28.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 166/1

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

28.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 166/3

(1)

I artikel 39.1 i förordning (EG) nr 1260/2001 anges att under regleringsåren 2001/02–2005/06 skall en särskild nedsatt avgift tas ut vid import av rörråsocker med ursprung i de länder med vilka gemenskapen ingått avtal om leverans enligt förmånsvillkor för att säkerställa en tillräcklig försörjning till gemenskapens raffinaderier. För närvarande har sådana avtal, genom rådets beslut 2001/870/EG (2), slutits med å ena sidan de länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-länder) som nämns i protokoll 3 om AVS-socker i bilaga V till AVS–EG-partnerskapsavtalet (3) och å andra sidan med Republiken Indien.

(2)

I de avtal i form av skriftväxling som ingåtts genom beslut 2001/870/EG föreskrivs att de berörda raffinaderierna skall betala ett lägsta inköpspris som motsvarar garantipriset för råsocker, minskat med det anpassningsstöd som fastställts för regleringsåret i fråga. Detta minimipris bör därför fastställas med hänsyn till de faktorer som är tillämpliga för regleringsåret 2005/06.

(3)

Hur stora kvantiteter särskilt förmånssocker som skall importeras fastställs i enlighet med artikel 39 i förordning (EG) nr 1260/2001 på grundval av en årlig prognos för gemenskapen. En sådan prognos visar att det är nödvändigt att importera råsocker och att öppna tullkvoter med särskild nedsatt avgift för regleringsåret 2005/06, såsom föreskrivs i de tidigare nämnda avtalen, i syfte att täcka behoven hos gemenskapens raffinaderier under en del av detta regleringsår.

(4)

Med hänsyn till de prognoser för rörråsocker som nu finns tillgängliga för regleringsåret 2005/06 och de kvantiteter som saknas till följd av den preliminära prognosen, bör det föreskrivas importtillstånd för perioden 1 juli 2005–28 februari 2006.

(5)

Det bör preciseras att kommissionens förordning (EG) nr 1159/2003 av den 30 juni 2003 om tillämpningsföreskrifter för regleringsåren 2003/2004, 2004/2005 och 2005/2006 vid import av rörsocker inom ramen för vissa tullkvoter och förmånsavtal och om ändring av förordningarna (EG) nr 1464/95 och (EG) nr 779/96 (4) skall tillämpas för den nya tullkvoten.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för socker.

a)

En tullkvot på 90 000 ton uttryckta i vitsocker med ursprung i AVS-länder som undertecknat det avtal i form av skriftväxling som ingåtts genom beslut 2001/870/EG.

b)

En tullkvot på 10 000 ton uttryckta i vitsocker med ursprung i Indien.

28.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 166/5

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1961/2001 (2) fastställs tillämpningsföreskrifter för exportbidrag för frukt och grönsaker.

(2)

Enligt artikel 35.1 i förordning (EG) nr 2200/96 får gemenskapens exportprodukter, i den utsträckning det är nödvändigt för att möjliggöra ekonomiskt betydande export, omfattas av ett exportbidrag som skall fastställas med hänsyn till de begränsningar som följer av de avtal som slutits i enlighet med artikel 300 i fördraget.

(3)

Enligt artikel 35.2 i förordning (EG) nr 2200/96 är det lämpligt att se till att de handelsflöden som härrör från det redan existerande bidragssystemet inte störs. Därför, och eftersom exporten av frukt och grönsaker är säsongsbunden, finns det anledning att fastställa de föreskrivna kvantiteterna per produkt på grundval av den exportbidragsnomenklatur som fastställs genom kommissionens förordning (EEG) nr 3846/87 (3). Dessa kvantiteter bör fördelas med hänsyn till de aktuella produkternas begränsade hållbarhet.

(4)

Enligt artikel 35.4 i förordning (EG) nr 2200/96 skall bidragen fastställas med hänsyn till den aktuella situationen eller den förväntade utvecklingen dels för priserna och tillgången på frukt och grönsaker på gemenskapsmarknaden, dels för de priser som tillämpas inom internationell handel. Hänsyn bör också tas till kostnaderna för marknadsföring och transport, liksom till den ekonomiska aspekten av den planerade exporten.

(5)

Enligt artikel 35.5 i förordning (EG) nr 2200/96 skall priserna på gemenskapsmarknaden fastställas med hänsyn till de priser som är mest förmånliga ur exporthänseende.

(6)

Situationen inom den internationella handeln eller särskilda krav från vissa marknader kan göra det nödvändigt att differentiera bidraget för en viss produkt beroende på dess destination.

(7)

Tomater, apelsiner, bordsdruvor, äpplen och persikor av klasserna Extra, I och II i gemenskapens handelsnormer får för närvarande exporteras i en ekonomiskt sett betydande omfattning.

(8)

För att möjliggöra ett maximalt utnyttjande av de tillgängliga resurserna, och med beaktande av gemenskapens exportstruktur, är det lämpligt att använda anbudsinfordringar och att fastställa vägledande bidragsbelopp och kvantiteter för den berörda perioden.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för färsk frukt och färska grönsaker.

28.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 166/8

(1)

Följande företag berörs av nuvarande beslut om överträdelser mot artikel 81 i fördraget:

(2)

BPB, Knauf (3), Lafarge och Gyproc ingick och var utan avbrott involverade i ett omfattande och varaktigt avtal i strid med artikel 81.1 i fördraget, vilket tog sig uttryck i följande handlingar, överenskommelser eller samordnade förfaranden:

(3)

De berörda företagen var inblandade i överträdelserna under följande perioder:

(4)

På grundval av inkomna upplysningar genomförde kommissionen i enlighet med artikel 14.3 i förordning nr 17 inspektioner på plats i flera företag mellan november 1998 och juli 1999. Efter dessa inspektioner riktade kommissionen en begäran om närmare upplysningar till vissa företag i januari, juli och september 1999 samt i mars 2000.

(5)

Den 18 april 2001 inledde kommissionen ett förfarande i detta ärende och utfärdade dessutom ett meddelande om invändningar riktat till fem av företagen, nämligen BPB, Knauf, Lafarge, Gyproc och Etex SA. Alla fem inkom med skriftliga synpunkter till kommissionen. En utfrågning i ärendet ägde rum den 17 juli 2001, varvid alla företag som mottagit meddelandet om invändningar deltog.

(6)

Kommissionen anser att de bevis som den har tillgång till inte räcker för att påvisa att Etex SA deltagit i en gemensam, omfattande och varaktig överträdelse. Därför är Etex inte föremål för detta beslut.

(7)

Den i detta fall berörda produkten är gipsskivor. Detta är en produkt som består av ett gipslager mellan två skivor av papper eller något annat material och som används som prefabricerat byggmaterial. Gipsskivorna är utskurna i olika storlekar och tjocklekar och används vanligen som väggfoder inomhus, som material för att skapa avskärmningar inuti byggnader, som takfoder och innertakfoder i bostäder, butiker och kontorsbyggnader. Gipsskivor är en intressant produkt för byggindustrin, eftersom de är stabila, hållbara och lätta att montera. De är också svårantändliga och förhållandevis billiga. Gipsskivor är också attraktiva för konsumenterna. De används ofta när man bygger moderna bostäder och i hobbysammanhang. Gipsskivor är en välkänd produkt och företagens namn är väletablerade i flera medlemsstater (”gyproc” i Belgien, ”placoplâtre” i Frankrike osv.).

(8)

Det årliga värdet av försäljningen på marknaderna i Tyskland, Frankrike, Förenade kungariket och Benelux uppgick 1997 och 1998 till omkring 1 210 miljoner ecu och den totala volymen uppgick till omkring 692 miljoner m2 1997 och 710 miljoner m2 1998. De berörda företagen stod tillsammans för nästan hela försäljningen av gipsskivor på de berörda marknaderna.

(9)

Vid fastställandet av ett bötesbelopp beaktar kommissionen alla relevanta omständigheter, i synnerhet tas hänsyn både till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått, vilket motsvarar de villkor som uttalas i artikel 15.2 i förordning nr 17.

(10)

Med avseende på det berörda beteendet och dess praktiska inverkan på marknaden för gipsskivor och det faktum att det omfattar de fyra största marknaderna inom Europeiska gemenskapen, anser kommissionen att de företag som berörs av detta beslut har gjort sig skyldiga till en allvarlig överträdelse i den mening som avses i artikel 81.1 i fördraget.

(11)

Inom kategorin mycket allvarliga överträdelser kan kommissionen tillämpa differentierad behandling av de berörda företagen för att avgöra vilken faktisk ekonomisk kapacitet företagen har att på ett betydande sätt skada konkurrensen och att fastställa bötesbeloppet på en tillräckligt avskräckande nivå. Detta är särskilt nödvändigt när det som i detta fall föreligger en avsevärd skillnad mellan de berörda företagens storlek. Därför har de i detta beslut indelats i tre kategorier. Därvid har kommissionen utgått ifrån deras marknadsandel, grundad på omsättningen från deras försäljning av produkten på de fyra berörda marknaderna 1997 som var det sista hela år då överträdelsen pågick. Den första gruppen består av BPB, vars marknadsandel uppgår till omkring [40–45] %, den andra av Knauf och Lafarge, vars marknadsandelar uppgår till omkring [25–30] % respektive [20–25] % och den tredje gruppen består av Gyproc, vars marknadsandel uppgår till omkring [7–10] %.

(12)

För att de fastställda bötesbeloppen skall ha en tillräckligt avskräckande effekt och med avseende på Lafarges avsevärda storlek och världsomspännande resurser skall grundbeloppet höjas med 100 %.

(13)

Knaufs och BPB:s brott mot artikel 81.1 i fördraget inleddes senast den 31 mars 1992 och pågick till den 25 november 1998. Lafarge begick samma överträdelse mellan den 31 augusti 1992 (senast) och den 25 november 1998. Gyproc deltog aktivt i överträdelsen mellan den 6 juni 1996 (senast) och den 25 november 1998.

(14)

Kommissionen sluter sig till att Knaufs, BPB:s och Lafarges överträdelse var långvarig (mer än fem år) och att Gyprocs var medellång (mellan ett och fem år) och beslutar därför om en 65-procentig höjning av det grundläggande bötesbelopp som beslutats för BPB och Knauf Westdeutsche Gipswerke, en 60-procentig höjning av det grundläggande bötesbelopp som beslutats för Lafarge och en 20-procentig höjning av det grundläggande bötesbelopp som beslutats för Gyproc.

(15)

Kommissionen har tidigare vidtagit åtgärder för att bötfälla BPB De Eendracht NV (4) (ett företag som ingår i BPB-gruppen, ett av de företag som berörs av detta beslut) för att ha slutit olagliga avtal inom kartongbranschen och Lafarge SA (5) (på den tiden kallat Lafarge Coppée SA) för att ha slutit ett olagligt avtal inom cementbranschen.

(16)

Enligt de fakta som lagts fram i detta beslut fortsatte BPB och Lafarge att aktivt följa ett avtal inom branschen för tillverkning av gipsskivor efter det att de underrättats om ovannämnda beslut. Det faktum att företagen upprepade sitt beteende inom en annan bransch än den som de redan fått påföljder för visar att den första påföljden inte fick dem att ändra sitt beteende. Kommissionen uppfattar detta som en försvårande omständighet.

(17)

Det faktum att beslut nr 94/601/EG riktade sig till en filial till BPB, nämligen BPB De Eendracht NV, hindrar inte kommissionen från att betrakta detta förhållande som försvårande i BPB:s fall. Eftersom BPB De Eendracht NV var ett dotterbolag till BPB PLC när beslutet fattades, anser kommissionen att det rör sig om ett och samma företag i den mening som avses i artikel 81. Dessutom är ett företag som kommissionen dömt skyldigt att både upphöra med sin konkurrensbegränsande beteende och att inom hela gemenskapen anpassa sin ekonomiska policy till detta beslut. Detta gjorde inte BPB, vilket också framgår av beslutet (6). Det faktum att samma företag redan har varit föremål för beslut om överträdelser, och att det trots denna överträdelse och det bötesbelopp som utdömts ändå fortsatt med en annan analog överträdelse mot samma bestämmelse i fördraget, räcker för att det skall betraktas som återfall.

(18)

En 50-procentig höjning av det grundläggande bötesbeloppet för BPB och Lafarge förefaller motiverat mot bakgrund av de försvårande omständigheterna.

(19)

Även om företaget Gyproc kan anses skyldigt till överträdelsen som helhet under den period som det deltog, dvs. mellan juni 1996 och november 1998, visar föreliggande fakta att företaget objektivt sett befann sig i en annan situation, jämfört med övriga företag i detta beslut. Detta gör att kommissionen medger att Gyproc inte spelade samma roll som övriga företag. Som annorlunda omständigheter har kommissionen framhållit att under en längre period då Gyproc deltog synes företaget ha haft svårigheter att hindra BPB från att få tillgång till och vidareförmedla information om företaget, eftersom BPB hade representanter i Gyprocs styrelse. Gyproc utgjorde ett ständigt destabiliserande element som bidrog till att begränsa effekterna av de tre avtalen på den tyska marknaden. Dessutom var företaget inte närvarande på den brittiska marknaden, där överträdelserna oftast var märkbara.

(20)

Tack vare dessa förmildrande omständigheter Gyproc kommer därför att beviljas en 25-procentig nedsättning det grundläggande bötesbeloppet.

(21)

Innan kommissionen antog sitt meddelande om invändningar, överlämnade BPB och Gyproc information och enskilda handlingar till den. Omfattningen och kvaliteten på de båda företagens samarbete med kommissionen skiljer sig emellertid åt.

(22)

BPB var den första deltagare i kartellen som på en begäran om upplysningar från kommissionens sida överlämnade uppgifter som kunde komplettera dem som upptäckts i samband med inspektionerna och som bekräftar förekomsten av kartellen, vilket också framgår ovan. I detta fall rör det sig om detaljerade uppgifter om möten inom ramen för kartellen, bl.a. mötet i London och utbytet av information om de största marknaderna i Europa, i synnerhet den i Förenade kungariket. BPB kändes också vid en del av de fakta som presenteras i meddelandet om invändningar, men bestred ändå att vissa fakta i meddelandet om invändningar som också återfinns i beslutet gällde överträdelser.

(23)

Gyproc tillhandahöll också uppgifter som bidrog till att överträdelsen kunde bevisas. På begäran om upplysningar från kommissionens sida överlämnade företaget information om kartellens möten och uppgav när dessa möten ägde rum i olika medlemsstater inom gemenskapen samt vilka de deltagande företagen var. I samband med ett möte med kommissionen som hölls på begäran av Gyproc lämnade en företrädare för företaget vissa muntliga förklaringar avseende handskrivna anteckningar. Gyproc överlämnade också spontant ett antal handskrivna anteckningar som kommissionen inte uppmärksammat i samband med inspektionen. Dessa innehöll uppgifter om vilken information om försäljningsvolymer som utbyttes vid mötet i Versailles. Gyproc bestrider varken fakta eller att det skulle röra sig om överträdelser mot gemenskapens konkurrenslagstiftning.

(24)

Under dessa omständigheter anser kommissionen det vara motiverat att bevilja en nedsättning av bötesbeloppen med 30 % för BPB och 40 % för Gyproc.

(25)

Sammanfattningsvis skall de bötesbelopp som utdöms i enlighet med artikel 15.2 a i förordning nr 17 vara följande:

(26)

BPB PLC, Knauf-gruppen, Société Lafarge SA och Gyproc Benelux NV har begått en överträdelse mot artikel 81.1 i fördraget genom att ingå ett antal avtal och samordnade förfaranden på marknaden för gipsskivor.

(27)

Överträdelsen ägde rum under följande perioder:

(28)

Företagen skall upphöra med överträdelserna om så inte redan skett. Inom ramen för sin verksamhet avseende gipsskivor skall de avstå från alla avtal och alla samordnade förfaranden som kan ha ett mål eller en effekt som är identisk med eller liknar överträdelsen.

(29)

Följande företag har ålagts följande böter:

28.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 166/12

(1)

Enligt beslut 90/424/EEG skall gemenskapen vidta eller hjälpa medlemsstaterna vidta de tekniska och vetenskapliga åtgärder som är nödvändiga för utvecklingen av gemenskapens veterinärlagstiftning och veterinärutbildning.

(2)

Undersökningar, konsekvensanalyser samt systematiska och snabba utvärderingar av stödprogrammen är en prioriterad fråga för Europeiska kommissionen. Det är ett sätt att redovisa hur anslagna medel förvaltas och att främja en kultur inom hela organisationen där man drar lärdomar av gjorda erfarenheter, särskilt i samband med att man allt mer inriktar sig på resultatbaserad förvaltning.

(3)

För att genomföra dessa uppgifter inleddes efter ett öppet förfarande under sista kvartalet 2004 ett anbudsförfarande avseende ett ramavtal om utvärdering för politikområdena livsmedelssäkerhet, djurhälsa, djurskydd och avel.

(4)

Detta ramavtal förväntas snabbt ge högkvalitativ och relevant information som kan användas som grund för gemenskapens beslutsfattande.

(5)

För alla enskilda uppgifter skall specifika överenskommelser träffas. Dessa överenskommelser skall undertecknas av kommissionen och underleverantören enligt villkoren i ramavtalet.

(6)

Den åtgärd som föreskrivs i detta beslut är förenlig med yttrandet från Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

28.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 166/14