29.6.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 175/1

(1)

Enligt artikel 15.2 i rådets förordning (EG) nr 1673/2000 av den 27 juli 2000 om den gemensamma organisationen av marknaden för lin och hampa som odlas för fiberproduktion (2) skall kommissionen lägga fram en rapport om beredningsstödet för Europaparlamentet och rådet, eventuellt tillsammans med förslag. Av rapporten framgår att det är lämpligt att låta det nuvarande systemet fortsätta att gälla fram till och med regleringsåret 2007/2008.

(2)

Beredningsstödet för korta lin- och hampfibrer innehållande högst 7,5 % orenheter och ved gäller till och med regleringsåret 2005/2006. Med hänsyn till den gynnsamma utvecklingen på marknaden för den här sortens fibrer inom det nuvarande stödsystemet och för att innovativa produkter skall kunna få fäste och stabil avsättning på marknaden, bör tillämpningen av stödet förlängas till slutet av regleringsåret 2007/2008.

(3)

I förordning (EG) nr 1673/2000 föreskrivs en ökning av beredningsstödet för långa linfibrer från regleringsåret 2006/2007 och framåt. Eftersom beredningsstödet för korta fibrer kommer att bibehållas till och med regleringsåret 2007/2008, bör beredningsstödet för långa linfibrer hållas på den nuvarande nivån fram till och med regleringsåret 2007/2008.

(4)

För att främja produktionen av korta lin- och hampfibrer av hög kvalitet, betalas stödet ut för fibrer innehållande högst 7,5 % orenheter och ved. Medlemsstaterna får dock avvika från denna gräns och bevilja beredningsstöd för korta linfibrer innehållande en procentandel orenheter och ved mellan 7,5 % och 15 % och för hampfibrer med en procentandel orenheter och ved mellan 7,5 % och 25 %. Eftersom denna möjlighet endast gäller till och med regleringsåret 2005/2006, måste medlemsstaterna ges möjlighet att avvika från begränsningen under ytterligare två regleringsår.

(5)

För att skäliga produktionsnivåer skall kunna upprätthållas i medlemsstaterna, måste perioden för de nationella garanterade kvantiteterna förlängas.

(6)

Ett kompletterande stöd har betalats ut för den traditionella produktionen av lin i vissa regioner i Nederländerna, Belgien och Frankrike. Det traditionella stödet bör förlängas till och med regleringsåret 2007/2008 för att företagsstrukturerna skall kunna fortsätta att anpassas till nya marknadsvillkor.

(7)

Kommissionen bör lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet i god tid före inledningen av regleringsåret 2008/2009, så att det går att bedöma om det nya systemet måste anpassas eller bör fortsätta att gälla.

(8)

I artikel 52 i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (3) föreskrivs att endast hampa som odlas för fiberproduktion berättigar till samlat gårdsstöd enligt avdelning III i den förordningen. Det är lämpligt att också hampa som odlas för annan industriell användning blir stödberättigande.

(9)

Med hänsyn till den årliga förvaltningen av direktstöd är det lämpligt att ändringarna av villkoren för berättigande till stöd enligt systemet med samlat gårdsstöd gäller från och med den 1 januari 2007.

(10)

Förordningarna (EG) nr 1673/2000 och (EG) nr 1782/2003 bör ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 2.3 skall ersättas med följande:

”3.   Beredningsstödet skall fastställas enligt följande:

2.

I artikel 3.2 skall andra stycket ersättas med följande:

”De nationella garanterade kvantiteterna för korta lin- och hampfibrer skall upphöra att gälla från och med regleringsåret 2008/2009.”

3.

I artikel 4 första stycket skall ”2005/2006” ersättas med ”2007/2008”.

4.

Artikel 12 skall utgå.

5.

I artikel 15 skall följande punkt läggas till:

”3.   Kommissionen skall lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet, eventuellt åtföljd av förslag, i tillräckligt god tid för att de förslagna åtgärderna skall kunna genomföras under regleringsåret 2008/2009.

Rapporten skall innehålla en bedömning av beredningsstödet effekter för producenterna, beredningsindustrin och marknaden för textilfibrer. Den skall också granska möjligheterna att låta bearbetningsstödet för korta lin- och hampstrån samt det kompletterande stödet gälla längre än till och med regleringsåret 2007/2008, samt möjligheten att integrera detta stödsystem i den gemensamma jordbrukspolitikens allmänna bestämmelser för jordbruksstöd som föreskrivs i förordning (EG) nr 1782/2003.”

29.6.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 175/4

(1)

Den 31 mars 2005 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande (nedan kallat ”tillkännagivandet om inledande”) som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2) att ett antidumpningsförfarande skulle inledas beträffande import till gemenskapen av vissa sömlösa rör av järn eller olegerat stål (”utvidgad produkträckvidd”) med ursprung i Kroatien, Rumänien, Ryssland och Ukraina samt att två interimsöversyner skulle inledas av antidumpningstullar på import av sömlösa rör av järn eller olegerat stål (”ursprunglig produkträckvidd”) med ursprung i bland annat Ryssland, Rumänien, Kroatien och Ukraina.

(2)

Antidumpningsförfarandet inleddes till följd av ett klagomål som ingavs den 14 februari 2005 av Defence Committee of the Seamless Steel Tube Industry of the European Union (nedan kallad ”den klagande”) såsom företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 50 %, av gemenskapens sammanlagda tillverkning av produkter som omfattas av den utvidgade produkträckvidden. Klagomålet innehöll bevisning för dumpning av den produkten i fråga och för därav vållad väsentlig skada, och denna bevisning ansågs tillräcklig för att motivera att ett förfarande inleddes.

(3)

Interimsöversynerna inleddes av kommissionen på eget initiativ enligt artikel 11.3 i grundförordningen (EG) nr 384/96, i syfte att möjliggöra eventuella ändringar eller upphävanden som krävs för de slutgiltiga antidumpningsåtgärder som infördes genom rådets förordning (EG) nr 2320/97 (3) och rådets förordning (EG) nr 348/2000 (4) rörande import av produkter som omfattas av den ursprungliga produkträckvidden från bland annat Kroatien, Rumänien, Ryssland och Ukraina (nedan kallade ”de slutgiltiga åtgärderna”). Det kan bli nödvändigt med ändringar eller upphävanden om det fastställs att åtgärder skall införas avseende den utvidgade produkträckvidden, beroende på att de produkter som omfattas av de åtgärder som infördes genom förordning (EG) nr 2320/97 och förordning (EG) nr 348/2000 faller inom den utvidgade produkträckvidden.

(4)

Genom förordning (EG) nr 2320/97 infördes antidumpningstullar på import av produkter som omfattas av den ursprungliga produkträckvidden med ursprung i bland annat Rumänien och Ryssland. Genom Kommissionens beslut 97/790/EG (5) och Kommissionens beslut 2000/70/EG (6) godtogs åtaganden från exportörer i bl.a. Rumänien och Ryssland. Genom rådets förordning (EG) nr 1322/2004 (7) beslöt man av försiktighetsskäl att inte längre tillämpa de gällande åtgärderna beträffande import av produkter som omfattas av den ursprungliga produkträckvidden med ursprung i Rumänien och Ryssland, på grund av att vissa gemenskapstillverkare tidigare hade varit inblandade i konkurrensbegränsande verksamhet (se skäl 9 och följande i ingressen till denna förordning). I skäl 20 i samma förordning angavs att den interimsöversyn och den översyn vid giltighetens utgång som inleddes genom ett tillkännagivande om inledande i november 2002 (8) fortfarande pågår till dess att nya avgöranden gör det möjligt att företa en bedömning för framtiden på grundval av nya uppgifter som under alla omständigheter inte är påverkade av det konkurrensbegränsande beteendet.

(5)

Efter en översyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen ändrade rådet genom förordning (EG) nr 258/2005 (9) de åtgärder som införts genom rådets förordning (EG) nr 348/2000, upphävde den möjlighet till befrielse från tullarna som föreskrivs i artikel 2 i samma förordning samt införde en antidumpningstull på 38,8 % på import av produkter enligt den ursprungliga produkträckvidden med ursprung i Kroatien och en antidumpningstull på 64,1 % på import av produkter enligt den ursprungliga produkträckvidden med ursprung i Ukraina, med undantag av import från Dnepropetrovsk Tube Works (DTW) som skall påläggas en antidumpningstull på 51,9 %.

(6)

Genom beslut 2005/133/EG (10) upphävde kommissionen partiellt tillfälligt de slutgiltiga åtgärderna under en period av nio månader med verkan från och med den 18 februari 2005. Det tillfälliga upphävandet utsträcktes till ytterligare ett år genom rådets förordning (EG) nr 1866/2005 (11). Således är de gällande tullarna de som fastställs i förordning (EG) nr 348/2000, dvs. 23 % för Kroatien och 38,5 % för Ukraina.

(7)

Eftersom det var nödvändigt att göra en ytterligare granskning av vissa aspekter i undersökningen och på grund av sambandet med den interimsöversyn och översyn vid giltighetstidens utgång som det hänvisas till i punkt 1.2 ovan, beslutades det att undersökningen skulle fortsätta utan att provisoriska åtgärder infördes.

(8)

Kommissionen underrättade officiellt exporterande tillverkare i Kroatien, Rumänien, Ryssland och Ukraina, de importörer/handlare, användare, leverantörer och intresseorganisationer som berördes, företrädare för de berörda exportländerna samt de klagande gemenskapstillverkarna och andra gemenskapstillverkare som såvitt känt var berörda om inledandet av förfarandet. Berörda parter gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angivits i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(9)

Med anledning av det stora antalet ryska och ukrainska exporterande tillverkare som förtecknades i klagomålet, det stora antalet importörer av den likadana produkten i gemenskapen och det stora antalet gemenskapstillverkare som stödde klagomålet angavs det i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande skulle kunna komma att tillämpas för fastställandet av dumpning och skada i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(10)

För att kommissionen skulle kunna besluta huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, ombads alla exporterande tillverkare i Ryssland och Ukraina, importörer i gemenskapen och gemenskapstillverkare att ge sig till känna genom att kontakta kommissionen och lämna de grundläggande uppgifter om sin verksamhet avseende den berörda produkten under undersökningsperioden (1 januari 2004–31 december 2004) som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(11)

Efter att ha granskat uppgifterna från de ryska och ukrainska exporterande tillverkarna beslutade kommissionen, med hänsyn till att en majoritet av företagen i båda länderna tillhör stora producentgrupper, att man inte behövde tillämpa något stickprovsförfarande på de ryska och ukrainska tillverkarna.

(12)

När det gäller gemenskapstillverkarna gjorde kommissionen i enlighet med artikel 17 i grundförordningen ett urval som byggde på den största representativa produktions- och försäljningsvolym för tillverkare i gemenskapen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. På grundval av de svar som inkom från gemenskapstillverkarna valde kommissionen ut fem företag i fyra olika medlemsstater. En av de gemenskapstillverkare som valts ut för stickprovet samarbetade inte senare och ersattes av en annan gemenskapstillverkare. I fråga om produktionsvolym svarade de fem företag som ingick i urvalet för 49 % av gemenskapens totala produktion. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen samrådde kommissionen med de berörda parterna, som inte hade något att invända. De återstående tillverkarna i gemenskapen ombads dessutom att lämna vissa allmänna uppgifter för skadeanalysen. Med tanke på att det kom in ganska få svar från importörerna, beslöt man att det inte var nödvändigt med ett urval av importörer.

(13)

För att de exporterande tillverkare i Ukraina som så önskade skulle ha möjlighet att ansöka om marknadsekonomisk status eller om individuell behandling, sände kommissionen ut ansökningsblanketter till de ukrainska exporterande tillverkare som var berörda. Tre grupper av exporterande tillverkare och deras närstående företag inkom med ansökningar om marknadsekonomisk status (eller om individuell behandling ifall det i undersökningen skulle visa sig att de inte uppfyller villkoren för att beviljas marknadsekonomisk status).

(14)

Kommissionen sände frågeformulär till alla parter som såvitt känt var berörda och till alla andra företag som gav sig till känna inom de tidsfrister som angivits i tillkännagivandet om inledande. Svar kom in från tre rumänska exporterande tillverkare tillsammans med två närstående företag, två grupper av ryska exporterande tillverkare tillsammans med fem närstående företag, varav tre var belägna i gemenskapen, samt tre grupper av ukrainska exporterande tillverkare och deras närstående företag. Svar på frågeformuläret kom också in från fem gemenskapstillverkare. Trots att sex importörer svarade på frågeformuläret, var det bara tre som samarbetade genom att lämna in ett fullständigt ifyllt frågeformulär. En importör gick med på att ett kontrollbesök skulle göras i företagets lokaler, trots att frågeformuläret inte hade fyllts i och lämnats in.

(15)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för ett fastställande av dumpning, därav vållad skada och gemenskapens intresse. Kontrollbesök gjordes på plats hos följande företag:

(16)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2004 till och med den 31 december 2004 (”undersökningsperioden”). Undersökningen av utvecklingstendenser som är av betydelse för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2001 till och med slutet av undersökningsperioden (”skadeundersökningsperioden”).

(17)

Den berörda produkten är vissa sömlösa rör av järn eller olegerat stål, med runt tvärsnitt, med en ytterdiameter av högst 406,4 mm och med ett högsta motsvarande kolvärde (carbon equivalent value, CEV) på 0,86 enligt formel vid International Institute of Welding (IIW) och kemisk analys. Den berörda produkten klassificeras för närvarande enligt KN-nummer ex 7304 10 10, ex 7304 10 30, ex 7304 21 00, ex 7304 29 11, ex 7304 31 80, ex 7304 39 58, ex 7304 39 92, ex 7304 39 93, ex 7304 51 89, ex 7304 59 92 och ex 7304 59 93 (12) (Taric-nummer 7304101020, 7304103020, 7304210020, 7304291120, 7304318030, 7304395830, 7304399230, 7304399320, 7304518930, 7304599230 och 7304599320).

(18)

Den berörda produkten används i en mängd olika tillämpningar, såsom i linjerör för att transportera vätskor, inom byggnadsindustrin, i mekaniska föremål, i gasrör och rör i värmepannor samt i s.k. oil and country tubular goods (OCTG-rör) för borrning och ledningar för oljeindustrin.

(19)

Sömlösa rör kan levereras till användarna i vitt skilda former. De kan t.ex. vara galvaniserade, gängade, levereras som gröna rör (dvs. utan föregående värmebehandling), ha särskilda ändar, olika tvärsnitt och vara måttanpassade eller inte. Det finns inga standardmått för rören, vilket är förklaringen till varför de flesta sömlösa rör tillverkas efter kundens önskemål. Rören sammanfogas normalt sett genom svetsning. I särskilda fall kan de emellertid sammanfogas genom gängning eller användas ensamma, även om de fortfarande är svetsbara. Undersökningen visade att alla sömlösa rör har samma fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden.

(20)

En del berörda parter ifrågasatte definitionen av produkträckvidden i samband med detta förfarande. Vissa parter hävdade för det första att en del produkttyper som medtagits i produktbeskrivningen har annorlunda grundläggande mekaniska och kemiska egenskaper (se skälen 21–26). För det andra ifrågasatte flera parter användningen av svetsningskriteriet och de tillhörande CEV-gränsvärdena (se skälen 27–36). Vidare begärde en part att s.k. ”certifierade” sömlösa rör skulle undantas från produkträckvidden (se skäl 37).

(21)

Det gjordes gällande att en del produkttyper som medtagits i produktbeskrivningen, nämligen OCTG-rör och gasrör, skulle ha annorlunda grundläggande mekaniska och kemiska egenskaper och slutliga användningsområden jämfört med övriga sömlösa rör och att de således inte skulle vara utbytbara.

(22)

Produkten som den definieras tillhör olika produkttyper. Produkttyper som består av flera olika segment (inklusive segment längst ner respektive högst upp på skalan) kommer att betraktas som en enda produkt om det inte finns någon tydlig avskiljning mellan de olika segmenten, dvs. om det finns överlappning och konkurrens mellan angränsande segment. Detta är fallet i det nuvarande förfarandet, eftersom det lämnades bevisning för att de legerade och olegerade rör som undersöktes kunde ha samma slutanvändning och att det inte finns någon tydlig avskiljning inom någon av kategorierna legerade och olegerade rör.

(23)

När det gäller OCTG-rör och gasrör visade undersökningen bland annat att de har kemiska egenskaper som är jämförbara med övriga typer av sömlösa rör, eftersom de faller inom CEV-gränsvärdet på 0,86. De delar också andra grundläggande egenskaper med de andra produkttyperna, som till exempel ytterdiameter och väggtjocklek.

(24)

När det gäller slutanvändningen av OCTG-rör och gasrör hävdade exporterande tillverkare att OCTG-rören och gasrören användes i olika tillämpningar och inte var utbytbara mot de övriga typerna av sömlösa rör. Man fann i detta avseende att OCTG-rör med ogängade ändar som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 7304 21 00 och används i byggnadsindustrin är utbytbara mot rör av olegerat stål som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 7304 39 58. Det finns därför åtminstone en partiell överlappning när det gäller slutanvändningen av de olika produkttyperna.

(25)

På grundval av ovanstående måste man avvisa påståendet att OCTG-rör och gasrör, å ena sidan, och övriga typer av sömlösa rör, å andra sidan, inte skulle vara utbytbara.

(26)

En annan exporterande tillverkare hävdade att CEV-värdet inte är en kemisk egenskap hos produkten, eftersom det inte är direkt kopplat till ett rörs kemiska sammansättning utan är en följd av denna. Det är visserligen sant att CEV-värdet är resultatet av en formel, men formeln är direkt kopplad till produktens kemiska sammansättning och gör det möjligt att jämföra olika stålkvaliteter med avseende på svetsbarheten. CEV-värdet är inte kopplat vare sig till stålets tekniska eller mekaniska egenskaper, utan beror bara på dess kemiska sammansättning. Det måste därför anses att CEV-värdet är en kemisk egenskap hos produkten, och påståendet kunde därmed avvisas.

(27)

En del parter ansåg att svetsningskriteriet som sådant är en irrelevant egenskap hos den berörda produkten, eftersom man hävdade att en avsevärd del av de produkter som omfattas av produkträckvidden (gängade rör och OCTG-rör) aldrig svetsas. Man ansåg därför att om svetsning används som kriterium, kommer olika produkter på ett artificiellt sätt att betraktas som en och samma produkt.

(28)

Först och främst bör det noteras att svetsbarhet faktiskt är en kemisk och teknisk egenskap (eftersom den beror på stålets kemiska sammansättning) som är gemensam för alla sömlösa rör. Eftersom de flesta sömlösa rör sammanfogas genom svetsning, är detta en viktig egenskap vid definition av produkten. För det andra visade undersökningen av gängade rör och OCTG-rör som vanligtvis inte svetsas att de ändå är svetsbara och alltså har samma grundläggande kemiska och tekniska egenskaper. Det kan dessutom inte uteslutas att sömlösa rör avsedda för gängning och OCTG-rör omvandlas till svetsbara rör genom att man avlägsnar en del. Särskilt när det gäller OCTG-rör finns det bevisning för att samma rör kan klassificeras enligt två olika kategorier (och till och med KN-nummer) enbart på grundval av dess slutanvändning, dvs. användning i byggnadsindustrin eller inom oljeborrningsindustrin. Slutligen fann man att viss import från de berörda länderna som hade klassificerats som OCTG-rör inte hade använts i olje- eller gassektorn.

(29)

En exportör gjorde gällande att det enligt europeiska standarder bara finns en stålkvalitet som lämpar sig för rör avsedda för gängning och att dessa produkter på så sätt skiljer sig från övriga sömlösa rör. Analysen av olika standarder som finns särskilt för OCTG-rör har emellertid visat att det inte finns någon sådan särskild stålkvalitet som skulle vara den enda som kan användas för att tillverka rör avsedda för gängning.

(30)

Med hänsyn till detta måste sömlösa rörs svetsbarhet anses som ett lämpligt kriterium för att fastställa produkträckvidden. Påståendet att den föreslagna definitionen av produkten på ett artificiellt sätt grupperar olika produkter måste därför avvisas.

(31)

Det hävdades att användningen av CEV-gränsvärdet inte är ett kriterium som gör det möjligt att definiera produkträckvidden, eftersom det inte lämpar sig för att fastställa svetsbarheten för olika typer av sömlösa rör.

(32)

Undersökningen visade att CEV-värdet faktiskt är en indikator som är direkt kopplad både till stålets kemiska sammansättning och till dess svetsbarhet. Ett högt CEV-värde betyder inte bara att stålet innehåller mer kol eller legeringar, utan också att stålet är svårare att svetsa. Ett lågt CEV-värde å sin sida betyder att stålet har en lägre halt av kol eller legeringar och att det är lättare att svetsa. Med andra ord betyder olika CEV-värden att villkoren för svetsning är olika. Ett stål med en CEV-nivå på 0,86 kräver redan särskilda svetsningsvillkor och kommer därför normalt inte att svetsas. Eftersom CEV-värdet är en indikator på svetsbarheten, ansågs alltså CEV-värdet vara ett relevant kriterium för fastställande av produkträckvidden.

(33)

En exporterande tillverkare hävdade att CEV-värdet bara är en av många av stålets kemiska, tekniska eller mekaniska egenskaper och att det inte ensamt kan användas för att definiera produkträckvidden. I detta avseende bör det noteras att CEV-värdet anses som ett lämpligt kriterium för att fastställa produkträckvidden. Dessutom visar produktdefinitionen att CEV-värdet inte det enda kriterium som används. Sist men inte minst gjordes jämförelsen mellan produkttyper på en mer detaljerad basis, med beaktande av olika egenskaper hos produkten (till exempel dimensioner och värmebehandling).

(34)

En del berörda parter gjorde dessutom gällande att CEV-värdet på 0,86 hade bestämts på ett godtyckligt sätt, eftersom gränsen för god svetsbarhet i själva verket är lägre än 0,86. CEV-värdet på 0,86 är emellertid inte kopplat till god svetsbarhet. Den klagande gemenskapsindustrin hävdade och lade fram bevisning för att det utgör det högsta CEV-värde för olegerat stål som kan användas i sömlösa rör enligt de europeiska normerna.

(35)

Därför dras slutsatsen att både användningen av CEV-värdet och det definierade gränsvärdet på 0,86 omfattar många olika produkter som kan ses som en enda produkt, men man måste då undanta från definitionen till exempel rostfritt stål och kullagerrör, som har CEV-värden som överstiger 0,86.

(36)

På grundval av ovanstående behölls det CEV-värde som sökanden föreslagit i definitionen av den berörda produkten.

(37)

En av importörerna i gemenskapen hävdade att s.k. certifierade sömlösa rör inte borde ingå i produkträckvidden. Dessa sömlösa rör tillverkas enligt ett certifierat förfarande som godkänts av det italienska ministeriet för offentliga arbeten och används i förstärkningsarbeten i byggprojekt i Italien. Man kunde emellertid fastställa att alla olika typer av den berörda produkten, inklusive certifierade sömlösa rör, hade samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och slutanvändning. Man fann ingen bevisning för att det skulle gå att dra slutsatsen att dessa certifierade rör skulle vara en annorlunda produkt och att de därför inte borde omfattas av åtgärderna (företaget lade inte heller fram någon sådan bevisning). Detta påstående måste därför avvisas.

(38)

På grundval av detta drog man slutsatsen att alla sömlösa rör, oavsett de olika möjliga produkttyperna, i detta förfarande skall betraktas som en enda produkt, eftersom de har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden.

(39)

Den produkt som exporterades till gemenskapen från Kroatien, Rumänien, Ryssland och Ukraina, den produkt som tillverkades och såldes på hemmamarknaden i dessa länder samt den produkt som tillverkades och såldes i gemenskapen av gemenskapstillverkarna konstaterades ha samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper och samma användningsområden och anses därför som likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(40)

Den allmänna metod som beskrivs nedan har tillämpats på samtliga samarbetsvilliga exporterande tillverkare i Kroatien, Rumänien och Ryssland samt på de samarbetsvilliga ukrainska exporterande tillverkare som beviljats marknadsekonomisk status. Undersökningsresultaten rörande dumpning för varje berört land beskriver följaktligen endast vad som är specifikt för det berörda exportlandet.

(41)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersöktes först för varje samarbetsvillig exporterande tillverkare om företagets försäljning av produkten på hemmamarknaden var representativ, dvs. motsvarade minst 5 % av dess totala exportförsäljningsvolym till gemenskapen. Kommissionen identifierade därefter de berörda produkttyper som sålts på hemmamarknaden av företag vars försäljning på den marknaden var representativ totalt sett, och som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes på export till gemenskapen.

(42)

För varje typ som de exporterande tillverkarna sålde på sina hemmamarknader och som konstaterades vara direkt jämförbar med den typ av den berörda produkten som såldes på export till gemenskapen fastställdes det huruvida försäljningen på hemmamarknaden var tillräckligt representativ enligt artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en viss typ av den berörda produkten ansågs vara tillräckligt representativ om den sammanlagda försäljningsvolymen på hemmamarknaden för denna typ under undersökningsperioden utgjorde minst 5 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den jämförbara typ av den berörda produkten som exporterades till gemenskapen.

(43)

Därefter undersöktes huruvida varje exporterande tillverkares försäljning på hemmamarknaden av var och en av produkttyperna kunde anses ha skett vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen, genom att andelen lönsam försäljning av produkttypen i fråga till oberoende kunder på hemmamarknaden fastställdes.

(44)

I de fall där försäljningsvolymen för den relevanta produkttypen, som sålts till ett nettopris som minst motsvarade den beräknade produktionskostnaden, utgjorde mer än 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen och där det vägda genomsnittliga priset för den typen minst motsvarade produktionskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska priset vid försäljning på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av priserna vid all försäljning på hemmamarknaden under undersökningsperioden, oavsett om denna försäljning varit lönsam eller inte. I de fall där volymen lönsam försäljning av en viss produkttyp utgjorde högst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen eller där det vägda genomsnittliga priset för den typen var lägre än produktionskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska priset vid försäljning på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av lönsam försäljning av endast den typen, förutsatt att denna försäljning utgjorde minst 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen. I de fall där andelen lönsam försäljning av alla produkttyper utgjorde mindre än 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen, ansågs försäljningen av denna typ inte ha skett i tillräckliga mängder för att det skulle gå att fastställa normalvärdet på grundval av det inhemska priset.

(45)

När priserna på hemmamarknaden för en viss produkttyp som sålts av en exporterande tillverkare inte kunde användas för att fastställa normalvärdet, måste en annan metod användas. För detta ändamål använde kommissionen ett konstruerat normalvärde. I enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen konstruerades normalvärdet genom att man till exportörens tillverkningskostnader för de exporterade typerna, vid behov justerade, lade till ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal. I enlighet med artikel 2.6 i grundförordningen baserades procentandelen för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinstmarginal på de genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna samt vinstmarginalen vid normal handel med den likadana produkten.

(46)

I samtliga fall där den berörda produkten exporterades till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(47)

Om exportförsäljningen ägde rum via en närstående importör, konstruerades exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna första gången såldes vidare till en oberoende köpare, efter justering för de kostnader som uppstått mellan importen och återförsäljningen samt en rimlig marginal för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Härvidlag användes den närstående importörens egna försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader. Vinstmarginalen fastställdes på grundval av tillgängliga uppgifter från samarbetsvilliga, icke-närstående importörer.

(48)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes på nivån fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis tog man i form av justeringar hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Lämpliga justeringar beviljades i samtliga fall där dessa konstaterades vara skäliga, korrekta och styrkta med kontrollerad bevisning.

(49)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen jämfördes för varje exporterande tillverkare det vägda, genomsnittliga normalvärdet med det vägda, genomsnittliga exportpriset per produkttyp.

(50)

För de exporterande tillverkare som konstaterades vara närstående företag beräknades en vägd, genomsnittlig dumpningsmarginal, i enlighet med kommissionens praxis när det gäller närstående exporterande tillverkare.

(51)

För icke-samarbetsvilliga företag fastställdes i enlighet med artikel 18 i grundförordningen en övrig dumpningsmarginal på grundval av tillgängliga uppgifter.

(52)

Den enda tillverkaren i Kroatien, Mechel Željezara Ltd., hade trätt i likvidation under hösten 2004. I dennes ställe hade en ny rättslig enhet, Valjaonice Cijevi Sisak d.o.o (VCS), inrättats av den kroatiska privatiseringsfonden, en statlig organisation som ansvarar för privatiseringsprocessen i Kroatien.

(53)

VCS underrättade kommissionen om att enheten inte kunde samarbeta i den nuvarande undersökningen, eftersom den rättslige föregångaren formellt upphört att finnas till och produktionen av sömlösa rör hade upphört i juli 2004. Enligt företaget självt hade det inte befogenhet att lämna ut några uppgifter om handel, bokföring eller tillverkning som härrörde från de tidigare ägarna. Eftersom det inte var möjligt att fastställa dumpningsmarginalen på grundval av företagets egna uppgifter, beräknades den därför utifrån tillgängliga uppgifter enligt artikel 18 i grundförordningen.

(54)

Av de inlämnade uppgifterna framgår det att VCS återupptog produktionen i juni 2005. Företaget har möjlighet att lämna in en begäran om interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen.

(55)

I avsaknad av andra uppgifter beräknades normalvärdet på grundval av tillgängliga uppgifter, dvs. uppgifterna i klagomålet.

(56)

Exportpriset beräknades på grundval av uppgifter från Eurostat för undersökningsperioden.

(57)

I enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen gjordes justeringar för transport- och försäkringskostnader samt provisioner på grundval av uppgifterna i klagomålet.

(58)

Dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av importpriset cif gemenskapens gräns, före tull, är följande:

(59)

Eftersom VCS är den enda tillverkaren av produkten i Kroatien, sattes den övriga dumpningsmarginalen till samma nivå.

(60)

Svar på frågeformuläret mottogs från tre exporterande tillverkare, varav två var närstående importörer av den berörda produkten i gemenskapen.

(61)

För alla tre exporterande tillverkarna var den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten representativ i den mening som avses i skäl 41. För de flesta av produkttyperna fastställdes normalvärdet på grundval av de priser som betalats eller skulle betalas av oberoende kunder vid normal handel i Rumänien. För en del produkttyper hade emellertid den inhemska försäljningen inte ägt rum i tillräckliga mängder för att kunna anses vara representativ eller hade inte ägt rum vid normal handel, och därför konstruerades normalvärdet på det sätt som anges i skäl 45.

(62)

Merparten av en exporterande tillverkares exportförsäljning till gemenskapen under undersökningsperioden var till två närstående importörer. Därför konstruerades exportpriset såsom anges i skäl 46.

(63)

Denna exportör ifrågasatte kommissionens beräkning och hävdade att den vinstmarginal som använts var alldeles för stor. Man hävdade att den genomsnittliga vinstmarginal som beräknats på grundval av uppgifter från de tre samarbetande, icke-närstående importörerna i gemenskapen inte var representativ, eftersom man aldrig sålde produkter till dessa företag. Vidare hävdade exportören att de tre företagen var större än de importörer som dess produkter såldes till, att det i den senaste undersökningen använts en lägre vinstmarginal samt att de två närstående importörernas faktiska vinst var lägre än den genomsnittliga vinstmarginal som kommissionen använt.

(64)

Man bör här lägga märke till att institutionerna har som genomgående praxis att, när så är berättigat, använda icke närstående importörers genomsnittliga vinst för den justering som föreskrivs i artikel 2.9 i grundförordningen. Huruvida exportören faktiskt sålde sina produkter till dessa företag är inte relevant i samband med fastställandet av en rimlig vinstmarginal enligt artikel 2.9 i grundförordningen. Vidare lade man inte fram någon bevisning för hur storleken på de importerande företagen skulle kunna påverka deras vinstmarginal. Slutligen kan, på grund av relationen mellan exportörerna och deras närstående importörer, de närstående importörernas vinst inte användas som grund eller referens i detta sammanhang, eftersom den närstående importörens vinstnivå kommer att vara avhängig av internpriset mellan de närstående parterna. Detta argument avvisades därför.

(65)

En väsentlig del av exportförsäljningen från en annan exporterande tillverkare till gemenskapen skedde till två företag, varav det ena var exportören närstående och det andra hade varit det under en del av undersökningsperioden. Det senare företaget samarbetade inte i undersökningen och dess återförsäljningspriser till oberoende kunder i gemenskapen lämnades således inte in till kommissionen. De enda exportpriser som funnits tillgängliga för transaktionerna till den närstående importör som varit exportören närstående under en del av undersökningsperioden var de priser som överenskommits mellan exportören och den närstående importören. Man fastställde att de priserna motsvarade de marknadsmässiga priserna. En prisjämförelse mellan den period under vilken de två företagen var närstående och den period under vilken de inte längre var närstående visade mycket riktigt att det inte fanns några väsentliga skillnader i priserna per enhet. Dessutom jämfördes de priser som den närstående importören betalade med de priser som icke-närstående kunder i gemenskapen betalade och de var ungefär desamma. Exportpriset för de ifrågavarande transaktionerna baserades således på den rumänska exporterande tillverkarens försäljningspris till dess närstående handelsföretag.

(66)

När det gäller transaktionerna till det andra närstående företaget, som samarbetade i undersökningen, fann man att den berörda produkten hade bearbetats ytterligare av det närstående företaget innan den återförsåldes i gemenskapen. I det fallet kunde man inte fastställa något återförsäljningspris för den berörda produkten till en köpare i gemenskapen. Man fann emellertid tillräcklig bevisning för att internpriset mellan den rumänska exporterande tillverkaren och dess närstående företag i gemenskapen kunde anses var marknadsmässigt, förutsatt att det i enlighet med artikel 2.10 d i i grundförordningen gjordes en justering för olika handelsled för de ursprungliga tillverkarna av utrustningen (OEM). En jämförelse gjordes följaktligen mellan de priser som begärts för alla modeller av både närstående och icke-närstående importörer. Exportpriset grundades därför på internpriset.

(67)

Av undersökningen framgick det att den tredje exporterande tillverkarens exportförsäljning gick direkt till icke-närstående kunder i gemenskapen. Exportpriset fastställdes därför på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid försäljning till den första oberoende kunden i gemenskapen, såsom anges i skäl 46.

(68)

Denna exporterande tillverkare begärde att en del av försäljningen av den berörda produkten inte skulle ingå i dumpningsberäkningen, därför att tillverkningen av vissa modeller av sömlösa rör hade upphört någon gång under undersökningsperioden. Såsom förklarats ovan brukar emellertid gemenskapens institutioner normalt ta med all försäljning av den berörda produkten till icke-närstående kunder när de beräknar det vägda genomsnittliga exportpriset. Det bör också noteras att de ifrågavarande typerna av den berörda produkten såldes i stora volymer under undersökningsperioden och att man likaså fann att produktionsanläggningarna för dessa typer av sömlösa rör inte hade avvecklats och därför kunde tas i bruk igen i framtiden. Påståendet avvisades därför.

(69)

Justeringar, där så var lämpligt, gjordes enligt artikel 2.10 i grundförordningen för olikheter i fråga om transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, krediter och provisioner samt olika handelsled.

(70)

En exporterande tillverkare krävde justeringar för olika handelsled, för extra logistikkostnader, som man hävdade att man hade för den inhemska försäljningen men inte för exportförsäljningen, samt för olikheter i kvantitet. Exportören kunde emellertid inte styrka kraven och undersökningen visade inte heller att dessa krav var berättigade. Följaktligen måste kraven avvisas. Kravet som gällde olikheter i kvantitet avvisades delvis därför att det begärda beloppet inte kunde styrkas med den bevisning som samlats in på platsen och de uppgifter som lämnats i den exporterande tillverkarens svar på frågeformuläret.

(71)

En annan exporterande tillverkare begärde justeringar för olikheter i inflation, valutaomräkning, handelsled och indirekta försäljningskostnader.

(72)

När det gäller kravet på justering för inflation bör det noteras att inflationen i Rumänien under undersökningsperioden var 10,8 %, dvs. långt ifrån någon hyperinflation. Eftersom man inte fann att prisernas jämförbarhet hade påverkats, avvisades kravet. Exportören motsatte sig denna slutsats och upprepade sitt krav på en justering. Det lämnades emellertid inte in några nya argument eller bevis för att den preliminära slutsatsen skulle vara felaktig och kravet avvisades därför. Det bör också noteras att man föreslog en kvartalsvis granskning, men att exportören avböjde detta erbjudande.

(73)

När det gäller valutaomräkningar, hävdade den exporterande tillverkaren att denne borde få en tidsfrist på 60 dagar, så att hänsyn skulle kunna tas till fluktuationer i växelkurserna i enlighet med artikel 2.10 j i grundförordningen. Man fann dock att denna bestämmelse inte kunde tillämpas i detta fall, eftersom det konstaterades att det inte hade förekommit någon varaktig förändring i växelkursen mellan valutorna under undersökningsperioden, utan bara små fluktuationer. Detta krav avvisades därför och växelkursen baserades i samtliga fall på valutakursen vid fakturadatumet i enlighet med artikel 2.10 j i grundförordningen.

(74)

När det gäller kravet avseende olika handelsled visade undersökningen att det för vissa av de kategorier av kunder som kravet gällde fanns varaktiga och tydliga skillnader i funktioner och priser på den nivå som åberopats av den exporterande tillverkaren. Kravet kunde därför godtas för de kategorier av kunder för vilka skillnader kunde påvisas, men bara delvis för de kunder för vilka skillnaderna var mindre än vad den exporterande tillverkaren hävdat. I det senare fallet baserades beräkningen av justeringen på den bevisning som samlats in på plats hos den exporterande tillverkaren.

(75)

När det gäller påståendet om olikheter i indirekta försäljningskostnader befanns detta krav vara överflödigt med tanke på de justeringar som redan beviljats för olika handelsled, och begäran avslogs därför.

(76)

Efter påpekanden från exportörerna rättades en del räknefel till och dumpningsmarginalerna räknades om i enlighet med detta.

(77)

Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset visade att dumpning förekom. Dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, före tull, är följande:

(78)

Eftersom samarbetsviljan var god (mer än 80 % av exporten av den berörda produkten från Rumänien till gemenskapen omfattades) och det inte fanns någon anledning att anta att någon exporterande tillverkare avsiktligt avstod från att samarbeta, fastställdes den övriga dumpningsmarginalen för alla andra exportörer i Rumänien till samma nivå som den som fastställts för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren S.C. TMK – Artrom S.A., nämligen 17,8 %.

(79)

Svar på frågeformuläret mottogs från två grupper av exporterande tillverkare, varav den ena består av fyra tillverkare och fem närstående företag (TMK-gruppen) och den andra av två tillverkare (Pervouralsky och Chelyabinsk).

(80)

Frågeformulärssvaren från alla fyra tillverkarna och de fem närstående företagen var i hög grad ofullständiga och motsägelsefulla, och alla svaren, utom från två närstående företag, kom in efter det att svarsfristen hade löpt ut.

(81)

Kontrollbesök på plats utfördes hos två av de fyra tillverkarna och hos ett närstående företag i Ryssland och besöken visade på ytterligare svagheter i frågeformulärssvaren. För de två tillverkare som man besökte kunde man inte fastställa något tillförlitligt normalvärde och exportpris, eftersom förteckningarna över både den inhemska försäljningen och exportförsäljningen var mycket bristfälliga: värden och kvantiteter stämde inte med fakturorna och produktkodnumren (PCN) var felaktiga. Vidare fanns det inte några tillförlitliga uppgifter om produktionskostnader.

(82)

Till följd av det genomgående otillfredsställande samarbetet från de två tillverkares sida som man besökte, de mycket bristfälliga frågeformulärssvaren från de två återstående tillverkarna i gruppen, särskilt det faktum att en tillverkare inte kunde tillhandahålla några förteckningar över försäljningen, samt det faktum att kommissionens skrivelser om bristerna inte hade besvarats inom tidsfristen, beslöt man att inte utföra några kontrollbesök på plats hos de andra två tillverkarna i gruppen.

(83)

Bara två av de tre närstående importörerna lämnade in mer ingående frågeformulärssvar, varav bara ett gick att kontrollera, medan förteckningen över försäljningen hos den tredje närstående importören var mycket bristfällig. Även de närstående importörerna samarbetade alltså bara delvis och i föga utsträckning.

(84)

TMK-gruppen hävdade att den inte kunde samarbeta ordentligt på grund av valet av produktkodnummer (PCN), som i deras ögon var otillfredsställande mot bakgrund av de fyra tillverkarnas mycket diversifierade produktsortiment. Det bör emellertid noteras att klassificeringen av den berörda produkten i den föreslagna PCN-strukturen inte gett upphov till några problem vare sig hos gemenskapstillverkarna eller hos andra exporterande tillverkare, varav en del också producerar ett brett urval av sömlösa rör. Påståendet avvisades därför.

(85)

Dumpningsmarginalerna för TMK-gruppen ansågs mot bakgrund av ovanstående inte kunna fastställas på grundval av gruppens egna uppgifter. Dumpningsmarginalen fastställdes därför på grundval av tillgängliga uppgifter enligt artikel 18 i grundförordningen.

(86)

I detta fall fann man att de uppgifter om normalvärde som fastställts för Pervouralsky och Chelyabinsk kunde anses utgöra de mest tillförlitliga uppgifter som fanns att tillgå i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Dessa uppgifter verkade mycket riktigt vara de som bäst återspeglade situationen på den ryska marknaden.

(87)

I enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen justerades gaspriset som användes i beräkningen av produktionskostnaden i klagomålet på samma sätt som för de två samarbetande tillverkarna, enligt beskrivningen i skälen 94–99, för att återspegla marknadspriset på gas under undersökningsperioden.

(88)

Exportpriset beräknades på grundval av Eurostats uppgifter för undersökningsperioden, minskade med de kvantiteter och värden som erhållits från de två samarbetsvilliga tillverkare som anges i skäl 91.

(89)

I enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen gjordes justeringar av exportpriset för transport- och försäkringskostnader samt provisioner utifrån uppgifterna i klagomålet.

(90)

Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset visade att det förekom dumpning. Dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, före tull, är följande:

(91)

Pervouralsky och Chelyabinsk var separata rättsliga enheter under undersökningsperioden, men sedan slutet av 2004 är de förbundna, eftersom Chelyabinsk har aktiemajoriteten i Pervouralsky och därför har direkt kontroll av företaget. Därför skall bara en tull införas för gruppen.

(92)

För de båda exporterande tillverkarna var försäljningen på hemmamarknaden representativ, i enlighet med skäl 41. Med tillämpning av den metod som beskrivs i skälen 42–45 fastställdes normalvärdet, beroende på den produkttyp som exporterats, på grundval av antingen försäljningspriserna för all försäljning, försäljningspriserna för den lönsamma försäljningen eller det konstruerade normalvärdet.

(93)

Man fann att företagets kostnadsfördelning för vissa enskilda produkttyper inte återspeglade vare sig den stora variationen i försäljningspriserna på hemmamarknaden eller viktiga kostnadsdrivande faktorer. Dessa priser måste alltså anses vara otillförlitliga. Tillgängliga uppgifter användes därför enligt artikel 18 i grundförordningen. I detta fall blev man tvungen att beräkna en vinst för hela gruppen på grundval av all försäljning av den berörda produkten, som sedan användes för att fastställa normalvärdena.

(94)

När det gäller tillverkningskostnaderna, särskilt energikostnaderna, fann man under undersökningen att de elpriser som båda företagen betalade något så när avspeglade de faktiska tillverkningskostnaderna för den inköpta elektriciteten. Detta framgick av att elpriserna låg i linje med internationella marknadspriser, när man jämförde med länder som Norge och Kanada, som också använder sig av vattenkraft. Samma sak kunde emellertid inte sägas om gaspriserna. Istället fann man att de gaspriser som båda företagen betalade inte avspeglade den faktiska kostnaden för gasen.

(95)

Det fastställdes på grundval av uppgifter i den offentliggjorda årsrapporten för 2004 från den ryska gasleverantören OAO Gazprom att det inhemska gaspris som de två ryska tillverkarna betalade var betydligt lägre än de genomsnittliga ryska exportpriserna för gas till både Väst- och Östeuropa. I samma rapport står följande: ”Gazprom-gruppen är tvungen att leverera naturgas till ryska konsumenter till priser som regleras av den statliga myndigheten för prisreglering. För närvarande är dessa priser betydligt lägre än de internationella priserna på naturgas. (…) OAO Gazprom arbetar tillsammans med Ryssland för att optimera de reglerade grossistpriserna på gas.” Dessutom var det gaspris som de två ryska tillverkarna betalade betydligt lägre än det gaspris som de rumänska tillverkarna och gemenskapstillverkarna betalade.

(96)

Mot bakgrund av ovanstående ansågs det därför att de gaspriser som de två ryska tillverkarna av sömlösa rör betalade under undersökningsperioden inte rimligtvis kunde återspegla kostnaderna för produktion och distribution av gas.

(97)

I enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen justerades de två ryska exporterande tillverkarnas gaspriser därför för att återspegla marknadspriset på gas under undersökningsperioden på grundval av gaspriset för export till Västeuropa med avdrag för transportkostnader och punktskatt.

(98)

Båda tillverkarna hävdade att kostnaderna för gas tydligt framgick av deras räkenskaper, och att några justeringar i enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen därför inte var berättigade. Svaret på detta är att det inte ifrågasätts att företagen på ett korrekt sätt har redovisat de priser de har betalat till sin gasleverantör. Men justeringen är ändå berättigad med hänsyn till att priset för den inköpta gasen inte rimligtvis avspeglar produktions- och distributionskostnaderna för gas.

(99)

De två tillverkarna hävdade vidare att det inte hade bevisats att de priser som Gazprom tog ut av industriella användare skulle vara under den nivå där de är kostnadstäckande. Flera offentliga källor bekräftar emellertid kommissionens tillvägagångssätt, bl.a. policydokumentet The Economic Survey of the Russian Federation, 2004, som publicerades av OECD i juli 2004.

(100)

Hela exportförsäljningen till gemenskapen skedde direkt till oberoende kunder och exportpriset fastställdes därför i enlighet med skäl 46.

(101)

Justeringar gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för olikheter i fråga om transport, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, förpackning och provisioner.

(102)

Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset visade att dumpning förekom. Dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, före tull, är följande:

(103)

Eftersom de företag som nämns i skäl 79 stod för all exportförsäljning från Ryssland till gemenskapen, fastställdes den övriga dumpningsmarginalen till samma nivå som för icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare, nämligen 35,8 %.

(104)

När denna undersökning inleddes, tillämpades artikel 2.7 b i grundförordningen på Ukraina. I enlighet med denna artikel skall normalvärdet vid antidumpningsundersökningar beträffande import med ursprung i Ukraina fastställas i enlighet med punkterna 1–6 i samma artikel för de tillverkare som konstaterats uppfylla de kriterier som anges i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(105)

De kriterier som de sökande företagen måste visa att de uppfyller redovisas upplysningsvis i sammandrag i det följande:

(106)

Tre grupper av exporterande tillverkare i Ukraina ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen och besvarade frågeformuläret för exporterande tillverkare som ansöker om sådan status.

(107)

Kommissionen inhämtade alla uppgifter som ansågs nödvändiga och kontrollerade på plats hos dessa företag alla uppgifter som de lämnat i sin ansökan om marknadsekonomisk status.

(108)

Undersökningen visade att tre grupper av exporterande tillverkare i Ukraina uppfyllde alla de uppställda kriterierna och dessa beviljades därför marknadsekonomisk status.

(109)

Gemenskapsindustrin gavs tillfälle att lämna synpunkter och invände att flera av de fem kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen inte uppfylldes av alla exporterande tillverkare. Närmare bestämt hävdade gemenskapsindustrin i) att staten kan komma att ta tillbaka kontrollen av vissa av de privatiserade exporterande tillverkarna, ii) att staten lade sig i deras dagliga beslut, iii) att bestämmelser och lagar i Ukraina under undersökningsperioden när det gäller arbete, konkurser och ägande inte garanterade fullständiga marknadsekonomiska villkor, samt iv) att staten styrde exportförsäljningspriset och kostnaderna för insatsvaror. Gemenskapsindustrins kommentarer beaktades noggrant.

(110)

Dessa kommentarer åtföljdes emellertid inte av tillräcklig bevisning för att företagen inte uppfyllde ett eller flera av de fem kriterier enligt vilka de ukrainska exporterande tillverkarnas ansökningar om marknadsekonomisk status analyserades enligt artikel 2.7 c i grundförordningen såsom beskrivs ovan. Undersökningen visade att staten inte hade något nämnvärt inflytande över företagens beslut.

(111)

Angående detta kan det påpekas att det faktum att staten är delägare enligt kommissionens praxis inte i sig är ett tillräckligt skäl för att man skall kunna anse att det första kriteriet i artikel 2.7 b i grundförordningen inte har uppfyllts.

(112)

Man fann också att kostnaderna för de viktigaste insatsvarorna återspeglade marknadsvärdena.

(113)

När det gäller gas- och elpriser fann man att de är i linje med de genomsnittliga priserna i Ukraina, även om de är lägre än i Europa och på andra marknader. Detta ansågs inte som ett tillräckligt skäl för att man skulle kunna anse att det första kriteriet inte uppfyllts, eftersom gas och elektricitet bara utgör en förhållandevis liten del av produktionskostnaderna för sömlösa rör och eftersom dessa priser, i den mån de ansetts snedvridna, har justerats till marknadspriserna vid beräkningen av normalvärdet (se skälen 119–127).

(114)

Vidare visade undersökningen att lagstiftningen i Ukraina när det gäller anställnings- och arbetsförhållanden var i linje med marknadsekonomiska principer. Man fann särskilt att de tre grupperna av exporterande tillverkare kunde anställa och friställa personal som de ville.

(115)

På liknande sätt fann man att inga av de argument som gemenskapsindustrin förde fram motsade kommissionens slutsats att lagstiftningen om konkurser och ägandeförhållanden garanterade marknadsekonomiska förhållanden för de tre grupperna av exportörer.

(116)

Det fanns därför ingen anledning att inte bevilja de tre grupperna av ukrainska exporterande tillverkare marknadsekonomisk status. Samråd hölls med rådgivande kommittén, som inte hade några invändningar mot kommissionens slutsatser.

(117)

Svar på frågeformuläret mottogs från tre grupper av exporterande tillverkare. En grupp bestod av två tillverkare och två närstående handlare, den andra av en tillverkare och två närstående handlare och den tredje av en exporterande tillverkare utan något närstående företag som sysslade med tillverkning och försäljning av den berörda produkten.

(118)

För alla de tre grupperna av exporterande tillverkare var den totala volymen av försäljningen på hemmamarknaden av den likadana produkten representativ i den mening som avses i skäl 41. För en del av produkttyperna baserades normalvärdet på de priser som betalats eller skulle betalas vid normal handel med oberoende kunder i Ukraina, medan normalvärdet för de produkttyper där den inhemska försäljningen inte hade ägt rum i tillräckliga mängder för att kunna anses vara representativ eller inte hade ägt rum vid normal handel konstruerades på det sätt som anges i skäl 45.

(119)

När det gäller tillverkningskostnaderna, och särskilt energikostnaderna, fann man under undersökningen att de energipriser som betalats av de tre grupperna av företag reglerades av staten och var avsevärt mycket lägre än de internationella priserna.

(120)

De priser som de tre grupperna av exporterande tillverkare fick betala till de ukrainska statsägda eller statskontrollerade elleverantörerna jämfördes med priserna i Rumänien och med priserna i gemenskapen för samma kategori elanvändare. I samtliga fall fann man att priserna var avsevärt mycket lägre än priserna i Rumänien och gemenskapen och man drog därför slutsatsen att de elpriser som de ukrainska exportörerna betalade inte återspeglade den faktiska produktions- och försäljningskostnaden för elektriciteten.

(121)

De tre samarbetande ukrainska exportörerna motsatte sig dessa slutsatser och sade att kostnaderna i deras räkenskaper återspeglade det pris som de faktiskt betalat till sina elleverantörer. De argument som framfördes kunde emellertid inte förklara skillnaderna i förhållande till priserna i Rumänien och de genomsnittliga priserna i gemenskapen, och ovanstående slutsatser kunde därför bekräftas.

(122)

Samma tillvägagångssätt följdes för gaspriserna. En jämförelse visade att de gaspriser som de ukrainska exporterande tillverkarna fick betala till de ukrainska statsägda eller statskontrollerade leverantörerna bara var ungefär hälften av priserna i Rumänien och avsevärt mycket lägre än de genomsnittliga gaspriserna i gemenskapen för samma kategori kunder.

(123)

Ukraina fick under undersökningsperioden större delen av sina gasleveranser från Ryssland. OAO Gazprom skrev följande i sin årsrapport för 2004: ”Vid gasleveranser till OSS-staterna var det fortsatt OAO Gazproms huvudsakliga strategiska mål att åstadkomma obehindrad transitering av rysk gas till Europa genom dessa staters territorium. (…) Under rapportåret var 84,9 % av den totala mängd gas som levererades till Ukraina att betrakta som en betalning för transittjänster.” Exportpriset för gas från Ryssland till Ukraina var därför ingen lämplig grund för att avgöra om de gaspriser som ukrainska exportörer betalade återspeglade kostnaderna för produktion och försäljning av gasen, eftersom exportpriset i fråga mycket väl kan ha påverkats av avtalet om byteshandel.

(124)

Dessutom jämfördes de priser som betalades av ukrainska exporterande tillverkare med det genomsnittliga exportpriset från Ryssland till Väst- och Östeuropa enligt ovan samt med de genomsnittliga gaspriserna i Nordamerika, som man fastställde med hjälp av Nymex Henry Hub gasindex. I båda fallen fann man att de var avsevärt lägre.

(125)

Mot bakgrund av detta drog man slutsatsen att de gaspriser som betalades av de ukrainska exporterande tillverkarna, vilka stod i direkt samband med det exportpris som OAO Gazprom deklarerade för export till Ukraina och troligen var en följd av det gällande avtalet om byteshandel, inte rimligen återspeglade kostnaderna för produktion och försäljning av gasen.

(126)

De tre samarbetande ukrainska exportörerna motsatte sig igen dessa slutsatser och sade att kostnaderna i deras räkenskaper återspeglade det pris som de faktiskt betalat till sina gasleverantörer. De argument som framfördes kunde dock inte ändra slutsatserna ovan, såtillvida att det gaspris som Ryssland begärde av Ukraina avsevärt påverkades av det avtal om transitering av gas genom Ukraina som gällde under undersökningsperioden, vilket bekräftades i årsrapporten för 2004 från OAO Gazprom.

(127)

I enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen justerades därför de ukrainska exporterande tillverkarnas el- och gaskostnader för att återspegla kostnaderna för produktion och försäljning av el och gas under undersökningsperioden. Justeringen grundades på ett genomsnitt av de priser som under undersökningsperioden iakttagits i Rumänien, ett land med marknadsekonomi som också importerar gas från Ryssland och som ligger ungefär lika långt från gasfälten. Det genomsnittliga priset för Rumänien grundades på kontrollerade uppgifter som inhämtats hos de rumänska exporterande tillverkarna av den berörda produkten. Det skall noteras att det genomsnittliga pris inte skiljer sig särskilt mycket från det genomsnittliga exportpris som fastställts för Ryssland (se ovan).

(128)

En exportör hävdade att den vinstmarginal som användes för att konstruera normalvärdet var en annan än den genomsnittliga vinst som exportören hade på försäljning på hemmamarknaden och att den var för hög. Detta påstående måste avvisas, eftersom den vinstmarginal som använts för att konstruera normalvärdet var den som hade beräknats enligt den tillämpliga bestämmelsen, dvs. den första meningen i artikel 2.6 i grundförordningen. Med andra ord var den vinstmarginal som använts densamma som vinstmarginalen för tillverkning och försäljning vid normal handel av den likadana produkten på den ukrainska hemmamarknaden. Den beräknades på grundval av de uppgifter som lämnats in av företaget som svar på frågeformuläret och kunde kontrolleras.

(129)

Två grupper av exporterande tillverkare exporterade merparten av sina varor via ett närstående handelsföretag beläget i ett tredjeland. Exportpriset för de två grupperna av exporterande tillverkare fastställdes på grundval av de närstående handelsföretagens återförsäljningspriser till de första oberoende kunderna i gemenskapen, bortsett från de få transaktioner som utgjorde direkt försäljning från de exporterande tillverkarna till oberoende kunder i gemenskapen. I det senare fallet fastställdes exportpriset till det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för produkten när den såldes på export från Ukraina till gemenskapen.

(130)

För en annan exporterande tillverkare gick exportförsäljningen till oberoende kunder i gemenskapen och därför fastställdes exportpriset, såsom anges i skäl 46, på grundval av det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för produkten vid exportförsäljning från Ukraina till gemenskapen.

(131)

Justeringar gjordes, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen, i förekommande fall för olikheter i fråga om transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, kredit och provisioner.

(132)

För de två grupperna av exporterande tillverkare vars försäljning till största delen skedde genom närstående handlare gjordes enligt artikel 2.10 i i grundförordningen en justering av exportpriset för provision i de fall försäljningen skedde genom dessa närstående handlare, eftersom de hade liknande funktioner som en agent som arbetar på provisionsbasis. Provisionens storlek beräknades på grundval av direkt bevisning för att sådana funktioner förekom. I samband härmed tog man vid beräkningen av provisionen hänsyn till de försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som de närstående handlarna hade haft när de sålde den berörda produkten som producerats av de ukrainska tillverkarna samt till en rimlig vinstmarginal. Den senare grundades på den vägda genomsnittliga vinstmarginal vid försäljning av den likadana produkten till oberoende kunder som fastställts för de tre oberoende importörer i gemenskapen som samarbetade under undersökningen och lämnade uppgifter som kontrollerades.

(133)

De två grupperna av exportörer ifrågasatte kommissionens beräkning och hävdade att den vinstmarginal som använts var alldeles för stor. En grupp av exportörer hävdade att en av de oberoende importörerna bara importerade och återförsålde en särskild typ av rör som inte såldes i gemenskapen av den ukrainska exportören. Båda grupperna av exportörer hävdade dessutom att den genomsnittliga vinstmarginalen som beräknats utifrån uppgifter från de tre samarbetsvilliga icke-närstående importörerna i gemenskapen inte var rimlig, eftersom den vägda genomsnittliga vinstmarginalen var högre än gemenskapsindustrins vinstmål.

(134)

Det bör dock noteras att påståendet att den vinstmarginal som använts som grund för justeringen var högre än gemenskapsindustrins vinstmål inte är relevant. Dessa båda vinstmarginaler fastställs i skilda sammanhang och för skilda syften. Det bevisar dessutom inte att den vinstmarginal som använts inte är rimlig. I det här fallet bör man erinra om att den använda vinstmarginalen grundades på kontrollerade uppgifter som lämnats in av de samarbetsvilliga företagen gällande undersökningsperioden. Vidare lämnade man ingen bevisning för hur de olika typerna av den likadana produkten som sålts av de samarbetsvilliga företagen skulle ha kunnat snedvrida beräkningen av vinstmarginalen. Under dessa omständigheter behålls den justering enligt artikel 2.10 i för försäljning som gjorts av de närstående handelsföretagen.

(135)

Efter påpekanden från exportörerna rättades en del räknefel till och dumpningsmarginalerna räknades om i enlighet med detta.

(136)

Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset visade att dumpning förekom. Dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, före tull, är följande:

(137)

Eftersom samarbetsviljan var god (mer än 80 % av exporten av den berörda produkten från Ukraina till gemenskapen omfattades) och det inte fanns någon anledning att anta att någon exporterande tillverkare avsiktligt avstod från att samarbeta, fastställdes den övriga dumpningsmarginalen för alla andra exportörer i Ukraina till samma nivå som den som fastställts för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren CJSC Nikopol Steel Pipe Plant Yutist, nämligen 25,7 %.

(138)

Inom gemenskapen är det känt att den berörda produkten tillverkas av åtta tillverkare på vars vägnar klagomålet ingavs. De är belägna i Tyskland, Italien, Spanien, Frankrike och Österrike och deras produktion utgör 62 % av gemenskapens produktion, som under undersökningsperioden uppgick till 2 618 771 ton.

(139)

Vidare fanns det i inledningsskedet tolv kända gemenskapstillverkare som inte var klagande och som var belägna i Förenade kungariket, Polen, Tjeckien, Sverige, Italien och Slovakien. Andra gemenskapstillverkare, belägna i huvudsak i de nya medlemsstaterna, som inte var kända i inledningsskedet kontaktades också. Bara två av dessa tillverkare lämnade in grundläggande uppgifter om tillverkning och försäljning av den likadana produkten för skadeundersökningsperioden. På grundval av detta uppgick gemenskapens tillverkning av den likadana produkten till 2 618 771 ton under undersökningsperioden.

(140)

Klagomålet stöddes av följande gemenskapstillverkare:

(141)

Eftersom dessa sex klagande samarbetsvilliga gemenskapstillverkare svarar för 57 % av gemenskapens tillverkning av den berörda produkten, utgör de gemenskapsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen.

(142)

Det skall noteras att en av de klagande tillverkarna (Dalmine) är närstående en av de samarbetande rumänska exporterande tillverkarna (Silcotub) och importerade den berörda produkten från den senare. Man har kunnat kontrollera att denna import emellertid var begränsad i jämförelse med Dalmines volym och att den i huvudsak kompletterade Dalmines produktsortiment. Man drog därför slutsatsen att detta förhållande inte var sådant att denna gemenskapstillverkare inte skulle omfattas av definitionen av gemenskapsindustrin.

(143)

Förbrukningen i gemenskapen fastställdes på grundval av den volym på gemenskapsmarknaden som sålts av de fem gemenskapstillverkare som valts ut för stickprovet och av alla andra tillverkare i gemenskapen som lämnade in sådana uppgifter plus importen från alla tredjeländer enligt de relevanta KN-numren enligt Eurostats uppgifter.

(144)

På grundval av dessa uppgifter fann man att förbrukningen under skadeundersökningsperioden minskade med 8 %, från 2 149 024 ton 2001 till 1 985 361 ton 2004. Till att börja med minskade förbrukningen med hela 14 % 2002 jämfört med 2001 och var oförändrad 2003, för att sedan öka igen 2004, då den uppgick till 1 985 361 ton. Förbrukningen av sömlösa rör är beroende av den allmänna ekonomiska cykeln och särskilt av utvecklingen i olje- och gassektorn. Ökningen av förbrukningen under undersökningsperioden kan förklaras av det faktum att olje- och gaspriserna under 2004 uppmuntrade till investeringar i dessa sektorer och gjorde att efterfrågan på vissa sömlösa rör ökade.

Tabell 1

(145)

Kommissionen övervägde om verkningarna av importen av sömlösa rör med ursprung i Kroatien, Ukraina, Rumänien och Ryssland borde bedömas sammantaget i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen.

(146)

Såsom anges ovan framgick det av den nu aktuella undersökningen att de genomsnittliga dumpningsmarginaler som fastställts för de fyra länderna överstiger den miniminivå som anges i artikel 9.3 i grundförordningen och att importvolymen från vart och ett av dessa länder inte är försumbar i den mening som avses i artikel 5.7 i grundförordningen (importens marknadsandel uppgick under undersökningsperioden till 1,3 % för Kroatien, 4,3 % för Rumänien, 4,6 % för Ukraina och 11,3 % för Ryssland).

(147)

Importvolymerna minskade från alla berörda länder, utom från Ukraina, som behöll sin import på en hög nivå under den aktuella perioden. Trenderna när det gäller importpriserna är desamma för alla berörda länder och de underskred väsentligt gemenskapsindustrins priser. De genomsnittliga prisnivåerna på import från de berörda länderna låg alla avsevärt under prisnivån för gemenskapsindustrin. Importpriserna från Kroatien, Ukraina och Rumänien var ungefär på samma nivå. Ryssland hade avsevärt lägre prisnivåer, vilket emellertid kan bero på att en annan produktmix exporterades till gemenskapen. Såsom nämnts ovan, har man kunnat fastställa att den berörda produkten som importerades från de fyra länderna och den likadana produkten som tillverkades och såldes av gemenskapsindustrin har samma grundläggande tekniska, fysiska och kemiska egenskaper och slutanvändning. Dessutom såldes alla produkter via liknande försäljningskanaler till samma kunder och konkurrerade således med varandra.

(148)

På grundval av ovanstående drogs slutsatsen att alla villkor som motiverar en sammantagen bedömning av importen av sömlösa rör med ursprung i de fyra länder som ingick i undersökningen var uppfyllda.

(149)

En del exporterande tillverkare i Ukraina och Rumänien hävdade att importen från deras länder inte borde bedömas sammantaget med import från andra länder som ingår i undersökningen när det gäller analysen av skada och orsakssamband, eftersom trenderna i importvolymer var annorlunda. Det bör dock noteras att importtrenderna bara är en av många parametrar som undersöks i detta sammanhang. Det faktum att importnivåerna från de olika länderna inte är identiska är ingen orsak att avstå från en sammantagen bedömning. I skäl 147 finns en beskrivning av likheterna mellan importen från de fyra undersökta länderna. På grundval av detta och eftersom det inte finns några fler tecken på avsaknad av konkurrens, är det inte möjligt att särskilja verkningarna av importen från dessa fyra länder bara på grundval av respektive volymtrender. De likheter som beskrivs ovan gör det tvärtom berättigat med en sammantagen bedömning.

(150)

I detta fall fann man att de importerade produkterna från alla fyra länderna, inklusive Ukraina och Rumänien, å ena sidan, och produkterna som tillverkas i gemenskapen, å andra sidan, har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper (se skäl 39 rörande den likadana produkten). Dessutom var importen från vart och ett av de fyra länderna avsevärd, dvs. över den gräns för marknadsandelen som anges i artikel 5.7 i grundförordningen. Det bör härvidlag noteras att importen från Ukraina och Rumänien hade en marknadsandel på mer än 4,5 % respektive 4,3 %. Slutligen skall det tilläggas att priserna på importen från alla fyra länderna väsentligt underskred gemenskapsindustrins priser (med 22–43 %), varav den ukrainska och rumänska importen med 36 % respektive 22 % (se nedan). På grundval av detta kan man dra slutsatsen att alla villkor uppfylls för en sammantagen bedömning av importen från de fyra undersökta länderna när det gäller analysen av skada och orsakssamband. Följaktligen avvisades begäran om att det inte skulle göras någon sammantagen bedömning.

(151)

Importen från de fyra berörda länderna ökade från 304 268 ton 2001 till 426 186 ton under undersökningsperioden. Den sammanlagda marknadsandelen ökade från 14,2 % 2001 till 21,5 % under undersökningsperioden. Detta måste ses mot bakgrund av en minskande förbrukning.

Tabell 2

(152)

Det vägda genomsnittliga priset på import av sömlösa rör med ursprung i de fyra länderna ökade med 16 %, dvs. från 433 EUR per ton till 501 EUR per ton mellan 2001 och undersökningsperioden. Mellan 2001 och 2002 minskade priserna till en början med 3 % från 433 EUR till 418 EUR för att minska ytterligare till 397 EUR under 2003. Efter detta ökade priserna markant till 501 EUR, dvs. till en avsevärt högre nivå än under 2001. Prisökningen under undersökningsperioden hänger huvudsakligen samman med de ökade kostnaderna för råvaror under undersökningsperioden.

Tabell 3

(153)

Vid fastställandet av prisunderskridandet använde sig kommissionen av uppgifter som hänförde sig till undersökningsperioden. Gemenskapsindustrins försäljningspriser beaktades på nivån till icke-närstående kunder, vid behov justerade till nivån fritt fabrik, dvs. exklusive fraktkostnader i gemenskapen och efter avräkning för rabatter och avdrag. Priserna för de olika typer av sömlösa rör som anges i frågeformuläret jämfördes med de försäljningspriser som togs ut av exportörerna netto efter rabatter, vid behov justerade till nivån cif vid gemenskapens gräns och med en lämplig justering för antidumpningstullar och kostnader efter import.

(154)

Vid beräkningen av de vägda genomsnittliga prisunderskridandemarginalerna tog man hänsyn till de samarbetsvilliga tillverkarnas exportpriser och uppgifter från Eurostat. Under undersökningsperioden var den vägda genomsnittliga prisunderskridandemarginalen 43 % för Ryssland, 36 % för Ukraina, 22 % för Rumänien och 26 % för Kroatien.

(155)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på gemenskapsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer som var av betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd under undersökningsperioden.

(156)

Produktionsvolymen uppvisade en liknande trend som förbrukningen, fastän nedgången 2002 och 2003 och återhämtningen under undersökningsperioden var mer uttalad i relativa termer när det gäller produktionsvolymen än när det gäller förbrukningen. Produktionsvolymen gick kraftigt ned med 21 %, från 1 495 278 ton 2001 till 1 174 414 ton 2002. Under 2003 var den bara tre fjärdedelar av den volym som producerades 2001. I linje med den förbättrade efterfrågan, som var en följd av investeringarna i olje- och gasindustrin under undersökningsperioden, ökade emellertid produktionsvolymen igen och var 1 290 258 ton under undersökningsperioden.

Tabell 4

(157)

Produktionskapaciteten fastställdes utifrån gemenskapsindustrins nominella produktionskapacitet, med hänsyn till såväl avbrott i produktionen som till det faktum att kapaciteten i vissa fall hade utnyttjats för andra produkter på samma produktionslinjer.

(158)

Produktionskapaciteten för sömlösa rör förblev oförändrad under undersökningsperioden. Kapacitetsutnyttjandet minskade emellertid med 12 procentenheter, från 87 % till 75 %, till följd av minskningen i produktionsvolymen. Ökningen i kapacitetsutnyttjandet under undersökningsperioden är en följd av ökningen av produktionsvolymen under undersökningsperioden mot bakgrund av ett oförändrat kapacitetsutnyttjande.

Tabell 5

(159)

När det gäller lager bör det nämnas att produktionen till övervägande del görs på beställning. En ökad lagervolym på 13 % kunde visserligen noteras under undersökningsperioden, men lagerhållningen är inte en relevant skadeindikator i detta fall.

Tabell 6

(160)

Mellan 2001 och undersökningsperioden (UP) minskade investeringarna i tillverkningen av den likadana produkten från 66 852 644 EUR till 26 101 700 EUR och de gjordes bara för att upprätthålla produktionskapaciteten på dess nuvarande nivå och inte i syftet att öka produktionsvolymen.

Tabell 7

(161)

Man fann att gemenskapsindustrins försäljning till närstående kunder gjordes till marknadspriser och därför togs den försäljningen också med i beräkningen vid analys av försäljning och marknadsandel i gemenskapsindustrin.

(162)

Försäljningsvolymen för sömlösa rör på gemenskapsmarknaden minskade från 862 054 ton 2001 till 725 145 ton 2002, dvs. med 16 %, och ytterligare till 683 985 ton 2003, då efterfrågan var osedvanligt liten enligt gemenskapsindustrin. Under undersökningsperioden ökade försäljningen igen till 729 555 ton, vilket fortfarande är avsevärt lägre än 2001.

(163)

Försäljningsvolymen för sömlösa rör på gemenskapsmarknaden minskade från 2001 till undersökningsperioden med 15 %, medan förbrukningen i gemenskapen samtidigt minskade med bara 8 %, vilket innebär att gemenskapsindustrin tappade marknadsandelar på 3 procentenheter. Marknadsandelen föll alltså från 40,1 % 2001 till 36,7 % under undersökningsperioden.

Tabell 8

(164)

Gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspris per enhet ökade med 10 % under undersökningsperioden beroende på de ökade råvarukostnaderna, som påverkade hela branschen.

(165)

Efter en ökning med 4 %, från 672 EUR 2001 till 701 EUR 2002, föll de genomsnittliga priserna 2003 till en rekordlåg nivå på 651 EUR, men återhämtade sig igen under undersökningsperioden för att sluta på 736 EUR.

(166)

Beroende på tillverkningsprocessen använde gemenskapsindustrin antingen skrot eller billets och stålgöt som råvaror vid tillverkningen av sömlösa rör. Råvarorna är den viktigaste kostnadsdrivande komponenten när det gäller produktionskostnaderna för sömlösa rör och påverkar direkt utvecklingen av försäljningspriserna. Medan råvarorna utgjorde 35 % av gemenskapsindustrins totala produktionskostnader för sömlösa rör under 2001 och 2002 och 38 % under 2003, hade råvarukostnaderna under undersökningsperioden gått upp till 47 % av den totala kostnaden.

(167)

Man fann att de genomsnittliga råvarupriserna steg kraftigt under 2004, vilket återspeglades både i gemenskapsindustrins högre försäljningspriser och i de högre importpriserna.

Tabell 9

(168)

Under skadeundersökningsperioden minskade gemenskapsindustrins vägda genomsnittliga lönsamhet för nettoomsättningen kraftigt, från 3 % 2001 till -10 % under undersökningsperioden. Lönsamheten har inte utvecklats i linje med försäljningsvärdet. Den berörda produktens lönsamhet var mer negativ under undersökningsperioden än under de föregående tre åren, medan försäljningen faktiskt ökade under undersökningsperioden jämfört med 2002 och 2003. Orsaken till detta är att råvaruprisökningen inte slog igenom helt i försäljningspriserna. De ökade råvarukostnaderna kunde inte föras vidare till slutkonsumenterna på grund av lågprisimporten från de berörda länderna.

Tabell 10

(169)

Gemenskapsindustrin hade ett negativt kassaflöde på –16 735 140 EUR under undersökningsperioden. Gemenskapsindustrins likviditet utvecklades starkt negativt under 2003. Därefter förbättrades kassaflödet något, även om det var långt ifrån positivt. Kassaflödet, som beräknades utifrån nettovinsten före skatt på försäljning av produkten inom och utanför gemenskapen, var positivt 2002 (26 miljoner EUR). Utvecklingen vände dock till en stor nettoförlust 2003 (minus 86 miljoner EUR), vilket förklarar det kraftigt minskade kassaflödet mellan 2002 och 2003. Kassaflödet har inte utvecklats i linje med lönsamheten eftersom avskrivningarna, som givetvis är höga i en så kapitalintensiv industri, mellan 2002 och 2003 minskade från 51 795 853 EUR till 48 276 850 EUR, för att sedan åter öka till 58 820 712 EUR under undersökningsperioden. Kassaflödessituationen förblev dock negativ under undersökningsperioden.

Tabell 11

(170)

Avkastningen på nettotillgångar har beräknats genom att nettovinsten före skatt på försäljning av den likadana produkten inom och utanför gemenskapen uttrycks som en procentandel av det bokförda nettovärdet av de anläggningstillgångar som allokerats för den likadana produkten som säljs inom och utanför EU. Den negativa utvecklingen av denna indikator sedan 2001 beror dels på minskade investeringar i den likadana produkten från 2001 till undersökningsperioden, dels på nettovinsten före skatt på försäljningen av den likadana produkten inom och utanför gemenskapen, som var positiv 2001 och 2002 men negativ 2003. Avkastningen på tillgångar förbättrades visserligen under undersökningsperioden jämfört med 2003, men var ändå bara – 11 % under undersökningsperioden. Som lönsamhetsmått för fastställande av denna faktor användes vinsten från gemenskapsindustrins försäljning både på hemmamarknaden och på exportmarknaden. Detta var nödvändigt eftersom tillgångarna användes för båda försäljningskanalerna och det var omöjligt att göra en uppdelning.

Tabell 12

(171)

Endast ett företag inom gemenskapsindustrin uppgav att man haft problem med kapitalanskaffning för verksamheten och det fanns heller inga andra tecken som tyder på att så skulle vara fallet; därför drogs slutsatsen att gemenskapsindustrin som helhet kunnat anskaffa kapital för verksamheten under skadeundersökningsperioden.

(172)

Sysselsättningen inom gemenskapsindustrin minskade med 13 % och arbetskraftskostnaderna minskade med 9 % under skadeundersökningsperioden.

Tabell 13

(173)

Produktiviteten uttryckt som produktionen per anställd och år uppgick under undersökningsperioden till samma nivå som 2001, efter en minskning under 2002 och 2003.

Tabell 14

(174)

Förbrukningen i gemenskapen minskade med 8 % mellan 2001 och undersökningsperioden, medan gemenskapsindustrins försäljningsvolym till oberoende och närstående kunder minskade med 15 %. Däremot ökade marknadsandelen för importen från de fyra berörda länderna med 7,3 procentenheter. Gemenskapsindustrins försäljning minskade således betydligt mer än efterfrågan under skadeundersökningsperioden.

(175)

Med tanke på volymen av och priserna för importen från de fyra berörda länderna kan verkningarna för gemenskapsindustrin av storleken på den faktiska dumpningsmarginalen inte anses vara försumbara.

(176)

Som framgår av analysen av skadeindikatorerna ovan har den ekonomiska och finansiella situationen inom gemenskapsindustrin inte förbättrats sedan antidumpningsåtgärder infördes avseende import av en del av den berörda produkten från Ryssland och Rumänien 1997 och från Kroatien och Ukraina i februari 2000. Det visar också att gemenskapsindustrin befinner sig i en utsatt och sårbar situation.

(177)

Analysen av skadeindikatorerna visar att gemenskapsindustrins situation förvärrades betydligt efter 2001 och nådde ett bottenläge 2003. Under undersökningsperioden förbättrades skadeindikatorerna jämfört med det mycket besvärliga läget 2003. Den mer positiva situationen under undersökningsperioden hänger samman med det allmänt förbättrade marknadsläget under den perioden, särskilt den ökade efterfrågan på sömlösa rör från olje- och gasindustrin. Gemenskapsindustrin kunde dock inte uppnå den nivå man haft 2001, dvs. innan den dumpade importen ökade. Här kan också konstateras att de höjda försäljningspriserna under undersökningsperioden inte räckte till ens för att täcka de ökade råvarukostnaderna och ännu mindre för att förbättra gemenskapsindustrins situation.

(178)

Vid första anblicken förefaller vissa skadeindikatorer vara stabila (kapitalanskaffningsförmåga och sysselsättning) eller till och med ha utvecklats i positiv riktning (genomsnittligt försäljningspris). Det var dock tydligt att de flesta andra skadeindikatorerna (t.ex. lönsamhet, investeringar, produktion och försäljningsvolymer) utvecklats i negativ riktning under skadeundersökningsperioden, även om det skett en viss förbättring under undersökningsperioden jämfört med året innan. Denna förbättring ändrar dock inte bilden, eftersom de mest relevanta skadeindikatorerna fortfarande är negativa.

(179)

När det gäller den positiva prisutvecklingen bör det framhållas att de höjda priserna under undersökningsperioden inte berodde på en förbättring av gemenskapsindustrins situation utan endast avspeglade ökade råvarukostnader. De faktorer som varit stabila över tiden är heller inte avgörande för det allmänna läget inom gemenskapsindustrin. Med tanke på den starkt negativa utvecklingen i fråga om vinstrelaterade indikatorer är det faktiskt industrins livskraft som står på spel – åtminstone på medellång sikt om inte förr – om man inte lyckas förbättra situationen.

(180)

När de slutliga undersökningsresultaten lagts fram hävdade vissa exporterande tillverkare att gemenskapsindustrin inte lidit väsentlig skada under undersökningsperioden. Man hävdade att offentliga uppgifter visat att gemenskapsindustrins finansiella situation var god och att dess försäljning och lönsamhet utvecklats positivt under undersökningsperioden.

(181)

Det stämmer visserligen att de årliga finansiella resultaten var positiva för några gemenskapstillverkare under undersökningsperioden, att deras försäljningsvolym ökat och att de uppnått lönsamma resultat. Men även om den allmänna finansiella situationen för vissa gemenskapstillverkare faktiskt är gynnsam, måste en relevant analys baseras på gemenskapsindustrins finansiella resultat med avseende på tillverkning och försäljning på gemenskapsmarknaden av den likadana produkten. Eftersom den likadana produkten varken står för hela produktionsvolymen för gemenskapsindustrin eller för hela dess försäljning inom gemenskapen, konstaterades det att gemenskapsindustrin trots det totalt sett goda resultatet för vissa gemenskapstillverkare av sömlösa rör hade lidit väsentlig skada med avseende på den likadana produkten som säljs inom gemenskapen.

(182)

Mot denna bakgrund dras slutsatsen att gemenskapsindustrin har lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(183)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen har kommissionen undersökt huruvida den dumpade importen av den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna har vållat gemenskapsindustrin skada i en sådan utsträckning att den kan betecknas som väsentlig. Andra kända faktorer utöver den dumpade importen vilka samtidigt som denna skulle ha kunnat vålla gemenskapsindustrin skada undersöktes också, så att den eventuella skada som dessa andra faktorer vållat inte skulle tillskrivas den dumpade importen.

(184)

Importen från de fyra berörda länderna ökade betydligt under skadeundersökningsperioden, med 40 % volymmässigt och med 7,3 procentenheter uttryckt som marknadsandel. Samtidigt var genomsnittspriset på importerade produkter från de fyra berörda länderna 32 % lägre än gemenskapsindustrins genomsnittspriser under undersökningsperioden. Den konstaterade prisökningen för dumpad import under undersökningsperioden avspeglade endast ökade råvarukostnader. Den betydande ökningen av importvolymen med ursprung i de fyra berörda länderna och denna imports ökade marknadsandel under skadeundersökningsperioden, till priser som fortfarande var långt under gemenskapsindustrins, sammanföll tidsmässigt med gemenskapsindustrins klart försämrade finansiella situation under samma period.

(185)

Gemenskapsindustrins priser per enhet ökade också med 10 % under skadeundersökningsperioden. Dessa priser var dock pressade och kunde inte ens täcka de kraftigt ökade råvarukostnaderna, vilket gemenskapsindustrins betydande förluster också visar.

(186)

Mot bakgrund av övervägandena ovan förefaller det som om lågprisimporten från de fyra berörda länderna har spelat en avgörande roll för gemenskapsindustrins försämrade situation, som särskilt avspeglas i otillräcklig utveckling av försäljningspriserna, krympande produktion, försäljningsvolymer och marknadsandelar samt kraftigt försämrad lönsamhet och minskande investeringar.

(187)

Förbrukningen i gemenskapen minskade med 8 % under skadeundersökningsperioden. Den minskade förbrukningen kan dock inte i sig betraktas som en avgörande faktor för den skada som gemenskapsindustrin lidit, eftersom gemenskapsindustrins försäljning relativt sett minskade mer än förbrukningen under skadeundersökningsperioden (– 16 % respektive – 14 % mellan 2001 och slutet av undersökningsperioden). Det har dessutom visats att importen från de berörda länderna ökade under skadeundersökningsperioden och att den således tog över gemenskapsindustrins förlorade marknadsandel. Det konstaterades därför att den minskade förbrukningen inte kunde ha varit en betydande orsak till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(188)

Enligt Eurostat och den information som samlats in under undersökningen är de viktigaste tredjeländerna från vilka sömlösa rör importeras Japan, Argentina och Förenta staterna.

(189)

Importen från Japan var 52 960 ton 2001 och volymen minskade med 34 % till 34 857 ton under skadeundersökningsperioden. 2001 var den japanska importens marknadsandel för den berörda produkten 2,5 %, och denna andel minskade till 1,8 % under undersökningsperioden. Priserna för den japanska importen var minst dubbelt så höga som gemenskapsindustrins. Därför ansågs importen från Japan inte påverka gemenskapsindustrins situation negativt.

(190)

Importen från Argentina ökade med 52 %, från 30 962 ton 2001 till 46 918 ton under undersökningsperioden. Landets marknadsandel ökade med en procentenhet från 1,4 % 2001 till 2,4 % under undersökningsperioden. Prisnivån på importen från Argentina var under hela skadeundersökningsperioden betydligt högre än de fyra berörda ländernas; under undersökningsperioden var det genomsnittliga importpriset cif per ton från Argentina 660 EUR, medan det vägda priset cif för de fyra berörda länderna var 501 EUR per ton. Vid analysen har man tagit hänsyn till det faktum att en gemenskapstillverkare har en närstående tillverkare i Argentina. Det har dock visats att importen av sömlösa rör via denna gemenskapstillverkare från det närstående företaget i Argentina inte har varit en avgörande faktor, vare sig i fråga om kvantiteter eller priser, för den skada som den gemenskapstillverkaren eller gemenskapsindustrin som helhet lidit.

(191)

När det gäller Förenta staterna visar statistiken från Eurostat att marknadsandelen för importen av sömlösa rör från Förenta staterna ökade från 0,6 % 2001 till 1,8 % under undersökningsperioden. Det genomsnittliga försäljningspriset för Förenta staterna var 2 414 EUR per ton i början av perioden, dvs. nästan fyra gånger högre än gemenskapsindustrins, och minskade sedan kraftigt med 77 % till 797 EUR per ton under undersökningsperioden, en nivå som dock var 8 % högre än gemenskapsindustrins. Med tanke på prisnivån kan importen från Förenta staterna, trots att den har ökat, således inte betraktas som en betydande orsak till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(192)

Det hävdades att importen från Argentina och Förenta staterna har ökat stadigt sedan 2001, att dessa länders sammanlagda marknadsandel översteg 4 % under undersökningsperioden och att Förenta staternas priser var lägre än de exporterande tillverkarnas i tre av de fyra berörda länderna.

(193)

Påståendet att de amerikanska priserna var lägre än tre av de fyra berörda ländernas underbyggs inte av fakta. Mer generellt drogs slutsatsen att denna import inte kan betraktas som en betydande orsak till den skada som industrin lidit, i synnerhet eftersom prisnivån är så hög.

(194)

En exporterande tillverkare hävdade att gemenskapsindustrin främst var verksam inom tillverkning och försäljning av produkter i de övre segmenten (OCTG-rör) som konkurrerar med importen från Japan, Argentina och USA. Det påstods att importen från dessa tre länder tillsammans stod för en ökning av marknadsandelen på 1,5 procentenheter mellan 2001 och undersökningsperioden och att importen från de tre länderna ersatte sömlösa rör från gemenskapsindustrin snarare än importerade sömlösa rör från Ryssland och Ukraina.

(195)

Det bör framhållas att gemenskapsindustrin tillverkar sömlösa rör av alla slag och att produkter i de lägre segmenten tillverkas i betydande omfattning, även om tonvikten ligger på produkter i de övre segmenten med större mervärde. OCTG-rör utgör i själva verket endast en liten del av gemenskapsindustrins verksamhet: 5 % av den totala försäljningsvolymen och 7 % av det totala försäljningsvärdet för den likadana produkten som såldes på gemenskapsmarknaden under undersökningsperioden. Ökningen av den sammanlagda marknadsandelen för Japan, Argentina och Förenta staterna med 1,5 procentenheter från 4,5 % 2001 till 6,0 % under undersökningsperioden kan endast till en liten del, om ens det, sättas i samband med gemenskapsindustrins mer uttalade förlust av marknadsandelar under samma period, dvs. från 40,1 % till 36,7 %. Påståendet att importen från dessa tre länder tillfogat gemenskapsindustrin väsentlig skada måste därför avvisas.

(196)

En exporterande tillverkare hävdade att kommissionen inte har beaktat effekterna av importen av sömlösa rör från de nya medlemsstaterna. Särskilt i fråga om Slovakien framhölls det att dess import till EU tidigare konstaterats ske till dumpade priser som vållade gemenskapsindustrin skada. För denna import infördes antidumpningstullar som sedan upphörde att gälla på grund av EU:s utvidgning, som inföll under undersökningsperioden. Det hävdades också att denna import lett till att gemenskapsindustrin förlorat marknadsandelar.

(197)

Försäljningsvolymen från gemenskapsindustrin och andra europeiska tillverkare (inbegripet Slovakien) minskade dock med ca 133 000 ton respektive 112 000 ton mellan 2001 och 2004, medan importen från de fyra berörda länderna under samma period ökade med ca 120 000 ton (13).

(198)

Det kan inte göras gällande att importen från Slovakien före utvidgningen varit skadlig för gemenskapsindustrin under perioden från 2001 fram till utvidgningen (dvs. den 1 maj 2004), eftersom antidumpningstullar införts på denna import för att skapa rättvisa konkurrensvillkor för gemenskapsindustrin. Eventuella konsekvenser av denna försäljning inom EU-25 från och med den 1 maj innebär inte att slutsatserna om skada ändras och kan inte heller anses bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen från de fyra länder som ingår i undersökningen och den skada som vållats gemenskapsindustrin. En analys av importen av den berörda produkten från Slovakien till gemenskapen före respektive efter utvidgningen, som gjorts på grundval av uppgifter från Eurostat, visar att denna import av den berörda produkten till resten av gemenskapsmarknaden (24 länder) under anslutningsåret ökade med 7 % eller 5 911 ton jämfört med året före anslutningen. Denna volymökning är ytterst liten jämfört med hur importen från de fyra berörda länderna utvecklats.

(199)

Detta visar att gemenskapsindustrins marknadsandel inte minskade på grund av konkurrens inom gemenskapen.

(200)

Därför måste påståendet att gemenskapsindustrins marknadsandel kan ha minskat på grund av konkurrens inom gemenskapen avvisas.

(201)

Som svar på de slutliga undersökningsresultaten påpekade en exporterande tillverkare att de cykliska fluktuationerna på stålmarknaden var en faktor som inte beaktats på det sätt som föreskrivs i artikel 3.7 i grundförordningen.

(202)

Den exporterande tillverkaren lade dock inte fram någon bevisning till stöd för argumentet att det är fluktuationer på stålmarknaden som har gett upphov till den skada som gemenskapsindustrin lidit. Dessutom torde fluktuationer på stålmarknaden påverka inte bara gemenskapsindustrin, utan även exporterande tillverkare. En nedgång på marknaden för sömlösa rör som sägs ha påverkat gemenskapsindustrin negativt bör således även ha fått negativa konsekvenser för importvolymerna; importvolymerna från de fyra berörda länderna borde alltså ha minskat. Som anges i skäl 151 har den sammantagna importen från de fyra berörda länderna dock ökat varje år under perioden mellan 2001 och 2004. Cykliska fluktuationer på stålmarknaden kan således inte betraktas som en orsak till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(203)

Ett företag hävdade att US-dollarns fall gentemot euron från 2001 till undersökningsperioden påverkade gemenskapsindustrins situation, dock utan att ge några belägg för att dessa växelkursvariationer faktiskt har påverkat gemenskapsindustrins resultat negativt. Eftersom det inte finns några belägg för att den skada som gemenskapsindustrin lidit beror på att eurons värde har stigit gentemot US-dollarn, dras slutsatsen att förekomsten av växelkursvariationer inte kan bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som gemenskapsindustrin lidit. Analysen av gemenskapsindustrin gjordes dessutom på grundval av det finansiella resultatet för den likadana produkt som tillverkas och säljs på gemenskapsmarknaden. Eftersom försäljningen av den likadana produkten på gemenskapsmarknaden till övervägande del fakturerades i euro och de största tillverkningskostnaderna dessutom främst var i euro, hade växelkursvariationerna ingen större inverkan på den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(204)

Med tanke på denna utveckling i fråga om volymer, priser och marknadsandelar för importen från andra tredjeländer dras slutsatsen att den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit inte kan tillskrivas den importen.

(205)

Två exporterande tillverkare framhöll att den minskade lönsamheten berodde på ökade råvarukostnader och därför inte kunde kopplas till dumpad import från de berörda länderna. Kostnaden för skrot och billets, som är de viktigaste råvarorna för tillverkning av sömlösa rör, ökade betydligt under skadeundersökningsperioden. Två gemenskapstillverkare har uppgett att priset på skrot ökade med 66 % respektive 77 % mellan sista kvartalet 2003 och sista kvartalet av undersökningsperioden. En gemenskapstillverkare visade att priset på skrot under skadeundersökningsperioden (dvs. från 2001 till undersökningsperioden) mer än fördubblades, från 99 EUR per ton 2001 till 253 per ton under undersökningsperioden. Genomsnittspriserna för billets har utvecklats på liknande sätt.

(206)

Den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit har dock inte orsakats av de ökade råvarupriserna som sådana, utan av det faktum att gemenskapsindustrin inte kunnat föra kostnadsökningarna vidare till kunderna, såsom påpekas i skäl 168. Den dumpade importen från de berörda länderna, vars priser var betydligt lägre än gemenskapsindustrins, innebar att gemenskapsindustrin inte kunde höja sina försäljningspriser till en nivå som till fullo återspeglar de ökade råvarupriserna.

(207)

Efter det att de slutliga undersökningsresultaten meddelats hävdade en exporterande tillverkare att det var felaktigt att påstå att lönsamheten minskat under undersökningsperioden till följd av att gemenskapstillverkarna på grund av pristrycket från den dumpade importen inte kunnat höja priserna tillräckligt för att täcka de ökade råvarukostnaderna. Enligt det företaget ökade råvarupriserna (skrot) med 15,8 % under undersökningsperioden. Företaget hävdade att priserna på den dumpade importen ökade mer än råvarupriserna.

(208)

Som framgår ovan visar dock bekräftade uppgifter som inhämtats under undersökningen att gemenskapstillverkarnas råvarukostnader ökade betydligt mer än 15,8 % under undersökningsperioden. Utifrån de uppgifter som lämnats av vissa gemenskapstillverkare konstaterades det också att råvarupriserna ökade mer än de vägda genomsnittspriserna på sömlösa rör från de fyra berörda länderna under hela skadeundersökningsperioden. Därför kvarstår argumentet att gemenskapstillverkarna på grund av pristrycket från den dumpade importen inte kunde höja priserna tillräckligt för att göra försäljningen lönsam.

(209)

De antidumpningsåtgärder som trädde i kraft 1997 för den ursprungliga produkträckvidden med avseende på Rumänien och Ryssland tillämpas inte längre sedan juli 2004; detta som en försiktighetsåtgärd med tanke på att vissa gemenskapstillverkare tidigare använt konkurrensbegränsande metoder.

(210)

Vissa exporterande tillverkare och importörer begärde att en undersökning skulle göras för att ta reda på hur den kartell som vissa gemenskapstillverkare bildat kan ha påverkat resultatet för gemenskapsindustrin som helhet.

(211)

Det fanns ingen överlappning i tiden mellan de överträdelser som vissa gemenskapstillverkare gjort sig skyldiga till (1990–1995; för vissa produkter fram till 1999) och skadeundersökningsperioden (2001–2004) inom det aktuella antidumpningsförfarandet. Vid undersökningen har det heller inte kommit fram några uppgifter som visar att gemenskapsindustrins priser eller andra skadeindikatorer skulle ha påverkats av de konkurrensbegränsande metoderna. Man kan därför – och eftersom det inte finns några bevis på motsatsen – dra slutsatsen att den kartell som vissa gemenskapstillverkare bildade före 2001 inte har bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit under skadeundersökningsperioden.

(212)

När de slutliga undersökningsresultaten meddelats vidhöll en exporterande tillverkare att kommissionen inte hade undersökt de sannolika effekterna av en återgång till normala konkurrensvillkor inom gemenskapsindustrin efter kartellens upplösning 1999. Denna tillverkare hävdade att överlappningen i tid mellan kartellens verksamhet och skadeundersökningsperioden inom det aktuella förfarandet var irrelevant och att kommissionen hade gjort en felaktig bedömning i skade- och orsaksanalysen och eventuellt hade överträtt bestämmelserna i artikel 3.7 i grundförordningen.

(213)

Det bör betonas att endast en mindre del av den berörda produkten, dvs. OCTG-rör (klassificerade enligt KN-nummer 7304210020 och 7304291120) omfattades av kartellförfarandet. Under undersökningsperioden utgjorde försäljningen av OCTG–rör på gemenskapsmarknaden endast 5 % av gemenskapsindustrins totala försäljningsvolym.

(214)

Den period på två år som förflutit mellan kartellens upplösning och början av perioden för undersökning av huruvida gemenskapsindustrin lidit skada dessutom är tillräcklig för att gemenskapsindustrins konkurrensvillkor skall ha återgått till det normala. Det har dock fastställts att gemenskapsindustrin lidit skada under undersökningsperioden.

(215)

Detta påstående avvisas därför.

(216)

Det tidsmässiga överensstämmelsen mellan ökad dumpad import från de berörda länderna, ökad marknadsandel för denna import och det konstaterade prisunderskridandet, å ena sidan, och gemenskapsindustrins klart försämrade situation, å andra sidan, föranleder slutsatsen att den dumpade importen har vållat den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(217)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen bör det undersökas om det trots slutsatsen om skadevållande dumpning finns tvingande skäl som kan leda till slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att vidta åtgärder i detta särskilda fall. Det bör göras en bedömning av de eventuella åtgärdernas inverkan på alla parter som berörs av undersökningen samt av följderna av att inte vidta några åtgärder.

(218)

Skadan för gemenskapsindustrin berodde på att den hade svårt att konkurrera med den dumpade lågprisimporten.

(219)

Det anses att ett införande av åtgärder skulle ge gemenskapsindustrin möjlighet att öka sin försäljningsvolym och marknadsandel, vilket i sin tur skulle leda till ökade skalekonomier och skapa den lönsamhet som krävs för att motivera fortsatta investeringar i produktionsanläggningar.

(220)

Om åtgärder inte införs kommer gemenskapsindustrins situation att förvärras ytterligare. Den kommer inte att kunna investera i ny produktionskapacitet och konkurrera på ett effektivt sätt med importen från tredjeländer. Några företag kommer att tvingas upphöra med sin tillverkning av den likadana produkten och avskeda personal. Slutsatsen är därför att det ligger i gemenskapsindustrins intresse att antidumpningsåtgärder införs.

(221)

En icke-klagande gemenskapstillverkare som har en närstående exporterande tillverkare i Rumänien hävdade att gemenskapstillverkarna redan utnyttjar sin produktionskapacitet maximalt och inte kan tillgodose den stora efterfrågan på sömlösa rör som finns på gemenskapsmarknaden och i tredjeländer. Företaget påstod att ett införande av tullar skulle leda till ett otillräckligt utbud på gemenskapsmarknaden. Som anges ovan har undersökningen dock visat att gemenskapsindustrin under hela skadeundersökningsperioden hade en betydande reservkapacitet i produktionen som i framtiden skulle kunna användas för tillverkning av den berörda produkten för att tillgodose efterfrågan på sömlösa rör på gemenskapsmarknaden.

(222)

Det påstods också att åtgärderna skulle innebära en konkurrensbegränsning på gemenskapsmarknaden. Det bör noteras att det utöver de klagande tillverkarna finns en rad andra större tillverkare av den berörda produkten i de nya medlemstaterna, vilket också nämns i skäl 139. Antalet tillverkare i gemenskapen beaktas för att värna om konkurrensen på denna marknad, även om antidumpningsåtgärder införs. Som anges i skälen 188–195 konkurrerar även tillverkare i andra tredjeländer (t.ex. Förenta staterna) med gemenskapsindustrin med liknande produkter och priser. Det anses därför att ett införande av åtgärder varken kommer att äventyra tillgången på sömlösa rör eller begränsa konkurrensen på gemenskapsmarknaden.

(223)

Endast tre icke-närstående importörer besvarade frågeformuläret, och kontrollbesök gjordes hos två av dem. En fjärde icke-närstående importör godkände ett kontrollbesök senare under förfarandet. De fyra företagens import av den berörda produkten stod för 8 % av den totala importen till gemenskapen och tillgodosåg 3 % av förbrukningen inom gemenskapen.

(224)

Med beaktande av att importen av sömlösa rör till gemenskapen till större delen sker via importörer som har närstående exporterande tillverkare och mindre än hälften av den totala importen till gemenskapen sker via icke-närstående importörer, kan importen via de fyra icke-närstående importörerna betraktas som representativ för alla övriga icke-närstående importörer.

(225)

För en av importörerna stod den berörda produkten för 22 % av dess totala import av sömlösa rör och det motsvarande försäljningsvärdet utgjorde 3 % av dess totala omsättning under undersökningsperioden. Denna försäljning var mycket lönsam under undersökningsperioden. Eftersom de flesta av företagets leverantörer är etablerade inom gemenskapen eller i länder som inte berörs av antidumpningstullarna, kan antidumpningsåtgärderna inte anses få någon betydande inverkan.

(226)

En annan importör, vars huvudsakliga verksamhet består i att importera och omarbeta sömlösa rör, importerade alla sömlösa rör från de berörda länderna, särskilt Ryssland. En liten del av importen består av s.k. certifierade rör. Införandet av tullar på importen från Ryssland anses därför få negativa konsekvenser för affärsverksamheten, särskilt för företagets lönsamhet. Eftersom det utöver denna importör endast finns en annan leverantör av certifierade sömlösa rör inom gemenskapen, är det högst sannolikt att en prishöjning på grund av att antidumpningstullar införs kan föras vidare till slutkonsumenten. Företaget skulle också kunna täcka åtminstone en del av sitt behov genom inköp hos en lokal leverantör inom gemenskapen eller delvis ersätta den berörda produkten med andra produkter.

(227)

De andra två samarbetande importörerna, vars importvolymer endast stod för en mindre del av den totala importen av den berörda produkten under undersökningsperioden, ansåg inte att införandet av tullar skulle påverka dem.

(228)

Mot bakgrund av ovanstående görs bedömningen att införandet av antidumpningsåtgärder påverkar importörerna på olika sätt beroende på deras situation. Man kan därför dra slutsatsen att införandet av åtgärder skulle kunna få betydande negativa konsekvenser för en importörs ekonomiska situation. Åtgärderna väntas emellertid genomsnittligt sett inte påverka importörernas samlade ekonomiska situation i någon större utsträckning.

(229)

Inga användare av den berörda produkten besvarade kommissionens frågeformulär. Undersökningen visade dock att sömlösa rör främst används inom byggnadsindustrin och oljeindustrin. Enligt den information som finns tillgänglig används sömlösa rör vid större projekt (värmepannor, pipelines, byggarbeten), där de ingår som en mindre del. Därför drogs slutsatsen att de ökade kostnaderna på grund av införandet av antidumpningstullar på sömlösa rör sannolikt inte skulle få något större genomslag för dessa användare, vilket skulle kunna förklara varför de valt att inte delta i det aktuella förfarandet.

(230)

Utifrån dessa undersökningsresultat och eftersom det inte inkommit några uppgifter eller reaktioner från konsumentorganisationer, kan det konstateras att de föreslagna åtgärdernas konsekvenser för konsumenterna sannolikt blir marginella.

(231)

Därför dras slutsatsen att det, om man ser till gemenskapens intresse, inte finns några tvingande skäl till att inte införa antidumpningstullar.

(232)

Antidumpningsåtgärder bör införas för att se till att den dumpade importen inte vållar ytterligare skada.

(233)

Åtgärderna bör införas på en nivå som är tillräcklig för att undanröja den skada som denna import vållat, utan att den fastställda dumpningsmarginalen överskrids. Vid beräkningen av hur hög tull det skulle krävas för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen ansågs det att åtgärderna borde göra det möjligt för gemenskapsindustrin att täcka sina tillverkningskostnader och totalt sett uppnå en vinst före skatt på den nivå som en industri av denna typ inom sektorn rimligen skulle kunna uppnå vid försäljning av den likadana produkten i gemenskapen under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte förekom någon dumpad import. Med beaktande av gemenskapsindustrins genomsnittliga lönsamhet under 2001 konstaterades det att en vinstmarginal på 3 % av omsättningen kunde betraktas som en lämplig miniminivå som gemenskapsindustrin skulle ha förväntats kunna uppnå i avsaknad av skadevållande dumpning. Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset, såsom detta fastställts för beräkningen av prisunderskridandet, och det icke-skadevållande priset för de produkter som gemenskapsindustrin sålde på gemenskapsmarknaden. Det icke-skadevållande priset beräknades genom att gemenskapsindustrins försäljningspris justerades med den faktiska förlusten eller vinsten under undersökningsperioden och ökades med den ovannämnda vinstmarginalen. De eventuella skillnader som framkom vid jämförelsen uttrycktes sedan i procent av det totala importvärdet cif.

(234)

Mot bakgrund av ovanstående anses det att slutgiltiga antidumpningsåtgärder i enlighet med artikel 9 i grundförordningen bör införas avseende import av den berörda produkten, på en nivå som motsvarar den lägsta av dumpnings- och skademarginalerna i enlighet med regeln om lägsta tull.

(235)

Eftersom nivån för undanröjande av skada är högre än den konstaterade dumpningsmarginalen, bör de slutgiltiga åtgärderna fastställas på grundval av den senare. Dumpningsmarginalerna för övriga företag har fastställts till nivån för företaget med den högsta individuella marginalen i varje land.

(236)

De föreslagna slutgiltiga tullsatserna, uttryckta i procent av priset cif vid gemenskapens gräns, före tull, är följande:

(237)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullar som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den aktuella undersökningen. Följaktligen återspeglar de den situation som konstaterades för dessa företag under denna undersökning. Dessa tullar (i motsats till den tull för hela landet som är tillämplig på ”alla andra företag”) är således endast tillämpliga på import av produkter med ursprung i det berörda landet som tillverkats av de företag, och därmed de särskilda rättsliga enheter, som angivits. Importerade produkter som tillverkats av andra företag som inte särskilt namngivits i artikeltexten till denna förordning, inbegripet enheter som är de angivna företagen närstående, kan inte omfattas av dessa tullar, utan skall omfattas av de tullar som är tillämpliga på alla andra företag.

(238)

Eventuella ansökningar om tillämpning av dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av att enhetens namn ändrats eller att nya produktions- eller försäljningsenheter inrättats) bör snarast inges till kommissionen (14) tillsammans med alla relevanta upplysningar, särskilt beträffande eventuella ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, inhemsk försäljning eller exportförsäljning som hänger samman med t.ex. denna namnändring eller ändring av produktions- eller försäljningsenheter. Lämpliga åtgärder kommer därefter vid behov att vidtas, bl.a. en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser. I syfte att säkerställa att antidumpningstullen tillämpas korrekt bör nivån för den landsomfattande tullen tillämpas inte enbart på icke-samarbetsvilliga exportörer utan också på de företag som inte exporterade något under undersökningsperioden. De sistnämnda företagen uppmanas emellertid att, när de uppfyller kraven i artikel 11.4 andra stycket i grundförordningen, lämna in en begäran om översyn i enlighet med samma artikel för att få sin situation granskad individuellt.

(239)

När tullmyndigheterna fastställer CEV-gränsvärdet vid gemenskapens gräns kan detta göras indirekt genom kontroll av de 11 KN-nummer enligt vilka den berörda produkten är klassificerade. Under skadeundersökningsperioden utgjordes 99,9 % av all import av den berörda produkten av sömlösa rör med ett CEV-värde som var lägre än gränsvärdet 0,86. Därför drogs slutsatsen att all import av sömlösa rör från de berörda länderna enligt de 11 KN-numren skulle betraktas som den berörda produkten, utom i de sällsynta fall då importören kan visa att den importerade varans CEV-värde är högre än gränsvärdet 0,86.

(240)

En importör som importerade s.k. certifierade sömlösa rör till gemenskapen ansåg att hans företag borde undantas från tillämpningen av antidumpningstullar. Företaget har dock inte angett varför ett sådant individuellt undantag skulle vara motiverat. Det bör noteras att denna importör har importerat dumpade sömlösa rör som vållat gemenskapsindustrin skada och att det därför inte fanns något skäl att bevilja företaget ett sådant undantag. Det ansågs dessutom olämpligt att undanta denna importör från antidumpningstullarna på grund av den stora risken för kringgående av åtgärderna. Eftersom certifierade rör också har en rad olika användningsområden fanns det inte adekvata garantier för att denna import enbart skulle användas vid byggnadsprojekt i Italien.

(241)

Efter det att de slutliga undersökningsresultaten meddelats begärde en importör ett partiellt tillfälligt upphävande under en niomånadersperiod (med möjlighet till förlängning med högst 12 månader) av tullarna på viss import av den berörda produkten, som tillverkats av den ryska exporterande tillverkaren TMK och som klassificerats enligt KN-nummer 7304 39 92 och certifierats av det italienska arbetsmarknadsministeriet för användning vid offentliga byggnadsprojekt i Italien.

(242)

Importören hävdade att ett partiellt tillfälligt upphävande var motiverat med tanke på gemenskapens intresse enligt artikel 14.4 i grundförordningen. Importören anförde att företaget utan ett partiellt tillfälligt upphävande av åtgärderna skulle upphöra med importen av certifierade rör, vilket skulle skapa ett monopol eftersom det endast skulle finnas ett företag kvar i Italien som tillverkade certifierade sömlösa rör.

(243)

Importören ansåg att det partiella tillfälliga upphävandet av åtgärderna inte skulle skada den enligt uppgift enda kvarvarande gemenskapstillverkaren, vars produktionsvolym av certifierade sömlösa rör sades täcka endast ca två tredjedelar av den årliga efterfrågan på certifierade sömlösa rör i Italien. Importören hävdade också att ett partiellt tillfälligt upphävande av åtgärderna på ett enkelt sätt kunde övervakas av den italienska tullen genom kontroll av certifieringshandlingarna, som måste uppvisas för tullen vid varje importtransaktion.

(244)

Beträffande argumentet att ett icke-partiellt tillfälligt upphävande av åtgärderna skulle skapa ett monopol på gemenskapsmarknaden kan det konstateras att det visserligen fanns två tillverkare av certifierade sömlösa rör i Italien under undersökningsperioden, men att det sedan slutet av 2005 faktiskt endast finns ett sådant företag. Det kunde dock visas att den dumpade importen av certifierade rör från Ryssland under undersökningsperioden underskred priset på certifierade rör från gemenskapsindustrin i sådan utsträckning att gemenskapstillverkarna inte kunde konkurrera med den dumpade importen och därför tvingades upphöra med eller kraftigt minska tillverkningen av certifierade sömlösa rör. Eftersom det faktum att det endast fanns en gemenskapstillverkare av certifierade sömlösa rör kvar på gemenskapsmarknaden berodde på den dumpade importen av certifierade sömlösa rör, måste argumentet att ett partiellt upphävande av tullarna inte skulle skada gemenskapsindustrin avvisas. Införandet av tullar förväntas tvärtom leda till ökad konkurrens och till att andra gemenskapstillverkare av certifierade rör kommer tillbaka på gemenskapsmarknaden.

(245)

Kommissionen medger att det partiella tillfälliga upphävandet i princip skulle kunna övervakas av de italienska tullmyndigheterna, men anser också att det begärda partiella upphävandet måste avvisas på samma grunder som den begäran om undantag som nämnts tidigare i skäl 240. Att bevilja en individuell importör ett partiellt tillfälligt upphävande är olämpligt på grund av den stora risken för kringgående av åtgärderna, eftersom de certifierade sömlösa rör som importeras av det berörda företaget kan användas för andra ändamål än byggnadsprojekt i Italien.

(246)

Samma importör ansåg att ett åtagande från den exporterande tillverkare i Ryssland som är dess leverantör borde godtas. Åtagandet skulle innebära att en tullfri importvolym med en kvantitativ begränsning fastställdes. Importören hävdade att importen upp till den fastställda volymen skulle användas enbart vid offentliga byggnadsprojekt i Italien. Denna import skulle därför inte vålla gemenskapsindustrin någon skada. Utbudet på certifierade sömlösa rör inom gemenskapen uppgavs dessutom vara otillräckligt. Det bör dock noteras att det enligt artikel 8.1 i grundförordning endast är exporterande tillverkare som kan erbjuda åtaganden, men däremot inte importörerna. Därför avvisades denna begäran.

(247)

Efter det att de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att rekommendera införande av slutgiltiga antidumpningstullar meddelats, förklarade de flesta exporterande tillverkarna i de berörda länderna att de var beredda att göra prisåtaganden enligt artikel 8.1 i grundförordningen.

(248)

Den berörda produkten omfattar dock en rad olika produkttyper med produktegenskaper som inte alltid är lätta att identifiera vid import. Det gör det praktiskt taget omöjligt att fastställa meningsfulla minimipriser för varje produkttyp som kan övervakas på lämpligt sätt av kommissionen och medlemsstaternas tullmyndigheter vid import. Priserna för den berörda produkten har dessutom varit instabila under de senaste åren, och följaktligen är det inte lämpligt med ett fast prisåtagande som gäller under en längre tid. De lättrörliga priserna beror på prisvariationerna för de olika råvarorna, dvs. billets, göt och stålskrot, som utgör en viktig men varierande del av produktionskostnaden. Om minimiexportpriserna knöts till priset på en viss råvara skulle man vara tvungen att fastställa en metod för att beräkna index för varje undergrupp av den berörda produkten, vilket skulle göra det ytterst komplicerat att fastställa parametrar för beräkningsmetoderna och övervaka åtagandena.

(249)

Åtaganden har dessutom tidigare godtagits för vissa produkter som omfattas av den aktuella undersökningen. De åtaganden som baserades på principen att priserna för varje produktgrupp skulle vara i linje med prisstrukturen inom gemenskapen visade sig vara svåra för kommissionen att övervaka eller konstaterades inte ha lett till en höjning av priserna till icke-skadevållande nivåer som kunde ha återupprättat rättvisa konkurrensförhållanden på gemenskapsmarknaden (15).

(250)

I flera fall var den föreslagna produktklassificeringen inte heller tillräckligt detaljerad för att möjliggöra lämplig övervakning, eller skulle den föreslagna prisnivån inte leda till undanröjande av skadevållande dumpning.

(251)

Med beaktande av detta, särskilt svårigheterna att övervaka de olika minimiimportpriserna, anses åtaganden inte vara ett realistiskt alternativ. Med tanke på Rumäniens förestående anslutning till gemenskapen kommer dock åtgärderna avseende det landet att vara tidsbegränsade. Risken för att rumänska exportörer försöker kringgå minimiimportpriserna är därför ganska liten och det kommer sannolikt inte att ske några betydande prisförändringar. Kommissionen godtog därför genom beslut 2006/441/EG av den 23 juni 2006 (16) om godtagande av åtaganden som gjorts i samband med antidumpningsförfarandet avseende import av vissa sömlösa rör av järn eller olegerat stål med ursprung bland annat i Rumänien de åtaganden som rumänska exporterande tillverkare förklarat sig beredda att göra. Skälen till att åtagandet godtogs anges närmare i det beslutet. Kommissionen anser att åtagandena undanröjer dumpningens skadliga verkningar och i betydande utsträckning begränsar risken för kringgående av åtgärderna.

(252)

För att ytterligare underlätta för kommissionen och tullmyndigheterna att på ett effektivt sätt följa upp att företagen uppfyller sina åtaganden bör, vid uppvisandet av begäran om övergång till fri omsättning för den behöriga tullmyndigheten, befrielse från antidumpningstull beviljas endast under förutsättning i) att det uppvisas en åtagandefaktura som innehåller åtminstone de uppgifter och den försäkran som föreskrivs i bilagan, ii) att produkterna har tillverkats, skickats och fakturerats direkt av de angivna företagen till den första oberoende kunden i gemenskapen samt iii) att de varor som deklareras och uppvisas för tullen exakt motsvarar beskrivningen i åtagandefakturan. Om dessa villkor inte uppfyllts skall den tillämpliga antidumpningstullen tas ut då en deklaration för övergång till fri omsättning godtas.

(253)

Om kommissionen i enlighet med artikel 8.9 i grundförordningen återkallar godtagandet av ett åtagande till följd av en överträdelse genom att hänvisa till särskilda transaktioner och förklara den berörda åtagandefakturan ogiltig, skall en tullskuld uppkomma då en deklaration för övergång till fri omsättning godtas avseende dessa transaktioner.

(254)

Importörerna bör vara medvetna om att en tullskuld kan uppkomma enligt skäl 252 och 253 som en normal handelsrisk då en deklaration för övergång till fri omsättning godtas, även om ett åtagande från den tillverkare som är deras leverantör direkt eller indirekt godtagits av kommissionen.

(255)

I enlighet med artikel 14.7 i grundförordningen bör tullmyndigheterna därför omedelbart underrätta kommissionen om det konstateras att åtagandet har överträtts.

(256)

Åtagandena från de rumänska exporterande tillverkarna bedöms därför som godtagbara av kommissionen och de berörda företagen har underrättats om de huvudsakliga omständigheter, överväganden och skyldigheter på vilka godtagandet grundar sig. Av de skäl som anges ovan är emellertid åtagandena från de ryska och ukrainska exporterande tillverkarna inte godtagbara.

(257)

Det bör noteras att om åtagandet bryts eller återtas, eller om det finns en misstanke om att det har brutits, kan enligt artikel 8.9 och artikel 10 i grundförordningen en antidumpningstull införas.

(258)

Det erinras om att, såsom anges i skäl 3, två interimsöversyner inleddes på kommissionens eget initiativ i syfte att göra det möjligt att företa eventuella ändringar eller upphävanden av de slutgiltiga antidumpningsåtgärder som införts för import av produkter som ingår i den ursprungliga produkträckvidden och härrör från Kroatien, Rumänien, Ryssland och Ukraina.

(259)

På grundval av resultaten av den aktuella undersökningen bör åtgärder införas för import av sömlösa rör enligt definitionen i skäl 17 med ursprung i Kroatien, Rumänien, Ryssland och Ukraina. Eftersom den berörda produkten enligt definitionen i avsnitt 2.1 även omfattar produkter inom räckvidden för de befintliga åtgärderna, är de åtgärder som infördes för den ursprungliga produkträckvidden genom förordning (EG) nr 2320/97 och förordning (EG) nr 348/2000 inte längre nödvändiga och de förordningarna bör därför upphävas.

(260)

Parallellt bör de två interimsöversyner som nämns ovan samt den interimsöversyn och den översyn vid giltighetens utgång som inleddes i november 2002 och som avses i avsnitt 1.2 avslutas.

(261)

Förordning (EG) nr 1866/2005 om förlängning av det partiella tillfälliga upphävandet av åtgärder enligt den ursprungliga produkträckvidden som avser produkter med ursprung i Kroatien och Ukraina blir dessutom föråldrad när förordning (EG) nr 348/2000 upphävs.

—

de har tillverkats, skickats och fakturerats direkt av de angivna företagen till den första oberoende kunden i gemenskapen,

—

de åtföljs av en åtagandefaktura, dvs. en faktura som innehåller åtminstone de uppgifter och den försäkran som anges i bilagan till denna förordning, och

—

de varor som deklareras och uppvisas för tullen exakt motsvarar beskrivningen i åtagandefakturan.

—

om det, för de importprodukter som beskrivs i punkt 1, fastställs att ett eller flera av de villkor som anges i den punkten inte är uppfyllda, eller

—

om kommissionen i enlighet med artikel 8.9 i grundförordningen genom en förordning eller ett beslut som hänvisar till särskilda transaktioner återkallar godtagandet av ett åtagande och förklarar de berörda åtagandefakturorna ogiltiga.

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för handel

B-1049 Bryssel/Belgien

29.6.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 175/39

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

29.6.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 175/41

(1)

Den förteckning över de icke-medlemsländer som vissa jordbruksprodukter som erhållits genom en ekologisk produktionsmetod måste härröra från för att få marknadsföras i gemenskapen i enlighet med artikel 11.1 i förordning (EEG) nr 2092/91 (nedan kallad ”förteckningen”) fastställs i bilagan till kommissionens förordning (EEG) nr 94/92 av den 14 januari 1992 om genomförande av den ordning för import från tredje land som föreskrivs i förordning (EEG) nr 2092/91 om ekologisk produktion av jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel (2).

(2)

Vissa jordbruksprodukter som importeras från Indien marknadsförs för närvarande i gemenskapen i enlighet med det undantag som föreskrivs i artikel 11.6 i förordning (EEG) nr 2092/91.

(3)

Indien lämnade in en begäran till kommissionen om att inkluderas i förteckningen. Indien har lämnat de uppgifter som krävs enligt artikel 2.2 i förordning (EEG) nr 94/92.

(4)

Granskningen av dessa uppgifter och efterföljande diskussion med de indiska myndigheterna har lett fram till slutsatsen att de bestämmelser som gäller i det landet för produktion och kontroll av jordbruksprodukter är likvärdiga med dem som fastställs i förordning (EEG) nr 2092/91.

(5)

Kommissionen har genomfört en granskning på platsen av de produktionsregler och kontrollförfaranden som faktiskt tillämpas i Indien, i enlighet med artikel 11.5 i förordning (EEG) nr 2092/91.

(6)

Den tid som Costa Rica och Nya Zeeland skall finnas med i förteckningen löper ut den 30 juni 2006. För att undvika handelsstörningar finns det ett behov av att förlänga tiden då dessa länder skall finnas med i förteckningen med ytterligare en period.

(7)

Australien har informerat kommissionen om att ett kontrollorgan har ändrat sitt namn och har rättat namnet på ett annat kontrollorgan.

(8)

Schweiz har uppmanat kommissionen att ändra villkoren för dess medtagande i förteckningen i enlighet med avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om handel med jordbruksprodukter (3), godkänt genom rådets och kommissionens beslut 2002/309/EG, Euratom (4), och särskilt i enlighet med bilaga 9 till det avtalet om ekologiskt producerade jordbruksprodukter och livsmedel.

(9)

Schweiz har lämnat de uppgifter som krävs enligt artikel 2.5 i förordning (EEG) nr 94/92. Granskningen av de uppgifter som lämnats ledde till slutsatsen att villkoren är likvärdiga med dem som fastställs i gemenskapens lagstiftning.

(10)

Nya Zeeland har informerat kommissionen om att ett kontrollorgan har ändrat sitt namn.

(11)

Förordning (EEG) nr 94/92 bör därför ändras i enlighet med detta.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning överensstämmer med yttrandet från den kommitté som inrättats enligt artikel 14 i förordning (EEG) nr 2092/91.

29.6.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 175/45

(1)

För att säkerställa enhetlig tillämpning av Kombinerade nomenklaturen, som är en bilaga till förordning (EEG) nr 2658/87, är det nödvändigt att anta bestämmelser för klassificering av de varor som avses i bilagan till denna förordning.

(2)

I förordning (EEG) nr 2658/87 har allmänna regler fastställts för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen. Dessa regler gäller också för varje annan nomenklatur som helt eller delvis grundar sig på denna eller som tillfogar underuppdelningar till denna och som har upprättats genom särskilda gemenskapsbestämmelser för tillämpningen av tulltaxebestämmelser eller andra åtgärder för varuhandeln.

(3)

Enligt dessa allmänna regler måste de varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen som är bifogad den här förordningen klassificeras enligt motsvarande KN-nummer i kolumn 2 med de motiveringar som ges i kolumn 3 i samma tabell.

(4)

Det är lämpligt att bindande klassificeringsbesked som utfärdas av medlemsstaternas tullmyndigheter avseende varuklassificeringen i Kombinerade nomenklaturen och som inte överensstämmer med denna förordning fortfarande kan åberopas av innehavaren enligt artikel 12.6 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (2), under en period av tre månader.

(5)

Klassificeringen av ”punktmatrisskärmar” i kommissionens förordning (EEG) nr 48/90 av den 9 januari 1990 om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen (3) har lett till felaktiga klassificeringar och punkt 2 i bilagan till den förordningen bör därför utgå.

(6)

Beträffande produkterna 3 i bifogade tabell har Tullkodex-kommittén inte avgivit något yttrande inom den tid som dess ordförande bestämt.

(7)

Beträffande produkterna 1 och 2 i bifogade tabell är de åtgärder som föreskrivs i denna förordning förenliga med yttrandet från Tullkodexkommittén.

29.6.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 175/49

(1)

Med tanke på situationen på marknaden för socker i gemenskapen och i världen, bör det så snart som möjligt öppnas en stående anbudsinfordran för export av vitsocker under regleringsåret 2006/07, vilket gör det möjligt att fastställa exportbidrag även om det skulle förekomma fluktuationer i fråga om världsmarknadspriserna på socker.

(2)

De allmänna bestämmelser för anbudsförfarande för fastställande av exportbidrag för socker som fastställs i artikel 32 i förordning (EG) nr 318/2006 bör tillämpas.

(3)

I handeln mellan gemenskapen och Bulgarien respektive Rumänien tillämpas fortfarande importtullar och exportbidrag för vissa sockerprodukter, och nivån på exportbidragen är betydligt högre än på importtullarna. Med tanke på dessa länders förestående anslutning till Europeiska unionen kan denna skillnad leda till spekulationer.

(4)

För att undvika missbruk i form av återimport eller återinförsel till gemenskapen av produkter inom sockersektorn för vilka exportbidrag har betalats ut, bör inget exportbidrag fastställas för länderna på Västbalkan.

(5)

Med tanke på förfarandets specifika karaktär förefaller det nödvändigt att fastställa lämpliga bestämmelser för de exportlicenser som utfärdas enligt den stående anbudsinfordran, särskilt när det gäller fristen för utfärdandet, giltighetstiden, säkerhetsbeloppet samt den kvantitet som omfattas av exportkrav enligt licensen. Bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 1291/2000 av den 9 juni 2000 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser och förutfastställelselicenser för jordbruksprodukter (2) och bestämmelserna i kommissionens förordning (EEG) nr 120/89 av den 19 januari 1989 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för exportpålagor på jordbruksprodukter (3), bör emellertid fortsätta att gälla.

(6)

Bestämmelserna i den här förordningen ersätter, när det gäller delanbudsinfordringarna för juli månad 2006, bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 1138/2005 av den 15 juli 2005 om en stående anbudsinfordran för regleringsåret 2005/2006 för fastställande av avgifter och/eller exportbidrag för vitsocker (4). För öppenhetens skull och för att skapa ett entydigt rättsläge, bör nämnda förordning upphöra att gälla den 1 juli 2006.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för socker.

a)

inledas den 5 juli 2006;

b)

avslutas torsdagen den 13 juli 2006 klockan 10.00, lokal tid Bryssel.

a)

från och med den första arbetsdagen efter det att tidsfristen för den föregående delanbudsinfordran löpt ut

b)

fram till och med följande datum klockan 10.00, lokal tid i Belgien:

a)

Skriftligen till det behöriga organet i en medlemsstat mot mottagningsbevis.

b)

Per rekommenderat brev eller telegram till nämnda organ.

c)

Per telex, fax eller e-post till nämnda organ, under förutsättning att det behöriga organet accepterar meddelanden i dessa former.

a)

Anbudet innehåller följande uppgifter:

b)

Den kvantitet som skall exporteras uppgår till minst 250 ton vitsocker.

c)

Bevis om att anbudsgivaren har ställt den säkerhet som anges i anbudet läggs fram före utgången av tidsfristen för inlämnande av anbud.

d)

Anbudet innehåller en förklaring från anbudsgivaren där denne, om anbudet antas, förbinder sig att inom den tidsfrist som anges i artikel 11.2 andra stycket ansöka om exportlicens(er) för de kvantiteter vitsocker som skall exporteras.

e)

Anbudet innehåller en förklaring från anbudsgivaren att denne, om anbudet antas, förbinder sig att

a)

Ett beslut om det maximala exportbidragsbeloppet fattas den dag då tidsfristen för inlämnande av de aktuella anbuden löper ut.

b)

Tilldelningen avser hela eller en viss del av den kvantitet som erbjuds.

a)

För anbudsgivare: för den kvantitet för vilken deras anbud inte har antagits.

b)

För anbudstagare som inte har ansökt om exportlicens inom den tidsfrist som avses i artikel 11.2 andra stycket: med 10 euro per 100 kg vitsocker.

c)

För anbudstagare för vilka den kvantitet för vilken de enligt artikel 31 b och artikel 32.1 b i i förordning (EG) nr 1291/2000 har fullgjort den exportskyldighet som följer av den exportlicens som avses i artikel 11.2 i den här förordningen: i enlighet med de villkor som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1291/2000.

a)

I proportion till den totala kvantiteten i varje anbud,

b)

genom fördelning mellan de berörda anbudsgivarna, med angivande av en maximal kvantitet som fastställs för var och en av dem, eller

c)

genom lottning.

a)

Referensnumret för anbudsinfordran.

b)

Den kvantitet vitsocker som skall exporteras.

c)

Det exportbidragsbelopp, uttryckt i euro, som kommer att beviljas per 100 kg vitsocker av den kvantitet som avses i led b.

a)

den sista arbetsdagen före den dag då följande veckas delanbudsinfordran skall äga rum,

b)

den sista arbetsdagen följande vecka, om ingen delanbudsinfordran skall äga rum den veckan.

29.6.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 175/54

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 674/2006 (3) fastställs, när det gäller kvoten för helt eller delvis polerat ris enligt KN-nummer 1006 30, vilka nedsättningsprocentsatser som skall tillämpas på de kvantiteter som ansökningarna för april 2006 gäller och de kvantiteter som förts över till omgången juli 2006.

(2)

Till följd av ett administrativt misstag som gjorts av en medlemsstat överensstämmer uppgiften om den kvantitet inom kvot 09.4128 som skall överföras till juli 2006 inte med den kvantitet som faktiskt överförs.

(3)

Förordning (EG) nr 647/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

29.6.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 175/56

29.6.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 175/58

(1)

I artikel 9 i förordning (EG) nr 1159/2003 fastställs bestämmelser för fastställande av leveranskrav med tullfrihet för produkter med KN-nummer 1701, uttryckt i vitsockerekvivalenter, för import med ursprung i de länder som skrivit under AVS-protokollet och avtalet med Indien.

(2)

I artikel 16 i förordning (EG) nr 1159/2003 fastställs bestämmelser för fastställande av tullfria kvoter för produkter med KN-nummer 1701 11 10, uttryckt i vitsockerekvivalenter, för import med ursprung i de länder som skrivit under AVS-protokollet och avtalet med Indien.

(3)

Genom artikel 22 i förordning (EG) nr 1159/2003 öppnas tullkvoter med en tull på 98 euro per ton för produkter med KN-nummer 1701 11 10, för import med ursprung i Brasilien, Kuba och andra tredjeländer.

(4)

Under veckan den 19 till och med den 23 juni 2006, har, i enlighet med artikel 5.1 i förordning (EG) nr 1159/2003, ansökningar lämnats in till de behöriga myndigheterna om utfärdande av importlicenser för en sammanlagd kvantitet som överstiger det leveranskrav för det berörda landet som fastställts i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 1159/2003 för förmånssocker AV-Indien.

(5)

Under rådande omständigheter bör kommissionen fastställa en nedsättningskoefficient så att licenser kan utfärdas i proportion till den disponibla kvantiteten och meddela att den gällande gränsen har uppnåtts.

29.6.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 175/61

(1)

Gränsvärdena för resthalter i spannmål och produkter av vegetabiliskt ursprung, inklusive frukt och grönsaker, avspeglar de minsta mängder av bekämpningsmedel som krävs för ett effektivt växtskydd, när medlen används på ett sådant sätt att resthalterna blir så låga som det är praktiskt möjligt och godtagbart ur toxikologisk synpunkt, särskilt med hänsyn till skyddet av miljön och konsumenternas beräknade intag via födan. Gränsvärdena för resthalter i livsmedel av animaliskt ursprung avspeglar djurens intag av spannmål och produkter av vegetabiliskt ursprung som behandlats med bekämpningsmedel och eventuellt direkta konsekvenser av användningen av olika veterinärmedicinska läkemedel. Gemenskapens gränsvärden för resthalter motsvarar den övre gränsen för de resthalter som kan förväntas finnas i produkterna om producenterna har tillämpat god lantbrukspraxis.

(2)

Gränsvärdena för bekämpningsmedelsrester ses regelbundet över och ändras med hänsyn till ny information och nya uppgifter. Gränsvärdena fastställs till den lägsta analytiska bestämningsgränsen i de fall där godkänd användning av växtskyddsmedel inte ger upphov till påvisbara halter av bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel, eller då det inte finns några godkända användningsområden, eller då medlemsstaternas beslut om godkännande för vissa användningsområden inte underbyggts med nödvändiga uppgifter, eller då användningsområden i tredjeländer som ger upphov till bekämpningsmedelsrester i eller på sådana livsmedel som får övergå till fri omsättning på gemenskapens marknad, inte har underbyggts med nödvändiga uppgifter.

(3)

Kommissionen har informerats om att de gällande gränsvärdena för resthalter av ett flertal bekämpningsmedel kan behöva ses över på grund av ny information om toxikologin och konsumenternas intag. Kommissionen har bett respektive rapporterande medlemsstater lämna in förslag till översyn av gemenskapens gränsvärden. Sådana förslag har inkommit till kommissionen.

(4)

Konsumenternas livstids- och korttidsexponering för de bekämpningsmedel som behandlas i detta direktiv genom olika livsmedelsprodukter har bedömts på nytt och utvärderats i enlighet med de rutiner och den praxis som används inom gemenskapen, med beaktande av Världshälsoorganisationens riktlinjer (6). Det är därför lämpligt att fastställa nya gränsvärden för att förhindra att konsumenterna utsätts för oacceptabel exponering.

(5)

I relevanta fall har konsumenternas akuta exponering för dessa bekämpningsmedel genom var och en av de livsmedelsprodukter som kan innehålla resthalter bedömts och utvärderats i enlighet med de rutiner och den praxis som används inom gemenskapen, med beaktande av Världshälsoorganisationens riktlinjer. Förekomst av resthalter av bekämpningsmedel på samma nivå som eller under de nya gränsvärdena bedöms inte förorsaka några akuta toxiska effekter.

(6)

Gemenskapens handelspartner ombads via Världshandelsorganisationen att yttra sig om de nya gränsvärdena och deras synpunkter har beaktats.

(7)

Bilagorna till direktiven 76/895/EEG, 86/362/EEG, 86/363/EEG och 90/642/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

I bilaga II del A skall raden om oxamyl i bilaga I till det här direktivet läggas till.

b)

I bilaga II del A skall raderna om deltametrin och metidation ersättas med texten i bilaga II till det här direktivet.

a)

I bilaga II del A skall raderna om karbaryl i bilaga III till det här direktivet läggas till.

b)

I bilaga II del B skall raden om deltametrin ersättas med texten i bilaga IV till det här direktivet.

a)

I bilaga II skall raderna om karbaryl och oxamyl i bilaga V till det här direktivet läggas till.

b)

I bilaga II skall raderna om deltametrin, endosulfan, fenitrotion och metidation ersättas med texten i bilaga VI till det här direktivet.