8.12.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 320/1

(1)

Kommissionen införde genom förordning (EG) nr 862/2005 (2) (nedan kallad ”förordningen om preliminär tull”) preliminära antidumpningstullar på import till gemenskapen av granulat av polytetrafluoreten med ursprung i Ryssland och Kina.

(2)

Efter meddelandet av de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att införa preliminära antidumpningstullar på import av granulat av polytetrafluoreten från Ryssland och Kina lämnade flera berörda parter skriftliga synpunkter. I enlighet med artikel 20.1 i grundförordningen har alla berörda parter som begärt det getts tillfälle att bli hörda av kommissionen.

(3)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som bedömdes vara nödvändiga för fastställande av de slutgiltiga avgörandena.

(4)

Ett ytterligare kontrollbesök genomfördes på plats hos följande företag:

(5)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att rekommendera införandet av en slutgiltig antidumpningstull och ett slutgiltigt uttag av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av preliminär tull. De beviljades också en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter utlämnandet av dessa uppgifter.

(6)

Parternas muntliga och skriftliga argument togs under övervägande och beaktades vid fastställandet av de slutgiltiga avgörandena, i de fall det ansågs lämpligt.

(7)

Den berörda produkten beskrivs i förordningen om preliminär tull som så kallat granulat av polytetrafluoreten med en halt av högst 3 % av en annan monomer än tetrafluoreten, utan fyllmedel, i form av pulver eller pellets, med undantag av mikroniserade material. Den berörda produkten kan också förekomma som baspolymer (reaktorprodukt) i våt eller torr form. Av de kommentarer som mottagits från berörda parter framgår tydligt att mikroniserade material betyder en fluorpolymer i mikropulverform enligt definitionen i standarden ”ASTM D5675-04”. Den berörda produkten klassificeras för närvarande enligt KN-nummer ex 3904 61 00.

(8)

En sammanslutning av användare och importörer (The European Fluoropolymer Fair Trade Association eller ”EFFTA”) och en sammanslutning av exportörer framförde invändningar mot de preliminära slutsatserna att alla typer av granulerat polytetrafluoreten utgör en enda produkt. De gjorde gällande att granulat av polytetrafluoreten kan indelas i tre produktgrupper på grundval av skillnader i kvalitet (hög/medel/låg). De hävdade att varje produktgrupp användes inom olika användningsområden som inte konkurrerar med varandra på samma marknad.

(9)

Trots skillnader i kvalitet konstaterades att alla typer av granulerat polytetrafluoreten har samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper, vilket varken bestreds av EFFTA eller av sammanslutningen av exportörer. Vad gäller användningsområdena för granulat av polytetrafluoreten konstaterades att granulat av lägre kvalitet kunde användas efter efterbehandling inom nästan alla områden, även vid vissa avancerade tillämpningar (t.ex. tabletter (”billetts”) för klyvning). I allmänhet, vilket också medgavs av EFFTA, överlappar användningsområdena för de olika typerna och kvaliteterna av granulat varandra, och det var därför inte möjligt att fastställa någon klar skiljelinje.

(10)

Slutsatsen var därför att trots att olika produkttyper kan förekomma med avseende på form, genomsnittlig partikelstorlek, värmebehandling eller innehåll av sammonomer, och trots skillnader i kvalitet, utgör alla en enda produkt i detta förfarande, eftersom alla typer och kvaliteter har samma fysiska egenskaper och i stort sett samma grundläggande slutanvändningsområden. I skälen 13, 145 och 147 i förordningen om preliminär tull angavs felaktigt att granulat av polytetrafluoreten även ingår i anoraker och som innerskikt i kablar, och att de används i textilier och i biomedicinsk industri samt som isoleringsmaterial. De slutgiltiga undersökningsresultaten visade att granulat av polytetrafluoreten inte används inom något av de ovannämnda användningsområdena.

(11)

Med hänsyn till dessa överväganden bekräftas produktdefinitionen och de preliminära avgörandena i skäl 14 i förordningen om preliminär tull.

(12)

Flera importörer och användare upprepade att det granulat av polytetrafluoreten som tillverkas och säljs på gemenskapsmarknaden inte är identiskt med de produkter som importeras från Kina och Ryssland. De hävdade att de produkter som importeras från de länder som är föremål för den nuvarande undersökningen är av mycket lägre kvalitet än den produkt som tillverkas av gemenskapsindustrin, och att de därför säljs på olika marknader och således inte konkurrerar med varandra. Dessa parter lämnade emellertid inte några nya upplysningar eller någon ny bevisning när det gäller detta.

(13)

Det bör till att börja med noteras att undersökningen, såsom anges i skäl 16 i förordningen om preliminär tull, visade att gemenskapsindustrin under undersökningsperioden även tillverkade och sålde skrot eller material som inte uppfyller vissa krav (”off-spec”) till samma kunder som de berörda exporterande tillverkarna. Undersökningen visade emellertid också att åtminstone de ryska exporterande tillverkarna, om än i mycket begränsade mängder, sålde kvaliteter av granulat av polytetrafluoreten till gemenskapen, som även utan efterbehandling var jämförbart med de gemenskapsprodukter som var av hög kvalitet. Dessutom kunde även granulat av låg kvalitet som importerades från de berörda länderna efter efterbehandling användas inom liknande användningsområden som den berörda produkt som tillverkades och såldes av gemenskapsindustrin på gemenskapsmarknaden.

(14)

Mot bakgrund av ovanstående var slutsatsen att den berörda produkten och granulat av polytetrafluoreten som tillverkas och säljs av gemenskapsindustrin i gemenskapen har samma fysiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande slutanvändningsområden. De anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(15)

Eftersom inga andra synpunkter lämnats i detta avseende, bekräftas de preliminära slutsatserna i skäl 15 i förordningen om preliminär tull.

(16)

Efter det att provisoriska åtgärder hade införts hävdade tre kinesiska samarbetsvilliga exporterande tillverkare att de borde ha beviljats marknadsekonomisk status och upprepade de argument som de tidigare lämnat. Dessa synpunkter har redan besvarats i skälen 33–39 i förordningen om preliminär tull. Det ansågs därför att beslutet om att inte bevilja de tre företagen marknadsekonomisk status inte borde ändras.

(17)

Två exporterande tillverkare gjorde gällande att de borde beviljas individuell behandling. En exportör hävdade att kommissionen inte hade rätt att avslå begäran om individuell behandling på grundval av eventuell statlig inblandning, eftersom det i artikel 9.5 endast fastställs att exportpriserna och exportkvantiteterna skall bestämmas fritt. I detta sammanhang bör det noteras att ett företag per definition inte kan anses fritt bestämma sina exportpriser och exportkvantiteter, och sina försäljningsvillkor, om det kan påverkas av staten. Därför kan inte villkoren i artikel 9.5 b i grundförordningen anses vara uppfyllda av företag som inte kan visa att de inte är föremål för statlig inblandning. Den berörda exporterande tillverkaren lämnade inte någon bevisning för att staten inte kunde påverka dess beslut om exportpriser och exportkvantiteter, och dess försäljningsvillkor, eller för att en eventuell statlig inblandning inte var så omfattande att ett kringgående av åtgärderna var möjligt. Skälet till detta är huvudsakligen, såsom anges i skäl 33 i förordningen om preliminär tull, att detta företags förhållande till den statligt ägda aktieinnehavaren var oklart och på att bolagsordningen ansågs otillförlitlig. Det faktum att en sådan statlig inblandning enligt uppgift inte ägt rum tidigare skulle därför, även om detta bevisades, inte vara någon garanti för att det inte skulle ske i framtiden, framför allt inte om detta företag tilldelas en individuell tullsats.

(18)

En annan exportör hävdade att hans företags aktieinnehavarstruktur, särskilt det faktum att företaget delvis är statligt ägt, inte i sig måste leda till slutsatsen att staten ingripit i prissättningen och andra försäljningsvillkor. För det första underbyggde företaget inte sitt påstående med någon bevisning. Det konstaterades däremot att staten ägde merparten av företagets kapital och dessutom utsåg detta företags generaldirektör och de flesta av dess styrelseledamöter. Slutsatsen var därför att villkoren i artikel 9.5 c inte var uppfyllda, och begäran om individuell behandling bör därför avslås.

(19)

Eftersom inga andra synpunkter lämnats, bekräftas undersökningsresultaten i skäl 45 i förordningen om preliminär tull.

(20)

Alla tre kinesiska samarbetsvilliga exporterande tillverkare ogillade valet av Förenta staterna och hävdade att Ryssland borde ha valts som jämförbart land i stället. Två av dem upprepade de synpunkter som de lämnat före införandet av provisoriska åtgärder, och som redan behandlats i skälen 47–54 i förordningen om preliminär tull. Eftersom inga nya uppgifter och ingen ny bevisning lämnats, måste dessa exporterande tillverkares påståenden avvisas.

(21)

En annan kinesisk exporterande tillverkare hävdade att produktionsfaktorerna, såsom arbetskostnaderna och de allmänna kostnaderna, på grund av att Kinas ekonomiska utveckling inte kommit lika långt, var lägre och därför inte var jämförbara med Förenta staternas. Såsom anges i skäl 54 i förordningen om preliminär tull är emellertid skillnaden i nivå på den allmänna ekonomiska utvecklingen i sig inte en avgörande faktor när man skall välja ett jämförbart land. Detta företag påstod också att offentliga tjänster, såsom vatten-, el- och gasförsörjning, till följd av att Kinas ekonomiska utveckling inte kommit lika långt, inte var lika dyra som i Förenta staterna. När det gäller detta bör det noteras att avsikten enligt artikel 2.7 a i grundförordningen är just att ett jämförbart land skall väljas ut i syfte att fastställa normalvärdet på grundval av priser och kostnader som inte påverkats av förhållandena i ett land utan marknadsekonomi. Enbart en jämförelse mellan priserna i ett land utan marknadsekonomi eller ett land med övergångsekonomi och priserna i det jämförbara landet är därför inte meningsfull i sig. I alla fall lämnades inte några upplysningar som stödde de påstådda skillnaderna och medgav en kvantifiering, eller som visade att denna exporterande tillverkare hade någon naturlig komparativ fördel. Argumentet avvisades därför. Slutligen hävdade denna exporterande tillverkare också att såväl utrustningen, som investeringarna i denna utrustning och avskrivningstakten var väsentligt annorlunda, eftersom tillverkningsprocessen var enklare. Exportören lämnade emellertid inte några upplysningar som visade att hans företags tillverkningsprocess var enklare än de amerikanska tillverkarnas eller som gjorde det möjligt för kommissionen att bedöma verkningarna av sådana påstådda skillnader.

(22)

Denna exportör hävdade också att granulat av polytetrafluoreten som tillverkas i Förenta staterna är av en annan kvalitet än granulat som tillverkas i Kina, vilket innebär att det har olika användningsområden, varför valet av Förenta staterna som jämförbart land inte var lämpligt. När det gäller detta noteras, såsom förklaras i skäl 53 i förordningen om preliminär tull, att en justering gjordes för skillnader i kvalitet, särskilt föroreningshalten, vars storlek den kinesiska exporterande tillverkaren inte bestred. Detta påstående avvisades därför också.

(23)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 47–54 i förordningen om preliminär tull beträffande valet av Förenta staterna som ett lämpligt jämförbart land.

(24)

En kinesisk exporterande tillverkare hävdade att den justering för kvalitetsskillnader som beskrivs i skäl 53 i förordningen om preliminär tull var otillräcklig, och att normalvärdet borde ha justerats i samma omfattning som gemenskapsindustrins pris vid beräkningen av prisunderskridande- och målprisunderskridandemarginalerna, enligt vad som anges i skäl 98 i samma förordning.

(25)

Det bör noteras att medan syftet med justeringen av normalvärdet är att ta hänsyn till olikheter mellan den likadana produkt som säljs på marknaden i det jämförbara landet och den berörda produkten, tas vid den justering som görs i skadeanalysen hänsyn till olikheter mellan den berörda produkten och den likadana produkt som säljs i gemenskapen. Även om den likadana produkt som säljs i det jämförbara landet och den produkt som säljs på gemenskapsmarknaden kan vara av liknande kvalitet och ha liknande egenskaper, är skillnader de uppvisar i förhållande till den likadana produkten inte nödvändigtvis identiska. Följaktligen gjordes justeringarna från fall till fall och på grundval av de uppgifter och den bevisning som inhämtats under undersökningen. Den exporterande tillverkaren lämnade inte någon bevisning för att den metod som användes av kommissionen i samband med dess preliminära avgöranden var orimlig, eller för att skillnaderna mellan den berörda produkten och den likadana produkt som tillverkades och såldes i gemenskapen, å ena sidan, och i det jämförbara landet, å andra sidan, verkligen var identiska, och det lämnades inte heller några andra uppgifter om eller någon annan bevisning för att justeringarna borde vara identiska. Påståendet måste därför avvisas, och undersökningsresultaten i skäl 53 i förordningen om preliminär tull vad beträffar fastställandet av normalvärde för exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status bekräftas.

(26)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter från de berörda parterna, bekräftas den metod som anges i skäl 59 i förordningen om preliminär tull.

(27)

En kinesisk exporterande tillverkare hävdade att den justering för olikheter i fysiska egenskaper som anges i skäl 62 i förordningen om preliminär tull inte exakt avspeglade den faktiska skillnaden i produktionskostnader, och att den gjorda justeringen därför borde ändras. Det bör noteras att den justering som gjordes för fastställandet av den preliminära dumpningsmarginalen baserades på en skälig uppskattning av olikhetens marknadsvärde i Förenta staterna, i enlighet med artikel 2.10 a i grundförordningen. Denna metod ansågs vara den lämpligaste för att fastställa olikhetens verkningar på priserna och prisernas jämförbarhet. Den kinesiska exporterande tillverkaren kvantifierade inte sitt påstående och lämnade inte heller några upplysningar om eller någon bevisning för att den metod som anges i artikel 2.10 a i grundförordningen inte var lämplig för att ta hänsyn till olikheten i fysiska egenskaper. Påståendet måste därför avvisas. Eftersom inga andra synpunkter inkommit, bekräftas undersökningsresultaten beträffande jämförelsen i skälen 60–64 i förordningen om preliminär tull.

(28)

Såsom anges i skälen 69–82 i förordningen om preliminär tull var fastställandet av dumpning i det preliminära skedet baserat på de fakta som var tillgängliga när det gäller båda de exporterande tillverkare i Ryssland som var föremål för undersökning.

(29)

Innan de preliminära tullarna infördes underrättades de båda ryska exporterande tillverkarna omedelbart om på vilken grundval man avsåg att använda tillgängliga uppgifter vid det preliminära fastställandet och gavs tillfälle att lämna ytterligare förklaringar i enlighet med artikel 18.4 i grundförordningen.

(30)

De båda ryska exporterande tillverkarna hävdade att de samarbetade efter bästa förmåga, och att det därför inte var ändamålsenligt att använda tillgängliga uppgifter fullt ut. De hävdade att företagens egna uppgifter, som visserligen inte var fullkomliga i alla avseenden, borde ha använts i enlighet med artikel 18.3 i grundförordningen.

(31)

När det gäller detta, och såsom anges i skälen 70–74 i förordningen om preliminär tull, erinras det allra först om att båda företagen lämnade ofullständiga, inkorrekta och vilseledande uppgifter. Dessutom vägrade ett företag att lämna upplysningar för beräkning av dumpningsmarginalen eller lämnade inte sådana upplysningar i tid för att de skulle kunna kontrolleras. Slutligen samarbetade inte en handlare i Ryssland som var närstående en av de exporterande tillverkarna.

(32)

Båda företagen medgav brister redan i sina svar på frågeformulären och under kontrollbesöket på plats, men hävdade att dessa inte var sådana att de torde vålla några större problem med att komma fram till en någorlunda tillfredsställande slutsats. Det hävdades att bristerna endast torde ha en obetydlig inverkan på undersökningsresultaten, och att de uppgifter som lämnats av företagen på det hela taget var tillräckligt tillförlitliga för att användas för fastställandet av dumpning.

(33)

Ännu en undersökning gjordes av alla uppgifter som lämnats av de två företagen i deras svar på frågeformuläret och under kontrollbesöket på plats liksom av alla uppgifter som lämnats av företagen efter det att de preliminära undersökningsresultaten hade meddelats. Ingen av de förklaringar som företagen lämnade kunde emellertid ändra de preliminära slutsatserna. Det erinras om att det inte var möjligt att få de uppgifter som lämnades av företagen i deras svar på frågeformuläret att stämma överens med deras reviderade räkenskaper. Detta ansågs vara en allvarlig brist. Under dessa omständigheter är det inte möjligt att fastställa en tillförlitlig individuell dumpningsmarginal, och tillgängliga uppgifter måste därför användas.

(34)

När det gäller detta, och såsom redan angivits i skäl 72 i förordningen om preliminär tull, erinras det om att ett företag lämnade avsevärt vilseledande upplysningar om sitt företags struktur, vilket i slutändan betydde att det inte var möjligt att få de uppgifter som lämnats att stämma. Svaret från detta företag var dessutom synnerligen ofullständigt och av låg kvalitet. När det gäller det andra företaget har kanske de enskilda bristerna i sig inte någon betydande inverkan på beräkningen av dumpningen, men anhopningen av sådana brister ger upphov till allvarliga tvivel om uppgifternas tillförlitlighet överlag. Av denna anledning, och av de skäl som anges i skäl 71 i förordningen om preliminär tull, måste tillgängliga uppgifter användas i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Ingen ny bevisning lämnades som kunde ändra dessa undersökningsresultat.

(35)

På grund av de allvarliga brister som anges ovan, och eftersom det inte är möjligt att kontrollera de lämnade uppgifterna, måste slutsatsen dras att de lämnade uppgifterna totalt sett var otillförlitliga och felaktiga. Därför måste båda företagens svar på frågeformuläret avvisas i sin helhet. Följaktligen bekräftas undersökningsresultaten i skälen 70–74 och slutsatsen i skäl 75 i förordningen om preliminär tull, dvs. att dumpningsmarginalerna för båda exporterande tillverkarna inte kunde fastställas på grundval av deras egna uppgifter, utan att de i enlighet med artikel 18 i grundförordningen måste baseras på tillgängliga uppgifter.

(36)

Eftersom inga synpunkter lämnats av de berörda parterna, bekräftas den metod som anges i skäl 76 i förordningen om preliminär tull.

(37)

Båda företagen hävdade att exportpriset felaktigt hade beräknats på grundval av de priser som registrerats hos Eurostat för import som omfattas av KN-nummer ex 3904 61 00, eftersom detta nummer, utöver den berörda produkten, även inbegriper andra produkter som inte är föremål för det nuvarande förfarandet.

(38)

När det gäller detta bör det noteras att största delen av den import som omfattas av det ovannämnda KN-numret rör den berörda produkten. I de preliminära avgörandena gjordes emellertid justeringar av de uppgifter som registrerats hos Eurostat på grundval av tillgängliga uppgifter (gemenskapsindustrins uppskattningar). Eftersom inga tillförlitligare uppgifter var tillgängliga bibehölls denna metod för fastställandet av den slutgiltiga dumpningsmarginalen.

(39)

Ett företag hävdade att de upplysningar som lämnats av två icke-närstående importörer som stod för mer än 80 % av företagets försäljning till gemenskapen under undersökningsperioden borde användas för fastställande av exportpriset för det företaget. En av dessa importörer samarbetade emellertid inte till fullo i undersökningen. Dessutom kunde det inte fastställas något samband mellan de uppgifter som lämnats av den icke-närstående importör som samarbetade till fullo och de uppgifter som lämnats av den berörda exporterande tillverkaren. Det var därför inte möjligt att fastställa exportpriset på grundval av de lämnade uppgifterna, och påståendet måste därför avvisas.

(40)

Eftersom inga andra upplysningar inkommit, bibehölls den metod som anges i skäl 77 i förordningen om preliminär tull, och exportpriset beräknades på grundval av uppgifter från Eurostat.

(41)

Eftersom inga synpunkter lämnats av de berörda parterna, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 78 och 79 i förordningen om preliminär tull.

(42)

Eftersom inga synpunkter lämnats av de berörda parterna, bekräftas den metod för beräkning av dumpningsmarginalerna som anges i skälen 24, 65–68 och 80–82 i förordningen om preliminär tull. Mot bakgrund av ovanstående är de slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, följande:

(43)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande detta, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 83–87 i förordningen om preliminär tull.

(44)

De två ryska exporterande tillverkarna upprepade att vid bedömningen av skada borde importen av granulat av polytetrafluoreten med ursprung i Ryssland inte räknas med vid den sammantagna bedömningen av de skäl som anges i skäl 91 i förordningen om preliminär tull. Till stöd för sitt påstående hävdade de exporterande tillverkarna att gemenskapsindustrins minskade lönsamhet från och med 2002 sammanföll med en minskning av importen från Ryssland, medan gemenskapsindustrin 2001, då importen från Ryssland var som störst, hade höga vinstmarginaler. Importen från Kina däremot ökade samtidigt med att gemenskapsindustrins vinstmarginal minskade. Exportörens slutsats var att väsentlig skada därför inte kunde ha vållats av importen med ursprung i Ryssland, och att en sammantagen bedömning därför inte var motiverad.

(45)

Såsom anges i skäl 90 i förordningen om preliminär tull uppvisade priserna vad gäller importen från Ryssland och Kina en liknande utveckling. De uppvisade en avtagande tendens under hela undersökningsperioden och minskade varje år betydligt. Dessutom underskred både priserna för importen från Ryssland och priserna för importen från Kina gemenskapsindustrins priser betydligt under perioden från och med den 1 januari 2001 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”). Vidare noteras att utvecklingen när det gäller importen från Ryssland, som visserligen minskade 2002, därefter förblev stabil och till och med ökade något under undersökningsperioden. Slutligen bekräftade de slutgiltiga undersökningsresultaten att importen av granulat av polytetrafluoreten från Kina och Ryssland konkurrerade sinsemellan på gemenskapsmarknaden. Av den anledningen, och på grundval av de argument som anges i skälen 89–92 i förordningen om preliminär tull, finns det inga skäl att dra slutsatsen att importen från Ryssland inte borde räknas med vid den sammantagna bedömningen. Detta argument avvisades därför.

(46)

Eftersom det inte inkommit några ytterligare synpunkter beträffande detta, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 88–93 i förordningen om preliminär tull.

(47)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande detta, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 94–96 i förordningen om preliminär tull.

(48)

En kinesisk exporterande tillverkare uttryckte betänkligheter över att kostnaderna efter import fastställdes preliminärt vid beräkningen av gemenskapsindustrins priser. Denna exportör hävdade särskilt att denna kostnad borde vara högre än den kostnad som användes vid de preliminära beräkningarna, utan att emellertid ge några bevis till stöd för detta. Kostnaderna efter import fastställdes i det preliminära skedet på grundval av de faktiska uppgifter som lämnats av de två samarbetsvilliga importörerna. Svaret från en av dessa importörer kontrollerades. Uppgifterna från den andra importören, som visserligen inte kontrollerades, överensstämde med de kontrollerade uppgifterna från den första importören och ansågs därför vara tillräckligt tillförlitliga. Det anses därför att de uppgifter som lämnades av importörerna var mera tillförlitliga än de uppskattningar som gjordes av de kinesiska exporterande tillverkarna, och som dessutom inte var underbyggda med någon bevisning. Detta påstående måste därför avvisas.

(49)

En kinesisk exporterande tillverkare påpekade att ett skrivfel begåtts när justeringen för importtullar beräknades. Justeringen för importtullar korrigerades därför för alla kinesiska exporterande tillverkare i enlighet med den tullsats som var tillämplig under undersökningsperioden.

(50)

Såsom anges i skäl 98 i förordningen om preliminär tull undersöktes det huruvida den justering som preliminärt beviljades för kvalitetsskillnader mellan den likadana produkt som säljs av gemenskapsindustrin och den berörda produkt som importeras från Ryssland och Kina var skälig.

(51)

När det gäller detta hävdade gemenskapsindustrin att en efterbehandling endast var nödvändig när det gäller ett begränsat antal av de importerade produkttyperna, nämligen reaktorprodukten. Gemenskapsindustrin hävdade vidare att för produktion av presintrat material behövde även deras produkter genomgå en ytterligare bearbetning, och att en justering av importpriset därför inte var nödvändig. Slutligen lämnades upplysningar om försäljning av produkttyper av hög kvalitet som tillverkades av de ryska exporterande tillverkarna och som inte behövde någon efterbehandling.

(52)

Det konstaterades att vissa typer av granulat av polytetrafluoreten som tillverkas av de ryska exporterande tillverkarna verkligen var av högre kvalitet och därför kunde användas utan ytterligare behandling. Dessa produkttyper såldes emellertid endast i obetydliga mängder under undersökningsperioden och huvudsakligen i experimentsyfte. På grundval av de upplysningar som lämnats av de samarbetsvilliga användarna utgjorde därför importen från Ryssland av sådant granulat av högre kvalitet endast 1,4 % av deras totala import från det landet.

(53)

Det konstaterades vidare att alla andra kvaliteter av importerat granulat av polytetrafluoreten behövde efterbehandling som huvudsakligen bestod av värmebehandling och ytterligare malning. Denna process måste särskiljas från den bearbetning som är nödvändig för att tillverka presintrat granulat av polytetrafluoreten vilket är en särskild process efter efterbehandlingen. Den justering som beviljades i det preliminära skedet avspeglar således på ett korrekt sätt de påvisade kvalitetsskillnaderna mellan den likadana produkt som tillverkas av gemenskapsindustrin och den berörda produkten och avser inte de ytterligare bearbetningskostnader för granulat av polytetrafluoreten som krävs för tillverkningen av presintrade kvaliteter. Gemenskapsindustrins argument måste därför avvisas.

(54)

En rysk exporterande tillverkare och en importör av granulat av polytetrafluoreten från Ryssland hävdade emellertid att det granulat av polytetrafluoreten som exporteras av denna exporterande tillverkare är fortfarande även efter efterbehandlingen av lägre kvalitet än det granulat som tillverkas och säljs av gemenskapsindustrin på gemenskapsmarknaden. Den exporterande tillverkaren tilllade att efterbehandlingen endast uppvägde kvalitetsskillnader i partikelstorlek och föroreningar i produkten, men uteslöt andra viktiga parametrar för kvalitet, såsom draghållfasthet och töjning som är av väsentlig betydelse för den grundläggande kvaliteten hos granulat av polytetrafluoreten från Ryssland och därmed för den halvfärdiga produktens kvalitet. För att ge stöd åt detta påstående lämnade den ovannämnda importören upplysningar om testresultat som påstods visa att det fanns kvalitetsskillnader mellan granulat av polytetrafluoreten som tillverkas av gemenskapstillverkarna och efterbehandlat granulat som importeras från Ryssland. På denna grundval borde justeringen omfatta mer än enbart kostnaden för efterbehandling.

(55)

Dessa påståenden kunde dock inte bekräftas i samband med undersökningen. Det konstaterades att de upplysningar som importören lämnade om testresultaten inte var representativa, utan snarare att betrakta som en kuriositet, eftersom de rörde ett urval av endast ett framställt parti. Även inom detta parti uppfyllde alla typer av testat granulat de specifikationskrav som var nödvändiga för att uppfylla normen, trots variationer i de tekniska specifikationerna. Den lämnade bevisningen ansågs därför inte vara avgörande. I alla händelser kunde den påstådda kvalitetsskillnaden inte kvantifieras med hjälp av de upplysningar som lämnats av den ovannämnda ryska exporterande tillverkaren och importören. Det bekräftas därför att granulat av polytetrafluoreten som importeras från denna exporterande tillverkare efter efterbehandling var av samma kvalitet som det granulat som tillverkas och säljs av gemenskapsindustrin på gemenskapsmarknaden, och att det kan användas inom en lång rad liknande användningsområden.

(56)

Mot bakgrund av ovanstående konstaterades den justering som preliminärt gjordes vid beräkningen av underskridandemarginalen vara skälig. Justeringen korrigerades emellertid på grundval av kontrollerade upplysningar från två användare, vilket möjliggjorde en exakt beräkning av dessa kostnader. Justeringen uppgick således till 36,7 % av de berörda användarnas/importörernas inköpspris.

(57)

Med hänsyn till de ovannämnda korrigeringarna, och eftersom inga andra synpunkter lämnats, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 97 och 98 i förordningen om preliminär tull.

(58)

På grundval av ovanstående visade jämförelsen per modell att den berörda produkten med ursprung i Kina och Ryssland såldes i gemenskapen till priser som underskred gemenskapsindustrins priser med 20,5 % respektive 13,5 % under undersökningsperioden, uttryckt i procent av gemenskapsindustrins priser.

(59)

Vissa berörda parter påpekade att utvecklingen varit positiv när det gäller vissa skadevållande faktorer och hävdade att det inte räckte med att andra skadevållande faktorer, såsom försäljningspriser och lönsamhet, uppvisade en negativ utveckling för att dra slutsatsen att gemenskapsindustrin hade lidit väsentlig skada.

(60)

Det bör till att börja med noteras att det i artikel 3.5 i grundförordningen föreskrivs att medan den dumpade importens inverkan på gemenskapsindustrin skall undersökas på grundval av en bedömning av alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden får inte någon av dessa faktorer ensam eller sammantagen med andra faktorer nödvändigtvis vara utslagsgivande för ett avgörande. Det är därför inte nödvändigt att alla skadevållande faktorer visar en negativ utveckling för att dra slutsatsen att gemenskapsindustrin lidit väsentlig skada.

(61)

Mot bakgrund av detta är det i syfte att fastställa om gemenskapsindustrin lidit väsentlig skada viktigt att dess totala finansiella situation beaktas. Även om således vissa skadevållande indikatorer har utvecklats positivt bör dessa för att meningsfulla slutsatser skall kunna dras inte ses som isolerade företeelser utan i ett större sammanhang, dvs. sammantaget med utvecklingen av andra skadevållande faktorer. I det aktuella fallet, och såsom anges i skäl 117 i förordningen om preliminär tull, måste den positiva utvecklingen av vissa skadevållande faktorer ses mot bakgrund av de totalt sett betydande negativa verkningar som den import som är föremål för undersökning har haft för gemenskapsindustrins resultat och denna industris reaktion på detta. Den totalt sett negativa utvecklingen av gemenskapsindustrins situation avspeglas framför allt i dess minskade försäljningspriser och lönsamhet.

(62)

Det anses därför att det tillvägagångssätt som användes för de preliminära avgörandena var rimligt och i överensstämmelse med grundförordningen, varför det bibehålls för de slutgiltiga undersökningsresultaten.

(63)

Några berörda parter hävdade att gemenskapsindustrin var i stånd att öka sin produktionskapacitet, volym och sitt kapacitetsutnyttjande, medan förbrukningen i gemenskapen minskade, vilket inte tydde på en skadevållande situation för gemenskapsindustrin.

(64)

Minskningen i förbrukningen (med 12 %) märktes i själva verket först 2002, när gemenskapsindustrins produktionsvolym minskade på motsvarande sätt med 13 %, vilket också avspeglas i en minskning av kapacitetsutnyttjandet under samma år. Till följd av detta, och såsom anges i skäl 102 i förordningen om preliminär tull, var gemenskapsindustrin tvungen att sänka sina försäljningspriser och därmed öka sin försäljningsvolym för att kunna konkurrera med den dumpade importen. Trots detta minskade gemenskapsindustrins försäljningsvolym något under 2002.

(65)

Dessutom bör utvecklingen när det gäller produktionsvolymen också ses i ett mera övergripande sammanhang och inte endast sättas i samband med utvecklingen av förbrukningen i gemenskapen. Således, och såsom anges i skäl 134 i förordningen om preliminär tull, ökade gemenskapsindustrins exportförsäljning något, vilket även hade inverkan på produktionstalen. Dessutom förklaras den ökade produktionsvolymen av granulat av polytetrafluoreten endast delvis av det faktum att några gemenskapstillverkare ökade sin interna användning av sådant granulat i produktionen av t.ex. blandningar och mikroniserade kvaliteter. Slutligen är den totala ökningen av produktionsvolymen och produktionskapaciteten under skadeundersökningsperioden också en del av gemenskapsindustrins försök att reagera på den dumpade importen genom att försöka att öka sin försäljningsvolym, om än på bekostnad av försäljningspriser och lönsamhet.

(66)

Undersökningsresultaten i skälen 101 och 102 i förordningen om preliminär tull bekräftas därför.

(67)

På samma sätt hävdade några berörda parter att ökningen av försäljningsvolym och marknadsandelar, särskilt med en samtidig minskning av efterfrågan, klart tydde på att gemenskapsindustrin inte led väsentlig skada. Den ryska exporterande tillverkaren hävdade också att en sådan ökning av försäljningen inte kunde förklaras av gemenskapsindustrins strategi att sänka försäljningspriserna som svar på lågprisimporten. I samband med detta jämfördes utvecklingen när det gäller gemenskapsindustrins försäljningsvolym med utvecklingen av importen från Ryssland vilken påstods uppvisa en nedåtgående utveckling trots minskande importpriser.

(68)

Det konstaterades emellertid att analysen av uppgifterna om importen från Ryssland visade en lite annorlunda bild. Även om importen från Ryssland och dess marknadsandel minskade betydligt mellan 2001 och 2002, minskade de endast marginellt mellan 2002 och 2003 och ökade till och med något under undersökningsperioden. Försäljningspriserna när det gäller importen från Ryssland uppvisade däremot en konstant nedåtgående utveckling under hela skadeundersökningsperioden. Parallellt med detta minskade priserna för importen från Kina i ännu större utsträckning, och försäljningsvolymen och marknadsandelarna för denna import ökade betydligt under samma period. Detta tyder på att de ryska exportörerna inför lågprisimporten från Kina till gemenskapsmarknaden i likhet med gemenskapsindustrin var tvingade att ytterligare sänka sina importpriser för att återvinna sin marknadsandel i gemenskapen. Eftersom importen från Ryssland och Kina har bedömts sammantaget är det dessutom lämpligare att inte göra den här analysen för varje enskilt exportland utan för länderna tillsammans. I detta avseende erinras det om att importens marknadsandel fortsatt låg kvar på en mycket hög nivå, och att priserna för den föll dramatiskt och i hög grad underskred priserna för gemenskapsindustrins produkter. Därför måste den ryska exporterande tillverkarens argument avvisas.

(69)

Det upprepas därför att utvecklingen när det gäller gemenskapsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel måste ses i förhållande till den parallella minskningen av försäljningsvärdet och priset per enhet till följd av den dumpade importen och de därav följande negativa verkningarna på gemenskapsindustrins lönsamhet. Såsom nämns i skäl 61 i denna förordning, bör man för att kunna dra en meningsfull slutsats om den övergripande ekonomiska situationen för gemenskapsindustrin inte se den positiva utvecklingen för dessa indikatorer som en isolerad företeelse utan sammantagen med utvecklingen när det gäller de övriga skadeindikatorerna.

(70)

Eftersom det inte inkommit några övriga synpunkter beträffande detta, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 103 och 104 i förordningen om preliminär tull.

(71)

En kinesisk och de två ryska exporterande tillverkarna hävdade också att gemenskapsindustrins lager minskade betydligt mellan 2003 och undersökningsperioden, vilket tydde på att den inte lidit någon väsentlig skada.

(72)

Det noteras att lagerrörelserna under skadeundersökningsperioden inte var betydande och inte visade på någon klar trend. Medan lagren minskade med 13 % mellan 2001 och 2002 ökade de med 23 procentenheter mellan 2002 och 2003 för att sedan minska igen med 17 procentenheter under undersökningsperioden. Dessutom bör det också noteras att lagerminskningen mellan 2003 och undersökningsperioden endast uppgick till 216 ton vilket motsvarar 4,3 % av gemenskapsindustrins försäljningsvolym 2003 och 3,9 % under undersökningsperioden.

(73)

Under alla omständigheter tillverkade gemenskapsindustrin granulat av polytetrafluoreten huvudsakligen på beställning, och produkter i lager är vanligen varor som väntar på att sändas till kunder. Därför beror den ökade lagervolymen 2003 snarare på förseningar i leveranserna och kan därför inte anses vara en meningsfull skadeindikator, eftersom den i sig inte har någon inverkan på gemenskapsindustrins ekonomiska situation. Därför ansågs inte utvecklingen av lagervolymen som en meningsfull skadeindikator i detta fall.

(74)

Några berörda parter hävdade också att den ökade lagervolymen 2003, dvs. året före undersökningsperioden, vållade gemenskapsindustrin skada, eftersom gemenskapsindustrin tvingades att sälja detta ökade lager till lägre priser under undersökningsperioden. Såsom nämns i skäl 73 skedde tillverkningen på beställning och därför berodde de ökade lagren 2003 sannolikt på förseningar i leveranser, eftersom kunder och priser redan var bestämda. Under alla omständigheter kan den ökade lagervolymen på 283 ton år 2003 inte anses som betydande, eftersom den endast utgör 5,6 % av försäljningsvolymen det året. Slutsatsen drogs därför att ökningen av lagren före undersökningsperioden inte kunde vålla den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(75)

Detta påstående måste därför avvisas och undersökningsresultaten i skäl 105 i förordningen om preliminär tull bekräftas.

(76)

Samma exporterande tillverkare hävdade att den negativa utvecklingen för gemenskapens försäljningspriser inte var en meningsfull skadeindikator, eftersom försäljningspriserna för granulat av polytetrafluoreten generellt sett hade ökat till följd av marknadskrafterna. En exporterande tillverkare ifrågasatte också riktigheten i beräkningarna, dock utan att närmare gå in på i vilken omfattning beräkningarna skulle vara inkorrekta.

(77)

När det gäller beräkningen av gemenskapsindustrins försäljningspriser konstaterades ingen felaktighet i de preliminära beräkningarna som därför bekräftas.

(78)

Det upprepas att försäljningspriserna i gemenskapen sjönk betydligt under skadeundersökningsperioden vilket fick betydande verkningar för gemenskapsindustrins lönsamhet. Det bekräftas också att dessa ansågs vara nyckelfaktorer för fastställandet av skada, på grund av deras direkta inverkan på den ekonomiska situationen för gemenskapsindustrin. Det bekräftas därför att priser är en synnerligen meningsfull skadeindikator i denna undersökning, och att den exporterande tillverkarens påstående i detta avseende måste avvisas.

(79)

I fråga om argumentet om den påstådda allmänna prisnedgången kunde man inte fastställa några faktorer som pekade på exempelvis kostnadsminskningar bakom en sådan prisnedgång. Det bekräftas därför att priser är en synnerligen meningsfull skadeindikator i denna undersökning, och att den exporterande tillverkarens påstående i detta avseende därför måste avvisas när det gäller skadeanalysen. Den övriga delen av detta argument har större samband med frågan om ett orsakssamband och tas därför upp nedan i skälen 106 och 107.

(80)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande detta, bekräftas undersökningsresultaten i skäl 106 i förordningen om preliminär tull.

(81)

Det hävdades att de preliminära avgörandena inte gav någon förklaring till gemenskapsindustrins tillväxt, särskilt med tanke på den allt lägre förbrukningen i gemenskapen under skadeundersökningsperioden. Eftersom gemenskapsindustrins tillväxt avgjordes av utvecklingen av dess marknadsandel hänvisas till skäl 103 i förordningen om preliminär tull och till skäl 67 och 69 i denna förordning.

(82)

En kinesisk exporterande tillverkare gjorde invändningar mot de preliminära slutsatserna att förmågan att anskaffa kapital inte var en meningsfull skadeindikator.

(83)

Såsom beskrivits i skäl 109 i förordningen om preliminär tull konstaterades det, eftersom gemenskapstillverkarna ingår i större koncerner och därför finansieras genom centraliserad likviditetsförvaltning, att förmågan att anskaffa kapital inte var en meningsfull skadeindikator, eftersom den normalt inte påverkas även om några producenter i sådana större koncerner befinner sig i en särskilt skadevållande situation. Den kinesiska exporterande tillverkaren förklarade inte i vilken utsträckning den inte godtog dessa slutsatser, och gav inte heller några andra förklaringar till stöd för sitt påstående. Påståendet måste därför avvisas, och undersökningsresultaten i skäl 108 och 109 i förordningen om preliminär tull bekräftas härmed.

(84)

Några exporterande tillverkare noterade också att det skedde en ökning av gemenskapsindustrins lönsamhet mellan 2003 och undersökningsperioden vilket inte beaktades i de preliminära undersökningsresultaten.

(85)

Detta påstående måste avvisas eftersom utvecklingen för gemenskapsindustrins lönsamhet under hela skadeundersökningsperioden analyserades i förordningen om preliminär tull. Ökningen av lönsamheten mellan 2003 och undersökningsperioden kunde därför inte ändra slutsatsen att det mellan 2001 och undersökningsperioden skedde en övergripande betydande minskning av lönsamheten, nämligen med 9,2 procentenheter. Lönsamheten under undersökningsperioden låg endast strax över den kritiska punkten, nämligen 0,1 %, och skulle ha varit ännu lägre om gemenskapsindustrin hade bibehållit sina priser, vilket skulle ha lett till förluster i fråga om marknadsandelar och försäljningsvolym. Slutsatsen var därför att denna skadefaktor uppvisade en klart negativ utveckling under skadeundersökningsperioden.

(86)

Eftersom det inte inkommit några ytterligare synpunkter beträffande detta, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 110 och 111 i förordningen om preliminär tull.

(87)

Den kinesiska exporterande tillverkaren och de båda ryska exporterande tillverkarna upprepade sina argument om sysselsättningens och produktivitetens utveckling och anförde att dessa faktorer inte tydde på väsentlig skada. Eftersom inga nya uppgifter lämnats i detta avseende bekräftas de preliminära undersökningsresultaten i skäl 112 i förordningen om preliminär tull.

(88)

Slutligen hävdade de ovannämnda exporterande tillverkarna att gemenskapsindustrins ökande exportresultat under skadeundersökningsperioden visade att den inte led väsentlig skada.

(89)

Det bör i detta sammanhang klargöras att det i skäl 134 i förordningen om preliminär tull felaktigt uppges att ökningen av exporten var 3 % under skadeundersökningsperioden. I själva verket ökade gemenskapsindustrins export med 54 %. Denna ökade export utgjorde emellertid endast 12,7 % av gemenskapsindustrins totala försäljning under undersökningsperioden, vilket korrekt anges i samma skäl i förordningen om preliminär tull. Det bekräftas följaktligen att i absoluta tal var ökningen inte betydande (dvs. ungefär 250 ton). Därför utgjorde exportförsäljningen, även om den ökade, bara en liten del av gemenskapsindustrins totala försäljning. Den ansågs därför inte som en indikation på att situationen för gemenskapsindustrin var god.

(90)

Eftersom det inte inkommit några ytterligare synpunkter beträffande detta, bekräftas undersökningsresultaten i skäl 113 i förordningen om preliminär tull.

(91)

Eftersom det inte inkommit några ytterligare synpunkter beträffande detta, bekräftas undersökningsresultaten i skäl 114 i förordningen om preliminär tull.

(92)

Eftersom det inte inkommit några ytterligare synpunkter beträffande detta, bekräftas undersökningsresultaten i skäl 116 i förordningen om preliminär tull.

(93)

I den mån argumenten från vissa berörda parter baserades på uppgifter som lämnats in av den klagande bör det noteras att de preliminära undersökningsresultaten baserades på kontrollerade uppgifter från gemenskapstillverkarna för undersökningsperioden.

(94)

På denna grundval drogs därför slutsatsen, trots den positiva utvecklingen för några av de skadevållande faktorerna, att den allmänna ekonomiska situationen för gemenskapsindustrin försämrades betydligt under skadeundersökningsperioden och att den hade lidit väsentlig skada under undersökningsperioden.

(95)

Därför bekräftas undersökningsresultaten om gemenskapsindustrins situation i skälen 101–120 i förordningen om preliminär tull och slutsatsen om skada.

(96)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande detta, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 122–126 i förordningen om preliminär tull.

(97)

Några berörda parter upprepade att minskningen av förbrukning och efterfrågan på gemenskapsmarknaden var faktorer som styrde priserna och att detta, snarare än den dumpade importen, måste anses vara huvudorsaken till nedgången i priser och i lönsamhet för gemenskapsindustrin. Dessa parter lämnade emellertid inte några nya uppgifter eller någon ny bevisning utan upprepade bara de påståenden som de framfört innan de preliminära tullarna infördes. Det hävdades också att en jämförelse, som den i skäl 127 i förordningen om preliminär tull, mellan minskningen av förbrukningen och minskningen av marknadens försäljningsvärde i gemenskapen inte är relevant, eftersom försäljningspriserna inte bara beror på utvecklingen när det gäller förbrukning och efterfrågan utan även på tillgången.

(98)

Även om det inte ifrågasätts att priserna under normala konkurrensvillkor är ett resultat av tillgång och efterfrågan, erinras det om att de normala marknadsvillkoren i detta fall snedvridits genom konkurrensbegränsande beteende, dvs. dumpning. Av undersökningen framgick att det förekom betydande dumpning från alla exporterande tillverkare under undersökningsperioden liksom betydande prisunderskridande under hela skadeundersökningsperioden vilket ledde till ett kraftigt pristryck på gemenskapsindustrin.

(99)

Såsom redan belysts i skäl 129 i förordningen om preliminär tull sjönk priserna för importen från Ryssland och Kina i betydligt högre grad än förbrukningen i gemenskapen under samma period. Dessutom fortsatte priserna för importen från de berörda länderna att sjunka betydligt, medan förbrukningen förblev relativt stabil från och med 2002 och till och med ökade något. Samtidigt minskade försäljningspriserna för importen från andra tredjeländer betydligt mindre än priserna för importen från Ryssland och Kina. Det direkta sambandet mellan den minskade förbrukningen och gemenskapsindustrins priser kunde därför inte fastställas, och slutsatsen var att utvecklingen av förbrukningen inte kunde ha sådana verkningar att skadan till följd av dumpad import inte längre kunde betecknas som väsentlig. Den dumpade importen står faktiskt för en betydande marknadsandel (cirka 35 %) och har skett till mycket låga priser. I jämförelse med detta är verkningarna av minskningen av förbrukningen, som dessutom bara pågick fram till 2002, bara ganska obetydliga. Dessutom förlorade gemenskapsindustrin inte några stordriftsfördelar till följd av den minskade förbrukningen.

(100)

Denna obalans mellan prisfallet och minskningen av förbrukningen bekräftas också av det faktum att minskningen av förbrukningen inte heller låg i linje med minskningen av marknadsvärdet för granulat av polytetrafluoreten på gemenskapsmarknaden. Därför var jämförelsen mellan marknadsvärde och förbrukning en motiverad indikator, om än inte den enda, för att bedöma huruvida prisnedgången för gemenskapsindustrins produkter berodde på den dumpade importen.

(101)

Eftersom det inte inkommit några ytterligare synpunkter beträffande detta, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 127–129 i förordningen om preliminär tull.

(102)

Eftersom det inte inkommit några ytterligare synpunkter beträffande detta, bekräftas undersökningsresultaten i skäl 130 i förordningen om preliminär tull.

(103)

Det hävdades att även om de icke-klagande gemenskapstillverkarna hade lidit skada tog denna sig snarare uttryck i förlust av marknadsandelar än i minskad lönsamhet såsom i fallet för gemenskapsindustrin. På grundval av detta hävdades det att en och samma faktor, dvs. den dumpade importen, inte kunde ha haft sådana negativa verkningar för de klagande och de icke-klagande gemenskapstillverkarnas situation. Följaktligen hävdades det att den väsentliga skada som gemenskapstillverkarna lidit måste ha vållats av andra faktorer.

(104)

Detta argument måste avvisas. Såsom beskrivits i skäl 103 i förordningen om preliminär tull kan tillverkarna vid konkurrens från lågprisimport välja mellan att antingen upprätthålla sina försäljningspriser, på bekostnad av en negativ utveckling av sin försäljning och sina marknadsandelar, eller att sänka sina försäljningspriser för att så långt som möjligt bibehålla stordriftsfördelarna och försvara sin ställning på marknaden. Det är därför inte ovanligt att olika tillverkare väljer olika strategier, och att den skada som tillverkarna lider kommer till uttryck i en negativ utveckling av antingen deras marknadsandel eller deras försäljningspriser eller en kombination av båda och en därav följande minskad lönsamhet. Mot bakgrund av den betydande dumpningen, de väsentliga importvolymerna och marknadsandelarna liksom det betydande prisunderskridandet och det dramatiska prisfallet när det gäller den dumpade importen kan det i avsaknad av andra orsaker konstateras att dumpningen ligger till grund för den negativa situation som gemenskapsindustrin befinner sig i.

(105)

Eftersom det inte inkommit några ytterligare synpunkter beträffande detta, bekräftas undersökningsresultaten i skäl 133 i förordningen om preliminär tull.

(106)

Det hävdades på grundval av den nedåtgående trend när det gäller de importpriser som Eurostat registrerat, särskilt för import från Förenta staterna och Schweiz, att priserna på granulat av polytetrafluoreten generellt hade fallit på hela gemenskapsmarknaden. Denna nedåtgående prisutveckling sades också bero på det faktum att marknaden för granulat av polytetrafluoreten håller på att minska, dvs. efterfrågan och förbrukning minskar. Därför beror de minskade försäljningspriserna för gemenskapsindustrin snarare på denna allmänna nedåtgående utveckling än på den dumpade importen från de berörda länderna.

(107)

Det bör noteras att en analys av importpriser, så som de registrerats hos Eurostat, i allmänhet och för import från Schweiz och Förenta staterna i synnerhet, visade att dessa priser låg högt över prisnivån för import från Kina och Ryssland liksom gemenskapsindustrins priser. På samma sätt låg också de icke-klagande gemenskapstillverkarnas priser över gemenskapsindustrins prisnivå. Därför drogs slutsatsen att tredjeländer och de icke-klagande gemenskapstillverkarna inte utövade ett konkurrenstryck på priserna som kunde anses som en viktig orsak till skadan.

(108)

Det noteras vidare, vilket redan nämnts, att fastän förbrukningen i gemenskapen minskade betydligt från 2001 till 2002 förblev den därefter relativt stabil och till och med ökade något. Dessutom bekräftades denna uppåtgående utveckling efter undersökningsperioden. Följaktligen kan marknaden för granulat av polytetrafluoreten inte anses vara en krympande marknad.

(109)

På grundval av ovanstående drogs slutsatsen att den allmänna ekonomiska nedåtgående utvecklingen under skadeundersökningsperioden inte bröt orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kina och Ryssland och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(110)

Några samarbetsvilliga exportörer hävdade att den preliminära slutsatsen i skäl 135 i förordningen om preliminär tull, dvs. att tillverkningskostnaderna för gemenskapsindustrin minskade, inte stämde med de uppgifter som lämnats i klagomålet och som tydde på en ökning av gemenskapsindustrins kostnader per enhet under skadeundersökningsperioden. De hävdade att det borde ha gjorts en undersökning av huruvida denna ökning av kostnaderna vållade den väsenliga skada som lidits. I detta avseende bör det noteras att slutsatsen i skäl 135 i förordningen om preliminär tull baserades på uppgifter som kontrollerades på plats hos europeiska tillverkare. Dessa påståenden avvisades därför.

(111)

En annan exporterande tillverkare hävdade att gemenskapsindustrin sänkte sina försäljningspriser till onödigt låga nivåer, vilket bevisades av det faktum att gemenskapsindustrin ökade sin försäljningsvolym och ökade (inte bara behöll) sin marknadsandel under skadeundersökningsperioden. Dessutom påstods det att minskningen i lönsamhet snarare berodde på en ökning av kostnaderna per enhet – till följd av lågt kapacitetsutnyttjande och löneökningar – än på den import som var föremål för undersökningen.

(112)

Det bör först och främst noteras att gemenskapens tillverkningskostnader, i motsats till vad den exporterade tillverkaren gör gällande, minskade under skadeundersökningsperioden och därför inte ansågs vara en orsak till gemenskapsindustrins minskade lönsamhet. Även om det stämmer att gemenskapsindustrin kunde behålla sin ställning på marknaden och till och med öka sin marknadsandel skedde detta på bekostnad av dess lönsamhet. Det erinras om att den import som var föremål för undersökningen betydligt underskred gemenskapsindustrins priser under skadeundersökningsperioden, vilket inte kunde uppvägas av ökningen av gemenskapsindustrins marknadsandel.

(113)

På grundval av ovanstående drogs därför slutsatsen att eftersom gemenskapsindustrin hade effektiva tillverkningsprocesser och minskande tillverkningskostnader var den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit inte självförvållad. Undersökningsresultaten i skäl 135 i förordningen om preliminär tull bekräftas därför.

(114)

Två ryska exporterande tillverkare hävdade att den företagsinterna försäljningen av granulat av polytetrafluoreten från minst två gemenskapstillverkare hade ökat väsentligt under skadeundersökningsperioden. Det hävdades att eftersom denna typ av försäljning vanligtvis var olönsam borde ökningen av den företagsinterna försäljningen anses som en möjlig orsak till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(115)

I detta avseende framgick det av undersökningen att den företagsinterna försäljningen bara utgjorde ungefär 5 % av gemenskapsindustrins totala produktionsvolym under undersökningsperioden. Med hänsyn till den begränsade volymen drogs slutsatsen att företagsintern försäljning, även om den var olönsam, inte kunde bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kina och Ryssland och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(116)

En exporterande tillverkare hävdade att eftersom det granulat av polytetrafluoreten som importeras från de berörda länderna generellt var av sämre kvalitet och inte konkurrerade med den produkt som såldes av gemenskapsindustrin på gemenskapsmarknaden, kunde den eventuella skada som gemenskapsindustrin lidit inte vållas av den import som var föremål för undersökning.

(117)

Det erinras i detta sammanhang om att det i skälen 12–14 i denna förordning drogs slutsatsen att trots att olika produkttyper kan förekomma, däribland skillnader i kvalitet, har det granulat av polytetrafluoreten som tillverkas av gemenskapsindustrin och den berörda produkt som importeras från de berörda länderna samma fysiska egenskaper och i stort sett samma grundläggande slutanvändningsområden. Enligt skälen 16, 90 och 92 i förordningen om preliminär tull och skäl 10 i den här förordningen bekräftades det också av undersökningen att samtliga importerade produkttyper konkurrerar med de produkttyper som tillverkas och säljs av gemenskapsindustrin på gemenskapsmarknaden. Detta påstående måste därför avvisas.

(118)

Såsom anges i skäl 89 i denna förordning var ökningen av gemenskapsindustrins exportförsäljning i själva verket 54 %. Emellertid bekräftas de viktigaste slutsatserna i skäl 134 i förordningen om preliminär tull, dvs. att den ökade exporten bara utgjorde en liten del av gemenskapsindustrins totala försäljning (nämligen 12,7 % under undersökningsperioden). På grundval av detta, och eftersom det inte inkommit några ytterligare synpunkter beträffande detta, bekräftas undersökningsresultaten i skäl 134 i förordningen om preliminär tull.

(119)

Några berörda parter hävdade att minskningen av US-dollarns värde i förhållande till euron skulle ha vållat den skada som gemenskapsindustrin lidit. De hävdade att minskningen av US-dollarns värde dels skulle ha minskat gemenskapsindustrins exportförsäljning till Förenta staterna, dels skulle ha ökat den ryska och den kinesiska importens konkurrenskraft.

(120)

När det gäller gemenskapsindustrins exportförsäljning lade parterna inte fram någon bevisning för detta utan baserade sitt påstående enbart på antaganden. Framför allt angav de inte huruvida gemenskapsindustrins exportförsäljning skulle ha minskat i volym eller i värde eller bägge delar. Under alla omständigheter ökade gemenskapsindustrins exportförsäljning med 54 % under skadeundersökningsperioden vilket redan fastställts i skäl 118 i denna förordning. Såsom anges i skäl 134 i förordningen om preliminär tull var gemenskapsindustrins vinstmarginal för exportförsäljningen högre än för försäljningen på gemenskapsmarknaden. Därför kunde utvecklingen när det gäller gemenskapsindustrins exportförsäljning inte anses ha någon negativ inverkan på gemenskapsindustrins situation.

(121)

När det gäller importen från Ryssland och Kina bör det noteras att den skedde till kraftigt dumpade priser, dvs. med dumpningsmarginaler på upp till 36,6 % för Ryssland och nästan 100 % för Kina. Å andra sidan utgjorde importen från andra länder till gemenskapen ungefär 25 % av förbrukningen i gemenskapen och skedde, trots US-dollarns värdeminskning, till betydligt högre priser än priserna för importen från Ryssland och Kina. Vidare var prisunderskridandet av den import som var föremål för undersökningen betydande under hela perioden och betydligt större än US-dollarns värdeminskning i förhållande till euron. Därför avvisades detta påstående.

(122)

På grundval av dessa överväganden och uppgifterna i skälen 121–138 i förordningen om preliminär tull dras slutsatsen att den dumpade importen från Ryssland och Kina har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(123)

Flera användare framförde på nytt sina huvudsakliga betänkligheter, nämligen att införandet av slutgiltiga åtgärder skulle få en allvarlig negativ inverkan på deras ekonomiska situation eftersom de inte skulle kunna föra över den förväntade kostnadsökningen till följd av antidumpningsåtgärderna på sina kunder.

(124)

I detta sammanhang kontaktades efter meddelandet om de preliminära undersökningsresultaten fem användare och bearbetningsföretag som hittills inte samarbetat och uppmanades att fylla i ett frågeformulär. Gemenskapsinstitutionerna kände tidigare inte till dessa användare och bearbetningsföretag som begärde frågeformulär först efter införandet av de provisoriska åtgärderna. Det konstaterades att några av dessa användare importerade större delen av det granulat av polytetrafluoreten som de använde i sin produktion och bearbetning från de berörda länderna. Dessa användare stod för en stor del av den totala importen från Ryssland och Kina liksom för hela gemenskapens förbrukning. De hävdade att antidumpningsåtgärder skulle ha en betydande inverkan på deras lönsamhet. Under dessa omständigheter och med hänsyn till det låga antalet användare som samarbetade innan de provisoriska åtgärderna infördes liksom de påstådda verkningarna av införandet av antidumpningsåtgärder, ansågs det motiverat att godta dessa svar, trots att de lämnades i ett sent skede av undersökningen, för att undersökningsresultaten skulle bli så representativa som möjligt.

(125)

Fyra användare besvarade frågeformuläret (en bara delvis). En av användarna omvandlade granulat av polytetrafluoreten och en del av dess produktion konkurrerade direkt med gemenskapstillverkarna på marknaden för granulat av polytetrafluoreten; de övriga användarna var bearbetningsföretag som tillverkade halvfabrikat och färdiga produkter och använde granulat av polytetrafluoreten direkt i tillverkningsprocessen. De användare som samarbetade redan innan de provisoriska åtgärderna infördes, och de användare som gav sig till känna efter införandet av de preliminära tullarna, uppmanades också att lämna in ytterligare uppgifter om sina produktionskostnader, som komplettering till de uppgifter som använts för de preliminära undersökningsresultaten och i syfte att möjliggöra en noggrann djupgående analys av samtliga aspekter av de olika användarnas situation, i synnerhet för att beräkna antidumpningsåtgärdernas exakta verkningar på deras lönsamhet. Det var emellertid bara fyra företag som svarade på denna ytterligare begäran. Sammanfattningsvis samarbetade sju användare och dessa svarade för 67,8 % av den totala importen från de berörda länderna och 41,3 % av gemenskapens totala förbrukning.

(126)

Det framgick av den ytterligare undersökningen att de slutgiltiga antidumpningstullarnas verkningar för användarna skulle variera betydligt beroende på den kvantitet importerat granulat av polytetrafluoreten som används i deras tillverkning. Beräkningarna gjordes i detta sammanhang på grundval av antagandet att ingen av användarna skulle kunna föra över prisökningen på sina kunder. Enligt detta hypotetiska värsta scenario beräknades åtgärdernas verkningar för två av företagen, som anskaffar mellan 70 % och 80 % av granulat av polytetrafluoreten från de berörda länderna, till upp till 7,5 %. För de återstående samarbetsvilliga användarna, som importerar mindre än 30 % av sitt råmaterial från de berörda länderna, beräknades verkningarna till högst 2,7 % enligt antagandet att prisökningen inte ens delvis skulle föras över till deras kunder.

(127)

Det bör emellertid noteras att undersökningen också bekräftade att prisökningarna i gemenskapen till följd av införandet av antidumpningsåtgärderna sannolikt kommer att föras över till slutkonsumenten. I detta avseende ansågs det kraftiga pristrycket i gemenskapen huvudsakligen bero på lågprisimport från Kina och Ryssland. I samband med införandet av antidumpningsåtgärder förväntas därför prisnivån för granulat av polytetrafluoreten i gemenskapen i allmänhet att stiga. Genom undersökningen konstaterades det också att produkter i ett senare led i förädlingskedjan delvis såldes vidare via distributörer med höga marginaler, vilket tyder på att dessa distributörer har möjlighet att absorbera prisökningar. Slutligen konstaterades det att konkurrensen från tredjeländer på marknaden för halvfabrikat och färdiga produkter av granulat av polytetrafluoreten var mycket liten under undersökningsperioden, vilket också tyder på att prisökningar sannolikt skulle föras över till slutkonsumenterna. Marknaden för halvfabrikat och för färdiga produkter domineras snarare av bearbetningsföretag i gemenskapen än av importerade produkter, vilka alla kommer att omfattas av antidumpningstullarna i lika stor utsträckning. En prisökning förväntas därför ha lika stora verkningar för samtliga aktörer i gemenskapen och det förväntas inget pristryck från importerade produkter. Av dessa skäl dras därför slutsatsen att användare med all sannolikhet kommer att kunna föra över en ansenlig del av kostnadsökningen till sina kunder, så att de beräknade verkningarna av antidumpningsåtgärder på deras lönsamhet i verkligheten skulle bli av mycket mindre omfattning än enligt det värsta scenariot.

(128)

Vidare bör det noteras att även om prisökningen inte ens delvis kan föras över, vilket inte är ett realistiskt antagande, förefaller det inte som om verkningarna för lönsamheten för de fyra ovannämnda samarbetsvilliga användarna blir orimligt stora. Två av användarna skulle fortfarande gå med vinst, även i det värsta scenariot. En av de samarbetsvilliga tillverkarna, för vilken de beräknade verkningarna av eventuella antidumpningsåtgärder skulle bli något mer än 1 %, gjorde kraftiga förluster redan under undersökningsperioden, vilket inte hade samband med antidumpningsåtgärderna. En prisökning på grund av antidumpningstullar skulle därför inte ha någon betydande inverkan på dess ekonomiska resultat. Slutligen hade den sista användaren en betydande bruttomarginal, över 30 %, och man räknar således med att den, åtminstone delvis, själv kan absorbera en eventuell prisökning till följd av införandet av antidumpningstullar.

(129)

Som anges i skäl 125 i denna förordning avspeglar ovanstående undersökningsresultat situationen för användare som svarar för nästan 70 % av den totala importen från de berörda länderna och ungefär 40 % av gemenskapens förbrukning. Undersökningen omfattade också olika typer av användare, dvs. användare som representerar olika industrisektorer och som använder granulat av polytetrafluoreten antingen direkt eller i halvfabrikat, och av vilka en del importerar stora mängder från de berörda länderna och andra bara i begränsad omfattning. Det ansågs därför att undersökningsresultaten i tämligen hög grad kunde anses vara representativa. Det bör också noteras, såsom nämns i skäl 147 i förordningen om preliminär tull, att effekterna av antidumpningstullarna för vissa användare är försumbar eftersom granulat av polytetrafluoreten står för en ganska liten andel av deras sammanlagda kostnader.

(130)

Dessutom bör det noteras att alla samarbetsvilliga användare har betydande verksamhet utanför gemenskapen. I själva verket går 24,6 % av användarnas exportförsäljning till länder utanför gemenskapen. Detta betyder att ordningen för aktiv förädling skulle göra det möjligt för dessa användare att kräva tillbaka eller att undvika att betala de antidumpningstullar som tas ut på importerat granulat av polytetrafluoreten. Följaktligen kommer åtgärderna inte att ha någon effekt på denna del av användarnas verksamhet.

(131)

Slutligen, när man beaktar åtgärdernas positiva effekter för användarna, bör det också noteras att användarnas nuvarande ekonomiska situation delvis beror på illojal konkurrens till följd av dumpad import. Detta bör beaktas när de eventuella negativa verkningarna av åtgärderna för användarna vägs mot de positiva effekterna för övriga berörda parter, särskilt gemenskapsindustrin.

(132)

Av alla de skäl som anges ovan drogs slutsatsen att åtgärdernas sannolika effekter för användarna inte skulle bli orimligt stora. Mot denna bakgrund drogs därför slutsatsen att ett införande av slutgiltiga antidumpningstullar inte skulle strida mot gemenskapens intresse.

(133)

Vissa användare påstod också att de skulle drabbas av snedvriden konkurrens i förhållande till de tillverkare av halvfabrikat och färdiga produkter i de berörda länderna som inte omfattas av antidumpningstullar, i synnerhet eftersom dessa tillverkare skulle lägga om sin export till gemenskapen från granulat av polytetrafluoreten till halvfabrikat och färdiga produkter. Följaktligen skulle användare i gemenskapen behöva flytta en del av sin verksamhet utanför Europeiska gemenskapen för att ha tillgång till billigare råmaterial.

(134)

När det gäller halvfabrikat och färdiga produkter konstaterades det att det inte finns något överhängande hot om ökad import av billigare halvfabrikat och färdiga produkter i ett senare led i förädlingskedjan från de berörda länderna. På grundval av tillgänglig information, dvs. framför allt den kända kvalitetsskillnaden mellan importerat granulat av polytetrafluoreten från de berörda länderna och det granulat som tillverkas av gemenskapsindustrin, bedöms vare sig ryska eller kinesiska tillverkare för närvarande ha möjlighet att tillverka hela det sortiment av produkter som tillverkas av användarna i gemenskapen på grund av att de saknar tillräckligt tekniskt kunnande. Flera parter konstaterade att de ryska och kinesiska tillverkarnas kunnande liksom kvaliteten på deras produkter hela tiden blir bättre, och att denna process skulle påskyndas av ett införande av slutgiltiga antidumpningstullar, eftersom detta skulle uppmuntra till att flytta tillverkningen av halvfabrikat och färdiga produkter till dessa länder där granulat av polytetrafluoreten finns att få till lägre priser. Det noteras att importen av halvfabrikat från de berörda länderna, enligt en del aktörer på marknaden, faktiskt verkar vara på uppåtgående. Det finns emellertid ingen bevisning för att kvaliteten på de importerade produkterna är jämförbar med kvaliteten på de produkter som tillverkas och säljs på gemenskapsmarknaden, och att det därför i praktiken skulle uppstå ökad konkurrens och en risk för ökad import av halvfabrikat och färdiga produkter.

(135)

Dessutom lades det inte fram tillräcklig bevisning för påståendet om att man på allvar skulle överväga att flytta bearbetningsverksamheten utanför gemenskapen eller att exportörer skulle lägga om produktionen till produkter som bearbetats ytterligare. Genom undersökningen framkom också att en del användare först nyligen hade gjort investeringar i sin tillverkningsprocess i gemenskapen, vilket tyder på att en förflyttning av dessa produktionsanläggningar verkar högst osannolik.

(136)

Det hävdades också att bearbetningsindustrin har många fler anställda än tillverkarna av granulat av polytetrafluoreten i gemenskapen och att dessa arbetstillfällen skulle vara i riskzonen om antidumpingsåtgärder infördes.

(137)

Det framgick av undersökningen att de uppgifter om sysselsättningen som lämnats in av den berörda organisationen för användare och importörer var för högt beräknade. Dessutom skulle bara en del av de arbetstillfällena vara direkt hotade genom att antidumpningstullar infördes. Det bör också noteras att tillverkningen av granulat av polytetrafluoreten är mer kapitalintensiv, medan produktionen av halvfabrikat eller färdiga produkter kräver mycket mer arbetskraft. Det går därför inte att göra en direkt jämförelse mellan antalet arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin för granulat av polytetrafluoreten och industrin i senare led i förädlingskedjan. Det bör dessutom noteras att en del arbetstillfällen hos de icke-klagande gemenskapstillverkarna och leverantörerna också skulle hotas. Såsom anges ovan har de icke-klagande gemenskapstillverkarna redan förlorat betydande marknadsandelar sedan början av skadeundersökningsperioden. Slutligen är ett antal användare, och därmed också arbetstillfällen i gemenskapen, helt eller delvis beroende av leveranser från gemenskapsindustrin och från de icke-klagande gemenskapstillverkarna. Om gemenskapsindustrin försvann skulle dessa arbetstillfällen därmed också vara i fara.

(138)

Ett antal parter upprepade också att införandet av slutgiltiga tullar skulle leda till otillräckligt utbud, eftersom det skulle hindra de exporterande tillverkarna i Kina och Ryssland att exportera sina produkter till gemenskapen, samtidigt som gemenskapsindustrin inte skulle ha tillräcklig kapacitet för att täcka efterfrågan i gemenskapen. Det hävdades också att även om gemenskapsindustrin hade en teoretisk möjlighet att öka sin produktion av polytetrafluoreten skulle detta rent ekonomiskt inte vara av intresse, eftersom produktionen av granulat av polytetrafluoreten inte skulle vara lika lönsam som produktionen av andra fluorhaltiga polymerer (eller fluorpolymerer). Det hävdades att andra försörjningskällor, t.ex. Japan och Förenta staterna, inte skulle vara något hållbart alternativ, eftersom importpriserna från dessa länder fortfarande är höga. Det påstods vidare att bristen på gemenskapsmarknaden skulle förvärras genom den förväntade ökningen av efterfrågan på gemenskapsmarknaden. Å andra sidan skulle den produkt som tillverkas i gemenskapen bli alltför specialiserad och alltför dyr för att användas för vissa mindre avancerade ändamål. Slutligen hävdades det att reaktorprodukten över huvud taget inte skulle säljas i gemenskapen så länge som presintrade kvaliteter bara tillverkas i begränsade mängder i gemenskapen, och följaktligen skulle användarna bli beroende av import från de berörda länderna.

(139)

Det bör erinras om att gemenskapsindustrins kapacitet är 9 200 ton vid ett kapacitetsutnyttjande på 80 %. Försäljningsvolymen låg under undersökningsperioden på ungefär 4 845 ton. Detta innebär att de klagande tillverkarna skulle kunna sälja ytterligare 4 355 ton av den likadana produkten, vilket motsvarar 85 % av den totala importen från de berörda länderna. Argumentet att gemenskapsindustrin inte skulle använda sin outnyttjade kapacitet för att tillverka granulat av polytetrafluoreten på grund av de låga vinstmarginalerna vid försäljningen av den produkten måste avvisas. Det bör noteras att detta argument inte styrktes av någon bevisning. Den låga lönsamheten för gemenskapsindustrins försäljning av granulat av polytetrafluoreten berodde dessutom på den dumpade importen som i hög grad underskred gemenskapsindustrins priser och därför orsakade ett kraftigt pristryck. Därför borde priserna på gemenskapsmarknaden återhämta sig om slutgiltiga antidumpningstullar införs vilket också skulle ha en positiv inverkan på lönsamheten.

(140)

När det gäller reaktorprodukten konstaterades det att endast ytterst begränsade mängder importerades under undersökningsperioden. Importen av presintrade kvaliteter var också mycket begränsad under undersökningsperioden vilket tyder på att tillverkarna själva tillverkar dessa. Det konstaterades att åtminstone två gemenskapstillverkare har kapacitet att tillverka presintrade kvaliteter. Slutligen, såsom nämnts ovan, sålde gemenskapsindustrin under undersökningsperioden också material som inte uppfyller vissa krav (”off-spec”), och som är jämförbara med material av låg kvalitet från Kina och Ryssland.

(141)

Det finns även andra försörjningskällor, t.ex. Japan och Förenta staterna. Argumentet att importpriserna från dessa länder är högre än importpriserna från de länder som omfattas av undersökningen, och att granulat av polytetrafluoreten från Japan och Förenta staterna därför inte skulle vara ett hållbart alternativ kan inte godtas, eftersom syftet med antidumpningstullarna just är att undanröja skadevållande dumpning och återupprätta rättvisa konkurrensvillkor.

(142)

Det erinras vidare om att syftet med eventuella antidumpningsåtgärder inte på något sätt är att hindra produkter från de berörda länderna att komma in på gemenskapsmarknaden, utan att återupprätta lika konkurrensvillkor på en marknad där konkurrensvillkoren snedvridits på grund av illojala handelsmetoder. Därför kan granulat av polytetrafluoreten, inklusive de produkttyper som det påstås råda brist på, från de berörda länderna även i fortsättningen komma in på gemenskapsmarknaden, även om prisnivån blir högre.

(143)

På grundval av övervägandena ovan och övriga uppgifter i skälen 139–153 i förordningen om preliminär tull dras slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl att inte införa antidumpningsåtgärder på import av den berörda produkten med ursprung i Ryssland och Kina.

(144)

På grundval av den metod som beskrivs i skälen 154–159 i förordningen om preliminär tull beräknades en nivå för undanröjande av skada i syfte att fastställa nivån på de slutgiltiga åtgärderna.

(145)

En av de ryska exporterande tillverkarna hävdade att justeringen för olikheter i handelsled borde ha baserats på de uppgifter som lämnats av den icke-närstående importör som samarbetade till fullo och som stod för huvuddelen av företagets export. Även om uppgifterna från denne importör kontrollerades på plats kunde emellertid inköpspriserna och följaktligen vinstmarginalen för denne inte fastställas på ett tillförlitligt sätt, och uppgifterna därmed inte användas, på grund av den högst komplicerade försäljningsstrukturen med ett antal olika företag inblandade om vilka det inte fanns några uppgifter tillgängliga. Som alternativ hävdade den exporterande tillverkaren att importpriset cif borde jämföras med den berörda importörens återförsäljningspris i gemenskapen vid beräkningen av justeringen för olikheter i handelsled. Det konstaterades emellertid att denna metod inte skulle leda till mer tillförlitliga resultat än den metod som använts för de preliminära slutsatserna. Däremot bekräftade de tillgängliga uppgifterna, i synnerhet importörens reviderade räkenskaper, att de beräkningar som gjorts i de preliminära slutsatserna var rimliga.

(146)

De båda ryska exporterande tillverkarna hävdade också att jämförelsen mellan deras exportpris och det icke skadevållande priset borde ha gjorts för varje enskild produkttyp. Det hävdades särskilt att de dyrare specialtyper som tillverkas av gemenskapsindustrin inte borde ha tagits med vid beräkningen av nivån för undanröjande av skada. Det bör i detta sammanhang påpekas att, såsom nämns i skälen 28–40 i den här förordningen, måste undersökningsresultaten för de båda ryska exporterande tillverkarna baseras på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Eftersom det inte fanns några tillförlitliga uppgifter tillgängliga för varje enskild produkttyp fastställdes exportpriset för dessa exporterande tillverkare på grundval av de uppgifter om exporten som registrerats hos Eurostat. Dessutom, såsom nämns i skälen 9 och 55 i denna förordning, var importerad polytetrafluoreten efter efterbehandling av samma kvalitet som den polytetrafluoreten som tillverkas av gemenskapsindustrin och kunde användas inom nästan alla användningsområden, även avancerade tillämpningar. Detta påstående måste därför avvisas.

(147)

Några parter invände mot den vinstnivå på 9,3 % som använts vid beräkningen av den preliminära prisunderskridandemarginalen och hävdade att den var för hög. De hävdade särskilt att det borde beaktas att marknaden för granulat av polytetrafluoreten minskade och att produktionskostnaderna ökade, och att gemenskapsindustrin därför inte skulle ha kunnat nå upp till en vinst på 9,3 % utan dumpad import. De föreslog att en vinstmarginal på 5 % skulle användas i stället.

(148)

Det bör i detta sammanhang påpekas att vinstmarginalen på 9,3 % baserades på faktiska och kontrollerade uppgifter som lämnats av gemenskapstillverkarna, dvs. bevisning av vilken det framgick att den vinst som faktiskt uppnåddes innan den dumpade importen började komma in på gemenskapsmarknaden låg på 9,3 %. Det bör också noteras, såsom nämns i skäl 112 i denna förordning, att produktionskostnaderna minskade under skadeundersökningsperioden. Eftersom det inte inkommit några nya uppgifter bekräftas den metod som använts för fastställande av skademarginalen och som beskrivs i skälen 156–159 i förordningen om preliminär tull.

(149)

Mot bakgrund av ovanstående anses det att en slutgiltig antidumpningstull motsvarande den konstaterade dumpningsmarginalen bör införas, men den bör inte vara högre än den skademarginal som beräknats i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen.

(150)

De föreslagna slutgiltiga tullsatserna, uttryckta i procent av priset cif vid gemenskapens gräns, före tull, är följande:

(151)

I syfte att säkerställa att antidumpningstullen tillämpas korrekt bör nivån för den övriga tullen tillämpas inte enbart på icke-samarbetsvilliga exportörer utan också på de företag som inte exporterade något under undersökningsperioden. De sistnämnda företagen uppmanas emellertid att, när de uppfyller kraven i artikel 11.4 andra stycket i grundförordningen, lämna in en begäran om översyn i enlighet med samma artikel för att få sin situation granskad individuellt.

(152)

En kinesisk exporterande tillverkare som varken beviljats marknadsekonomisk status eller individuell behandling har visat intresse för att göra ett åtagande. Kommissionen har emellertid som praxis att inte godta åtaganden från företag som varken beviljats marknadsekonomisk status eller individuell behandling, eftersom det inte kan fastställas någon individuell dumpningsmarginal i de fallen. Dessutom framgick det av undersökningen att räkenskaperna för det berörda företaget inte var tillförlitliga och att övervakningen av åtagandet därigenom skulle ha blivit svår rent praktiskt.

(153)

Också de två ryska exporterande tillverkarna lämnade förslag om att göra ett åtagande. Såsom anges i skälen 28–35 i denna förordning måste emellertid undersökningsresultaten för de båda exporterande tillverkarna baseras på tillgängliga uppgifter. Det erinras om att företagen lämnade vilseledande uppgifter när det gäller vissa aspekter av undersökningen vilket påverkade riktigheten och tillförlitligheten när det gäller företagens samarbetsvilja. Kommissionen ansåg därför att det inte skulle vara möjligt att effektivt övervaka ett åtagande från dessa företag och följaktligen avvisades förslagen om åtaganden.

8.12.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 320/20

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

8.12.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 320/22

(1)

Kommissionens förordning (EG) nr 1164/2005 (2) ändrades bland annat i syfte att senarelägga slutdatumet för anbudsinfordran till den 28 juni 2006.

(2)

I samband med denna förlängning angavs emellertid inte veckorna från och med den 26 oktober 2005 då inga anbudsinfordringar kommer att äga rum. Anbud skulle därför kunna lämnas in i god tro av aktörerna under nämnda veckor, trots att inget möte i förvaltningskommittén har planerats in.

(3)

Det är därför nödvändigt att fram till och med den 28 juni 2006 utesluta de veckor då inga anbudsinfordringar kommer att äga rum.

(4)

Med beaktande av marknadernas förväntade behov och de kvantiteter som det polska interventionsorganet förfogar över, har Polen informerat kommissionen om att landets interventionsorgan har för avsikt att öka kvantiteten i anbudsinfordringen med 65 197 ton. Med tanke på situationen på marknaden bör Polens begäran bifallas.

(5)

Förordning (EG) nr 1164/2005 bör därför ändras.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

1.

I artikel 1 skall mängden ”90 000” ton ersättas med ”155 197” ton.

2.

I artikel 4.1 skall andra stycket ersättas med följande:

”Tidsfristen för inlämnande av anbud för följande delanbudsinfordringar skall löpa ut varje onsdag kl. 15 (lokal tid Bryssel), utom den 3 augusti 2005, den 17 augusti 2005, den 31 augusti 2005, den 28 december 2005, den 12 april 2006 och den 24 maj 2006, eftersom inga anbudsinfordringar äger rum under dessa veckor.”

8.12.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 320/23

(1)

Kommissionens förordning (EG) nr 1165/2005 (2) ändrades i syfte att senarelägga slutdatumet för inlämnande av anbud till den 28 juni 2006.

(2)

I samband med denna förlängning angavs emellertid inte under vilka veckor efter den 26 oktober 2005 som anbudsinfordringar inte kommer att äga rum. Anbud skulle därför kunna lämnas in i god tro av aktörerna under nämnda veckor, trots att inget möte i förvaltningskommittén är planerat.

(3)

Det är därför nödvändigt att fram till och med den 28 juni 2006 utesluta de veckor då inga anbudsinfordringar kommer att äga rum.

(4)

Förordning (EG) nr 1165/2005 bör därför ändras.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

8.12.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 320/24

(1)

Kommissionens förordning (EG) nr 1166/2005 (2) ändrades i syfte att senarelägga slutdatumet för anbudsinfordran till den 28 juni 2006.

(2)

I samband med denna förlängning angavs emellertid inte veckorna från och med den 26 oktober 2005 då inga anbudsinfordringar kommer att äga rum. Anbud skulle därför kunna lämnas in i god tro av aktörerna under nämnda veckor, trots att inget möte i förvaltningskommittén har planerats in.

(3)

Det är därför nödvändigt att fram till och med den 28 juni 2006 utesluta de veckor då inga anbudsinfordringar kommer att äga rum.

(4)

Förordning (EG) nr 1166/2005 bör därför ändras.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

8.12.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 320/25

(1)

Kommissionens förordning (EG) nr 1168/2005 (2) ändrades i syfte att senarelägga slutdatumet för anbudsinfordran till den 28 juni 2006.

(2)

I samband med denna förlängning angavs emellertid inte veckorna från och med den 26 oktober 2005 då inga anbudsinfordringar kommer att äga rum. Anbud skulle därför kunna lämnas in i god tro av aktörerna under nämnda veckor, trots att inget möte i förvaltningskommittén har planerats in.

(3)

Det är därför nödvändigt att fram till och med den 28 juni 2006 utesluta de veckor då inga anbudsinfordringar kommer att äga rum.

(4)

Förordning (EG) nr 1168/2005 bör därför ändras.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

8.12.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 320/26

(1)

Kommissionens förordning (EEG) nr 1680/78 av den 17 juli 1978 om justering av de exportbidrag för malt som fastställs i artikel 16.4 i förordning (EEG) nr 2727/75 (2) har ändrats (3) på ett väsentligt sätt. För att skapa klarhet och överskådlighet bör den förordningen kodifieras.

(2)

För malt av korn som exporteras under de tre första månaderna av det regleringsår för vilket förhandsbesked om exportbidrag lämnades före den 1 juli, fastställs i artikel 15.4 i förordning (EG) nr 1784/2003 villkoren för hur det förutfastställda bidraget skall justeras.

(3)

När denna justering skall göras är det nödvändigt att säkerställa att den malt av korn som exporteras under regleringsårets tre första månader fanns i lager vid utgången av föregående regleringsår, eller är framställd av korn som fanns i lager vid den tidpunkten. Det är därför nödvändigt att kontrollera den kvantitet korn och malt som finns i lager vid utgången av regleringsåret i fråga. De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat bör ansvara för kontrollen av dessa kvantiteter och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de gemenskapsbestämmelser uppfylls som rör justeringen av exportbidragen för malt som exporteras under den aktuella perioden.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

a)

om malten är framställd av korn som fanns i lager vid regleringsårets slut, till den behöriga myndigheten i den medlemsstat som ansvarar för utbetalningen av bidraget, överlämna handlingar som intygar

b)

om malten fanns i lager vid regleringsårets slut, till den behöriga myndigheten i den medlemsstat som ansvarar för utbetalningen av bidraget, överlämna handlingar som intygar

a)

genomföra de kontroller av lager och lagerrörelser som är nödvändiga inom dess territorium,

b)

besluta om alla ytterligare åtgärder som är nödvändiga med hänsyn till de särskilda förhållanden som råder inom dess territorium och särskilt fastställa de tidsperioder då kontroller av lager och lagerrörelser skall genomföras.

8.12.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 320/30

(1)

Kommissionens förordning (EEG) nr 1618/81 av den 17 juni 1981 om fastställande av de basprodukter som inte uppfyller kraven för förskottsbetalning av exportbidrag (3) har ändrats flera gånger (4) på ett väsentligt sätt. För att skapa klarhet och överskådlighet bör den förordningen kodifieras.

(2)

Artikel 4.2 i förordning (EEG) nr 565/80 gäller för bearbetade produkter och varor som framställts av basprodukter, förutsatt att förfarandet med aktiv förädling inte är förbjudet för jämförbara produkter. Den förteckning över dessa produkter som avses i artikel 8 i förordning (EEG) nr 565/80 bör upprättas. Aktiv förädling är förbjuden för vissa produkter som är jämförbara med basprodukter.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandena från alla berörda förvaltningskommittéer.

a)

bilaga I till förordning (EG) nr 1784/2003, med undantag av de produkter vilka hänförs till KN-nummer 2309 och som anges i denna,

b)

artikel 1.1 c i rådets förordning (EG) nr 1785/2003 (5).

8.12.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 320/34

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1864/2004 (2) ges föreskrifter om två ansökningsperioder för importlicenser per år.

(2)

För att minska den administrativa bördan på de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och på importörerna bör det ges föreskrifter om endast en ansökan per år. För att säkerställa fortsatt import hela året bör importlicenserna vara giltiga från den dag de utfärdas fram t.o.m. den 31 december det aktuella året.

(3)

För att förbättra administrationen bör några löpnummer i de tullkvoter som öppnas enligt förordning (EG) nr 1864/2004 ändras. För tydlighets skull bör alla löpnummer förtecknas i bilaga I till den förordningen.

(4)

Förordning (EG) nr 1864/2004 bör därför ändras.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för bearbetade frukt- och grönsaksprodukter.

1.

Artikel 1 skall ersättas med följande:

”Artikel 1

1.   Härmed införs ett system med tullkvoter för import till gemenskapen av konserverad svamp av släktet Agaricus med KN-nummer 0711 51 00, 2003 10 20 och 2003 10 30 (nedan kallad ’konserverad svamp’) på de villkor som fastställs i den här förordningen. I bilaga I anges kvantiteten för de olika tullkvoterna, deras löpnummer och den period under vilken de gäller.

2.   Den tillämpliga tullsatsen skall vara 12 % av värdet för produkter med KN-nummer 0711 51 00 och 23 % för produkter med KN-nummer 2003 10 20 och 2003 10 30.

Ingen tull skall dock tillämpas på produkter med ursprung i Rumänien och Bulgarien.”

2.

Artikel 5.2 skall ersättas med följande:

”2.   Licensen skall vara giltig från och med det datum då den utfärdas enligt artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1291/2000 till och med den 31 december det aktuella året.”;

3.

Artikel 6.2 skall ersättas med följande:

”2.   Om den tilldelade kvantiteten inte utnyttjats helt av en kategori av importörer, skall, för importerade produkter med ursprung i Kina och andra länder, återstoden föras över till den andra kategorin.”;

4.

Artikel 7 skall ersättas med följande:

”Artikel 7

Begränsningar för licensansökningar som lämnas in av olika importörer

1.   Den totala kvantitet (avrunnen nettovikt) som omfattas av de licensansökningar för import till gemenskapen av konserverad svamp med ursprung i Kina eller andra länder som lämnats in av en traditionell importör får inte överstiga 150 % av referenskvantiteten.

2.   Den totala kvantiteten (avrunnen nettovikt) i de licensansökningar för import till gemenskapen av konserverad svamp med ursprung i Kina eller andra länder som lämnats in av en ny importör får inte överstiga 1 % av den sammanlagda kvantiteten i de tullkvoter som tilldelats Kina och andra länder enligt bilaga I.”;

5.

Artikel 8.2 skall ersättas med följande:

”2.   Importörerna skall lämna in sina licensansökningar under de fem första arbetsdagarna i januari.”

6.

I artikel 9 skall första stycket ersättas med följande:

”Medlemsstaterna skall senast den tionde arbetsdagen i januari till kommissionen anmäla de kvantiteter för vilka licensansökningar har lämnats in.”

7.

I artikel 10.2 skall första stycket ersättas med följande:

”Om det konstateras att de kvantiteter som det lämnats in ansökningar för överskrider den tillgängliga kvantiteten, skall kommissionen genom en förordning besluta om en tilldelningskoefficient som skall tillämpas på de aktuella licensansökningarna.”

8.

Artikel 16.1 skall ersättas med följande:

”1.   Om det konstateras att ansökningar eller deklarationer som en importör lämnat in till de behöriga myndigheterna i en medlemsstat är falska, missledande eller felaktiga, och detta inte uppenbart beror på ett misstag, skall de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna utesluta importören från systemet med licensansökningar för nästkommande ansökningsperiod enligt artikel 8.2.”

9.

Bilaga I skall ersättas med texten i bilagan till den här förordningen.

8.12.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 320/37

(1)

I artikel 9 i förordning (EG) nr 1159/2003 fastställs bestämmelser för fastställande av leveranskrav med tullfrihet för produkter med KN-nummer 1701, uttryckt i vitsockerekvivalenter, för import med ursprung i de länder som skrivit under AVS-protokollet och avtalet med Indien.

(2)

I artikel 16 i förordning (EG) nr 1159/2003 fastställs bestämmelser för fastställande av tullfria kvoter för produkter med KN-nummer 1701 11 10, uttryckt i vitsockerekvivalenter, för import med ursprung i de länder som skrivit under AVS-protokollet och avtalet med Indien.

(3)

Genom artikel 22 i förordning (EG) nr 1159/2003 öppnas tullkvoter med en tull på 98 euro per ton för produkter med KN-nummer 1701 11 10, för import med ursprung i Brasilien, Kuba och andra tredjeländer.

(4)

Under veckan den 28 november till och med den 2 december 2005, har, i enlighet med artikel 5.1 i förordning (EG) nr 1159/2003, ansökningar lämnats in till de behöriga myndigheterna om utfärdande av importlicenser för en sammanlagd kvantitet som överstiger det leveranskrav för det berörda landet som fastställts i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 1159/2003 för förmånssocker AV-Indien.

(5)

Under rådande omständigheter bör kommissionen fastställa en nedsättningskoefficient så att licenser kan utfärdas i proportion till den disponibla kvantiteten och meddela att den gällande gränsen har uppnåtts.

8.12.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 320/39

(1)

I artikel 13 i förordning (EEG) nr 2759/75 fastställs att skillnaden mellan världsmarknadspriserna för de produkter som förtecknas i artikel 1.1 i den förordningen och gemenskapspriserna för dessa produkter får utjämnas av ett exportbidrag.

(2)

Av tillämpningen av dessa regler och kriterier på den nuvarande marknadssituationen för griskött följer att bidraget bör fastställas så som anges nedan.

(3)

I fråga om produkter som omfattas av KN-nummer 0210 19 81 bör bidraget begränsas till ett belopp som tar hänsyn dels till de kvalitativa egenskaperna hos var och en av produkterna som omfattas av detta nummer, dels till den förväntade utvecklingen av produktionskostnaderna på världsmarknaden. Det är viktigt att gemenskapen fortsätter att delta i den internationella handeln med vissa typiska italienska produkter som omfattas av KN-nummer 0210 19 81.

(4)

På grund av konkurrensvillkoren i vissa tredje länder som traditionellt är de viktigaste importländerna för produkter som omfattas av KN-numren 1601 00 och 1602, bör bidraget för dessa produkter fastställas med hänsyn till den situationen. Åtgärder bör vidtas för att säkerställa att bidraget endast beviljas för nettovikten av det ätliga innehållet och att nettovikten av eventuella ben i dessa beredningar dras av.

(5)

Enligt artikel 13 i förordning (EEG) nr 2759/75 kan situationen på världsmarknaden eller särskilda krav på vissa marknader göra det nödvändigt att differentiera bidraget beroende på bestämmelse för de varor som förtecknas i artikel 1 i förordning (EEG) nr 2759/75.

(6)

Bidragen bör fastställas med hänsyn till ändringarna av den nomenklatur för exportbidrag som fastställs genom kommissionens förordning (EEG) nr 3846/87 (2).

(7)

Exportbidrag bör endast beviljas för produkter som kan omsättas fritt inom gemenskapen. Det bör därför föreskrivas att produkterna för att berättiga till exportbidrag bör vara kontrollmärkta i enlighet med rådets direktiv 64/433/EEG (3), rådets directiv 94/65/EG (4) och rådets direktiv 77/99/EEG (5).

(8)

Förvaltningskommittén för griskött har inte yttrat sig inom den tid som ordföranden har bestämt.

—

Bilaga I, kapitel XI i direktiv 64/433/EEG.

—

Bilaga I, kapitel VI i direktiv 94/65/EG.

—

Bilaga B, kapitel VI i direktiv 77/99/EEG.

8.12.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 320/42

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1484/95 (4) fastställs tillämpningsföreskrifter för ordningen för tillämpning av tilläggsbelopp för import samt representativa priser av fjäderfäkött, ägg och äggalbumin.

(2)

Det framgår av den regelbundna kontrollen av de uppgifter som ligger till grund för fastställandet av de representativa priserna för produkterna inom sektorerna för fjäderfäkött, ägg och äggalbumin att de representativa priserna för import av vissa produkter bör ändras med hänsyn till variationerna i pris efter ursprung. De representativa priserna bör därför offentliggöras.

(3)

Med hänsyn till situationen på marknaden bör denna ändring genomföras så snart som möjligt.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för fjäderfäkött och ägg.

8.12.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 320/44

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1271/2005 av den 1 augusti 2005 om i vilken utsträckning ansökningar om importlicenser inlämnade under juli 2005 för de tilläggskvoter för nötkött som föreskrivs i forordning (EG) nr 1279/989 för Rumänien kan godkännas (2) fastställs på vilka villkor ansökningar om importlicenser som lämnats in för perioden 1 juli–31 december 2005 får godkännas.

(2)

De kvantiteter nötköttsprodukter, med ursprung i Bulgarien och Rumänien som får importeras på särskilda villkor under perioden 1 juli–31 december 2005, enligt artikel 2 första stycket i förordning (EG) nr 1279/98, för vilka ansökningar om licenser har lämnats in, understiger de tillgängliga kvantiteterna. I enlighet med andra stycket i nämnda artikel bör därför de återstående kvantiteterna för denna period läggas till de kvantiteter som är tillgängliga för den efterföljande perioden, för Bulgarien och Rumänien.

(3)

De kvantiteter nötköttsprodukter, med ursprung i Bulgarien och Rumänien som får importeras på särskilda villkor under perioden 1 januari–30 juni 2006 bör fastställas med hänsyn till de återstående kvantiteterna från den föregående perioden, i enlighet med artikel 2 andra stycket i förordning (EG) nr 1279/98.

8.12.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 320/46

(1)

I artikel 33 i förordning (EG) nr 1254/1999 fastställs att skillnaden mellan priserna på världsmarknaden för de produkter som förtecknas i artikel 1 i den förordningen och priserna för dessa produkter inom gemenskapen kan täckas av ett exportbidrag.

(2)

I kommissionens förordningar (EEG) nr 32/82 (2), (EEG) nr 1964/82 (3) (EEG) nr 2388/84 (4), (EEG) nr 2973/79 (5) och (EG) nr 2051/96 (6) fastställs villkoren för beviljande av särskilda exportbidrag för vissa urbenade styckningsdelar av nötkött och vissa konserverade nötköttsprodukter, samt villkoren för beviljande av stöd för vissa destinationer.

(3)

Tillämpningen av dessa regler och villkor på den förväntade situationen på marknaden för nötkött medför att bidragen bör vara de som anges nedan.

(4)

För enkelhetens skull bör inte exportbidrag för levande djur beviljas för kategorier med vilka handeln med tredjeländer är obetydlig. Med tanke på djurskydd i allmänhet bör dessutom exportbidrag för levande djur för slakt begränsas i största möjliga mån.

(5)

Följaktligen bör exportbidrag för sådana djur endast beviljas för tredjeländer som traditionellt, av kulturella eller religiösa skäl, importerar ett stort antal djur för inhemsk slakt.

(6)

När det gäller levande avelsdjur bör exportbidrag för renrasiga avelsdjur, för att undvika missbruk, begränsas till kvigor och kor som är högst 30 månader gamla.

(7)

För att vissa nötköttsprodukter med gemenskapsursprung skall kunna säljas på den internationella marknaden, bör exportbidrag beviljas för vissa destinationer för vissa produkter som omfattas av KN-nummer 0201, 0202 och 1602 50.

(8)

Användningen av exportbidrag för vissa kategorier av nötköttsprodukter är obetydlig. Detta gäller även vissa destinationer som ligger mycket nära gemenskapens territorium. För sådana kategorier bör exportbidrag inte längre fastställas.

(9)

De bidrag som anges i den här förordningen har fastställts med underlag av de produktkoder som definieras i den nomenklatur som antogs genom kommissionens förordning (EEG) nr 3846/87 av den 17 december 1987 om upprättandet av en exportbidragsnomenklatur för jordbruksprodukter (7).

(10)

Exportbidragen för alla frysta styckningsdelar bör bringas i överensstämmelse med exportbidragen för färska eller kylda styckningsdelar, med undantag för delar från vuxna nötkreatur av hankön.

(11)

Kontrollerna av produkter som omfattas av KN-nummer 1602 50 bör därför intensifieras genom att exportbidrag för dessa produkter endast beviljas om de tillverkas i enlighet med artikel 4 i rådets förordning (EEG) nr 565/80 av den 4 mars 1980 om förskottsbetalning av exportbidrag för jordbruksprodukter (8).

(12)

Bidrag bör endast beviljas för produkter som omfattas av den fria rörligheten för varor inom gemenskapen. För att vara bidragsberättigade skall produkterna vara försedda med det kontrollmärke som fastställs i rådets direktiv 64/433/EEG av den 26 juni 1964 om hygienproblem som påverkar handeln med färskt kött inom gemenskapen (9), rådets direktiv 77/99/EEG av den 21 december 1976 om hygienproblem som påverkar handeln med köttprodukter inom gemenskapen (10) och rådets direktiv 94/65/EG av den 14 december 1994 om kraven för produktion och utsläppande på marknaden av malet kött och köttberedningar (11).

(13)

Villkoren i artikel 6.2 tredje stycket i förordning (EEG) nr 1964/82 leder till en minskning av det särskilda bidraget, om den mängd urbenat kött som är avsedd för export uppgår till mindre än 95 %, men mer än 85 %, av vikten av den sammanlagda mängden styckningsdelar från urbeningen.

(14)

Förhandlingarna inom ramen för Europaavtalen mellan Europeiska gemenskapen och Rumänien och Bulgarien syftar främst till att avreglera handeln med de produkter som omfattas av den gemensamma organisationen av den berörda marknaden. Exportbidragen för Rumänien och Bulgarien bör därför avskaffas. Avskaffandet får dock inte leda till att det skapas differentierade bidrag för export till andra länder.

(15)

Förvaltningskommittén för nötkött har inte avgivit något yttrande inom den tid som ordföranden bestämt.

—

Bilaga I, kapitel XI, till direktiv 64/433/EEG.

—

Bilaga B, kapitel VI, till direktiv 77/99/EEG.

—

Bilaga I, kapitel VI, till direktiv 94/65/EG.

8.12.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 320/50

(1)

Enligt direktiv 1999/105/EG får kommissionen på vissa villkor undanta en medlemsstat från de skyldigheter i samband med saluföring av skogsodlingsmaterial som fastställs i det direktivet.

(2)

Danmark och Slovenien har ansökt om undantag från sina skyldigheter i fråga om vissa trädarter.

(3)

Eftersom skogsodlingsmaterial från de arterna vanligen inte odlas eller saluförs där och odling av skogsträd av de arterna har minimal ekonomisk betydelse för dessa länder, bör Danmark och Slovenien undantas från skyldigheterna enligt direktiv 1999/105/EG när det gäller berörda trädarter och skogsodlingsmaterial.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för utsäde och uppförökningsmaterial för jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk.

8.12.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 320/52