8.10.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 263/1

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

8.10.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 263/3

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1623/2000 av den 25 juli 2000 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1493/1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, vad beträffar marknadsmekanismerna (2), fastställs bland annat tillämpningsföreskrifter för avsättning av de alkohollager som uppstått genom destillationer enligt artiklarna 27, 28 och 30 i förordning (EG) nr 1493/1999 och som innehas av interventionsorganen.

(2)

I enlighet med artikel 80 i förordning (EG) nr 1623/2000 bör det organiseras anbudsförfaranden för försäljning av vinalkohol för nya industriella användningsområden för att minska gemenskapslagren av vinalkohol och för att möjliggöra att begränsade industriella projekt inom gemenskapen förverkligas eller att vinalkoholen bearbetas till produkter avsedda för export för industriändamål. De gemenskapslager av vinalkohol som finns i medlemsstaterna utgörs av kvantiteter som framställts genom destillation enligt artiklarna 27, 28 och 30 i förordning (EG) nr 1493/1999.

(3)

Sedan den 1 januari 1999, och i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2799/98 av den 15 december 1998 om att fastställa ett agromonetärt system för euron (3), måste försäljningspris och säkerheter uttryckas i euro och utbetalningarna göras i euro.

(4)

För anbudsinlämnandet bör lägsta priser fastställas, differentierade efter typ av slutgiltigt användningsområde.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för vin.

Onivins-Libourne, délégation nationale

17, avenue de la Ballastière, boîte postale 231

F-33505 Libourne Cedex

Tfn (33-5) 57 55 20 00

Telex 57 20 25

Fax (33-5) 57 55 20 59

8.10.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 263/6

(1)

I rådets förordning (EG) nr 27/2005 av den 22 december 2004 om fastställande för år 2005 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (3) fastställs kvoter för 2005.

(2)

Enligt de uppgifter som inkommit till kommissionen har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som seglar under den medlemsstats flagg som anges i bilagan eller är registrerade i den medlemsstaten, lett till att kvoten för 2005 har uttömts.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

8.10.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 263/8

(1)

Genom en skrivelse av den 18 juni 2002 samt kompletterande meddelanden av den 3 juli 2002 och den 9 september 2002 anmälde Österrike det garantiavtal som slutits av delstaten Burgenland och lade inför kommissionen fram en omstruktureringsplan för österrikiska Bank Burgenland AG.

(2)

Genom en skrivelse av den 26 juni 2003 meddelade kommissionen Österrike sitt beslut att i fråga om de beskrivna stödåtgärderna inleda ett formellt förfarande enligt artikel 88.2 i EG-fördraget.

(3)

Efter det att Österrike hade ansökt om och beviljats en förlängning av tidsfristen överlämnade Österrike den 17 september 2003 sitt yttrande om inledandet av förfarandet samt ytterligare underlag och upplysningar.

(4)

Genom offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning av kommissionens beslut om att inleda förfarandet (3) uppmanade kommissionen även övriga berörda parter att inkomma med sina synpunkter. Dock inkom inga sådana synpunkter från övriga berörda parter.

(5)

Genom en skrivelse av den 19 december 2003 meddelade de österrikiska myndigheterna att de inom ramen för privatiseringen av Bank Burgenland AG avser att ändra de anmälda stödåtgärderna.

(6)

Genom en skrivelse av den 21 januari 2004 underrättade kommissionen Österrike om sitt beslut att utvidga det formella förfarande som inletts med stöd av artikel 88.2 i EG-fördraget, till de planerade ändringarna av stödåtgärderna till omstrukturering av Bank Burgenland AG.

(7)

Den 27 februari 2004 inkom Österrike med sina synpunkter.

(8)

Genom offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning av kommissionens beslut om att utvidga förfarandet (4) uppmanade kommissionen även övriga berörda parter att inkomma med sina synpunkter. Dock inkom inga sådana synpunkter från övriga berörda parter.

(9)

BB är en regional hypoteksbank som är registrerad i Eisenstadt och vars verksamheter är koncentrerade till delstaten Burgenland. BB:s majoritetsägare är delstaten Burgenland med ett aktieinnehav på 97,897 %. Det återstående aktieinnehavet, 2,103 %, är mycket spritt. Under 2000 hade BB en total balansräkning på omkring 2,7 miljarder euro (5) och placerade sig därför på 33:e plats av alla banker i Österrike.

(10)

Före de två garantiavtalen i juni 2000 respektive december 2000 innehade delstaten Burgenland 50,63 % av aktierna i BB. Andra viktiga ägare var Bank Austria med 40,34 % och Bausparkasse Wüstenrot med 7 %. Det återstående aktieinnehavet på 2,03 % var spritt på olika innehavare. Delstaten Burgenland har sedan sitt förvärv av aktierna i Bank Austria (garantiavtalet av den 23 oktober 2000) slutit ett optionsavtal med Bausparkasse Wüstenrot AG om att förvärva alla aktier som Bausparkasse Wüstenrot AG äger. Detta skulle utgöra det första steget mot en privatisering av BB.

(11)

Som regional hypoteksbank har BB till uppgift att främja penning- och kreditväsendet i delstaten. BB:s huvudverksamhet består av att bevilja hypotekslån och emittera bostadsobligationer samt kommunobligationer. Därutöver erbjuder BB nästan alla övriga typer av banktjänster. BB:s marknadsandel av de totala insatta medlen i delstaten Burgenland uppgick år 2000 till 30 % och andelen krediter uppgick till 39 %.

(12)

Enligt § 4 i delstaten Burgenlands hypoteksbanklag (Hypothekenbank-Gesetz) LGBl. nr 58.1991 i sin lydelse enligt lagen LGBl. nr 63/1998 ansvarar delstaten Burgenland som garant enligt den civilrättsliga lagen § 1356 ABGB (Das Allgemeine bürgerliche Gesetzbuch) för alla BB:s förpliktelser om företaget skulle drabbas av insolvens. Denna statliga garanti – en så kallad Ausfallshaftung – som ställs av delstaten Burgenland för BB och för bankens tidigare rättsinnehavare, har praktiskt taget haft samma form sedan 1928. De lagstadgade bestämmelserna för det aktuella garantiansvaret trädde i kraft den 29 juni 1991 och delstaten Burgenland har sedan denna lagändring tagit emot en garantiprovision för att man åtagit sig den lagenliga garantin.

(13)

Vid granskningen av BB:s årsredovisning för 1999 upptäcktes i samband med kredithanteringen av HOWE Bau AG, som hade drabbats av insolvens, ett bedrägeri som uppgick till 189 miljoner euro i och med att de revisionsuttalanden om årsboksluten som Howe Bau AG lagt fram var förfalskade. I detta sammanhang visade det sig att det faktiska värdet för de hypoteksbrev som var utställda som säkerhet för krediterna inte på långa vägar räckte för att täcka kreditåtagandena. Av detta skäl fanns ett nedskrivningsbehov på 171 miljoner euro. Detta överskred bankens primära kapital på 80 miljoner euro och skulle ha lett till omedelbar insolvens för BB. Vidare skulle BB enligt banklagen § 83 BWG (Bankwesengesetz) ha varit tvungen att ansöka om att ställas under konkursförvaltning, vilket är en särskild insolvensrättslig åtgärd för kreditinstitut. Enligt Österrike hade detta inneburit att BB gick i konkurs. I och med detta skulle även delstaten Burgenlands garantiansvar ha trätt i kraft. Enligt ett utlåtande från KPMG Austria Wirtschaftsprüfungsgesellschaft m.b.H. av den 17 juni 2000 hade BB:s insolvens inneburit att delstaten Burgenland hade behövt skjuta till 247 miljoner euro.

(14)

För att undvika detta beviljade delstaten Burgenland den 20 juni 2000 en garanti på 171 miljoner euro och täckte därmed de fordringar som BB inte skulle kunna återkräva, vilka annars skulle ha lett till en alltför hög bokföringsmässig skuldsättning.

(15)

Mot bakgrund av bedrägeriet i samband med HOWE-krediterna genomfördes en noggrann granskning av låneportföljen för att ta reda på om de brister i systemet som upptäcktes i samband med HOWE-bedrägeriet även skulle kunna ha effekter på andra kreditåtaganden. Under hösten 2000 upptäcktes vid denna granskning ett ytterligare nedskrivningsbehov på omkring 189 miljoner euro. Detta ledde till att banken återigen hamnade i en situation där de nödvändiga nedskrivningarna skulle överstiga bankens primära kapital. Endast ett ingripande från delstatens sida skulle kunna förhindra att BB ställdes under konkursförvaltning. För att undvika ännu en omedelbart hotande förlust för delstaten Burgenland i egenskap av aktieägare och garant ingick delstaten Burgenland ett ramavtal med Bank Austria AG och BB, varvid Bank Austria AG avstod från sina fordringar på BB.

(16)

De garantier som delstaten Burgenland ställde till förmån för BB år 2000 såg ut enligt följande:

(17)

Delstaten Burgenland ställde en garanti till förmån för Bank Burgenland på 171 miljoner euro plus 5 % årlig ränta (kontokurant) på respektive garantibelopp för de närmare preciserade kreditskyldigheterna i samband med HOWE-komplexet. Enligt garantiavtalet skall BB:s positiva verksamhetsresultat användas till återbetalning av garantibeloppet. Därför räknas BB:s årliga vinst av från garantibeloppet, såvida denna inte skall användas till betalning av preferensutdelning, inklusive eventuella retroaktiva utbetalningar från tidigare år. Tidigast i och med fastställandet av årsredovisningarna för räkenskapsåret 2010 kan BB:s garanti tas i anspråk.

(18)

För att täcka det nedskrivningsbehov på 189 miljoner euro som konstaterats i samband med den noggranna granskningen av låneportföljen slöts ramavtalet av den 23 oktober 2000 med BB:s största fordringsägare Bank Austria Creditanstalt AG.

(19)

Bank Austria Creditanstalt AG skall avstå från fordringar på 189 miljoner euro.

(20)

Bank Austria AG avstår från sina fordringar mot ett krav på löpande återbetalning genom BB:s framtida vinster (så kallad Besserungsverpflichtung) med ränta. Beloppet skall avbetalas som ett amorteringslån med ränta inom sju år med början den 30 juni 2004. Då skall BB börja avbetala ett belopp som motsvarar dessa betalningskrav, inklusive dittills upplupen ränta i sju lika stora delar plus årligen utbetalda räntor (Euribor plus fem räntepunkter). Inbetalningen skall ske senast den 30 juni varje år till och med den 30 juni 2010. Den framtida avbetalningen av fordran kommer att ske på grundval av BB:s årliga vinst, med beaktande av retroaktiva betalningar och eventuella utbetalningar till preferensaktieägare från föregående räkenskapsår.

(21)

I den händelse BB inte kan fullgöra sina betalningsskyldigheter, har delstaten Burgenland som ett led i tilläggsavtalet av den 1 december 2000 ställt en oåterkallelig garanti till förmån för Bank Austria AG, som gäller vart och ett av åren under perioden 2004–2010, och enligt vilket delstaten Burgenland skall täcka ett eventuellt underskott (den årliga räntebetalningen, borträknat det belopp som BB har erlagt hos Bank Austria AG). Enligt detta avtal står det såväl BB som delstaten Burgenland fritt att fullgöra betalningsskyldigheterna till Bank Austria AG före den fastställda tidpunkten.

(22)

Bank Austria AG säljer sitt aktieinnehav i BB, som uppgår till 34,13 %, till delstaten Burgenland för 0,07 euro per aktie.

(23)

I sitt beslut om att inleda det formella granskningsförfarandet enligt artikel 88.2 i EG-fördraget klassificerade kommissionen preliminärt de åtgärder som skall granskas som statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget och artikel 61.1 i EES-avtalet. Detta beror på att det beviljades av statliga medel och kan påverka konkurrenter från andra medlemsstater genom att förbättra företagets finansiella ställning (6), och därmed snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna.

(24)

På grundval av den preliminära bedömningen kunde kommissionen fastställa att stödet skulle bedömas med utgångspunkt i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (7) (nedan kallade ”riktlinjerna”) och att varken andra kompatibilitetskrav i EG-fördraget eller andra gemenskapsriktlinjer kan tillämpas. Kommissionen höll med Österrike om att det för BB:s del handlade om ett företag i svårigheter enligt avsnitt 2.1 i riktlinjerna. På grund av otillräcklig information och obesvarade frågor fanns det fortfarande tvivel om att dessa stödåtgärder var förenliga med den gemensamma marknaden.

(25)

När det gäller individuella stöd undersöker kommissionen alltid om det med hjälp av omstruktureringsplanen går att återställa företagets långsiktiga lönsamhet inom en rimlig tid och på grundval av realistiska antaganden i enlighet med punkterna 31–34 i riktlinjerna.

(26)

Kommissionen tvivlade på att de antaganden om marknaden och prognoserna om den eftersträvade lönsamheten i den först överlämnade omstruktureringsplanen var tillräckligt preciserade för att man skulle kunna dra några slutsatser om utsikterna för de föreslagna omstruktureringsåtgärderna. Det var svårt att förstå vilka marknadsantaganden som omstruktureringsåtgärderna grundade sig på.

(27)

När det gäller prognoserna för den långsiktiga lönsamheten på 15 % till år 2010 i anmälan kritiserade kommissionen för det första att inget underlag för prognosen för den långsiktiga lönsamheten har redovisats. Kommissionen betvivlade vidare att den eftersträvade avkastningen på 15 % är realistisk och verkligen kan uppnås till år 2010. Österrike ombads därför att lägga fram detaljerade prognosuppgifter och de antaganden som dessa baserade sig på.

(28)

När det gäller Österrikes påstående om att BB, innan man hamnade i svårigheter, varken haft en överdimensionerad personalstyrka eller alltför stora driftskostnader och att bankens möjlighet och nödvändighet av att minska på personalstyrkan därför var begränsad bad kommissionen Österrike om detaljerade uppgifter (till exempel jämförelsevärde för banksektorn).

(29)

Kommissionen konstaterade vidare att de upplysningar som Österrike angav som skäl till företagets problem huvudsakligen var en sammanfattning av de ekonomiska problemen. I själva verket angavs dock endast ett verkligt skäl till problemen, nämligen en bristfällig kreditriskhantering. Det saknades en ingående analys av företagets struktur och förvaltning samt av ledningens konkreta försummelser. Kommissionen ansåg dock att en sådan analys var nödvändig för att bedöma utsikterna för en omstrukturering av BB. Kommissionen hyste därför tvivel om huruvida skälen till BB:s problem som anges i omstruktureringsplanen har identifierats och behandlats på ett tillfredsställande sätt. Österrike ombads därför att lägga fram en ingående analys av försummelser och framtida utsikter och problem när det gäller företagets struktur, förvaltnings- och tillsynsmetoder, kontroll- och rapporteringsprogram samt tekniker för införandet av kommersiellt underbyggda beslutsprocesser.

(30)

Mot bakgrund av en eventuell privatisering av BB hade Österrike nämnt syftet med privatiseringsprocessen samt de första stegen för och det planerade genomförandet av denna. Dock angavs inga detaljer om till exempel det planerade förfarandet, villkor eller andra relevanta faktorer. Kommissionen bad därför Österrike om ytterligare upplysningar, särskilt när det gällde i vilket skede ett eventuellt privatiseringsförfarande var vid den här tidpunkten, om den eventuella privatiseringen kunde genomföras inom ramen för ett transparent och diskrimineringsfritt förfarande och hur den fortsatta tidsplanen såg ut.

(31)

För undantagsbestämmelsen i artikel 87.3 c i EG-fördraget gäller villkoret att stödet inte får påverka handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. I punkterna 35–39 i riktlinjerna anges att åtgärder måste vidtas för att i största möjliga mån mildra de negativa följderna av stödet för konkurrenterna. Detta villkor tar sig vanligtvis uttryck i att företaget måste begränsa eller minska sin närvaro på de relevanta produktmarknaderna, avyttra produktionsanläggningar eller dotterbolag eller avveckla verksamheter. Begränsningen eller minskningen bör stå i förhållande till de snedvridande verkningarna som orsakas av stödet och särskilt till det inflytande företaget har på marknaden.

(32)

De motprestationer respektive kompensationsåtgärder som Österrike föreslog bestod i att avyttra ägarandelar, lägga ned en filial och upphöra med att bevilja lån till delstaten. Eftersom beskrivningen av kompensationsåtgärderna, och hur de skulle bidra till de eftersträvade effekterna på BB:s förmögenhet och verksamhet, delvis var ganska otydlig var det omöjligt för kommissionen att bedöma den totala effekten av åtgärderna. Kommissionen behövde därför detaljerade uppgifter om effekten av respektive åtgärd på förmögenheten, verksamheten och BB:s framtida marknads- och segmentställning samt värdet i siffror eller procentandelar för dessa åtgärder respektive deras reduceringseffekt (till exempel i förhållande till den totala balansräkningen).

(33)

Burgenland är en region som sedan 1995 konstant klassats som ett mål 1-område. Det utgör därför en region i den mening som avses i artikel 87.3 a och är därmed berättigat till regionalstöd. Mot bakgrund av detta har Österrike vid bedömningen av motprestationen hänvisat till punkterna 53 och 54 i riktlinjerna och beaktandet av dessa, utan att ge någon närmare förklaring eller ange några konkreta aspekter på detta. Punkterna 53 och 54 innebär att bedömningskriterierna i riktlinjerna även gäller för regionala stödområden men att villkoren för kapacitetsnedskärningarna på marknader med strukturell överkapacitet kan var mindre strikta. Eftersom Österrike inte har vidareutvecklat denna punkt kunde kommissionen inte fastställa om detta kriterium var tillämpbart.

(34)

Sammanfattningsvis saknade kommissionen upplysningar för att kunna göra en relevant och fullgod bedömning av de föreslagna kompensationsåtgärderna. Kommissionen hyste därför, på grundval av de tillgängliga upplysningarna, tvivel om att de planerade reduceringsåtgärderna var tillräckliga för att minska stödets snedvridande effekter på konkurrensen.

(35)

Enligt punkterna 40 och 41 i riktlinjerna måste stödet begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att möjliggöra en omstrukturering så att företaget inte förses med ett överskott av likvida medel som skulle kunna användas för aggressiva verksamheter som snedvrider marknaden eller som till och med skulle kunna användas för en expansion. Riktlinjerna innebär vidare att de stödmottagande företagen i väsentlig utsträckning bidrar till omstruktureringen med egna medel, även genom försäljning av tillgångar som inte är oundgängliga för företagets överlevnad.

(36)

Österrike har angett att de statliga omstruktureringsåtgärderna inte har inneburit att likvida medel har tillförts BB utan att delstaten Burgenland endast har ingripit genom att bevilja garantier. För övrigt ingår i garanti- och återbetalningsavtalen att banken måste ha använt alla sina intäkter för att minska garantisumman. Kommissionen kunde inte mot bakgrund av de tillgängliga uppgifterna bedöma om stödet utgjorde det strikta minimum som krävdes eftersom garantierna i praktiken har en liknande effekt som ett kapitaltillskott.

(37)

Därutöver hyste kommissionen tvivel om att BB:s eget bidrag som omfattade en total avveckling av alla dolda reserver och en minskning av personal- och driftskostnaderna uppfyllde kravet på ett ”väsentligt bidrag”.

(38)

Österrike har på grundval av den föreliggande omstruktureringsplanen tagit ställning till inledandet av förfarandet och överlämnat nya upplysningar som särskilt gäller följande punkter som är avgörande för kommissionens beslut.

(39)

Österrike överlämnade en analys av BB:s företagsstruktur och förvaltning och redogjorde i detalj för orsakerna till bankens ekonomiska problem. Därvid nämndes en otillräcklig kreditriskhantering som ett viktigt skäl till BB:s problem som hade gjort banken särskilt känslig för de ansvariga personernas bedrägliga handlingar. På samma sätt kunde de nedskrivningsbehov som konstaterats i samband med granskningen av låneportföljen hänföras till dessa orsaker. Bankens problem visade sig å ena sidan vara begränsade till ett område. Att orsakerna till problemen så tydligt har kunnat identifieras har å andra sidan bidragit till att de motåtgärder som krävs omgående kunnat inledas.

(40)

Vidare orsakades ytterligare stora förluster inom kreditområdet, utöver bedrägeriet, dels av omfattande strukturella problem och brister, dels av att det interna kontrollsystemet inte fungerat respektive inte använts. Dessa strukturella brister har eliminerats bland annat genom genomförande av riskhantering samt förstärkning av det interna redovisningssystemet inom ramen för en omfattande organisatorisk omstrukturering av banken. Detta resultat som utgör ett lyckat genomförande av omstruktureringsåtgärderna bekräftas genom den granskning som Österrikes centralbank genomförde på uppdrag av österrikiska bankinspektionen i februari 2003.

(41)

En helhetsbedömning av BB leder till slutsatsen att BB på en rad punkter skiljer sig från de flesta andra företag som befinner sig i svårigheter i den mening som avses i riktlinjerna, eftersom några av de kännetecken som kommissionen anger som typiska symtom för ett företag i svårigheter saknas hos BB. Sålunda har BB:s löpande affärsverksamhet i princip varit lönsam efter det att de nödvändiga nedskrivningarna genomförts i samband med saneringen av låneportföljen och kommer att fortsätta att vara lönsam även vid en försiktig uppskattning av den framtida utvecklingen. Utvecklingen under de senaste två åren har visat att inlåningen åter har stabiliserats samt att förlusterna för år 2000 delvis har kunnat återställas. Österrike redovisade även resultaten för BB:s ordinarie verksamhet.

(42)

Österrike jämförde BB med resten av banksektorn i Österrike. På den marknad som är relevant för BB och i Bank Burgenland själv finns ingen överkapacitet. Banken är med sina 300 medarbetare en relativt liten regional bank. Endast 16 av bankens totalt 264 bankkontor ligger utanför delstaten Burgenland.

(43)

När det gäller den planerade privatiseringen av BB hävdar Österrike att banken enligt de nuvarande planerna skall vara privatiserad senast vid slutet av år 2004. En arbetsgrupp har tillsatts för att förbereda försäljningsprocessen. Bankhaus HSBC Trinkaus & Burkhardt har fått i uppdrag att genomföra privatiseringen.

(44)

Österrike redogjorde för de samhällsekonomiska förutsättningarna och de strategiska målen för BB som utgör grunden för en räkenskapsplan. Enligt denna kommer lönsamheten kontinuerligt att förbättras med omkring 15 % under en tidsperiod på sju år. Ekonomiavdelningen definierade i samarbete med områdescheferna och företagsledningen inom ramen för en planeringsprocess de planerade volymerna och villkoren. Detta gjordes på basis av tillgångarna, den genomsnittliga förräntningen och återflödena från likviditetsräkningen från januari 2003. Ränteintäkterna för hela planeringsperioden har beräknats på grundval av de aktuella räntenivåerna, det vill säga inga antaganden om den framtida ränteutvecklingen har tagits med i räkenskapsplanen. Med tanke på att den nuvarande räntenivån är låg, motsvarar detta i varje fall försiktighetsprincipen.

(45)

Syftet med de omstruktureringsåtgärder som BB har inlett i anslutning till bedrägeriet är att å ena sidan ge en lämplig reaktion på orsakerna till bankens ekonomiska problem och å andra sidan att på bästa möjliga sätt förbereda företaget på marknadsutvecklingen och möjligheterna på marknaden under de kommande åren. Åtgärderna kan sammanfattas med följande paroller: ”kreditriskhanteringen skall genomgå en omfattande omorganisation”, ”BB skall koncentrera sig på sin kärnverksamhet”, ”BB skall konsolideras som en regional bank” och ”kostnadshanteringen skall genomgå en omfattande uppstramning”.

(46)

Mot bakgrund av att BB är en liten bank gör Österrike en noggrann avvägning mellan kriterierna för återställandet av långsiktig lönsamhet och undvikandet av otillbörlig snedvridning av konkurrensen. Österrike hänvisar till att små och medelstora företag enligt punkt 36 i riktlinjerna i princip inte behöver utföra någon motprestation. Nedan redogör Österrike för skälen till att BB endast marginellt överskrider tröskelvärdet för ett litet eller medelstort företag.

(47)

Med hänsyn till att banken är så liten är det enligt Österrikes beskrivning inte överraskande att BB inte har möjlighet att utföra några betydande motprestationer. BB har visserligen dotterbolag som bedriver betydande bankverksamhet. En avyttring av sådana andelar skulle därför innebära en märkbar påverkan på företagets kapital. Vidare har BB ingen nämnvärd utlandsverksamhet och även antalet inhemska filialer är numera begränsat till 16 filialer.

(48)

Enligt Österrikes uppfattning innebär BB:s obetydliga marknadsställning att risken för en snedvridning av konkurrensen kan uteslutas. Österrike hänvisar till att BB:s svårigheter inte på något vis beror på något aggressivt marknadsbeteende utan på de redan nämnda avgränsade händelser som särskilt kan härledas till bedrägeriet.

(49)

Österrike påpekar också att BB:s eget kapital inte har ökat genom stödet till banken utan att det endast utgjort en garanti för bankens nödlidande fordringar så att de inte behövde skrivas ned. På så vis har man förhindrat att skulderna översteg BB:s primära kapital.

(50)

Vidare påpekar Österrike att BB och nästan hela dess verksamhetsområde befinner sig i ett stödområde enligt artikel 87.3 a i EG-fördraget och hänvisar även till motsvarande bestämmelser i skäl 20 i riktlinjerna samt till de försvårande omständigheterna vid tidpunkten för de ekonomiska problemen.

(51)

När det gäller motprestationerna (att avyttra ägarandelar, lägga ned en filial samt upphöra med att bevilja lån till delstaten) lämnar Österrike detaljerade uppgifter om värdet för respektive åtgärd och deras reduceringseffekt och anger skälen till att ytterligare reduceringsåtgärder skulle kunna äventyra bankens livskraft.

(52)

Österrike understryker att stödet i fråga är begränsat till ett minimum eftersom garantiavtalen inte i sig skulle räcka för att upprätthålla tillräcklig solvens. BB har själv gjort nedskrivningar på 41 miljoner euro och även burit förlusten av tillgodohavanden på 218 miljoner euro. Vidare har BB inte fått något tillskott av delstaten för att kompensera för sina problem, vilket bevisar delstatens strävan att begränsa stödets art och omfattning till ett minimum.

(53)

BB har vidare gjort stora ansträngningar för att få ned sina personalkostnader till den genomsnittliga nivå som är normal inom banksektorn och har för avsikt att göra sig av med fast egendom som man inte behöver på medellång sikt.

(54)

Ytterligare åtgärder är inte möjliga eftersom banken sedan länge har en relativt nedbantad organisation.

(55)

Genom en skrivelse av den 19 december 2003 meddelade de österrikiska myndigheterna att de inom ramen för privatiseringen av BB avser att ändra de anmälda stödåtgärderna.

(56)

Garantiavtalet av den 20 juni 2000 ändras på följande sätt:

(57)

Ramavtalet av den 23 oktober 2000 ändras på följande sätt:

(58)

Enligt meddelande från de österrikiska myndigheterna kommer ändringarna med avseende på användningen av den årliga vinsten för att återbetala garantibeloppet endast att genomföras om BB verkligen privatiseras. Om delstaten Burgenland inte skulle sälja BB förblir de båda garantierna oförändrade. BB:s årliga vinst kommer då fortsättningsvis att användas till återbetalning av garantibeloppen och BB:s betalningsskyldighet förblir oförändrad.

(59)

Enligt Österrikes redogörelse strävar delstatsregeringen, som en viktig del av omstruktureringsplanen för BB, mot en privatisering för att på bästa sätt sörja för bankens livskraft på lång sikt. Genom ett beslut som delstatsregeringen fattade den 12 november 2003 (Zl. 3-12I/48-2003) initierades motsvarande åtgärder för inledandet av försäljningsprocessen. Uppmaningen om att anmäla intresse har offentliggjorts genom annonser i medierna den 17 november 2003. Senast mars/april 2004 kommer förhandlingarna med enskilda anbudsgivare att inledas. Detta sker efter det att det obligatoriska så kallade due diligence-förfarandet har genomförts.

(60)

För att uppnå bästa möjliga intäkt vid en försäljning av BB måste delstaten Burgenland befria BB från alla dess förpliktelser som ingår i återbetalningsavtalet med Bank Austria Creditanstalt AG. Detsamma gäller följdriktigt för garantiavtalet från den 20 juni 2000 mellan delstaten Burgenland och BB. Inte heller i detta fall bör någon börda läggas på vare sig BB eller förvärvaren.

(61)

Enligt Österrike vore det tveksamt om man över huvud taget skulle kunna hitta en köpare av banken om BB fortfarande var tvungen att använda sin vinst till återbetalning. En eventuell köpare skulle inte vara intresserad av att köpa banken om denne inte kunde förvänta sig någon vinst under flera år.

(62)

Upphävandet av BB:s skyldighet att använda sin vinst till återbetalning av garantibeloppet är en nödvändig förutsättning för den förestående privatiseringen, om den anmälda omstruktureringsplanen, som har privatiseringen av BB som ett viktigt mål, skall ha några realistiska utsikter att kunna genomföras. Därigenom får en potentiell köpare av BB signaler om att han omgående kan ta BB:s vinst i anspråk, vilket i sin tur är en nödvändig förutsättning för ett maximalt försäljningspris.

(63)

Delstaten Burgenlands båda garantiavtal till förmån för BB innehåller statliga medel. Åtgärderna har vidtagits enligt villkor som inte skulle accepteras av en privat investerare i en marknadsekonomi.

(64)

Österrike anser visserligen att delstaten Burgenland genom de garantiavtal man har slutit har förhindrat ännu större ekonomiska förluster genom att avtalen har begränsats till ett absolut minimum när det gäller att förhindra beslutet om att ställa banken under konkursförvaltning. Om delstaten Burgenland på grund av den rättsligt förankrade skyldigheten som garant hade varit tvungen att gå i god för BB, skulle de finansiella förpliktelserna i de båda garantierna ha överskridits mot bakgrund av att den statliga garantin var obegränsad med avseende på summan. Österrike anser därför att delstaten Burgenland juridiskt sett har handlat enligt principen för en privat investerare i en marknadsekonomi.

(65)

Detta yttrande måste dock bestridas eftersom de österrikiska myndigheterna inte har lagt fram några beräkningar till stöd för påståendet. I det expertutlåtande från KPMG av den 17 juni 2000 som nämns i punkt 13 anges att det belopp som skulle behöva skjutas till av delstaten Burgenland i händelse av BB:s insolvens är 247 miljoner euro. Det är mindre än den sammanlagda summan av de båda garantierna, även om det bör påpekas att beloppet beräknades före den under andra halvåret 2000 utförda andra, ”noggranna” granskningen av låneportföljen och att det därför mot bakgrund av den aktuella situationen borde vara högre. Det är emellertid tveksamt på vilket sätt de österrikiska myndigheterna över huvud taget har kommit fram till beloppet 247 miljoner euro. EG-domstolen har i sin Hytasa-dom (8) med rätta fastställt att det skall göras åtskillnad mellan de skyldigheter som ”staten åtar sig som aktieägare i ett bolag och de skyldigheter som den kan ha i egenskap av utövare av offentlig myndighet”. Eftersom BB bidades i aktiebolagsform, är delstaten som aktieägare i detta bolag endast ansvarigt för dess skulder upp till likvidationsvärdet av sitt eget aktieinnehav. Domstolen fastställer i ovannämnda dom att ”de åtaganden som sammanhänger med kostnaderna för att säga upp en anställd, betalning av arbetslöshetsunderstöd eller stöd för att återställa företagets industriella struktur inte får räknas med när principen om den private investeraren tillämpas”(icke officiell svensk översättning). Det förefaller som om de österrikiska myndigheterna har underlåtit att göra denna åtskillnad och att deras beräkningar även innehåller de kostnader som delstaten måste bära på grund av det i lag reglerade garantiansvaret. Dessa kostnader har emellertid inget som helst samband med delstaten Burgenlands roll som aktieägare i BB. De är i stället en följd av en särskild rättslig skyldighet, nämligen det statliga garantiansvaret, som aldrig skulle behöva bäras av en privat investerare.

(66)

Båda åtgärderna vidtogs till förmån för ett företag som hade allvarliga ekonomiska problem. Sammantaget rör det sig om ett avsevärt belopp – 359,8 miljoner euro. Vid den tidpunkt då delstaten beviljade garantin var det uppenbarligen inte möjligt att förutse att detta garantiåtagande skulle kunna leda till en avkastning som skulle vara acceptabel för en privat investerare i en marknadsekonomi.

(67)

Stöden i fråga gynnar BB och försätter BB på ett konstlat sätt i en fördelaktig ställning jämfört med konkurrenterna varvid konkurrensen snedvrids. BB är när det gäller sina viktigaste verksamhetsområden verksamt både på regional och på nationell nivå. Hela finanstjänstesektorn kännetecknas av en tilltagande integration. Inom viktiga delområden har den inre marknaden förverkligats. Det råder stark konkurrens mellan finansinstituten i de olika medlemsstaterna, som ytterligare har förstärkts genom införandet av en gemensam valuta. Åtgärderna och deras effekter på nuvarande och potentiella konkurrenter från andra medlemsstater snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen samt påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Följaktligen utgör åtgärderna statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget. Österrike har inte ifrågasatt denna åsikt utan anmält åtgärderna i fråga, även om detta skedde senare än vad som var föreskrivet.

(68)

Eftersom dessa stödåtgärder inte har beviljats enligt någon godkänd stödordning måste kommissionen omgående undersöka om de är förenliga med den gemensamma marknaden enligt artikel 87 i EG-fördraget och riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (9).

(69)

Enligt artikel 87.1 i EG-fördraget är, om inte annat föreskrivs i fördraget, stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(70)

I artikel 87 i EG-fördraget tillåts dock vissa undantag från den allmänna principen om statliga stöds oförenlighet med den gemensamma marknaden. Undantagsbestämmelserna enligt artikel 87.2 i EG-fördraget skulle kunna utgöra en motivering till stödets förenlighet med den gemensamma marknaden. De stödåtgärder som skall granskas kan dock varken anses utgöra stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter (artikel 87.2 a), stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser (artikel 87.2 b) eller stöd som ges till näringslivet i vissa av de områden i Förbundsrepubliken Tyskland som påverkats genom Tysklands delning (artikel 87.2 c). Dessa undantag kan därmed inte tillämpas i det föreliggande fallet.

(71)

Med hänsyn till undantagsbestämmelserna enligt artikel 87.3 b och d i EG-fördraget kan man konstatera att stöden inte kan anses utgöra stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi och inte heller stöd för att främja kultur och bevara kulturarvet.

(72)

Följaktligen granskar kommissionen stödåtgärderna på grundval av undantagsbestämmelserna enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget. Kommissionen stöder sin bedömning av stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset på relevanta gemenskapsriktlinjer. Kommissionen anser att inga andra än de i skäl 68 nämnda riktlinjerna kan tillämpas i det aktuella fallet. Kommissionen anser vidare att de beskrivna stödåtgärderna har bidragit till att omstrukturera företaget och därför bör betraktas som omstruktureringsstöd.

(73)

Enligt riktlinjerna är omstruktureringsstöd endast tillåtet när det inte strider mot gemenskapens intresse. I riktlinjerna är kommissionens godkännande av stöd kopplat till särskilda villkor.

(74)

Kommissionen håller med Österrike i dess uttalande om att BB bör klassificeras som ett företag i svårigheter i enlighet med punkt 30 i kombination med punkterna 4–8 i riktlinjerna.

(75)

Enligt punkt 4 i riktlinjerna utgår man från att ett företag befinner sig i svårigheter ”om det inte med egna finansiella medel eller med medel från ägare/aktieägare eller långivare kan hejda förluster som utan ingripanden från de offentliga myndigheterna leder till att företaget med största sannolikhet försätts i konkurs på kort eller medellång sikt”. Dessa omständigheter stämmer entydigt in på BB.

(76)

Om inte delstaten Burgenland hade ingripit skulle BB ha ställts under konkursförvaltning och försatts i konkurs i den mening som avses i riktlinjerna.

(77)

Enligt punkt 28 i riktlinjerna kan omstruktureringsstöd endast beviljas när strikta kriterier är uppfyllda och det finns garantier för att eventuella snedvridningar av konkurrensen kommer att uppvägas av nyttan av att bibehålla företaget i drift, särskilt om det kan fastställas att nettoeffekten av uppsägningar till följd av företagets konkurs skulle förvärra de lokala, regionala eller nationella sysselsättningsproblemen eller när försvinnandet av företaget skulle kunna leda till en monopol- eller snäv oligopolsituation.

(78)

Det sistnämnda kan dock uteslutas eftersom BB:s ställning inte är tillräckligt stark för att en konkurs eller en partiell försäljning till följd av denna skulle leda till en monopol- eller oligopolsituation.

(79)

Österrike hävdar dock att utöver BB har nästan enbart Raiffeisen-koncernen någon betydande bankverksamhet i delstaten Burgenland. Om BB skulle försvinna skulle detta leda till en ytterligare koncentration av marknadsstrukturen och därmed en ytterligare förstärkning av Raiffeisen-koncernen. Detta argument är dock inte övertygande utifrån den tillgängliga informationen och mot bakgrund av att även andra banker, sparkassor och kooperativa banker är verksamma i delstaten Burgenland.

(80)

Det kan dock konstateras att det är svårt att bedöma konsekvenserna av en hypotetisk insolvens för BB. Vid en likvidation eller en minskning av antalet BB-filialer kan sannolikheten för att en utländsk bank skulle slå sig ned i delstaten Burgenland och överta BB:s verksamhet uppskattas som ytterst låg, mot bakgrund av det ekonomiska läget och delstaten Burgenlands relativt låga attraktivitet. Det är mycket troligare att det uppstår en underförsörjning när det gäller grundläggande finansiella tjänster i vissa landsbygdsområden i Burgenland.

(81)

Enligt avsnitt 3.2.2 c i riktlinjerna beviljas stödet under förutsättning att den omstruktureringsplan, som kommissionen skall ha godkänt för varje enskilt stöd och undersökt om den lämpar sig för att återställa företagets långsiktiga lönsamhet inom en rimlig tid, genomförs. Omstruktureringsplanen skall ha en så kort varaktighet som möjligt och grundas på realistiska antaganden. I omstruktureringsplanen måste de omständigheter som ledde till att företaget hamnade i svårigheter beskrivas, för att göra det möjligt att bedöma om de föreslagna åtgärderna är lämpliga. Planen gör det möjligt för företaget att övergå till en ny struktur som ger det utsikter till långsiktig lönsamhet och möjligheter att fungera med egna resurser, det vill säga gör det möjligt för företaget att bära alla sina kostnader, inbegripet avskrivningar och finansiella kostnader, och uppnå en avkastning på eget kapital som är tillräcklig för att företaget skall vara i stånd att konkurrera på marknaden.

(82)

Kommissionen grundar sin bedömning på Österrikes uppgifter, bland annat om planeringen av enskilda omstruktureringsåtgärder, prognosen för lönsamheten för omstruktureringsperioden 2000–2010 som å ena sidan grundar sig på en försiktig uppskattning av den framtida utvecklingen och å andra sidan på resultatet av den ordinarie verksamheten ur årsredovisningar och räkenskapsplanen, samt analysen av den otillräckliga kreditriskhanteringen som var orsaken till problemen och de strukturella bristerna. Vidare stöder kommissionen sin bedömning på Österrikes uppgifter om det pågående genomförandet av omstruktureringsplanen, ändringarna av enskilda åtgärder samt tidsplanen när det gäller genomförandet av den planerade privatiseringen av BB.

(83)

På grund av bristen på detaljerade prognosuppgifter och de antaganden som låg till grund för dem hyste kommissionen, i sitt beslut att inleda ett förfarande, tvivel om prognosen om en långsfristig lönsamhet på 15 % fram till år 2010. Österrike har därför överlämnat en räkenskapsplan som på grundval av försiktighetsprincipen och enligt de samhällsekonomiska förutsättningarna (expansiv ekonomisk region, växande befolkning, förmögenhetstillväxt, utvidgningen av EU) ger en kontinuerligt förbättrad lönsamhet på omkring 15 % inom en tidsperiod på sju år. Detta bekräftas även i uppgifterna från årsredovisningarna om resultatet av den ordinarie verksamheten. Kommissionen bedömer därför att omstruktureringsplanen, när det gäller den framtida utvecklingen, på det hela taget är rimlig och fullständig.

(84)

Vidare redovisade Österrike ytterligare upplysningar och jämförelsevärden för drifts- och personalkostnaderna i förhållande till andra kreditinstitut med jämförbar struktur och storlek. Dessa visar att BB ligger klart under genomsnittet, både när det gäller personalkostnaderna per anställd och driftskostnaderna.

(85)

Kommissionen konstaterade i sitt beslut om att inleda ett förfarande att det saknades en analys av företagsstrukturen och förvaltningen samt av ledningens konkreta försummelser. Denna analys har Österrike lämnat in i efterhand. Som orsaker till BB:s ekonomiska problem nämns bedrägeriet, missförstådd riskpolicy, obefintlig riskhantering, avsaknad av interna kontrollsystem, otillräckligt rapporteringssystem, avsaknad av instrument för styrning av hela banken och ineffektiv organisation. Som omstruktureringsåtgärder nämns sammanfattningsvis förankringen av en ny riskpolicy, införandet av en oberoende riskhantering, ändringen av definitionen för tillgångsfördelningen, skapandet av en ny organisationsstruktur, införandet av ett nytt informationssystem för företagsstyrning och en uppstramning av kostnadshanteringen.

(86)

Kommissionen anser att de hittills genomförda eller planerade operativa, funktionella och finansiella åtgärderna är lämpliga för att återställa den långsiktiga lönsamheten.

(87)

Österrike har vidare meddelat att delstatsregeringen strävar efter att BB skall privatiseras och att detta utgör ett viktigt mål i omstruktureringsplanen. Genom ett beslut som delstatsregeringen tog den 12 november 2003 (Zl. 3-12I/48-2003) initierades motsvarande åtgärder för inledandet av försäljningsprocessen. Uppmaningen om att anmäla intresse har offentliggjorts genom annonser i medierna den 17 november 2003. I april 2004 inleddes – efter det att det obligatoriska så kallade due diligence-förfarandet hade avslutats – förhandlingarna med de tre återstående anbudsgivarna. Kommissionen utgår ifrån att privatiseringen av banken har tillräckligt stora utsikter att kunna genomföras framgångsrikt.

(88)

Undantagsbestämmelserna i artikel 87.3 c i EG-fördraget omfattas av villkoret om att stödet inte får påverka handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. I punkterna 35–39 i riktlinjerna anges att åtgärder måste vidtas för att i största möjliga mån mildra de negativa följderna av stödet för konkurrenterna. Detta villkor tar sig vanligtvis uttryck i att företaget måste begränsa eller minska sin närvaro på de relevanta produktmarknaderna, avyttra produktionsanläggningar eller dotterbolag eller avveckla verksamheter.

(89)

Begränsningen eller minskningen bör stå i förhållande till de snedvridande verkningarna som orsakas av stödet och särskilt till det inflytande företaget har på marknaden.

(90)

Enligt punkt 53 i riktlinjerna skall kommissionen ta hänsyn till behovet av regional utveckling när den bedömer omstruktureringsstöd till stödområden. Det faktum att ett företag i svårigheter är beläget i ett av dessa områden motiverar emellertid inte en mer tolerant inställning till dessa stöd. Enligt punkt 54 i riktlinjerna är bedömningskriterierna i riktlinjerna sålunda tillämpliga även på stödområden, och även när de regionala utvecklingsbehoven beaktas. Kommissionen kan dock tillämpa mindre strikta villkor på marknader med strukturell överkapacitet i dessa områden, då detta är motiverat med hänsyn till den regionala utvecklingen. Det kommer därvid att göras en skillnad mellan regioner som är berättigade till regionalt stöd enligt artikel 87.3 a i EG-fördraget och sådana som är det enligt artikel 87.3 c för att på så sätt beakta de allvarligare regionala problemen i de förstnämnda områdena.

(91)

Eftersom delstaten Burgenland är en region som sedan 1995 konstant klassats som mål 1-område utgör det ett stödberättigat område i den mening som avses i artikel 87.3 a i EG-fördraget och kommer därför i fråga för regionalstöd med en maximal nettostödnivå på 30 % respektive 35 %. Även om BB på grund av sin mångåriga närvaro på marknaden verkar vara väl anpassad till de ekonomiska förhållandena i detta stödområde har kommissionen förståelse för att bankens ekonomiska problem är svårare i sådana områden än de skulle ha varit i en ekonomiskt och industriellt väl utvecklad region.

(92)

BB är ett småföretag bland de österrikiska bankerna. Med en balansomslutning på 2,9 miljarder euro, intäkter (ränteintäkter, intäkter från värdepapper, provisionsintäkter, nettointäkter av finansiella transaktioner och övriga rörelseintäkter) på 40,4 miljoner euro år 2002 och något över 300 anställda är banken nära nog ett småföretag både när det gäller sysselsättningsnivån och bankens finansiella styrka.

(93)

Nedan granskas därför om de föreslagna motprestationerna är tillräckliga för att mildra stödets snedvridande effekter på konkurrensen mot bakgrund av att banken är liten och belägen i ett stödområde.

(94)

Från början hade Österrike i sin omstruktureringsplan som motprestationer föreslagit att ägarandelar skulle avyttras, en filial skulle läggas ned och att delstaten inte skulle beviljas några fler statliga lån.

(95)

Kommissionen har i sitt beslut om att inleda ett förfarande förklarat att man inte på ett rimligt sätt har kunnat bedöma den totala effekten av dessa delvis otydligt beskrivna åtgärder och deras respektive bidrag, på grund av bristen på tillräckligt detaljerade uppgifter. Man har därför bett om ytterligare upplysningar. Österrike har på grund av detta i efterhand lämnat in ytterligare upplysningar om åtgärdernas värde respektive deras reduceringseffekt och påpekat att alla tänkbara möjligheter till lämpliga motprestationer från BB:s sida har undersökts.

(96)

När det gäller avyttringen av ägarandelar har Österrike framfört att BB redan under tidsperioden 2001 till juli 2003 avyttrade andelar som inte var nödvändiga för driften till ett belopp av 3,5 miljoner euro, varvid de andelar som ingick i portföljen den 31 december 2000 minskades med omkring en tredjedel.

(97)

Enligt Österrikes uppgifter förfogar BB, bortsett från de redan avyttrade värdena, varken över icke-strategiska andelar eller dolda reserver, vilket även framgår av kontrollrapporterna över de senaste verksamhetsåren från den bankinspektör som granskat BB. Ytterligare avyttringar av företagstillgångar skulle därför vara så kraftigt belastande för BB:s kapital att det skulle riskera bankens livskraft.

(98)

BB har som en reduceringsåtgärd inom ramen för sin omstrukturering stängt en av sina 17 filialer (i Parndorf). Detta motsvarar en minskning av närvaron på marknaden med knappt 6 %.

(99)

Österrike har i samband med frågan om nedläggning av ytterligare filialer förklarat att BB har ytterst få inhemska filialer – numera 16 stycken – och att filialtätheten i landsbygdsområdena i Burgenland är jämförelsevis låg. BB har med ett undantag ingen nämnvärd utlandsverksamhet. I Sopron (Ungern) har banken ett enda dotterbolag, som dock mot bakgrund av den allmänna situation som för närvarande råder inom banksektorn är viktigt för bankens framtida lönsamhet och marknadsmässighet när det gäller den internationella konkurrensen mellan bankerna. En ytterligare nedläggning skulle därmed resultera i en omedelbar betydande omsättningsförlust och leda till en märkbar försämring av avkastningsmöjligheterna.

(100)

Vidare har Österrike lovat att BB i detta avseende kommer att begränsa sin verksamhet eftersom banken inte längre kommer att bevilja några lån till delstaten. Dessa lån, som motsvarar 12 % av de utbetalda lånen, har varit jämförelsevis stora. Dessutom har det rört sig om en särskilt lukrativ affär eftersom dessa lån på grund av delstatens förstklassiga säkerhet som låntagare inte utgjorde någon risk för banken och det därför inte fanns någon ”täckningsskyldighet”. Detta bör dessutom jämföras med de stora riskfria ränteintäkterna.

(101)

Kommissionen har granskat dessa argument samt de upplysningar som har lämnats om detta och kommit fram till slutsatsen att ytterligare motprestationer verkligen skulle utgöra ett hot mot bankens livskraft mot bakgrund av bankens storlek och obetydliga marknadsställning. Vidare har kommission i flera av sina tidigare beslut om sanering av banker ansett att en minskning av närvaron på marknaden med 10 % är tillräcklig i sådana fall då de berörda bankerna under åren före de ekonomiska problemen har bedrivit en expansiv affärspolicy (10). För mindre banker, som ändå var flera gånger större än BB, har kommissionen däremot inte krävt någon minskning av filialnätet (11).

(102)

Enligt kommissionen räcker därmed på det hela taget de redan genomförda, planerade och utlovade motprestationerna för att mildra den snedvridande effekten av stödåtgärderna i fråga.

(103)

Österrike har enligt kommissionen i tillräcklig grad kunnat bevisa att de stödbelopp som har beviljats har varit begränsade till vad som är absolut nödvändigt för att möjliggöra en omstrukturering med hänsyn till de finansiella resurser som banken och dess aktieägare har. Banken förses inte med något överskott av likvida medel eller egna medel som skulle kunna missbrukas för någon otillbörlig utvidgning av verksamheten som skulle vara till nackdel för konkurrenterna.

(104)

De stödbelopp på 359,8 miljoner euro som delstaten Burgenland har beviljat BB i samband med garantiavtalen beräknades på ett sådant sätt att de å ena sidan täckte det nedskrivningsbehov på 171 miljoner euro som upptäcktes vid bedrägeriet och å andra sidan det nedskrivningsbehov på 189 miljoner euro som upptäcktes vid granskningen av låneportföljen. Med hänsyn till att det primära kapitalet uppgick till 80 miljoner euro var detta absolut nödvändigt för bankens överlevnad, annars hade det lett till beslut om konkursförvaltning och ett ingripande via den statliga garantin. Detta var dock inte kopplat till något tillskott av ytterligare eget kapital varför bankens konkurrensställning inte har förstärkts.

(105)

Delstatens garantier till förmån för BB var dock inte tillräckliga för att bibehålla tillräcklig solvens. Samtidigt som garantiavtalen omfattade de värdejusteringar som krävdes i fråga om lånemedlen för de nödlidande lånen omfattade de å andra sidan inte de räntebefrielser som krävdes på grund av kreditförlusterna och som banken i stället själv fick ta hand om.

(106)

Vidare har BB innan garantiavtalet av den 20 juni 2000 slöts och vid den tidpunkt då årsredovisningen för 1999 togs fram gjort ytterligare nedskrivningar till ett värde av 41 miljoner euro, som banken själv har stått för.

(107)

I oktober 2000 tog dessutom ett stort antal kunder på grund av den negativa publiciteten ut stora tillgodohavanden ur banken (sparbelopp och inlåningar samt värdepappersinnehav) på 218 miljoner euro, som motsvarar omkring 10 % av BB:s balansomslutning. Även denna förlust stod banken själv för.

(108)

Slutligen kan man konstatera att BB själv har avvecklat alla dolda reserver och både har kunnat minska personalkostnaderna med 1 miljoner euro och materialkostnaderna med 10 % under de senaste tre åren. Ytterligare kostnadsminskningar till ett värde på 285 000 euro är planerade för år 2004.

(109)

Enligt kommissionen har därför stödet begränsats till det minimum som krävs för att uppfylla målen.

(110)

Stödet på totalt 359,8 miljoner euro utgörs av två åtgärder: För det första genom den garanti som delstaten Burgenland ställde den 20 juni 2000 till förmån för BB på 171 miljoner euro plus 5 % ränta och för det andra genom ramavtalet av den 23 oktober 2000 som innebär att Bank Austria avstår från fordringar till förmån för BB samt ett återbetalningsavtal mellan dessa båda avtalsparter och ett garantiavtal från delstaten Burgenland till förmån för BB som uppgår till 189 miljoner euro.

(111)

Samtliga kriterier för förekomsten av statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget är uppfyllda: statliga medel, gynnande av ett särskilt företag, snedvridande effekter på konkurrensen och negativ inverkan på handeln mellan medlemsstaterna. När det gäller bestämmelserna om undantag från den allmänna principen om statliga stöds förenlighet med den gemensamma marknaden kan endast artikel 87.3 c i EG-fördraget i kombination med riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter tillämpas.

(112)

I sin bedömning – och enligt kriterierna i riktlinjerna – drar kommissionen slutsatsen att de redan genomförda och de planerade omstruktureringsåtgärderna är förnuftiga, följdriktiga och rimliga för att göra det möjligt att återställa BB:s lönsamhet på lång sikt.

(113)

På det hela taget anser kommissionen att de redan genomförda, planerade och utlovade avyttringarna, nedläggningarna och minskningarna är tillräckliga för att kompensera den snedvridande effekten av stödåtgärderna i fråga.

(114)

De två beviljade garantiavtalen av den 20 juni 2000 och den 23 oktober 2000 begränsas enligt kommissionen till vad som är absolut nödvändigt för att möjliggöra en omstrukturering med hänsyn till de finansiella resurser som banken och dess aktieägare har. Banken förses därmed inte med något överskott av likvida medel eller egna medel som skulle kunna missbrukas för någon otillbörlig utvidgning av verksamheten som skulle vara till nackdel för konkurrenterna.

a)

Den garantiutfästelse på 171 miljoner euro plus 5 % ränta som delstaten Burgenland ställde ut den 20 juni 2000.

b)

Det ramavtal som delstaten Burgenland slöt den 23 oktober 2000 och som innefattar en garanti på 189 miljoner euro.

8.10.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 263/20

(1)

Aviär influensa är en smittsam virussjukdom hos fjäderfä och fåglar, som orsakar dödlighet och störningar som snabbt kan nå epizootiska proportioner, vilket i sin tur kan utgöra ett allvarligt hot mot djur- och folkhälsan och starkt minska lönsamheten i uppfödning av fjäderfä.

(2)

Genom kommissionens beslut 2004/122/EG av den 6 februari 2004 om vissa skyddsåtgärder mot aviär influensa i flera asiatiska länder (3) upphävs viss import av fjäderfä och fjäderfäprodukter från berörda tredjeländer.

(3)

Tredjelandet Mongoliet omfattas inte av beslut 2004/122/EG men har rapporterat ett utbrott av aviär influensa hos vilda fåglar. I enlighet därmed bör importen av fåglar utom fjäderfä, inklusive fåglar som fångats i vilt tillstånd, från det tredjelandet avbrytas.

(4)

Beslut 2004/122/EG är tillämpligt till och med den 30 september 2005. Utbrott av aviär influensa sker emellertid fortfarande i de tredjeländer som anges i beslut 2004/122/EG och i Mongoliet. Mot bakgrund av den alltjämt oroande situationen i dessa tredjeländer krävs det alltjämt skyddsåtgärder vid import från dessa länder.

(5)

Det är lämpligt att fastställa särskilda regler för import från Ryssland av sällskapsdjur, obearbetade fjädrar och fåglar utom fjäderfä i en separat rättsakt.

(6)

Beslut 2004/122/EG har ändrats ett flertal gånger för att ta hänsyn till utvecklingen när det gäller aviär influensa i tredjeländer.

(7)

För tydlighetens skull bör beslut 2004/122/EEG upphävas och ersättas av detta beslut.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

färskt kött av fjäderfä, ratiter, fågelvilt i hägn och viltlevande fågelvilt,

b)

köttberedningar och köttprodukter som består av eller innehåller kött av de arter som avses i a,

c)

råvaror för foder till sällskapsdjur och obearbetat fodermaterial som innehåller delar av dessa arter,

d)

ägg för direkt konsumtion,

e)

ej behandlade jakttroféer från alla typer av fåglar.

a)

färskt fjäderfäkött,

b)

köttberedningar och köttprodukter som består av eller som innehåller kött av fjäderfä,

c)

råvaror för foder till sällskapsdjur och obearbetat fodermaterial innehållande delar av fjäderfä,

d)

ägg för direkt konsumtion,

e)

ej behandlade jakttroféer från alla typer av fåglar.

a)

råvaror för foder till sällskapsdjur och obearbetat fodermaterial innehållande delar av fjäderfä,

b)

ägg för direkt konsumtion,

c)

ej behandlade jakttroféer från alla typer av fåglar.

a)

obearbetade fjädrar och delar av fjädrar,

b)

levande fåglar utom fjäderfä enligt definitionen i artikel 1 tredje strecksatsen i kommissionens beslut 2000/666/EG (6), inklusive fåglar som åtföljer sin ägare (sällskapsdjur).

8.10.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 263/22

(1)

Aviär influensa är en smittsam virussjukdom hos fjäderfä och fåglar, som orsakar dödlighet och störningar som snabbt kan nå epizootiska proportioner, vilket i sin tur kan utgöra ett allvarligt hot mot djur- och folkhälsan och starkt minska lönsamheten i uppfödning av fjäderfä.

(2)

I kommissionens beslut 2000/666/EG av den 16 oktober 2000 om djurhälsokrav och utfärdande av veterinärintyg vid import av fåglar utom fjäderfä samt villkor för karantän (3) föreskrivs att medlemsstaterna skall tillåta import av fåglar från tredjeländer som är medlemmar i Internationella byrån för epizootiska sjukdomar (OIE). Eftersom Ryssland är medlem i OIE skall medlemsstaterna enligt det beslutet tillåta import från Ryssland av fåglar utom fjäderfä.

(3)

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel (4) är import av obearbetade fjädrar och delar av fjädrar med ursprung i Ryssland tillåten.

(4)

Genom kommissionens beslut 2004/122/EG av den 6 februari 2004 om vissa skyddsåtgärder mot aviär influensa i flera asiatiska länder (5) avbryts viss import av fjäderfä och fjäderfäprodukter från berörda tredjeländer.

(5)

Den 24 juli 2005 underrättade Ryssland OIE om ett utbrott av aviär influensa hos fjäderfä. I enlighet därmed ändrades beslut 2004/122/EG för att ta hänsyn till de utbrotten genom att importen till gemenskapen av obearbetade fjädrar och fåglar utom fjäderfä från det tredjelandet avbröts.

(6)

Beslut 2004/122/EG upphävdes och ersattes, med avseende på berörda tredjeländer utom Ryssland, av kommissionens beslut 2005/692/EG om vissa skyddsåtgärder mot aviär influensa i flera tredjeländer (6). Det är därför lämpligt att fastställa särskilda bestämmelser för import av vissa fåglar och fjäderfäprodukter från Ryssland i en separat rättsakt.

(7)

Som en försiktighetsåtgärd och med hänsyn till den risk för allvarliga konsekvenser som föreligger i samband med den särskilda stam (H5N1) av aviärt influensavirus som förekommer, som är densamma som den som har bekräftats i ett antal asiatiska länder, bör importen från Ryssland av vissa fåglar avbrytas. Med beaktande av det rådande sjukdomsläget i Ryssland bör även importen av obearbetade fjädrar och delar av fjädrar med ursprung i Ryssland avbrytas.

(8)

Ryssland har nu tillhandahållit ytterligare uppgifter om att utbrottet är under kontroll i områdena (de federala distrikten) öster om Uralbergen, och en regionalisering av utbrottet kan därför göras och importen av obearbetade fjädrar ske på grundval av denna. Emellertid bör importen av fåglar utom fjäderfä från hela Ryssland avbrytas.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

8.10.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 263/28