14.6.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 161/1

---

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 842/2006

av den 17 maj 2006

om vissa fluorerade växthusgaser

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175.1 och artikel 95 jämförd med artiklarna 7, 8 och 9 i denna förordning,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), på grundval av det gemensamma utkast som förlikningskommittén godkände den 14 mars 2006, och

av följande skäl:

(1)

I gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (3) fastställs att klimatförändringar är ett prioriterat område där det krävs åtgärder. I programmet betonas att gemenskapen har åtagit sig att minska utsläppen av växthusgaser med 8 % under perioden 2008–2012, jämfört med 1990 års nivåer, och att världens samlade utsläpp av växthusgaser på längre sikt måste minskas med ungefär 70 % jämfört med 1990 års nivåer.

(2)

Det slutgiltiga målet med Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, som godkändes genom rådets beslut 94/69/EG av den 15 december 1993 om slutande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (4), är att stabilisera koncentrationerna av växthusgaser i atmosfären på en nivå som förhindrar farlig antropogen störning i klimatsystemet.

(3)

Enligt rådets beslut 2002/358/EG av den 25 april 2002 om godkännande, på Europeiska gemenskapens vägnar, av Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, och gemensamt fullgörande av åtaganden inom ramen för detta (5) är gemenskapen och dess medlemsstater skyldiga att under perioden 2008–2012 minska sina sammanlagda antropogena utsläpp av de växthusgaser som förtecknas i bilaga A till Kyotoprotokollet med 8 % jämfört med 1990 års nivåer.

(4)	De flesta fluorerade växthusgaser som omfattas av Kyotoprotokollet och denna förordning har en hög faktor för global uppvärmningspotential.

(5)

Bestämmelser bör införas om förhindrande och minimering av utsläpp av fluorerade växthusgaser, utan att detta påverkar tillämpningen av rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall (6), rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (7), Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon (8) eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG av den 27 januari 2003 om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE) (9).

(6)	Det primära syftet med denna förordning är att minska utsläppen av de fluorerade växthusgaser som omfattas av Kyotoprotokollet och att därmed skydda miljön. Den rättsliga grunden bör därför vara artikel 175.1 i fördraget.

(7)

Det är emellertid lämpligt att vidta åtgärder på gemenskapsnivå på grundval av artikel 95 i fördraget för att harmonisera kraven beträffande användning av fluorerade växthusgaser och utsläppande på marknaden och märkning av produkter och utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser. Det anses lämpligt att införa restriktioner för utsläppande på marknaden och användning av vissa applikationer av fluorerade växthusgaser i de fall där det finns gångbara alternativ och där det inte är möjligt att ytterligare begränsa utsläppen eller förbättra återvinningen. Man bör härvid även beakta de frivilliga initiativ som tas inom vissa industrisektorer och att utvecklingen av alternativ fortfarande pågår.

(8)	Tillämpningen och genomförandet av denna förordning bör ge incitament till teknisk innovation genom att uppmuntra till fortsatt utveckling av alternativ teknik och övergång till redan befintlig, miljövänligare teknik.

(9)	Medlemsstaterna bör underlätta gränsöverskridande transporter av återvunna fluorerade växthusgaser för destruktion eller regenerering inom gemenskapen i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning om transport av avfall (10).

(10)

Utsläppande på marknaden av produkter och utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser enligt förteckningen i bilaga II inverkar menligt på gemenskapens och medlemsstaternas mål och åtaganden när det gäller klimatförändringar och det är därför nödvändigt att begränsa utsläppande på marknaden av dessa produkter och utrustningar vad avser gemenskapen. Detta skulle också kunna gälla andra applikationer som innehåller fluorerade växthusgaser, och behovet av en utvidgning av bilaga II bör därför övervägas, med beaktande av miljövinsterna, den tekniska genomförbarheten och kostnadseffektiviteten.

(11)

I bilaga II till beslut 2002/358/EG föreskrivs olika mål för enskilda medlemsstater, och medlemsstaterna har antagit olika strategier för att uppnå dessa mål. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att bibehålla nationella åtgärder som vidtagits i syfte att uppnå dessa mål under en begränsad tid, i enlighet med artikel 95 i fördraget.

(12)

För att bidra till fullbordandet av gemenskapens och dess medlemsstaters åtaganden enligt FN:s ramkonvention om klimatförändringar, Kyotoprotokollet och beslut 2002/358/EG bör Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/40/EG av den 17 maj 2006 om utsläpp från luftkonditioneringssystem i motorfordon och om ändring av rådets direktiv 70/156/EEG (11) och denna förordning, som båda bidrar till att förhindra och minimera utsläpp av fluorerade växthusgaser, antas och offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning vid samma tidpunkt.

(13)	Åtgärder bör vidtas för att säkerställa övervakning, utvärdering och översyn av bestämmelserna i denna förordning.

(14)	Medlemsstaterna bör anta bestämmelser om de sanktioner som skall gälla vid överträdelser av denna förordning och se till att de verkställs. Dessa sanktioner måste vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(15)	Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheterna och följer de principer som erkänns framför allt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(16)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att begränsa utsläppen av och rapportera om vissa fluorerade växthusgaser och kontrollera användning och utsläppande på marknaden av produkter och utrustning som innehåller vissa fluorerade växthusgaser, i syfte att skydda miljön och upprätthålla den inre marknaden, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av förordningens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(17)	De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (12).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområde

Syftet med denna förordning är att begränsa, förhindra och därigenom minska utsläppen av de fluorerade växthusgaser som omfattas av Kyotoprotokollet. Den skall tillämpas på de fluorerade växthusgaser som anges i bilaga A till det protokollet. Bilaga I till denna förordning innehåller en förteckning över de fluorerade växthusgaser som för närvarande omfattas av denna förordning samt faktorerna för global uppvärmningspotential. Mot bakgrund av den översyn som föreskrivs i artikel 5.3 i Kyotoprotokollet och som har godtagits av gemenskapen och dess medlemsstater får bilaga I ses över och vid behov då uppdateras.

Denna förordning avser begränsning av utsläpp, användning, återvinning och destruktion av de fluorerade växthusgaser som anges i bilaga I, märkning och bortskaffande av produkter och utrustning som innehåller dessa gaser, rapportering av information om dessa gaser, kontroll av användningsområden i enlighet med artikel 8 och förbud mot utsläppande på marknaden av produkter och utrustning i enlighet med artikel 9 och bilaga II samt utbildning och certifiering av den personal och de företag som är engagerade i den verksamhet som omfattas av bestämmelserna i denna förordning.

Denna förordning skall inte påverka tillämpningen av direktiv 75/442/EEG, 96/61/EG, 2000/53/EG och 2002/96/EG.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning används följande definitioner:

1)

fluorerade växthusgaser: fluorkolväten (HFC), perfluorkarboner (PFC) och svavelhexafluorid (SF6) som anges i bilaga I samt preparat som innehåller dessa ämnen med undantag för de ämnen som kontrolleras genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 av den 29 juni 2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet (13).

2)	fluorkolväte: en organisk förening som består av kol, väte och fluor och vars molekyl består av högst sex kolatomer.

3)	perfluorkarbon: en organisk förening som består av enbart kol och fluor och vars molekyl består av högst sex kolatomer.

4)

faktor för global uppvärmningspotential: en fluorerad växthusgas klimatuppvärmningspotential i förhållande till koldioxidens. Faktorn för global uppvärmningspotential (GWP‐faktorn) beräknas i form av uppvärmningspotentialen under 100 år för ett kilogram av en gas i förhållande till ett kilogram CO2. GWP‐siffrorna i bilaga I är de som publicerats i den tredje bedömningsrapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar. (”IPCC:s GWP‐värden för 2001”) (14).

5)

preparat: i enlighet med skyldigheterna i denna förordning, med undantag för destruktion, en blandning bestående av två eller flera ämnen av vilka minst ett är en fluorerad växthusgas, utom i det fall då preparatets totala faktor för uppvärmningspotential är lägre än 150. Den sammantagna faktorn för den globala uppvärmningspotentialen (15) av preparatet skall fastställas i enlighet med del 2 i bilaga I.

6)	operatör: varje fysisk eller juridisk person som har det faktiska tekniska ansvaret för den utrustning och de system som omfattas av denna förordning; en medlemsstat får i väldefinierade, särskilda situationer utse ägaren till den som är ansvarig för operatörens skyldigheter.

7)	utsläppande på marknaden: när produkter och utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser eller fungerar med hjälp av dessa gaser mot betalning eller gratis tillhandahålls eller görs tillgängliga för andra för första gången inom gemenskapen, inklusive import till gemenskapens tullområde.

8)	användning: användning av fluorerade växthusgaser vid framställning, återfyllnad, service eller underhåll av produkter och utrustning som omfattas av denna förordning.

9)	värmepump: anordning eller anläggning som utvinner värme vid låg temperatur ur luft, vatten eller mark och tillhandahåller värme.

10)	system för upptäckt av läckage: en kalibrerad mekanisk, elektrisk eller elektronisk anordning för att upptäcka läckage av fluorerade växthusgaser och som vid upptäckt skall varsko operatören.

11)

hermetiskt slutet system: ett system i vilket alla enheter som innehåller köldmedium tätats genom svetsning, hårdlödning eller liknande fast hopfogning, vilket kan inbegripa förslutna ventiler och förslutna serviceportar som på ett tillfredsställande sätt möjliggör reparationer eller bortskaffande, och som har ett fastställt läckage som är mindre än tre gram per år under ett tryck som uppgår till minst en fjärdedel av det tillåtna maximitrycket.

12)	behållare: en produkt som främst är utformad för transport eller lagring av fluorerade växthusgaser.

13)

engångsbehållare: en behållare som inte är utformad för återfyllnad och som används vid service, underhåll eller som fyllning av kyl‐, luftkonditionerings‐ och värmepumpsutrustning, brandskyddssystem eller högspänningsbrytare, eller för att lagra eller transportera lösningsmedel som innehåller fluorerade växthusgaser.

14)	återvinning: insamling och lagring av fluorerade växthusgaser från t.ex. maskiner, utrustning och behållare.

15)	återanvändning: förnyad användning av en återvunnen fluorerad gas efter en grundläggande reningsprocess.

16)	regenerering: upparbetning av en återvunnen fluorerad växthusgas för att uppnå en specificerad standard.

17)	destruktion: ett förfarande genom vilken hela eller större delen av en fluorerad växthusgas permanent omvandlas eller uppdelas i en eller flera stabila ämnen som inte är fluorerade växthusgaser.

18)	stationär tillämpning eller utrustning: en tillämpning eller utrustning som normalt sett inte förflyttas under användning.

19)	nya aerosolsprayer: saluförda aerosolbehållare avsedda för försäljning till allmänheten som skämtartiklar eller för dekorativa ändamål enligt förteckningen i bilagan till direktiv 94/48/EG (16).

Artikel 3

Begränsning av utsläppen

1.   Operatörer av följande stationära applikationer: kyl‐, luftkonditionerings‐ och värmepumpsutrustning, inklusive deras kretsar, samt brandskyddssystem som innehåller fluorerade växthusgaser som förtecknas i bilaga I skall, genom att vidta alla åtgärder som är tekniskt genomförbara och inte medför orimliga kostnader,

a)	förhindra läckage av dessa gaser, och

b)	så snart som möjligt åtgärda upptäckta läckage.

2.   Operatörer av de applikationer som avses i punkt 1 skall säkerställa att dessa kontrolleras för läckage av certifierad personal som uppfyller kraven i artikel 5 enligt följande schema:

a)	Applikationer som innehåller 3 kg fluorerade växthusgaser eller mer skall kontrolleras för läckage minst var tolfte månad. Detta skall inte gälla utrustning med hermetiskt slutna system som är märkta som sådana och som innehåller mindre än 6 kg fluorerade växthusgaser.

b)	Applikationer som innehåller 30 kg fluorerade växthusgaser eller mer skall kontrolleras för läckage minst var sjätte månad.

c)	Applikationer som innehåller 300 kg fluorerade växthusgaser eller mer skall kontrolleras för läckage minst en gång var tredje månad.

Applikationerna skall kontrolleras för läckage inom en månad efter det att ett läckage har åtgärdats för att säkerställa åtgärdernas effektivitet.

I denna punkt avses med ”kontrolleras för läckage” att utrustningen eller systemet i första hand undersöks för att upptäcka läckage med användning av direkta eller indirekta mätmetoder med fokusering på de delar av utrustningen eller systemet där risken för läckage är störst. De direkta och indirekta mätmetoderna för kontroll av läckage skall specificeras i de sedvanliga kontrollkrav som avses i punkt 7.

3.   Operatörer av de applikationer som avses i punkt 1 och som innehåller 300 kilo fluorerade växthusgaser eller mer skall installera system för upptäckt av läckage. Dessa system för upptäckt av läckage skall kontrolleras minst var tolfte månad för att säkerställa att de fungerar väl. När det gäller sådana brandskyddssystem som installerats före den 4 juli 2007 skall dessa förses med system för upptäckt av läckage senast den 4 juli 2010.

4.   När ett väl fungerande lämpligt system för upptäckt av läckage är installerat, skall den kontrollfrekvens som krävs enligt punkt 2 b och 2 c halveras.

5.   Om det på brandskyddssystem redan tillämpas ett kontrollprogram som uppfyller ISO‐standard 14520 kan skyldigheterna enligt denna förordning anses fullgjorda även genom dessa kontroller, förutsatt att de genomförs minst lika ofta.

6.   Operatörer av de applikationer som avses i punkt 1 innehållande 3 kg fluorerade växthusgaser eller mer skall föra register över den mängd och typ av fluorerade växthusgaser som ingår i utrustningen, de mängder som eventuellt tillförs och de mängder som återvinns i samband med service, underhåll och slutligt bortskaffande. De skall även föra register över annan relevant information, inbegripet identifiering av det företag eller den tekniker som genomfört servicen eller underhållet samt datum för och resultatet av de kontroller som genomförs enligt punkterna 2, 3 och 4, samt även relevanta uppgifter för identifiering av den separata stationära utrustningen för applikationer som avses i punkt 2 b och 2 c. Registren skall på begäran göras tillgängliga för den behöriga myndigheten och för kommissionen.

7.   Senast den 4 juli 2007 skall kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 12.2 fastställa sedvanliga kontrollkrav för var och en av de applikationer som avses i punkt 1 i den här artikeln.

Artikel 4

Återvinning

1.   Operatörer av följande typer av stationär utrustning skall ha ansvaret för att vidta åtgärder för att tillfredsställande återvinning av fluorerade växthusgaser genomförs av certifierad personal som uppfyller kraven i artikel 5 för att säkerställa deras återanvändning, regenerering eller destruktion:

a)	Kylkretsar i kyl‐, luftkonditionerings‐ och värmepumpsutrustning.

b)	Utrustning innehållande lösningsmedel som innehåller fluorerade växthusgaser.

c)	Brandskyddssystem och brandsläckare.

d)	Högspänningsbrytare.

2.   När en retur‐ eller engångsbehållare för fluorerade växthusgaser når slutet av sin livscykel skall den person som använder behållaren för transport eller lagring vara ansvarig för att det vidtas åtgärder för tillfredsställande återvinning av eventuella restgaser i denna för att säkerställa deras återanvändning, regenerering eller destruktion.

3.   De fluorerade växthusgaser som ingår i andra produkter eller annan utrustning, inklusive rörlig utrustning om den inte används för militära operationer, skall, om det är tekniskt möjligt och inte medför orimliga kostnader, återvinnas av personal med lämplig utbildning för att säkerställa deras återanvändning, regenerering eller destruktion.

4.   Återvinning för återanvändning, regenerering eller destruktion av fluorerade växthusgaser i enlighet med punkterna 1–3 skall äga rum före det slutliga bortskaffandet av utrustningen och, när så är lämpligt, då denna undergår service och underhåll.

Artikel 5

Utbildning och certifiering

1.   Senast den 4 juli 2007 på grundval av information från medlemsstaterna och i samråd med berörda sektorer skall minimikrav och villkor för ömsesidigt erkännande av utbildningsprogram och certifiering fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 12.2 både för företagen och berörd personal med uppgift att installera, utföra underhåll eller service på den utrustning och de system som omfattas av artikel 3.1 samt för personal med uppgift att utföra sådan verksamhet som avses i artiklarna 3 och 4.

2.   Senast den 4 juli 2008 skall medlemsstaterna fastställa eller anpassa sina egna utbildnings‐ och certifieringskrav med utgångspunkt i minimikraven enligt punkt 1. Medlemsstaterna skall informera kommissionen om sina utbildnings‐ och certifieringsprogram. Medlemsstaterna skall erkänna certifikat som utfärdats i andra medlemsstater och får inte begränsa friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten av skäl som hänför sig till det certifikat som utfärdats i en annan medlemsstat.

3.   Operatören av den berörda applikationen skall se till att den behöriga personalen har fått den erforderliga certifiering som avses i punkt 2 och som innebär lämpliga kunskaper om tillämpliga förordningar och normer samt nödvändig kompetens när det gäller att förebygga utsläpp och återvinna fluorerade växthusgaser och att på ett säkert sätt hantera utrustning av berört slag och storlek.

4.   Senast den 4 juli 2009 skall medlemsstaterna se till att företag med sådan verksamhet som avses i artiklarna 3 och 4 endast tar emot fluorerade växthusgaser om den behöriga personalen har de certifikat som anges i punkt 2 i den här artikeln.

5.   Senast den 4 juli 2007 skall kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 12.2, fastställa hur en anmälan enligt punkt 2 i den här artikeln skall utformas.

Artikel 6

Rapportering

1.   Senast den 31 mars 2008 och därefter varje år skall varje producent, importör och exportör av fluorerade växthusgaser genom en rapport meddela kommissionen följande uppgifter för föregående kalenderår och sända samma uppgifter till den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten:

a)

Varje producent som framställer mer än ett ton fluorerade växthusgaser per år skall lämna uppgifter om — sin totala produktion av varje fluorerad växthusgas i gemenskapen, med angivande av de viktigaste applikationer (t.ex. mobila luftkonditioneringsanläggningar, kyl‐ och luftkonditioneringsutrustning, skum, aerosolsprayer, elektrisk utrustning, framställning av halvledare, lösningsmedel och brandskydd) i vilka ämnet förväntas användas, — de mängder av varje fluorerad växthusgas som producenten har släppt ut på gemenskapens marknad, — de mängder av varje fluorerad växthusgas som återanvänts, regenererats eller destruerats.

b)

Varje importör som importerar mer än ett ton fluorerade växthusgaser per år (även producenter som importerar) skall lämna uppgifter om — de mängder av varje fluorerad växthusgas som importören har importerat eller släppt ut på marknaden i gemenskapen, med särskilt angivande av de viktigaste användningskategorierna (t.ex. mobila luftkonditioneringsanläggningar, kyl‐ och luftkonditioneringsutrustning, skum, aerosolsprayer, elektrisk utrustning, framställning av halvledare) i vilka ämnet förväntas användas, — de mängder av varje använd fluorerad växthusgas som importören har importerat för återanvändning, regenerering eller destruktion.

c)

Varje exportör som exporterar mer än ett ton fluorerade växthusgaser per år (även producenter som exporterar) skall lämna uppgifter om — de mängder av varje fluorerad växthusgas som exportören har exporterat från gemenskapen, — de mängder av varje använd fluorerad växthusgas som exportören har exporterat för återanvändning, regenerering eller destruktion.

2.   Senast den 4 juli 2007 skall kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 12.2, fastställa hur de rapporter som avses i punkt 1 i den här artikeln skall utformas.

3.   Kommissionen skall vidta erforderliga åtgärder för att skydda känsliga uppgifter som lämnas till den och se till att de förblir konfidentiella.

4.   Medlemsstaterna skall inrätta rapporteringssystem för de berörda sektorer som avses i denna förordning för att i största möjliga utsträckning erhålla utsläppsdata.

Artikel 7

Märkning

1.   Om inte annat följer av bestämmelserna i direktiv 67/548/EEG (17) och direktiv 1999/45/EG (18) avseende märkning av farliga ämnen och preparat får de produkter och den utrustning som förtecknas i punkt 2 och som innehåller fluorerade växthusgaser inte släppas ut på marknaden såvida inte det kemiska namnet på de fluorerade växthusgaserna har identifierats genom märkning med användning av godkänd branschnomenklatur. Sådan märkning skall tydligt ange att produkten eller utrustningen innehåller fluorerade växthusgaser som omfattas av Kyotoprotokollet samt mängden av dessa, och detta skall tydligt och outplånligt anges på produkten eller utrustningen i närheten av öppningen för att återfylla eller återvinna den fluorerade växthusgasen eller på den del av produkten eller utrustningen som innehåller den fluorerade växthusgasen. Hermetiskt slutna system skall märkas som sådana.

Information om de fluorerade växthusgaserna, inbegripet deras faktorer för global uppvärmningspotential, skall återges i de bruksanvisningar som tillhandahålls för dessa produkter och utrustningar.

2.   Punkt 1 skall gälla följande typer av produkter och utrustning:

a)	Kylprodukter och kylanläggningar som innehåller perfluorkarboner och preparat som innehåller perfluorkarboner.

b)	Kyl- och luftkonditioneringsprodukter och luftkonditioneringsanläggningar (utom de som finns i motorfordon), värmepumpar, brandskyddssystem och brandsläckare, om respektive typ av produkt eller utrustning innehåller fluorkolväten eller preparat som innehåller fluorkolväten.

c)	Brytare som innehåller svavelhexafluorid eller preparat som innehåller svavelhexafluorid.

d)	Alla behållare för fluorerade växthusgaser.

3.   Utformningen av den märkning som skall användas skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 12.2. Märkningskrav utöver de som anges i punkt 1 skall, när så är lämpligt, beslutas i enlighet med samma förfarande. Innan kommissionen lägger fram ett förslag till den kommitté som avses i artikel 12.1, skall den beakta önskvärdheten av att i märkningen inkludera ytterligare miljöinformation, inbegripet faktorer för global uppvärmningspotential, och därvid ta hänsyn till sådana märkningsprogram som redan finns för de produkter och den utrustning som avses i punkt 2.

Artikel 8

Begränsning av användningen

1.   Det skall från och med den 1 januari 2008 vara förbjudet att använda svavelhexafluorid eller preparat i vilka svavelhexafluorid ingår vid pressgjutning av magnesium, utom om den använda mängden svavelhexafluorid understiger 850 kg per år.

2.   Det skall från och med den 4 juli 2007 vara förbjudet att använda svavelhexafluorid eller preparat därav för påfyllning av fordonsdäck.

Artikel 9

Utsläppande på marknaden

1.   Det skall vara förbjudet i enlighet med bilaga II att släppa ut produkter och utrustning som innehåller eller vars funktion kräver fluorerade växthusgaser och som finns förtecknade i denna bilaga.

2.   Punkt 1 är inte tillämplig på produkter och utrustning som kan visas ha tillverkats innan det aktuella förbudet mot utsläppande på marknaden trätt i kraft.

3.

a) Om en medlemsstat senast den 31 december 2005 har antagit strängare nationella åtgärder än de som föreskrivs i denna artikel och som omfattas av denna förordning beträffande utsläppande på markanden av produkter och utrustning som innehåller, eller för sin funktion är beroende av, fluorerade växthusgaser, får den medlemsstaten med förbehåll för led b nedan bibehålla dessa nationella åtgärder till och med den 31 december 2012. b) Den berörda medlemsstaten skall senast den 4 juli 2007 underrätta kommissionen om de nationella åtgärderna, tillsammans med en motivering till stöd för dessa åtgärder. Sådana åtgärder måste vara förenliga med fördraget. Kommissionen skall till den kommitté som avses i artikel 12.1 tillhandahålla relevant information om sådana åtgärder.

Artikel 10

Översyn

1.   På grundval av de framsteg som görs för att begränsa eller ersätta fluorerade växthusgaser i andra luftkonditioneringssystem än de som är installerade i de motorfordon som det hänvisas till i rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (19) och i kylsystem i transportmedel, skall kommissionen se över denna förordning och offentliggöra en rapport senast den 31 december 2007. Den skall, om så är lämpligt, senast den 31 december 2008 låta denna rapport åtföljas av lagstiftningsförslag om tillämpning av bestämmelserna i artikel 3 på andra luftkonditioneringssystem än de som är installerade i de motorfordon som det hänvisas till i direktiv 70/156/EEG och på kylsystem i transportmedel.

2.   Senast den 4 juli 2011 skall kommissionen offentliggöra en rapport om erfarenheterna från tillämpningen av denna förordning. I rapporten skall kommissionen särskilt

a)	bedöma hur gällande bestämmelser påverkar utsläpp och planerade utsläpp av fluorerade växthusgaser och undersöka hur kostnadseffektiva dessa bestämmelser är,

b)	mot bakgrund av kommande bedömningsrapporter från IPCC bedöma huruvida ytterligare fluorerade växthusgaser bör läggas till i bilaga I,

c)	utvärdera de utbildnings- och certifieringsprogram som medlemsstaterna inrättat enligt artikel 5.2,

d)	bedöma behovet av gemenskapsnormer för att begränsa utsläppen av fluorerade växthusgaser från produkter och utrustning, särskilt beträffande skum, inbegripet tekniska konstruktionskrav på produkter och utrustning,

e)	utvärdera om de begränsningsåtgärder som operatörerna vidtagit enligt artikel 3 är effektiva samt bedöma om det går att fastställa anläggningarnas maximala läckage,

f)

bedöma och, om så är lämpligt, föreslå en ändring av rapporteringskraven i artikel 6.1, särskilt den kvantitativa begränsningen på ett ton, samt bedöma behovet av att de behöriga myndigheterna med jämna mellanrum underrättar kommissionen om uppskattade utsläpp baserat på representativa prover, för att förbättra den praktiska tillämpningen av dessa rapporteringskrav,

g)	bedöma behovet av att ta fram och sprida beskrivningar av bästa tillgängliga teknik och bästa miljöpraxis när det gäller att förhindra och minimera utsläpp av fluorerade växthusgaser,

h)	göra en övergripande sammanfattning av utvecklingen, såväl inom gemenskapen som på internationell nivå, av den rådande tekniska nivån, särskilt beträffande skum, av de erfarenheter som gjorts, miljökrav och eventuella konsekvenser för den inre marknadens funktion,

i)

bedöma om det är tekniskt möjligt och kostnadseffektivt att ersätta svavelhexafluorid vid sandgjutning, permanent pressgjutning och högtryckspressgjutning och i förekommande fall föreslå en översyn av artikel 8.1 senast den 1 januari 2009 samt även se över undantaget i artikel 8.1 mot bakgrund av ytterligare bedömning av de alternativ som står till buds senast den 1 januari 2010,

j)

bedöma om det är tekniskt möjligt och kostnadseffektivt, med beaktande av energieffektivitet, att inkludera ytterligare produkter och utrustning innehållande fluorerade växthusgaser i bilaga II och i förekommande fall föreslå att bilaga II ändras för att inkludera sådana ytterligare produkter och utrustningar,

k)	bedöma huruvida gemenskapsbestämmelser om faktorerna för global uppvärmningspotential för fluorerade växthusgaser bör ändras; vid alla ändringar bör hänsyn tas till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen samt behovet av att respektera industrins tidsramar för produktplanering,

l)	bedöma behovet av att gemenskapen och dess medlemsstater vidtar ytterligare åtgärder mot bakgrund av existerande och nya internationella åtaganden att minska utsläppen av växthusgaser.

3.   Om nödvändigt skall kommissionen lägga fram relevanta förslag till översyn av bestämmelserna i denna förordning.

Artikel 11

Utan att det påverkar tillämpningen av relevant gemenskapsrätt, i synnerhet gemenskapsregler om statligt stöd och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (20), får medlemsstaterna främja utsläppande på marknaden av produkter och utrustning som använder alternativ till gaser med hög faktor för global uppvärmningspotential och som är effektiva, innovativa och bidrar till att ytterligare minska klimatpåverkan.

Artikel 12

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen skall biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 18 i förordning (EG) nr 2037/2000.

2.   När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3.   Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 13

Sanktioner

1.   Medlemsstaterna skall fastställa regler om de sanktioner som skall gälla vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de tillämpas. Sanktionerna skall vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.   Medlemsstaterna skall anmäla reglerna om sanktioner till kommissionen senast den 4 juli 2008 och utan dröjsmål meddela eventuella ändringar som berör dessa regler.

Artikel 14

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9.3 får medlemsstaterna bibehålla eller införa strängare skyddsåtgärder i enlighet med förfarandena i artikel 95 i fördraget, med avseende på artiklarna 7, 8 och 9 i denna förordning, eller artikel 176 i fördraget, med avseende på andra artiklar i denna förordning.

Artikel 15

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft tjugo dagar efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas med verkan från och med den 4 juli 2007, med undantag för artikel 9 och bilaga II som skall tillämpas från och med den 4 juli 2006.

---

(1)  EUT C 108, 30.4.2004, s. 62.

(2)  Europaparlamentets yttrande av den 31 mars 2004 (EUT C 103 E, 29.4.2004, s. 600), rådets gemensamma ståndpunkt av den 21 juni 2005 (EUT C 183 E, 26.7.2005, s. 1) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 26 oktober 2005 (ännu ej offentliggjord i EUT). Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 6 april 2006 och rådets beslut av den 25 april 2006.

(3)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (EGT L 242, 10.9.2002, s. 1).

(4)  EGT L 33, 7.2.1994, s. 11.

(5)  EGT L 130, 15.5.2002, s. 1.

(6)  EGT L 194, 25.7.1975, s. 39. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

(7)  EGT L 257, 10.10.1996, s. 26. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 166/2006 (EUT L 33, 4.2.2006, s. 1).

(8)  EGT L 269, 21.10.2000, s. 34. Direktivet senast ändrat genom rådets beslut 2005/673/EG (EUT L 254, 30.9.2005, s. 69).

(9)  EGT L 37, 13.2.2003, s. 24. Direktivet ändrat genom direktiv 2003/108/EG (EUT L 345, 31.12.2003, s. 106).

(10)  Ännu ej publicerad i EUT.

(11)  Se sidan 12 i detta nummer av EUT.

(12)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(13)  EGT L 244, 29.9.2000, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 29/2006 (EUT L 6, 11.1.2006, s. 27).

(14)  IPCC:s tredje bedömningsrapport om klimatförändringar från 2001. En rapport från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (http://www.ipcc.ch/pub/reports.htm).

(15)  För beräkningen av GWP-faktorn hos icke-fluorerade växthusgaser i preparat skall de värden som offentliggjordes i IPCC:s första bedömningsrapport gälla; se ”Climate Change, The IPCC Scientific Assessment, J.T. Houghton, G.J. Jenkins, J.J. Ephraums (ed.), Cambridge University Press, Cambridge (UK) 1990”.

(16)  Europaparlamentets och rådets direktiv 94/48/EG av den 7 december 1994 om ändring för trettonde gången av direktiv 76/769/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) (EGT L 331, 21.12.1994, s. 7).

(17)  Rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (EGT  196, 16.8.1967, s. 1). Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2004/73/EG (EUT L 152, 30.4.2004, s. 1).

(18)  Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/45/EG av den 31 maj 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat (EGT L 200, 30.7.1999, s. 1). Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2006/8/EG (EUT L 19, 24.1.2006, s. 12).

(19)  EGT L 42, 23.2.1970, s. 1. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/64/EG (EUT L 310, 25.11.2005, s. 10).

(20)  EGT L 204, 21.7.1998, s. 37. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

---

---

---

14.6.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 161/12

---

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2006/40/EG

av den 17 maj 2006

om utsläpp från luftkonditioneringssystem i motorfordon och om ändring av rådets direktiv 70/156/EEG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), på grundval av det gemensamma utkast som förlikningskommittén godkände den 14 mars 2006, och

av följande skäl:

(1)

Den inre marknaden utgör ett område utan inre gränser, inom vilket fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital måste säkerställas, och i detta syfte har ett gemenskapssystem för typgodkännande av motorfordon införts. De tekniska kraven för typgodkännande av luftkonditioneringssystem i motorfordon bör därför harmoniseras för att undvika att krav införs som skiljer sig mellan medlemsstaterna och för att den inre marknaden skall fungera korrekt.

(2)

Allt fler medlemsstater avser att införa bestämmelser för användningen av luftkonditioneringssystem i motorfordon till följd av rådets beslut 2002/358/EG av den 25 april 2002 om godkännande, på Europeiska gemenskapens vägnar, av Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, och gemensamt fullgörande av åtaganden inom ramen för detta (3). Enligt detta beslut är gemenskapen och dess medlemsstater skyldiga att under perioden 2008–2012 minska sina sammanlagda antropogena utsläpp av de växthusgaser som förtecknas i bilaga A till Kyotoprotokollet med 8 % jämfört med 1990 års nivåer. Utan samordnat genomförande av dessa åtaganden uppstår risken att hinder skapas för den fria rörligheten för motorfordon inom gemenskapen. Det är därför lämpligt att fastställa vilka krav som skall ställas på luftkonditioneringssystem i fordon för att de skall tillåtas på marknaden och att från ett visst datum förbjuda luftkonditioneringssystem som är avsedda att innehålla fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150.

(3)

Utsläppen av fluorkolväte-134a (HFC-134a), som har en faktor för global uppvärmningspotential på 1 300, från luftkonditioneringssystem i motorfordon ter sig alltmer oroväckande på grund av deras påverkan på klimatförändringar. Kostnadseffektiva och säkra alternativ till fluorkolväte-134a (HFC-134a) väntas bli tillgängliga inom en nära framtid. En översyn bör göras för att, mot bakgrund av framsteg som görs i fråga om potentiell begränsning av utsläpp från eller ersättning av fluorerade växthusgaser i sådana system, fastställa huruvida detta direktiv bör utvidgas till att omfatta andra motorfordonskategorier och huruvida bestämmelserna om dessa gasers globala uppvärmningspotential bör ändras, med beaktande av teknisk och vetenskaplig utveckling och behovet av att respektera industrins tidsramar för produktplanering.

(4)

För att se till att förbudet mot vissa fluorerade växthusgaser blir effektivt, måste möjligheten begränsas att i efterhand utrusta motorfordon med luftkonditioneringssystem som är avsedda att innehålla fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150 och förbjuda påfyllnad av luftkonditioneringssystem med sådana gaser.

(5)

För att begränsa utsläppen av vissa fluorerade växthusgaser från luftkonditioneringssystem i motorfordon måste gränsvärden för läckage fastställas samt provningsförfaranden för bedömning av läckage i luftkonditioneringssystem i motorfordon som är avsedda att innehålla fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150.

(6)

För att bidra till fullgörandet av gemenskapens och dess medlemsstaters åtaganden enligt FN:s ramkonvention om klimatförändringar, Kyotoprotokollet och beslut 2002/358/EG bör Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser (4) och detta direktiv, som båda bidrar till att minska utsläpp av fluorerade växthusgaser, antas och offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning vid samma tidpunkt.

(7)

Alla fordonstillverkare bör göra all relevant teknisk information tillgänglig för godkännandemyndigheten när det gäller de luftkonditioneringssystem som installerats och de gaser som använts i dessa. Om luftkonditioneringssystem är avsedda att innehålla fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150, bör tillverkaren också lämna uppgifter om omfattningen av dessa systems läckage.

(8)	De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (5).

(9)

Detta direktiv är ett av särdirektiven beträffande förfarandet för EG-typgodkännande som inrättades genom rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (6). Direktiv 70/156/EEG bör följaktligen ändras i enlighet därmed.

(10)

Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att kontrollera läckage av de specifika fluorerade växthusgaserna i luftkonditioneringssystemen i motorfordon och att från ett visst datum förbjuda luftkonditioneringssystem som är avsedda att innehålla fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av direktivets omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(11)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (7) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs krav i fråga om EG‐typgodkännande eller nationellt typgodkännande av fordon med avseende på utsläpp från och säker funktion hos luftkonditioneringssystem som är installerade i fordon. I direktivet fastställs även bestämmelser för installation i efterhand och återfyllnad av sådana system.

Artikel 2

Tillämpningsområde

Detta direktiv skall tillämpas på motorfordon av kategorierna M1 och N1 enligt definitionen i bilaga II till direktiv 70/156/EEG. Med avseende på det här direktivet skall fordon av kategori N1 begränsas till fordon av klass I enligt beskrivningen i den första tabellen i punkt 5.3.1.4 i bilaga I till rådets direktiv 70/220/EEG av den 20 mars 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot luftförorening genom utsläpp från motorfordon (8) som infördes genom rådets och Europaparlamentets direktiv 98/69/EG (9).

Artikel 3

Definitioner

I detta direktiv används följande definitioner:

1)	fordon: alla motorfordon som omfattas av detta direktiv.

2)	fordonstyp: typ enligt definitionen i avsnitt B i bilaga II till direktiv 70/156/EEG.

3)	luftkonditioneringssystem: alla system vars främsta syfte är att minska lufttemperatur och luftfuktighet i ett fordons passagerarutrymme.

4)	system med dubbla förångare: system där en förångare är monterad i motorrummet och en i ett annat utrymme i fordonet; alla andra system skall anses vara ”system med enkel förångare”.

5)

fluorerade växthusgaser: fluorkolväten (HFC), perfluorkarboner (PFC) och svavelhexafluorid (SF6) som anges i bilaga A till Kyotoprotokollet samt preparat som innehåller dessa ämnen med undantag för de ämnen som kontrolleras genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 av den 29 juni 2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet (10).

6)	fluorkolväte: en organisk förening som består av kol, väte och fluor och vars molekyl består av högst sex kolatomer.

7)	perfluorkarbon: en organisk förening som består av enbart kol och fluor och vars molekyl består av högst sex kolatomer.

8)

faktor för global uppvärmningspotential: en fluorerad växthusgas klimatuppvärmningspotential i förhållande till koldioxidens. Faktorn för global uppvärmningspotential (GWP‐faktorn) beräknas i form av uppvärmningspotentialen under 100 år för ett kilogram av en gas i förhållande till ett kilogram CO2. De relevanta GWP‐siffrorna är de som publicerats i den tredje bedömningsrapporten som antogs av den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (”IPCC: s GWP-värden för 2001”) (11).

9)	preparat: en blandning bestående av två eller flera ämnen av vilka minst ett är en fluorerad växthusgas. Den sammantagna faktorn för den globala uppvärmningspotentialen (12) av preparatet skall fastställas i enlighet med del 2 i bilagan.

10)	installation i efterhand: installation av ett luftkonditioneringssystem i ett fordon efter det att fordonet har registrerats.

Artikel 4

Medlemsstaternas skyldigheter

1.   Medlemsstaterna skall i förekommande fall bevilja EG-typgodkännande eller nationellt typgodkännande med avseende på utsläpp från luftkonditioneringssystem endast till sådana fordonstyper som uppfyller kraven i detta direktiv.

2.   För att bevilja typgodkännande för hela fordonet i enlighet med artikel 4.1 a i direktiv 70/156/EEG skall medlemsstaterna se till att tillverkarna lämnar information om vilken typ av köldmedium som används i luftkonditioneringssystem som installeras i nya motorfordon.

3.   För typgodkännande av fordon som är utrustade med luftkonditioneringssystem som är avsedda att innehålla en fluorerad växthusgas med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150 skall medlemsstaterna se till att läckaget av sådana gaser i enlighet med det harmoniserade provningsförfarandet för att upptäcka läckage som avses i artikel 7.1 inte överstiger de högsta tillåtna gränsvärden som föreskrivs i artikel 5.

Artikel 5

Typgodkännande

1.   Med verkan från och med sex månader efter dagen för antagandet av ett harmoniserat provningsförfarande för att upptäcka läckage får medlemsstaterna inte, av orsaker som har samband med utsläpp från luftkonditioneringssystem,

a)	vägra att bevilja EG-typgodkännande eller nationellt typgodkännande för en ny fordonstyp, eller

b)	förbjuda registrering, försäljning eller ibruktagande av nya fordon

om fordonet som är utrustat med ett luftkonditioneringssystem som är avsett att innehålla fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150 uppfyller kraven i detta direktiv.

2.   Med verkan från och med tolv månader räknat från antagandet av ett harmoniserat provningsförfarande för att upptäcka läckage, dock tidigast från och med den 1 januari 2007, skall medlemsstaterna inte längre bevilja EG‐typgodkännande eller nationellt typgodkännande för en fordonstyp som är utrustad med ett luftkonditioneringssystem som är avsett att innehålla fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150, såvida omfattningen av läckaget från det systemet inte överstiger 40 gram fluorerade växthusgaser per år för system med enkel förångare eller 60 gram fluorerade växthusgaser per år för system med dubbla förångare.

3.   Med verkan från och med 24 månader räknat från antagandet av ett harmoniserat provningsförfarande för att upptäcka läckage, dock tidigast från och med den 1 januari 2008, skall medlemsstaterna för nya fordon utrustade med luftkonditioneringssystem som är avsedda att innehålla fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150, såvida omfattningen av läckaget från det systemet inte överstiger 40 gram fluorerade växthusgaser per år för system med enkel förångare eller 60 gram fluorerade växthusgaser per år för system med dubbla förångare,

a)	betrakta intyg om överensstämmelse som ogiltiga med avseende på artikel 7.1 i direktiv 70/156/EEG, och

b)	vägra registrering samt förbjuda försäljning och ibruktagande.

4.   Med verkan från och med den 1 januari 2011 skall medlemsstaterna inte längre bevilja EG‐typgodkännande eller nationellt typgodkännande för fordonstyper med ett luftkonditioneringssystem som är avsett att innehålla fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150.

5.   Med verkan från och med den 1 januari 2017 skall medlemsstaterna för nya fordon utrustade med ett luftkonditioneringssystem som är avsett att innehålla fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150

a)	betrakta intyg om överensstämmelse som ogiltiga med avseende på artikel 7.1 i direktiv 70/156/EEG, och

b)	vägra registrering samt förbjuda försäljning och ibruktagande.

6.   Utan att det påverkar tillämpningen av relevant gemenskapsrätt, i synnerhet gemenskapsregler om statligt stöd och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (13), får medlemsstaterna främja installation av luftkonditioneringssystem som är effektiva, innovativa och som bidrar till att ytterligare minska klimatpåverkan.

Artikel 6

Installation i efterhand och återfyllnad

1.   Med verkan från och med den 1 januari 2011 får luftkonditioneringssystem som är avsedda att innehålla fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150 inte i efterhand installeras i fordon som typgodkänts från och med det datumet. Med verkan från och med den 1 januari 2017 får inte sådana luftkonditioneringssystem i efterhand installeras i några fordon.

2.   Luftkonditioneringssystem som installerats i fordon som typgodkänns den 1 januari 2011 eller senare skall inte fyllas med fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150. Från och med den 1 januari 2017 får luftkonditioneringssystemen i samtliga fordon inte fyllas med fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150, med undantag för återfyllnad av luftkonditioneringssystem som innehåller sådana gaser som installerats i fordonet före den tidpunkten.

3.   Tjänsteleverantörer som erbjuder service eller reparation av luftkonditioneringssystem skall inte, innan nödvändiga reparationer har slutförts, fylla dessa system med fluorerade växthusgaser om en onormal mängd köldmedium har läckt ut från systemet.

Artikel 7

Genomförandebestämmelser

1.   Senast den 4 juli 2007 skall kommissionen besluta om åtgärder för genomförandet av artiklarna 4 och 5 och särskilt om

a)	de administrativa bestämmelserna för EG-typgodkännandet av fordon, och

b)	ett harmoniserat provningsförfarande för att upptäcka omfattningen av läckaget av fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150 från luftkonditioneringssystem.

2.   Kommissionen skall besluta om åtgärderna i enlighet med förfarandet i artikel 13 i direktiv 70/156/EEG.

3.   Kommissionen skall offentliggöra dessa åtgärder i Europeiska unionens officiella tidning.

4.   Förfarandet i punkt 2 skall i förekommande fall tillämpas vid antagande av

a)	åtgärder som krävs för att garantera säker funktion hos och lämpligt underhåll av köldmedier i mobila luftkonditioneringssystem,

b)	åtgärder som rör installation i efterhand av luftkonditioneringssystem i fordon som är i bruk och återfyllnad av luftkonditioneringssystem som är i bruk om detta inte omfattas av artikel 6,

c)	anpassningar av metoden för att fastställa den aktuella faktorn för global uppvärmningspotential hos preparat.

Artikel 8

Översyn

1.   På grundval av de framsteg som görs i fråga om potentiell begränsning av utsläpp från, eller ersättning av, fluorerade växthusgaser i luftkonditioneringssystem installerade i motorfordon skall kommissionen pröva om

—	förevarande lagstiftning bör utsträckas till att även omfatta andra fordonskategorier, särskilt kategorierna M2 och M3 samt klasserna II och III i kategori N1,

—	gemenskapsbestämmelser om faktorerna för global uppvärmningspotential för fluorerade växthusgaser bör ändras; vid alla ändringar bör hänsyn tas till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen samt behovet av att respektera industrins tidsramar för produktplanering,

och offentliggöra en rapport senast den 4 juli 2011. Den skall vid behov lägga fram lämpliga förslag till lagstiftning.

2.   Om en fluorerad växthusgas med en faktor för global uppvärmningspotential som överstiger 150, vilken ännu inte omfattas av den rapport från IPCC som nämns i artikel 3.8, tas upp i en kommande rapport från IPCC skall kommissionen bedöma om detta direktiv behöver ändras för att inbegripa den gasen. Om kommissionen finner att detta är nödvändigt skall den i enlighet med förfarandet i artikel 13 i direktiv 70/156/EEG

—	besluta om de nödvändiga åtgärderna, och

—	fastställa övergångsperioder för tillämpningen av dessa åtgärder. Därvid skall kommissionen sammanjämka behovet av en adekvat ledtid och den risk som den fluorerade växthusgasen utgör för miljön.

Artikel 9

Ändringar i direktiv 70/156/EEG

Direktiv 70/156/EEG ändras i enlighet med del 1 i bilaga till detta direktiv.

Artikel 10

Införlivande

1.   Medlemsstaterna skall senast den 4 januari 2008 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

De skall tillämpa dessa bestämmelser från och med den 5 januari 2008.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2.   Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 11

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 12

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

---

(1)  EUT C 108, 30.4.2004, s. 62.

(2)  Europaparlamentets yttrande av den 31 mars 2004 (EUT C 103 E, 29.4.2004, s. 600), rådets gemensamma ståndpunkt av den 21 juni 2005 (EUT C 183 E, 26.7.2005, s. 17) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 26 oktober 2005 (ännu ej offentliggjord i EUT). Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 6 april 2006 och rådets beslut av den 25 april 2006.

(3)  EGT L 130, 15.5.2002, s. 1.

(4)  Se sidan 1 i detta nummer av EUT.

(5)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(6)  EGT L 42, 23.2.1970, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2006/28/EG (EUT L 65, 7.3.2006, s. 27).

(7)  EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

(8)  EGT L 76, 6.4.1970, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2003/76/EG (EUT L 206, 15.8.2003, s. 29).

(9)  EGT L 350, 28.12.1998, s. 1.

(10)  EGT L 244, 29.9.2000, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 29/2006 (EUT L 6, 11.1.2006, s. 27).

(11)  IPCC: s tredje bedömningsrapport om klimatförändringar från 2001. En rapport från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (http://www.ipcc.ch/pub/reports.htm).

(12)  För beräkningen av GWP-faktorn hos icke‐fluorerade växthusgaser i preparat skall de värden som offentliggjordes i IPCC: s första bedömningsrapport gälla; se ”Climate Change, The IPCC Scientific Assessment, J.T. Houghton, G.J. Jenkins, J.J. Ephraums (ed.), Cambridge University Press, Cambridge (UK) 1990”.

(13)  EGT L 204, 21.7.1998, s. 37. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

---

---