8.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 217/1

(1)

Kommissionen har gjort en undersökning av genomförandet av de bestämmelser i förordning (EG) nr 850/2004 som avser avfall.

(2)

De föreslagna koncentrationsnivåerna i bilaga IV till förordning (EG) nr 850/2004 anses vara de lämpligaste när det gäller att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och för miljön vid destruktion eller irreversibel omvandling av långlivade organiska föroreningar.

(3)

För toxafen, som är en blandning av mer än 670 ämnen, finns det inte någon godkänd och lämplig analytisk metod för att bestämma den totala koncentrationen. I den undersökning som nämns ovan har man emellertid i Europeiska unionen inte hittat några lager som består av, innehåller eller är förorenade av toxafen. Dessutom visade undersökningen att då långlivade organiska föroreningar hittades i avfall var det vanligen i hög koncentration jämfört med de föreslagna koncentrationsnivåerna. För närvarande kan de tillgängliga analytiska metoderna för bestämning av toxafen anses tillräckliga för denna förordnings syften.

(4)

Koncentrationsnivån för PCDF/PCDD uttrycks i toxiska ekvivalenter (TEQ), med Världshälsoorganisationens toxiska ekvivalensfaktorer från 1998 (TEF). Det finns inte tillräckliga tillgängliga uppgifter om dioxinliknande PCB för att dessa föreningar skall kunna ingå i TEQ.

(5)

Hexaklorcyklohexan (HCH) är en teknisk blandning av olika isomerer. Det vore en onödig ansträngning att göra en fullständig analys av dem. Endast alfa-, beta- och gamma-HCH är toxikologiskt relevanta. Koncentrationsnivån avser därför uteslutande dessa. De flesta analytiska standardblandningar som är kommersiellt tillgängliga och används för analys av denna grupp av föreningar identifierar endast dessa isomerer.

(6)

Förordning (EG) nr 850/2004 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

Den kommitté som anges i artikel 17.1 i förordning (EG) nr 850/2004 har, efter att ha rådfrågats den 25 januari 2006 i enlighet med förfarandet i artikel 17.2 i den förordningen, inte avgett något yttrande om de åtgärder som föreskrivs i denna förordning.

8.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 217/4

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

8.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 217/6

(1)

I kommissionens förordning (EEG) nr 2967/85 (3) fastställs tillämpningsföreskrifter för gemenskapens klassificeringsskala för slaktkroppar av gris och särskilt den metod som skall användas för att fastställa andelen kött hos slaktkroppar av gris.

(2)

Nyare forskning om klassificering av slaktkroppar av gris, särskilt inom ramen för EUPIGCLASS-projektet, visar att det är viktigt att förbättra urvalet och förenkla metoden att fastställa andelen kött hos slaktkroppar av gris.

(3)

Metoden att fastställa andelen kött hos slaktkroppar av gris och beräkningen av referensandelen kött i procent som fastställs i förordning (EEG) nr 2967/85 bör därför ändras.

(4)

Förordning (EEG) nr 2967/85 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för griskött.

1.

I artikel 3 skall punkterna 1 och 2 ersättas med följande:

”1.   Den statistiska standardmetoden för att uppskatta slaktkropparnas köttandel som skall godkännas som klassificeringsmetod enligt artikel 2.3 i förordning (EEG) nr 3220/84 skall vara den vanliga minstakvadratmetoden, en lågrangsmetod eller en annan statistiskt beprövad metod.

Metoden skall baseras på ett representativt urval från den ifrågavarande nationella eller regionala grisköttsproduktionen bestående av minst 120 slaktkroppar vars köttinnehåll har fastställts i enlighet med den dissekeringsmetod som fastställs i bilaga I till denna förordning. Om flera olika urvalsmetoder används skall referensvärdet mätas på åtminstone 50 slaktkroppar och noggrannheten skall vara minst den som erhålls vid användning av den statistiska standardmetoden på 120 slaktkroppar med användning av metoden i bilaga I.

2.   Klassificeringsmetoderna får godkännas endast om kvadratroten ur medelkvadratavvikelsen för prediktionen (RMSEP), beräknad med fullständig korsvalidering, är mindre än 2,5. Dessutom skall outliers ingå i beräkningen av RMSEP.”

2.

I bilaga I skall punkt 2 ersättas med följande:

8.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 217/8

(1)

Rådets direktiv 68/414/EEG av den 20 december 1968 om en skyldighet för medlemsstaterna i EEG att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter (3) har vid flera tillfällen ändrats (4) på ett väsentligt sätt. För att skapa klarhet och överskådlighet bör det direktivet kodifieras.

(2)

Råolja och petroleumprodukter som importeras spelar en viktig roll i gemenskapens energiförsörjning. Varje svårighet, även om den är tillfällig, som leder till att leveranserna av dessa produkter från tredjeland begränsas eller att deras pris stiger avsevärt på de internationella marknaderna, skulle kunna orsaka allvarliga störningar i gemenskapens ekonomiska verksamhet. Gemenskapen bör därför kunna upphäva eller åtminstone minska de skadeverkningar som skulle kunna uppstå i ett sådant fall.

(3)

En försörjningskris kan uppstå oväntat, och det är därför viktigt att vidta nödvändiga åtgärder för att täcka eventuella brister.

(4)

För att uppnå detta är det nödvändigt att öka försörjningssäkerheten för råolja och petroleumprodukter i medlemsstaterna genom att upprätta och hålla minimilager av de viktigaste petroleumprodukterna.

(5)

Lagerhållningen av olja bör vara så organiserad att den inte förhindrar att den inre marknaden fungerar väl.

(6)

Genom direktiv 73/238/EEG (5) beslutade rådet om lämpliga åtgärder – däribland uttag ur oljelager – som skall vidtas om det uppstår svårigheter i fråga om försörjningen av råolja och petroleumprodukter till gemenskapen. Medlemsstaterna har åtagit sig liknande skyldigheter i avtalet om ett ”Internationellt energiprogram”.

(7)

Lagren måste stå till medlemsstaternas förfogande om det uppstår svårigheter med oljeförsörjningen. Medlemsstaterna bör ha befogenhet och möjlighet att kontrollera användningen av lagren så att de utan dröjsmål kan göras tillgängliga för de områden där behovet av oljeleveranser är störst.

(8)

Lagerhållningen bör vara så organiserad att lagrens tillgänglighet och förbrukarnas tillgång till lagren säkerställs.

(9)

Lagerhållningssystemen bör bygga på öppenhet för insyn för att säkerställa att den börda som lagerhållningsskyldigheten innebär fördelas rättvist och utan någon diskriminering. Medlemsstaterna kan göra information om kostnaden för att hålla oljelager tillgänglig för berörda parter.

(10)

I syfte att organisera lagerhållningen får medlemsstaterna använda sig av ett system med ett lagerhållande organ eller en enhet som skall förvalta alla eller en del av de lager som utgör lagerhållningsskyldigheten. Eventuell överskjutande del bör hållas av raffinaderier och andra marknadsaktörer. Partnerskap mellan staten och branschen är nödvändigt för att lagerhållningssystemen skall fungera effektivt och säkert.

(11)

En inhemsk utvinning bidrar i sig till försörjningssäkerhet. För medlemsstater med inhemsk oljeutvinning kan utvecklingen på oljemarknaden motivera ett lämpligt undantag från skyldigheten att hålla oljelager. I enlighet med subsidiaritetsprincipen får medlemsstaterna befria företag från skyldigheten att hålla lager i en omfattning som inte överstiger den kvantitet produkter som dessa företag framställer från råolja som utvunnits i medlemsstaten.

(12)

Det är lämpligt att tillämpa tillvägagångssätt som gemenskapen och medlemsstaterna redan följer inom ramen för sina internationella skyldigheter och avtal. På grund av förändringar i oljeförbrukningsmönstret har flygbränsle för internationell luftfart blivit ett viktigt inslag i denna förbrukning.

(13)

Det finns behov av att anpassa och förenkla gemenskapens system för statistisk rapportering av oljelager.

(14)

Oljelager kan i princip hållas var som helst i gemenskapen och därför är det lämpligt att göra det enklare att upprätta lager utanför det nationella territoriets gränser. Det är nödvändigt att beslut om att hålla lager utanför det nationella territoriets gränser fattas av den berörda medlemsstatens regering i enlighet med dess behov och med hänsyn till försörjningssäkerheten. För lager som hålls tillgängliga för andra företag eller organ/enheter behövs utförligare bestämmelser för att garantera att de är tillgängliga och åtkomliga vid händelse av oljeförsörjningssvårigheter.

(15)

För att säkerställa att den inre marknaden fungerar väl är det önskvärt att främja användningen av avtal mellan medlemsstater när det gäller minimilagerhållning för att främja användningen av lageranläggningar i andra medlemsstater. Beslut att ingå sådana avtal skall fattas av de berörda medlemsstaterna.

(16)

Det är lämpligt att bygga ut den administrativa tillsynen av lagren och att inrätta verkningsfulla system för kontroll och verifiering av lagren. Införandet av ett sådant kontrollsystem kräver ett sanktionssystem.

(17)

Det är lämpligt att med jämna mellanrum informera rådet om läget beträffande beredskapslagren i gemenskapen.

(18)

Eftersom målet för den föreslagna åtgärden, nämligen att upprätthålla en hög nivå av försörjningssäkerhet för olja i gemenskapen genom säkra system som är öppna för insyn och som bygger på solidaritet mellan medlemsstaterna, och som samtidigt uppfyller bestämmelserna om den inre marknaden och om konkurrens, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(19)

Detta direktiv får inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpningen av de direktiv som anges i bilaga I del B.

a)

Motorbensin och flygbränsle (flygbränsle och jetbränsle av bensintyp).

b)

Tunn eldningsolja, dieselbrännolja, fotogen och jetbränsle av fotogentyp.

c)

Tjocka eldningsoljor.

a)

färdiga produkter redovisas efter sin verkliga vikt,

b)

råolja och halvfabrikat redovisas

a)

Mängder ombord på tankfartyg som ligger i hamn för att lossa så snart som hamnformaliteterna har avslutats.

b)

Mängder som lagras i lossningshamnar.

c)

Mängder som lagras i tankar vid ingången till oljeledningar.

d)

Mängder i tankar för raffinering, med undantag av mängder i rörledningar och raffinaderier.

e)

Mängder i lager hos raffinaderier och företag som importerar eller lagrar olja eller distribuerar olja i grossistledet.

f)

Mängder som lagras av stora förbrukare i enlighet med bestämmelserna i nationell lag om förpliktelsen att hålla permanenta lager.

g)

Mängder ombord på pråmar och kustfartyg för transporter inom statsgränserna, i den mån de behöriga myndigheterna har möjlighet att kontrollera dessa mängder, och under förutsättning att de omedelbart skulle kunna göras tillgängliga.

a)

De skall avse råolja samt alla petroleumprodukter som omfattas av detta direktiv.

b)

De skall fastställa villkor och tillvägagångssätt för lagerhållning som är inriktade på att trygga kontrollen av lagren och deras tillgänglighet.

c)

De skall närmare ange de förfaranden som skall användas för att kontrollera och identifiera de lager som föreskrivs, bland annat metoder för att utföra inspektioner och för samarbetet under dessa.

d)

De skall normalt gälla under obegränsad tid.

e)

De skall, om en part kan säga upp avtalet, föreskriva att sådan uppsägning inte skall gälla i händelse av en försörjningskris och att kommissionen under alla förhållanden skall erhålla förhandsinformation om uppsägning sker.

a)

Det företag, organ eller den enhet som har rätt till lagren skall ha kontraktsenlig rätt att förvärva dessa lager under avtalsperioden. Sättet att fastställa priset för detta förvärv skall överenskommas mellan de berörda parterna.

b)

Minsta avtalsperiod skall vara 90 dagar.

c)

Uppgifter om var lagren är belägna och/eller om de företag som håller lagren tillgängliga för det företag, organ/enhet som har rätt till dem, liksom lagrade kvantiteter och produktkategorier eller uppgift om att det rör sig om lagrad råolja, skall anges.

d)

Den faktiska tillgången till lagren för det företag, organ/enhet som har rätt till dem måste, när som helst under avtalsperioden, garanteras av det företag, organ/enhet som håller lagren tillgängliga för det företag, organ eller den enhet som har rätt till dem.

e)

Det företag, organ/enhet som håller lagren för det företag, organ/enhet som har rätt till dem, skall vara underkastad lagstiftningen i den medlemsstat på vars territorium lagren befinner sig, när det gäller den medlemsstatens lagliga befogenheter att kontrollera och verifiera förekomsten av lagren.

a)

den dag då lagren sjönk under den obligatoriska nivån,

b)

skälen till dessa uttag,

c)

eventuella åtgärder som vidtagits för att åter fylla på lagren,

d)

om möjligt en uppskattning av den förmodade utvecklingen av lagersituationen under den tid som lagren förblir under den obligatoriska nivån.

8.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 217/16

(1)

Den 5 juni 2003 bemyndigade rådet kommissionen att inleda förhandlingar med tredjeländer om att ersätta vissa bestämmelser i befintliga bilaterala avtal med ett gemenskapsavtal.

(2)

Kommissionen har på gemenskapens vägnar förhandlat fram ett avtal med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien om vissa luftfartsaspekter (nedan kallat ”avtalet”), i enlighet med mekanismerna och förhandlingsdirektiven i bilagan till rådets beslut om att bemyndiga kommissionen att inleda förhandlingar med tredjeländer om att ersätta vissa bestämmelser i befintliga bilaterala avtal med ett gemenskapsavtal.

(3)

Avtalet bör undertecknas och tillämpas provisoriskt, med förbehåll för att det senare ingås.

8.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 217/28

8.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 217/29

(1)

I direktiv 2003/85/EG anges ett minimum av bekämpningsåtgärder som skall vidtas i händelse av ett utbrott av mul- och klövsjuka samt vissa förebyggande åtgärder som syftar till att göra de behöriga myndigheterna och jordbrukarna mer medvetna om och förberedda på sjukdomen.

(2)

En av de förebyggande åtgärder som anges i direktiv 2003/85/EG är bestämmelsen att medlemsstaterna skall se till att levande mul- och klövsjukevirus som används för framställning av inaktiverat antigen för produktion av vacciner eller för framställning av vacciner samt för forskning på detta område endast hanteras på de godkända laboratorier som förtecknas i del B i bilaga XI till direktivet.

(3)

De behöriga myndigheterna i Tyskland har officiellt underrättat kommissionen om vissa förändringar avseende tyska tillverkare av mul- och klövsjukevaccin. Tyskland har förnyat de nödvändiga säkerhetsgarantierna för laboratoriet på sitt territorium.

(4)

Av säkerhetsskäl är det viktigt att regelbundet uppdatera förteckningen över laboratorier som har tillstånd att hantera levande mul- och klövsjukevirus för vaccinproduktion i direktiv 2003/85/EG.

(5)

I enlighet med detta är det nödvändigt att ersätta förteckningen över laboratorier med tillstånd att hantera levande mul- och klövsjukevirus för vaccinproduktion i del B i bilaga XI till direktiv 2003/85/EG med förteckningen i bilagan till detta beslut.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

8.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 217/31

(1)

Klassisk svinpest utgör ett hot mot tamsvin och viltlevande svin (vildsvin) i gemenskapen.

(2)

Utbrott av klassisk svinpest på anläggningar med tamsvin kan få mycket allvarliga konsekvenser och innebära ekonomiska förluster i gemenskapen, i synnerhet om utbrotten äger rum i områden med hög täthet av svinbesättningar.

(3)

Reglerna för att tillämpa nödvaccination av tamsvin och viltlevande svin och definitionen av markörvaccin fastställs i direktiv 2001/89/EG.

(4)

Gemenskapen har redan 1 000 000 doser levande försvagat vaccin mot klassisk svinpest på lager och är i gång med att köpa in 1 550 000 doser av markörvaccin mot klassisk svinpest.

(5)

Nödvaccination mot klassisk svinpest med markörvaccin i mängder som överstiger antalet doser som gemenskapen har på lager har blivit allt sannolikare i ljuset av situationen i gemenskapen och i synnerhet sjukdomssituationen i de anslutande staterna.

(6)

I syfte att stärka gemenskapens möjligheter att snabbt bekämpa klassisk svinpest är det nödvändigt att köpa in ett lämpligt antal doser markörvaccin och att vidta åtgärder för att lagra dem och ha dem snabbt tillgängliga i en nödsituation.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.