2.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 61/1

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

2.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 61/3

(1)

I kommissionens förordning (EEG) nr 2131/93 (2) fastställs förfaranden och villkor för försäljning av spannmål som innehas av interventionsorganen.

(2)

I kommissionens förordning (EEG) nr 3002/92 (3) fastställs gemensamma tillämpningsföreskrifter för kontroll av användningen av interventionsprodukter.

(3)

Under rådande marknadssituation är det lämpligt att inleda en stående anbudsinfordran för export av 29 361 ton korn som innehas av det brittiska interventionsorganet.

(4)

Det bör fastställas särskilda bestämmelser för att säkerställa att transaktionerna sker enligt reglerna samt under kontroll. Det är därför lämpligt att föreskriva ett system med säkerheter som garanterar att de fastställda målen uppfylls utan att det medför alltför betungande utgifter för aktörerna. Därför bör undantag göras från vissa bestämmelser, särskilt i förordning (EEG) nr 2131/93.

(5)

För att undvika återimport bör exporten inom ramen för det anbudsförfarande som inleds enligt den här förordningen begränsas till vissa tredjeländer.

(6)

För att modernisera hanteringen av systemet är det lämpligt att föreskriva att de uppgifter som kommissionen behöver skall förmedlas på elektronisk väg.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

Rural Payment Agency

Lancaster House

Hampshire Court

Newcastle upon Tyne

NE4 7YH

Tfn: (44-191) 226 58 82

Fax: (44-191) 226 58 24

a)

högre än den som angivits i tillkännagivandet om anbudsinfordran,

b)

högre än minimikraven för intervention men lägre än den kvalitet som angivits i tillkännagivandet om anbudsinfordran, med en avvikelse på högst

a)

antingen godta partiet i befintligt skick, eller

b)

vägra att överta partiet i fråga.

2.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 61/9

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 2044/2005 (3), fastställs vägledande kvantiteter för vilka exportlicenser under system B får utfärdas.

(2)

Enligt de uppgifter som i dag står till kommissionens förfogande riskerar den vägledande kvantiteten för tomater som fastställs för innevarande exportperiod att snart överskridas. Detta överskridande vore skadligt för systemet med exportbidrag för frukt och grönsaker.

(3)

För att underlätta denna situation bör de licensansökningar under system B för tomater som exporterats efter den 2 mars 2006 avslås. Detta bör gälla till och med slutet på innevarande exportperiod.

2.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 61/10

(1)

På grundval av uppgifter från de behöriga myndigheterna kan kommissionen konstatera att importlicenser för råris som omfattas av KN-nr 1006 20, bortsett från importlicenser för basmatiris, har utfärdats för en kvantitet av 289 488 ton under perioden 1 september 2005 till och med 28 februari 2006. Importtullen för råris som omfattas av KN-nr 1006 20, med undantag av basmatiris bör därför ändras.

(2)

Eftersom tullen måste fastställas inom tio dagar efter ovannämnda periods utgång bör denna förordning träda i kraft så snart som möjligt.

2.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 61/11

(1)

Den 8 och den 26 april 2004 mottog kommissionen en gemensam begäran enligt artikel 22 i rådets förordning (EEG) nr 4064/89 (2) (”koncentrationsförordningen”) från Frankrike, Sverige och Tyskland om att undersöka en föreslagen koncentration genom vilken företaget Société de participations du Commissariat à l'Energie Atomique SA (”Areva”, Frankrike) skulle förvärva gemensam kontroll över Enrichment Technology Company Limited (”ETC”, Förenade kungariket), som tidigare stod under ensam kontroll av företaget Urenco Limited (”Urenco”, Förenade kungariket).

(2)

Areva kontrolleras av Commissariat à l’Energie Atomique (”CEA”), som i sin tur kontrolleras av franska staten. Areva är verksamt inom tre huvudområden: a) alla stadier i kärnkraftsproduktionen, b) sektorn för anslutningsutrustning och c) transport och distribution av elektricitet. Företaget är i synnerhet verksamt på marknaden för anrikning av uran via sitt dotterbolag, Eurodif, och det äger Europas största anrikningsanläggning. Anläggningen håller på att bli föråldrad och använder den föråldrade och dyra gasdiffusionstekniken. Eurodif har en nominell kapacitet på 10,8 miljoner separationsarbetsenheter (separative work units, SWU) per år och under 2002 utförde Eurodif leveranser på ca 9 miljoner SWU.

(3)

Urenco Limited upprättades inom ramen för Almelofördraget, som ingicks i början på 1970-talet mellan Tyskland, Nederländerna och Förenade kungariket för att utveckla och exploatera centrifugtekniken för urananrikning. Urenco är holdingbolag för Urencogruppen, där två huvudbolag ingår, nämligen Uranium Enrichment Company (”UEC”) och Enrichment Technology Company (”ETC”). UEC är verksamt på världsnivå med tillhandahållande av tjänster för urananrikning med hjälp av den moderna och effektiva centrifugtekniken. ETC är verksamt med utveckling, formgivning och tillverkning av centrifuger för urananrikning. Bland Urencos aktieägare finns British Nuclear Fuels, RWE och EON.

(4)

Den föreslagna transaktionen består i att Areva förvärvar en 50-procentig andel av ETC, som blir ett gemensamt företag mellan Areva och Urenco. ETC:s verksamhet kommer att begränsas till marknaden (i föregående marknadsled) för forskning och utveckling, formgivning och tillverkning av centrifugutrustning, medan Areva och Urenco kommer att fortsätta sin verksamhet på den efterföljande marknaden för urananrikning.

(5)

Urenco har till ETC överfört alla resurser som behövs för formgivning och tillverkning av centrifugutrustning, även produktionsfaciliteter, teknik (immateriella rättigheter), ekonomiska resurser och anställda. Det gemensamma företaget har därför fått en sådan ställning att det kan utföra alla funktioner som har samband med dess affärsverksamhet.

(6)

Under en viss tid kommer det gemensamma företaget huvudsakligen sälja centrifugutrustning till sina moderbolag. Med hänsyn till de särskilt långa genomloppstider som råder inom kärnindustrin kan detta betraktas som en inledande period, varefter andra operatörer kan förväntas bli kunder till ETC. Kommissionen anser därför att det gemensamma företaget på varaktig basis kommer att fylla en självständig ekonomisk enhets samtliga funktioner i den mening som avses i artikel 3.2 i koncentrationsförordningen och att den föreslagna transaktionen därmed utgör en koncentration. De tyska och franska myndigheterna delar denna uppfattning.

(7)

Koncentrationen uppnår inte tröskelvärdena i artikel 1 i koncentrationsförordningen och har därmed inte gemenskapsdimension. Parterna anmälde koncentrationen till de nationella konkurrensmyndigheterna i Förenade kungariket, Frankrike, Tyskland och Sverige. Förenade kungariket beslutade att koncentrationen inte kunde utredas enligt det landets nationella förfaranden, men de övriga tre medlemsstaterna lämnade in en gemensam begäran enligt artikel 22 i koncentrationsförordningen om att kommissionen skulle undersöka koncentrationen. De tre berörda medlemsstaterna ansåg att koncentrationen hotade att skapa eller förstärka en dominerande ställning genom att skapa en strukturell koppling mellan de två främsta europeiska leverantörerna av tjänster för urananrikning och att handeln mellan medlemsstaterna skulle påverkas, eftersom de geografiska marknaderna ansågs vara åtminstone EES-omfattande. Kommissionen fann att den gemensamma begäran om hänskjutande uppfyllde kraven i artikel 22.3 i koncentrationsförordningen och godtog att undersöka ärendet.

(8)

De olika stadierna i tillverkningen av kärnbränsle är följande: omvandling, anrikning och bränsletillverkning. Energiproduktionen i kärnreaktorer uppstår genom klyvning eller splittring av U-235-atomer, en process som frigör energi i form av värme. U-235 är den viktigaste klyvbara isotopen av uran. Anrikningen är det dyraste skedet i tillverkningen av kärnbränsle. Urananrikning går ut på att öka procentandelen klyvbara U-235-isotoper i uran i förhållande till andelen U-238-isotoper. För generering av civil kärnenergi anrikas uranet till en nivå på mellan 3 och 5 % och kallas låganrikat uran. I de flesta fall tillhandahåller anrikningsföretag anrikningstjänster eller levererar anrikat uran till anläggningar genom att omvandla det uran som anläggningen tillhandhåller till låganrikat uran som uppfyller internationellt godtagna normer. I vissa fall säljer de helt enkelt låganrikat uran till anläggningen i stället för att anrika det för anläggningens räkning (leverans av låganrikat uran).

(9)

Tjänster för urananrikning kan tillhandahållas på två sätt: antingen genom anrikning av uran i centrifug- eller gasdiffusionsanläggningar eller genom utblandning av höganrikat uran (3), som fås fram vid nedmonteringen av ryska kärnvapen, där det höganrikade uranet späs ut så att låganrikat uran produceras. Kommissionens marknadsundersökning visade tydligt att utblandat höganrikat uran och anrikat naturligt uran är utbytbart.

(10)

Uran för bränsle kan delas in i tre typer av låganrikat uran: anrikat naturligt uran, anrikat upparbetat uran och blandoxidbränsle (MOX). Marknadsundersökningen bekräftade att dessa produkter inte är utbytbara och således utgör separata produktmarknader.

(11)

Slutsatsen är att produktmarknaden omfattar anrikat naturligt uran, anrikat utarmat uran och utblandat höganrikat uran med ett U-235-innehåll på 3–6 %. Med hänsyn till att anrikat upparbetat uran och blandoxidbränsle har så annorlunda egenskaper bör de inte omfattas av den relevanta produktmarknaden.

(12)

Det finns vissa tecken på att marknaden kan vara Europaomfattande, särskilt följande: i) Stabila marknadsandelar – under de senaste 13 åren har de två europeiska anrikningsföretagen konstant delat på ca 80 % av den europeiska marknaden. ii) De inhemska leverantörerna i de olika delar av världen där låganrikat uran används har starka ställningar på sina hemmamarknader (Ryssland, USA, Asien), medan de asiatiska och amerikanska anrikningsföretagen har haft en sammanlagd marknadsandel i EU på långt mindre än 5 % under samma period. iii) Det finns endast ett begränsat konkurrenstryck från leverantörer utanför EU, vilket särskilt beror på den så kallade ”Korfudeklarationen”, som har till syfte att säkra leveranser från de europeiska anrikningsföretagen och begränsa importen från Ryssland till högst 20 %.

(13)

Kommissionen har dock även funnit indikationer på att den ryska leverantören, Tenex, kan utöva ett visst tryck på parterna och att konkurrensvillkoren kan ändras inom överskådlig framtid eftersom det kan bli så att USEC flyttar en del av sin kapacitet till Europa. Under alla omständigheter behöver omfattningen av den geografiska marknaden inte fastställs i detta beslut, eftersom de åtaganden som parterna lämnade i augusti 2004 avlägsnade kommissionens allvarliga tvivel kring den föreslagna koncentrationens förenlighet med den gemensamma marknaden, oavsett om marknaden är EU-omfattande eller vidare.

(14)

De konkurrensproblem som uppstår genom den föreslagna koncentrationen kan delas in i följande huvudgrupper:

(15)

Kontroll över kapacitetsbeslut. Enligt den anmälda transaktionen skulle varken Areva eller Urenco kunna köpa in centrifuger från ETC utan att först få ett uttryckligt samtycke från det andra moderbolaget. Med andra ord kommer båda parterna att kunna hindra den andra partens kapacitetsökningar. Det gemensamma företaget get sålunda varje part möjlighet att kontrollera den andra partens kapacitet.

(16)

Samordning av kapacitet. Inom centrifugtekniken finns en mycket stark koppling mellan kapacitetsnivåer och total produktion. Ur teknisk synvinkel kräver tekniken att centrifugerna när de väl har börjat snurra inte stängs av under hela deras livstid ([…]). Att stänga av centrifugerna och starta dem igen ökar risken för att de skadas betydligt. Dessutom är anrikningsbranschen mycket kapitalintensiv, med mycket låga marginalkostnader. Med hänsyn till dessa tekniska och kommersiella begränsningar, ligger centrifugernas produktion i regel nära kapacitetsnivån.

(17)

Kapacitetsnivåerna (produktionsnivåerna) är bland de faktorer som starkast påverkar priserna på anrikningsmarknaden. Till följd av transaktionen kommer de två största konkurrenterna på marknaden för urananrikning (Areva och Urenco är de två europeiska företag som har haft ca 80 % av den europeiska marknaden under de senaste 13 åren och ca 40 % av världsmarknaden) att kunna samordna sina kapacitetsbeslut fullständigt. Detta leder troligen till att priserna i EU och i resten av världen pressas upp.

(18)

Tyst samordning om utbudet i EU. Förutom att de gemensamma kapacitetsbesluten sannolikt kommer att påverka priserna, kan transaktionen också underlätta en tyst samordning av leveranser in i EU. I stället för att tyst samordna sig direkt om priserna, vilket förefaller svårt på denna marknad, är det möjligt att samordna sig om utbudet i form av att bibehålla en omfattande uppdelning av marknadsandelar på EU-marknaden. En sådan samordning kommer i slutändan att leda till att prisnivåerna höjs på marknaden (eller förhindras att sjunka, när det gäller Arevas minskade kostnader).

(19)

De faktorer som gör att samordning om leveranser är mera sannolika efter transaktionen än tidigare är i) centraliseringen av kapacitetsbeslut till ETC, ii) ETC:s strukturella kopplingar och iii) det ökade utrymmet för informationsutbyte.

(20)

Om man utgår från en EU-marknad, bör det noteras att ett samförstånd måste uppnås mellan endast två marknadsaktörer, Areva och Urenco. Det är inte troligt att USEC blir ett konkurrenshot inom överskådlig framtid och det finns rättsliga hinder för Tenex leveranser till EU.

(21)

Samordning om leveranser är i sig inte alltför komplicerat. Antalet kunder på EU-marknaden är begränsat. Att inte lägga bud på ett visst kontrakt eller att lägga ett oattraktivt bud är ett sätt att ge en kund (eller försäljningsmöjligheter) till den andra parten för att behålla en omfattande uppdelning av andelarna av EU-marknaden. Det finns bara 13 europeiska företag (i EU 15) som driver kärnkraftverk. Antalet leveransmöjligheter, till exempel upphandlingar för leveranser av (delar av) de europeiska företagens behov, eller möjligheten att förlänga avtal är också ganska begränsade, ca 10–20 om året.

(22)

Denna marknad förefaller vara tillräckligt öppen för insyn för att en samordning av leveranserna in på den europeiska marknaden skall kunna bibehållas. Som angetts ovan finns det bara ett fåtal europeiska kunder och ett fåtal leveransmöjligheter varje år. Vad som är viktigare är att det endast krävs samordning av två aktörer, Areva och Urenco.

(23)

Arevas och Urencos gemensamma kontroll över ETC kommer att öka öppenheten mellan parterna i fråga om deras kapacitetsplaner och andra konkurrensparametrar. Detta beror särskilt på informationsflödet från ETC till dess andelsägare och i synnerhet på den beslutande roll som ETC:s styrelse kommer att ha, en styrelse som är utsedd av Areva och Urenco.

(24)

Utrymmet för att avvika från ett samförstånd och öka försäljningen till EU kan vara begränsat. Om någon av parterna skulle avvika från samförståndet, skulle den andra parten kunna utöva repressalier genom att tillfälligt börja konkurrera intensivt. Det faktum att båda parterna är beroende av den andra parten för så viktiga strategiska beslut som kapacitetsbeslut ökar dessutom sannolikheten för att företagen kommer att hålla sig till samförståndet.

(25)

Om man antar att marknaden är EU-marknaden, kan det bli så att tredje man, såsom konkurrenter och kunder, inte kommer att kunna motverka samordningen om leveranser mellan de två främsta anrikningsföretagen i EU. Det är inte säkert att de enda två konkurrenterna av någon betydelse, Tenex och USEC, kommer att kunna destabilisera ett gemensamt samförstånd mellan de två parterna.

(26)

Kunder kan inte heller anses vara i en sådan ställning att de kan förhindra parternas samordning om leveranser. Det enda undantaget skulle i så fall vara EDF. Med hänsyn till det företagets storlek måste det anses ha kapacitet att bibehålla åtminstone en viss nivå av konkurrens mellan parterna. När den samlade kapacitetsnivån är snäv för båda parterna är det emellertid troligt att EDF:s möjligheter att utöva inflytande blir förhållandevis små.

(27)

Slutsats. Mot bakgrund av det ovanstående hade kommissionen allvarliga tvivel och ansåg att det var troligt att den föreslagna transaktionen skulle leda till att en gemensam dominerande ställning skapades för Areva och Urenco på en möjlig EU-omfattande anrikningsmarknad, i den mening som avses i artikel 2.3 i koncentrationsförordningen.

(28)

Mot tanke på de ökade möjligheter som det gemensamma företaget ETC ger parterna att samordna sig i senare marknadsled i fråga om anrikningskapacitet och produktion på den europeiska marknaden, skulle det finnas ett orsakssamband mellan varje sådan samordning och skapandet av det gemensamma företaget. Kommissionen ansåg därför att det också var troligt att Arevas deltagande i det gemensamma företaget skulle begränsa konkurrensen i den mening som avses i artikel 81.1 i fördraget, jämförd med artikel 2.4 i koncentrationsförordningen, på antingen en EU-marknad eller en världsmarknad. Det kan inte med tillräcklig säkerhet konstateras att villkoren för ett undantag enligt artikel 81.3 i fördraget är uppfyllda. Det finns i synnerhet inte några tecken på att en samordning mellan Areva och Urenco sannolikt skulle främja konsumenterna eller att de begränsningar som åläggs genom avtalen om den föreslagna transaktionen är nödvändiga.

(29)

Den 20 augusti 2004 lade parterna fram ett paket med åtaganden enligt artikel 8.2 i koncentrationsförordningen. Åtagandena ändrades av parterna den 3 september 2004. Kommissionen anser att åtaganden på ett tillfredsställande sätt löser de konkurrensproblem som koncentrationen medför.

(30)

De föreslagna åtagandena består av följande centrala inslag: i) Avskaffande av parternas vetorätt i fråga om kapacitetsökningar, ii) förstärkning av ”brandmurar” för att hindra informationsflöden mellan parterna och mellan det gemensamma företaget och parterna, och iii) lämnande av uppgifter till Euratoms försörjningsbyrå, så att denna kan övervaka anrikningspriserna och, om det är nödvändigt, vidta korrigerande åtgärder, t.ex. att öka importen från tredje parter.

(31)

Det ursprungliga aktieägaravtalet om det gemensamma företaget föreskriver att alla leveranser av centrifuger till Areva eller Urenco skall godkännas enhälligt av ETC:s styrelse, oavsett om de sker som en del av det gemensamma företagets affärsplan/budget eller om de går utöver denna. Eftersom Areva och Urenco utser lika många styrelseledamöter, skulle båda företagen kunna hindra det andra från att öka sin kapacitet mer än vad som anges i den gällande affärsplanen.

(32)

För att avlägsna kommissionens farhågor för konkurrensen åtog sig parterna att ändra aktieägaravtalet på så sätt att när det föreslås att det gemensamma företaget skall ingå ett nytt leveransavtal för centrifuger med en av parterna skall ett sådant beslut inte kräva samtycke från styrelsen, utan det skall kunna fattas av företagsledningen, under förutsättning att a) villkoren inte är fördelaktigare än andra avtal med Areva eller Urenco, b) avtalen är förenade med villkor om godkännande av gemensamma kommittén och fyrpartskommittén eller någon annan regleringsmyndighet, och att sådana godkännanden lämnas, samt att c) den föreslagna extra kapitalkostnaden inte överstiger [< 20] miljoner euro.

(33)

I och med att vetorätten i fråga om leveranser av centrifuger upphör, kommer den ena parten inte att kunna lägga in veto mot den andra partens kapacitetsutbyggnad. Personerna i företagets ledning, som inte är styrelseledamöter, kommer att fullgöra varje order från moderbolagen, förutsatt att den inte strider mot det gemensamma företagets ekonomiska intressen. Dessutom kommer det gemensamma företagets oberoende revisorer att regelbundet rapportera om efterlevnaden av detta inslag av åtagandena.

(34)

För att avlägsna kommissionens farhågor om att skapandet av det gemensamma företaget skulle underlätta samordning mellan Areva och Urenco genom att öka utrymmet för informationsutbyte genom ETC, åtog sig parterna att förstärka brandmurar mellan parterna och ETC och mellan parterna sinsemellan.

(35)

Systemet med brandmurar innebär ett antal enskilda åtgärder som är avsedda att minska informationsflödet mellan ETC och moderbolagen och vice versa. Det innebär bland annat ett villkor om att Areva/Urenco inte skall ha tillgång till kommersiellt känslig information om ETC-gruppen och tvärtom, att Areva och Urenco inte skall delta i den dagliga driften av ETC och att ETC:s ledning skall vara oberoende av parterna. Det ålägger också specifika skyldigheter för ETC:s styrelseledamöter, som inte får ha något kommersiellt ansvar på området för någon av parternas urananrikning. ETC:s styrelseledamöter får inte begära eller ta emot någon kommersiellt känslig information som inte har anknytning till frågor som är särskilt reserverade för styrelsen, de får inte använda eller sprida kommersiellt känslig information för några andra syften och de får inte delta i förhandlingar om avtal med aktieägare eller tredje man eller lämna ut information om sådana enskilda avtal till aktieägarna. ETC:s styrelse kommer endast att få den information som den behöver för att ledamöterna skall kunna fullgöra sina förtroendeuppgifter. Dessutom skall det gemensamma företagets oberoende revisorer regelbundet rapportera om efterlevnaden av detta inslag av åtagandena.

(36)

För att förstärka Euratoms försörjningsbyrås övervakande roll, åtog sig parterna vidare att till byrån lämna över alla relevanta avtalsklausuler i anrikningsavtalen. Det är bland annat fråga om information om priser och betalningsvillkor samt alla andra relevanta prisuppgifter som Euratoms försörjningsbyrå kan kräva i fråga om avtal med anrikningskunder i eller utanför EU. Denna information skall göra det möjligt för byrån att nära övervaka utvecklingen av de priser som parterna tar ut för anrikat uran. Om parterna höjer priserna i framtiden kommer denna information att ge byrån en grund för att vidta korrigerande åtgärder i sin leveranspolitik för att öka importen av anrikat uran från länder utanför EU, för att motverka eventuella omotiverade prisökningar från parternas sida. Kommissionen anser att Euratoms försörjningsbyrå redan har befogenhet att övervaka priser för anrikningsavtal och befogenhet och handlingsutrymme att anpassa sin leveranspolitik. Byrån har bekräftat att den är beredd att ta på sig en sådan övervakande roll.

(37)

Avskaffandet av vetorätten i fråga om leveranser av centrifuger kommer att innebära att parterna inte längre kan lägga veto mot den andra partens beslut om kapacitetsutbyggnad. Personerna i företagsledningen, som inte är styrelseledamöter, kommer att fullgöra varje order för moderbolagen, förutsatt att den inte strider mot det gemensamma företagets ekonomiska intressen. Kommissionen anser att detta åtagande kommer att avlägsna farhågorna att parterna kommer att samordna sig om kapacitetsökningar på grundval av styrelsens rättigheter.

(38)

Kommissionen anser att systemet med förstärkta brandmurar kommer att minska informationsflödet mellan parterna avsevärt och därmed även minska den öppenhet som följer av att ETC ägs gemensamt av parterna.

(39)

Genom att ge Euratoms försörjningsbyrå omfattande information om avtalen, kommer byrån att kunna övervaka parternas prissättning, och om byrån anser att prissättningen inte ligger i linje med den samlade utvecklingen på anrikningsmarknaden kommer den att vidta korrigerande åtgärder, särskilt att öka importen av anrikat uran från Ryssland. Kommissionen förväntar sig att detta kommer att fungera disciplinerande på parternas prissättning.

(40)

Sammantaget gav marknadstestet vid handen att de föreslagna åtagandena, efter vissa ändringar, kan vara tillräckliga för att avlägsna kommissionens farhågor. I de reviderade åtagandena, daterade den 3 september 2004, åtog sig parterna dessutom att ge ETC:s externa revisorer möjlighet att, som ett led i deras regelbundna årliga revision, rapportera till kommissionen om fullgörandet av de inslag i åtagandena som rör ändringen av aktieägaravtalet och uppbyggnaden av brandmurar.

(41)

Den 23 september 2004 lämnade Rådgivande kommittén för koncentrationer ett positivt yttrande om utkastet till beslut och lämnade sitt godkännande för att anta beslutet.

(42)

Mot bakgrund av det ovan anförda drogs slutsatsen att de åtaganden som parterna hade föreslagit ändrade den anmälda koncentrationen i en sådan utsträckning att de avlägsnade kommissionens allvarliga tvivel i fråga om koncentrationens förenlighet med den gemensamma marknaden. Kommissionen förklarade därför koncentrationen förenlig med den gemensamma marknaden, enligt artikel 8.2 i koncentrationsförordningen, och med EES-avtalet, enligt dess artikel 57, under förutsättning att åtagandena iakttas.

2.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 61/17

(1)

Kommissionen mottog den 4 november 2004 en anmälan enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (”koncentrationsförordningen”) om en planerad koncentration genom vilken de tyska företagen Bertelsmann AG (”Bertelsmann”), dess helägda dotterbolag Gruner+Jahr AG & Co. KG (”G+J”) och Axel Springer AG (”Springer”) skulle få gemensam kontroll över det tyska företaget NewCo (”NewCo”) genom förvärv av aktier i ett nybildat gemensamt företag. Bertelsmann (och G+J) samt Springer kallas nedan gemensamt ”parterna”.

(2)

Den tyska konkurrensmyndigheten Bundeskartellamt informerade den 29 november 2004 kommissionen om att den planerade koncentrationen skulle hota att påtagligt påverka konkurrensen, antingen på den tyska marknaden för rotogravyrtryck eller på den tyska marknaden för tidskänsliga trycksaker, i synnerhet tidskrifter.

(3)

Genom ett beslut av den 23 december 2004 slog kommissionen fast att det fanns allvarliga skäl att betvivla att den anmälda operationen var förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet. Kommissionen inledde därför ett förfarande i enlighet med artikel 6.1 c i koncentrationsförordningen och beslöt att i enlighet med artikel 9.3 a i koncentrationsförordningen själv behandla de synpunkter som den tyska konkurrensmyndigheten hade fört fram.

(4)

Bertelsmann är ett internationellt medieföretag. Dess tryckeriverksamhet är koncentrerad till dotterbolaget Arvato AG (”Arvato”) som äger rotogravyrtryckeriet Maul-Belser i Nürnberg, offsettryckeriet Mohn Media i Gütersloh samt flera andra tryckerier i Europa, t.ex. rotogravyrtryckerierna Eurogravure S.p.A i Italien och Eurohueco S.A. i Spanien. Dessutom planerar Arvato att starta ett nytt rotogravyrtryckeri i Liverpool (Förenade kungariket) inom de närmaste två åren. Bertelsmanns helägda dotterbolag G+J, som står för koncernens förlagsverksamhet med utgivning, tryckning och distribution av tidningar och tidskrifter, äger vidare två rotogravyrtryckerier i de tyska städerna Itzehoe (nära Hamburg) och Dresden.

(5)

Springer är verksam inom utgivning, tryckning och distribution av tidningar och tidskrifter och äger aktier i radio- och TV-företag. Springer driver två rotogravyrtryckerier i Tyskland, närmare bestämt i Ahrensburg (nära Hamburg) och Darmstadt. Företaget driver också tre offsettryckerier som uteslutande trycker tidningar.

(6)

Koncentrationen består i att NewCo tar över Arvatos, G+J:s och Springers fem tyska rotogravyrtryckerier samt Arvatos planerade rotogravyrtryckeri i Förenade kungariket. Till följd av transaktionen kommer Bertelsmann och G+J äga 37,45 % var i NewCo medan Springer kommer att äga resterande 25,1 %, vilket ger dem vetorätt vid strategiska beslut. NewCo utgör ett självständigt fungerande gemensamt företag som kontrolleras gemensamt av Bertelsmann and Springer.

(7)

Rådgivande kommittén i koncentrationsfrågor beslöt med majoritet vid sitt 131:a möte den 22 april 2005 att stödja kommissionens förslag om att utfärda ett godkännande (2).

(8)

Förhörsombudet ansåg i en rapport av den 27 april 2005 att parternas rättigheter att yttra sig hade respekterats (3).

(9)

Beträffande de relevanta produktmarknaderna koncentrerades kommissionens marknadsanalys på frågan om huruvida och i vilken utsträckning rotogravyr- och offsettryck är tekniker som kan ersätta varandra och huruvida de olika trycksakerna, dvs. tidskrifter, kataloger och reklam, utgör separata produktmarknader.

(10)

Marknadsanalysen visade att offsettryck i regel inte kan ersätta rotogravyrtryck. Rotogravyrtryck används främst vid tryckning av stora volymer, dvs. vid beställningar av ett stort antal exemplar och sidor, medan offsetmetoden framför allt används för små volymer. Kostnaderna för tryckning varierar starkt för offset och rotogravyr beroende på beställningens volym. Medan rotogravyrtryckpressar har förhållandevis högre fasta kostnader än offsetpressar har de i gengäld större kapacitet och högre tryckhastighet och kan därför producera ett stort antal sidor snabbare och mer kostnadseffektivt. Offsettryckpressar är dessutom mer begränsade vad gäller antalet olika sidor som de kan trycka i en tryckomgång (maximalt 72 sidor jämfört med upp till 192 sidor för rotogravyrtryck). Marknadsanalysen har bekräftat att offsettryck inte utövar något konkurrenstryck på rotogravyrtryck av tidskrifter med fler än 64 sidor och i fler än 360 000 exemplar liksom av kataloger och reklam med fler än 64 sidor och i fler än 450 000 exemplar.

(11)

En rotogravyrpress kan trycka tidskrifter, reklam och kataloger. Åtminstone för tidskrifter finns det dock en separat produktmarknad. Eftersom tidskrifter har ett aktuellt innehåll och sena inlämningsdatum för reklam är de i allmänhet mer tidskänsliga än reklam och kataloger. Tryckning av tidskrifter innebär dessutom högre krav på slutbehandling, i synnerhet när tidskrifterna innehåller bilagor och varuprov. Speciella maskiner för slutbehandling finns i de flesta fall installerade på eller i anslutning till tryckerierna för att undvika att det uppstår förseningar i leveransen av tidskrifterna, medan slutbehandlingen av kataloger oftare utförs av ett annat företag än tryckeriföretaget. Vidare skiljer sig distributionssystemet för tidskrifter åt från katalog- och reklamdistribution, och tryckprocessen måste således vara anpassad till tidskriftsbranschens speciella behov. Vad gäller kataloger och reklam kan frågan om huruvida de utgör en enda eller två separata produktmarknader lämnas öppen eftersom ingen av de tänkbara marknadsdefinitionerna ger upphov till några konkurrensproblem.

(12)

Åtminstone när det gäller Tyskland får det förmodas att det finns en nationell geografisk marknad för tidskriftstryck. Vad gäller övriga EES-området kan frågan om den geografiska marknaden för tidskriftstryck lämnas öppen eftersom inte ens den allra snävaste marknadsdefinitionen (nationella marknader) ger upphov till några konkurrensproblem.

(13)

Tyska tidskrifter trycks nästan uteslutande i Tyskland. En av anledningarna till detta är att tidskrifter är en tidskänslig produkt och att risken för förseningar ökar med avståndet mellan tryckeriet och distributionsområdet. Många utländska tryckerier har dessutom för närvarande svårt att tillfredsställa tyska utgivares speciella krav. Det tyska systemet för tidskriftsdistribution är relativt komplicerat på grund av sin decentraliserade struktur (till skillnad från exempelvis det franska där Paris fungerar som en central utgångspunkt för distributionen). Dessutom delar tidskriftsförlagen in Tyskland i olika så kallade ”Nielsen-områden” som omfattar varierande sammansättningar av målgrupper för reklam. Tryckprocessen måste därför anpassas därefter, vilket innebär svårigheter för många tryckerier utanför Tyskland.

(14)

När det gäller kataloger visade marknadsanalysen att beställningar av trycksaker ofta delas upp på flera olika tryckerier för att leveransen av stora volymer säkert skall kunna ske i tid. Undersökningen bekräftade i stort sett att det inte bara är katalogkunder i andra länder som importerar tryckeritjänster, främst från Tyskland, utan att också tyska kunder betraktar utländska tryckerier som möjliga alternativ. Den relevanta geografiska marknaden för kataloger kan definieras som Tyskland med grannländer (Frankrike, Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Schweiz, Österrike, Tjeckien, Polen och Danmark) liksom Italien och Slovakien. Marknaden omfattar de stora utländska tryckerierna i detta område (Quebecor, RotoSmeets, Mondadori, Ilte, Rotocalcografica och Ringier).

(15)

Reklamtryck för tyska kunders räkning utförs uppenbarligen i stor utsträckning i Tyskland. Trots att reklamtryck importeras i mindre utsträckning än kataloger kan tyska kunder mycket väl vända sig till seriösa utländska tryckerier. Reklamtryck innebär inga specifika svårigheter som kan jämföras med dem som förekommer på marknaden för tidskriftstryck, dvs. speciella slutbehandlingar eller specifika distributionsvillkor. Reklam är dessutom i allmänhet inte en lika tidskänslig produkt som tidskrifter. Eftersom de flesta utgivare av stora kataloger också ger ut reklam vore det dessutom lätt för dem att använda sina redan existerande kontakter med utländska tryckerier för att även beställa reklamtryck. Av denna anledning kan den geografiska marknaden för rotogravyrtryck av reklam anses vara densamma som för kataloger, dvs. Tyskland med grannländer samt Italien och Slovakien.

Vad gäller det övriga EES-området kan frågan om den geografiska marknaden för kataloger och/eller reklamtryck lämnas öppen eftersom inte ens den allra snävaste marknadsdefinitionen (nationella marknader) ger upphov till några konkurrensproblem.

(16)

Det planerade gemensamma företaget kommer att bedriva verksamhet på marknaden för rotogravyrtryck av tidskrifter, kataloger och reklam i ett antal EES-länder. Den största effekten kommer den planerade koncentrationen att få i Tyskland på grund av att de fem existerande tryckerierna som ingår i det gemensamma företaget ligger där.

(17)

Beräknat på siffrorna från 2003 konstaterade kommissionen att NewCo skulle få [20–25] % (4) av marknadsandelarna på en marknad för rotogravyrtryck av kataloger och reklam som inkluderar Tyskland med grannländer samt Italien och Slovakien. Under förutsättning att det finns separata marknader för kataloger och reklam skulle det planerade gemensamma företaget få [15–20] % (4) av marknadsandelarna för katalogtryck och [20–25] % (4) för reklam. För den del av Bertelsmanns verksamhet inom rotogravyrtryck som inte kommer att ingå i det gemensamma företaget måste [0–5] % (4) läggas till var och en av dessa marknadsandelar. Oavsett om katalog- och reklamtryck räknas som en enda eller två separata marknader skulle Schlott och Quebecor följa tätt efter med marknadsandelar på mellan [10–15] % (4) respektive [10–15] % (4) och TSB med andelar på cirka [10–15] % (4). På en sådan marknad uppstår därför inga konkurrensproblem vare sig på en enda marknad för katalog- och reklamtryck eller på två separata. Bortsett från detta ger inte det gemensamma företagets marknadsandelar upphov till konkurrensproblem på någon av de tänkbara geografiska marknaderna inom EES-området (5).

(18)

Det gemensamma företagets marknadsandelar på den tyska marknaden för rotogravyrtryck av tidskrifter kommer att ligga på cirka [0–50] % (4). De följande aktörerna TSB och Schlott får omkring [20–25] % (4) var och Burda [0–5] % (4). Importandelen utgör [0–5] % (4), vilket nästan uteslutande kommer från Burdas tryckerier i Vieux-Thann/Frankrike och Bratislava/Slovakien. Förutom dessa importer trycks endast en tysk tidskrift utomlands av det nederländska tryckeriet RotoSmeets. Det gemensamma företagets marknadsandelar ger inte upphov till några konkurrensproblem på andra berörda nationella marknader inom EES- området. Därför har kommissionen endast analyserat den tyska marknaden.

(19)

På en tysk marknad för rotogravyrtryck av tidskrifter skulle kunderna (dvs. utgivarna) kunna skadas om NewCo hade möjlighet att höja priserna utan att kunderna, på grund av bristen på tillgängliga alternativ, kunde bemöta denna prishöjning genom att byta leverantör. De volymer som parterna levererade till marknaden uppgick 2003 till [150 000–200 000 t] (4) ([100 000–150 000 t] (4) för Bertelsmann och [45 000–50 000 t] (4) för Springer). Av denna volym har [10 000–15 000 t] (4) förvärvats under den aktuella perioden genom parternas uppköp av tidskriftsförlag. Den totala volymen som parterna levererade till marknaden uppgick alltså till [100 000–150 000 t] (4).

(20)

Kommissionen har analyserat huruvida: (1) konkurrenterna i nuläget har en tillräckligt stor outnyttjad kapacitet för att kunna överta en betydande del av denna försäljning, (2) konkurrenterna skulle kunna frigöra sådan kapacitet genom att överföra den till tidskriftstryckning, (3) planerade kapacitetsökningar kommer att göra ytterligare kapacitet tillgänglig, samt (4) huruvida potentiella konkurrenter skulle kunna bidra till att göra ytterligare kapacitet för tidskriftstryck tillgänglig i händelse av prisökning.

(21)

Outnyttjad kapacitet i dagsläget: Kapacitetsutnyttjandet har varit ganska högt inom denna industri under senare år. Baserat på siffrorna från 2003 och med en försiktig beräkning av det maximala kapacitetsutnyttjandet till 95 % verkar det rimligt att uppskatta den outnyttjade kapaciteten för tidskriftstryck bland de tyska konkurrenterna till 17 000 t.

(22)

Frigjord kapacitet genom omflyttningar: Rotogravyrtryckerier kan endast i begränsad utsträckning växla från katalog- och reklamtryck till tidskriftstryck. Detta beror främst på att de olika trycksakerna skiljer sig åt vad gäller regelbundenhet, tryckningstid och volym. Tidskrifter trycks regelbundet (varje vecka, var fjortonde dag eller varje månad). På grund av sin periodiskt återkommande publicering under lång tid utgör de tryckeriernas basverksamhet som ger arbete över hela året. Postorder- och resebyråkataloger etc. kommer dock normalt bara ut två gånger om året och i mycket stora volymer (både vad gäller antalet exemplar och antalet sidor) och med längre tryckningsperioder (upp till flera veckor). De trycks normalt i maj/juni och oktober/december, vilket innebär två högsäsonger för tryckerierna. Den tredje kategorin trycksaker, det vill säga reklam, trycks i huvudsak mellan perioderna för katalogtryckning och under de veckodagar när färre tidskrifter trycks. På grund av dessa tidsmässiga omständigheter uppger en majoritet av tryckeriföretagen att en obegränsad övergång från kataloger/reklam till tidskrifter inte skulle vara genomförbar.

(23)

De konkurrenter som angav en siffra i sina svar på kommissionens marknadsundersökning menade att de skulle kunna övergå från reklam- och katalogtryck till tidskriftstryck med upp till [15–20] % (4) av sin totala kapacitet. Ett av de tyska tryckerierna uppgav inte någon siffra. Kommissionen antog då, som en försiktig beräkning i linje med de övriga resultaten från marknadsanalysen, att tryckeriet i fråga, som för närvarande har en relativt liten andel tidskriftstryck, skulle kunna avsätta ytterligare [10–15] % (4) av sin kapacitet för tryckning av tidskrifter. Utifrån dessa beräkningar skulle de tre tyska tryckerierna tillsammans kunna erbjuda 130 000 t tidskriftstryck, vilket skulle motsvara en mycket stor del av parternas hela kapacitet som används för tidskriftstryck av andra förlags tidskrifter ([150 000–200 000 t] (4) under 2003). Tidskriftstryck är vanligtvis mer lönsamt än både reklamtryck och reklamtryck kombinerat med katalogtryck. Konkurrenterna skulle därför ha både möjlighet och incitament att flytta över kapacitet till tidskriftstryck.

(24)

Planerade kapacitetsökningar: Parternas tre huvudkonkurrenter i Tyskland, Schlott, TSB och Burda, planerar att öka sin nettokapacitet med minst 50 000 t under de närmaste två, tre åren. De skulle dessutom åtminstone på kort sikt kunna öka sin nettokapacitet ytterligare genom att senarelägga de planerade gradvisa nedläggningarna av äldre tryckerier som dock fortfarande är i bruk.

(25)

Potentiell konkurrens: Sannolikheten för en prisökning på den tyska marknaden för tidskriftstryck begränsas ytterligare av att det finns ett flertal seriösa potentiella konkurrenter, framför allt RotoSmeets (Nederländerna), Quebecor (Frankrike), Mondadori (Italien) och i viss mån Ringier (Schweiz), som har tryckerier relativt nära den tyska gränsen. Dessa företag skulle alltså kunna möta de krav på snabb leverans som ställs på tidskriftstryckning, åtminstone när det gäller tryckerierna närmast den tyska gränsen. Skillnaderna i distributionssystem och slutbehandling av produkterna skulle kräva en viss anpassning av de utländska tryckerierna samt ett nära samarbete med de tyska kunderna. RotoSmeets, som för närvarande är det enda utländska tryckeriet som trycker tyska tidskrifter, visar att det är praktiskt genomförbart för utländska företag att anpassa produktionen efter tyska krav. RotoSmeets, Quebecor och Mondadori har i nuläget minst 32 000 t ledig kapacitet som de enkelt skulle kunna erbjuda tyska tidskriftsförlag. Ytterligare kapacitet skulle inom kort kunna frigöras efter att planerade kapacitetsökningar och förändringar i produktmixen har genomförts.

(26)

Bortsett från kapacitetsproblem skulle konkurrensen teoretiskt sett ytterligare kunna skadas genom att koncentrationen eliminerar en konkurrent. Genom koncentrationen kommer Springer att försvinna som oberoende konkurrent. Även om bara de tyska rotogravyrtryckerierna tas med i beräkningen kan kunderna dock fortfarande vända sig till andra stora aktörer på marknaden, som Schlott, TSB och Burda, som har en stor befintlig kapacitet. Dessutom kan seriösa potentiella konkurrenter som de ovannämnda komma in på marknaden.

(27)

På grundval av ovanstående beräkningar skulle de tre viktigaste tyska konkurrenterna (Schlott, TSB och Burda) som en reaktion på en potentiell prisökning för tyskt tidskriftstryck kunna erbjuda en extra kapacitet på cirka 197 000 t (17 000 t från outnyttjad kapacitet, 130 000 t från produktionsförändringar, 50 000 t från utökningar av nettokapaciteten) för tidskriftstryck. Parterna producerar [100 000–150 000 t] (4) till marknaden. Dessutom kan RotoSmeets, Quebecor och Mondadori betraktas som seriösa potentiella konkurrenter som tyska tidskriftsförlag skulle kunna anlita om det gemensamma företaget skulle höja priserna.

(28)

Kommissionen har också i enlighet med artikel 2.4 i koncentrationsförordningen undersökt huruvida bildandet av ett gemensamt företag skulle leda till en samordning av Bertelsmann (inklusive G+J) och Springers konkurrensbeteende i senare led på marknaden för tidskriftspublicering. Med tanke på att tryckkostnaden utgör en relativt liten del av den totala kostnaden för en tidskrift och att parternas verksamhet inom tidskriftsbranschen är betydligt mer omfattande än deras rotogravyrtrycksverksamhet drog kommissionen slutsatsen att det inte var sannolikt att en samordning av tidskriftspubliceringen skulle ske.

(29)

På grund av ovan anförda skäl konstaterade kommissionen att den planerade koncentrationen inte i någon betydande utsträckning hämmar en effektiv konkurrens på den gemensamma marknaden eller en betydande del av denna, i synnerhet inte genom att en dominerande ställning skapas eller stärks, och att den inte begränsar konkurrensen i den mening som avses i artikel 2.4 i koncentrationsförordningen och artikel 81 i förordningen. Koncentrationen förklaras därför vara förenlig med den gemensamma marknaden enligt artikel 8.1 i koncentrationsförordningen och artikel 57 i EES-avtalet.

2.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 61/21

(1)

Den 13 december 2004 antog rådet gemensam ståndpunkt 2004/852/GUSP om restriktiva åtgärder mot Elfenbenskusten i syfte att genomföra åtgärderna i FN:s säkerhetsråds resolution 1572 (2004) mot Elfenbenskusten.

(2)

Den 7 februari 2006 godkände den kommitté som inrättats genom punkt 14 i FN:s säkerhetsråds resolution 1572 (2004) den förteckning över personer som omfattas av åtgärderna i punkterna 9 och 11 i FN:s säkerhetsråds resolution 1572 (2004) och som uppdaterats genom punkt 1 i FN:s säkerhetsråds resolution 1643 (2005).

(3)

Bilagan till rådets gemensamma ståndpunkt 2004/852/GUSP bör kompletteras i enlighet därmed.