29.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 199/1

(1)

Den 30 april 2004 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande (nedan kallat ”tillkännagivandet om inledande”) i Europeiska unionens officiella tidning  (2) att ett antidumpningsförfarande skulle inledas beträffande import till gemenskapen av vissa gjutjärnsprodukter med ursprung i Kina.

(2)

Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som ingavs i mars 2004 av Eurofonte (nedan kallad ”den klagande”) som företrädare för tillverkare som svarade för en betydande del, i detta fall mer än 50 %, av den totala tillverkningen i gemenskapen av gjutjärnsprodukter. Klagomålet innehöll preliminär bevisning om dumpning av produkten i fråga och om därav vållad väsentlig skada och denna bevisning ansågs tillräcklig för att motivera att ett förfarande inleddes.

(3)

Kommissionen underrättade officiellt den klagande, de gemenskapstillverkare som nämnts i klagomålet, andra kända gemenskapstillverkare, Kinas myndigheter och de exporterande tillverkare, importörer och intresseorganisationer som den visste var berörda av att undersökningen inleddes. Berörda parter gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande lämna sina synpunkter skriftligen och begära att bli hörda.

(4)

Ett antal gemenskapstillverkare, som företräddes av den klagande, andra samarbetsvilliga gemenskapstillverkare, exporterande tillverkare, importörer, leverantörer och intresseorganisationer för användare lämnade synpunkter. Samtliga berörda parter som begärde det inom ovannämnda tidsfrist och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(5)

Mot bakgrund av det stora antal exporterande tillverkare, gemenskapstillverkare och importörer som berördes av undersökningen angavs det i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande skulle kunna komma att tillämpas, i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(6)

För att kommissionen skulle kunna besluta om huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval ombads exporterande tillverkare och företrädare för dem, gemenskapstillverkare och importörer att ge sig till känna och lämna de uppgifter som begärts i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen kontaktade även kända intresseorganisationer för exporterande tillverkare och Kinas myndigheter. Dessa parter framförde inga invändningar mot att stickprovsförfarande användes.

(7)

Sammanlagt besvarade 33 exportörer/tillverkare i Kina, 24 gemenskapstillverkare och 15 importörer stickprovsformuläret inom tidsfristen och lämnade de begärda uppgifterna.

(8)

För att de exporterande tillverkarna i Kina skulle kunna inge en begäran om att bli behandlade som företag verksamma under marknadsekonomiska förhållanden (nedan kallat ”marknadsekonomisk status”) eller individuell behandling, om de så önskade, sände kommissionen även blanketter för ansökan om marknadsekonomisk status respektive individuell behandling till de kinesiska företag som såvitt känt var berörda och till alla andra företag som gav sig till känna inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande. I detta hänseende ansökte 21 företag om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 i grundförordningen och 3 företag om enbart individuell behandling enligt artikel 9.5 i grundförordningen.

(9)

Urvalet av exporterande tillverkare gjordes efter samråd med de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Kina och det landets myndigheter. Urvalet av exporterande tillverkare fastställdes på grundval av den största representativa exportvolym till gemenskapen (antingen undersökta individuellt eller som en grupp närstående företag) som rimligen kunde undersökas inom tillgängliga tidsramar och med hänsyn till huruvida företagen avsåg att ansöka om marknadsekonomisk status. Endast företag som avsåg att ansöka om marknadsekonomisk status ingick i urvalet, eftersom normalvärdet för andra företag i en övergångsekonomi fastställs på grundval av priserna i eller ett konstruerat normalvärde för ett jämförbart tredjeland. På grundval av detta gjordes ett representativt urval bestående av sju exporterande tillverkare. Enligt svaren i samband med stickprovsförfarandet svarade dessa sju företag för ca 50 % av de samarbetsvilliga tillverkarnas export.

(10)

När det gäller gemenskapstillverkare fastställdes urvalet i enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen, efter samråd med de samarbetsvilliga tillverkarna och med deras samtycke, på grundval av den största representativa försäljnings- och tillverkningsvolymen i gemenskapen. Resultatet blev att fem gemenskapstillverkare valdes ut. Kommissionen sände frågeformulär till de fem utvalda företagen och mottog fyra fullständiga svar inom den fastställda tidsfristen. Ett av företagen lämnade sitt svar efter den för detta ändamål förlängda tidsfristen och uteslöts således från stickprovsförfarandet.

(11)

När det gäller importörer fastställdes urvalet i enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen, efter samråd med de samarbetsvilliga importörerna och med deras samtycke, på grundval av i första hand den största representativa importvolymen till gemenskapen och i andra hand på grundval av geografisk fördelning. Av de 15 företagen konstaterades två ha närstående tillverkande parter i Kina och uteslöts från stickprovsförfarandet, eftersom undersökningen av dem borde ske inom ramen för stickprovsförfarandet för exporterande tillverkare. Resultatet blev att fyra importörer valdes ut, varav tre lämnade fullständiga svar på frågeformuläret.

(12)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som ansågs nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning, därav vållad skada och gemenskapens intresse. Kontrollbesök gjordes på plats hos följande företag som ingick i urvalet:

(13)

Med hänsyn till behovet av att fastställa ett normalvärde för de exporterande tillverkare i Kina som eventuellt inte skulle komma att beviljas marknadsekonomisk status utfördes ett kontrollbesök på plats för att fastställa normalvärdet på grundval av uppgifter från ett jämförbart land hos följande företag:

(14)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 april 2003 till och med den 31 mars 2004 (nedan kallad ”undersökningsperioden”, i tabeller ”UP”). Undersökningen av tendenser av betydelse för bedömningen av skada omfattade perioden från och med januari 2000 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”).

(15)

Gjutjärnsprodukter består i allmänhet av en ram, som är nedsänkt i marken, och antingen ett lock eller ett galler som är i jämnhöjd med den yta som används av fotgängare eller fordon, och som håller för fotgängares eller fordons vikt och tryck. Ramen är placerad direkt ovanpå överdelen av ett hålrum av betong eller tegelsten. Gjutjärnsprodukten används för att ge tillträde till det underjordiska hålrummet.

(16)

Gjutjärnsprodukter syftar till att täcka ett underjordiskt hålrum och måste tåla vikten av motorfordons- eller fotgängartrafik. Locket eller gallret måste vara fast placerat i ramen så att buller eller skador på människor eller fordon undviks. Gjutjärnsprodukterna måste medge ett säkert och enkelt tillträde till det underjordiska hålrummet, för att personer antingen skall kunna komma in i eller titta in i hålrummet.

(17)

Gjutjärnsprodukter har olika former och dimensioner. De är utformade för att passa dimensionerna hos det hålrum som de täcker och ger tillträde till. Produktens ram är normalt cirkelformad, kvadratisk eller rektangulär. Lock och galler finns i många olika former, inbegripet triangel- eller cirkelformade, kvadratiska eller rektangulära former.

(18)

Gjutjärnsprodukter består av gråjärn eller segjärn. Vid tillverkningen används varierande mängder av stålskrot, koks, tackjärn, kolpulver, kalksten, ferrokisel och magnesium, beroende på typ av tillverkningsprocess och typ av slutprodukt, dvs. segjärn eller gråjärn. Det finns två metoder för att smälta järnet vid tillverkningen av gjutjärnsprodukter, dvs. man använder antingen en elektrisk ugn eller en kupolugn. Processerna för att tillverka gjutjärnsprodukter bestående av gråjärn eller av segjärn liknar varandra. Huvudskillnaden är att man vid tillverkningen av segjärn tillsätter magnesium till kolet i järnet så att det övergår från flingform till en sfäroidal struktur, vilket inte sker i fråga om gråjärn. När smältprocessen fullbordats tappas smältjärnet antingen för hand eller mekaniskt ned i en form.

(19)

Den produkt som omfattas av detta förfarande är vissa produkter av icke-aducerat gjutjärn avsedda att täcka eller ge tillgång till marksystem eller underjordiska system, och delar därav, även maskinbearbetade, belagda, målade eller utrustade med andra material, med ursprung i Kina (nedan kallade ”den berörda produkten”), som normalt deklareras enligt KN-nummer 7325 10 50 och 7325 10 92 och ibland deklareras enligt KN-nummer 7325 10 99. Dessa KN-nummer motsvarar de olika produktformerna (inbegripet manhålsluckor, brunnslock och andra betäckningar (”surface boxes”)). Alla dessa former befanns likna varandra tillräckligt för att inom ramen för detta förfarande betraktas som en enda produkt. Det bör noteras att underjordiska brandposter på grund av sina användningsområden och sin konstruktion anses vara väsentligt annorlunda än andra betäckningar (”surface boxes”) och att de därför inte betraktas som den berörda produkten.

(20)

Vid tillverkningen av gjutjärnsprodukter i Kina används till övervägande del kupolugnar, medan gemenskapsindustrin huvudsakligen använder elektriska ugnar vid smältprocessen. Tillverkningsprocessen i Kina skiljer sig också från den i EU i så måtto att de kinesiska tillverkarna företrädesvis tappar smältjärnet för hand medan tillverkarna i EU tappar smältjärnet med en maskin. Vid tillverkningen används varierande mängder av stålskrot, koks, tackjärn, kolpulver, kalksten, ferrokisel och magnesium, beroende på typ av tillverkningsprocess och typ av slutprodukt, dvs. segjärn eller gråjärn. Det finns två metoder för att smälta järnet vid tillverkningen av gjutjärnsprodukter, dvs. man använder antingen en elektrisk ugn eller en kupolugn. Processerna för att tillverka gjutjärnsprodukter bestående av gråjärn eller av segjärn liknar varandra. Huvudskillnaden är att man vid tillverkningen av segjärn tillsätter magnesium till kolet i järnet så att det övergår från flingform till en sfäroidal struktur, vilket inte sker i fråga om gråjärn. När smältprocessen fullbordats tappas smältjärnet antingen för hand eller mekaniskt ned i en form. I Kina tillverkas både gjutjärnsprodukter bestående av gråjärn och gjutjärnsprodukter bestående av segjärn.

(21)

Skillnaden mellan gråjärn och segjärn är att gråjärn består av fjällgrafit, vilket innebär att materialet är stelare och att det genom sin massa håller gjutjärnsprodukten på plats. Segjärn består av sfäroidal grafit vilket innebär en mera flexibel och ergonomisk produkt, som dock måste hållas på plats genom en låsanordning.

(22)

Som det nämnts ovan visade undersökningen att alla typer av gjutjärnsprodukter, trots skillnaderna vad beträffar gråjärn eller segjärn, har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper, i grunden används för samma ändamål och kan betraktas som olika typer av en och samma produkt.

(23)

I denna undersökning utgörs således den berörda produkten av gjutjärnsprodukter, enligt beskrivningen i avsnittet ”Allmänna anmärkningar”, med ursprung i Kina.

(24)

Inga skillnader konstaterades föreligga mellan den berörda produkten och de gjutjärnsprodukter som tillverkades och såldes i Indien, som utgjorde jämförbart land för fastställande av normalvärde för Kina.

(25)

Några skillnader konstaterades inte heller föreligga mellan den berörda produkten och de gjutjärnsprodukter som gemenskapsindustrin tillverkade och sålde i gemenskapen.

(26)

Några parter hävdade att de gjutjärnsprodukter som gemenskapsindustrin tillverkade och som såldes på gemenskapens marknad inte var likadana som den berörda produkten. De anförde särskilt att de normer som används på europeisk nivå följer EN 124-standarder och att nationella normer innefattar EN 124 men vanligtvis är mera detaljerade, vilket innebär att det finns tydliga skillnader mellan de produkter som säljs på respektive nationell marknad. Vidare gjorde några berörda parter särskilt gällande att de distribuerar s.k. GATIC-produkter (”Gas Air Tight Inspection Covers”), ett alternativ på marknaden till väglock av standardtyp som säljs på en tydligt avgränsad nischmarknad där de tekniska projektspecifikationerna innebär höga krav på prestanda. Parterna anförde att denna produkt kompletterar standardprodukten och inte kan betraktas som en substitutvara. Dessa parter begärde således att denna produkt inte skulle ingå i definitionen av den berörda produkten.

(27)

När det gäller det första argumentet måste det noteras att både den likadana produkten och den berörda produkten vid försäljning på gemenskapens marknad måste följa EN 124-standarder och nationella normer. Detta avgör således vilka kriterier som bör användas för fastställandet av den ”likadana produkten” och dessa kriterier är produktens fysiska, tekniska och kemiska egenskaper samt slutliga användningsområden eller funktioner. De gjutjärnsprodukter som tillverkas av gemenskapsindustrin och säljs på gemenskapens marknad består av gråjärn eller segjärn och har konstaterats ha samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och användningsområden som den berörda produkten. Skillnaderna i fråga om nationella normer inverkar inte heller på definitionen av den likadana produkten, eftersom det inte kan göras någon tydlig åtskillnad mellan produkterna när det gäller deras grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper, slutliga användningsområden och användarnas uppfattning av produkten. Produktens fysiska och tekniska egenskaper bestäms av produktens funktion, installation och placering och utgörs huvudsakligen av den grad av trafikbelastning som kan tålas, definierad i olika belastningsklasser, lockets eller gallrets stabilitet inom ramen och möjligheten till ett säkert och enkelt tillträde. Produkten kan bestå av gråjärn eller segjärn och locket och ramen till manhålsluckan kan fyllas med betong eller andra material. När det gäller produktens användningsområden tillhandahåller lock och ramar av gjutjärn en anslutning mellan underjordiska nät och vägens eller trottoarens yta. Alla ovannämnda egenskaper gäller även GATIC-produkter, som inte i något hänseende kan särskiljas från den berörda produkten. Argumentet för att utesluta GATIC-produkter från definitionen av den berörda produkten avvisades således.

(28)

Slutligen konstaterades det inte föreligga några skillnader mellan de berörda produkter som exporterades och de gjutjärnsprodukter som tillverkades och såldes på exportörernas inhemska marknad.

(29)

För denna undersökning dras följaktligen, i enlighet med artikel 1.4 i grundförordningen, slutsatsen att alla de typer av gjutjärnsprodukter som tillverkas och säljs på Kinas inhemska marknad, de gjutjärnsprodukter som tillverkas och säljs i Indien och de gjutjärnsprodukter som tillverkas och säljs av gemenskapsindustrin på gemenskapens marknad är likadana som den berörda produkten.

(30)

Med tanke på det stora antalet berörda företag beslutades det att tillämpa bestämmelserna om stickprovsförfarande enligt artikel 17 i grundförordningen och i detta syfte gjordes ett urval bestående av sju företag med de största exportvolymerna till EU, efter samråd med de kinesiska myndigheterna.

(31)

Av den fortsatta undersökningen framgick det senare att bland de sju ursprungligen utvalda företagen kunde marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen beviljas ett företag och individuell behandling enligt artikel 9.5 i grundförordningen beviljas tre av de företag som ingick i urvalet.

(32)

Bestämmelserna om stickprovsförfarande tillämpades således enligt följande: Den individuella dumpningsmarginal som fastställts för det enda företag inom urvalet som beviljats marknadsekonomisk status tilldelades också de andra företag som beviljats marknadsekonomisk status men som inte ingick i urvalet. För de företag som beviljats individuell behandling och som inte ingick i urvalet fastställdes ett vägt genomsnitt av de dumpningsmarginaler som konstaterats för de tre företag inom urvalet som beviljats individuell behandling.

(33)

I enlighet med artikel 2.7 b i grundförordningen skall normalvärdet vid antidumpningsundersökningar beträffande import med ursprung i Kina fastställas i enlighet med punkterna 1–6 i samma artikel när det gäller de tillverkare som konstaterats uppfylla de kriterier som anges i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(34)

Kriterierna för erhållande av marknadsekonomisk status är i korthet följande:

(35)

I denna undersökning gav sig 21 exporterande tillverkare i Kina till känna och begärde marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 c i grundförordningen. Alla ansökningar om marknadsekonomisk status granskades. På grund av det stora antal företag som berördes genomfördes undersökningar på plats endast hos sju företag. När det gäller de återstående företagen gjordes en noggrann skrivbordsundersökning av alla uppgifter som lämnats in, och en omfattande skriftväxling ägde rum med de berörda företag för vilka det saknades uppgifter i inlagorna, eller i de fall där dessa uppgifter var oklara. I de fall ett dotterbolag eller ett annat företag som var den sökande närstående bedrev tillverkning i Kina eller var involverat i försäljning (på export eller på den inhemska marknaden) av den berörda produkten, gavs den närstående parten också tillfälle att lämna in en ansökan om marknadsekonomisk status. Marknadsekonomisk status kan faktiskt beviljas endast om samtliga närstående företag uppfyller de villkor som anges ovan.

(36)

I fråga om de företag hos vilka undersökningar på plats ägde rum visade undersökningen att en av de sju kinesiska exporterande tillverkarna uppfyllde samtliga kriterier för marknadsekonomisk status. De övriga sex ansökningarna avvisades av de skäl som anges i tabellen nedan.

(37)

När det gäller de återstående 14 företagen visade den enskilda analys som gjordes beträffande respektive företag att tio företag inte borde beviljas marknadsekonomisk status. För tre av dessa tio företag konstaterades det att de inte var tillräckligt samarbetsvilliga i undersökningen, antingen genom att de inte i tid lämnade de begärda uppgifterna eller till följd av att de var handlare och att dem närstående tillverkningsföretag inte var samarbetsvilliga. De kriterier som inte uppfyllts av de övriga sju av dessa tio företag anges i tabellen nedan. De återstående fyra företagen kunde bevisa att de uppfyllde de fem relevanta kriterierna för marknadsekonomisk status.

(38)

Nedanstående tabell innehåller en sammanfattning av vad som fastställts för vart och ett av de företag som inte beviljats marknadsekonomisk status med hänsyn till vart och ett av de fem kriterier som anges i artikel 2.7 c i grundförordningen. Det bör noteras att även om företag 3 uppfyllde samtliga fem kriterier, kunde det inte beviljas marknadsekonomisk status till följd av dess ekonomiska anknytning till företag 1 och 2 nedan som inte uppfyllde samtliga kriterier för marknadsekonomisk status.

(39)

På denna grundval beviljades följande exporterande tillverkare i Kina marknadsekonomisk status:

(40)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen bör en landsomfattande tull fastställas för de länder som omfattas av artikel 2.7 i grundförordningen, utom i de fall där företagen kan visa att de uppfyller alla kriterier enligt artikel 9.5 i grundförordningen för erhållande av individuell behandling.

(41)

De 21 exporterande tillverkare som ansökte om marknadsekonomisk status ansökte även om individuell behandling för den händelse de inte skulle beviljas marknadsekonomisk status. Ytterligare tre exporterande tillverkare ansökte endast om individuell behandling.

(42)

För det första konstaterades det när det gäller de 16 företag som ansökte om men inte erhöll marknadsekonomisk status att fem företag uppfyllde alla de krav för individuell behandling som anges i artikel 9.5 i grundförordningen. I fråga om de övriga företagen var det tre företag som inte var tillräckligt samarbetsvilliga i undersökningen, antingen genom att de inte i tid lämnade de begärda uppgifterna eller till följd av att de var handelsföretag och att dem närstående tillverkningsföretag inte var samarbetsvilliga, vilket redan sagts i skäl 37.

(43)

De åtta återstående företag som ansökt om men inte erhållit marknadsekonomisk status uppfyllde inte det kriterium som anges i artikel 9.5 c första meningen i grundförordningen. Dessa företag kan därför inte beviljas individuell behandling.

(44)

För det andra konstaterades det i fråga om de tre företag som enbart begärt individuell behandling att två företag slutade samarbeta med kommissionen i ett tidigt skede av undersökningen. Det tredje sökande företaget konstaterades vara ett handelsföretag och dess närstående tillverkningsföretag var inte samarbetsvilliga. Dessa tre företag kan därför inte beviljas individuell behandling.

(45)

Slutsatsen dras därför att följande 5 företag bör beviljas individuell behandling:

(46)

Ett antal exporterande tillverkare ifrågasatte fastställandena rörande marknadsekonomisk status och individuell behandling. Dessa parter lämnade dock inga nya uppgifter som skulle kunna leda till några ändrade slutsatser i detta avseende. Deras påståenden avvisades således.

(47)

Kommissionen undersökte först huruvida denne exporterande tillverkares sammanlagda inhemska försäljning var representativ i förhållande till företagets sammanlagda exportförsäljning till gemenskapen. I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen ansågs den inhemska försäljningen av den likadana produkten vara representativ när dess sammanlagda volym motsvarade minst 5 % av den sammanlagda försäljningsvolymen till gemenskapen av den berörda produkten.

(48)

Det konstaterades att denne exporterande tillverkares inhemska försäljning motsvarade mycket mindre än 5 % av den jämförbara exportvolymen till gemenskapen.

(49)

I enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen konstruerades därför normalvärdet genom att man adderade exportörens tillverkningskostnader för de exporterade typerna med ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal. Eftersom det i detta särskilda fall inte fanns något annat företag i Kina som beviljats marknadsekonomisk status beslutades det att man skulle använda de försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och den vinstmarginal som fastställts för det jämförbara landet, enligt artikel 2.6 c i grundförordningen. Kommissionen kontrollerade först att den på detta sätt fastställda vinstmarginalen var skälig och inte översteg den vinst på inhemsk försäljning som uppnåtts av den tillverkare som beviljats marknadsekonomisk status.

(50)

I enlighet med artikel 2.7 i grundförordningen fastställdes normalvärdet för företag som inte kunde beviljas marknadsekonomisk status på grundval av priserna eller det konstruerade värdet i ett jämförbart land. I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade för avsikt att för fastställande av normalvärde för Kina använda Norge som ett lämpligt jämförbart land och inbjöd berörda parter att lämna synpunkter på detta val. Ett antal exporterande tillverkare i Kina och importörer i gemenskapen invände mot detta val och ingav framställningar, styrkta av bevisning, som visade att Norge inte var ett lämpligt jämförbart land och att Indien borde väljas i stället. Av kommissionens undersökning framgick det att Indien, vad beträffar variationen av produkttyper, försäljningsvolymen och konkurrensen på den inhemska marknaden, tillgången till råmaterial och tillverkningsprocessen, verkligen var ett med Kina mera lämpligt jämförbart land än Norge. Alla berörda parter underrättades om detta fastställande och ingen part reste några invändningar. Kommissionen sökte och fick kontakt med en till fullo samarbetsvillig tillverkare i Indien.

(51)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen fastställdes normalvärdet för de exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status på grundval av kontrollerade uppgifter från en tillverkare i ett tredjeland med marknadsekonomi, dvs. på grundval av de priser som betalats eller skulle betalas på Indiens inhemska marknad. Det kontrollerades att dessa transaktioner var representativa och hade skett vid normal handel och i enlighet med den metod som anges i skäl 47. Undersökningen visade att det fanns vissa skillnader mellan de indiska och de kinesiska tillverkarnas tillverkningsprocesser, i det att de senare använde mindre sofistikerad utrustning och förbrukade mindre energi. Försäljningspriserna på Indiens inhemska marknad justerades därför nedåt med ett belopp som motsvarade dessa skillnader. Vid behov justerades dessa priser i syfte att sörja för en rättvis jämförelse med de produkttyper som exporterades till gemenskapen av de berörda kinesiska tillverkarna.

(52)

Således fastställdes normalvärdet till det vägda genomsnittliga inhemska försäljningspris som den samarbetsvilliga tillverkaren i Indien tagit ut av icke-närstående kunder.

(53)

I de fall den berörda produkten exporterades till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas. Detta var fallet för de tre företag inom urvalet som beviljats individuell behandling.

(54)

I de fall exportförsäljningen till gemenskapen skedde via en närstående importör konstruerades exportpriset, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen, på grundval av denne importörs återförsäljningspriser till sina första oberoende kunder. Exportpriserna justerades för samtliga kostnader som denne närstående importör haft mellan import och återförsäljning, däribland försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och en skälig vinstmarginal. Detta var fallet för det enda företag som beviljats marknadsekonomisk status och för de tre företag inom urvalet som varken beviljats marknadsekonomisk status eller individuell behandling.

(55)

Normalvärdet och exportpriserna jämfördes fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen justeringar för att beakta olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Lämpliga justeringar för transport och försäkring, kredit, provisioner och bankavgifter beviljades i samtliga fall där dessa konstaterades vara skäliga, korrekta och styrkta med kontrollerad bevisning.

(56)

Det konstaterades att en lägre mervärdesskatt återbetalas på exportförsäljningen än på den inhemska försäljningen. Med hänsyn till denna skillnad justerades exportpriserna på grundval av skillnaderna mellan återbetald moms vid exportförsäljning och vid inhemsk försäljning, dvs. med 2 % år 2003 och 4 % år 2004.

(57)

För det enda företag inom urvalet som beviljats marknadsekonomisk status jämfördes i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den berörda produkten som exporterades till gemenskapen med det vägda genomsnittliga exportpriset till gemenskapen för motsvarande typ av den berörda produkten.

(58)

För de fyra företag som beviljats marknadsekonomisk status men som inte ingick i urvalet fastställdes dumpningsmarginalen till samma nivå som den som fastställts för det ovannämnda företag som ingick i urvalet, i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen.

(59)

För de tre företag som ingick i urvalet och som beviljats individuell behandling jämfördes i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen det vägda genomsnittliga normalvärde som fastställts för det jämförbara landet med det vägda genomsnittliga exportpriset till gemenskapen.

(60)

För de två företag som inte ingick i urvalet och som beviljats individuell behandling fastställdes dumpningsmarginalen till den vägda genomsnittliga dumpningsmarginal som fastställts för de ovannämnda företag inom urvalet som beviljats individuell behandling.

(61)

På denna grundval fastställs således följande individuella dumpningsmarginaler, uttryckta i procent av priset cif vid gemenskapens gräns, före tull:

(62)

Vid beräkningen av den landsomfattande dumpningsmarginal som bör gälla alla andra exportörer fastställde kommissionen först hur omfattande samarbetsviljan hade varit. För detta ändamål beräknades följande bråktal: Täljaren utgörs av exportvolymen till gemenskapen för de samarbetsvilliga företag som varken beviljats marknadsekonomisk status eller individuell behandling. Nämnaren utgörs av den sammanlagda exportvolymen till gemenskapen med ursprung i Kina på grundval av Eurostat-uppgifter, med avdrag för exportvolymerna för de företag som beviljats marknadsekonomisk status och individuell behandling. Med utgångspunkt i detta fastställdes det att graden av samarbetsvilja uppgick till 22 %, vilket anses vara en låg nivå även för en så splittrad industri som den som tillverkar den berörda produkten.

(63)

Den landsomfattande dumpningsmarginalen för export från övriga exporterande tillverkare fastställdes enligt nedan.

(64)

För exporten från icke-samarbetsvilliga företag fastställdes dumpningsmarginalen på grundval av de två produktkategorier för vilka de högsta marginalerna fastställts för de exporterande tillverkare inom urvalet som varken beviljats marknadsekonomisk status eller individuell behandling.

(65)

För de samarbetsvilliga företag som varken beviljats marknadsekonomisk status eller individuell behandling fastställdes, för denna beräknings syften, en teoretisk individuell marginal enligt den metod som beskrivs i skäl 55.

(66)

Slutligen beräknades den landsomfattande dumpningsmarginalen på grundval av dessa teoretiska individuella marginaler, varvid cif-värdet för respektive grupp av exportörer, dvs. samarbetsvilliga respektive icke-samarbetsvilliga, användes som vägningsfaktor.

(67)

På denna grundval fastställdes den landsomfattande dumpningsmarginalen till 47,8 % av priset cif vid gemenskapens gräns, före tull.

(68)

I samband med undersökningen konstaterades det att gjutjärnsprodukter hade tillverkats av de fyra klagande gemenskapstillverkare som ingick i urvalet och av fem andra gemenskapstillverkare som stöder klagomålet.

(69)

De klagande gemenskapstillverkarna samt de gemenskapstillverkare som stöder klagomålet, som besvarade frågeformuläret inom ramen för stickprovsförfarandet och var samarbetsvilliga i undersökningen, svarar för mer än 60 % av tillverkningen i gemenskapen av den likadana produkten. Dessa företag anses följaktligen utgöra gemenskapsindustrin enligt artikel 4.1 i grundförordningen.

(70)

Ett klagande företag slutade samarbeta direkt efter det att undersökningen inletts. Ett annat företag som valts ut att ingå i urvalet lämnade sitt svar efter den fastställda tidsfristen. Ett företag som stödde klagomålet drog tillbaka sitt stöd omedelbart efter det att undersökningen inletts. Dessa tre företag ingick således inte i definitionen av gemenskapsindustrin.

(71)

Några parter hävdade att de två största klagande företagen inte borde ingå i definitionen av gemenskapsindustrin, eftersom de importerat stora mängder gjutjärnsprodukter med ursprung i Kina. Å ena sidan är det visserligen sedan länge rådande praxis att importerande gemenskapstillverkare inte kan ingå i definitionen av gemenskapsindustrin om de antingen skyddas från eller drar nytta av dumpningen, men å andra sidan utesluts de inte från gemenskapsindustrin om det konstateras att de till följd av en situation med låga priser på gemenskapens marknad har tvingats förlita sig på import i mycket begränsad utsträckning och under en begränsad tidsperiod. I detta fall motsvarade de två företagens sammanlagda import under undersökningsperioden mindre än 3,5 % av deras respektive sammanlagda tillverkning, och deras import var begränsad till vissa regioner i gemenskapen där priserna till följd av den dumpade importen från Kina var särskilt låga. Med hänsyn till de små volymer som det rör sig om kan de två gemenskapstillverkarna anses ingå i definitionen av gemenskapsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen. På grundval av detta avvisades påståendet.

(72)

Eftersom ett stickprovsförfarande hade använts i fråga om gemenskapsindustrin bedömdes skadan på grundval av inhämtade uppgifter. Tendenser i fråga om tillverkning, kapacitet, kapacitetsutnyttjande, produktivitet, försäljning, marknadsandelar, sysselsättning och tillväxt analyserades på nivån för gemenskapsindustrin som helhet. I detta avseende begärdes ytterligare uppgifter från samtliga samarbetsvilliga gemenskapstillverkare, genom att ett frågeformulär sändes till alla samarbetsvilliga gemenskapstillverkare som inte ingick i urvalet. Sammanlagt fem företag som inte ingick i urvalet besvarade frågeformuläret och uppgifterna från dessa företag beaktades. De övriga företagen betraktades som icke-samarbetsvilliga och uteslöts från förfarandet. Tendenser i fråga om priser, lönsamhet, kassaflöde, förmåga att anskaffa kapital, investeringar, lager, räntabilitet och löner analyserades utifrån de uppgifter som inhämtats från de gemenskapstillverkare som ingick i urvalet.

(73)

Skadeanalysen visade att den dumpade importen inte hade penetrerat gemenskapens marknad på ett likformigt sätt. Marknadspenetrationen för den dumpade importen var stor i 14 medlemsstater, medan den dumpade importen ännu inte hade riktats in på den franska marknaden. Samtidigt var vägningsfaktorn för de två franska tillverkare som ingick i urvalet i relation till gemenskapsindustrins helhetssituation särskilt hög, i det att deras tillverkning och försäljning av gjutjärnsprodukter i Frankrike svarade för ungefär 36 % av gemenskapsindustrins sammanlagda tillverkning och försäljningsvolym. Med hänsyn till denna särskilda situation ansågs det lämpligt att vid sidan om skadeanalysen för gemenskapsindustrin som helhet också analysera tendenserna för vissa indikatorer på de marknader på vilka importen inriktats, dvs. gemenskapens marknad utan Frankrike (nedan kallad ”EU14”).

(74)

Den synbara förbrukningen av gjutjärnsprodukter i gemenskapen fastställdes på grundval av de samarbetsvilliga tillverkarnas produktionsvolymer och de andra gemenskapstillverkarnas tillverkning, med tillägg av import och avdrag för export. Vid denna beräkning användes Eurostat-uppgifter och uppgifter från den klagande vad beträffar varje medlemsstats marknadsstorlek och marknadsutveckling under skadeundersökningsperioden.

(75)

Denna beräkning visade att den synbara förbrukningen av gjutjärnsprodukter på gemenskapens marknad låg på en tämligen stabil nivå kring 580 000 ton under hela skadeundersökningsperioden, med undantag för en liten nedgång 2002. Marknaden för gjutjärnsprodukter är avhängig av efterfrågan från avlopps- och vattensektorn, vars utveckling är knuten till den övergripande ekonomiska utvecklingen i respektive medlemsstat.

(76)

Volymen dumpad import av den berörda produkten med ursprung i Kina fastställdes genom att volymen icke-dumpad import drogs av från Eurostats importuppgifter. Volymen dumpad import ökade från 122 511 ton under 2000 till 179 755 ton under undersökningsperioden, vilket innebär en kraftig ökning på 47 %.

(77)

Under skadeundersökningsperioden ökade den dumpade importen från Kina kontinuerligt sin andel av gemenskapens marknad från 21,0 % 2000 till 31,1 % under undersökningsperioden. Det har således skett en avsevärd ökning av den dumpade importen, både i absoluta tal och i förhållande till gemenskapens förbrukning (mer än tio procentenheter), under skadeundersökningsperioden.

(78)

Den synbara förbrukningen av gjutjärnsprodukter i EU14 fastställdes på samma grundval som förbrukningen i gemenskapen som helhet och med avdrag för förbrukningen i Frankrike. Den synbara förbrukningen av gjutjärnsprodukter i EU14 låg på en stabil nivå, något över 460 000 ton, under hela skadeundersökningsperioden.

(79)

Volymen dumpad import av den berörda produkten med ursprung i Kina fastställdes genom att volymen icke-dumpad import samt Frankrikes importvolym drogs av från Eurostats uppgifter om den sammanlagda importvolymen från Kina. Det sistnämnda avdraget ansågs tillräckligt för att få en korrekt uppfattning om den dumpade importen till EU14, eftersom uppgifterna från de klagande tillverkarna gav vid handen att den dumpade importvolymen till den franska marknaden inte var betydande. Volymen dumpad import ökade från 119 818 ton under 2000 till 171 946 ton under undersökningsperioden, vilket innebär en kraftig ökning på 44 %.

(80)

Under skadeundersökningsperioden ökade den dumpade importen från Kina sin andel av marknaden i EU14 från 25,8 % under 2000 till 37,2 % under undersökningsperioden. Ökningen av marknadsandelen i EU14 är något högre än den som observerats för gemenskapen som helhet under skadeundersökningsperioden.

(81)

Uppgifterna om priserna för den berörda importen på grundval av importvolymer och importvärden enligt uppgifter från Eurostat visade att de genomsnittliga priserna cif för import med ursprung i Kina minskade med 11 % mellan 2000 och undersökningsperioden. Minskningen var särskilt kraftig mellan 2003 och undersökningsperioden.

(82)

För beräkningen av nivån på prisunderskridandet under undersökningsperioden jämfördes de priser för den likadana produkten som togs ut av de tillverkare inom gemenskapsindustrin som ingick i urvalet med de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas priser för den dumpade importen på gemenskapens marknad under undersökningsperioden. Jämförelsen gjordes på grundval av vägda genomsnittliga priser för varje typ av gjutjärnsprodukt, netto samtliga avdrag och skatter, till icke-närstående kunder. Gemenskapsindustrins priser justerades till nivån fritt fabrik. Priserna för den berörda importen fastställdes till cif-nivån med lämplig justering för tullar och kostnader efter import.

(83)

Ett antal samarbetsvilliga importörer hävdade att gemenskapstillverkarnas försäljning av den berörda produkten genom offentlig anbudsinfordran skulle undantas från beräkningen av prisunderskridandet, eftersom försäljning till offentliga myndigheter kan inbegripa tjänster och garantier samt andra ytterligare kostnader, vilket innebär att de produkter som säljs genom offentlig anbudsinfordran objektivt sett skiljer sig från de produkter som säljs vid vanliga affärsförhandlingar. Härvid bör det för det första noteras att detta påstående inte styrktes av någon bevisning av vilken skillnaden mellan priser efter anbudsinfordran och efter andra affärsförhandlingar skulle framgå. Försäljningen genom offentlig anbudsinfordran för de samarbetsvilliga gemenskapstillverkare som ingick i urvalet svarade dessutom under undersökningsperioden för en mycket låg procentandel volymmässigt sett, och kunde därför inte ha någon nämnvärd inverkan på beräkningen av prisunderskridandet. På grundval av detta avvisades påståendet.

(84)

För definitionen av produkttyper beaktades huvudsakligen det råmaterial som använts för den berörda produkten (gråjärn eller segjärn, med eller utan fyllning av betong), dess användningsändamål (manhålsluckor, brunnslock eller andra betäckningar [”surface boxes”]), dess dimensioner, olika tillbehör och huruvida den uppfyller de europeiska normerna enligt EN 124.

(85)

Det framgick av denna jämförelse att den berörda produkten med ursprung i Kina under undersökningsperioden såldes i gemenskapen till priser som betydligt underskred gemenskapsindustrins priser, nämligen med marginaler mellan 31 % och 60 %, uttryckta i procent av gemenskapsindustrins priser.

(86)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd från 2000 till och med undersökningsperioden.

(87)

Gemenskapsindustrins tillverkningskapacitet ökade något under skadeundersökningsperioden, vilket snarare berodde på en omstrukturering av den befintliga kapaciteten än på nyinvesteringar. Under samma tid minskade gemenskapsindustrins tillverkning med 7 procentenheter och dess kapacitetsutnyttjande med mer än 8 procentenheter.

(88)

För gemenskapsindustrin i EU14 noterades en motsvarande ökning av tillverkningskapaciteten som för gemenskapsindustrin som helhet. Minskningen i fråga om dess tillverkning och kapacitetsutnyttjande var dock kraftigare, och uppgick till 14 procentenheter.

(89)

Till följd av att gemenskapindustrins försäljningsvolym minskat med 10 % minskade dess marknadsandel med 3,8 procentenheter under skadeundersökningsperioden, medan importvolymen till dumpade priser ökade med 47 % och marknadsandelen för denna import med 10,1 %.

(90)

I EU14 led gemenskapsindustrin större förluster i fråga om marknadsandelen (5,4 %), eftersom dess försäljning minskade betydligt (– 17 %) under skadeundersökningsperioden.

(91)

Antalet anställda i gemenskapsindustrin minskade under skadeundersökningsperioden med 13 %. Gemenskapsindustrins produktivitet uttryckt i antal tillverkade ton per år och anställd ökade från 133 ton 2000 till 141 ton under undersökningsperioden. Denna ökning av tillverkningen per anställd är i huvudsak ett resultat av gemenskapsindustrins strävan att rationalisera sin tillverkning och hävda sig i konkurrensen med den ökande importen till dumpade priser.

(92)

Antalet anställda i gemenskapsindustrin i EU14 sjönk likaså under skadeundersökningsperioden, men minskningen var mer markant och uppgick till 16 %. Dess produktivitet ökade från 132 ton 2000 till 135 ton under undersökningsperioden.

(93)

Gemenskapsindustrins lager ökade med 16 % under skadeundersökningsperioden. I denna ökning av lagren återspeglas det faktum att försäljningen minskade snabbare än tillverkningen.

(94)

Det genomsnittliga nettoförsäljningspriset för de tillverkare inom gemenskapsindustrin som ingick i urvalet förblev så gott som oförändrat. I denna oförändrade nivå återspeglas dock inte den betydande ökningen på 34 % av priset på stålskrot, som utgör den viktigaste kostnadsfaktorn vid tillverkning av den berörda produkten, mellan 2002 och undersökningsperioden. I detta sammanhang bör det noteras att varje förändring i priset på stålskrot direkt och till fullo återspeglas i tillverkningskostnaderna för den berörda produkten, eftersom stålskrot är den viktigaste insatsvaran vid tillverkning av denna. Gemenskapsindustrin kunde därför inte låta denna ökning komma till uttryck i försäljningspriserna, vilket rimligen skulle ha skett om trycket från importen till dumpade priser inte förekommit och mot bakgrund av att de genomsnittliga priserna på importen från andra länder var betydligt högre än de kinesiska priserna.

(95)

En motsvarande oförändrad nivå konstaterades för de genomsnittliga nettoförsäljningspriserna för tillverkarna inom gemenskapsindustrin i EU14.

(96)

Avkastningen, före skatt, på nettoförsäljningen på gemenskapens marknad till icke-närstående kunder för de tillverkare inom gemenskapsindustrin som ingick i urvalet sjönk från 12,1 % 2000 till 9,9 % under undersökningsperioden, vilket innebär en nedgång på 18 % under skadeundersökningsperioden. Denna nedgång var ännu kraftigare fram till 2002. Därefter uppvisade lönsamheten en relativt positiv utveckling, vilket vid första anblicken tydde på att gemenskapsindustrin hade en viss förmåga att återhämta sig från den svåra ekonomiska situationen. Härvid bör det noteras att samma utveckling observerades för flera indikatorer, t.ex. tillverkning, kapacitetsutnyttjande, produktivitet och försäljningsvolym.

(97)

Lönsamheten i EU14 minskade från 9,4 % 2000 till 5,3 % under undersökningsperioden, vilket motsvarade en nedgång med 44 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Även om en positiv utveckling kunde ses efter 2002 återhämtade sig inte lönsamheten till de nivåer som uppnåddes 2000 och anses vara skäliga för denna typ av industri.

(98)

De investeringar i tillverkningen av den berörda produkten som gjordes av de tillverkare inom gemenskapsindustrin som ingick i urvalet minskade under skadeundersökningsperioden med hälften, från 12 miljoner euro till cirka 6 miljoner euro.

(99)

Räntabiliteten för de tillverkare inom gemenskapsindustrin som ingick i urvalet, uttryckt som resultat före skatt i procent av det genomsnittliga ingående och utgående bokförda nettovärdet av de tillgångar som användes i tillverkningen av den berörda produkten, var positiv under perioden 2000–2001, till följd av de vinster som gjordes trots nedgången. När det gäller perioden efter 2001 konstaterades, liksom för lönsamhetens del, en nedgång 2002, varefter en återhämtning skedde 2003 och under undersökningsperioden.

(100)

Det fanns ingenting som tydde på att gemenskapsindustrin som helhet skulle ha haft några svårigheter att anskaffa kapital för sin verksamhet.

(101)

De tillverkare inom gemenskapsindustrin som ingick i urvalet uppvisade ett minskande nettokassainflöde för rörelseverksamheten under skadeundersökningsperioden.

(102)

Även i EU14 uppvisade de tillverkare inom gemenskapsindustrin som ingick i urvalet ett minskande nettokassainflöde för rörelseverksamheten under skadeundersökningsperioden. Denna nedgång var dock mycket kraftigare, vilket även var fallet i fråga om nedgången i nettokassainflödet uttryckt i procent av omsättningen (4 %), än om man ser till företagens verksamhet i hela gemenskapen.

(103)

Under skadeundersökningsperioden ökade den genomsnittliga lönen per anställd med 9 %. Efter att ha legat på en stabil nivå 2000 och 2001 steg lönerna med 2 % 2002 och med ytterligare 5 % och 2 % under 2003 respektive undersökningsperioden. På grund av det minskade antalet anställda låg dock den totala lönekostnaden för de tillverkare inom gemenskapsindustrin som ingick i urvalet kvar på en relativt stabil nivå under skadeundersökningsperioden.

(104)

Storleken på den faktiska dumpningsmarginalen har haft betydande verkningar för gemenskapsindustrin med hänsyn till importvolymen och priserna på importen från Kina.

(105)

Gemenskapsindustrin befann sig inte i ett sådant läge att den behövde återhämta sig från tidigare verkningar av skadevållande dumpning.

(106)

Granskningen av ovan nämnda faktorer visade att den dumpade importen mellan 2000 och undersökningsperioden ökade kraftigt sett till volym och marknadsandel. Dess volym steg med 47 % under skadeundersökningsperioden och dess marknadsandel uppgick till omkring 31 % under undersökningsperioden. Det bör noteras att den svarade för ca 80 % av den totala importen av den berörda produkten till gemenskapen under undersökningsperioden, och att den skedde till priser som väsentligt (med upp till 60 %) underskred gemenskapsindustrins försäljningspriser. Dessutom uppvisade andra skadeindikatorer, såsom tillverkning (– 7 %), kapacitetsutnyttjande (– 10 %), försäljningsvolym (– 10 %), investeringar (– 49 %) och antal anställda (– 13 %), en negativ utveckling under skadeundersökningsperioden.

(107)

Samtidigt förlorade gemenskapsindustrin en del av sin marknadsandel. Ökningen av den berörda importens marknadsandel var i själva verket tre gånger större än den som gemenskapsindustrin förlorade under skadeundersökningsperioden. Slutsatsen kan därför rimligen dras att importen från Kina förutom den marknadsandel som gemenskapsindustrin förlorat dessutom tagit över marknadsandelar från andra europeiska gjuterier som antingen lagt ned sin verksamhet eller omvandlats till import- eller handelsföretag.

(108)

Gemenskapsindustrins lönsamhet återspeglar bara delvis den ovan beskrivna negativa helhetsbilden. I absoluta tal sjönk vinsten med 18 %. Lönsamheten (vinsten i procent av försäljningsintäkterna) sjönk från 12,1 % till 9,9 %. Med tanke på de betydande prisunderskridandena kunde man ha förväntat sig större skada. Hela bilden framkommer dock inte då lönsamheten mäts för sig.

(109)

Gemenskapsindustrin stod inför valet att utan omsvep konkurrera med priset på importen från Kina eller att behålla priserna på eller nära sina gamla prisnivåer. Den prissänkning som hade krävts för att direkt konkurrera med den dumpade importen skulle ha varit klart större än vad gemenskapstillverkarna hade räknat med för att kunna fortsätta att vara lönsamma. Även om de i viss utsträckning sänkte priserna strävade de inte efter att anpassa dem till den dumpade importens priser. De accepterade följaktligen minskade volymer och sökte därefter att minska kostnaderna för att kompensera volymförlusten. Vinsten i procent av försäljningsintäkterna minskade således inte så kraftigt, men minskningen skedde på bekostnad av sänkta försäljningsvolymer och förlorade marknadsandelar.

(110)

En separat analys av situationen i EU14 gav dessutom vid handen att den relativt höga lönsamheten för gemenskapsindustrin sammantaget under undersökningsperioden huvudsakligen hade sin orsak i att vissa företag som ingick i urvalet nådde särskilt goda resultat på marknaden i en medlemsstat, nämligen Frankrike, där marknadspenetrationen för den dumpade importen var begränsad. Den ekonomiska situationen för de företag som ingick i urvalet uppvisade en klart negativ utveckling i EU14, där importen till dumpade priser var särskilt omfattande, och deras lönsamhetsnivåer befanns ha sjunkit till under 6 %. När det gäller EU14 uppvisade de flesta skadeindikatorer, såsom tillverkning (– 14 %), kapacitetsutnyttjande (– 14 %), försäljningsvolym (– 17 %), investeringar (– 56 %), antalet anställda (– 16 %) och kassaflöde (– 45 %), en mer negativ utveckling under skadeundersökningsperioden.

(111)

Gemenskapsindustrin som helhet förlorade marknadsandelar under skadeundersökningsperioden, samtidigt som den dumpade importen ökade betydligt både volymmässigt och i fråga om marknadsandelar. Under trycket från den dumpade importen valde gemenskapsindustrin att öka sin produktivitet genom att minska antalet anställda. Samtidigt blev den tvungen att minska investeringarna, som föll markant. Detta återspeglades i utvecklingen av vissa indikatorer under skadeundersökningsperioden. Lönsamheten, försäljningen och tillverkningen volymmässigt sett minskade nämligen kraftigt under perioden 2000–2002, men uppvisade därefter en relativt positiv utveckling fram till undersökningsperioden. För den första periodens vidkommande kan det skäligen antas att det ökande trycket från den kontinuerligt växande dumpade importen ledde till en lägre aktivitetsnivå och sämre resultat för gemenskapsindustrin. För den andra perioden visar den förhållandevis positiva utvecklingen av dessa indikatorer att gemenskapsindustrin strävade efter att motverka den dumpade importens negativa verkningar på dess ekonomiska situation på kort sikt genom att göra tillverkningsanläggningarna effektivare, i syfte att öka kapacitetsutnyttjandet, och genom att minska investeringarna och antalet anställda och därmed minska tillverkningskostnaderna. Detta äventyrar dock gemenskapsindustrins ekonomiska tillstånd på lång sikt, eftersom den förlorar marknadsandelar och låter bli att göra investeringar som är nödvändiga för att på lång sikt upprätthålla och förbättra dess produktivitet och konkurrenskraft.

(112)

Mot bakgrund av detta och trots det faktum att den franska marknaden än så länge inte förefaller ha utsatts för aggressiv konkurrens från den dumpade importen, kan slutsatsen dras att gemenskapsindustrin som helhet har lidit väsentlig skada. Den har utsatts för kännbar prispress, förlorat försäljningsvolym (– 10 %) och marknadsandelar (– 3,8 %) samt tvingats att skära ned sin tillverkning (– 7 %). Den har upprätthållit en viss lönsamhetsnivå, men inte en nivå som gör att den kan göra långsiktiga investeringar. Dess allmänna situation har visat tecken på allvarliga försämringar. På grundval av detta dras slutsatsen att gemenskapsindustrin har lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(113)

För att kommissionen skulle kunna dra slutsatser om orsaken till den skada som gemenskapsindustrin utsatts för undersökte den i enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen verkan av alla kända faktorer och deras följder för situationen inom denna industri. Kända faktorer utöver den dumpade importen som vid samma tid skulle kunna vålla gemenskapsindustrin skada undersöktes också, i syfte att se till att den eventuella skada som dessa andra faktorer vållat inte skulle tillskrivas den dumpade importen.

(114)

Under skadeundersökningsperioden ökade importen från Kina betydligt i fråga om volym (47 %) och marknadsandel (från 21,0 % 2000 till 31,1 % under undersökningsperioden).

(115)

Priserna på den dumpade importen var lägre än gemenskapsindustrins priser under hela skadeundersökningsperioden. Dessutom utövade dessa priser ett tryck som tvingade gemenskapsindustrin att bibehålla sina egna priser på en praktiskt taget oförändrad nivå, trots att råmaterialskostnaderna ökade väsentligt. Priserna på den dumpade importen med ursprung i Kina underskred betydligt gemenskapsindustrins priser, med marginaler på mellan 31 % och 60 %. Härvid bör det noteras att marknaden för gjutjärnsprodukter kännetecknas av konkurrens och öppenhet. Ett prisunderskridande på en sådan marknad är således en skadlig faktor som gör att handeln avleds till den dumpade importen från Kina.

(116)

Den dumpade importens verkningar framgår också av det faktum att flera gemenskapstillverkare beslutat att lägga ned sina egna produktionslinjer och övergå till att bli importörer av gjutjärnsprodukter.

(117)

De marknadsandelar på 3,8 procentenheter som gemenskapsindustrin förlorade mellan 2000 och undersökningsperioden har helt och hållet övertagits av den dumpade importen med ursprung i Kina.

(118)

Förlusten av marknadsandelar inträffade samtidigt som en negativ utveckling av gemenskapsindustrins allmänna ekonomiska situation på ett antal andra områden såsom tillverkning, kapacitetsutnyttjande, försäljning, investeringar och antal anställda.

(119)

Gemenskapsindustrin erfor dessutom en nedgång i sin lönsamhet, från 12,1 % 2000 till 9,9 % under undersökningsperioden. Denna utveckling samt det faktum att gemenskapsindustrin på grund av pristrycket från den dumpade importen inte kunde höja sina priser för att motverka de negativa verkningarna av de höjda råmaterialspriserna har lett till att den trots rationaliseringar och förbättrad produktivitet befann sig i en skadevållande situation. Den växande marknadsandelen för den dumpade importen samt prisnedgången sammanföll med en markant förändring av gemenskapsindustrins villkor.

(120)

Ett antal samarbetsvilliga importörer hävdade att medan den ökade volymen av importen från Kina till gemenskapen är en direkt följd av den ökande efterfrågan på den berörda produkten uppvisade marknaden för gemenskapsindustrin en allmän negativ utveckling på grund av nedgången i efterfrågan på gjutjärnsprodukter inom telekommunikationssektorn 2002. Utvecklingen av denna marknad var som bäst under åren före 2002, vilket medför en snedvridning av undersökningen av skada, eftersom åren 2000 och 2001 var exceptionellt goda. För tiden efter 2002 noterades en förbättring i fråga om gemenskapsindustrins resultat, vilket tyder på att industrin är sund.

(121)

Härvid bör det först och främst noteras att undersökningen inte visade på någon växande efterfrågan utan snarare på en stabil förbrukning mot bakgrund av en kontinuerligt ökande import under skadeundersökningsperioden. När det gäller inverkan av marknaden inom telekommunikationssektorn 2002 kom inte någon sådan till uttryck i importen från Kina av den berörda produkten, som fortgick till dumpade priser och kontinuerligt ökade. Påståendet styrktes inte heller av någon bevisning. Dessutom påvisade undersökningen att gemenskapsindustrin led väsentlig skada under skadeundersökningsperioden. På grundval av detta avvisades påståendena.

(122)

Importen från andra länder utanför gemenskapen minskade från 70 600 ton 2000 till 49 000 ton under undersökningsperioden och denna imports marknadsandel sjönk från 12 % 2000 till 8,5 % under undersökningsperioden. Huvuddelen av denna import hade sitt ursprung i Polen, Tjeckien och Indien. Enligt uppgifter från Eurostat var dock de genomsnittliga priserna på gjutjärnsprodukter importerade från andra tredjeländer mycket högre än motsvarande priser på den dumpade importen med ursprung i Kina (skillnaden var 12 % 2000, men ökade till 55 % under undersökningsperioden). Dessutom ökade priserna på importen från andra länder i genomsnitt med 16 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Denna import kan därför inte ha vållat gemenskapsindustrin skada.

(123)

När det gäller de andra gemenskapstillverkarnas tillverkning och försäljningsvolym noterades en marknadsandel på ca 18,5 % under undersökningsperioden. Under skadeundersökningsperioden sjönk deras försäljning kraftigt sett till volym (– 21 %) och de förlorade betydande marknadsandelar (4,9 procentenheter). Det fanns inga indikationer på att de andra gemenskapstillverkarnas priser var lägre än den samarbetsvilliga gemenskapsindustrins priser. Slutsatsen kan därför rimligen dras att de produkter som de andra gemenskapstillverkarna tillverkat och sålt inte har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada.

(124)

Några andra faktorer vilka samtidigt kunde ha vållat gemenskapsindustrin skada togs inte upp av de berörda parterna och kunde inte heller identifieras under undersökningens gång.

(125)

Den utsatta situationen för gemenskapsindustrin sammanföll med en kraftig ökning av importen från Kina och ett betydande prisunderskridande från denna imports sida.

(126)

När det gäller importen från andra tredjeländer dras, med hänsyn till dess krympande marknadsandel under skadeundersökningsperioden och de genomsnittliga priserna för denna import, vilka under undersökningsperioden befanns vara betydligt högre än priserna för den dumpade importen, slutsatsen att det är osannolikt att denna import utgör något slag av hot mot gemenskapsindustrins situation.

(127)

Slutsatsen dras därför att den dumpade importen med ursprung i Kina har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(128)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen övervägde kommissionen huruvida införandet av antidumpningsåtgärder skulle strida mot gemenskapens helhetsintresse. Gemenskapens intresse fastställdes på grundval av en undersökning av alla berörda parters intressen, dvs. gemenskapsindustrins, importörernas och handlarnas samt produktanvändarnas intresse.

(129)

För att kunna bedöma gemenskapens intresse undersökte kommissionen de sannolika verkningarna för berörda ekonomiska aktörer av att antidumpningsåtgärder införs respektive inte införs. Kommissionen begärde uppgifter från tillverkare och importörer i gemenskapen och från alla parter som den visste var berörda, t.ex. användare och konsumentföreningar.

(130)

Gemenskapsindustrin består av såväl stora som små och medelstora företag.

(131)

Ett införande av åtgärder väntas förhindra ytterligare snedvridning av marknaden och ytterligare prissänkningar. Detta skulle göra det möjligt för gemenskapsindustrin att återvinna förlorade marknadsandelar samtidigt som den kan sälja till priser som täcker kostnaderna, vilket också skulle leda till lägre kostnader per enhet till följd av högre produktivitet. Sammanfattningsvis väntas i första hand en nedgång i kostnaderna per enhet (till följd av ett högre kapacitetsutnyttjande och därigenom högre produktivitet) och, i viss mån, en liten prisökning medföra att gemenskapsindustrin kan förbättra sin ekonomiska situation utan att marknaden snedvrids för konsumenterna.

(132)

Om å andra sidan antidumpningsåtgärder inte införs, kommer sannolikt den negativa utvecklingen av gemenskapsindustrins ekonomiska situation att fortsätta. Gemenskapsindustrins situation under undersökningsperioden kännetecknas särskilt av förlorade inkomster till följd av sänkta priser och en marknadsandel som ytterligare minskar. Med tanke på de minskande inkomsterna är det högst sannolikt att gemenskapsindustrins ekonomiska situation ytterligare kommer att förvärras om åtgärder inte införs. Detta skulle slutligen leda till produktionsminskningar och ytterligare nedläggningar av produktionsanläggningar, vilket skulle äventyra sysselsättning och investeringar i gemenskapen.

(133)

Därför dras slutsatsen att ett införande av antidumpningsåtgärder skulle göra det möjligt för gemenskapsindustrin att återhämta sig från den skadevållande dumpningen.

(134)

Såsom nämns i skäl 11 lämnade 15 företag in de uppgifter som begärdes i tillkännagivandet om inledande för att ett urval skulle kunna fastställas inom den för ändamålet angivna tidsfristen. Av dessa företag valdes fyra representativa importörer ut. Frågeformulär sändes till dessa fyra företag.

(135)

Av de fyra företag som ingick i urvalet lämnade ett inte in något svar på frågeformuläret och det uteslöts därför från förfarandet. Alla andra utvalda företag lämnade fullständiga och kompletta svar på frågeformuläret. Dessa företag svarade för 19 % av den totala importvolymen av gjutjärnsprodukter med ursprung i Kina under undersökningsperioden.

(136)

Ett antal samarbetsvilliga importörer hävdade att en importör som ingick i urvalet inte borde ha valts ut, eftersom denne utgör ett dotterbolag till ett annat företag, som påstods vara den största enskilda kunden till ett klagande företag och leverantör till detta klagande företag. Detta påstådda samband hävdades utgöra en intressekonflikt och vara tillräckligt för att utesluta denna importör från urvalet. Det bör härvid noteras att det påstådda sambandet mellan denne importör och det klagande företaget inte går utöver ramarna för en affärsförbindelse mellan oberoende ekonomiska aktörer och det kunde därför inte anses ligga till grund för en intressekonflikt. Påståendet styrktes inte heller av någon bevisning. Därför avvisades påståendet.

(137)

De hävdade ytterligare att införandet av åtgärder högst sannolikt skulle få verkningar för sysselsättningen i användarindustrin i gemenskapen och för importörerna i gemenskapen. Det påstods att importörerna, eftersom de inte har några marginaler med vars hjälp de skulle kunna absorbera tullen, omedelbart skulle tvingas lägga ned sin verksamhet och säga upp sin personal. Dessutom hävdades det att efterfrågan i gemenskapen är stadd i kraftig tillväxt, särskilt med avseende på de tio nya medlemsstaterna, där den snabba utvecklingen innebär att efterfrågan ytterligare kommer att öka. I detta perspektiv skulle ett införande av tullar också kunna föra med sig ett otillräckligt utbud på den europeiska marknaden och följaktligen en betydlig prishöjning. Dessutom skulle gemenskapstillverkarna, i avsaknad av nämnvärd konkurrens, fritt kunna kontrollera marknaden.

(138)

När det gäller åtgärdernas negativa verkningar för sysselsättningen i användarindustrin i gemenskapen och för importörerna i gemenskapen kunde påståendet inte styrkas. I fråga om de negativa verkningarna för användare i gemenskapen, kan det noteras att, såsom anges i skäl 140, ingen användare eller intresseorganisation för användare gav sig till känna inom ramen för förfarandet. När det gäller de negativa verkningarna för importörer visar den starka ställning som de har på gemenskapens marknad att deras situation, i motsats till vad som påstods, inte är bräcklig, utan snarare sund och stabil. Dessutom bör det noteras att absorptionen av tullen skulle omintetgöra själva syftet med att införa den, dvs. att återupprätta rättvisa konkurrensvillkor på en marknad där konkurrensen snedvridits till följd av konkurrensbegränsande beteende hos aktörer som bedrivit dumpning. I fråga om det påstådda otillräckliga utbudet till följd av den ökade efterfrågan i de tio nya medlemsstaterna bör det för det första noteras att gemenskapsindustrin i sin tillverkning inte utnyttjar sin fulla kapacitet och att en eventuell brist kan täckas genom ett ökat kapacitetsutnyttjande och en minskning av lagren. Dessutom kommer den befintliga tillverkningen i vissa nya medlemsstater, tillsammans med import från tredjeländer, fortsätta att till rimliga priser tillgodose marknadens behov och bidra till ett öppet konkurrensklimat.

(139)

Följaktligen kan slutsatsen dras att de sannolika verkningarna för icke-närstående importörer och handlare av ett införande av antidumpningsåtgärder inte skulle vara betydande.

(140)

Ingen användare eller konsumentförening gav sig till känna inom tidsfristen enligt tillkännagivandet om inledande. Med hänsyn till dessa parters bristande samarbetsvilja kan slutsatsen dras att ett införande av antidumpningsåtgärder inte skulle inverka otillbörligt på deras situation.

(141)

När det gäller åtgärdernas inverkan på konkurrensen i gemenskapen framstår det som sannolikt att de berörda exporterande tillverkarna, med tanke på deras starka marknadsställning, kommer att kunna fortsätta sälja gjutjärnsprodukter i gemenskapen, låt vara till priser som inte medför risk för väsentlig skada för gemenskapsindustrin. Detta sammantaget med det stora antalet tillverkare i gemenskapen och importen från andra tredjeländer kommer att innebära att användare och detaljhandlare även i fortsättningen kommer att kunna välja mellan ett brett utbud av olika leverantörer av gjutjärnsprodukter till rimliga priser. Ett antal samarbetsvilliga importörer hävdade att gemenskapsindustrin inte är konkurrenskraftig och att den kännetecknas av förekomsten av lokala och regionala marknader som domineras av monopol eller duopol. De uppgav vidare att en av de samarbetsvilliga tillverkarna i gemenskapen tidigare hade dömts för att ha missbrukat sin dominerande ställning i syfte att hindra tillträde för den berörda produkten till den franska marknaden.

(142)

Det bör härvid för det första noteras att påståendet om förekomsten av lokala och regionala marknader som domineras av monopol eller duopol inte styrktes av någon bevisning och därför förkastades. När det gäller beslutet rörande missbruk av dominerande ställning kan det noteras att det avsåg en situation i det förflutna som tidsmässigt låg utanför skadeundersökningsperioden och en produkt som inte omfattades av definitionen av produkten i denna undersökning. Ett senare beslut med anknytning till ärendet som under skadeundersökningsperioden fattades rörande ett klagomål från en importör mot samma tillverkare med avseende på dennes konkurrensbegränsande beteende på den franska marknaden innebar inte någon fällande dom för tillverkaren och förfarandet avslutades. På grundval av detta avvisades påståendet.

(143)

Det kommer således att finnas ett betydande antal marknadsaktörer, vilka kommer att kunna tillgodose efterfrågan. Mot denna bakgrund dras därför slutsatsen att konkurrensen med största sannolikhet kommer att förbli stark efter införandet av antidumpningsåtgärder.

(144)

Mot bakgrund av det ovanstående dras slutsatsen att det i föreliggande fall inte finns några tvingande skäl som talar mot ett införande av åtgärder och att det skulle ligga i gemenskapens intresse att införa åtgärder.

(145)

Med hänsyn till slutsatserna avseende dumpning, därav följande skada, orsakssamband och gemenskapens intresse bör åtgärder införas för att förhindra att den dumpade importen vållar gemenskapsindustrin ytterligare skada.

(146)

I detta syfte jämfördes först importpriserna med gemenskapsindustrins priser utan att någon justering för en skälig vinstmarginal gjordes. Jämförelsen gjordes för jämförbara produkttyper. Skillnaden uttrycktes i procent av den motsvarande exportomsättningen. Denna analys visade att marginalerna för alla exporterande tillverkare redan låg över dumpningsmarginalerna. För att kunna tillämpa regeln om lägsta tull ansågs det inte nödvändigt att fastställa den vinstmarginal som gemenskapsindustrin skulle ha kunnat uppnå om ingen dumpad import hade förekommit, eftersom den motsvarande skademarginalen skulle ha varit högre än dumpningsmarginalen.

(147)

Mot bakgrund av ovanstående bör slutgiltiga antidumpningstullar införas i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen på import av gjutjärnsprodukter med ursprung i Kina på nivån för de dumpningsmarginaler som konstaterats, eftersom dessa i samtliga fall skulle vara lägre än skademarginalerna.

(148)

De individuella antidumpningstullsatser för de företag som beviljats marknadsekonomisk status som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den nuvarande undersökningen. De avspeglar således den situation som i denna undersökning konstaterats föreligga för dessa företag. Tullsatserna i fråga är följaktligen (i motsats till den landsomfattande tullsats som är tillämplig för ”övriga företag”) tillämpliga uteslutande på import av sådana produkter som har sitt ursprung i Kina och har tillverkats av dessa företag, dvs. de specifika rättsliga entiteter som nämns. Importerade produkter som framställts av något annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del med namn och adress, inbegripet enheter som är närstående dem som uttryckligen nämns, omfattas inte av dessa tullsatser, utan av den landsomfattande tullsatsen.

(149)

Eventuella ansökningar om tillämpning av en individuell företagsspecifik antidumpningstullsats (t.ex. till följd av att enhetens namn ändrats eller att nya produktions- eller försäljningsenheter inrättats) bör snarast inges till kommissionen tillsammans med alla relevanta upplysningar, särskilt beträffande eventuella ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, försäljning på hemmamarknaden eller exportförsäljning som hänger samman med t.ex. denna namnändring eller ändring av produktions- eller försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter vid behov att ändras i enlighet därmed genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(150)

Mot denna bakgrund fastställs följande antidumpningstullsatser:

(151)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för rekommendationen att införa slutgiltiga antidumpningstullar. Parterna beviljades också en tidsfrist inom vilken de kunde lämna uppgifter efter att ha mottagit denna information. Parternas skriftliga och muntliga synpunkter har vederbörligen beaktats, och undersökningsresultaten har där så varit lämpligt ändrats i enlighet med dessa. Alla parter gavs detaljerade svar på de synpunkter de framfört.

(152)

Fyra exporterande tillverkare som beviljats individuell behandling angav att de skulle göra ett prisåtagande men lämnade inte in något tillräckligt underbyggt åtagande inom de tidsfrister som anges i artikel 8.2 i grundförordningen. Kommissionen kunde följaktligen inte godta något åtagande. Med hänsyn till att det rör sig om en mycket komplicerad fråga för de berörda ekonomiska aktörerna (framför allt små och medelstora företag) och med tanke på att det slutgiltiga meddelandet av uppgifter inte föregicks av ett preliminärt meddelande av uppgifter anser dock rådet att aktörerna undantagsvis skall få tillstånd att komplettera sina åtaganden efter tidsfristens utgång.

(153)

De kinesiska myndigheterna begärde också att man skulle undersöka möjligheterna att finna en jämförbar lösning för den mängd samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkare som berörs av förfarandet liksom för de fyra exporterande tillverkare som nämns i föregående skäl. Om det till följd av diskussioner i detta syfte skulle framkomma att det är lämpligt att på annat sätt ändra formen på åtgärderna, utöver godtagande av åtagandet, kommer en interimsundersökning att genomföras så snart som möjligt.

29.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 199/28

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

29.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 199/30

(1)

I artikel 9.2 första stycket andra meningen i kommissionens förordning (EEG) nr 1722/93 (2), ändrad genom artikel 1.4 i förordning (EG) nr 1548/2004, finns det ett fel i de estniska, finska, grekiska, holländska, italienska, lettiska, litauiska, portugisiska, spanska och svenska språkversionerna.

(2)

Felet bör rättas till för att undvika feltolkningar och säkerställa att åtgärderna i förordning (EEG) nr 1722/93 tillämpas på rätt sätt.

(3)

Eftersom denna rättelse inte medför några nackdelar eller diskriminerande konsekvenser för vissa tillverkare gentemot andra bör den tillämpas från och med den dag då förordning (EG) nr 1548/2004 trädde i kraft.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

29.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 199/31

(1)

I artikel 27.3 i rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (1) föreskrivs att fysiska och juridiska personer eller sammanslutningar av sådana personer, som har framställt vin, skall vara skyldiga att leverera samtliga biprodukter från denna vinframställning till destillation.

(2)

I kommissionens förordning (EG) nr 1623/2000 av den 25 juli 2000 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1493/1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, vad beträffar marknadsmekanismerna (2), fastställs tillämpningsföreskrifter för denna skyldighet att destillera samt, i artikel 49, vissa undantagsmöjligheter.

(3)

Ungern har antagit de åtgärder som krävs för att tillämpa skyldigheten att destillera, men uppförandet av nya destillerier som kan behandla biprodukterna från vinframställningen har blivit försenat. Av denna anledning kommer destillationen av biprodukter från vinåret 2004/2005 delvis att ske under 2005/2006. För närvarande finns dock inte tillräcklig kapacitet för att destillera alla biprodukter från de två vinåren samtidigt.

(4)

Genom kommissionens förordning 1990/2004 (3) ges Ungern tillstånd att för vinåret 2004/2005 undanta vissa kategorier producenter från skyldigheten att destillera biprodukter från vinframställningen. Mot bakgrund av den situation som beskrivs ovan bör detta tillstånd förlängas för vinåret 2005/2006.

(5)

Förordning (EG) nr 1990/2004 bör därför ändras.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för vin.

29.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 199/32

(1)

Flera medlemsstater har stora svårigheter att tillämpa bestämmelserna i artikel 2.3 i förordning (EG) nr 1493/1999 rörande förfarandet för rättslig reglering av olagliga planteringar. Svårigheterna rör särskilt det datum från vilket förfarandet skall genomföras. Tillämpningen av olika bestämmelser för beviljande av undantag ger upphov till ett omfattande och komplicerat administrativt arbete, särskilt när det gäller kontroller och påföljder.

(2)

För att lösa dessa svårigheter måste bestämmelserna för rättslig reglering av olagliga planteringar ändras. I avvaktan på ett lämpligt beslut i rådet och för att det administrativa arbetet skall kunna fungera tillfredsställande är det lämpligt att i kommissionens förordning (EG) nr 1227/2000 (2) definitivt flytta fram det datumet då förfarandet skall ha avslutats till den 31 december 2007.

(3)

Förordning (EG) nr 1227/2000 bör därför ändras.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för vin.

29.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 199/33

(1)

Genom rådets beslut 2003/286/EG av den 8 april 2003 om ingående av ett protokoll om anpassning av handelsaspekterna i Europaavtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Bulgarien, å andra sidan, för att beakta resultaten av förhandlingarna mellan parterna om nya ömsesidiga jordbruksmedgivanden (2), föreskrivs medgivanden som rör öppnande av importtullkvoter för vissa levande nötkreatur med ursprung i Bulgarien.

(2)

I rådets och kommissionens beslut 2005/430/EG av den 18 april 2005 om ingående av tilläggsprotokollet till Europaavtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Bulgarien, å andra sidan, med anledning av Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen (3), föreskrivs ytterligare medgivanden vad gäller import av vissa levande nötkreatur med ursprung i Bulgarien.

(3)

Närmare bestämmelser för öppnande och förvaltning av tullkvoten för levande nötkreatur bör antas på flerårig basis med början den 1 juli 2005.

(4)

För att undvika spekulation bör de kvantiteter som är tillgängliga inom kvoten ställas till förfogande för de aktörer som kan visa att de bedriver seriös handel av betydande omfattning med tredjeland. Mot denna bakgrund och för en effektiv förvaltnings skull bör det av de berörda aktörerna krävas att de har importerat ett visst minimantal djur under året före den aktuella årliga kvotperioden, något som samtidigt torde säkerställa ett rättvist tillträde till medgivandena. Eftersom nuvarande medgivanden endast gäller import av djur från Bulgarien, och med tanken på importen från detta land, kan ett parti på 50 djur betraktas som ett normalt parti. Erfarenheten visar att uppköp av ett enda parti är ett minimikrav för att en transaktion skall kunna anses som seriös och ekonomiskt lönsam.

(5)

För kontrollen av dessa kriterier bör ansökan lämnas in i den medlemsstat där importören är upptagen i registret för mervärdesskatt.

(6)

För att undvika spekulation bör dessutom importörer, som den 1 januari före början av den aktuella årliga kvotperioden inte längre bedrev handel med nötkreatur, nekas tillgång till kvoten. Vidare bör det ställas en säkerhet för importrättigheterna i de medlemsstater där aktören är momsregistrerad. Importlicenser bör inte kunna överlåtas och bör endast utfärdas till importörer för de kvantiteter för vilka de har tilldelats importrättigheter.

(7)

För att man skall kunna sörja både för en jämnare fördelning av kvoten och för ett ekonomiskt lönsamt antal djur per ansökan, bör en nedre och en övre gräns för antalet djur gälla för varje ansökan.

(8)

Det bör föreskrivas att importrättigheterna skall fördelas efter en betänketid och när så är nödvändigt med tillämpning av en fastställd procentsats för nedsättning.

(9)

I enlighet med artikel 29.1 i förordning (EG) nr 1254/1999 bör systemet administreras med hjälp av importlicenser. I detta syfte bör det fastställas bestämmelser för inlämnandet av ansökningar och vilka uppgifter som skall anges i ansökningarna och licenserna, vid behov som komplettering av eller genom avvikelse från vissa bestämmelser i kommissionens förordning (EG) nr 1445/95 av den 26 juni 1995 om tilllämpningsföreskrifter för ordningen med import- och exportlicenser inom nötköttssektorn och om upphävande av förordning (EEG) nr 2377/80 (4) och i kommissionens förordning (EG) nr 1291/2000 av den 9 juni 2000 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser samt förutfastställelselicenser för jordbruksprodukter (5).

(10)

För att tvinga aktörerna att ansöka om importlicenser för alla tilldelade importrättigheter bör det, vad beträffar den säkerhet som ställts för importrättigheterna, fastställas att en sådan ansökan bör utgöra ett primärt krav i den mening som avses i kommissionens förordning (EEG) nr 2220/85 av den 22 juli 1985 om gemensamma tilllämpningsföreskrifter för systemet med säkerheter för jordbruksprodukter (6).

(11)

För en korrekt förvaltning av kvoten krävs det också att licensinnehavaren verkligen är importör. En importör bör därför aktivt delta i uppköp, transport och import av djuren. Uppvisande av bevis för sådan verksamhet bör därför också vara ett primärt krav när det gäller den säkerhet som ställts för licensen.

(12)

För att garantera en strikt statistisk kontroll av de djur som importeras inom kvoten bör den tillåtna avvikelse som anges i artikel 8.4 i förordning (EG) nr 1291/2000 inte tillämpas.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för nötkött.

a)

Ursprungslandet i fält 8.

b)

I fält 16, ett eller flera av följande KN-nummer:

c)

I fält 20, kvotens löpnummer och minst en av hänvisningarna i bilaga II

a)

säkerheten på 3 euro enligt artikel 5.1, och

b)

ett belopp på 17 euro som den sökande skall lämna in tillsammans med licensansökan.

a)

Handelsfakturan i original eller en bestyrkt kopia utfärdad i licensinnehavarens namn av säljaren eller dennes företrädare, vilka båda skall vara etablerade i det exporterande tredjelandet, samt licensinnehavarens betalningsbevis eller bevis för att licensinnehavaren har öppnat en ouppsägbar remburs till förmån för säljaren.

b)

Konossement eller i tillämpliga fall väg- eller lufttransportdokument, utfärdat i licensinnehavarens namn för de berörda djuren.

c)

Ett dokument som visar att varorna har deklarerats för övergång till fri omsättning och där licensinnehavaren uppges som mottagare med angivande av dennes namn och adress.

29.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 199/39

(1)

Genom rådets förordning (EG) nr 1182/2005 av den 18 juli 2005 om antagande av autonoma övergångsåtgärder för att öppna en gemenskapstullkvot för import av levande nötkreatur med ursprung i Schweiz (2) öppnas en tullfri gemenskapstullkvot som en autonom övergångsåtgärd för perioden från och med den dag då den förordningen träder i kraft till och med den 31 december 2005 för import av 2 300 levande nötkreatur med en vikt på mer än 160 kg med ursprung i Schweiz.

(2)

Vid tilldelningen av tullkvoten och med hänsyn till de produkter som berörs är det lämpligt att använda metoden ”samtidig behandling” som avses i andra strecksatsen i artikel 32.2 i förordning (EG) nr 1254/1999.

(3)

För att kunna omfattas av dessa tullkvoter skall de levande djuren ha sitt ursprung i Schweiz i enlighet med de regler som avses i artikel 4 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om handel med jordbruksprodukter (3) (nedan kallat ”avtalet”).

(4)

För att undvika spekulation bör de kvantiteter som är tillgängliga inom kvoten ställas till de aktörers förfogande som kan visa att de bedriver seriös handel av betydande omfattning med tredjeland. I detta syfte och för att säkerställa en effektiv förvaltning bör det krävas av de berörda aktörerna att de har importerat minst 50 djur under perioden 1 maj 2004–30 april 2005, eftersom ett parti på 50 djur kan betraktas som ett normalt parti. Erfarenheten har visat att uppköp av ett enda parti är ett minimikrav för att en transaktion skall kunna anses som verklig och handelsmässigt lönsam.

(5)

För kontrollen av dessa kriterier krävs att ansökan lämnas in i den medlemsstat där importören är upptagen i registret för mervärdesskatt.

(6)

Likaså för att undvika spekulation bör importörer som den 1 januari 2005 inte längre bedrev handel med levande nötkreatur nekas tillträde till kvoten. Dessutom bör det fastställas en säkerhet för importrättigheter, bör licenser inte kunna överlåtas och bör importlicenser endast utfärdas till importörerna för det antal djur för vilka de tilldelats importrättigheter.

(7)

För att ge ett jämnt fördelat tillträde till kvoten och samtidigt säkerställa att varje ansökan tilldelas ett handelsmässigt sett lönsamt antal djur, bör det fastställas ett högsta respektive lägsta antal djur för varje ansökan.

(8)

Det bör fastställas att importrättigheterna skall fördelas efter en betänketid och när så är nödvändigt med tillämpning av en enhetlig procentsats för nedsättning.

(9)

I enlighet med artikel 29.1 i förordning (EG) nr 1254/1999 skall systemet administreras med hjälp av importlicenser. Följaktligen bör tillvägagångssättet för inlämnandet av ansökan fastställas liksom vilka uppgifter som bör anges på ansökningar och licenser, om nödvändigt genom komplettering av eller undantag från vissa bestämmelser i kommissionens förordning (EG) nr 1291/2000 av den 9 juni 2000 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser samt förutfastställelselicenser för jordbruksprodukter (4), och i kommissionens förordning (EG) nr 1445/95 av den 26 juni 1995 om tillämpningsföreskrifter för ordningen med import- och exportlicenser inom nötköttssektorn och om upphävande av förordning (EEG) nr 2377/80 (5).

(10)

För att tvinga aktörerna att ansöka om importlicenser för alla beviljade importrättigheter bör det med hänsyn till säkerheten för importrättigheterna fastställas att en sådan ansökan skall utgöra ett primärt krav i den mening som avses i kommissionens förordning (EEG) nr 2220/85 av den 22 juli 1985 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med säkerheter för jordbruksprodukter (6).

(11)

Erfarenheten har visat att det för en korrekt förvaltning av kvoten också krävs att licensinnehavaren verkligen är importör. En importör bör därför aktivt delta i uppköp, transport och import av djuren i fråga. Uppvisande av bevis för sådan verksamhet bör därför också vara ett primärt krav när det gäller den säkerhet som skall ställas för licensen.

(12)

För säkerställande av en strikt statistisk kontroll av de djur som importeras inom kvoten bör den tolerans som avses i artikel 8.4 i förordning (EG) nr 1291/2000 inte tillämpas.

(13)

För att se till att förvaltningen av denna kvot fungerar smidigt bör det föreskrivas att den här förordningen skall börja tillämpas från och med den dag då förordning (EG) nr 1182/2005 träder i kraft.

(14)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för nötkött.

a)

I fält 8, ursprungslandet.

b)

I fält 16, ett eller flera av följande KN-nummer:

c)

I fält 20, kvotens löpnummer (09.4203) och minst en av uppgifterna i bilaga II.

a)

Handelsfakturan i original eller en bestyrkt kopia utfärdad i licensinnehavarens namn av säljaren eller dennes företrädare, vilka båda skall vara etablerade i det exporterande tredjelandet, samt licensinnehavarens betalningsbevis eller bevis för att licensinnehavaren har öppnat en ouppsägbar remburs till förmån för säljaren.

b)

Transportdokumentet, som skall vara utfärdat i licensinnehavarens namn för de berörda djuren.

c)

Ett dokument som visar att varorna har deklarerats för övergång till fri omsättning och där licensinnehavaren uppges som mottagare med angivande av dennes namn och adress.

29.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 199/45

(1)

I artikel 13 i kommissionens förordning (EG) nr 1623/2000 (2) föreskrivs, inom ramen för stöd till must som används för berikning av vin, ett undantag för must från vinodlingsområden utanför vinodlingsområde CIII, som löper ut i slutet av vinåret 2004/2005. I avvaktan av en mer grundläggande förändring av stödsystemet vid den reform som planeras för den gemensamma organisationen av marknaden för vin, är det lämpligt att förlänga undantaget fram till slutet av vinåret 2006/2007.

(2)

I artiklarna 45, 59 och 61 i förordning (EG) nr 1623/2000 fastställs vissa datum som är knutna till destillering av biprodukter från vinframställningen. Med hänsyn till den stora skörden under vinåret 2004/2005 har vissa medlemsstater konkreta svårigheter att avsluta destilleringen inom föreskrivna tidsfrister. Fristerna bör därför förlängas.

(3)

I artikel 52 i förordning (EG) nr 1623/2000 föreskrivs ett undantag från destillationsordningen för viner som framställts av druvor som klassificeras både som sorter för vinframställning och sorter för framställning av vinsprit med ursprungsbeteckning, för vinåren 2001/2002 till 2004/2005. I avvaktan på en mer grundläggande förändring av destillationsordningen vid den reform som planeras för den gemensamma organisationen av marknaden för vin, är det lämpligt att förlänga undantaget fram till slutet av vinåret 2006/2007.

(4)

I artikel 63a i förordning (EG) nr 1623/2000, rörande destillation av vin till konsumtionsalkohol, fastställs den procentandel av produktionen som producenterna har rätt att leverera till den här typen av destillation. Denna procentsats måste fastställas för vinåret 2005/2006.

(5)

Förordning (EG) nr 1623/2000 bör därför ändras.

(6)

Eftersom det nya vinåret inleds den 1 augusti 2005 bör den här förordningen tillämpas från den dagen.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för vin.

1)

I artikel 13.1 andra stycket skall ”för vinåren 2003/2004 till 2004/2005” ersättas med ”för vinåren 2003/2004 till 2006/2007”.

2)

I artikel 45.1 skall följande stycke läggas till:

”Genom undantag från första stycket för vinåret 2004/2005, skall det datum som avses i första stycket flyttas fram till den 31 augusti nästa vinår.”

3)

I artikel 52.1 fjärde stycket skall ”under vinåren 2001/2002 till 2004/2005” ersättas med ”under vinåren 2001/2002 till 2006/2007”.

4)

I artikel 59 skall följande stycke läggas till:

”Genom undantag från första stycket för vinåret 2004/2005, skall det datum som avses i det stycket flyttas fram till den 15 september nästa vinår.”

5)

I artikel 61.3 skall följande stycke läggas till:

”För vinåret 2004/2005 skall det datum som avses i första stycket flyttas fram till den 15 september nästa vinår.”

6)

I artikel 63a.2 första stycket skall sista meningen ersättas med följande:

”Under vinåren 2004/2005 och 2005/2006 skall procentandelen vara 25 %.”

29.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 199/47

(1)

I rådets beslut 2003/286/EG av den 8 april 2003 om ingående av ett protokoll om anpassning av handelsaspekterna i Europaavtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Bulgarien å andra sidan, för att beakta resultatet av förhandlingarna mellan parterna om nya ömsesidiga jordbruksmedgivanden (2), föreskrivs nya medgivanden för import av nötköttsprodukter inom ramen för de tullkvoter som öppnas genom avtalet.

(2)

Bestämmelser för genomförande av denna tullkvot antogs genom kommissionens förordning (EG) nr 1279/98 av den 19 juni 1998 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för de tullkvoter för nötkött som föreskrivs i rådets beslut 2003/286/EG och 2003/18/EG för Bulgarien och Rumänien (3).

(3)

I rådets och kommissionens beslut 2005/430/EG av den 18 april 2005 om ingåendet av tilläggsprotokollet till Europaavtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Bulgarien, å andra sidan, med anledning av Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Ungerns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen (4), föreskrivs det ytterligare medgivande för nötköttsprodukter.

(4)

De åtgärder som krävs för att kunna verkställa de medgivanden som rör nötköttsprodukter bör antas, och förordning (EG) nr 1279/98 bör ändras i enlighet med detta.

(5)

Vidare föreskrivs det i artikel 4.1 i förordning (EG) nr 1279/98 att licensansökningar endast får lämnas in under de första tio dagarna av varje period som avses i artikel 2 i den förordningen. Med tanke på datum för den här förordningens ikraftträdande är det nödvändigt att göra undantag från den bestämmelsen under perioden mellan den 1 juli 2005 och den 31 december 2005.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för nötkött.

29.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 199/51

(1)

I artikel 31.1 i rådets förordning (EG) nr 1255/1999 föreskrivs att skillnaden mellan priserna på världsmarknaden för de produkter som förtecknas i artikel 1 a–e och 1 g i nämnda förordning och priserna inom gemenskapen får täckas av ett exportbidrag.

(2)

I kommissionens förordning (EG) nr 1043/2005 av den 30 juni 2005 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 3448/93 med avseende på ordningen för beviljande av exportbidrag för vissa jordbruksprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I till fördraget samt kriterierna för fastställande av bidragsbeloppen (2), anges de produkter för vilka det skall fastställas en bidragssats som skall tillämpas när dessa produkter exporteras i form av varor som förtecknas i bilaga II till förordning (EG) nr 1255/1999.

(3)

Enligt artikel 14.1 i förordning (EG) nr 1043/2005 skall bidragssatsen fastställas för varje månad per 100 kg basprodukt.

(4)

När det gäller vissa mjölkprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I till fördraget finns det emellertid, om det på förhand fastställs höga bidragssatser, en risk att de åtaganden som görs i samband med dessa bidrag äventyras. För att undvika detta måste lämpliga säkerhetsåtgärder vidtas utan att detta hindrar ingåendet av långtidskontrakt. Om en specifik bidragssats för förutfastställelse av bidrag bestäms för dessa produkter bör båda dessa syften kunna uppnås.

(5)

I artikel 15.2 i förordning (EG) nr 1043/2005 föreskrivs att bidragssatsen i förekommande fall skall fastställas med hänsyn till de produktionsbidrag, det stöd och de andra åtgärder med motsvarande verkan som, i enlighet med förordningen om den gemensamma organisationen av marknaden för den aktuella produkten, är tillämpliga i alla medlemsstater för de basprodukter som förtecknas i bilaga I till förordning (EG) nr 1043/2005 eller därmed jämställda produkter.

(6)

I artikel 12.1 i förordning (EG) nr 1255/1999 föreskrivs att ett stöd skall utbetalas för skummjölk som producerats i gemenskapen och som bearbetas till kasein, om denna mjölk och det kasein som framställs av denna mjölk uppfyller vissa villkor.

(7)

I kommissionens förordning (EG) nr 2571/97 av den 15 december 1997 om försäljning av smör till reducerat pris och beviljande av stöd för grädde, smör och koncentrerat smör som används vid framställning av bakverk, glass och andra livsmedel (3), fastställs att smör och grädde till reducerat pris skall göras tillgängliga för industrier som framställer vissa produkter.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för mjölk och mjölkprodukter.

29.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 199/54

(1)

I artikel 13.1 i förordning (EG) nr 1784/2003 och artikel 14.1 i förordning (EG) nr 1785/2003 föreskrivs att skillnaden mellan prisnoteringarna på världsmarknaden för de produkter som förtecknas i artikel 1 i var och en av dessa förordningar och priserna inom gemenskapen får täckas av ett exportbidrag.

(2)

I kommissionens förordning (EG) nr 1043/2005 av den 30 juni 2005 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 3448/93 med avseende på ordningen för beviljande av exportbidrag för vissa jordbruksprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I till fördraget samt kriterierna för fastställande av bidragsbeloppen (3) anges de produkter för vilka det skall fastställas en bidragssats som skall tillämpas när dessa produkter exporteras i form av varor som förtecknas i bilaga III till förordning (EG) nr 1784/2003 eller i bilaga IV till förordning (EG) nr 1785/2003.

(3)

Enligt artikel 14.1 i förordning (EG) nr 1043/2005 skall bidragssatsen fastställas för varje månad per 100 kg basprodukt.

(4)

De åtaganden som görs med avseende på bidrag som får beviljas för export av jordbruksprodukter som ingår i varor vilka inte omfattas av bilaga I till fördraget kan äventyras om höga bidragssatser fastställs på förhand. Säkerhetsåtgärder bör därför vidtas i sådana situationer, men utan att detta hindrar att långtidskontrakt ingås. Om en specifik bidragssats för förutfastställelse av bidrag bestäms kan dessa olika mål uppnås.

(5)

Med hänsyn till överenskommelsen mellan Europeiska gemenskapen och Förenta staterna om gemenskapens export av pastaprodukter till Förenta staterna, godkänd genom rådets beslut 87/482/EEG (4), är det nödvändigt att differentiera exportbidraget för varor vilka klassificeras enligt KN-nummer 1902 11 00 och 1902 19 utifrån deras bestämmelseort.

(6)

Enligt artikel 15.2 och 15.3 i förordning (EG) nr 1043/2005 skall en minskad bidragssats fastställas, med hänsyn till det produktionsbidrag som enligt kommissionens förordning (EEG) nr 1722/93 (5) gäller för den basprodukt som förbrukas under den förmodade tiden för varornas framställning.

(7)

Alkoholhaltiga drycker anses vara mindre känsliga för priset på det spannmål som används för deras framställning. Enligt protokoll nr 19 till akten om Danmarks, Irlands och Förenade kungarikets anslutning måste nödvändiga bestämmelser antas för att underlätta användningen av säd från gemenskapen vid tillverkningen av alkoholhaltiga drycker framställda ur säd. Den bidragssats som tillämpas på spannmål som exporteras i form av alkoholhaltiga drycker måste därför justeras.

(8)

Förvaltningskommittén för spannmål har inte yttrat sig inom den tid som ordföranden har bestämt.

29.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 199/58

(1)

I artikel 27.1 och 27.2 i förordning (EG) nr 1260/2001 föreskrivs att skillnaden mellan priserna inom den internationella handeln för de produkter som förtecknas i artikel 1.1 a, 1.1 c–d och 1.1 f–h i nämnda förordning och priserna inom gemenskapen får utjämnas genom exportbidrag då produkterna exporteras i form av varor som förtecknas i bilaga V till samma förordning.

(2)

I kommissionens förordning (EG) nr 1043/2005 av den 30 juni om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 3448/93 med avseende på ordningen för beviljande av exportbidrag för vissa jordbruksprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I till fördraget samt kriterierna för fastställande av bidragsbeloppen (2) anges de produkter för vilka det skall fastställas en bidragssats som skall tillämpas när dessa produkter exporteras i form av varor som förtecknas i bilaga V till förordning (EG) nr 1260/2001.

(3)

Enligt artikel 14.1 i förordning (EG) nr 1043/2005 skall bidragssatsen fastställas för varje månad per 100 kg basprodukt.

(4)

I artikel 27.3 i förordning (EG) nr 1260/2001 föreskrivs att exportbidraget för en produkt som ingår i en vara inte får vara högre än det bidrag som tillämpas på produkten när den exporteras i obearbetad form.

(5)

De bidragssatser som fastställs enligt denna förordning får fastställas på förhand, eftersom det inte går att avgöra hur situationen kommer att se ut på marknaden under de närmaste månaderna.

(6)

De åtaganden som görs med avseende på bidrag som får beviljas för export av jordbruksprodukter som ingår i varor vilka inte omfattas av bilaga I till fördraget kan äventyras om höga bidragssatser fastställs på förhand. Säkerhetsåtgärder bör därför vidtas i sådana situationer, men utan att detta hindrar att långtidskontrakt ingås. Om en specifik bidragssats för förutfastställelse av bidrag bestäms kan dessa olika mål uppnås.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för socker.

29.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 199/60

(1)

I artikel 31 i förordning (EG) nr 1255/1999 fastställs att skillnaden mellan priserna i den internationella handeln på de produkter som anges i artikel 1 i den förordningen och priserna på dessa produkter inom gemenskapen kan täckas av ett exportbidrag inom ramen av avtal enligt artikel 300 i Anslutningsakten.

(2)

I förordning (EG) nr 1255/1999 fastställs att då exportbidragen för de produkter som anges i artikel 1 i denna förordning, exporterade i naturligt tillstånd, slås fast skall hänsyn tas till följande:

(3)

Artikel 31.5 i förordning (EG) nr 1255/1999 fastställer att när priser inom gemenskapen bestäms skall hänsyn tas till de gällande priser som är mest förmånliga ur exportsynpunkt och att när priser i den internationella handeln fastställs skall särskild hänsyn tas till

(4)

I artikel 31.3 i förordning (EG) nr 1255/1999 fastställs att situationen på världsmarknaden eller de särskilda kraven på vissa marknader kan göra det nödvändigt att variera exportbidragen för de produkter som anges i artikel 1 i denna förordning beroende på produkternas destinationer.

(5)

I artikel 31.3 i förordning (EG) nr 1255/1999 fastställs att förteckningen över produkter för vilka exportbidrag beviljas och bidragsbeloppen skall fastställas minst en gång var fjärde vecka. Bidragsbeloppet får emellertid förbli på samma nivå i mer än fyra veckor.

(6)

I enlighet med artikel 16 i kommissionens förordning (EG) nr 174/1999 av den 26 januari 1999 om fastställande av särskilda tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EEG) nr 804/68 i fråga om exportlicenser och exportbidrag inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (2) skall bidraget som beviljas för mjölkprodukter med tillsats av socker vara lika med summan av två delar. Den ena skall avse kvantiteten mjölkprodukter och skall beräknas genom att basbeloppet multipliceras med den aktuella produktens innehåll av mjölkprodukter. Den andra skall avse kvantiteten tillsatt sackaros och skall beräknas genom att helproduktens sackarosinnehåll multipliceras med basbeloppet för det exportbidrag som gäller dagen för export av de produkter som avses i artikel 1.1 d i rådets förordning (EG) nr 1260/2001 av den 19 juni 2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (3). Den andra delen skall dock endast beräknas om den tillsatta sackarosen är framställd av sockerbetor eller -rör som skördats i gemenskapen.

(7)

I kommissionens förordning (EEG) nr 896/84 (4) fastställs ytterligare bestämmelser om beviljandet av exportbidrag vid övergången från ett regleringsår till ett annat. De bestämmelserna ger möjlighet att variera exportbidragen enligt produkternas framställningsdag.

(8)

För beräkningen av exportbidraget för bearbetad ost måste det fastställas att då kasein eller kaseinater tillsätts bör den kvantiteten inte beaktas.

(9)

Vid fastställande av de produkter och destinationer vilka berättigar till exportersättningar, bör hänsyn tas till å ena sidan att den konkurrensmässiga situationen för vissa av Gemenskapens produkter inte rättfärdigar till uppmuntrad export av dessa, och å andra sidan att den geografiska närheten av vissa territorier riskerar underlätta diversifiering av handel samt missbruk.

(10)

Till följd av att de bestämmelser som anges ovan tillämpas på den nuvarande situationen på marknaden för mjölk och särskilt på noteringar eller priser för mjölkprodukter inom gemenskapen och på världsmarknaden bör exportbidraget vara det som anges i bilagan till denna förordning.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för mjölk och mjölkprodukter.