19.8.2006

Europeiska unionens officiella tidning

L 227/3

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG, EURATOM) nr 1248/2006

av den 7 augusti 2006

om ändring av förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (1), särskilt artikel 183,

efter samråd med Europaparlamentet, rådet, Europeiska gemenskapernas domstol, revisionsrätten, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén, ombudsmannen och Europeiska datatillsynsmannen, och

av följande skäl:

(1)

Kravet att kommissionen senast den 15 april skall informera budgetmyndigheten om de anslag som överförts från föregående budgetår och som förfallit därför att de inte bundits upp genom åtaganden den 31 mars har visat sig svårt att uppfylla i praktiken. Denna tidsfrist bör därför förlängas med två veckor till den 30 april.

(2)	I fråga om tillämpningen av systemet med tillfälliga tolftedelar bör det preciseras att de totala anslag som beviljats för det föregående budgetåret skall avse det budgetårets anslag efter justering för överföringar mellan budgetrubriker under året i fråga.

(3)

Det bör förtydligas att den omräkningskurs mellan euro och annan valuta som anges i artiklarna 7 och 8 i kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 (2) endast gäller när det är utanordnaren som utför omräkningen, men däremot inte när belopp omräknas av kontraktsparter eller bidragsmottagare i enlighet med bestämmelser i kontrakt eller bidragsöverenskommelser. Av effektivitetsskäl bör den månatliga bokföringskurs för euron som skall användas för räkenskapsändamål fastställas av kommissionens räkenskapsförare. För förbättrad öppenhet och insyn, och för att säkra likabehandling av gemenskapens tjänstemän, bör det införas en särskild bestämmelse om de omräkningskurser som skall gälla när ersättning till personal betalas ut i andra valutor än euro.

(4)

Med hänsyn till principen om sund ekonomisk förvaltning bör det preciseras tydligare vad som skall ingå i en förhandsutvärdering, samtidigt som såväl förhands- som interims- och efterhandsutvärderingar bör göras mer målinriktade med hänsyn till proportionalitetsprincipen. I arbetet med utvärderingar bör man i högre grad prioritera förslag som har en påtaglig inverkan på företag och medborgare, och man bör också låta utvärderingarna omfatta sådana pilotprojekt och förberedande åtgärder vars verksamhet fortsätter. I de fall projekt eller åtgärder redan är under utvärdering, t.ex. då kommissionen och medlemsstaterna genomför åtgärder tillsammans, skall komplementariteten säkerställas.

(5)

I fråga om kravet på förhandskontroll av en utgiftstransaktion bör den behörige utanordnaren ha rätt att betrakta en rad rutinmässiga transaktioner som rör utbetalningar till personal (löner, pensioner, reseersättningar och sjukvårdsutgifter) såsom en enda transaktion. I dessa fall måste den behörige utanordnaren vidta kontroller i efterhand i linje med sin egen riskbedömning.

(6)	I rapporten om förhandlade förfaranden bör endast de fall inkluderas där förhandlat förfarande har använts såsom ett undantag från de gängse upphandlingsrutinerna.

(7)

Eftersom periodiserad redovisning införts från den 1 januari 2005 och eftersom bokföringsuppgifter kan tas fram när som helst via datasystemet förefaller det enklast och mest logiskt att beräkna balansomslutningen den dag då räkenskapsföraren lämnar sin tjänst. Om detta sammanfaller med slutet av budgetåret den 31 december kan balansomslutningen beräknas samma dag, utan att man behöver vänta på avslutningen av de preliminära räkenskaperna.

(8)

För att räkenskapsförarens ansvar för förvaltningen av likvida medel skall kunna göras gällande bör denne ges befogenhet att, till alla finansiella institut där han eller hon har öppnat konton, överlämna uppgifter om namn samt kopior på namnteckning för de tjänstemän som har rätt att underteckna banktransaktioner.

(9)	De maximibelopp som får betalas ut av förskottsförvaltaren när det är praktiskt omöjligt eller föga effektivt att utföra betalningar via budgeten bör höjas från 30 000 till 60 000 euro.

(10)	Även om ett beslut bekräftas bör den delegerade eller vidaredelegerade utanordnaren, i linje med artikel 21a i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna, ha rätt att vägra följa beslutet om det är uppenbart olagligt.

(11)	Eftersom utanordnaren och räkenskapsföraren har kompletterande roller i regleringen av fordringar genom avräkning bör det föreskrivas att de skall samråda med varandra innan ett beslut om avräkning fattas.

(12)

Om gäldenären är en nationell myndighet eller en av dess administrativa enheter bör räkenskapsföraren informera de berörda medlemsstaterna minst tio arbetsdagar i förväg om sin avsikt att reglera fordringar genom avräkning för att ta hänsyn till nationella förfaranden. Räkenskapsföraren bör dock efter överenskommelse med den berörda medlemsstaten eller administrativa enheten kunna genomföra en sådan reglering före förfallodagen.

(13)	Om skulden betalas innan fristen har löpt ut kommer ingen dröjsmålsränta att utkrävas och inkassering av medel genom avräkning före förfallodagen får endast övervägas om räkenskapsföraren har motiverade grunder att bedöma att gemenskapernas finansiella intressen står på spel.

(14)	För att stärka skyddet av gemenskapernas finansiella intressen bör de säkerheter från bank som skall utkrävas i samband med att bötesbelopp överklagas vara helt oberoende av skyldigheter enligt kontrakt.

(15)

Innehållet i finansieringsbeslutet bör preciseras ytterligare. I samband med såväl bidrag som upphandling behövs det en tydligare definition av begreppet ”de viktigaste inslagen” i en åtgärd som medför en utgift som belastar budgeten. Det bör dessutom anges att det arbetsprogram som det hänvisas till i artikel 110 i förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (nedan kallad ”budgetförordningen”) får betraktas som ett finansieringsbeslut, förutsatt att det är tillräckligt detaljerat för ändamålet.

(16)	När ett övergripande budgetmässigt åtagande ingåtts kan alla utanordnare – inte bara den som ingått det – bli ansvariga för de rättsliga åtaganden som ingås för att genomföra det budgetmässiga åtagandet.

(17)

I fråga om kontrakt och bidragsöverenskommelser där betalningen får ske först när en rapport eller ett intyg godkänts bör man förändra systemet med betalningsfrister, på så sätt att betalningen alltid kan verkställas på grundval av en godkänd rapport eller ett intyg. I de fall bidragsöverenskommelser rör åtgärder som är särskilt komplicerade att utvärdera bör tidsfristen för godkännande av rapporten anpassas till den tidsfrist som för närvarande tillämpas på komplicerade tjänstekontrakt.

(18)	Utan att de befintliga tidsfristerna eller mottagarnas rättigheter påverkas, bör den behörige utanordnaren också för enkelhetens skull kunna besluta att godkännandet av rapporten eller intyget och betalningarna skall ske inom en enda tidsfrist.

(19)

Beloppsgränserna för vad som anses vara ett kontrakt till lågt värde, varav de nu gällande beloppen fastställdes 1994, bör höjas från 50 000 euro till 60 000 euro, respektive från 13 800 euro till 25 000 euro. Dessutom bör det anges att alla kontrakt med ett värde på upp till 60 000 euro får tilldelas genom ett förhandlat förfarande.

(20)

Det bör också anges mer detaljerat i genomförandebestämmelserna hur man skall behandla de tjänstekontrakt inom områdena forskning och utveckling samt inom radio- och TV-området som inte regleras genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (3). Med tanke på principen om öppenhet och insyn bör dessa kontrakt tilldelas genom ett förhandlat förfarande efter att ett meddelande om upphandling offentliggjorts.

(21)

I syfte att ytterligare förenkla handläggningen av kontrakt bör de ekonomiska aktörerna ges rätt att delta i upphandlingen på grundval av en förklaring på heder och samvete om att de inte befinner sig i någon av de situationer som leder till uteslutning från det aktuella förfarandet, utom vid selektiva förfaranden och förhandlade förfaranden med föregående konkurrenspräglad dialog efter offentliggörande av ett meddelande om upphandling när den upphandlande myndigheten begränsar det antal anbudssökande som ges möjlighet att förhandla eller lämna ett anbud. Med hänsyn till principerna i direktiv 2004/18/EG, och målet att bättre skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, bör det dock i fråga om kontrakt som omfattas av direktiv 2004/18/EG samt större kontrakt som gäller åtgärder i tredjeland krävas att den ekonomiska aktör som tilldelas kontraktet lägger fram handlingar som styrker den förklaring som lämnats i inledningen av förfarandet. Om en anbudssökande eller anbudsgivare är skyldig att lägga fram styrkande handlingar bör dock den upphandlande myndigheten också kunna välja att godkänna handlingar som lagts fram av samma anbudssökande eller anbudsgivare vid en tidigare upphandling som inletts av samma myndighet, förutsatt att handlingarna i fråga utfärdats högst ett år tidigare och fortfarande är giltiga.

(22)

Inom området externa åtgärder bör det förhandlade förfarandet under konkurrens effektiviseras, och ett gängse förhandlat förfarande bör tillåtas om två förhandlade förfaranden under konkurrens har genomförts utan resultat, eller redan efter att ett förhandlat förfarande under konkurrens misslyckats om detta följer på att ett förfarande med ramkontrakt prövats utan framgång. Upp till de beloppsgränser som är tillämpliga för varje typ av kontrakt inom denna sektor bör det vara tillåtet att inte kräva handlingar som styrker teknisk och ekonomisk kapacitet. Den behörige utanordnaren bör i dessa fall vara skyldig att motivera sitt beslut. Vid upphandling som institutionerna utför för egen räkning bör såväl utvärderingskommittén som den upphandlande myndigheten ha rätt att uppmana anbudssökande eller anbudsgivare att lägga fram ytterligare handlingar eller klargöra uppgifter.

(23)

När det gäller externa åtgärder bör man också förenkla de upphandlingsbestämmelser som avser publicering av förhandsinformation vid internationella anbudsförfaranden, samt kraven på att ställa säkerhet för att garantera att förpliktelserna fullgörs. Förhandsinformationen bör offentliggöras så tidigt som möjligt, men det bör inte vara obligatoriskt att detta sker före den 31 januari. Säkerhet för att garantera att förpliktelserna fullgörs bör bara krävas vid höga kontraktsbelopp och vidare bör den behörige utanordnaren ha möjlighet att med utgångspunkt från sin riskbedömning avstå från att utkräva säkerhet vid förhandsfinansiering till offentliga organ.

(24)	I fråga om tilldelningsproceduren för bidrag bör det, även i detta fall för att minska den administrativa bördan, fastställas att mottagarens rättsliga eller faktiska monopol kan redovisas i beslutet om tilldelning av kontraktet.

(25)	Kravet på att bifoga resultat från en extern revision till ansökan bör endast gälla ansökningar där beloppet uppgår till minst 500 000 euro i fråga om bidrag för åtgärder och 100 000 euro i fråga om administrativa bidrag.

(26)

Man bör underlätta för bidragsmottagare att uppbringa samfinansiering in natura om det är lämpligt eller nödvändigt, och begreppet ”organisationer som arbetar för mål av allmänt europeiskt intresse”, och som därmed kan beviljas administrativa bidrag, bör omfatta även europeiska organisationer som arbetar för att främja medborgarskap eller innovation.

(27)	De bidragssökande som fått avslag bör underrättas om detta så snart som möjligt.

(28)

I fråga om administrativa bidrag till organisationer som arbetar för mål av allmänt europeiskt intresse bör genomförandet av regeln att bidrag inte får leda till vinst begränsas till den procentandel av samfinansieringen som motsvarar gemenskapens bidrag till administrationsbudgeten eftersom hänsyn måste tas till övriga offentliga bidragsgivares rättigheter, vilka också är skyldiga att återkräva sin procentandel av ett årligt överskott. Vid beräkningen av det belopp som skall krävas in bör den procentandel som utgör bidrag in natura inte räknas in i underlaget.

(29)	Som ett skydd för gemenskapernas finansiella intressen bör det fastställas att kravet på säkerheter för förhandsfinansiering bör tillämpas för all förhandsfinansiering som överstiger både 80 % av bidragsbeloppet och 60 000 euro.

(30)	Om förhandsfinansieringen är uppdelad i delbetalningar och mindre än 70 % av den tidigare förhandsfinansieringen har förbrukats bör en ny förhandsfinansiering vara möjlig. I sådana fall bör det nya betalningsbeloppet minskas med de oanvända beloppen från den tidigare betalningen.

(31)	Det bör preciseras att den externa revisionen eller det intyg som skall bifogas ansökningar om bidrag eller utbetalningar bör i fråga om offentliga organ utfärdas av en behörig och oberoende offentlig tjänsteman.

(32)

Eftersom kommissionens räkenskapsförare i december 2004 antog redovisningsmetoder och en harmoniserad kontoplan i enlighet med kravet i artikel 133 i budgetförordningen, bör vissa överflödiga bestämmelser i den avdelning i genomförandebestämmelserna som behandlar redovisningen av räkenskaperna strykas.

(33)

Förteckningen över europeiska byråer bör justeras för att ta hänsyn till att Europaparlamentets, rådets, kommissionens, domstolens, revisionsrättens, Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs, Regionkommitténs och EU-ombudsmannens beslut 2005/118/EG av den 26 januari 2005 om inrättandet av Europeiska förvaltningsskolan har antagits (4). Den nya förvaltningsskolan är för närvarande administrativt knuten till Europeiska gemenskapernas byrå för uttagningsprov för rekrytering av personal.

(34)	Förordning (EG) nr 2342/2002 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 skall ändras på följande sätt:

1.	I artikel 6.3 andra stycket skall ”15 april” ersättas med ”30 april”.

Följande artikel skall införas som artikel 6a:

”Artikel 6a

Tillfälliga tolftedelar

(Artikel 13.2 i budgetförordningen)

De totala anslag som beviljats för det föregående budgetåret enligt artikel 13.2 i budgetförordningen skall avse anslag för det budgetår som avses i artikel 5 i denna förordning, efter justering för överföringar som gjorts under budgetåret i fråga.”

Artiklarna 7 och 8 skall ersättas med följande:

”Artikel 7

Omräkningskursen mellan euron och andra valutor

(Artikel 16 i budgetförordningen)

1. Utan att det påverkar särskilda bestämmelser som följer av tillämpningen av sektorspecifika förordningar skall den behörige utanordnarens omräkning ske med hjälp av eurons dagskurs som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien.

När omräkning mellan euron och en annan valuta skall göras av kontraktsparter eller bidragsmottagare skall de särskilda regler för omräkning som har fastställts i upphandlingskontrakt, bidragsöverenskommelser eller finansieringsöverenskommelser gälla.

2. När det gäller de valutor vars dagskurs inte offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, skall den behörige utanordnaren använda den bokföringskurs som avses i punkt 3.

3. När det gäller de räkenskapsmässiga behov som avses i artiklarna 132–137 i budgetförordningen skall omräkningen mellan euron och andra valutor, med förbehåll för artikel 213 i denna förordning, ske till eurons månatliga bokföringskurs. Den kursen skall fastställas av kommissionens räkenskapsförare med hjälp av de informationskällor som denne bedömer vara tillförlitliga och på grundval av växelkursen den näst sista bankdagen i den månad som föregår den för vilken kursen skall beräknas.

Artikel 8

Kurs som skall användas vid omräkning mellan euron och andra valutor

(Artikel 16 i budgetförordningen)

1. Utan att det påverkar särskilda bestämmelser som följer av tillämpningen av sektorspecifika förordningar eller av specifika upphandlingskontrakt, bidragsöverenskommelser eller finansieringsöverenskommelser, skall omräkningen mellan euro och annan valuta, i de fall omräkningen utförs av den behörige utanordnaren, göras till dagskursen den dag som utanordnarens avdelning upprättar betalningsordern eller betalningskravet.

2. För förskottskonton i euro avgör dagen för bankens betalning vilken omräkningskurs mellan euro och annan valuta som skall användas.

3. Vid reglering av belopp på förskottskonton i nationella valutor enligt artikel 16 i budgetförordningen skall omräkningen mellan euro och annan valuta ske till kursen för den månad då utgiften verkställs genom kontot i fråga.

4. När återbetalning av belopp i en annan valuta än euro avser utgifter till schablonsats eller utgifter som följer av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (’tjänsteföreskrifterna’) och som omfattas av utgiftstak, skall omräkningskursen vara den som gällde när fordran uppstod.”

Artikel 21 skall ersättas med följande:

”Artikel 21

Utvärdering

(Artikel 27 i budgetförordningen)

1. Alla förslag till program eller verksamheter som medför att budgetmedel tas i anspråk skall utvärderas på förhand, med avseende på följande faktorer:

a)	Det behov som föreligger på kort eller lång sikt.

b)	Det mervärde som en insats från gemenskapens sida tillför.

c)	De mål som skall uppnås.

d)	De alternativa åtgärder som står till buds samt de risker som är förenade med dessa.

e)	Förväntade resultat och effekter, i synnerhet av ekonomisk, social och miljömässig karaktär, samt de indikatorer och utvärderingsförfaranden som krävs för att mäta dessa.

f)	Det lämpligaste sättet att genomföra det eller de alternativ som valts ut.

g)	Den utsträckning i vilken det program eller den verksamhet som föreslås är väl sammanhållen och konsekvent, såväl vad gäller dess olika beståndsdelar som i förhållande till andra berörda åtgärder.

h)	De finansiella medel, personalresurser och andra administrativa resurser som krävs, enligt principen om kostnadseffektivitet.

i)	Erfarenheterna från liknande åtgärder.

2. I förslaget skall det anges hur övervakning, rapportering och utvärdering skall organiseras, med hänsyn tagen till ansvarsområdena för de olika myndigheter på olika nivåer som skall medverka till genomförandet av det föreslagna programmet eller verksamheten.

3. Alla program och åtgärder, inklusive pilotprojekt och förberedande åtgärder, där de resurser som föreslås överskrider 5 000 000 euro skall utvärderas medan de pågår eller i efterhand, för att avgöra vilka personalresurser och finansiella resurser som använts och vilka resultat som uppnåtts, så att det kan fastställas om åtgärden eller programmet uppfyllt de fastställda målen, i enlighet med följande:

a)	Resultaten av fleråriga program skall utvärderas löpande med bestämda intervall och enligt ett tidsschema som gör det möjligt att ta hänsyn till slutsatserna i utvärderingen när beslut skall fattas om huruvida programmet skall förlängas, läggas om eller avbrytas.

b)	Verksamheter som finansieras på årsbasis skall utvärderas minst en gång vart sjätte år.

Led a och b i första stycket skall inte gälla för alla de enskilda projekt eller åtgärder som genomförs inom ramen för de verksamheter för vilka denna förpliktelse får uppfyllas genom att det organ som genomfört projektet eller åtgärden sammanställer en slutrapport.

4. De utvärderingar som avses i punkt 1 och 3 skall stå i proportion till de resurser som föreslås för programmet eller åtgärden samt den förväntade effekten.”

Artikel 45 skall ändras på följande sätt:

I punkt 1 skall första meningen ersättas med följande:

”Den behörige utanordnaren kan bistås av en eller flera personer som omfattas av tjänsteföreskrifterna (’anställda’), med uppgift att under dennes ansvar utföra vissa transaktioner som är nödvändiga för genomförandet av budgeten och framtagandet av information om förvaltning och finansiella frågor.”

b)	Punkt 2 skall ersättas med följande: ”2. Varje institution skall underrätta budgetmyndigheten varje gång som en tjänsteman tilldelas befogenheten som delegerad utanordnare, eller om denna befogenhet ändras eller upphör.”

Artikel 47 skall ändras på följande sätt:

I punkt 3 skall följande stycken läggas till:

”Vid förhandskontroller får den behörige utanordnaren betrakta en serie likartade enskilda transaktioner som gäller rutinmässiga utgifter för löner, pensioner, reseersättningar samt ersättning för sjukvårdsutgifter som en enda transaktion.

I de fall som avses i andra stycket skall den behörige utanordnaren göra en efterhandsutvärdering i lämplig form i enlighet med punkt 4, såvida detta motiveras av utanordnarens egen riskbedömning.”

b)	Punkt 5 skall ersättas med följande: ”5. De anställda som ansvarar för de kontroller som anges i punkterna 2 och 4 får inte vara desamma som de som initierar transaktioner enligt punkt 1 och de får inte heller vara hierarkiskt underordnade de sistnämnda.”

7.	I artikel 54 skall första meningen ersättas med följande: ”De delegerade utanordnarna skall för varje budgetår sammanställa uppgifter om de upphandlingar som sker enligt det förhandlade förfarande som avses i artiklarna 126.1 a–g, 127.1 a–d, 242, 244 och 246.”

Artikel 56 skall ersättas med följande:

”Artikel 56

Räkenskapsförarens avgång

(Artikel 61 i budgetförordningen)

1. Om en räkenskapsförare lämnar sitt uppdrag, skall balansomslutningen beräknas snarast möjligt.

2. Uppgifterna om balansomslutningen skall översändas tillsammans med en överlämnanderapport till den nye räkenskapsföraren av den avgående räkenskapsföraren eller, om detta inte är möjligt, av en tjänsteman i den sistnämndes avdelning.

Den nye räkenskapsföraren skall med en underskrift bekräfta att han eller hon godkänner uppgifterna om balansomslutningen inom en månad efter det att de översänts, och har därvid också rätt att meddela förbehåll.

Överlämnanderapporten skall även innehålla resultatet av balansomslutningen och eventuella reservationer.

3. Varje institution skall underrätta budgetmyndigheten när en räkenskapsförare tillsätts eller lämnar sitt uppdrag.”

9.	I artikel 60 skall andra stycket ersättas med följande: ”För detta ändamål skall varje institutions räkenskapsförare meddela alla finansiella institut hos vilka institutionen har öppnat konton namnen på och underskriftsprover från de anställda som är behöriga.”

10.

Artikel 64 skall ändras på följande sätt:

a)	Rubriken skall ersättas med följande text: ”Artikel 64 Register över juridiska personer (Artikel 61 i budgetförordningen) ”

Punkt 1 skall ersättas med följande:

”1. Räkenskapsföraren får utföra betalningar via överföring endast om institutionen har infört mottagarens kontouppgifter, information som styrker mottagarens identitet samt eventuella ändringar i dessa uppgifter i ett gemensamt register.

Alla sådana registreringar eller ändringar av mottagarens kontouppgifter eller identitetsuppgifter skall baseras på styrkande handlingar, som skall läggas fram i den form som kommissionens räkenskapsförare beslutar.”

c)	I punkt 2 skall andra stycket ersättas med följande: ”Utanordnarna skall informera räkenskapsföraren om eventuella ändringar av identitets- och kontouppgifter som mottagaren meddelar och skall kontrollera att dessa uppgifter är riktiga innan betalning sker.”

11.

I artikel 66 skall punkt 2 ersättas med följande:

”2. Förskottsförvaltaren får tillfälligt kontrollera och betala utgifter på grundval av ett detaljerat regelverk som skall framgå av de instruktioner som den behörige utanordnaren lämnar. I dessa instruktioner skall det anges vilka regler och villkor som gäller för preliminär kontroll och utbetalningar och, i förekommande fall, för att underteckna rättsliga åtaganden enligt artikel 94.1 e.”

12.	I artikel 67.2 skall andra stycket ersättas med följande: ”De maximibelopp som får betalas ut av förskottsförvaltaren i de fall när det är praktiskt omöjligt eller föga effektivt att utföra betalningar via budgeten får inte överstiga 60 000 euro per utgift.”

13.	I artikel 68 skall de två första meningarna ersättas med följande: ”Förskottsförvaltare skall utses bland fast anställda tjänstemän, men får, om så krävs och endast i vederbörligen motiverade fall, också utses bland övriga kategorier anställda.”

14.

Artikel 70 skall ändras på följande sätt:

I punkt 1 skall andra meningen ersättas med följande:

”Redovisningen av dessa räkenskaper skall alltid finnas tillgänglig för den behörige utanordnaren och förskottsförvaltaren skall göra en sammanställning över transaktionerna minst en gång i månaden och under påföljande månad sända den, tillsammans med styrkande handlingar, till den utanordnare som är ansvarig för reglering av kontots transaktioner.”

I punkt 2 skall första meningen ersättas med följande:

”Räkenskapsföraren skall själv eller genom en särskilt befullmäktigad anställd inom samma avdelning eller inom utanordnarnas avdelningar utföra kontroller, i regel på plats och utan förvarning, av de medel som anförtrotts förskottsförvaltarna och av deras räkenskaper och skall också utföra kontroller av regleringen av kontots transaktioner inom den fastställda tidsfristen.”

15.

I artikel 73.1 skall andra meningen ersättas med följande:

”Om den delegerande myndigheten inom rimlig tid skriftligen bekräftar beslutet och tydligt anger de aspekter som kritiserats av den som tilldelats befogenheten genom delegering eller vidaredelegering skall utanordnaren befrias från ansvar. Han eller hon skall då verkställa beslutet, utom om det är uppenbart olagligt eller strider mot gällande säkerhetsnormer.”

16.

I artikel 78.3 skall led b–e ersättas med följande:

”b)	om skulden betalas innan den angivna fristen löper ut skall ingen dröjsmålsränta utkrävas,

c)	om betalning inte har skett senast innan fristen i led b har löpt ut, skall ränta beräknas på skulden enligt den räntesats som avses i artikel 86, utan att det påverkar tillämpningen av specifika gällande förordningar,

d)	om betalning inte har skett senast innan fristen i led b har löpt ut, skall institutionen kräva in beloppet genom avräkning eller från en på förhand ställd säkerhet,

räkenskapsföraren får kräva in medel genom avräkning innan det att fristen i led b har löpt ut endast om han eller hon på motiverade grunder bedömer att beloppet riskerar att gå förlorat och en sådan åtgärd därför är nödvändig för att skydda gemenskapernas finansiella intressen och gäldenären har underrättats om skälen till och datumet för inkasseringen genom avräkning.”

17.

I artikel 81.1 skall led f ersättas med följande:

”f)	Den frist som avses i artikel 78.3 b.”

18.

Artikel 83 skall ersättas med följande:

”Artikel 83

Inkassering genom avräkning

(Artikel 73 i budgetförordningen)

1. Om gäldenären har en fordran på gemenskapen som är säker, likvid och förfallen till betalning och som avser ett belopp som har fastställts i en betalningsorder, skall räkenskapsföraren, så snart fristen i artikel 78.3 b har löpt ut, kräva in dessa medel genom avräkning.

I undantagsfall och när det är nödvändigt för att skydda gemenskapernas finansiella intressen skall räkenskapsföraren ha rätt att kräva in medlen genom avräkning innan fristen i artikel 78.3 b har löpt ut, om han eller hon på motiverade grunder bedömer att beloppet riskerar att gå förlorat.

2. Före all inkassering i enlighet med punkt 1 skall räkenskapsföraren samråda med den behörige utanordnaren och underrätta berörda gäldenärer.

Om gäldenären är en nationell myndighet eller en av dess administrativa enheter skall räkenskapsföraren informera den berörda medlemsstaten minst tio arbetsdagar i förväg om sin avsikt att reglera fordringar genom avräkning. Räkenskapsföraren kan dock komma överens med den berörda medlemsstaten eller administrativa enheten om att en sådan reglering kan ske före utgången av den fristen.

3. Avräkning enligt punkt 1 skall anses likvärdigt med betalning och således frigöra gemenskaperna från skyldigheten att betala den eventuella skulden och, i förekommande fall, upplupen ränta.”

19.

Artikel 84.1 skall ersättas med följande:

”1. Såvida inte annat anges i artikel 83, skall räkenskapsföraren, om inkasseringen inte ägt rum innan den frist har löpt ut som avses i artikel 78.3 b och som anges på debetnotan, informera den behörige utanordnaren om detta och genast inleda ett förfarande för att driva in beloppet, via alla de rättsliga medel som står till buds, inklusive i förekommande fall genom att i förväg ställda säkerheter tas i anspråk.”

20.

I artikel 85 skall första stycket led a ersättas med följande:

”a)	Gäldenären skall betala ränta till den räntesats som anges i artikel 86 för hela den ytterligare tidsfrist som beviljats från den dag då fristen som avses i artikel 78.3 b har löpt ut.”

21.

Följande artikel skall införas som artikel 85a:

”Artikel 85a

Inkassering av böter, viten och andra påföljder

(Artiklarna 73 och 74 i budgetförordningen)

1. Om talan har förts vid en gemenskapsdomstol mot ett beslut om böter eller viten eller andra påföljder enligt EG-fördraget eller Euratomfördraget skall räkenskapsföraren – fram till dess att alla rättsmedel är uttömda – preliminärt kräva in de berörda beloppen från gäldenären eller begära att han eller hon skall ställa en finansiell säkerhet. Den begärda säkerheten skall vara fristående från kravet att betala aktuella böter, viten eller andra påföljder och skall kunna tas i anspråk så snart som detta begärs. Den skall täcka såväl huvudbeloppet som ränta enligt artikel 86.5.

2. När alla rättsmedel har uttömts skall de preliminärt inkasserade beloppen och den ränta som de har gett upphov till införas i budgeten eller betalas tillbaka till gäldenären. Om det finns en finansiell säkerhet skall den tas i anspråk eller frigöras.”

22.

Artikel 86 skall ändras på följande sätt:

Punkterna 1, 2 och 3 skall ersättas med följande:

”1. Utan att det påverkar de särskilda bestämmelser som följer av tillämpningen av sektorspecifika förordningar, skall ränta i enlighet med punkterna 2 och 3 beräknas för alla fordringar som inte betalats innan fristen som avses i artikel 78.3 b har löpt ut.

2. Räntesatsen för fordringar som inte återbetalats senast den dag då fristen som avses i artikel 78.3 b löper ut skall vara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner och som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien; den räntesats som används skall vara den som gäller den första kalenderdagen i den månad då förfallodagen infaller, ökat med

a)	sju procentenheter när fordran har uppkommit i samband med offentlig upphandling av varor och tjänster enligt avdelning V,

b)	tre och en halv procentenheter i alla andra fall.

3. Ränta skall beräknas från den kalenderdag som följer på den dag då fristen i artikel 78.3 b löper ut och som anges i debetnotan, till den kalenderdag då hela fordran är återbetald.”

Punkt 5 skall ersättas med följande:

”5. Om en gäldenär vars skuld utgörs av böter ställer en finansiell säkerhet som godkänns av räkenskapsföraren i stället för att göra en preliminär betalning skall ränta räknas från den dag då fristen som avses i artikel 78.3 b löper ut och beräknas till den räntesats som avses i punkt 2 i den här artikeln, men endast ökad med en och en halv procentenhet.”

23.

Artikel 90 skall ersättas med följande:

”Artikel 90

Finansieringsbeslut

(Artikel 75 i budgetförordningen)

1. Finansieringsbeslutet skall ange de viktigaste inslagen i en åtgärd som innebär en utgift som belastar budgeten.

2. När det gäller bidrag skall beslutet om antagande av det årliga arbetsprogram som avses i artikel 110 i budgetförordningen anses utgöra finansieringsbeslut i den mening som avses i artikel 75 i budgetförordningen, förutsatt att det är tillräckligt detaljerat för ändamålet.

När anslag utnyttjas på grundval av ett årligt arbetsprogram som bedömts vara tillräckligt detaljerat, skall detta arbetsprogram också utgöra finansieringsbeslut för de upphandlingskontrakt som behöver tilldelas.

3. För att ett arbetsprogram som antagits av kommissionen skall anses vara tillräckligt detaljerat för att utgöra finansieringsbeslut skall det innehålla följande uppgifter:

I fråga om bidrag:

i)	En hänvisning till grundrättsakten och budgetrubriken.

ii)	Årets prioriteringar, de mål som skall uppfyllas samt de resultat som förväntas uppnås genom de anslag som beviljats för budgetåret i fråga.

iii)	De viktigaste urvals- och tilldelningskriterier som skall tillämpas vid valet av ansökningar.

iv)	Den högsta tillåtna samfinansieringssatsen eller, om flera olika satser tillämpas, vilka kriterier som gäller för var och en av dessa.

v)	En tidsplan och en vägledande angivelse av beloppet för planerade ansökningsomgångar.

I fråga om upphandling:

i)	Det totala belopp i budgetmedel som avdelats för upphandlingar under året.

ii)	En vägledande uppgift om antal och typer av kontrakt som planeras, samt om möjligt en ungefärlig redogörelse för ändamålen med upphandlingen.

iii)	En vägledande översikt över när de planerade upphandlingarna skall inledas.

Om det årliga arbetsprogrammet inte innehåller dessa detaljer för en eller flera åtgärder skall det omarbetas på så sätt att det uppfyller kraven, eller så skall ett separat finansieringsbeslut antas som innehåller den information som avses i led a och b i första stycket.

4. Om ett befintligt finansieringsbeslut ändras på väsentligt sätt skall ändringen antas enligt samma förfarande som det ursprungliga beslutet.”

24.

I artikel 94.1 skall led d och e ersättas med följande:

”d)	När det övergripande åtagandet genomförs i form av flera rättsliga åtaganden för vilka olika personer är behöriga utanordnare.

När det gäller förskottskonton som är tillgängliga för externa åtgärder, och de rättsliga åtagandena skall undertecknas av de anställda vid de lokala enheter som avses i artikel 254 enligt instruktion från den behörige utanordnaren som emellertid förblir ansvarig för den underliggande transaktionen.”

25.

Artikel 100 skall ändras på följande sätt:

Led b och c skall ersättas med följande:

”b)	För övriga ersättningar, såsom till personal med tim- eller dagersättning: en sammanställning av närvarodagar och närvarotimmar undertecknad av en behörig anställd.

c)	En sammanställning av övertid, undertecknad av en behörig anställd, som intygar övertidens omfattning.”

Under d skall ii ersättas med följande:

”ii)

En sammanställning över utgifter i samband med tjänsteresa, som skall vara undertecknad av den anställde som tilldelats uppdraget samt av den överordnade som delegerats lämplig behörighet och av vilken det särskilt skall framgå tjänsteresans mål, dagar och tider för avresa och ankomst till målet, resekostnader, uppehållskostnader och andra kostnader som vederbörligen godkänts på grundval av styrkande handlingar.”

26.

Artikel 101 skall ersättas med följande:

”Artikel 101

Konkretisering av påskriften ’kan betalas’

(Artikel 79 i budgetförordningen)

Beslutet om att en utgift ’kan betalas’ skall i ett icke-datoriserat system framgå av en stämpel med den behörige utanordnarens namnteckning eller en namnteckning av en anställd som tilldelats befogenheten av den behörige utanordnaren enligt bestämmelserna i artikel 97. I ett datoriserat system godkänns betalningen med hjälp av ett elektroniskt skyddat godkännande av den behörige utanordnaren eller en annan anställd som är tekniskt behörig och som utsetts för uppgiften av den behörige utanordnaren.”

27.

I artikel 106 skall punkt 3 ersättas med följande:

”3. För de kontrakt eller bidragsöverenskommelser där betalning endast kan ske om en rapport eller ett intyg har godkänts skall den tidsfrist som gäller för betalningsperioderna som avses i punkterna 1 och 2 börja löpa först när rapporten eller intyget i fråga har godkänts. Bidragsmottagaren skall underrättas snarast möjligt.

Tidsfristen för godkännande får inte överstiga

a)	20 kalenderdagar för enkla kontrakt om tillhandahållande av varor och tjänster,

b)	45 kalenderdagar för övriga kontrakt och överenskommelser om bidrag, och

c)	60 kalenderdagar för kontrakt och bidragsöverenskommelser i vilka de tekniska tjänster eller åtgärder som tillhandahålls är särskilt svårt att utvärdera.

Den behörige utanordnaren skall meddela bidragsmottagaren genom ett formellt dokument om tidsfristen för godkännande av rapporten eller intyget tillfälligt har upphört att löpa.

Den behörige utanordnaren får besluta att en enda tidsfrist skall tillämpas för godkännande av rapporten eller intyget och betalningarna. Denna tidsfrist får inte överskrida den sammanlagda maximala perioden för godkännande av rapporten eller intyget och betalningarna.”

28.

I artikel 114 skall fjärde stycket ersättas med följande:

”På grundval av rapporten och utfrågningen skall institutionen fatta ett motiverat beslut om att avsluta förfarandet eller ett motiverat beslut enligt artiklarna 22 och 86 och bilaga IX i tjänsteföreskrifterna. Beslut om disciplinära åtgärder eller ekonomiska påföljder skall delges den berörda parten och meddelas revisionsrätten och övriga institutioner för kännedom.”

29.	Artikel 116.1 skall ersättas med följande: ”1. Upphandlingar av fast egendom omfattar köp, förvärv av tomträtt, nyttjanderätt, leasing, hyra eller hyrköp – med eller utan köpoption – av tomtmark, befintliga byggnader eller annan fast egendom.”

30.

I artikel 118.3 skall andra meningen i första stycket ersättas med följande:

”Utan att det påverkar kontrakt som ingås genom förhandlat förfarande enligt artikel 126 skall meddelande om upphandling vara obligatoriskt för upphandlingar vars slutsumma uppskattas motsvara eller överstiga de beloppsgränser som fastställs i artikel 158.1 a och c och forsknings- och utvecklingskontrakt som förtecknas under kategori 8 i bilaga II A till direktiv 2004/18/EG och vars slutsumma uppskattas motsvara eller överstiga de beloppsgränser som fastställs i artikel 158.1 b i denna förordning för förtecknade forsknings- och utvecklingskontrakt.”

31.

I artikel 119.1 skall led b ersättas med följande:

”b)	Ett årligt offentliggörande av en förteckning över kontraktsparter med angivelse av det tilldelade kontraktets syfte och belopp, förutsatt att beloppet är större än eller lika med 25 000 euro.”

32.	I artikel 126.1 skall andra stycket ersättas med följande: ”En upphandlande myndighet får även använda sig av det förhandlade förfarandet utan att dessförinnan ha offentliggjort ett meddelande om upphandling, om kontraktets värde är mindre än eller lika med 60 000 euro.”

33.

I artikel 127.1 skall följande led införas som led f och g:

”f)	Vid upphandling av andra forsknings- och utvecklingstjänster än de som uteslutande är till förmån för den upphandlande myndigheten i dess egen verksamhet under förutsättning att dessa tjänster helt finansieras av den upphandlande myndigheten.

g)	Vid tjänstekontrakt omfattande inköp, utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial avsett att sändas av sändningsföretag, samt kontrakt om sändningstid.”

34.

Artikel 128.1 skall ersättas med följande:

”1. Inbjudan att anmäla intresse är ett sätt att välja ut de anbudssökande som kommer att uppmanas att lämna in anbud under kommande selektiva anbudsförfaranden för kontrakt till ett värde som överstiger 60 000 euro, med förbehåll för artiklarna 126 och 127.”

35.

Artikel 129 skall ersättas med följande:

”Artikel 129

Upphandlingar för låga belopp

(Artikel 91 i budgetförordningen)

1. Ett förhandlat förfarande med rådfrågning av minst fem anbudssökande får användas för kontrakt vars värde är lägre än eller lika med 60 000 euro.

Om den upphandlande myndigheten efter att ha rådfrågat de anbudssökande endast tar emot ett anbud som uppfyller de administrativa och tekniska kraven får kontraktet tilldelas under förutsättning att tilldelningskriterierna uppfylls.

2. Vid kontrakt vars värde är mindre än eller lika med 25 000 euro får det förfarande som anges i punkt 1 användas så snart som minst tre anbudssökande rådfrågas.

3. Kontrakt vars värde är lägre än 3 500 euro får tilldelas även om det bara föreligger ett anbud.

4. Utgifter som är mindre än eller lika med 200 euro får täckas genom en enkel betalning mot faktura utan föregående godkännande av ett anbud.”

36.

Artikel 134 skall ersättas med följande:

”Artikel 134

Bevis

(Artiklarna 93 och 94 i budgetförordningen)

1. Anbudssökande och anbudsgivare skall avge en vederbörligen daterad och undertecknad förklaring på heder och samvete om att de inte befinner sig i någon av de situationer som avses i artiklarna 93 eller 94 i budgetförordningen.

Vid selektiva förfaranden och förhandlade förfaranden med föregående konkurrenspräglad dialog, efter offentliggörande av ett meddelande om upphandling när den upphandlande myndigheten begränsar det antal anbudssökande som ges möjlighet att förhandla eller lämna ett anbud, skall dock alla sökande lämna in de intyg som avses i punkt 3.

2. Inom den tidsfrist som fastställts av den upphandlande myndigheten och före undertecknandet av kontraktet skall den anbudsgivare som tilldelas kontraktet lägga fram de bevis som avses i punkt 3 och som styrker den förklaring som avses i punkt 1 i följande fall:

a)	Om kontraktet tilldelas av en institution för dess egen räkning och värdet är lika med eller överstiger beloppsgränserna i artikel 158.

b)	Om kontraktet tilldelas inom området externa åtgärder och dess värde är lika med eller överstiger de beloppsgränser som anges i artikel 241.1 a, 243.1 a eller 245.1 a.

För kontrakt vars värde understiger de beloppsgränser som avses i led a och b kan den upphandlande myndigheten, om den hyser tvivel om huruvida den anbudsgivare som tilldelas kontraktet befinner sig i en av de situationer som leder till uteslutning, begära att denne lägger fram de bevis som avses i punkt 3.

3. Den upphandlande myndigheten skall godta som bevis för att den anbudssökande eller anbudsgivare som skall tilldelas kontrakt inte befinner sig i någon av de situationer som avses i artikel 93.1 a, b eller e i budgetförordningen ett aktuellt utdrag ur ett officiellt register eller, om ett sådant inte kan uppbringas, en aktuell handling med samma bevisvärde utfärdad av en rättslig eller administrativ myndighet i ursprungslandet eller det land personen kommer ifrån som visar att kraven i detta avseende är uppfyllda. Den upphandlande myndigheten skall godta som bevis för att anbudssökanden eller anbudsgivaren inte befinner sig i den situation som avses i artikel 93.1 d i budgetförordningen ett aktuellt intyg från den behöriga myndigheten i den berörda staten.

I det fall sådana handlingar eller intyg som avses i första stycket inte utfärdas av landet i fråga och i övriga fall som medför uteslutning enligt artikel 93 i budgetförordningen, får dessa handlingar eller intyg ersättas med en försäkran under ed eller om det inte är möjligt på heder och samvete som den berörda parten avgett inför en rättslig eller administrativ myndighet, en notarie eller en behörig branschorganisation i ursprungslandet eller i det land personen i fråga kommer från.

4. De handlingar som anges i punkt 1 och 3 skall i enlighet med den nationella lagstiftningen i det land där anbudsgivaren är etablerad gälla juridiska eller fysiska personer, och, om den upphandlande myndigheten så kräver, företagsledare och andra aktörer med rätt att företräda, fatta beslut eller utöva kontroll vad gäller den anbudssökande eller anbudsgivaren.

5. Om de upphandlande myndigheterna hyser tvivel om huruvida de anbudssökande eller anbudsgivarna befinner sig i en av de situationer som leder till uteslutning, kan myndigheterna själva vända sig till de behöriga myndigheter som avses i punkt 3 för att få all den information om situationen som de bedömer som nödvändig.

6. Den upphandlande myndigheten får avstå från att kräva in de styrkande handlingar från de anbudssökande eller anbudsgivarna som avses i punkt 3 om sådana handlingar redan lagts fram i samband med ett tidigare upphandlingsförfarande, och förutsatt att det inte gått mer än ett år sedan handlingarna utfärdades och att de fortfarande är giltiga.

Anbudssökanden eller anbudsgivaren skall i så fall intyga på heder och samvete att styrkande handlingar redan har lagts fram vid ett tidigare upphandlingsförfarande och bekräfta att inga förändringar i sak har inträffat.”

37.

Artikel 135 skall ändras på följande sätt:

Punkt 2 skall ersättas med följande:

”2. Urvalskriterierna skall användas vid varje upphandlingsförfarande för att bedöma de anbudssökandes eller anbudsgivarnas finansiella, ekonomiska och tekniska kapacitet samt yrkeskunnande.

Den upphandlande myndigheten har rätt att fastställa en minimikapacitet under vilken anbudssökande inte godkänns.”

Punkt 6 skall ersättas med följande:

”6. Den upphandlande myndigheten får utifrån en riskbedömning besluta att inte kräva bevis för anbudssökandes eller anbudsgivares finansiella, ekonomiska och tekniska kapacitet samt yrkeskunnande i fråga om följande kontrakt:

a)	Kontrakt vars värde är mindre än eller lika med 60 000 euro, och som tilldelas av institutionerna för deras egen räkning.

b)	Kontrakt som tilldelas inom området externa åtgärder, och vars värde understiger de beloppsgränser som anges i artikel 241.1 a, 243.1 a eller 245.1 a.

Om den upphandlande myndigheten beslutar att inte kräva bevis på anbudssökandes eller anbudsgivares finansiella, ekonomiska och tekniska kapacitet samt yrkeskunnande skall förhandsfinansiering ske, endast om det ställs en finansiell säkerhet på ett motsvarande belopp.”

38.	I artikel 138.1 skall inledningen ersättas med följande: ”Utan att det påverkar artikel 94 i budgetförordningen skall kontrakt tilldelas på något av följande två sätt:”

39.	I artikel 145.2 skall första stycket ersättas med följande: ”Om värdet på en upphandling överstiger den beloppsgräns som anges i artikel 129.1, skall den behörige utanordnaren utse en särskild kommitté som öppnar anbuden.”

40.	I artikel 146.1 skall andra stycket ersättas med följande: ”Kommittén skall utses av den behörige utanordnaren och skall avge ett rådgivande yttrande vid upphandlingar för belopp som överstiger de beloppsgränser som anges i artikel 129.1.”

41.

Artikel 152 skall ersättas med följande:

”Artikel 152

Säkerheter vid förhandsfinansiering

(Artikel 102 i budgetförordningen)

En säkerhet skall krävas vid utbetalningar av förhandsfinansiering som överstiger 150 000 euro eller i det fall som avses i artikel 135.6 andra stycket.

Om kontraktsparten är ett offentligt organ får emellertid den behörige utanordnaren avstå från att tillämpa detta krav, om detta är förenligt med hans eller hennes riskbedömning.

Säkerheten skall frigöras i takt med att förhandsfinansieringen avräknas från de mellanliggande betalningarna eller slutbetalningen till leverantören, i enlighet med villkoren i kontraktet.”

42.	I artikel 155 skall rubriken ersättas med följande: ”Artikel 155 Separata upphandlingar eller upphandlingar uppdelade i poster (Artiklarna 91 och 105 i budgetförordningen) ”

43.

I artikel 157 skall led b ersättas med följande:

”b)	5 278 000 euro för upphandling av bygg- och anläggningsarbeten.”

44.

Artikel 158.1 skall ersättas med följande:

”1. De beloppsgränser som avses i artikel 105 i budgetförordningen fastställs till

a)	137 000 euro för upphandling av varor och tjänster som finns förtecknade i bilaga II A till direktiv 2004/18/EEG, med undantag för kontrakt som gäller forskning och utveckling, som återfinns i kategori 8 i den bilagan,

b)	211 000 euro för upphandlingar av tjänster som anges i bilaga II B till direktiv 2004/18/EEG och för upphandlingar av tjänster som gäller forskning och utveckling, som återfinns i kategori 8 i bilaga II A till det direktivet,

c)	5 278 000 euro för upphandling av bygg- och anläggningsarbeten.”

45.

I artikel 162 skall led a ersättas med följande:

”a)	antingen en europeisk organisation för utbildning, information, innovation, forskning, studier inom europeisk politik, främjande av medborgarskapet eller mänskliga rättigheter eller ett europeiskt standardiseringsorgan,”

46.	I artikel 164 skall följande införas som punkt 1a: ”1a) Bidragsöverenskommelsen kan innehålla bestämmelser om formerna och tidsfristerna för att avbryta utbetalning av bidrag i enlighet med artikel 183.”

47.

I artikel 165 skall följande punkt 3 införas:

”3. När det gäller administrativa bidrag till organisationer som arbetar för mål av allmänt europeiskt intresse skall kommissionen ha rätt att återkräva den del av det årliga överskottet som motsvarar gemenskapens andel av administrationsbudgeten för organisationen i fråga, i de fall då samma organisationer tar emot bidrag från andra offentliga myndigheter som också är skyldiga att återkräva sin andel av överskottet. Vid beräkningen av det belopp som skall krävas in skall den procentandel som motsvarar bidrag in natura inte räknas in i underlaget.”

48.

I artikel 168.1 skall led c ersättas med följande:

”c)	Till organisationer som rättsligt eller de facto innehar ett monopol, vilket vederbörligen skall motiveras i tilldelningsbeslutet.”

49.

Artikel 172 skall ändras på följande sätt:

a)	I punkt 2 skall första meningen ersättas med följande: ”Den behörige utanordnaren får godta samfinansiering som sker in natura om det bedöms nödvändigt eller lämpligt.”

Följande punkt skall läggas till som punkt 3:

”3. Om bidraget uppgår till högst 25 000 euro får utanordnaren utifrån sin riskbedömning avstå från att kräva det styrkande av samfinansiering som avses i punkt 1.

Om samme mottagare beviljas flera bidrag under ett budgetår skall beloppsgränsen på 25 000 euro tillämpas på det sammanlagda bidragsbeloppet.”

50.

Artikel 173 skall ändras på följande sätt:

Punkt 2 skall ersättas med följande:

”2. Den sökandes rättsliga ställning skall framgå av begäran samt dennes ekonomiska och operativa kapacitet att genomföra den föreslagna åtgärden eller det föreslagna arbetsprogrammet, om inte annat följer av artikel 176.4.

I detta syfte skall sökanden lämna in en förklaring på heder och samvete och, för en begäran om bidrag som överstiger 25 000 euro, skall sökanden lämna in alla övriga styrkande handlingar som den behörige utanordnaren har begärt utifrån sin riskbedömning. Begäran om sådana handlingar skall anges i meddelandet om ansökningsomgång.

De styrkande handlingarna får särskilt innehålla inkomst- och utgiftsredovisningen samt balansräkningen för det senaste avslutade räkenskapsåret.”

Punkt 4 skall ändras på följande sätt:

Första stycket skall ersättas med följande:

”Om en begäran avser bidrag för en åtgärd där kostnaden överstiger 500 000 euro eller administrativa bidrag som överstiger 100 000 euro skall en extern revisionsrapport som sammanställts av en auktoriserad revisor lämnas in. Rapporten skall bestyrka räkenskaperna för det senaste tillgängliga räkenskapsåret.”

ii)

Fjärde och femte stycket skall ersättas med följande:

”Vid sådana partnerskap som avses i artikel 163 måste den revision som avses i första stycket och som omfattar de två senast tillgängliga räkenskapsåren lämnas in innan ramöverenskommelsen ingås.

Den behörige utanordnaren får utifrån sin riskbedömning besluta att avstå från det krav på revision som avses i första stycket för utbildningsinstitut på högstadie-/gymnasienivå och mottagare som har accepterat att vara solidariskt ansvariga i de fall överenskommelsen gäller ett flertal mottagare.”

iii)	Följande stycke skall läggas till: ”Första stycket skall inte tillämpas på offentliga organ och de internationella organisationer som avses i artikel 43.2.”

51.

Artikel 176 skall ändras på följande sätt:

a)	Punkt 3 skall ersättas med följande: ”3. Bedömningen av den ekonomiska och operativa förmågan skall främst bygga på en analys av de styrkande handlingar som avses i artikel 173 och som begärts av den behörige utanordnaren i meddelandet om ansökningsomgång.”

b)	I punkt 4 skall första stycket ersättas med följande: ”Bedömningen av den ekonomiska förmågan enligt punkt 3 skall inte omfatta fysiska personer som fått stipendier, offentliga organ eller de internationella organisationer som avses i artikel 43.2.”

52.	Artikel 179 skall ersättas med följande: ”Artikel 179 Information till de sökande (Artikel 116 i budgetförordningen) De bidragssökande skall underrättas snarast möjligt och senast inom 15 kalenderdagar från och med det att de som beviljats bidrag underrättats om beslutet.”

53.

Artikel 180 skall ändras på följande sätt:

Punkt 1 skall ersättas med följande:

”1. För varje bidrag kan förhandsfinansieringen delas upp i delbetalningar.

För att hela den nya förhandsfinansieringen skall kunna betalas ut måste minst 70 % av eventuella tidigare förhandsfinansieringsbelopp ha förbrukats.

Om mindre än 70 % av den tidigare förhandsfinansieringen har förbrukats skall det nya betalningsbeloppet minskas med de oanvända beloppen från den tidigare betalningen.

En sammanställning av de utgifter mottagaren ådragit sig skall styrka begäran om ny utbetalning.”

Punkt 2 skall ändras på följande sätt:

Första stycket skall ersättas med följande:

”Ett intyg om redovisningarna och de underliggande räkenskaperna, utförd av en auktoriserad revisor eller en behörig och oberoende tjänsteman om det gäller offentliga organ, får begäras av den behörige utanordnaren för alla utbetalningar på grundval av hans eller hennes riskbedömning. För bidrag som skall täcka kostnader för en åtgärd eller för administrativa bidrag skall intyget bifogas begäran om utbetalning. I enlighet med en metod som godkänts av den behörige utanordnaren skall intyget styrka att de kostnader som uppges i mottagarens redovisning och som begäran om utbetalning grundar sig på är faktiska, korrekt angivna och bidragsberättigande enligt bestämmelserna i bidragsöverenskommelsen.”

ii)

I andra stycket skall inledningen ersättas med följande:

”Med undantag för de fall där bidrag betalas genom engångsbetalning eller till schablonsats skall intyget om redovisningar och underliggande räkenskaper vara obligatoriskt för årliga mellanliggande betalningar samt slutbetalningar i följande fall:”

iii)	I tredje stycket skall inledningen ersättas med följande: ”Den behörige utanordnaren får emellertid efter en riskbedömning undanta följande kategorier från skyldigheten att lämna in ett sådant intyg om redovisningar och underliggande räkenskaper:”

54.

Artikel 182 skall ändras på följande sätt:

Punkt 1 skall ersättas med följande:

”1. För att begränsa de ekonomiska risker som är förenade med utbetalningar av förhandsfinansiering får den behörige utanordnaren utifrån sin riskbedömning antingen kräva att mottagaren i förväg ställer en säkerhet på upp till samma belopp som förhandsfinansieringen eller dela upp betalningen i flera delbetalningar.

För bidrag på upp till högst 10 000 euro kan dock den behörige utanordnaren endast i vederbörligen motiverade fall kräva att mottagaren skall ställa en säkerhet i förväg.

En sådan säkerhet kan också krävas av den behörige utanordnaren på grundval av en riskbedömning, med hänsyn tagen till det finansieringssätt som föreskrivs i bidragsöverenskommelsen.

När det ställs krav på en säkerhet skall den bedömas och godkännas av den behörige utanordnaren.”

b)	I punkt 2 skall första stycket ersättas med följande: ”Om förhandsfinansieringen motsvarar mer än 80 % av det totala bidraget samt överstiger 60 000 euro skall en säkerhet utkrävas.”

55.	Artiklarna 195, 196, 197, 198, 200 och 202 skall utgå.

56.

Artikel 211 skall ersättas med följande:

”Artikel 211

Avstämning av konton

(Artikel 135 i budgetförordningen)

1. Uppgifterna i huvudboken skall bevaras och sammanställas på så sätt att de kan styrka uppgifterna på vart och ett av de konton som ingår i balansomslutningen.

2. I fråga om inventarieförteckningen över anläggningstillgångarna är bestämmelserna i artiklarna 220–227 tillämpliga.”

57.	Artikel 212 skall utgå.

58.

Artikel 213 skall ändras på följande sätt:

a)	I punkt 2 skall fjärde stycket ersättas med följande: ”Den växelkurs som skall användas för omräkning mellan euro och andra valutor vid upprättandet av balansräkningen per den 31 december år n skall vara den som gällde den sista arbetsdagen år n.”

b)	Följande punkt skall läggas till som punkt 3: ”3. De redovisningsregler som antas enligt artikel 133 i budgetförordningen skall innehålla de bestämmelser om omräkning och omvärdering som krävs för den periodiserade redovisningen.”

59.

Artikel 222 skall ersättas med följande:

”Artikel 222

Upptagande av tillgångar i inventarieförteckningen

(Artikel 138 i budgetförordningen)

Alla tillgångar som inte är förbrukningsvaror, som utnyttjas längre än ett år och vars inköpspris eller tillverkningskostnad är högre än vad som anges i de redovisningsregler som antagits i enlighet med artikel 133 i budgetförordningen skall tas upp i inventarieförteckningen.”

60.

Artikel 240 skall punkt 1 ersättas med följande:

”1. Förhandsmeddelande om internationella upphandlingar skall översändas till Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer så tidigt som möjligt när det gäller upphandling av varor och tjänster och snarast möjligt efter ett beslut om godkännande av ett program avseende bygg- och anläggningsarbeten.”

61.

Artikel 241 skall ändras på följande sätt:

Punkt 1 skall ändras på följande sätt:

I första stycket skall led a ersättas med följande:

”a)	Upphandlingar vars värde är lika med eller överstiger 200 000 euro: selektiva internationella anbudsförfaranden i den mening som avses i artiklarna 122.2 och 240.2 a.”

ii)	Andra stycket skall ersättas med följande: ”Kontrakt vars värde är lägre än eller lika med 5 000 euro får tilldelas även om det bara föreligger ett anbud.”

b)	I punkt 2 skall följande stycke läggas till: ”Om antalet anbudssökande som uppfyller urvalskriterierna eller minimikraven i fråga om kapacitet inte når upp till minimiantalet får den upphandlande myndigheten uppmana endast dem som uppfyller kriterierna att lämna anbud.”

Punkt 3 skall ersättas med följande:

”3. Vid det förfarande som anges i punkt 1 b skall den upphandlande myndigheten göra upp en förteckning över minst tre anbudsgivare som den själv valt ut. Detta förfarande som innefattar en begränsad konkurrens utan offentliggörande benämns ’förhandlat förfarande under konkurrens’ och omfattas inte av artikel 124.

Anbuden skall öppnas och bedömas av en utvärderingskommitté med den tekniska och administrativa kompetens som krävs. Kommitténs medlemmar skall underteckna en försäkran om att de är opartiska.

Om den upphandlande myndigheten efter att ha rådfrågat anbudsgivarna bara tar emot ett anbud som uppfyller de administrativa och tekniska kraven får kontraktet tilldelas under förutsättning att tilldelningskriterierna uppfylls.”

62.

Artikel 242 skall ändras på följande sätt:

Punkt 1 skall ändras på följande sätt:

Det första stycket skall ändras på följande sätt:

—	Inledningen skall ersättas med följande: ”För kontrakt om leverans av tjänster kan de upphandlande myndigheterna använda sig av ett förhandlat förfarande på grundval av ett enda anbud under följande omständigheter:”

—

I första stycket skall följande led g läggas till:

”g)

Om ett försök att använda ramkontrakt och därefter ett försök att tillämpa ett förhandlat förfarande under konkurrens har genomförts utan godtagbart resultat. I detta fall får den upphandlande myndigheten, efter att det förhandlade förfarandet under konkurrens har avbrutits, förhandla enskilt med en eller flera anbudsgivare som den själv väljer bland dem som deltog i anbudsförfarandet, förutsatt att de ursprungliga villkoren för upphandlingen inte väsentligt ändras.”

ii)	Följande stycke skall läggas till: ”Om det inte är kommissionen som är upphandlande myndighet, får ett förhandlat förfarande inte inledas utan den behörige utanordnarens samtycke.”

Punkt 2 skall ändras enligt följande:

Led b i första stycket skall ersättas med följande:

”b)

Kompletterande tjänster som utgör en repetition av liknande tjänster som utförts tidigare av en tjänsteleverantör som redan tilldelats ett kontrakt för ändamålet, på villkor att

i)	ett meddelande om upphandling har offentliggjorts för det föregående kontraktet och möjligheten att använda ett förhandlat förfarande för nya tjänster inom ramen för samma projekt samt uppskattade kostnader tydligt angetts i det ursprungliga meddelandet om upphandling,

ii)	kontraktet bara förlängs en gång, och att det förlängda kontraktet varken har ett större värde eller en längre löptid än det ursprungliga kontraktet.”

ii)	Det andra stycket utgår.

63.

Artikel 243 skall ändras på följande sätt:

Punkt 1 skall ändras på följande sätt:

I första stycket skall led a och b ersättas med följande:

”a)	Upphandlingar vars värde är lika med eller överstiger 150 000 euro: öppna internationella anbudsförfaranden i den mening som avses i artiklarna 122.2 och 240.2 a.

b)	För upphandlingar vars värde är lika med eller överstiger 30 000 euro, men är lägre än 150 000 euro: öppna lokala anbudsförfaranden i den mening som avses i artiklarna 122.2 och 240.2 b.”

ii)	Andra stycket skall ersättas med följande: ”Kontrakt vars värde är lika med eller lägre än 5 000 euro får tilldelas även om det bara föreligger ett anbud.”

Punkt 2 skall ersättas med följande:

”2. Vid det förfarande som avses i punkt 1 c skall den upphandlande myndigheten upprätta en förteckning över minst tre leverantörer som den själv valt ut. Detta förfarande som innefattar en begränsad konkurrens utan offentliggörande benämns ’förhandlat förfarande under konkurrens’ och omfattas inte av artikel 124.

64.

Artikel 244.1 skall ändras på följande sätt:

a)	Inledningen skall ersättas med följande: ”Kontrakt om leverans av varor får i följande fall tilldelas efter förhandlat förfarande på grundval av ett enda anbud:”

Följande led e skall läggas till:

”e)

Om ett förhandlat förfarande under konkurrens har inletts utan godtagbart resultat två gånger, dvs. inget anbud har mottagits som uppfyller de administrativa och tekniska kraven, eller håller en rimlig kvalitativ och/eller ekonomisk nivå. I sådana fall får den upphandlande myndigheten efter att formellt ha annullerat det förhandlade förfarandet under konkurrens efter eget val inleda förhandlingar med en eller flera anbudsgivare som deltagit i anbudsförfarandet, förutsatt att de grundläggande villkoren för upphandlingen inte ändras på ett väsentligt sätt.”

c)	Följande stycke skall läggas till: ”Om det inte är kommissionen som är upphandlande myndighet får ett förhandlat förfarande inte inledas utan den behörige utanordnarens samtycke.”

65.

Artikel 245 skall ändras på följande sätt:

Punkt 1 skall ändras på följande sätt:

I första stycket skall led a och b ersättas med följande:

”a)

Upphandlingar vars värde är lika med eller överstiger 5 000 000 euro:

i)	Som regel öppna internationella anbudsförfaranden i den mening som avses i artiklarna 122.2 och 240.2 a.

ii)	Undantagsvis, i fråga om vissa typer av bygg- och anläggningsarbeten, selektiva internationella anbudsförfaranden i den mening som avses i artiklarna 122.2 och 240.2 a, förutsatt att utanordnaren i förväg godkänt detta om kommissionen inte själv är upphandlande myndighet.

b)	För upphandlingar vars värde är lika med eller överstiger 300 000 euro, men är lägre än 5 000 000 euro: öppna lokala anbudsförfaranden i den mening som avses i artiklarna 122.2 och 240.2 b.”

ii)	Andra stycket skall ersättas med följande: ”Kontrakt vars värde är lägre än eller lika med 5 000 euro får tilldelas även om det bara föreligger ett anbud.”

Punkt 2 skall ersättas med följande:

”2. Vid förhandlat förfarande enligt punkt 1 c skall den upphandlande myndigheten göra upp en förteckning över minst tre kontraktsparter som den själv valt ut. Detta förfarande som innefattar en begränsad konkurrens utan offentliggörande benämns ’förhandlat förfarande under konkurrens’ och omfattas inte av artikel 124.

66.

Artikel 246.1 skall ändras på följande sätt:

Första stycket skall ändras på följande sätt:

i)	Inledningen skall ersättas med följande: ”Kontrakt om leverans av bygg- och anläggningsarbeten får i följande fall tilldelas efter förhandlat förfarande på grundval av ett enda anbud:”

ii)

Följande led skall läggas till som led d:

”d)

b)	Följande stycke skall läggas till: ”Om det inte är kommissionen som är upphandlande myndighet får ett förhandlat förfarande inte inledas utan den behörige utanordnarens samtycke.”

67.

I artikel 250 skall punkterna 3 och 4 ersättas med följande:

”3. En säkerhet skall krävas vid utbetalningar av förhandsfinansiering som överstiger 150 000 euro. Om kontraktsparten är ett offentligt organ får emellertid den behörige utanordnaren avstå från att tillämpa detta krav, om detta är förenligt med hans eller hennes riskbedömning.

Säkerheten skall frigöras i takt med att förhandsfinansieringen räknas av från de mellanliggande betalningarna eller slutbetalningen till leverantören, i enlighet med villkoren i kontraktet.

4. Den upphandlande myndigheten får begära en säkerhet för att garantera ett korrekt genomförande av kontraktet varvid säkerheten skall motsvara ett belopp som fastställs i upphandlingsdokumenten och som motsvarar mellan 5 % och 10 % av det samlade kontraktsvärdet. Säkerheten skall fastställas på grundval av objektiva kriterier som kontraktets typ och värde.

En säkerhet för att förpliktelserna fullgörs skall dock krävas när följande beloppsgränser överstigs:

i)	345 000 euro för upphandling av bygg- och anläggningsarbeten, och

ii)	150 000 euro vid upphandling av varor.

Säkerheten skall minst gälla till dess att varorna har levererats eller bygg- och anläggningsarbetena slutförts. Om kontraktet inte genomförs tillfredsställande skall hela säkerheten tas i anspråk.”

68.

I artikel 252.3 skall följande stycke läggas till:

”Utvärderingskommittén eller den upphandlande myndigheten får emellertid uppmana den anbudssökande eller anbudsgivaren att komplettera eller precisera uppgifterna i de styrkande handlingar som skall framläggas för bedömningen av kriterierna för uteslutning och urval inom en tidsfrist som kommittén bestämmer och med respekt för principen om likabehandling.”

69.

Artikel 257 c skall ersättas med följande:

”c)	Europeiska gemenskapernas byrå för uttagningsprov för rekrytering av personal samt Europeiska förvaltningsskolan, som är administrativt knuten till den förstnämnda.”

70.	I artikel 260 skall andra stycket utgå.

71.

I artikel 262 skall följande stycke läggas till:

”Budgetmässiga åtaganden som avser administrationsanslag vilka är gemensamma för alla avdelningar i budgeten och förvaltas på ett övergripande plan får också bokföras övergripande i budgeträkenskaperna enligt den samlade redogörelse med en klassificering per typ som anges i artikel 27.

Motsvarande utgifter skall bokföras under de berörda budgetrubrikerna inom varje avdelning enligt samma fördelning som anslagen.”

72.

I artikel 264 skall följande stycke läggas till:

”När det gäller transaktioner i tredjeland får emellertid den behörige utanordnaren, om det inte går att tillämpa någon av dessa former av hyresgarantier, acceptera andra former av garantier såvida dessa ger ett motsvarande skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen.”

73.

I Artikel 271 skall punkterna 1 och 2 ersättas med följande:

”1. De beloppsgränser och belopp som föreskrivs i artiklarna 54, 67, 119, 126, 128, 129, 130, 135, 151, 152, 164, 172, 173, 180, 181, 182, 226, 241, 243, 245 och 250 skall aktualiseras vart tredje år på grundval av förändringar i gemenskapens konsumentprisindex.

2. De beloppsgränser som avses i led b i artikel 157 och i artikel 158.1 i fråga om upphandlingskontrakt skall justeras vartannat år i enlighet med artikel 78.1 i direktiv 2004/18/EG.”

Artikel 2

För de upphandlingsförfaranden och förfaranden för beviljande av bidrag som inleds innan denna förordning träder i kraft skall de regler tillämpas som gällde då förfarandena inleddes.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 7 augusti 2006.

På kommissionens vägnar

Dalia GRYBAUSKAITĖ

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.

(2) EGT L 357, 31.12.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG, Euratom) nr 1261/2005 (EUT L 201, 2.8.2005, s. 3).

(3) EUT L 134, 30.4.2004, s. 114. Direktivet senast ändrat genom kommissionens förordning (EG) nr 2083/2005, (EUT L 333, 20.12.2005, s. 28).

(4) EUT L 37, 10.2.2005, s. 14.

19.8.2006

Europeiska unionens officiella tidning

L 227/23

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1250/2006

av den 18 augusti 2006

om ändring av förordning (EG) nr 1973/2004 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1782/2003 när det gäller de stödsystem som avses i avdelning IV och IVa i den förordningen och användningen av uttagen mark för produktion av råvaror

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 (1), särskilt artikel 145, och

av följande skäl:

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1973/2004 (2) fastställs tillämpningsföreskrifter för de kopplade stöd som föreskrivs i avdelningarna IV och IVa i förordning (EG) nr 1782/2003 och för användningen av uttagen mark för produktion av råvaror inom ramen för det samlade gårdsstöd som föreskrivs i avdelning III i den förordningen och inom ramen för det arealstöd till jordbruksgrödor som föreskrivs i avdelning IV kapitel 10 i den förordningen.

(2)

I artikel 3 i förordning (EG) nr 1973/2004 fastställs vilka uppgifter som medlemsstaterna skall meddela kommissionen och vid vilka datum detta skall ske. Enligt förordning (EG) nr 1973/2004 skall det även lämnas ytterligare information om de olika stödordningarna. För att förenkla bestämmelserna är det lämpligt att förtydliga vilken information som måste skickas in till kommissionen under året.

(3)

Enligt artikel 64 i förordning (EG) nr 1973/2004 definieras ”arealuttag” som att en areal som berättigar till stöd enligt artikel 108 i förordning (EG) nr 1782/2003 lämnas obrukad. För att täcka alla ordningar för arealuttag som omfattas av artikel 107 i den förordningen, är det lämpligt att göra denna definition mer omfattande än vad som fastställs i artikel 107.1.

(4)

I artikel 171cj i förordning (EG) nr 1973/2004 fastställs att tobakens vikt, på grundval av vilken stödet beräknas, skall justeras om vattenhalten avviker från de nivåer som fastställs i bilaga XXVIII till den förordningen för den aktuella sorten. Dessa nivåer bör anpassas så att den korrekta version som medlemsstaterna bidragit till tas med.

(5)	Förordning (EG) nr 1973/2004 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för direktstöd.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 1973/2004 skall ändras på följande sätt:

Artikel 3 skall ersättas med följande:

”Artikel 3

Meddelanden

1. Medlemsstaterna skall på elektronisk väg förmedla följande uppgifter till kommissionen:

Senast den 1 september det berörda året,

den totala areal för vilken stöd begärts när det gäller

—	det särskilda kvalitetsbidraget för durumvete enligt artikel 72 i förordning (EG) nr 1782/2003,

—	bidraget för proteingrödor enligt artikel 76 i förordning (EG) nr 1782/2003,

—	det grödspecifika stödet för ris enligt artikel 79 i förordning (EG) nr 1782/2003, fördelat på sorterna indica och japonica,

—	arealstödet för nötter enligt artikel 83 i förordning (EG) nr 1782/2003, fördelat på olika kategorier nötträd,

—	stödet för energigrödor enligt artikel 88 i förordning (EG) nr 1782/2003,

—	arealstödet till jordbruksgrödor enligt artikel 100 i förordning (EG) nr 1782/2003, per basareal i bilaga IV till den här förordningen; uppgifterna skall lämnas med hjälp av förlagan i bilaga IX till den här förordningen,

—	det grödspecifika stödet för bomull enligt artikel 110a i förordning (EG) nr 1782/2003,

—	stödet för olivodlingar enligt artikel 110g i förordning (EG) nr 1782/2003, fördelat mellan olika kategorier,

—	arealstödet för humle enligt artikel 110n i förordning (EG) nr 1782/2003,

—	systemet för enhetlig arealersättning enligt artikel 143b i förordning (EG) nr 1782/2003,

ii)

den totala areal för vilken stöd begärts när det gäller

—	mjölkbidraget enligt artikel 95 i förordning (EG) nr 1782/2003,

—	de ytterligare betalningarna till producenter av mjölkprodukter enligt artikel 96 i förordning (EG) nr 1782/2003,

iii)	totalt antal ansökningar när det gäller tack- och getbidraget enligt artikel 111 i förordning (EG) nr 1782/2003; förlagan i bilaga XI till den här förordningen skall användas.

Senast den 15 oktober det berörda året, den totala fastställda arealen när det gäller

—	bidraget för proteingrödor enligt artikel 76 i förordning (EG) nr 1782/2003,

—	stödet för energigrödor enligt artikel 88 i förordning (EG) nr 1782/2003.

Senast den 15 november det berörda året,

den totala fastställda arealen på grundval av vilken minskningskoefficienten beräknats när det gäller

—	det särskilda kvalitetsbidraget för durumvete enligt artikel 72 i förordning (EG) nr 1782/2003,

—	det grödspecifika stödet för ris enligt artikel 79 i förordning (EG) nr 1782/2003, fördelat på sorterna indica och japonica, liksom detaljerade uppgifter om de olika rissorterna per basareal och delbasareal; förlagan i bilaga III till den här förordningen skall användas,

—	arealstödet för nötter enligt artikel 83 i förordning (EG) nr 1782/2003, fördelat mellan olika kategorier nötträd,

—	arealstödet till jordbruksgrödor enligt artikel 100 i förordning (EG) nr 1782/2003, per basareal i bilaga IV till den här förordningen; uppgifterna skall lämnas med hjälp av förlagan i bilaga IX till den här förordningen,

—	det grödspecifika stödet för bomull enligt artikel 110a i förordning (EG) nr 1782/2003,

—	stödet för olivodlingar enligt artikel 110g i förordning (EG) nr 1782/2003, fördelat mellan olika kategorier,

—	arealstödet för humle enligt artikel 110n i förordning (EG) nr 1782/2003,

—	systemet för enhetlig arealersättning enligt artikel 143b i förordning (EG) nr 1782/2003,

ii)	den totala fastställda kvantitet på grundval av vilken minskningskoefficienten har beräknats, när det gäller det mjölkbidrag som föreskrivs i artikel 95 i förordning (EG) nr 1782/2003,

iii)

den totala fastställda kvantiteten när det gäller

—	de ytterligare betalningarna till producenter av mjölkprodukter enligt artikel 96 i förordning (EG) nr 1782/2003,

—	tobaksstödet enligt artikel 110j i förordning (EG) nr 1782/2003, fördelat mellan de tobakssorter som förtecknas i bilaga XXV till den här förordningen,

iv)	det stödbelopp per hektar som skall beviljas för olika kategorier av olivodlingar, när det gäller stödet för olivodlingar enligt artikel 110g i förordning (EG) nr 1782/2003.

d)	Senast den 31 mars året efter, det preliminära stödbelopp per kg när det gäller tobaksstödet enligt artikel 110j i förordning (EG) nr 1782/2003, fördelat mellan de grupper av tobakssorter som förtecknas i bilaga XXV till den här förordningen och, i tillämpliga fall, kvalitetsklass.

Senast den 31 juli året efter,

den totala areal för vilken stöd har betalats ut när det gäller

—	det särskilda kvalitetsbidraget för durumvete enligt artikel 72 i förordning (EG) nr 1782/2003,

—	bidraget för proteingrödor enligt artikel 76 i förordning (EG) nr 1782/2003,

—	det grödspecifika stödet för ris enligt artikel 79 i förordning (EG) nr 1782/2003, fördelat mellan sorterna indica och japonica,

—	arealstödet för nötter enligt artikel 83 i förordning (EG) nr 1782/2003, fördelat mellan olika kategorier nötträd,

—	stödet för energigrödor enligt artikel 88 i förordning (EG) nr 1782/2003,

—	arealstödet till jordbruksgrödor enligt artikel 100 i förordning (EG) nr 1782/2003, per basareal i bilaga IV till den här förordningen; uppgifterna skall lämnas med hjälp av förlagan i bilaga IX till den här förordningen,

—	det grödspecifika stödet för bomull enligt artikel 110a i förordning (EG) nr 1782/2003,

—	stödet för olivodlingar enligt artikel 110g i förordning (EG) nr 1782/2003, fördelat mellan olika kategorier,

—	arealstödet för humle enligt artikel 110n i förordning (EG) nr 1782/2003,

—	systemet för enhetlig arealersättning enligt artikel 143b i förordning (EG) nr 1782/2003,

ii)

den totala kvantitet för vilken stöd har betalats ut när det gäller

—	stödet för stärkelsepotatis (i stärkelseekvivalenter) enligt artikel 93 i förordning (EG) nr 1782/2003,

—	mjölkbidraget enligt artikel 95 i förordning (EG) nr 1782/2003,

—	de ytterligare betalningarna till producenter av mjölkprodukter enligt artikel 96 i förordning (EG) nr 1782/2003,

—	stödet för utsäde enligt artikel 99 i förordning (EG) nr 1782/2003, fördelat mellan de utsädessorter som förtecknas i bilaga XI till förordning (EG) nr 1782/2003,

—	tobaksstödet enligt artikel 110j i förordning (EG) nr 1782/2003, fördelat mellan de tobakssorter som förtecknas i bilaga XXV till den här förordningen och olika kvaliteter,

—	övergångsstödet för socker enligt artikel 110p i förordning (EG) nr 1782/2003,

iii)	det slutliga stödbeloppet per kg när det gäller tobaksstödet enligt artikel 110j i förordning (EG) nr 1782/2003, fördelat mellan de tobakssorter som förtecknas i bilaga XXV till den här förordningen och, i tillämpliga fall, kvalitetsklass,

iv)	totalt antal bidrag som betalats ut när det gäller tack- och getbidrag enligt artikel 111 i förordning (EG) nr 1782/2003; uppgifterna skall lämnas in med hjälp av förlagan i bilaga XII till den här förordningen.

2. I de meddelanden som föreskrivs i punkt 1 skall arealen anges i hektar med två decimaler, kvantiteterna anges i ton med tre decimaler och antalet ansökningar anges utan decimaler.

3. Om de uppgifter som skall meddelas enligt punkt 1 ändras, särskilt till följd av kontroller, korrigeringar eller förbättringar av tidigare siffror, skall en uppdatering meddelas kommissionen senast en månad efter det att ändringen gjorts.”

Artikel 4 skall ändras på följande sätt:

Punkt 1 skall ersättas med följande:

”1. Minskningskoefficienten för arealen i det fall som avses i artikel 75, artikel 78.2, artiklarna 82 och 85, artikel 89.2, artiklarna 98 och 143 samt artikel 143b.7 i förordning (EG) nr 1782/2003 eller för kvantiteterna liksom objektiva kriterier i det fall som avses i artikel 95.4 i den förordningen, skall fastställas senast den 15 november det berörda året på grundval av de uppgifter som meddelats i enlighet med artikel 3 b och c i den här förordningen.”

b)	Punkt 2 skall utgå.

I artikel 14 skall punkterna 1 och 2 ersättas med följande:

”1. Senast den 1 september skall medlemsstaterna till kommissionen lämna förteckningen över de sorter som är registrerade i den nationella katalogen, klassificerade i enlighet med de kriterier som anges i punkt 2 i bilaga I till rådets förordning (EG) nr 1785/2003 (*1), om denna förteckning ändrats.

2. När det gäller Franska Guyana skall informationen om de arealer som avses i artikel 3.1 c i meddelas på grundval av genomsnittet för de arealer som besåtts under de två cyklerna enligt artikel 12 andra stycket.

(*1) EUT L 270, 21.10.2003, s. 96.” "

I artikel 44 skall andra stycket ersättas med följande:

”Av meddelandena skall särskilt följande framgå:

a)	Arealerna för varje råvaruslag.

b)	Kvantiteterna av varje typ av råvara och framställd slutprodukt.”

5.	I artikel 62 skall inledningen ersättas med följande: ”Vid tillämpningen av artikel 102.5 i förordning (EG) nr 1782/2003 skall medlemsstaterna senast den 1 september under det år för vilket arealstöd har sökts fastställa följande uppgifter:”

6.	Artikel 64 skall ersättas med följande: ”Artikel 64 Definition Vid tillämpningen av artikel 107 i förordning (EG) nr 1782/2003 skall med arealuttag avses att en areal som berättigar till arealstöd enligt artikel 108 i den förordningen lämnas obrukad.”

Artikel 69 skall ersättas med följande:

”Artikel 69

Meddelanden

Om det visar sig att de arealer som avses i artiklarna 59 och 60 har överskridits skall den berörda medlemsstaten omedelbart, och senast den 15 november det berörda året, fastställa överskridandets definitiva procentandel, och senast den 1 december det berörda året underrätta kommissionen om detta. De uppgifter som ligger till grund för beräkningen av procentsatsen för överskridandet av en basareal skall redovisas enligt förlagan i bilaga VI.”

Artikel 76 skall ersättas med följande:

”Artikel 76

Underrättelse

Senast den 31 oktober varje år skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om eventuella ändringar i den förteckning över geografiska områden där det tillämpas växling av betesområden enligt artikel 114.2 i förordning (EG) nr 1782/2003 och artikel 73 i den här förordningen.”

Artikel 84 skall ändras på följande sätt:

Punkt 1 skall ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna skall senast den 1 januari 2005 varje år underrätta kommissionen om eventuella ändringar av den del av de överlåtna bidragsrättigheterna som skall övergå till den nationella reserven enligt artikel 117.2 i förordning (EG) nr 1782/2003 och, i förekommande fall, om de åtgärder som har vidtagits enligt artikel 117.3 i den förordningen.”

Punkt 2 skall ändras på följande sätt:

i)	Inledningen skall ersättas med följande: ”Senast den 30 april varje år skall medlemsstaterna med hjälp av tabellen i bilaga XIII underrätta kommissionen om”

ii)	Led e skall utgå.

10.

Artikel 106 skall ersättas med följande:

”Artikel 106

Underrättelse

1. Före den 1 januari varje år skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om

a)	eventuella ändringar av den minskning som föreskrivs i artikel 127.1 andra stycket i förordning (EG) nr 1782/2003,

b)	eventuella ändringar av de åtgärder som har vidtagits enligt artikel 127.2 a i den förordningen.

2. Senast den 31 juli varje kalenderår skall medlemsstaterna med hjälp av tabellen i del 3 i bilaga XVIII underrätta kommissionen om följande:

a)	Det antal bidragsrättigheter som under föregående kalenderår utan kompensation har återlämnats till den nationella reserven till följd av överlåtelse av rättigheter utan överlåtelse av jordbruksföretag.

b)	Det antal ej utnyttjade bidragsrättigheter enligt artikel 109.2 som har återgått till den nationella reserven under föregående kalenderår.

c)	Det antal bidragsrättigheter som under föregående kalenderår har tilldelats med tillämpning av artikel 128.3 i förordning (EG) nr 1782/2003.”

11.

Artikel 131 skall ändras på följande sätt:

I punkt 1 skall led a ersättas med följande:

”a)	Senast den 1 mars när det gäller uppgifter avseende föregående år, antalet kalvar för vilka ansökan om slaktbidrag har lämnats in och uppgift om huruvida djuren slaktades eller exporterades.”

b)	I punkt 2 skall inledningen i led a ersättas med följande: ”Senast den 1 februari när det gäller information avseende föregående år om”

I punkt 3 skall led a ersättas med följande:

”a)	Senast den 1 mars när det gäller uppgifter avseende föregående år, antalet nötkreatur utom kalvar för vilka ansökan om slaktbidrag har lämnats in, och uppgift om huruvida djuren slaktades eller exporterades.”

I punkt 4 skall led a ersättas med följande:

”a)	Senast den 1 februari när det gäller uppgifter avseende föregående år, antalet handjur av nötkreatur för vilka ansökan om det särskilda bidraget har lämnats in, uppdelat i åldersgrupper och typ av djur (tjur eller stut).”

I punkt 6 skall led a ersättas med följande:

”a)

I förekommande fall, senast den 1 februari när det gäller uppgifter avseende föregående år, antalet djur för vilka säsongsutjämningsbidrag betalades ut, med uppgift om vilka djur som omfattades av det särskilda bidraget för den första eller den andra åldersgruppen och det antal jordbrukare som omfattas av respektive grupp.”

12.

Artikel 169 skall ändras på följande sätt:

Led b skall ersättas med följande:

”b)	kvantiteterna av varje typ av råvara och framställd slutprodukt,”

b)	Leden c–e skall utgå.

13.	I artikel 171ai skall inledningen av punkt 1 ersättas med följande: ”Före den 31 januari det berörda året skall medlemsstaterna meddela de bomullsproducerande jordbrukarna följande:”

14.	Artikel 171bd skall utgå.

15.	Bilaga III skall ersättas med bilaga I till den här förordningen.

16.	Bilaga VI skall ersättas med bilaga II till den här förordningen.

17.	Bilaga IX skall ersättas med bilaga III till den här förordningen.

18.	Bilagorna XI och XII skall ersättas med bilaga IV till den här förordningen.

19.	Bilaga XIV skall utgå.

20.	Bilaga XVIII skall ersättas med bilaga V till den här förordningen.

21.	Bilaga XXVIII skall ersättas med bilaga VI till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 18 augusti 2006.

På kommissionens vägnar

Mariann FISCHER BOEL

Ledamot av kommissionen

(1) EUT L 270, 21.10.2003, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1156/2006 (EUT L 208, 29.7.2006, s. 3).

(2) EUT L 345, 20.11.2004, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 660/2006 (EUT L 116, 27.4.2006, s. 27).

BILAGA I

”BILAGA III

Grödspecifikt stöd för ris

enligt artikel 3.1 c i

TOTAL FASTSTÄLLD AREAL för beräkning av minskningskoefficienten

SISTA INLÄMNINGSDAG: DEN 15 NOVEMBER VARJE ÅR

BERÖRT ÅR:

MEDLEMSSTAT:

(endast för Frankrike) basareal:

Delareal	Referensareal (i hektar) (*1)	Sort	Total fastställd areal (i hektar) (*2)
Namn på delareal 1		Sort 1
		Sort 2
		Sort 3
		…
		TOTALT
Namn på delareal 2		Sort 1
		Sort 2
		Sort 3
		…
		TOTALT
Namn på delareal 3		Sort 1
		Sort 2
		Sort 3
		…
		TOTALT
…		Sort 1
		Sort 2
		Sort 3
		…
		TOTALT
TOTALT

(*1) Artikel 81 i förordning (EG) nr 1782/2003.

(*2) Artikel 80.1 i förordning (EG) nr 1782/2003.”

BILAGA II

”BILAGA VI

enligt artiklarna 59, 60 och 69

Text av bilden

BILAGA III

”BILAGA IX

enligt artikel 3.1 a i, 3.1 c i och 3.1 e i

AREALSTÖD TILL JORDBRUKSGRÖDOR

Uppgifterna skall överlämnas i form av en serie tabeller som utformats enligt följande:

—	En grupp av tabeller som innehåller uppgifterna för varje region med en fastställd basareal i enlighet med bilaga IV till den här förordningen.

—	En enda tabell som innehåller en sammanfattning av uppgifterna för var och en av medlemsstaterna.

Tabellerna skall sändas in både i utskrift och i elektroniskt format.

Anm.:

Varje tabell skall innehålla namnet på den aktuella regionen.

Rad 1 gäller endast durumvete som berättigar till det tillägg till arealstödet som föreskrivs i artikel 105.1 i förordning (EG) nr 1782/2003.

Rad 5 ’Jordbruksgrödor som deklarerats som foderareal för nötkreaturs- och fårbidrag’ motsvarar de arealer som avses i artikel 102.3 i förordning (EG) nr 1782/2003.

Förlaga:

Gröda	Areal (hektar)
Durumvete, artikel 105.1
Majs (särskild basareal)
Andra grödor som förtecknas i bilaga IX till rådets förordning (EG) nr 1782/2003
Frivilligt arealuttag, artikel 107.6
Jordbruksgrödor som deklarerats som foderareal för nötkreaturs- och fårbidrag
Totalt”

BILAGA IV

”BILAGA XI

enligt artikel 3.1 e iv

ANSÖKNINGAR OM TACK- OCH GETBIDRAG

SISTA INLÄMNINGSDAG: DEN 1 SEPTEMBER VARJE ÅR

BERÖRT ÅR:

MEDLEMSSTAT:

	Typ av hondjur			Totalt antal hondjur
	Icke-mjölktackor	Mjölktackor	Hongetter	Totalt antal hondjur
Antal begärda bidrag (artikel 113 i förordning (EG) nr 1782/2003)
Antal begärda tilläggsbidrag (1) (artikel 114 i förordning (EG) nr 1782/2003)

”BILAGA XII

enligt artikel 3

UTBETALNINGAR AV TACK- OCH GETBIDRAG

SISTA INLÄMNINGSDAG: DEN 31 JULI VARJE ÅR

BERÖRT ÅR:

MEDLEMSSTAT:

		Typ av hondjur			Totalt antal hondjur
		Icke-mjölktackor	Mjölktackor	Hongetter	Totalt antal hondjur
Antal bidrag som betalats ut (Antal djur)	Antal ytterligare betalningar per djur (*1)
	Antal tilläggsbidrag (*2)
	Antal tack- och getbidrag

”

(1) I enlighet med artiklarna 72 och 73 i den här förordningen (mindre gynnade områden).

(*1) När artikel 71 i förordning (EG) nr 1782/2003 är tillämplig (övergångsperiod).

(*2) I enlighet med artiklarna 72 och 73 i den här förordningen (mindre gynnade områden).

BILAGA V

”BILAGA XVIII

enligt artikel 106.3 och artikel 131

NÖTKÖTTSBIDRAG

AKTUELLT ÅR:

MEDLEMSSTAT:

1. SÄRSKILT BIDRAG

Antal djur

	Sista inlämningsdag	Ref.	Uppgifter som skall lämnas	Allmänt system			Programmet för slakt
				Enda åldersgrupp eller första åldersgrupp		Andra åldersgrupp	Båda åldersgrupperna tillsammans
				Tjurar	Stutar	Stutar	Stutar
Artikel 131.4 a	1 februari 2007	1.2	Antal djur för vilka en ansökan lämnats in (hela året)
Artikel 131.4 b i	31 juli 2007	1.3	Antal godkända djur (hela året)
Artikel 131.4 b ii	31 juli 2007	1.4	Antal djur som inte godkänts p.g.a taket

Antal producenter

	Sista inlämningsdag	Ref.	Uppgifter som skall lämnas	Allmänt system			Programmet för slakt
	Sista inlämningsdag	Ref.	Uppgifter som skall lämnas	Enda åldersgrupp eller endast första åldersgrupp	Andra åldersgrupp	Båda åldersgrupperna tillsammans	Endast båda åldersgrupperna tillsammans
Artikel 131.4 b i	31 juli 2007	1.5	Antal producenter som beviljats bidrag

2. SÄSONGSUTJÄMNINGSBIDRAG

	Sista inlämningsdag	Ref.	Uppgifter som skall lämnas	Enda åldersgrupp eller första åldersgrupp	Andra åldersgrupp	Båda åldersgrupperna tillsammans
Artikel 131.6 a	15 september 2006	2.1	Antal djur för vilka en ansökan lämnats in
	15 september 2006	2.2	Antal producenter
	1 mars 2007	2.3	Antal godkända djur
	1 mars 2007	2.4	Antal producenter

3. AM- OCH DIKOBIDRAG

	Sista inlämningsdag	Ref.	Uppgifter som skall lämnas	Rena am- och dikobesättningar	Blandade besättningar
Artikel 131.2 a i	1 februari 2007	3.2	Antal djur för vilka en ansökan lämnats in (hela året)
Artikel 131.2 b i, artikel 131.6 b ii	31 juli 2007	3.3	Antal godkända kor (hela året)
		3.4	Antal godkända kvigor (hela året)
		3.5	Antal producenter som beviljats bidrag (hela året)
				Belopp per djur
Artikel 131.2 b iii	31 juli 2007	3.6	Nationellt bidrag
Artikel 131.2 b ii	31 juli 2007	3.7	Antal djur som inte godkänts på grund av det nationella taket för kvigor

4. EXTENSIFIERINGSSTÖD

4.1 Tillämpning av en enda djurtäthetsfaktor (artikel 132.2 första stycket i förordning (EG) nr 1782/2003)

	Sista inlämningsdag	Ref.	Uppgifter som skall lämnas	Särskilt bidrag	Am- och dikobidrag	Mjölkkor	Totalt
Artikel 131.6 b i, artikel 131.6 b ii, artikel 131.6 b iii	31 juli 2007	4.1.1	Antal godkända djur
Artikel 131.6 b i, artikel 131.6 b ii, artikel 131.6 b iii	31 juli 2007	4.1.2	Antal producenter som beviljats stöd

4.2 Tillämpning av två djurtäthetsfaktorer (artikel 132.2 andra stycket i förordning (EG) nr 1782/2003)

	Sista inlämningsdag	Ref.	Uppgifter som skall lämnas	Särskilt bidrag		Am- och dikobidrag		Mjölkkor		Totalt
	Sista inlämningsdag	Ref.	Uppgifter som skall lämnas	1,4–1,8	< 1,4	1,4–1,8	< 1,4	1,4–1,8	< 1,4	1,4–1,8	< 1,4
Artikel 131.6 b i, artikel 131.6 b ii, artikel 131.6 b iii	31 juli 2007	4.2.1	Antal godkända djur
Artikel 131.6 b i, artikel 131.6 b ii, artikel 131.6 b iii	31 juli 2007	4.2.2	Antal producenter som beviljats stöd

5. BIDRAG OBEROENDE AV DJURTÄTHETSFAKTORN

	Sista inlämningsdag	Ref.	Uppgifter som skall lämnas	Djur	Producenter
Artikel 131.6 b iv	31 juli 2007	5	Antal djur och producenter för vilka bidrag beviljats utan hänsyn till djurtäthetsfaktorn

6. SLAKTBIDRAG

Antal djur

	Sista inlämningsdag	Ref.	Uppgifter som skall lämnas	Slakt		Export
	Sista inlämningsdag	Ref.	Uppgifter som skall lämnas	Vuxna	Kalvar	Vuxna	Kalvar
Artikel 131.1 a, artikel 131.2 a ii, artikel 131.3 a	1 mars 2007	6.2	Antal djur för vilka en ansökan lämnats in (hela året)
Artikel 131.1 b i, artikel 131.2 b iv, artikel 131.3 b i	31 juli 2007	6.3	Antal godkända djur (hela året)
Artikel 131.1 b ii, artikel 131.2 b v, artikel 131.3 b ii	31 juli 2007	6.4	Antal djur som inte godkänts på grund av taket

Antal producenter

	Sista inlämningsdag	Ref.	Uppgifter som skall lämnas	Slakt		Export
				Vuxna	Kalvar	Vuxna	Kalvar
Artikel 131.1 b i, artikel 131.2 b iv, artikel 131.3 b i	31 juli 2007	6.5	Antal producenter som beviljats bidrag

BIDRAGSBELOPP SOM BETALATS UT

SISTA INLÄMNINGSDAG: DEN 31 JULI VARJE ÅR

	Upp till 100 % Slaktbidrag (kalvar)	Upp till 100 % Am- och dikobidrag	Upp till 40 % Slaktbidrag (nötkreatur utom kalvar)	Upp till 100 % Slaktbidrag (nötkreatur utom kalvar)	Upp till 75 % Särskilt bidrag
Hänvisning till förordning (EEG) nr 1782/2003	Artikel 68.1	Artikel 68.2 a i	Artikel 68.2 a ii	Artikel 68.2 b i	Artikel 68.2 b ii
Faktiskt utbetalade belopp i euro (efter minskning enligt artikel 139 – minskningskoefficient)”

BILAGA VI

”BILAGA XXVIII

VATTENHALT

enligt artikel 171cj

Sortgrupp

Vattenhalt (%)

Toleranser (%)

I.	Flue-cured

II.

Light air-cured

Tyskland, Frankrike, Belgien, Österrike, Portugal – Azorerna

Andra medlemsstater och andra godkända produktionsområden i Portugal

III.

Dark air-cured

Belgien, Tyskland, Frankrike, Österrike

Andra medlemsstater

IV.	Fire-cured

Sun-cured

VI.

Basmas

VII.

Katerini

VIII.

Klassisk Kaba Koulak, Elassona, Myrodata Agrinion, Zichnomyrodata

4 ”

19.8.2006

Europeiska unionens officiella tidning

L 227/46

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 14 december 2004

om det statliga stöd som Tyskland har beviljat bayerische Maschinenringe

[delgivet med nr K(2004) 4771]

(Endast den tyska texten är giltig)

(2006/570/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2 första stycket,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a,

efter att ha uppmanat berörda parter att yttra sig i enlighet med ovan nämnda artiklar (1), och med beaktande av dessa yttranden, och

av följande skäl:

I FÖRFARANDE

(1)	I en skrivelse av den 31 januari 2001 till kommissionen anmälde Tyskland en stödåtgärd till förmån för bayerische Maschinenringe. I en skrivelse av den 11 maj 2001, som inkom den 16 maj 2001, samt i en skrivelse av den 9 oktober 2001, som inkom den 11 oktober 2001, gavs ytterligare upplysningar.

(2)	I en skrivelse av den 9 oktober 2001 meddelade Tyskland att stödåtgärden redan genomförs sedan 1970, men hittills inte har anmälts. Stödet togs därför upp i förteckningen över icke anmälda stöd.

(3)

I en skrivelse av den 7 februari 2003 delgav kommissionen Tyskland sitt beslut att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 i EG-fördraget mot denna stödåtgärd. I sitt beslut om att inleda det formella förfarandet påpekade kommissionen att den inte har några invändningar mot en del av stödåtgärden (social företagshjälp), eftersom denna del överensstämmer med bestämmelserna i avsnitt 14 i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till jordbrukssektorn (2) (nedan kallade ”gemenskapsriktlinjerna”) och därmed enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget är förenlig med den gemensamma marknaden.

(4)	Kommissionens beslut om att inleda ett förfarande har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (3). Kommissionen uppmanade berörda parter att inkomma med synpunkter på det berörda stödet.

(5)	Kommissionen har tagit emot synpunkter från berörda parter i skrivelser av den 29 april 2003 (inkommen den 2 maj 2003), den 5 maj 2003 (inkommen den 6 maj 2003), den 26 maj 2003 (inkommen den 28 maj 2003) samt i ett e-brev av den 12 februari 2003 (diariefört den 14 februari 2003).

(6)	I en skrivelse av den 4 april 2003, som inkom den 8 april 2003, framförde Tyskland sina synpunkter till kommissionen. Dessutom har Tyskland i en skrivelse av den 29 augusti 2003, som inkom den 3 september 2003, tagit ställning till de berörda parternas synpunkter.

(7)	Den 19 maj 2004 delades förfarandet upp, och kommissionen tog ett slutgiltigt beslut (4) genom vilket den för framtiden godkände det anmälda stöd som Tyskland hade för avsikt att betala ut under perioden 2001–2005.

(8)	I en skrivelse av den 14 september 2004, som inkom den 16 september 2004, inkom Tyskland på kommissionens begäran (i en skrivelse av den 24 maj 2004) med ytterligare uppgifter om den icke anmälda delen av stödet.

(9)	Detta beslut avser endast stöd som Tyskland olagligen har betalat ut till bayerische Maschinenringe under perioden före 2001 (social företagshjälp undantas).

II BESKRIVNING

II.1 Stödets syfte och rättsliga grund

(10)

Åtgärden syftar till att underlätta samarbetet mellan Bayerns jord- och skogsbruksföretag genom subventionering av maskin- och företagsringar (Maschinen- und Betriebshilferinge). Åtgärden genomförs på grundval av lagen om stöd till det bayerska jordbruket (Gesetz zur Förderung der bayerischen Landwirtschaft – LwFöG) av den 8 augusti 1974.

II.2 Stödmottagare

(11)	Förmånstagarna är de bayerska maskinringarna och Kuratorium Bayerischer Maschinen- und Betriebshilferinge e.V. (KBM).

De bayerska maskinringarna

(12)

Maskinringar är självhjälpssammanslutningar av lantbrukare på lokal eller regional nivå. Enligt artikel 9 i LwFöG får sådana sammanslutningar endast vara verksamma inom följande områden:

a)	Social företagshjälp (redan godkänt av kommissionen, se skäl 3): Maskinringar sköter utbyte av jordbrukspersonal vid sjukdom, olycksfall och andra sociala nödsituationer.

b)	Stöd till jord- och skogsbruksföretag: Maskinringarna organiserar utbyte av jord- och skogsbrukspersonal, särskilt för att hantera säsongsrelaterade toppar och för särskilda uppgifter för högt kvalificerad personal som ofta inte finns i de berörda företagen.

c)	Samordning av utbudet av turistlogi inom jord- och skogsbruksföretag.

d)	Företagsövergripande användning av maskiner: Maskinringarna organiserar och samordnar företagsövergripande utbyte av maskiner. Därigenom slipper lantbrukare köpa egna specialmaskiner, något som ofta inte lönar sig för småföretag.

(13)

Maskinringarna har endast en förmedlarroll. De egentliga insatserna (i form av maskiner och arbete) görs av lantbrukarna, som tar ut en avgift som motsvarar marknadspriset av de företag (= lantbrukare) som utnyttjar tjänsterna. Maskinringarna tar som motprestation för sina tjänster en medlemsavgift av lantbrukarna, samt en avgift för varje enskild tjänst.

(14)	Staten subventionerar inte all verksamhet som maskinringarna utövar. Särskilt samordningen av turistlogi undantas från de statliga bidragen och måste bokföras separat.

(15)

Enligt lagen är maskinringarnas verksamhet begränsad till de kärnuppgifter som anges i skäl 12 (5), och som (med vissa undantag) subventioneras. Om maskinringarna däremot grundar rättsligt oberoende dotterbolag kan dessa även utöva annan verksamhet (artikel 10 c i LwFöG), så länge detta inte inverkar menligt på utförandet av kärnuppgifterna. Till ”icke-kärnuppgifterna”, som måste bokföras separat (artikel 12 i LwFöG), räknas följande:

a)	Bevarande av grönområden.

b)	Insamling, bearbetning och återanvändning av organiskt avfall.

c)	Transporttjänster inom jord- och skogsbruk.

d)	Skogsbruksverksamhet.

e)	Tjänster till kommunerna, t.ex. snöröjning, rengöring och liknande.

KBM

(16)

KBM är de bayerska maskinringarnas paraplyorganisation. Under perioden 1994–2000 var 83–90 maskinringar anslutna till KBM. Dessa bestod av cirka 100 000 jord- och skogsbruksföretag. KBM betalades för genomförandet av följande uppgifter:

a)	Central kontaktpunkt för bayerska ministeriet för jord- och skogsbruk (Bayerisches Staatsministerium für Landwirtschaft und Forsten).

b)	Förvaltning av offentliga medel till maskinringarna.

c)	Anställning av verkställande direktörer och annan personal som i huvudsak arbetar för maskinringarna.

d)	Rådgivning och hjälp till maskinringarna i alla frågor som berör företagsövergripande användning av maskiner och arbetskraft.

e)	Täckande tillgång till maskinringarnas tjänster i hela Bayern.

f)	Tillsyn och förvaltning av maskinringarnas verkställande direktörer.

g)	Organisation av utbildning och fortbildning för maskinringarnas personal.

II.3 Budgetmedel

(17)

Tyskland meddelar att stöd till KBM och maskinringarna har betalats ut sedan 1974. Enligt artikel 15.1 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (6) gäller kommissionens behörighet att kräva tillbaka stöd under en tidsfrist på tio år. Kommissionen inledde sitt förfarande år 2001, vilket innebär att tioårsperioden enligt artikel 15.2 i ovan nämnda förordning sträcker sig till 1991. Därför kommer de stöd som betalats ut före denna tidpunkt inte att beaktas i förfarandet.

(18)

De uppgifter som Tyskland inkommit med och som visas i tabellen nedan berör endast stödbetalningar till KBM och maskinringarna under perioden 1992–2000.

(euro)
År	Stödbetalningar till KBM	varav stöd till maskinringarna
1992	5 268 000,00
1993	5 882 000,00
1994	6 120 163,82	5 774 370,02
1995	6 005 123,14	5 661 987,48
1996	6 005 123,14	5 636 740,37
1997	5 112 918,81	4 777 826,08
1998	5 252 757,14	4 912 490,12
1999	5 007 205,07	4 734 342,77
2000	4 387 906,92	4 035 399,63

II.4 Stödets art och omfång

(19)

Åtgärderna finansieras av förbundsstaten Bayern. Stödet betalas ut i form av direkta bidrag till maskinringarnas paraplyorganisation, KBM. KBM vidarebefordrar en del av dessa pengar till de anslutna maskinringarna, i form av utbetalningar och tjänster. Stöden till maskinringarna har beräknats som den procentandel som de utgifter som krävs för genomförandet av kärnuppgifterna utgör av de sammanlagda utgifterna.

II.5 Skäl till inledandet av det formella förfarandet

(20)

Efter en första kontroll var det inte uppenbart huruvida betalningar av offentliga medel till KBM varit ersättning för KBM:s tjänster till maskinringarna, inom ramen för marknadspriset för sådana tjänster, eller om betalningarna översteg marknadspriserna och därför utgjorde bidrag till KBM:s driftskostnader. Det var inte klart huruvida dess eventuella stöd omfattas av kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse (7). Kommissionen hade inte heller några uppgifter om att sådant stöd skulle vara knutet till investeringar eller liknande stödberättigande utgifter, eller att det skulle omfattas av kommissionens förordning (EG) nr 70/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag (8). Därför skulle detta stöd eventuellt behöva klassas som driftsstöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden (9).

(21)

Samma sak gäller, i överförd bemärkelse, även för maskinringarna. Framför allt var det inte klart huruvida de offentliga medel som staten Bayern via KBM hade tilldelat maskinringarna uteslutande hade använts för att sänka kostnaderna för tjänster till lantbrukarna, vilket skulle innebära att det enbart hade rört sig om stöd till lantbrukarna, eller om maskinringarna i sin egenskap av företag själva hade erhållit en del av medlen som slutliga stödmottagare, och därmed kan anses ha fått stöd.

(22)

Dessutom visade den preliminära granskningen av åtgärden att stödet åtminstone delvis hade gynnat jord- och skogsbruksföretag. Kommissionen tvivlar allvarligt på att stöd till ekonomisk företagshjälp och företagsövergripande maskinanvändning kan godkännas på grundval av avsnitt 14 i gemenskapsriktlinjerna, och undrar om det inte snarare rör sig om driftsstöd till lantbruksproducenter.

(23)

Slutligen måste det undersökas om maskinringarnas olika uppgiftsområden kan skiljas åt på ett entydigt sätt och om de statliga stöden till maskinringarna inte har lett till snedvridning av konkurrensen i andra sektorer av näringslivet (dvs. i områden som inte omfattas av maskinringarnas officiella kärnuppgifter).

III SYNPUNKTER FRÅN BERÖRDA PARTER

III.1 Klagomål mot åtgärden

(24)

Kommissionen har fått in ett antal klagomål. I klagomålen hävdas det att maskinringarna inte bara är verksamma inom de kärnområden som nämns i skäl 12, utan dessutom erbjuder andra tjänster, exempelvis på kommunal nivå (snöröjning, vägbygge och -underhåll, byggande av reningsverk etc.), inom trädgårds- och landskapsvård samt byggandet av idrotts- och golfplatser, och att de här konkurrerar med andra vinstdrivande företag.

(25)

Enligt klagomålen omöjliggörs en effektiv åtskillnad mellan de verksamheter som får statligt stöd och sådana som inte får det, eftersom maskinringarna är så nära förknippade med varandra, både geografiskt och personalmässigt och det ofta är svårt att skilja mellan maskinringarna och deras dotterbolag, men också eftersom maskinringarnas kärnuppgifter är otillräckligt skilda från deras övriga verksamheter. I klagomålen hävdas det att stöden kunde användas till tvärsubventionering av den övriga verksamheten och på så sätt även kunde snedvrida konkurrensen utanför jordbrukssektorn.

III.2 De berörda parternas ställningstaganden under det formella förfarandet

(26)	Under det formella förfarandet fick kommissionen in fyra ställningstaganden. De berörda parterna har inga invändningar mot subventioneringen av maskinringarnas kärnuppgifter, dvs. social och ekonomisk företagshjälp till företagsövergripande maskinanvändning.

(27)

Ställningstagandena berör i stället de ”icke-kärnuppgifter” som maskinringarna utför via sina dotterbolag. Hit hör exempelvis snöröjning på vintern och trädgårds- och landskapsskötsel på uppdrag av tredje man. I vissa fall gick det inte att skilja mellan dotterbolagen och maskinringarna, eftersom de opererade under samma namn och hade samma personal. De uppgifter som de berörda parterna har lämnat in tyder dessutom på att maskinringarna eventuellt själva uppträder som tillhandahållare av vissa tjänster på marknaden (t.ex. försäljning av utrustning). Ett ställningstagande innehöll detaljerade uppgifter som visade att en maskinring erbjudit växtskyddsmedel till priser som kan ha legat under tillverkarens försäljningspris, och som helt klart låg under der gängse marknadspriset. I andra fall hävdar de berörda parterna att det visserligen är dotterbolag som erbjuder tjänster, till exempel i offentlig upphandling, men att tjänsterna sedan läggs ut på entreprenad till underleverantörer, vilket ibland kan vara maskinringarna. De berörda parterna anser därför inte att man klart kan skilja mellan maskinringarnas kärnuppgifter och deras övriga verksamhet.

(28)

Eftersom maskinringarna och KBM både ur personalhänseende och rent geografiskt ofta utgör en enhet är det inte möjligt att undvika sådana tvärsubventioner av ekonomisk verksamhet som nämns i skäl 25. Dessutom anser en berörd part att maskinringarna missbrukar sin marknadsdominans i enlighet med artikel 82 i EG-fördraget, och att de genom överenskommelser och andra åtgärder begränsar konkurrensen i enlighet med artikel 81 i EG-fördraget.

(29)

Det bör noteras att de bevis som de berörda parterna lagt fram för sina synpunkter inte specifikt avser perioden före 2001, som är föremål för detta beslut. Kommissionen anser att bevisen ändå är relevanta för att man skall kunna bedöma om tvärsubventioneringar och snedvridning av konkurrensen utanför jordbrukssektorn var möjliga under perioden fram till 2001.

IV SYNPUNKTER FRÅN TYSKLAND

(30)

I sin skrivelse av den 4 april 2003 hävdar Tyskland att varken KBM eller maskinringarna utgör företag i den mening som avses i stödsammanhang. KBM erbjuder inga varor eller tjänster på någon särskild marknad, och maskinringarnas verksamhet kan, där det handlar om uppgifter för vilka statligt stöd utbetalas (kärnuppgifterna), inte anses vara ekonomisk verksamhet, eftersom den inte är vinstdrivande.

(31)

I de övriga uppgifter som Tyskland skickat in med sin skrivelse av den 14 september 2004 hävdas det att det faktum att maskinringarna stadgeenligt inte får driva affärsverksamhet utgör tillräckligt bevis för att stödet uteslutande kan gagna lantbrukarna, och att detta därför inte behöver styrkas ytterligare. Tyskland har lagt fram siffror som visar att en mycket stor del av det ekonomiska stöd som maskinringarna vidarebefordrar till lantbrukarna går till social företagshjälp. Tyskland anser att man kan utgå ifrån att de belopp som förbundsstaten Bayern betalar till KBM och till maskinringarna i sin helhet leds vidare till lantbrukarna, och att dessa är de enda förmånstagarna.

(32)

I sin skrivelse av den 4 april 2003 framhåller Tyskland att de stöd som via maskinringarna tilldelas lantbrukarna omfattas av definitionen av stöd av mindre betydelse enligt avsnitt 14 i gemenskapsriktlinjerna, och att bestämmelserna i detta avsnitt 14 har respekterats. Stödet skulle därför få anses vara förenligt med den gemensamma marknaden.

(33)

I sin skrivelse av den 4 april 2003 citerar Tyskland EG-domstolens dom av den 24 juli 2003 i mål C-280/00 (Altmark Trans GmbH och Regierungspräsidium Magdeburg) (10), där det fastställs att statliga kompensationsbetalningar som endast utgör ersättning för utövandet av allmännyttiga tjänster under vissa omständigheter kan undantas från stöddefinitionen. Tyskland anser att man i detta fall kan anse att sådana omständigheter förelegat.

(34)	Vad beträffar de berörda parternas oro för hur åtgärden påverkat vissa av maskinringarnas icke-jordbruksrelaterade verksamheter samt frågan huruvida tvärsubventioner av andra sektorer i näringslivet förekommit meddelade Tyskland följande:

(35)	I sin skrivelse av den 14 september 2004 förklarade Tyskland att 13 oberoende dotterbolag hade grundats under perioden 1994–2000, i syfte att utföra de verksamheter som avses i skäl 15.

(36)	KBM, maskinringarna och varje enskilt dotterbolag har alltid varit skyldiga att ha separat bokföring enligt artikel 12.5 i LwFöG. De bayerska myndigheterna har kontrollerat att denna skyldighet har efterlevts.

(37)

Eftersom KBM och maskinringarna endast hade rätt att utföra sina kärnuppgifter, som anges i deras stadgor, och de vinstorienterade dotterbolagen i stället endast hade rätt att utföra de fem ”icke-kärnuppgifter” som nämns i lagen, ansåg Tyskland inte att det var nödvändigt att anteckna arbetstiderna.

(38)

Tyskland hävdar att man vidtagit följande omfattande åtgärder och infört en kontrollmekanism för att se till att stödet uteslutande användes för maskinringarnas tre kärnuppgifter och att ingen risk för tvärsubventionering av sektorer utanför jordbruket förelåg:

a)	Obligatorisk separat bokföring och redovisning för KBM, maskinringarna och deras dotterbolag.

b)	Klara gränser mellan uppgiftsområdena (kärnuppgifter för maskinringarna, icke-kärnuppgifter för dotterbolagen).

c)	Inskränkning av icke-kärnuppgifterna på fem områden som tydligt fastställs i LwFöG.

d)	De utbetalda stöden har beräknats utgående från ”nödvändiga kostnader” (artikel 12.1 i LwFöG). För att beräkna de ”nödvändiga kostnaderna” har de bayerska myndigheterna kontrollerat huruvida varje enskild utgift har att göra med maskinringarnas kärnuppgifter.

e)	Icke-kärnuppgifter är uttryckligen uteslutna från stöd (artikel 12.3 i LwFöG).

f)	Stödet till maskinringar med vinstdrivande dotterbolag minskas med 10 % (artikel 12.6 i LwFöG).

V BEDÖMNING AV STÖDET

V.1 Förekomsten av stöd

(39)

Enligt artikel 87.1 i EG-fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(40)	Som visas nedan är dessa villkor uppfyllda.

(41)	Den berörda stödåtgärden finansieras med statliga medel.

V.1.1 Stöd till KBM

(42)	KBM:s verksamhet berör inte produktion, bearbetning eller saluföring av produkter ur bilaga I till EG-fördraget.

(43)

Tyskland har lagt fram en förteckning över de verksamheter som KBM utför (se skäl 16). I vissa fall handlar det om icke-ekonomisk verksamhet. Inte minst för KBM:s verksamhet i dess egenskap av central kontaktpunkt för Bayerns ministerium för jord- och skogsbruk, tillsynen och förvaltningen av maskinringarnas verkställande direktörer samt förvaltningen av offentliga medel till förmån för maskinringarna gäller att det inte kan anses vara tjänster som utförs på en bestämd marknad. Dessa verksamheter kan därför inte anses vara ekonomiska. KBM kan därför, i fråga om dessa verksamheter, inte anses vara ett företag enligt artikel 87.1 i EG-fördraget.

(44)	Betalningarna för att täcka KBM:s förvaltningskostnader uppfyller inte alla villkor i artikel 87.1 i EG-fördraget. Därför föreligger inte något statligt stöd i den mening som avses i den berörda artikeln.

(45)

KBM utför emellertid också ekonomisk verksamhet:

a)	Särskilda rådgivningstjänster till maskinringarna.

b)	Utbildnings- och fortbildningsåtgärder för maskinringarnas personal.

c)	Utveckling av programvara som sedan säljs till lantbrukarna.

(46)	Eftersom dessa varor och tjänster erbjuds på en konkret marknad och det handlar om ekonomisk verksamhet måste KBM ses som företag i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget (11).

(47)

Den rådgivning och de utbildnings- och fortbildningsåtgärder som KBM tillhandahåller får främst anses komma maskinringarna och deras dotterbolag till godo, eftersom dessa får tillgång till tjänsterna gratis eller till ett kostnadsbidrag som ligger under marknadsvärdet. Tyskland har emellertid inte givit några uppgifter om huruvida de belopp som årligen betalas till KBM motsvarar KBM:s faktiska kostnader i samband med dess verksamhet, och därför kan ses som ersättning, till marknadspriser, för tjänster som KBM utför åt maskinringarna på uppdrag av förbundsstaten Bayern, eller om beloppen överskrider dessa kostnader. Dessutom är tilldelningen av offentliga medel till KBM inte uttryckligen knuten till villkoret att alla stödelement som ingår i utbetalningen i sin helhet måste vidarebefordras till maskinringarna eller deras dotterbolag. På grundval av de föreliggande uppgifterna kan man därför inte helt utesluta att åtgärden omfattar stöd till förmån för KBM.

(48)	Det går inte heller att se om stödet eventuellt är så ringa att det enligt förordning (EG) nr 69/2001 inte utgör statligt stöd eftersom inte alla kriterier i artikel 87.1 i EG-fördraget uppfylls.

(49)

Man måste utgå ifrån att åtgärden till förmån för KBM:s ekonomiska verksamhet kan påverka handeln mellan medlemsstaterna. Enligt EG-domstolens beslut i målet Altmark Trans GmbH och Regierungspräsidium Magdeburg (12) finns det ingen lägsta gräns eller procentandel under vilken man kan utgå ifrån att handeln mellan medlemsstaterna inte påverkas. Varken ett stöds ringa omfång eller det berörda företagets relativt ringa storlek kan nämligen principiellt sägas utesluta att handeln mellan medlemsstaterna påverkas.

(50)	Därför måste det finansieringsbelopp som tilldeltas KBM ses som statligt stöd till KBM i enlighet med artikel 87.1 i EG-fördraget.

V.1.2 Stöd till maskinringarna

(51)	Maskinringarna utövar ekonomisk verksamhet genom att på en faktisk eller potentiell marknad erbjuda tjänster (samordning av tillhandahållandet av maskiner, utbyte av personal o.dyl.) mot betalning. Maskinringarna måste därför ses som företag enligt artikel 87.1 i EG-fördraget.

(52)

Maskinringarna äger inte maskinerna. De anställer inte själva den personal de förmedlar. Deras kärnverksamhet är därför ren förmedling, vilket kan jämföras med den verksamhet som utövas av en fastighetsmäklare eller ett personalförmedlingskontor, som sammanför dem som erbjuder en tjänst eller vara med dem som söker denna tjänst eller vara. Maskinringarna är inte verksamma inom produktion, bearbetning eller saluföring av produkter som omfattas av bilaga I till EG-fördraget.

(53)

När maskinringarna utför sina ”kärnuppgifter” uppstår naturligtvis drifts- och personalkostnader, exempelvis personalens löner, hyra för lokaler och andra kontorskostnader. Om inga statliga medel ställdes till förfogande skulle dessa kostnader finansieras med hjälp av medlemsavgifter och enskilda betalningar från lantbrukarna för tillhandahållandet av personal eller maskiner. De statliga stöden till maskinringarna medför principiellt en sänkning av medlemsavgifterna och de enskilda betalningarna. Man kan utgå ifrån att de stöd som betalats till maskinringarna åtminstone delvis leds vidare till de lantbrukare som är medlemmar i maskinringarna, och den föreliggande dokumentationen visar att en stor del av betalningarna som maskinringarna erhållit från KBM verkligen har kommit lantbrukarna till godo.

(54)	Däremot har Tyskland inte styrkt att maskinringarna inte har behållit några delar av stödet, eftersom maskinringarna inte var skyldiga att leda vidare hela stödbeloppet till lantbrukarna i form av tjänster till reducerat pris.

(55)

Maskinringarna och deras dotterbolag har också fått ekonomiska fördelar genom de tjänster i form av rådgivning samt utbildning och fortbildning av maskinringarnas personal som KBM har utfört åt dem, eftersom dessa tjänster antingen var gratis eller erbjöds till ett pris som låg under marknadspriset.

(56)	Tyskland har inte lagt fram några uppgifter inför kommissionen som gör det möjligt att bestämma hur mycket stöd som maskinringarna har erhållit i denna form.

(57)	Därför går det inte att fastställa huruvida de stöd som maskinringarna eventuellt erhållit från KBM i form av betalningar och tjänster är så ringa att de kan anses vara av mindre betydelse i enlighet med förordning (EG) nr 69/2001.

(58)	På grundval av de upplysningar som föreligger måste kommissionen därför utgå ifrån att åtgärden gynnar vissa företag (maskinringarna) i Bayern.

(59)

Dessutom måste man utgå ifrån att åtgärden till maskinringarnas fördel kan snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna, eftersom vissa av maskinringarnas tjänster kan erbjudas över gränserna. Enligt EG-domstolens beslut finns det ingen lägsta gräns eller procentandel under vilken man kan utgå ifrån att handeln mellan medlemsstaterna inte påverkas. Varken ett stöds ringa omfång eller det berörda företagets relativt ringa storlek kan nämligen principiellt sägas utesluta att handeln mellan medlemsstaterna påverkas (13).

(60)	Därför måste åtgärden ses som stöd till förmån för maskinringarna, i den betydelse som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

V.1.3 Stöd till maskinringarnas dotterbolag

(61)

Principiellt är det medlemsstaterna som har ansvar för att kontrollera närings- eller skatterättsliga problem i medlemsstaterna och de klagomål som eventuellt inkommer från berörda parter. I detta fall skulle Tysklands stöd emellertid kunna snedvrida konkurrensen. Därför har kommissionen kontrollerat ärendet ur den synvinkeln.

(62)	De synpunkter som kommit in från berörda parter tyder på att de stöd som betalats till maskinringarna och KBM eventuellt kan ha lett till tvärsubventionering av de ”icke-kärnuppgifter” som utförs av maskinringarnas dotterbolag.

(63)	Om det inte på ett övertygande sätt kan visas att moderbolagets (maskinringarnas) och dotterbolagets verksamhet faktiskt och rättsligt är klart skilda från varandra går det inte att utesluta att en del av de offentliga medel som tilldelats moderbolaget kan ha kommit dotterbolaget till godo.

(64)	Därför är det nödvändigt att undersöka den faktiska och rättsliga situationen under perioden 1994–2000 vad gäller Tysklands skyldigheter och de försiktighetsåtgärder som landet vidtagit för att undvika tvärsubventionering av maskinringarnas dotterbolag.

(65)	Tyskland hävdar i sitt ställningstagande att maskinringarna och deras dotterbolag är klart skilda åt i alla avseenden: räkenskapsmässigt, rumsligt, personalmässigt och faktiskt. De tillgängliga uppgifterna ger emellertid en annan bild.

(66)	I artikel 12.1 i LwFöG föreskrivs det att maskinringarna och deras dotterbolag skall ha skild bokföring och redovisning. Denna skyldighet tycks uppfyllas och kontrolleras av Bayern.

(67)	Men ur logistisk synpunkt är maskinringarna uppenbarligen mycket nära förknippade med sina dotterbolag. I många fall används tydligen samma lokaler. Exempelvis hade KBM, dotterbolaget MR Bayern GmbH och dotterbolaget meinhof.de AG samma adress och telefonnummer, och de delade också kontor.

(68)

LwFöG föreskriver ingen åtskillnad i fråga om personal. Mycket riktigt delar KBM, maskinringarna och deras dotterbolag normalt sett personal. Särskilt maskinringarnas personal var oftast samtidigt anställd hos dotterbolagen. Styrelseordföranden i KBM är samtidigt styrelseordförande i meinhof.de AG, och direktören i MR Bayern GmbH var samtidigt direktör i meinhof.de AG.

(69)

Det verkar som om Tyskland kände till dessa kopplingar mellan maskinringarna och deras dotterbolag. I en skrivelse från Bayerns ministerium för jord- och skogsbruk, år 1997, skildras de principer som ligger till grund för revisioner hos maskinringarna. I skrivelsen framhålls särskilt att arbeten som utförs av maskinringarnas personal åt ekonomiskt verksamma dotterbolag skall faktureras till marknadsvärde och att betalningarna för maskinringarnas tjänster skall dras av från de ”nödvändiga utgifter” som utgör grunden för det statliga stödet till maskinringarna.

(70)

Eftersom det inte föreligger några utförliga arbetsbeskrivningar som visar hur många timmar en anställd arbetat för maskinringarna respektive för deras dotterbolag, och eftersom samma lokaler kunde användas, skulle det inte ha varit möjligt att kontrollera hur mycket maskinringarnas personal har arbetat åt dotterbolagen.

(71)

Eftersom de statliga stöden automatiskt minskades med 10 % när en maskinring utförde icke-kärnuppgifter genom ett dotterbolag tyder också på att ingen fullständig åtskillnad mellan verksamheterna var möjlig, eftersom ett helt åtskilt ekonomiskt verksamt dotterbolag inte skulle ha påverkat de ”nödvändiga utgifter” som maskinringarna har för att utföra sina kärnuppgifter.

(72)

Tyskland införde dessutom 2001 ett system med utförliga arbetsanteckningar, som innebar att varje maskinring under en sexmånadersperiod fick anteckna hur många timmar personalen arbetade för maskinringen (”kärnuppgifter”) respektive för de ekonomiskt verksamma dotterbolagen (”icke-kärnuppgifter”). Systemet infördes för att kontrollera hur mycket av sin arbetstid maskinringarnas personal använde för ”icke-kärnuppgifter”. Indirekt tyder införandet av ett sådant system också på att kommissionen har rätt i sitt antagande att det i personalhänseende och rent praktiskt inte fanns någon fullståndig åtskillnad före 2001.

(73)

Reklam i pressen och på webbsidor var också gemensam och alla tillgängliga uppgifter visar att dotterbolagen i många fall använde maskinringarnas logotyp. Dotterbolaget meinhof.de AG använde exempelvis logotypen ”MR”, som är maskinringarnas märke, på sina beställningsblanketter, medlemsinformationer och Internetsidor. I lokalpressens annonser kan läsarna inte skilja mellan maskinringarna och deras dotterbolag. Det är inte tydligt hur maskinringarna och deras dotterbolag har delat upp reklamkostnaderna.

(74)

Därför anser kommissionen att Tyskland inte hade något system för att från början effektivt utesluta tvärsubventioneringar mellan maskinringarna och deras dotterbolag. Man kan därför inte utesluta att en del av det statliga stöd som gått till maskinringarna eller KBM har letts vidare till dotterbolagen, exempelvis i form av personal eller tjänster som dotterbolagen har kunnat utnyttja gratis eller till priser under marknadspriset.

(75)	På grundval av de uppgifter som kommissionen förfogar över kan man inte avgöra om ett sådant stödelement till förmån för dotterbolagen eventuellt är av så liten betydelse att det enligt förordning (EG) nr 69/2001 inte kan klassas som statligt stöd.

V.1.4 Allmännyttiga tjänster

(76)

Eftersom Tyskland i samband med sitt ställningstagande hävdat att denna åtgärd på grund av EU-domstolens dom i målet Altmark Trans GmbH och Regierungspräsidium Magdeburg (14) inte kan omfattas av stöddefinitionen, påpekar kommissionen att på första påseende inte alla kriterier som nämns i Altmark-domen är uppfyllda. För det första är förmedling av maskiner och personal mellan lantbrukare, så som den beskrivs, en normal ekonomisk verksamhet, snarare än en tjänst som är knuten till noga definierade allmännyttiga åtaganden. För det andra är de parametrar enligt vilka kompensationsbetalningarnas storlek fastställs inte fastlagda i förväg. För det tredje har Tyskland inte visat att kompensationsbetalningarna inte överstiger det belopp som krävs för att helt eller delvis täcka de faktiska kostnaderna, med beaktande av de berörda inkomsterna och en rimlig vinst för genomförandet av den allmännyttiga tjänsten.

V.1.5 Stöd till lantbrukare

(77)

Åtgärden kom även lantbrukare till godo. Dessa kunde dra nytta av ett förbundsstatsövergripande nät av maskinringar som organiserade maskin- och personalförmedling till priset av en medlemsavgift som inte motsvarar de fulla kostnaderna, eller till ett förmedlingspris som också låg lägre än marknadspriserna.

(78)

Tyskland har meddelat att nivån för de stöd som givits till maskinringarna under den berörda perioden låg kring 50 % av de ”nödvändiga utgifterna”. Med tanke på stödets sammanlagda belopp (cirka 5 miljoner euro per år) och antalet lantbrukare som i egenskap av medlemmar har kunnat utnyttja maskinringarnas tjänster (cirka 100 000) kan man sluta sig till att även om stödet letts vidare till lantbrukarna i sin fulla omfattning, kan varje enskild lantbrukare i genomsnitt inte ha fått mer än 50 euro per år.

(79)

I artikel 3 i kommissionens förordning (EG) nr 1860/2004 av den 6 oktober 2004 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse inom jordbruks- och fiskerisektorn (15), som grundas på kommissionens erfarenheter i denna sektor, fastställs att mycket låga stödbelopp som tillämpas inom jordbrukssektorn i vissa fall kan räknas som åtgärder som inte uppfyller alla kriterier i artikel 87.1 i EG-fördraget. Kommissionen har i synnerhet fastställt att ett stöd som inte överstiger 3 000 euro under en period på tre år inte kan anses snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen och alltså inte omfattas av artikel 87.1 i EG-fördraget, under förutsättning att det sammanlagda stödbelopp som beviljats företag i jordbrukssektorn under en period på tre år inte överstiger 0,3 % av jordbruksproduktionens värde (det sammanlagda stödbeloppet inom Tysklands jordbrukssektor uppgick år 2001 till 133 470 000 euro).

(80)

I artikel 5.2 i förordning (EG) nr 1860/2004 fastställs att denna förordning även gäller stöd som beviljats innan förordningen trädde i kraft, förutsatt att stöden uppfyller kriterierna i förordningen. I detta fall anser kommissionen att kriterierna uppfylls: stödbeloppet till varje enskild lantbrukare var mycket lågt, den sammanlagda summa som Tyskland betalat uppgick endast till 5 miljoner euro per år, stödet berörde ingen exportrelaterad verksamhet, var inte beroende av användningen av inhemska produkter till nackdel för importprodukter och riktade sig inte efter de saluförda produkternas pris eller mängd. Den ekonomiska analys som föreskrivs i förordningen har redan genomförts av kommissionen i samband med beslutet om statligt stöd N 145/04 (16).

(81)

Det bör noteras att kommissionen i sitt beslut att i framtiden godkänna sådant stöd till lantbrukare (17) har kontrollerat att denna åtgärd är förenlig med avsnitt 14 i gemenskapsriktlinjerna, och fastställt att stödåtgärden på grund av sina särskilda egenskaper är förenlig med EG-fördraget. I det föreliggande fallet innebär tillämpningen av de principer som anges i förordning (EG) nr 1860/2004 att en kontroll enligt avsnitt 14 i gemenskapsriktlinjerna är överflödig.

(82)	Stödet, som lantbrukarna erhåller i form av tjänster till låga priser från maskinringarna, är alltså inget statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget.

V.1.6 Slutsats

(83)	Av dessa skäl drar kommissionen slutsatsen att denna åtgärd utgör stöd till KBM, de enskilda maskinringarna och deras dotterbolag i enlighet med artikel 87.1 i EG-fördraget. Något stöd till lantbrukarna föreligger inte.

V.2 Artikel 87.3 i EG-fördraget

(84)

Det bör därför undersökas huruvida något av de undantag eller befrielser från det grundläggande stödförbudet enligt artikel 87.2 och 87.3 i EG-fördraget kan tillämpas. De konkreta åtgärderna är varken stöd av social karaktär enligt artikel 87.2 a i EG-fördraget eller stöd som enligt artikel 87.2 b i EG-fördraget syftar till att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser, eller stöd enligt artikel 87.2 c i EG-fördraget som berör Tysklands delning. Inte heller de särskilda villkoren i artikel 87.3 a, b, d eller e i EG-fördraget är tillämpbara. Tyskland har inte heller åberopat någon av dessa bestämmelser. Det enda undantag som eventuellt skulle kunna tillämpas är det som avses i artikel 87.3 c i EG-fördraget.

V.2.1 Är stödet till KBM förenligt med den gemensamma marknaden?

(85)	Som visas i skälen 42–50 är det oklart huruvida stödet till KBM omfattas av förordning (EG) nr 69/2001. Enligt föreliggande uppgifter är stödet inte bundet till investeringar och omfattas inte av förordning (EG) nr 70/2001. Inga andra stödberättigande uppgifter har heller framförts.

(86)

Därför bör det ekonomiska stöd som beviljats KBM enligt fast rättspraxis ses som driftsstöd som inte är förenligt med den gemensamma marknaden (18), såvida medlen inte har letts vidare till maskinringarna, och under förutsättning att de överskrider de maximibelopp som anges i förordning (EG) nr 69/2001.

V.2.2 Är stöden till maskinringarna och deras dotterbolag förenliga med den gemensamma marknaden?

(87)

I skälen 42–60 visas att maskinringarna och deras dotterbolag har haft fördelar av de tjänster som KBM har utfört åt dem i form av rådgivning och fortbildning av personalen. Enligt kommissionens förordning (EG) nr 68/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd till utbildning (19) skall sådana åtgärder klassas som utbildnings- och fortbildningsstöd. Rådgivningsverksamheten skulle kunna omfattas av förordning (EG) nr 70/2001. De uppgifter som Tyskland lämnat till kommissionen räcker emellertid inte för att bedöma om bestämmelserna i denna förordning har respekterats.

(88)

För de belopp som KBM direkt har vidarebefordrat till maskinringarna gäller på samma sätt de synpunkter som tas upp i skälen 85 och 86. På grund av den otillräckliga uppdelningen mellan maskinringarna och deras dotterbolag kan man inte utesluta att en del av stödet har behållits av maskinringarna och eventuellt letts vidare till deras dotterbolag.

(89)

Å andra sidan har Tyskland visat siffror som tyder på att en stor del av stödet verkligen letts vidare till lantbrukarna. Kommissionen anser att man kan utgå ifrån att de utbetalningar som Bayern gjort till maskinringarna genom KBM har letts vidare till lantbrukarna i den mån de motsvarar de genomsnittliga kostnaderna för tjänster enligt de uppgifter som Tyskland har lagt fram.

(90)

Detta innebär att betalningar som går utöver de belopp som beräknats i enlighet med de genomsnittliga kostnaderna för de berörda tjänsterna, och som bevisligen betalats till lantbrukarna, om de överskrider den övre gräns på 100 000 euro per förmånstagare som fastställs i förordning (EG) nr 69/2001, måste anses vara driftsstöd som inte är förenligt med den gemensamma marknaden.

V.3 Hur KBM valts ut

(91)

I den bayerska lagen om jordbruksfrämjande föreskrivs att endast en sådan organisation kan erkännas och få stöd i Bayern. KBM erkändes redan 1972. Tyskland har i sitt ställningstagande meddelat att det rör sig om en självhjälpsorganisation för bayerska lantbrukare, och att organisationen har en viss särställning eftersom det inte finns några jämförbara sammanslutningar som skulle kunna konkurrera med den.

(92)	Valet av KBM tycks därför vid första påseende inte strida mot gemenskapsbestämmelserna i fråga om samordning av förfarandena för offentlig upphandling. Kommissionen förbehåller sig emellertid uttryckligen ytterligare analyser av åtgärden med hänsyn till gemenskapens upphandlingslagstiftning.

VI SLUTSATSER

(93)	Kommissionens slutsats är att Tyskland har genomfört den åtgärd som avses i detta beslut på ett orättmätigt sätt och därmed har brutit mot artikel 88.3 i EG-fördraget. Av dessa skäl har kommissionen följande uppfattning:

(94)	Stödet, som lantbrukarna erhåller i form av förmedling av maskiner och personal är inget statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget.

(95)

Stödet till KBM är oförenligt med den gemensamma marknaden, såvida det inte har letts vidare till maskinringarna. Tyskland bör därför uppmanas att kräva tillbaka dessa stöd som inte är förenliga med den gemensamma marknaden i enlighet med artikel 14.1 i förordning (EG) nr 659/1999, såvida stöden inte omfattas av förordning (EG) nr 69/2001.

(96)

Stöd till maskinringarna och deras dotterbolag är oförenliga med den gemensamma marknaden såvida de inte har letts vidare till lantbrukare. Det är Tysklands sak att visa i vilken omfattning stöden har letts vidare till lantbrukare. Som beräkningsunderlag tjänar de genomsnittliga kostnaderna för de tjänster som maskinringarna utfört utan sina ekonomiskt verksamma dotterbolag. Därigenom skall det undvikas att belopp som kan ha kommit dotterbolagen till godo räknas med.

(97)	Tyskland bör uppmanas att kräva tillbaka de stöd som inte är förenliga med den gemensamma marknaden i enlighet med artikel 14.1 i förordning (EG) nr 659/1999, såvida stöden inte omfattas av förordning (EG) nr 69/2001.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De medel som Tyskland genom de bayerska maskinringarna har beviljat bayerska lantbrukare i form av subventionerade tjänster för förmedling av maskiner och personal, är inga stöd i den betydelse som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

Artikel 2

De statliga stöd som Tyskland har beviljat styrelsen för bayerska maskin- och företagshjälpsringar (Kuratorium bayerischer Maschinen- und Betriebshilferinge e.V.) är oförenliga med den gemensamma marknaden såvida medlen inte har letts vidare till maskinringarna och såvida de överskrider det tak på 100 000 euro per förmånstagare under en treårsperiod som fastställs i förordning (EG) nr 69/2001.

Artikel 3

De statliga stöd som Tyskland har beviljat maskinringarna och deras dotterbolag är oförenliga med den gemensamma marknaden såvida medlen inte har letts vidare till lantbrukare (vilket skall styrkas av Tyskland i enlighet med artikel 4), och såvida stödet överskrider det tak på 100 000 euro per förmånstagare under en treårsperiod som fastställs i förordning (EG) nr 69/2001.

Artikel 4

För att fastställa det stöd som avses i artiklarna 2 och 3 och som är oförenligt med den gemensamma marknaden skall Tyskland lägga fram en beräkning av genomsnittskostnaderna för de tjänster som de maskinringar som inte har några ekonomiskt verksamma dotterbolag har utfört åt lantbrukare.

Artikel 5

Tyskland skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att från förmånstagarna kräva tillbaka de belopp enligt artiklarna 2 och 3 som felaktigt har betalats ut.

Återkravet skall verkställas utan dröjsmål och enligt förfarandena i den tyska lagstiftningen, förutsatt att dessa förfaranden gör det möjligt att omedelbart och effektivt verkställa detta beslut. Till beloppet skall läggas ränta från och med den dag då stödet betalades ut till stödmottagaren till dess att det faktiskt återbetalas. Räntan beräknas enligt kapitel V i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 (20).

Artikel 6

Detta beslut riktar sig till Förbundsrepubliken Tyskland.

Utfärdat i Bryssel den 14 december 2004.

På kommissionens vägnar

Mariann FISCHER BOEL

Ledamot av kommissionen

(1) EUT C 82, 5.4.2003, s. 12.

(2) EGT C 28, 1.2.2000, s. 2.

(3) Se fotnot 1.

(4) K(2004) 1629 slutlig.

(5) Kärnuppgifter enligt detta beslut är sådana verksamheter som är stödberättigande enligt tysk lag.

(6) EGT L 83, 27.3.1999, s. 1. Förordningen ändrad genom 2003 års anslutningsakt.

(7) EGT L 10, 13.1.2001, s. 30.

(8) EGT L 10, 13.1.2001, s. 33. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 364/2004 (EUT L 63, 28.2.2004, s. 22).

(9) EG-domstolen och förstainstansrätten har fastslagit att driftsstöd, dvs. stöd som befriar företag från sådana kostnader som det normalt sett skulle ha haft till följd av sin verksamhet, principiellt snedvrider konkurrensen (förstainstansrättens dom i mål T-459/93, Siemens SA mot Europeiska kommissionen, REG 1995, s. II-1675, punkterna 48 och 77 och den rättspraxis som där fastställs).

(10) REG 2003, s. I-7747.

(11) Enligt EG-domstolens fasta rättspraxis omfattar begreppet företag inom konkurrenslagstiftningen alla enheter som utövar ekonomisk verksamhet, oberoende av deras rättsliga status och finansieringsform (se bl.a. dom i de förenade målen C-180/98–C-184/98, Pavlov m.fl. mot Stichting Pensioenfonds Medische Specialisten, REG 2000, s. I-6451, punkt 74). Likaså enligt fast rättspraxis anses ekonomisk verksamhet vara all verksamhet som innebär att varor eller tjänster saluförs på en viss, konkret marknad (domar i mål 118/85, kommissionen/Italien, Rec. 1987, s. 2599, punkt 7, och i mål 35/96, kommissionen/Italien, REG 1998, s. I-3851, punkt 36, samt den ovan nämnda domen i målet Pavlov m.fl., punkt 75).

(12) Se fotnot 10.

(13) Se fotnot 10.

(14) Se fotnot 10.

(15) EUT L 325, 28.10.2004, s. 4.

(16) K(2004) 2669 av den 14 juli 2004 – Frankrike – stöd till mjölkproducenter som lidit skador genom företaget Parmalats konkurs.

(17) Se fotnot 4.

(18) Se fotnot 11.

(19) EGT L 10, 13.1.2001, s. 20. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 363/2004 (EUT L 63, 28.2.2004, s. 20).

(20) EUT L 140, 30.4.2004, s. 1.

		ISSN 1725-2628
Europeiska unionens officiella tidning		L 227

Svensk utgåva	Lagstiftning	fyrtionionde årgången 19 augusti 2006

Innehållsförteckning		I Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk	Sida
		Kommissionens förordning (EG) nr 1247/2006 av den 18 augusti 2006 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker	1
	*	Kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 1248/2006 av den 7 augusti 2006 om ändring av förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget	3
		Kommissionens förordning (EG) nr 1249/2006 av den 18 augusti 2006 om fastställande av tilläggskvantiteten för rörråsocker med ursprung i AVS-länderna och Indien för leverans till raffinaderier under perioden 1 juli 2006–30 september 2007	22
	*	Kommissionens förordning (EG) nr 1250/2006 av den 18 augusti 2006 om ändring av förordning (EG) nr 1973/2004 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1782/2003 när det gäller de stödsystem som avses i avdelning IV och IVa i den förordningen och användningen av uttagen mark för produktion av råvaror	23
		Kommissionens förordning (EG) nr 1251/2006 av den 18 augusti 2006 om ändring av de representativa priser och tilläggsbelopp som skall tillämpas för import av vissa produkter inom sockersektorn, som fastställs genom förordning (EG) nr 1002/2006, för regleringsåret 2006/2007	38
		Kommissionens förordning (EG) nr 1252/2006 av den 18 augusti 2006 om ändring av förordning (EG) nr 796/2006 avseende förteckningen över medlemsstater där uppköp av smör genom anbudsinfordran får ske under perioden som löper ut den 31 augusti 2006	40
		Kommissionens förordning (EG) nr 1253/2006 av den 18 augusti 2006 om importlicenser för nötköttsprodukter med ursprung i Botswana, Kenya, Madagaskar, Swaziland, Zimbabwe och Namibia	41
	*	Kommissionens direktiv 2006/72/EG av den 18 augusti 2006 om ändring för anpassning till den tekniska utvecklingen av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/24/EG om vissa komponenter och karakteristiska egenskaper hos två- eller trehjuliga motorfordon ( 1 )	43

(EUR/100 kg)
KN-nr	Kod för tredjeland (1)	Schablonvärde vid import
0707 00 05	052	87,5
0707 00 05	999	87,5
0709 90 70	052	91,7
0709 90 70	999	91,7
0805 50 10	388	62,5
	524	53,0
	528	55,5
	999	57,0
0806 10 10	052	101,1
	220	108,4
	624	164,6
	999	124,7
0808 10 80	388	89,1
	400	86,2
	404	87,6
	508	88,9
	512	83,6
	528	79,6
	720	81,3
	800	149,6
	804	92,5
	999	93,2
0808 20 50	052	126,5
	388	86,6
	999	106,6
0809 30 10 , 0809 30 90	052	134,8
0809 30 10 , 0809 30 90	999	134,8
0809 40 05	052	39,5
	098	49,8
	624	150,2
	999	79,8

(EUR)
KN-nummer	Representativt pris per 100 kg netto av produkten i fråga	Tilläggsbelopp per 100 kg netto av produkten i fråga
1701 11 10 (1)	24,74	3,93
1701 11 90 (1)	24,74	9,16
1701 12 10 (1)	24,74	3,74
1701 12 90 (1)	24,74	8,73
1701 91 00 (2)	29,66	10,40
1701 99 10 (2)	29,66	5,88
1701 99 90 (2)	29,66	5,88
1702 90 99 (3)	0,30	0,35

Botswana:	14 959 t
Kenya:	142 t
Madagaskar:	7 579 t
Schweiz:	3 363 t
Zimbabwe:	9 100 t
Namibia:	8 152 t.

	II Rättsakter vilkas publicering inte är obligatorisk
	Kommissionen
*	Kommissionens beslut av den 14 december 2004 om det statliga stöd som Tyskland har beviljat bayerische Maschinenringe [delgivet med nr K(2004) 4771]	46
*	Kommissionens beslut av den 14 augusti 2006 om ändring av beslut 2005/648/EG om skyddsåtgärder i samband med Newcastlesjuka i Bulgarien [delgivet med nr K(2006) 3622] ( 1 )	58
*	Kommissionens beslut av den 18 augusti 2006 om ändring av beslut 2005/393/EG beträffande restriktionszonerna när det gäller bluetongue i Spanien och Portugal [delgivet med nr K(2006) 3700] ( 1 )	60