23.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 160/1

(1)

Genom förordning (EG) nr 2022/95 (2) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland. Efter ytterligare en undersökning då det fastställdes att tullarna absorberades, ändrades åtgärderna genom förordning (EG) nr 663/98 (3). Efter det att en begäran lämnats in om en undersökning vid giltighetstidens utgång och en interimsundersökning i enlighet med artikel 11.2 och 11.3 i grundförordningen, införde rådet genom förordning (EG) nr 658/2002 (4) en slutgiltig antidumpningstull på 47,07 euro per ton på import av ammoniumnitrat med KN-nummer 3102 30 90 och 3102 40 90 med ursprung i Ryssland.

(2)

Genom förordning (EG) nr 132/2001 (5) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på 33,25 euro per ton på import av ammoniumnitrat med KN-nummer 3102 30 90 och 3102 40 90 med ursprung i bland annat Ukraina.

(3)

Förordningarna (EG) nr 658/2002 och (EG) nr 132/2001 kallas nedan ”de ursprungliga förordningarna” och de antidumpningstullar som fastställs i förordningarna kallas ”de gällande åtgärderna”.

(4)

Den 15 mars 2004 mottog kommissionen en begäran i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen om en undersökning av de gällande åtgärdernas räckvidd i syfte att inkludera nya produkttyper.

(5)

Begäran ingavs av European Fertiliser Manufacturers Association (EFMA) som företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del av gemenskapens tillverkning av ammoniumnitrat.

(6)

I begäran hänvisas till nya produkttyper som definieras som ammoniumnitratgödselmedel innehållande mer än 28 och högst 33 viktprocent kväve, som tillsatts, blandats eller bearbetats med högst 5 % fosfornäringsämne (uttryckt som P2O5) och/eller högst 5 % kaliumnäringsämne (uttryckt som K2O). Dessa produkter kallas nedan ”de nya produkttyper som nämns i begäran”.

(7)

Det hävdades att de nya produkttyper som nämns i begäran i huvudsak hade samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper som den berörda produkten och såldes genom samma försäljningsled till samma slutanvändare för samma ändamål. Dessutom påtalades det att de nya produkttyperna vid import till gemenskapen klassificerades enligt följande KN-nummer: 3105 10 00, 3105 20 10, 3105 20 90, 3105 51 00, 3105 59 00 och 3105 90 91.

(8)

Den 2 juli 2004 inledde kommissionen, genom ett meddelande (nedan kallat ”tillkännagivandet om inledande”) som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning, en partiell interimsöversyn av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland och Ukraina i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen. Interimsöversynen begränsades till definitionen av den berörda produkten.

(9)

Genom en inlaga av den 20 september 2004 underrättade European Fertiliser Manufacturers Association kommissionen om att en rysk tillverkare av den berörda produkten nyligen hade inlett produktion av en ny produkttyp som inte nämns i begäran, och som innehöll mer än 28 viktprocent kväve (N) och till vilken 6 % fosfor (P) tillsattes. European Fertiliser Manufacturers Association uppmanade därför kommissionen att överväga lösningar som på ett lämpligt sätt omfattade alla nya produkttyper av ammoniumnitrat som innehåller mer än 28 viktprocent kväve (N). Eftersom tillkännagivandet om inledande hänvisade till ”nya produkttyper” utan närmare angivelser om deras sammansättning ansågs det att denna senaste begäran redan tillgodosetts genom tillkännagivandet om inledande.

(10)

Några berörda parter hävdade att kommissionen på eget initiativ skulle ändra den partiella översynen till en fullständig översyn, till följd av ett antal omständigheter som uppkommit sedan de gällande åtgärderna infördes – bland annat att Ryssland hade beviljats marknadsekonomisk status och att EU utvidgats med tio nya medlemsstater. Inga bevis lades emellertid fram som var tillräckligt exakta och fullgoda för att berättiga till en ändring av åtgärdernas nivå. Därmed fanns det inte någon anledning att på eget initiativ genomföra en fullständig interimsöversyn. För det första innebar det faktum att Ryssland hade beviljats marknadsekonomisk status i sig inte att omständigheterna med hänsyn till dumpning och skada för enskilda tillverkare automatiskt hade förändrats. Inga bevis lades fram som tydde på att en dumpningsmarginal beräknad på ryska kostnader och priser, i motsats till kostnaderna och priserna i det jämförbara landet, i någon nämnvärd grad skiljde sig från den som konstaterats vid tidigare undersökningar. För det andra förändrade EU:s utvidgning inte automatiskt de parametrar för dumpning och skada som låg till grund för de gällande åtgärderna och inga giltiga bevis lades fram för att motivera en förändring i detta hänseende.

(11)

Dessutom begärde några berörda parter klargöranden av varför undersökningen även inbegrep Ukraina, med tanke på att det i begäran inte gjordes någon hänvisning till import av nya produkttyper med ursprung i det landet. Eftersom interimsöversynen var begränsad till att klargöra vad den berörda produkten var, ansågs det att resultaten inte skulle komma att vara knutna till landsspecifika omständigheter, utan snarare skulle gälla all import av ammoniumnitrat som omfattades av åtgärder, oavsett ursprung.

(12)

Slutligen hävdade en gemenskapstillverkare av den berörda produkten under tiden undersökningen pågick att en av de nya produkttyperna klassificerades enligt KN-nummer 3105 90 99. Med hänvisning till KN-nummer 3105 20 90 (som nämns i begäran) och 3105 90 99, visade undersökningen att dessa nummer endast omfattade gödselmedel med en kvävehalt av högst 10 viktprocent, beräknad på grundval av torrsubstansen. Därför drogs slutsatsen att ingen hänsyn kunde tas till dessa KN-nummer, eftersom de inte med nödvändighet omfattar gödselmedel som normalt sett innehåller mer än 28 viktprocent kväve.

(13)

Kommissionen underrättade officiellt myndigheterna i exportländerna och alla parter som den visste var berörda av att interimsöversynen inleddes. Frågeformulär skickades till sexton tillverkare/exportörer i Ryssland och en i Ukraina, liksom till importörer, användare, tillverkare och berörda intresseorganisationer i gemenskapen, som namngivits i begäran eller som på annat sätt var kända för kommissionen. Berörda parter gavs tillfälle att inom tidsfristen enligt tillkännagivandet om inledande lämna sina synpunkter skriftligen och begära att bli hörda.

(14)

Frågeformuläret besvarades av två exporterande tillverkare i Ryssland och en i Ukraina, och av elva tillverkare i gemenskapen. Ett antal exporterande tillverkare, tillverkare i gemenskapen, importörer och berörda intresseorganisationer gav sig tillkänna som berörda parter och skickade in synpunkter. Mot bakgrund av att all nödvändig information och alla nödvändiga uppgifter var tillgängliga ansågs det inte nödvändigt att genomföra kontrollbesök vid de företag som hade besvarat frågeformuläret.

(15)

Undersökningsperioden omfattade perioden från och med den 1 juli 2003 till och med den 30 juni 2004. I syfte att undersöka utvecklingen beträffande försäljning, import och inköp på gemenskapsmarknaden av den berörda produkten och de nya produkttyperna inhämtades uppgifter från och med 2000 till och med undersökningsperiodens slut.

(16)

Den berörda produkten är ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland och Ukraina enligt KN-nummer 3102 30 90 (ammoniumnitrat, annat än löst i vatten) och 3102 40 90 (blandningar av ammoniumnitrat med kalciumkarbonat eller andra oorganiska ämnen utan gödselverkan, innehållande mer än 28 viktprocent kväve). Ammoniumnitrat är ett kvävegödselmedel i fast form som är vanligt förekommande inom jordbruket. Det framställs av ammoniak och salpetersyra och innehåller mer än 28 viktprocent kväve i pelletform eller granulatform.

(17)

Det bör noteras att den berörda produkten alltid innehåller oorganiska ämnen utan gödselverkan vilka är nödvändiga, eftersom de fungerar som stabiliseringsmedel. Det händer också att produkten innehåller sekundära näringsämnen och/eller mikronäringsämnen (6) i mycket små mängder. Förekomsten av oorganiska ämnen utan gödselverkan, sekundära näringsämnen eller mikronäringsämnen kan anses marginell och påverkar inte tullklassificeringen av den berörda produkten. Ammoniumnitrat, inklusive dessa ämnen och/eller näringsämnen (nedan kallade ”marginella ämnen och/eller näringsämnen”) kallas i denna förordning ”den berörda produkten”.

(18)

I syfte att avgöra huruvida de gällande åtgärderna inte längre räckte till för att motverka den skadevållande dumpningen undersöktes det 1) huruvida de nya produkttyper som nämns i begäran hade samma fysiska och kemiska egenskaper och slutliga användningsområden som den berörda produkten; 2) huruvida det förekom andra nya produkttyper än de som nämns i begäran som hade eller kunde ha samma fysiska och kemiska egenskaper och slutliga användningsområden som den berörda produkten; 3) huruvida definitionen och beskrivningen av den berörda produkten på grundval av de fakta som framkommer enligt de föregående punkterna måste förtydligas mot bakgrund av nya omständigheter.

(19)

När det gäller definitionen av de kemiska och agronomiska begreppen i denna förordning har de definitioner använts som ges i förordning (EG) nr 2003/2003 (7) (”förordningen om gödselmedel”) av huvudnäringsämnen (kväve, fosfor, kalium), sekundära näringsämnen (kalcium, magnesium, natrium och svavel), mikronäringsämnen (bor, kobolt, koppar, järn, mangan, molybden och zink), ammoniumnitratgödselmedel med hög kvävehalt (mer än 28 viktprocent kväve), enkla gödselmedel (endast ett huvudnäringsämne) och sammansatta gödselmedel (mer än ett huvudnäringsämne).

(20)

Den berörda produkten framställs av ammoniak (NH3) och salpetersyra (HNO3) vilket ger ammoniumnitrat (NH4NO3). Kväveinnehållet i den berörda produkten är mer än 28 viktprocent (det ligger normalt mellan 33 och 34 viktprocent). Förhållandet mellan ammoniumnitratinnehållet och kväveinnehållet, vilket beror på grundämnenas atomvikt, är 2,86. Eftersom den berörda produkten innehåller mer än 28 viktprocent kväve blir ammoniumnitratinnehållet automatiskt mer än 80 viktprocent (normalt mellan 94 och 97 viktprocent) (8). Såsom nämns i skäl 17 ingår i den berörda produkten också marginella ämnen och/eller näringsämnen, vars totala innehåll aldrig kan vara mer än 20 viktprocent, eftersom minst 80 % av den berörda produkten utgörs av ammoniumnitrat.

(21)

Det finns två huvuddrag som utmärker den berörda produktens kemiska sammansättning, nämligen sättet att uttrycka kväveinnehållet och den totala halten kväve och ammoniumnitrat. Kväve uttrycks som nitratkväve (nitratjon NO3-) och som ammoniumkväve (ammoniumjon NH4+), och förhållandet mellan dessa är 1:1. Kväveinnehållet är alltid mer än 28 viktprocent och följaktligen, vilket framgår ovan, ammoniumnitratinnehållet alltid mer än 80 viktprocent.

(22)

Beträffande de nya produkttyper som nämns i begäran konstaterades det att de också framställdes av ammoniak och salpetersyra, att kväveinnehållet var mer än 28 viktprocent och att ammoniumnitratinnehållet följaktligen mer än 80 viktprocent. Utöver ammoniumnitrat kunde dessa nya produkttyper också innehålla marginella ämnen och/eller näringsämnen. I dessa produkter uttrycktes kvävet också som nitratkväve och ammoniumkväve och förhållandet mellan dessa var också ungefär 1:1.

(23)

De nya produkttyper som nämns i begäran genomgick emellertid ytterligare en process vars syfte var att tillsätta andra huvudnäringsämnen (9) än kväve, t.ex. fosfor eller kalium, vilka förvandlade produkten till ett sammansatt gödselmedel (10). Detta sammansatta gödselmedel kunde framställas kemiskt eller genom blandning. Trots tillsatsen av andra huvudnäringsämnen och oavsett omvandlingssätt (kemiskt eller blandning) konstaterades det att denna process inte påverkade någon av de kemiska huvudegenskaperna hos ammoniumnitratet i produkterna, dvs. kväveinnehållet och den totala halten kväve och ammoniumnitrat vilka var högre än 28 respektive 80 viktprocent.

(24)

Särskilt vad gäller den totala halten kväve och ammoniumnitrat var det nödvändigt att skilja mellan sådana sammansatta gödselmedel som framställs kemiskt och sådana som framställs genom blandning. I det första fallet konstaterades det att det maximala fosfor- och/eller kaliuminnehållet på 5 %, enligt angivelserna i begäran, var kemiskt kompatibelt med ett ammoniumnitratinnehåll på över 80 % (det maximala utrymmet för fosfor och/eller kalium i sammansättningar med mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat varierade mellan maximalt 7,4 och 12 viktprocent beroende på komponent – 7,4 viktprocent för ammoniumpolyfosfat, 9,2 viktprocent för diammoniumfosfat, 10,4 viktprocent för monoammoniumfosfat och 12 viktprocent för kaliumklorid.). Vad gäller de sammansatta gödselmedel som tillverkas genom blandning konstaterades det att slutprodukten bestod av granulat eller pellets av den berörda produkten blandad med granulat eller pellets av kväve- och/eller fosfornäringsämnen på ett sätt som säkerställde att minst 80 % av det sammansatta gödningsmedlets totala vikt utgjordes av ammoniumnitrat.

(25)

När det gäller de fysiska egenskaperna konstaterades det att dessa var nära förbundna med de agronomiska egenskaperna och därför kunde undersökas i förhållande till dessa. Ett gödselmedels agronomiska egenskaper är huvudsakligen beroende av vilka huvudnäringsämnen (11) det innehåller, vilken form de förekommer i och deras mängd i vikt. Mot bakgrund av dessa tre kriterier konstaterades det att både den berörda produkten och de nya produkttyper som anges i begäran hade samma agronomiska egenskaper när det gäller innehåll av kväve och ammoniumnitrat. Sättet att uttrycka kväveinnehållet – som var densamma för de båda produktkategorierna – gjorde det möjligt att uppfylla grödornas behov av kväve både på kort sikt och på medellång till lång sikt. Den del av kvävet som uttrycktes som nitrat kunde lätt och snabbt tas upp av grödan, medan den del som uttrycktes som ammoniak behövde genomgå en ytterligare process (fermentering av bakterierna i jorden) innan den kunde tas upp av grödan. Tröskeln på 28 viktprocent verkade dessutom av betydelse för att uppfylla grödornas särskilda behov av kväve, något som erkänns på gemenskapsnivå i förordningen om gödselmedel, där det i artikel 25 fastställs att gödselmedel baserat på ammoniumnitrat och som innehåller en hög halt av kväve endast kan definieras som sådana om de innehåller mer än 28 viktprocent kväve. Följaktligen uppfylldes grödornas särskilda behov av kväve lika bra av både den berörda produkten och de nya produkttyper som anges i begäran, oberoende av det faktum att den sistnämnda också innehöll andra huvudnäringsämnen än kväve, dvs. fosfor och/eller kalium, något som inte försämrade kvävets agronomiska egenskaper.

(26)

När det gäller de slutliga användningsområdena motsatte sig ingen av parterna – så länge kravet på halten av ammoniumnitrat uppfylldes – att både den berörda produkten och de nya produkttyper som anges i begäran användes under undersökningsperioden av samma jordbrukare i samma syften. Denna slutsats fick stöd i en marknadsundersökning, i vilken det konstaterades att nästan samtliga jordbrukare som deltog i undersökningen hade bytt från den berörda produkten till de nya produkttyperna eftersom dessa var billigare. Detta faktum bekräftades också av en importör.

(27)

Dessutom har en offentlig källa refererat till dessa nya produkttyper antingen som AN- eller NP-, NK- och NPK-gödselmedel. Detta ger stöd åt slutsatsen att leverantörens (den exporterande tillverkarens och importörens) marknadsstrategi sammanfaller med konsumentens uppfattning att den berörda produkten och de nya produkttyperna fyller samma behov.

(28)

Därför drogs slutsatsen att de nya produkttyper som nämns i begäran ur kemisk och fysisk/agronomisk synvinkel inte kunde betraktas som berörda produkter, eftersom de innehåller andra huvudnäringsämnen än kväve, nämligen fosfor och kalium. Den berörda produkten och de nya produkttyper som anges i begäran var emellertid identiska när det gäller halten av ammoniumnitrat (så länge den överstiger 80 viktprocent), marginella ämnen och de näringsämnen som de kan innehålla, samt i fråga om deras slutliga användningsområden. Innehållet av ammoniumnitrat och de marginella ämnena och näringsämnena i de nya produkttyper som anges i begäran bör därför också betraktas som berörda produkter.

(29)

Det undersöktes också om det fanns andra nya produkttyper än de som nämns i begäran som hade eller skulle kunna ha samma grundläggande kemiska och fysiska egenskaper och samma slutliga användningsområden som den berörda produkten, och som därför också borde omfattas av definitionen för den berörda produkten.

(30)

Som tidigare nämnts är det innehållet uttryckt som kväve och den totala halten av kväve och ammoniumnitrat som utgör de grundläggande kemiska egenskaper som ger den berörda produkten dess agronomiska egenskaper. Därför undersöktes det huruvida det finns andra gödselmedel som innehåller eller kan innehålla mer än 28 viktprocent kväve uttryckt som nitrat och ammoniak (och därmed mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat).

(31)

Följande nya produkttyper identifierades: 1) dubbelsalter och blandningar av ammoniumsulfat och ammoniumnitrat (klassificeras f.n. enligt KN-nummer 3102 29 00), 2) dubbelsalter och blandningar av kalciumnitrat och ammoniumnitrat (klassificeras f.n. enligt KN-nummer 3102 60 00), 3) dubbelsalter och blandningar av sammansatta magnesiumsalter och ammoniumnitrat (klassificeras f.n. enligt KN-nummer 3102 90 00), 4) NPK-, NP- och NK-gödselmedel som innehåller mer fosfor och/eller kalium, än vad som anges i begäran (5 %), men inte mer än vad som är kemiskt möjligt när kvävehalten överstiger 28 % (se skäl 24).

(32)

Denna förteckning är inte uttömmande. När det gäller de nya produkternas slutliga användningsområden konstaterades det att deras kemiska struktur och agronomiska egenskaper är sådana att de är lämpliga att använda i samma syfte som den berörda produkten så länge de innehåller tillräckligt mycket kväve, dvs. mer än 28 viktprocent (och därmed innehåller mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat).

(33)

Därför drogs slutsatsen att den berörda produkten och de nya produkttyperna, andra än de som anges i begäran, är identiska när det gäller halt av ammoniumnitrat (så länge den överstiger 80 viktprocent), marginella ämnen och de näringsämnen som de kan innehålla och att de har samma slutliga användningsområden. Därför bör innehållet av ammoniumnitrat, de marginella ämnena och näringsämnena i de nya produkttyperna, andra än de som anges i begäran, också betraktas som berörda produkter.

(34)

Några berörda parter hävdade att det var oberättigat att ta med gödselmedel som i begäran inte angavs utgöra något problem. I detta sammanhang bör det noteras att syftet med undersökningen var att ta med alla nya produkttyper som skulle komma att betraktas som den berörda produkten eftersom de i stort sett hade samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och samma grundläggande användningsområden. I meddelandet om inledande av översyn hänvisades det till ”nya produkttyper”, utan ytterligare uppgifter om deras kemiska sammansättning, för att det mot bakgrund av objektiva kriterier skulle kunna undersökas om nya produkttyper skulle tas med och i så fall vilka. Därför ansågs det att alla typer av gödselmedel som ingick i den berörda produkten och tullklassificeringen av dessa kunde undersökas och ingå i denna förordning. Påståendet måste därför avvisas.

(35)

Mot bakgrund av dessa undersökningsresultat dras slutsatsen att alla nya produkttyper bör betraktas som berörda produkter, uteslutande med avseende på deras innehåll av ammoniumnitrat (så länge det överstiger 80 viktprocent), marginella ämnen och näringsämnen, inte med avseende på huvudnäringsämnena fosfor och kalium. För att de gällande åtgärderna endast skall tillämpas på den berörda produkten när denna ingår i alla nya produkttyper förefaller det därmed befogat att de gällande åtgärderna tillämpas proportionellt.

(36)

Vid import av sammansatt (12) gödselmedel av ammoniumnitrat innehållande mer än 28 viktprocent kväve anses det att gällande åtgärder bör tillämpas i förhållande till innehållet av ammoniumnitrat, andra marginella ämnen och näringsämnen i gödselmedlet. I syfte att förenkla tullförfarandet och tillämpningen av en lämplig tullsats som motsvarar den mängd av den berörda produkten som ingår i sammansättningen, har fyra olika tullsatser fastställts som var och en motsvarar en grupp av sammansättningar, där den första innehåller mindre än 3 viktprocent fosfor och/eller kalium, den andra 3 viktprocent eller mer, men mindre än 6 viktprocent, av fosfor och/eller kalium, den tredje 6 viktprocent eller mer, men mindre än 9 viktprocent, av fosfor och/eller kalium och den fjärde 9 viktprocent eller mer, men högst 12 viktprocent, av fosfor och/eller kalium.

(37)

Till sist dras slutsatsen att beskrivningen av den berörda produkten i artikeltexten i de ursprungliga förordningarna behöver förtydligas: Uttrycket ”ammoniumnitrat” bör ersättas med ”gödselmedel i fast form innehållande mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat”, dels för att ta hänsyn till att flera olika gödselmedel innehåller mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat och mer än 28 viktprocent kväve uttryckt som nitratnitrogen och ammoniaknitrogen, dels för att undvika att den berörda produkten förväxlas med dess viktigaste komponent (ammoniumnitrat).

(38)

Flera berörda parter gjorde invändningar mot vad de definierade som en utvidgning av de gällande åtgärderna till andra produkter än den berörda produkten. Det påpekas åter att slutsatserna ovan inte innebär att de gällande åtgärderna som sådana utvidgas till att omfatta nya produkttyper, utan endast att de tillämpas proportionerligt på den berörda produkten när denna ingår i nya produkttyper.

1.

Artikel 1.1 i förordning (EG) nr 658/2002 skall ersättas med följande:

”1.   En slutgiltig antidumpningstull skall införas på import av gödselmedel i fast form som innehåller mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat och omfattas av KN-nummer 3102 30 90, 3102 40 90, ex 3102 29 00, ex 3102 60 00, ex 3102 90 00, ex 3105 10 00, ex 3105 20 10, ex 3105 51 00, ex 3105 59 00 och ex 3105 90 91 med ursprung i Ryssland.”

2.

Artikel 1.1 i förordning (EG) nr 132/2001 skall ersättas med följande:

”1.   En slutgiltig antidumpningstull skall införas på import av gödselmedel i fast form som innehåller mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat och omfattas av KN-nummer 3102 30 90, 3102 40 90, ex 3102 29 00, ex 3102 60 00, ex 3102 90 00, ex 3105 10 00, ex 3105 20 10, ex 3105 51 00, ex 3105 59 00 och ex 3105 90 91 med ursprung i Ukraina.”

3.

Artikel 1.2 i förordning (EG) nr 658/2002 skall ersättas med följande:

”2.   Den slutgiltiga antidumpningstullen skall fastställas till följande fasta belopp i euro per ton:

4.

Artikel 1.2 i förordning (EG) nr 132/2001 skall ersättas med följande:

”2.   Den slutgiltiga antidumpningstullen skall fastställas till följande fasta belopp i euro per ton:

23.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 160/10

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

23.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 160/12

(1)

Enligt artikel 2 i förordning (EG) nr 2771/1999 skall kommissionen inleda respektive avbryta uppköp så snart det i en medlemsstat konstateras att det nationella marknadspriset under två på varandra följande veckor är lägre än 92 % av interventionspriset, respektive uppgår till 92 % eller mer av interventionspriset.

(2)

Den senaste förteckningen över medlemsstater i vilka interventionsuppköpen tillfälligt skall upphöra fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 877/2005 (3). Denna förteckning bör uppdateras med tanke på de nya marknadspriser som Förenade kungariket meddelat i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 2771/1999. Av tydlighetsskäl bör förteckningen ersättas och förordning (EG) nr 877/2005 upphävas.

23.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 160/13

(1)

I artikel 9 i förordning (EG) nr 1159/2003 fastställs bestämmelser för fastställande av leveranskrav med tullfrihet för produkter med KN-nummer 1701, uttryckt i vitsockerekvivalenter, för import med ursprung i de länder som skrivit under AVS-protokollet och avtalet med Indien.

(2)

I artikel 16 i förordning (EG) nr 1159/2003 fastställs bestämmelser för fastställande av tullfria kvoter för produkter med KN-nummer 1701 11 10, uttryckt i vitsockerekvivalenter, för import med ursprung i de länder som skrivit under AVS-protokollet och avtalet med Indien.

(3)

Genom artikel 22 i förordning (EG) nr 1159/2003 öppnas tullkvoter med en tull på 98 euro per ton för produkter med KN-nummer 1701 11 10, för import med ursprung i Brasilien, Kuba och andra tredjeländer.

(4)

Under veckan den 13 till den 17 juni 2005 har, i enlighet med artikel 5.1 i förordning (EG) nr 1159/2003, ansökningar lämnats in till de behöriga myndigheterna om utfärdande av importlicenser för en sammanlagd kvantitet som överstiger den fördelning per ursprungsland som fastställs i artikel 22.2 i förordning (EG) nr 1159/2003 för särskilt förmånssocker.

(5)

Under rådande omständigheter bör kommissionen fastställa en nedsättningskoefficient så att licenser kan utfärdas i proportion till den disponibla kvantiteten och meddela att den gällande gränsen har uppnåtts.

23.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 160/16

(1)

I enlighet med gemenskapens internationella åtaganden inom ramen för de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (2) bör det skapas förutsättningar för import av en viss mängd sorghum till Spanien.

(2)

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 1839/95 av den 26 juli 1995 om tillämpning av tullkvoter vid import av majs och sorghum till Spanien respektive majs till Portugal (3) skall importen av vissa ersättningsprodukter, som anges i artikel 2, bokföras för att de kvantiteter som fastställts för dessa tullkvoter inte skall överskridas.

(3)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 2275/2004 (4) inleddes ett anbudsförfarande för nedsättning av tullen vid import av sorghum till Spanien från tredjeländer.

(4)

Eftersom den årliga kvantitet för denna kvot som fastställs i artikel 1 i förordning (EG) nr 1839/95 har uppnåtts bör anbudsförfarandet avslutas och förordning (EG) nr 2275/2004 upphävas.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

23.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 160/17

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1961/2001 (2), fastställs tillämpningsföreskrifter för exportbidrag inom sektorn för frukt och grönsaker.

(2)

Enligt artikel 35.1 i förordning (EG) nr 2200/96 får det, i den utsträckning det är nödvändigt för att möjliggöra ekonomiskt betydande export, beviljas exportbidrag för produkter som exporteras från gemenskapen och exportbidragen skall fastställas med hänsyn till de gränser som fastställts i de avtal som slutits i enlighet med artikel 300 i EG-fördraget.

(3)

Det är i enlighet med artikel 35.2 i förordning (EG) nr 2200/96 viktigt att se till att de handelsflöden som skapats tidigare genom ordningen för exportbidrag inte störs. Det är därför och även med tanke på att exporten av frukt och grönsaker är säsongsbunden lämpligt att fastställa vilka kvantiteter som omfattas per produkt på grundval av den exportbidragsnomenklatur för jordbruksprodukter som inrättas genom kommissionens förordning (EEG) nr 3846/87 (3). När kvantiteterna fördelas bör hänsyn tas till hur lättfördärvliga de olika produkterna är.

(4)

Enligt artikel 35.4 i förordning (EG) nr 2200/96 skall vid fastställandet av exportbidragen hänsyn tas till situationen och den troliga utvecklingen när det gäller priserna och tillgången på frukt och grönsaker på gemenskapsmarknaden, å ena sidan, och priserna inom internationell handel, å andra sidan. Det bör även tas hänsyn till kostnader för saluföring och transport och till den planerade exportens ekonomiska betydelse.

(5)

I enlighet med artikel 35.5 i förordning (EG) nr 2200/96 skall priserna på gemenskapsmarknaden fastställas med hänsyn till vilka priser som visar sig vara mest gynnsamma i exportsyfte.

(6)

Situationen inom den internationella handeln eller särskilda krav från vissa marknader kan göra att bidraget måste differentieras för en viss produkt beroende på dess destinationsort.

(7)

Skalad mandel och hasselnötter och även oskalade valnötter kan för närvarande bli föremål för ekonomiskt betydande export.

(8)

Eftersom nötter är produkter som ganska väl tål att lagras kan exportbidragen fastställas med tämligen lång periodicitet.

(9)

För att möjliggöra ett så effektivt resursutnyttjande som möjligt och med tanke på gemenskapens exportstruktur bör det fastställas bidrag för nötter för export enligt system A1.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för färska frukter och grönsaker.

23.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 160/19

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1961/2001 (2) fastställs tillämpningsföreskrifter för exportbidrag inom sektorn för frukt och grönsaker.

(2)

Enligt artikel 35.1 i förordning (EG) nr 2200/96 får det, i den utsträckning det är nödvändigt för att möjliggöra ekonomiskt betydande export, beviljas exportbidrag för produkter som exporteras från gemenskapen, och exportbidragen skall fastställas med hänsyn till de gränser som fastställts i de avtal som slutits i enlighet med artikel 300 i EG-fördraget.

(3)

Det är i enlighet med artikel 35.2 i förordning (EG) nr 2200/96 viktigt att se till att de handelsflöden som skapats tidigare genom ordningen för exportbidrag inte störs. Det är därför och även med tanke på att exporten av frukt och grönsaker är säsongsbunden lämpligt att fastställa vilka kvantiteter som omfattas per produkt på grundval av den exportbidragsnomenklatur för jordbruksprodukter som inrättats genom kommissionens förordning (EEG) nr 3846/87 (3). När kvantiteterna fördelas bör hänsyn tas till hur lättfördärvliga de olika produkterna är.

(4)

Enligt artikel 35.4 i förordning (EG) nr 2200/96 skall vid fastställandet av exportbidragen hänsyn tas till situationen och den troliga utvecklingen när det gäller priserna och tillgången på frukt och grönsaker på gemenskapsmarknaden, å ena sidan, och priserna inom internationell handel, å andra sidan. Det bör även tas hänsyn till kostnader för saluföring och transport och till den planerade exportens ekonomiska betydelse.

(5)

I enlighet med artikel 35.5 i förordning (EG) nr 2200/96 skall priserna på gemenskapsmarknaden fastställas med hänsyn till vilka priser som visar sig vara mest gynnsamma i exportsyfte.

(6)

Situationen inom den internationella handeln eller särskilda krav från vissa marknader kan göra att bidraget måste differentieras för en viss produkt beroende på dess destinationsort.

(7)

Tomater, apelsiner, bordsdruvor, äpplen och persikor i handelsklasserna Extra, I och II enligt gemenskapens handelsnormer får för närvarande exporteras i ekonomiskt väsentliga kvantiteter.

(8)

För att möjliggöra ett så effektivt resursutnyttjande som möjligt och med tanke på gemenskapens exportstruktur bör det fastställas bidrag för export enligt system A1 och B.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för färska frukter och grönsaker.

23.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 160/22

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1429/95 (2), fastställs tillämpningsföreskrifter för exportbidrag för bearbetade produkter av frukt och grönsaker med undantag av exportbidrag som beviljats på grundval av tillsatt socker.

(2)

De produkter som avses i artikel 1.2 a i förordning (EG) nr 2201/96 får, i den utsträckning det är nödvändigt för att möjliggöra export av ekonomiskt betydelsefulla kvantiteter, enligt artikel 16.1 i samma förordning beviljas exportbidrag som skall fastställas med hänsyn till de begränsningar som följer av de avtal som slutits i enlighet med artikel 300 i fördraget. Enligt artikel 18.4 i förordning (EG) nr 2201/96 skall i det fall då bidraget för socker som ingår i de produkter som anges i artikel 1.2 b, inte är tillräckligt för att möjliggöra export av dessa produkter, det bidrag som fastställts i enlighet med artikel 17 i samma förordning tillämpas.

(3)

Det är viktigt att i enlighet med artikel 16.2 i förordning (EG) nr 2201/96 se till att de handelsflöden som skapats tidigare genom ordningen för exportbidrag inte störs. Därför bör de föreskrivna kvantiteterna per produkt fastställas på grundval av den exportbidragsnomenklatur för jordbruksprodukter som upprättas genom kommissionens förordning (EEG) nr 3846/87 (3).

(4)

Enligt artikel 17.2 i förordning (EG) nr 2201/96 skall bidragen fastställas med hänsyn till den rådande situationen och den förväntade utvecklingen dels för priserna och tillgången på bearbetade produkter av frukt och grönsaker på gemenskapsmarknaden, dels för de priser som tillämpas inom internationell handel. Det bör även tas hänsyn till kostnader för saluföring och transport och till den planerade exportens ekonomiska betydelse.

(5)

I enlighet med artikel 17.3 i förordning (EG) nr 2201/96 skall priserna på gemenskapsmarknaden fastställas med hänsyn till de priser som visar sig vara mest gynnsamma för export.

(6)

Situationen inom den internationella handeln eller särskilda krav från vissa marknader kan göra att bidraget måste differentieras för en viss produkt beroende på dess destination.

(7)

Tillfälligt konserverade körsbär, skalade tomater, körsbär konserverade med socker, beredda hasselnötter och viss apelsinsaft får för närvarande exporteras i ekonomiskt sett betydande kvantiteter.

(8)

Följaktligen bör bidragsnivå och kvantiteter fastställas.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för bearbetade produkter av frukt och grönsaker.

23.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 160/24

23.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 160/25

23.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 160/26

23.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 160/27

23.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 160/28

(1)

Den 30 oktober 2003 lämnade Cargill Incorporated, genom Cerestar, in en ansökan till de behöriga myndigheterna i Förenade kungariket om att få släppa ut isomaltulos på marknaden som nytt livsmedel eller ny livsmedelsingrediens.

(2)

Den 19 mars 2004 utfärdade de behöriga myndigheterna i Förenade kungariket sin första utvärderingsrapport.

(3)

Det behöriga organet för utvärdering av livsmedel i Förenade kungariket drog i denna första utvärderingsrapport slutsatsen att den föreslagna användningen av isomaltulos inte utgör någon risk för konsumenterna.

(4)

Den 15 april 2004 vidarebefordrade kommissionen den första utvärderingsrapporten till samtliga medlemsstater.

(5)

Motiverade invändningar mot saluföring av produkten framfördes inom den period på 60 dagar som fastställs i artikel 6.4 i förordning (EG) nr 258/97 och i enlighet med den bestämmelsen.

(6)

Vid ett möte den 10 december 2004 behandlade medlemsstaternas sakkunniga den första utvärderingsrapportens riskbedömning och ansåg att det inte var nödvändigt att samråda på nytt med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet.

(7)

Bestämmelserna i rådets direktiv 90/496/EEG av den 24 september 1990 om näringsvärdesdeklaration för livsmedel (2) är tillämpliga på information om näringsvärdet i märkning och marknadsföring av livsmedel innehållande isomaltulos.

(8)

Mot bakgrund av den första utvärderingsrapporten kan det fastställas att isomaltulos uppfyller kraven i artikel 3.1 i förordningen.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

23.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 160/31

(1)

Enligt artikel 3.2 i direktiv 92/102/EEG kan medlemsstaterna ges tillstånd att från den förteckning som avses i artikel 3.1 i direktivet undanta jordbruksföretag som håller högst tre får eller getter, för vilka de inte gör anspråk på särskilt stöd, eller ett enda svin, om dessa djur är avsedda för egen användning eller konsumtion, under förutsättning att djuren före eventuell flyttning underkastas de kontroller som beslutas om i direktivet.

(2)

De italienska myndigheterna har begärt att tillståndet skall gälla jordbruksföretag som håller ett enda svin och har lämnat lämpliga garantier för veterinärmedicinska kontroller.

(3)

Italien bör därför ges tillstånd att tillämpa undantaget.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

23.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 160/32

(1)

I direktiv 91/414/EEG föreskrivs det att en gemenskapsförteckning skall upprättas över de verksamma ämnen som godkänts som innehåll i växtskyddsmedel.

(2)

En dokumentation över det verksamma ämnet pinoxaden lämnades in av Syngenta Ltd till myndigheterna i Förenade kungariket den 31 mars 2004 med en begäran om att ämnet skall föras in i bilaga I till direktiv 91/414/EEG.

(3)

Myndigheterna i Förenade kungariket har uppgett för kommissionen att dokumentationen om detta verksamma ämne efter en första genomgång tycks innehålla de uppgifter som krävs enligt bilaga II till direktiv 91/414/EEG. Dokumentationen verkar även uppfylla uppgiftskraven i bilaga III till direktiv 91/414/EEG i fråga om minst ett växtskyddsmedel som innehåller det verksamma ämnet i fråga. I enlighet med artikel 6.2 i direktiv 91/414/EEG överlämnades dokumentationen därefter av sökanden till kommissionen och övriga medlemsstater och vidarebefordrades till Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

(4)

Genom detta beslut bekräftas det formellt på gemenskapsnivå att dokumentationen i princip anses uppfylla uppgiftskraven i bilaga II och, för minst ett växtskyddsmedel som innehåller det verksamma ämnet, de krav som fastställs i bilaga III till direktiv 91/414/EEG.

(5)

Detta beslut bör inte inverka på kommissionens rätt att av sökanden begära ytterligare uppgifter för att klargöra vissa delar av dokumentationen.

(6)

Åtgärderna i detta beslut är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

23.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 160/34