21.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/1

(1)

Kommissionen införde genom förordning (EG) nr 128/2005 (2) (nedan kallad ”förordningen om preliminär tull”) en preliminär antidumpningstull på import av gaffelvagnar och väsentliga delar, dvs. chassin och hydraulik till gaffelvagnar som omfattas av KN-nummer ex 8427 90 00 och ex 8431 20 00, med ursprung i Kina.

(2)

Det bör erinras om att undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 april 2003 till och med den 31 mars 2004 (nedan kallad ”undersökningsperioden”). Undersökningen av utvecklingen av de faktorer som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2000 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”).

(3)

Efter det att en preliminär antidumpningstull hade införts på import av gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa med ursprung i Kina lämnade ett antal berörda parter skriftliga synpunkter. De parter som så begärde gavs också möjlighet att höras muntligen.

(4)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för fastställande av de slutgiltiga undersökningsresultaten. Efter det att de provisoriska åtgärderna hade införts genomfördes ett kontrollbesök hos importföretagen Jungheinrich AG i Tyskland och TVH Handling Equipment NV i Belgien.

(5)

Alla berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att rekommendera införandet av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av preliminär tull. De beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på dessa uppgifter.

(6)

Parternas muntliga och skriftliga synpunkter togs under övervägande och när det var befogat ändrades undersökningsresultaten i enlighet med dessa synpunkter.

(7)

De produkter som berörs av antidumpningsförfarandet utgörs av icke självgående gaffelvagnar (som används för hantering av gods som vanligtvis är placerat på lastpallar) med ursprung i Kina och väsentliga delar (dvs. chassin och hydraulik) med ursprung i Kina till sådana vagnar (nedan kallade ”den berörda produkten”). Den berörda produkten klassificeras vanligtvis enligt KN-nummer ex 8427 90 00 och ex 8431 20 00.

(8)

Några berörda parter framförde på nytt sina synpunkter beträffande det faktum att man, såsom framgår av skäl 11, låtit chassin och hydraulik omfattas av definitionen på den berörda produkten, dock utan att lämna några ytterligare uppgifter eller någon motivering. Svar på dessa frågor lämnades redan i skälen 12–14 i förordningen om preliminär tull. De berörda parterna tog inte upp några ytterligare frågor beträffande dessa delar av förordningen om preliminär tull.

(9)

De gjorde vidare gällande att a) chassin och hydraulik, å ena sidan, och gaffelvagnar, å andra sidan, är olika produkter och att det inte hade gjorts någon bedömning om dumpning och skada beträffande chassin och hydraulik och att det således inte får införas någon antidumpningstull, och att man b) genom att inkludera delar utan att följa förfarandet i artikel 13 i grundförordningen på ett otillbörligt sätt skulle straffa företag som sätter samman gaffelvagnar i gemenskapen, och att c) chassin och hydraulik även importeras i servicesyfte och att införandet av tull på chassin och hydraulik på ett otillbörligt sätt skulle straffa de nuvarande användarna.

(10)

När det gäller argumentet att chassin och hydraulik respektive gaffelvagnar är olika produkter och att det inte gjordes någon bedömning om dumpning och skada beträffande chassin och hydraulik, kan det noteras att alla typer av gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa för undersökningens syften anses utgöra en och samma produkt av de skäl som anges i skäl 10 i förordningen om preliminär tull, dvs. alla typer har samma grundläggande fysiska egenskaper och användningsområden. Det har inte lagts fram någon övertygande bevisning som motsäger dessa undersökningsresultat. När det gäller argumentet att det inte gjordes någon beräkning av dumpning och skada beträffande chassin och hydraulik bör det påpekas att dessa väsentliga delar omfattas av definitionen på den berörda produkt för vilken det på ett fullgott sätt har fastställts att det förekommit dumpning av den likadana produkten och att detta vållat gemenskapsindustrin skada. När det gäller särskilt bedömningen av dumpning konstaterades det att mängden chassin och hydraulik som importerades under undersökningsperioden var alltför liten för att vara representativ. Därför ansågs det lämpligt att bestämma dumpningsmarginalen för den berörda produkten på grundval av gaffelvagnar för vilka representativa och tillförlitliga uppgifter fanns att tillgå.

(11)

När det gäller argumentet att de väsentliga delarna endast kunde inkluderas i definitionen av den berörda produkten genom att tillämpa bestämmelserna i artikel 13 i grundförordningen, för att undvika att företag som sätter samman gaffelvagnar i gemenskapen på ett otillbörligt sätt drabbas av svårigheter, kan det noteras att tillämpningen av artikel 13 är ovidkommande för definitionen av den berörda produkten. Artikel 13 i grundförordningen behandlar snarare kringgåenden av olika slag, däribland sammansättning av delar som inte omfattas av definitionen på den berörda produkten, vilket det inte är fråga om i det nu aktuella fallet. Detta argument kan därför inte godtas.

(12)

När det gäller argumentet att chassin och hydraulik även importeras i servicesyfte och att införandet av en tull på chassin och hydraulik på ett otillbörligt sätt skulle straffa de nuvarande användarna, kan det noteras att inga användare under undersökningens gång har framfört några klagomål om att eventuella åtgärder skulle leda till detta. Vidare kan det noteras att den mängd chassin och hydraulik som importerades från Kina under undersökningsperioden är obetydlig i förhållande till den mängd kinesiska gaffelvagnar som importerades under samma period. Därför är effekten mycket liten när det gäller servicearbeten på gamla gaffelvagnar, om de ens förekommer, och argumentet kan inte godtas.

(13)

Eftersom inga andra synpunkter lämnats bekräftas undersökningsresultaten avseende definitionen av den berörda produkten i skälen 10–15 i förordningen om preliminär tull.

(14)

Eftersom inga synpunkter lämnats bekräftas undersökningsresultaten avseende likadan produkt i skälen 16–18 i förordningen om preliminär tull.

(15)

Efter det att provisoriska åtgärder hade införts hävdade tre samarbetsvilliga exporterande tillverkare att de borde ha beviljats marknadsekonomisk behandling. Två av dem upprepade samma argument som de tidigare hade lagt fram och som kommissionen redan hade lämnat svar på (se skälen 19–34 i förordningen om preliminär tull).

(16)

Det bör erinras att beträffande en av dessa båda exporterande tillverkare, som faktiskt omfattar två närstående företag, konstaterades det vid undersökningen att vissa tillgångar hade bokförts i räkenskaperna för ett av företagen till ett betydligt högre värde än det inköpspris som faktiskt hade betalats. Detta ansågs strida mot de internationella redovisningsstandarderna (international accounting standards) IAS 1 (Utformning av finansiella rapporter) och IAS 16 (Materiella anläggningstillgångar). Dessutom konstaterades det att det andra företaget bröt mot IAS 21 (Effekterna av ändrade valutakurser) och IAS 32 (Finansiella instrument: Upplysningar och klassificering). Företagens revisorer tog dessutom inte upp dessa frågor i den ekonomiska redovisningen, vilket styrker misstanken om att revisionen inte genomfördes i överensstämmelse med de internationella redovisningsstandarderna (IAS). Det lades inte fram någon ny bevisning som ändrade dessa undersökningsresultat och det bekräftas därför att denna exporterande tillverkare inte uppfyller det andra kriteriet i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(17)

Beträffande en annan exporterande tillverkare fastställdes det vid undersökningen att avskrivningen av ett lån inte hade bokförts på ett korrekt sätt i företagets räkenskaper vilket i betydande utsträckning påverkade dess ekonomiska resultat. Det konstaterades att detta stred mot IAS 1 (Utformning av finansiella rapporter). Dessutom ändrade företaget redovisningsmetod när det gäller avsättning för osäkra fordringar utan att tillämpa ändringen retroaktivt vilket också fick betydande återverkningar för det ekonomiska resultatet. Detta konstaterades stå i strid med IAS 8 (Redovisningsprinciper, ändringar i uppskattningar och bedömningar samt fel). Revisorn påpekade visserligen att det till och med var oförenligt med de kinesiska redovisningsstandarderna att ändra metod för avsättning för osäkra fordringar, men underlät att ta upp problemet med lånet. Det lades inte fram någon bevisning som ändrade dessa undersökningsresultat och det bekräftas därför att denna exporterande tillverkare inte uppfyller det andra kriteriet i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(18)

Den tredje exporterande tillverkaren, Zhejiang Noblelift Equipment Joint Stock Co. Ltd, som fortsatte att begära marknadsekonomisk behandling efter det att de provisoriska åtgärderna hade införts, lade fram bevisning för att företagets praxis i samband med registrering av redovisning för första gången av transaktioner i utländsk valuta inte hade påverkat dess ekonomiska resultat, även om denna praxis i vissa fall inte helt och hållet överensstämde med IAS 21. Några andra problem när det gäller överensstämmelsen med de internationella redovisningsstandarderna konstaterades inte beträffande företagets räkenskaper. Under dessa omständigheter ansågs det därför lämpligt att revidera slutsatserna om huruvida denna exporterande tillverkare uppfyllde det andra kriteriet i artikel 2.7 c i grundförordningen och bevilja företaget marknadsekonomisk behandling. I övrigt bekräftas de undersökningsresultat som anges i skälen 19–34 i förordningen om preliminär tull.

(19)

Det kan noteras att en icke-samarbetsvillig kinesisk exporterande tillverkare och en företaget närstående importör i gemenskapen efter det att de provisoriska åtgärderna hade införts lämnade vissa synpunkter på de preliminära undersökningsresultaten och begärde marknadsekonomisk behandling eller, om denna inte beviljades, individuell behandling. Företagen underrättades om att icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare, dvs. exporterande tillverkare som inte har givit sig till känna, inte skriftligen framför sina synpunkter och inte lämnar uppgifter inom de fastställda tidsfristerna, inte kan begära marknadsekonomisk behandling enligt bestämmelserna i artiklarna 2.7, 5.10, 9.5 och 18.1 i grundförordningen.

(20)

Eftersom inga synpunkter lämnats bekräftas undersökningsresultaten i skälen 35–37 avseende individuell behandling i förordningen om preliminär tull.

(21)

Kanada hade preliminärt valts till jämförbart tredjeland med marknadsekonomi för fastställandet av normalvärdet för de exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk behandling. Efter det att provisoriska åtgärder hade införts framförde två exporterande tillverkare och en importör på nytt sina argument mot detta val (se skäl 41 i förordningen om preliminär tull). De lade emellertid inte fram någon ytterligare bevisning som skulle kunna kontrolleras till stöd för sina argument.

(22)

De hävdade vidare att valet av Kanada som jämförbart tredjeland med marknadsekonomi var olämpligt, eftersom de kanadensiska tillverkarna av gaffelvagnar har mycket högre kostnader än deras kinesiska motparter, i synnerhet när det gäller kostnader för arbetskraft. En exporterande tillverkare hade i det sammanhanget begärt en ytterligare justering för skillnader i tillverkningskostnader mellan det egna företagets kostnader i Kina och tillverkningskostnaderna i Kanada, medan den andra exporterande tillverkaren hävdade att de mycket stora justeringar som redan gjorts ger en antydan om att kanadensiska och kinesiska gaffelvagnar inte är jämförbara.

(23)

Därvidlag bör det erinras om att det under undersökningens gång fastställdes att Kanada har en konkurrenspräglad och representativ marknad för gaffelvagnar, att de kinesiska och de kanadensiska produktionsanläggningarna och tillverkningsmetoderna är likartade och att kinesiska och kanadensiska gaffelvagnar generellt sett är jämförbara mot bakgrund av de kriterier som fastställts för denna undersökning (se skälen 40, 43 och 44 i förordningen om preliminär tull). Vid undersökningen fastställdes det dessutom att tillverkningen av gaffelvagnar inte är arbetsintensiv (arbetskraftskostnaderna i Kanada utgör inte mer än 15 % av den totala tillverkningskostnaden) och därför torde eventuella skillnader i kostnader för arbetskraft mellan Kanada och Kina inte i någon betydande utsträckning inverka på den sammanlagda tillverkningskostnaden. Därför kan argumentet att skillnader i kostnader som främst beror på arbetskraften gör valet av Kanada som jämförbart land olämpligt inte godtas.

(24)

När det gäller argumentet att kanadensiska tillverkare tillverkar gaffelvagnar till avsevärt högre kostnader än deras kinesiska motsvarigheter och att det borde göras en justering av normalvärdet mot bakgrund av skillnaderna i kostnader mellan Kanada och företagets egna kostnader i Kina bör det påpekas att uppgifterna om tillverkningskostnader från den exporterande tillverkare som framförde argumentet inte godtogs, eftersom marknadsekonomisk behandling inte beviljats. Detta undergräver avsevärt argumentet om jämförelse av kostnader. Begäran bör därför avvisas.

(25)

När det gäller argumentet att de stora justeringar som redan beviljats utgör en antydan om att kanadensiska och kinesiska gaffelvagnar inte är jämförbara kan det noteras att de produkttyper som skulle jämföras valdes ut på grundval av kriterier som anses rimliga inom den berörda industrin. Jämförelserna av produkttyper gjordes på grundval av vissa grundläggande tekniska egenskaper som används av alla aktörer på marknaden och det lades inte fram någon bevisning om att denna jämförelsemetod inte var lämplig (se skäl 43 i förordningen om preliminär tull). Detta argument kan därför inte godtas.

(26)

Inga andra argument framfördes beträffande fastställandet av normalvärdet i det jämförbara landet och därför bekräftas de undersökningsresultat som anges i skälen 38–48 i förordningen om preliminär tull.

(27)

Eftersom en exporterande tillverkare beviljades marknadsekonomisk behandling (se skäl 18) fastställdes normalvärdet enligt nedanstående i enlighet med artikel 2.1–2.6 i grundförordningen.

(28)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först huruvida den inhemska försäljningen av gaffelvagnar till oberoende kunder var representativ, dvs. huruvida den sammanlagda försäljningsvolymen motsvarade minst 5 % av den sammanlagda motsvarande försäljningen på export till gemenskapen. Detta var fallet när det gällde den berörda exporterande tillverkaren.

(29)

Därefter undersöktes det huruvida den inhemska försäljningen av de produkttyper som var jämförbara med de exporterade produkttyperna kunde anses vara representativ. I detta syfte fastställdes det först vilka jämförbara typer av produkten som såldes på den inhemska marknaden. Vid undersökningen konstaterades de produkttyper av gaffelvagnar som såldes på den inhemska marknaden vara identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes på export till gemenskapen om de hade samma lyftkapacitet, chassimaterial, gaffelbredd, typ av hydraulik och hjultyp.

(30)

Den inhemska försäljningen av en viss produkttyp ansågs tillräckligt representativ om den totala inhemska försäljningen av den produkttypen till oberoende kunder under undersökningsperioden motsvarade minst 5 % av den totala försäljningsvolymen för en jämförbar produkttyp som sålts på export till gemenskapen. Detta var fallet med vissa av de produkter som såldes på export.

(31)

Det undersöktes först huruvida den exporterande tillverkarens inhemska försäljning av de ovan nämnda produkttyperna kunde anses ha skett vid normal handel, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(32)

Detta gjordes genom att det fastställdes hur stor andel av den inhemska försäljningen till oberoende kunder som, för varje exporterad produkttyp, inte hade sålts med förlust på den inhemska marknaden under undersökningsperioden:

(33)

I de fall villkoren i skälen 30–31 och i skäl 32 a och b i denna förordning var uppfyllda grundades normalvärdet, i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen, för motsvarande produkttyp på de faktiska priser som betalats eller skulle betalas av oberoende kunder på den inhemska marknaden i exportlandet under undersökningsperioden.

(34)

För de typer som omfattas av skäl 32 c och de produkttyper som inte såldes i representativa mängder på den inhemska marknaden måste normalvärdet, i enlighet med vad som anges i skäl 30, konstrueras.

(35)

De berörda samarbetsvilliga exporterande tillverkarens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vägda genomsnittliga vinst för den inhemska försäljningen av den likadana produkten vid normal handel under undersökningsperioden adderades med den genomsnittliga tillverkningskostnaden i syfte att konstruera normalvärdet enligt artikel 2.6 i grundförordningen.

(36)

Efter det att provisoriska åtgärder hade införts inkom inga skriftliga synpunkter beträffande fastställandet av exportpriset vid försäljning direkt till oberoende kunder i gemenskapen. Därför bekräftas undersökningsresultaten i skäl 49 i förordningen om preliminär tull beträffande fastställandet av exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(37)

För två av de exporterande tillverkarna hade exportpriset provisoriskt konstruerats för den försäljning som skedde till importörer med vilka de konstaterades ha ingått ett kompensationsarrangemang enligt artikel 2.9 i grundförordningen (se skäl 49 i förordningen om preliminär tull).

(38)

En av de exporterande tillverkarna och dennes importör för vilken vissa exportpriser hade konstruerats hävdade att förhållandet dem emellan inte gjorde det nödvändigt att konstruera exportpriser och att de faktiska priser som den exporterande tillverkaren tog ut av importören borde ligga till grund för fastställandet av exportpriserna. Undersökningen visade emellertid att dessa exportpriser påverkades av ett avtal mellan parterna om att importören skulle stå för vissa produktutvecklingskostnader. På grund av detta var de genomsnittliga exportpriser som togs ut av importören avsevärt högre än de som togs ut av oberoende kunder i gemenskapen. Därför godtogs inte de priser som den exporterande tillverkaren tog ut av importören som grund för fastställandet av exportpriserna. Dessutom slöt sig den exporterande tillverkaren och importören samman innan undersökningsperioden hade gått ut. Under dessa omständigheter skulle exportpriserna normalt konstrueras på grundval av priserna vid återförsäljning till oberoende köpare i gemenskapen. I detta fall var emellertid antalet återförsäljningstransaktioner under undersökningsperioden mycket begränsat och de faktiska transaktionspriserna lämnades inte av importören i tid och kunde inte kontrolleras. Under dessa omständigheter beaktades inte denna försäljning vid den slutgiltiga beräkningen av exportpriserna.

(39)

Den exporterande tillverkaren hade faktiskt en betydande försäljning till oberoende kunder i gemenskapen vilken användes för att fastställa exportpriset (se skäl 36).

(40)

Den andra exporterande tillverkaren, för vilken vissa exportpriser konstruerades, och den berörda importören lämnade synpunkter beträffande de preliminära undersökningsresultaten och hävdade att det inte fanns något arrangemang eller något avtal dem emellan i form av en affärsmässig förbindelse eller ett kompensationsarrangemang i den mening som avses i artikel 2.9 i grundförordningen och i artikel 2.3 i WTO:s antidumpningsavtal. Därför är det oriktigt att konstruera exportpriser genom att använda importörens återförsäljningspriser till oberoende kunder som underlag.

(41)

Detta argument kunde inte godtas, eftersom de uppgifter som lämnats av exportören respektive importören inte var förenliga. Under kontrollbesöket på platsen i den exporterande tillverkarens lokaler fick de ansvariga för undersökningen veta att skälet till att exportpriserna mellan parterna var mycket högre än normalt var att det fanns ett särskilt arrangemang eller avtal mellan den exporterande tillverkaren och importören. Dessutom hänvisades det i alla exportfakturor till detta avtal för närmare uppgifter. Den exporterande tillverkaren förnekade att det fanns något skriftligt avtal men förklarade att den berörda importören var beredd att betala dessa högre priser i syfte att få och behålla ensamrätten till försäljningen av vissa av den exporterande tillverkarens produkter, som var avsedda för vissa marknader. Importören förnekade också att det fanns något speciellt förhållande och förklarade i samband med kontrollbesöket på platsen att de priser som betalades till den exporterande tillverkaren var högre, eftersom produkterna i fråga var av hög kvalitet. Det anses att exportpriserna under dessa omständigheter var otillförlitliga och måste justeras antingen på grund av att det fanns någon form av kompensationsarrangemang i ljuset av bestämmelserna i artikel 2.9 i grundförordningen eller för skillnader i fysiska egenskaper som avspeglar den högre kvalitet som produkten påstås ha i ljuset av bestämmelserna i artikel 2.10 a i grundförordningen. Påstående angående kvalitet styrktes inte av någon bevisning och motsades av undersökningsresultaten. Eftersom det inte fanns några ytterligare uppgifter konstruerades exportpriserna i enlighet med skäl 49 i förordningen om preliminär tull.

(42)

Samma exporterande tillverkare och även importören hävdade att beräkningen av de konstruerade exportpriserna var oriktig, eftersom den vinstmarginal som användes vid beräkningen var avsevärt större än de vinstmarginaler som använts tidigare i samma syften och därför var den orimlig. Det kan i det sammanhanget noteras att varje fall bedöms för sig och att de resultat man nått fram till i en undersökning inte utan vidare kan införlivas med en annan undersökning. I detta fall var den vinstmarginal som användes vid beräkningen det vägda genomsnittet av den faktiska nettovinst på försäljningen av den berörda produkten som rapporterats av elva icke varandra närstående importörer under undersökningens gång. Det har inte lagts fram någon bevisning som skulle kunna ifrågasätta dessa uppgifter. Begäran bör därför avvisas.

(43)

Det bör emellertid påpekas att man, efter det kontrollbesök som gjordes i den berörda importörens lokaler, gjorde en reviderad beräkning av de konstruerade exportpriserna i syfte att beakta nödvändiga korrigeringar av vissa återförsäljningspriser och importörens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader.

(44)

Efter det att provisoriska åtgärder hade införts begärde en exporterande tillverkare en justering av vissa exportpriser för olikheter i handelsled mellan direkt exportförsäljning till gemenskapen och försäljning avsedd för export till gemenskapen via handlare i Kina i enlighet med artikel 2.10 d i i grundförordningen. Företaget hävdade att försäljningen avsedd för export via kinesiska handlare inbegriper ytterligare försäljning till handlare vilket normalt inte är nödvändigt när det är fråga om direktexport till gemenskapen. I det sammanhanget kan det noteras att det i ovan nämnda artikel i grundförordningen anges att en justering för olikheter i handelsled får beviljas om det visar sig att det föreligger klara och tydliga olikheter mellan säljarens funktioner och priser i de olika handelsleden på exportlandets hemmamarknad. I detta fall hävdade och försökte den exporterande tillverkaren visa att det behövdes en justering genom att snarare hänvisa till omständigheterna rörande företagets exportförsäljning än till dess försäljning på hemmamarknaden. Detta utgör inte tillräcklig grund för att begära en justering beträffande handelsled. Vid undersökningen fastställdes det dessutom att hela den berörda exporterande tillverkarens export, liksom den inhemska försäljningen i det jämförbara landet, skedde till handlare, dvs. det fanns inga olika handelsled mellan exportpriset och normalvärdet.

(45)

Vid beräkningen av dumpningsmarginalen för alla de övriga exporterande tillverkarna (se skäl 53 i förordningen om preliminär tull) togs det inte längre någon hänsyn till den exporterande tillverkare som beviljats marknadsekonomisk behandling. Det lämnades inga andra synpunkter på de undersökningsresultat som anges i skälen 52 och 53 i förordningen om preliminär tull vilka därigenom bekräftas. För den exporterande tillverkare som beviljades marknadsekonomisk behandling fastställdes dumpningsmarginalen emellertid genom att man jämförde det vägda genomsnittliga normalvärdet för respektive produkttyp som exporterats till gemenskapen enligt skälen 28–35 i den här förordningen med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande produkttyp i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen. De slutgiltiga dumpningsmarginaler som fastställts efter ändringarna ovan, uttryckta i procent av priset cif vid gemenskapens gräns, är följande:

(46)

Eftersom inga synpunkter lämnats bekräftas de preliminära undersökningsresultaten beträffande tillverkningen i gemenskapen enligt skälen 55 och 56 i förordningen om preliminär tull.

(47)

Eftersom inga synpunkter lämnats bekräftas de preliminära undersökningsresultaten beträffande definitionen av gemenskapsindustrin enligt skäl 57 i förordningen om preliminär tull.

(48)

Eftersom inga synpunkter lämnats bekräftas de preliminära undersökningsresultaten beträffande förbrukningen i gemenskapen enligt skälen 58 och 59 i förordningen om preliminär tull.

(49)

Eftersom inga synpunkter lämnats bekräftas de preliminära undersökningsresultaten beträffande import till gemenskapen av gaffelvagnar från Kina enligt skälen 60–64 i förordningen om preliminär tull.

(50)

Efter det att provisoriska åtgärder hade införts ifrågasatte en exporterande tillverkare huruvida gemenskapsindustrin verkligen hade lidit skada och påpekade att produktionskapaciteten hade ökat under skadeundersökningsperioden, att lagerutvecklingen efter 2001 inte kan betraktas som ett tecken på skada utan som ett tecken på förbättring för gemenskapsindustrin, att försäljningspriset på de gaffelvagnar som såldes av gemenskapstillverkarna och deras marknadsandel förblev stabila under 2003 och under undersökningsperioden, att gemenskapsindustrins lönsamhet ökade mellan 2000 och 2001, att gemenskapsindustrins investeringar har mer än fördubblats, vilket ger en antydan om att det inte var några svårigheter att skaffa kapital, och att det stabila löneläget måste uppfattas som en positiv indikator.

(51)

När det gäller argumentet att gemenskapsindustrins kapacitet har ökat, och att detta inte tyder på någon skada, bör det påpekas att produktionskapaciteten visserligen ökade generellt med 3 % under skadeundersökningsperioden men att den minskade med nästan 2 % mellan 2002 och undersökningsperioden. Faktum är att produktionskapaciteten endast ökade under åren 2001 och 2002 när det gjordes investeringar. Denna utveckling kan inte anses tyda på att gemenskapsindustrin inte lidit skada, i synnerhet som förbrukningen ökade med 17 % under samma period.

(52)

När det gäller argumentet att lagerutvecklingen efter 2001 inte kan betraktas som ett tecken på skada utan ett tecken på förbättring för gemenskapsindustrin bör det påpekas att, utöver den förklaring som ges i skäl 67 i förordningen om preliminär tull om varför den faktorn inte bör ses som någon särskilt relevant indikator för gemenskapsindustrins ekonomiska situation, att lagren sammantaget ökade med 14 % under skadeundersökningsperioden. Den omständigheten att det nåddes en kulmen 2001 ändrar inte konstaterandet att lagren åtminstone kan ha bidragit till den skadevållande situationen för gemenskapsindustrin.

(53)

När det gäller argumentet att försäljningspriset och marknadsandelen för gaffelvagnar som såldes av gemenskapstillverkarna förblev stabil under 2003 och under undersökningsperioden bör det påpekas att undersökningsperioden innefattade nio månader 2003. Det bör påpekas att skadeanalysen täcker en period av flera år och att både gemenskapsindustrins marknadsandel och dess försäljningspris minskade avsevärt under skadeundersökningsperioden. Ingen har bestridit detta.

(54)

När det gäller argumentet att ökningen av gemenskapsindustrins lönsamhet mellan 2000 och 2001 inte tyder på någon skada bör det påpekas att lönsamheten ökade marginellt från 0,28 % år 2000 till 0,51 % 2001 och därefter minskade konstant till en nivå på – 2,31 % under undersökningsperioden. Detta är en tydlig skadeindikator.

(55)

När det gäller argumentet att gemenskapsindustrins investeringar mer än fördubblats och att gemenskapsindustrin således inte hade några svårigheter att skaffa kapital bör man hålla i minnet, såsom det redogörs för i skäl 76 i förordningen om preliminär tull, att det gjordes stora investeringar under 2001 och 2002 i avsikt att ersätta utslitna produktionsanläggningar för att gemenskapsindustrin skulle kunna behålla sin konkurrenskraft. Investeringarna minskade med 40 % mellan 2002 och undersökningsperioden parallellt med att lönsamheten försämrades, och detta tydde på att det var svårt att skaffa kapital. Detta är återigen ett tydligt tecken på skada.

(56)

När det gäller argumentet att det stabila löneläget måste uppfattas som en positiv indikator bör det påpekas att den faktorn bör analyseras inom ramen för utvecklingen beträffande löner och sysselsättning. Försämringen för industrin syns tydligt genom minskningen av antalet anställda. Den omständigheten att gemenskapstillverkarna på grund av illojal konkurrens inte kunde höja lönerna i takt med inflationen under skadeundersökningsperioden måste betraktas som en negativ indikator.

(57)

Argumenten från denna exporterande tillverkare, vilka analyseras i skälen 50–56, bör därför avvisas.

(58)

Vissa importörer hävdade att gemenskapsindustrin har erbjudit gaffelvagnar till försäljning till ett mycket lägre pris än för alla kinesisktillverkade gaffelvagnar och detta tyder på att den inte lider någon skada. Detta argument stöds inte av den omständigheten att man konstaterat ett betydande prisunderskridande på över 55 % (se skäl 64 i förordningen om preliminär tull) och kan därför inte godtas.

(59)

Eftersom inga andra synpunkter lämnats bekräftas de preliminära undersökningsresultat rörande gemenskapsindustrins situation som anges i skälen 65–84 i förordningen om preliminär tull.

(60)

Den slutsats som dras är, såsom redan fastställts i förordningen om preliminär tull, att alla relevanta indikatorer på skada visade en negativ utveckling. Eftersom inga andra synpunkter lämnats bekräftas de preliminära undersökningsresultaten beträffande slutsatsen om skada enligt skälen 85–87 i förordningen om preliminär tull.

(61)

Eftersom inga synpunkter lämnats beträffande inledningen om orsakssamband i fråga om uppkomst av skada, såsom anges i skäl 88 i förordningen om preliminär tull, bekräftas detta påstående.

(62)

En exporterande tillverkare och vissa importörer gjorde gällande att det var olämpligt att använda importuppgifter från Eurostat för att fastställa volym och marknadsandel för den berörda produkten, eftersom det inte finns något separat KN-nummer för den. De hävdade att andra produkter också omfattas av de två KN-numren i fråga, det ena numret gäller hela produkten och det andra delar till denna, och därför kan uppgifterna från Eurostat inte ge en rättvisande bild av verkningarna av den dumpade importen. Det kan noteras att det inte har lagts fram någon bevisning som tyder på att några betydande kvantiteter av andra produkter har klassificerats enligt KN-nummer 8427 90 00, som omfattar hela produkten och som användes för att fastställa volymen dumpad import. Faktum är att samma berörda parter använde importuppgifter från Eurostat rörande samma KN-nummer till stöd för sina påståenden rörande tendenser i importen av gaffelvagnar från andra tredjeländer. På grund av den snäva definitionen i KN-numret anses det också att det stora flertalet produkter som importeras till gemenskapen under denna rubrik är just den produkt som är berörd i detta fall. När det gäller KN-nummer 8431 20 00 som omfattar delar som uteslutande eller huvudsakligen skall användas tillsammans med sådana maskiner som omfattas av nummer 8427 kan det noteras att den import som rapporteras av Eurostat rörande detta nummer är begränsad och inte har beaktats när man har fastställt volym och marknadsandel för importen av den berörda produkten. Detta argument kan därför inte godtas.

(63)

Eftersom inga andra synpunkter lämnats, bekräftas de preliminära undersökningsresultat rörande verkningarna av den dumpade importen som anges i skälen 89–91 i förordningen om preliminär tull.

(64)

Efter det att de provisoriska åtgärderna hade införts gjorde en exporterande tillverkare gällande att gemenskapsindustrins exportresultat hade bedömts på ett felaktigt sätt. Det konstaterades att exportförsäljningen hade minskat med nära 50 % mellan år 2000 och undersökningsperioden, vilket fick en betydande inverkan på gemenskapsindustrins resultat. Det bör påpekas att även om exporten minskade i absoluta tal svarade den i genomsnitt för endast 11 % av gemenskapsindustrins försäljning under skadeundersökningsperioden. Även om försäljningen i gemenskapen gick med förlust gick exporten fortfarande med viss vinst under undersökningsperioden. Därför kan den minskade exporten inte anses vara en faktor som vållade gemenskapsindustrin någon betydande skada. Detta argument bör följaktligen avvisas och de slutsatser som anges i skälen 92 och 93 i förordningen om preliminär tull bör bekräftas.

(65)

Eftersom inga synpunkter lämnats bekräftas de preliminära undersökningsresultaten beträffande gemenskapsindustrins investeringar i enlighet med skäl 94 i förordningen om preliminär tull.

(66)

Två exporterande tillverkare och vissa importörer hävdade att andra länder än Kina, i synnerhet Brasilien och Indien, i motsats till slutsatserna i skäl 95 i förordningen om preliminär tull, har dragit fördel av eurons starka ställning för att i betydande utsträckning öka sin försäljning på gemenskapsmarknaden. Eftersom importen från tredjeländer, exempelvis Brasilien och Indien, motsvarar endast omkring 1 % av den kinesiska importen av den berörda produkten kan dess inverkan på orsakssambandet anses obetydlig. Påståendet bör därför avvisas.

(67)

Eftersom inga andra synpunkter lämnats bekräftas de preliminära undersökningsresultaten beträffande importen från tredjeländer i enlighet med skälen 95 och 96 i förordningen om preliminär tull.

(68)

En exporterande tillverkare och vissa importörer hävdade att det prisunderskridande som konstaterats delvis snarare kan hänföras till US-dollarns svaga ställning i förhållande till euron än till dumpade importpriser. Dessa parter har emellertid inte lagt fram någon bevisning som visar hur stor mängd av importen från Kina som fakturerats i US-dollar, så att man skulle kunna göra en sammantagen bedömning av växelkursernas eventuella inverkan på priserna. Under alla omständigheter, även om all import från Kina hade skett i US-dollar, något som inte har något stöd i undersökningsresultaten, skulle priserna vid import av den berörda produkten ha sjunkit med 25 % (minskningen av US-dollarns värde gentemot euron) i stället för de 34 % som var fallet under skadeundersökningsperioden. Slutligen bör det påpekas att, med undantag av två enskilda fall med klart försumbara importvolymer, minskade importen från alla andra länder sammantagna (utom Kina) vilka också drog nytta av apprecieringen av euron. Detta tyder på att valutavariationer inte kan ha varit någon avgörande orsak till det kraftiga uppsvinget för den dumpade importen från Kina. Detta argument bör därför avvisas och de slutsatser som anges i skäl 98 i förordningen om preliminär tull bör bekräftas.

(69)

En exporterande tillverkare och vissa importörer upprepade sitt argument att de klagande är stora företag som bedriver verksamhet i godshanteringssektorn där gaffelvagnar bara utgör extrautrustning som ofta används som försäljningstillbehör för större och dyrare produkter. Eftersom det inte har lagts fram någon bevisning för detta bekräftas undersökningsresultaten i skälen 99 och 100 i förordningen om preliminär tull och påståendet avvisas.

(70)

En exporterande tillverkare upprepade påståendet om att gemenskapstillverkarna lidit självförvållad skada genom att den riktat in sig på tillverkning av låg kvalitet och lagt ut tillverkning av delar på entreprenad. Ingen ny bevisning lämnades emellertid till stöd för detta påstående. Det kan noteras att detta påstående redan har undersökts och uttryckligen togs upp i skälen 101–103 i förordningen om preliminär tull.

(71)

Eftersom inga andra synpunkter lämnats som skulle kunna ändra den preliminära definitionen, bekräftas slutsatsen om orsakssambandet i enlighet med skälen 104 och 105 i förordningen om preliminär tull.

(72)

Eftersom det inte lämnats några synpunkter bekräftas de allmänna anmärkningarna beträffande gemenskapens intresse enligt skäl 106 i förordningen om preliminär tull.

(73)

Efter det att de provisoriska åtgärderna hade införts hävdade en importör att tidigare stängda produktionsanläggningar i gemenskapen inte kommer att öppnas igen och således inte kommer att erbjuda nya arbetstillfällen på grund av att antidumpningsåtgärder införts. Det lades emellertid inte fram någon bevisning till stöd för detta påstående. Även om inga stängda anläggningar skulle öppnas igen måste det påpekas att kapacitetsutnyttjandet i gemenskapen endast var 46 % under undersökningsperioden. Detta är en klar antydan om att gemenskapsindustrins möjligheter att öka sin tillverkning och försäljning om det rådde sund konkurrens på gemenskapsmarknaden. Påståendet bör därför avvisas.

(74)

En exporterande tillverkare och vissa importörer hävdade att gemenskapsindustrins verksamhet när det gäller gaffelvagnar särskilt med hänsyn till sysselsättning är försumbar jämfört med andra aktörers verksamhet på marknaden. För det första bör man hålla i minnet att de exporterande tillverkarna inte har sådan ställning att de kan framföra krav beträffande undersökningen av gemenskapsindustrins intressen. Detta gäller också leverantörernas, handlarnas och användarnas intressen, som behandlas nedan. De argument som framfördes blev trots allt granskade. I detta avseende bör man hålla i minnet att gemenskapsindustrin under undersökningsperioden sysselsatte omkring 434 personer för tillverkning av gaffelvagnar medan exempelvis de samarbetsvilliga importörerna sysselsatte omkring 74 personer. Det kan vidare noteras att vissa gemenskapstillverkare nästan uteslutande ägnar sig åt tillverkning och försäljning av gaffelvagnar. Detta argument kan därför inte godtas.

(75)

Eftersom inga andra synpunkter lämnats bekräftas de preliminära undersökningsresultaten rörande gemenskapsindustrins intresse enligt skälen 107–109 i förordningen om preliminär tull.

(76)

En exporterande tillverkare gjorde gällande att den omständigheten att gemenskapsleverantörerna inte var företrädda är en antydan om att importen från Kina inte påverkar deras affärsverksamhet negativt. Detta påstående kan inte godtas. Gemenskapsindustrin är beroende av leverantörer av vissa delar i gemenskapen och det är inte rimligt att anta att detta har undgått att ge negativa verkningar på deras affärsverksamhet. Om ytterligare anläggningar i gemenskapen tvingades stänga skulle detta kunna få ytterligare återverkningar på deras affärsverksamhet. Eftersom inga andra nya synpunkter lämnats bekräftas det preliminära undersökningsresultatet beträffande gemenskapsleverantörernas intresse enligt skäl 110 i förordningen om preliminär tull.

(77)

En exporterande tillverkare hävdade att man vid undersökningen inte hade tagit hänsyn till intressena hos de små importörerna, vilka huvudsakligen inriktar sin verksamhet på gaffelvagnar. Det bör påpekas att det i samband med denna undersökning togs fullständig hänsyn till de importörer som gav sig till känna i god tid och lämnade tillräckliga uppgifter. Bland de samarbetsvilliga icke-närstående importörerna fanns det företag med två eller tre anställda. Vidare kan det noteras att de samarbetsvilliga importörerna rapporterade mycket god lönsamhet i fråga om deras gaffelvagnsverksamhet (nettovinster på upp till 50 % av omsättningen). Det är därför rimligt att förmoda att införandet av antidumpningsåtgärder kommer att få tämligen ringa återverkningar på deras affärsverksamhet. Detta påstående bör följaktligen avvisas och de slutsatser som anges i skälen 111–114 i förordningen om preliminär tull bör bekräftas.

(78)

Två exporterande tillverkare och vissa importörer hävdade att det ökade priset på kinesiska gaffelvagnar som blev följden av att åtgärderna infördes får omedelbar och oproportionerligt stor återverkan på hundratusentals butiker, affärer och fabriker som använder gaffelvagnar i gemenskapen. Det kan emellertid konstateras att ingen sådan användare av gaffelvagnar i gemenskapen har lämnat några synpunkter på de undersökningsresultat som angavs i förordningen om preliminär tull. Efter som det inte lämnats någon bevisning till stöd för detta påstående bör det avvisas.

(79)

Eftersom inga andra synpunkter lämnats bekräftas de preliminära undersökningsresultaten beträffande gemenskapsförbrukarnas intresse i enlighet med skälen 115 och 116 i förordningen om preliminär tull.

(80)

Som en följd av ovanstående bekräftas slutsatserna om gemenskapens intresse i enlighet med skälen 117–119 i förordningen om preliminär tull.

(81)

Eftersom inga underbyggda synpunkter lämnats bekräftas den metod som använts för fastställande av nivån för undanröjande av skada i skälen 120–123 i förordningen om preliminär tull.

(82)

På grundval av denna metod har en nivå för undanröjande av skada beräknats i syfte att fastställa nivån på de åtgärder som slutgiltigt skall införas.

(83)

Mot bakgrund av ovanstående och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen bör en slutgiltig antidumpningstull införas på samma nivå som de konstaterade dumpningsmarginalerna, eftersom nivån för undanröjande av skada när det gäller samtliga exporterande tillverkare konstaterats vara högre än dumpningsmarginalerna.

(84)

På grundval av ovanstående uppgår satserna för den slutgiltiga tullen till följande:

(85)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den nuvarande undersökningen. De återspeglar således den situation som i denna undersökning befunnits föreligga för dessa företag. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller ”alla andra företag”) gäller alltså enbart för import av produkter med ursprung i det berörda landet vilka tillverkats av företagen och därmed av de specifika rättsliga enheter som nämns. Importerade produkter som tillverkats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del med namn och adress, inbegripet enheter som är de uttryckligen nämnda företagen närstående, kan inte omfattas av dessa tullsatser utan skall omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”alla andra företag”.

(86)

Ansökningar om tillämpning av dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller inrättandet av nya tillverknings- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen (3) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande de ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av tillverknings- eller försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter, vid behov, att ändras i enlighet därmed genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(87)

Med hänsyn till de konstaterade dumpningsmarginalernas storlek och nivån på den skada som vållats gemenskapsindustrin anses det nödvändigt att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära antidumpningstull som infördes genom förordningen om preliminär tull, tas ut slutgiltigt till en sats som motsvarar den tull som slutgiltigt införs genom den här förordningen. I de fall där den slutgiltiga tullen är högre än den preliminära tullen bör endast de belopp för vilka säkerhet ställts motsvarande den preliminära tullen tas ut slutgiltigt.

(88)

Efter det att de provisoriska antidumpningsåtgärderna hade införts förklarade sig två exporterande tillverkare villiga att göra åtaganden i enlighet med bestämmelserna i artikel 8 i grundförordningen. Möjligheten att sätta in försvagande motmedel i form av prisåtaganden har undersökts. Det kan emellertid noteras att en av dessa exporterande tillverkare inte visade samarbetsvilja i samband med undersökningen och därför, eftersom ingen marknadsekonomisk behandling eller individuell behandling beviljades (se skäl 19), kunde det inte fastställas några minimipriser. Vidare fastställdes det att den berörda produkten förekommer i ett stort antal (hundratals) typer som regelbundet uppgraderas eller ändras på annat sätt. Dessutom sålde de exporterande tillverkarna även andra produkter till samma kunder, antingen direkt eller via sina närstående importörer. Under dessa omständigheter skulle övervakning av prisåtaganden vara praktiskt taget omöjlig. Det ansågs därför opraktiskt att godta åtaganden i denna särskilda undersökning och erbjudandena måste därför avvisas. De exporterande tillverkarna har underrättats om detta och givits möjlighet att yttra sig. Deras synpunkter har inte ändrat den slutsats som dras ovan.

21.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/15

(1)

Den 29 januari 2005 infördes genom kommissionens förordning (EG) nr 145/2005 av den 28 januari 2005 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av bariumkarbonat med ursprung i Folkrepubliken Kina (2) (nedan kallad ”förordningen om preliminär tull”) en preliminär antidumpningstull på import till gemenskapen av bariumkarbonat med ursprung i Kina.

(2)

Efter det att de viktigaste omständigheter och överväganden som legat till grund för beslutet att införa provisoriska antidumpningsåtgärder hade meddelats, lämnade flera berörda parter skriftligen synpunkter på de preliminära avgörandena. Ingen berörd part begärde att bli hörd av kommissionen.

(3)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för de slutgiltiga avgörandena. Kontrollbesök genomfördes hos följande företag:

(4)

Alla berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för kommissionens avsikt att rekommendera införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av bariumkarbonat med ursprung i Kina och slutgiltigt uttag av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära tullen. De gavs även möjlighet att inom en viss tid efter det att de viktigaste omständigheterna och övervägandena hade meddelats inkomma med synpunkter.

(5)

De muntliga och skriftliga synpunkter som de berörda parterna lämnade togs under övervägande och slutsatserna modifierades där så var lämpligt på grundval av dessa synpunkter.

(6)

Eftersom det inte inkommit några nya synpunkter beträffande berörd produkt och likadan produkt, bekräftas slutsatserna i skälen 11 och 12 i förordningen om preliminär tull.

(7)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande marknadsekonomisk status, bekräftas slutsatserna i skälen 13–23 i förordningen om preliminär tull.

(8)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande individuell behandling, bekräftas slutsatserna i skälen 24–29 i förordningen om preliminär tull.

(9)

För en exporterande tillverkare hade, i samband med fastställandet av huruvida den inhemska försäljningen kunde anses ha skett vid normal handel och i samband med konstruerandet av ett normalvärde för vissa typer av den berörda produkten, inkorrekta finansieringskostnader använts vid beräkningen av den preliminära dumpningsmarginalen. För beräkningen av den slutgiltiga dumpningsmarginalen företogs därför de nödvändiga korrigeringarna.

(10)

För den andra exporterande tillverkaren drogs försäljningsvärdet för avfall preliminärt av från produktionskostnaden. Efter en översyn av de relevanta uppgifterna föreföll det emellertid långt ifrån säkert att beloppet kunde anses vara avdragsgillt såsom avfall. Det föreföll i detta avseende på grundval av de tillgängliga uppgifterna som om ”avfallet” i själva verket hade ett betydande separat kommersiellt värde. Dessutom var det i avsaknad av bevarade lagerförteckningar inte möjligt att på ett korrekt vis kvantifiera det berörda beloppet. Även för den händelse att det hade varit lämpligt att dra av detta belopp, hänförde företaget hela beloppet till den berörda produkten trots att det även hade ett samband med andra produkter som tillverkades av företaget. I det slutgiltiga stadiet återfördes därför avdraget för avfall. För samma exporterande tillverkare justerades värdet på biprodukten.

(11)

Den exporterande tillverkaren protesterade mot detta synsätt och hävdade att avfall i form av slagg och kalk hanterades i synergi med en intilliggande anläggning på ett sådant sätt att totalkostnaden minskade. Det bör noteras att den exporterande tillverkaren i sitt svar på frågeformuläret också anförde att denna försäljning borde betraktas som försäljning av en ”biprodukt”. I detta sammanhang är det skäl att på nytt betona att den kvantitet av produkten i fråga som sålts inte kunde fastställas under undersökningen. Dessutom visade undersökningen att försäljningen till den närliggande fabriken endast avsåg biprodukten svavelväte (H2S). Det ansågs i detta avseende att den exporterande tillverkaren lämnat motstridiga uppgifter som inte kunde klarläggas efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter. Den exporterande tillverkaren hävdade vidare att det värde på biprodukten svavelväte (H2S) som drogs av från produktionskostnaden borde ha varit högre. Den bevisning som insamlats under undersökningen visade dock att detta påstående var överdrivet, varför det måste avvisas.

(12)

Utöver justeringarna enligt skälen 9 och 10 bekräftas, eftersom det inte inkommit några ytterligare synpunkter beträffande normalvärde, slutsatserna i skälen 43–59 i förordningen om preliminär tull.

(13)

En organisation för användare av den berörda produkten gjorde invändningar mot att Förenta staterna användes som jämförbart land i den mening som avses i skäl 12 i förordningen om preliminär tull. Denna berörda part hävdade i tämligen allmänna ordalag att konkurrensen på den amerikanska marknaden på grund av de antidumpningsåtgärder som tillämpades på den marknaden var bristfällig, men underbyggde inte sitt påstående och lämnade inte någon bevisning till stöd för det. Det bör dock noteras att graden av konkurrens på den amerikanska marknaden undersöktes med tanke på det preliminära avgörandet. Såsom anges i skäl 37 i förordningen om preliminär tull drogs slutsatsen att det fanns ett rimligt mått av konkurrens på den amerikanska marknaden.

(14)

En icke-närstående importör gjorde också invändningar mot valet av Förenta staterna som jämförbart land, med motiveringen att den tillverkare i Förenta staterna vars uppgifter hade använts för fastställandet av normalvärde var gemenskapsindustrin närstående. Det bör dock noteras att det inte förelåg något sådant förhållande mellan de parterna under undersökningsperioden. Ett sådant förhållande inleddes först efter undersökningsperioden, och importören lade inte fram någon bevisning till stöd för att detta förhållande hade någon inverkan på kostnaderna och priserna på den amerikanska marknaden under undersökningsperioden. Den oberoende importörens argument måste därför avvisas.

(15)

Med beaktande av det som anges ovan bekräftas valet av Förenta staterna som jämförbart land.

(16)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande fastställandet av exportpriserna, bekräftas slutsatserna i skäl 60 i förordningen om preliminär tull.

(17)

De exporterande tillverkarna påpekade att kommissionen vid beräkningen av den preliminära dumpningsmarginalen felaktigt hade dragit av sjöfraktkostnader och försäkringskostnader vad beträffar de exportförsäljningstransaktioner som gjorts på fob- eller cfr-basis, trots att försäljningspriserna vid dessa transaktioner inte omfattade sådana kostnader. Beräkningarna rörande exportförsäljningstransaktionerna korrigerades i enlighet med detta.

(18)

Det konstaterades att en exporterande tillverkare som beviljats marknadsekonomisk status inte rapporterade provisioner som betalats till handelsföretag vid exportförsäljning av den berörda produkten till gemenskapen. Exportpriserna justerades därför i enlighet med detta.

(19)

Utöver justeringarna enligt skälen 9, 10 och 18 i den här förordningen bekräftas, eftersom det inte inkommit några ytterligare synpunkter beträffande jämförelsen mellan normalvärde och exportpris, slutsatserna i skälen 61–66 i förordningen om preliminär tull.

(20)

Med beaktande av korrigeringarna ovan är de slutgiltigt fastställda dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av cif-priset vid gemenskapens gräns före tull, följande:

(21)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande detta, bekräftas slutsatserna i skälen 72–74 i förordningen om preliminär tull.

(22)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter till de berörda parterna gjorde en samarbetsvillig exporterande tillverkare på nytt gällande att gemenskapsindustrin tar ut högre priser på grund av att dess produkter har högre reaktivitet. En begäran om justering av gemenskapsindustrins priser för att ta hänsyn till skillnader i reaktivitet hade avvisats i det preliminära stadiet (se skäl 80 i förordningen om preliminär tull).

(23)

Trots att den exporterande tillverkarens påstående inte var tillräckligt väl underbyggt med ny information prövades frågan ytterligare, eftersom tillverkaren hävdade att skillnader i reaktivitet var en utmärkande egenskap hos alla kvaliteter av bariumkarbonat och inte borde ha bedömts enbart med avseende på gemenskapsindustrins mest reaktiva kvalitet, såsom skedde i det preliminära stadiet.

(24)

Reaktiviteten hos bariumkarbonat anges inte i tillverkarnas produktspecifikationer, men användarna kan sluta sig till den på grundval av partikelstorleken och densiteten hos den berörda produkten, och det är därför normal praxis i de olika slutanvändarsektorerna att testa produkten efter leverans för att kontrollera dess egenskaper. Den omständigheten att slutanvändarna i sektorer såsom tegelindustrin – där reaktiviteten är av avgörande betydelse – ökar kvantiteten bariumkarbonat i produktionsprocessen när de använder en produkt från Kina i stället för en produkt från gemenskapsindustrin visar att de tillskriver den senare produkten högre reaktivitet. Ytterligare analys av de produkter som gemenskapsindustrin sålde på gemenskapsmarknaden visade dessutom att denna industri, utöver den mest reaktiva kvaliteten, som – såsom anges i skäl 80 i förordningen om preliminär tull – svarade för mindre än 5 % av dess försäljning i gemenskapen, även sålde andra kvaliteter med en avsevärd grad av reaktivitet vilka svarade för ytterligare ca 20 % av gemenskapsindustrins sammanlagda försäljning i gemenskapen. Resten av gemenskapsindustrins försäljning utgjordes av kvaliteter med lägre reaktivitetsgrad. Med beaktande av dessa omständigheter drogs därför, trots vad som anges i skäl 80 i förordningen om preliminär tull, den slutsatsen att det var berättigat att göra en justering för skillnader i reaktivitet.

(25)

I syfte att analysera prisunderskridandet sattes försäljningspriserna på gemenskapsindustrins kvaliteter av bariumkarbonat med en högre grad av reaktivitet ned med 14 %. Denna justering grundade sig på prisskillnaden mellan de kvaliteter med högre och lägre grad av reaktivitet som såldes av gemenskapsindustrin. Av en jämförelse framgick att den berörda produkten med ursprung i Kina under undersökningsperioden såldes i gemenskapen till priser som underskred gemenskapsindustrins priser med mellan 20 och 26 %, uttryckt i procent av gemenskapsindustrins priser.

(26)

Utöver justeringen enligt skäl 25 i den här förordningen bekräftas, eftersom det inte inkommit några ytterligare synpunkter beträffande importen från det berörda landet, slutsatserna i skälen 75–81 i förordningen om preliminär tull.

(27)

En samarbetsvillig exportör gjorde gällande att analysen i skälen 84–94 i förordningen om preliminär tull av ekonomiska indikatorer inte visade på väsentlig skada. Det har emellertid inte inkommit några verkligt nya uppgifter eller bevis som skulle göra det nödvändigt att ändra bedömningen av de ekonomiska indikatorerna och därmed de slutsatser som drogs i det preliminära stadiet.

(28)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter framfördes detta påstående på nytt, särskilt med avseende på utvecklingen av produktion, kapacitetsutnyttjande, marknadsandel, lager och sysselsättning. Såsom redogjorts för i skälen 84–88 i förordningen om preliminär tull visade dessa indikatorer entydigt på en negativ utveckling, som bidrog till att gemenskapsindustrins situation försämrades. Exportörens påstående avvisades därför.

(29)

Därför bekräftas slutsatserna om gemenskapsindustrins situation och om skada i skälen 82–97 i förordningen om preliminär tull.

(30)

Eftersom det inte inkommit några verkligt nya uppgifter eller argument beträffande detta, bekräftas slutsatserna i skäl 100 i förordningen om preliminär tull.

(31)

En samarbetsvillig exportör gjorde på nytt gällande att skada skulle ha kunnat vållas även av importen från andra tredjeländer än Kina. Denna import ökade betydligt före undersökningsperioden, särskilt från Indien och Brasilien. Indien kan inte anses ha varit en viktig försörjningskälla under skadeundersökningsperioden 2000–2003, med tanke på de försumbara kvantiteter som importerades från det landet. Marknadsandelen för importen från Indien var lägre än 1 % under undersökningsperioden och praktiskt taget obefintlig dessförinnan. Importen från Brasilien var begränsad i förhållande såväl till importen från Kina som till den totala importen under hela skadeundersökningsperioden. Därför dras slutsatsen att denna import inte bröt orsakssambandet enligt skäl 103 i förordningen om preliminär tull.

(32)

En exportör och ett antal importörer och användare påstod att gemenskapsindustrin har åtnjutit en dominerande ställning på gemenskapsmarknaden för bariumkarbonat och att detta har gjort det möjligt för gemenskapsindustrin att höja sina priser i gemenskapen. Exportören betonade den omständigheten att den koncern som den berörda tillverkaren i gemenskapen tillhör i det förgångna hade varit föremål för undersökning rörande missbruk av dominerande ställning.

(33)

Det bör för det första noteras att gemenskapsindustrins marknadsandel under perioden 2000–2003 i genomsnitt var ca 10 procentenheter högre än de kinesiska exporterande tillverkarnas marknadsandel, medan den under undersökningsperioden var jämförbar med de kinesiska tillverkarnas. Det går därför inte att dra den slutsatsen att gemenskapsindustrin åtnjutit en dominerande ställning under skadeundersökningsperioden, detta med tanke på att dess marknadsandel under den perioden sjönk i förhållande till marknadsandelen för importen från Kina och att denna import under undersökningsperioden hade lika stor marknadsandel som gemenskapsindustrin. I vilket fall som helst har ingen berörd part lagt fram några uppgifter som skulle ge belägg för ett eventuellt missbruk av dominerande ställning från gemenskapsindustrins sida vad beträffar den likadana produkten. Även i fall där ett företag är den enda tillverkaren på en viss marknad kan den omständigheten i sig inte tas som ett tecken på att tillverkaren i fråga missbrukar sin ställning på marknaden genom att artificiellt höja priserna på denna. Om gemenskapsindustrin verkligen hade åtnjutit en dominerande ställning och dessutom missbrukat den är det dessutom svårt att förstå hur gemenskapsindustrins priser kunnat minska med 7 %, såsom anges i skäl 86 i förordningen om preliminär tull, medan exportörerna i Kina ökat sin marknadsandel så väsentligt. Det går för övrigt inte att sluta sig till att gemenskapstillverkarna missbrukat en eventuellt dominerande ställning enbart på grundval av en undersökning som inte gäller den likadana produkten eller undersökningar i det förgångna rörande ett företag i den koncern som den berörda tillverkaren i gemenskapen tillhör. De berörda parternas påstående avvisas därför.

(34)

Vad beträffar uppgifterna i skälen 110 och 111 i förordningen om preliminär tull påstod ett flertal användare och importörer att införande av slutgiltiga antidumpningsåtgärder skulle utgöra en belastning för de tegeltillverkare som föredrar att använda den vattensuspension av bariumkarbonat (slurry) som framställs av bariumkarbonat som importeras från Kina i stället för att använda det bariumkarbonat i pulverform som gemenskapsindustrin levererar. Dessa berörda parter gjorde vidare gällande att gemenskapsindustrin inte säljer vattensuspensionen och att den vägrar att leverera bariumkarbonatpulver till importörer som tillverkar suspensionen. Tvärtemot detta påstående har det bekräftats att gemenskapsindustrin levererar bariumkarbonat till åtminstone en importör som framställer en vattensuspension av det. Det finns följaktligen en alternativ försörjningskälla som levererar vattensuspension framställd av bariumkarbonat från gemenskapsindustrin. Dessutom är, såsom påpekas i skäl 43 i den här förordningen, avsikten med införandet av antidumpningsåtgärder inte på något vis att hindra produkter från Kina från att komma in på gemenskapsmarknaden, utan att återupprätta rättvisa konkurrensvillkor och bibehålla alternativa försörjningskällor inom gemenskapen.

(35)

Mot bakgrund av det som anförs ovan och eftersom användarna och importörerna inte har framlagt någon stödjande bevisning som förklarar varför de föredrar det bariumkarbonat som importeras från Kina eller vattensuspensionen av sådant bariumkarbonat framför den konkurrerande produkt som gemenskapsindustrin erbjuder, avvisas de berörda parternas påstående.

(36)

På grundval av övervägandena ovan och uppgifterna i skälen 98–111 i förordningen om preliminär tull dras den slutsatsen att importen från Kina har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(37)

Två sammanslutningar som företräder slutanvändare samt vissa importörer och enskilda slutanvändare gjorde på nytt sina huvudsakliga betänkligheter i fråga om införande av åtgärder gällande, dvs. att detta skulle medföra minskad konkurrens totalt sett på gemenskapsmarknaden för produkten i fråga och oundvikligen leda till prisökningar som skulle minska deras konkurrenskraft. De berörda parterna i fråga lämnade inte någon ytterligare bevisning till stöd för sina påståenden.

(38)

Dessutom inkom tjugo användare, som inte givit sig till känna för kommissionen före införandet av de provisoriska antidumpningsåtgärderna, med en framställning innehållande synpunkter riktade mot införande av en slutgiltig antidumpningstull. De gavs tillfälle att underbygga sina synpunkter men underlät att göra detta. Deras argument blev dock föremål för vidare prövning genom att de uppgifter som en samarbetsvillig importör och två samarbetsvilliga användare ingivit redan före införandet av de provisoriska åtgärderna kontrollerades.

(39)

Till följd av ett extra kontrollbesök hos ett företag som tillverkar keramik (fritta) och hos ett företag som tillverkar tegel (de båda företagen svarade tillsammans för mer än 20 % av den import av bariumkarbonat från Kina som rapporterats av de samarbetsvilliga användarna) bekräftades det, såsom anges i skäl 127 i förordningen om preliminär tull, att i genomsnitt mindre än 8 % av de totala produktionskostnaderna hos användarna utgörs av kostnaderna för bariumkarbonat.

(40)

I linje med det som anges i skäl 128 i förordningen om preliminär tull drogs därför, med hänsyn till nivån på åtgärderna och förekomsten av alternativa försörjningskällor (exportörer som inte omfattas av antidumpningstullar), den slutsatsen att verkningarna för användarna av eventuella ökningar i priset på den likadana produkten förefaller vara minimala.

(41)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter gjorde två sammanslutningar för användare och en exporterande tillverkare gällande att de potentiella verkningarna för användare av slutgiltiga åtgärder skulle vara mer omfattande än vad som fastställs i skälen 39 och 40 i denna förordning. I detta sammanhang bör det noteras att slutsatserna grundar sig på kontrollerade uppgifter som lämnats av samarbetsvilliga användare. De berörda parternas påstående avsåg uppgifter rörande företag som inte samarbetade i undersökningen, varför uppgifterna inte kunde kontrolleras. Påståendet avvisades därför.

(42)

Den ovannämnda exporterande tillverkaren hävdade att slutsatserna grundats på uppgifter från ett begränsat antal användare som inte var representativa för hela marknaden. I detta avseende bör det noteras att de användare vars uppgifter kontrollerats i både det preliminära och det slutgiltiga stadiet svarar för över 90 % av den import av bariumkarbonat från Kina som gjordes av samarbetsvilliga användare under undersökningsperioden. Slutsatserna anses därför vara giltiga, och påståendet avvisas således.

(43)

Det erinras vidare om att syftet med eventuella antidumpningsåtgärder inte på något vis är att hindra produkter från Kina från att komma in på gemenskapsmarknaden, utan att återupprätta rättvisa konkurrensvillkor på en marknad där konkurrensvillkoren snedvridits på grund av illojalt handelsbruk. Åtgärder skulle göra det möjligt för den ende tillverkaren i gemenskapen att fortsätta med sin verksamhet och således främja konkurrensen totalt sett på gemenskapsmarknaden.

(44)

Eftersom det inte inkommit några verkligt nya uppgifter eller argument i detta särskilda avseende, bekräftas slutsatserna i skälen 114–132 i förordningen om preliminär tull.

(45)

Efter det att de preliminära avgörandena hade meddelats de berörda parterna hävdade en exportör att vinstmarginalen 7,2 %, som enligt kommissionen utgjorde den lägsta vinstmarginal som gemenskapsindustrin skulle ha kunnat uppnå om det inte hade förekommit någon skadevållande dumpning från de kinesiska företagens sida, inte var realistisk, eftersom den enda gemenskapstillverkarens lönsamhet i det förgångna enligt exportören hade varit onormalt hög på grund av att denne hade åtnjutit en dominerande ställning.

(46)

Den omständigheten att det under en viss period bara finns en tillverkare i gemenskapen innebär, såsom anges i skäl 33 i denna förordning, inte automatiskt att tillverkaren i fråga åtnjuter en dominerande ställning på marknaden och missbrukar denna situation, t.ex. genom att utnyttja sin ställning för att uppnå en onormalt hög vinstmarginal i sin verksamhet. Såsom anges i skäl 135 i förordningen om preliminär tull beräknades vinstmarginalen 7,2 % som ett vägt genomsnitt av vinstmarginalen för den likadana produkten under åren 1996–1998. Det som beaktades var gemenskapsindustrins vinstmarginaler under en period då denna industri inte drabbades av skadevållande dumpning, dvs. före skadeundersökningsperioden. Eftersom den berörda exportören inte har lämnat någon bevisning till stöd för att den ovan nämnda vinstmarginalen bör anses vara onormalt hög, avvisas påståendet och bekräftas slutsatserna om beräkningen av skademarginalen (nivån för undanröjande av skada) i skäl 135 i förordningen om preliminär tull.

(47)

Med hänsyn till de slutsatser som dragits i fråga om dumpning, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen bör slutgiltiga antidumpningstullar införas på import med ursprung i Kina, och dessa tullar bör i enlighet med regeln om lägsta tull fastställas till en nivå som motsvarar dumpningsmarginalen när denna är lägre än skademarginalen och till en nivå som motsvarar skademarginalen när denna är lägre än dumpningsmarginalen. I detta fall bör därför både de individuella tullsatserna och den landsomfattande tullsatsen fastställas till en nivå som motsvarar de konstaterade dumpningsmarginalerna.

På grundval av det som anges ovan är de slutgiltiga tullarna följande:

(48)

Inga synpunkter mottogs beträffande åtgärdernas form, och därför bekräftas införandet av tullen i form av ett specifikt belopp per ton, i enlighet med skäl 138 i förordningen om preliminär tull.

(49)

Efter meddelandet av de slutgiltiga undersökningsresultaten uppgav två exporterande tillverkare att de var intresserade av att göra ett prisåtagande. Emellertid hade en av dessa tillverkare inte beviljats marknadsekonomisk status eller individuell behandling, och i sådana fall är det praxis hos kommissionen att inte godta åtaganden, eftersom inget individuellt avgörande beträffande dumpning kan göras. Av den anledningen kunde erbjudandet om ett åtagande inte beaktas. Den andra exporterande tillverkaren hade beviljats marknadsekonomisk status men drog senare tillbaka sitt åtagande.

(50)

Med hänsyn till storleken på de dumpningsmarginaler som fastställts för de exporterande tillverkarna i Kina och med tanke på omfattningen av den skada som gemenskapsindustrin vållats, anses det nödvändigt att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära antidumpningstull som infördes genom förordningen om preliminär tull tas ut slutgiltigt på en nivå som motsvarar beloppet för de slutgiltiga antidumpningstullar som införs. Eftersom de slutgiltiga tullarna är lägre än de preliminära tullarna, bör de belopp för vilka säkerhet ställts utöver beloppen för de slutgiltiga antidumpningstullarna frisläppas.

(51)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den nuvarande undersökningen. De avspeglar således den situation som under denna undersökning befunnits föreligga när det gäller dessa företag. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tullsats som gäller för ”alla andra företag”) gäller alltså enbart för import av sådana produkter med ursprung i det berörda landet som framställts av de företag, dvs. de specifika juridiska personer, som nämns. Importprodukter som framställts av företag som inte uttryckligen nämns med namn och adress i denna förordnings normativa del, inbegripet företag som är de företag som uttryckligen nämns närstående, omfattas inte av de individuella tullsatserna, utan av den tullsats som gäller för ”alla andra företag”.

(52)

Ansökningar om tillämpning av de individuella företagsspecifika antidumpningstullsatserna (t.ex. till följd av att ett företags namn ändrats eller att nya produktions- eller försäljningsenheter inrättats) bör sändas till kommissionen utan dröjsmål tillsammans med alla relevanta upplysningar (t.ex. beträffande sådana ändringar i företagets verksamhet – i fråga om produktion, inhemsk försäljning och exportförsäljning – som hör samman med denna namnändring eller ändring av produktions- eller försäljningsenheterna). Vid behov kommer förordningen att ändras, genom en uppdatering av förteckningen över företag som omfattas av individuella tullsatser.

(53)

Den berörda produkten är utbytbar på det vis som förklarats ovan och är inte en märkesvara. Skillnaden mellan de enskilda tullsatserna är betydande, och det finns ett stort antal exporterande tillverkare. Alla dessa faktorer kan befrämja försök att lägga om exportflödena via de traditionella exportörer som omfattas av de lägsta tullsatserna.

(54)

Om volymen av exporten till gemenskapen från något av de företag som omfattas av de lägre, individuella tullsatserna ökar med mer än 30 %, kan de berörda individuella antidumpningsåtgärderna därför komma att betraktas såsom sannolikt otillräckliga för att motverka den fastställda skadevållande dumpningen. I så fall kan, under förutsättning att de erforderliga villkoren är uppfyllda, en undersökning komma att inledas i syfte att på lämpligt vis korrigera åtgärdernas form eller nivå.

a)

Belopp för vilka säkerhet ställts utöver beloppen för de slutgiltiga antidumpningstullarna skall frisläppas.

b)

Om de slutgiltiga tullarna är högre än de preliminära tullarna, skall endast de belopp för vilka säkerhet ställts på de preliminära tullarnas nivå tas ut slutgiltigt.

21.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/24

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

21.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/26

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1238/95 av den 31 maj 1995 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2100/94 i fråga om avgifter till Gemenskapens växtsortmyndighet (2) fastställs de avgifter som skall betalas till Gemenskapens växtsortsmyndighet (nedan kallad ”myndigheten”) och storleken på dessa avgifter.

(2)

Myndigheten förväntas ha tillräckliga medel för att säkerställa sin verksamhet åtminstone fram till slutet av 2005. Den årliga avgift som innehavare av gemenskapens växtförädlarrätt betalar till myndigheten för åren 2006 och 2007 och de avgifter som rör tekniska undersökningar under 2006 bör därför inte höjas enligt förordning (EG) nr 1238/95.

(3)

Bestämmelsen om avgifter för framställning av kopior i förordning (EG) nr 1238/95 bör ändras i enlighet med den ändring som gjorts i kommissionens förordning (EG) nr 1239/95 av den 31 maj 1995 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2100/94 i fråga om förfaranden inför Gemenskapens växtsortsmyndighet (3) genom förordning (EG) nr 1002/2005.

(4)

Förordning (EG) nr 1238/95 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för gemenskapens växtförädlarrätt.

1.

I artikel 9 skall punkt 1 ersättas med följande:

”1.   Växtsortsmyndigheten skall debitera innehavaren av gemenskapens växtförädlarrätt (nedan kallad ’innehavaren’) en avgift på 300 euro för varje år som gemenskapens växtförädlarrätt gäller (årsavgift) för 2003–2007, och 435 euro för 2008 och kommande år.”

2.

I artikel 12.1 skall led b ersättas med följande:

3.

Bilaga I skall ändras så att den får följande lydelse:

21.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/28

(1)

I rådets förordning (EG) nr 27/2005 av den 22 december 2004 om fastställande för år 2005 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (3) fastställs kvoter för 2005.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som seglar under den medlemsstats flagg som anges i samma bilaga, eller som är registrerade i den medlemsstaten, medfört att kvoten för 2005 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd, liksom förvaring ombord, omlastning eller landning av fångster av detta bestånd.

21.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/30

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 990/2005 (3) fastställs bl.a. schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för citroner.

(2)

Vid kontroll har det framkommit att ett fel har insmugit sig i bilagan till förordning (EG) nr 990/2005 vad beträffar citroner med ursprung i Argentina. Nämnda förordning bör därför rättas.

(3)

Enligt artikel 4.3 i förordning (EG) nr 3223/94 skall, om det inte finns något schablonvärde vid import för en produkt med ett visst ursprung, genomsnittet av de schablonimportvärden som gäller för produkten tillämpas. Detta genomsnittsvärde bör därför beräknas på nytt om ett av de schablonimportvärden som ligger till grund för beräkningen korrigeras.

(4)

Den berörda parten bör ansöka om att få tillämpa det korrigerade schablonimportvärdet så att vederbörande inte missgynnas.

21.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/32

(1)

Enligt artikel 1.1 i förordning (EEG) nr 1713/93 skall minimipriserna på sockerbetor, enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 1260/2001, liksom även produktionsavgifterna och tilläggsavgifterna enligt artikel 15 respektive 16 i den förordningen, omräknas till nationell valuta med hjälp av en särskild jordbruksomräkningskurs. Denna skall vara lika med den tidsproportionellt beräknade genomsnittliga jordbruksomräkningskurs som gällt under det aktuella regleringsåret.

(2)

Sedan den 1 januari 1999, och i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2799/98 av den 15 december 1998 om att fastställa ett agromonetärt system för euron (3), bör fastställandet av omräkningskurser begränsas till de särskilda jordbruksomräkningskurserna mellan euron och de nationella valutorna i de medlemsstater som inte infört euron.

(3)

Därför bör det för regleringsåret 2004/05 för de olika nationella valutorna fastställas en särskild jordbruksomräkningskurs för minimipriser på sockerbetor samt produktionsavgifter och tilläggsavgifter.

21.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/34

(1)

Enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 1051/2001, skall ett världsmarknadspris på orensad bomull fastställas regelbundet på grundval av det världsmarknadspris som konstaterats för rensad bomull med hänsyn till det förhållande som tidigare har konstaterats mellan priset för rensad bomull och det pris som beräknas för orensad bomull. Detta tidigare förhållande har fastställts i artikel 2.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1591/2001 av den 2 augusti 2001 om tillämpningsföreskrifter för stödsystemet för bomull (3). Om världsmarknadspriset inte kan fastställas på detta sätt skall priset fastställas på grundval av det senast fastställda priset.

(2)

Enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 1051/2001, skall världsmarknadspriset på orensad bomull bestämmas för en produkt med vissa egenskaper och med hänsyn till de mest fördelaktiga anbuden och prisnoteringarna på världsmarknaden mellan dem som anses vara representativa för den verkliga marknadstendensen. För att bestämma detta pris har det fastställts ett medeltal av de anbud och de priser som noterats på en eller flera representativa europeiska börser för en produkt som levererats cif till en hamn inom gemenskapen och som kommer från olika leverantörsländer vilka anses vara de mest representativa för den internationella handeln. Det föreskrivs justeringar av kriterierna för att bestämma världsmarknadspriset för orensad bomull för att ta hänsyn till motiverade skillnader när det gäller den levererade produktens kvalitet eller anbudens och prisnoteringarnas karaktär. Dessa justeringar fastställs i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1591/2001.

(3)

Tillämpningen av ovanstående kriterier innebär att världsmarknadspriset på orensad bomull bör fastställas på nedan angiven nivå.

21.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/35

(1)

Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien (nedan kallade ”de nya medlemsstaterna”) anslöt sig till Europeiska unionen den 1 maj 2004.

(2)

Översättningarna till tjeckiska, estniska, lettiska, litauiska, ungerska, maltesiska, polska, slovakiska och slovenska av de uppgifter i konventionen som anges på de olika språken bör därför införas i rätt ordning.

(3)

För att alla typfall i samband med ställande av säkerhet och befrielse från ställande av säkerhet skall kunna beaktas bör dessa situationer förses med en kod som måste vara alfanumerisk på grund av det stora antal situationer som skall beaktas.

(4)

Med anledning av att det införs alfanumeriska koder för ställande av säkerhet är det nödvändigt att ändra motsvarande datagrupper i det nya datoriserade transiteringssystemet.

(5)

Detta beslut bör tillämpas från och med den dag då de nya medlemsstaterna anslöt sig till Europeiska unionen.

(6)

För att de formulär för ställande av säkerhet som tryckts enligt de kriterier som gäller före de nya medlemsstaternas anslutning till Europeiska unionen skall kunna användas bör det fastställas en övergångsperiod under vilken dessa formulär får användas efter vissa ändringar.

(7)

Konventionen bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Bilaga I skall ändras i enlighet med bilaga A till detta beslut.

2.

Bilaga II skall ändras i enlighet med bilaga B till detta beslut.

3.

Bilaga III skall ändras i enlighet med bilaga C till detta beslut.

21.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/59

(1)

Det är som regel obligatoriskt att ange identiteten och nationaliteten för transportmedlet vid avgång i fält 18 i transiteringsdeklarationen.

(2)

Vid containerterminaler där trafikvolymen är hög kan det hända att alla uppgifter om det vägtransportmedel som kommer att användas för en transport inte är kända vid den tidpunkt då transiteringsformaliteterna fullgörs. Identiteten för den container i vilken de varor som omfattas av transiteringsdeklarationen transporteras är dock redan känd och anges i fält 31 i transiteringsdeklarationen.

(3)

I sådana fall bör, med hänsyn till att varukontroll kan ske på grundval av containeridentiteten, ett visst mått av flexibilitet medges, genom att det anges att fält 18 i transiteringsdeklarationen inte behöver fyllas i om det kan garanteras att de erforderliga uppgifterna kommer att fyllas i senare i det relevanta fältet.

(4)

Konventionen bör därför ändras.

21.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/61

(1)

Tillägg D2 till tillägg III till konventionen innehåller en förteckning över förpackningskoder som bygger på bilaga V till rekommendation nr 21 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE), rev. 1 från augusti 1994 (nedan kallad ”rekommendationen”).

(2)

Bilaga V till rekommendationen, i vilken förteckningen över koder återfinns, har sedan den infördes ändrats vid ett flertal tillfällen i avsikt att anpassa den till utvecklingen av handelsbruk och transportrutiner.

(3)

Den senaste versionen (rev. 4) av rekommendationen offentliggjordes i maj 2002.

(4)

För att i möjligaste mån harmonisera handelsbruket och de administrativa rutinerna i de länder som tillämpar konventionen och för att de ekonomiska aktörerna skall kunna använda de mest aktuella uppgifterna, är det viktigt att se till att de förpackningskoder som skall användas i transiteringsdeklarationerna följer den senaste versionen av bilaga V till rekommendationen.

(5)

Tillägg D2 till tillägg III till konventionen innehåller också en hänvisning till de ISO alfa 2-landkoder som skall användas enligt standarden ISO 3166 av den 1 januari 1996; denna standard har uppdaterats vid ett flertal tillfällen och det bör därför tillses att förteckningen över de landkoder som skall användas i transiteringsdeklarationerna följer den senast tillgängliga versionen av ISO 3166.

(6)

Berörda bestämmelser bör därför ändras i enlighet med detta.