3.11.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 289/1

(1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas (3) var ett betydande steg mot fullbordandet av den inre gasmarknaden. Nu bör regelverkets struktur ändras så att de sista hindren mot fullbordandet av den inre marknaden undanröjs, särskilt för gashandeln. Det krävs ytterligare tekniska bestämmelser, bland annat i fråga om tjänster för tredjepartstillträde, principer om mekanism för kapacitetstilldelning, förfaranden för hantering av överbelastning och krav på insyn.

(2)

Erfarenheterna från tillämpningen och övervakningen av den första versionen av riktlinjerna för god praxis, som forumet för europeiska tillsynsmyndigheter på gasområdet (nedan kallat ”forumet”) antog 2002, visar att de regler som fastställs i riktlinjerna måste vara rättsligt bindande för att verkligen tillämpas i alla medlemsstater och för att i praktiken ge en minimigaranti för lika villkor för marknadstillträde.

(3)

Forumet antog en andra version av de gemensamma reglerna med titeln ”de andra riktlinjerna för god praxis” vid sitt möte den 24 och 25 september 2003. På grundval av dessa riktlinjer är syftet med den här förordningen att fastställa grundläggande principer och bestämmelser för tillträde till nätet och tjänster för tredjepartstillträde, hantering av överbelastning, insyn, balansering och handel med kapacitetsrättigheter.

(4)

Enligt artikel 15 i direktiv 2003/55/EG medges ett kombinerat systemansvar för överföring och distribution. Enligt reglerna i denna förordning krävs därför ingen ändring av uppbyggnaden av nationella överförings- och distributionssystem som överensstämmer med tillämpliga bestämmelser i direktiv 2003/55/EG och särskilt artikel 15 i detta.

(5)

Högtrycksrörledningar som kopplar lokala distributörer till gasnätet och som inte huvudsakligen används i samband med lokal distribution ingår i förordningens tillämpningsområde.

(6)

Det måste anges kriterier för fastställandet av avgifter för nättillträde som ser till att tarifferna fullt ut följer principerna om icke-diskriminering, uppfyller behoven av en väl fungerande inre marknad, tar full hänsyn till systemets funktionsduglighet och återspeglar de faktiska kostnaderna, i den utsträckning dessa kostnader motsvaras av dem som effektiva och strukturellt jämförbara nätoperatörer har och medger insyn, samtidigt som en rimlig avkastning på investeringar tillgodoses, vid behov med hänsyn till tariffjämförelser av tillsynsmyndigheterna.

(7)

Vid beräkning av tariffer för tillträde till nät är det viktigt att ta hänsyn till faktiska kostnader, i den utsträckning dessa kostnader motsvaras av dem som effektiva och strukturellt jämförbara nätoperatörers har och medger insyn, samt till behovet av rimlig avkastning på investeringar och incitament till att uppföra ny infrastruktur. I detta avseende, och särskilt om verklig konkurrens råder mellan olika delar av systemet, kommer myndigheternas jämförelser mellan tarifferna att vara relevanta.

(8)

Marknadsbaserade arrangemang, såsom auktioner, för att fastställa tarifferna måste vara förenliga med bestämmelserna i direktiv 2003/55/EG.

(9)

Det krävs en minsta gemensam uppsättning tjänster för tredjepartstillträde för att hela gemenskapen i praktiken skall få en gemensam lägsta tillträdesnivå, så att det säkerställs att tjänsterna för tredjepartstillträde är tillräckligt förenliga och så att fördelarna med en väl fungerande inre gasmarknad verkligen kan utnyttjas.

(10)

Hänvisningar till harmoniserade transportavtal i samband med icke-diskriminerande tillträde till ett nät som innehas av systemansvariga för överföringssystem innebär inte att villkor i en särskild systemansvarigs transportavtal i en medlemsstat måste vara desamma som hos en annan systemansvarig i den medlemsstaten eller i en annan medlemsstat, om det inte har fastställts minimikrav som måste uppfyllas i alla transportavtal.

(11)

Hanteringen av avtalsbetingad överbelastning av näten är en viktig fråga för fullbordandet av den inre gasmarknaden. Det är viktigt att ta fram gemensamma regler som – enligt principen om att outnyttjad kapacitet går förlorad – skapar jämvikt mellan behovet av att frigöra outnyttjad kapacitet och kapacitetsinnehavarnas rätt att vid behov använda kapaciteten, samtidigt som kapacitetens likviditet förbättras.

(12)

Visserligen är fysisk överbelastning av näten för närvarande inget stort problem i gemenskapen, men det kan komma att ändras i framtiden. Därför är det viktigt att fastställa grundläggande principer för hur kapaciteten skall tilldelas vid sådan överbelastning.

(13)

Nätanvändarna måste ha uppgifter i synnerhet om tekniska krav och tillgänglig kapacitet för att få effektivt tillträde till gasnäten och kunna ta vara på affärsmöjligheterna på den inre marknaden. Det krävs gemensamma minimikrav på öppenhet i detta avseende. Offentliggörande av sådan information får ske genom olika medel, bl.a. elektroniska medel.

(14)

De balanseringssystem för gas som systemansvariga för överföringssystem tillämpar måste vara icke-diskriminerande och medge insyn, eftersom de är viktiga mekanismer, inte minst för nya marknadsaktörer, som kan ha större problem med att balansera sin samlade försäljningsportfölj än etablerade företag på marknaden i fråga. Det är därför nödvändigt att införa regler som ser till att systemansvariga för överföringssystem tillämpar sådana mekanismer på ett sätt som är förenligt med icke-diskriminerande, klara och effektiva villkor för tillträde till nätet.

(15)

Handeln med primära kapacitetsrättigheter är ett viktigt led i utvecklingen av en konkurrenspräglad marknad och skapandet av likviditet. Denna förordning bör därför innehålla grundläggande bestämmelser om detta.

(16)

Det är nödvändigt att se till att företag som förvärvar kapacitetsrättigheter kan sälja dessa till andra företag med tillstånd för att säkerställa en lämplig likviditetsnivå på kapacitetsmarknaden. Denna strategi förhindrar dock inte ett system där oanvänd kapacitet för en given period, som fastställts på nationell nivå, åter görs tillgänglig på marknaden som fast kapacitet.

(17)

De nationella tillsynsmyndigheterna bör se till att de bestämmelser som omfattas av denna förordning och de riktlinjer som antas enligt förordningen följs.

(18)

Riktlinjerna i bilagan till denna förordning innehåller särskilda, detaljerade genomföranderegler som bygger på de andra riktlinjerna för god praxis. Om så är lämpligt kommer dessa regler att vidareutvecklas med tiden med beaktande av skillnaderna mellan nationella gassystem.

(19)

När kommissionen föreslår ändringar av riktlinjerna i bilagan till denna förordning, bör den först samråda med alla de relevanta parter som berörs av riktlinjerna och som företräds av deras yrkesorganisationer samt med medlemsstaterna i forumet och begära att Europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter för el och gas förser den med information.

(20)

Medlemsstaterna och de behöriga nationella myndigheterna bör åläggas att förse kommissionen med relevanta uppgifter. Kommissionen bör behandla sådana uppgifter konfidentiellt.

(21)

Denna förordning och de riktlinjer som antas i enlighet med den får inte påverka tillämpningen av gemenskapens konkurrensregler.

(22)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (4).

(23)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att införa rättvisa regler för villkoren för tillträde till naturgasöverföringssystemen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför på grund av åtgärdens omfattning och verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

1)

överföring: transport, vars avsikt är tillhandahållande till kunder, men inte leverans, av naturgas genom ett nät som i huvudsak består av högtrycksrörledningar, utom tidigare led i rörledningsnätet och utom den del av högtrycksrörledningarna som huvudsakligen används för lokal distribution av naturgas.

2)

transportavtal: avtal som den systemansvarige för överföringssystemet har slutit med en nätanvändare i syfte att utföra överföring.

3)

kapacitet: det maximala flöde, uttryckt i kubikmeter per tidsenhet eller som energienhet per tidsenhet, som nätanvändaren har rätt till enligt bestämmelserna i transportavtalet.

4)

outnyttjad kapacitet: de fasta kapaciteter som en nätanvändare erhållit enligt ett transportavtal, men som den användaren inte utnyttjar vid den tidpunkt då den i avtalet fastställda fristen löper ut.

5)

hantering av överbelastning: hantering av den systemansvariges kapacitetsportfölj, så att dels den tekniska kapaciteten utnyttjas på bästa möjliga sätt och i högsta möjliga grad, dels eventuella överbelastningar och flaskhalsar upptäcks i tid.

6)

sekundär marknad: marknad där kapaciteten inte handlas på den primära marknaden.

7)

nominering: nätanvändarens förhandsmeddelande till den systemansvarige för överföringssystemet om det faktiska gasflöde som nätanvändaren vill mata in i eller ta ut från systemet.

8)

renominering: senare meddelande om korrigerad nominering.

9)

funktionsduglighet: läge där naturgasens tryck och kvalitet i ett överföringsnät och även i nödvändiga överföringsutrustningar befinner sig inom de övre och nedre gränser som den systemansvarige för överföringssystemet har fastställt, så att naturgasöverföringen är tekniskt säkerställd.

10)

balanseringsperiod: den period inom vilken varje nätanvändare måste utjämna uttaget av en viss mängd naturgas, uttryckt i energienheter, genom att mata in samma mängd naturgas i överföringsnätet i enlighet med transportavtalet eller de allmänna villkoren för överföring.

11)

nätanvändare: kund eller potentiell kund till en systemansvarig för överföringssystem samt systemansvariga för överföringssystem, i den mån som det är nödvändigt för dem för att kunna bedriva sin överföringsverksamhet.

12)

avbrytbara tjänster: tjänster som den systemansvarige för överföringssystemet tillhandahåller avseende avbrytbar kapacitet.

13)

avbrytbar kapacitet: gasöverföringskapacitet som kan avbrytas av den systemansvarige för överföringssystemet i enlighet med villkoren i transportavtalet.

14)

långfristiga tjänster: tjänster som den systemansvarige för överföringssystemet tillhandahåller med en löptid på minst ett år.

15)

kortfristiga tjänster: tjänster som den systemansvarige för överföringssystemet tillhandahåller med en löptid på mindre än ett år.

16)

fast kapacitet: gasöverföringskapacitet som avtalsenligt garanteras som icke-avbrytbar av den systemansvarige för överföringssystemet.

17)

fasta tjänster: tjänster som tillhandahålls av den systemansvarige för överföringssystemet avseende fast kapacitet.

18)

teknisk kapacitet: största möjliga fasta kapacitet som den systemansvarige för överföringssystemet kan tillhandahålla nätanvändarna med beaktande av systemets funktionsduglighet och överföringsnätets tekniska drift.

19)

avtalad kapacitet: kapacitet som den systemansvarige för överföringssystemet har tilldelat en nätanvändare genom ett transportavtal.

20)

tillgänglig kapacitet: den del av den tekniska kapaciteten som ännu inte tilldelats och som fortfarande finns tillgänglig i systemet.

21)

avtalsbetingad överbelastning: läge där efterfrågan på fast kapacitet överstiger den tekniska kapaciteten.

22)

primär marknad: marknad för kapacitet som handlas direkt av den systemansvarige för överföringssystemet.

23)

fysisk överbelastning: läge där efterfrågan av faktisk överföring överstiger den tekniska kapaciteten.

a)

se till att på ett icke-diskriminerande sätt erbjuda samtliga nätanvändare sina tjänster. Framför allt när en systemansvarig för överföringssystemet erbjuder samma tjänster till olika kunder, skall detta ske på samma kontraktsvillkor, antingen på grundval av harmoniserade transportavtal eller gemensamma allmänna villkor för överföring som godkänts av behörig myndighet i enlighet med förfarandet i artikel 25 i direktiv 2003/55/EG.

b)

tillhandahålla både fasta och avbrytbara tjänster för tredjepartstillträde. Priset på frånkopplingsbar kapacitet skall återspegla sannolikheten för avbrott.

c)

erbjuda samtliga nätanvändare både lång- och kortfristiga tjänster.

a)

ge riktiga ekonomiska signaler för en effektiv och maximal användning av den tekniska kapaciteten och underlätta investeringar i ny infrastruktur,

b)

vara förenliga med marknadsmekanismerna, även med spotmarknaderna och handelsplatser, och samtidigt vara flexibla och kunna anpassas till ändrade marknadsvillkor,

c)

vara förenliga med medlemsstaternas system för tillträde till systemen.

a)

Vid avtalsbetingad överbelastning skall den systemansvarige erbjuda outnyttjad kapacitet på den primära marknaden, åtminstone med en dags framförhållning och på avbrytbara villkor.

b)

Nätanvändare skall ha rätt att återförsälja eller återuthyra sin outnyttjade kapacitet på den sekundära marknaden. Medlemsstaterna får begära att nätanvändarna anmäler detta till den systemansvarige för överföringssystemet eller att de informerar denne.

a)

Tjänster för tredjepartstillträde med en beskrivning av tjänsternas innebörd, löptid och andra förutsättningar för dessa tjänster i enlighet med artikel 4.

b)

Principer för mekanismer för kapacitetstilldelning och tillämpning av förfarandena för hantering av avtalsbetingad överbelastning, i enlighet med artikel 5.

c)

Fastställandet av de tekniska uppgifter som nätanvändarna måste ha för att få effektivt tillträde till systemet och av alla relevanta punkter för uppfyllandet av kraven på insyn, inklusive de uppgifter som skall offentliggöras vid alla relevanta punkter och tidsplanen för offentliggörandet, i enlighet med artikel 6.

a)

Naturgasöverföringssystem som är belägna i medlemsstaterna under giltighetstiden för de undantag som beviljats i enlighet med artikel 28 i direktiv 2003/55/EG. Medlemsstater som har beviljats undantag i enlighet med artikel 28 i direktiv 2003/55/EG får hos kommissionen ansöka om ett temporärt undantag från att tillämpa denna förordning för en period på upp till två år från och med det datum då undantaget i detta led upphör att gälla.

b)

Sammanlänkningar mellan medlemsstater och väsentliga kapacitetsökningar i befintliga infrastrukturer och förändringar av sådana infrastrukturer som möjliggör utveckling av nya källor för gasförsörjning i enlighet med artikel 22.1 och 22.2 i direktiv 2003/55/EG, vilka undantas från bestämmelserna i artiklarna 18, 19 och 20 samt artikel 25.2, 25.3 och 25.4 i det direktivet så länge de undantas från de bestämmelser som det hänvisas till i denna punkt.

c)

Naturgasöverföringssystem som har beviljats undantag i enlighet med artikel 27 i direktiv 2003/55/EG.

3.11.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 289/14

(1)

Det är nödvändigt att sörja för kontinuiteten i gemenskapens stöd till företag och företagaranda, särskilt vad gäller små och medelstora företag.

(2)

Det är därför lämpligt att förlänga giltighetstiden för beslut 2000/819/EG (3) med ytterligare ett år till den 31 december 2006 och öka det finansiella referensbeloppet med 88 500 000 EUR.

(3)

Beslut 2000/819/EG bör ändras i enlighet med detta.

(4)

Regionkommittén har hörts, men den har inte avgivit något yttrande.

1.

I artikel 7.1 skall det finansiella referensbeloppet på ”450 miljoner EUR” ersättas med ”538 500 000 EUR”.

2.

I artikel 8 skall datumet ”den 31 december 2005” ersättas med datumet ”den 31 december 2006”.

3.11.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 289/15

(1)

Kommissionen framhöll i januari 2000 nödvändigheten av att, som led i en strävan att stärka och skapa struktur i den europeiska forskningspolitiken, skapa ett europeiskt område för forskningsverksamhet, som centralt moment i gemenskapens framtida insatser på detta område.

(2)

Europeiska rådet i Lissabon i mars 2000, som godkände det europeiska området för forskningsverksamhet, uppställde målet att gemenskapen senast 2010 skall bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi.

(3)

Globaliseringen av ekonomin kräver större rörlighet för forskare, en insikt som kom till uttryck i sjätte ramprogrammet för Europeiska gemenskapens verksamhet (4), när gemenskapen ytterligare ökade möjligheterna för forskare från tredjeländer att delta i forskningsprogrammen.

(4)

Europeiska gemenskapen beräknas senast 2010 behöva 700 000 forskare för att nå det av Europeiska rådet i Barcelona i mars 2002 fastställda målet att 3 % av BNP skall investeras i forskning. Detta mål kräver en rad samverkande åtgärder, exempelvis att öka de ungas intresse för en vetenskaplig karriär, främja kvinnors deltagande i vetenskaplig forskning, öka möjligheterna till utbildning och rörlighet inom forskningen, förbättra karriärmöjligheterna för forskare inom gemenskapen och göra gemenskapen mer öppen för tredjelandsmedborgare som kan komma i fråga för inresa och vistelse i forskningssyfte.

(5)

Syftet med detta direktiv är att bidra till att målen uppnås genom att stödja tredjelandsmedborgares inresa, vistelse och rörlighet i forskningssyfte under längre tid än tre månader, så att gemenskapen får ökad attraktionskraft bland forskare i hela världen och stärker sin ställning som ett internationellt forskningscentrum.

(6)

Genomförandet av detta direktiv bör inte stimulera till kunskapsflykt från länder med framväxande ekonomi eller utvecklingsländer. Kompletterande åtgärder för att främja att forskarna återvänder till sina ursprungsländer och för att främja forskares rörlighet bör vidtas i partnerskap med ursprungsländerna i en strävan att skapa en övergripande migrationspolitik.

(7)

För att uppnå målen i Lissabonprocessen är det också viktigt att främja rörligheten inom unionen för forskare som är EU-medborgare och särskilt forskare från de medlemsstater som anslöt sig 2004, i syfte att bedriva vetenskaplig forskning.

(8)

Med tanke på den öppenhet som förändringarna i världsekonomin framtvingar och de krav som uppfyllelsen av målet att 3 % av BNP skall investeras i forskning sannolikt kommer att medföra, bör de forskare från tredjeländer som kan vara berättigade enligt direktivet utses enligt en bred definition som bygger på forskarnas behörighet och det forskningsprojekt som de avser att genomföra.

(9)

De insatser som måste göras för att uppnå detta treprocentiga mål gäller till stor del den privata sektorn, som följaktligen måste rekrytera fler forskare under de kommande åren, varför de forskningsorgan som kan omfattas av direktivet finns inom såväl den offentliga som den privata sektorn.

(10)

Varje medlemsstat bör se till att regelbundet uppdaterad och så uttömmande information som möjligt offentliggörs, särskilt via Internet, om enligt detta direktiv godkända forskningsorgan med vilka forskare kan ingå mottagningsavtal och om de villkor och förfaranden för inresa och vistelse på medlemsstatens territorium i forskningssyfte som har antagits enligt detta direktiv.

(11)

Det är lämpligt att underlätta forskares inresa och vistelse genom att inrätta ett förfarande för inresa och vistelse som är oberoende av forskarnas rättsförhållande till det mottagande forskningsorganet och genom att inte längre utöver uppehållstillstånd kräva arbetstillstånd. Medlemsstaterna kan tillämpa liknande bestämmelser för tredjelandsmedborgare som i samband med ett forskningsprojekt ansöker om inresa och vistelse för att undervisa vid en institution för högre utbildning i enlighet med nationell lagstiftning eller administrativ praxis.

(12)

Samtidigt bör de hävdvunna vägarna för inresa och vistelse (såsom arbete och praktik) bibehållas, särskilt för doktorander som bedriver forskning som studerande, vilka bör undantas från detta direktivs tillämpningsområde och vilka omfattas av rådets direktiv 2004/114/EG av den 13 december 2004 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier, elevutbyte, oavlönad yrkesutbildning eller volontärarbete (5).

(13)

Det särskilda förfarandet för forskare bygger på att forskningsorganen samarbetar med medlemsstaternas behöriga myndigheter på invandringsområdet. Forskningsorganen ges en central roll i förfarandet för inresa och vistelse i syfte att underlätta och påskynda inresa och vistelse i gemenskapen för forskare från tredjeländer, samtidigt som medlemsstaterna behåller sina befogenheter i frågor som rör polisens utlänningskontroll.

(14)

Forskningsorganen, som förhandsgodkänns av medlemsstaterna, bör kunna ingå ett mottagningsavtal med tredjelandsmedborgare som avser att genomföra forskningsprojekt. Medlemsstaterna utfärdar ett uppehållstillstånd på grundval av mottagningsavtalet, om villkoren för inresa och vistelse är uppfyllda.

(15)

För att öka gemenskapens attraktionskraft bland forskare från tredjeländer bör dessa under sin vistelse på en rad områden beviljas samma sociala och ekonomiska rättigheter som medborgarna i den mottagande medlemsstaten och ha möjlighet att undervisa vid institutioner för högre utbildning.

(16)

Detta direktiv innebär en mycket viktig förbättring av den sociala tryggheten, eftersom principen om icke-diskriminering även är tillämplig direkt på personer som kommer till en medlemsstat direkt från ett tredjeland. Direktivet bör dock ändå inte ge upphov till ytterligare rättigheter utöver de som redan föreskrivs i den befintliga gemenskapslagstiftningen i fråga om social trygghet för tredjelandsmedborgare som omfattas av vissa gränsöverskridande bedömningsgrunder mellan medlemsstaterna. Vidare bör det genom direktivet inte beviljas rättigheter i situationer som inte omfattas av gemenskapslagstiftningen, till exempel avseende familjemedlemmar som är bosatta i ett tredjeland.

(17)

Det är viktigt att främja rörligheten för tredjelandsmedborgare som beviljas rätt till inresa och vistelse för att bedriva vetenskaplig forskning som en möjlighet att utveckla och konsolidera kontakter och nätverk mellan partner och fastställa rollen för det europeiska området för forskningsverksamhet över hela världen. Forskare bör kunna utnyttja denna rörlighet på de villkor som fastställs i detta direktiv. Villkoren för att utnyttja rörligheten enligt detta direktiv bör inte påverka de nuvarande reglerna för erkännande av resehandlingars giltighet.

(18)

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att underlätta och främja fortsatt sammanhållning av forskarnas familjer, i enlighet med rådets rekommendation av den 12 oktober 2005 om underlättande av inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare som skall bedriva forskning i Europeiska gemenskapen (6).

(19)

I familjesammanhållningens och rörlighetens intresse bör familjemedlemmar kunna ansluta sig till forskaren i en annan medlemsstat på de villkor som anges i medlemsstatens nationella lagstiftning, dit även medlemsstatens skyldigheter enligt bilaterala eller multilaterala avtal hör.

(20)

Innehavare av uppehållstillstånd bör i princip ha tillåtelse att lämna in en ansökan om inresa och vistelse medan de befinner sig på den berörda medlemsstatens territorium.

(21)

Medlemsstaterna bör ha rätt att ta ut en avgift av sökanden för handläggningen av ansökan om uppehållstillstånd.

(22)

Detta direktiv bör under inga omständigheter påverka tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland (7).

(23)

Målen för detta direktiv – införandet av ett särskilt förfarande för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i medlemsstaterna under en period som överstiger tre månader i syfte att genomföra ett forskningsprojekt inom ramen för ett mottagningsavtal med ett forskningsorgan – kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna, särskilt inte i fråga rörlighet mellan medlemsstaterna, och kan därför bättre uppnås på gemenskapsnivå. Gemenskapen har därför rätt att vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går direktivet inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(24)

Medlemsstaterna skall tillämpa bestämmelserna i detta direktiv utan diskriminering på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

(25)

Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(26)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet ”Bättre lagstiftning” kommer medlemsstaterna att uppmanas att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som såvitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

(27)

I enlighet med artikel 3 i det protokoll om Förenade kungarikets och Irlands ställning som fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, meddelade Irland i en skrivelse av den 1 juli 2004 sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av detta direktiv.

(28)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det protokoll om Förenade kungarikets och Irlands ställning som fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i nämnda protokoll, deltar inte Förenade kungariket i antagandet av detta direktiv, som därför inte är bindande för eller tillämpligt i Förenade kungariket.

(29)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det protokoll om Danmarks ställning som fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen deltar Danmark inte i antagandet av detta direktiv, som därför inte är bindande för eller tillämpligt i Danmark.

a)

tredjelandsmedborgare: varje person som inte är unionsmedborgare enligt artikel 17.1 i fördraget.

b)

forskning: skapande arbete som bedrivs systematiskt för att höja den totala kunskapsnivån, bland annat kunskap om människan, kulturen och samhället, samt användning av dessa kunskaper för nya tillämpningar.

c)

forskningsorgan: varje form av offentlig eller privat organisation som bedriver forskning, och som enligt detta direktiv har godkänts av en medlemsstat i enlighet med den medlemsstatens lagstiftning eller administrativa praxis.

d)

forskare: en tredjelandsmedborgare (med lämplig högskoleexamen som ger tillträde till doktorandutbildning) som väljs ut av ett forskningsorgan för att genomföra ett forskningsprojekt där ovannämnda examen normalt krävs.

e)

uppehållstillstånd: varje tillstånd som försetts med beteckningen ”forskare” och som utfärdats av en medlemsstats myndigheter och ger en tredjelandsmedborgare rätt att vistas lagligen på medlemsstatens territorium, i enlighet med artikel 1.2 a i förordning (EG) nr 1030/2002.

a)

tredjelandsmedborgare som befinner sig i en medlemsstat för att söka internationellt skydd eller inom ramen för ordningar för tillfälligt skydd,

b)

tredjelandsmedborgare som ansöker om rätt att vistas i en medlemsstat i egenskap av studerande i den mening som avses i direktiv 2004/114/EG i syfte att bedriva forskning och därigenom erhålla en doktorsexamen,

c)

tredjelandsmedborgare som är föremål för ett utvisningsbeslut, men där uppskov med verkställigheten har beviljats på grund av faktiska eller rättsliga omständigheter,

d)

forskare som av ett forskningsorgan har lånats ut till ett annat forskningsorgan i en annan medlemsstat.

a)

bilaterala eller multilaterala avtal mellan å ena sidan gemenskapen eller gemenskapen och dess medlemsstater och å andra sidan ett eller flera tredjeländer,

b)

bilaterala eller multilaterala avtal mellan en eller flera medlemsstater och ett eller flera tredjeländer.

a)

Forskningsprojektet har godtagits av forskningsorganets behöriga myndigheter, efter kontroll av följande:

b)

Forskaren skall under varje månad av sin vistelse ha tillgång till tillräckliga medel motsvarande det minimibelopp som medlemsstaten har offentliggjort för ändamålet, så att kostnaderna för uppehälle och återresa är täckta utan att medlemsstatens sociala biståndssystem behöver utnyttjas.

c)

Forskaren skall under sin vistelse ha en sjukförsäkring som täcker alla risker som medborgare i den berörda medlemsstaten i normala fall får täckta.

d)

I mottagningsavtalet skall forskarnas rättsliga förhållanden och arbetsvillkor specificeras.

a)

visa upp en giltig resehandling enligt nationell lagstiftning; medlemsstaterna får kräva att resehandlingen skall vara giltig minst så länge som uppehållstillståndet varar,

b)

uppvisa ett undertecknat mottagningsavtal med ett forskningsorgan i enlighet med artikel 6.2, och

c)

vid behov uppvisa ett kostnadsåtagande som utfärdats av forskningsorganet i enlighet med artikel 6.3, och

d)

inte bedömas utgöra ett hot mot den allmänna ordningen och säkerheten eller folkhälsan.

a)

erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis i enlighet med relevanta nationella förfaranden,

b)

arbetsvillkor, inräknat löne- och uppsägningsvillkor,

c)

de grenar av social trygghet som anges i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (8). De särskilda bestämmelserna i bilagan till rådets förordning (EG) nr 859/2003 av den 14 maj 2003 om utvidgning av bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 574/72 till att gälla de medborgare i tredje land som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa bestämmelser (9) skall tillämpas i enlighet därmed,

d)

skatteförmåner,

e)

tillgång till varor och tjänster och leveranser av allmänt tillgängliga varor och tjänster.

3.11.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 289/23

(1)

I syfte att stärka och strukturera den europeiska forskningspolitiken framhöll kommissionen i sitt meddelande av den 18 januari 2000”Mot ett europeiskt område för forskningsverksamhet” nödvändigheten av att skapa ett europeiskt område för forskningsverksamhet som grund för gemenskapens framtida insatser på detta område.

(2)

Vid sitt möte i Lissabon den 23–24 mars 2000 biföll Europeiska rådet det europeiska området för forskningsverksamhet och fastställde som mål för gemenskapen att till 2010 bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi.

(3)

Globaliseringen av ekonomin kräver större rörlighet för forskare, en insikt som kommit till uttryck i gemenskapens sjätte ramprogram för forskning (4), som ger forskare från tredjeländer större möjligheter att delta i forskningsprogram.

(4)

Europeiska gemenskapen beräknas behöva 700 000 nya forskare för att uppnå det av Europeiska rådet i Barcelona den 15–16 mars 2002 fastställda målet att 3 % av BNP skall investeras i forskning. För att uppnå detta mål krävs en rad samverkande åtgärder, exempelvis att öka de ungas intresse för vetenskapliga karriärer, främja att fler kvinnor deltar i vetenskaplig forskning, öka möjligheterna till fortbildning och rörlighet inom forskningen, förbättra karriärmöjligheterna för forskare inom gemenskapen och öppna gemenskapen mer för tredjelandsmedborgare som kan komma i fråga för inresa och vistelse i det gemensamma området i forskningssyfte.

(5)

För att vara konkurrenskraftiga och utöva dragningskraft i en global konkurrenssituation bör medlemsstaterna, när det är fråga om kortare vistelser, underlätta forskares inresa och rörlighet i gemenskapen.

(6)

Medlemsstaterna bör åta sig att anse forskare från tredjeländer som omfattas av krav på visering enligt förordning (EG) nr 539/2001 (5) som personer med ärligt uppsåt och bevilja dessa sådana lättnader som föreskrivs i gemenskapens regelverk i samband med förfaranden för utfärdande av viseringar för kortare vistelse.

(7)

Utbytet av uppgifter och god praxis bör uppmuntras i syfte att förbättra förfarandena för utfärdande av visering för kortare vistelse till forskare.

(8)

Denna rekommendation respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som fastställs i bland annat Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(9)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Danmarks ställning, deltar Danmark inte i antagandet av denna rekommendation och berörs ej av den. Eftersom denna rekommendation bygger på Schengenregelverket enligt bestämmelserna i avdelning IV i tredje delen av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, skall Danmark, i enlighet med artikel 5 i nämnda protokoll, inom en tid av sex månader efter det att Europaparlamentet och rådet har antagit denna rekommendation, besluta huruvida landet skall genomföra den i sin nationella lagstiftning.

(10)

Denna rekommendation utgör en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (6). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av denna rekommendation och berörs ej av den.

(11)

Denna rekommendation utgör en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (7). Irland deltar därför inte i antagandet av denna rekommendation och berörs ej av den.

(12)

När det gäller Island och Norge utgör denna rekommendation, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (8), en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1 punkt B i rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet (9).

(13)

När det gäller Schweiz utgör denna rekommendation, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1 punkt B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 4.1 i rådets beslut 2004/849/EG (10) och i rådets beslut 2004/860/EG (11) om undertecknande på Europeiska unionens respektive Europeiska gemenskapens vägnar av det avtalet och om provisorisk tillämpning av vissa bestämmelser i det.

(14)

Denna rekommendation är en rättsakt som grundar sig på Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta, i enlighet med artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt.

(15)

Denna rekommendation är även avsedd att erbjuda ett flexibelt arrangemang för forskare som önskar upprätthålla yrkeskontakt med en organisation i sina ursprungsländer (exempelvis genom att varje termin under perioder på upp till tre månader vistas vid en europeisk värdorganisation för forskning, som har sitt säte inom det gemensamma området, och under återstående tid ägna sig åt arbete i ursprungsorganisationen för forskning).

1.

att underlätta utfärdandet av viseringar genom att åta sig att snabbt pröva viseringsansökningar som lämnas in av forskare från tredjeländer vilka omfattas av krav på visering enligt förordning (EG) nr 539/2001,

2.

att främja den internationella rörligheten för forskare från tredjeländer vilka ofta måste resa till Europeiska unionen, genom att utfärda viseringar som gäller för flera in- och utresor; vid fastställandet av viseringarnas giltighetstid, bör medlemsstaterna ta hänsyn till längden på de forskningsprogram som forskarna skall delta i,

3.

att åta sig att skapa förutsättningar för harmonisering av kraven på vilka styrkande handlingar forskarna skall lämna in tillsammans med sin viseringsansökan; medlemsstaterna bör i denna fråga samråda med de godkända forskningsorganen,

4.

att främja att viseringar till forskare utfärdas utan handläggningsavgifter, i enlighet med bestämmelserna i gemenskapens regelverk,

5.

att inom ramen för det konsulära samarbetet på lokal nivå ta hänsyn till målet att underlätta utfärdandet av viseringar till forskare från tredjeländer, i syfte att främja utbytet av god praxis, och

6.

att åta sig att senast den 28 september 2006 översända uppgifter till kommissionen om god praxis som har införts och därigenom skapa förutsättningar för kommissionen att bedöma vilka framsteg som gjorts. Beroende på om direktivet om ett särskilt förfarande för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte (12) antas, och med beaktande av resultaten av utvärderingen, bör möjligheten att låta bestämmelserna i denna rekommendation ingå i ett lämpligt rättsligt bindande instrument undersökas.

3.11.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 289/26

(1)

I syfte att stärka och skapa struktur i den europeiska forskningspolitiken framhöll kommissionen i januari 2000 nödvändigheten av att skapa ett europeiskt område för forskningsverksamhet som ett centralt moment i gemenskapens framtida insatser på detta område.

(2)

Europeiska rådet i Lissabon i mars 2000 som godkände det europeiska området för forskningsverksamhet, uppställde målet att gemenskapen senast 2010 skall bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi.

(3)

Globaliseringen av ekonomin kräver större rörlighet för forskare, en insikt som kom till uttryck i sjätte ramprogrammet för Europeiska gemenskapens verksamhet (4), när gemenskapen ytterligare ökade möjligheterna för forskare från tredjeländer att delta i forskningsprogrammen.

(4)

Europeiska gemenskapen beräknas senast 2010 behöva 700 000 forskare för att uppnå det av Europeiska rådet i Barcelona fastställda målet att 3 % av BNP skall investeras i forskning. För att uppnå detta mål krävs en rad samverkande åtgärder, exempelvis att öka de ungas intresse för en vetenskaplig karriär, främja kvinnors deltagande i vetenskaplig forskning, öka möjligheterna till utbildning och rörlighet inom forskningen, förbättra karriärmöjligheterna för forskare inom gemenskapen och göra gemenskapen mer öppen för tredjelandsmedborgare som kan komma i fråga för inresa och vistelse i forskningssyfte.

(5)

I avvaktan på genomförandet av rådets direktiv 2005/71/EG av den 12 oktober 2005 om ett särskilt förfarande för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte (5) uppmanas medlemsstaterna genom denna rekommendation att redan börja underlätta sådan inresa och vistelse för de berörda personerna.

(6)

Eftersom gemenskapen lider brist på forskare och måste underlätta för denna grupp att resa in och vistas i gemenskapen bör tillgången till forskningstjänster på arbetsmarknaden främjas, till exempel genom avskaffande av kravet på arbetstillstånd.

(7)

För att bli konkurrenskraftiga och utöva dragningskraft i en global konkurrenssituation bör medlemsstaterna förenkla och påskynda sina förfaranden för utfärdande och förlängning av viseringar och uppehållstillstånd för forskare.

(8)

Genomförandet av denna rekommendation bör inte leda till ökad kunskapsflykt från tillväxt- och utvecklingsländer. Kompletterande åtgärder för att i fall där det finns en sådan risk främja att forskarna återvänder till sina ursprungsländer och för att gynna forskares rörlighet bör därför vidtas som del av partnerskapet med ursprungsländerna för att få till stånd en övergripande migrationspolitik. I detta sammanhang bör medlemsstaterna sträva efter att avväga mottagandet av forskare från tredjeländer mot en uppskattning av behoven i deras ursprungsland på forskningsområdet. Därvid bör de också ta hänsyn till forskarnas personliga situation, särskilt när vederbörande har ett kontraktsförhållande med ett forskningsorgan i ursprungslandet.

(9)

Eftersom frågan om familjeåterförening är en avgörande faktor vid forskarens beslut om att bedriva sin forskning i gemenskapen eller inte, bör medlemsstaterna underlätta återförening av forskarens familjemedlemmar, till exempel med avseende på tillträde till arbetsmarknaden och möjligheten för familjemedlemmar att ansöka när de är lagligen närvarande på den berörda medlemsstatens territorium.

(10)

Vid fastställande av giltighetstiden för uppehållstillstånd för familjemedlemmar bör medlemsstaterna beakta huruvida den berörda personen skall fullgöra en viss skolgång eller inte.

(11)

Utbyte av information och bästa praxis bör uppmuntras i syfte att förbättra förfarandena för inresa och vistelse för forskare. I denna rekommendation anges att även kontakter mellan behöriga myndigheter och arbete i nätverk kan bidra till förbättringar. Särskilt ”Pan-European Researchers Mobility Web Portal” och motsvarande nationella redskap utgör en viktig informationskälla för forskare.

(12)

Enligt anslutningsfördragen från 2003 skall de dåvarande medlemsstaterna, under varje period då nationella eller bilateralt överenskomna åtgärder tillämpas, ge företräde på arbetsmarknaden åt arbetstagare som är medborgare i medlemsstaterna framför arbetstagare som är medborgare i tredje land.

(13)

Tjeckiska, cypriotiska, estniska, ungerska, lettiska, litauiska, maltesiska, polska, slovakiska och slovenska migrerande arbetstagare samt deras anhöriga som är lagligen bosatta och arbetande i en annan medlemsstat, eller migrerande arbetstagare från andra medlemsstater samt deras anhöriga som är lagligen bosatta och arbetande i Tjeckien, Cypern, Estland, Ungern, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien och Slovenien, bör inte behandlas mer restriktivt än de från tredjeland som är bosatta och arbetar i denna medlemsstat eller i Tjeckien, Cypern, Estland, Ungern, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien respektive Slovenien.

(14)

Denna rekommendation respekterar de grundläggande rättigheter och principer som är fastställda, i synnerhet i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(15)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det protokoll om Förenade kungarikets och Irlands ställning som fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i nämnda protokoll, deltar inte Irland i antagandet av denna rekommendation och bestämmelserna är därför inte tillämpliga i Irland.

(16)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det protokoll om Förenade kungarikets och Irlands ställning som fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i nämnda protokoll, deltar inte Förenade kungariket i antagandet av denna rekommendation dess bestämmelser är inte tillämpliga i Förenade kungariket.

(17)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det protokoll om Danmarks ställning som fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, deltar Danmark inte i antagandet av denna rekommendation och dess bestämmelser är inte tillämpliga i Danmark.

1.

att, när det gäller inresa och vistelse i forskningssyfte,

2.

att, när det gäller uppehållsstillstånd,

3.

att, när det gäller familjeåterförening, främja och stödja familjemedlemmarnas återförening genom att sörja för att de omfattas av gynnsamma och attraktiva villkor och förfaranden,

4.

att, när det gäller det operativa samarbetet,