(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

(1)

Enligt rådets förordning (EG) nr 2007/2000 (3), i vilken det införs särskilda handelsåtgärder för länder och territorier som deltar i eller är knutna till Europeiska unionens stabiliserings- och associeringsprocess, är det tillåtet att till gemenskapen importera ris och spannmål med ursprung i Albanien, Bosnien och Hercegovina och i Montenegros, Serbiens eller Kosovos tullområde utan kvantitativa begränsningar och utan tullar och avgifter.

(2)

I artikel 16 i kommissionens förordning (EG) nr 1342/2003 av den 28 juli 2003 om särskilda tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser för spannmål och ris (4) fastställs att medlemsstaterna skall lämna meddelande till kommissionen om ansökningar om import- och exportlicenser. I dessa meddelanden behöver inte ursprunget anges för annat spannmål än vete.

(3)

För att noggrant kunna följa importen av ris och spannmål bör medlemsstaterna meddela de ursprung som anges i importlicenserna för allt spannmål och ris.

(4)

Förordning (EG) nr 1342/2003 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

(1)

Enligt förordning (EG) nr 2320/2002 är kommissionen skyldig att vidta åtgärder för att genomföra gemensamma grundläggande standarder för luftfartsskydd i hela gemenskapen. Den första rättsakt där sådana åtgärder fastställdes var kommissionens förordning (EG) nr 622/2003 av den 4 april 2003 om åtgärder för att genomföra gemensamma grundläggande standarder avseende luftfartsskydd (2).

(2)

Det finns ett behov av bestämmelser som preciserar de gemensamma grundläggande standarderna.

(3)

När det gäller åtgärder för att genomföra standarder för flygbolagens materiel och för frakt, kurirpost och expresspaket bör förordning (EG) nr 622/2003 ändras mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts.

(4)

Enligt rådets förordning (EG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (3) måste lämpliga skydds- och säkerhetsstandarder uppfyllas för att status som godkänd ekonomisk aktör skall beviljas. Den behöriga myndigheten i medlemsstaten bör överväga att ta hänsyn till den relevanta information som tillhandahålls av tullmyndigheten när den utser, godkänner eller förtecknar en aktör som säkerhetsgodkänd speditör.

(5)

I enlighet med förordning (EG) nr 2320/2002 bör de åtgärder som fastställs i bilagan till förordning (EG) nr 622/2003 vara hemliga och inte offentliggöras, i syfte att förebygga olagliga handlingar. Samma regel gäller också för rättsakter med ändringar.

(6)

Förordning (EG) nr 622/2003 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för luftfartsskyddet inom den civila luftfarten.

(1)

I artikel 6 i förordning (EG) nr 1788/2003 föreskrivs att medlemsstaterna skall fastställa individuella referenskvantiteter för producenterna. En producent kan ha antingen en eller två individuella referenskvantiteter, en för leverans och en för direktförsäljning, och omställningen mellan en producents referenskvantiteter kan göras på vederbörligen motiverad begäran från producenten.

(2)

I kommissionens förordning (EG) nr 490/2005 av den 29 mars 2005 om fördelningen mellan ”leveranser” och ”direktförsäljning” av de nationella referenskvantiteter som fastställts för 2004/2005 i bilaga I till rådets förordning (EG) nr 1788/2003 (2) fastställs fördelningen mellan ”leveranser” och ”direktförsäljning” för perioden 1 april 2004–31 mars 2005 för Belgien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Estland, Grekland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Cypern, Lettland, Litauen, Luxemburg, Ungern, Malta, Nederländerna, Österrike, Portugal, Slovakien, Finland, Sverige och Förenade kungariket.

(3)

För Polen och Slovenien fastställs grunden för de individuella referenskvantiteterna i tabell f i bilaga I till förordning (EG) nr 1788/2003.

(4)

I enlighet med artikel 25.2 i kommissionens förordning (EG) nr 595/2004 av den 30 mars 2004 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1788/2003 om införande av en avgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (3) har Belgien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Estland, Grekland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Nederländerna, Österrike, Polen, Portugal, Slovenien, Slovakien, Finland och Förenade kungariket anmält hur stora kvantiteter som på producenternas begäran har ställts om definitivt mellan individuella referenskvantiteter för leveranser och direktförsäljning.

(5)

I artikel 6.4 i förordning (EG) nr 1788/2003 fastställs att den del av den finländska nationella referenskvantitet som är avdelad för sådana leveranser som avses i artikel 1 i den förordningen kan ökas upp till högst 200 000 ton som kompensation till de finländska Slom-producenterna. I enlighet med artikel 6 i kommissionens förordning (EG) nr 671/95 av den 29 mars 1995 om tilldelning av en särskild referenskvantitet till vissa producenter av mjölk och mjölkprodukter i Österrike och Finland (4), har Finland meddelat kvantiteterna för regleringsåret 2005/2006.

(6)

Det är därför lämpligt att fastställa fördelningen mellan ”leveranser” och ”direktförsäljning” av de nationella referenskvantiteterna för perioden 1 april 2005–31 mars 2006 som fastställts i bilaga I till förordning (EG) nr 1788/2003.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för mjölk och mjölkprodukter.

(1)

Enligt artikel 12.3 i förordning (EEG) nr 404/93 skall ersättningen för inkomstbortfall för producenterna i gemenskapen beräknas på grundval av skillnaden mellan den fasta referensinkomsten och den genomsnittliga produktionsinkomsten för bananer som producerats och saluförts i gemenskapen under ett visst år.

(2)

I artikel 2.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1858/93 av den 9 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 404/93 vad avser systemet med ersättning för inkomstbortfall i samband med saluförande av bananer (2), fastställs den fasta referensinkomsten till 64,03 euro per 100 kg netto gröna bananer, fritt packhus.

(3)

Den genomsnittliga produktionsinkomsten, beräknad på grundval av dels det genomsnittliga priset på bananer saluförda utanför producentregionerna och levererade i första lossningshamn (ej lossade varor), dels försäljningspriset på de lokala marknaderna för bananer saluförda i producentregionerna, har, med hänsyn tagen till de faktorer som fastställs i artikel 3.2 i förordning (EEG) nr 1858/93, för år 2005 varit lägre än den fasta referensinkomst som gäller för år 2005. Det utjämningsstöd som skall beviljas för år 2005 bör därför fastställas.

(4)

Enligt artikel 12.6 andra stycket i förordning (EEG) nr 404/93 skall ett kompletterande stöd beviljas i producentregioner där den genomsnittliga inkomsten från produktionen är betydligt lägre än den genomsnittliga inkomsten i gemenskapen.

(5)

Den årliga genomsnittliga produktionsinkomsten vid saluföring av bananer producerade i Martinique, Guadeloupe och Grekland har visat sig vara betydligt lägre än den genomsnittliga inkomsten i gemenskapen under år 2005. Av det skälet, och i enlighet med de riktlinjer som följts de senaste åren, bör ett kompletterande stöd beviljas i producentregionerna Martinique, Guadeloupe och Grekland. På grundval av uppgifterna för år 2005, som var ett år med mycket svåra produktions- och saluföringsförhållanden, bör detta kompletterande stöd täcka 75 % av skillnaden mellan den genomsnittliga inkomsten i gemenskapen och den inkomst som konstaterats vid saluföringen av produkter i dessa regioner.

(6)

Det fasta förskottsbeloppet och säkerheten för detta i enlighet med artikel 4.2 och 4.3 i förordning (EEG) nr 1858/93 baseras på det stöd som fastställdes för det föregående året.

(7)

Utjämningsstödet för år 2005 har inte kunnat fastställas tidigare eftersom alla nödvändiga uppgifter inte har funnits tillgängliga. Det resterande stödbeloppet för år 2005 och förskottet för saluföring av bananer under januari och februari 2006 bör betalas ut senast två månader efter det att den här förordningen träder i kraft.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för bananer.

(1)

Enligt artikel 27.1 i direktiv 77/388/EEG får rådet enhälligt på kommissionens förslag bemyndiga varje medlemsstat att genomföra särskilda åtgärder som avviker från bestämmelserna i direktivet för att förenkla skatteuttaget av eller för att hindra vissa typer av skatteflykt (nedan kallat ”skattefusk”) eller skatteundandragande.

(2)

Genom en skrivelse av den 21 juni 2005 som registrerades hos kommissionens generalsekretariat den 22 juli 2005 begärde Spanien tillstånd att få införa en åtgärd som avviker från bestämmelserna i direktiv 77/388/EEG om beskattningsunderlaget för mervärdesskatt.

(3)

Genom en skrivelse av den 7 oktober 2005 underrättade kommissionen övriga medlemsstater om Spaniens begäran i enlighet med artikel 27.2 i direktiv 77/388/EEG. I en skrivelse av den 10 oktober 2005 underrättade kommissionen Spanien om att den hade alla uppgifter som den ansåg sig behöva för att kunna behandla ärendet.

(4)

Enligt artikel 11 A.1 a i direktiv 77/388/EEG omfattar beskattningsunderlaget för leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster vid beräkning av mervärdesskatt allt som utgör vederlag från köparen för dessa transaktioner. I artikel 28e.1 i det direktivet regleras beskattningsunderlaget för gemenskapsinterna förvärv genom en hänvisning till artikel 11 A.

(5)

Den åtgärd för vilken en avvikelse begärs är avsedd att förhindra skatteförluster till följd av manipulering av beskattningsunderlaget för leveranser av varor, tillhandahållanden av tjänster och gemenskapsinterna förvärv som omfattas av mervärdesskatt i fall där säljaren tar ut ett reducerat pris av en närstående köpare, kund eller förvärvare som har begränsad avdragsrätt.

(6)

Åtgärden bör vara riktad så att den endast är tillämplig vid undandragande av mervärdesskatt eller mervärdesskattefusk och endast när ett antal villkor är uppfyllda. Åtgärden står därför i proportion till syftet.

(7)

Liknande avvikelser har beviljats andra medlemsstater i syfte att förhindra skatteundandragande eller skattefusk och har konstaterats vara verkningsfulla.

(8)

Kommissionens förslag av den 16 mars 2005 till ett direktiv om rationalisering av vissa avvikelser enligt artikel 27 i direktiv 77/388/EEG (2) innehåller bestämmelser om avvikelser enligt den artikeln vilka är avsedda att förhindra sådant undandragande av mervärdesskatt som har samband med beskattningsunderlag som grundar sig på leveranser och tillhandahållanden mellan närstående parter. Det är således nödvändigt att avbryta tillämpningsperioden för denna avvikelse när det direktivet träder i kraft.

(9)

Genom avvikelsen säkras det mervärdesskattebelopp som skall betalas i det sista konsumtionsledet och den har ingen negativ inverkan på gemenskapernas egna medel från mervärdesskatt.

(1)

Enligt artikel 27.1 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG får rådet enhälligt på förslag av kommissionen bemyndiga en medlemsstat att genomföra särskilda åtgärder som avviker från bestämmelserna i det direktivet för att förenkla skatteuttaget eller för att hindra vissa typer av skatteflykt (nedan kallat ”skattefusk”) eller skatteundandragande.

(2)

Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionens generalsekretariat den 28 juni 2005 begärde Republiken Litauen (nedan kallad ”Litauen”) tillstånd att få införa åtgärder som avviker från artikel 21 i direktiv 77/388/EEG.

(3)

I enlighet med artikel 27.2 i direktiv 77/388/EEG har kommissionen underrättat övriga medlemsstater om Litauens ansökan i en skrivelse av den 22 augusti 2005. Genom en skrivelse av den 23 augusti 2005 underrättade kommissionen Litauen om att den hade alla uppgifter som den ansåg sig behöva för att kunna behandla ärendet.

(4)

I artikel 21.1 i direktiv 77/388/EEG, i dess lydelse enligt artikel 28g i det direktivet, föreskrivs det att mervärdesskatten enligt det inhemska systemet i de flesta fall skall betalas av den skattskyldiga (nedan kallat ”beskattningsbara”) person som levererar varor eller tillhandahåller tjänster.

(5)

Syftet med det undantag som Litauen har ansökt om är att under vissa villkor göra mottagaren betalningsskyldig för den mervärdesskatt som skall tas ut på varor och tjänster i samband med insolvensförfaranden eller omstruktureringsförfaranden under rättslig tillsyn, timmertransaktioner, leveranser av avfall bestående av järn och andra metaller samt byggnadsarbete.

(6)

Beskattningsbara personer som befinner sig i ett insolvensförfarande eller ett omstruktureringsförfarande under rättslig tillsyn hindras ofta av finansiella svårigheter från att betala den mervärdesskatt som de fakturerar på leveranser av varor och tillhandahållande av tjänster. Mottagaren kan dra av mervärdesskatten trots att denna inte har betalats av leverantören.

(7)

Det uppstår problem på timmermarknaden i Litauen på grund av marknadens och de berörda företagens särskilda karaktär. Marknaden domineras av små lokala företag, ofta återförsäljare och mellanhänder, som har visat sig vara svåra för skattemyndigheterna att kontrollera. Den vanligaste formen av skattefusk innebär att ett företag utfärdar fakturor för varor eller tjänster som berättigar kunden till skatteavdrag och därefter försvinner utan att betala skatten.

(8)

Litauens avfallsåtervinningssektor för järn och andra metaller har liknande problem med att fakturerad mervärdesskatt inte betalas.

(9)

Liknande problem påträffas även i den litauiska byggnadssektorn, särskilt när det gäller mervärdesskatt som faktureras av underleverantörer som sedan försvinner.

(10)

Genom att ange mottagaren som betalningsskyldig för mervärdesskatt i de ovannämnda fallen, som har en negativ inverkan på de offentliga finanserna, medför undantaget att de svårigheter som förekommit kan undanröjas utan att det skattebelopp som skall betalas påverkas. Detta underlättar även skattemyndigheternas arbete med att förenkla skatteuttaget och hindra vissa typer av skattefusk eller skatteundandragande.

(11)

Åtgärden står i proportion till de eftersträvade målen eftersom avsikten inte är att den skall tillämpas generellt utan endast på särskilda verksamheter och sektorer där det förekommer avsevärda problem när det gäller skatteuttag, skattefusk eller skatteundandragande.

(12)

Andra medlemsstater har beviljats liknade undantag som har visat sig vara effektiva.

(13)

Tillståndet bör begränsas till den 31 december 2009, så att det mot bakgrund av de erfarenheter som dittills förvärvats kan bedömas om undantaget fortfarande är berättigat. Den 16 mars 2005 lade dock kommissionen fram ett förslag till ett direktiv om rationalisering av vissa avvikelser enligt artikel 27 i direktiv 77/388/EEG (2). Det är därför nödvändigt att avbryta tillämpningsperioden för de delar av detta beslut som omfattas av förslaget när direktivet träder i kraft.

(14)

Undantaget har ingen negativ inverkan på den del av Europeiska gemenskapernas egna medel som härrör från mervärdesskatt.

1.

Leveranser av varor från och tillhandahållande tjänster av en beskattningsbar person som befinner sig i ett insolvensförfarande eller ett omstruktureringsförfarande under rättslig tillsyn.

2.

Timmerleveranser.

3.

Leveranser av avfall och skrot av järn eller stål, avfall och annat material för återvinning bestående av järn och andra metaller.

4.

Tillhandahållande av byggnadsarbete av en underleverantör till antingen en huvudentreprenör, en annan underleverantör eller ett företag som utför sitt eget byggnadsarbete.

(1)

Enligt artikel 27.1 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG får rådet enhälligt på kommissionens förslag bemyndiga en medlemsstat att tillämpa särskilda åtgärder som avviker från bestämmelserna i det direktivet för att förenkla skatteuttaget eller för att hindra vissa typer av skatteflykt eller skatteundandragande.

(2)

I skrivelser av den 3 augusti 2004 och den 16 december 2004 begärde Republiken Litauen (nedan kallad ”Litauen”) tillstånd att få införa en åtgärd som avviker från bestämmelserna i direktiv 77/388/EEG om beskattningsunderlaget för mervärdesskatt.

(3)

Genom en skrivelse av den 7 juni 2005 underrättade kommissionen i enlighet med artikel 27.2 i direktiv 77/388/EEG övriga medlemsstater om Litauens begäran. I en skrivelse av den 14 juni 2005 underrättade kommissionen Litauen om att den hade alla uppgifter som den ansåg sig behöva för att kunna behandla ärendet.

(4)

Enligt artikel 11 A.1 a i direktiv 77/388/EEG är beskattningsunderlaget för tillhandahållanden vid beräkning av mervärdesskatt allt som utgör det vederlag som har betalats för tillhandahållandet. I artikel 28e.1 i det direktivet regleras beskattningsunderlaget för förvärv inom gemenskapen genom en hänvisning till artikel 11 A.

(5)

Den åtgärd för vilken en avvikelse behövs är avsedd att motverka skatteförluster genom manipulerande med beskattningsunderlaget för leveranser av varor, tillhandahållanden av tjänster och gemenskapsinterna förvärv som omfattas av mervärdesskatt där en av parterna har begränsad avdragsrätt.

(6)

Åtgärden bör vara riktad så att den endast är tillämplig vid undandragande av mervärdesskatt eller mervärdesskatteflykt och endast när ett antal villkor är uppfyllda. Åtgärden står därför i proportion till syftet.

(7)

Liknande avvikelser har beviljats andra medlemsstater i syfte att motverka skatteundandragande eller skatteflykt och har konstaterats verkningsfulla.

(8)

Kommissionens förslag av den 16 mars 2005 till ett direktiv om rationalisering av vissa avvikelser enligt artikel 27 i direktiv 77/388/EEG (2) innehåller bestämmelser om avvikelser enligt den artikeln vilka är avsedda att motverka sådant undandragande av mervärdesskatt som har samband med beskattningsunderlaget för leveranser och tillhandahållanden mellan närstående parter. Det är således nödvändigt att avbryta tillämpningsperioden för den aktuella avvikelsen när detta direktiv träder i kraft.

(9)

Genom denna avvikelse säkras det mervärdesskattebelopp som skall betalas i det slutliga konsumtionsledet, och den har ingen negativ inverkan på gemenskapernas egna medel från mervärdesskatt.

a)

Om ersättningen är väsentligt lägre än gängse marknadspris och mottagaren av varan eller tjänsten eller, i fråga om gemenskapsinterna förvärv, förvärvaren har begränsad avdragsrätt enligt artikel 17 i direktiv 77/388/EEG.

b)

Om ersättningen är väsentligt högre än gängse marknadspris och leverantören eller tillhandahållaren har begränsad avdragsrätt enligt artikel 17 i direktiv 77/388/EEG.

(1)

Efter utbrotten av klassisk svinpest i Tyskland upprättades omedelbart skydds- och övervakningszoner kring de platser där sjukdomen brutit ut i Tyskland i enlighet med artikel 9.1 i direktiv 2001/89/EG.

(2)

Därutöver antogs kommissionens beslut 2006/346/EG av den 15 maj 2006 om vissa skyddsåtgärder mot klassisk svinpest i Tyskland och om upphävande av beslut 2006/274/EG (4) i syfte att bibehålla och utvidga de åtgärder som Tyskland vidtagit i enlighet med direktiv 2001/89/EG.

(3)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (5) fastställs bestämmelser om användningen av ett kontrollmärke på färskt kött. Enligt rådets direktiv 2001/89/EG får detta kontrollmärke dock inte användas för märkning av färskt kött från svin med ursprung på en anläggning i en övervakningszon.

(4)

Tyskland har ansökt om undantag enligt artikel 4.3 i direktiv 2002/99/EG från den kontrollmärkning som föreskrivs i direktiv 2001/89/EG och användningen av kött från svin som hålls på anläggningar i övervakningszoner som upprättats i delstaten Nordrhein-Westfalen och som slaktats efter särskilt tillstånd från den behöriga myndigheten.

(5)

Mot bakgrund av den epidemiologiska situationen i fråga om klassisk svinpest i delstaten Nordrhein-Westfalen och det mönster som sjukdomsspridningen tidigare har följt bör tillämpningen av den kontrollmärkning som fastställs i förordning (EG) nr 854/2004 på färskt kött från svin från övervakningszoner inom vissa områden av norra Nordrhein-Westfalen i enlighet med villkoren och bestämmelserna för testning av svin i detta beslut inte inverka på risken för att sjukdomen sprids. Saluförande av det färska köttet utan ytterligare bearbetning eller behandling på dessa villkor bör inte heller anses inverka på skyddet mot risken för att sjukdomen sprids.

(6)

Mot bakgrund av den information som Tyskland lämnat bör skyddsåtgärderna mot klassisk svinpest i Tyskland ses över i fråga om den tid som åtgärderna i de skydds- och övervakningszoner som upprättats i enlighet med direktiv 2001/89/EG kring de platser där sjukdomen brutit ut skall gälla.

(7)

Det är också nödvändigt att återinföra det förbud för medlemsstaterna att sända svin till slakterier i de områden i norra Nordrhein-Westfalen i Tyskland där utbrott av klassisk svinpest har anmälts som upphävdes genom beslut 2006/346/EG.

(8)

Beslut 2006/346/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1.

Artikel 1 skall ersättas med följande:

2.

Följande artikel skall införas som artikel 3a:

3.

Följande artikel skall införas som artikel 4a:

4.

Artikel 5 skall ersättas med följande:

5.

Följande artikel skall införas som artikel 5a:

6.

Artikel 6 skall ersättas med följande:

7.

Bilaga II till beslut 2006/346/EG skall ersättas med texten i bilagan till det här beslutet.

8.

Texten i bilaga II till det här beslutet skall läggas till som bilaga III.