18.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 81/1

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

18.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 81/3

(1)

I enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1898/2005 av den 9 november 2005 om tillämpningsbestämmelser för rådets förordning (EG) nr 1255/1999 beträffande försäljning av grädde, smör och koncentrerat smör på gemenskapens marknad (2) får interventionsorganen genom stående anbudsinfordran sälja vissa kvantiteter smör från interventionslager som de innehar och bevilja stöd för grädde, smör och koncentrerat smör. I artikel 25 i den förordningen anges det att ett lägsta försäljningspris skall fastställas för smör och ett högsta stödbelopp skall fastställas för grädde, smör och koncentrerat smör på grundval av de anbud som har inkommit i samband med varje enskild anbudsinfordran. Det anges också att priset eller stödbeloppet kan variera beroende på smörets avsedda användningsområde, dess fetthalt och iblandningsförfarandet. Beloppen för säkerheten för förädlingen skall enligt artikel 28 i förordning (EG) nr 1898/2005 fastställas utifrån dessa.

(2)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för mjölk och mjölkprodukter.

18.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 81/5

(1)

I enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1898/2005 av den 9 november 2005 om tillämpningsbestämmelser för rådets förordning (EG) nr 1255/1999 beträffande försäljning av grädde, smör och koncentrerat smör på gemenskapens marknad (2) får interventionsorganen genom stående anbudsinfordran sälja vissa kvantiteter smör från interventionslager som de innehar och bevilja stöd för grädde, smör och koncentrerat smör. I artikel 25 i den förordningen anges det att ett lägsta försäljningspris skall fastställas för smör och ett högsta stödbelopp skall fastställas för grädde, smör och koncentrerat smör på grundval av de anbud som har inkommit i samband med varje enskild anbudsinfordran. Det anges också att priset eller stödbeloppet kan variera beroende på smörets avsedda användningsområde, dess fetthalt och iblandningsförfarandet. Beloppen för säkerheten för förädlingen skall enligt artikel 28 i förordning (EG) nr 1898/2005 fastställas utifrån dessa.

(2)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för mjölk och mjölkprodukter.

18.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 81/7

(1)

I enlighet med artikel 47 i kommissionens förordning (EG) nr 1898/2005 av den 9 november 2005 om tillämpningsbestämmelser för rådets förordning (EG) nr 1255/1999 beträffande försäljning av grädde, smör och koncentrerat smör på gemenskapens marknad (2) inleder interventionsorganen en stående anbudsinfordran för att bevilja stöd för koncentrerat smör. Artikel 54 i den förordningen fastställer att mot bakgrund av de anbud som har kommit in som svar på varje enskild anbudsinfordran bör ett högsta stödbelopp fastställas för koncentrerat smör med en fetthalt av minst 96 %.

(2)

En säkerhet för slutanvändningen bör enligt artikel 53.4 i förordning (EG) nr 1898/2005 ställas för att garantera att detaljhandeln tar över det koncentrerade smöret.

(3)

Mot bakgrund av de anbud som har kommit in bör det högsta stödbeloppet fastställas på en lämplig nivå och säkerheten för slutanvändningen bestämmas utifrån denna.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för mjölk och mjölkprodukter.

18.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 81/8

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 343/2006 (3) fastställs en förteckning över medlemsstater i vilka uppköp av smör har inletts i enlighet med artikel 6.1 i förordning (EG) nr 1255/1999.

(2)

På grundval av de senaste underrättelserna från Lettland har kommissionen konstaterat att marknadspriserna på smör har legat på eller över 92 % av interventionspriset under två på varandra följande veckor. Följaktligen bör interventionsuppköp avslutas i denna medlemsstat. Lettland bör därför utgå ur den förteckning som fastställs i förordning (EG) nr 343/2006.

(3)

Förordning (EG) nr 343/2006 bör därför ändras.

18.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 81/9

18.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 81/10

18.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 81/11

18.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 81/12

18.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 81/13

(1)

Genom en skrivelse av den 8 februari 2001, registrerad den 9 februari 2001, anmälde Italiens ständiga representation vid Europeiska unionen den aktuella åtgärden till kommissionen i enlighet med artikel 88.3 i fördraget.

(2)

I en skrivelse av den 21 augusti 2001, registrerad den 24 augusti 2001, en skrivelse av den 3 december 2001, registrerad den 5 december 2001 och en skrivelse av den 11 april 2002, registrerad den 17 april 2002, vidarebefordrade Italiens ständiga representation vid Europeiska unionen de kompletterande upplysningar som Italien uppmanats att inkomma med i samband med informella kontakter och i skrivelser av den 9 april 2001 respektive den 27 september 2001.

(3)

Genom en skrivelse av den 5 juni 2002 underrättade kommissionen Italien om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i fördraget avseende den aktuella åtgärden.

(4)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning  (2). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med synpunkter på stödet i fråga.

(5)

Kommissionen har inte mottagit några synpunkter från berörda parter.

(6)

Genom en skrivelse av den 16 september 2002, registrerad den 17 september 2002, skickade Italien in de kompletterande uppgifter om den planerade åtgärden som kommissionen begärt.

(7)

Cooperativa Agricola Moderna S.c.r.l. är ett av de företag som kan få undsättningsstöd av det slag som kommissionen har granskat och godkänt inom ramen för stödärende N 354/2000 (3). I beslutet om godkännande angavs att undsättningsstödet skulle kunna omvandlas till omstruktureringsstöd på villkor att Italien inom sex månader från det att stödet godkändes lade fram en omstruktureringsplan för företaget i enlighet med punkt 23 i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (nedan kallade ”riktlinjerna”) (4). Italien har därför inkommit med en omstruktureringsplan för kooperativet. Detta beslut avser således omstruktureringsstödet.

(8)

I enlighet med omstruktureringsplanen har det undsättningsstöd som betalats ut, dvs. 900 miljoner ITL (464 810 euro) omvandlats till investeringsbidrag.

(9)

Cooperativa Agricola Moderna S.c.r.l. är ett mindre kooperativt företag med 69 medlemmar som är specialiserat på vin- och spannmålsproduktion (primärproduktion). Kooperativet brukar för närvarande 75 hektar som kooperativet äger, 207 hektar som kooperativet hyr och 178 hektar som kooperativet brukar som arrende.

(10)

Enligt Italien är kooperativets huvudsakliga produktion vindruvor för vinproduktion (80 % av den avsättningsbara bruttoproduktionen). Den relevanta marknaden är således marknaden för vin. Den samlade vinproduktionen i regionen Marche, där vinodlingen täcker 23 500 hektar, varav 13 000 för odling av vin med skyddad ursprungsbeteckning, omsätter 147 miljarder ITL. Det aktuella kooperativet odlar 125 hektar, vilket motsvarar 0,53 % av den samlade vinodlingsarealen och 0,96 % av den vinodlingsareal som används för produktion av vin med skyddad ursprungsbeteckning. Kooperativets produktion motsvarar 0,38 % av den genomsnittliga produktionen i regionen (uppgifter avseende de senaste tre åren).

(11)

För närvarande tenderar konsumtionen av kvalitetsvin, som vin med skyddad ursprungsbeteckning, att öka, medan konsumtionen av exempelvis bordsvin tenderar att minska (5). De internationella marknaderna blir viktigare och viktigare för de italienska vinproducenterna i och med att de italienska vinerna blir mer och mer kända. Samtidigt måste de italienska producenterna nu konkurrera med de traditionella producenterna och med de nya vinländerna. Nästan tre fjärdedelar av alla vinproducenter exporterar till utlandet. Oftast är det fråga och små och medelstora företag vars omsättning ligger under 50 miljarder ITL. Utsikterna är goda för vin med skyddad ursprungsbeteckning från regionen Marche. Vinet Verdicchio dei Castelli di Jesi klassificeras som ett av de bästa italienska vita vinerna och det röda vinet Rosso Conero, även det från Marche, är ett av de mest omtyckta italienska vinerna i Italien och i världen. Cirka 30 % av produktionen går på export (6). Den aktuella omstruktureringsplanen utgår från en måttligt optimistisk prognos för vinmarknadens utveckling och man räknar inte med någon brist på efterfrågan på kvalitetsviner från mindre geografiska områden. I omstruktureringsplanen föreskrivs också en delvis omställning till produktion av kvalitetsvin.

(12)

Enligt Italien beror kooperativets svårigheter på följande:

(13)

Enligt Italien kan kooperativets skuldsituation sammanfattas enligt följande (reviderad version):

(14)

Kommissionen godkände inom ramen för stödordning N 354/2000 att nedanstående kriterier användes för Italiens bedömning av huruvida de fem aktuella företagen befann sig i svårigheter och kunde beviljas undsättningsstöd. För att beviljas stöd skulle företagen uppfylla minst två kriterier för lönsamhet och två kriterier för finansiella svårigheter/strukturella problem.

Det aktuella kooperativet uppfyller kriterierna för svårigheter, närmare bestämt följande: finansiella kostnader/omsättning, omsättning/lagerhållning, (omsättningstillgångar– butik)/skulder, samt skulder för kortfristiga banklån/skulder.

(15)

I omstruktureringsplanen föreskrivs att de vinarealer där odlingarna är i slutet av sin produktionsfas skall ställas om till produktion av de kvalitetsviner med skyddad ursprungsbeteckning som är typiska för regionen (Verdicchio dei Castelli di Jesi e Rosso Conero), samt att det skall investeras i maskiner för att få ner personalkostnaderna och öka lönsamheten. Följande åtgärder planeras:

(16)

Investeringskostnaderna för förnyelse och omstrukturering av vinodlingarna under den femårsperiod som omstruktureringsplanen gäller fördelar sig enligt följande:

(17)

Kooperativets medlemmar har ökat aktiekapitalet med 100 miljoner ITL (51 650 euro). Aktiekapitalet ökade därför från 92,7 miljoner ITL (47 880 euro) till 192,7 miljoner ITL (99 520 euro) under budgetåret 2000. Kooperativets medlemmar har dessutom beviljat ett lån på 500 miljoner ITL (258 230 euro).

(18)

Omstruktureringsstödet täcker också kostnader för konsult- och rådgivningstjänster i samband med omstruktureringen, dvs. ett belopp på 120 miljoner ITL (61 975 euro). De tjänsterna kommer att tillhandahållas av kooperativet Moncaro under tre år. Omstruktureringsplanen kommer därför att ha följande finansiella struktur:

(19)

Genom att undsättningsstödet på 900 miljoner ITL (464 811 euro) omvandlats till investeringsstöd kan den samlade skulden enligt ovan sänkas med 792 miljoner ITL (409 034 euro), vilket till viss del täcker förvärvet av skördemaskinen och konsult- och rådgivningskostnaderna i samband med genomförandet av omstruktureringsplanen.

(20)

Som motprestation har kooperativet åtagit sig att minska sin produktionskapacitet för vin. Produktionskapaciteten uppgick den 31 december 2001 till 1 674,1 ton. Vid beräkningen togs hänsyn till vilka sorter som odlas och de produktionsnormer som gäller för de olika skyddade beteckningarna. Efter den sänkning av kapaciteten på 16 % som skall göras under en femårsperiod i enlighet med punkt 74 i i riktlinjerna kommer produktionskapaciteten att ligga på 1 406,2 ton. Kapaciteten förväntas därefter inte att öka fram till 2005. Det bör påpekas att omstruktureringsplanen lades fram i början av 2001.

(21)

Det var bara under 1996 som kooperativets resultat var negativa. Kommissionen hyste därför tvivel om huruvida kooperativet verkligen var i svårigheter under perioden 1995–1999 och ifrågasatte vilken skuldsituationen egentligen var.

(22)

Kommissionen hyste också tvivel om huruvida företaget skulle kunna återställa lönsamheten när produktionskapaciteten samtidigt skulle minska med 16 %. Kommissionen ställde sig också tvivlande till de uppgifter som lämnats av Italien och enligt vilka produktionsminskningen endast skulle komma att påverka kooperativets ekonomiska situation i väldigt liten utsträckning (försäljningsbortfall på endast 1–2 % under perioden 2002–2005).

(23)

Kommissionen hyste också tvivel angående själva stödbeloppet, som föreföll vara större än vad som skulle behövas för att möjliggöra omstruktureringen. Särskilt när det gäller beräkningen av de faktiska behoven hyste kommissionen tvivel om huruvida de avskrivningar som inte gjorts kunde betraktas som förluster och ifrågasatte också huruvida det är möjligt att inom ramen för en omstruktureringsplan godkänna stöd till investeringar i utrustning inom ett område där det inte är fråga om något underskott i produktionen.

(24)

Slutligen ställde sig kommissionen frågande till kostnaderna för konsult- och rådgivningstjänster, då det inte var möjligt att utesluta att det skulle kunna röra sig om indirekt stöd till det kooperativ som fått i uppgift att tillhandahålla tjänsterna.

(25)

Italien inkom med kompletterande uppgifter genom en skrivelse av den 16 september 2002.

(26)

Beträffande frågan om huruvida kooperativet verkligen befann sig i svårigheter hävdar Italien att kooperativet uppfyller de fyra kriterier som regionen Marche tillämpar och som godkänts av kommissionen i samband med stöd N 354/2000. Italien påpekar att kooperativa företag tenderar att avsluta sina räkenskaper i balans, trots att de har svårigheter. De finansiella kostnaderna för de stora skulderna visar att driftsresultatet är så pass stort att det kan uppväga de finansiella kostnaderna.

(27)

Italien visar att kooperativet, för att nå budgetbalans under 1994–1999, vidtog följande åtgärder avseende vissa budgetposter: a) Arrendeersättningen till medlemmarna sänktes till under marknadspriset, vilket innebar att medlemmarna tvingades bidra med 434 miljoner ITL. b) Avskrivningar gjordes bara till 50 % i förhållande till maskiners och annan utrustnings faktiska livslängd. Kooperativet kunde därför inte avsätta tillräckliga medel för modernisering av anläggningarna, vilket också fick negativa effekter för den ekonomiska förvaltningen.

(28)

Dessutom kunde den stora förlusten 1996 (182 miljoner ITL i förlust, motsvarande 13 % av omsättningen) inte utjämnas genom vinster under påföljande år. Under budgetåren 1998 och 1999 drabbades kooperativet av extraordinära kostnader på 178 miljoner ITL respektive 134 miljoner ITL till följd av att intäkterna från försäljningen av jordbruksprodukter blev lägre än väntat.

(29)

Beträffande frågan om huruvida det är möjligt att återställa lönsamheten samtidigt som produktionskapaciteten sänks, anger Italien att åtagandet att sänka produktionskapaciteten inom vinproduktionen med 16 % under en femårsperiod (högst 1 406,2 ton druvor) inte innebär att produktionens värde sänks med samma procenttal, eftersom man samtidigt går över till att odla vin av högre kvalitet; inkomstbortfallet blir således mycket mindre. Italien har bekräftat de beräkningar som gjorts under förfarandets gång.

(30)

Beträffande frågan om huruvida stöd för förvärv av maskiner (i det aktuella ärendet en skördemaskin) kan anses förenligt med bestämmelserna anger Italien att förvärvet av skördemaskinen är nödvändigt för att lönsamheten skall kunna återställas. Tack vare skördemaskinen kan vissa odlings- och skördemoment mekaniseras och därmed kan driften av vinodlingarna effektiviseras och produktionskostnaderna sänkas med 185 miljoner ITL. Kooperativets vinodling blir därmed åter lönsam.

(31)

Italien bifogar en tabell som visar hur de faktiska kostnaderna för anläggningen av vinodlingar på branta slutningar skiljer sig från de referensvärden som statligt stöd baseras på. Den skillnaden gav ett inkomstbortfall på 179 363 240 ITL.

(32)

Italien har vidare inkommit med kompletterande upplysningar om konsult- och rådgivningsverksamheten. Bland annat anger Italien att det aktuella beloppet på 120 miljoner euro täcker en analys av den ekonomiska situationen under perioden 1994–1999, utarbetandet av omstruktureringsplanen och budgetprognoser fram till 2005, tekniskt och administrativt stöd vid genomförandet av åtgärderna i omstruktureringsplanen, tillsyn över genomförandet och bedömning av behovet av eventuella korrigerande åtgärder. Italien hänvisar, när det gäller beräkning av kostnaderna för konsult- och rådgivningstjänster och kostnadernas förenlighet med bestämmelserna, till presidentdekret nr 645 av den 10 oktober 1994 om arvoden till ekonomer.

(33)

Enligt artikel 87.1 i fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(34)

Definitionen passar på det aktuella stödet, då det ger ett visst företag en ekonomisk fördel, finansieras med offentliga (regionala) medel och sannolikt kan komma att påverka handeln, särskilt med tanke att Italien är ett viktigt vinland (Italien är EU:s näst största vinproducent och stod 1998 för 32 % av unionens produktion).

(35)

Vissa åtgärder kan betraktas som förenliga med den gemensamma marknaden om de omfattas av undantagsbestämmelserna i artikel 87.2 och 87.3.

(36)

I det aktuella ärendet är det enda undantag som kan åberopas undantaget enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget, där det anges att stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner kan anses vara förenligt med den gemensamma marknaden när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

(37)

För att kunna omfattas av undantag måste den aktuella åtgärden uppfylla villkoren i riktlinjerna.

(38)

I riktlinjerna anges att följande allmänna villkor skall uppfyllas för att ett omstruktureringsstöd skall kunna godkännas:

(39)

I riktlinjerna konstateras att det inte finns någon gemenskapsdefinition av företag i svårigheter (punkt 4), och det anges att kommissionen för tillämpningen av riktlinjerna anser att ett företag är i svårigheter om det inte med egna finansiella medel eller med medel från ägare/aktieägare eller långivare kan hejda förluster som utan ingripanden från de offentliga myndigheterna leder till att företaget med största sannolikhet försätts i konkurs på kort eller medellång sikt. Ett företags svårigheter visar sig normalt som ökande förluster, sjunkande omsättning, växande lager, överkapacitet, minskande kassaflöde, stigande skuldsättningsgrad och finansiella kostnader samt ett sjunkande värde, som kan gå ner till noll, på nettotillgångarna.

(40)

Det har redan konstaterats att företaget befinner sig i svårigheter, närmare bestämt inom ramen för det undsättningsstöd (N 354/2000) som kommissionen godkände genom beslut SG(2000) D/106283) och på grundval av den metod som anges i punkt 14 ovan. Kooperativet ansågs befinna sig i svårigheter på grundval av följande kriterier: finansiella kostnader/omsättning, omsättning/lagerhållning, (omsättningstillgångar– butik)/skulder, samt skulder för kortfristiga banklån/skulder.

(41)

Trots att det redan godkända undsättningsstödet och det aktuella omstruktureringsstödet granskas och godkänns separat, kan det i det aktuella ärendet sägas att undsättningen och omstruktureringen är två faser inom en och samma process, även om det rör sig om två olika mekanismer (punkt 9 i riktlinjerna). Kommissionen anser att det är möjligt att utgå från att företaget befinner sig i svårigheter eftersom detta redan konstaterats tidigare.

(42)

En grundlig genomgång av de uppgifter som lämnats in av Italien bekräftar också detta. De balanserade räkenskaperna, som förorsakade kommissionens tvivel, beror på en särskild bokföringsteknisk metod och ger i det aktuella ärendet inte någon komplett bild av företagets faktiska ekonomiska situation. I det aktuella ärendet visade sig balansen i räkenskaperna vara artificiell och bero på att kooperativets medlemmar täckte förlusterna i och med att de gick med på lägre arrendeersättning (8) och på att kooperativet inte gjorde tillräckliga avskrivningar. Den italienska lagen (9) tillåter visserligen detta, men ett sådant agerande tyder ändå på att ett företag har svårigheter att få det egna kassaflödet att räcka till för att finansiera den förnyelse av produktionsutrustningen som normalt krävs.

(43)

Beviset för att företaget befann sig i svårigheter står att finna i de kortfristiga skulderna och bristen på likvida medel till följd av den minskande omsättningen. Med tanke på att skulderna år 2000 uppgick till 1 254 832 000 ITL (648 070 euro), att driftsresultatet var negativt (– 238 951 430 ITL år 2000) (123 408 euro), att likviditetsgraden var 0,555 år 2000 och att omsättningen höll på att minska, är det tydligt att Cooperativa Moderna knappast kan återställa lönsamheten med egna finansiella medel eller med medel från medlemmarna, som redan bidragit vid ett flertal tillfällen (med lån eller i form av lägre ersättningar).

(44)

I punkt 32 i riktlinjerna anges bland annat att omstruktureringsplanen, som skall ha en så kort varaktighet som möjligt, skall göra det möjligt att återställa företagets långfristiga lönsamhet inom en rimlig tid och på grundval av realistiska antaganden om de framtida villkoren för verksamheten. Vidare anges att det skall göras en marknadsundersökning. Förbättringen av lönsamheten skall i första hand uppnås genom interna åtgärder. En omstrukturering skall innebära att företaget överger de verksamheter som förblir olönsamma även efter omstruktureringen.

(45)

Italien har lagt fram en omstruktureringsplan, tillsammans med en marknadsundersökning och framtidsprognoser för kooperativet i två scenarier, dels med och dels utan det statliga stödet på 900 miljoner ITL.

(46)

I omstruktureringsplanen, som beskrivs i punkt 15 ovan och som löper över tre år, beskrivs orsakerna till företagets svårigheter och anges ett antal åtgärder för att återställa dess lönsamhet.

(47)

De planerade åtgärderna är följande:

(48)

Kommissionen hyste tvivel om huruvida det skulle vara möjligt att betrakta ett investeringsstöd för förvärv av utrustning som förenligt, då utrustningen inte föreföll nödvändig för återställandet av lönsamheten. Den grundliga genomgång som gjorts av de uppgifter som lämnats in av Italien har emellertid visat att det är av avgörande betydelse för lönsamheten att produktionen mekaniseras. Enligt de beräkningar som gjorts av Italien innebär förvärvet av skördemaskinen att driftskostnaderna för vinodlingarna kan sänkas med 185 miljoner ITL per år. Vinodlingen förväntas stå för 80 % av kooperativets bruttoproduktion för försäljning och produktionen kommer inte att öka.

(49)

Italien har åtagit sig att minska produktionskapaciteten på vinområdet med 16 % under en femårsperiod. Kommissionen hyste också tvivel om huruvida kooperativet skulle kunna minska produktionskapaciteten utan att drabbas av större inkomstbortfall från försäljningen. Emellertid visar en grundlig genomgång av de uppgifter som lämnats av Italien (punkterna 50 och 51 i denna motivering) att omställningen till vinsorter med skyddad ursprungsbeteckning (verdicchio superiore, verdicchio riserva, verdicchio passito), vilka har ett högre marknadsvärde, ger större inkomster, som mer än väl kompenserar för den planerade minskningen av produktionskapaciteten. Det kan därför konstateras att minskningen av produktionskapaciteten inte är något hinder för återställd lönsamhet.

(50)

Beräkning av intäkter från försäljningen om produktionskapaciteten inte minskas:

(51)

Beräkning av intäkter från försäljningen om produktionskapaciteten minskas:

(52)

Enligt punkt 32 i riktlinjerna skall en omstrukturering innebära att företaget överger de verksamheter som förblir olönsamma även efter omstruktureringen. I det aktuella fallet är det inte fråga om strukturell olönsamhet, eftersom företagets svårigheter huvudsakligen är ekonomiska och förvärvet av skördemaskinen gör att lönsamhetsmarginalerna kan höjas inom vinodlingsverksamheten. Omstruktureringsplanen är därför förenlig med riktlinjernas krav.

(53)

Enligt punkterna 35–39 i riktlinjerna måste åtgärder vidtas för att i största möjliga mån mildra de negativa följderna av stödet för konkurrenterna. Detta villkor tar sig vanligtvis uttryck i att företaget måste begränsa sin närvaro på sin marknad eller sina marknader. I kapitel 5 i riktlinjerna anges hur denna princip skall tillämpas inom jordbrukssektorn. Inom jordbrukssektorn, där även mindre stöd kan snedvrida konkurrensen, har kommissionen som praxis att kräva uppvägande åtgärder i form av minskad produktionskapacitet. Inom primärproduktionen skall produktionskapaciteten minskas eller läggas ned under minst fem år.

(54)

För åtgärder som särskilt inriktas på vissa varor eller aktörer måste minskningen av produktionskapaciteten normalt uppgå till 16 % av den kapacitet som omstruktureringsstödet faktiskt avser. I vissa regioner kan procentandelen sänkas till 14 %. I det aktuella ärendet planerar Italien en minskning av produktionskapaciteten med 16 % under fem år. Villkoret är således uppfyllt.

(55)

I punkt 40 i riktlinjerna anges att stödbeloppet och stödnivån skall begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att möjliggöra en omstrukturering med hänsyn till de finansiella resurser som företaget, aktieägarna eller den koncern företaget tillhör har. Därför skall de stödmottagande företagen i väsentlig utsträckning bidra till omstruktureringen med egna medel, antingen med egna medel, eller genom extern finansiering. För att begränsa den snedvridande effekten skall stödet ges i sådan form eller med ett sådant belopp att det inte förser företaget med ett överskott av likvida medel som skulle kunna användas för aggressiva verksamheter som snedvrider marknaden och som inte har anknytning till omstruktureringen.

(56)

Vid bedömningen av om riktlinjernas villkor är uppfyllda tog kommissionen hänsyn till följande faktorer:

(57)

Det statliga stödet till omstruktureringsplanen omfattar sammanlagt följande belopp:

(58)

En del av beloppet på 900 miljoner ITL kommer att täcka tidigare faktiska kostnader (förluster på grund av oväder, investeringar som gått med förlust, amorteringar för vilka inga avsättningar gjorts) och en annan del kommer att användas för omstruktureringen (konsult- och rådgivningskostnader och förvärv av utrustning). Stödet kommer huvudsakligen att användas för att sanera företagets skuldsituation och för att finansiera de investeringar som krävs för omstruktureringen.

(59)

I den affärsplan som företaget tagit fram anges att det under åren efter det att omstruktureringen genomförs inte kommer att genereras något sådant överskott att företaget skulle kunna bedriva aggressiv verksamhet utan anknytning till omstruktureringen. Dessutom är företaget relativt litet och inte någon stor aktör inom vinsektorn i regionen (0,38 % av regionens produktion), vilket är en garanti för att stödet endast får försumbara effekter på konkurrensen.

(60)

De förklaringar som Italien har gett angående kostnaderna för konsult- och rådgivningstjänster (se punkt 32 ovan) har övertygat kommissionen om att de angivna beloppen är lämpliga och undanröjt kommissionens misstankar om ett eventuellt stöd till Cooperativa Moncaro, som tillhandahåller tjänsterna.

(61)

När det gäller kooperativets och dess medlemmars bidrag till omstruktureringen bör det påpekas att de investeringar som planeras i omstruktureringsplanen kommer att finansieras till 50 % av kooperativet. De medel som krävs för detta har genererats genom att medlemmarna ökade aktiekapitalet med 100 miljoner ITL år 2000 samt beviljat ett lån till kooperativet på 500 miljoner ITL. Riktlinjernas krav är därför uppfyllt.

(62)

I punkt 48 i riktlinjerna anges att omstruktureringsstöd endast får beviljas en enda gång. Italien har bekräftat att principen iakttas.

(63)

Åtgärden är förenlig med gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter.

a)

Under de senaste fem åren har ersättningen för arrendebruk legat under marknadspriset, vilket har lett till en förlust på 434 233 484 ITL (224 262,88 euro) som täckts av kooperativets medlemmar.

b)

För att kunna betala ut ersättning för utfört arbete i enlighet med gällande bestämmelser gjorde kooperativet endast avskrivningar på 50 % för maskiner, utrustning och jordförbättringsåtgärder. De uteblivna avskrivningarna motsvarade sammanlagt 375 911 000 ITL (194 142 euro) under fem års tid.

18.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 81/25

(1)

Genom en skrivelse av den 27 maj 2002, registrerad den 31 maj 2002 (A/14263), mottog kommissionen ett klagomål avseende Piemontes regionala regerings beslut nr 57-5400 av den 25 februari.

(2)

En begäran om ytterligare upplysningar skickades till de italienska myndigheterna genom skrivelse nr D/55115 av den 13 september 2002. Den klagande, som har underrättats om hur klagomålet följdes upp genom kommissionens skrivelse nr D/55127 av den 16 september 2002, har inkommit med ytterligare upplysningar genom skrivelse nr A/38090 av den 5 november 2002.

(3)

De italienska myndigheterna svarade genom skrivelse nr 12998 av den 24 oktober 2002, registrerad den 8 november 2002 (A/38204).

(4)

Genom en skrivelse av den 21 mars 2003 (SG(2003) D/229057) underrättade kommissionen Italien om sitt beslut att inleda det formella undersökningsförfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende den berörda stödordningen som inte bara tillämpats i regionen Piemonte, utan också i nästan hela medlemsstaten.

(5)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga.

(6)

Genom en skrivelse av den 6 juni 2003 (A/33954) har kommissionen mottagit synpunkter från berörda parter. Den har översänt dessa synpunkter till Italien genom skrivelse nr D/55630 av den 4 september 2003. Italien begärde förlängning av tidsfristen för svar genom skrivelse nr A/37007 av den 10 oktober 2003. Genom skrivelse nr A/37736 av den 11 november 2003 inkom Italien med sina kommentarer.

(7)

Efter ett möte den 16 april 2003 med de italienska myndigheterna och kommissionens avdelningar översände Italien sina kommentarer om inledningen av förfarandet i skrivelse nr A/34148 av den 13 juni 2003.

(8)

Genom en skrivelse av den 18 december 2003 (D/58151) begärde kommissionen att Italien skulle inkomma med ytterligare upplysningar.

(9)

Genom skrivelse nr A/31204 av den 19 februari 2004 begärde de italienska myndigheterna en förlängning av tidsfristen för svar, vilken beviljades av kommissionen genom skrivelse nr D/51435 av den 26 februari 2004. Genom skrivelse nr A/32487 av den 7 april 2004 och nr A/32628 av den 14 april 2004 inkom Italien sedan med de begärda upplysningarna.

(10)

Enligt den klagande har olagliga stöd beviljats vissa yrkesutbildningsinstitut, med verksamhet inom regionen Piemonte, enligt den regionala regeringens beslut nr 57-5400 av den 25 februari 2002 som enligt den klagande genomförts i strid mot artikel 88.3 i EG-fördraget.

(11)

Av de handlingar som de italienska myndigheterna bifogat sitt svar på kommissionens begäran om ytterligare upplysningar (A/38204) framgick det dock direkt att beslut 57-5400/2002, som ligger till grund för klagomålet, bara utgjorde genomförandebestämmelser för regionen Piemonte av ministerdekret 173/2001 (nedan kallat DM 173/2001), särskilt för ett av dess delprogram, dvs. ”bidrag för betalning av förfallna skulder”.

(12)

Det stöd som beviljats genom ovannämnda delprogram syftade i huvudsak till att återbetala yrkesutbildningsinstitutens skulder avseende finansiella kostnader och utestående löner, och beviljades i form av icke-återbetalningspliktiga bidrag. Stödmottagarna utgörs av olika typer av yrkesutbildningsinstitut, både vinstdrivande och icke vinstdrivande. Stora företag är inte uteslutna.

(13)

I DM 173/2001 anges också följande delprogram:

(14)

Genom skrivelse nr A/38204 av den 8 november 2002 bekräftade de italienska myndigheterna att stödet har beviljats genom en nationell fond som uppgår till totalt till 180 miljarder italienska lire (cirka 93 miljoner lire) som genomförts och fördelats mellan de olika italienska regionerna genom DM 173/2001. DM 173/2001 innehåller genomförandebestämmelser för lag nr 388 av den 23 december 2000 om ”bestämmelser för utformning av statens årliga och fleråriga budget (budgetlag 2001)” (nedan kallad lag 388/2000) vars artikel 118.9 avser omstrukturering av yrkesutbildningsinstitut så att dessa kan bli ackrediterade.

(15)

I samma skrivelse som nämns i punkt 14 anger de italienska myndigheterna att de inte betraktar åtgärden som statligt stöd eftersom den enligt deras uppfattning var avsedd att stödja icke-kommersiell verksamhet av allmänt intresse.

(16)

Italien hävdar dessutom att det certifieringssystem som skulle genomföras, åtminstone i teorin, var knutet till omstruktureringen av yrkesutbildningsinstituten genom avtalet från maj 2000 mellan staten och regionerna enligt bestämmelserna i artikel 17 i lag nr 196 av den 24 juni 1997 om regler för att främja sysselsättning (nedan kallad lag 196/97). Denna formulering bekräftas genom artikel 118.9 i lag 388/2000 som genomförts genom DM 173/2001.

(17)

Stödet till yrkesutbildningsinstituten syftade enligt Italien till att åtgärda stödmottagarnas organisatoriska brister som eventuellt skulle kunna underminera certifieringsförfarandet. I själva verket är det sedan i juli 2003 i princip bara certifierade yrkesutbildningsinstitut som får bedriva yrkesutbildningsverksamhet som finansieras med offentliga medel.

(18)

Däremot har yrkesutbildningsinstituten från 1997 kunnat tillhandahålla ett slags privat utbildning – dvs. konkurrensutsatta kommersiella utbildningstjänster – till följd av att den nationella lagstiftningen på området ändrats (genom det så kallade Treu-paketet, dvs. lag nr 144 av den 17 maj 1999 om åtgärder inom investeringsområdet, om bemyndigande för regeringen att omorganisera sysselsättningsinitiativen och de bestämmelser som reglerar INAIL, samt om bestämmelser för omorganisering av socialförsäkringsorgan, samt slutligen avtalet från mars 2000 mellan staten och regionerna) och i flera fall har de verkligen genomfört lagstiftningspaketet.

(19)

Enligt Italien gav den aktuella åtgärden dock inte upphov till någon konkurrensfördel eftersom den avsåg att bevara de ”historiska” institutens erfarenheter och kunskaper (löpande avtal under en minimiperiod på 3–5 år med de finansierande statliga organen är till exempel ett av villkoren för att omfattas av stöd), och åtgärden var i detta skede nödvändig för att instituten skulle kunna uppfylla certifieringsvillkoren och för att kunna fortsätta med utbildningsverksamheten på en avreglerad marknad. Dessutom saknar dessa institut, som i de flesta fall är verksamma på lokal (subregional) nivå, förmåga att påverka handeln mellan medlemsstaterna.

(20)

Enligt de upplysningar som lämnats in av Italien har regionerna Friuli-Venezia Giulia, Sicilien och Kampanien inte genomfört åtgärden. Sardinien och den autonoma provinsen Trento har genomfört åtgärden på grundval av kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse (3) (nedan kallad förordningen om stöd av mindre betydelse). Regionerna Toskana och Umbrien har tillämpat samma lösning efter det att förfarandet inleddes. Det är enbart den autonoma provinsen Bolzano som inte beviljats någon finansiering enligt DM 173/2001 och följaktligen har åtgärden inte genomförts där. Andra regioner genomförde i själva verket bara en del av de berörda delprogrammen.

(21)

Kommissionen har för det första noterat att enbart yrkesutbildningsinstitut tog emot stödet som beviljades genom en fond som bildats särskilt enligt en nationell regel. Dessutom valdes dessa på grundval av särskilda kriterier som fastställts av regionerna, och följaktligen kan den berörda åtgärden betraktas som selektiv och innebära offentliga utgifter.

(22)

För det andra har kommissionen hyst allvarliga tvivel om huruvida yrkesutbildningen som helhet kan betraktas som en icke-kommersiell verksamhet av allmänt intresse, vilket de italienska myndigheterna inledningsvis hävdade. I samband med detta framhöll kommissionen att bidragen kan förbättra den finansiella situationen för stödmottagarna eftersom de minskar de kostnader som stödmottagarna själva normalt skulle ha varit tvungna att bära.

(23)

Även om yrkesutbildningen förmodligen bara är föremål för begränsad handel mellan medlemsstaterna, kunde det slutligen inte uteslutas att det finns utbildningsföretag som är aktiva på gemenskapsnivå. Dessa företag skulle kunna vara intresserade av att komma in på den italienska marknaden.

(24)

Kommissionen konstaterade därför att den berörda åtgärden skulle kunna utgöra statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(25)

Om stödet betraktas som statligt stöd måste den berörda åtgärden bedömas på grundval av fördragets bestämmelser och andra tillämpliga gemenskapsregler.

(26)

I detta avseende ansåg kommissionen att endast den del av stödet som avser ”anpassning av operativa strukturer och anläggningar” kan omfattas av ett undantag då det avser ytterligare kostnader för sysselsättning av funktionshindrade. På samma sätt kan stöd för ”utbildning av lärare” omfattas av undantag, förutsatt att de kriterier är uppfyllda som är fastställda i kommissionens förordning (EG) nr 68/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd till utbildning (4).

(27)

I det aktuella skedet av ärendet måste alla andra delprogram däremot betraktas som driftsstöd enligt kommissionen och omfattas följaktligen inte av undantag enligt någon av fördragets bestämmelser.

(28)

Synpunkter från berörda parter har bara inkommit till kommissionen från ett italienskt utbildningsinstitut som säger sig vara aktivt på minst nationell nivå och som också är mottagare av det berörda stödet.

(29)

Även om ovannämnda institut anser att de italienska reglerna för tillträde till yrkesutbildningsmarknaden är de samma för nationella företag och andra gemenskapsföretag, noterar det även att yrkesutbildningsinstitutens operativa enheter måste, för att få i uppdrag att bedriva yrkesutbildning som finansieras med offentliga medel, ha uppnått ett gränsvärde för effektiviteten när det gäller tidigare verksamhet och ha nära kopplingar till den sociala miljön och företagsmiljön, enligt kriterier som fastställts av regionerna. Detta är skälet till varför inget utländskt yrkesutbildningsinstitut hittills har kunnat uppfylla de fastställda kraven.

(30)

Enligt Italien påverkar inte den berörda åtgärden handeln mellan medlemsstaterna eftersom certifieringssystemet, baserat på objektiva kriterier som fastställts enligt regionala genomförandebestämmelser, inte hindrar eller begränsar etableringsrätten för utbildningsföretag från andra regioner eller medlemsstater.

(31)

Enligt de italienska myndigheternas uppfattning skulle nykomlingarna inte heller påverkas av det stöd som har beviljats till de italienska yrkesutbildningsinstituten eftersom dessa redan antas ha svårigheter att betjäna sitt eget område. Detta bekräftas också av de tidigare förlusterna som den berörda åtgärden avser att kompensera för. I synnerhet skulle stödet i form av ersättning för tidigare förluster inom den yrkesutbildningsverksamhet som yrkesutbildningsinstituten hade fått i uppdrag att bedriva och som genomförts inom ramen för det offentliga utbildningssystemet, enligt Italien, inte utgöra stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget.

(32)

Dessutom skulle de utländska företagen, enligt Italiens uppfattning, inte vara intresserade av att komma in på den italienska marknaden för offentlig yrkesutbildning på grund av bristande lönsamhet, vilket bland annat bevisas genom behovet av de berörda stöden.

(33)

Slutligen bör olönsam yrkesutbildning som finansieras med statliga medel, som mottagarna inte betalar för och som tillhandahålls inom ramen för det offentliga utbildningssystemet, enligt de italienska myndigheterna, inte betraktas som kommersiell verksamhet, särskilt mot bakgrund av rättspraxis i målen ”Humbel” (5) och ”Wirth” (6).

(34)

Även om regionen Piemonte samtycker till att åtgärden är selektiv och tar statliga medel i anspråk, förnekar den att åtgärden medför någon fördel eller har några effekter på gemenskapshandeln. Med avseende på det förstnämnda anser regionen Piemonte att de stöd som beviljats bara utgjorde ersättning för tjänster som tillhandahållits av yrkesutbildningsinstituten eftersom det rörde yrkesutbildning som tillhandahållits inom ramen för den offentliga utbildningen. När det gäller det senare anser regionen Piemonte att det inte finns något handelsutbyte av yrkesutbildningstjänster mellan medlemsstaterna; de största hindren utgörs av språket och bristen på kopplingar till området. Däremot kan det enligt regionen Piemontes uppfattning finnas en gemenskapsmarknad för ”privat” yrkesutbildning (dvs. kommersiella konkurrensutsatta yrkesutbildningstjänster).

(35)

I vilket fall som helst skulle nykomlingarna inte förorsakas någon skada genom dessa åtgärder eftersom de inte har haft de kostnader som stödmottagarna tidigare varit tvungna att bära. Även om denna fördel skulle bevisas skulle det, enligt regionen Piemonte, bara handla om en snedvridning på en rent lokal marknad för vilken artikel 87.1 i EG-fördraget, enligt regionens uppfattning, inte är tillämplig.

(36)

Kommissionens analys avser stödordningen som består av de berörda åtgärderna och inte av de enskilda bidragen till särskilda mottagare. Sedan förfarandet inleddes har de italienska myndigheterna varit fullt medvetna om kommissionens tvivel avseende stödordningen. Om de ansåg att några särskilda fall skulle ha bedömts på enskild grund skulle de ha underrättat kommissionen om deras särskilda natur och tillhandahållit alla nödvändiga upplysningar så att en enskild bedömning skulle ha kunnat göras.

(37)

I artikel 87.1 i EG-fördraget föreskrivs att stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, är oförenligt med den gemensamma marknaden i den mån som det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(38)

Det berörda stödet har genomförts med hjälp av statliga medel från en fond på 180 miljoner italienska lire (cirka 93 miljoner euro) som inrättats särskilt genom en nationell regel och fördelats bland nästan alla italienska regioner enligt bilagan till DM 173/2001. Följaktligen uppfylls villkoret om användning av statliga medel.

(39)

Bland stödmottagarna förekommer endast yrkesutbildningsinstitut. Dessutom väljs stödmottagarna på grundval av regionala kriterier mot bakgrund av de tillgängliga finansiella ramarna och eventuella ytterligare kriterier, med hänsyn till varje italiensk region, och följaktligen föreligger dubbel selektivitet.

(40)

De italienska myndigheterna har också bekräftat förekomsten av selektivitet och statliga medel i sina kommentarer.

(41)

Först och främst måste man betona att inom konkurrensrätten omfattar begreppet företag enligt domstolens rättspraxis (7) alla enheter som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett rättslig status (till exempel verksamhet utan vinstintresse) och deras sätt att finansiera verksamheten, och att all verksamhet som går ut på att erbjuda varor eller tjänster på en viss marknad är ekonomisk verksamhet.

(42)

Denna ståndpunkt uttrycktes även i kommissionens meddelanden från 1996 (8) och 2000 (9) om tjänster i allmänhetens intresse i Europa samt i kommissionens rapport till Europeiska rådets möte i Laeken (10).

(43)

Särskilt när det gäller distinktionen mellan ekonomiska och icke-ekonomiska tjänster har kommissionen nyligen betonat (se särskilt punkt 44 i grönboken om tjänster i allmänhetens intresse (11) som bland annat citeras i vitboken i samma ämne (12) att all verksamhet som innebär att varor eller tjänster erbjuds på en viss marknad utgör ekonomisk verksamhet. Ekonomisk och icke-ekonomisk verksamhet kan dock förekomma samtidigt inom samma sektor och ibland till och med tillhandahållas av samma organisation. Bestämmelserna om inre marknaden, konkurrens och statligt stöd tillämpas på den förstnämnda verksamheten.

(44)

Däremot tillämpas inte bestämmelserna om inre marknaden och konkurrens på icke-ekonomisk verksamhet och påverkar därför inte de tjänster i allmänhetens intresse som utgör icke-ekonomisk verksamhet. Med avseende på nationell utbildning beslutade EG-domstolen i Humbel-målet att staten vid införandet och upprätthållandet av ett sådant system inte försöker bedriva ekonomisk verksamhet, utan uppfyller sina skyldigheter gentemot befolkningen på det sociala, kulturella och utbildningsmässiga området. (13)

(45)

I Humbel-målet fastställs särskilt att de kurser som hålls på ett tekniskt institut inom ramen för det nationella utbildningssystemet inte kan betraktas som ”tjänster” enligt vad som avses i artikel 50 i EG-fördraget. I första stycket i denna artikel föreskrivs att som ”tjänster” i fördragets mening skall anses prestationer som normalt utförs mot ersättning.

(46)

I Wirth-målet (14) bekräftas domstolens slutsatser i Humbel-målet enligt vilka det viktigaste med betalningen är att den utgör ersättning för tjänsten i fråga och att den vanligtvis har överenskommits mellan leverantören och tjänstemottagaren. I samma mål anser domstolen att dessa villkor inte var uppfyllda i ärendet med de kurser som tillhandahållits inom ramen för det nationella utbildningssystemet.

(47)

Enligt domstolens rättspraxis omfattas normalt inte sådan verksamhet som bedrivs av organisationer där verksamheten i huvudsak fyller en social funktion, är utan vinstintresse och inte syftar till att bedriva industriell eller kommersiell verksamhet av gemenskapslagstiftningen om konkurrens och den inre marknaden. (15)

(48)

I det berörda ärendet har Italien inkommit med upplysningar om att instituten för yrkesutbildning har bedrivit dubbel verksamhet. Å ena sidan tillhandahöll de institutionella socialt inriktade yrkesutbildningstjänster som var avsedda för enskilda personer och som utgjorde en del av det offentliga utbildningssystemet och som finansierades av staten och regionerna enbart på grundval av ersättning av vissa stödberättigade utgifter. Dall’altro lato essi avevano la possibilità di esercitare, e in numerosi casi, effettivamente esercitavano attività commerciali di formazione, rivolte sia alle imprese e ai loro dipendenti, sia a singoli individui, retribuite a prezzi di mercato. Å andra sidan hade de möjlighet att utöva kommersiell utbildningsverksamhet, och i flera fall bedrevs sådan verksamhet till marknadspris för såväl företag och deras anställda som för enskilda personer. Följaktligen ålade de italienska myndigheterna stödmottagarna att göra en uppdelning av räkenskaperna.

(49)

Således kan den förstnämnda verksamheten betraktas som icke-ekonomisk verksamhet. Därför omfattas den inte av gemenskapslagstiftningen om konkurrens och den inre marknaden, och faller inte heller inom ramen för tillämpningen av artikel 87.1 i EG-fördraget.

(50)

Kommissionen noterar trots detta att den senaste tidens rättspraxis visar att begreppet ekonomisk verksamhet är ett begrepp under utveckling som delvis hänger samman med medlemsstaternas politiska beslut. Medlemsstaterna kan besluta om att till företag överföra vissa uppgifter som traditionellt har varit förbehållna staten. Medlemsstaterna kan också skapa nödvändiga förutsättningar för en produkt- eller tjänstemarknad som annars inte skulle existera. Följden av ett sådant ingrepp innebär att den berörda verksamheten betraktas som ekonomisk och omfattas av konkurrenslagstiftningen.

(51)

Domstolen har till exempel i ett mål noterat att patienttransporter är en verksamhet som erbjuds mot ersättning av olika aktörer på marknaden för akut- och patienttransporter. I det berörda målet säkerställdes dessa tjänster av icke vinstdrivande organ. Domstolen påminde dock om att dessa särdrag inte innebär att dessa organ inte kan klassificeras som företag enligt artikel 87 i EG-fördraget så snart organen bedriver ekonomisk verksamhet. (16)

(52)

Domstolen påminde även om att produktionen inom ett sjukhus av en substans som används vid en medicinsk tjänst på sjukhuset utgör ekonomisk verksamhet. Det faktum att tjänsten inte betalades direkt av patienten, utan finansierades genom offentliga medel, påverkade inte dess klassificering som ekonomisk verksamhet. (17)

(53)

Domstolen har bekräftat detta synsätt i ytterligare två mål. (18) Taluni Stati membri sostenevano che i servizi medici non costituivano attività economiche in base al fatto che i pazienti che subiscono trattamenti ospedalieri non pagano necessariamente per i servizi loro forniti. Några medlemsstater hävdade att medicinska tjänster inte utgjorde ekonomisk verksamhet eftersom de patienter som behandlas på sjukhusen inte nödvändigtvis betalar för de tjänster som tillhandahålls. Domstolen ansåg att den medicinska verksamheten utgjorde ekonomisk verksamhet oberoende av det faktum att de berörda tjänsterna inte måste betalas direkt av patienten, utan betalas av de offentliga myndigheterna eller försäkringskassan.

(54)

Dessutom utesluter inte nödvändigtvis ett inslag av solidaritet möjligheten att bedriva en verksamhet som kan vara lönsam. Vissa aktörer kan acceptera att ta hänsyn till solidaritetsaspekter mot bakgrund av andra förmåner som de kan få genom att verka inom den berörda sektorn. Däremot kan icke vinstdrivande organ konkurrera med vinstdrivande företag och kan således utgöra företag enligt vad som avses i artikel 87 i EG-fördraget.

(55)

Följaktligen kan kommissionen inte utesluta att viss verksamhet som bedrivits av yrkesutbildningsinstituten, även när det gäller yrkesutbildning som tillhandahållits inom ramen för det offentliga utbildningssystemet, skall klassificeras som ekonomisk verksamhet.

(56)

I det senare fallet skall artikel 86.2 i EG-fördraget – som avser företag som getts i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse – tillämpas. Detto articolo stabilisce che tali imprese sono soggette alle regole del trattato, in particolare quelle sulla concorrenza, nella misura in cui la loro applicazione non osti all’adempimento, in linea di diritto e di fatto, della specifica missione loro affidata. I denna artikel fastställs att dessa företag skall vara underkastade reglerna fördraget, särskilt konkurrensreglerna, i den mån tillämpningen av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgifter som tilldelats dem fullgörs. Dessutom anges i artikeln att utvecklingen av handeln inte får påverkas i en omfattning som strider mot gemenskapens intresse.

(57)

Med hänsyn till att yrkesutbildningsinstituten i enlighet med nationella och regionala regler inom området hade ålagts ett offentligt uppdrag genom bindande rättsakter dvs. genom de avtal som ingåtts mellan de italienska regionerna och yrkesutbildningsinstituten, och att det inte fanns någon risk för överkompensering eftersom stödet inte kunde överstiga de berörda kostnaderna som framgick av de separata räkenskaperna, kan ett undantag beviljas enligt artikel 86.2 i EG-fördraget.

(58)

På grundval av de italienska myndigheternas upplysningar drar kommissionen däremot slutsatsen att förekomsten av ekonomisk verksamhet är tillräckligt bevisad vad gäller den andra formen av verksamhet som anges i punkt 48.

(59)

För att falla inom tillämpningsområdet för artikel 87 i EG-fördraget måste ett stöd snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen i den utsträckning att det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. När det gäller statligt stöd är dessa två villkor ofta förenade.

(60)

När det gäller gemenskapshandeln har förstainstansrätten särskilt påpekat att när ett ekonomiskt stöd stärker ett företags ställning i förhållande till andra konkurrerande företag i handeln inom gemenskapen skall denna handel anses påverkas av detta stöd. (19) Detta gäller när det stödmottagande företaget deltar aktivt i handeln mellan medlemsstaterna eller är part i avtal som tilldelats efter anbudsförfaranden i flera medlemsstater.

(61)

Dessutom kan ett stöd vara av ett sådant slag att det påverkar handeln mellan medlemsstaterna och snedvrider konkurrensen även om det stödmottagande företaget, som konkurrerar med företag från de andra medlemsstaterna, inte deltar direkt i den gränsöverskridande handeln. När en medlemsstat beviljar stöd till ett företag kan nämligen den inhemska produktionen upprätthållas eller öka på grund av detta, vilket leder till att möjligheterna för företag i andra medlemsstater att erbjuda sina tjänster på denna medlemsstats marknad minskar.

(62)

Följaktligen krävs varken att det stödmottagande företaget deltar direkt i exportverksamheten (20) eller att det förekommer faktisk handel i samma marknadssegment mellan medlemsstaterna för att bevisa att stödet påverkar handeln. Inte heller det begränsade stödbeloppet eller stödmottagarens relativt ringa storlek gör det möjligt att på förhand dra slutsatsen att stödet inte påverkar handeln.

(63)

I detta avseende noterar kommissionen att några stödmottagare i det berörda fallet åtminstone är aktiva på regional eller regionsöverskridande nivå (och ibland på nationell nivå) och att de har en betydande omsättning som antas göra det möjligt för dem att övervinna de hinder som begränsar dem från att sprida sitt utbud av yrkesutbildningstjänster på gemenskapsmarknaden. Dessutom noterar kommissionen att vissa stödmottagare redan är internationellt verksamma.

(64)

Särskilt en stödmottagare är redan verksam i några medlemsstater, till exempel i Belgien (med fyra filialer), Frankrike (med sju filialer), Tyskland (med fyra filialer) och i Förenade kungariket (med en filial) samt i en icke-medlemsstat i Europa (Schweiz) och även i länder utanför Europa (Argentina). Den stödmottagaren deltar också i det internationella nätverket ”Exemplo” som består av 14 europeiska yrkesutbildningsinstitut och som avser att uppnå resultat i form av kunskapsdelning, benchmarking, samarbete inom ramen för gemensamma projekt och utveckling av särskilda marknadssegment för elektronisk handel och nätbaserad yrkesutbildning.

(65)

Mot bakgrund av ovanstående drar kommissionen slutsatsen att de berörda åtgärderna skall betraktas som statligt stöd enligt vad som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget eftersom de kan påverka handeln märkbart mellan medlemsstaterna.

(66)

Kommissionen noterar att skyldigheten att underrätta kommissionen i god tid enligt artikel 88.3 i EG-fördraget inte har respekterats i det berörda fallet.

(67)

Eftersom stödordningen inte har anmälts till kommissionen i förväg för bedömning av dess förenlighet med reglerna om statligt stöd har ovannämnda stödordning genomförts i strid mot artikel 88.3 i EG-fördraget och är därmed olaglig.

(68)

Delprogrammet ”Bidrag för betalning av förfallna skulder” skulle i princip kunna omfattas av förordningen om stöd av mindre betydelse (21) eftersom stödordningen varken omfattar sektorer som är undantagna från förordningen om stöd av mindre betydelse eller stöd som är kopplat till exportverksamhet eller som är betingat av att inhemska produkter används i första hand. Det bör dock påpekas att stödbeloppet ofta överstiger maximibeloppet på 100 000 euro.

(69)

Kommissionen anser därför att den berörda åtgärden inte kan betraktas som förenlig med förordningen om stöd av mindre betydelse. Dessutom har de italienska myndigheterna aldrig hävdat att den berörda stödordningen skulle klassificeras som stöd av mindre betydelse.

(70)

Eftersom det berörda delprogrammet inte omfattar någon av de stödberättigade kostnader som föreskrivs i artikel 4.7 a–f i förordningen om stöd till utbildning (22) kan det inte beviljas något undantag på grundval av den förordningen. De italienska myndigheterna har aldrig heller klassificerat stödet som utbildningsstöd.

(71)

Om stödet bedöms på grundval av kommissionens förordning (EG) nr 70/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag (23) noterar kommissionen att delprogrammet inte omfattar något investeringsstöd, varken för materiella eller immateriella tillgångar. Tvärtom syftar det enbart till att minska de löpande utgifterna genom beviljande av bidrag till betalning av förfallna skulder, och kan därmed betecknas som driftsstöd, som kommissionen normalt inte ställer sig positiv till.

(72)

Driftsstöd, som inte är kopplat till några ytterligare kostnader för utförande av en offentlig tjänst, kan minska de allmänna kostnader som företagen normalt själva skall bära.

(73)

Driftsstöd kan bara beviljas undantagsvis inom områden som är stödberättigade enligt artikel 87.3 a, förutsatt att det uppfyller kraven i punkt 4.15 i riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål (24). I det berörda fallet bör det framhållas att de relevanta nationella bestämmelserna skall tillämpas utan åtskillnad på hela medlemsstatens territorium, utan avvikelse för att utjämna regionala nackdelar.

(74)

Kommissionen anser att den berörda stödordningen inte uppfyller något av de ovannämnda kraven. Dessutom har varken förordningen om statligt stöd till små och medelstora företag eller riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål åberopats av de italienska myndigheterna med avseende på stödordningens eventuella förenlighet med den gemensamma marknaden.

(75)

Det berörda stödet verkar inte heller främja något annat horisontellt gemenskapsmål enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget, till exempel forskning och utveckling, sysselsättning, miljö eller undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter i enlighet med berörda riktlinjer, regelverk och förordningar.

(76)

Det undantag som föreskrivs i artikel 87.2 a–c (25) i EG-fördraget kan helt klart inte tillämpas i det berörda fallet. Samma slutsats kan dras med avseende på undantagen i artikel 87.3 b-d (26).

(77)

I fråga om delprogrammen ”incitament till frivillig avgång” och ”förbättring av informationsutrustning” kan man till stor del tillämpa samma resonemang som tillämpats vid delprogrammet ”bidrag för betalning av förfallna skulder”.

(78)

Kommissionen anser i själva verket att huvuddelen av dessa stöd måste betraktas som driftsstöd och därför anser den inte att dessa kan bli föremål för undantag.

(79)

Kommissionen anser att stöd, som syftar till att uppmuntra frivillig avgång och som verkar ge en oberättigad konkurrensfördel till de yrkesutbildningsinstitut som omfattas av stödet i den utsträckning som dessa kan minska sina personalkostnader på ett artificiellt sätt i förhållande till konkurrenterna, inte kan omfattas av något undantag på grundval av kommissionens förordning (EG) nr 2204/2002 av den 12 december 2002 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt sysselsättningsstöd (27), och på grundval av övrig berörd lagstiftning.

(80)

Utgifterna för förbättring av informationsutrustning kan inte heller omfattas av något undantag eftersom de inte utgör en nyinvestering enligt vad som avses i förordningen om statligt stöd till små och medelstora företag (28) eller något instrument för regional utveckling enligt riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål (29).

(81)

Av de skäl som anges i punkterna 68–76 kan stöd för anpassning av byggnader och anläggningar som krävs för säkerheten inte omfattas av något undantag enligt de nu gällande bestämmelserna om statligt stöd.

(82)

Däremot kan den del av stödet för anpassning av strukturer och anläggningar som avser ytterligare kostnader till följd av sysselsättning av funktionshindrade omfattas av ett undantag enligt förordningen om sysselsättningsstöd (30).

(83)

På samma sätt kan stöd som beviljats genom delprogrammet ”Utbildning av lärare” omfattas av ett undantag på grundval av förordningen om utbildningsstöd (31).

(84)

I den utsträckning som yrkesutbildning till enskilda personer inom det offentliga utbildningssystemet, som visas i punkterna 44–49 och i de separata räkenskaperna, inte betraktas som ekonomisk verksamhet, omfattas stöd som beviljats med avseende på omkostnaderna för sådan verksamhet inte av bestämmelserna i artikel 87.1 i EG-fördraget, och utgör således inte statligt stöd.

(85)

När viss verksamhet som bedrivs inom ramen för det offentliga utbildningssystemet betraktas som ekonomisk verksamhet, till följd av att begreppet ekonomisk verksamhet har utvecklats enligt vad som anges i punkterna 50–55, kan å andra sidan sådan verksamhet omfattas av ett undantag enligt artikel 86.2 i EG-fördraget.

(86)

Däremot uppfyller stöd som beviljats för att täcka omkostnader i samband med kommersiell verksamhet alla villkor för att kunna betraktas som statligt stöd, och omfattas följaktligen av bestämmelserna i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(87)

Kommissionen beklagar att stödordningen för omstrukturering av utbildningssystemet genomfördes i strid mot artikel 88.3 i EG-fördraget eftersom den utgör statligt stöd enligt i artikel 87.1 i EG-fördraget, och därmed är olaglig.

(88)

Delprogrammen ”Anpassning av operativa strukturer och anläggningar som krävs för säkerheten och som förbättrar tillgängligheten för funktionshindrade”, vad gäller den del av de ytterligare kostnaderna som avser sysselsättning av funktionhindrade, och ”Utbildning av lärare för att de skall uppfylla behörighetskraven” kan omfattas av undantag enligt vad som avses i kommissionens förordning (EG) nr 2204/2002 av den 12 december 2002 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt sysselsättningsstöd (32) respektive kommissionens förordning (EG) nr 68/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd till utbildning (33).

(89)

Stöd som beviljats genom delprogrammen ”Bidrag för betalning av förfallna skulder”, ”Incitament till frivillig avgång” och ”Anpassning av operativa strukturer och anläggningar som krävs för säkerheten och som förbättrar tillgängligheten för funktionshindrade”, vad gäller den del av omkostnaderna som avser anpassningar som krävs för säkerheten, är oförenliga med den gemensamma marknaden.

(90)

Kommissionen noterar att förordningen om stöd av mindre betydelse (34) i princip skulle kunna tillämpas på de berörda åtgärderna eftersom varken de sektorer som inte omfattas av förordningen eller stöd till exportverksamhet och verksamhet som är betingad av att inhemska produkter används i första hand avses. Under förutsättning att alla villkor som föreskrivs i förordningen om stöd av mindre betydelse är uppfyllda, och att särskilt tröskelvärdet på 100 000 euro under varje berörd treårsperiod respekteras med avseende på de enskilda stödmottagarna, kan det stöd som beviljats på grundval av de berörda åtgärderna betraktas som stöd av mindre betydelse och faller således inte inom ramen för tillämpningen av artikel 87.1 i EG-fördraget.

(91)

Beslutet om den berörda stödordningen måste genomföras omedelbart. På grundval av artikel 87 i EG-fördraget är det kommissionens etablerade praxis att begära att stödmottagaren återvinner det stöd som, enligt artikel 88 i EG-fördraget, olagligen har beviljats, och som är oförenligt med den gemensamma marknaden. Denna praxis bekräftas i artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 659/99 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (35).

(92)

Kommissionen noterar dessutom att ett beslut om en stödordning inte påverkar möjligheten att enskilda åtgärder inte betraktas som stöd (eftersom beviljande av enskilt stöd omfattas av bestämmelserna om stöd av mindre betydelse) och att stödet på grundval av sina särdrag kan anses vara helt eller delvis förenlig med den gemensamma marknaden (till exempel på grundval av en undantagsförordning).

(93)

Enligt vad som anges i artikel 14.2 i förordning (EG) nr 659/99 skall det stöd som skall återkrävas innefatta ränta med en lämplig räntesats som fastställs av kommissionen. Räntan skall betalas från det datum då det olagliga stödet stod till stödmottagarens förfogande till det datum då det har återbetalats.

(94)

Räntan skall beräknas i enlighet med bestämmelserna i kapitel V i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (36).

(95)

Italien skall därför ålägga de eventuella stödmottagarna att senast två månader räknat från antagandet av detta beslut återbetala stödet tillsammans med den ränta som anges i punkt 94. Den totala återbetalningen skall vara slutförd senast vid utgången av det första räkenskapsåret efter delgivningen av detta beslut.

(96)

Italien skall genom formuläret i bilaga I till detta beslut till kommissionen inkomma med de begärda upplysningarna. Dessutom skall Italien utarbeta en lista över de berörda stödmottagarna och klart ange de åtgärder som planerats och redan vidtagits för en omedelbar och effektiv återvinning av det olagliga statliga stödet. Vidare skall Italien till kommissionen senast två månader från detta beslut inkomma med alla dokument som bevisar att återvinningsförfarandet har inletts avseende de stödmottagare som tagit emot olagligt stöd (till exempel cirkulär, betalningskrav etc.).

18.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 81/36

(1)

I januari 2004 underrättades kommissionen av en medborgare från Förenade kungariket om att myndigheterna på Shetlandsöarna i Förenade kungariket var inblandade i investeringar som eventuellt utgjorde statligt stöd. Genom en skrivelse av den 17 februari 2004 och den 1 september 2004 uppmanade kommissionen Förenade kungariket att tillhandahålla information om dessa investeringar. Förenade kungariket svarade genom skrivelse av den 30 april 2004 och den 13 december 2004.

(2)

Genom en skrivelse av den 20 april 2005 underrättade kommissionen Förenade kungariket om sitt beslut att inleda det formella granskningsförfarandet i enlighet med artikel 88.2 i EG-fördraget. Förenade kungariket inkom med sina synpunkter i ärendet i en skrivelse av den 19 maj 2005.

(3)

Kommissionens beslut att inleda det formella granskningsförfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 10 juni 2005 (2). Kommissionen uppmanade alla berörda parter att inkomma med sina synpunkter i ärendet. Inga synpunkter har inkommit.

(4)

Shetland Islands Council (SIC), en offentlig myndighet på Shetlandsöarna, har inrättat två stiftelser, Shetland Development Trust (Development Trust) och Shetland Islands Council Charitable Trust (Charitable Trust).

(5)

Development Trust inrättades för att fungera som det viktigaste redskapet för att finansiera ekonomiska utvecklingsprojekt på Shetlandsöarna. Den tillhandahåller finansiering genom lån. Förvaltarna utgörs av ledamöterna i SIC och av två oberoende förvaltare.

(6)

Charitable Trust är SIC:s förvaltningsfond som garanterar lån för välgörande ändamål. Förvaltarna utgörs av ledamöterna i SIC och av två oberoende förvaltare.

(7)

Finansieringen både för Charitable Trust och Development Trust kommer från en reservfond som inrättats av SIC. Denna reservfond finansieras själv genom ett avtal som slöts den 12 juli 1974 mellan SIC och de oljebolag som använder hamnfaciliteterna i Sullum Voe. I detta avtal slås fast att dessa bolag skall betala avgifter för import av råolja och som ersättning för olägenheter som orsakas därigenom.

(8)

För kommersiella verksamheter och utvecklingsverksamhet har SIC inrättat Shetland Leasing and Property Ltd (SLAP), ett handelsbolag med begränsat ansvar som driver verksamhet i vinstsyfte och som är helägt av Charitable Trust. SLAP:s uppgifter är att köpa kapitalandelar i lokala företag, att bevilja lån till det lokala näringslivet till marknadsmässiga räntor och att uppföra industribyggnader för uthyrning till marknadsmässiga hyror.

(9)

Som ett kommersiellt aktiebolag med begränsat ansvar som är helägt av Charitable Trust får SLAP finansiering för sin verksamhet från Charitable Trust och från sina egna vinster. För vissa specifika projekt tillhandahåller Development Trust även finansiering.

(10)

1999 beslutade SLAP:s styrelse att investera i företaget Shetland Seafish Ltd. Detta företag bildades den 7 oktober 1999 till följd av en ekonomisk sammanslagning mellan Williamson Ltd. och Ronas Ltd., vilka båda vid tidpunkten för sammanslagningen gick med förlust och ansågs vara konkursmässiga. Genom inrättandet av Shetland Seafish Ltd och sammanslagningen av de båda förlustbringande företagen förväntades det att vinsterna skulle öka och att det nya företaget skulle vara vinstgivande inom en kort tid. Planerna var att Shetland Seafish Ltd vid slutet av 2002 skulle generera en vinst som översteg 460 000 pund sterling.

(11)

SLAP investerade i Shetland Seafish Ltd genom att förvärva 156 250 aktier (62,5 %) av stamaktierna på 1 pund sterling vardera och 1 000 000 preferensaktier på 1 pund sterling vardera (100 %). Stamaktiernas andra aktieägare var Shetland Seafish Producers Organisation Ltd (43 750 aktier), personerna L.A. Williamson (18 750 aktier) och R.A. Carter (18 750 aktier) samt Shetland Fisheries Centre Ltd (12 500 aktier).

(12)

I juni 2000 beslutade SLAP:s styrelse att återigen investera i Shetland Seafish Ltd. då företaget beslutade att ta över verksamheten i Whalsay Ltd., ett förlustbringade fiskberedningsföretag med säte på Shetlandsöarna. SLAP:s finansiering av övertagandet resulterade i att SLAP köpte ytterligare 2 000 000 preferensaktier i Shetland Seafish Ltd., vilka skrevs över på SLAP i två omgångar. I november 2000 köpte SLAP 1 200 000 preferensaktier och den 16 februari 2001 ytterligare 800 000.

(13)

Från och med den 16 februari 2001 utgjorde det emitterade gemensamma kapitalet för Shetland Seafish Ltd:s således 250 000 stamaktier och 3 000 000 preferensaktier, vilka ägdes i samma förhållande av samma aktieägare som vid den första emitteringen av aktier 1999.

(14)

Enligt en särskild resolution som antogs den 17 december 1999 av Shetland Seafish Ltd:s styrelse ger preferensaktierna i Shetland Seafish Ltd. rätt till en icke ackumulativ utdelning till en fast årlig ränta på 10 % (exklusive skattetillgodohavande) på det kapital som dittills betalats, eller på den kredit som därpå betalats, vilken härrör från det datum då aktierna tecknades, och som ska betalas (i den omfattning det finns vinstmedel som kan utbetalas) den 31 januari varje år med avseende på den 12-månadersperiod som då avslutas. De kan på företagets initiativ lösas in till det nominella värdet (dvs.. till 1 per preferensaktie) plus eventuell obetald utdelning när som helst efter det att det har gått ett år sedan tilldelningen av preferensaktierna.

(15)

Av de tillhandahållna uppgifterna står det klart att Shetland Seafish Ltd har gått med förlust sedan 1999.

(16)

I sina skrivelser av den 30 april 2004 och den 13 december 2004 betonade Förenade kungariket att investeringarna bör betraktas som privata investeringar eftersom SLAP är ett privat organ och vid tidpunkten för investeringarna hade både SIC och SLAP välgrundade förväntningar om att de inblandade penningbeloppen skulle betraktas som privata tillgångar.

(17)

För det andra betonade Förenade kungariket att om de inblandade penningbeloppen skall betraktas som offentliga medel, är de investeringar som görs av SLAP investeringar som en vanlig privat aktör skulle kunna ha beslutat om. Som stöd för detta uttalande hade Förenade kungariket tillhandahållit två rapporter som offentliggjordes med avseende på investeringarna i fråga, Shetland Seafish Merger Report och Whalsay Report.

(18)

Seafish Merger Report av den 27 september 1999 är skriven av M. Goodlad och S. Gillani till SLAP:s styrelsemedlemmar om en föreslagen omstrukturering och sammanslagning av L.A. Williamson & Sons (Shetland) Limited & Ronas Fisheries Limited.

(19)

Enligt siffrorna och prognoserna i rapporten skulle sammanslagningen av L.A. Williamson & Sons (Shetland) Limited & Ronas Fisheries Limited, genom inrättandet av Shetland Seafish Ltd börja ge vinst inom tre år.

(20)

Whalsay Report är skriven av John Inkster som vid den tidpunkten var verkställande direktör för Whalsay Fish Processors Ltd. Rapporten offentliggjordes i juni år 2000 och innehåller en analys av situationen för de inblandade företagen, utvecklingen på marknaden och de eventuella fördelarna för Shetland Seafish Ltd med att köpa Whalsay Ltd.

(21)

Kommissionen ansåg att det utifrån siffrorna och uppgifterna i rapporten från Förenade kungarikets myndigheter inte gick att fastställa om dessa investeringar skulle anses vara lönsamma investeringar och om SLAP hade agerat som en vanlig privatinvesterare. Eftersom det dessutom var tydligt att investeringarna gynnade de inblandade företagen, och de företagen konkurrerade direkt med andra fiskberedande företag, både i Förenade kungariket och i andra medlemsstater, ansåg kommissionen att investeringarna verkade vara statligt stöd i enlighet med artikel 87 i EG-fördraget.

(22)

Eftersom investeringarna gjordes 1999 och 2000 bedömdes de mot bakgrund av riktlinjerna för granskning av statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk (3) från 1997. Enligt punkt 2.3 i de riktlinjerna måste stöd som inte uppfyller dessa riktlinjer granskas från fall till fall. Enligt punkt 1.2 i riktlinjerna är nationellt stöd som beviljas utan att mottagarna åläggs en skyldighet, men gör det möjligt att förbättra företagens situation och som syftar till att förbättra likviditeten i driften och vars resultat skulle innebära en förbättring av mottagarens inkomster driftsstöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden. Enligt riktlinjerna kan driftsstöd endast ses som förenligt med den gemensamma marknaden om det är direkt knutet till en omstruktureringsplan som bedöms vara förenlig med den gemensamma marknaden. Eftersom en sådan omstruktureringsplan inte hade lämnats in, ansåg kommissionen att investeringarna var oförenliga med den gemensamma marknaden.

(23)

I sitt svar av den 19 maj 2005 hävdar Förenade kungariket att SLAP bör anses vara ett privat organ. I svaret anges det även att allt bevis avseende detta fall redan hade skickats till kommissionen, att den information som finns i Seafish Merger Report anses vara tillräcklig som grund för de antaganden som gjorts, att de antaganden som gjorts i rapporten bör anses vara försiktiga och välbetänkta, och att de ursprungliga affärsmässiga argumenten för de sammanslagningar som fastställs i rapporten var godtagbara inom ramen för SLAP:s ställning som en privat investerare.

(24)

Förenade kungariket hävdar att om kommissionen fattar ett negativt beslut bör man inte kräva återbetalning av stödet, eftersom det skulle strida mot principen om skydd för berättigade förväntningar. Med hänvisning till kommissionens beslut 2003/612/EG av den 3 juni 2003 om lån för förvärv av fiskekvoter på Shetlandsöarna (Förenade kungariket) (4) avslutar Förenade kungariket med att säga att de brittiska myndigheterna konsekvent har agerat på ett sådant sätt att man rimligtvis kan dra slutsatsen att fonden är en privat fond i enlighet med de bestämmelser som styr gemenskapens strukturfonder.

(25)

Först måste det fastställas om åtgärden kan anses vara statligt stöd och, om detta är fallet, huruvida detta stöd är förenligt med den gemensamma marknaden.

(26)

Enligt artikel 87.1 i EG-fördraget är, om inte annat föreskrivs i fördraget, ”stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna”. Det krävs fyra villkor för att en åtgärd skall klassificeras som statligt stöd. För det första måste åtgärden tillhandahålla någon fördel för de företag som drar nytta av den, för det andra skall stödet beviljas av staten eller genom statliga medel, för det tredje skall det snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag och slutligen skall åtgärden påverka handeln mellan medlemsstaterna.

(27)

SLAP:s tillgångar som har använts för investeringen härrör från Charitable Trusts medel. Charitable Trust inrättades av SIC för att på uppdrag av samhället på Shetland ta emot och förvalta de avgifter för olägenheter som oljeindustrin hade gått med på att betala.

(28)

Som kommissionen redan påpekat i sitt beslut av den 3 juni 2003 om lån för förvärv av fiskekvoter på Shetlandsöarna kan dessa pengar som är direkt kopplade till olägenheter som orsakas Shetlandsöarnas befolkning och inte till det faktiska tillhandahållandet av hamnfaciliteter inte anses vara privata medel utan måste anses vara ”statliga medel” i enlighet med artikel 87 i EG-fördraget.

(29)

De investeringar från SLAP som för närvarande undersöks finansieras från samma typ av medel. När det gäller kommissionens slutsatser i dess beslut som nämndes i punkt 24 och det faktum att Förenade kungariket inte har tillhandahållit några ytterligare bevis för att dessa medel är privata medel, anser kommissionen att investeringarna måste anses vara finansierade från statliga medel.

(30)

I sitt beslut som nämns ovan påpekade kommissionen också att förvaltarna för Charitable Trust utgörs av ledamöterna i SIC. Fastän dessa ledamöter är förvaltare i denna egenskap, innebär det faktum att de är utsedda av SIC att denna institution faktiskt har möjlighet att utöva ett dominerande inflytande över stiftelsen och över SLAP liksom över de medel som dessa förfogar över. Det finns alltså en uppsättning indikatorer som tyder på att beslut om ordningens skötsel inte kan fattas utan att hänsyn tas till kraven från den offentliga myndigheten.

(31)

Mot bakgrund av Stardustmålet  (5) och utifrån det faktum att SLAP:s medel kommer från offentliga medel och att den offentliga myndigheten har möjlighet att direkt eller indirekt utöva ett dominerande inflytande över både Charitable Trust och dess medel, måste de beslut avseende dessa medel anses vara beslut som kan tillskrivas den offentliga myndigheten och som kan beviljas genom statliga resurser.

(32)

Offentliga investeringar betraktas som statligt stöd om investeringarna beslutas om under omständigheter som inte skulle vara godtagbara för en privat investerare som agerar under normala marknadsekonomiska principer.

(33)

Enligt Förenade kungariket agerade SLAP som en normal marknadsekonomisk investerare vid investeringen i Shetland Seafish Ltd och övertagandet av Whalsay Ltd av Shetland Seafish Ltd. Efter vad som uppgivits framgår detta av två rapporter som styrelsen skickat in vid tidpunkten för investeringarna, Shetland Seafish Merger Report och Whalsay Report.

(34)

En investering kan anses överensstämma med den marknadsekonomiska investerarprincipen om investeringen görs under omständigheter som skulle vara godtagbara för en privat investerare som agerar under normala marknadsekonomiska villkor. En investering kan inte överensstämma med principen om företagets ekonomiska ställning, och särskilt strukturen och volymen på dess skuld, är sådan att en normal avkastning inte kan förväntas inom en rimlig tidsperiod från det att investeringen gjordes.

(35)

Vinstprognoserna i Seafish Merger Report av den 27 september 1999 baseras på ett antal antaganden som det inte finns tillräckligt med stöd för. Rapporten innehåller en uppskattad resultaträkning, en uppskattad balansräkning och en uppskattad finansieringsanalys för 2000, 2001 och 2002. Uppgifterna i rapporten visar att Shetland Seafish Ltd skulle bli lönsamt och att omsättningen förväntas öka, jämfört med 2000, med över 16 % 2001 och med 26 % 2002. Rapporten innehåller emellertid inte tillräckligt många siffror och argument för att visa att dessa beräkningarna är tillförlitliga, eftersom de nödvändiga siffrorna om tillgång, priser och produktion som behövs för att stödja dessa antaganden inte finns med i rapporten.

(36)

Förutom det faktum att kommissionen inte har möjlighet att fastställa trovärdigheten för dessa beräkningar och antaganden, även om de skulle anses vara riktiga och tillförlitliga, skulle de, utan dessa siffror om tillgång, priser och produktion, vara otillräckliga för varje normal privatinvesterare som önskar investera i en sådan verksamhet.

(37)

I rapporten nämns det att den nya förvaltningsorganisationen och produktionsstrategin noggrant har utformats för att ta itu med det tidigare underskottet i de två berörda företagen. Men kärnan i den nya filosofin är uppfattningen att endast ett marknadslett tillvägagångssätt kommer att säkerställa framgång och fortsatt beredning av vitfisk på Shetlandsöarna, vilket enligt Förenade kungariket visar att avsikten då investeringarna gjordes var att säkerställa att företagen agerade på ett sätt som var förenligt med deras marknad för att säkerställa företagens långsiktiga livskraft.

(38)

Mot bakgrund av rapportens siffror och uppgifter noterar kommissionen att Förenade kungarikets argument inte har tillämpats på ett korrekt och genomgripande sätt. Eftersom det inte finns omfattande uppgifter till stöd för ett investeringsbeslut, anser kommissionen att investeringen inte kan anses vara en lönsam investering och att SLAP inte har handlat som en normal privatinvesterare.

(39)

Whalsayrapporten publicerades av den verkställande direktören för Whalsay Ltd och kan inte anses vara en oberoende rapport om Whalsay och om det eventuella förvärvandet av företaget av Shetland Seafish Ltd. I rapporten anges att det är tydligt att båda företagen lider av den begränsade tillgången på lax på marknaden och att en sammanslagning av företagen inte bara är den bästa, utan kanske den enda chansen att säkerställa en fortsatt och hållbar sysselsättning i denna bransch.

(40)

I rapporten dras dessutom slutsatsen att beslutet av SLAP:s styrelse, om den godkänner förslagen om att investera i sammanslagningen mellan Seafish och Whalsay, därför måste fattas mot bakgrund av varaktiga laxleveranser. Risken för att detta inte uppnås gör att beslutet om att godkänna sammanslagningen blir mycket riskabel och gör både SLAP och Seafish sårbara.

(41)

I rapporten uttrycks det tydliga tvivel om vinsterna efter företagssammanslagningen och frågan om att säkerställa sysselsättningen i branschen. Rapporten innehåller dessutom inte tillräckligt många uppgifter som visar på att den aktuella investeringen är lönsam. Rapporten visar att ingen ytterligare information har blivit tillgänglig och har använts för investeringsbeslutet. Förenade kungariket har uttryckligen bekräftat att investeringsbeslutet enbart togs på grundval av denna rapport. Mot bakgrund av de tvivel som uttrycks i rapporten och bristen på ytterligare uppgifter som visar på motsatsen, kan kommissionen därför bara dra slutsatsen att en normal privatinvesterare inte skulle ha fattat beslut om att göra denna investering.

(42)

Med hänsyn till ovanstående anser kommissionen att de investeringar i Shetland Seafish Ltd som SLAP gjorde under 1999 och 2000 inte är normala kommersiella investeringar som en normal privatinvesterare skulle ha fattat beslut om.

(43)

Av den tillgängliga informationen drar kommissionen slutsatsen att de inblandade företagen, L.A. Williamson Ltd och Ronas Ltd, sammanslagna till Shetland Seafish Ltd och Whalsay Ltd, inte skulle ha kunnat fortsätta att bedriva verksamhet utan de aktuella investeringarna. I varje fall har investeringarna stärkt deras ställning på marknaden, vilket inte skulle ha skett annars.

(44)

Investeringarna är gjorda för att gynna de berörda företagen och dessa företag konkurrerar direkt med andra fiskeberedningsföretag, både i Förenade kungariket och i andra medlemsstater. Följaktligen snedvrider de eller hotar att snedvrida konkurrensen.

(45)

Mot bakgrund av ovannämnda skall SLAP:s investeringar i Shetland Seafish Ltd anses vara statligt stöd i den mening som avses i artikel 87 i EG-fördraget.

(46)

Statligt stöd kan förklaras vara förenligt med den gemensamma marknaden om det uppfyller ett av de undantag som fastställs i EG-fördraget. När det gäller statligt stöd till fiskerisektorn anses statliga stödåtgärder vara förenliga med den gemensamma marknaden om de överensstämmeer med villkoren i 2004 års riktlinjer för granskning av statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk (6). Enligt punkt 5.3 i de riktlinjerna kommer ett ”olagligt stöd” i den mening som avses i artikel 1 f i förordning (EG) nr 659/1999 att bedömas i enlighet med de riktlinjer som var i kraft vid den tidpunkt då det beslutsdokument trädde i kraft enligt vilket stödet har inrättats.

(47)

Eftersom SLAP:s investeringar ägde rum under 1999 och 2000 måste stödets förenlighet bedömas i enlighet med 1997 års riktlinjer för undersökning av statligt stöd till fiskerier och vattenbruk (nedan kallad ”riktlinjerna”, se punkt 22) som var i kraft vid den tiden.

(48)

Enligt punkt 2.3 i riktlinjerna kan stöd till investeringar för beredning och avsättning av fiskeprodukter anses vara förenligt med den gemensamma marknaden om villkoren för beviljandet av stödet är jämförbara med dem som föreskrivs i förordning (EG) nr 3699/93 och minst lika stränga, och under förutsättning att stödnivån i stödekvivalenter inte överstiger den totala nivån för de nationella stöd och gemenskapsstöd som tillåts i enlighet med de reglerna. Om stödet avser investeringar som, enligt förordning (EG) nr 3699/93, inte är stödberättigade till gemenskapsstöd, måste kommissionen utvärdera dess förenlighet med målen för den gemensamma fiskeripolitiken från fall till fall.

(49)

Enligt artikel 11.1 i förordning (EG) nr 2468/98, som ersatte förordning (EG) nr 3699/93 den 3 november 1998 (7), får medlemsstaterna på de villkor som anges i bilaga II vidta åtgärder för att stimulera till investeringar i anläggningstillgångar inom områdena beredning och avsättning av fiskeri- och vattenbruksprodukter. I punkt 2.4 i bilaga II fastställs att de investeringar som berättigar till stöd för beredning och avsättning särskilt skall avse uppförande och förvärv av byggnader och anläggningar, förvärv av sådan ny utrustning och sådana nya anläggningar som behövs för beredning och avsättning av fiskeri- och vattenbruksprodukter under tiden mellan landningen och den färdiga produkten eller tillämpning av ny teknologi avsedd särskilt att förbättra konkurrenskraften och öka mervärdet.

(50)

SLAP:s investeringar kan inte anses vara investeringar som avser något av dessa områden och bör därför, i enlighet med punkt 2.3 i riktlinjerna, granskas från fall till fall.

(51)

Eftersom investeringarna resulterar i att det allmänna ekonomiska läget för Shetland Seafish Ltd förbättras, bör detta stöd betraktas som driftsstöd.

(52)

Enligt de allmänna principer som fastställs i punkt 1.2 i riktlinjerna är stöd som beviljas utan att mottagarna åläggs en skyldighet, men gör det möjligt att förbättra företagens situation och som syftar till att förbättra likviditeten i driften, eller vars belopp är relaterat till den producerade eller saluförda kvantiteten, produktpriset, produktionsenheten eller produktionsmedlen, och vars resultat skulle innebära en minskning av produktionskostnaderna eller en förbättring av mottagarens inkomster driftstöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden.

(53)

När det gäller sådant driftstöd påpekas det i den punkten i riktlinjerna att det krävs att kommissionen granskar det från fall till fall då det är direkt knutet till en omstruktureringsplan som bedöms vara förenlig med den gemensamma marknaden.

(54)

Förenade kungariket har inte tillhandahållit någon omstruktureringsplan för kommissionen att granska. Eftersom driftstöd, enligt riktlinjerna, endast kan ses som förenligt med den gemensamma marknaden om det är direkt knutet till en omstruktureringsplan som bedöms vara förenlig med den gemensamma marknaden, är investeringarna inte förenliga med riktlinjerna.

(55)

Enligt artikel 14.1 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 skall kommissionen, vid negativa beslut i fall av olagligt stöd, besluta att den berörda medlemsstaten skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkräva det stöd som har betalats ut till mottagaren. Kommissionen skall inte återkräva stödet om detta skulle stå i strid med en allmän princip i gemenskapsrätten. Principen om skydd för berättigade förväntningar är en allmän princip i gemenskapsrätten. I det föreliggande fallet anser kommissionen att denna princip utesluter återkrav av följande skäl:

(56)

Den 3 juni 2003 fattade kommissionen, genom beslut 2003/612/EG ett negativt beslut avseende förvärv av fiskekvoter på Shetlandsöarna (8). I sitt beslut fastställde kommissionen att även om det inte finns något nödvändigt samband mellan kommissionens handlande och beslut när det gäller bruket av strukturfondsmedel enligt förordning (EG) nr 1269/1999 (9) och kommissionens beslut när det gäller statligt stöd under de speciella omständigheterna i det här fallet, kan berättigade förväntningar om den privata karaktären av medlen i fråga ha skapats genom en kombination av ett antal händelser.

(57)

Kommissionen ansåg att både den och Förenade kungarikets regering konsekvent hade handlat på ett sådant sätt som tyder på att fonden var en privat fond enligt de bestämmelser som gäller för gemenskapens strukturfonder, och att även om det, rättsligt sett, inte fanns något automatisk samband mellan de två frågorna, kan detta ha lett till ett rimligt antagande från de nationella myndigheternas och fiskarnas sida, om att stöd från en sådan fond inte omfattades av reglerna om statligt stöd, och således skapades berättigade förväntningar i detta hänseende.

(58)

Dessutom ansåg kommissionen i sitt beslut att Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) inom mål 1-programmet 1994-1996 för Highlands and Islands hade betraktat SLAP:s investering som ett privat bidrag. Dessutom, mot bakgrund av de nära förbindelser som finns mellan Orkney och Shetland, har myndigheterna på Shetlandsöarna sannolikt varit medvetna om att den parallella fonden, Orkney Reserve Fund (mål C-87/2001 (10) också av kommissionen och de brittiska myndigheterna har betraktats som privat, och det därför har blivit tillåtet att tillhandahålla privat medfinansiering inom ramen för finansiering från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ).

(59)

I enlighet därmed ansåg kommissionen att dessa faktorer, sammantagna, hade skapat en berättigad förväntning hos Shetlandsöarnas myndigheter och de berörda organen, samt hos fiskarna. Kommissionen drog slutsatsen att de med tanke på detta felaktigt kunde ha antagit att bestämmelserna om statligt stöd i EG-fördraget inte var tillämpliga, även om det juridiskt sett inte finns något direkt samband mellan de två frågorna.

(60)

SLAP:s investeringar som för närvarande håller på att undersökas finansieras från samma typ av medel och under samma tidsperiod. På samma sätt som i det fallet ansågs SLAP:s åtgärder vara ett privat företags åtgärder, vad gäller de privata investeringarna från Shetland Islands Charitable Trust. Dessutom, med tanke på omständigheterna och det shetländska samhällets särskilda egenskaper, måste Shetland Seafish Ltd ha varit medveten om låneprogrammet för inköp av fiskekvoter och i synnerhet den trycksak som det hänvisas till i punkt 68 i beslut 2003/612/EG där det fastställs att bidrag och lån från Charitable Trust kommer att anses vara privata bidrag.

(61)

Det är fast rättspraxis att stödmottagaren inte kan ha några berättigade förväntningar av ett stöd som är en följd av de nationella myndigheternas handlingssätt om det förfarande som fastställs i artikel 88 i fördraget inte har följts (domstolens dom i Alcan Deutschland  (11). Eftersom kommissionen konsekvent har handlat på ett sådant sätt som tyder på att fonden är en privat fond, anser kommissionen att, med tanke på fallets omständigheter och kommissionens beslut som det hänvisas till ovan, både SLAP och stödmottagaren Shetland Seafish Ltd kunde anta att endast privata medel är inblandade och att fördragets regler om statligt stöd därför inte gällde.

(62)

På dessa grunder och på grundval av artikel 14.1 i förordning (EG) nr 659/1999 kommer det stöd som Shetland Seafish Ltd redan har fått del av inte att återkrävas, eftersom principen om skydd för berättigade förväntningar är en allmän princip i gemenskapsrätten.

(63)

Mot bakgrund av den bedömning som gjordes i avsnitt IV anser kommissionen att Förenade kungariket, i strid med artikel 88.3 i EG-fördraget, på ett olagligt sätt har beviljat stöd till Shetland Seafish Ltd genom att förvärva aktier i företaget under omständigheter och förhållanden som inte skulle ha varit godtagbara för en normal privat marknadsekonomisk investerare.

(64)

Kommissionen anser att dessa investeringar inte är förenliga med den gemensamma marknaden, eftersom de inte kan anses vara normala kommersiella investeringar som varje normal privat investerare hade kunnat fatta beslut om.

18.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 81/43

(1)

Aviär influensa är en smittsam virussjukdom hos fjäderfä och fåglar, som orsakar dödlighet och störningar som snabbt kan anta epizootiska proportioner, vilket i sin tur kan utgöra ett allvarligt hot mot djur- och folkhälsan och starkt minska lönsamheten inom uppfödningen av fjäderfä. Det finns risk för att sjukdomsagenset förs in via internationell handel med levande fjäderfän och fjäderfäprodukter.

(2)

Israel har meddelat kommissionen att man isolerat ett aviärt influensavirus av subtyp H5 i ett kliniskt fall. Den kliniska bilden ger anledning att misstänka att det rör sig om högpatogen aviär influensa, till dess att neuraminidastyp (N) har bestämts.

(3)

Med tanke på den risk för djurhälsan som uppstår om sjukdomen skulle föras in i gemenskapen är det därför lämpligt att omedelbart vidta åtgärder för att stoppa importen av levande fjäderfän, ratiter, fågelvilt i hägn, viltlevande fågelvilt och andra levande fåglar än fjäderfän samt kläckägg av dessa arter från Israel.

(4)

Eftersom Israel är godkänt för import av jakttroféer och ägg avsedda att användas som livsmedel, bör importen till gemenskapen även av dessa produkter stoppas på grund av den risk för djurhälsan som den innebär.

(5)

Vidare bör man stoppa importen till gemenskapen från Israel av färskt kött av fjäderfä, ratiter, fågelvilt i hägn och viltlevande fågelvilt, liksom importen av köttberedningar, malet kött, maskinurbenat kött och köttprodukter som består av eller innehåller kött av dessa arter.

(6)

Vissa produkter av fjäderfän som slaktades före den 15 februari 2006 bör med tanke på sjukdomens inkubationstid även i fortsättningen få importeras.

(7)

Kommissionens beslut 2005/432/EG om djur- och folkhälsovillkor och förlagor till hälsointyg för import från tredjeländer av köttprodukter avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av besluten 97/41/EG, 97/221/EG och 97/222/EG (3) innehåller en förteckning över de tredjeländer från vilka medlemsstaterna får tillåta import av köttprodukter och fastställer behandlingar som anses effektiva för inaktivering av respektive patogen. För att man skall förhindra risk för sjukdomsspridning via sådana produkter bör produkterna genomgå lämplig behandling beroende på hälsostatus i ursprungslandet och beroende på vilken art som köttet härrör från. Det är därför lämpligt att även i fortsättningen tillåta import av produkter av fjäderfäkött med ursprung i Israel, vilka helt och hållet har värmebehandlats vid en temperatur på minst 70 °C.

(8)

En översyn av situationen skall göras vid nästa möte i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

—

levande fjäderfän, ratiter, fågelvilt i hägn, viltlevande fågelvilt och andra levande fåglar än fjäderfän enligt definitionen i artikel 1 tredje strecksatsen i beslut 2000/666/EG samt kläckägg av dessa arter,

—

färskt kött av fjäderfä, ratiter, fågelvilt i hägn och viltlevande fågelvilt,

—

malet kött, köttberedningar, maskinurbenat kött och köttprodukter som består av eller innehåller kött av dessa arter,

—

råvaror för foder till sällskapsdjur och obearbetat fodermaterial som innehåller delar av dessa arter,

—

ägg avsedda att användas som livsmedel, och

—

ej behandlade jakttroféer från alla typer av fåglar.

18.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 81/45

(1)

I beslut 2005/211/RIF anges det att bestämmelserna i artikel 1 i det beslutet skall tillämpas från och med ett datum som rådet skall fastställa så snart de nödvändiga förutsättningarna har uppfyllts och att rådet får besluta att fastställa olika tidpunkter för tillämpningen av olika bestämmelser. Dessa förutsättningar har uppfyllts i fråga om artikel 1.7 i beslut 2005/211/RIF, ny artikel 100.3 f.

(2)

När det gäller Schweiz, utgör detta beslut, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (2), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1 G i rådets beslut 1999/437/EG (3) jämförd med artikel 4.1 i rådets beslut 2004/849/EG (4) om undertecknande på Europeiska unionens vägnar och 2004/860/EG (5) om undertecknande på Europeiska gemenskapens vägnar och provisorisk tillämpning av vissa bestämmelser i det avtalet.

18.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 81/46

(1)

I beslut 2005/211/RIF anges det att bestämmelserna i artikel 1 i det beslutet skall tillämpas från och med ett datum som rådet skall fastställa så snart de nödvändiga förutsättningarna har uppfyllts och att rådet får besluta att fastställa olika tidpunkter för tillämpningen av olika bestämmelser. Dessa förutsättningar har uppfyllts i fråga om artikel 1.7 i beslut 2005/211/RIF, ny artikel 100.3 e.

(2)

När det gäller Schweiz, utgör detta beslut, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (2), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1 G i rådets beslut 1999/437/EG (3), jämförd med artikel 4.1 i rådets beslut 2004/849/EG (4) om undertecknande på Europeiska unionens vägnar och 2004/860/EG (5) om undertecknande på Europeiska gemenskapens vägnar och provisorisk tillämpning av vissa bestämmelser i det avtalet.