27.4.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 114/1

(1)

Med ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 631/2004 av den 31 mars 2004 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och av rådets förordning (EEG) nr 574/72, avseende anpassning av rättigheter och förenkling av förfaranden (3), har förfarandena för att få tillgång till vårdförmåner vid tillfällig vistelse i en annan medlemsstat förenklats. Det är lämpligt att utvidga de förenklade förfarandena till att omfatta bestämmelserna om förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar i förordning (EEG) nr 1408/71 (4) och förordning (EEG) nr 574/72 (5).

(2)

För att ta hänsyn till ändringar av lagstiftningen i vissa medlemsstater, särskilt i de nya medlemsstaterna sedan anslutningsförhandlingarna slutfördes, bör bilagorna till förordning (EEG) nr 1408/71 anpassas.

(3)

Förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 574/72 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

För att säkerställa rättslig säkerhet och för att skydda berörda personers berättigade förväntningar är det nödvändigt att det föreskrivs att vissa bestämmelser om ändring av bilaga III till förordning (EEG) nr 1408/71 skall ges retroaktiv verkan från och med den 1 maj 2004.

(5)

Fördraget innehåller inga andra befogenheter än de som finns i artikel 308 för att vidta lämpliga åtgärder på området social trygghet för andra personer än anställda.

1.

I artikel 60 skall punkterna 5 och 6 utgå.

2.

Artikel 62 skall ersättas med följande:

”Artikel 62

Vårdförmåner vid vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga staten

1.   För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 55.1 a i skall en anställd eller en egenföretagare till vårdgivaren lämna en handling utfärdad av den behöriga institutionen som styrker att han har rätt till vårdförmåner. Denna handling skall upprättas i enlighet med artikel 2. Om den berörda personen inte kan uppvisa denna handling skall han vända sig till institutionen på vistelseorten, som från den behöriga institutionen skall begära ett intyg som styrker att personen i fråga har rätt till vårdförmåner.

En handling utfärdad av den behöriga institutionen som styrker rätten till förmåner enligt förordningens artikel 55.1 a i skall i varje enskilt fall ha samma verkan gentemot vårdgivaren som nationella intyg om rättigheter för personer som är försäkrade vid institutionen på vistelseorten.

2.   Tillämpningsförordningens artikel 60.9 skall tillämpas på motsvarande sätt.”

3.

Artikel 63.2 skall ersättas med följande:

”2.   Tillämpningsförordningens artikel 60.9 skall tillämpas på motsvarande sätt.”

4.

I artikel 66.1 skall orden ”artikel 20 och 21” ersättas med ”artikel 21”.

5.

I artikel 93.1 skall ”22b,” utgå och ”, 34a eller 34b” ersättas med ”eller 34a”.

27.4.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 114/9

(1)

Rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975, om avfall (3) har ändrats flera gånger på väsentliga punkter (4). För att skapa klarhet och överskådlighet bör det direktivet kodifieras.

(2)

Alla bestämmelser om hanteringen av avfall måste främst syfta till att skydda människors hälsa och miljön mot skadliga effekter som uppkommer i samband med insamling, transport, behandling, förvaring och deponering av avfall.

(3)

För en effektivare avfallshantering inom gemenskapen behövs en gemensam terminologi och en definition av begreppet avfall.

(4)

Effektiva och enhetliga bestämmelser om bortskaffande och återvinning av avfall bör, med förbehåll för vissa undantag, gälla för lös egendom som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med.

(5)

För att hushålla med naturresurserna bör återvinning av avfall och användning av återvunnet material som råvara främjas. Det kan bli nödvändigt att anta särskilda bestämmelser för återanvändbart avfall.

(6)

För att uppnå en hög miljöskyddsnivå bör medlemsstaterna inte bara på ett ansvarsfullt sätt verka för att avfallet bortskaffas eller återvinns utan också vidta åtgärder för att begränsa avfallsmängderna, särskilt genom att främja ren teknik och sådana produkter som kan återvinnas och återanvändas. Därvid bör beaktas existerande och möjliga framtida marknader för produkter som återvunnits ur avfall.

(7)

Dessutom kan olikheter i medlemsstaternas lagstiftning om bortskaffande och återvinning av avfall påverka miljökvaliteten och störa den inre marknadens funktion.

(8)

Det är viktigt att gemenskapen som helhet kan sörja för bortskaffandet av sitt avfall och det är önskvärt att medlemsstaterna var för sig strävar mot detta mål.

(9)

För att uppnå dessa målsättningar bör planer för avfallshanteringen upprättas i medlemsstaterna.

(10)

Avfallstransporterna bör minska. Medlemsstaterna kan besluta om nödvändiga åtgärder i detta syfte i sina hanteringsplaner.

(11)

För att säkerställa en hög miljöskyddsnivå och en effektiv kontroll måste företag som bortskaffar och återvinner avfall omfattas av tillståndsplikt och inspekteras.

(12)

Vissa inrättningar som själva behandlar sitt avfall eller återvinner avfallet bör kunna undantas från tillståndsplikten, om de följer miljöskyddskraven och vissa villkor är uppfyllda. Sådana inrättningar bör dock registreras.

(13)

För att avfallet skall kunna övervakas, från det att det uppkommer tills det slutligt bortskaffas, bör även andra företag såsom insamlare av avfall, transportörer och avfallsmäklare omfattas av tillståndsplikt eller registreringsskyldighet och bli föremål för tillsynsåtgärder.

(14)

Den del av kostnaderna som inte täcks av intäkter vid återvinningen av avfallet bör bestridas i enlighet med principen ”förorenaren betalar”.

(15)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (5).

(16)

Detta direktiv får inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning av de direktiv som anges i bilaga III del B.

a)

avfall: varje föremål, ämne eller substans som ingår i de kategorier som anges i bilaga I och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med.

b)

producent: var och en som bedriver en verksamhet som ger upphov till avfall (”ursprunglig producent”) och/eller var och en som genom förbehandling, blandning eller andra förfaranden ändrar avfallets art eller sammansättning.

c)

innehavare: avfallsproducenten eller den fysiska eller juridiska person som innehar avfallet.

d)

hantering: insamling, transport, återvinning och bortskaffande av avfall, inbegripet kontroll av sådan verksamhet och efterbehandling av avfallsupplag.

e)

bortskaffande: de förfaranden som omfattas av bestämmelserna i bilaga II A.

f)

återvinning: de förfaranden som omfattas av bestämmelserna i bilaga II B.

g)

insamling: uppsamling, sortering och/eller blandning av avfall för vidare transport.

a)

gasformiga utsläpp till luften,

b)

följande avfallsslag i den utsträckning som de redan omfattas av annan lagstiftning:

a)

för det första, att avfall inte uppkommer och att avfall inte har skadliga egenskaper eller att mängden avfall och avfallets skadlighet begränsas, särskilt genom

b)

för det andra

a)

utan risker för vatten, luft, jord eller växter och djur,

b)

utan att medföra olägenheter genom buller eller lukt,

c)

utan att negativt påverka landskapet och områden av särskilt intresse.

a)

typ, kvantitet och ursprung beträffande det avfall som skall återvinnas eller bortskaffas,

b)

allmänna tekniska krav,

c)

särskilda åtgärder i fråga om vissa typer av avfall,

d)

lämpliga områden eller anläggningar för bortskaffande.

a)

de fysiska eller juridiska personer som får hantera avfall,

b)

beräknade kostnader för återvinning och bortskaffande,

c)

lämpliga åtgärder för att främja en rationalisering av insamling, sortering och behandling av avfall.

a)

antingen överlåter det till en privat eller offentlig insamlare eller till ett företag som tillämpar de förfaranden som avses i bilaga II A eller II B, eller

b)

själv återvinner eller bortskaffar avfallet enligt bestämmelserna i detta direktiv.

a)

mängd och slag av avfall,

b)

tekniska krav,

c)

de säkerhetsåtgärder som skall vidtas,

d)

platsen för bortskaffandet,

e)

behandlingsmetoden.

a)

inrättningar eller företag som själva bortskaffar sitt avfall på den plats där detta uppkommer, och

b)

inrättningar eller företag som återvinner avfall.

a)

om de behöriga myndigheterna har beslutat om allmänna bestämmelser för varje typ av verksamhet och fastställt för vilka typer av avfall och avfallsmängder samt enligt vilka villkor verksamheten i fråga kan befrias från tillståndsplikten, och

b)

om bestämmelserna i artikel 4 är uppfyllda med avseende på avfallsslag och ‐mängder samt metoderna för bortskaffande eller återvinning.

a)

i fråga om avfall enligt bilaga I och förfaranden enligt bilaga II A och II B föra anteckningar om mängd, art, ursprung och, i förekommande fall, destination, insamlingsfrekvens, transportmetod samt behandlingsmetod,

b)

efter anmodan lämna dessa uppgifter till de behöriga myndigheter som avses i artikel 6.

a)

den innehavare som låter en insamlare eller ett företag som avses i artikel 9 hantera avfallet, och/eller

b)

de tidigare innehavarna eller producenten av den produkt från vilken avfallet härrör.

27.4.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 114/22

(1)

Genomförandet av lagstiftningen om det gemensamma europeiska luftrummet förutsätter att en mer detaljerad lagstiftning antas, särskilt vad gäller certifieringen av flygledare, för att garantera högsta möjliga krav på ansvarsmedvetande och kompetens, öka tillgången till flygledare och främja det ömsesidiga erkännandet av certifikat, i enlighet med artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 550/2004 av den 10 mars 2004 om tillhandahållande av flygtrafiktjänster inom det gemensamma europeiska luftrummet (3) samtidigt som målet om en allmän förbättring av flygtrafiksäkerheten och personalens kompetens fullföljs.

(2)

Införandet av ett gemenskapscertifikat är ett sätt att erkänna den särskilda betydelse som flygledarna har för ett säkert tillhandahållande av flygkontrolltjänster. Inrättandet av gemenskapsnormer för behörighet kommer också att minska uppsplittringen inom detta område, vilket leder till att arbetet kan organiseras effektivare inom ramen för det växande regionala samarbetet mellan leverantörerna av flygtrafiktjänster. Detta direktiv är därför en väsentlig del av lagstiftningen om det gemensamma europeiska luftrummet.

(3)

Det lämpligaste instrumentet för att fastställa normer för behörighet är ett direktiv som överlåter åt medlemsstaterna att bestämma hur de vill uppnå sådana normer.

(4)

Detta direktiv bör bygga på befintliga internationella normer. Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) har antagit bestämmelser om certifiering av flygledare, inklusive språkkrav. Europeiska organisationen för säkrare flygtrafiktjänst (Eurocontrol), som inrättades genom den internationella konventionen av den 13 december 1960 om samarbete för säkrare flygtrafiktjänst, har antagit säkerhetskrav (Eurocontrol Safety Regulatory Requirements). I enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 550/2004 införlivas genom detta direktiv de krav som fastställs i Eurocontrols säkerhetskrav nr 5 (ESARR 5) avseende flygledare.

(5)

Gemenskapens flygtrafik har särskilda egenskaper som gör det nödvändigt med en effektiv tillämpning av normer för behörighet på gemenskapsnivå för flygledare som är anställda av leverantörer av flygtrafiktjänster främst för den allmänna flygtrafiken. Medlemsstaterna kan också tillämpa de nationella bestämmelser som antas enligt detta direktiv på flygledarelever och flygledare som fullgör sina uppgifter under ansvar av leverantörer av flygtrafiktjänster som huvudsakligen erbjuder sina tjänster till andra luftfartygsrörelser än allmän flygtrafik.

(6)

När medlemsstaterna vidtar åtgärder för att säkerställa överensstämmelse med gemenskapens krav bör de myndigheter som utför tillsyn och kontroll av överensstämmelse vara tillräckligt oberoende av leverantörer av flygtrafiktjänster och utbildningsleverantörer. Myndigheterna måste också kunna utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt. Den nationella tillsynsmyndighet som utses eller inrättas enligt detta direktiv kan vara samma organ som utsetts eller inrättats enligt artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 549/2004 av den 10 mars 2004 om ramen för inrättande av det gemensamma europeiska luftrummet (4).

(7)

Tillhandahållandet av flygtrafiktjänster förutsätter högkvalificerad personal vars behörighet kan dokumenteras på olika sätt. För flygkontroll är det lämpliga sättet att införa ett gemenskapscertifikat, som bör ses som ett slags examensbevis, för varje enskild flygledare. Behörigheten på certifikatet anger den typ av flygledningstjänst som en flygledare är behörig att tillhandahålla. Samtidigt visar de tillägg som ingår i certifikatet både flygledarens specifika behörighet och tillsynsmyndigheternas bemyndiganden för en viss sektor eller grupp av sektorer. Därför måste myndigheterna ha möjlighet att utvärdera flygledarnas kvalifikationer när de utfärdar certifikat eller förlänger giltigheten för behörighetstilläggen. Myndigheterna måste också ha möjlighet att upphäva certifikatet, behörigheten eller behörighetstilläggen när behörigheten ifrågasätts. För att främja rapportering av tillbud (”just culture”) bör detta direktiv inte fastställa någon automatisk koppling mellan ett tillbud och upphävande av certifikatet, behörigheten eller behörighetstillägget. Ett återkallande av certifikatet bör ses som en sista utväg för extrema fall.

(8)

För att bygga upp medlemsstaternas förtroende för varandras certifieringssystem är det nödvändigt att anta gemenskapsregler om erhållande och bibehållande av certifikatet. För att garantera högsta möjliga säkerhetsnivå är det därför viktigt att harmonisera kraven på kvalifikationer, kompetens och tillträde till flygledaryrket. Detta bör leda till att säkra och högkvalitativa flygkontrolltjänster tillhandahålls samt till att certifikaten erkänns i hela gemenskapen, vilket ökar den fria rörligheten och förbättrar tillgången till flygledare.

(9)

Medlemsstaterna bör se till att genomförandet av detta direktiv inte leder till att befintliga nationella bestämmelser som gäller för rättigheter och skyldigheter i anställningsförhållanden mellan arbetsgivaren och sökande flygledare kringgås.

(10)

För att göra kvalifikationerna jämförbara i hela gemenskapen måste de utformas på ett tydligt och allmänt godtagbart sätt. Detta kommer att bidra till att garantera säkerheten, inte bara inom luftrum som kontrolleras av en leverantör av flygtrafiktjänster, utan i synnerhet i gränssnittet mellan olika tjänsteleverantörer.

(11)

Vid många tillbud och olyckor spelar kommunikation en betydelsefull roll. ICAO har därför antagit krav avseende språkkunskaper. Genom detta direktiv vidareutvecklas dessa krav, och möjligheter skapas att tillämpa dessa internationellt godkända normer. Det är nödvändigt att tillämpa principerna om icke‐diskriminering, öppenhet och proportionalitet när det gäller språkkraven, så att den fria rörligheten stimuleras samtidigt som säkerheten garanteras.

(12)

Syftena med den inledande utbildningen beskrivs i de vägledningar som utarbetats på begäran av medlemmarna i Eurocontrol, och de betraktas som de accepterade normerna. För enhetsutbildning måste bristen på allmänt godtagna normer uppvägas genom ett antal olika åtgärder, bland annat godkännande av examinatorer, vilket bör garantera en hög kompetensnivå. Detta är mycket viktigt eftersom enhetsutbildningen är mycket dyr och av central betydelse för säkerheten.

(13)

Hälsokrav har utarbetats på begäran av Eurocontrols medlemsstater och anses vara ett godtagbart sätt att uppnå överensstämmelse med detta direktiv.

(14)

Certifiering av utbildningsleverantörer bör betraktas som en faktor som är av central betydelse för säkerheten och som bidrar till utbildningens kvalitet. Utbildning bör ses som en tjänst på samma sätt som flygtrafiktjänster, som också är föremål för ett certifieringsförfarande. Genom detta direktiv bör det vara möjligt att certifiera utbildning efter utbildningstyp, paket av utbildningstjänster eller paket av utbildnings‐ och flygtrafiktjänster, utan att åsidosätta utbildningens särdrag.

(15)

I detta direktiv bekräftas Europeiska gemenskapernas domstols mångåriga rättspraxis i fråga om ömsesidigt erkännande av examensbevis och fri rörlighet för arbetstagare. Proportionalitetsprincipen, angivande av skäl för att införa kompensationsåtgärder och tillgång till lämpliga överklagandeförfaranden utgör grundprinciper som måste bli tillämpliga för flygledningssektorn på ett tydligare sätt. Medlemsstaterna bör ha rätt att vägra att erkänna certifikat som inte har utfärdats i enlighet med detta direktiv; medlemsstaterna bör också ha rätt att erkänna ett sådant certifikat efter att ha genomfört en lämplig likvärdighetsbedömning. Eftersom syftet med detta direktiv är att underlätta ömsesidigt erkännande av certifikat, reglerar det inte villkoren för tillträde till anställning.

(16)

Flygledaryrket är föremål för tekniska innovationer som förutsätter en regelbunden uppdatering av flygledarnas kompetenser. Detta direktiv bör möjliggöra sådan anpassning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen genom kommittéförfarandet.

(17)

Detta direktiv kan ha inverkan på flygledarnas dagliga arbete. Arbetsmarknadens parter bör informeras och höras på lämpligt sätt om alla åtgärder som får betydande sociala konsekvenser. Den branschvisa dialogkommitté som inrättats i enlighet med kommissionens beslut 98/500/EG av den 20 maj 1998 om inrättande av branschvisa dialogkommittéer för att främja dialogen mellan arbetsmarknadens parter på europeisk nivå (5) har därför hörts och bör höras om ytterligare genomförandeåtgärder som vidtas av kommissionen.

(18)

Medlemsstaterna bör fastställa bestämmelser om sanktioner vid överträdelser av nationella bestämmelser som har utfärdats enligt detta direktiv och bör vidta alla åtgärder som behövs för att se till att dessa sanktioner verkställs. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

(19)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (6).

(20)

En införlivandeperiod på två år får betraktas som tillräcklig för att inrätta en gemenskapsram för certifiering och inom denna ram jämställa certifikaten för nuvarande certifikatsinnehavare, i enlighet med bestämmelserna om villkoren för att upprätthålla behörigheterna och hålla behörighetstilläggen giltiga, eftersom kraven i de bestämmelserna överensstämmer med befintliga internationella skyldigheter. Dessutom bör ytterligare en införlivandeperiod på två år beviljas för tillämpningen av språkkraven.

(21)

De allmänna villkoren beträffande ålder, utbildningskrav och inledande utbildning för att erhålla certifikat bör inte påverka innehavarna av befintliga certifikat.

(22)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (7) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

—

flygledarelever, och

—

flygledare

1.

flygkontrolltjänst: en tjänst som tillhandahålls i syfte att förhindra kollisioner mellan luftfartyg och mellan luftfartyg och hinder inom manövreringsområdet samt för att påskynda och bibehålla ett reglerat flygtrafikflöde.

2.

leverantörer av flygtrafiktjänster: varje offentlig eller privat enhet som tillhandahåller flygtrafiktjänster för allmän flygtrafik.

3.

allmän flygtrafik: alla rörelser av civila luftfartyg, liksom alla rörelser av statliga luftfartyg (inbegripet militära luftfartyg samt tullens och polisens luftfartyg) när dessa förflyttningar genomförs i överensstämmelse med ICAO: s regler.

4.

certifikat: ett certifikat, oavsett vilken benämning det har, som är utfärdat och godkänt i enlighet med detta direktiv och som berättigar den lagenliga innehavaren att tillhandahålla flygkontrolltjänster i enlighet med den behörighet och de behörighetstillägg som framgår av certifikatet.

5.

behörighet: ett tillstånd som anges på eller är knutet till ett certifikat, som utgör en del av detta och som anger specifika villkor, rättigheter eller begränsningar som hänför sig till ett sådant certifikat; behörigheten på ett certifikat skall gälla minst ett av följande:

6.

behörighetstillägg: ett tillstånd som anges på och utgör en del av ett certifikat, och som anger de specifika villkor, rättigheter eller begränsningar som hänför sig till den relevanta behörigheten.

7.

enhetsbehörighetstillägg: ett tillstånd som anges på och utgör en del av ett certifikat, och som anger ICAO‐platsbeteckningen och de sektorer och/eller arbetspositioner där certifikatinnehavaren är behörig att arbeta.

8.

språkbehörighetstillägg: ett tillstånd som anges på och utgör en del av ett certifikat, och som anger innehavarens språkkunskaper.

9.

instruktörsbehörighetstillägg: ett tillstånd som anges på och utgör en del av ett certifikat, och som anger innehavarens behörighet att fungera som instruktör vid utbildning på arbetsplatsen.

10.

ICAO‐platsindikator: den kodgrupp bestående av fyra bokstäver som har utformats i enlighet med de bestämmelser som ICAO föreskriver i sin handledning DOC 7910 och som tilldelats platsen för en fast station för luftfarten.

11.

sektor: en del av ett kontrollområde och/eller en flyginformationsregion/övre region.

12.

utbildning: helheten av teoretiska kurser, praktiska övningar, inbegripet simuleringsövningar, och utbildning på arbetsplatsen som krävs för att få och upprätthålla kompetensen att tillhandahålla säkra högkvalitativa flygkontrolltjänster. Däri ingår

13.

utbildningsleverantör: en organisation som har certifierats av den nationella tillsynsmyndigheten för att tillhandahålla en eller flera typer av utbildning.

14.

enhetskompetensplan: en godkänd plan där den metod anges enligt vilken enheten underhåller kompetensen för sina certifikatinnehavare.

15.

enhetsutbildningsplan: en godkänd plan med en beskrivning av de förfaranden och den tidsplan som krävs för att enhetsförfarandena skall tillämpas för det lokala området under överinseende av en instruktör för utbildning på arbetsplatsen.

a)

kan certifikatet, behörigheten eller behörighetstilläggen upphävas tillfälligt om flygledarens kompetens ifrågasätts eller vid försumlighet,

b)

kan certifikatet återkallas vid tjänstefel eller missbruk.

a)

De är minst 18 år gamla och har åtminstone gymnasieexamen eller ett examensbevis som ger behörighet till universitetsstudier eller motsvarande.

Medlemsstaterna får föreskriva att den nationella tillsynsmyndigheten utvärderar utbildningsstandarden för sökande som inte uppfyller detta utbildningskrav. Om denna utvärdering visar att en sökande har erfarenhet och utbildning som ger honom eller henne rimliga möjligheter att fullfölja flygledarutbildningen skall detta anses vara tillräckligt.

b)

De har framgångsrikt slutfört den godkända inledande utbildning som är relevant för behörigheten och, i förekommande fall, behörighetstillägget, enligt del A i bilaga II.

c)

De har ett giltigt hälsointyg.

d)

De har visat att de har tillräckliga språkkunskaper i enlighet med de krav som fastställs i bilaga III.

a)

är minst 21 år gamla; medlemsstaterna får emellertid föreskriva en lägre åldersgräns i vederbörligen motiverade fall,

b)

innehar ett certifikat för flygledarelev och har fullföljt en godkänd enhetsutbildningsplan och fått godkänt resultat på därmed förenade examina eller bedömningar i enlighet med de krav som fastställs i del B i bilaga II,

c)

har ett giltigt hälsointyg, och

d)

har visat att de har tillräckliga språkkunskaper i enlighet med de krav som fastställs i bilaga III.

a)

har tillhandahållit flygkontrolltjänster under en närmast föregående period av minst ett år eller en längre period som skall fastställas av den nationella tillsynsmyndigheten med hänsyn till den behörighet och de behörighetstillägg som utbildningen omfattar, och

b)

framgångsrikt har genomgått en godkänd kurs för att bli instruktör för utbildning på arbetsplatsen, där de nödvändiga kunskaperna och pedagogiska färdigheterna har bedömts genom lämpliga examina.

a)

Behörighet för flygplatskontroll, visuell (ADV) skall ange att certifikatinnehavaren är behörig att tillhandahålla en flygkontrolltjänst för flygplatstrafik på en flygplats som inte har några offentliggjorda förfaranden för inflygning och start med instrument.

b)

Behörighet för flygplatskontroll, instrument (ADI) skall ange att certifikatinnehavaren är behörig att tillhandahålla en flygkontrolltjänst för flygplatstrafik på en flygplats som har offentliggjorda förfaranden för inflygning och start med instrument, och skall åtföljas av minst ett av de behörighetstillägg som beskrivs i artikel 7.1.

c)

Behörighet för inflygningskontroll, procedur (APP) skall ange att certifikatinnehavaren är behörig att tillhandahålla en flygkontrolltjänst för ankommande, avgående eller överflygande luftfartyg utan användning av övervakningsutrustning.

d)

Behörighet för inflygningskontroll, övervakning (APS) skall ange att certifikatinnehavaren är behörig att tillhandahålla en flygkontrolltjänst för ankommande, avgående eller överflygande luftfartyg med användning av övervakningsutrustning, och skall åtföljas av minst ett av de behörighetstillägg som beskrivs i artikel 7.2.

e)

Behörighet för områdeskontroll, procedur (ACP) skall ange att certifikatinnehavaren är behörig att tillhandahålla en flygkontrolltjänst för luftfartyg utan användning av övervakningsutrustning.

f)

Behörighet för områdeskontroll, övervakning (ACS) skall ange att certifikatinnehavaren är behörig att tillhandahålla en flygkontrolltjänst för luftfartyg med användning av övervakningsutrustning, och skall åtföljas av minst ett av de behörighetstillägg som beskrivs i artikel 7.3.

a)

Behörighetstillägg för kontrolltorn (TWR) skall ange att certifikatinnehavaren är behörig att tillhandahålla kontrolltjänster där flygplatskontrollen tillhandahålls från en arbetsposition.

b)

Behörighetstillägg för markrörelsekontroll (GMC) skall ange att certifikatinnehavaren är behörig att tillhandahålla markrörelsekontroll.

c)

Behörighetstillägg för markrörelseövervakning (GMS), som beviljas tillsammans med behörighetstillägg för markrörelsekontroll eller behörighetstillägg för kontrolltorn, skall ange att certifikatinnehavaren är behörig att tillhandahålla markrörelsekontroll med hjälp av system för övervakning av markrörelser på flygplats.

d)

Behörighetstillägg för luftkontroll (AIR) skall ange att certifikatinnehavaren är behörig att tillhandahålla luftkontroll.

e)

Behörighetstillägg för flygplatsradarkontroll (RAD), som beviljas tillsammans med behörighetstillägg för luftkontroll eller behörighetstillägg för kontrolltorn, skall ange att certifikatinnehavaren är behörig att tillhandahålla flygplatskontroll med hjälp av övervakningsradarutrustning.

a)

Behörighetstillägg för radar (RAD) skall ange att certifikatinnehavaren är behörig att tillhandahålla en inflygningskontrolltjänst med användning av primär och/eller sekundär radarutrustning.

b)

Behörighetstillägg för precisionsinflygningsradar (PAR), som beviljas tillsammans med behörighetstillägg för radar, skall ange att certifikatinnehavaren är behörig att tillhandahålla markkontrollerade precisionsinflygningar med användning av radarutrustning för precisionsinflygning för luftfartyg vid slutinflygningar till landningsbanan.

c)

Behörighetstillägg för övervakningsradarinflygning (SRA), som beviljas tillsammans med behörighetstillägg för radar, skall ange att certifikatinnehavaren är behörig att tillhandahålla markkontrollerade inflygningar, som inte är precisionsinflygningar, med användning av övervakningsutrustning för luftfartyg vid slutinflygningar till landningsbanan.

d)

Behörighetstillägg för automatisk beroende positionsövervakning (ADS) skall ange att certifikatinnehavaren är behörig att tillhandahålla en inflygningskontrolltjänst med användning av automatisk beroende positionsövervakning.

e)

Behörighetstillägg för terminalkontroll (TCL), som beviljas tillsammans med behörighetstillägg för radar eller behörighetstillägg för automatisk beroende positionsövervakning, skall ange att certifikatinnehavaren är behörig att tillhandahålla flygkontrolltjänster med användning av all slags övervakningsutrustning för luftfartyg som används i ett visst terminalområde och/eller angränsande sektorer.

a)

Behörighetstillägg för radar (RAD) skall ange att certifikatinnehavaren är behörig att tillhandahålla områdeskontrolltjänster med användning av övervakningsradarutrustning.

b)

Behörighetstillägg för automatisk beroende positionsövervakning (ADS) skall ange att certifikatinnehavaren är behörig att tillhandahålla områdeskontrolltjänster med användning av automatisk beroende positionsövervakning.

c)

Behörighetstillägg för terminalkontroll (TCL), som beviljas tillsammans med behörighetstillägg för radar eller behörighetstillägg för automatisk beroende positionsövervakning, skall ange att certifikatinnehavaren är behörig att tillhandahålla flygkontrolltjänster med användning av all slags övervakningsutrustning för luftfartyg som används i ett visst terminalområde och/eller angränsande sektorer.

d)

Behörighetstillägg för oceankontrollområde (OCN) skall ange att certifikatinnehavaren är behörig att tillhandahålla flygkontrolltjänster för luftfartyg som trafikerar ett oceankontrollområde.

a)

sökanden har utövat de rättigheter som certifikatet ger under ett minsta antal timmar, som skall fastställas i enhetskompetensplanen, under de senaste tolv månaderna,

b)

sökandens kompetens har bedömts i enlighet med del C i bilaga II, och

c)

sökanden har ett giltigt hälsointyg.

a)

att utfärda och återkalla certifikat, behörighet och behörighetstillägg för vilka den relevanta utbildningen och bedömningen fullgjorts inom den nationella tillsynsmyndighetens ansvarsområde,

b)

att upprätthålla och tillfälligt upphäva behörighet och behörighetstillägg för vilka rättigheterna utövas under deras ansvar,

c)

att certifiera utbildningsleverantörer,

d)

att godkänna utbildningskurser, enhetsutbildningsplaner och enhetskompetensplaner,

e)

att godkänna kompetensexaminatorer eller kompetensbedömare,

f)

att övervaka och granska utbildningssystemen,

g)

att inrätta lämpliga överklagande‐ och anmälningsmekanismer.

27.4.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 114/38

(1)

Enligt fördraget kan rådet genom direktiv anta minimikrav för att främja förbättringar, särskilt av arbetsmiljön, för att garantera en högre skyddsnivå för arbetstagarnas hälsa och säkerhet. I dessa direktiv bör sådana administrativa, finansiella och rättsliga ålägganden undvikas som motverkar tillkomsten och utvecklingen av små och medelstora företag.

(2)

Enligt kommissionens meddelande om handlingsprogrammet för genomförande av gemenskapsstadgan om grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare skall minimikrav för hälsa och säkerhet införas för arbetstagare som utsätts för risker som härrör från fysikaliska agens. Europaparlamentet antog i september 1990 en resolution om detta handlingsprogram (4), i vilken kommissionen särskilt uppmanades att utarbeta ett särdirektiv om risker förknippade med buller och vibration samt alla andra fysikaliska agens på arbetsplatsen.

(3)

Som ett första steg antog Europaparlamentet och rådet direktiv 2002/44/EG av den 25 juni 2002 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid arbetstagares exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (vibration) i arbetet (sextonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (5). Europaparlamentet och rådet antog sedan, den 6 februari 2003, direktiv 2003/10/EG om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (buller) i arbetet (sjuttonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (6). Europaparlamentet och rådet antog därefter, den 29 april 2004, direktiv 2004/40/EG om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (elektromagnetiska fält) i arbetet (18: e särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (7).

(4)

Det anses nu vara nödvändigt att införa åtgärder som skyddar arbetstagare mot risker som har samband med optisk strålning, på grund av dess inverkan på arbetstagarnas hälsa och säkerhet, särskilt ögon- och hudskador. Dessa åtgärder är inte endast avsedda att trygga den enskilde arbetstagarens hälsa och säkerhet utan också att skapa ett minimiskydd för alla arbetstagare i gemenskapen för att undvika eventuell snedvridning av konkurrensen.

(5)

Ett av målen för detta direktiv är att i tid upptäcka negativa hälsoeffekter orsakade av exponering för optisk strålning.

(6)

I detta direktiv fastställs minimikrav, och medlemsstaterna kan följaktligen välja att behålla eller anta strängare bestämmelser om skydd för arbetstagare, särskilt genom att fastställa lägre gränsvärden för exponering. Genomförandet av detta direktiv får inte åberopas som skäl till försämringar i det skydd som för närvarande finns i varje medlemsstat.

(7)

Ett system för skydd mot riskerna med optisk strålning bör utan onödiga detaljer begränsas till att fastställa vilka mål som skall uppnås och vilka principer och grundläggande värden som skall tillämpas, för att göra det möjligt för medlemsstaterna att tillämpa minimikraven på ett likartat sätt.

(8)

Exponeringsnivån för optisk strålning kan reduceras mer effektivt om förebyggande åtgärder sätts in redan vid utformningen av arbetsställen och vid valet av arbetsutrustning, arbetsprocesser och arbetsmetoder, så att riskerna företrädesvis minskas redan vid källan. Bestämmelser om arbetsutrustning och arbetsmetoder bidrar således till att skydda de berörda arbetstagarna. I enlighet med de allmänna principer för förebyggande arbete som anges i artikel 6.2 i rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (8), skall gemensamma skyddsåtgärder prioriteras framför individinriktade skyddsåtgärder.

(9)

Arbetsgivarna bör anpassa sig till tekniska framsteg och vetenskapliga rön vad gäller risker till följd av exponering för optisk strålning för att förbättra arbetstagarnas säkerhet och hälsoskydd.

(10)

Eftersom detta direktiv är ett särdirektiv enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG, är det senare direktivet tillämpligt på arbetstagares exponering för optisk strålning, utan att det påverkar tillämpningen av strängare och/eller mer specifika bestämmelser i det här direktivet.

(11)

Detta direktiv är ett led i förverkligandet av den inre marknadens sociala dimension.

(12)

Ett kompletterande tillvägagångssätt som både främjar principen om bättre lagstiftning och säkerställer en hög skyddsnivå, om produkter som framställs av tillverkare av optiska strålningskällor och tillhörande utrustning överensstämmer med harmoniserade standarder som har utarbetats i syfte att skydda användarnas hälsa och säkerhet mot de risker som är förbundna med sådana produkter. Det är därför inte nödvändigt för arbetsgivarna att upprepa de mätningar eller beräkningar som tillverkaren redan har genomfört för att avgöra om de överensstämmer med de väsentliga säkerhetskrav för sådan utrustning som fastställs i de tillämpliga gemenskapsdirektiven, under förutsättning att utrustningen regelbundet underhålls på ett lämpligt sätt.

(13)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (9).

(14)

Respekt för gränsvärdena för exponering bör ge en hög skyddsnivå när det gäller den inverkan på hälsan som kan bli en följd av exponering för optisk strålning.

(15)

Kommissionen bör utarbeta praktiska riktlinjer för att hjälpa arbetsgivarna, särskilt de som är ansvariga för små och medelstora företag, att bättre förstå de tekniska bestämmelser som ingår i detta direktiv. Kommissionen bör anstränga sig för att slutföra riktlinjerna så snart som möjligt i syfte att underlätta medlemsstaternas antagande av nödvändiga åtgärder för genomförandet av detta direktiv.

(16)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (10) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att göra dessa tabeller tillgängliga för allmänheten.

a)

optisk strålning: all elektromagnetisk strålning inom våglängdsområdet 100 nm och 1 mm. Detta optiska strålningsspektrum indelas i ultraviolett strålning, synlig strålning och infraröd strålning:

b)

laser (ljusförstärkning genom stimulerad emission av strålning): varje anordning som kan fås att producera eller förstärka elektromagnetisk strålning inom våglängdsområdet för optisk strålning framförallt genom processen med kontrollerad stimulerad emission.

c)

laserstrålning: optisk strålning från en laser.

d)

icke-koherent strålning: all annan optisk strålning än laserstrålning.

e)

gränsvärden för exponering: gränser för exponering för optisk strålning som grundar sig direkt på fastställd inverkan på hälsan och biologiska överväganden. Om dessa gränsvärden respekteras kommer det att säkerställa att arbetstagare som exponeras för artificiella optiska strålkällor skyddas mot alla kända negativa hälsoeffekter.

f)

irradians (E) eller effekttäthet: effekten av den infallande strålningen på en yta per areaenhet uttryckt i watt per kvadratmeter (W m -2).

g)

strålningsexponering (H): tidsintegralen av irradiansen uttryckt i joule per kvadratmeter (J m-2).

h)

radians (L): strålningsflödet eller uteffekten per rymdvinkelenhet per areaenhet uttryckt i watt per kvadratmeter per steradian (W m-2 sr-1).

i)

nivå: den kombination av irradians, strålningsenergi och radians som en arbetstagare utsätts för.

a)

nivå, våglängdsområde och duration av exponering för artificiella optiska strålkällor,

b)

de gränsvärden för exponering som avses i artikel 3 i det här direktivet,

c)

eventuell inverkan på hälsa och säkerhet för de arbetstagare som tillhör särskilt känsliga riskgrupper,

d)

eventuell möjlig inverkan på arbetstagares hälsa och säkerhet som följd av interaktion på arbetsplatsen mellan optisk strålning och kemiska ämnen som påverkar ljuskänsligheten,

e)

eventuella indirekta effekter, som tillfällig bländning, explosion eller eld,

f)

förekomst av ersättningsutrustning som konstruerats för att minska exponeringen för artificiell optisk strålning,

g)

adekvat information från hälsokontroller, inbegripet offentliggjord information, i den mån det är möjligt,

h)

exponering för artificiell optisk strålning från flera källor,

i)

en klassificering som tillämpas på laser definierad i enlighet med tillämplig IEC-standard och, i fråga om sådana artificiella källor som kan orsaka skador liknande dem som orsakas av laserstrålning av klass 3 B eller 4, någon likvärdig klassificering,

j)

information från tillverkarna av optiska strålkällor och därmed sammanhängande arbetsutrustning i enlighet med de relevanta gemenskapsdirektiven.

a)

Alternativa arbetsmetoder som minskar risken för optisk strålning.

b)

Val av utrustning som ger upphov till mindre optisk strålning, med beaktande av det arbete som skall utföras.

c)

Tekniska åtgärder, så att den optiska strålningen kan minskas, inbegripet vid behov genom användning av spärranordningar, avskärmning eller liknande hälsoskyddsmekanismer.

d)

Lämpliga program för underhåll av arbetsutrustning, arbetsplatser och system för arbetsställen.

e)

Utformning och planering av arbetsplatser och arbetsställen.

f)

Begränsning av exponeringens duration och nivå.

g)

Tillgång till lämplig personlig skyddsutrustning.

h)

Instruktioner från tillverkaren av utrustningen, om den omfattas av relevanta gemenskapsdirektiv.

a)

åtgärder som vidtas för att genomföra det här direktivet,

b)

gränsvärden för exponering och därmed sammanhängande potentiella risker,

c)

resultaten av de bedömningar, mätningar och/eller beräkningar av exponeringsnivåerna för artificiell optisk strålning som har gjorts i enlighet med artikel 4 i det här direktivet, med en förklaring av deras innebörd och potentiella risker,

d)

hur exponeringens skadliga inverkan på hälsan upptäcks och hur den skall rapporteras,

e)

under vilka omständigheter arbetstagare har rätt till hälsokontroller,

f)

säkra arbetsrutiner för att minimera riskerna i samband med exponering,

g)

korrekt användning av lämplig personlig skyddsutrustning.

a)

skall arbetstagaren av en läkare eller annan person med lämpliga kvalifikationer informeras om det resultat som rör denne personligen och därvid särskilt också erhålla information och råd om de hälsokontroller som denne bör genomgå efter avslutad exponering,

b)

skall arbetsgivaren informeras om eventuella betydelsefulla resultat av hälsokontrollerna, med beaktande av eventuell tystnadsplikt,

(c)

skall arbetsgivaren

a)

antagandet av direktiv om teknisk harmonisering och standardisering som gäller planläggning, konstruktion, tillverkning eller utformning av arbetsutrustning och/eller arbetsplatser,

b)

tekniska framsteg, förändringar av de mest relevanta harmoniserade europeiska standarderna eller internationella specifikationer samt nya vetenskapliga rön om exponering för optisk strålning i arbetet,

27.4.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 114/60

(1)

För att säkerställa hög kvalitet vid genomförandet av investerarnas transaktioner infördes en omfattande ram av rättsliga regler genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument (3).

(2)

Enligt direktiv 2004/39/EG skall medlemsstaterna senast den 30 april 2006 anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa det. För att säkerställa en enhetlig tillämpning i medlemsstaterna behöver flera komplicerade bestämmelser i direktivet kompletteras med genomförandeåtgärder, som kommissionen skall anta under medlemsstaternas införlivandeperiod. Eftersom medlemsstaterna inte helt kan förbereda och färdigställa sina nationella lagar förrän genomförandeåtgärdernas innehåll är klart, kan de få svårigheter med att uppfylla den nuvarande tidsfristen för införlivandet.

(3)

För att kunna efterleva direktiv 2004/39/EG och nationell genomförandelagstiftning kan värdepappersföretagen och andra reglerade enheter tvingas införa nya system för informationsteknik, nya organisationsstrukturer och rapporterings- och registerrutiner eller genomföra betydande ändringar av nuvarande system och praxis. Detta är möjligt först när innehållet i de genomförandeåtgärder som kommissionen skall anta och den nationella lagstiftningen för införlivandet av direktivet är klara.

(4)