1.7.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 178/1

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 950/2006

av den 28 juni 2006

om tillämpningsföreskrifter för regleringsåren 2006/07, 2007/08 och 2008/09 för import och raffinering av produkter från sockersektorn inom ramen för vissa tullkvoter och förmånsavtal

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 318/2006 av den 20 februari 2006 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (1), särskilt artikel 40.1 e iii och 40 f samt artikel 44, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 1.1 i protokoll 3 om AVS-socker (nedan kallat ”AVS-protokollet”) som bifogas bilaga V till det partnerskapsavtal mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stilla havsområdet, å en a sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, som undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000 (2) (nedan kallat ”AVS–EG-partnerskapsavtalet”) och artikel 1.1 i avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Republiken Indien om rörsocker (3) (nedan kallat ”Indienavtalet”) förbinder sig gemenskapen att till garanterade priser köpa och importera fastställda kvantiteter av rörsocker som har sitt ursprung i AVS-staterna och Indien och som dessa stater åtar sig att leverera till gemenskapen.

(2)

I artikel 29.4 i förordning (EG) nr 318/2006 föreskrivs att tillämpningen av importtullar på rörsocker för raffinering enligt KN-nummer 1701 11 10 med ursprung i de länder som anges i bilaga VI tillfälligt skall upphöra för den tilläggskvantitet som behövs för att ge gemenskapens raffinaderier tillräcklig försörjning av produkter under regleringsåren 2006/07, 2007/08 och 2008/09.

(3)

I artikel 4.4 i rådets förordning (EG) nr 2007/2000 av den 18 september 2000 om införande av särskilda handelsåtgärder för länder och territorier som deltar i eller är knutna till Europeiska unionens stabiliserings- och associationsprocess samt om ändring av förordning (EG) nr 2820/98 och om upphävande av förordningarna (EG) nr 1763/1999 och (EG) nr 6/2000 (4) föreskrivs att import av sockerprodukter enligt KN-nummer 1701 och 1702 med ursprung i Albanien och Bosnien och Hercegovina samt i Montenegros samt Serbiens och Kosovos tullområden (5) skall vara befriad från tull. Bestämmelserna för öppnande och förvaltning av nämnda kvoter fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1004/2005 av den 30 juni 2005 om öppnande och förvaltning av tullkvoter för sockerprodukter med ursprung i Albanien, Bosnien och Hercegovina samt Serbien och Montenegro, inklusive Kosovo, enligt rådets förordning (EG) nr 2007/2000 (6). Av praktiska skäl är det lämpligt att upphäva förordning (EG) nr 1004/2005 och samla alla tillämpningsbestämmelser för import och raffinering av produkter inom sockersektorn i en enda förordning.

(4)

I artikel 27.2 i stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, å andra sidan (7), vilket trädde i kraft den 1 januari 2006, fastställs att gemenskapen skall ge tullfritt tillträde för import till gemenskapen av de produkter med ursprung i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien som omfattas av KN-nummer 1701 och 1702, inom ramen för en årlig tullkvot på 7 000 ton (nettovikt). Den 1 januari 2006 öppnades nämnda tullkvot genom kommissionens förordning (EG) nr 2151/2005 av den 23 december 2005 om närmare bestämmelser om öppnande och förvaltning av tullkvoten för sockerprodukter med ursprung i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien i enlighet med stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, å andra sidan (8). Av praktiska skäl det lämpligt att bestämmelserna för öppnande och förvaltning av nämnda tullkvot från och med den 1 januari 2007 fastställs i den här förordningen. Förordning (EG) nr 2151/2005 bör därför upphöra att gälla från och med den dagen.

(5)

För förvaltningen av de traditionella försörjningsbehoven inom raffineringssektorn, vilken föreskrivs i artikel 29 i förordning (EG) nr 318/2006, krävs särskilda tillämpningsföreskrifter under regleringsåren 2006/07, 2007/08 och 2008/09. Det är därför lämpligt att begränsa tillämpningen av den här förordningen till dessa regleringsår.

(6)

Om inget annat föreskrivs i den här förordningen bör kommissionens förordning (EG) nr 1291/2000 av den 9 juni 2000 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser samt förutfastställelselicenser för jordbruksprodukter (9) och de särskilda föreskrifter för sockersektorn som fastställs genom kommissionens förordning (EG) nr 951/2006 av den 30 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 318/2006 när det gäller handel med tredjeländer i sockersektorn (10) (ny förordning förvaltning–tredjeländer) tillämpas på importlicenser som utfärdas med stöd av den här förordningen. För att förenkla förvaltningen av import enligt den här förordningen och för att se till att de årliga begränsningarna iakttas bör det också antas detaljerade regler avseende licenser för import av råsocker uttryckt som vitsockerekvivalenter.

(7)

Enligt artikel 30.2 i förordning (EG) nr 318/2006 skall ansökningar om importlicenser för socker som omfattas av ett garantipris åtföljas av en exportlicens utfärdad av myndigheterna i det exporterande landet som intygar att sockret fyller kraven i berörda avtal. För att garantera en hållbar ekonomisk utveckling inom sockersektorn i Serbien, Montenegro och Kosovo samt med hänsyn till den relativt stora tullkvotsvolymen, bör import av socker inom ramen för dessa tullkvoter ske på villkor av att en importlicens uppvisas. Det är därför lämpligt att fastställa hur förlagan till licensen skall se ut samt hur den skall visas upp och användas.

(8)

Eftersom ingen marginal för överskridande av kvantiteter har fastställts för de sammanlagda tullkvoter som avses i artikel 28 i förordning (EG) nr 318/2006, bör full avgift enligt gemenskapens tulltaxa tas ut för varje kvantitet uttryckt som vitsockerekvivalenter som importeras utöver de kvantiteter som anges i importlicensen.

(9)

I artikel 29.1 och 29.2 i förordning (EG) nr 318/2006 fastställs de traditionella försörjningsbehoven för raffineringssektorn per medlemsstat. För att heltidsraffinaderierna i berörda medlemsstater skall kunna garanteras importlicenser för socker avsett för raffinering till den kvantitet som avses i nämnda punkter, och för att undvika missbruk som möjliggör handel med licenser, bör ansökningar om importlicenser för socker avsett för raffinering endast kunna utfärdas till heltidsraffinaderier i den berörda medlemsstaten fram till ett datum som fastställs på grundval av förmånssockret.

(10)

I fråga om det förmånssocker som avses i AVS-protokollet och Indienavtalet, och eftersom det kan uppstå oförutsebara förseningar mellan lastningen av ett parti socker och leveransen av detta, bör det fastställas en viss marginal i tillämpningen av leveransperioderna, så att hänsyn tas till sådana förseningar. Eftersom det i enlighet med de olika avtalen fastställs leveranskrav och inte tullkvoter för detta socker, bör det, i enlighet med handelspraxis, fastställas en viss tolerans som skall tillämpas på de totala kvantiteter som levereras under en leveransperiod och på det datum då perioden inleds.

(11)

Artikel 7 i AVS-protokollet och artikel 7 i Indienavtalet innehåller bestämmelser som skall tillämpas när en stats åtagande att leverera inte uppfylls under en leveransperiod. För genomförandet av nämnda bestämmelser måste det också finnas en regel för hur leveransdatumet för ett parti förmånssocker skall fastställas.

(12)

Bestämmelserna om ursprungsintyg i artikel 14 i protokoll nr 1 som bifogas bilaga V till AVS–EG-partnerskapsavtalet, i artikel 2.1 i förordning (EG) nr 2007/2000 eller i artikel 47 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (11) bör tillämpas på produkter som har importerats enligt den här förordningen.

(13)

Efter Österrikes, Finlands, Sveriges och sedan Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska gemenskapen samt inom ramen för förhandlingarna enligt artikel XXIV i Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) har gemenskapen förbundit sig att importera en kvantitet rårörsocker för raffinering från tredjeland till en tull på 98 euro per ton.

(14)

För att de traditionella importflödena för kvantiteter inom den tullkvot som ingår i de medgivanden som anges i den lista ”CXL (Europeiska gemenskaperna)”, vilken avses i artikel 1 rådets förordning (EG) nr 1095/96 av den 18 juni 1996 om genomförande av medgivandena i lista CXL som fastställts sedan förhandlingarna enligt GATT artikel XXIV.6 avslutats (12), skall kunna iakttas bör fördelningen av kvoten på 96 801 ton mellan ursprungsländerna inledas den 1 juli 2006, och samma fördelningsnyckel som tidigare bör användas.

(15)	För att ta hänsyn till att regleringsåret 2006/07 omfattar femton månader, bör de årliga tullkvoterna justeras för det regleringsåret.

(16)

För att möjliggöra att förmånsimporten förvaltas effektivt enligt den här förordningen är det nödvändigt att vidta åtgärder som gör det möjligt för medlemsstaterna att bokföra relevanta uppgifter och meddela kommissionen dessa. För att förbättra kontrollerna bör det föreskrivas att importen av produkter inom ramen för en årlig tullkvot eller ett förmånsavtal övervakas i enlighet med artikel 308d i förordning (EEG) nr 2454/93.

(17)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för socker.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

1.   I denna förordning fastställs för regleringsåren 2006/07, 2007/08 och 2008/09 tillämpningsföreskrifter för import av produkter från sockersektorn som avses i

a)	artikel 1.1 i AVS-protokollet,

b)	artikel 1.1 i Indienprotokollet,

c)	artikel 26.2 och 26.3 i förordning (EG) nr 318/2006,

d)	artikel 29.4 i förordning (EG) nr 318/2006,

e)	lista ”CXL (Europeiska gemenskaperna)” i artikel 1 i förordning (EG) nr 1095/96,

f)	artikel 4.4 i förordning (EG) nr 2007/2000,

g)	artikel 27.2 i stabiliserings- och associeringsavtalet med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.

2.   Kvantiteter som importeras i enlighet med bestämmelserna i punkt 1 c–g (nedan kallade ”tullkvoter”) och bestämmelserna i leden a och b i samma punkt (nedan kallade ”leveransskyldigheterna”) för regleringsåren 2006/07, 2007/08 och 2008/09 skall ha de löpnummer som anges i bilaga I.

Artikel 2

I denna förordning gäller följande definitioner:

a)	AVS-/Indiensocker: socker enligt KN-nummer 1701 med ursprung i de stater som avses i bilaga VI till förordning (EG) nr 318/2006 som importeras till gemenskapen med stöd av AVS-protokollet eller Indienavtalet.

b)	tilläggssocker: den tilläggskvantitet som avses i artikel 29.4 i förordning (EG) nr 318/2006 för vilken tillämpningen av de importtullar för rörsocker med KN-nummer 1701 11 10 avsett för raffinering och med ursprung i de stater som avses i bilaga VI till nämnda förordning tillfälligt upphör.

c)	socker enligt CXL-medgivande: rårörsocker enligt den lista ”CXL (Europeiska gemenskaperna)” som avses i artikel 1.1 i förordning (EG) nr 1095/96.

d)

Balkansocker: produkter från sockersektorn med KN-numren 1701 och 1702 med ursprung i Albanien, Bosnien och Hercegovina, Serbien, Montenegro, Kosovo samt f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och som importeras till gemenskapen med stöd av förordning (EG) nr 2007/2000 och stabiliserings- och associationsavtalet med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.

e)	socker för undantagsimport: produkter som avses i artikel 26.2 i förordning (EG) nr 318/2006.

f)	socker för industriell import: produkter som avses i artikel 26.3 i förordning (EG) nr 318/2006.

g)

AVS-protokollet: protokoll 3 om AVS-socker bifogat bilaga V till partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å andra sidan, vilket undertecknades i Cotonou den 21 juni 2000 (nedan kallat ”AVS–EU-partnerskapsavtalet”).

h)	Indienavtalet: avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Indien om rörsocker.

i)	leveransperiod: den period som fastställs i artikel 4 i AVS-protokollet och i artikel 4 i Indienavtalet.

j)	parti: en sockerkvantitet som befinner sig ombord på ett visst fartyg och som faktiskt lossas i en viss hamn i gemenskapen.

k)	obehandlad vikt: sockrets vikt i obehandlat tillstånd.

l)	angiven polarisation: det importerade råsockrets faktiska polarisation, som i mån av behov skall kontrolleras av de nationella behöriga myndigheterna enligt den polarimetriska metoden, och som skall uttryckas med sex decimaler.

m)	arbetsdag: arbetsdag inom kommissionen i enlighet med artikel 2 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 (13).

n)	raffinering: bearbetning av råsocker till vitsocker, enligt definition i artikel 2 i förordning (EG) nr 318/2006, samt alla andra likvärdiga tekniska processer som tillämpas på vitsocker i lösvikt.

o)	heltidsraffinaderier: de raffinaderier som avses i artikel 2.13 i förordning (EG) nr 318/2006.

KAPITEL II

IMPORTLICENSER

Artikel 3

För import som sker enligt bestämmelserna i artikel 1 skall en importlicens som utfärdats i enlighet med förordning (EG) nr 1291/2000 och förordning (EG) nr 951/2006 uppvisas, om inget annat anges i den här förordningen.

Artikel 4

1.   Ansökningar om importlicenser skall av berörda parter lämnas in till medlemsstaternas behöriga myndigheter.

2.   Ansökningar om importlicens skall lämnas in varje vecka, från måndag till fredag från den dag som föreskrivs i punkt 5 i den här artikeln fram till och med den dag som föreskrivs i artikel 5.3 andra stycket, då licensutfärdandet upphör.

De sökande skall lämna in licensansökan till den behöriga medlemsstaten i den medlemsstat där de är registrerade för mervärdesskatt.

En sökande får endast lämna in en licensansökan per vecka och löpnummer. Om en sökande under en viss vecka lämnar in mer än en ansökan för ett och samma löpnummer, skall alla ansökningar som för detta löpnummer lämnats in av samma sökande den berörda veckan avslås och de säkerheter som ställts i samband med ansökningarna vara förverkade till förmån för den berörda medlemsstaten.

3.   I ansökan om importlicens och på själva licensen skall något av följande anges i fält 20: ”socker avsett för raffinering” eller ”socker ej avsett för raffinering”. Benämningen är varken knuten till det KN-nummer för vilket ansökan lämnats in eller till det KN-nummer enligt vilket sockret kommer att importerats.

4.   Till en ansökan om importlicens skall följande bifogas:

a)	Handlingar som styrker att den sökande har ställt en säkerhet på 20 euro per ton av en kvantitet socker som anges i fält 17 på licensen,

b)	För socker avsett för raffinering, en förbindelse (undertecknad av en sockerproducent som är godkänd enligt artikel 17 i förordning (EG) nr 318/2006) att raffinera de berörda sockerkvantiteterna före utgången av den tredje månad som följer på den månad då den aktuella importlicensen löper ut.

5.   När det gäller tullkvoterna skall den första inlämningsperioden för importlicenser inledas samma dag som den berörda tullkvoten öppnas.

När det gäller AVS-/Indiensocker skall den första inlämningsperioden för importlicenser inledas måndagen närmast före den 10 juni i den föregående leveransperioden. Om gränsen för leveranskravet för en leveransperiod uppnåtts för ett av exportländerna, skall emellertid den första inlämningsperioden för importlicenser för nästkommande leveransperiod för detta land inledas måndagen närmast före den 6 maj.

Artikel 5

1.   Senast den första arbetsdagen i varje vecka skall medlemsstaterna meddela kommissionen de kvantiteter vitsocker eller råsocker, i tillämpliga fall uttryckta i vitsockerekvivalent, för vilka licensansökningar har lämnats in under den föregående veckan, om så krävs efter tillämpning av den koefficient för godtagande som föreskrivs i artikel 10.2.

De kvantiteter för vilka ansökan lämnats in skall delas in efter åttasiffrigt KN-nummer, och de skall innehålla uppgift om berört regleringsår eller berörd leveransperiod, kvantiteter per ursprungsland och om huruvida det rör sig om ansökningar om licens för socker avsett för raffinering eller inte. Om ingen ansökan om importlicens har lämnats in skall medlemsstaterna meddela kommissionen även detta.

2.   Kommissionen skall varje vecka registrera uppgifterna om de kvantiteter för vilka det har kommit in ansökningar om importlicens.

3.   När licensansökningarna uppnår eller överskrider kvantiteterna enligt något av de leveranskrav per land som för AVS-/Indiensocker fastställts i enlighet med artikel 12, eller en någon av tullkvoterna för annat socker, skall kommissionen fastställa en tilldelningskoefficient i proportion till den tillgängliga kvantiteten, som medlemsstaterna sedan skall tillämpa på varje ansökan.

Kommissionen skall också upplysa medlemsstaterna om att licensansökningar med avseende på leveranskrav eller för den berörda tullkvoten inte längre kan godtas, eftersom tullkvoten i fråga har uppfyllts.

Om överskridandet av leveranskravet med avseende på AVS-/Indiensocker för ett berört land är lägre än eller lika med 5 % av leveranskravet för detta land samt lägre än 5 000 ton, skall tilldelningskoefficienten för detta land vara 100 %.

4.   Om kommissionen har meddelat medlemsstaterna att gränsen för godtagande av licensansökningar har uppnåtts men det av den registrering som avses i punkt 2 framgår att det fortfarande finns sockerkvantiteter tillgängliga för leveranskraven för AVS-/Indiensocker eller för tullkvoterna annat socker skall kommissionen underrätta medlemsstaterna om att denna gräns inte längre är uppnådd.

Artikel 6

1.   Licenserna skall utfärdas den tredje arbetsdagen efter dagen för meddelandet enligt punkt 5.1. För kvantiteter som skall levereras skall medlemsstaterna beakta den tilldelningskoefficient som, i förekommande fall, fastställts av kommissionen inom denna tidsfrist i enlighet med punkt 3 i nämnda artikel.

2.   När det gäller tullkvoterna skall licenserna gälla till utgången av det regleringsår som de avser.

3.   Den första arbetsdagen i varje vecka skall medlemsstaterna, separat för varje tullkvot eller leveranskrav och för varje ursprungsland, meddela kommissionen de kvantiteter socker för vilka importlicenser utfärdats under den föregående veckan och göra åtskillnad mellan socker som är avsett för raffinering och socker som inte är avsett för raffinering.

4.   Om en importlicens överlåts i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 1291/2000, skall licensinnehavaren omedelbart underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat som har utfärdat licensen. Skyldigheter att importera eller raffinera får inte överlåtas.

5.   För importlicenser för socker som inte är avsett för raffinering och genom avvikelse från artikel 35 i förordning (EG) nr 1291/2000,

a)	och om licensen återlämnas till det utfärdande organet under de första sextio dagarna av dess giltighetstid, skall den säkerhet som förverkas nedsättas med 80 %,

b)	och om licensen återlämnas till det utfärdande organet från och med den sextioförsta dagen av licensens giltighetstid och till och med den dag då giltighetstiden löper ut, skall den säkerhet som förverkas nedsättas med 50 %.

6.   Senast den första arbetsdagen i varje vecka skall medlemsstaterna meddela kommissionen de kvantiteter för vilka licenser återlämnats under den föregående veckan i enlighet med punkt 5 i den här artikeln. Inom ramen för de kvantitativa begränsningarna av de leveranskrav som fastställts i enlighet med artikel 12 eller av de tullkvoter som avses i artiklarna 19, 24 och 28 skall de kvantiteter som anges i licenser som återlämnats i enlighet med punkt 5 i den här artikeln läggas till de kvantiteter som omfattas av leveransskyldighet eller till den berörda tullkvoten.

Artikel 7

1.   Varje medlemsstat skall registrera vilka kvantiteter vitsocker och råsocker som faktiskt importeras på grundval av importlicenser enligt artikel 6.1, eventuellt genom konvertering av råsockerkvantiteterna till vitsockerekvivalenter på grundval av angiven polarisation enligt den metod som anges i punkt III.3 i bilaga I till förordning (EG) nr 318/2006.

2.   Om övergången till fri omsättning inte sker i den medlemsstat som har utfärdat importlicensen, skall den importerande medlemsstaten begära in ursprungsintyget och det kompletterande dokumentet, som skall vara ifyllt i enlighet med artiklarna 22 och 23, och översända en kopia av detta till den medlemsstat som har utfärdat importlicensen.

3.   Enligt artikel 50.1 i förordning (EG) nr 1291/2000 skall full tull enligt den gällande gemensamma tulltaxan per den dag då sockret övergår till fri omsättning tillämpas, utom i de fall som avses i artikel 15.3 i den här förordningen, på samtliga kvantiteter vitsocker i obehandlad vikt, råsocker som konverterats till vitsockerekvivalenter eller, när det gäller socker enligt CXL-medgivande, på råsocker i obehandlad vikt, som importeras utöver de kvantiteter som anges på den aktuella importlicensen.

Artikel 8

Medlemsstaterna skall, separat för varje tullkvot eller leveranskrav och per ursprungsland, meddela kommissionen följande:

a)	Före slutet av varje månad: de kvantiteter socker uttryckta i obehandlad vikt och i vitsockerekvivalent, som faktiskt importerats under den tredje föregående månaden.

b)

Före den 1 mars och för det föregående regleringsåret eller, beroende på vad som gäller, för den föregående leveransperioden: i) Den totala kvantitet som faktiskt har importerats — i form av råsocker för raffinering, uttryckt i obehandlad vikt och vitsockerekvivalenter, — i form av råsocker för raffinering, uttryckt i obehandlad vikt och vitsockerekvivalenter. ii) Den kvantitet socker, uttryckt i obehandlad vikt och vitsockerekvivalenter, som faktiskt har raffinerats.

Artikel 9

1.   De meddelanden som avses i artikel 5.1, artikel 6.3 och 6.6 och artikel 8 skall ske elektroniskt enligt de formulär som medlemsstaterna får genom kommissionen.

2.   På kommissionens begäran skall medlemsstaterna till kommissionen överlämna uppgifter om de kvantiteter produkter som övergått till fri omsättning inom ramen för tullkvoterna och förmånsavtalen under vissa månader som skall anges i enlighet med artikel 308d i förordning (EEG) nr 2454/93.

KAPITEL III

TRADITIONELLA FÖRSÖRJNINGSBEHOV

Artikel 10

1.   Ansökningar om importlicenser för socker avsett att raffineras får, genom undantag från artikel 4.1 och inom de kvantitativa gränser per medlemsstat för vilka importlicenser för socker avsett att raffineras får utfärdas inom ramen för traditionella försörjningsbehov enligt artikel 29.1 och 29.2 i förordning (EG) nr 318/2006, lämnas in till de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten, men endast av

a)	heltidsraffinaderierna i den medlemsstaten t.o.m. den 30 juni regleringsåret,

b)	alla heltidsraffinaderier i gemenskapen, från och med den 30 juni och fram till slutet av regleringsåret.

2.   De berörda medlemsstaterna skall registrera ansökningarna om importlicenser för socker avsett för raffinering varje vecka, med undantag av ansökningar som inte omfattas av en nedsättning på den fulla importtullen.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 i den här artikeln eller artikel 5.3 skall en medlemsstat där ansökningarna om importlicens för socker avsett för raffinering (med undantag för ansökningar utan nedsättning av den fulla tullsats som är tillämplig på import) som lämnats in för ett regleringsår motsvarar eller överskrider den kvantitet som avses i punkt 1 i den här artikeln, meddela kommissionen att dess gräns för traditionella försörjningsbehov för import uppnåtts och skall, om så krävs, fastställa en koefficient för godkännande som står i proportion till den tillgängliga kvantiteten, vilken skall tillämpas på varje licensansökning för socker avsett för raffinering.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.3 skall kommissionen, när ansökningar om importlicenser för socker avsett för raffinering (med undantag för ansökningar utan nedsättningen av den fulla tullsats som är tillämplig på import) under ett regleringsår motsvarar de sammanlagda kvantiteter som avses i punkt 2 i den här artikeln, meddela medlemsstaterna att importgränsen för traditionella försörjningsbehov har uppnåtts inom gemenskapen.

Från och med dagen för det meddelande som avses i första stycket och fram till slutet av det berörda regleringsåret får alla berörda ansöka om licenser för socker avsett för raffinering, utom för AVS-/Indiensocker tillhörande den leveransperiod som inleds under regleringsåret i fråga. I detta fall skall ansökningarna om importlicenser för AVS-/Indiensocker för raffinering lämnas in i enlighet med punkt 1 a, och de skall registreras inom ramen för traditionella försörjningsbehov under det följande regleringsåret.

Artikel 11

1.   Varje innehavare av importlicens för socker avsett för raffinering skall inom sex månader från och med den dag då den berörda importlicensen löper ut för den medlemsstat som utfärdat licensen på ett för denna medlemsstat tillfredsställande sätt styrka att raffineringen verkligen ägt rum. Om sockret inte raffineras inom den frist som fastställs i artikel 4.4 b, skall den sökande före den 1 juni som följer på det berörda regleringsåret betala ett belopp på 500 euro per ton för de kvantiteter socker som inte raffinerats, utom i fall av force majeur eller om det föreligger exceptionella tekniska skäl.

2.   Varje sockerproducent som är godkänd i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 318/2006 skall före den 1 mars som följer på det berörda regleringsåret för medlemsstatens behöriga myndighet deklarera de kvantiteter socker som denne raffinerat med avseende på nämnda regleringsår, samt ange följande:

a)	De kvantiteter socker som täcks av importlicenser för socker avsett för raffinering, med referensuppgifter avseende de berörda licenserna.

b)	De kvantiteter socker som producerats i gemenskapen, med referensuppgifter om det godkända företag som framställt sockret.

c)	Andra sockerkvantiteter, med uppgift om ursprung.

3.   Alla godkända sockerproducenter skall före den 1 juni efter det berörda regleringsåret betala ett belopp på 500 euro per ton för de kvantiteter socker för vilka

a)	den tidsfrist som avses i artikel 4.4 b inte har iakttagits,

b)

denne inte på ett för den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt kan styrka att det socker som avses i punkt 2 c i den här artikeln inte är importsocker som inte är avsett för raffinering eller, om det rör sig om socker avsett för raffinering, att sockret inte har raffinerats av exceptionella tekniska skäl eller på grund av force majeure.

KAPITEL IV

AVS-/INDIENSOCKER

Artikel 12

1.   De kvantiteter som skall omfattas av leveranskrav i varje berört exportland skall fastställas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 39.2 i förordning (EG) nr 318/2006, med tillämpning av artiklarna 3 och 7 i AVS-protokollet, artiklarna 3 och 7 i Indienavtalet samt artiklarna 14 och 15 i den här förordningen.

2.   För varje leveransperiod skall de kvantiteter som omfattas av leveranskraven

a)	anges preliminärt före den 1 maj som föregår den berörda leveransperioden,

b)	fastställas före den 1 februari under leveransperioden,

c)	kunna justeras enstaka gånger under leveransperioden om ny information gör det nödvändigt, särskilt när så krävs för att åtgärda situationen i enskilda fall om det finns välgrundade skäl till detta.

De leveranskrav som skall beaktas vid utfärdandet av importlicenser enligt artikel 5 skall vara lika med de kvantiteter som fastställs enligt punkt 1 i den här artikeln, i förekommande fall justerade i enlighet med beslut fattade med tillämpning av artiklarna 3 och 7 i AVS-protokollet och artiklarna 3 och 7 i Indienavtalet.

3.   De kvantiteter som skall omfattas av leveranskrav skall fastställas med hänsyn till följande:

a)	Faktiskt konstaterade leveranser under föregående leveransperioder.

b)	De kvantiteter som har förklarats inte kunna levereras i enlighet med artikel 7 i AVS-protokollet och artikel 7 i Indienavtalet.

Om importlicenser har utfärdats för större kvantiteter än vad som faktiskt levererades under föregående leveransperioder, utan att det påverkar resultaten av behöriga myndigheters undersökningar, skall de importlicenskvantiteter vars faktiska import till gemenskapen inte har kunnat konstateras läggas till de kvantiteter som avses i första stycket a.

4.   De justeringar som avses i punkt 2 c kan gälla överföringar av kvantiteter mellan två på varandra följande leveransperioder om detta inte stör den försörjningsplan som avses i artikel 29 i förordning (EG) nr 318/2006.

5.   Den totala kvantiteten socker som under varje leveransperiod omfattas av leveranskrav för de olika exportländerna skall importeras som AVS/Indien-socker inom ramen för leveranskraven med tullfrihet.

Artikel 13

1.   Datum för konstaterande av att ett parti AVS/Indien-socker har levererats skall vara det datum då partiet uppvisas för tullen enligt vad som avses i artikel 40 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 (14) .

Datumet för konstaterande av leverans skall deklareras genom uppvisande av det kompletterande dokument som, beroende på omständigheterna, avses i artikel 17.1 eller 18.2 i den här förordningen.

2.   Genom undantag från punkt 1 och i de fall då importören lämnar in en deklaration från befälhavaren på det aktuella fartyget, viserad av den behöriga tullmyndigheten, om att partiet är klart att lossas i den aktuella hamnen, skall datumet för konstaterandet vara det datum som i deklarationen anges som det datum då partiet är klart att lossas.

Artikel 14

1.   Om en kvantitet AVS/Indien-socker som utgör en del av eller hela kvantiteten som omfattas av leveranskrav, levereras efter det att leveransperioden löpt ut, skall leveransen ändå bokföras för denna period om lastningen av den berörda kvantiteten i exporthamnen har skett i tillräckligt god tid med tanke på den normala skeppningstiden.

Med normal skeppningstid skall avses det antal dagar som erhålls genom att den normala sjövägen i nautiska mil mellan de två berörda hamnarna divideras med talet 480.

2.   Punkt 1 skall inte tillämpas på kvantiteter för vilka kommissionen har fattat ett beslut i enlighet med artikel 7.1 eller 7.2 i AVS-protokollet eller artikel 7.1 eller 7.2 i Indienavtalet.

Artikel 15

1.   Om den totala kvantitet AVS/Indien-socker som för ett visst exportland har bokförts för en viss leveransperiod är mindre än den kvantitet som omfattas av leveranskravet, skall bestämmelserna i artikel 7 i AVS-protokollet eller i artikel 7 i Indienavtalet tillämpas.

2.   Punkt 1 skall inte gälla i de fall då skillnaden mellan leveranskravet och den totala kvantiteten AVS/Indien-socker inte överskrider 5 % av leveranskravet och inte är mer än 5 000 ton uttryckt som vitsocker.

3.   Genom undantag från artikel 50.1 i förordning (EG) nr 1291/2000 och under förutsättning att de omfattas av ursprungsintyg enligt artikel 16 eller 17 i den här förordningen skall kvantiteter som importeras inom den positiva tolerans som avses i artikel 8.4 i förordning (EG) nr 1291/2000 omfattas av ordningen för AVS/Indien-socker.

4.   Vid tillämpning av punkterna 2 och 3 skall kommissionen beroende på omständigheterna göra avdrag eller tillägg för summan av avvikelserna på de kvantiteter som omfattas av leveranskrav för nästa leveransperiod.

Artikel 16

1.   I ansökan om importlicens och i själva licensen skall följande uppgifter anges:

a)	I fält 8: ursprungsland (länder enligt AVS-protokollet eller Indien).

b)	I fälten 17 och 18: den kvantitet socker uttryckt i vitsockerekvivalent som inte får överskrida det leveranskrav för det berörda landet, som fastställs med stöd av artikel 12.

c)	I fält 20: den leveransperiod de avser och minst en av texterna i del A i bilaga III.

2.   Importlicensansökan skall åtföljas av originalet till den exportlicens som utfärdats av de behöriga myndigheterna i exportlandet, i enlighet med förlagan i bilaga II, för en kvantitet motsvarande den som anges i licensansökan. För de länder som omfattas av AVS-protokollet, eller i Indiens fall av artikel 18, får denna licens ersättas med en kopia av det ursprungsintyg som föreskrivs i artikel 17, vilken vidimerats av de behöriga myndigheterna i exportlandet.

3.   Licenserna skall gälla fram till och med den tredje månaden som följer på månaden för det faktiska licensutfärdandet för AVS/Indien-socker som inte är avsett för raffinering. För AVS/Indien-socker avsett för raffinering skall licenserna gälla till slutet av den leveransperiod de avser eller, för licenser som utfärdas från och med den 1 april, fram till och med den tredje månad som följer på månaden för det faktiska utfärdandet.

4.   Genom undantag från artikel 18.1 i förordning (EG) nr 1291/2000 får en importlicens som i fälten 15 och 16 har en varubeskrivning och KN-nummer 1701 99 10 användas för import av

a)	socker enligt KN-nummer 1701 11 10, om det rör sig om en licens för socker avsett för raffinering,

b)	socker enligt KN-nummer 1701 11 90, om det rör sig om en licens för socker som inte är avsett för raffinering.

Artikel 17

1.   Tillsammans med det ursprungsintyg som avses i artikel 14 i protokoll nr 1 som bifogas bilaga V till AVS–EG-partnerskapsavtalet skall ett kompletterande dokument lämnas in till tullmyndigheten vid import, vilket skall innehålla

a)	minst en av texterna i del A i bilaga III till den här förordningen,

b)	varornas utskeppningsdatum och den aktuella leveransperioden,

c)	KN-undernummer för produkten i fråga.

Ursprungsintyget är giltigt oberoende av den leveransperiod som anges i led b.

2.   Ursprungsintyget och det kompletterande dokument som innehåller varubeskrivningen av socker med KN-nummer 1701 99 får, i förekommande fall, användas vid import av socker med KN-nummer 1701 11.

3.   Berörda personer skall till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där övergången till fri omsättning sker för kontroll, särskilt av leveransperiod och kvantiteter, uppvisa en kopia av det kompletterande dokument som avses i punkt 1, av vilket det framgår

a)	det datum som på grundval av lämpliga skeppningsdokument har konstaterats som det datum då lastningen slutfördes i exporthamnen,

b)	det datum som avses i artikel 13.1,

c)	uppgifter om importförfarandet, särskilt angiven polarisation och de kvantiteter i obehandlad vikt som faktiskt har importerats.

Artikel 18

1.   Vid tillämpningen av det här kapitlet skall socker, vars ursprung har fastställts i enlighet med gällande gemenskapsbestämmelser och styrks av ett ursprungsintyg som har utfärdats i enlighet med artikel 47 i förordning (EEG) nr 2454/93, betraktas som socker med ursprung i Indien.

2.   Vid import skall ett kompletterande dokument lämnas in till tullmyndigheterna, och det skall innehålla följande uppgifter:

a)	Minst en av texterna i del A i bilaga III.

b)	Varornas utskeppningsdatum och den aktuella leveransperioden; den angivna perioden påverkar inte ursprungsintygets giltighetstid vid import.

c)	KN-undernummer för produkten i fråga.

3.   Ursprungsintyget och det kompletterande dokument som innehåller varubeskrivningen av socker med KN-nummer 1701 99 får, i förekommande fall, användas vid import av socker med KN-nummer 1701 11.

4.   Berörda personer skall till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där övergången till fri omsättning sker för kontroll, särskilt av leveransperiod och kvantiteter, uppvisa en kopia av det kompletterande dokument som avses i punkt 2, av vilket det framgår

a)	det datum som på grundval av godkända skeppningsdokument har konstaterats som det datum då lastningen av sockret slutfördes i exporthamnen i Indien,

b)	det datum som avses i artikel 13.1,

c)	uppgifter om importförfarandet, särskilt angiven polarisation, och de kvantiteter råsocker som faktiskt har importerats.

KAPITEL V

TILLÄGGSSOCKER

Artikel 19

1.   De tilläggskvantiteter som avses i artikel 29.4 i förordning (EG) nr 318/2006 skall fastställas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 39.2 i förordning (EG) nr 318/2006, per regleringsår eller del av regleringsår och på grundval av en prognostiserad försörjningsbalans för gemenskapen i fråga om råsocker. Dessa kvantiteter skall importeras som tilläggssocker.

För fastställandet av dessa kvantiteter skall det göras en uppskattning av de sockerkvantiteter från de franska utomeuropeiska departementen samt det förmånssocker avsett för direktkonsumtion som skall beaktas för varje försörjningsbalans varje år, på grundval av uppgifter som medlemsstaterna lämnar till kommissionen för de senaste regleringsåren.

2.   Det första fastställandet av kvantiteter enligt punkt 1 skall göras före den 31 oktober och justeras före den 31 maj. Om ny information så kräver kan fastställandet justeras vid ett annat datum under regleringsåret.

Artikel 20

1.   Ett lägsta inköpspris för råsocker av standardkvalitet (cif gemenskapens europeiska hamnar), som skall betalas av raffinaderierna, skall tillämpas på import inom ramen för de kvoter som avses i artikel 19.

2.   Det lägsta inköpspriset skall för varje regleringsår svara mot det garantipris som avses i artikel 30 i förordning (EG) nr 318/2006.

Artikel 21

1.   I ansökan om importlicens och i själva licensen skall följande uppgifter anges:

a)	I fält 8: ursprungsland eller -länder (länder som avses i bilaga VI till förordning (EG) nr 318/2006).

b)	I fälten 17 och 18: den kvantitet råsocker, uttryckt i vitsockerekvivalent, som inte får överskrida den ursprungliga kvantitet som fastställts enligt artikel 19.

c)	I fält 20: det regleringsår de avser och minst en av texterna i del B i bilaga III.

2.   Till en ansökan om importlicens skall följande bifogas:

a)

Originalet till den exportlicens som utfärdats av de behöriga myndigheterna i exportlandet eller i något av exportländerna, i enlighet med förlagan i bilaga II, för en kvantitet motsvarande den som anges i licensansökan. För de länder som omfattas av AVS-protokollet, eller i Indiens fall av artikel 23, får denna exportlicens ersättas med en kopia av det ursprungsbevis som föreskrivs i artikel 22, vilken vidimerats av de behöriga myndigheterna i exportlandet.

b)	En förbindelse, undertecknad av ett raffinaderi som är godkänt enligt artikel 17 i förordning (EG) nr 318/2006, om att garantera att det pris som betalats minst motsvarar de lägsta inköpspris som avses i artikel 20 i den här förordningen.

Artikel 22

1.   Tillsammans med det ursprungsbevis som avses i artikel 14 i protokoll nr 1 som bifogas bilaga V till AVS–EG-partnerskapsavtalet skall ett kompletterande dokument lämnas in till tullmyndigheterna vid import, vilket skall innehålla

a)	minst en av texterna i del C i bilaga III till den här förordningen,

b)	KN-nummer 1701 11 10.

2.   Berörda personer skall till den behöriga myndigheten i den importerande medlemsstaten för kontroll, särskilt av kvantiteter, uppvisa en kopia av det kompletterande dokument som avses i punkt 1, av vilket uppgifter om importförfarandet framgår, särskilt angiven polarisation och de kvantiteter i obehandlad vikt som faktiskt har övergått till fri omsättning.

Artikel 23

1.   Vid tillämpningen av det här kapitlet skall tilläggssocker, vars ursprung har fastställts i enlighet med gällande gemenskapsbestämmelser och styrks av ett ursprungsintyg som har utfärdats i enlighet med artikel 47 i förordning (EEG) nr 2454/93, betraktas som socker med ursprung i Indien.

2.   Vid import skall ett kompletterande dokument med minst en av texterna i del C i bilaga III till den här förordningens visas upp för tullmyndigheterna.

3.   Berörda personer skall till den behöriga myndigheten i den importerande medlemsstaten för kontroll, särskilt av kvantiteter, uppvisa en kopia av det kompletterande dokument som avses i punkt 2, av vilket uppgifter om importförfarandet framgår, särskilt angiven polarisation och de kvantiteter som faktiskt har importerats.

KAPITEL VI

SOCKER ENLIGT CXL-MEDGIVANDE

Artikel 24

1.   Tullkvoter på totalt 96 801 ton rårörsocker för raffinering enligt KN-nummer 1701 11 10 skall varje regleringsår öppnas som socker enligt CXL-medgivande till en tull på 98 euro per ton.

För regleringsåret 2006/07 skall kvantiteten dock vara 126 671 ton rårörsocker.

2.   De kvantiteter som avses i punkt 1 skall fördelas per ursprungsland enligt följande:

— Kuba	58 969 ton
— Brasilien	23 930 ton
— Australien	9 925 ton
— Övriga tredjeländer	3 977 ton

För regleringsåret 2006/07 skall fördelningen per ursprungsland dock vara följande:

— Kuba	73 711 ton
— Brasilien	29 913 ton
— Australien	17 369 ton
— Övriga tredjeländer	5 678 ton

3.   Tullen på 98 euro per ton skall tillämpas på råsocker av standardkvalitet enligt definitionen i bilaga I.III till förordning (EG) nr 318/2006.

Om polarisationen för det importerade råsockret avviker från 96° skall tullsatsen 98 euro per ton höjas eller sänkas med 0,14 % per tiondels grad konstaterad avvikelse.

Artikel 25

I ansökan om importlicens och i själva licensen skall följande uppgifter anges:

a)	I fält 8: ursprungsland (ett av de länder som avses i artikel 24.2).

b)	I fälten 17 och 18: den kvantitet råsocker, uttryckt i obehandlad vikt, som inte får överskrida den ursprungliga kvantitet som föreskrivs i artikel 24.2.

c)	I fält 20: det regleringsår de avser och minst en av texterna i del D i bilaga III.

d)	I fält 24: minst en av texterna i del E i bilaga III.

Artikel 26

1.   Vid tillämpningen av det här kapitlet skall socker enligt medgivandena i lista CXL, vars ursprung har fastställts i enlighet med gällande gemenskapsbestämmelser och för vilket det kan uppvisas ett ursprungsintyg som utfärdats i enlighet med artikel 47 i förordning (EEG) nr 2454/93, betraktas som socker med ursprung i Australien, Kuba eller Brasilien.

2.   Vid import skall ett kompletterande dokument med minst en av texterna i del F i bilaga III visas upp för tullmyndigheterna.

3.   Berörda personer skall till den behöriga myndigheten i den importerande medlemsstaten för kontroll, särskilt av kvantiteter, uppvisa en kopia av det kompletterande dokument som avses i punkt 2, av vilket uppgifter om importförfarandet framgår, särskilt angiven polarisation och de kvantiteter som faktiskt har importerats.

Artikel 27

Om det för sådana kvantiteter från Kuba som avses i artikel 24.2 och en kvantitet på 23 930 ton med ursprung i Brasilien, inte har utfärdats importlicenser före den 1 juli under det pågående regleringsåret får kommissionen med beaktande av leveransprogrammen besluta att det inom ramen för gränsen för dessa kvantiteter kan utfärdas licenser till de andra tredjeländer som avses i den artikeln.

KAPITEL VII

BALKANSOCKER

Artikel 28

1.   Tullkvoter på totalt 200 000 ton produkter från sockersektorn enligt KN-numren 1701 och 1702 skall för varje regleringsår öppnas som Balkansocker till nolltull.

För regleringsåret 2006/07 skall kvantiteten dock vara 246 500 ton produkter från sockersektorn enligt KN-numren 1701 och 1702.

2.   De kvantiteter som avses i punkt 1 skall fördelas per ursprungsland enligt följande:

— Albanien	1 000 ton
— Bosnien och Hercegovina	12 000 ton
— Serbien och Montenegro	180 000 ton
— f.d. jugoslaviska republiken Makedonien	7 000 ton

För regleringsåret 2006/07 skall fördelningen per ursprungsland dock vara följande:

— Albanien	1 250 ton
— Bosnien och Hercegovina	15 000 ton
— Serbien och Montenegro	225 000 ton
— f.d. jugoslaviska republiken Makedonien	5 250 ton

Kvoten för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien för regleringsåret 2006/07 skall öppnas först den 1 januari 2007.

Artikel 29

1.   I ansökan om importlicens och i själva licensen skall följande uppgifter anges:

a)	I fält 8: ursprungsland (ett av de länder som avses i artikel 28.2).

b)	I fälten 17 och 18: den kvantitet, uttryckt i obehandlad vikt, som inte får överskrida den ursprungliga kvantitet som föreskrivs i artikel 28.2.

c)	I fält 20: det regleringsår de avser och minst en av texterna i del G i bilaga III.

2.   Importlicensansökan för Balkansocker från Montenegros, Serbiens eller Kosovos tullområden skall åtföljas av originalet till den exportlicens som utfärdats av de behöriga myndigheterna i Montenegros, Serbiens eller Kosovos tullområden, i enlighet med förlagan i bilaga II, för en kvantitet motsvarande den som anges i licensansökan.

KAPITEL VIII

SOCKER FÖR EXCEPTIONELL ELLER INDUSTRIELL IMPORT

Artikel 30

1.   De kvantiteter socker för exceptionell eller industriell import som helt eller delvis kommer att vara befriade från importtull skall fastställas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 39.2 i förordning (EG) nr 318/2006, per regleringsår eller del av regleringsår.

2.   För fastställandet av den kvantitet socker för industriell import som avses i punkt 1 skall det upprättas en prognostiserad och heltäckande försörjningsbalans för gemenskapen i fråga om behovet av socker för framställning av produkter enligt artikel 13.2 i förordning (EG) nr 318/2006. För försörjningsbalansen skall hänsyn tas särskilt till de kvantiteter och det pris för utomkvotssocker på gemenskapsmarknaden samt den möjlighet som föreskrivs i artikel 19.3 i nämnda förordning, nämligen att betrakta socker som återtas som överskottssocker som får användas som industrisocker.

Artikel 31

I ansökan om importlicens och i själva licensen skall följande uppgifter anges:

a)	I fält 8: ursprungslandet eller -länderna.

b)	I fälten 17 och 18: den kvantitet, uttryckt i obehandlad vikt, som inte får överskrida den ursprungliga kvantitet som föreskrivs i artikel 30.

c)	I fält 20: i) det regleringsår som de avser, ii) åtminstone en av de uppgifter som anges — i del H i bilaga III, för socker för exceptionell import, — i del I i bilaga III, för socker för industriell import.

KAPITEL IX

UPPHÄVANDE- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 32

Förordning (EG) nr 1004/2005 skall upphöra att gälla den 1 juli 2006.

Förordning (EG) nr 2151/2005 skall upphöra att gälla den 1 juli 2007.

Artikel 33

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 juli 2006.

Den skall dock inte tillämpas på den tullkvot som avses i artikel 1.1 g förrän från och med den 1 januari 2007.

---

(1)  EUT L 58, 28.2.2006, s. 1.

(2)  EGT L 317, 15.12.2000, s. 3.

(3)  EGT L 190, 23.7.1975, s. 36.

(4)  EGT L 240, 23.9.2000, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1946/2005 (EUT L 312, 29.11.2005, s. 1).

(5)  Enligt definitionen i Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1244 av den 10 juni 1999.

(6)  EUT L 170, 1.7.2005, s. 18.

(7)  EUT L 84, 20.3.2004, s. 13.

(8)  EUT L 342, 24.12.2005, s. 26.

(9)  EGT L 152, 24.6.2000, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 800/2006 (EUT L 144, 31.5.2006, s. 7.)

(10)  Se sidan 24 i detta nummer av EUT.

(11)  EGT L 253, 11.10.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 402/2006 (EUT L 70, 9.3.2006, s. 35).

(12)  EGT L 146, 20.6.1996. s. 1.

(13)  EGT L 124, 8.6.1971, s. 1.

(14)  EGT L 302, 19.10.1992, s. 1.

---

---

---

---

1.7.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 178/24

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 951/2006

av den 30 juni 2006

om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 318/2006 för handel med tredjeländer i sockersektorn

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 318/2006 av den 20 februari 2006 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (1), särskilt artiklarna 23.4 och 40.1, och

av följande skäl:

(1)

I förordning (EG) nr 318/2006 fastställs bestämmelser för import– och exportlicenser, beviljande av exportbidrag samt importförvaltningen i sockersektorn. För att förtydliga de regler som gäller handeln med tredjeländer i sockersektorn, bör de detaljerade tillämpningsreglerna för de bestämmelserna samlas i en enda förordning.

(2)	Genom artikel 32 i förordning (EG) nr 318/2006 ges möjlighet att bevilja exportbidrag till tredjeländer för att täcka skillnaden mellan priserna på världsmarknaden och inom gemenskapen.

(3)

I syfte att säkerställa lika behandling i fråga om fastställandet av storleken på exportbidraget är det nödvändigt att definiera en enhetlig metod för fastställande av sackaroshalten i vissa produkter. Det är också nödvändigt att fastställa specifika kriterier för att täcka de fall då den enhetliga metoden inte gör det möjligt att fastställa den sammanlagda halten av använd sackaros. I fråga om sirap med relativt låg renhetsgrad är det lämpligt att schablonmässigt fastställa sackaroshalten på basis av halten av extraherbart socker.

(4)

Kandisocker som framställs på basis av vitsocker eller raffinerat råsocker visar i många fall en polarisationsnivå som är lägre än 99,5 %. Med hänsyn till den höga renhetshalten i den råvara som används bör det fastställas ett exportbidrag för kandisocker som skall ligga så nära exportbidraget för vitsocker som möjligt. Det är därför lämpligt att definiera kandisocker mer exakt.

(5)	Om exportbidrag skall beviljas i fråga om halten av fruktos och polysackarider är det lämpligt att fastställa gränsvärden för beviljande av exportbidrag vid export av isoglukos, i syfte att säkerställa att detta exportbidrag beviljas endast till äkta produkter av detta slag.

(6)

I artikel 23.1 i förordning (EG) nr 31/2006 fastställs att vid import till och export från gemenskapen av någon av de produkter som anges i artikel 1.1, utom i artikel 1.1 h, skall en import- respektive exportlicens visas upp. Tillämpningsföreskrifter bör fastställas främst för att fastställa vilken information som skall anges i licensansökningarna och i licenserna, villkoren för utfärdande av licenser, även i fråga om vilka säkerheter som skall ställas, samt giltighetstiden för de utfärdade licenserna.

(7)

I enlighet med artikel 34 i förordning (EG) nr 318/2006 skall det med hjälp av exportlicenser kontrolleras att de åtaganden i fråga om volymer som följer av avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300 i fördraget fullgörs. Därför bör de licenser som det ansökts om utfärdas efter en analysperiod som gör det möjligt för kommissionen att bedöma de kvantiteter som ansökan gäller och vidta åtgärder ifall godkännande av ansökningarna skulle innebära ett överskott eller risk för överskott av volymen och/eller de tilldelningar som anges i avtalen för det aktuella regleringsåret. Medlemsstaterna bör därför åläggas att utan dröjsmål anmäla alla licensansökningar som omfattar periodiska bidrag. De som ansöker om exportbidrag bör ges möjlighet att dra tillbaka sin ansökan på vissa villkor om en enhetlig procentsats för godkännande har angivits.

(8)

Noggrann och regelbunden övervakning av handel med tredjeländer är enda möjligheten att följa utvecklingen mot bakgrund av de restriktioner som är ett resultat av gemenskapens åtagande i de avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300 i fördraget och att vidta de åtgärder som är nödvändiga, främst för tillämpningen av artikel 19.1 i förordning (EG) nr 318/2006. Kommissionen bör därför regelbundet få relevant information, inte bara om import och export av produkter för vilka det fastställts bidrag, i enlighet med artiklarna 32 och 33 i förordning (EG) nr 318/2006, utan även om import och export av produkter som exporterats utan bidrag, med eller utan licens, i fri omsättning, samt aktivt förädlade produkter.

(9)	För att garantera stabilitet på gemenskapens sockermarknader och för att undvika att marknadspriserna sjunker under referenspriserna för socker anses det nödvändigt att använda tilläggstullar.

(10)	I artikel 27.2 i förordning (EG) nr 318/2006 fastställs att en tilläggstull får tas ut om import sker till ett pris som understiger det tröskelpris som gemenskapen har anmält till Världshandelsorganisationen.

(11)

Uttag av tilläggstullen skall bestämmas på grundval av importpriset cif för det aktuella partiet. Importpriset cif skall kontrolleras mot de representativa priserna för produkten på världsmarknaden eller på gemenskapens importmarknad för den produkten. Det är därför nödvändigt att fastställa kriterierna för att fastställa de representativa importpriserna cif för de produkter som skall beläggas med tilläggstull. När kommissionen fastställer de representativa importpriserna cif bör den ta hänsyn till all tillgänglig information som den antingen fått direkt eller via medlemsstaterna.

(12)

Genom rådets förordning (EG) nr 2286/2002 av den 10 december 2002 om ordningar för jordbruksprodukter och varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter med ursprung i stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-staterna) och om upphävande av förordning (EG) nr 1706/98 (2) öppnas en årlig tullkvot på 600 000 melass med ursprung i AVS-staterna som innebär att importtullarna minskas med 100 %. Mot den bakgrunden, och med tanke på att import av melass inom de kvantitativa gränserna knappast leder till störningar på gemenskapsmarknaden, anses det inte lämpligt att införa tilläggstullar på sådan import, eftersom det motverkar syftet att underlätta import till gemenskapen av jordbruksprodukter från AVS-staterna. Den totala importtullen för melass av sockerrör från dessa stater bör därför nedsättas till noll.

(13)

I kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (3) fastställs förvaltningsföreskrifterna för de tullkvoter som skall användas enligt kronologisk ordning efter tulldeklarationernas datum.

(14)

De tillämpningsföreskrifter som fastställs i den här förordningen ersätter dem som fastställts i kommissionens förordningar (EEG) nr 784/68 av den 24 juni 1968 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för beräkning av priser cif för vitsocker och råsocker (4), (EEG) nr 785/68 av den 26 juni 1968 om fastställande av standardkvalitet och tillämpningsföreskrifter för beräkning av priser cif för melass (5), (EG) nr 1422/95 (6), (EG) nr 1423/95 av den 23 juni 1995 om tillämpningsföreskrifter för import av produkter från sockersektorn med undantag av melass (7), (EG) nr 1464/95 av den 27 juni 1995 om särskilda tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser för socker (8) och (EG) nr 2135/95 av den 7 september 1995 om tillämpningsföreskrifter för beviljande av exportbidrag vid sockerexport (9). Av tydlighetsskäl och för att bringa klarhet i rättsläget bör de förordningarna upphävas.

(15)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för socker.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Tillämpningsområde

I enlighet med avdelning III i förordning (EG) nr 318/2006 fastställs i den här förordningen särskilda tillämpningsföreskrifter för systemet för import– och exportlicenser, beviljande av exportbidrag samt importförvaltning, även användningen av tilläggstullar inom sockersektorn.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.	periodiskt bidrag: det exportbidrag som fastställs med regelbundna intervall i enlighet med artikel 33.2 a i förordning (EG) nr 318/2006.

2.

kandisocker: a) socker som består av stora kristaller med en längd på minst 5 mm och som framställs genom nedkylning och långsam kristallisering av en tillräckligt koncentrerad sockerlösning, b) socker som har en sackaroshalt i torrsubstansen på minst 96 viktprocent, beräknat enligt polarimetrisk metod.

KAPITEL II

EXPORTBIDRAG

Artikel 3

Fastställande av sackaroshalten i olika sockerlösningar som omfattas av exportbidrag

1.   Exportbidraget för 100 kg av de produkter som avses i artikel 1.1 c i förordning (EEG) nr 318/2006 skall motsvara ett basbelopp som multipliceras med den fastställda sackaroshalten för den berörda produkten, i förekommande fall höjt med halten av annat socker omräknat till sackaros.

2.   Utan att det påverkar bestämmelserna i punkterna 3 och 4 skall sackaroshalten, i förekommande fall höjd med halten av annat socker omräknat till sackaros, utgöras av den totala sockerhalt som blir resultatet av tillämpningen av Lane & Eynon-metoden (kopparreduceringsmetod) på en lösning tillredd enligt Clerget-Herzfeld. Den totala fastställda sockerhalten enligt denna metod skall omräknas till sackaros genom multiplikation med koefficienten 0,95.

3.   För sirap med en renhet på minst 85 %, men lägre än 94,5 %, skall sackaroshalten, i förekommande fall höjd med halten av annat socker omräknat till sackaros, schablonmässigt fastställas till 73 viktprocent av torrsubstansen. Renhetsgraden hos sirap skall beräknas genom att den totala sockerhalten divideras med torrsubstanshalten och resultatet därav multipliceras med 100. Den totala sockerhalten skall fastställas enligt metoden i punkt 2 och torrsubstanshalten enligt den areometriska metoden.

4.   För sockerkonfektyrer som framställts uteslutande av icke-denaturerat socker enligt KN-nummer 1701 skall sackaroshalten, i förekommande fall höjd med halten av annat socker omräknat till sackaros, fastställas med utgångspunkt i torrsubstanshalten. Torrsubstanshalten skall fastställas på grundval av densiteten i en lösning som spätts i en viktad proportion av 1:1. Resultatet av fastställandet av torrsubstanshalten skall omräknas till sackaros genom multiplikation med koefficienten 1.

För att kunna ta hänsyn till den faktiska användningen av sackaros skall det i fråga om sockerkonfektyrer i enlighet med första stycket på begäran vara möjligt att fastställa sackaroshalten, i förekommande fall höjd med annat socker omräknat till sackaros, om detta socker har framställts under tullens kontroll eller under annan administrativ kontroll som ger samma garanti.

5.   Det basbelopp som avses i punkt 1 skall inte tillämpas på sirap som har en renhetsgrad som är lägre än 85 %.

Artikel 4

Exportbidrag för isoglukos

Exportbidrag för de produkter som avses i artikel 1.1 d och g i förordning (EEG) nr 318/2006 får endast beviljas produkter

a)	som har framställts genom isomering av glukos,

b)	som har en fruktoshalt i torrsubstansen av minst 41 viktprocent,

c)	vars totala halt i torrsubstansen av polysackarider och oligosackarider, inbegripet halten av di- eller trisackarider, inte överskrider 8,5 %.

Isoglukoshalten i torrsubstansen skall fastställas enligt densiteten i en lösning som spätts i en viktad proportion av 1:1 eller, i fråga om produkter med en mycket hög halt, genom torkning.

KAPITEL III

EXPORTLICENSER

Artikel 5

Intygskrav

1.   Exportlicens är ett krav för export av de produkter som anges i artikel 1.1 i förordning (EG) nr 318/2006, förutom produkterna i artikel 1.1 h.

2.   För tillämpningen av artikel 4.2 i kommissionens förordning (EG) nr 800/1999 (10) skall följande produktgrupper användas:

a)	Produktgrupp I: de produktgrupper som anges i artikel 1.1 b i förordning (EG) nr 318/2006.

b)	Produktgrupp II: de produktgrupper som anges i artikel 1.1 c i förordning (EG) nr 318/2006.

c)	Produktgrupp III: de produktgrupper som anges i artikel 1.1 d och 1.1 g i förordning (EG) nr 318/2006.

Artikel 6

Exportlicens med bidrag

1.   När exportbidraget har fastställts genom en anbudsinfordran inom gemenskapen skall ansökan om exportlicens inlämnas till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där meddelandet om tilldelning av anbudet utfärdades.

2.   Fält 20 i licensansökan och licensen skall innehålla följande:

3.   Exportlicensen skall utfärdas för den kvantitet som angivits i meddelandet om tilldelning av anbudet. I fält 22 på licensen skall exportbidragssatsen anges i euro. Det skall därför innehålla följande:

4.   Artikel 49 i kommissionens förordning (EG) nr 1291/2000 (11) skall inte tillämpas.

Artikel 7

Exportlicens för socker, isoglukos eller inulinsirap utan bidrag

Om socker, isoglukos eller inulinsirap som omsätts fritt på gemenskapsmarknaden och inte anses vara ”utomkvotsprodukter” skall exporteras utan bidrag, skall fält 22 i licensansökan och licensen innehålla följande anmärkning, beroende på vilken produkt det rör sig om:

Artikel 8

Exportlicensernas giltighetstider

1.   En exportlicens för de produkter som avses i artikel 1.1 b och 1.1 c i förordning (EG) nr 318/2006 och som avser en kvantitet som överstiger 10 ton är giltig från och med dagen för det faktiska utfärdandet till slutet av månaden efter månaden för utfärdandet.

2.   En exportlicens för de produkter som avses i artikel 1.1 b och 1.1 c i förordning (EG) nr 318/2006 och som avser en kvantitet som inte överstiger 10 ton är giltig från och med dagen för utfärdandet i den mening som avses i artikel 23 i förordning (EG) nr 1291/2000 till slutet av den tredje månaden efter månaden för utfärdandet.

I det fall som avses i första stycket kan den berörda parten inte använda mer än en sådan licens vid samma exporttillfälle.

3.   En exportlicens för de produkter som avses i artikel 1.1 a, 1.1 d, 1.1 e, 1.1 f och 1.1 g i förordning (EG) nr 318/2006 är giltig från och med dagen för utfärdandet i den mening som avses i artikel 23.1 i förordning (EG) nr 1291/2000 till slutet av den tredje månaden efter månaden för utfärdandet.

Artikel 9

Upphävande av utfärdande av exportlicenser

1.   Om utfärdandet av exportlicenser innebär en risk för att tillgängliga budgetmedel överskrids, eller att de maximikvantiteter och/eller budgetåtaganden som anges i WTO-jordbruksavtalet (12) för den aktuella perioden överskrids, kan kommissionen

a)	ange en procentandel för godkännande för de kvantiteter där licensansökan skett, men licenser ännu inte utfärdats,

b)	avslå ansökningar för vilka exportlicenser ännu inte har utfärdats,

c)	avbryta inlämnandet av licensansökningar under fem arbetsdagar. Kommissionen kan förlänga inlämningsstoppet i enlighet med förfarandet i artikel 39.2 i förordning (EG) nr 318/2006.

2.   De åtgärder som föreskrivs i punkt 1 får också vidtas när ansökningarna om exportlicenser avser kvantiteter som överstiger eller riskerar att överstiga de normala avsättningskvantiteterna för ett bestämmelseland eller en grupp av bestämmelseländer och om utfärdandet av de exportlicenser för vilka ansökningar lämnats in leder till risker för spekulation, snedvridning av konkurrensen mellan aktörer eller störningar i den berörda handeln eller på gemenskapsmarknaden.

3.   I de fall då de ansökta kvantiteterna avslås eller minskas skall säkerheten för licensen genast frisläppas i fråga om den kvantitet som det inte beviljas bidrag för.

4.   Sökande kan dra tillbaka sin ansökan om exportlicens inom tio arbetsdagar efter offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning av den procentandel för godkännande som avses i punkt 1 a, om denna procentandel är lägre än 80 % av den sökta kvantiteten. Medlemsstaterna skall då frisläppa säkerheten.

KAPITEL IV

IMPORTLICENSER

Artikel 10

Importlicenser och deras giltighet

1.   Vid all import till gemenskapen av de produkter som anges i artikel 1.1, förutom dem i artikel 1.1 h, i förordning (EG) nr 318/2006 skall en importlicens visas upp.

2.   En importlicens för de produkter som avses i artikel 1.1 b i förordning (EG) nr 318/2006 och som avser en kvantitet som överstiger 10 ton är giltig från och med dagen för det faktiska utfärdandet till slutet av månaden efter månaden för utfärdandet.

En importlicens för de produkter som i artikel 1.1 b i förordning (EG) nr 318/2006 och som avser en kvantitet om högst 10 ton och för de produkter som avses i artikel 1.1 a, 1.1 c, 1.1 d, 1.1 e, 1.1 f och 1.1 g i nämnda förordning är giltig från och med dagen för utfärdandet i enlighet med artikel 23.1 i förordning (EG) nr 1291/2000 till slutet av månaden efter månaden för utfärdandet.

KAPITEL V

GEMENSAMMA REGLER FÖR EXPORT- OCH IMPORTLICENSER

AVSNITT 1

Utfärdande av licenser och säkerhet

Artikel 11

Ansökan om och utfärdande av importlicenser

1.   Licenser för socker som omfattas av KN-nummer 1701 för kvantiteter som överstiger 10 ton skall utfärdas

a)	i fråga om importlicenser den tredje arbetsdagen efter det att ansökan gavs in,

b)	i fråga om exportlicenser den femte arbetsdagen efter det att ansökan gavs in,

c)	den femte arbetsdagen efter det att ansökan lämnades in i fråga om exportlicenser med på förhand fastställda exportbidrag, under förutsättning att kommissionen under tiden inte vidtog några särskilda åtgärder enligt artikel 9.1 i den här förordningen.

Det första stycket gäller inte

a)	kandisocker,

b)	socker med tillsats av aromämnen; socker med tillsats av färgämnen,

c)	förmånssocker som skall importeras till gemenskapen i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 950/2006 {nya 1159/2003} (13).

2.   Om en licensansökan för sådana produkter för vilka punkt 1.1 är tillämplig avser en kvantitet om högst 10 ton, får den berörda parten inte samma dag till samma behöriga myndighet lämna in fler än en sådan ansökan.

Artikel 12

Säkerhet

1.   Säkerheten för licenser för de produkter som avses i artikel 1.1, förutom dem under punkt h, i förordning (EG) 318/2006 uppgår till följande belopp per 100 kg av produktens nettovikt eller per 100 kg nettovikt uttryckt i torrsubstans eller per 100 kg inulinsirap, nettovikt uttryckt i torrsubstans och socker/isoglukosekvivalent:

a)

Vid importlicenser: — 0,30 euro för produkter som omfattas av KN-nummer 1701, 1702 och 2106, utom KN-nummer 1702 50 00 och 1702 90 10 samt inulinsirap. — 0,06 euro för produkter som omfattas av KN-nummer 1212 91, 1212 99 20 och 1703. — 0,60 euro för inulinsirap som omfattas av KN-nummer ex 1702 60 80 och 1702 90 80.

b)

Vid exportlicenser: — 11,00 euro för produkter som omfattas av KN-nummer 1701. — 0,90 euro för produkter som omfattas av KN-nummer 1212 91, 1212 99 20 och 1703. — 4,20 euro för produkter som omfattas av KN-nummer 1702 20, 1702 60 95, 1702 90 60, 1702 90 71 och 1702 90 99 samt 2106 90 59, med undantag för inulinsirap. — 4,20 euro för produkter som omfattas av KN-nummer 1702 30 10, 1702 40 10, 1702 60 10och 1702 90 30 samt 2106 90 30. — 8,00 euro för inulinsirap som omfattas av KN-nummer 1702 60 80 och 0,60 euro för inulinsirap som omfattas av KN-nummer 1702 90 80.

2.   I fråga om produkter som omfattas av KN-nummer 1701 skall licensinnehavaren ställa en tilläggssäkerhet om

a)	den exportskyldighet som följer av en exportlicens, utom vid exportlicenser som utfärdats genom en anbudsinfordran inom gemenskapen, inte fullgörs, utom i fall av force majeure, och

b)	den säkerhet som avses i punkt 1 b första och andra strecksatsen är lägre än det exportbidrag som är i kraft sista dagen av licensens giltighetstid, minskat med det bidrag som anges i licensen.

Tilläggssäkerheten skall motsvara skillnaden av de summor som anges under b i första stycket.

AVSNITT 2

Licenser för specifik (”EX/IM”) raffinering

Artikel 13

Allmänna regler

1.   När export av vitsocker som omfattas av KN-nummer 1701 99 10 följs av en import av råsocker som omfattas av KN-nummer 1701 11 10, 1701 11 90, 1701 12 10 eller 1701 12 90 efter ett tillstånd utfärdat enligt artikel 116 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 (14) skall, utan hinder av artikel 2 i förordning (EG) nr 1291/2000, en licens krävas för att exportera vitsockret och för att importera råsockret.

2.   Genom undantag från artikel 9 i förordning (EG) nr 1291/2000 skall de rättigheter som är knutna till de export- och importlicenser som avses i punkt 1 inte kunna överföras.

Artikel 14

Licensansökningar

1.   Ansökan om exportlicens för vitsocker skall endast beviljas mot uppvisande av det tillstånd som avses i artikel 13.1 och under förutsättning att en ansökan om importlicens för råsocker inges samtidigt.

2.   Ansökan om importlicens skall avse en mängd råsocker av en standardkvalitet som, med beaktande av sockrets utbytestal, motsvarar den kvantitet vitsocker som anges i ansökningen om exportlicens. Råsockrets utbytestal skall beräknas genom man drar bort 100 från det tal som erhålls när man multiplicerat sockrets polarisationsgrad med två.

Om det importerade råsockret inte motsvarar standardkvaliteten skall den kvantitet råsocker som skall importeras med stöd av licensen beräknas genom att man multiplicerar den kvantitet råsocker av standardkvaliet som anges i licensen med ett omräkningstal. Omräkningstalet erhålls genom att man dividerar talet 92 med det procentuella utbytestalet hos det råsocker som faktiskt importeras.

3.   Licensansökningen och exportlicensen för vitsockret, liksom licensansökningen och importlicensen för råsockret, skall innehålla följande i fält 20:

Dessutom skall den motsvarande importlicensens nummer anges i fält 20 på exportlicensen och exportlicensens nummer i fält 20 på importlicensen.

4.   Ett återkallande i enlighet med artikel 13.2 i förordning (EG) nr 1291/2000 skall gälla samtidigt för både den importlicens och den exportlicens som avses i punkt 1.

Artikel 15

Licensernas giltighetstider

1.   Genom undantag från artikel 9 och 11 skall exportlicensen för vitsocker och importlicensen för råsocker gälla:

a)	till och med den 30 juni under ett regleringsår om ansökan inlämnats, i den mening som avses i artikel 17 i förordning (EG) nr 1291/2000, den 1 oktober det aktuella regleringsåret eller senare,

b)	till och med den 30 september under ett regleringsår om ansökan inlämnats i den mening som avses i artikel 17.1 i förordning (EG) nr 1291/2000, den 1 juli det aktuella regleringsåret eller senare.

2.   Vid tillämpning av artikel 561 i förordning (EG) nr 2454/93 skall den tidsfrist inom vilken importen måste ske av det råsocker som svarar mot en föregående export av vitsocker vara densamma som giltighetstiden för importlicensen för råsockret.

Artikel 16

Säkerhet

1.   Genom undantag från artikel 12.1 och följande stycken skall den säkerhet som skall ställas för en importlicens enligt artikel 13.1 vara 11,50 euro per 100 kg nettovikt.

2.   Artikel 8.4 i förordning (EG) nr 1291/2000 skall inte tillämpas på de exportlicenser som avses i artikel 13.1 i den här förordningen. Artikel 35.4 i förordning (EG) nr 1291/2000 skall inte tillämpas på de importlicenser som avses i artikel 13.1 i den här förordningen.

3.   Genom undantag från artiklarna 8.5 och 35.1 i förordning (EG) nr 1291/2000 skall följande gälla:

a)	Säkerheten för importlicensen skall frisläppas i sin helhet endast under förutsättning att den kvantitet råsocker som faktiskt importeras är, med beaktande av råsockrets utbytestal, lika med eller större än den kvantitet vitsocker som faktiskt exporteras.

b)	Om den kvantitet råsocker som faktiskt importeras är mindre än den kvantitet vitsocker som faktiskt exporteras skall säkerheten förverkas till ett belopp som motsvarar skillnaden mellan den kvantitet råsocker som faktiskt importeras och den kvantitet vitsocker som faktiskt exporteras.

Vid tillämpning av första stycket led b skall hänsyn tas till råsockrets utbytestal.

KAPITEL VI

INFORMATION TILL MEDLEMSSTATERNA

Artikel 17

Meddelanden om utfärdade exportlicenser

I fråga om export till tredjeländer skall medlemsstaterna med avseende på föregående månad före den 15 i varje månad meddela kommissionen följande:

a)

de kvantiteter för vilka licenser har utfärdats med angivande av motsvarande exportbidrag fastställda i enlighet med artikel 33.2 a i förordning (EG) nr 318/2006, angivna var för sig enligt följande: — vitsocker som omfattas av KN-nummer 1701 91 00, 1701 99 10 och 1701 99 90, — råsocker angivet i icke-omräknad vikt som omfattas av KN-nr 1701 11 90 och 1701 12 90, — sackarossirap uttryckt som vitsocker som omfattas av KN-nr 1702 60 90, 1702 90 60, 1702 90 71, 1702 90 99 och 2106 90 59, — isoglukos uttryckt som torrsubstans som omfattas av KN-nummer 1702 40 10, 1702 60 10, 1702 90 30 och 2106 90 30, — inulinsirap uttryckt som torrsubstans, socker/isoglukos-ekvivalent, som omfattas av KN-nummer ex 1702 60 90,

b)	de kvantiteter vitsocker som omfattas av KN-nummer 1701 99 10 för vilka licens har utfärdats med angivande av motsvarande exportbidrag fastställda i enlighet med artikel 33.2 b i förordning (EG) nr 318/2006,

c)

med angivande av exportbidrag fastställda i enlighet med artikel 33.2 a i förordning (EG) nr 318/2006 de kvantiteter vitsocker, råsocker och sackarossirap uttryckt som vitsocker, samt de kvantiteter isoglukos uttryckt som torrsubstans, för vilka exportlicens har utfärdats för att exportera i form av produkter enligt artikel 1.2 b i rådets förordning (EG) nr 2201/96 (15).

Artikel 18

Meddelande om exporterade kvantiteter

Varje medlemsstat skall till kommissionen anmäla följande:

1.	Senast i slutet av varje kalendermånad, med avseende på närmast föregående kalendermånad, de kvantiteter vitsocker enligt artikel 17 b som exporterats i enlighet med artikel 8.4 och 8.5 i förordning (EG) nr 1291/2000.

2.

För varje kalendermånad och senast vid utgången av den tredje månaden efter den kalendermånad som anmälan avser: a) De kvantiteter – med angivande av exportbidrag för varje kvantitet – socker och sirap uttryckt som vitsocker, som avses i artikel 5.1 fjärde strecksatsen i förordning (EG) nr 1291/2000, vilka exporterats i obearbetat skick utan exportlicens. b) De kvantiteter socker ur kvoten som exporterats som vitsocker eller som bearbetad produkt uttryckt som vitsocker, för vilka exportlicens har utfärdats med anledning av livsmedelbistånd i gemenskapens eller nationell regi inom ramen för internationella överenskommelser eller andra kompletterande program eller till följd av andra åtgärder inom gemenskapen som avser kostnadsfri livsmedelstilldelning. c) De kvantiteter socker och sackarossirap uttryckt som vitsocker, samt isoglukos uttryckt som torrsubstans, som exporterats obearbetat i enlighet med artikel 4.2 i förordning (EG) nr 800/1999 med angivande av motsvarande bidrag. d) Med angivande av exportbidrag fastställda i enlighet med artikel 33.2 a i förordning (EG) nr 318/2006 de kvantiteter vitsocker, råsocker och sackarossirap uttryckt som vitsocker, samt de kvantiteter isoglukos uttryckt som torrsubstans, som exporterats i form av produkter enligt bilaga II till rådets förordning (EG) nr 1255/1999 (16), samt produkter enligt bilaga II till kommissionens förordning (EG) nr 1043/2005 (17). e) För export enligt artikel 17 c och d i den här artikeln de kvantiteter som exporterats utan bidrag. De uppgifter som avses i d och e ovan skall lämnas var för sig till kommissionen i enlighet med de bestämmelser som gäller för respektive bearbetad produkt.

Artikel 19

Meddelande om importlicenser

Varje medlemsstat skall till kommissionen anmäla följande:

1.	Varje månad, med avseende på närmast föregående månad, de kvantiteter vitsocker och råsocker angivna i icke omräknad vikt, förutom förmånssocker, sirap, isoglukos och inulinsirap, för vilka importlicens har utfärdats.

2.	Varje vecka, med avseende på närmast föregående vecka, de kvantiteter vitsocker och råsocker angivna i icke omräknad vikt, för vilka import- eller exportlicens utfärdats i enlighet med artikel 13.

3.

För varje kvartal, senast vid utgången av den andra kalendermånaden efter det kvartal anmälan avser, var för sig de kvantiteter socker som införts från tredjeland och utförts i form av ersättningsprodukter inom ramen för förfarandet för aktiv förädling enligt artikel 116 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92.

Artikel 20

Tillfälligt meddelande om exportlicenser med bidrag

På begäran av kommissionen och för den angivna perioden skall medlemsstaterna omedelbart dagligen till kommissionen rapportera

a)	samtliga ansökningar om exportlicenser för produkter som är berättigade till periodiskt stöd där kvantiteterna övergår 10 ton,

b)	kvantiteter som påverkas av de åtgärder som vidtas i enlighet med artikel 9.1.

Artikel 21

Kommunikationssätt

De meddelanden som avses i det här kapitlet skall skickas på elektronisk väg på de formulär som kommissionen ställer till medlemsstaternas förfogande.

KAPITEL VII

IMPORTFÖRVALTNING

AVSNITT 1

Beräkning av priserna cif för vitsocker och råsocker

Artikel 22

Fastställande av priser cif

Kommissionen skall fastställa priserna cif för vitsocker och råsocker med de mest förmånliga köpvillkoren på världsmarknaden som underlag. Procentsatserna skall beräknas i enlighet med artiklarna 23–26.

Artikel 23

Information som skall beaktas

När de mest förmånliga köpvillkoren på världsmarknaden fastställs, skall kommissionen ta hänsyn till följande information, som kommit till kommissionen direkt eller via medlemsstaterna:

a)	Anbud på världsmarknaden.

b)	Noteringar på de börser som är viktiga för den internationella sockerhandeln.

c)	Priser på viktiga marknader i tredjeländer.

d)	Försäljning inom internationell handel.

Artikel 24

Upplysningar som inte skall beaktas

När kommissionen fastställer de mest förmånliga köpvillkoren, skall den bortse från informationen

a)	om varorna inte är av sund, god och marknadsmässig kvalitet, eller

b)	om möjligheten att köpa dem till anbudspriset bara gäller en liten kvantitet som inte är representativ för marknaden, eller

c)	om den allmänna pristrenden eller den tillgängliga informationen får kommissionen att dra slutsatsen att anbudspriset inte återspeglar marknadssituationen.

Artikel 25

Justeringar i fråga om hamnen i Rotterdam

1.   Priser som inte gäller bulkleverans cif Rotterdam skall justeras.

Vid justeringen skall hänsyn främst tas till skillnaden i kostnaderna för att transportera varorna mellan utskeppningshamnen och destinationshamnen och mellan utskeppningshamnen och Rotterdam.

2.   Om priset gäller varor i säckar skall det minskas med 0,88 euro per 100 kilo.

Artikel 26

Anpassningar till standardkvaliteten

1.   När priserna som är kopplade till kvaliteteter förutom standardkvaliteten anpassas skall

a)	de ökningar eller minskningar som fastställts i enlighet med artikel 18 i förordning (EG) nr 318/2006 tillämpas för vitsocker, och

b)	de omräkningstal som blir resultatet när man dividerar talet 92 med det procentuella utbytestalet för det socker som priset avser användas för råsocker.

2.   Utbytestalet skall beräknas med den metod som beskrivs i punkt III.3 i bilaga I till förordning (EG) nr 318/2006.

AVSNITT 2

Fastställande av standardkvalitet och beräkning av priset cif för melass

Artikel 27

Standardkvalitet för melass

Melass av standardkvalitet skall

a)	vara av sund, god och marknadsmässig kvalitet,

b)	ha en total sockerhalt på 48 %.

Artikel 28

Fastställande av priser cif

Kommissionen skall fastställa priset cif för melass med de mest förmånliga köpvillkoren på världsmarknaden som underlag. Procentsatserna skall beräknas i enlighet med artiklarna 29–33.

Artikel 29

Information som skall beaktas

När kommissionen fastställer de mest förmånliga köpvillkoren på världsmarknaden, skall den ta hänsyn till all information om

a)	anbud på världsmarknaden,

b)	priser på viktiga marknader i tredjeländer, och

c)	försäljning inom internationell handel, som kommit till kommissionen antingen direkt eller via medlemsstaterna.

Artikel 30

Upplysningar som inte skall beaktas

När kommissionen fastställer de mest förmånliga köpvillkoren, skall den bortse från informationen

a)	om varorna inte är av sund, god och marknadsmässig kvalitet, eller

b)	om möjligheten att köpa dem till anbudspriset bara gäller en liten kvantitet som inte är representativ för marknaden, eller

c)	om den allmänna pristrenden eller den tillgängliga informationen får kommissionen att dra slutsatsen att anbudspriset inte återspeglar marknadssituationen.

Artikel 31

Justeringar i fråga om hamnen i Amsterdam

Priser som inte gäller bulkleverans cif Amsterdam skall justeras.

Vid justeringen skall hänsyn främst tas till skillnaden i kostnaderna för att transportera varorna mellan utskeppningshamnen och destinationshamnen och mellan utskeppningshamnen och Amsterdam.

Artikel 32

Anpassningar till standardkvaliteten

Priser som bestäms när de mest förmånliga köpvillkoren fastställs och som inte gäller standardkvalitet skall

a)	ökas med en fyrtioåttondedel för varje procentenhet av den totala sockerhalten om den berörda melassen har en sockerhalt på mindre än 48 %,

b)	minskas med en fyrtioåttondedel för varje procentenhet av den totala sockerhalten om den berörda melassen har en sockerhalt på mer än 48 %.

Artikel 33

Genomsnittspris

När de mest förmånliga köpvillkoren på världsmarknaden fastställs, kan ett genomsnitt av flera priser användas som underlag, om genomsnittet kan anses vara representativt för marknadssituationen.

AVSNITT 3

Tilläggstull

Artikel 34

Tilläggstull för melass

1.   De tilläggstullar som avses i artikel 27.1 i förordning (EG) nr 318/2006 skall gälla för melass som omfattas av KN-nummer 1703 10 00 och 1703 90 00.

2.   Vid tillämpningen av denna förordning avses med representativa priser för melass på världsmarknaden eller på den gemensamma importmarknaden enligt artikel 27.2 i förordning (EG) nr 318/2006 de priser cif som beräknats och fastställts för dessa produkter av kommissionen i enlighet med avsnitt 2 (nedan kallade ”representativa melasspriser”).

Dessa priser skall fastställas för varje regleringsår enligt förfarandet i artikel 39.2 i förordning (EG) nr 318/2006. Kommissionen får ändra priserna under den perioden om den information kommissionen förfogar över pekar på att de tidigare fastställda representativa priserna ändrats med minst 0,5 euro per 100 kilo.

3.   Senast den 15:e varje månad skall medlemsstaterna skicka den tillgängliga informationen enligt artikel 29 till kommissionen.

Artikel 35

Utlösningspriser för melass

Det utlösningspris som avses i artikel 27.2 i förordning (EG) nr 318/2006 skall per 100 kg melass av den kvalitet som anges i artikel 27 i den här förordningen vara

a)	7,90 euro för melass som omfattas av KN-nummer 1703 10 00,

b)	8,20 euro för melass som omfattas av KN-nummer 1703 90 00.

Artikel 36

Tilläggstull för sockerprodukter

1.   De tilläggstullar som anges i artikel 27.1 i förordning (EG) nr 318/2006 skall gälla för produkter som omfattas av KN-numren 1701 11 10, 1701 11 90, 1701 12 10, 1701 12 90, 1701 91 00, 1701 99 10, 1701 99 90 och 1702 90 99.

2.   Vid tillämpningen av denna förordning avses med representativa priser för vitsocker och råsocker på världsmarknaden eller på gemenskapens importmarknad i enlighet med artikel 27.2 i förordning (EEG) nr 318/2006 priser cif som beräknats och fastställts av kommissionen i enlighet med avsnitt I (nedan kallade ”representativa sockerpriser”).

Dessa priser skall fastställas för varje regleringsår enligt förfarandet i artikel 39.2 i förordning (EG) nr 318/2006. Kommissionen kan ändra dem under den perioden om fluktuationer i delar av beräkningen leder till en ökning eller sänkning med minst 1,20 euro per 100 kilo av de representativa sockerpriser som tidigare fastställts.

3.   Det representativa sockerpris för produkter som omfattas av KN-nummer 1702 90 99 skall vara det representativa pris som fastställts för vitsocker per 1 % sackarosinnehåll per 100 kilo netto av den berörda produkten.

Artikel 37

Utlösningspriser för sockerprodukter

Det utlösningspris som anges i artikel 27.2 i förordning (EG) nr 318/2006 skall per 100 kg nettoprodukt motsvara

a)	53,10 euro för vitsocker som omfattas av KN-nummer 1701 99 10 och 1701 99 90 och är av den standardkvalitet som anges i punkt II i bilaga I till förordning (EG) nr 318/2006,

b)	64,70 euro för socker som omfattas av KN-nummer 1701 91 00,

c)	54,10 euro för råsocker av sockerbetor som omfattas av KN-nummer 1701 12 90 och är av den standardkvalitet som anges i punkt III i bilaga I till förordning (EG) nr 318/2006,

d)	41,30 euro för råsocker av sockerbetor som omfattas av KN-nummer 1701 12 10 och är av den standardkvalitet som anges i punkt III i bilaga I till förordning (EG) nr 318/2006,

e)	55,20 euro för råsocker av sockerrör som omfattas av KN-nummer 1701 11 90 och är av den standardkvalitet som anges i punkt III i bilaga I till förordning (EG) nr 318/2006,

f)	41,80 euro för råsocker av sockerrör som omfattas av KN-nummer 1701 11 10 och är av den standardkvalitet som anges i punkt III i bilaga I till förordning (EG) nr 318/2006,

g)	1,184 euro för produkter som omfattas av KN-nummer 1702 90 99 per 1 % sackarosinnehåll.

Artikel 38

Bevis

1.   Tilläggstullen för var och en av de typer av melass som avses i artikel 34.1, och sockerprodukter som avses i artikel 36.1, skall beräknas på grundval av importpriset cif för sändningen i fråga i enlighet med artikel 39.

I fråga om melass skall importpriset cif för den aktuella sändningen räknas om till priset för melass av standardkvalitet genom anpassning enligt artikel 32.

I fråga om vitsocker eller råsocker skall importpriset cif för sändningen av socker eller råsocker räknas om till priset för socker av standardkvalitet enligt punkterna II och III i bilaga I till förordning (EG) nr 318/2006, eller motsvarande pris för den produkt som omfattas av KN-nummer 1702 90 99.

2.   Om importpriset cif per 100 kg i en sändning är högre än det tillämpliga representativa melasspris som avses i artikel 34.2 eller det representativa sockerpris som avses i artikel 36.2 skall importören lämna över följande till de behöriga myndigheterna i den importerande medlemsstaten:

a)	Köpekontrakt eller likvärdiga handlingar.

b)	Försäkringskontrakt.

c)

Faktura.

d)	Ursprungsintyg (i förekommande fall).

e)	Transportkontrakt.

f)	Vid sjötransport, konossement.

För att verifiera importpriset cif för den aktuella sändningen kan myndigheterna i den importerande medlemsstaten kräva in annan information och dokument de anser nödvändiga.

3.   I det fall som anges i punkt 2 måste importören ställa den säkerhet som avses i artikel 248.1 i förordning (EEG) nr 2454/93. Säkerheten skall vara lika stor som skillnaden mellan den tilläggstull som beräknats på den aktuella produktens representativa pris och den tilläggstull som beräknats på den aktuella sändningens importpris cif.

4.   Säkerheten skall frisläppas om tillfredsställande bevis på att avyttringsvillkoren har uppfyllts lämnas till de behöriga myndigheterna. I annat fall skall säkerheten förverkas som betalning av tilläggstullen.

5.   Om de behöriga myndigheterna fastställer att kraven i den här artikeln inte har uppfyllts, skall den driva in tullskulden i enlighet med artikel 220 i förordning (EEG) nr 2913/92. Vid fastställandet av de tullskulder som skall drivas in eller som återstår att drivas in skall en räntesats tas med i beräkningen som löper från dagen för varans övergång till fri omsättning till indrivningsdagen. Den räntesats som skall tillämpas skall vara den som gäller för indrivning enligt nationell lagstiftning.

Artikel 39

Beräkning av tilläggstullen

Om skillnaden mellan det utlösningspris som avses i artikel 34 för melass eller artikel 36 för sockerprodukter och importpriset cif för sändningen i fråga

a)	är mindre än eller lika med 10 % av utlösningspriset, skall tilläggsbeloppet vara likamed noll,

b)	är större än 10 %, men mindre än eller lika med 40 % av utlösningspriset, skall tilläggsbeloppet vara lika med 30 % av det belopp som överstiger 10 %,

c)	är större än 40 % men mindre än eller lika med 60 % av utlösningspriset, skall tilläggsbeloppet vara lika med 50 % av det belopp som överstiger 40 %, plus de tilläggsbelopp som anges i b,

d)	är större än 60 %, men mindre än eller lika med 75 % av utlösningspriset, skall tilläggsbeloppet vara lika med 70 % av det belopp som överstiger 60 %, plus det tilläggsbelopp som anges i b och c,

e)	är större än 75 % av utlösningspriset skall tilläggsbeloppet vara lika med 90 % av det belopp som överstiger 75 %, plus de tilläggsbelopp som anges i b, c och d.

AVSNITT 4

Upphävande eller minskning av importtull för melass

Artikel 40

Upphävande av tillämpning av importtullar för melass

Om det representativa melasspris som anges i artikel 34.2 plus importtullen för melass av sockerrör som omfattas av KN-nummer 1703 10 00, eller för melass av sockerbetor som omfattas av KN-nummer 1703 90 00, för den aktuella produkten överstiger 8,21 euro per 100 kilo, skall importtullen upphävas och ersättas med summan av den skillnad som kommissionen konstaterat. Detta belopp skall fastställas samtidigt med de representativa priser som avses i artikel 34.2.

När ett upphävande av importpålagan innebär en risk för negativa effekter på melassmarknaden i gemenskapen kan det enligt förfarandet i artikel 39.2 i förordning (EG) nr 318/2006 föreskrivas att detta upphävande inte skall tillämpas under en viss tid.

Artikel 41

Förmånsimport av melass

1.   Den importtull som är tillämplig för melass av sockerrör som omfattas av KN-nummer 1703 10 00 respektive för melass av sockerbeta som omfattas av KN-nummer 1703 90 00 med ursprung i länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-staterna) skall nedsättas till noll inom en kvot på 600 000 ton per regleringsår. Kvoten skall dock uppgå till 750 000 ton under regleringsåret 2006/07.

2.   Vid tillämpningen av denna artikel skall begreppet ”ursprungsvara” och förfaranden för administrativt samarbete vara de som fastställs genom protokoll 1 som är bifogat Cotonouavtalet.

3.   Kommissionen skall förvalta den tullkvot som avses i första stycket i enlighet med artikel 308a–c i förordning (EEG) nr 2454/93.

AVSNITT 5

Beräkning av sackaroshalten i råsocker och viss sirap

Artikel 42

Beräkningsmetoder

1.   Om utbytestalet för råsocker, fastställt i enlighet med punkt III i bilaga I till förordning (EG) nr 318/2006, avviker från det utbytestal som fastställts för standardkvaliteten, skall tulltaxan för produkter som omfattas av KN-nummer 1701 11 10 och 1701 12 10, och tilläggstullen för produkter som omfattas av KN-nummer 1701 11 10, 1701 11 90, 1701 12 10 och 1701 12 90, som skall tas ut för 100 kilo av det nämnda råsockret, beräknas genom multiplikation av den motsvarande avgift som fastställts för råsocker av standardkvalitet med hjälp av ett utbytestal. Detta omräkningstal erhålls genom att utbytestalet av det importerade råsockret, uttryckt i procent, divideras med talet 92.

2.   I fråga om de produkter som avses i artikel 1.1 c i förordning (EG) nr 318/2006 skall sackaroshalten, inklusive andra socker uttryckta som sackaros, fastställas med hjälp av Lane & Eynon-metoden (kopparreduceringsmetod) på en lösning tillredd enligt Clerget-Herzfeld. Den totala sockerhalt som fastställs på detta sätt skall räknas om till sackaros genom multiplikation med koefficienten 0,95.

Sackaroshalten, inklusive andra socker uttryckta som sackaros, i produkter med lägre sackaroshalt än 85 % eller andra socker som uttrycks som sackaros, och invertsocker uttryckt som sackaros, skall dock fastställas genom bestämning av torrsubstanshalten. Torrsubstanshalten skall fastställas med ledning av den specifika vikten hos produkten i lösning utspädd i viktförhållandet 1:1 och, i fråga om produkter i fast form, genom torkning. Produktens torrsubstanshalt skall uttryckas som sackaros genom multiplikation med koefficienten 1.

3.   I fråga om de produkter som avses i artikel 1.1 d och g i förordning (EG) nr 318/2006, skall torrsubstanshalten fastställas i enlighet med andra stycket i punkt 2 i den här artikeln.

4.   I fråga om de produkter som avses i artikel 1.1 e i förordning (EG) nr 318/2006, skall omräkning till sackaros ske genom att man multiplicerar den torrsubstanshalt som fastställts i enlighet med andra stycket i punkt 2 i den här artikeln med koefficienten 1,9.

KAPITEL VIII

UPPHÄVANDE OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 43

Upphävande

Förordning (EEG) nr 784/68, förordning (EEG) nr 785/68, förordning (EG) nr 1422/95, förordning (EG) nr 1423/95, förordning (EG) nr 1464/95 och förordning (EG) nr 2135/95 upphävs härmed.

Förordning (EG) nr 1464/95 är dock fortfarande giltig för licenser som före den 1 juli 2006 utfärdats i enlighet med dess bestämmelser.

Artikel 44

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 juli 2006.

---

(1)  EUT L 58, 28.2.2006, s. 1.

(2)  EGT L 348, 21.12.2002, s. 5.

(3)  EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.

(4)  EGT L 145, 27.6.1968, s. 10. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 260/96 (EGT L 34, 13.2.1996, s. 16).

(5)  EGT L 145, 27.6.1968, s. 12. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1422/95.

(6)  EGT L 141, 24.6.1995, s. 12. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 79/2003 (EGT L 13, 18.1.2003, s. 4).

(7)  EGT L 141, 24.6.1995, s. 16. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1951/2005 (EUT L 312, 29.11.2005, s. 45).

(8)  EGT L 144, 28.6.1995, s. 14. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 96/2004 (EUT L 15, 22.1.2004, s. 3).

(9)  EGT L 214, 8.9.1995, s. 16.

(10)  EGT L 102, 17.4.1999, s. 11.

(11)  EGT L 152, 24.6.2000, s. 1.

(12)  EGT L 336, 23.12.1994, s. 22.

(13)  Se sidan 1 i detta nummer av EUT.

(14)  EGT L 302, 19.10.1992, s. 1.

(15)  EUT L 297, 21.11.1996, s. 29.

(16)  EGT L 160, 26.6.1999, s. 48.

(17)  EUT L 172, 5.7.2005, s. 24.

---

---

1.7.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 178/39

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 952/2006

av den 29 juni 2006

om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 318/2006 i fråga om förvaltningen av den inre marknaden för socker och kvotsystemet

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 318/2006 av den 20 februari 2006 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (1), särskilt artikel 40, och

av följande skäl:

(1)

Tillämpningen av ett kvotsystem inom sockersektorn nödvändiggör en exakt definition av vad som avses med produktion av socker, isoglukos eller inulinsirap på ett företag. Möjligheten att hänföra en del av produktionen inom ett företag till ett annat företag som har framställt socker enligt uppdragsavtal bör begränsas till särskilda fall.

(2)

I artikel 17 i förordning (EG) nr 318/2006 föreskrivs att medlemsstaterna på begäran skall utfärda godkännande av företag som producerar socker, isoglukos eller inulinsirap och av företag som bearbetar dessa produkter till någon av de produkter som avses i artikel 13.2 i samma förordning. Innehållet i den ansökan om godkännande som producenter av socker, isoglukos och inulinsirap samt raffinaderier är skyldiga att lämna in till medlemsstaternas behöriga myndigheter bör fastställas. Det är också nödvändigt att fastställa krav för godkännandet, framför allt företagets skyldighet att föra ett uppdaterat register över de kvantiteter råvaror som kommer in, bearbetas och lämnar företaget som slutprodukt.

(3)	Medlemsstaternas skyldigheter när det gäller kontroll av de godkända företagen bör fastställas tillsammans med påföljder som är tillräckligt avskräckande.

(4)

I artikel 4 i förordning (EG) nr 318/2006 föreskrivs ett informationssystem för priser på sockermarknaden. Enligt artikel 17 i samma förordning är de godkända företagen skyldiga att meddela uppgifter om kvantiteter sålt vitt socker med priser och villkor. Det är också lämpligt att ange innehållet i den information om priserna på sockermarknaden som sockertillverkare och raffinaderier är skyldiga att sammanställa för att sedan sända till kommissionen, samt hur ofta denna information skall sändas. För att ge en uppfattning om utvecklingen på kortare sikt är det lämpligt att företagen även sammanställer och översänder de preliminära genomsnittliga försäljningspriserna för de tre följande månaderna. Godkända företag som använder socker för bearbetning till någon av produkterna enligt artikel 13.2 i förordning (EG) nr 318/2006 är också skyldiga att lika ofta och i samma format som sockerproducenterna ange priset på inköpt socker till kommissionen.

(5)

För att säkerställa att prisnivåer offentliggörs i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 318/2006 och samtidigt garantera datasekretess bör det fastställas att kommissionen två gånger om året skall informera förvaltningskommittén för socker om genomsnittspriserna för det vitsocker som sålts på gemenskapsmarkanden under det föregående halvåret med en uppdelning på kvotsocker och utomkvotssocker.

(6)

En rapport om hur det system för registrering av och information om priser som föreskrivs i denna förordning fungerar skall upprättas i syfte att föreslå förbättringar som bedöms som relevanta samt ett elektroniskt prisöverföringssystem. Som en övergångsåtgärd under 2006 och 2007 i avvaktan på dessa förbättringar måste de priser som sammanställts av företagen skickas direkt till kommissionen, så att förvaltningskommittén för socker får tillgång till informationen.

(7)

Vid tillämpning av artikel 14 eller artikel 19 i förordning (EG) nr 318/2006 överför tillverkaren en del av sin produktion till nästa regleringsår, och den anses då vara producerad inom ramen för det regleringsåret. Under det innevarande regleringsåret är således sockertillverkaren skyldig att teckna leveranskontrakt till minimipris för sockerbetor endast för den mängd socker inom den baskvot som ännu inte har producerats.

(8)

För att kvotsystemet skall fungera tillfredsställande bör begreppen ”före sådd” och ”minimipris” i artikel 6.5 i förordning (EG) nr 318/2006 definieras. Man bör beakta de särskilda jordbruks- och klimatförhållandena för sockerbetor i vissa italienska regioner genom att fastställa en annan dag för avslutandet av sådden.

(9)

Enligt artikel 5.3 i förordning (EG) nr 318/2006 skall minimipriset justeras med tillämpning av sådana pristillägg eller prisavdrag som motsvarar avvikelser från sockerbetornas standardkvalitet. Sockerbetornas kvalitet, och således även värdet, beror till stor del på sockerhalten. Den lämpligaste metoden för att fastställa värdet på betor vars kvalitet avviker från standardkvaliteten, är att fastställa en skala över pristillägg och prisavdrag, uttryckt i procentandel av minimipriset.

(10)

I artikel 8 i förordning (EG) nr 318/2006 föreskrivs tilldelning av tilläggskvoter för socker. Tilldelningen, som syftar till att underlätta övergången från det tidigare kvotsystemet till det nuvarande, bör begränsas till företag som hade tillgång till en kvot under 2005/2006. Det är också lämpligt att ange under vilka villkor som tilldelningen från och med regleringsåret 2006/2007 får ske.

(11)

I artikel 9.2 i förordning (EG) nr 318/2006 föreskrivs tilldelning av kompletterande isoglukoskvoter. De berörda medlemsstaterna bör tilldela företagen dessa kvoter i proportion till den isoglukoskvot de tilldelats med undvikande av varje form av diskriminering. Sista datum för inbetalning av den engångsavgift som avses i artikel 9.3 i nämnda förordning måste fastställas.

(12)

I artikel 2.5 i förordning (EG) nr 318/2006 definieras produktion av kvotsocker som den kvantitet som det berörda företaget tillverkar inom ramen för sin kvot och som hänför sig till ett visst regleringsår, och i punkt 9 i samma artikel definieras kvotbetor som sockerbetor som bearbetas till kvotsocker. Det bör därför fastställas en bestämmelse som reglerar hänförandet av sockerproduktionen till ett visst regleringsår, samtidigt som medlemsstaterna får en flexibilitetsmarginal för särskilda situationer som framställning av socker av höstbetor och framställning av rörsocker.

(13)

För att garantera tillfredsställande förvaltning av kvotsystemen, fastställa den månatliga sockerkonsumtionen och upprätta försörjningsplaner bör det föreskrivas en bestämmelse om kommunikation mellan å ena sidan de godkända företagen och medlemsstaterna och å andra sidan medlemsstaterna och kommissionen. Denna kommunikation bör avse lager, produktionsnivå och besådda arealer.

(14)

I artikel 18.2 i förordning (EG) nr 318/2006 föreskrivs interventionsköpsåtgärder per sockerköp. Tillämpningen av gemenskapens interventionsåtgärder kräver att socker övertas av interventionsorganen på en särskild plats. Därför bör det föreskrivas att endast sådant socker övertas som förvaras i en godkänd lagerlokal när anbudet lämnas in.

(15)

För att ge tillgång till intervention i de zoner där detta är särskilt nödvändigt på grund av produktionens lokala omfattning bör den maximala kvantitet som fastställs i artikel 18.2 i förordning (EG) nr 318/2006 i ett första skede fördelas mellan alla producerande medlemsstater i förhållande till deras produktionskvoter för socker. Det är lämpligt att föreskriva att denna fördelning skall anpassas dels före varje nytt regleringsår med hänsyn till de ändringar som skett i kvottilldelningen per medlemsstat, dels under varje regleringsår om det krävs en ny tilldelning av outnyttjade kvantiteter.

(16)	För definitionen av villkoren för beviljande och återkallande av lagringsplatsernas godkännande bör hänsyn tas till kraven på tillfredsställande lagring, tillgänglighet för avhämtning av sockret och utlagringskapacitet.

(17)

Socker som är av så dålig kvalitet att det kan bli svårt att avsätta och som kan förväntas bli förstört under lagringen bör inte godkännas för interventionsköp, och minimikravet på kvalitet bör fastställas. Det är även lämpligt att föreskriva att ett lagringsavtal skall ingås mellan interventionsorganet och säljaren som en förutsättning för interventionsuppköp av socker.

(18)	För att underlätta administrationen av interventionsköp bör socker erbjudas i partier och det bör definieras vad som avses med ett parti, särskilt vilken kvantitet det gäller.

(19)	Interventionsorganet behöver fullständigt faktaunderlag för att kunna bedöma om ett anbud uppfyller alla villkor. Den som lämnar anbudet måste således meddela alla nödvändiga uppgifter.

(20)

I artikel 18.2 i förordning (EG) nr 318/2006 föreskrivs att priset skall justeras om sockrets kvalitet skiljer sig från standardkvaliteten. Det bör alltså fastställas tabeller över tillägg till respektive avdrag från inköpspriserna på grundval av det erbjudna sockrets kvalitet. Dessa tabeller och de prisförändringar som blir följden kan fastställas på grundval av de objektiva uppgifter som allmänt används inom handeln.

(21)

Försäljning av det socker som interventionsorganen förfogar över skall ske utan diskriminering mellan köpare från gemenskapen och till mest lönsamma villkor. I allmänhet uppnår man detta genom anbudsförfarande. För att förhindra att socker säljs när marknadsförhållandena är ogynnsamma bör bemyndigande krävas för anbudsinfordran. Under vissa särskilda omständigheter kan det däremot vara lämpligare att använda sig av andra metoder än anbudsförfarande.

(22)	För att tillförsäkra alla berörda parter i gemenskapen lika behandling måste interventionsorganens anbudsinfordringar ske enligt enhetliga regler. I detta sammanhang är det nödvändigt att införa regler som garanterar att sockret verkligen används till avsett ändamål.

(23)

När det gäller att bestämma kategori för vitsocker och utbytet på råsocker vid försäljning är det lämpligt att bibehålla exakt samma kriterier som gäller vid interventionsorganens inköp av socker. Lika behandling av alla intressenter kan bara säkerställas genom enhetliga och exakt definierade bestämmelser om justering av försäljningspriset respektive exportbidraget samt korrigering av exportlicensen om sockret visar sig vara av annan kvalitet än den som anges i anbudsinfordran.

(24)

För att skapa klarhet är det lämpligt att upphäva kommissionens förordningar (EG) nr 1261/2001 av den 27 juni 2001 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1260/2001 beträffande leveranskontrakt för sockerbetor och beträffande prishöjningar och prissänkningar som skall tillämpas på betor (2), (EG) nr 1262/2001 av den 27 juni 2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1260/2001 när det gäller interventionsorganens handel med socker (3) och (EG) nr 314/2002 av den 20 februari 2002 om tillämpningsföreskrifter för kvotsystemet inom sektorn för socker (4) och ersätta dem med en ny förordning.

(25)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för socker.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

INLEDANDE BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning fastställs tillämpningsbestämmelser för förordning (EG) nr 318/2006, särskilt i fråga om fastställande av produktion, godkännande av tillverkningsföretag och raffinaderier, ordningen för priser och kvoter samt villkoren för köp och försäljning av interventionssocker.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

a)	råvara: sockerbetor, sockerrör, cikoria, spannmål, socker avsett för raffinering och alla typer av mellanprodukter av dessa produkter som är avsedda att bearbetas till en slutprodukt.

b)	slutprodukt: socker, inulinsirap eller isoglukos.

c)	tillverkningsföretag: ett företag för framställande av slutprodukter med undantag av sådana raffinaderier som definieras i artikel 2.13 i förordning (EG) nr 318/2006.

d)	lagringsplats: en silo eller en lagerlokal.

KAPITEL II

FASTSTÄLLANDE AV PRODUKTION

Artikel 3

Sockerproduktion

1.   I avdelning II i förordning (EG) nr 318/2006 avses med sockerproduktion den totala kvantiteten, uttryckt som vitsocker, av

a)	vitsocker,

b)

råsocker,

c)	invertsocker,

d)	sirap i en av följande kategorier, nedan kallad ”sirap”: i) sirap av sackaros eller invertsocker med en renhetsgrad av minst 70 % och framställd av sockerbetor. ii) sirap av sackaros eller invertsocker med en renhetsgrad av minst 75 % och framställd av sockerrör.

2.   Följande skall inte betraktas som sockerproduktion:

a)	Vitsocker framställt av råsocker eller sirap som inte producerats av samma företag som tillverkat vitsockret i fråga.

b)	Vitsocker framställt av råsocker, sirap eller sockeravfall som inte producerats under samma regleringsår som vitsockret.

c)	Råsocker framställt av sirap som inte producerats av samma företag som tillverkat råsockret i fråga.

d)	Råsocker framställt av sirap som inte producerats under samma regleringsår som råsockret.

e)	Råsocker som under det aktuella regleringsåret förädlats till vitsocker av samma företag som tillverkat råsockret i fråga.

f)	Sirap som under det aktuella regleringsåret förädlats till socker eller invertsocker av samma företag som tillverkat sirapen i fråga.

g)	Socker, invertsocker och sirap som framställts inom ramen för systemet för aktiv förädling.

h)	Invertsocker framställt av sirap som inte producerats av samma företag som tillverkat invertsockret i fråga.

i)	Invertsocker framställt av sirap som inte producerats under samma regleringsår som invertsockret.

3.   Sockerproduktionen skall uttryckas som vitsocker på följande sätt:

a)	För vitsocker skall man bortse från kvalitetsskillnader.

b)	För råsocker skall beräkningen ske på basis av avkastningsvärdet, fastställt i enlighet med punkt III i bilaga I till förordning (EG) nr 318/2006.

c)	För produktion av invertsocker skall multiplicering ske med koefficienten 1.

d)	För sirap som framställts som mellanprodukt skall beräkningen ske med utgångspunkt från halten utvinnbart socker fastställd i enlighet med punkt 5 i denna artikel.

e)	För sirap som inte framställts som mellanprodukt skall beräkningen ske på grundval av sockerhalt uttryckt som sackaros i enlighet med artikel 3.2 i kommissionens förordning (EG) nr 2135/95 (5).

4.   Sockeravfall från ett föregående regleringsår skall uttryckas som vitsocker i proportion till sackaroshalten.

5.   Renhetsgraden för sirap skall beräknas genom att den totala sockerhalten divideras med torrsubstanshalten.

Halten utvinnbart socker skall beräknas genom att man från den polarimetriska avläsningen av sirapen i fråga subtraherar skillnaden mellan torrsubstanshalten och den polarimetriska avläsningen för sirapen multiplicerad med 1,70. Torrsubstanshalten skall fastställas med aerometer eller refraktometer.

Halten av utvinnbart socker kan dock, för ett helt regleringsår, bestämmas på grundval av sirapens faktiska utbyte.

Artikel 4

Produktion av isoglukos

1.   I avdelning II i förordning (EG) nr 318/2006 avses med produktion av isoglukos den totala kvantitet isoglukos som erhållits ur glukos eller polymerer därav med en torrsubstanshalt av minst 10 viktprocent fruktos, oavsett fruktoshalten därutöver. Produktion av isoglukos uttrycks i torrsubstans och konstateras enligt punkt 2.

2.   Produktionen av isoglukos skall fastställas omedelbart efter isomeriseringen och innan separering av beståndsdelarna glukos och fruktos eller framställning av blandningar, genom fysisk mätning av produktvolymen och fastställande av torrsubstanshalten med refraktometer.

3.   Alla företag är skyldiga att genast anmäla installation av en anläggning som används för isomering av glukos eller polymerer därav.

Anmälan skall göras i den medlemsstat där anläggningen är belägen. Medlemsstaten får kräva att berörd part lämnar alla ytterligare upplysningar som kan behövas.

Artikel 5

Produktion av inulinsirap

1.   I avdelning II i förordning (EG) nr 318/2006 avses med produktion av inulinsirap den produktkvantitet som fås efter hydrolys av inulin eller oligofruktoser med ett innehåll i torrsubstansen på minst 10 viktprocent fruktos i fri form eller som sackaros, oavsett fruktoshalten därutöver, och med en renhetsgrad på minst 70 %. Produktion av inulinsirap uttrycks som torrsubstans i socker/isoglukosekvivalenten.

Med renhetsgrad avses procentandelen mono- och disackarider i torrsubstansen, fastställd med den metod som fastställts av International Commission for Uniform Methods of Sugar Analysis, nedan kallad ”Icumsa-metoden” (ICUMSA-metod GS7/8/4-24).

2.   Produktion av inulinsirap skall fastställas med hjälp av samtliga följande metoder:

a)	Fysisk mätning av produktvolymen genast efter utgången från den första avdunstningen efter varje hydrolys och före avskiljande av glukos- och fruktosinnehållet eller framställning av blandningar.

b)	Fastställande av torrsubstanshalten med refraktometer och mätning av viktprocenten fruktos i torrt tillstånd, på grundval av representativa dagliga stickprov.

c)	Omräkning av fruktosinnehållet till 80 viktprocent i torrt tillstånd genom att multiplicera den kvantitet som bestäms i torrsubstansen med den koefficient som utgör förhållandet mellan det mätta fruktosinnehållet i den kvantiteten sirap och 80 viktprocent.

d)	Omräkning till socker/isoglukosekvivalenten genom tillämpning av koefficienten 1,9.

3.   Alla företag skall utan dröjsmål anmäla alla anläggningar som de använder för hydrolys av inulin samt de årliga kvantiteterna och den årliga användningen av produkter som avses i punkt 1, men vilkas renhetsgrad är lägre än 70 %.

Denna information skall lämnas i den medlemsstat där anläggningen är belägen. Denna medlemsstat får kräva att den berörde lämnar all ytterligare information som krävs för att man skall kunna förvissa sig om att de produkter som avses i första stycket inte används som sötningsmedel för livsmedelsbruk på gemenskapsmarknaden.

Den berörda medlemsstaten skall senast den 31 januari varje år lämna en ingående rapport till kommissionen med uppgifter för det föregående året. Den första rapporten skall överlämnas senast den 31 januari 2007.

Artikel 6

Företagsproduktion

1.   Vid tillämpning av avdelning II i förordning (EG) nr 318/2006 avses med ett företags produktion av socker, isoglukos eller inulinsirap den kvantitet socker eller isoglukos eller inulinsirap enligt definitionerna i artiklarna 3, 4 och 5 i denna förordning som faktiskt framställts av företaget i fråga.

2.   Ett företags sammanlagda produktion socker, isoglukos eller inulinsirap för ett visst regleringsår skall vara den produktion som avses i punkt 1

—	ökad med den kvantitet socker, isoglukos eller inulinsirap som överförts till det regleringsåret och minskad med den kvantitet socker, isoglukos eller inulinsirap som överförts till nästa regleringsår, inom ramen för artikel 14 respektive artikel 19 i förordning (EG) nr 318/2006, samt

—	ökad med den kvantitet som, inom ramen för uppdragsavtal enligt punkt 3, producerats av bearbetningsföretagen och minskad med den kvantitet som företaget producerat för uppdragsgivarnas räkning inom ramen för uppdragsavtal enligt punkt 3.

3.   Den kvantitet socker som ett företag (nedan kallat ”bearbetningsföretaget”) framställer enligt uppdragsavtal, skall betraktas som en del av produktionen vid det företag (nedan kallat ”uppdragsgivaren”) för vars räkning sockret tillverkats, under förutsättning att de båda företagen lämnar in en vederbörligen undertecknad ansökan till den berörda medlemsstaten och att något av följande villkor är uppfyllt:

a)	Bearbetningsföretagets totala sockerproduktion understiger dess kvot.

b)	Bearbetningsföretagets och uppdragsgivarens totala sockerproduktion är större än summan av deras respektive kvoter.

Som ett företags totala sockerproduktion skall i första stycket led b betraktas den produktion som avses i punkt 1, ökad med överföringen från det föregående regleringsåret och den kvantitet som, inom ramen för uppdragsavtal, producerats av bearbetningsföretagen för det aktuella företagets räkning, med avdrag för den kvantitet som företaget producerat för uppdragsgivarnas räkning inom ramen för uppdragsavtal.

I stället för att beakta de faktiskt producerade kvantiteter som avses i andra stycket får medlemsstatens behöriga myndigheter beakta den produktion som kan uppskattas på basis av de leveransavtal för sockerbetor som ingåtts av företagen, om denna uppskattning ger ett bättre resultat.

4.   Om bearbetningsföretagets och uppdragsgivarens respektive fabrik ligger i olika medlemsstater skall ansökan enligt punkt 3 lämnas in till båda de berörda medlemsstaterna. I så fall skall de berörda medlemsstaterna enas om vilket svar som skall ges och vidta nödvändiga åtgärder för att kontrollera att villkoren enligt den punkten är uppfyllda.

5.   Den kvantitet socker som producerats av ett bearbetningsföretag får betraktas som uppdragsgivarens produktion om ett fall av force majeure, som erkänts av medlemsstaten, gjort det nödvändigt att bearbeta sockerbetor, sockerrör eller melass till socker på ett annat företag än uppdragsgivarens.

KAPITEL III

GODKÄNNANDE AV TILLVERKNINGSFÖRETAG OCH RAFFINADERIER

Artikel 7

Ansökan om godkännande

1.   Godkännande kan ges till företag som ansökt om detta och som är verksamma som

a)	sockertillverkare,

b)	tillverkare av isoglukos,

c)	tillverkare av inulinsirap, eller

d)	heltidsraffinaderi enligt vad som avses i artikel 2.13 i förordning (EG) nr 318/2006.

Den ansökan som avses i första stycket skall ställas till den behöriga myndigheten i den eller de medlemsstater där företaget i fråga utövar sin verksamhet.

Ett företag får begära godkännande för en eller flera av de verksamheter som anges i första stycket.

2.   I sin ansökan om godkännande skall företaget ange sitt namn, sin adress, sin produktionskapacitet för socker, isoglukos eller inulinsirap och, i förekommande fall, antalet produktionsanläggningar i medlemsstaten, med adress och produktionskapacitet för varje anläggning.

3.   Ett företag som ansöker om godkännande enligt punkt 1 d skall styrka att det svarar mot definitionen i artikel 2.13 i förordning 318/2006.

Artikel 8

Åtaganden

1.   För att få godkännande skall företaget ingå ett skriftligt åtagande att

a)	utan dröjsmål meddela medlemsstatens behöriga myndigheter alla eventuella ändringar av de uppgifter som föreskrivs i artikel 7.2,

b)	tillhandahålla medlemsstatens behöriga myndighet registren enligt artikel 9 och de försäljningspriser som fastställts i enlighet med artikel 13,

c)	meddela medlemsstaten all information enligt artikel 21, och

d)	på begäran av den behöriga myndigheten i medlemsstaten tillhandahålla alla uppgifter och styrkande handlingar som krävs för förvaltning och kontroll.

2.   Godkännandet skall utfärdas i form av en akt från den behöriga myndigheten, till vilken skall fogas ett dokument undertecknat av företaget, vari de åtaganden som avses i punkt 1 återges.

3.   Godkännandet skall återkallas om det konstateras att något av villkoren i punkt 1 inte längre uppfylls. Det kan återkallas när som helst under regleringsåret. Återkallandet kan inte ha retroaktiv verkan.

Artikel 9

Register

Medlemsstatens behöriga myndighet skall fastställa vilka register som alla företag som godkänts enligt artiklarna 7 och 8 skall föra vid varje produktionsanläggning, samt ange registreringsfrekvensen som minst måste vara månatlig.

Registren skall finnas tillgängliga på företaget under minst tre år efter det innevarande årets slut och innehålla minst följande uppgifter:

1)	De kvantiteter råvaror som mottagits och för sockerbetor och sockerrör även det sockerinnehåll som fastställdes vid leveransen till företaget.

2)	I förekommande fall, mottagna slutprodukter eller halvfabrikat.

3)	Erhållna kvantiteter slutprodukter och biprodukter.

4)	Svinn vid förädlingen.

5)	De kvantiteter som förstörts och anledningen till det.

6)	Producerade slutprodukter som avsänts.

Artikel 10

Kontroller

1.   Under varje regleringsår skall medlemsstatens behöriga myndighet göra kontroller hos varje godkänt tillverkningsföretag och raffinaderi.

2.   Genom kontrollerna skall det säkerställas att uppgifterna i registret enligt artikel 9 och i de meddelanden som avses i artikel 21 är exakta och uttömmande, och de skall framför allt ske genom en analys av överensstämmelsen mellan levererade kvantiteter råvaror och erhållna kvantiteter slutprodukter samt genom en jämförelse med handelsdokument eller andra relevanta dokument.

Kontrollerna skall omfatta en verifikation av exaktheten hos vägningsinstrumenten och de laboratorieanalyser som används för att kvantifiera leveranser av råvaror och dessas inträde i produktionsfasen, erhållna produkter och lagerrörelser.

Kontrollerna skall omfatta en verifikation av exaktheten och fullständigheten hos de uppgifter som används för fastställandet av företagets månatliga försäljningspriser i enlighet med artikel 13.2.

För sockertillverkarna skall det även kontrolleras att skyldigheten att betala minimipriset till sockerbetsproducenterna iakttas.

Minst en gång vartannat år skall det ingå en fysisk kontroll av lagren.

3.   Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat föreskriver att vissa delar av kontrollen kan genomföras som stickprovskontroll, skall denna genomföras på ett sätt som säkerställer tillförlitlig och representativ kontrollnivå.

4.   Medlemsstaten får kräva att de godkända företagen anlitar ett attesterande organ som är erkänt av medlemsstaten för certifiering av de prisuppgifter som avses i artikel 13.

5.   För varje kontroll skall det upprättas en kontrollrapport undertecknad av kontrollanten med en detaljerad redogörelse för kontrollbesöket. I rapporten skall bl.a. följande redovisas:

a)	Kontrolldatum och personer som var närvarande.

b)	Kontrollerad period och berörda kvantiteter.

c)	Kontrollmetoder som använts och, i förekommande fall, en hänvisning till stickprovsmetoderna.

d)	Resultaten av kontrollen och eventuella föreskrivna åtgärder för rättelse.

e)	En bedömning av hur allvarliga och omfattande eventuella konstaterade brister och avvikelser är och av hur länge de pågått och förväntas pågå samt alla övriga faktorer som bör beaktas vid tillämpningen av en påföljd.

Alla kontrollrapporter skall arkiveras och bevaras under minst tre år efter kontrollårets slut, på ett sätt som gör dem lätta att använda för kommissionens kontrolltjänster.

Artikel 11

Påföljder

1.   Om medlemsstatens behöriga myndighet konstaterar avvikelser mellan de fysiska lagren och uppgifterna i de register som avses i artikel 9 eller bristande samstämmighet mellan råvarukvantiteterna och erhållna slutprodukter eller mellan relevanta dokument och deklarerade eller registrerade uppgifter eller kvantiteter, skall den fastställa eller, i förekommande fall, göra en uppskattning av de faktiska produktions- och lagerkvantiteterna för det innevarande regleringsåret och eventuellt de föregående regleringsåren.

För alla kvantiteter som blivit föremål för en felaktig deklaration som resulterat i en orättmätig ekonomisk fördel skall det erläggas en avgift på 500 euro per ton felaktigt deklarerad kvantitet.

2.   Om medlemsstatens behöriga myndighet konstaterar att ett företag inte har iakttagit sina skyldigheter enligt artikel 8 och om det saknas tillräckliga styrkande handlingar för att uppfylla de mål för kontrollen som avses i artikel 10.2, skall den behöriga myndigheten utdöma en påföljd på 500 euro per ton, tillämpad på en schablonkvantitet slutprodukter som fastställts av medlemsstaten med hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är.

3.   Punkterna 1 och 2 skall inte tillämpas om avvikelserna eller bristerna i fråga om samstämmighet är mindre än 5 % i vikt av kvantiteten deklarerade slutprodukter eller om de registrerats och omfattas av kontroll eller om de är en följd av utelämnanden eller rent administrativa misstag, på villkor att det vidtas korrigeringsåtgärder för att undvika att liknande felaktigheter uppstår i framtiden.

4.   De påföljder som föreskrivs i punkterna 1 och 2 är inte tillämpliga vid force majeure.

Artikel 12

Meddelanden till kommissionen

1.   Varje medlemsstat skall till kommissionen överlämna

a)	en förteckning över godkända företag, och

b)	de kvoter som tilldelats de godkända tillverkningsföretagen.

Överlämnandet skall ske senast den 31 januari varje regleringsår. För regleringsåret 2006/2007 skall ett första meddelande skickas senast den 31 juli 2006.

Om ett godkännande återkallas skall medlemsstaten utan dröjsmål underrätta kommissionen om detta.

2.   Senast den 31 mars efter det berörda regleringsårets slut skall medlemsstaten sända kommissionen en årsrapport som innehåller uppgifter om antalet kontroller utförda i enlighet med artikel 10 samt, för varje kontroll, uppgifter om konstaterade brister och om vidtagna åtgärder och tillämpade påföljder

KAPITEL IV

PRISER

Artikel 13

Fastställande av genomsnittspriser

1.   Varje månad skall företag som godkänts enligt artiklarna 7 och 8 i den här förordningen och bearbetningsföretag som godkänts enligt artikel 17 i förordning (EG) nr 318/2006 för vitt kvotsocker respektive vitt utomkvotssocker fastställa följande genomsnittspriser:

a)	För den föregående månaden, det genomsnittliga försäljnings- respektive inköpspriset, samt motsvarande såld, respektive inköpt kvantitet.

b)	För innevarande månad och de två följande månaderna, det prognostiserade genomsnittliga försäljnings- respektive inköpspriset tillsammans med den prognostiserade kvantitet som anges i avtal eller andra transaktioner.

Priset skall avse vitsocker i lösvikt, fritt fabrik och av den standardkvalitet som definieras i punkt II i bilaga I till rådets förordning (EG) nr 318/2006.

2.   För att möjliggöra de kontroller som avses i artikel 10 skall de godkända företagen under minst tre år efter året för sin etablering spara de uppgifter som använts för fastställandet av de priser och kvantiteter som avses i punkt 1 i denna artikel.

Artikel 14

Information om priser

I juni och december varje år skall kommissionen informera förvaltningskommittén för socker om genomsnittspriserna för vitsocker under första halvåret av det innevarande regleringsåret respektive under andra halvåret av det föregående regleringsåret. Det första informationstillfället infaller dock i juni 2007 och skall omfatta perioden 1 juli 2006–31 mars 2007.

Priset skall differentieras beroende på om det rör sig om vitt kvotsocker eller vitt utomkvotssocker.

Informationen skall grunda sig på det vägda genomsnittet av de priser som fastställts av företagen i enlighet med artikel 13.1 a och meddelats enligt artikel 15.

Artikel 15

Övergångsbestämmelser för meddelande av prisuppgifter

Senast den 20 oktober 2006, den 20 januari 2007, den 20 april 2007 och den 20 juli 2007 skall företag godkända enligt artiklarna 7 och 8 i den här förordningen och bearbetningsföretag godkända enligt artikel 17 i förordning (EG) nr 318/2006 meddela kommissionen de priser som fastställts i enlighet med artikel 13.1 i den här förordningen under de tre föregående månaderna.

Mottagande, behandling och lagring av uppgifterna hos kommissionen skall ske på ett sätt som garanterar datasekretess.

Övriga aktörer inom sockersektorn, däribland inköparna, får meddela kommissionen det genomsnittspris för socker som fastställts enligt bestämmelserna i artikel 13. Aktörerna skall uppge namn, adress och firmanamn.

Artikel 16

Leveransavtal

1.   Vid tillämpning av artikel 6.5 i förordning (EG) nr 318/2006 avses med leveransavtal ett avtal upprättat mellan en sockertillverkare och en säljare av sockerbetor som själv odlat de betor han säljer.

2.   Om en tillverkare överför en del av sin produktion till nästa regleringsår i enlighet med artikel 14 eller artikel 19 i förordning (EG) nr 318/2006 skall vid tillämpning av artikel 6.5 i den förordningen tillverkarens kvot för det aktuella regleringsåret anses ha reducerats med den överförda kvantiteten.

3.   Endast avtal som slutits innan all sådd avslutats och under alla omständigheter

—	före den 1 april i Italien, och

—	före den 1 maj i övriga medlemsstater,

skall anses ha slutits före sådd.

Artikel 17

Pristillägg och prisavdrag

1.   Vid tillämpning av de pristillägg och prisavdrag som föreskrivs i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 318/2006 skall det minimipris för kvotbetor som avses i punkt 1 samma artikel, per 0,1 % halt av sackaros

a)	höjas med minst i) 0,9 % för halter som överstiger 16 % men inte överstiger 18 %, ii) 0,7 % för halter som överstiger 18 % men inte överstiger 19 %, iii) 0,5 % för halter som överstiger 19 % men inte överstiger 20 %,

b)	minskas med högst i) 0,9 % för halter som understiger 16 % men inte understiger 15,5 %, ii) 1 % för halter som understiger 15,5 % men inte understiger 14,5 %.

Priset på betor med en sackaroshalt som överstiger 20 % skall inte vara lägre än det justerade minimipriset enligt led a iii.

2.   Sådana leveransavtal och branschavtal som avses i artikel 6 i förordning nr (EG) nr 318/2006 får i fråga om de pristillägg och prisavdrag som avses i punkt 1 i denna artikel innehålla

a)	ytterligare pristillägg för sackaroshalter som överskrider 20 %, och

b)	ytterligare prisavdrag för sackaroshalter som understiger 14,5 %.

Sådana avtal får, när det gäller betor med en sackaroshalt som understiger 14,5 %, innehålla en definition av betor som är lämpade för framställning av socker, om avtalen även innehåller bestämmelser om ytterligare prisavdrag där sackaroshalten understiger 14,5 % men överstiger den minimihalt som fastställs i en sådan definition.

Om den definition som avses i andra stycket inte anges i avtalen och branschavtalen, får den berörda medlemsstaten fastställa en sådan definition. I så fall skall medlemsstaten samtidigt fastställa de ytterligare prisavdrag som avses i samma stycke.

KAPITEL V

KVOTER

Artikel 18

Tilläggskvoter för socker

1.   De tilläggskvoter för socker som avses i artikel 8 i förordning (EG) nr 318/2006 får endast tilldelas sockertillverkare som hade en kvot under 2005/2006.

2.   I sin ansökan om tilläggskvot för socker skall företaget ange om det önskar tilldelas denna kvot från och med regleringsåret 2006/2007 eller 2007/2008.

När medlemsstaten tilldelar ett företag en tilläggskvot skall den ange från och med vilket regleringsår som tilldelningen skall träda i kraft. Tilldelningar efter den 1 januari 2007 skall dock träda i kraft från och med regleringsåret 2007/2008.

Artikel 19

Tilläggskvoter för isoglukos

1.   Italien, Litauen och Sverige skall tilldela de tilläggskvoter för isoglukos som avses i artikel 9.2 i förordning (EG) nr 318/2006 för ett eller flera av de fyra regleringsåren under perioden 2006/2007–2009/2010 så att all diskriminering mellan berörda aktörer kan undvikas.

2.   Den engångsavgift som avses i artikel 9.3 i förordning (EG) nr 318/2006 skall betalas av varje berört företag före ett sista datum som skall fastställas av medlemsstaten, men som inte får läggas senare än den 31 december under det regleringsår från vilket tilläggskvoten för isoglukos tilldelats.

Om engångsavgiften inte har betalats senast det sista datum som avses i första stycket, skall tilläggskvoterna för isoglukos inte anses ha tilldelats det berörda företaget.

Artikel 20

Sockerbetsskördarnas bestämning

Det socker som utvinns ur betor som såtts under ett bestämt regleringsår skall hänföras till det följande regleringsåret.

Italien, Portugal och Spanien får dock, förutsatt att det finns ett lämpligt kontrollsystem, besluta att socker som utvunnits ur betor som såtts under hösten ett bestämt regleringsår skall hänföras till det innevarande regleringsåret.

Italien, Portugal och Spanien skall senast den 30 september 2006 underrätta kommissionen om sina beslut enligt denna artikel.

Artikel 21

Meddelanden om produktion och lager

1.   Varje godkänt tillverkningsföretag eller raffinaderi skall före den 20 varje månad underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat där produktionen eller raffineringen ägt rum, om de totala kvantiteter (uttryckta i vitsocker) av socker eller sirap enligt artikel 2.1 a–d

—	som företaget innehar eller för vilket företaget har upplagsbevis, och

—	som lagrades i fri omsättning på gemenskapens territorium i slutet av den föregående månaden.

Dessa kvantiteter skall per medlemsstat där lagring sker fördelas på

—	socker som producerats av nämnda företag med angivande av de kvantiteter som producerats inom kvoten respektive utom kvoten och de som överförts i enlighet med artikel 14 eller artikel 19 i förordning (EG) nr 318/2006, och

—	annat socker.

2.   Före slutet av den andra månaden som följer den aktuella månaden skall varje medlemsstat meddela kommissionen den totala kvantiteten socker som lagras i slutet av varje månad av de företag som avses i punkt 1, och dessa uppgifterna skall delas upp i sockertyper enligt andra stycket i punkt 1.

I de fall där lagring sker i andra medlemsstater än den som lämnar uppgift till kommissionen, skall den senare medlemsstaten informera de berörda medlemsstaterna före slutet av påföljande månad om de kvantiteter som lagras och om lagringsplatserna på dess territorium.

3.   Varje företag som framställer isoglukos eller inulinsirap skall före den 30 november meddela den behöriga myndigheten i den medlemsstat där produktionen sker de kvantiteter isoglukos, uttryckta i torrsubstans, respektive inulinsirap, uttryckta i vitsockerekvivalent, som företaget innehade och som lagrades i fri omsättning inom gemenskapen i slutet av föregående regleringsår, fördelat på

a)	isoglukos eller inulinsirap som producerats av nämnda företag med angivande av de kvantiteter som ligger inom respektive utom kvoten eller som överförts i enlighet med artikel 14 eller artikel 19 i förordning (EG) nr 318/2006, och

b)	andra sockerprodukter.

Varje medlemsstat skall före den 31 december meddela kommissionen de kvantiteter isoglukos och inulinsirap som lagrades i slutet av föregående regleringsår, fördelade i enlighet med första stycket.

4.   Alla företag som framställer isoglukos skall före den 15 i varje månad meddela den medlemsstat på vars territorium produktionen har ägt rum de kvantiteter av isoglukos, uttryckta i torrsubstans, som har framställts under den närmast föregående månaden.

Medlemsstaterna skall sammanställa den kvantitet isoglukos som framställts vid vart och ett av de aktuella företagen för varje månad och meddela kommissionen dessa uppgifter före slutet av den andra månaden som följer därpå.

De kvantiteter som framställts inom ramen för systemet med aktiv förädling skall meddelas separat.

Artikel 22

Försörjningsbalanser

1.   Det skall för varje regleringsår fastställas försörjningsbalanser för gemenskapen avseende socker, isoglukos och inulinsirap. Dessa försörjningsbalanser skall konsolideras i slutet av påföljande regleringsår.

2.   Före den 1 mars skall medlemsstaterna sammanställa och meddela kommissionen preliminära uppgifter om produktionen av socker och inulinsirap under det aktuella regleringsåret vid vart och ett av företagen inom deras territorium. Produktionen av socker skall anges per månad.

För de franska departementen Guadeloupe och Martinique samt för Spanien skall när det gäller rörsocker preliminära uppgifter om produktionen sammanställas och meddelas före den 1 juli.

3.   Medlemsstaterna skall före den 1 juni till kommissionen lämna uppgifter om själva produktionen och om vilka arealer som under innevarande regleringsår använts för produktion av dels sockerbetor för framställning av socker, bioetanol eller andra produkter, dels cikoria för framställning av inulinsirap, samt preliminära uppgifter för nästa regleringsår.

4.   Medlemsstaterna skall före den 30 november sammanställa och meddela kommissionen uppgifter om den definitiva produktionen av socker, isoglukos och inulinsirap under det föregående regleringsåret vid vart och ett av företagen inom sina territorier. Den totala sockerproduktionen skall anges per månad.

5.   När den definitiva sockerproduktionen behöver ändras på grundval av meddelade uppgifter enligt punkt 4, skall den skillnad som uppstår beaktas vid fastställandet av den definitiva produktionen för det regleringsår under vilket skillnaden konstaterades.

KAPITEL VI

OFFENTLIG INTERVENTION

AVSNITT 1

Erbjudanden till intervention

Artikel 23

Erbjudande till intervention

1.   Ett erbjudande som avser försäljning till intervention skall göras skriftligt till interventionsorganet i den medlemsstat där det socker som erbjuds för intervention lagras när erbjudandet lämnas.

2.   Ett erbjudande som avser försäljning till intervention kan endast godtas om det kommer från en tillverkare som är godkänd enligt artiklarna 7 och 8, för socker ur dennes produktion inom ramen för kvotproduktion under det innevarande regleringsåret, vilket vid tidpunkten för erbjudandet lagras separat på en lagringsplats som godkänts enligt artikel 24.

3.   Under ett och samma regleringsår får medlemsstaterna högst godkänna den i bilagan angivna maximala kvantiteten per medlemsstat för intervention. Om erbjudandena till intervention överstiger den maximala kvantiteten skall medlemsstaterna tillämpa en enhetlig minskningskoefficient på erbjudandena, så att den totala godkända kvantiteten blir lika stor som den maximala kvantiteten.

4.   Före varje regleringsår skall kommissionen ändra de kvantiteter som anges i bilagan till denna förordning genom de justeringar som anges i artikel 10 i förordning (EG) nr 318/2006 och inom ramen för den totala kvantitet som fastställs i artikel 18.2 i samma förordning.

De kvantiteter som fastställs i bilagan till den här förordningen skall i tillämpliga fall ändras under det sista kvartalet av varje regleringsår i förhållande till outnyttjade kvantiteter enligt det förfarande som avses i artikel 39.2 i förordning (EG) nr 318/2006 och inom ramen för den totala kvantitet som fastställs genom artikel 18.2 i samma förordning.

Artikel 24

Godkännande av lagringsplatser

1.   På begäran av tillverkaren skall interventionsorganet meddela godkännande av varje lagringsplats som uppfyller följande villkor:

a)	Den är lämpad för lagring av socker.

b)	Den är så belägen att god möjlighet finns till utlagring av sockret.

c)	Den möjliggör separat lagring av interventionskvantiteterna.

Interventionsorganen får kräva kompletterande villkor.

2.   Godkännandet av lagringsplatsen skall utfärdas antingen för lagring i lösvikt eller för lagring i förpackningar. Det skall sättas en kvantitativ lagringsgräns motsvarande högst 50 gånger den dagskapacitet för utlagring som den sökande förbinder sig att ställa till interventionsorganets förfogande. Den totala kvantitet för vilken godkännandet utfärdas skall anges samt dagskapaciteten för utlagring.

3.   Sockret skall lagras så att det är lätt att identifiera och komma åt. När det lagras i förpackningar skall det placeras på pallar (utom om det lagras i s.k. ”big bags”).

4.   Godkännandet skall dras in av interventionsorganet om det konstateras att något av villkoren i punkterna 1, 2 och 3 inte längre är uppfyllt. Godkännandet får återkallas under pågående regleringsår. Återkallandet får inte ha retroaktiv verkan.

Artikel 25

Sockrets minimikvalitet

1.   Socker som erbjuds för intervention skall uppfylla följande krav:

a)	Det skall ha producerats inom ramen för en kvot under det regleringsår då anbudet lämnas in.

b)	Det skall vara kristalliserat.

2.   Vitsocker som erbjuds för intervention skall vara av fullgod handelskvalitet, jämnt rinnande och ha en vattenhalt på högst 0,06 %.

3.   Råsocker som erbjuds för intervention skall vara av fullgod handelskvalitet med ett utbyte på minst 89 %, beräknat enligt punkt III i bilaga I till förordning (EG) nr 318/2006.

Rörråsocker skall ha en säkerhetsfaktor som inte överstiger 0,30.

Betråsocker skall ha

—	ett pH-värde som inte understiger 7,9 då anbudet accepteras,

—	en invertsockerhalt som inte överstiger 0,07 %,

—	en temperatur som inte medför någon risk för kvalitetsförsämring,

—	en säkerhetsfaktor som inte överstiger 0,45 när polarisationsgraden är 97 eller högre, eller en högsta vattenhalt på 1,4 % när polarisationsgraden understiger 97.

Säkerhetsfaktorn skall beräknas genom att sockrets procentuella vattenhalt divideras med skillnaden mellan 100 och polarisationsgraden i sockret i fråga.

Artikel 26

Parti

Alla erbjudanden av socker för intervention skall avse partier.

I detta avsnitt avses med parti en kvantitet socker på minst 2 000 ton av enhetlig kvalitet och förpackning och som befinner sig på samma lagringsplats.

Artikel 27

Anbudets innehåll

1.   Ett erbjudande som lämnas till ett interventionsorgan skall innehålla uppgift om

a)	namn och adress för den part som lämnar erbjudandet,

b)	den lagringsplats där sockret förvaras då erbjudandet lämnas,

c)	den utlagringskapacitet som garanteras för uttag av erbjudet socker,

d)	nettokvantitet erbjudet socker,

e)	typ och kvalitet på det erbjudna sockret samt det regleringsår då det producerats,

f)	presentationssätt.

2.   Interventionsorganet får begära ytterligare upplysningar.

3.   Anbudsgivaren skall tillsammans med anbudet bifoga ett intyg om att sockret i fråga inte tidigare varit föremål för interventionsköp, att han är ägare till sockret och att det uppfyller de villkor som fastställs i artikel 25.1 a.

Artikel 28

Granskning av erbjudanden

1.   Erbjudandet är giltigt under tre veckor från den dag det lämnas in. Det kan dock dras tillbaka under den tiden om interventionsorganet samtycker till detta.

2.   Interventionsorganet skall granska erbjudandet. Senast vid slutet av den period som avses i punkt 1 skall interventionsorganet godta erbjudandet. Erbjudandet skall dock avslås om granskningen visar att något av de villkor som föreskrivs inte är uppfyllt.

AVSNITT 2

Lagring

Artikel 29

Lagringsavtal

1.   Det lagringsavtal som skall ingås före godtagandet mellan den part som lämnar erbjudandet och det berörda interventionsorganet skall tecknas på obestämd tid.

Lagringskontraktet skall börja gälla fem veckor efter den dag då anbudet antas och skall löpa ut vid utgången av den tiodagarsperiod under vilken övertagandet av den aktuella kvantiteten socker avslutas.

I denna artikel avses med tiodagarsperiod en av de följande perioderna i en kalendermånad: från den 1 till och med den 10, från den 11 till och med den 20, eller från den 21 till och med månadens slut.

2.   I lagringsavtalet skall särskilt anges

a)	att kontraktet löper ut på de villkor som fastställts i denna förordning efter en uppsägningstid på minst tio dagar, och

b)	hur stora lagringskostnader som interventionsorganet skall betala.

3.   Interventionsorganet skall stå för lagringskostnaderna från början av den tiodagarsperiod under vilken avtalet enligt punkt 2 träder i kraft till den dag då avtalet upphör att gälla.

4.   Lagringskostnaderna får inte överstiga 0,48 euro per ton och tiodagarsperiod.

5.   Lagringsavtalet skall upphöra att gälla vid avslutad utlagring enligt artikel 50.

Artikel 30

Överföring av äganderätten

1.   Äganderätten till socker som är föremål för lagringsavtal skall överföras när betalning för sockret görs.

2.   Säljaren är fram till tidpunkten för avhämtningen ansvarig för kvaliteten på det socker som avses i punkt 1 och för den förpackning i vilken sockret godkänts av interventionsorganet.

Artikel 31

Anpassning av kvalitet och förpackning

1.   Om det konstateras att en viss kvantitet av sockret i fråga inte uppfyller de kvalitetskrav som fastställs i artikel 25, skall säljaren omedelbart ersätta denna kvantitet med en lika stor kvantitet socker som uppfyller kraven och som lagrats antingen i samma lager eller i ett annat lager som godkänts för intervention enligt artikel 24.

2.   När det lagrade sockret presenteras i förpackning och det konstaterats att förpackningen inte uppfyller föreskrivna krav, skall interventionsorganet kräva att försäljaren ersätter förpackningen med en förpackning som uppfyller kraven.

AVSNITT 3

Villkor för interventionsköp

Artikel 32

Inköpspris och kvalitet för vitsocker

1.   Inköpspriset för vitsocker skall vara

—	505,52 euro per ton under regleringsåret 2006/2007,

—	433,20 euro per ton under regleringsåret 2007/2008,

—	323,52 euro per ton under regleringsåren 2008/2009 och 2009/2010.

2.   Vitsocker skall delas in i följande fyra kategorier:

a)	Kategori 1: Socker av högre kvalitet än standardkvalitet.

b)	Kategori 2: Socker av den standardkvalitet som definieras i punkt II i bilaga I till förordning (EG) nr 318/2006.

c)	Kategori 3 och 4: Socker av lägre kvalitet än standardkvalitet.

3.   Socker av kategori 1 skall ha följande egenskaper:

a)	Det skall vara av fullgod handelskvalitet, torrt, enhetligt kristalliserat och jämnt rinnande.

b)	Högsta vattenhalt: 0,06 %.

c)	Högsta invertsockerhalt: 0,04 %.

d)

Antalet poäng överstiger inte 8 sammanlagt, och inte heller — 6 i fråga om askinnehåll, — 4 för färgtyp som bestäms enligt den metod som används vid Institut für landwirtschaftliche Technologie und Zuckerindustrie Braunschweig, i det följande kallad ”Braunschweigmetoden”, eller — 3 för lösningsfärgning enligt ICUMSA-metoden.

En poäng skall motsvara

a)	0,0018 % askinnehåll enligt ICUMSA-metoden vid 28 grader Brix,

b)	0,5 färgtypenheter enligt Braunschweigmetoden, och

c)	7,5 enheter lösningsfärgning enligt ICUMSA-metoden.

4.   Socker av kategori 3 skall ha följande egenskaper:

a)	Det skall vara av fullgod handelskvalitet, torrt med homogena kristaller och jämnt rinnande.

b)	Minsta polarisation: 99,7° S.

c)	Högsta vattenhalt: 0,06 %.

d)	Högsta invertsockerhalt: 0,04 %.

e)	Färgtyp: högst nr 6 beräknad enligt Braunschweigmetoden.

5.   Till kategori 4 räknas socker som inte ingår i någon av kategorierna 1, 2 eller 3.

6.   Det inköpspris som fastställs i punkt 1 skall minskas med

a)	7,30 euro per ton, när sockret tillhör kategori 3, och

b)	13,10 euro per ton, när sockret tillhör kategori 4.

Artikel 33

Inköpspris för råsocker

1.   Priset för interventionsköp av råsocker skall vara

—	397,44 euro per ton under regleringsåret 2006/2007,

—	359,04 euro per ton under regleringsåret 2007/2008,

—	268,16 euro per ton under regleringsåren 2008/2009 och 2009/2010.

2.   Inköpspriset enligt punkt 1 skall

a)	höjas när utbytet för sockret är högre än 92 %, och

b)	sänkas när utbytet för sockret är lägre än 92 %.

3.   Höjningen eller sänkningen, uttryckt i euro per ton, skall vara lika med skillnaden mellan interventionspriset för råsocker och samma pris justerat med en koefficient. Denna koefficient får man genom att dela utbytet för råsockret med 92 %.

4.   Utbytet för råsocker beräknas i enlighet med punkt III i bilaga I till förordning (EG) nr 318/2006.

Artikel 34

Betalningsfrist

Interventionsorganet skall göra utbetalningen tidigast den 120:e dagen räknat från den dag då erbjudandet godtogs, under förutsättning att vikt och kvalitet har kontrollerats för de aktuella partierna i enlighet med avsnitt 4.

AVSNITT 4

Kontroller

Artikel 35

Stickprov för kvalitetskontroll

Inom den frist som avses i artikel 34 skall fyra representativa prover tas för analys, antingen av experter som godkänts av behöriga myndigheter i den berörda medlemsstaten eller av experter som har utsetts av interventionsorganet och säljaren gemensamt. Ett prov skall överlämnas till var och en av avtalsparterna. De två andra proverna skall förvaras av experten eller av ett laboratorium som godkänts av de behöriga myndigheterna.

Varje prov skall analyseras två gånger och medelvärdet av de två resultaten skall anses utgöra analysresultat för provet i fråga.

Artikel 36

Tvister om kvaliteten

1.   Om en avvikelse konstateras mellan resultaten av de analyser som säljaren och köparen har låtit göra i enlighet med artikel 35, skall det aritmetiska medelvärdet av de båda erhållna resultaten vara avgörande för fastställandet av det berörda sockrets kvalitet, om avvikelsen är

—	när det gäller socker av kategori 1, inte större än 1 poäng för var och en av de egenskaper som anges i artikel 32.3 d, eller

—	när det gäller socker av kategori 2, inte större än 2 poäng för var och en av de egenskaper som anger kategoritillhörighet och som anges i antal poäng.

På begäran av endera avtalsparten får dock en opartisk skiljeanalys utföras av det laboratorium som avses i artikel 35 första stycket. I så fall gäller det aritmetiska medelvärdet av skiljeanalysen och antingen säljarens eller köparens analys, beroende på vilken av dem som ligger närmast skiljeanalysen.

Detta medelvärde avgör vilken kategori sockret skall anses tillhöra. Om resultatet av skiljeanalysen visar sig ligga mitt emellan säljarens och köparens analyser, blir skiljeanalysen ensam avgörande för kategoribestämningen.

2.   Om den avvikelse som konstaterats mellan resultaten av de analyser som säljaren och köparen låtit göra enligt artikel 35 är större än vad som anges i punkt 1 första stycket första eller andra strecksatsen, beroende på vilket fall som är tillämpligt, skall en skiljeanalys utföras av ett laboratorium som är godkänt av de behöriga myndigheterna. I så fall skall förfarandet i punkt 1 andra stycket i denna artikel tillämpas.

3.   När det gäller tvister om den övre gränsen för färgtyp på socker av kategori 3, polarisation, vattenhalt eller invertsockerhalt skall förfarandet i punkterna 1 och 2 tillämpas.

De skillnader som anges i punkt 1 skall dock ersättas enligt följande:

—	1,0 färgtypenhet för socker av kategori 3.

—	0,2° S för polarisation.

—	0,02 % för vattenhalt.

—	0,01 % för invertsockerhalt.

4.   Om det efter tillämpning av artikel 35 uppstår en tvist mellan parterna om utbytet på inköpt råsocker skall en skiljeanalys göras av det laboratorium som avses i första stycket av den artikeln. I så fall gäller det aritmetiska medelvärdet av skiljeanalysen och antingen säljarens eller köparens analys, beroende på vilken av dem som ligger närmast skiljeanalysen.

Detta medelvärde avgör utbytet på det berörda råsockret. Om resultatet av skiljeanalysen visar sig ligga mitt emellan säljarens och köparens analyser, blir skiljeanalysen ensam avgörande för att fastställa utbytet på det aktuella råsockret.

5.   Kostnaderna för den skiljeanalys som avses i punkt 1 andra stycket skall betalas av den avtalspart som begärt analysen.

Kostnaderna för den skiljeanalys som avses i punkt 2 skall betalas till lika delar av interventionsorganet och säljaren.

Kostnaderna för den skiljeanalys som avses i punkt 3 skall betalas av den part som har bestridit resultatet av de analyser som gjorts med tillämpning av artikel 35.

Artikel 37

Kontroll av lagringsplatser

Det behöriga kontrollorganet skall utföra ej aviserade kontroller av lagringsplatserna i enlighet med artikel 4 i kommissionens förordning (EG) nr 2148/96 (6).

Artikel 38

Viktkontroller och därmed sammanhängande kostnader

1.   De experter som avses i artikel 35 skall företa kontroller av vikten på socker som sålts.

Säljaren skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att göra det möjligt för experterna att kontrollera vikten och att ta prover.

2.   Säljaren skall betala kostnaderna för viktkontrollen.

3.   Interventionsorganet skall stå för kostnaderna för de experter som kontrollerar vikten och tar proverna.

4.   Kvantiteten får fastställas på grundval av lagerbokföringen som skall uppfylla branschens och interventionsorganets krav, och under följande förutsättningar:

a)	Av lagerbokföringen skall den vikt framgå som konstaterats genom vägning samt de fysiska kvalitetsegenskaperna vid vägningstillfället, varvid vägningen inte får ha skett mer än tio månader tidigare.

b)	Lagerhållaren skall intyga att det erbjudna partiet i alla avseenden motsvarar uppgifterna i lagerbokföringen.

c)	De kvalitetsegenskaper som konstateras vid vägningen skall överensstämma med de representativa provernas.

AVSNITT 5

Försäljning till intervention

Artikel 39

Försäljning

1.   Interventionsorganen får sälja socker först sedan ett beslut om detta har fattats i enlighet med förfarandet i artikel 39.2 i förordning (EG) nr 318/2006.

2.   Försäljning av socker på de villkor som anges i artikel 18.3 i förordning nr 318/2006 skall ske genom anbudsinfordran eller genom något annat försäljningsförfarande.

3.   När ett beslut om anbudsinfordran fattas, skall villkoren för denna fastställas, däribland i fråga om den kommande användningen av det socker som skall överlåtas.

I detta avsnitt avses med kommande användning

a)

foder,

b)

export,

c)	annan användning som, i förekommande fall, skall fastställas.

Syftet med anbudsförfarandet skall, beroende på vad som gäller, vara att fastställa försäljningspriset, denatureringsbidraget eller exportbidraget.

4.   Villkoren för anbudsinfordran skall säkerställa lika behandling av alla intressenter, oavsett var i gemenskapen de är etablerade.

Artikel 40

Meddelande om anbudsinfordran

1.   Anbudsinfordran skall organiseras av det berörda interventionsorganet för de sockerkvantiteter som det innehar.

2.   Varje berört interventionsorgan skall sammanställa ett meddelande om anbudsinfordran och offentliggöra det minst åtta dagar innan tidsfristen för att lämna in anbud börjar gälla.

Interventionsorganet skall överlämna meddelandet om anbudsinfordran och alla ändringar av detta till kommissionen innan de offentliggörs.

3.   I meddelandet om anbudsinfordran skall bland annat följande anges:

a)	Namn på och adress till det interventionsorgan som utfärdar anbudsinfordran.

b)	Villkoren för anbudsinfordran.

c)	Tidsfristen för att inkomma med anbud.

d)	Vilka partier socker som bjuds ut, och för varje parti — referens, — kvantitet, — kvalitet på sockret i fråga, — presentation, — uppgift om var lagringsplatsen för sockret i fråga är belägen, — leveransstadium, — eventuella möjligheter till lastning på flod-, sjö- eller järnvägstransportmedel.

I detta avsnitt avses med parti en sockerkvantitet av en och samma kvalitet, förpackad på samma sätt och lagrad på samma plats. Lägsta bud för varje delanbudsinfordran skall motsvara 250 ton.

4.   Interventionsorganet skall vidta de åtgärder det anser nödvändiga för att göra det möjligt för de intressenter som så önskar att undersöka det socker som bjuds ut till försäljning.

Artikel 41

Anbudsinfordran

1.   Ett antaget anbud skall betraktas som ett ingånget försäljningsavtal för den kvantitet socker för vilken anbudet har antagits. Anbudet skall, beroende på omständigheterna, antas på grundval av följande uppgifter som skall anges i anbudet:

a)	Det pris som den anbudsgivare vars anbud har antagits skall betala.

b)	Denatureringsbidragets storlek.

c)	Exportbidragets storlek.

2.   Det pris som den anbudsgivare vars anbud har antagits skall betala skall

a)	i fall enligt punkt 1 a vara det pris som anges i anbudet,

b)	i fall enligt punkt 1 b och c vara det pris som anges i villkoren i anbudsinfordran.

Artikel 42

Villkor för anbudsinfordran

1.   För anbudsinfordran som avser socker skall följande villkor för anbudsinfordran fastställas i beslutet om inledande av anbudsinfordran:

a)	Den totala kvantitet eller de totala kvantiteter som bjuds ut.

b)	Avsedd användning.

c)	Tidsfristen för att inkomma med anbud.

d)	Det pris som skall betalas av den anbudsgivare vars anbud har antagits om sockret är avsett för foder eller export.

2.   Ytterligare villkor får fastställas i beslutet om att inleda en anbudsinfordran, däribland

a)	minimipriset på socker som utbjuds till försäljning för annan avsedd användning än som foder eller för export,

b)	maximibelopp för denaturerings- och exportbidragen,

c)	minimikvantitet per anbudsgivare eller per parti,

d)	maximikvantitet per anbudsgivare eller per parti, och

e)	den särskilda giltighetstiden för bidragslicensen för denaturering eller för exportlicensen.

Artikel 43

Stående anbudsinfordran

1.   Om situationen på marknaden för socker i gemenskapen så kräver, kan en stående anbudsinfordran utfärdas.

Under denna stående anbudsinfordrans giltighetstid skall delanbudsinfordringar inledas.

2.   Meddelandet om en stående anbudsinfordran skall offentliggöras endast i samband med att förfarandet inleds. Meddelandet kan sedan ändras eller ersättas under giltighetstiden. Det skall ändras eller ersättas om villkoren för anbudsinfordran ändras under giltighetstiden.

Artikel 44

Inlämnande av anbud

1.   Anbuden skall lämnas in till interventionsorganet i elektroniskt format.

2.   Anbuden skall innehålla följande uppgifter:

a)	Referensnumret på den anbudsinfordran som anbudet gäller.

b)	Anbudsgivarens namn och adress.

c)	Partiets beteckning.

d)	Den kvantitet som anbudet avser.

e)	Per ton, uttryckt i euro med två decimaler, antingen — föreslaget pris, exklusive inhemska avgifter, — det föreslagna denatureringsbidragets storlek, eller — det föreslagna exportbidragets storlek.

Interventionsorganet får begära ytterligare upplysningar.

3.   Ett anbud som avser flera partier skall anses innehålla lika många anbud som det antal partier det omfattar.

4.   Anbud skall endast vara giltiga om

a)	anbudsgivaren innan anbudstiden löper ut kan styrka att den säkerhet på 200 euro per ton socker som krävs för att få delta i anbudsförfarandet har ställts,

b)

det innehåller ett åtagande från anbudsgivarens sida att för den sockerkvantitet för vilken anbudet eventuellt kommer att beviljas denatureringsbidrag eller exportbidrag, ansöka om — bidragslicens och ställa den säkerhet som krävs i samband med detta, när anbudsinfordran gäller socker avsett för foder, eller om — exportlicens och ställa den säkerhet som krävs i samband med detta, när anbudsinfordran gäller socker avsett för export.

5.   Ett anbud får innehålla villkor om att det skall betraktas som inlämnat bara under förutsättning att

a)	det antas för hela eller en angiven del av den kvantitet som anges i anbudet,

b)	det antas senast på ett bestämt datum och klockslag.

6.   Anbud som inte lämnas in i enlighet med punkterna 1–5, eller innehåller andra villkor än de som anges i anbudsinfordran, skall inte beaktas.

7.   Ett inlämnat anbud får inte dras tillbaka.

Artikel 45

Bedömning av anbuden

1.   Anbuden skall bedömas av interventionsorganet utan att allmänheten äger tillträde. De personer som är närvarande vid bedömningen skall åläggas tystnadsplikt.

2.   Kommissionen skall utan dröjsmål underrättas om inlämnade anbud.

Artikel 46

Fastställande av beloppen

Om det i villkoren i anbudsinfordran varken anges minimipris eller maximibelopp för denatureringsbidrag eller exportbidrag, skall dessa efter granskning av anbuden fastställas enligt förfarandet i artikel 39.2 i förordning (EG) nr 318/2006 och särskild hänsyn skall därvid tas till situationen på marknaden och avsättningsmöjligheterna. Det kan dock beslutas att inget anbud skall antas.

Artikel 47

Antagande av anbud

1.   Förutom när det beslutas att inget anbud skall antas i samband med anbudsinfordran eller delanbudsinfordran, och utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i punkterna 2 och 3 i denna artikel, skall varje anbud antas som erbjuder minst minimipriset eller som inte överstiger maximibeloppet för denatureringsbidraget eller exportbidraget.

2.   För varje parti skall det anbud antas som erbjuder antingen det högsta priset eller det lägsta beloppet för denaturerings- eller exportbidraget.

Om partiet inte helt tas i anspråk genom detta anbud, skall för återstoden i turordning de anbud antas som erbjuder högsta pris eller lägsta belopp för denaturerings- eller exportbidraget.

3.   Om flera anbudsgivare föreslår samma pris eller samma belopp på denaturerings- eller exportbidraget för ett parti eller en del av ett parti, skall interventionsorganet anta anbuden för den kvantiteten på något av följande sätt:

a)	I proportion till de kvantiteter som anges i respektive anbud.

b)	Genom att kvantiteten i samråd med anbudsgivarna fördelas mellan dem.

c)	Genom lottning.

Artikel 48

Rättigheter och skyldigheter till följd av att anbud antas

1.   Om sockret är avsett för foder innebär ett antaget anbud följande:

a)	Rätt att för den kvantitet för vilken bidraget beviljas få utfärdat en bidragslicens som särskilt fastställer det denatureringsbidrag som anges i anbudet.

b)	Skyldighet att för denna kvantitet ansöka om en sådan bidragslicens hos det interventionsorgan till vilket anbudet lämnades in.

2.   Om sockret är avsett för export innebär ett antaget anbud följande:

a)	Rätt att för den kvantitet för vilken exportbidraget beviljas få utfärdat en exportlicens som särskilt preciserar det exportbidrag som anges i anbudet och, när det gäller vitsocker, den kategori som anges i meddelandet om anbudsinfordran.

b)	Skyldighet att för denna kvantitet och, när det gäller vitsocker, för denna kategori ansöka om en sådan exportlicens hos det interventionsorgan till vilket anbudet lämnades in.

3.   Denna rätt skall utövas och skyldigheten uppfyllas inom 18 dagar efter det att tidsfristen för att lämna in anbud har löpt ut.

4.   Rättigheter och skyldigheter i samband med antagna anbud kan inte överlåtas.

Artikel 49

Besked om tilldelning av kontrakt

1.   Interventionsorganet skall omedelbart lämna ett besked om tilldelning av kontrakt till anbudsgivare vars anbud antagits och informera samtliga anbudsgivare om resultatet av deras deltagande i anbudsförfarandet.

2.   I beskedet om tilldelningen skall åtminstone följande anges:

a)	Anbudets referensnummer.

b)	Partiets beteckning och för vilken kvantitet anbudet har antagits.

c)	Det pris, denaturerings- eller exportbidrag som skall gälla för den antagna kvantiteten.

Artikel 50

Avhämtning av inköpt socker

1.   Förutom vid force majeure skall det socker som inköpts avhämtas från lagerlokalen senast fyra veckor efter det datum då förklaringen om tilldelning enligt artikel 49 togs emot. Efter överenskommelse mellan den anbudsgivare vars anbud har antagits och interventionsorganet kan ett lagringskontrakt, som inom denna tidsfrist ingås mellan anbudsgivaren och den som lagrar sockret i fråga, ersätta avhämtning av sockret.

Om det skulle uppstå tekniska svårigheter vid utlagringen får interventionsorganet emellertid vid behov besluta om en längre tidsfrist för att avhämta vissa partier från lagret.

2.   Vid force majeure skall interventionsorganet besluta vilka åtgärder som är nödvändiga med hänsyn till de omständigheter som den godkända anbudsgivaren åberopar.

Artikel 51

Uttagsorder

1.   För att det socker som köpts av den godkända anbudsgivaren skall få avhämtas eller ett lagringskontrakt enligt artikel 50 skall få ingås, måste först en uttagsorder utfärdas för den antagna kvantiteten.

En uttagsorder får dock utfärdas för en del av kvantiteten i fråga.

En uttagsorder skall efter ansökan av den berörda parten utfärdas av interventionsorganet i fråga.

2.   Interventionsorganet skall inte utfärda uttagsordern förrän det har bevisats att den godkända anbudsgivaren har ställt den säkerhet som krävs för att garantera betalning för sockret inom angiven tid eller har verkställt betalningen.

Säkerheten eller betalningen skall motsvara det pris som skall betalas av den godkända anbudsgivaren, och avse den kvantitet socker som ansökan om uttagsorder gäller.

Artikel 52

Betalningsvillkor

1.   Betalningen för sockret skall göras till interventionsorganets konto senast 30 dagar efter den dag då en uttagsorder utfärdades.

2.   Förutom vid force majeure skall den säkerhet som avses i artikel 51.2 bara frisläppas för den kvantitet för vilken den godkända anbudsgivaren inom den i punkt 1 i denna artikel angivna tidsfristen erlagt inköpspriset till detta organs konto. Säkerheten skall frisläppas omedelbart.

3.   Vid force majeure skall interventionsorganet besluta vilka åtgärder som är nödvändiga med hänsyn till de omständigheter som den godkända anbudsgivaren åberopar.

Artikel 53

Överföring av äganderätten

1.   Äganderätten till det socker som ett antaget anbud avser skall överföras när sockret avhämtas från lagret.

2.   Interventionsorganet och den godkända anbudsgivaren får emellertid komma överens om att äganderätten skall överlåtas i ett annat led. Om interventionsorganet och den anbudsgivare vars anbud har antagits har träffat ett avtal i enlighet med artikel 50.1 kan de gemensamt besluta i vilket led överförandet av äganderätten skall äga rum.

3.   Avtal om överföring av äganderätten skall ske skriftligen för att vara giltigt.

Artikel 54

Bestämmande av kategori eller utbyte

När det gäller att bestämma kategori eller utbytet på sockret vid avhämtning från lagret skall bestämmelserna i artiklarna 35 och 36 tillämpas.

Avtalsparterna får dock efter det att anbudet har antagits komma överens om att den kategori eller det utbyte som fastställdes när sockret köptes upp av interventionsorganet också skall gälla för det socker som sålts genom anbudsförfarandet.

Artikel 55

Justering av priset för sockret

1.   Om det vid tillämpningen av artiklarna 35 och 36 skulle visa sig att vitsockret är av en lägre kategori än den som anges i anbudsinfordran skall priset på sådant socker genom tillämpning av bestämmelserna i artikel 32.6 justeras med hänsyn till avsedd användning enligt artikel 39.3 andra stycket led b och c.

2.   Om det visar sig att vitsocker avsett för export är av en annan kategori än den som anges i anbudsinfordran, skall den kategori som anges i exportlicensen korrigeras.

3.   Om det vid tillämpning av artiklarna 35 och 36 skulle visa sig att utbytet på råsockret är ett annat än det som anges i anbudsinfordran skall följande gälla:

a)	Priset på sockret skall justeras enligt artikel 33.

b)	Beloppet på denaturerings- eller exportbidraget skall justeras genom att det multipliceras med en koefficient som är lika med det konstaterade utbytet dividerat med utbytet enligt anbudsinfordran.

Artikel 56

Frisläppande av säkerhet

1.   Förutom vid force majeure skall säkerheten endast frisläppas för den kvantitet

a)	för vilken antingen den godkända anbudsgivaren — efter att ha uppfyllt de ställda villkoren, har ansökt om antingen denaturerings- eller exportdrag, — ställt säkerhet eller verkställt betalning enligt artikel 51.2, — avhämtat sockret från lagret inom föreskriven tid,

b)	eller för vilken anbudet inte är antaget.

2.   Säkerheten skall frisläppas omedelbart.

3.   Vid force majeure skall interventionsorganet besluta vilka åtgärder som är nödvändiga med hänsyn till de omständigheter som den godkända anbudsgivaren åberopar.

Artikel 57

Meddelanden om kvantiteter

Så snart medlemsstaterna har tillgång till uppgifter skall de omedelbart meddela kommissionen de kvantiteter vitsocker och råsocker

—	som erbjuds, men som ännu inte godtagits av interventionsorganet,

—	som godtagits av interventionsorganet,

—	som sålts av interventionsorganet.

KAPITEL VII

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 58

Meddelanden

De meddelanden till kommissionen som avses i artiklarna 12, 21, 22 och 57 i den här förordningen skall ske elektroniskt enligt de formulär som kommissionen ställt till medlemsstaternas förfogande.

Artikel 59

Upphävanden

Förordningarna (EG) nr 1261/2001, (EG) nr 1262/2001 och (EG) nr 314/2002 skall upphöra att gälla.

Förordningarna (EG) nr 1261/2001 och (EG) nr 314/2002 skall dock fortfarande tillämpas på regleringsåret 2005/2006 och förordning (EG) nr 1262/2001 fortfarande tillämpas på socker som godtagits för intervention före den 10 februari 2006.

Artikel 60

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Det skall tillämpas från och med den 1 juli 2006.

Artiklarna 23–38 skall tillämpas till och med den 30 september 2010.

---

(1)  EUT L 58, 28.2.2006, s. 1.

(2)  EGT L 178, 30.6.2001, s. 46.

(3)  EGT L 178, 30.6.2001, s. 48. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 218/2006 (EUT L 38, 9.2.2006, s. 19).

(4)  EGT L 50, 21.1.2002, s. 40. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 493/2006 (EUT L 89, 28.3.2006, s. 11).

(5)  EGT L 214, 8.9.1995, s. 16.

(6)  EGT L 288, 9.11.1996, s. 6.

---

---