd kunna ompröva sitt beslut eller, vid en försummelse, vidta en åtgärd.

(20)

Icke-statliga organisationer som verkar på miljöskyddsområdet och som uppfyller vissa kriterier, särskilt att de är oberoende och ansvariga organisationer som har visat att deras huvudsyfte är att främja miljöskydd, bör ha rätt att begära intern omprövning på gemenskapsnivå av en åtgärd som antagits eller en försummelse som begåtts enligt miljörätten av en gemenskapsinstitution eller ett gemenskapsorgan, så att institutionen eller organet kan ompröva åtgärden eller försummelsen.

(21)

Om en tidigare begäran om intern omprövning inte har gett önskat resultat bör den berörda icke-statliga organisationen kunna väcka talan vid EG-domstolen i enlighet med tillämpliga bestämmelser i fördraget.

(22)

Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen och återspeglas i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 37 i denna.

a)

garantera allmänhetens rätt att ta del av miljöinformation som gemenskapens institutioner eller organ tar emot eller upprättar och som förvaras hos dem, och genom att fastställa grundläggande bestämmelser och praktiska förfaranden för hur rätten skall utövas,

b)

säkerställa att miljöinformation blir successivt tillgänglig och spridd till allmänheten för att uppnå bredast möjliga systematiska tillgång för och spridning till allmänheten av miljöinformation; i detta syfte skall särskilt användning av telematik och/eller elektronik, om sådan finns tillgänglig, främjas,

c)

ge allmänheten en möjlighet att delta när det gäller planer och program avseende miljön,

d)

ge tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapsnivå enligt villkoren i denna förordning.

a)

sökande: en fysisk eller juridisk person som begär miljöinformation.

b)

allmänheten: en eller flera fysiska eller juridiska personer samt föreningar, organisationer eller grupper bestående av fysiska eller juridiska personer.

c)

gemenskapsinstitution eller gemenskapsorgan: varje institution, organ, kontor eller byrå som inrättats genom eller i enlighet med fördraget, utom när den eller det handlar i egenskap av dömande eller lagstiftande myndighet. Emellertid skall bestämmelserna i avdelning II tillämpas på gemenskapens institutioner och organ när de handlar i egenskap av lagstiftande myndighet.

d)

miljöinformation: all information i skriftlig form, bild- eller ljudform, elektronisk form eller annan materiell form om

e)

planer och program avseende miljön: planer och program som

Även allmänna miljöhandlingsprogram skall anses utgöra planer och program avseende miljön.

Definitionen omfattar inte ekonomiska planer och program eller budgetplaner och budgetprogram i vilka det fastställs hur särskilda projekt eller verksamheter bör finansieras eller som rör de föreslagna årsbudgetarna, eller interna arbetsprogram för en gemenskapsinstitution eller ett gemenskapsorgan eller beredskapsplaner och beredskapsprogram som är utformade endast för skydd och beredskap.

f)

miljörätt: gemenskapslagstiftning som, oberoende av dess rättsliga grund, bidrar till att uppnå målen i gemenskapens miljöpolitik enligt fördraget: att bevara, skydda och förbättra miljön, skydda människors hälsa, utnyttja naturresurserna varsamt och rationellt samt främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala eller globala miljöproblem.

g)

förvaltningsåtgärd: en åtgärd med individuell räckvidd enligt miljörätten som vidtas av en gemenskapsinstitution eller ett gemenskapsorgan och som har rättsligt bindande effekt utanför institutionen eller organet ifråga.

h)

förvaltningsförsummelse: varje underlåtenhet av en gemenskapsinstitution eller ett gemenskapsorgan att vidta en förvaltningsåtgärd enligt led g.

a)

artiklarna 81, 82, 86 och 87 i fördraget (konkurrensregler),

b)

artiklarna 226 och 228 i fördraget (överträdelseförfaranden),

c)

artikel 195 i fördraget (ombudsmannaförfaranden),

d)

artikel 280 i fördraget (OLAF-förfaranden).

a)

Texterna till internationella fördrag, konventioner eller avtal, gemenskapslagstiftning om eller med anknytning till miljön samt riktlinjer, planer och program avseende miljön.

b)

Lägesrapporter avseende genomförandet av de punkter som anges i a om de har utarbetats eller förvaras i elektronisk form av gemenskapens institutioner eller organ.

c)

Åtgärder som vidtagits i förfaranden rörande överträdelser av gemenskapslagstiftningen från skedet med det motiverade yttrandet enligt artikel 226.1 i fördraget.

d)

Sådana rapporter om tillståndet i miljön som avses i punkt 4.

e)

Uppgifter eller sammanställningar av uppgifter som kommer från övervakning av verksamhet som påverkar eller sannolikt kommer att påverka miljön.

f)

Tillstånd med en avsevärd inverkan på miljön samt miljöavtal, eller en hänvisning till var sådan information kan begäras eller erhållas.

g)

Miljökonsekvensstudier och riskbedömningar beträffande miljön, eller en hänvisning till var sådan information kan begäras eller erhållas.

a)

utkastet till förslag, när detta finns tillgängligt,

b)

den miljöinformation eller miljöbedömning som berör de planer eller program som utarbetas, om sådan finns tillgänglig, och

c)

praktiska arrangemang för deltagande, bland annat

a)

den är en oberoende ideell juridisk person i enlighet med en medlemsstats nationella lagstiftning eller praxis,

b)

den har som främsta angivna syfte att främja miljöskydd inom ramen för miljörätten,

c)

den har funnits i mer än två år och arbetar aktivt för sitt syfte enligt b,

d)

den fråga den interna omprövningen avser omfattas av organisationens syfte och verksamhet.

25.9.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 264/20

(1)

Rådets direktiv 78/659/EEG av den 18 juli 1978 om kvaliteten på sådant sötvatten som behöver skyddas eller förbättras för att upprätthålla fiskbestånden (3) har ändrats flera gånger på ett väsentligt sätt (4). För att skapa klarhet och överskådlighet bör det direktivet kodifieras.

(2)

För att miljön skall kunna skyddas och förbättras krävs konkreta åtgärder för skydd mot föroreningar i vatten, inklusive sådana sötvatten där fisk kan leva.

(3)

Det är från ekologisk och ekonomisk synpunkt nödvändigt att skydda fiskpopulationer mot utsläpp av föroreningar i vatten, vilkas konsekvenser kan vara att vissa arter decimeras eller helt dör ut.

(4)

Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (5) syftar till att uppnå en ytvattenkvalitet som inte leder till negativa konsekvenser eller till risker för miljön.

(5)

Skillnader mellan medlemsstaternas gällande bestämmelser om kvaliteten på sötvatten där fisk kan leva kan leda till ojämlika konkurrensvillkor och därmed direkt påverka den inre marknadens funktion.

(6)

För att målet med detta direktiv skall kunna uppnås bör medlemsstaterna välja ut de vattendrag som skall omfattas av direktivet och fastställa gränsvärden för vissa parametrar. Från och med det att medlemsstaten valt ut de vatten som skall omfattas, bör åtgärder vidtas för att säkerställa att gränsvärdena där uppfylls inom fem år.

(7)

Sötvatten där fisk kan leva kommer under vissa omständigheter att anses uppfylla kraven vad gäller de relevanta parametrarna även om en viss procent av de prover som tagits inte uppfyller de fastställda gränsvärdena.

(8)

För att säkerställa kontrollen av sötvatten där fisk kan leva bör minst ett visst antal prover tas, och mätningar av de parametrar som anges i bilaga bör ske. En sådan provtagning får minskas i omfattning eller avbrytas om det är lämpligt på grund av vattnets kvalitet.

(9)

Eftersom vissa naturliga förhållanden ligger utanför medlemsstaternas kontroll måste möjligheten finnas att i vissa fall göra undantag från detta direktiv.

(10)

Kraven som fastställs i bilaga I måste snabbt kunna anpassas till tekniska och vetenskapliga framsteg. För att de åtgärder som krävs för detta syfte lättare skall kunna vidtas, bör ett förfarande fastställas för nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (6).

(11)

Detta direktiv får inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning av de direktiv som anges i bilaga III del B,

a)

inhemska fiskarter med naturliga särdrag, och

b)

arter som är önskvärda därför att de enligt medlemsstatens behöriga myndighet har en gynnsam effekt på vattendraget.

a)

laxfiskvatten: vatten där fiskar som lax (Salmo salar), öring (Salmo trutta), harr (Thymallus thymallus) och sik (Coregonus) lever eller skulle kunna leva,

b)

karpfiskvatten: vatten där karpfiskar (Cyprinidae) och fiskar som gädda (Esox lucius), abborre (Perca fluviatilis) och ål (Anguilla anguilla) lever eller skulle kunna leva.

a)

95 % av proverna för parametrarna pH, BOD5, nitriter, ammoniak (icke-joniserat ammonium), ammonium totalt, restklor totalt, zink totalt och upplöst koppar; när provtagning sker mer sällan än en gång per månad måste alla uppmätta värden vara i överensstämmelse med ovan nämnda gränsvärden och kommentarer,

b)

de procentsatser som förtecknas i bilaga I för parametrarna temperatur och upplöst syre, och

c)

den genomsnittskoncentration som fastställts för uppslammade fasta substanser.

a)

i fall av exceptionell väderlek eller särskilda geografiska förhållanden, vad gäller de parametrar som betecknas med (0) i bilaga I, och

b)

då angivna vattendrag på naturlig väg berikas med vissa ämnen på så sätt att de värden som anges i bilaga I inte uppnås.

Med ”på naturlig väg berikas” menas att en vattenmängd tillförs vissa ämnen från jorden utan mänsklig inblandning.

a)

de vattendrag som valts ut i enlighet med artikel 4.1, vilket skall ske genom en översikt,

b)

vilka ändringar som gjorts vad beträffar utvalda vattendrag i enlighet med artikel 4. 2,

c)

bestämmelser som fastställts i syfte att införa nya parametrar i enlighet med artikel 9, och

d)

eventuellt utnyttjande av möjligheten till undantag från värdena i bilaga I kolumn I.

25.9.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 264/32

(1)

I rådets andra direktiv 77/91/EEG av den 13 december 1976 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga (3), fastställs kraven för flera kapitalrelaterade åtgärder som sådana bolag vidtar.

(2)

I sitt meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 21 maj 2003 med titeln ”Modernare bolagsrätt och effektivare företagsstyrning i Europeiska unionen – Handlingsplan” drar kommissionen slutsatsen att en förenkling och modernisering av direktiv 77/91/EEG väsentligt skulle bidra till att främja näringslivets effektivitet och konkurrenskraft utan att det skydd som erbjuds aktieägare och borgenärer försämras. Dessa mål har högsta prioritet, men de påverkar inte behovet av att ofördröjligen inleda en allmän undersökning beträffande genomförbarheten av alternativ till ordningen för bevarande av kapital som skulle säkerställa ett tillfredsställande skydd av intressen hos borgenärer och aktieägare i publika aktiebolag.

(3)

Medlemsstaterna bör kunna tillåta publika aktiebolag att tilldela aktier mot betalning med apportegendom utan att kräva att de inhämtar ett särskilt sakkunnigutlåtande om det finns en tydlig referenspunkt för värderingen av sådan ersättning. Dock bör minoritetsaktieägarnas rätt att kräva en sådan värdering garanteras.

(4)

Publika aktiebolag bör tillåtas förvärva egna aktier med ett belopp som högst motsvarar bolagets fria reserver, och den period för vilken bolagsstämman kan godkänna ett sådant förvärv bör ökas för att främja flexibilitet och minska den administrativa bördan för bolag som måste reagera snabbt på marknadsförändringar som påverkar kursen på deras aktier.

(5)

Medlemsstaterna bör kunna tillåta publika aktiebolag att bevilja finansiellt bistånd i syfte att tredje man skall kunna förvärva aktier i bolaget upp till ett belopp som högst motsvarar bolagets fria reserver för att öka flexibiliteten med avseende på förändringar i ägarstrukturen i ett bolags aktiekapital. Denna möjlighet bör underställas skyddsmekanismer som införs med hänvisning till målsättningen i detta direktiv att skydda både aktieägare och tredje man.

(6)

I syfte att stärka vedertaget borgenärsskydd i alla medlemsstater bör borgenärer på vissa villkor ha möjlighet att tillgripa rättsliga eller administrativa förfaranden om deras fordringar äventyras till följd av en minskning av kapitalet i ett publikt aktiebolag.

(7)

För att stävja marknadsmissbruk bör medlemsstaterna vid genomförandet av detta direktiv beakta bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk) (4), kommissionens förordning (EG) nr 2273/2003 av den 22 december 2003 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG när det gäller undantag för återköpsprogram och stabilisering av finansiella instrument (5) samt kommissionens direktiv 2004/72/EG av den 29 april 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG när det gäller godtagen marknadspraxis, definition av insiderinformation rörande råvaruderivat, upprättande av förteckningar över personer som har tillgång till insiderinformation, anmälan av transaktioner som utförs av personer i ledande ställning och rapportering av misstänkta transaktioner (6).

(8)

Direktiv 77/91/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (7) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

1.

I artikel 1.1 skall strecksats 21 ersättas med följande:

.

2.

Följande artiklar skall införas:

”Artikel 10a

1.   Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa artikel 10.1–3 om, efter beslut av ett bolags styrelse eller direktion, överlåtbara värdepapper enligt definitionen i artikel 4.1 led 18 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument (8) eller penningmarknadsinstrument enligt definitionen i artikel 4.1 led 19 i samma direktiv tillförs såsom apportegendom, och värdepapperen eller penningmarknadsinstrumenten värderas till det vägda genomsnittspris som de handlats för på en eller flera reglerade marknader enligt definitionen i artikel 4.1 led 14 i det direktivet under en tillräckligt lång period som skall fastställas i nationell lagstiftning och som föregår den dag då apportegendomen faktiskt överförs.

Om priset har påverkats av extraordinära omständigheter som väsentligt skulle kunna förändra tillgångens värde den dag då tillskottet av apportegendomen faktiskt sker, inbegripet situationer där marknaden för sådana överlåtbara värdepapper eller penningmarknadsinstrument har blivit illikvid, skall en omvärdering emellertid genomföras på initiativ av styrelsen eller direktionen och på dess ansvar. Vid denna omvärdering skall artikel 10.1–3 gälla.

2.   Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa artikel 10.1–3 om, efter beslut av ett bolags styrelse eller direktion, andra tillgångar än de överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument som avses i punkt 1 tillförs i form av apportegendom och som redan har blivit föremål för ett utlåtande om verkligt värde från en erkänd oberoende sakkunnig och om följande villkor är uppfyllda:

I händelse av nya särskilda omständigheter som väsentligt skulle kunna förändra tillgångens verkliga värde den dag då tillskottet av apportegendomen faktiskt sker, skall en omvärdering genomföras på initiativ av styrelsen eller direktionen och på dess ansvar. Vid denna omvärdering skall artikel 10.1–3 gälla.

I avsaknad av en sådan omvärdering får en eller flera aktieägare med ett totalt innehav av minst 5 % av bolagets tecknade aktiekapital dagen då beslut om kapitalökningen fattas begära en värdering av en oberoende sakkunnig, i vilket fall artikel 10.1–3 skall gälla. En eller flera sådana aktieägare får lämna in en begäran fram till den dag då tillskottet av apportegendomen faktiskt sker, under förutsättning att aktieägaren eller aktieägarna i fråga fortfarande den dag då begäran lämnas in har ett totalt innehav av minst 5 % av bolagets tecknade aktiekapital, såsom detta var dagen då beslut om kapitalökningen fattades.

3.   Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa artikel 10.1–3 om, efter beslut av ett bolags styrelse eller direktion, andra tillgångar än de överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument som avses i punkt 1 tillförs som apportegendom och vars verkliga värde erhålls för varje tillgångspost från det föregående räkenskapsårets lagstadgade redovisning under förutsättning att den lagstadgade redovisningen har varit föremål för revision i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning (9).

Punkt 2 andra och tredje styckena skall gälla i tillämpliga delar.

Artikel 10b

1.   Om apportegendom som avses i artikel 10a förekommer utan det sakkunnigutlåtande som avses i artikel 10.1–3, skall, utöver de krav som anges i artikel 3 h och inom en månad efter den dag då tillskottet av apportegendomen faktiskt sker, en förklaring som innehåller följande uppgifter offentliggöras:

Detta offentliggörande skall ske på det sätt som föreskrivs i varje medlemsstats lagstiftning i enlighet med artikel 3 i direktiv 68/151/EEG.

2.   Om det föreslås att apportegendom tillförs utan att ett sakkunnigutlåtande lämnas enligt artikel 10.1–3, i samband med en kapitalökning som föreslås enligt artikel 25.2, skall ett meddelande som innehåller det datum när beslutet om ökningen fattades och den information som förtecknas i punkt 1 offentliggöras på det sätt som föreskrivs i varje medlemsstats lagstiftning i enlighet med artikel 3 i direktiv 68/151/EEG innan tillgången faktiskt tillförs som apportegendom. I detta fall skall förklaringen i enlighet med punkt 1 begränsas till ett uttalande om att inga nya särskilda omständigheter har inträffat efter det att det ovannämnda meddelandet offentliggjordes.

3.   Varje medlemsstat skall tillhandahålla tillräckliga skyddsmekanismer som säkerställer att förfarandet enligt artikel 10a och denna artikel följs när det gäller tillförandet av apportegendom utan ett sådant sakkunnigutlåtande som avses i artikel 10.1–3.

3.

I artikel 11.1 skall första stycket ändras på följande sätt:

4.

I artikel 19 skall punkt 1 ersättas med följande:

”1.   Utan att det påverkar principen om lika behandling av aktieägare med samma ställning eller tillämpningen av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk) (10), får medlemsstaterna tillåta ett bolag att förvärva egna aktier, antingen direkt eller genom någon som handlar i eget namn men för bolagets räkning. I den utsträckning förvärv tillåts skall medlemsstaterna låta sådana förvärv omfattas av följande villkor:

Vidare får medlemsstaterna även låta förvärv i den mening som avses i det första stycket omfattas av några av följande villkor:

5.

I artikel 20.3 skall orden ”artikel 15.1 a” ersättas med orden ”artikel 15.1 a och b”.

6.

I artikel 23 skall punkt 1 ersättas med följande:

”1.   Om medlemsstaterna tillåter att ett bolag antingen direkt eller indirekt ger förskott, lämnar lån eller ställer säkerhet i syfte att låta tredje man förvärva aktier i bolaget, skall de föreskriva att sådana transaktioner underställs de villkor som anges i det andra, tredje, fjärde och femte stycket.

Transaktionerna skall på styrelsens eller direktionens ansvar göras på rättvisa marknadsvillkor, särskilt med avseende på ränta som erläggs till bolaget och säkerhet som ställs till bolaget för de lån och förskott som avses i första stycket. Tredje mans kreditvärdighet eller, om transaktioner med flera parter görs, varje enskild deltagande parts kreditvärdighet skall vederbörligen ha undersökts.

Transaktionerna skall av styrelsen eller direktionen på förhand underställas bolagsstämman för godkännande, varvid bolagsstämman skall fatta beslut med tillämpning av de regler för beslutförhet och majoritet som fastställs i artikel 40. Styrelsen eller direktionen skall lägga fram en skriftlig rapport för bolagsstämman och i den ange skälen för transaktionen, bolagets intresse av att genomföra en sådan transaktion, de villkor på vilka transaktionen genomförs, de risker transaktionen kan medföra för bolagets likviditet och solvens samt den ersättning mot vilken tredje man avses förvärva aktierna. Denna rapport skall inlämnas till registreringsmyndigheten för offentliggörande i enlighet med artikel 3 i direktiv 68/151/EEG.

Det totala ekonomiska bistånd som beviljas tredje man får inte vid något tillfälle leda till att nettotillgångarna minskas så att de understiger det belopp som specificeras i artikel 15.1 a–b, med beaktande också av en eventuell minskning av nettotillgångarna som kan ha inträffat genom bolagets förvärv eller förvärv för bolagets räkning av dess egna aktier i enlighet med artikel 19.1. På skuldsidan i balansräkningen skall bolaget föra upp en reserv, som inte får tas i anspråk för utdelning, av beloppet för det totala ekonomiska biståndet.

Om tredje man med hjälp av ekonomiskt bistånd från bolaget förvärvar egna aktier i den mening som avses i artikel 19.1 eller tecknar aktier som emitterats i samband med en ökning av det tecknade kapitalet, skall det förvärvet eller tecknandet göras till ett rättvist pris.”

7.

Följande artikel skall införas:

”Artikel 23a

Om enskilda medlemmar av styrelsen eller direktionen i ett bolag som är part i en sådan transaktion som avses i artikel 23.1, eller enskilda medlemmar av styrelsen eller direktionen i ett moderbolag i den mening som avses i artikel 1 i rådets direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 om sammanställd redovisning (11) eller ett sådant moderbolag självt, eller enskilda personer som handlar i eget namn men på uppdrag av medlemmarna i sådana organ eller på ett sådant moderbolags vägnar, är motparter i en sådan transaktion, skall medlemsstaterna med hjälp av lämpliga säkerhetsåtgärder tillse att sådana transaktioner inte strider mot bolagets bästa.

8.

I artikel 27.2 skall andra stycket ersättas med följande:

”Artikel 10.2 och 10.3 samt artiklarna 10a och 10b skall tillämpas.”

9.

I artikel 32 skall punkt 1 ersättas med följande:

”1.   Om det tecknade kapitalet minskas, skall åtminstone de borgenärer vilkas fordringar har uppkommit före offentliggörandet av beslutet om minskningen, ha rätt att minst erhålla säkerhet för de fordringar som inte är förfallna till betalning vid tidpunkten för offentliggörandet. Medlemsstaterna får åsidosätta denna rätt endast om borgenären har betryggande säkerhet eller sådan säkerhet inte behövs med hänsyn till bolagets ställning.

Medlemsstaterna skall fastställa under vilka villkor den rättighet som anges i första stycket får utövas. Medlemsstaterna skall under alla förhållanden säkerställa att borgenärerna tillåts göra framställningar till behörig förvaltningsmyndighet eller domstol om betryggande säkerheter, förutsatt att de på ett trovärdigt sätt kan visa att minskningen av det tecknade kapitalet gör att deras fordringar riskerar att inte gottgöras och att de inte erhållit några betryggande säkerheter från bolaget.”

10.

I artikel 41 skall punkt 1 ersättas med följande:

”1.   Medlemsstaterna får frångå bestämmelserna i artikel 9.1, artikel 19.1 a första meningen samt artiklarna 25, 26 och 29 i den mån det behövs för att bestämmelser skall kunna antas eller tillämpas som har till ändamål att underlätta för anställda och andra i den nationella lagstiftningen angivna personkategorier att få del i företagens kapital.”