21.6.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 168/1

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

21.6.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 168/3

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 835/2006 (2) inleds en stående anbudsinfordran för försäljning på den inre marknaden av 150 000 ton vete som innehas av det polska interventionsorganet.

(2)

Med hänsyn till den nuvarande situationen på marknaden är det lämpligt att öka den kvantitet vete som säljs av det polska interventionsorganet på den inre marknaden så att den stående anbudsinfordran omfattar 250 000 ton.

(3)

Förordning (EG) nr 835/2006 bör därför ändras.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

1.

I artikel 1 skall ”150 000 ton” ersättas med ”250 000 ton”.

2.

I bilagans rubrik skall ”150 000 ton” ersättas med ”250 000 ton”.

21.6.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 168/4

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 836/200 (2) inleds en stående anbudsinfordran för försäljning på gemenskapsmarknaden av vete som innehas av det tyska interventionsorganet.

(2)

Med beaktande av marknadernas behov och med tanke på de kvantiteter som det tyska interventionsorganet förfogar över, har Tyskland informerat kommissionen om att landets interventionsorgan har för avsikt att öka kvantiteten i anbudsinfordran med 50 000 ton. Med tanke på situationen på marknaden bör Tysklands begäran bifallas.

(3)

Förordning (EG) nr 836/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

1.

I artikel 1 skall kvantiteten ”100 000 ton” ersättas med en kvantitet på ”150 000 ton”.

2.

I bilagans rubrik skall ”100 000 ton” ersättas med ”150 000 ton”.

21.6.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 168/5

(1)

Förordning (EG) nr 648/2004 åstadkommer fri rörlighet för tvätt- och rengöringsmedel på den inre marknaden och garanterar samtidigt hög skyddsnivå för miljön och människors hälsa genom sina bestämmelser om fullständig biologisk nedbrytbarhet av tensider i tvätt- och rengöringsmedel och om märkning av tvätt- och rengöringsmedlens beståndsdelar.

(2)

En del av de testmetoder som fastställs i bilaga III till förordning (EG) nr 648/2004, t.ex. referensmetoden ISO 14593, kan även tillämpas vid testning av ämnen som är svårlösliga i vatten om en tillräcklig dispersion av ämnet säkerställs. Mer vägledning för testning av svårlösliga ämnen finns i ISO 10634. En ytterligare testmetod bör dock införas för att användas på tensider som är svårlösliga i vatten. Den ytterligare testmetod som föreslås är standarden ISO 10708:1997 ”Water quality – Evaluation in an aqueous medium of the ultimate aerobic biodegradability of organic compounds”. Vetenskapliga kommittén för hälso- och miljörisker har konstaterat att ISO 10708 är en lika god testmetod som de som redan finns upptagna i bilaga III till den förordningen och förordar användning av denna metod.

(3)

För att garantera en hög hälsoskyddsnivå bör informationen om tvätt- och rengöringsmedlens sammansättning vara bättre tillgänglig för allmänheten. På förpackningarna till tvätt- och rengöringsmedel bör därför anges adressen till en webbplats där man lätt kan finna den förteckning över beståndsdelar som nämns i avsnitt D i bilaga VII till förordning (EG) nr 648/2004.

(4)

Allergena doftämnen måste enligt bestämmelserna anges om de tillsatts i form av rena ämnen. Däremot finns ingen bestämmelse om att de måste anges om de tillsatts som komponenter i komplexa beståndsdelar som eteriska oljor eller parfymämnen. För att garantera större insyn för konsumenten bör allergena doftämnen i tvätt- och rengöringsmedel anges oberoende av i vilken form de tillsatts tvätt- eller rengöringsmedlet.

(5)

Den förteckning över beståndsdelar som är avsedd för allmänheten vilken nämns i avsnitt D i bilaga VII till förordning (EG) nr 648/2004 förutsätter användning av en specialiserad vetenskaplig nomenklatur som snarare kan bli till hinder än till hjälp för allmänheten. Dessutom finns det vissa smärre inkonsekvenser mellan den information som är tillgänglig för allmänheten och den som enligt avsnitt C i samma bilaga skall vara tillgänglig för medicinsk personal. Den information om beståndsdelar som är avsedd för allmänheten bör göras mer lättförståelig genom användning av INCI-nomenklaturen, som redan används för beståndsdelar i kosmetika, och avsnitten C och D bör ändras för att stämma bättre överens med varandra.

(6)

Av definitionen av ”tvätt- och rengöringsmedel” i förordningen framgår det tydligt att reglerna för märkning gäller alla tvätt- och rengöringsmedel, oavsett om de innehåller tensider eller inte. I avsnitt D i bilaga VII i förordning (EG) nr 648/2004 finns emellertid olika regler för de tvätt- och rengöringsmedel för industrin och institutioner som innehåller tensider och dem som inte gör det. Denna skillnad i märkningskraven har ingen praktisk betydelse och bör därför avlägsnas.

(7)

Bilagorna III och VII till förordning (EG) nr 648/2004 bör därför ändras i enlighet med detta. För tydlighetens skull är det lämpligt att ersätta dessa bilagor.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för tvätt- och rengöringsmedel.

1.

Bilaga III skall ersättas med texten i bilaga I till den här förordningen.

2.

Bilaga VII skall ersättas med texten i bilaga II till den här förordningen.

21.6.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 168/11

(1)

Kommissionens förordning (EEG) nr 2123/89 av den 14 juli 1989 om fastställande av förteckningen över representativa marknader för griskött inom gemenskapen (2) har ändrats flera gånger (3) på ett väsentligt sätt. För att skapa klarhet och överskådlighet bör den förordningen kodifieras.

(2)

I förordning (EEG) nr 2759/75 fastställs att gemenskapens marknadspris på slaktade grisar skall bestämmas utifrån det pris som noterats på de representativa marknaderna.

(3)

För att artikel 4.2 i den förordningen skall kunna tillämpas krävs att en förteckning över representativa marknader upprättas. Då priserna på slaktkroppar av grisar fastställs måste man ta hänsyn både till de prisnoteringar man får direkt från marknaderna eller slakterierna och till dem man får från prisnoteringsorterna, vilka sammantaget bildar en representativ marknad för respektive medlemsstat.

(4)

Åtgärderna i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för griskött.

21.6.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 168/14

(1)

I bilagorna I och II till förordning (EG) nr 138/2004 fastställs metod och program för inrapportering av räkenskaper för jordbruket i gemenskapen (EAA, Economic Accounts for Agriculture). Eftersom det europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS 95) ändrats i fråga om hur indirekt mätta finansiella förmedlingstjänster (FISIM) registreras, bör EAA-metoden uppdateras så att den följer ENS 95, som innehåller de centrala bestämmelserna för nationalräkenskaperna.

(2)

Förordning (EG) nr 138/2004 bör därför ändras i enlighet med detta.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för jordbruksstatistik, som inrättades genom rådets beslut 72/279/EEG (2).

21.6.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 168/16

(1)

Kommissionen antog förordning (EG) nr 474/2006 av den 22 mars 2006 om upprättande av en gemenskapsförteckning enligt kapitel II i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2111/2005 över de lufttrafikföretag som har belagts med verksamhetsförbud i gemenskapen (2).

(2)

I enlighet med artikel 4.2 i grundförordningen och artikel 2 i kommissionens förordning (EG) nr 473/2006 av den 22 mars 2006 om genomförandebestämmelser för gemenskapsförteckningen enligt kapitel II i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2111/2005 (3) över de lufttrafikföretag som belagts med verksamhetsförbud i gemenskapen, har vissa medlemsstater informerat kommissionen om identiteten på ytterligare lufttrafikföretag som omfattas av verksamhetsförbud på deras territorium, tillsammans med orsakerna till förbuden och all övrig relevant information.

(3)

Medlemsstaterna har, i enlighet med artikel 4.3 i grundförordningen, lämnat in all information till Europeiska kommissionen som är relevant för en uppdatering av gemenskapsförteckningen. Kommissionen bör, på eget initiativ eller på en medlemsstats begäran, besluta att uppdatera gemenskapens förteckning på grundval av detta.

(4)

Kommissionen har, i enlighet med artikel 7 i grundförordningen och artikel 4 i förordning (EG) nr 473/2006, informerat alla berörda lufttrafikföretag, antingen direkt eller, om detta inte var praktiskt möjligt, via de relevanta tillsynsmyndigheterna, och meddelat de centrala fakta och skäl som kommer att ligga till grund för beslut om att belägga dem med verksamhetsförbud i gemenskapen.

(5)

Kommissionen har, i enlighet med artikel 7 i grundförordningen och artikel 4 i förordning (EG) nr 473/2006, gett lufttrafikföretagen möjlighet att ta del av den dokumentation som medlemsstaterna har lämnat, att inkomma med skriftliga synpunkter och att inom tio arbetsdagar lämna en muntlig redogörelse inför kommissionen och flygsäkerhetskommittén (4).

(6)

I enlighet med föreskrifterna i artikel 3 i förordning (EG) nr 473/2006 har kommissionen, och i särskilda fall även vissa medlemsstater, samrått med de myndigheter som är ansvariga för tillsynen över det berörda lufttrafikföretaget.

(7)

Buraq Air har kunnat styrka att de fraktflygningar som ledde till att det togs upp i bilaga B till förordning (EG) nr 474/2006 har upphört.

(8)

De libyska myndigheter som är ansvariga för tillsynen av Buraq Air har kunnat garantera att Buraq Air uppfyller relevanta säkerhetsnormer vid sina flygningar.

(9)

På grundval av gemensamma kriterier och utan att det påverkar kontroll (genom lämpliga rampinspektioner) av att normerna uppfylls, bör Buraq Air få tillstånd att bedriva verksamhet inom gemenskapen och därför avlägsnas från bilaga B.

(10)

I den senaste utgåvan av Internationella civila luftfartsorganisationens kodregister ingår sådana lufttrafikföretag som godkänts av myndigheter i Demokratiska republiken Kongo, Ekvatorialguinea, Liberia, Sierra Leone och Swaziland med ansvar för tillsynen, men som inte förekommer enskilt i gemenskapens förteckning.

(11)

Tillsynsmyndigheterna i Demokratiska republiken Kongo, Liberia, Sierra Leone och Swaziland lämnade inte in några handlingar som styrker att lufttrafikföretagen har upphört med sin verksamhet, när kommissionen begärde detta.

(12)

Myndigheterna i Ekvatorialguinea har informerat kommissionen om snabba framsteg när det gäller indragningen av drifttillstånden för lufttrafikföretag som inte uppfyller relevanta säkerhetsnormer. Det kommer dock att krävas att Ekvatorialguineas myndigheter lämnar in ytterligare tekniska uppgifter, för att kommissionen skall kunna avlägsna dessa flygtrafikföretag från bilaga A.

(13)

Ekvatorialguineas myndigheter har också meddelat kommissionen att en plan för avhjälpande åtgärder har upprättats för införlivande och genomdrivande av relevanta säkerhetsnormer i enlighet med landets skyldigheter enligt Chicagokonventionen, samt för lämplig säkerhetstillsyn av de lufttrafikföretag som certifierats i Ekvatorialguinea. Ekvatorialguineas myndigheter har dock angett att det kommer att behövas mer tid för ett fullständigt genomförande av planen för avhjälpande åtgärder.

(14)

För ökad öppenhet och överensstämmelse bör därför alla lufttrafikföretag som godkänts i Demokratiska republiken Kongo, Ekvatorialguinea, Liberia, Sierra Leone och Swaziland registrerats i den senaste utgåvan av ICAO:s kodregister, och som tas upp i bilaga A.

(15)

Det finns styrkta bevis för allvarliga säkerhetsbrister hos Air West Co. Ltd, som har godkänts i Sudan för särskilda flygningar. Bristerna fastställdes av Tyskland vid rampinspektioner som genomfördes inom ramen för Safa-programmet (5).

(16)

Till svar på en förfrågan från Tysklands civila luftfartsmyndighet uppgav Air West Co. Ltd att en åtgärdsplan har upprättats för att avhjälpa de säkerhetsbrister som konstaterades under rampinspektionen. Det finns fortfarande inte några uppgifter som styrker genomförandet av en lämplig åtgärdsplan för de särskilda flygningar i samband med vilka det konstaterats säkerhetsbrister.

(17)

De sudanska myndigheter som ansvarar för tillsynen av Air West Co. Ltd tillhandahöll inte tillräcklig information om säkerheten på dessa särskilda flygningar som utförs av Air West Co., när Tyskland och kommissionen uttryckte farhågor kring dessa.

(18)

En inspektion som nyligen utfördes av Tyskland i fråga om luftfartyg IL-76, registreringsnummer ST-EWX, gav inte upphov till några allvarliga konstateranden (6).

(19)

På grundval av de gemensamma kriterierna görs därför bedömningen att Air West Co. Ltd inte uppfyller de relevanta säkerhetsföreskrifterna, utom när det gäller flygningar med luftfartyg IL-76, registreringsnummer ST-EWX, och företaget bör därför ingå i bilaga B med avseende på alla övriga flygningar.

(20)

Det finns bevis för att Chicagokonventionens särskilda säkerhetsföreskrifter inte är uppfyllda. Bristerna fastställdes av Frankrike vid rampinspektioner som genomfördes inom ramen för Safa-programmet (7).

(21)

Blue Wing Airlines gav inget tillfredsställande svar på en förfrågan från Frankrikes civila luftfartygsmyndighet och kommissionen med avseende på säkerheten vid dess flygningar.

(22)

På grundval av de gemensamma kriterierna görs därför bedömningen att Blue Wing Airlines inte uppfyller de relevanta säkerhetsföreskrifterna.

(23)

Drifttillståndet för Sky Gate International Aviations utfärdades av Kirgizistan, men det finns uppgifter om att flygbolaget inte har sitt huvudsäte där, såsom uppgetts av Kirgizistans civila luftfartsmyndigheter, vilket är i strid med bilaga 6 till Chicagokonventionen.

(24)

Sky Gate International Aviation gav inget tillfredsställande svar på förfrågan från Förenade kungarikets civila luftfartsmyndighet och kommissionen med avseende på dess huvudsäte.

(25)

De kirgiziska myndigheter som ansvarar för tillsynen av Sky Gate International Aviation har inte bevisat att de är i stånd att utöva någon tillfredsställande tillsyn av detta lufttrafikföretag.

(26)

På grundval av de gemensamma kriterierna görs därför bedömningen att Sky Gate International Aviation inte uppfyller de relevanta säkerhetsföreskrifterna.

(27)

Star Jets drifttillstånd (AOC) har utfärdats av Kirgizistan, men det finns uppgifter som visar att flygbolaget inte har sitt huvudsäte i Kirgizistan, vilket strider mot kraven i bilaga 6 till Chicagokonventionen.

(28)

Star Jet flyger med tre luftfartyg av modellen Lockheed L-1011 Tristar vars serienummer motsvarar serienumren på de tre av Star Airs luftfartyg som godkänts av Sierra Leones tillsynsmyndigheter och som är belagda med verksamhetsförbud i gemenskapen.

(29)

Star Jet gav inget tillfredsställande svar på förfrågningarna från Förenade kungarikets civila luftfartsmyndighet och kommissionen med avseende på dess huvudsäte.

(30)

De kirgiziska myndigheter som ansvarar för tillsynen av Star Jet har inte bevisat att de är i stånd att utöva tillfredsställande tillsyn av detta lufttrafikföretag.

(31)

På grundval av de gemensamma kriterierna görs därför bedömningen att Star Jet inte uppfyller de relevanta säkerhetsföreskrifterna.

(32)

De myndigheter i Kazakstan som ansvarar för tillsynen av GST Aero Air Company har överlämnat en förteckning till Italien över tre luftfartyg med giltiga luftvärdighetsbevis och som är utrustade med nödvändig säkerhetsutrustning. De har dessutom meddelat Italien att en plan för avhjälpande åtgärder har upprättats för att korrigera de säkerhetsbrister som konstaterade vid Italiens rampinspektioner av GST Aero Company (8).

(33)

Än finns det emellertid inga uppgifter om att en lämplig åtgärdsplan har genomförts i fråga om de brister som konstaterats i de driftsrutiner som tillämpas av GST Aero Air Company.

(34)

På grundval av de gemensamma kriterierna görs därför bedömningen att GST Aero Air Company inte uppfyller de relevanta säkerhetsföreskrifterna och därför bör fortsätta att ingå i bilaga A.

(35)

I enlighet med skäl 99 i förordning (EG) nr 474/2006 skulle en granskning av Mauretaniens myndigheter med ansvar för tillsynen över Air Mauritanie och över företagen under dess ansvar utföras före den 23 maj 2006. Den 22 maj 2006 flög en grupp europeiska experter till Mauretanien för ett granskningsuppdrag. Gruppens rapport visar att de gemensamma kriterierna i bilagan till grundförordningen inte är uppfyllda. Därför bör Air Mauritanie inte tas upp i förteckningen över lufttrafikföretag som är belagda med verksamhetsförbud i gemenskapen.

(36)

Den civila luftfarten i Mauretanien har genomgått en rejäl förändring, särskilt i samband med antagandet av en hel uppsättning nya lagar på området civil luftfart. En vidare utvärdering av framstegen i genomförandet av den nya lagstiftningen samt de nya kraven och förfarandena bör ske första halvåret 2007.

(37)

Trots uttryckliga anmodanden från kommissionens sida har det hittills inte inkommit några bevis om att de övriga lufttrafikföretag som ingår i förteckningen av den 24 mars 2006 och de myndigheter som ansvarar för tillsynen över dessa har genomfört avhjälpande åtgärder i full utsträckning. På grundval av gemensamma kriterier görs därför bedömningen att dessa lufttrafikföretag bör fortsätta att vara belagda med verksamhetsförbud.

(38)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från flygsäkerhetskommittén.

1.

Bilaga A skall ersättas med bilaga A till den här förordningen.

2.

Bilaga B skall ersättas med bilaga B till den här förordningen.

21.6.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 168/28

(1)

Genom artikel 1 i förordning (EG) nr 2247/2003 är det möjligt att utfärda importlicenser för nötköttsprodukter med ursprung i Botswana, Kenya, Madagaskar, Swaziland, Zimbabwe och Namibia. Importen får dock inte överstiga de kvantiteter som är fastställda för vart och ett av dessa exporterande tredjeländer.

(2)

De licensansökningar som ingivits från den 1 till den 10 juni 2006, uttryckta i urbenat kött, i enlighet med förordning (EG) nr 2247/2003, överstiger för produkter med ursprung i Botswana, Kenya, Madagaskar, Swaziland, Zimbabwe och Namibia inte de tillgängliga kvantiteterna för dessa länder. Det är därför möjligt att utfärda importlicenser för de kvantiteter som det har ansökts om licens för.

(3)

De kvantiteter för vilka det kan ansökas om licenser från och med den 1 juli 2006 bör fastställas inom ramarna för den totala kvantiteten på 52 100 t.

(4)

Det bör understrykas att denna förordning inte påverkar rådets direktiv 72/462/EEG av den 12 december 1972 om hälsoproblem och problem som rör veterinärbesiktning vid import från tredje land av nötkreatur, får och getter, svin och färskt kött eller köttprodukter (4).

Tyskland:

Förenade kungariket:

21.6.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 168/30

(1)

I artikel 9 i förordning (EG) nr 1159/2003 fastställs bestämmelser för fastställande av leveranskrav med tullfrihet för produkter med KN-nummer 1701, uttryckt i vitsockerekvivalenter, för import med ursprung i de länder som skrivit under AVS-protokollet och avtalet med Indien.

(2)

I artikel 16 i förordning (EG) nr 1159/2003 fastställs bestämmelser för fastställande av tullfria kvoter för produkter med KN-nummer 1701 11 10, uttryckt i vitsockerekvivalenter, för import med ursprung i de länder som skrivit under AVS-protokollet och avtalet med Indien.

(3)

Genom artikel 22 i förordning (EG) nr 1159/2003 öppnas tullkvoter med en tull på 98 euro per ton för produkter med KN-nummer 1701 11 10, för import med ursprung i Brasilien, Kuba och andra tredjeländer.

(4)

Under veckan den 12 till och med den 16 juni 2006, har, i enlighet med artikel 5.1 i förordning (EG) nr 1159/2003, ansökningar lämnats in till de behöriga myndigheterna om utfärdande av importlicenser för en sammanlagd kvantitet som överstiger det leveranskrav för det berörda landet som fastställts i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 1159/2003 för förmånssocker AV-Indien.

(5)

Under rådande omständigheter bör kommissionen fastställa en nedsättningskoefficient så att licenser kan utfärdas i proportion till den disponibla kvantiteten och meddela att den gällande gränsen har uppnåtts.

21.6.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 168/33

(1)

Enligt artikel 30 i direktiv 2004/17/EG skall kontrakt som syftar till att medge utförandet av en verksamhet som direktivet skall tillämpas på inte omfattas av direktivet, om den aktuella verksamheten i den medlemsstat där den utövas är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde. Bedömningen av om en verksamhet är direkt konkurrensutsatt skall grunda sig på objektiva kriterier med beaktande av särdragen hos den berörda sektorn. Tillträdet till marknaden betraktas som fritt om medlemsstaten har genomfört och tillämpar de relevanta bestämmelserna i gemenskapsrätten genom vilka en viss sektor eller en del av en sådan konkurrensutsätts. Rättsakterna förtecknas i bilaga XI till direktiv 2004/17/EG, där det för elsektorns del hänvisas till Europaparlamentets och rådets direktiv 96/92/EG av den 19 december 1996 om gemensamma regler för den inre marknaden för el (2). Direktiv 96/92/EG har ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG (3), där det krävs en ännu högre grad av konkurrensutsättning.

(2)

Enligt artikel 62.2 i direktiv 2004/17/EG skall avdelning III i det direktivet, som föreskriver regler för projekttävlingar på tjänsteområdet, inte tillämpas på projekttävlingar som anordnas för att i den berörda medlemsstaten bedriva en verksamhet på vilken artikel 30.1 skall tillämpas enligt ett av kommissionen fastställt beslut, eller eftersom det får anses följa av artikel 30.4 andra eller tredje stycket eller artikel 30.5 fjärde stycket.

(3)

Den begäran som inlämnats av Republiken Finland avser produktion, inbegripet samproduktion, och försäljning (både i grossist- och i detaljledet) av el. Grossistmarknaden i Finland är till stor del integrerad i den nordiska energimarknaden [Danmark, Norge, Sverige och Finland]. Den består av dels en bilateral handelsmarknad mellan producenter, dels leverantörer och industriföretag samt en frivillig nordisk elbörs, Nord Pool, som har en spotmarknad och en terminsmarknad. Det sker således en tydlig utveckling i riktning mot en regional grossistmarknad, även om ”flaskhalsar” i överföringen ibland leder till att marknaden delas upp i geografiskt skilda prisområden, varav Finland är ett. Enligt de finska myndigheterna och Nord Pool Finland var Finland ett separat prisområde under 9,3 % av tiden 2005 (4). När det gäller produktionen sker också en tydlig utveckling i riktning mot en regional marknad, även om ”flaskhalsar” i överföringen och begränsad kapacitet (5) när det gäller anslutningarna mellan de finska nätverken och nätverken i andra delar av EU samt till Ryssland tillfälligt kan begränsa marknaden till Finlands territorium, utom Åland. Detaljhandelsområdet motsvarar Finlands territorium utom Åland, eftersom elleverantörer från de övriga nordiska länderna som inte är etablerade i Finland i praktiken inte utgör något reellt alternativ vare sig för konsumenterna eller för små och medelstora elkunder, vilket också bekräftats av de finska myndigheterna.

(4)

Denna bedömning, liksom varje annan bedömning i detta beslut, görs uteslutande i förhållande till direktiv 2004/17/EG och påverkar inte tillämpningen av konkurrensbestämmelserna.

(5)

Finland har genomfört och tillämpar inte bara direktiv 96/92/EG utan även direktiv 2003/54/EG och har valt att införa full åtskillnad när det gäller ägande av överföringsnätverk samt juridisk åtskillnad och funktionellt oberoende när det gäller distributionsnätverk, utom när det gäller de minsta företagen. Därför, och i överensstämmelse med artikel 30.3 första stycket, bör tillträdet till marknaden anses vara fritt.

(6)

Den direkta konkurrensutsättningen bör bedömas på grundval av olika indikatorer varav ingen i sig är utslagsgivande.

(7)

I meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet med titeln ”Rapport om framsteg i arbetet med att upprätta den inre el- och gasmarknaden” (6) (nedan kallad ”rapporten från 2005”) skriver kommissionen följande: ”På många nationella marknader kännetecknas dessutom branschen av hög koncentration, vilket hindrar utvecklingen av en väl fungerande konkurrens” (7). Därför anses det när det gäller elproduktion att en indikator på konkurrensgraden på de nationella marknaderna är den totala marknadsandelen för de tre största producenterna (8). Enligt den tekniska bilagan (9) är den sammanlagda marknadsandelen för de tre största producenterna på den nordiska marknaden 40 % (10), vilket är en tillfredsställande låg nivå. När det gäller finskt territorium är den sammanlagda marknadsandelen för de tre största producenterna givetvis högre (11). Det är dock endast under begränsade perioder som den finska marknaden är isolerad (12). Det finns således ett konkurrenstryck under större delen av året eftersom elektricitet kan fås från leverantörer utanför finskt territorium, i synnerhet som inga överföringsavgifter tas ut mellan de nordiska länderna. Eftersom överbelastningarna är tillfälliga, går det inte att göra investeringar på finskt territorium utan hänsyn till de andra producenterna på den nordiska marknaden. Dessa faktorer bör därför ses som en indikation på direkt konkurrensutsättning för produktionsmarknaden, oavsett om man ser till den nationella finska marknaden eller till den framväxande regionala marknaden.

(8)

Koncentrationsgrad och likviditet är också goda indikatorer på konkurrensutsättning på grossistmarknaden för el. Marknadsandelen för Nord Pool Spot AS – den frivilliga nordiska elbörsen som beskrivs i skäl 3 – utgjorde under 2004 42 % av den fysiska leveransen i de nordiska länderna (13). För en regional marknad är detta en tillfredsställande nivå. Konkurrensförhållandena på grossistmarknaden för el påverkas också starkt av den finansiella handeln med el inom marknadsområdet, som i fråga om volymer via Nord Pool är 1,5 gånger så stor som konsumtionen i de nordiska länderna (14) (eller mer än fyra gånger så stor om övriga fastställda transaktioner, som t.ex. OTC eller direkt försäljning, beaktas (15)). Som anges i den tekniska bilagan (16) bör denna likviditet anses vara tillfredsställande, dvs. den kan betraktas som en indikator på en välfungerande och konkurrensutsatt regional marknad. Som angetts tidigare bör konkurrenssituationen även granskas avseende enbart finskt territorium. Det bör först och främst framhållas att problemen med överbelastning endast är tillfälliga. Det finns således ett ständigt konkurrenstryck eftersom elektricitet kan fås från leverantörer utanför finskt territorium, i synnerhet som inga överföringsavgifter tas ut mellan de nordiska länderna. Grossistpriserna på el i Finland fastställs dessutom av Nord Pool. Dessa faktorer bör därför ses som ett tecken på direkt konkurrensutsättning för grossistmarknaden, oavsett om man ser till den nationella finska marknaden eller till den framväxande regionala marknaden.

(9)

Med tanke på landets storlek är antalet företag på detaljmarknaden ganska stort (över 60, varav en betydande andel erbjuder landstäckande tjänster), och det gäller även antalet företag med en marknadsandel på över 5 %. Enligt de senaste tillgängliga uppgifterna ligger de tre största producenternas sammanlagda marknadsandel på en tillfredsställande låg nivå, 35–40 %, när det gäller leveranser till små och medelstora företag samt mycket små företagskunder och hushåll (17). Dessa faktorer bör därför ses som en indikation på direkt konkurrensutsättning.

(10)

Balansmarknadernas funktionssätt bör också betraktas som indikatorer inte bara när det gäller produktionen, utan även för grossist- och detaljmarknaden. Varje marknadsaktör som har svårt att anpassa sin produktionssammansättning till sina kunders särdrag löper en risk som är knuten till skillnaden mellan det pris till vilket den systemansvarige för överföringssystemet säljer balanskraft och det pris till vilket denne återköper överskottsproduktion. Dessa priser kan antingen direkt föreskrivas den systemansvarige av tillsynsmyndigheten, eller också används en marknadsbaserad mekanism där priset bestäms av erbjudanden från andra producenter om att begränsa eller öka sin produktion. Det blir särskilt besvärligt för små marknadsaktörer om det finns risk för stora skillnader mellan den systemansvariges inköpspris och försäljningspriset. Detta förekommer i ett antal medlemsstater och är troligen skadligt för konkurrensutvecklingen. En stor prisspridning kan tyda på otillräcklig konkurrens på balansmarknaden, som kanske domineras av endast en eller två producenter. Sådana svårigheter förvärras när vissa nätverksanvändare inte kan anpassa sina positioner i nära realtid (18). Det finns en integrerad balansmarknad i de nordiska länderna för leverans av balanskraft, och mest framträdande egenskaper (marknadsbaserad prissättning, tidsgränser för anbudsgivning varje timme och liten prisspridning) är sådana att de bör ses som en indikator på direkt konkurrensutsättning.

(11)

Till följd av särdragen hos den berörda produkten (el) och det faktum att det är ont om lämpliga ersättningsprodukter och ersättningstjänster om sådana överhuvudtaget finns, får priskonkurrens och prisbildning större betydelse vid en bedömning av konkurrenssituationen på elmarknaden. Antalet kunder som byter leverantör är en indikator på genuin priskonkurrens och är på så sätt indirekt en naturlig indikator på hur väl konkurrensen fungerar. Om få kunder byter leverantör fungerar marknaden förmodligen inte optimalt, även om man inte bör bortse från fördelarna med möjligheten att omförhandla med den tidigare leverantören (19). Dessutom har det faktum att man har reglerade slutanvändarpriser helt klart en stor betydelse för kundbeteendet. Även om det är motiverat att behålla regleringen under en övergångsperiod kommer denna reglering i allt högre grad att orsaka snedvridningar när behovet av investeringar rycker närmare (20).

(12)

I Finland är andelen kunder som byter leverantör inom de tre användarkategorierna (stora och mycket stora industrikunder, små och medelstora industrikunder och företag samt mycket små företag och hushåll) större än 75 % för de två förstnämnda grupperna och 30 % för den sistnämnda (21), och slutanvändarpriset regleras inte (22), dvs. priserna sätts av de ekonomiska aktörerna och behöver inte godkännas av någon myndighet innan de tillämpas. Situationen i Finland är därför tillfredsställande när det gäller byte av leverantör och reglering av slutanvändarpriset och bör ses som en indikator på direkt konkurrensutsättning.

(13)

Mot bakgrund av dessa indikatorer och med hänsyn till helhetssituationen för denna sektor i Finland, sådan den gestaltar sig i ljuset av de uppgifter som lämnats av Finland och av rapporten från 2005 med teknisk bilaga, särskilt i fråga om den omfattning i vilken näten har avskilts från produktion och leverans och den effektiva regleringen av tillträdet till nätet, bör villkoret om direkt konkurrensutsättning i artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG anses vara uppfyllt när det gäller elproduktion och elförsäljning i Finland utom Åland. Som anges ovan i skäl 5 måste det ytterligare villkor som rör fritt tillträde till verksamheten anses vara uppfyllt. Därför bör direktiv 2004/17/EG inte tillämpas när upphandlande enheter tilldelar kontrakt för att möjliggöra elproduktion eller elförsäljning i dessa geografiska områden eller när de anordnar projekttävlingar avseende sådan verksamhet i dessa områden.

(14)

Detta beslut grundar sig på den rättsliga och faktiska situationen i februari 2006 sådan den ter sig i ljuset av de uppgifter som lämnats av Finland och av rapporten från 2005 med teknisk bilaga. Det kan komma att ändras om betydande förändringar i de rättsliga och faktiska förhållandena skulle medföra att villkoren för tillämpning av artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG inte längre är uppfyllda.

(15)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från rådgivande kommittén för offentlig upphandling.

21.6.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 168/37

(1)

Den 17 maj 2005 tog kommissionen emot ett klagomål rörande påstådd skadevållande dumpning i samband med import av kiselkarbid med ursprung i Rumänien.

(2)

Klagomålet ingavs av Europeiska kemiindustrirådet (CEFIC) såsom företrädare för de gemenskapstillverkare som svarar för 100 % av gemenskapens samlade produktion av kiselkarbid, i enlighet med artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen.

(3)

Klagomålet innehöll bevisning för dumpning och för därav vållad väsentlig skada. Bevisningen ansågs tillräcklig för att motivera att ett antidumpningsförfarande inleddes.

(4)

Kommissionen inledde därför genom ett meddelande (tillkännagivande) i Europeiska unionens officiella tidning  (2) ett antidumpningsförfarande rörande import till gemenskapen av kiselkarbid med ursprung i Rumänien, ett ämne som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 2849 20 00.

(5)

Kommissionen underrättade officiellt de exporterande tillverkare, importörer och sammanslutningar av importörer eller exportörer som den visste var berörda samt företrädare för exportlandet, användarna, konsumentorganisationer och de klagande gemenskapstillverkarna om inledandet av undersökningen. Berörda parter gavs tillfälle att skriftligen lämna synpunkter och att begära att bli hörda inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet, och frågeformulär sändes till alla berörda parter.

(6)

Den 1 mars 2006 återkallade CEFIC formellt sitt klagomål.

(7)

Enligt artikel 9.1 i grundförordningen kan förfarandet avslutas när klagomålet återkallas, om inte ett sådant avslutande strider mot gemenskapens intresse.

(8)

Kommissionen ansåg att det aktuella förfarandet borde avslutas, eftersom det inte hade framkommit något nytt inom ramen för undersökningen som tydde på att ett avslutande av förfarandet skulle strida mot gemenskapens intresse. De berörda parterna underrättades om detta och gavs tillfälle att lämna synpunkter. Kommissionen mottog inga synpunkter som visade att ett sådant avslutande skulle strida mot gemenskapens intresse.

(9)

Kommissionen drar därför slutsatsen att antidumpningsförfarandet rörande import till gemenskapen av kiselkarbid med ursprung i Rumänien bör avslutas utan att antidumpningsåtgärder införs.