6.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 142/1

(1)

Genom tre klagomål 1993, 1996 och 1997 från det privata TV-bolaget SIC underrättades kommissionen om att Portugal hade genomfört ett antal engångsåtgärder och årliga stödåtgärder till förmån för det statliga TV-bolaget RTP.

(2)

Genom en skrivelse av den 15 november 2001 underrättade kommissionen de portugisiska myndigheterna om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende ett antal engångsåtgärder till förmån för RTP.

(3)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning  (2). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter.

(4)

Kommissionen har mottagit synpunkter från de portugisiska myndigheterna genom skrivelser av den 28 och 31 januari 2002. Därefter har kommissionen även mottagit synpunkter från andra berörda parter.

(5)

Genom skrivelser av den 8 februari och den 9 maj 2002 mottogs synpunkter från SIC (det klagande företaget), den 8 maj 2002 från det privata TV-bolaget TVI, den 9 maj 2002 från Associação Europeia dos Operadores Privados de Televisão (ACT, sammanslutning för kommersiella TV-bolag) och den 12 juni 2002 från det italienska privata TV-bolaget Mediaset. Den 16 maj och 4 augusti 2003 mottog kommissionen nya skrivelser från SIC i ärendet.

(6)

Kommissionen översände dessa synpunkter till de portugisiska myndigheterna som svarade genom en skrivelse av den 25 mars 2003. Genom en skrivelse av den 29 juli 2003 besvarade de portugisiska myndigheterna kommissionens ytterligare frågor.

(7)

Detta beslut avser enbart de engångsåtgärder som var föremål för beslutet att inleda förfarandet. Följaktligen är detta beslut inriktat på de finansiella förbindelserna mellan RTP och Portugal under perioden 1992–1998.

(8)

I likhet med beslutet om att inleda förfarandet behandlar inte detta beslut frågor om juridisk bedömning och huruvida de årliga ersättningar som beviljats RTP är förenliga med fördraget. Eftersom dessa frågor preliminärt betraktas som befintligt stöd kommer de att behandlas i ett separat förfarande enligt artikel 17 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 (3).

(9)

För att få en fullständig bild av de finansiella förbindelserna mellan Portugal och RTP under den period som omfattas av granskningen måste kommissionen dock beakta både engångsåtgärderna och det finansiella stöd som beviljats RTP genom årliga utbetalningar av ersättning. Följaktligen kommer kommissionen bara att hänvisa till årliga utbetalningar av ersättning om det är nödvändigt för att klargöra sina ståndpunkter vad gäller engångsåtgärderna.

(10)

De årliga utbetalningarna av ersättning utgör den viktigaste mekanismen för att kompensera RTP. Under perioden 1992–1998 tog RTP emot 66,495 miljarder portugisiska escudos (PTE) för att täcka de löpande utgifterna för public service-uppdraget. Rättslig grund för denna ersättning är artikel 5 i lag nr 21/92 (4).

(11)

Tabell 1 visar fördelningen av de årliga utbetalningarna av ersättning till RTP under den aktuella perioden.

Tabell 1

Årliga utbetalningar av ersättning 1992–1998

(12)

Vid omvandlingen till aktiebolag omfattades RTP av ett undantag från avgifter och arvoden i samband med registrering av bolaget som uppgick till 33 miljoner escudos. Enligt portugisisk lagstiftning omfattas bildandet av företag, ändringar av bolagsordningen och förändringar i företag normalt av avgifter och arvoden.

(13)

I artikel 11.1 i lag nr 21/92, som är den rättsliga grunden för undantaget, fastställs följande:

”RTP SA:s bolagsordning (…) godkänns härmed och behöver inte omvandlas till stiftelseurkund, utan registreras automatiskt, fritt från avgifter och arvoden, på grundval av republikens officiella tidning (Diário da República), där de offentliggörs.”

(14)

Bestämmelsen i artikel 11.1 bygger på tillämpningen av lag nr 84/88. I artikel 1 i denna fastställs att offentliga företag, även om de har förstatligats, genom dekret kan omvandlas till aktiebolag. Enligt detta dekret godkändes aktiebolagets bolagsordning, vilket räckte för att uppfylla kraven i samband med registreringen (5).

(15)

Dessutom är alla rättshandlingar med direkt anknytning till förändringar av bolagets juridiska form enligt artikel 11.2 i lag nr 21/92 undantagna från alla andra avgifter och arvoden i samband med registrering.

(16)

Bestämmelsen i artikel 11.2 i lag nr 21/92 bygger på det som fastställts i dekret nr 404/90 (6). Enligt artikel 1 i detta dekret kan företag som till och med den 31 december 1993 ingått samarbets- eller koncentrationsavtal beviljas undantag från skatt på den fasta egendom som krävs för koncentrationen eller samarbetet samt från arvoden och andra lagstadgade pålagor för att ingå avtal av detta slag.

(17)

I och med avregleringen av den portugisiska TV-marknaden beslutades det att knoppa av RTP:s TV-sändningsnät och att bilda en ny överförings- och sändningsenhet, Teledifusão de Portugal (TDP), med ett kapital på 5,4 miljarder escudos (7). Värdet på den nya enheten fastställdes av två oberoende institut, Banco Nacional Ultramarino (BNU) och Banco Português de Investimento (BPI) (8).

(18)

1993 köpte staten sändningsnätet TDP av RTP för 5,4 miljarder escudos (köpesumman baserades på en oberoende bedömning), vilket motsvarade värdet på de överförda tillgångarna (9).

(19)

Följande avsnitt innehåller en översikt av bakgrunden till avtalen. Dessutom beskrivs utvecklingen vad gäller ägandet av Portugal Telecom samt de avgifter som betalats ut och de avtal som ingicks med RTP.

(20)

Mellan 1991 och 1994 ägdes det portugisiska TV-sändningsnätet av det offentliga företaget TDP SA. Sedan 1994 ägs nätet av Portugal Telecom, ett företag som bildats genom sammanslagning av Telecom Portugal SA, Telefones de Lisboa e Porto SA och TDP SA. Sedan Portugal Telecom bildades har staten regelbundet minskat sitt ägande i företaget. 1995 såldes 26,3 % genom ett offentligt anbudsförfarande. En andra del såldes på offentlig auktion i juni 1996 och minskade statens ägande till 51 %. I mitten av 1997 sjönk statens ägande till 25 % och i mitten av 1999 till 10,5 %. Numera är företaget helt privatiserat (10).

(21)

I lag nr 58/90 föreskrivs uttryckligen att privata aktörer kan förlora sändningslicensen om de inte betalar nätavgiften i tid (11).

(22)

Det har inte kunnat konstateras några skillnader mellan de avgifter som nätoperatören fakturerade RTP och de privata TV-operatörerna. I själva verket är det förbjudet att tillämpa olika avgifter för den offentliga operatören RTP och de privata aktörer som utnyttjar nätet (12). Till 1997 baserades nätoperatörens avgifter på lagstadgade parametrar (13). 1997 ingicks ett avtal mellan Instituto para os Meios de Comunicação Social (Institutet för medier och kommunikationer), generaldirektoratet för handel och konkurrens och Portugal Telecom där man fastställde de maximala avgifter som Portugal Telecom kunde ta ut för distribution av TV-signaler.

(23)

RTP måste betala en årlig avgift till ägaren för att nyttja TV-sändningsnätet (14). RTP ifrågasatte hela tiden avgiftens storlek eftersom årsavgifterna uppgick till mer än hälften av nätets värde vid tiden för avknoppningen. Även om RTP hade bokfört alla kostnader för TV-sändningsnätet, däribland dröjsmålsränta, bland sina skulder betalade man inte avgifterna i tid.

(24)

Nätet är en förutsättning för att RTP skall kunna sända sina program. Dessutom är RTP en av nätets huvudanvändare (tillsammans med SIC, en kommersiell aktör).

(25)

Under perioden 1992–1998 accepterade nätoperatören försenade betalningar från RTP, och flera avtal ingicks mellan RTP och Portugal Telecom om att lägga om skulden (15). Även efter 1998 ingicks avtal om skuldomläggning mellan de båda företagen. I ett avtal av den 31 maj 2001 konsoliderades RTP:s ackumulerade skuld till Portugal Telecom, inklusive räntan på de försenade betalningarna. Företagen avtalade om att den totala skulden skulle delas upp i tio halvårsvisa betalningar som skulle erläggas den 30 juni och den 30 december varje år.

(26)

Den 3 juli 2003 beslutade Anacom, det organ som för närvarande övervakar reglerna för fastställande av priser för nyttjande av sändningsnätet, att Portugal Telecom måste minska 2002 års priser från och med januari 2003 med 14 % och sedan med ytterligare 1,2 %.

(27)

Enligt public service-koncessionen är Portugal Telecom skyldigt att tillhandahålla distributions- och sändningstjänster för telekommunikationssignaler. Portugal Telecoms skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, vars negativa vinstmarginal kan kompenseras av staten, innefattar inte tillhandahållande av distribution av TV-signalen för RTP (16).

(28)

RTP hade en skuld till socialförsäkringssystemet på 2,189 miljarder escudos för perioden 1983–1989 eftersom man inte hade betalt sina socialförsäkringsavgifter. Skulden härrör från en tolkningstvist mellan RTP och socialförsäkringsmyndigheten vad gäller avgifter för de anställdas övertid och ersättning till artister.

(29)

Socialförsäkringsmyndighetens tolkning grundade sig på artikel 2 e i dekret nr 12/83 av den 12 februari 1983. För att undvika rättsliga förfaranden slöt de två parterna ett avtal enligt vilket försäkringskassan avstod från sin fordran på dröjsmålsränta och accepterade en avbetalningsplan för skulden. Efter det att tvisten hade avgjorts har dekretet inte bestridits igen.

(30)

Genom ett gemensamt dekret från finansministern och socialförsäkringsministern den 6 maj 1993 godkändes formellt att skulden skulle läggas om i 120 månadsvisa betalningar, medan böter och räntor till ett belopp av 1,206 miljarder escudos avskrevs.

(31)

Villkoren för att tillåta särskilda överenskommelser om reglering av skulder till socialförsäkringssystemet anges i dekret nr 411/91. Enligt artikel 2.1 i detta måste tillståndet vara nödvändigt för det skuldsatta företagets fortsatta livskraft. Undantagsvillkoren kan bland annat tillämpas när det skuldsatta företaget, vilket föreskrivs i punkt d, har ockuperats, varit föremål för självstyrning av arbetstagarna eller ett statligt ingripande.

(32)

1994 emitterade RTP obligationer till ett totalt värde av 5 miljarder escudos. Enligt det prospekt som medföljde obligationslånet var det dock RTP självt som med sina egna inkomster garanterade skuldåtagandet.

(33)

Den 18 september 1996 undertecknade RTP och kulturministeriet ett protokoll om filmstöd, där RTP:s skyldigheter anges vad gäller stöd till filmproduktion. I protokollets bestämmelser föreskrivs ingen särskild finansiering när det gäller RTP:s skyldighet att stödja filmsektorn.

(34)

RTP genomförde en studie om möjligheterna att strukturera om företaget 1996–2000. Studien ledde inte till några finansiella åtaganden från statens sida.

(35)

Under perioden 1994–1997 ökade staten RTP:s kapital varje år. I nedanstående tabell ges en översikt över de olika kapitaltillskotten, som uppgår till 46,8 miljarder escudos.

Tabell 2

Kapitaltillskott under perioden 1994–1997

(36)

I de public service-avtal som slutits mellan den portugisiska staten och RTP föreskrivs att staten skall delta i RTP:s investeringar, företrädesvis i form av kapitaltillskott (17).

(37)

I december 1998 slöts ett avtal mellan Fundo de Regularização da Dívida Pública (nedan kallad ”regleringsfonden”) och RTP om ett förlagslån. I kontraktet fastställdes villkoren för ett lån på 20 miljarder escudos från regleringsfonden till RTP i syfte att öka företagets aktiekapital.

(38)

Regleringsfonden förvaltas av Instituto de Gestão do Crédito Público (nedan kallat ”statslåneinstitutet”). Statslåneinstitutet ansvarar för förvaltning av den portugisiska statsskulden och för genomförande av det centrala låneprogrammet i enlighet med den lagstiftning som reglerar statsskulden (18) och de riktlinjer som fastställts av regeringen. Statslåneinstitutet är underställt finansministeriet (19).

(39)

Från och med det datum då RTP kunde disponera medlen var lånet föremål för årliga räntebetalningar till tolv månaders Lisbor-ränta, som beräknas första dagen i varje period och ökas med 20 räntepunkter (20).

(40)

Enligt avtalet skall lånet vara återbetalt den 31 december 2003, men kan förlängas ett eller två år genom en gemensam överenskommelse. RTP betalade inte ränta för lånet eftersom det anges i avtalet att räntan för de fyra första årliga delbetalningarna skall aktiveras i balansräkningen (21).

(41)

Låneavtalet mellan regleringsfonden och RTP upprättades enligt de riktlinjer som fastställts i ett dekret som utfärdats gemensamt av ministerierna för medier, ekonomi och finans den 17 december 1998.

(42)

Det offentliga TV-bolaget RTP bildades genom en urkund av den 15 december 1955 till följd av ett statligt beslut att inrätta ett offentligt företag med ansvar för att tillhandahålla public service-TV (22).

(43)

Till och med 1980-talet hade RTP en monopolställning på TV-marknaden. Under 1990-talet började RTP stöta på konkurrens från de privata TV-bolagen SIC och TVI efter det att Portugal i februari 1992 hade gett dessa företag licens att börja sända på en tredje respektive fjärde kanal (23).

(44)

Genom RTP:s bolagsordning från 1992 enligt lag nr 21/92 (nedan kallad ”lag nr 21/92”) omvandlades företaget till aktiebolag (24).

(45)

RTP bedriver både kommersiell verksamhet och public service-TV. Företaget har enligt lagstiftningen rätt att bedriva kommersiell eller industriell verksamhet som är relaterad till televisionsverksamheten (25).

(46)

RTP bedriver sin kommersiella verksamhet genom delägande i andra företag, som är juridiskt fristående från RTP och som har egen struktur och egen redovisning.

(47)

Under den berörda perioden gick RTP med förlust, vilket också visas i nedanstående tabell. 1996 försämrades företagets finansiella situation så att det egna kapitalet blev negativt.

Tabell 3

RTP:s ekonomiska och finansiella uppgifter för perioden 1993–1998

(48)

RTP skall tillhandahålla public service-TV. Definition, bemyndigande och finansiering av dessa tjänster regleras i olika rättsakter.

(49)

I lag nr 58/90, som reglerar televisionsverksamhet, anges tillämpliga regler för privata operatörer och statens skyldighet att garantera public service-TV (27). I lag nr 21/92 om RTP:s bolagsordning anges de viktigaste skyldigheterna vad gäller public service och hur tjänsten skall finansieras.

(50)

I två public service-avtal som undertecknats av RTP och den portugisiska staten beskrivs public service-uppdraget och finansieringen mer i detalj (28).

(51)

I artikel 4 i lag nr 21/92 föreskrivs att staten och RTP skall ingå ett koncessionsavtal, och dessutom anges de viktigaste skyldigheterna som skall uppfyllas inom ramen för avtalet. I artikel 4.2 anges de allmänna principerna som RTP måste iaktta vid sin koncessionsverksamhet (29). I artikel 4.3 anges public service-uppdraget i detalj (30).

(52)

I public service-avtalen bekräftas RTP:s skyldigheter på public service-området. För det första omfattas RTP av allmänna skyldigheter och krav på programmens innehåll (31). RTP skall tillhandahålla public service-TV med två kanaler med allmän täckning över Portugals fastland. Den första kanalen skall vara av mer allmän karaktär och erbjuda program med mer allmänt innehåll. Den andra kanalen skall framför allt vända sig till en mer specifik publik och erbjuda kulturella och vetenskapliga program samt utbildningsprogram. En av kanalerna skall täcka de självstyrande regionerna Azorerna och Madeira.

(53)

För det andra innehåller kontrakten särskilda krav på RTP:s programutbud (32). I kontrakten fastställs regler för programmens kvalitet (mångfald, objektiv information osv.) och innehåll (nya dramaproduktioner, sport, barnprogram, portugisisk kultur och produktion, nationella nyheter och underhållningsprogram). RTP skall upplåta sändningstid till vissa grupper, stödja filmproduktion och övriga former av audiovisuell produktion, främja produktion av utbildnings- och fortbildningsprogram, säkerställa utbyte av program med de självstyrande regionerna och främja samarbete med andra organ inom Europeiska unionen som tillhandahåller public service-TV. Dessutom skall RTP uppfylla särskilda krav på programutbud som avser internationellt samarbete. Exempelvis skall RTP producera och sända program för portugisiska folkgrupper i utlandet och för de afrikanska länder där portugisiska är officiellt språk samt för Macau. RTP skall ansvara för RTP Madeiras och RTP Azorernas verksamhet samt driva produktionscentrum och delegationer i utlandet.

(54)

För det tredje ställer avtalen specifika krav på RTP. Till exempel skall RTP ha audiovisuella arkiv, införa ny teknik vad gäller utrustning och verksamhet, stödja Fundação do Teatro Nacional de S. Carlos och tillhandahålla andra tjänster som kan fastställas efter behov.

(55)

I artikel 5 i lag nr 58/90 tilldelas RTP koncession att bedriva public service-TV under en femtonårsperiod, som kan förlängas med ytterligare femton år, och som omfattar de frekvenser där den första och andra kanalen sänds. I artikel 4 i lag nr 21/92 betonas att RTP har koncession för public service-TV. I de första klausulerna i public service-avtalen bekräftas att RTP skall tillhandahålla public service-TV (33).

(56)

I public service-avtalen föreskrivs ett rådgivande organ (34) med olika företrädare från den allmänna opinionen som kan ingripa för att kontrollera att RTP uppfyller sina allmänna och särskilda skyldigheter när det gäller public service-TV.

(57)

RTP skall till finansministeriet inkomma med en årlig verksamhetsplan och budget för public service-verksamheten tillsammans med yttranden från företagets revisionsbyrå och rådgivande organ. Dessutom skall RTP inkomma med en rapport om public service-uppdraget för föregående år tillsammans med ett yttrande från revisionsbyrån (35).

(58)

Finansministern och den regeringsledamot som ansvarar för medier skall kontrollera att public service-avtalen följs. Den allmänna finansinspektionen skall revidera finansieringsplanen. Dessutom skall ett specialiserat företag genomföra en årlig extern revision (36).

(59)

I det senaste public service-avtalet föreskrivs även påföljder, i form av böter, konfiskering, inlösen eller uppsägning av avtalet, som staten kan tillgripa om avtalet inte uppfylls.

(60)

I artikel 5 i lag nr 21/92 fastställs RTP:s rätt att ta emot ersättning från staten för att tillhandahålla public service-TV. Denna rätt bekräftas i public service-avtalet.

(61)

Utöver systemet med årlig ersättning anges även följande i public service-avtalen:

(62)

Beräkning av kostnader och intäkter för public service-uppdraget som berättigar till ersättning till RTP baserar sig på ett system för analytiskt kostnadsredovisning. I avtalen anges kriterierna för beräkning av de kostnader som kan hänföras till respektive public service-skyldighet (39).

(63)

Inom ramen för detta system för analytisk kostnadsredovisning fördelade RTP kostnader och intäkter (till exempel kostnader för personal och material) på ett fastställt antal verksamheter (programförvaltning, direkta och indirekta kostnader för programplanering, distributionskostnader, sändningskostnader, marknadsföringskostnader och övriga kostnader).

(64)

De direkta kostnaderna för de olika verksamheterna fördelas mellan de olika kostnadsbärarna (till exempel RTP 1, RTP 2, RTPi och RTP África). De indirekta kostnaderna fördelas på kostnadsobjekten på grundval av följdriktiga analytiska kriterier (till exempel antalet sändningstimmar) (40).

(65)

Systemet för kostnadsfördelning kännetecknas av följande:

(66)

I sina årsrapporter om public service-uppdraget har RTP angett nettokostnaden för att tillhandahålla public service-TV enligt den ovannämnda beräkningsmetoden. Nedanstående tabell innehåller en översikt över de ersättningsberättigade kostnaderna fördelade på verksamhetsområde.

Tabell 4

Ersättningsberättigade nettokostnader för att tillhandahålla public service-TV

(67)

Följande tabell innehåller en översikt över RTP:s investeringar i utrustning för public service-verksamheten. Tabellen visar också realinvesteringarna i public service-verksamhet, enligt vad som uppgetts i de årliga räkenskaperna, och de investeringar som angetts i rapporterna om public service-verksamheten. Man kan även notera att realinvesteringarna i public service-verksamhet var större än de investeringar som angivits i public service-avtalen.

Tabell 5

Investeringar i public service-verksamhet

(68)

Åtgärdernas mål var att ersätta RTP för företagets public service-uppdrag och finansiera dess investeringar.

(69)

I Portugal valdes inte public service-aktören enligt ett förfarande där alla berörda företag hade möjlighet att ange det ersättningsbelopp som de skulle ha behövt för att få public service-uppdraget. RTP utsågs av regeringen att tillhandahålla public service-TV.

(70)

Sedan 1992 förekommer både offentliga och privata aktörer på den portugisiska TV-marknaden. Förutom RTP har de privata aktörerna SIC och TVI tillstånd att driva TV-kanaler. SIC var den första privata aktören som inledde sin sändningsverksamhet den 6 oktober 1992. Åtgärderna till förmån för RTP skulle kunna leda till snedvridningar av konkurrensen på den portugisiska TV-marknaden.

(71)

Kommissionen inledde förfarandet efter en dom i förstainstansrätten 2000 (45). Denna dom upphävde kommissionens beslut från 1996 (46).

(72)

Med hänsyn till den tid som krävs för att göra en preliminär bedömning och tvivlen om proportionaliteten vad gäller finansieringen av de stödberättigande kostnaderna för RTP:s public service-verksamhet inledde kommissionen förfarandet avseende SIC:s klagomål från 1996 och 1997. De berörda åtgärderna avsåg Portugals betalning för avknoppningen av TV-sändningsnätet, ett obligationslån, stöd till filmproduktion, omstruktureringsplanen 1996–2000, kapitaltillskott 1994–1997 och ett lån.

(73)

Med avseende på de totala stödberättigande kostnaderna för public service-uppdraget under perioden 1992–1998 uttryckte kommissionen tvivel när granskningsförfarandet inleddes om huruvida den portugisiska staten inte hade lämnat orimligt hög ersättning till RTP för nettokostnaderna för public service.

(74)

Efter det att förfarandet hade inletts inkom flera berörda parter med synpunkter på åtgärderna. I nedanstående avsnitt ges en översikt över de viktigaste synpunkterna från de berörda parterna fördelade på åtgärder.

(75)

SIC och TVI hävdade att befrielsen från avgifter och arvoden i samband med bolagsregistreringen utgjorde ett undantag från de regler som normalt är tillämpliga för alla ändringar i bolagsordningar. SIC noterade att åtgärdens tillämpningsområde inte begränsade sig till RTP:s bildande. Enligt artikel 11.2 i bolagsordningen omfattades RTP av en allmän befrielse från avgifter och arvoden för alla slags anmälningar och registreringar.

(76)

TVI hänvisade till att RTP också var befriat från att betala kostnaderna i samband med offentliggörandet av stiftelseurkunden.

(77)

När det gäller betalningslättnader vid nyttjandet av sändningsnätet förklarade de berörda parterna att det måste klargöras om huruvida ränta togs ut och till vilken procentsats samt huruvida det gjordes några betalningar till Portugal Telecom. Dessutom måste även RTP:s nuvarande skuld till Portugal Telecom utredas.

(78)

SIC och TVI inkom med synpunkter på omläggningen av skulden till socialförsäkringsmyndigheten. De hävdade att RTP fick tillstånd att betala av sina skulder till socialförsäkringsmyndigheten på andra villkor än de som tillämpades för andra företag enligt dekret nr 411/91. ACT betonade den portugisiska statens centrala roll i avtalet.

(79)

Med avseende på försäljningen av TV-nätet framhöll ACT och TVI att det måste göras en ekonomisk och redovisningsmässig analys av tillgångarnas värde i det nybildade företaget TDP för att fastställa om det förekommit orimligt hög ersättning. I detta avseende framhöll Mediaset och ACT att TV-nätet byggdes med hjälp av statligt stöd och inte av aktören själv. Följaktligen ifrågasatte de om ersättningen till RTP för denna statliga tillgång var berättigad.

(80)

När det gäller obligationslånet betonade SIC att emissionen, med hänsyn till RTP:s finansiella situation, bara accepterades på marknaden därför att staten var ensam ägare till företaget. Dessutom framhöll Mediaset att kommissionen i sin analys måste undersöka säkerhetens substans i stället för formen.

(81)

När det gäller protokollet om stöd till filmproduktion framhöll SIC att Portugal hade förbundit sig att årligen ersätta kostnaderna för public service-uppdraget vilket innefattar främjande av filmproduktion. Detta innebär att RTP finansierades två gånger för samma sak. TVI framhöll att liknande protokoll hade undertecknats med de privata aktörerna, men bara RTP omfattades av statligt stöd. Dessutom hävdade TVI att protokollet om stöd till filmproduktion från 1996 ersattes 2000. I det nya protokollet anges att RTP i egenskap av medproducent skall samfinansiera alla filmprojekt som omfattas av bidrag genom ICAM (Instituto do Cinema, Audiovisual e Multimedia). I detta avseende framhöll Mediaset att, i den utsträckning som finansieringsvillkoren kräver att den offentlige aktören deltar i samproduktioner med oberoende producenter, det är nödvändigt att säkerställa att deltagandet i sig själv inte medför några indirekta fördelar för den offentlige aktören i dennes förhållande till filmproducenterna.

(82)

Vad gäller kapitaltillskotten under perioden 1994–1997 framhöll SIC, ACT, Mediaset och TVI att ingen rationell aktieägare skulle ha ökat kapitalet i ett bolag med RTP:s egenskaper. Kapitaltillskotten gjordes i ett företag med stora underskott utan någon konsekvent omstruktureringsplan för att återställa företagets lönsamhet.

(83)

SIC hävdar dessutom att inget kreditinstitut skulle ha godkänt ett lån till RTP med tanke på att företaget tekniskt sett var konkursmässigt 1996.

(84)

Mediaset och ACT krävde ökad tonvikt under granskningsförfarandet på oberoende övervakning av genomförandet av public service-uppdraget. De privata TV-bolagen SIC och TVI hävdade att kommissionen måste dra slutsatsen att stödåtgärderna är oförenliga med den inre marknaden med tanke på att de statliga medel som beviljats RTP inte står i proportion till kostnaderna och fördelarna.

(85)

När det gäller befrielsen från avgifter och arvoden i samband med bolagsregistreringen påpekar de portugisiska myndigheterna att eftersom det inte krävdes någon stiftelseurkund för att formalisera omvandlingen från offentligt företag till aktiebolag fanns det ingen grund för att betala avgifter och arvoden.

(86)

När det gäller SIC:s synpunkter på artikel 11.2 i lag nr 21/92 svarade de portugisiska myndigheterna att den portugisiska lagstiftningen inte beviljade offentliga företag särskilda skattelättnader vid omvandling av bolag eller omstruktureringsåtgärder. Befrielsen grundade sig på dekret nr 404/90.

(87)

När det gäller de försenade betalningarna för nyttjande av nätet hävdar de portugisiska myndigheterna att Portugal Telecoms skuldomläggning var en gemensam strategi som ingick i affärsförbindelserna mellan fordringshavare och gäldenär och inte var ett resultat av ett statligt ingrepp.

(88)

De portugisiska myndigheterna hävdar att bakgrunden till det ursprungliga avtalet mellan socialförsäkringsmyndigheten och RTP om omläggning av skulden och avskrivning av räntor och böter var en rättslig tvist om det grundlagsenliga i dekret nr 12/83 om obligatoriska avdrag från övertidsersättning till socialförsäkringssystemet. I uppgörelsen erkändes RTP:s tolkning att övertidsersättningen inte skulle omfattas av bidrag till socialförsäkringsmyndigheten, vilket bekräftades av en skatteexpert.

(89)

För det andra hävdar de portugisiska myndigheterna att regeringens formella tillstånd till denna uppgörelse inte innebar någon särskild ekonomisk fördel för RTP jämfört med andra företag med liknande omständigheter enligt dekret nr 411/91. De portugisiska myndigheterna hävdar att undantaget i artikel 2.1 d gäller för RTP eftersom företaget var föremål för ett statligt ingripande och upplevde flera dramatiska händelser när det förvaltades av en administrativ kommission som utsågs av regeringen 1977 (47). Enligt de portugisiska myndigheterna understryks den allmänna karaktären av det faktum att det på grundval av samma lag har ingåtts ett avtal med en av de berörda parterna.

(90)

Vad gäller betalningen för avknoppningen av TV-nätet 1993 påpekar de portugisiska myndigheterna att finansieringen hängde direkt samman med förfarandet att avskilja och sälja sändnings- och överföringsnätet. Staten köpte TDP av RTP, och betalningen gjordes genom en ökning av RTP:s kapital som uppgick till exakt samma belopp som de tillgångar som överfördes, och följaktligen rörde det sig inte om statligt stöd.

(91)

Vad gäller obligationslånet med statlig garanti hävdar de portugisiska myndigheterna att lånet till aktieägarna inte innebar någon garanti från staten enligt emissionsprospektet.

(92)

I fråga om protokollet om stöd till filmproduktion hävdade de portugisiska myndigheterna att protokollet från 1996 klargör och fastställer villkoren för RTP:s public service-uppdrag att stödja och främja filmproduktion. Enligt protokollet skulle RTP samfinansiera ”projekt som hade beviljats stöd” och som hade utvalts i förväg av det ansvariga statliga organet. Enligt de portugisiska myndigheterna var inte villkoren i det protokoll som upprättats med RTP jämförbara med de protokoll som ingåtts med SIC och TVI eftersom RTP var skyldigt att samfinansiera filmproduktioner av litet eller till och med obefintligt TV-intresse. I vilket fall var värdet på det filmstöd som beviljats av RTP i allmänhet mycket högre än det genomsnittliga värdet på sändningsrättigheterna för de verk som var lämpliga för TV-sändning.

(93)

När det gäller omstruktureringsplanen 1996–2000 meddelar de portugisiska myndigheterna att planen aldrig blev annat än preliminär och följaktligen inte utgjorde någon grund för någon form av finansiellt stöd från staten till RTP.

(94)

Vad gäller lånet påpekar de portugisiska myndigheterna att de tekniska lånevillkoren angav att den finansiella transaktionen omfattades av ränta som beräknats enligt marknadsvillkor.

(95)

Dessutom påpekade de portugisiska myndigheterna att kapitaltillskotten under perioden 1994–1998 var ett medel för att finansiera kostnaderna för att tillhandahålla public service-TV samtidigt med betalningen av ersättningen.

(96)

Enligt de portugisiska myndigheterna visade sig den valda finansieringsmodellen för att ersätta RTP för public service-verksamheten vara olämplig och ge upphov till underskott. För det första beräknades alltid en lägre ersättning än vad som verkligen krävdes för finansieringen av public service-TV. För det andra betalade den portugisiska staten systematiskt ut dessa ersättningar för sent. Följaktligen var RTP tvunget att tillgripa bankfinansiering för att kunna klara av sina driftsutgifter, och kunde inte inbegripa ränte- och amorteringskostnaderna i beräkningen av public service-kostnaderna. För det tredje måste RTP betala mervärdeskatt till staten för ersättningen, vilket minskade nettobeloppet.

(97)

De portugisiska myndigheterna hävdar att i) befrielsen från avgifter och arvoden, ii) betalningslättnaderna avseende nätavgiften, iii) omläggningen av skulden till socialförsäkringsmyndigheten, iv) betalningen för avknoppningen av TV-nätet, v) protokollet om stöd till filmproduktion och vi) lånet till RTP 1998 inte omfattas av begreppet statligt stöd. När det gäller de andra åtgärdernas förenlighet med den inre marknaden hävdar de portugisiska myndigheterna att de måste betraktas som ersättning för public service-kostnaderna och följaktligen inte som statligt stöd (48). Alternativt måste stödets förenlighet med gemenskapslagstiftningen bedömas mot bakgrund av artikel 86.2 i EG-fördraget.

(98)

När det gäller beräkningen av den orimligt höga ersättningen påpekade de portugisiska myndigheterna följande:

(99)

Med hänsyn till ovanstående argument drar de portugisiska myndigheterna slutsatsen att stödet till RTP för public service-uppdraget inte skall betraktas som orimligt högt eller olämpligt.

(100)

För att fastställa om åtgärderna utgör stöd enligt artikel 87.1 i fördraget måste kommissionen bedöma om åtgärderna till fördel för RTP

(101)

Inslag av statligt stöd föreligger i och med befrielsen från notarie- och registreringsavgifter, då en förlust av skatteintäkter är likvärdigt med förbrukning av statliga medel i form av skatteutgifter (51).

(102)

Kommissionen noterar följande om inslaget av statligt stöd i och med att nätoperatören godkände betalningsförseningar från RTP för nyttjandet av sändningsnätet. Då nätoperatören godkände att nätutnyttjandet och motsvarande ränta inte betalades, vilket under granskningsperioden resulterade i ackumulerade skulder, avstod denne från intäkter och kunde ha tvingats ta lån på marknaden för att finansiera sin verksamhet.

(103)

Då Portugal Telecom successivt privatiserades under granskningsperioden, måste kommissionen skilja perioden när staten var majoritetsägare i Portugal Telecom från perioden då staten var minoritetsägare.

(104)

Om perioden efter halvårsskiftet 1997 anser kommissionen inte att alla Portugal Telecoms intäktsförluster skall betraktas som statligt stöd eftersom staten då bara ägde 25 % av Portugal Telecom. Ägandet minskade ytterligare under följande år, och det fanns andra huvudägare till aktierna i företaget (52). Det konstaterades redan i skäl 27 att Portugal Telecom då inte kunde räkna med att kompenseras av staten för eventuella förluster på grund av att man godkände betalningsförseningar från RTP:s sida. Följaktligen drar kommissionen slutsatsen att statliga medel inte kom i fråga efter halvårsskiftet 1997.

(105)

Före halvårsskiftet 1997 kontrollerade staten Portugal Telecom genom att vara majoritetsägare i företaget. Följaktligen bör varje inkomstförlust på grund av att man godkände betalningsförseningar för tiden före halvårsskiftet 1997 betraktas som statligt stöd (53).

(106)

Kommissionen skall i första hand bedöma om nätoperatörens agerande före halvårsskiftet 1997 ledde till en förlust av statliga medel. Genom att godkänna betalningslättnader agerade nätoperatören i praktiken som en offentlig fordringsägare i RTP. Följaktligen bör dess agerande jämföras med en offentlig eller privat fordringsägare som söker driva in utestående belopp och som i det syftet ingår avtal med gäldenären, enligt vilka det totala skuldbeloppet skall fördelas eller delas upp i syfte att underlätta återbetalningen av skulden (54). Den ränta som är tillämplig på denna typ av fordringar är i normalfallet den som är avsedd att ersätta skada som borgenärerna orsakats på grund av gäldenärens dröjsmål med att fullgöra skyldigheten att betala sin skuld, nämligen dröjsmålsränta. Räntesatsen för dröjsmålsräntan på skulder till en offentlig borgenär bör motsvara vad en privat borgenär skulle tillämpa i motsvarande situation (55).

(107)

Efter inledandet av förfarandet och sedan berörda parter inkommit med synpunkter lämnade de portugisiska myndigheterna varken fullständiga uppgifter om den offentliga nätoperatörens tillämpade räntesats eller om referensräntan på marknaden. Därför kan kommissionen inte utesluta att de räntesatser som Portugal Telecom tillämpade före halvårsskiftet 1997 innebär en förlust av statliga medel.

(108)

För det andra skall kommissionen inte bara bedöma om åtgärden omfattar statliga medel, utan skall också fastställa om de offentliga myndigheterna i praktiken bidrog till att godkänna åtgärden (56).

(109)

Det har inte ifrågasatts att staten före halvårsskiftet 1997 kunde kontrollera Portugal Telecom och utöva ett dominerande inflytande på dess verksamhet, i kraft av sitt innehav av mer än 50 % av företagets aktier.

(110)

Under granskningen fann kommissionen inga bevis på att de portugisiska myndigheterna i praktiken bidrog till att sändningsnätets operatör godkände överenskommelserna om uppskjuten betalning av skulden (57).

(111)

Det konstaterades i skäl 22 att staten reglerat taxorna och tjänsterna i samband med TV-signalsändning som nätoperatören skulle svara för enligt det med staten ingångna koncessionsavtalet. I de rättsliga bestämmelserna gjordes dock ingen skillnad mellan tjänsterna och taxorna som nätoperatören skulle erbjuda det offentliga TV-företaget RTP och de privata TV-aktörerna. Nätoperatören var i samband med TV-nättjänsterna inte heller förpliktigad att erbjuda RTP heltäckande tjänster.

(112)

Följaktligen är kommissionen inte ense med de berörda parterna som hävdar att de utsatts för diskriminering genom att televisionslagen föreskrev att endast privata aktörer skulle förlora sina sändningskoncessioner om de inte betalade nätutnyttjandeavgiften i tid. Även om lagen bara angav konsekvenserna för privata aktörer om de inte betalade, var Portugal Telecom inte förpliktigat att erbjuda RTP sina tjänster, oberoende av om RTP betalade avgiften eller inte.

(113)

Dessutom var nätoperatören inte en del av den offentliga förvaltningen, då nätoperatören bildats som aktiebolag i enlighet med bolagsrätten.

(114)

De portugisiska myndigheterna hävdade uttryckligen att de offentliga myndigheterna varken direkt eller indirekt medverkat till att Portugal Telecom godkände försenade betalningar. Inte heller de berörda parterna lämnade uppgifter som visade att staten var inblandad i åtgärden.

(115)

Som skäl 25 visar var slutligen nätoperatörens agerande detsamma både före och efter halvårsskiftet 1997. Efter halvårsskiftet 1997 fortsatte denne att sluta avtal med RTP om betalningen av avgifterna. Den viktigaste anledningen till dessa avtal tycks faktiskt ha varit en tvist om årsavgiften, med anledning av de två företagens ömsesidiga beroende. Detta faktum tycks understrykas av Anacoms beslut från 2003 att Portugal Telecom borde sänka sina priser betydligt.

(116)

Mot bakgrund av argumenten i de föregående skälen drar kommissionen slutsatsen att den saknar bevis för att de offentliga myndigheterna skulle ha anmodat nätoperatören att godkänna betalningsförseningar. Den har heller inga bevis för att de offentliga myndigheterna skulle ha medverkat till att åtgärden godkändes (58). Dessutom slöts liknande avtal efter det att företaget privatiserats. Därför kan åtgärden inte tillskrivas staten och innebar följaktligen inte förluster av statliga medel.

(117)

När det gäller omläggningen av skulderna till Segurança Social (socialförsäkringsmyndigheten) och den efterskänkta dröjsmålsräntan anser kommissionen att socialförsäkringsmyndigheten inte kan betraktas som företag. Den utövar ingen ekonomisk verksamhet då den är ett offentligt organ med uppgift att förvalta socialförsäkringssystemet (59). Å andra sidan var det inte socialförsäkringsmyndigheten som beviljade skuldomläggningen, utan detta skedde genom ett gemensamt dekret från statssekreterarna på finans- och socialministerierna och vice statssekreteraren på regeringskansliet. Genom detta avstod staten i praktiken från intäkter som normalt skulle ha inneburit 1,206 miljarder escudos i räntor för den utestående skulden. Det står därför klart att det fanns inslag av statliga medel och att åtgärden kunde tillskrivas staten.

(118)

Kapitaltillskottet till RTP och betalningarna för TV-nätet bekostade staten över den offentliga budgeten. Det står därför klart att detta handlar om statliga medel i den mening som avses i artikel 87.1 i fördraget.

(119)

Kommissionen är inte ense med de portugisiska myndigheterna om att det inte finns inslag av statliga medel i lånet. Man bör påminna sig att begreppet statliga medel även omfattar fördelar som ges organ som staten har utsett eller inrättat för detta ändamål (60). Låneavtalet ingicks mellan RTP och Fundo de Regularização da Divida Pública (regleringsfonden), en fond som förvaltas av Instituto de Gestão do Crédito Público (statslåneinstitutet). I ett statligt patent fastställs att statslåneinstitutet är underställt finansministern (61). Följaktligen kan man dra slutsatsen att de medel regleringsfonden beviljade och som belastade statsskulden bör betraktas som statliga medel.

(120)

Å andra sidan kan åtgärden direkt tillskrivas den portugisiska staten, eftersom det var statssekreterarna på informations-, ekonomi- och finansministerierna som fastställde avtalsvillkoren i ett gemensamt dekret av den 17 december 1998.

(121)

Inga uppgifter har lämnats som styrker att emissionen av RTP:s obligationslån var förenat med en statlig garanti. Enligt prospektet för obligationslånet var RTP borgenär för skulden. Beträffande emissionen hade RTP inte en rättslig ställning som indirekt skulle göra staten betalningsansvarig. Genom lag nr 21/92 förvandlades företaget 1992 från offentligt företag till aktiebolag. Kommissionen anser därför att obligationslånet motsvarade villkoren på marknaden och att staten inte avstod från intäkter. Därmed finns inget inslag av statliga medel. I motsats till vad berörda parter hävdar anser kommissionen att det faktum att RTP var statsägt inte påverkar denna slutsats, då EG-fördraget förhåller sig neutralt till om ägandet är offentligt eller privat (62).

(122)

När det gäller protokollet om stöd till filmproduktion från september 1996 håller kommissionen inte med de berörda parterna om att RTP erhållit ytterligare finansiering i enlighet med protokollet. I detta angavs närmare hur RTP skulle utöva sitt public service-uppdrag vad gällde stöd till filmproduktion (63), men samtidigt föreskrevs inget ytterligare bidrag till RTP. Bidrag med anledning av RTP:s skyldigheter vad gäller filmproduktion omfattades redan av det generella bidragssystemet enligt lag nr 21/92 (64). Följaktligen kan protokollet inte betraktas som ett klart fall av engångsfinansiering. I sig förorsakade protokollet alltså inga förluster av statliga medel, då staten inte kunde bevilja RTP ytterligare medel med hänvisning till detta protokoll.

(123)

Omstruktureringsplanen för 1996–2000 var uppenbarligen bara en preliminär studie från RTP:s sida, utan några åtaganden från den portugisiska staten. Kommissionen anser därför inte att inslag av statliga medel skulle föreligga. I denna fråga lade de berörda parterna inte fram några nya uppgifter.

(124)

Mot bakgrund av dessa synpunkter kan alltså slutsatsen dras att protokollet om stöd till filmproduktion, omstruktureringsplanen för 1996–2000, de försenade betalningarna för nyttjandet av sändningsnätet och obligationslånet inte utgör statliga stöd, eftersom det inte föreligger inslag av statliga medel.

(125)

Beträffande befrielsen från notarie- och registreringsavgifter måste kommissionen fastställa om åtgärden innebar en generell befrielse för RTP, och om denna i synnerhet avsåg RTP (alternativt offentliga företag) och inte privata företag. Dessutom bör kommissionen fastställa om RTP gynnades ytterligare genom att inte betala för offentliggörandet av stiftelseurkunden. Det bör också fastställas om RTP enligt artikel 11.2 i lag nr 21/92 var befriat från registreringsavgifter för alla andra tillgångar.

(126)

För det första anser kommissionen att syftet med artikel 11 var att befria RTP från registreringsavgifter eller motsvarande som var direkt förknippade med förändringen av dess bolagsordning. Artikel 11.1 avser den grundläggande skyldigheten att registrera bolagsordningen i Registo Nacional de Pessoas Colectivas (nationella föreningsregistret), och artikel 11.2 avser registrering av andra nödvändiga handlingar, direkt förknippade med förändringen av företagets rättsliga form (dvs. registrering av materiella och immateriella tillgångar osv.). De portugisiska myndigheternas uppgifter visar i praktiken att RTP inte var generellt befriat från registreringsavgifter, eftersom det vid flera tillfällen erlagt notarie- och registreringsavgifter i samband med förändringar av företaget, efter omvandlingen till aktiebolag (65). Kommissionen håller därför inte med de berörda parterna om att RTP åtnjöt en generell befrielse från notarie- och registreringsavgifter.

(127)

För det andra håller kommissionen med de portugisiska myndigheterna om att artikel 11.1 i lag nr 21/92, varigenom RTP befriades från betalning av notarie- och registreringsavgifter, inte gynnar RTP särskilt. I det konkreta fallet RTP bekräftar den bara tillämpningen av lag nr 84/88, enligt vilken offentliga företag kan omvandlas till aktiebolag genom ett dekret som godkänner bolagsordningen och vilket anses vara tillräckligt vad gäller registreringen av alla nödvändiga handlingar.

(128)

Särbehandlingen av offentliga företag som omvandlats till aktiebolag är en följd av systemets inre logik och gynnar inte dessa särskilt, eftersom avgifterna här inte är motiverade. Syftet med notariehandlingar är att dokument om företagsbildning eller företagsomvandling skall attesteras så att de blir rättsligt giltiga. Emellertid framstår sådana handlingar som överflödiga för företag som i enlighet med en rättsakt övergått till aktiebolag, eftersom rättsakten i fråga redan är rättsligt giltig.

(129)

Resonemanget om registreringsavgifter är också giltigt för kostnaderna för offentliggörande. I egenskap av offentlig myndighet skall staten offentliggöra förändringar av lagstiftningen i republikens officiella tidning (Diário da República). Då staten redan offentliggjort lag nr 21/92 där RTP:s nya bolagsordning godkänns, var det onödigt att på RTP ställa sådana offentliggörandekrav som man ställer på privata företag. Den officiella tidningen innehåller RTP:s fullständiga bolagsordning, vilket alltså innebar en registrering av denna och samtidigt tillhandahöll information till berörda parter.

(130)

För det tredje håller kommissionen med de portugisiska myndigheterna om att RTP inte gynnades särskilt genom artikel 11.2 i lag nr 21/92, enligt vilken RTP befriades från betalning av andra registreringsavgifter som direkt förknippades med förändringen av företagets rättsliga form. Genom artikel 11.2 i lag nr 21/92 bekräftas bara tillämpningen av artikel 1 i dekret nr 404/90, där det föreskrivs att företag kan undantas från skatt på överlåtelse av fast egendom i samband med koncentration eller samverkan samt från arvoden och andra lagstadgade avgifter för att ingå avtal av detta slag. Dekret nr 404/90 omfattade alla företag som till och med den 31 december 1993 inledde en samverkan eller koncentration. Att RTP befriades från betalning av andra registreringsavgifter innebar inte en särskild fördel då reglerna gällde för samtliga företag i samma situation.

(131)

Efter granskning av synpunkterna från berörda parter och de portugisiska myndigheterna drar kommissionen slutsatsen att den ursprungliga uppgörelsen mellan socialförsäkringsmyndigheten och RTP inte kan uppfattas som typisk för en privat aktör. Tvisten avsåg om några av socialförsäkringsmyndighetens normer, fastställda i förordning nr 12/83, var rättsligt giltiga. Uppgörelsen bekräftade RTP:s tolkning i frågan, som stöddes av en anlitad skatteexpert vars slutsats var att förordningen stred mot konstitutionen. Efter uppgörelsen har förordningen dock inte upphävts. Den naturliga slutsatsen av detta är att åtgärden tillämpades selektivt på RTP, utan att ändra tolkningen av myndighetens normer vid tillämpningen på andra företag.

(132)

Dessutom kan kommissionen inte hålla med de portugisiska myndigheterna att skuldomläggningen och efterskänkningen av straffavgifter och räntor beviljats i enlighet med dekret nr 411/91 och inom ramen för ett generellt system gällande samtliga företag i motsvarande situation, varför RTP inte gynnats särskilt.

(133)

Föreliggande beslut syftar till fastställa om tillämpningen på RTP av detta system var selektivt, utan sidoblickar på dess selektiva eller generella karaktär.

(134)

För att utröna om skuldomläggning är ofrånkomlig för företagets överlevnad krävs i dekret nr 411/91 att en ekonomisk och finansiell studie görs. RTP har aldrig tagit fram någon sådan studie av överlevnadsmöjligheterna enligt artikel 2.3 i dekret nr 411/91.

(135)

Dessutom är villkoret i artikel 2.1 d inte tillämpligt på RTP, eftersom skuldregleringen inte följde på ett statligt ingrepp. Kommissionen delar inte de portugisiska myndigheternas åsikt att den statliga inblandningens historia inverkat på det skuldsatta företagets funktionssätt och att RTP bildades lagstiftningsvägen i samband med statlig inblandning. Även om RTP förvaltades på ett särskilt sätt 1977 (66) kom detta till ett slut i och med att RTP:s bolagsordning antogs 1980, och det var under perioden 1983–1989 som skulden till socialförsäkringsmyndigheten uppstod. Kommissionen anser att godkännandet av RTP:s skuldreglering inte omfattas av ett generellt system och följer dekret nr 411/91, eftersom RTP inte uppfyllde villkoren i denna lag för beviljande av skuldreglering. Följaktligen tillämpades åtgärden selektivt på RTP.

(136)

Genom att tillåta skuldomläggningen borde staten dessutom ha agerat som en offentlig eller privat fordringsägare som försöker driva in utestående belopp och som i detta syfte går med på skuldomläggning för att underlätta återbetalningen (67). Statens dröjsmålsränta borde motsvara den räntesats som en privat fordringsägare skulle tillämpa i sådana fall. Kommissionen anser att en privat fordringsägare som söker driva in en skuld på den rättsliga vägen åtminstone erhåller den i lag fastställd räntan. Genom att inte kräva räntebetalning agerade de portugisiska myndigheterna inte som en privat fordringsägare skulle ha gjort för att maximera räntan, detta trots att det finns ett system för indrivning. Dessutom uppstod skulden till socialförsäkringsmyndigheten 1983–1989, och omläggningen skedde först 1993. I en sådan situation skulle en privat fordringsägare inte ha tolererat en liknande skuldökning så länge utan att vidta indrivningsåtgärder. Således förefaller åtgärden ha inneburit en särskild fördel för RTP.

(137)

Beträffande betalningarna för övertagandet av sändnings- och överföringsnätet för TV kan kommissionen inte beakta de berörda parternas ifrågasättande av hur nätets värde beräknats. Redan i sitt beslut av den 2 oktober 1996 om finansieringen av RTP drog kommissionen slutsatsen att det pris staten betalade RTP för nätet motsvarade marknadsvärdet och inte innebar statligt stöd (68). Denna slutsats ifrågasatte SIC inte i förstainstansrätten (69).

(138)

Dessutom instämmer kommissionen inte i synpunkterna om att ersättningen inte var befogad, eftersom staten finansierat byggandet av TV-sändningsnätet. Kommissionen anser att statens funktion som investerare inte skall blandas samman med dess funktion som offentlig myndighet. Även om staten ägde RTP till 100 % och blev enda ägare till TDP, var de två företagen av öppenhetsskäl juridiskt och ekonomiskt oberoende av varandra. Nätet ingick i RTP:s tillgångar, och staten hade beslutat att skilja det från dessa tillgångar. Statens beslutade ersättning till det offentliga företaget RTP för nätets marknadsvärde innebar följaktligen inte någon ekonomisk fördel för företaget, eftersom ersättningen motsvarade tillgångarnas faktiska värde. Följaktligen gynnade åtgärden inte RTP och utgjorde inte ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(139)

Efter att ha granskat de berörda parternas och de portugisiska myndigheternas synpunkter drar kommissionen slutsatsen att de beviljade kapitaltillskotten 1994–1997 gynnade RTP ekonomiskt. Tabell 3 visar på RTP:s svaga ekonomiska ställning i samband med kapitaltillskotten, varför ingen privat investerare skulle ha satsat kapital i företaget eftersom det inte inom rimlig tid kunde förväntas få normal lönsamhet. Faktiskt försämrades RTP:s ekonomiska situation trots kapitaltillskotten. Varken de portugisiska myndigheterna eller de berörda parterna har hävdat att den portugisiska staten agerade som en privat investerare i samband med kapitaltillskotten till företaget.

(140)

Kommissionen håller inte med de portugisiska myndigheterna om att lånet 1998 beviljades till marknadsvillkor. För att inte det inte skall handla om statligt stöd krävs det att lånevillkoren (lånegarantin och räntan) återspeglar riskerna med långivning till ett företag (70). Riskerna och därmed räntan ökar när ett företags ekonomiska och finansiella ställning är svagare än vad ett kreditinstitut skulle kräva för att bevilja lån.

(141)

Som tabell 3 visar hade RTP när lånet beviljades allvarliga ekonomiska problem, i och med att skulderna översteg värdet av företagets tillgångar och det redovisade ett negativt eget kapital. Således var företaget tekniskt sett konkursmässigt.

(142)

För det första bör det nämnas att lånet var ”efterställt” och alltså saknade säkerhet i form av tillgångar, varför det vid företagskonkurs hade sämre rätt till betalning ur tillgångarna än alla fordringsägarna men bättre än aktieägarna. Att lånet saknade tillräcklig säkerhet i form av tillgångar visar klart att det inte beviljades till marknadsvillkor och att det handlade om stöd. Eftersom RTP tekniskt sett var konkursmässigt när lånet beviljades, skulle inget kreditinstitut ha beviljat företaget ett ”efterställt” lån då utsikterna att RTP skulle återbetala det var mycket små. Mycket riktigt beviljades lånet inte av ett privat kreditinstitut utan av regleringsfonden.

(143)

För det andra kan det hävdas att låneräntan inte återspeglade den aktuella risken. Inte nog med att den är lägre än kommissionens normala referensränta för att beräkna det stödinslag som följer av system för räntesubventioner vid lån (71), utan en normal marknadsoperatör skulle förutom solida säkerheter också kräva en ränta som kompenserade för den stora risken att lånet inte skulle återbetalas.

(144)

Då RTP:s ekonomiska ställning var sådan att det inte kunde få ett ”efterställt” lån på normala villkor, utgör lånet i praktiken ett bidrag och gynnar RTP.

(145)

I ljuset av ovanstående anser kommissionen att omläggningen av skulden till socialförsäkringsmyndigheten, kapitaltillskotten 1994–1997 och det 1998 beviljade lånet innebär att RTP gynnades ekonomiskt och finansiellt i förhållande till de konkurrenter som inte erhöll sådana medel.

(146)

Den portugisiska TV-marknaden konkurrensutsattes senast 1992, men redan när RTP blev föremål för olika åtgärder fanns det konkurrenter på marknaden. I februari 1992 beviljades de privata TV-företagen SIC och TVI sändningskoncessioner, och i oktober 1992 började SIC sända i Portugal.

(147)

Kommissionen håller inte med de portugisiska myndigheterna om att uppgörelsen om skulden till socialförsäkringsmyndigheten inte skulle omfattas av begreppet statligt stöd, eftersom skulden uppstått innan den portugisiska sändningsmarknaden konkurrensutsattes. En ekonomisk fördel beviljades RTP i maj 1993, sedan denna marknad konkurrensutsatts, vilket kan anses ha gynnat RTP ekonomiskt.

(148)

Mot denna bakgrund anser kommissionen att de av staten beviljade åtgärderna kan ha gynnat RTP ekonomiskt och finansiellt i förhållande till de konkurrenter som inte erhöll samma medel och alltså kan ha snedvridit konkurrensen enligt artikel 87.1.

(149)

Statliga åtgärder omfattas av artikel 87.1 om de påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Så är alltid fallet när den aktuella verksamheten är föremål för handel inom gemenskapen. Vad gäller det aktuella förfarandet bedrev RTP, det stödmottagande företaget, verksamhet på den internationella marknaden. Via EBU (European Broadcasting Union) utbyter man TV-program och deltar i Eurovisionssystemet (72). Dessutom konkurrerar RTP direkt med privata sändningsföretag som bedriver verksamhet på den internationella sändningsmarknaden och som har en internationell ägarstruktur (73).

(150)

Av detta följer att åtgärderna till förmån för RTP har påverkat handeln mellan medlemsstaterna i den mening som avses i artikel 87.1.

(151)

Bortser man från RTP:s public service-skyldigheter utmynnar ovanstående i slutsatsen att följande åtgärder har inslag av statliga stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget: omläggningen av skulden till socialförsäkringsmyndigheten, kapitaltillskotten under perioden 1994–1997 och det 1998 beviljade lånet.

(152)

Som nämnts ovan hade emellertid RTP ett public service-uppdrag på sändningsområdet. I samband med Altmark-domen fastslog EG-domstolen att statliga åtgärder som kompenserar public service-kostnader inte omfattas av begreppet statligt stöd, enligt artikel 87.1 i EG-fördraget, om alla villkor enligt följande är uppfyllda (74):

(153)

Bortser man från det första och tredje villkoret förefaller de i skäl 151 nämnda engångsåtgärderna inte uppfylla det andra och fjärde villkoret i Altmark-domen av skäl som anges i det följande.

(154)

Det står klart att finansieringen i form av uppgörelsen med socialförsäkringsmyndigheten och genom lånet inte omfattades av ett kompensationssystem med kriterier som fastställts i förväg på ett objektivt och öppet sätt (andra villkoret). Tvärtom baserades de på punktbeslut från statens sida.

(155)

I skäl 61 noterades att det i public service-avtalet dessutom särskilt föreskrevs att investeringar i utrustning för public service-verksamhet kunde finansieras genom kapitaltillskott. Public service-avtalen begränsar inte investeringarna till public service, definierar heller inte klart villkoren och begränsningarna för statlig medverkan utan föreskriver att staten som aktieägare kan bidra till RTP:s investeringar. Kommissionen anser därför att inte heller kapitaltillskotten omfattades av ett kompensationssystem med kriterier som fastställts i förväg på ett objektivt och öppet sätt.

(156)

Det står dessutom klart att RTP inte valts ut genom ett offentligt upphandlingsförfarande som säkrade lägsta möjliga kostnad. Inget tyder på att engångsåtgärderna fastställdes på grundval av en undersökning av kostnaderna för ett genomsnittligt företag (fjärde villkoret).

(157)

Det står därför klart att inte alla villkor i Altmark-domen är uppfyllda. De i skäl 151 nämnda åtgärderna bör därför anses vara statliga stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(158)

Enligt EG-domstolens fasta rättspraxis kan enligt artikel 86 undantag beviljas för statliga stöd till företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. I Altmark-domen slogs uttryckligen fast att statliga stöd som kompenserar företags kostnader av detta slag kan anses förenliga med den gemensamma marknaden, om villkoren enligt artikel 86.2 i EG-fördraget är uppfyllda (75).

(159)

EG-domstolen har förklarat att för att en åtgärd skall kunna omfattas av ett sådant undantag måste kriterierna definition, tilldelning och proportionalitet vara uppfyllda. Kommissionen menar att när dessa kriterier är uppfyllda påverkas inte utvecklingen av handeln på ett sätt som skadar gemenskapens intressen.

(160)

I kommissionens meddelande om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på radio och TV i allmänhetens tjänst (76) förklaras hur dessa kriterier skall tillämpas på radio- och TV-sektorn. I enlighet med meddelandet bör kommissionen bedöma om (77)

(161)

I enlighet med Amsterdamprotokollet (78) och meddelandet om radio och TV (79) åligger det medlemsstaterna att definiera vad som skall ingå i public service-uppdraget för ett public service-företag på radio- och TV-området. På området i fråga begränsar sig kommissionens uppgift till att undersöka om det finns uppenbara brister i public service-definitionen. Eventuella brister skulle strida mot denna definition.

(162)

Med hänsyn till radio- och TV-sektorns särskilda art anser kommissionen att det är befogat med en definition där ett visst radio- och TV-organ åläggs att erbjuda ett balanserat och varierat programutbud, i enlighet med protokollets tolkningsbestämmelser (80). En sådan definition överensstämmer med syftet att tillgodose de demokratiska, sociala och kulturella behoven i samhället i fråga.

(163)

Som framgår av skälen 51 och 52 är RTP enligt lag nr 21/92 och public service-avtalen skyldigt att som TV i allmänhetens tjänst garantera rikstäckande sändningar i två kanaler. Medan den första kanalen skall erbjuda ett mer allmänt programutbud, skall den andra kanalen vända sig till en mer specifik publik. Som framgår av skälen 53 och 54 åläggs RTP i lag nr 21/92 och public service-avtalen också mer detaljerade skyldigheter beträffande programmens innehåll, internationellt samarbete och vissa andra skyldigheter.

(164)

Även om definitionen på RTP:s public service-uppdrag av naturliga skäl är kvalitativ och relativt vid, i enlighet med Amsterdamprotokollets tolkningsbestämmelser, anser kommissionen att en sådan ”vid” definition är berättigad (81). Följaktligen anser kommissionen den allmänna definitionen på RTP:s public service-uppdrag vara berättigad, nämligen att ha rikstäckande TV-sändningar i två kanaler, den ena med en mer allmän inriktning och den andra inriktad på en mer speciell publik. Denna definition kan anses tillgodose det portugisiska samhällets demokratiska, sociala och kulturella behov.

(165)

Som berättigade uppfattar kommissionen också de detaljerade skyldigheterna om hur RTP skall utföra sitt allmänna uppdrag som radio och TV i allmänhetens tjänst. I enlighet med Amsterdamprotokollet kan även dessa skyldigheter i praktiken anses tillgodose det portugisiska samhällets demokratiska, sociala och kulturella behov.

(166)

Fastän kommissionen anser att RTP:s public service-uppdrag är berättigat, bör den likväl undersöka om definitionen innehåller uppenbara brister.

(167)

Av hänsyn till skäl 45 i direktivet ”Television utan gränser” kan kommissionen godta att definitionen på programföretags public service-uppdrag innehåller en skyldighet att väsentligt bidra till investeringar i europeiska audiovisuella produktioner, på villkor att dessas motsvarande rättigheter tillåter att de sänds av public service-TV (82).

(168)

Kommissionen anser att RTP:s skyldighet till filmstöd omfattas av sändningsverksamheten i allmänhetens tjänst, eftersom RTP i public service-TV senare skall sända filmer som företaget fått rätt att distribuera.

(169)

Därför kan kommissionen inte hålla med de berörda parterna om att RTP:s skyldighet på filmområdet och motsvarande finansiering skulle vara diskriminerande. De berörda parterna hävdade att även de privata programföretagen ingått filmstödsprotokoll med de portugisiska myndigheterna, där det inte förutses någon ersättning. Kommissionen anser att man måste skilja mellan frivilliga filmstödsavtal mellan staten och privata programföretag å ena sidan och RTP:s public service-skyldighet att sända och finansiera filmproduktioner å den andra. Det står klart att RTP ålagts en public service-skyldighet att stödja vissa filmproduktioner som senare sänds i public service-TV, medan de privata programföretagen inte hade något public service-uppdrag. I praktiken blir RTP ett statligt instrument för filmstöd. RTP:s eventuella gynnande av filmindustrin kan innebära statligt stöd och bör bedömas som sådant. Föreliggande beslut påverkar inte den eventuella bedömningen av att filmproduktioner kan gynnas.

(170)

I ljuset av ovanstående har kommissionen dragit slutsatsen att RTP:s samfinansiering av portugisiska filmproduktioner som sänds i public service-kanaler kan uppfattas som en särskild och befogad skyldighet. Den ingår nämligen i RTP:s allmänna public service-uppdrag för radio och TV. Skyldigheten utgjorde därför inte ett uppenbart fel.

(171)

Kommissionen anser dock att RTP:s lagliga skyldighet att prestera ”andra tjänster som kan fastställas efter behov” (83) inte är så klar att kommissionen på förhand och juridiskt entydigt kan hävda att de bör betraktas som public service-tjänster. Emellertid anser kommissionen att ”andra tjänster som kan fastställas” inte definieras klart och noterar att under den granskade perioden inga utbetalningar skett med hänvisning till denna bestämmelse (84).

(172)

I ljuset av ovanstående har kommissionen dragit slutsatsen att RTP:s verksamhet, som definieras i lag nr 21/92 och senare i public service-avtalen, innehåller klart definierade public service-skyldigheter. Skyldigheten att prestera ”andra tjänster som kan fastställas efter behov” är dock inte så entydig att man kan förutsätta att alla här presterade tjänster bör betraktas som offentliga tjänster. För övrigt har inga utbetalningar skett med hänvisning till denna bestämmelse mellan 1992 och 1998.

(173)

För det andra bör kommissionen bedöma de public service-skyldigheter som ålagts bidragsmottagaren.

(174)

Enligt meddelandet om radio och TV skall kommissionen granska om RTP ålades sitt public service-uppdrag genom en officiell handling (85).

(175)

Som framgår av skäl 55 fastställdes RTP:s public service-skyldigheter i olika lagar och avtal: artikel 5 i lag nr 58/90, artikel 4.1 och artikel 5 i lag nr 21/92 och klausul 1 i public service-avtalen.

(176)

Varken de berörda parterna eller den portugisiska regeringen har till kommissionen inkommit med synpunkter om att RTP inte skulle ha fått sitt public service-uppdrag genom en officiell handling. På grundval av meddelandet om radio och TV och tidigare nämnda lagar och avtal har kommissionen dragit slutsatsen att det inte kan betvivlas att RTP har public service-skyldigheter på televisionsområdet och att public service-uppdraget officiellt ålagts RTP.

(177)

Att public service-uppdraget ålagts RTP genom en officiell handling är inte tillräckligt, utan det skall också säkerställas att uppdraget utförs på föreskrivet sätt. Det framgår av skälen 56–59 att olika kontrollsystem infördes för att säkerställa att RTP utförde public service-uppdraget på föreskrivet sätt.

(178)

För det första skulle RTP framlägga både rapporter om public service-skyldigheterna och planer med bifogade handlingar från en revisionsfirma. Under perioden 1992–1998 tog RTP faktiskt fram rapporter om public service- skyldigheterna, där man redovisade fullgörandet av public service-skyldigheterna och angav kostnaderna för varje skyldighet på grundval av ett analytiskt redovisningssystem.

(179)

För det andra skulle finansministern och ministern med ansvar för mediefrågor granska fullgörandet av public service-avtalet, och allmänna finansinspektionen skulle utföra revision av finansieringsplanen.

(180)

För det tredje skulle en externrevision utföras varje år. Kommissionen kan inte hålla med SIC om att de portugisiska myndigheternas redovisade public service-kostnader samt RTP:s uppgifter i sina public service-avtal och årsredovisningar inte skulle vara tillförlitliga och alltså inte ha kontrollerats tillräckligt. Kommissionen vill framhålla att RTP:s redovisning under perioden 1992–1998 varje år granskats av en auktoriserad revisor. Fastän rapporterna om public service-skyldigheterna inte alltid åtföljdes av en revisionsberättelse, säkerställde de strikta reglerna i systemet för kostnadsbokföring att kostnaderna för varje bidragsberättigad public service-skyldighet kunde identifieras och kontrolleras på ett riktigt sätt.

(181)

Det står därmed klart att kontrollåtgärder genomfördes på tre olika nivåer: internt av en revisionsfirma, av de ansvariga statliga organen och av ett företag för externrevision. Även om public service-rapporterna inte verkar ha varit föremål för systematisk externrevision, säkerställde det beskrivna systemet att det fungerade som det var tänkt. Kommissionen drog därför slutsatsen att det under perioden 1992–1998 fanns ett effektivt system som säkerställde att RTP:s fullgörande av public service-uppdraget övervakades på ett effektivt sätt.

(182)

Det tredje kriterium som kommissionen bör bedöma är om finansieringen är proportionell mot public service-tjänstens nettokostnad.

(183)

I meddelandet om radio och TV redovisade kommissionen de kriterier som den använder i sin bedömning av om statlig finansiering är proportionell. Ett krav är att det statliga stödet inte överskrider nettokostnaderna för public service-tjänsten och att det inte uppstår snedvridningar på marknaden som inte är nödvändiga för att public service-uppdraget skall kunna fullgöras (86).

(184)

För korrekt fastställande av kostnaden för public service-verksamheten krävs i meddelandet om radio och TV för det första att kostnaderna och intäkterna fördelas rätt mellan public service-verksamheten och affärsverksamheten.

(185)

Som framgår av skälen 62–64 fastställs i public service-avtalen vilken fördelningsmetod som RTP skall tillämpa på kostnader och intäkter. I föreliggande fall förenklas kommissionens uppgift av att RTP tillämpar ett analytiskt redovisningssystem, som gör det möjligt att kvantifiera företagets stödberättigande kostnader för fullgörandet av respektive ersättningsberättigande public service-tjänst.

(186)

I detta system motsvaras varje stödberättigande utgiftsrubrik av en aktivitet och fördelas följaktligen på RTP:s olika ersättningsberättigande public service-tjänster, i enlighet med objektiva redovisningsprinciper.

(187)

Då intäkterna från respektive bidragsberättigande public service-tjänst minskas med driftskostnaderna, säkerställer systemet att årsbidragen begränsas till nettokostnaden för respektive public service-skyldighet (se skäl 65).

(188)

I ljuset av ovanstående har kommissionen dragit slutsatsen att de parametrar som använts för att fastställa kostnaderna i princip är både objektiva och öppna.

(189)

Samtidigt konstaterar kommissionen att reglerna för kostnadsbidrag kan underskatta den faktiska nettokostnaden för RTP:s public service-uppdrag och resultera i en strukturell underfinansiering av de faktiska behoven av medel.

(190)

Som framgår av skäl 65 undantogs vissa public service-kostnader från årsbidrag, i enlighet med den i avtalen fastställda metoden för kostnadskalkylering (87). De portugisiska myndigheterna har dessutom informerat kommissionen om att fastän RTP skulle betala mervärdeskatt på erhållna årsersättningar kunde respektive kostnader inte beaktas till följd av bokföringsreglerna (skäl 96). Slutligen redovisade RTP i sina public service-rapporter inte alla investeringar i utrustning för public service-verksamheten, trots att dessa bokförts (se skäl 67).

(191)

Enligt Amsterdamprotokollet skall dock medlemsstaterna utforma finansieringssystemet för sändningsföretagen med public service-uppdrag. I föreliggande fall har de portugisiska myndigheterna beslutat att inte kompensera en del av tjänsteproducentens kostnader för fullgörande av uppdraget.

(192)

I det granskade fallet har staten inte bara beviljat RTP årliga ersättningar utan även beviljat ytterligare finansiering i form av kapitaltillskott, lån och en uppgörelse med socialförsäkringsmyndigheten.

(193)

Trots att public service-avtalen föreskrev statlig finansiering i form av årliga ersättningar för driftskostnaderna och möjligheten till kapitaltillskott för RTP:s investeringar, föreskrevs det i rättsreglerna om RTP:s public service-uppdrag varken finansiering i form av lån eller nedskrivningar beträffande socialförsäkringsmyndigheten. Enligt punkt 57 i meddelandet om radio och TV skall kommissionen dock analysera om alla åtgärder är proportionella mot public service-uppdragets nettokostnader. Bara om så är fallet kan finansieringen av RTP anses vara förenlig med artikel 86.2 i EG-fördraget.

(194)

Kommissionen anser också att de av RTP:s public service-skyldigheter som inte är ersättningsberättigande enligt public service-avtalen kan betraktas som berättigade och som klart definierade public service-skyldigheter som staten ålagt tjänsteproducenten. Enligt gemenskapslagstiftningen kan följaktligen den portugisiska staten finansiera samtliga nettokostnader förknippade med RTP:s public service-tjänster.

(195)

För detta beslut krävs inte en ny och exakt beräkning av de faktiska nettokostnader som RTP ådrog sig för att uppfylla sina public service-skyldigheter. Det räcker att visa att statens totala finansiering av RTP under perioden 1992–1998 inte överskred de ytterligare nettokostnader som företaget ådrog sig för att utföra public service-uppdraget under perioden i fråga.

(196)

I tabell 6 ges en översikt över RTP:s public service-kostnader (investerings- och nettodriftskostnader), beräknade enligt tillämpliga regler för kostnadsbokföring, samt erhållna ersättningar för investeringar och driftskostnader.

(197)

För det första redovisas investeringarna i utrustning för public service-verksamheten (som i tabell 5) och investeringsbidraget (som i tabell 2). För det andra redovisas RTP:s nettodriftskostnader (som i tabell 4) samt ersättningarna för dessa kostnader (som i tabell 1). Slutligen redovisas också den fördel som engångsåtgärderna innebär i form av uppgörelsen med socialförsäkringsmyndigheten samt lånet.

Tabell 6

Översikt över det bokföringsmässiga finansierings- och ersättningsbehovet för nettodriftskostnaden

(198)

Det har redan understrukits att de portugisiska myndigheternas valda system för årliga ersättningar medförde att de faktiska kostnaderna för RTP:s public service-uppdrag undervärderades och ledde till ökad skuldsättning. Då målet för RTP var ekonomisk balans, tog myndigheterna i nästa fas till engångsåtgärder för att finansiera kostnaderna för RTP:s public service-uppdrag.

(199)

Av tabell 6 framgår att kapitaltillskottet på 26,7368 miljarder escudos överkompenserade investeringarna i public service-verksamheten, medan de utbetalda ersättningarna och övriga engångsåtgärder underfinansierade driftskostnaderna med 28,7551 miljarder escudos. Fastän kapitaltillskotten egentligen var avsedda för investeringar i utrustning gick de i verkligheten även till återbetalning av växande skulder.

(200)

Tabell 6 visar också att den totala ersättningen inte kunde täcka nettokostnader för public service-uppdraget på 2,0183 miljarder escudos (28,7551 miljarder escudos minus 26,7368 miljarder escudos). Följaktligen har kommissionen enligt gemenskapens bestämmelser dragit slutsatsen att statens totala finansiering är proportionell mot public service-verksamhetens nettokostnader under den granskade perioden.

(201)

Kommissionen anser att de erhållna medlen sannolikt understeg de totala nettokostnader RTP ådrog sig för att utföra det av staten ålagda uppdraget, med tanke på att tabell 6 inte visar de totala kostnaderna för RTP:s public service-verksamhet under perioden 1992–1998.

(202)

I enlighet med meddelandet om radio och TV bör kommissionen inte bara förvissa sig om att statens finansiering är proportionell mot public service-uppdragets nettokostnader utan också om att marknaden inte snedvrids genom med public service-verksamheten förknippad affärsverksamhet, vars kostnader inte kan redovisas korrekt i förhållande till intäkterna och som inte krävs för att utföra public service- uppdraget. En sådan snedvridning skulle föreligga om RTP fått marknadspriserna på reklam att sjunka och därigenom minskat konkurrenternas intäkter (88). RTP skulle då inte maximera sina affärsintäkter och opåkallat öka behovet av statlig finansiering. Enligt meddelandet om radio och TV skulle ett sådant konstaterat beteende inte anses följa av public service-uppdraget (89).

(203)

I beslutet om att inleda förfarandet försäkrade kommissionen att om ett sådant beteende påvisades skulle den beakta dessa snedvridningar och resulterande behov av ökad statlig finansiering vid sin bedömning av eventuell överkompensation. I samband med denna del av förfarandet noterade kommissionen att det ”på grundval av kommissionens uppgifter inte går att fastställa om RTP gjort sig skyldigt till ett sådant beteende” (90).

(204)

Efter uppmaningen att inkomma med synpunkter i samband med att förfarandet inleddes erhöll kommissionen inga synpunkter från RTP:s konkurrenter som tydde på eller styrkte att RTP:s marknadsbeteende var konkurrensbegränsande och kunde tyda på en betydande statlig finansiering som inte är förenlig med fördraget (91).

(205)

På denna punkt anser kommissionen att ingenting tyder på ett sådant beteende. Kommissionen har därför dragit slutsatsen att RTP inte förefaller ha ägnat sig åt konkurrensbegränsande marknadsbeteende som lett till en betydande statlig finansiering och inneburit överkompensation.

(206)

I ljuset av ovanstående har kommissionen dragit slutsatsen att uppgörelsen med socialförsäkringsmyndigheten, kapitaltillskotten och det ”efterställda” lånet bör betraktas som statliga stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget. Emellertid är finansieringen av RTP i form av engångsåtgärder förenlig med den gemensamma marknaden enligt artikel 86.2 i EG-fördraget. Den totala finansieringen är proportionell mot nettokostnaderna som motsvarar klart definierade och ålagda public service-skyldigheter. Följaktligen har den statliga finansieringen varken påverkat handeln eller konkurrensen inom gemenskapen i en omfattning som strider mot gemenskapens intresse i den mening som avses i artikel 86.2 i EG-fördraget (92).

(207)

Kommissionen anser att de av Portugal beviljade engångsåtgärderna strider mot artikel 88.3 i fördraget. Enligt analysen ovan har kommissionen dragit slutsatsen att uppgörelsen med socialförsäkringsmyndigheten från 1993, kapitaltillskotten under perioden 1994–1997 och lånet från 1998 utgör statliga stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget. Åtgärderna som bekostats med statliga medel hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna RTP och påverkar handeln. Enligt analysen ovan uppfyller åtgärderna inte villkoren i Altmark-domen, då de inte kan anses omfattas av ett kompensationssystem med kriterier som fastställts i förväg på ett objektivt och öppet sätt. Det står dessutom klart att RTP inte valts ut genom ett offentligt upphandlingsförfarande för att garantera lägsta möjliga kostnad och att ingenting tyder på att de utbetalda engångsåtgärderna fastställts genom en undersökning av de kostnader som ett genomsnittligt företag skulle ha åsamkats.

(208)

Undantaget enligt artikel 86.2 är tillämpligt på engångsåtgärderna. Enligt analysen ovan innebar åtgärderna kompensation för klart definierade public service-skyldigheter som vederbörligen ålagts RTP. Det nämndes ovan att engångsåtgärderna var proportionella mot nettokostnaderna för RTP:s public service-verksamhet. Åtgärderna snedvred inte konkurrensen i en omfattning som stred mot gemenskapens intresse, eftersom de var proportionella mot nettokostnaderna för RTP:s public service-tjänster och företaget i sin affärsverksamhet inte ägnade sig åt konkurrensbegränsande beteende.

6.6.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 142/26

(1)

Den 9 september 2002 antog Förenade kungariket ett undsättningsstödpaket för det brittiska elföretaget British Energy plc (nedan kallat ”BE”). Kommissionen beslutade den 27 november 2002 att inte göra invändningar i ärendet (2). Enligt kommissionens beslut skulle Förenade kungariket före den 9 mars 2003 lägga fram en plan för omstrukturering eller likvidation av BE eller bevisa att stödet hade återbetalats.

(2)

Den 7 mars 2003 anmälde Förenade kungariket en omstruktureringsplan till kommissionen. Den plan som Förenade kungariket anmälde registrerades som stödärende nr NN 45/03 eftersom vissa omstruktureringsåtgärder med möjligt inslag av stöd redan hade trätt i kraft. Förenade kungariket inkom med kompletterande upplysningar den 13 mars 2003. Ett möte mellan företrädare för kommissionen och Förenade kungariket hölls den 28 mars 2003. Kommissionen skickade den 21 april 2003 en begäran om upplysningar till Förenade kungariket och Förenade kungariket svarade på denna den 2 maj 2003.

(3)

Genom en skrivelse av 23 juli 2003 underrättade kommissionen Förenade kungariket om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende det aktuella stödet.

(4)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (3). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga.

(5)

Förenade kungariket inkom med synpunkter på inledandet av förfarandet genom en skrivelse av den 22 augusti 2003, som registrerades vid kommissionen samma dag.

(6)

Kommissionen har mottagit synpunkter från berörda parter. Den har översänt dessa synpunkter till Förenade kungariket som givits tillfälle att bemöta dem. Förenade kungarikets kommentarer mottogs i en skrivelse av den 29 oktober 2003, som registrerades vid kommissionen den 30 oktober 2003.

(7)

Kommissionen sammanträdde med Förenade kungariket den 7 oktober 2003. Till följd av sammanträdet inkom Förenade kungariket med kompletterande upplysningar genom en skrivelse av den 5 november 2003, som registrerades den 10 november 2003. Ännu ett sammanträde hölls den 28 november 2003. Den 5 november 2003 skickade kommissionen en begäran om upplysningar till Förenade kungariket, och svaret på begäran inkom den 22 december 2003. Ännu ett sammanträde hölls den 2 februari 2004. Förenade kungariket inkom med ytterligare upplysningar den 4 februari 2004. Förenade kungariket inkom vidare med nya upplysningar den 10 mars 2004. Ännu ett sammanträde hölls den 22 mars 2004. Kommissionen sände ännu en begäran om upplysningar den 19 april 2004 och Förenade kungariket svarade på denna den 11 maj 2004. Ännu ett sammanträde hölls den 7 juni 2004. Nya upplysningar inkom den 1 juli 2004 och ett sammanträde hölls den 29 juli 2004. Förenade kungariket inkom med kompletterande upplysningar den 23 augusti 2004.

(8)

BE producerar el. Bolaget privatiserades 1996. BE ägs helt och hållet av privata investerare, med undantag för tre särskilda delar av bolaget som ägs av Förenade kungariket (en del i BE och en del i vardera av företagets två viktigaste dotterbolag i Förenade kungariket).

(9)

När bolaget privatiserades var dess viktigaste beståndsdelar sex kärnkraftverk i England och två kärnkraftverk i Skottland. BE driver fortfarande kärnkraftverken, vilka har en total registrerad kapacitet på 9 820 megawatt (MW), varav 7 281 MW i England och Wales och 2 539 MW i Skottland. BE är det enda privatägda kärnkraftsbolaget i Förenade kungariket. BE levererar el till grossistmarknaden och till vissa större kunder inom industri och handel, men i övrigt inte till detaljhandelsmarknaden.

(10)

Sedan BE privatiserades har bolaget gått med i samriskföretaget Amergen (50:50) i Förenta staterna, som köper upp och driver kärnkraftverk där, samt förvärvat 82,4 % av Bruce Power LP i Ontario, Kanada. I Förenade kungariket förvärvade BE 1999 detaljhandelsleverantören South Wales Electricity (som sedan avyttrades 2000) och därefter under 2000 kolkraftverket Eggborough (1 970 MW), som köptes för att diversifiera bolaget och som en säkerhet vid eventuella produktionsavbrott vid kärnkraftverken.

(11)

Av de åtta kärnkraftverk som BE driver i Förenade kungariket är sju avancerade gaskylda reaktorer (nedan kallade ”AGR-reaktorer”). Denna typ av reaktorer finns endast i Förenade kungariket. Det åttonde kärnkraftverket, Sizewell B, är en tryckvattenreaktor (nedan kallad ”PWR-reaktor”). Tryckvattenreaktorer förekommer i hela världen.

(12)

BE:s viktigaste dotterbolag i Förenade kungariket är följande:

(13)

Under 2002 minskade avkastningen av BE:s kraftverk avsevärt, vilket dels berodde på kraftigt sjunkande elpriser på den marknad där BE är verksamt, dels på BE:s bristande kurssäkring och oväntade produktionsavbrott. Den stora andelen icke påverkbara kostnader (4) i kostnadsstrukturen för BE:s kärnkraftverk innebär att bolaget har begränsade möjligheter att motverka effekterna av prisfall genom att minska kostnaderna.

(14)

Under två år före 2002 föll priserna med 8,56 GBP/MWh, vilket ger ett årligt inkomstbortfall på 642 miljoner pund (GBP) för en årlig produktion på 75 TWh (BE:s kraftverks produktion under budgetåret). Varken elhandelsavtalen (electricity trading contracts) eller direktförsäljningen var tillräckliga för att lindra prisfallets effekter på BE:s intäkter.

(15)

Till följd av detta försämrades BE:s behållning av likvida medel drastiskt under sommaren 2002, från 231 miljoner GBP i början av april 2002 till 78 miljoner GBP i slutet av augusti 2002. Nedgången accelererade från slutet av juni 2002. Utöver den avsevärda nedgången när det gäller behållningen av likvida medel skulle bolaget dessutom komma att ha stora utgifter under perioden från september 2002 till mars 2003. Det var bland annat fråga om betalningar till British Nuclear Fuel Limited (nedan kallat ”BNFL”) inom ramen för avtalen om upparbetning och förvaring av utbränt kärnbränsle, stora kapitalutgifter för BE:s kraftverk Bruce Power i Kanada och inlösen av den första delen av bolagets obligationer den 25 mars 2003.

(16)

Till följd av en misslyckad obligationsemission som gjorts under sommaren och tvivel angående bolagets möjligheter att få tillgång till outnyttjade bankmedel underrättades BE den 5 september 2002 om att bolaget inte skulle komma att kunna få låna medel. Eftersom bankerna inte med säkerhet kunde säga att de trodde att BE skulle kunna betala tillbaka de lånade medlen, skulle krediter till BE innebära att man beviljade lån trots att man inte rimligen kunde undvika likvidering. BE bad därför Förenade kungariket om ekonomiskt stöd för att undvika insolvensförfaranden. Kommissionen godkände det ekonomiska stödet som undsättningsstöd genom ett beslut av den 27 november 2002.

(17)

I beslutet anges att Förenade kungariket åtagit sig att lägga fram en plan för omstrukturering eller likvidation av BE eller bevisa att stödet har återbetalats helt och hållet eller att garantin avslutats inom sex månader efter det att undsättningsstödet godkänts. Den 7 mars 2003 anmälde Förenade kungariket en omstruktureringsplan till kommissionen.

(18)

Enligt Förenade kungariket beror BE:s svårigheter på följande faktorer:

(19)

Till skillnad från övriga stora privatägda elproducenter har BE ingen egen försäljning på detaljhandelsmarknaden som på ett naturligt sätt kan skydda mot prisrisker på grossistmarknaden för el. BE saluför huvuddelen av sin produktion på grossistmarknaden och endast en mindre del direkt till stora kunder inom industri och handel.

(20)

BE:s ställning på marknaden för detaljhandelsleveranser till stora kunder inom industri och handel var inte tillräcklig stark för att skydda mot prisfallet på grossistmarknaden. På den marknaden råder fri konkurrens sedan 1994. Marknaden är konkurrenskraftig och kunderna prismedvetna. Priserna har dessutom fallit på marknaden. Det är framför allt kunderna som gynnas av prisfallet. Det har därför inte förekommit några ökningar av detaljhandelsmarginalerna för att uppväga de fallande grossisthandelspriserna.

(21)

Kärnkraftverk har i regel mycket stora icke påverkbara kostnader och låga påverkbara kostnader (5).

(22)

Vissa av BE:s icke påverkbara kostnader är specifika för kärnkraftverk. Åtagandena för nedläggning av kärnkraftverk har för det första inget att göra med produktionsresultaten, utom vad beträffar tidsaspekterna för stängningsdatum. För det andra är kostnaderna för hanteringen av utbränt kärnbränsle, dvs. upparbetning, förvaring och slutförvaring, icke påverkbara när det gäller bränsle som reaktorn redan laddats med.

(23)

Samtidigt ligger kärnkraftverkens påverkbara kostnader lägre än andra anläggningars påverkbara kostnader, även andra baslastanläggningar.

(24)

Marknadsprisfallet har gjort att BE:s vinstmarginaler utöver de påverkbara kostnaderna minskat kraftigt. Följaktligen har bolagets möjligheter att betala de höga icke påverkbara kostnaderna, huvudsakligen finansieringskostnader och kostnader för tidigare åtaganden på kärnenergiområdet, försämrats avsevärt. På grund av detta fick bolagets också svårt att betala av lån och liknande, och det blev nödvändigt att göra en ekonomisk omstrukturering.

(25)

Utöver de långsiktiga icke påverkbara kostnaderna för åtaganden på kärnenergiområdet hade BE också större kortsiktiga icke påverkbara kostnader för finansiering. Dessa ökade på grund av att BE måste betala ut avkastning till aktieägarna och haft utlägg för förvärvet av Eggborough-anläggningen och anläggningarna i Nordamerika samt kostnaderna för energiköpsavtalen.

(26)

Inkomstbortfallet på grund av fallande elpriser förvärrades av stora oväntade produktionsavbrott vid BE:s anläggningar Torness 2 och Dungeness B. BE meddelade den 13 augusti 2002 att målet för elproduktionen vid kärnkraftverken hade sänkts från 67,5 TWh till 63 TWh (± 1 TWh) till följd av de oväntade avbrotten vid Torness.

(27)

BE, de större fordringsägarna (inbegripet det offentliga kärnbränsleupparbetningsföretaget BNFL) och Förenade kungariket enades om ett omstruktureringspaket bestående av följande sju åtgärder:

(28)

Åtgärderna beskrivs i skälen 29–102.

(29)

Åtagandena på kärnenergiområdet gäller framför allt upparbetning, förvaring och slutförvaring av utbränt kärnbränsle (upparbetnings- och förvaringsåtaganden) och nedläggning av kärnkraftverk i slutet av deras kommersiella livstid (nedläggningsåtaganden).

(30)

Beträffande vissa upparbetnings- och förvaringsåtaganden har BE avtal om hantering av utbränt kärnbränsle med BNFL (åtaganden som är föremål för avtal). Kostnaderna för de åtaganden som är föremål för avtal utgörs av de belopp som BE enligt avtalen i framtiden skall betala till BNFL för upparbetning och förvaring av utbränt kärnbränsle från AGR-reaktorer och andra tjänster inom ramen för hanteringen av utbränt kärnbränsle. Avtalen avser upparbetning och förvaring av utbränt kärnbränsle och avfallsprodukter från AGR-reaktorer åtminstone fram till 2038 eller 2086. Avtalen har fasta priser, och BNFL ansvarar för alla tekniska risker i samband med upparbetningen och förvaringen av det utbrända kärnbränslet. BE kvarstår som ägare av det utbrända kärnbränslet och det mesta avfallet under avtalens giltighetstid.

(31)

Det förekommer även andra upparbetnings- och förvaringsåtaganden avseende det utbrända kärnbränslet som inte omfattas av några tjänsteavtal (åtaganden som inte omfattas av avtal). Det är huvudsakligen fråga om slutförvaring av utbränt kärnbränsle, plutonium, uran och avfall från upparbetningen av AGR-bränsle, vidare förvaring och slutförvaring av utbränt bränsle från PWR-reaktorer, samt uppförande av ett torrlager vid Sizewell B och förvaring och bortskaffande av driftsavfall.

(32)

Nedläggningsåtagandena avser kostnader för bortskaffande av bränsle, dekontaminering och rivning av kärnkraftverk efter det att de slutat producera el. Nedläggningen sker oftast i följande tre steg:

(33)

Ett antal åtgärder har hittills vidtagits för att finansiera åtagandena på kärnenergiområdet. I samband med privatiseringen skapades en separat fond, den s.k. Nuclear Decommissioning Fund (nedan kallad ”NDF-fonden”). Fonden är ett bolag vars andelar ägs av en oberoende stiftelse. Fondens syfte är att ackumulera medel för att finansiera en del av nedläggningsåtagandena. Övriga åtaganden på kärnenergiområdet förväntas finansieras med tillgängliga medel från BE:s pågående verksamhet. Till följd av BE:s minskande intäkter är de befintliga arrangemangen emellertid inte tillräckliga för att täcka kostnaderna för åtagandena på kärnenergiområdet.

(34)

I den omstruktureringsplan som tagits fram av Förenade kungariket ingår ett antal åtgärder som innebär att staten tar över det finansiella ansvaret för en del av åtagandena på kärnenergiområdet. Åtgärderna kommer att åtföljas av nya arrangemang för hur BE skall bidra till finansieringen av åtagandena på kärnenergiområdet och för förvaltningen av BE:s åtaganden.

(35)

Enligt omstruktureringsplanen skall den nuvarande NDF-fonden utvidgas till eller ersättas av en ny fond med namnet Nuclear Liabilities Fund, dvs. fonden för åtaganden på kärnenergiområdet (nedan kallad ”NLF-fonden”). NLF-fonden skall ta formen av ett bolag vars andelar ägs av en oberoende stiftelse. NLF-fonden skall täcka kostnaderna för åtaganden på kärnenergiområdet som inte omfattas av avtal och nedläggningsåtaganden avseende följande:

(36)

När omstruktureringen genomförts kommer BE att bidra till NLF-fonden enligt följande:

(37)

Lämpliga och korrekta anpassningar kan göras då och då av den procentandel av kassaflödet som ligger till grund för NLF-betalningarna så att aktieägarna kan få del av det innehållna kassaflödet och avkastningen av nya aktieteckningar och så att NLF-fonden och aktieägarna inte påverkas negativt av eventuella företagsuppdelningar, värdepappersemissioner eller liknande åtgärder.

(38)

Betalningarna av de fasta bidragen på 20 miljoner GBP per år till NLF- och NDF-fonderna för nedläggningsåtaganden (uppräknade enligt konsumentprisindex och gradvis minskande i takt med att kärnkraftverken stängs) kommer att vara degressiva och beräknas utifrån en nettonuvärdesbas (som diskonteras med hjälp av en lämplig räntesats för NLF respektive NDF) och förfaller omedelbart till betalning om BEG eller BEGUK kommer på obestånd. De större företagen i BE-gruppen kommer att stå som garant för de degressiva betalningarna, med säkerhet i företagens tillgångar.

(39)

NLF-fondens styrelseledamöters enda uppdrag kommer att vara att förvalta fonden och dess investeringar och att göra skäliga utbetalningar. I detta ingår även avgöranden om eventuellt uppskjutande av NLF-betalningar och eventuell konvertering av NLF-betalningar till aktier. NLF-fondens styrelseledamöter kommer inte att ha befogenhet att ändra åtagandena, finansieringsvillkoren eller BE:s bidrag.

(40)

Förenade kungariket kommer att vidta följande fyra åtgärder för finansieringen av åtagandena på kärnenergiområdet:

(41)

Förenade kungariket tar över ansvaret för BE:s åtaganden inom ramen för avtalen mellan BE och BNFL (de s.k. historiska avtalen om utbränt kärnbränsle), särskilt följande aspekter: i) upparbetning och förvaring av utbränt kärnbränsle från AGR-reaktorer som reaktorn redan laddats med innan omstruktureringen träder i kraft och ii) andra tjänster i samband med underhåll av reaktortanken, oxidhantering och järnvägstransport enligt befintliga avtal med BNFL.

(42)

Åtagandet från Förenade kungariket täcker emellertid inte kostnaderna för bränsle som AGR-reaktorerna laddas med efter den dag då omstruktureringen träder i kraft, utan de kostnaderna åligger fortfarande BE enligt nya avtal mellan BE och BNFL. Vidare omfattar åtagandet inte kostnader för PWR-bränsle, då sådant bränsle inte upparbetas av BNFL utan hanteras direkt, dvs. förvaras, av BE.

(43)

Förenade kungariket åtar sig att täcka eventuella underskott i NLF-fondens finansiering av nedläggningsåtaganden och åtaganden på kärnenergiområdet som inte omfattas av avtal under steg 1 (även kostnaderna för uppförande av torrlagret vid Sizewell B och för slutförvaring av bränsle).

(44)

Förenade kungariket åtar sig att täcka eventuella underskott i NLF-fondens finansiering av nedläggningsåtaganden under stegen 2 och 3.

(45)

De åtaganden som gjorts av Förenade kungariket kommer att föras upp på tillgångssidan av BE:s balansräkning och som en kreditpost i resultaträkningen. Under normala omständigheter är sådana åtaganden beskattningsbara. Enligt Förenade kungariket skulle en beskattning av åtagandena innebära att det stöd som ges till BE inom ramen för omstruktureringen måste höjas med skattebeloppet för åtagandet, annars kan det inte säkras att BE är solvent efter omstruktureringen.

(46)

För att motverka detta kommer Förenade kungariket att införa specifik lagstiftning om skattebefrielse via energilagen. Utan sådan lagstiftning skulle det uppstå beskattningsbara inkomster på cirka 3 152 miljoner GBP. Enligt Förenade kungariket har lagstiftningen om skattebefrielse utarbetats på ett sådant sätt att det inte finns någon risk för att BE beviljas orimliga skattelättnader i framtiden. Eventuella framtida ökningar av åtagandets värde, oavsett om ökningen beror på prishöjningar eller indexering, kommer att beskattas, vilket innebär att det stöd som beviljats BE uppvägs när de extra utgifterna tas upp i resultaträkningen.

(47)

Tabell 1 visar hur Förenade kungariket beräknar värdet av det aktuella stödet. Osäkerhetsmomentet är mycket stort när det gäller värdeberäkningarna. Det råder stor osäkerhet angående kärnenergiåtagandenas värde och BE:s förmåga att bidra till de kostnaderna. Åtagandena på kärnenergiområdet löper över extremt långa tidsperioder. Som exempel kan nämnas att BE inte kommer att börja riva en AGR-reaktor förrän tidigast 85 år efter det att den slutat producera energi och att hanteringen av utbränt kärnbränsle måste pågå för all framtid. Dessutom saknas det ännu erfarenhet på många områden av kärnenergiåtagandena, som nedläggning av AGR-reaktorer. Stödets värde har ändrats sedan anmälan gjordes. Detta beror huvudsakligen på ökade intäkter från det samlade kassastödet till följd av att BE:s resultat varit bättre än väntat, inflationen, aktualiseringen av de belopp som förfallit till betalning inom ramen för åtagandet avseende historiska avtal om utbränt kärnbränsle, större volymer utbränt AGR-bränsle på grund av att omstruktureringen senarelades samt uppräkningen till marknadsvärde av tillgångarna inom NDF-fonden.

Tabell 1

Beräkning av värdet av stödinstrumenten inom åtgärd A på grundval av prognoser från juli 2004 (6)

(48)

BNFL både levererar kärnbränsle till BE:s samtliga AGR-reaktorer och upparbetar och förvarar det utbrända kärnbränslet (8).

(49)

BNFL är BE:s största enskilda fordringsägare och har som ett led i omstruktureringen gått med på att ändra sina avtal med BE, både beträffande leverans av kärnbränslet och upparbetning och förvaring av det utbrända kärnbränslet.

(50)

De avtal om leverans av kärnbränsle som fanns före omstruktureringen ingicks mellan BE och BFNL 1997 och mellan BE och BEG respektive BEGUK 1995. Avtalen skulle gälla till och med den den 31 mars 2006, med möjlighet till omförhandling och förlängning när det gäller BEG och möjlighet till förlängning när det gäller BEGUK.

(51)

I bränslepriset ingick en årlig fast avgift och en rörlig avgift per levererad bränsleenhet. Avgifterna räknades fram i enlighet med ett inflationsindex.

(52)

De omförhandlade villkoren för kärnbränsleförsörjningen trädde i kraft den 1 april 2003 i form av ett tillägg till de tidigare avtalen. Dessa nya villkor kommer också att ligga till grund för nya avtal om leverans av AGR-bränsle efter den 31 mars 2006. De nya avtalen kommer att gälla under reaktorernas hela livstid och kommer att träda i kraft den 1 april 2006.

(53)

Enligt de nya villkoren kommer de fasta årliga betalningarna enligt de tidigare avtalen att sänkas med 5 miljoner GBP per år och dessutom kommer det att ges en ytterligare rabatt på baslastpriserna, dock högst 15 miljoner GBP (båda rabatterna kommer att räknas i 2003 års priser och räknas om enligt konsumentprisindex). I övrigt förblir priserna desamma som i tidigare avtal.

(54)

Under förutsättning att minst fyra av de sju AGR-reaktorerna förblir i drift kommer den fasta avgift som BE skall erlägga för bränsleleveranser från och med den 1 april 2006 att vara 25,5 miljoner GBP minus den nedsättning som nämns ovan, plus en rörlig avgift (som i de nu gällande avtalen) på 191 000 GBP per ton uran. Beloppen anges i 2002 års priser (juli) och kommer att räknas upp enligt konsumentprisindex.

(55)

Under den period då endast högst tre anläggningar kommer att vara öppna kan priset fastställas på grundval av rekommendationer som utfärdas av en gemensam grupp med företrädare för BE och BFNL på grundval av en undersökning av hur BNFL:s bränsleanläggnings prestanda kan optimeras i slutet av anläggningens livstid.

(56)

Föregångarna till BEG och BEGUK, dvs. Nuclear Electric och Scottish Nuclear, ingick 1995 långsiktiga avtal med BNFL om förvaring och upparbetning av utbränt AGR-bränsle och liknande tjänster. BEGUK (dvs. Scottish Nuclear) ingick vidare 1995 ett avtal om långsiktig förvaring av utbränt AGR-bränsle utöver de kvantiteter för vilka det redan fanns upparbetningsavtal. Även BEG ingick 1997 ännu ett avtal om upparbetning och förvaring av allt utbränt AGR-bränsle utöver de kvantiteter som omfattas av avtalet från 1995. Samtliga avtal ovan kommer hädanefter att betecknas som ”de befintliga avtalen om upparbetning och förvaring av utbränt kärnbränsle”. Genom avtalen säkras upparbetning och förvaring fram till 2038 eller 2086, beroende på typ av avfall.

(57)

Enligt de befintliga avtalen om upparbetning och förvaring av utbränt kärnbränsle kvarstår BE om ägare av det utbrända kärnbränslet. På sikt kommer BEG och BEGUK att ta emot förglasat högnivåavfall, utbränt kärnbränsle, visst mellannivåavfall och upparbetat uran och plutonium från BNFL för att uppfylla sina åtaganden.

(58)

Priserna i avtalen anpassas efter inflationen och fastställs när det gäller upparbetning och förvaring utifrån hur många ton som levereras. De priser som anges i de ursprungliga avtalen från 1995 omfattar även nedläggningen av THORP-anläggningen (anläggning för upparbetning av termisk oxid) i Sellafield, där AGR-bränsle upparbetas. Med tanke på vilken typ av tjänster som tillhandahålls av BNFL måste BE fortsätta att betala för det bränsle som levererats, oavsett om avtalen om ännu inte levererat bränsle sägs upp eller inte.

(59)

Det har fastställts ett betalningsflöde för avtalen om upparbetning och förvaring från 1995, och flödet av månadsbetalningar pågår fram till att avtalen löper ut 2086. Betalningsflödet för avtalet från 1997 bygger på när bränslet levereras till BNFL och på vilka kvantiteter det är fråga om. De fasta betalningarna utgörs av en klumpsumma som betalas av enligt en plan.

(60)

De omförhandlade avtalen om upparbetning och förvaring av utbränt kärnbränsle (nedan kallade ”de nya avtalen om upparbetning och förvaring av utbränt kärnbränsle”) tillämpas olika beroende på om bränslet laddades in i reaktorerna före eller efter den dag då omstruktureringen träder i kraft.

(61)

Beträffande bränsle som laddats före den dag då omstruktureringen träder i kraft gäller följande:

(62)

Beträffande bränsle som laddats samma dag som omstruktureringen träder i kraft eller därefter gäller följande:

(63)

Tabell 2 visar vilka effekter ändringarna av avtalen med BNFL kan få för BE. Beräkningarna har gjorts av Förenade kungariket och bygger på tre möjliga scenarier för utvecklingen på elmarknaden.

Tabell 2

Vilka effekter får ändringarna av avtalen om kärnbränsleleverans med BNFL?

(64)

Förenade kungariket anger att det är svårt att göra exakta beräkningar av besparingarna efter 2006 då kärnbränsleleveransavtalen från tiden före omstruktureringen förväntas löpa ut i slutet av 2006. I en sådan beräkning av hur ändringarna gynnar BE måste även ingå en beräkning av hur BNFL gynnas av en förlängning av avtalen till slutet av livstiden för BE:s anläggningar, vilket ingår i priserna i de nya avtalen. Mot bakgrund av dessa osäkerhetsmoment anger Förenade kungariket att BE:s interna beräkningar av besparingarna under anläggningarnas livstid visar på besparingar på 239 miljoner GBP (före diskontering) och 140 miljoner GBP (efter diskontering till en real diskonteringsränta på 3,5 % (9)). Tabell 3 visar vilka effekter ändringarna av avtalen med BNFL om utbränt kärnbränsle från AGR-reaktorer får för BE enligt samma tre scenarier som ovan (10). Nettonuvärdet beräknas med hjälp av den offentliga sektorns reala diskonteringsränta på 3,5 %. Tabellen avser endast effekterna av prisförändringar i avtal om kärnbränsle som reaktorerna laddats med före eller efter den dag då omstruktureringen träder i kraft. Det är vanskligt att beräkna effekterna av prisförändringar avseende kärnbränsle som reaktorerna laddats med före omstruktureringen, då detta endast kommer att bli aktuellt om BE blir insolvent. Dessutom anser Förenade kungariket att det är svårt att beräkna i vilken utsträckning BE gynnas av att äganderätten till det utbrända kärnbränslet och åtagandena i samband med detta överförs till BNFL. Förenade kungariket anger dock att en subjektiv uppskattning av värdet av överföringen ger en vinst för BE på cirka 1 421 miljoner GBP (före diskontering) och cirka 148 miljoner GBP (diskonterat med en nominell ränta på 5,4 %). De värdena ingår inte i tabell 3.

Tabell 3

Hur påverkas nettonuvärdet av ändringarna av de framtida avtalen om utbränt kärnbränsle från AGR-reaktorer (11)

(65)

Nuvarande BEG och BEGUK köpte ursprungligen själva sitt uranhaltiga material för överföring till BNFL och använde det för att producera kärnbränsle till sina AGR-reaktorer. BEGUK har överfört sina avtal om leverans av uranhaltigt material till BNFL. De befintliga avtalen var långsiktiga och avsåg endast de relativt små kvantiteter som BEGUK behövde, varför överföringen bara gav BNFL begränsade möjligheter att utveckla en enhet med ansvar för uranupphandling och leverans.

(66)

Som ett led i förhandlingarna mellan BE och BFNL om avtalen om framtida leveranser från BNFL av kärnbränsle till BE enades parterna om att BEG också skulle överföra sina avtal om leverans av uranhaltigt material till BNFL. BNFL ansvarar således för att ingå framtida avtal om försörjning med uranhaltigt material för framställning av kärnbränsle till BEG:s AGR-reaktorer.

(67)

BNFL kommer också att förvärva BEG:s lager av uranhaltigt material, vars bokföringsvärde beräknas uppgå till 67 miljoner GBP.

(68)

Som ett led i omstruktureringen har BE ingått avtal om moratorium på vissa villkor avseende belopp som förfallit till betalning. Avtalen har ingåtts med BNFL och ett antal större fordringsägare (nedan kallade ”de större fordringsägarna”), däribland majoritetsägarna av BE:s obligationer (i pund sterling) från 2003, 2006 och 2016, banksyndikatet Eggborough bank syndicate, i vilket ingår Royal Bank of Scotland som rembursgivare (nedan kallade ”bankutlånarna”) och motparterna i tre av energiköpsavtalen och avtalen avseende prisdifferenser, dvs. Teaside Power Limited (TPL), Total Fina Elf (TFE) och Enron (nedan kallade ”motparterna i avtalen om energiköp”).

(69)

Moratorieperioden börjar enligt avtalen den 14 februari 2003 och slutar tidigast den 30 september 2004 eller i samband med en händelse som innebär att avtalen avslutas eller i samband med att omstruktureringen avslutas. BNFL och de större fordringsägarna har enats om att man under den perioden inte kommer att inleda insolvensförfaranden eller begära eller påskynda betalningar av förfallna belopp.

(70)

De åtaganden som gjorts av BE, BNFL och de större fordringsägarna enligt moratorieavtalet beskrivs i skälen 71–73.

(71)

Enligt moratorieavtalen skall följande gälla:

(72)

Enligt moratorieavtalen skall följande gälla:

(73)

De åtaganden som dessa fordringsägare gör i samband med att ett moratorium upphör att gälla om en av nedanstående situationer uppstår och fordringsägaren meddelar BE att överenskommelsen upphör att gälla:

(74)

Tabell 4 visar vilka besparingar Förenade kungariket anser att BE kan göra tack vare moratorieavtalen, förutsatt att omstruktureringen träder i kraft den 31 mars 2004.

Tabell 4

Besparingar som BE kan göra tack vare moratorieavtalen

(75)

Utöver moratorieavtalen innehåller omstruktureringsplanen åtgärder för omstrukturering och omläggning av de fordringar som de större fordringsägarna har på BE. BE ingick den 14 februari ett icke-bindande avtal med de större fordringsägarna om förlikning och allokering.

(76)

Enligt BE:s redovisning för sexmånadersperioden före den 30 september 2002, som inte granskats av revisor, uppgick de skulder för vilka förlikning skulle träffas till följande belopp:

(77)

I enlighet med de villkor som fastställts och med avseende på omstruktureringspaketet har BE:s skulder till motparterna i energiköpsavtalen och avtalen avseende prisdifferenser beräknats till 316 miljoner euro.

(78)

Skulderna kommer att läggas om enligt följande:

(79)

BE har sett över sin handelsstrategi för att göra bolaget mindre känsligt för produktions- och prisfluktuationer. Översynen är ett av de inslag i omstruktureringspaketet som stärker BE:s ekonomi.

(80)

BE är en av de största elproducenterna i Förenade kungariket och står för 20 % av produktionen. Av den el som produceras kommer 83 % från kärnkraftverk och 17 % från kolkraftverk, och sammanlagt produceras cirka 75 TWh per år.

(81)

BE:s kommersiella avdelning, BEPET, ansvarar för försäljningen av den el som produceras, förvaltar riskerna för prisfluktuationer på elmarknaden och strävar efter att få ut så höga försäljningspriser som möjligt. Eftersom hela 83 % av elproduktionen kommer från kärnkraftverken fokuserar BEPET huvudsakligen på försäljningen av den produktionen. Produktionen löper som regel utan avbrott.

(82)

Kolkraftverket Eggborough är också av betydelse för BE:s kommersiella verksamhet. Kolkraftverket ger BE viss flexibilitet när efterfrågan fluktuerar och är dessutom en viktig säkerhet om det skulle bli avbrott i elproduktionen i kärnkraftverken. Kolkraftverket ge också ett visst handlingsutrymme när det gäller försäljningen till större kunder inom industri och handel och i viss mån på grossistmarknaden.

(83)

För att minska BE:s utsatthet när det gäller marknadspriserna, och för att få ut så höga försäljningspriser som möjligt säljer BEPET produktionen på terminsavtal. BEPET försöker som andra elproducenter att se till att all den el som produceras redan är till 100 % såld när den är klar för att BE inte skall drabbas av de typiska prissvängningar som beror på balanseringssystemet. Genom att elen säljs i förväg kan BE se till att den framtida produktionen säljs till det pris som gäller vid det aktuella tillfället och, i vissa fall, att priset fastställs i förväg.

(84)

BEPET har ett antal möjligheter att avsätta BE:s elproduktion, och 32 % säljs i form av direktleveranser. Andelen direktleveranser är ökande och ett viktigt led i BE:s handelsstrategi.

(85)

I förhållande till andra elproducenter säljer BE bara en liten del av sin produktion i form av direktleveranser. BE:s behov av att öka sin andel direktleveranser bygger mer på att bolaget måste diversifiera sina avsättningsmöjligheter än att BE måste öka sin försäljning på detaljhandelsmarknaden. Bruttovinstmarginalen för direktleveranserna ligger på cirka 2 % (12), vilket visar att marknaden är konkurrenskraftig.

(86)

De ekonomiska svårigheter som BE hade i september 2002 berodde bland annat på tre avtal om köp av el med en dagskurs som låg högre än lösenpriset och avtalen avseende prisdifferenser, som BE ingått inom ramen för tidigare handelsverksamhet. Avtalen togs med i det kompromissavtal med de större fordringsägarna som ingår i omstruktureringspaketet.

(87)

Det första avtalet är avtalet med Total Fina Elf. Jämfört med de marknadspriser som gäller i dag är lösenpriset i avtalet mycket högt. Avtalet ingicks 1997, vid en tidpunkt då priserna i genomsnitt var mycket högre än i dag. För BE:s del är det fråga om ett avtal med en dagskurs som ligger högre än lösenpriset, varför Total Fina Elf har fordringar på BE på 85 miljoner GBP.

(88)

Det andra avtalet är swapkontraktet med Enron från den 1 april 1996, som är ett finansiellt instrument som bygger på skillnaden mellan elpoolens priser när efterfrågan är som störst respektive lägst. Avtalet ingicks innan BE förvärvade Eggborough-anläggningen. Avtalet var tänkt som en skyddsåtgärd avseende fluktuationer i BE:s växande försäljning till stora kunder inom industri och handel. Enron har inom ramen för omstruktureringspaketet en fordran på BE på 72 miljoner GBP för avtalet angående prisdifferenser (med en dagskurs som ligger högre än lösenpriset).

(89)

Det tredje avtalet är med Teaside Power Limited, och BE övertog avtalet genom sitt förvärv av SWALEC 1999. Avtalet undertecknades ursprungligen den 26 juni 1991. Det är huvudsakligen fråga om ett avtal med en dagskurs som ligger högre än lösenpriset. Teaside Power Limited har inom ramen för omstruktureringspaketet en fordran för avtalet på 159 miljoner GBP.

(90)

BE har som ett led i omstruktureringen beslutat att se till att en större andel av försäljningen på medellång sikt sker till fasta priser. Enligt Förenade kungariket kan denna strategi göra kassaflödet stabilare och ge bolaget långsiktig hållbarhet.

(91)

Den nya strategin innebär att en större andel av produktionen kommer att säljas på terminsavtal med fasta priser under tre till fem år framöver, och detta kommer att göra det möjligt för BEPET att kunna beräkna värdet av en större del av den framtida produktionen.

(92)

Huvudmålen med den nya handelsstrategin är följande: i) att minska riskerna i samband med prisfluktuationer genom att fler avtal har fasta priser, ii) att se till att fortsatt finns hållbara avsättningskanaler för stora produktionsvolymer och iii) att få in medel till de finansiella reserverna.

(93)

Sedan den nya handelsstrategin utarbetades i början av december 2002 har BE lyckats öka direktförsäljningen med 14,8 TWh avseende perioden 2003–2006 genom att förnya årskontrakt och förlänga vissa avtal till flerårsavtal. Den 6 mars 2003 inledde BE också förhandlingar med ett antal handelspartner på grossistmarknaden om strukturerad handel.

(94)

Ett viktigt avtal ingicks den 6 februari 2003 med British Gas Trading Limited om försäljning av cirka 10 TWh per år fram till den 1 april 2007, varav cirka hälften till ett fast pris.

(95)

De nya avtalen med BNFL innehåller också visst skydd mot prisfluktuationer då priserna för bränsle till AGR-reaktorer och upparbetning och förvaring av utbränt AGR-bränsle påverkas av elpriset. Vid nuvarande marknadspriser ger de nya avtalen med BNFL ett partiellt skydd avseende 60 % av BE:s AGR-produktion på cirka 58 TWh per år.

(96)

BE kommer att inrikta sig på följande mål i strategin på medellång sikt:

(97)

BE meddelade den 23 december 2002 att bolaget hade ingått ett bindande åtagande om avyttring av BE:s andelar på 82,4 % av Bruce Power. Avyttringen skulle ske enligt följande: 79,8 % till ett konsortium bestående av Cameco, BPC Generation Infrastructure Trust och TransCanada PipeLines Limited (nedan kallade ”konsortiet”) och 2,6 % till Power Workers' Union Trust No1 och BE. Avtalsåtagandet innebar också att konsortiet skulle förvärva 50 % av BE:s andelar i Huron Wind, ett vindkraftverksprojekt i Ontario. Försäljningen av Bruce Power och Huron Wind till konsortiet var klar den 14 februari 2003. När avtalet hade slutits erhöll BE 678 miljoner CAD i likvida medel. BE kommer dessutom att erhålla uppemot 140 miljoner CAD i form av eventualtillgångar från återstarten av Bruce Powers båda A-enheter och spärrade konton.

(98)

De inledande intäkterna på 275 miljoner GBP minus vissa transaktionskostnader har satts in på ett konto som godkänts och öppnats till förmån för DTI avseende kreditavtalet för undsättning.

(99)

Exelon Generation Company, LLC (nedan kallat ”Exelon”) och British Energy Investment Ltd har inhämtat optioner angående sina andelar av AmerGen inför en eventuell försäljning av AmerGen. BE:s aktieägare godkände den 22 december 2003 avyttring av 50 % av BE:s andelar i Amergen till Exelon Generation Company LLC. BE mottog cirka 277 miljoner USD i likvida medel.

(100)

Ett antal lokala myndigheter har gått med på att bevilja anstånd utan ränta för ett antal skatter och avgifter som BE skall erlägga.

(101)

Enligt de uppgifter som inkommit från Förenade kungariket rör det sig om följande lokala myndigheter.

(102)

Totalt har det beviljats betalningsanstånd under perioden från november 2002 till februari 2003 avseende ett belopp av 4 303 205 GBP. BE erlade de skatter och avgifter som åtgärd G avser i februari 2003, och ränta för sen betalning på 65 656,24 GBP erlades den 7 oktober 2003. Räntan beräknades med hjälp av kommissionens referensränta för Förenade kungariket, dvs. 6,01 % fram till december 2002 och 5,42 % därefter.

(103)

I samband med att Förenade kungariket presenterade vilka effekter omstruktureringsplanen skulle få för BE:s framtida lönsamhet gavs även en beskrivning av hur kärnenergiproduktionen fungerar ur ekonomisk synvinkel. I den bedömning av de ekonomiska aspekterna av kärnenergiproduktionen som görs i anmälan skiljer man mellan påverkbara och icke påverkbara kostnader i samband med driften av kärnkraftverken. Kärnkraftverk har i regel mycket stora icke påverkbara kostnader och relativt låga påverkbara kostnader, särskilt kortsiktiga marginalkostnader. Enligt Förenade kungariket finns det goda ekonomiska skäl att driva kärnkraftverk, då beslutet att producera el fattas utifrån vilka de påverkbara kostnaderna är och då kärnkraftverk har de lägsta kortsiktiga marginalkostnaderna.

(104)

Förenade kungariket hävdar också att BE inte kommer att gå med förlust av strukturella orsaker om omstruktureringen lyckas. Enligt myndigheterna tar planen itu med de problem som är själva grunden för BE:s svårigheter och leder till långsiktig lönsamhet. Planen innebär framför allt att BE:s handelsstrategi förbättras på ett sådant sätt att bolaget inte längre är så oskyddat, befrias från vissa av de mycket höga icke påverkbara kostnaderna för historiska åtaganden på kärnenergiområdet och ges möjlighet att bygga upp tillräckliga kassareserver för att säkra verksamheten.

(105)

Syftet med BE:s omstruktureringsplan är att omstrukturera bolagets kostnader och åtaganden och att skapa en stabil kapitalstruktur så att BE kan bli långsiktigt lönsamt. Förenade kungariket beräknar att BE, för att betraktas som ekonomiskt bärkraftigt, under en period måste vara lönsamt, ha ett positivt kassaflöde och kunna finansiera den löpande verksamheten.

(106)

Omstruktureringsplanen innehåller följande åtgärder som syftar till att återställa den ekonomiska lönsamheten:

(107)

Enligt Förenade kungariket har omstruktureringsplanen utarbetats utifrån ett av huvudkraven för ekonomisk lönsamhet, dvs. kravet att ett företag skall kunna finansiera sin verksamhet. Eftersom bolaget skulle ha svårt att hitta finansieringskällor på bank- och obligationsmarknaderna, då endast ett litet antal utlånare är beredda att låna ut till ett kärnenergibolag, bör omstruktureringsplanen ses som ett alternativ till extern finansiering. Ett av planens syften är att skapa och bygga upp kassareserverna. Syftet med kassareserverna är att bolaget skall kunna ingå elhandelsavtal som kräver att båda parterna ställer säkerhet och klara sig genom perioder med lägre inkomster utan att behöva extern finansiering. Enligt omstruktureringsplanen kommer det därför att skapas två kassareserver, en reserv för säkerheter och en reserv avseende produktionsstopp och likviditetsproblem. Trots att det skapas två separata reserver är det tänkt att reserven för produktionsstopp och likviditetsproblem skall kunna användas för säkerheter och tvärtom. Detta är tänkt att stärka BE ytterligare.

(108)

BE har vidtagit ett antal åtgärder för att stärka sin behållning av likvida medel, bland annat följande åtgärder:

(109)

BE har dessutom sett över sin verksamhetsplanering, något som ledde till en uppdatering av finansmålen, och har dessutom gjort en ingående översyn av anläggningarnas prestanda.

(110)

Under perioden fram till den 31 mars 2004 stärktes kassareserverna dels genom moratorieavtalen (åtgärd C), dels genom avyttring av egendom (åtgärd F) efter det att BE betalt utestående skulder inom ramen för kreditavtalet för undsättning.

(111)

Förenade kungariket har tagit fram tre scenarier utifrån de faktorer som gör BE:s ekonomiska situation särskilt känslig, dvs. elproduktionen och elpriserna. De ekonomiska beräkningarna har kontrollerats av Deloitte & Touche, som är Förenade kungarikets regerings rådgivare i ekonomiska frågor och frågor som rör elmarknaden. Uppgifterna om produktionsresultat och kapitalkostnader i de tre scenarierna har kontrollerats av WS Atkins, som är teknisk rådgivare till BE och Citigroup och av Stone & Webster Management Consultants, Inc., som är teknisk rådgivare till Förenade kungarikets regering.

(112)

Vid kontrollerna har hänsyn tagits till de tre viktigaste förändringar som ägt rum sedan den första anmälan gjordes i mars 2003, dvs. förändringarna avseende elprisnivån, programmet för förbättring av prestandan (Performance Improvement Programme (PIP), vars syfte är att se till att kärnkraftverken blir mer tillförlitliga, och handelssäkerheterna.

(113)

Elpriserna har gått upp avsevärt under senaste tiden. Enligt Förenade kungariket ligger elpriserna nu på mer än 28 GBP per MWh, jämfört med 16,4 GBP per MWh i mars 2003. Elprisprognoserna varierar i takt med förändringar i de underliggande bränslepriserna (kol, gas, olja), den prissättning för fossila bränslen som fastställs inom Europeiska unionens system för utsläppshandel och reservkapacitetsmarginalerna.

(114)

Historiskt sett har BE:s anläggningar alltid producerat mindre än andra likvärdiga anläggningar jorden runt. Vid de äldsta anläggningarna har det gjorts otillräckliga investeringar, vid samtliga anläggningar finns stort utrymme för förbättringar och riskerna för produktionstopp på kort sikt är stora. BE har därför tagit fram återhämtningsplaner för hur anläggningarna kan moderniseras. Programmet för förbättring av prestandan (Performance Improvement Programme) är avsett att leda till förändringar i företagskulturen och organisationsstrukturen och ökade investeringar i kapital och personal. Programmet är också tänkt att leda till säkrare anläggningar och bättre produktionsresultat.

(115)

BE tar också hänsyn till senaste tidens ökande krav på ömsesidiga säkerheter på grund av de stigande marknadspriserna.

(116)

BE har, för att göra en prognos över sin ekonomiska situation, utifrån vissa möjliga antaganden beträffande produktionsresultat och elpriser, tagit fram ett antal möjliga scenarier, vissa med optimistisk tendens och vissa med pessimistisk tendens, som samtliga tar hänsyn till hur elpriserna utvecklas, programmet för förbättring av prestandan och preliminära krav på ömsesidiga säkerheter. Scenarierna är följande:

(117)

Förenade kungariket utgår i sina bedömningar av BE:s lönsamhet från vilka marginaler och vilket manöverutrymme bolaget har. Följande beräkningar har gjorts för perioden 2005–2010:

Tabell 5

Manöverutrymme i sifferangivelser

(118)

Förenade kungariket har också lämnat in en preliminär resultaträkning för perioden 2005–2009 inom ramen för scenariot med en ny notering.

Tabell 6

Resultaträkning inom ramen för scenariot med en ny notering

(119)

Beräkningen visar att vinsten, före avdrag och tillägg för skatt, minoritetsintressen, åtaganden som gjorts av Förenade kungariket och poster som är av sådan väsentlighet att de kräver särredovisning, ökar från 17 miljoner GBP 2005 till mellan 171 miljoner GBP och 355 miljoner GBP under åren därefter. De poster som är av sådan väsentlighet att de kräver särredovisning 2005 utgörs av det faktum att det tas upp i räkenskaperna att Förenade kungariket gjort ett åtagande om att finansiera de åtaganden på kärnenergiområdet som avses i åtgärd A.

(120)

Vinsten före skatt minskar avsevärt på grund av betalningarna till NLF-fonden från och med 2005. Betalningarna till fonden uppgår till 65 % av kassaflödet efter det att alla skulder betalats, och inga betalningar till fonden skall göras då kassaflödena är negativa eller det krävs överföringar för att bibehålla målnivåerna för kassareserverna.

(121)

Om man analyserar BE:s ekonomiska prognoser visar sig följande: Det omstrukturerade bolaget i scenariot med en ny notering förväntas generera tillräcklig vinst och tillräckliga kassaflöden för att kunna betala skulder och räntor till fordringsägare av alla slag och att BE också förväntas lämna stora bidrag avseende de åtaganden på kärnenergiområdet som inte omfattas av avtal och nedläggningsåtaganden innan det kan betalas någon avkastning till aktieägarna.

(122)

I sitt beslut om att inleda förfarandet konstaterade kommissionen att omstruktureringsplanen ger BE en selektiv konkurrensfördel i en sektor där det förekommer handel inom gemenskapen. Åtgärderna A och G involverar direkt de centrala eller lokala myndigheternas budgetar, dvs. statliga medel. De utgör därför stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget. Det är också möjligt att åtgärd B och, åtminstone delvis, åtgärd C involverar statliga medel om det visar sig att det statligt ägda företaget BNFL inte har agerat i enlighet med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi. Följaktligen kan dessa åtgärder också utgöra statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(123)

Kommissionen bedömde stödet mot bakgrund av gemenskapens riktlinjer för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (15) (nedan kallade ”1994 års riktlinjer”).

(124)

Till följd av bedömningen uttryckte kommissionen följande tvivel om stödets förenlighet med den gemensamma marknaden:

(125)

Kommissionen betvivlade att planen skulle komma att återställa BE:s lönsamhet inom en rimlig tidsram. Vissa av åtgärderna har en mycket lång varaktighet (åtminstone fram till 2086). Dessutom förefaller BE:s stärkta ställning bara bero på externt stöd från Förenade kungariket och de större långivarna och inte på fysisk intern omstrukturering. För övrigt kan omförhandlingen av priserna för bränsleleverans och upparbetning och förvaring av använt kärnbränsle med BNFL, om det skulle visa sig att det är fråga om statligt stöd, betraktas som ett livslångt driftsstöd för kärnkraftsanläggningar, vilket är oförenligt med kravet på att BE skall möta marknaden på egna ben och uteslutande med egna resurser efter att omstruktureringen är över och även med principen om att förorenaren betalar.

(126)

Kommissionen betvivlade att stödet skulle kunna beviljas utan att någon kompensationsåtgärd erbjuds för att uppväga stödets påverkan på konkurrenterna. Kommissionen menade att det är troligt att det inte finns någon eller en mycket liten strukturell överkapacitet på den relevanta marknaden. Kommissionen anser dock att det, mot bakgrund av den stränga konkurrensen på marknaden och det höga stödbeloppet, är sannolikt att något slags kompenserande åtgärd är nödvändig för att stödet skall vara förenligt, även om denna kompensationsåtgärd inte består i en slutgiltig nedläggning av kraftverk.

(127)

Kommissionen betvivlade också att stödet begränsas till ett minimum. I detta hänseende noterade kommissionen att planen innehåller en mekanism genom vilken BE kommer att bidra till omstruktureringskostnaderna med en procentandel av bolagets kassaflöde. Mot bakgrund av framför allt den stora osäkerheten vad gäller de stödbelopp som skall beviljas kunde kommissionen i det aktuella skedet inte bedöma om stödet är begränsat till ett minimum.

(128)

Mot bakgrund av ovannämnda överväganden drog kommissionen slutsatsen att det förelåg tvivel om huruvida omstruktureringsplanen uppfyller de kriterier som anges i riktlinjerna och om de stödåtgärder som den brittiska regeringen har beviljat eller skall bevilja BE kan betraktas som förenliga med den gemensamma marknaden. Kommissionen beslutade därför att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget.

(129)

Kommissionen tillade dessutom att beslutet om att inleda förfarandet inte påverkar tillämpningen av Euratom-avtalet. Vissa åtgärder, dvs. åtgärderna A och B, måste bedömas med hänsyn till målen för Euratom-fördraget. Därför begärde kommissionen att Förenade kungariket skulle tillhandahålla all information som kan vara till hjälp för bedömningen av åtgärderna, särskilt åtgärderna A och B, utifrån Euratom-fördragets mål.

(130)

Efter det att beslutet om att inleda förfarandet offentliggjorts inkom synpunkter till kommissionen från 20 berörda parter, däribland BE, inom den tidsfrist som fastställdes i samband med att beslutet offentliggjordes. Synpunkterna kan sammanfattas enligt följande:

(131)

BE hävdar att ärendet är av ett ovanligt slag då elmarknaden inte fungerar som andra marknader och kärnkraftverkens ekonomiska struktur också är annorlunda.

(132)

BE hävdar att bolaget inte har kunnat fullgöra sina skyldigheter avseende de historiska kostnaderna för åtaganden på kärnenergiområdet på grund av att elpriserna sjunkit drastiskt i Förenade kungariket. Även enligt omstruktureringsplanen skall BE bidra avsevärt till de historiska kostnaderna. BE kommer att bidra till kostnaderna för nedläggning och andra åtaganden på kärnenergiområdet som inte omfattas av några avtal i form av bidrag till NDF- och NLF-fonderna. Andra åtgärder som berör BE och dem som investerar i bolaget är bland annat avyttringen av BE:s tillgångar i Nordamerika, det faktum att de befintliga aktieägarna förlorar sina investeringar samt förlikningen med de befintliga investerarna och emissionen av nya obligationer.

(133)

BE anser att det vore olämpligt med stöd i form av ett engångsbelopp, särskilt inte med tanke på att vissa kostnader inte kommer att uppstå förrän i en avlägsen framtid. Om det beslutas att BE:s omstruktureringsplan inte kan godtas på grund av att den innebär att BE i ett slag befrias från vissa definierade, om än svårkvantifierade, åtaganden, skulle detta innebära att det skapas ett prejudikat som gör det omöjligt att godkänna omstruktureringsstöd för historiska kostnader.

(134)

BE anser att det inte går att dra några relevanta slutsatser av en jämförelse mellan de olika överenskommelserna med privata fordringsägare. Särskilt BNFL skulle drabbas, då en stor del av dess viktigaste verksamhet skulle hotas och eventuellt också bli olönsam, om verksamheten vid BE:s anläggningar skulle bli olönsam.

(135)

BE påpekar att BNFL intagit en kompromisslös attityd, eventuellt av rädsla för att BE annars skulle bli insolvent. De villkor som förhandlades fram motsvarade vad BE ansåg var ett absolut minimum för bolaget skulle kunna förbli solvent efter omstruktureringen. BE hävdar att det finns en risk för att kommissionen inte förstått att de nya avtalen med BNFL är av kommersiellt slag och att det missförståndet i sin tur beror på missförstånd avseende fakta i ärendet och den kronologiska ordningen. BE bifogar en bilaga i vilken det redogörs för varför BE anser att de nya avtalen inte är så gynnsamma för BE.

(136)

BE understryker att det viktigaste problem som omstruktureringsplanen var avsedd att åtgärda, var att BE i den nya situationen med mycket lägre elpriser på grossistmarknaden, inte längre kunde stå för sina historiska kostnader. Enligt BE är omstruktureringsplanen en effektiv lösning på det problemet.

(137)

Beträffande frågan om stödets effekter på konkurrensen menar BE att det faktum att BE har lägre kortsiktiga marginalkostnader än övriga baslastproducenter innebär att BE:s kärnkraftverk alltid kommer att vara i gång. Emellertid är det oviktigt var BE:s kortsiktiga marginalkostnader ligger exakt då elpriserna återspeglar marginalproducentens högre kortsiktiga marginalkostnader.

(138)

BE förklarar att kärnkraftverk tekniskt och ekonomiskt kännetecknas av bristande flexibilitet och att det är oekonomiskt att driva kärnkraftverk för andra ändamål än baslastproduktion. Beträffande BE:s handelsstrategi förklarar bolaget att de ekonomiska förhållandena på kärnenergiområdet är sådana att BE tenderar att fokusera på att sälja sin produktion via långsiktiga terminsavtal.

(139)

Enligt BE förekommer det ingen överkapacitet inom elproduktionen i Förenade kungariket. Beträffande eventuella kompensationsåtgärder menar BE att det skulle vara ineffektivt att lägga ned BE:s anläggningar i förtid, då syftet med stödet är att bevara BE:s kapacitet på kärnenergiområdet, som när det gäller elproduktion har den högsta graden av kostnadseffektivitet och de lägsta påverkbara resurskostnaderna. Dessutom skulle det innebära en kränkning av Förenade kungarikets behörighet att besluta om val av energikällor inom Förenade kungariket, och dessutom skulle utsläppen av miljöfarliga gaser i atmosfären öka.

(140)

BNFL är ett offentligt bolag som är verksamt på kärnenergiområdet. BNFL levererar kärnbränsle till BE och upparbetar och förvarar BE:s utbrända kärnbränsle. Utöver verksamheten inom kärnbränslecykeln driver BNFL ett litet antal Magnox-anläggningar och konstruerar dessutom kärnkraftverk.

(141)

De synpunkter som BNFL skickat in fokuserar på frågan om huruvida åtgärderna B och C innebär statligt stöd till BE. BNFL menar att samtliga bidrag från BNFL till BE:s omstruktureringsplan följer principen om en privat investerare i en marknadsekonomi och att det således inte förekommer några inslag av statligt stöd.

(142)

BNFL påpekar att man redan i april 2002, mot bakgrund av de råd som BNFL inhämtat från sin finansrådgivare NM Rothschild & Sons Limited (nedan kallad ”Rothschild”), konstaterade att ett ”ordentligt undsättningspaket” för BE skulle vara att föredra framför att låta BE bli insolvent, särskilt med tanke på BNFL känsliga position som BE:s största fordringsägare, den bristande säkerheten och den svaga juridiska ställningen. BNFL tillägger att styrelsen emellertid hade gått med på en omstrukturering av de befintliga avtalen med BE på villkor att BE inte till något pris förblev solvent och att varje förslag om åtgärdspaket till förmån för BE skulle ge BNFL kommersiella fördelar, då det även var underskott i BNFL:s egna balansräkning.

(143)

BNFL redogör i detalj för de båda sidornas olika förslag och motförslag och redovisar även Rothschilds åsikter om förslagen. BNFL redovisar också den kronologiska gången och innehållet i förhandlingarna mellan BE och BNFL, som visar att BNFL visade intresse för att hjälpa BE redan innan BE bad Förenade kungariket om hjälp, men att BNFL insåg att det skulle krävas en övergripande omstruktureringsplan för att hjälpa BE. Förhandlingarna inleddes i maj 2000 när BE för första gången, men utan framgång, begärde att föreskriften om ömmande omständigheter och synnerliga skäl i avtalen skulle tillämpas. Nya förhandlingar inleddes under 2002.

(144)

BNFL hävdar också att man inte alls deltog i förhandlingarna mellan BE och Förenade kungarikets regering. På grundval av de bedömningar som gjorts av BNFL:s juridiska och ekonomiska rådgivare konstaterade BNFL att en omstrukturering med inriktning på att göra BE solvent skulle gynna BNFL mest kommersiellt och ett avtal om de slutliga villkoren ingicks med BE den 28 november 2002. BNFL fick inte närmare kännedom om vad BE avtalet med Förenade kungariket förrän efter det att de slutliga villkoren avtalats.

(145)

BNFL jämför villkoren från den 3 september med de slutliga villkoren och drar slutsatsen att det finns stora likheter mellan dessa och att slutresultatet av förhandlingarna om villkoren ligger närmare BNFL:s ursprungliga förslag än BE:s.

(146)

BNFL beskriver utifrån den bedömning som gjorts av dess ekonomiska och juridiska rådgivare vilka kommersiella fördelar en omstrukturering av BE med inriktning på solvens skulle ge BNFL i förhållande till vilka effekter ett insolvensförfarande avseende BE skulle få för BNFL. Ett insolvensförfarande skulle innebära stora risker för BNFL då det förekommit stora odokumenterade lån mellan olika företag inom BE-gruppen och då BNFL:s avtal med BE på många sätt är unika i sitt slag och det inte är möjligt att använda de erfarenheter som gjorts i andra insolvensförfaranden. Dessutom var det nödvändigt att Förenade kungariket spelade en central roll i ett eventuellt insolvensförfarande då regeringen är den enda fordringsägare som har säkerheter i BE:s anläggningar. BNFL fick emellertid inga upplysningar om hur landet skulle komma att agera vid ett eventuellt insolvensförfarande.

(147)

Samtidigt som BNFL i egenskap av huvudleverantör till BE borde ha haft en stark förhandlingsposition i ett eventuellt insolvensförfarande underminerades dess möjligheter att effektivt hota med att sluta leverera varor och tjänster till BE av ett antal faktorer. BNFL påpekar att man som BE:s största fordringsägare också skulle vara den största förloraren om BE:s kärnkraftverk skulle stängas på grund av att BNFL gör verklighet av ett sådant hot. Det är dessutom tveksamt huruvida BNFL skulle kunna avsluta avtalen på ett lagligt sätt och lämna tillbaka utbränt kärnbränsle och avfall som BE överlämnat till BNFL, då detta inte är tillåtet enligt kärnsäkerhetslagstiftningen i Förenade kungariket. BNFL skulle därför, som ett ansvarstagande företag, ha varit tvunget att fortsätta att tillhandahålla sina tjänster till BE då man annars skulle riskera säkerheten och till och med säkerheten för tredje man.

(148)

BNFL ser tre möjliga scenarion om BE blir insolvent: om BE:s samtliga anläggningar läggs ned skulle detta leda till att endast en liten del av fordringarna kan återvinnas, om BNFL tar över BE:s anläggningar skulle BNFL också få ta över BE:s kärnenergiåtaganden, något som är både riskabelt och föga attraktivt, och om Förenade kungariket skulle ta över skulle den begära att fordringsägarna går med på avsevärda nedskrivningar.

(149)

För BNFL förefaller den föreslagna omstruktureringen med inriktning på solvens för BE mest kommersiellt attraktiv, då den minskat BNFL:s utsatthet i förhållande till BE och BNFL får säkrare inkomster än vid insolvens. BNFL kan därför anses ha agerat som en privat fordringsägare.

(150)

Avslutningsvis jämför BNFL de egna inkomsterna med de inkomster omstruktureringen skulle ge övriga fordringsägare för att säkra att villkoren är rimliga. För att säkra sin position ytterligare har BNFL sett till att det i de slutliga villkoren infördes en bestämmelse om att BNFL har rätt att dra tillbaka de åtaganden som gjorts om det skulle visa sig att en annan viktig fordringsägare ges bättre villkor än BNFL. Rothschild aktualiserade sin bedömning så snart de stod klart vilka villkor BE hade avtalat med andra viktiga fordringsägare och bekräftade att BNFL:s villkor inte föreföll sämre än villkoren för övriga viktiga fordringsägare. Dessutom kommer de ändrade avtalen inte att träda i kraft om och förrän omstruktureringen är avslutad.

(151)

När det gäller åtgärd C anger BNFL att man i samarbete med Rothschild kontrollerat om BNFL beviljar förmånligare moratorievillkor än andra viktiga fordringsägare. När BNFL upptäckte att andra fordringsägare fick förmånligare moratorievillkor än BNFL (trots att BNFL:s situation inte helt och hållet kan jämföras med övriga fordringsägares situation) tänkte BNFL eventuellt begära omförhandling av villkoren och även att begära ränta. BNFL konstaterade emellertid att det inte var troligt att BE skulle kunna betala ränta till BNFL och samtidigt skapa ett sådant överskott av likvida medel under moratorieperioden att omstruktureringens ändå skulle kunna fortsätta. BNFL konstaterade att omstruktureringen, trots den situation BNFL skulle inneha under moratorieperioden, ändå skulle gynna BNFL mer i form av återbetalda medel.

(152)

BNFL uppger att beslutet om att förhandla med BE var ett autonomt beslut och inte ett beslut fattat på uppmaning av Förenade kungarikets regering. Det faktum att BNFL är ett offentligt företag är inte ett tillräckligt skäl för att dra slutsatsen att alla BNFL:s beslut dikteras av Förenade kungarikets regering. Förenade kungariket är visserligen enda aktieägaren i BNFL, men BNFL är oberoende när det gäller den dagliga kommersiella verksamheten och skall verka på kommersiell bas. BNFL redogör för sin juridiska ställning i en bilaga. BNFL tillägger att man under förhandlingarna med BE höll aktieägaren DTI underrättad om vad som diskuterades med BE. Enligt BNFL är detta en typisk affärssituation i de fall då ett bolag kontrolleras av en enda ägare. DTI hade angett att man (enligt BNFL:s och DTI:s överenskommelser om corporate government) endast skulle komma att godkänna ändrade avtal med BE om de var på kommersiell bas.

(153)

Greenpeace Limited i Förenade kungariket är en del av Greenpeace International, och två av organisationens huvudmål är att verka för nedläggning av kärnkraftverken i Förenade kungariket och för användning av miljövänliga och förnybara energikällor i Förenade kungariket.

(154)

Greenpeace anser att åtgärd A, som innebär att BE:s bidrag till åtagandena på kärnenergiområdet begränsas, utgör otillåtet driftsstöd till BE och till BE:s aktieägare då bolaget härigenom blir attraktivare för investerare.

(155)

Enligt Greenpeace utgör också åtgärd B och C otillåtet driftsstöd då det är fråga om kontinuerligt stöd från BNFL som agerar eller anses agera som staten eller på statens vägnar, och detta trots följande omständigheter:

(156)

Greenpeace instämmer i de tvivel som kommissionen uttrycker och drar slutsatsen att stödet inte är förenligt med EG-fördraget. Greenpeace understryker särskilt att stödet inte bara får effekter för de befintliga aktörerna utan att det dessutom hindrar andra och nya aktörer från att konkurrera på marknaden. Stöd till kärnenergiproducenter strider dessutom mot regeringens deklarationer om mångfald i fråga om energikällor, inbegripet förnybara energikällor.

(157)

Beträffande frågan om överkapacitet anser Greenpeace att den planeringsmarginal som används i det nationella systemet för planering av hur mycket el som behöver produceras för att säkra tillräcklig kapacitet (National Grid for planning the need for future generation in order to maintain safe capacity) inte är ett lämpligt verktyg för bedömningen av huruvida marknaden kännetecknas av överkapacitet eller inte. Enligt Greenpeace förekommer det sannolikt redan avsevärd strukturell överkapacitet på marknaden och denna kommer att öka.

(158)

Greenpeace ifrågasätter påståendet om att nedläggning av vissa av BE:s anläggningar skulle bli dyrare för skattebetalarna, då det är tveksamt om BE kommer att kunna betala av sina befintliga skulder på egen hand. Greenpeace tillägger att det ur ett kortsiktigt perspektiv inte finns anledning att betvivla att Förenade kungariket kommer att kunna uppnå de mål som anges i Kyoto-protokollet.

(159)

Dessutom tillägger Greenpeace att det enligt de rapporter som låtit ta fram är både görligt och säkert att lägga ned kärnkraftverk, antingen omedelbart eller på längre sikt. Greenpeace drar slutsatsen att en partiell nedläggning eller utfasning av BE:s anläggningar skulle kräva lägre stödnivåer.

(160)

Enligt Greenpeace utesluter Euratom-fördraget inte att det görs en bedömning av statligt stöd på grundval av EG-fördraget. Då Euratom-fördraget inte innehåller några specifika särregler om stöd till kärnenergiindustrin bör de allmänna bestämmelserna om statligt stöd i EG-fördraget tillämpas. Greenpeace hänvisar till de förenade målen 188/80 och 190/80, Frankrike, Italien och Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland mot Europeiska gemenskapernas kommission (16). Greenpeace bestrider att stödåtgärderna enbart skulle avse frågor som omfattas av Euratom-fördraget, utom vad gäller kärnsäkerhetsfrågor och säkerhetsaspekter i samband med nedläggning av kärnkraftverk. Greenpeace drar slutsatsen att de aktuella åtgärderna inte är nödvändiga för att de mål som fastställts skall kunna uppnås och att fortsatt driftsstöd inte längre kan motiveras med säkerhetsskäl då en gradvis total eller partiell nedläggning av BE:s anläggningar är ett säkert och hållbart alternativ. Enligt Greenpeace bör kommissionen grunda sin bedömning på gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön (17).

(161)

Powergen är en av de viktigaste aktörerna inom elsektorn i England och Wales. Powergen står för 11 % av elproduktionen (BE står för 14 %) och levererar el till stora kunder inom industri och handel, små och medelstora företag och privatkunder. Företaget ägs av E-ON.

(162)

Powergen är emot stödpaketet, och anser att stödet kommer att göra det möjligt för BE att fortsätta att driva kärnkraftverken och att BE utan stöd skulle ha tvingats att stänga sina anläggningar. Powergen invänder således mot Förenade kungarikets argument att BE:s anläggningar kommer att vara i drift, oavsett om BE får stöd eller inte. Powergen fruktar att stödet kommer att ge BE möjlighet att sänka sina priser på artificiellt sätt och erövra andelar på marknaden för elleveranser till stora företag och även ta sig in på marknaden för elleveranser till hushållen. BE kommer också att ha möjlighet att investera i alternativa former av elproduktion.

(163)

När det gäller kompensationsåtgärder önskar Powergen vara med och diskutera vilka dessa bör vara och föreslår tre möjliga åtgärder:

(164)

För det första, tidigareläggning av nedläggningen av reaktorn Dungeness B till april 2004. Powergen menar att om det görs känt i tillräckligt god tid att nedläggningen av en anläggning tidigareläggs finns det möjlighet för marknaden att skapa tillräckligt med kompensationskapacitet.

(165)

För det andra, begränsning av stödet genom att man förbjuder korssubventionering mellan de av BE:s tillgångar som går med förlust (AGR-reaktorerna) och annan verksamhet. Produktionen och försäljningen bör delas upp i separata delar med separat bokföring, och det bör införas ett särskilt system för kontroll av hur BE använder de likvida medlen. Genom dessa åtgärder blir det möjligt att säkra att BE inte kan använda det statliga stöd som betalas ut för åtagandena på kärnenergiområdet till andra ändamål. Åtgärderna bör gälla så länge som omstruktureringsplanen är i kraft.

(166)

För det tredje, åtgärder för att förhindra att konkurrensen snedvrids på återförsäljningsmarknaden för el, dvs. att BE förhindras att sälja el till priser som ligger under den faktiska kostnaden (dvs. kostnaderna för el på grossistmarknaden plus diverse försäljningskostnader), att det fastställs ett tak för BE:s marknadsandel när det gäller leveranser till stora kunder inom industri och handel (Powergen föreslår ett tak på 20 %) och att BE hindras från att ta sig in på nya återförsäljningsmarknader. Åtgärderna bör gälla så länge som omstruktureringsplanen är i kraft, och kommissionen bör kontrollera att de fortfarande är effektiva efter fem år.

(167)

När det gäller BE:s möjligheter till förnyad lönsamhet anser Powergen att det scenario som tagits fram av Förenade kungariket är alltför optimistiskt, särskilt beträffande anläggningarnas kapacitet i förhållande till tidigare riktvärden.

(168)

Powergen anger slutligen att ”det är ett välkänt faktum att EG-fördragets regler för statligt stöd är tillämpliga även på kärnenergiindustrin, oaktat Euratom-fördraget”. Powergen hänvisar till samma mål från 1990 som Greenpeace.

(169)

InterGen är en internationell elproducent med verksamhet jorden runt. Företaget har 2 % av produktionskapaciteten i England och Wales (BE har 14 %) och två anläggningar i drift och en anläggning som är under uppförande. InterGen säljer huvuddelen av sin produktion på grossistmarknaden och en viss del via långsiktiga avtal. Företaget har också verksamhet på gasmarknaden och ägs gemensamt av Shell och Bechtel.

(170)

Intergen anser elförsörjningen är hotad i Förenade kungariket och att det finns risk för att kärnsäkerheten kan komma att förvaltas av konkursförvaltare. InterGen påpekar att BE, både i det förflutna och nu, har åsamkat InterGen skada och anger vidare att företag som är konkurrenter till InterGen, som Teeside Power Limited, som är en av BE:s fordringsägare, gynnas av omstruktureringsplanen på InterGens bekostnad. Slutligen anförs att InterGen och dess dotterbolag bör beviljas kompensation för den skada som företaget kommer att åsamkas om kommissionen godkänner stödet.

(171)

Den aktuella parten anger att enligt handlingar från tiden innan BE:s omstrukturering blev känd låg upparbetningspriset på 1 000 GBP per kg tungmetall. BNFL och BE har till följd av omstruktureringen enats om ett upparbetningspris på 150 GBP per kg tungmetall, och det priset ligger 85 % lägre än priset i det ursprungliga avtalet. Vidare tillägger den aktuella parten att priserna i det ursprungliga avtalet mellan BNFL och BE var baserade på de faktiska kostnaderna plus ett tillägg, vilket innebär att baslastkunderna endast kunde få tillgång till upparbetningstjänsterna om de betalade hela kostnaden (proportionell) för upparbetningen plus ett vinsttillägg. Om de priser som avtalats med baslastkunderna måste ligga på 1 000 GBP per kg för att täcka kostnaderna är det uppenbart att de nya priser som avtalats med BE inte kommer i närheten av att täcka kostnaderna. Även i nya avtal ligger priset på 1 000 GBP per kg tungmetaller (2003 års priser).

(172)

Enligt den aktuella parten visar denna prisjämförelse att BNFL inte har agerat som en privat investerare i en marknadsekonomi i sina förhandlingar med BE, utom om det skulle visa sig att BNFL kan tänka sig att bevilja samma gynnsamma villkor för alla sina kunder.

(173)

Drax är Västeuropas största producent av el från kolkraftverk. Drax ingick tidigare i AES Corporation, som är en USA-baserad elgrupp med intressen inom elproduktion, elåterförsäljning och elleverans jorden runt. AES Corporation överlät den 5 augusti 2003 kontrollen över Drax till sina fordringsägare. Den 30 augusti 2003 meddelade Drax att man ingått ett avtal med International Power plc om omstrukturering av Drax.

(174)

Drax anser att åtgärderna A, B och G utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget. Däremot anser Drax inte att åtgärderna D, E och F utgör statligt stöd. Vidare menar Drax att det är vanskligt att beräkna stödnivån. Beträffande åtgärd A anger Drax att stödet kan komma att bli mycket mer omfattande än vad som beräknas då nedläggningsåtagandenas omfattning i Förenade kungariket inte kartlagts och det är föga troligt att BE kommer att bidra till kostnaderna för åtagandena på kärnenergiområdet. I slutändan är det trots allt Förenade kungariket som ansvarar för upparbetnings-, förvarings- och nedläggningsåtagandena. Förenade kungariket kommer aldrig att tillåta att BE går i konkurs. Drax anser att även skattebefrielsen bör anmälas som stöd.

(175)

Angående de omförhandlade avtalen med BNFL menar Drax att ingen privat investerare skulle ha gått med på så dåliga villkor då dessa innebär stora förluster nu och i framtiden, oavsett föreskriften om ömmande omständigheter och synnerliga skäl och det faktum att BE är BFNL:s största kund. Det är uppenbart att omförhandlingen av avtalen skadat BNFL:s ställning allvarligt. Omförhandlingen kommer att leda till att de årliga fasta betalningarna inom ramen för avtalet om leverans av kärnbränsle kommer att minska med mellan 5 och 20 miljoner GBP per år. Detta bekräftas även i BNFL:s årsredovisning för 2004. Det är dessutom troligt att BE, även om bolaget hamnar i tvångsförvaltning, kommer att fortsätta driften av anläggningarna och således kommer att ha samma behov av kärnbränsleleveranser och tjänster avseende hantering, upparbetning och förvaring av det utbrända kärnbränslet. Frågan är därför huruvida en förvaltare hade kunnat erhålla samma villkor från BNFL. Dessutom skulle BNFL kunna utforska andra affärsmöjligheter om samarbetet med BE skulle minska. BNFL har inte organiserats enligt principen om en privat investerare i en marknadsekonomi. Åtgärd B utgör därför statligt stöd.

(176)

Drax anser vidare att det moratorieavtal som ingår i åtgärd C också utgör statligt stöd, då BNFL till skillnad från andra fordringsägare inte får ränta under moratorieperioden.

(177)

Drax kommenterar därefter stödpaketets förenlighet med gemenskapslagstiftningen. Drax ifrågasätter inte att BE är ett företag i svårigheter. Däremot anser Drax att BE:s oskyddade ställning helt och hållet beror på att BE:s ledning fattade ett märkligt beslut om att sälja detaljhandelsverksamheten. BE kunde dessutom ha minskat sina kostnader genom att stänga vissa anläggningar tillfälligt, då det kostar mer att ha anläggningarna i drift än att stänga dem tillfälligt.

(178)

Beträffande frågan om återställd lönsamhet, anser Drax att den föreslagna planen inte är någon riktig omstruktureringsplan. BE kommer dessutom alltid att inneha en särställning i förhållande till sina konkurrenter. BE kommer att fortsätta att producera el och sälja den på marknaden till vilket pris som helst och därmed pressa ned priserna på konkurrenternas bekostnad.

(179)

Drax invänder mot Förenade kungarikets regerings metod att bedöma BE:s lönsamhet på grundval av de kortsiktiga marginalkostnaderna. Omstruktureringen befriar BE från de största kostnaderna för kärnenergiåtagandena. Vanligtvis grundar ett företag ett beslut om att ta sig in på en viss marknad eller om att stanna kvar på en viss marknad på en bedömning av vilka förutsättningarna företaget har att täcka sina genomsnittliga kostnader och få en rimlig avkastning av den investering som gjorts. Detta gäller inte BE som befriats från alla kommersiella risker.

(180)

När det gäller stödets varaktighet, menar Drax att finansieringen av åtaganden på kärnenergiområdet utan tidsbegränsning så långt i framtiden inte är förenlig med riktlinjerna. Drax anger också att ett kontinuerligt driftsstöd inte kan anses vara begränsat till vad som är strikt nödvändigt. Beträffande BE:s eget bidrag konstaterar Drax att det råder osäkerhet kring inkomsterna från avyttringen av tillgångar och att BE:s bidrag till NLF-fonden kommer från ett kassaflöde med stödinslag och därför inte kan räknas.

(181)

Drax konstaterar vidare angående frågan om överkapacitet och kompensation till fordringsägarna att den kapacitetsmarginal på 20 % som nämns i beslutet om att inleda förfarandet endast avser efterfrågan under högsäsong under vinterhalvåret. Enligt NGC ligger efterfrågan under högsäsong under vinterhalvåret på 20,3 %. Enligt Drax borde den mest rationella strategin för BE vara att stänga en del av produktionskapaciteten under sommarhalvåret. Det skulle ge nettobesparingar.

(182)

Drax anser att det finns en möjlighet att säkra att omstruktureringen följer riktlinjerna och att konkurrerande företag som inte får stöd ges kompensation på villkor att det antas ett antal kompensationsåtgärder och görs vissa ändringar av omstruktureringsplanen. Drax föreslår följande åtgärder:

(183)

Drax kommenterar också tillämpningen av Euratomfördraget, och anser att Euratomfördraget och EG-fördraget snarare kompletterar varandra än står i strid med varandra.

(184)

Synpunkter inkom också från följande berörda parter: TUSNE (18) (Trade Unionists for Safe Nuclear Energy within a Balanced Energy Policy), Robert Freer (19), The UK Chemical Industries Association (nedan kallad ”CIA”) (20), John Hall Associates (nedan kallad ”JHA”) (21), Energy Intensive Users Group (nedan kallad ”EIUG”) (22), Terra Nitrogen (23), Energywatch (24), Teollisuuden Voima Oy (nedan kallad ”TVO”) (25), National Grid Transco (26), Royal Academy of Engineering (27), Enfield Energy Centre Limited (nedan kallad ”EECL”) (28), Energy Information Centre Ltd (nedan kallad ”EIC”) (29), Major Energy Users' Council Ltd (nedan kallad ”MEUC”) (30) samt en andra tredje part som önskar vara anonym.

(185)

TUSNE, Robert Freer, CIA, JHA, EUIG, Terra Nitrogen, EIC och MEUC hyser oro för leveranssäkerheten i Förenade kungariket och anför att en stängning av BE:s kärnkraftverk skulle innebära en risk för avbrott i elförsörjningen och att detta inte är i elkonsumenternas intresse. Vissa av ovannämnda parter anger också att en nedläggning av BE:s anläggningar skulle göra det svårare för Förenade kungariket att uppfylla sina åtaganden enligt Kyoto-protokollet, då kärnkraftverken bidrar till en diversifierad energiförsörjning. Parterna menar att de kostnader som skulle uppstå om BE tillåts gå i konkurs skulle vara mycket mer omfattande än kostnaderna för omstrukturering och det stöd som krävs.

(186)

Den andra anonyma tredje parten menar att BE använder det statliga stödet för att dumpa priserna och därigenom skaffa sig marknadsandelar. Man hänvisar till fall där man anser att BE erbjudit priser som legat 10–15 % under gängse pris. Man konstaterar att det inte är möjligt att erbjuda sådana priser utan statligt stöd och att det därför inte är möjligt att anse att stödet skall återställa BE:s lönsamhet.

(187)

TVO anför att det inte är möjligt att, utifrån det faktum att BE haft svårigheter, dra slutsatsen att kärnkraft inte kan vara konkurrenskraftig på en avreglerad elmarknad.

(188)

National Grid Transco anför att den nuvarande kapacitetsmarginalen i England och Wales är lägre än vad som förutspåtts och att det därför inte kan anses finnas någon strukturell överkapacitet. National Grid Transco anför att en säkerhetsmarginal på 20 % är det gränsvärde över vilket det kan anses förekomma överkapacitet. Enligt National Grid Transco kommer säkerhetsmarginalen, i ett optimistiskt scenario, att ligga under 20 % åtminstone fram till 2006. I ett pessimistiskt scenario kommer säkerhetsmarginalen alltid att ligga under 20 % och kan till och med komma att falla till 8,5 % under 2009. Avslutningsvis konstaterar National Grid Transco att man, i den händelse det skulle krävas att anläggningar stängs som kompenserande åtgärder, måste meddela marknaden detta i förväg (3–4 år) så att den kan kompensera för bortfallet.

(189)

EECL anför att alla elproducenter i Förenade kungariket och inte bara BE drabbats av de sjunkande grossistpriserna på el i Förenade kungariket. EECL invänder mot Förenade kungarikets regerings åsikt att de kortsiktiga marginalkostnaderna skall fungera som riktvärde för fastställandet av stödets eventuella snedvridande effekter, då EECL anser att de kostnaderna inte återspeglar en anläggnings lönsamhet på medellång och lång sikt. Enligt EECL är låga terminspriser den bästa indikatorn på strukturell överkapacitet på en marknad.

(190)

Förenade kungariket meddelar att de lokala skatterna erlagts med normal ränta.

(191)

Inledningsvis anför Förenade kungariket att, även om kommissionen skulle dra slutsatsen att åtgärd B innebär statligt stöd, är avtalen utarbetade på ett sådant sätt att alla eventuella tillfälliga förmåner för BE kommer att elimineras automatiskt och med ränta om stödpaketet inte skulle godkännas. De nya avtalen innehåller bestämmelser som innebär att de inte kommer att träda i kraft permanent om inte stödpaketet godkänns.

(192)

Förenade kungariket kommenterar vidare principen om en privat investerare. Enligt Förenade kungariket agerade BNFL på samma sätt som en privat investerare skulle ha gjort. Förenade kungariket hävdar att det inte kan sägas att de villkor som BNFL beviljat BE är förmånligare än de villkor som en privat investerare skulle ha beviljat under samma omständigheter. Förenade kungariket anser att det måste bedömas huruvida BNFL agerade som en privat investerare när man omförhandlade avtalen och hänvisar till EG-domstolens dom i målet beträffande Déménagements-Manutention Transport SA (31).

(193)

Förenade kungariket hävdar att det förefaller som om kommissionen missförstått i vilken ordning de olika händelserna inträffade. Enligt Förenade kungariket invände inte BNFL mot tillämpningen av föreskriften om ömmande omständigheter och synnerliga skäl, utan hade, i motsats till vad kommissionen tror, uttryckt att man var villig att eventuellt ändra de befintliga avtalen redan innan det meddelades att BE hade inlett förhandlingar med Förenade kungarikets regering. Efter förhandlingar med BE stod det emellertid klart att BNFL inte rimligtvis skulle kunna lämna ett kommersiellt bud som skulle vara tillräckligt för att ensamt lösa BE:s ekonomiska svårigheter. I och med att det togs fram en mer övergripande omstruktureringsplan för BE kunde förhandlingarna mellan BNFL och BE tas upp på nytt och den slutliga överenskommelsen har många likheter med BNFL:s ursprungliga bud. Förenade kungariket anser att BNFL har agerat som en privat investerare skulle ha agerat.

(194)

Förenade kungariket tillägger att BNFL skulle drabbas särskilt hårt om BE blir insolvent, då BNFL skulle vara det enda återstående företaget som tillhandahåller tjänster avseende kärnbränslecykeln. BNFL skulle inte ha något omedelbart inkomstflöde för lagring och upparbetning av de stora mängder bränsle från AGR-reaktorer som redan levererats till bolaget och skulle inte heller ha några större möjligheter att få tillbaka medel inom ramen för insolvensförfarandet. BNFL skulle tvingas att förhandla fram ett nytt avtal om lagring och upparbetning av utbränt kärnbränsle med konkursförvaltaren eller med Förenade kungarikets regering och det skulle finnas stora osäkerhetsmoment beträffande BNFL:s löpande inkomster. Förenade kungariket menar att även en privat investerare som ställs inför en liknande situation med samma osäkerhet och risker för förluster och produktionsavbrott skulle försöka delta i omstruktureringen, även om en det skulle innebära att dess avtal måste omförhandlas för att säkra så stor total avkastning som möjligt och återställd lönsamhet.

(195)

Vidare menar Förenade kungariket att det faktum att BNFL är ett offentligägt företag inte hindrar BNFL från att agera kommersiellt, och påpekar att BNFL är ett publikt aktiebolag enligt bolagslagen från 1985. BNFL:s styrelse består av verkställande ledamöter som ansvarar för den kommersiella verksamheten och icke-verkställande ledamöter som har erfarenhet av bolagsdrift från andra verksamhetsområden inom den privata sektorn. Styrelsen skall agera självständigt för bolagets bästa. Förenade kungariket tillägger att regeringen inte ingrep i BNFL:s beslutsprocess eller försökte få BNFL att agera på ett annat sätt än kommersiellt.

(196)

Förenade kungariket har avslutningsvis lämnat in en översikt över fordringsägarnas krav och förlikningsbeloppen inom ramen för omstruktureringspaketet.

(197)

Förenade kungariket drar slutsatsen att åtgärd B inte bör anses innehålla inslag av statligt stöd.

(198)

Förenade kungariket anger att många av de argument som anförts i skälen 191–197 avseende åtgärd B även gäller åtgärd C. Förenade kungariket påpekar särskilt att BNFL:s agerande måste ses mot bakgrund av det exceptionella förhållandet att BNFL är BE:s största fordringsägare och BE är BNFL:s största kund. Med tanke på att BE och BNFL har haft och fortfarande har ett pågående långsiktigt handelssamarbete och med tanke på vilka belopp som BE:s åtaganden gentemot BNFL representerar är det föga förvånande att moratorieavtalen med BNFL står för den största delen av de förmåner som BE får tack vare detta. En privat investerare i samma situation som BNFL, dvs. med samma förlustrisker om BE skulle gå i konkurs, hade inte heller haft så många möjligheter att agera annorlunda.

(199)

Förenade kungariket anser att det inte är lämpligt att jämföra moratorieavtalen med BNFL med moratorieavtalen med de övriga fordringsägarna. Om inte de största fordringsägarna deltar i överenskommelsen kan denna i vilket fall som helst inte fungera. Förenade kungariket har lämnat in en jämförelse mellan alla BE:s utestående skulder och de olika parternas bidrag till moratorieavtalen och drar slutsatsen att BNFL:s andel faktiskt står för en mindre procentandel av BNFL:s totala fordran än de andelar av de totala fordringarna som de privata fordringsägarna står för.

(200)

Förenade kungariket hävdar att det i punkt 32 i riktlinjerna inte anges att stödåtgärderna måste vara tidsbegränsade. Det anges att en omstrukturering skall ha en så kort varaktighet som möjligt och att lönsamhet på lång sikt skall återställas inom en rimlig tidsperiod. Förenade kungariket anser att den princip som anges i riktlinjerna är att stöd skall beviljas för åtgärder som löser ett problem en gång för alla och att det inte får vara fråga om driftsstöd. Syftet är inte att utesluta möjligheten att bevilja stöd till långsiktiga åtaganden.

(201)

Förenade kungariket anger att det är fråga om en fullständig omstrukturering, att lönsamheten kommer att återställas inom en rimlig tidsperiod och att stödet är en åtgärd som kan lösa BE:s problem en gång för alla, trots att det är fråga om långsiktiga åtaganden. BE kommer att gå med vinst från 2004, och de årliga kassaflödena kommer att vara positiva från och med 2005. Enligt scenariot med en ny notering kommer BE att åter vara lönsamt 2005. Syftet med omstruktureringsplanen är att se till att BE klarar sig på egen hand utan ytterligare stöd från Förenade kungariket från och med den dag då omstruktureringen träder i kraft. Omstruktureringsplanen visar att BE kan generera tillräckliga reserver för att klara ett rimligt pessimistiskt scenario och förbli lönsamt.

(202)

När det gäller de pågående åtgärderna för att befria BE från löpande kostnader påpekar Förenade kungariket att regeringens åtagande endast omfattar historiska åtaganden som är föremål för avtal, nedläggningsåtaganden och historiska åtaganden som inte omfattas av avtal men som avser utbränt kärnbränsle från AGR-reaktorer, samt alla åtaganden avseende utbränt bränsle från tryckvattenreaktorer, driftsavfall och liknande. Enligt Förenade kungariket avser de historiska åtagandena som är föremål för avtal kärnbränsle som AGR-reaktorerna laddats med före den dag då omstruktureringen träder i kraft. Enligt de villkor som anges i licensen för drift av kärnkraftverk åligger det BE att ta hand om sådant bränsle och stå för kostnaderna för detta. Det är således kostnader som inte kan påverkas.

(203)

Detta gäller även stängning av anläggningar. BE kommer därför att via NDF-fonden bidra till kostnaderna för nedläggning av reaktorerna och även bidra avsevärt till de allmänna avvecklingskostnaderna.

(204)

Beträffande historiska åtaganden avseende utbränt AGR-bränsle anger Förenade kungariket att åtagandena endast gäller AGR-bränsle som reaktorerna laddats med före den dag då omstruktureringen träder i kraft. Åtagandena beträffande utbränt PWR-bränsle avser alla åtaganden i samband med det PWR-bränsle som Sizewell B-reaktorn laddats med. När det gäller åtaganden för framtiden kommer BE att bidra med 150 000 GBP för varje ton PWR-bränsle som Sizewell B-reaktorn laddas med efter den dag då omstruktureringen trader i kraft. BE:s bidrag har, för att säkra att alla framtida kostnader för PWR-bränsle är täckta, beräknats utifrån motsvarande internationella kostnader för hantering av utbränt kärnbränsle. De återstående åtagandena som inte omfattas av avtal avser olika former av annat avfall än utbränt bränsle från driften av BE:s anläggningar och förväntas inte vara så omfattande.

(205)

Kostnaderna för nedläggningsåtaganden och åtaganden som inte omfattas av avtal är oftast fasta och BE har små möjligheter att öka kostnaderna i samband med den normala driften. Dessutom kommer BE att få betala för alla eventuella större ökningar av skuldbördan som uppstår på grund av avsiktliga ändringar av driftsrutinerna som syftar till att öka BE:s vinst eller som uppstår på grund av att BE inte iakttar de lägsta tillåtna prestationsnivåerna. Dessutom skall det framhållas att även om Förenade kungariket betalar BE:s åtaganden som omfattas av avtal så ges stödet för nedläggningsåtaganden och åtaganden som inte omfattas av avtal i form av en eventualgaranti. Förenade kungariket menar därför att åtgärd A inte bör ses som att BE fortlöpande befrias från löpande kostnader. Det är därför korrekt att föra upp åtgärd A på tillgångssidan i BE:s balansräkning. Det är inte fråga om fortlöpande stöd till BE då åtgärd A inte alls avser BE:s löpande verksamhet och de kostnader som täcks av åtgärd A måste betalas oberoende av hur varaktig och omfattande BE:s framtida verksamhet kommer att bli.

(206)

Förenade kungariket kan inte godta att åtgärd B skulle utgöra statligt stöd.

(207)

Förenade kungariket anger också att man anser det orimligt att invända mot åtgärd A på grundval av påståendet att åtgärden skulle befria BE från dess skyldigheter enligt principen om att förorenaren betalar. Omstruktureringsplanen innebär att BE kommer att betala föroreningskostnaderna för den framtida verksamheten. Dessutom kommer BE att bidra till de historiska föroreningskostnaderna genom det samlade kassastödet och övriga bidrag till NLF-fonden. Om inte regeringen hade gått in hade BE gått i konkurs och hade således inte kunnat betala några framtida kostnader för föroreningar.

(208)

Förenade kungariket invänder vidare mot de tvivel som kommissionen uttrycker i sitt beslut om att inleda förfarandet beträffande huruvida den återställda lönsamheten kan anses ha återställts med hjälp av interna resurser. Förenade kungariket förklarar att huvudorsaken till BE:s nuvarande svårigheter är att bolaget inte har tillräckliga medel för att täcka sina icke-påverkbara historiska åtaganden och svårigheter med de lagstadgade minimisäkerhetskraven. Förenade kungariket menar att BE trots detta vidtagit betydande interna åtgärder. BE har avyttrat sina andelar av Bruce Power och Amergen och genomför avsevärda interna omstruktureringsåtgärder, som även kommer att omfatta […]. BE har också ökat andelen terminsavtal med fasta priser, även när det gäller stora kunder inom industri och handel, för att minska riskerna i samband med prisfall på grossistmarknaden. Dessutom är den viktigaste interna åtgärd som BE vidtagit att man omförhandlat avtalen om kärnbränsleleverans, upparbetning och förvaring av utbränt bränsle med BNFL.

(209)

Slutligen anger Förenade kungariket att man anser att det i riktlinjerna uppmanas till balans mellan bidragen från staten, privata bidragsgivare och företaget självt, men att detta inte innebär att företaget i fråga måste kunna vända en situation helt på egen hand utan hjälp från staten.

(210)

Förenade kungariket erinrar om varför det inte är möjligt att med exakthet fastställa kostnaderna för åtagandena på kärnenergiområdet och påpekar vidare att det i det aktuella ärendet inte är nödvändigt att fastställa det exakta stödbeloppet eller avgöra vilka åtgärder som innebär stöd för att kommissionen skall kunna komma fram till om stödpaketet är begränsat till vad som är absolut nödvändigt. Förenade kungarikets åtaganden avseende vissa kategorier av åtaganden på kärnenergiområdet är absolut nödvändiga för omstruktureringspaketet och för att BE:s lönsamhet skall kunna återställas. Förenade kungariket menar att stödet till BE minskas strukturellt genom det faktum att tillgångar avyttras (Bruce Power and Amergen), skuldbördan i förhållande till BE:s fordringsägare minskar, BE kommer att fortsätta att bidra till finansieringen av åtagandena på kärnenergiområdet, interna åtgärder kommer att vidtas för att minska kostnaderna och att BE i framtiden kommer att bidra med 65 % av sitt kassaflöde till finansieringen av åtagandena på kärnenergiområdet.

(211)

Förenade kungariket hänvisar till de argument som anfördes i anmälan och som går ut på att stödet inte påverkar konkurrensstrukturen, då det inte påverkar BE:s kortsiktiga marginalkostnader och det är dessa som är av betydelse för den dagliga driften av ett kraftverk. Förenade kungariket påpekar att det, utifrån aktualiserade uppgifter och jämförelser med andra medlemsstater, inte förekommer någon strukturell överkapacitet på marknaden och hävdar därför att det inte behövs några kompensationsåtgärder.

(212)

Förenade kungariket koncentrerar sig i sina kommentarer till de synpunkter från berörda parter som strider mot Förenade kungarikets ståndpunkt. Dessutom noterar Förenade kungariket vilka synpunkter som stödjer landets ståndpunkt.

(213)

Förenade kungariket erinrar inledningsvis om sitt eget resonemang avseende BE:s kortsiktiga marginalkostnader och det faktum att Förenade kungariket anser att stödpaketet inte kommer att få några effekter på konkurrenterna. Förenade kungariket underbygger sitt argument med uppgifter om BE:s utbud på marknaden för direkt försäljning till företag, som visar att BE inte har något intresse av att förhindra vinstmaximeringen genom att sätta sina priser efter marginalkostnaderna. Förenade kungariket påpekar vidare att BE dessutom inte har intresse av att ha kvar anläggningar på marknaden som inte ger tillräcklig vinst för att täcka de påverkbara kostnaderna. Förenade kungariket visar därför på en kostnadsanalys som visar att anläggningen Dungeness B i ett scenario med rimliga elprisantaganden faktiskt täcker sina påverkbara kostnader.

(214)

Förenade kungariket upprepar också sin ståndpunkt att det inte förekommer någon strukturell överkapacitet på marknaden. Förenade kungariket påpekar att Powergen självt inför vintern 2003/04 åter tagit upp driften av vissa anläggningar, vilket Förenade kungariket anser tyder på att Powergen inte heller anser att det förekommer någon strukturell överkapacitet. Förenade kungariket erinrar också om sin ståndpunkt att det inte behövs några kompensationsåtgärder och kommenterar därefter de åtgärder som Powergen föreslår en efter en.

(215)

Förenade kungariket erinrar vidare om sin ståndpunkt avseende åtgärd B och C och trycker särskilt på att BNFL tog hjälp av en extern rådgivare. Förenade kungariket anser att Powergens synpunkter på åtgärderna bygger på felaktiga datumangivelser.

(216)

När det gäller lönsamhet invänder Förenade kungariket mot Powergens åsikter om BE:s anläggningars tillförlitlighet och bifogar en rapport om möjligheterna till förnyad lönsamhet som utarbetats av externa konsulter.

(217)

Avslutningsvis anger Förenade kungariket att, tvärt emot vad Powergen anser, kommer återkravsmekanismen att säkra att inget onödigt stöd beviljas BE om elpriserna stiger igen.

(218)

Förenade kungariket godtar inte Greenpeaces åsikt att stödet skall betraktas som stöd till aktieägarna. Det skulle innebära att varje stöd till ett aktiebolag skulle betraktas som stöd till aktieägarna. Förenade kungariket påpekar att BE:s aktieägare kommer att avstå från 97,5 % av sina intressen i BE:s aktiekapital.

(219)

Förenade kungariket hävdar återigen att man inte anser att BNFL agerat till följd av påtryckningar från regeringen i samband med omförhandlingen av avtalen med BE och påpekar också att BNFL:s egen version av händelseförloppet visar på det motsatta förhållandet. Förenade kungariket anser att Greenpeace felaktigt tolkar utdraget ur BE:s rapport från 2002/03 och artikeln i ”The Business” om att förhandlingarna strandade mellan BNFL och BE i augusti och i början av september 2002 som ett tecken på att BNFL väntade med att agera till följd av påtryckningar från regeringen. Rapporten och artikeln tyder snarare på att BNFL inte var redo att delta i BE:s planer om inte andra fordringsägare också gick in med samma typ av bidrag. Förenade kungariket påpekar också att BNFL redan har lämnat in de handlingar som Greenpeace föreslår att kommissionen skall begära in. Angående de avtal mellan BE och BFNL som Greenpeace anser är avsedda att ge BNFL ett säkert inkomstflöde påpekar Förenade kungariket att huvuddelen av avtalen ingicks eller omförhandlades efter det att BE hade privatiserats och att det därför inte kan ha varit regeringen som tvingade BE att ingå avtalen. Slutligen anger Förenade kungariket att sambandet mellan BNFL:s licens och elpriserna bevisar att BNFL agerade kommersiellt när BNFL krävde att BE skulle dela med sig av den eventuella vinsten och inte det motsatta förhållandet.

(220)

Förenade kungariket erinrar om sin ståndpunkt när det gäller tillämpningen av principen om att förorenaren betalar i det aktuella ärendet. Förenade kungariket anser att Greenpeace varken tillför fakta eller argument i frågan.

(221)

Beträffande stödets effekter på konkurrensen invänder Förenade kungariket för det första mot Greenpeaces åsikt att syftet med stödet är att se till att en ineffektiv producent kan vara kvar på marknaden. BE kan inte kan inte ses som en ineffektiv producent då dess andel av påverkbara kostnader är bland de lägsta på marknaden. BE:s svårigheter beror på historiska åtaganden. Vidare erinrar Förenade kungariket om sin ståndpunkt att stödet inte snedvrider konkurrensen och därför inte hindrar andra aktörer att ta sig in på marknaden.

(222)

Förenade kungariket menar att Greenpeaces argument angående överkapacitet på marknaden brister då de bygger på inaktuella prognoser, feltolkade riktvärden för kapacitetsmarginaler (NGTranscos riktvärden), felaktiga uppgifter för de nuvarande kapacitetsmarginalerna, endast tar hänsyn till det mest optimistiska framtidsscenariot och inte tar hänsyn till svårigheterna med att ta upp driften på nytt av vissa stängda anläggningar.

(223)

Förenade kungariket ifrågasätter också den ekonomiska aspekten av Greenpeaces argumentation när det gäller hur en eventuell nedläggning av BE:s anläggningar skulle påverka skattebetalarna. Enligt Förenade kungariket erkänner Greenpeace också att en nedläggning skulle leda till höjda elpriser. Det framgår dessutom av en undersökning som gjorts av Deloitte & Touche att en tidig nedläggning av ett kärnkraftverk kan innebära merkostnader. Tidig nedläggning av flera anläggningar skulle också innebära merkostnader då Sellafield-anläggningen, som används för upparbetning av radioaktivt material, inte har obegränsad kapacitet. Avslutningsvis anger Förenade kungariket att de båda rapporter som Greenpeace fogar till sina synpunkter (och som utarbetats av Large & Associates och ILEX) bygger på inaktuella kapacitetsuppgifter från NGTransco och överdrivet optimistiska antaganden. Förenade kungariket bifogar en kritisk studie av de båda rapporterna som gjorts av George Yarrow och Tim Keyworth hos DKY Limited.

(224)

Mot bakgrund av dessa faktorer bestrider Förenade kungariket Greenpeaces ståndpunkt att stödet inte står i proportion till det fastställda målet.

(225)

Inledningsvis invänder Förenade kungariket mot Drax åsikt att stödpaketet är ett tecken på att Förenade kungariket aldrig kommer att tillåta att BE går i konkurs. Förenade kungariket påpekar att stödpaketet inte kommer att genomföras förrän regeringen kan konstatera att BE har möjlighet att återställa sin lönsamhet.

(226)

Beträffande åtgärd A erinrar Förenade kungariket om att åtagandet inte täcker alla BE:s nedläggningsåtaganden utan bara de betalningar som BE inte kan göra till NLF-fonden. Beträffande frågan om kostnadsberäkning inom ramen för åtgärd A påpekar Förenade kungariket att om det ställs krav på exakta kostnadsberäkningar utan osäkerhetsmoment kommer det att bli omöjligt att bevilja stöd avseende långsiktiga åtaganden och detta kommer i sin tur att leda till en felaktig tillämpning av reglerna för statligt stöd och ett åsidosättande av målen för Euratom-fördraget. Förenade kungariket avvisar också Drax påstående om att det faktum att det är Förenade kungariket som bär det yttersta ansvaret för kärnsäkerheten enligt internationella avtal skulle utgöra en statlig garanti. Förenade kungariket påpekar också att det inte är relevant att ta upp det brittiska riksrevisionsverkets (National Audit Office) åtaganden i sammanhanget då verket är fristående från regeringen.

(227)

Beträffande åtgärd B konstaterar Förenade kungariket att BNFL inte delar Drax åsikt att BNFL skulle klara sig lika bra även om BE blir insolvent. Förenade kungariket påpekar också att omförhandlingen av BNFL:s avtal med BE gjordes på rent affärsmässiga grunder. När det gäller åtgärd C påpekar Förenade kungariket att det faktum att BE inte betalar ränta till BNFL under moratorieperioden skall ses som en del av BNFL:s totala engagemang i omstruktureringsplanen och inte som en enskild företeelse, då paketet förhandlades fram som en helhet. Totalt sett missgynnar inte paketet BNFL mer än någon annan fordringsägare.

(228)

När det gäller åtgärd G påpekar Förenade kungariket att man redan tidigare lagt fram bevis för att BE betalt skatterna och avgifterna med ränta.

(229)

Beträffande frågan om omstruktureringsplanen är förenlig med riktlinjerna invänder Förenade kungariket mot Drax åsikt att planen inte kommer att återställa BE:s lönsamhet på grund av att BE inte kommer att kunna täcka sina nuvarande påverkbara och icke påverkbara kostnader. Förenade kungariket påpekar att BE för att kunna överleva måste befrias från en del av den historiska bördan, dvs. de icke påverkbara kostnaderna. Så snart BE befrias från dessa kommer det åter att bli lönsamt och kommer då inte bara att kunna täcka sina löpande kostnader utan kommer också att bidra avsevärt till de icke påverkbara historiska kostnaderna. Det är därför mer ekonomiskt att fortsätta att driva BE:s kärnkraftverk så att BE kan bidra till betalningen av de historiska icke påverkbara kostnaderna. En tidigarelagd nedläggning av BE:s anläggningar skulle bara ge mer kostnader.

(230)

Förenade kungariket invänder mot Drax påstående att stöd kommer att leda till att BE säljer sin el till lägre priser. Förenade kungariket menar att BE som baslastproducent inte har någon reservproduktion som kan säljas till lägre pris vid sidan av. BE måste sälja sin produktion till ett så högt pris som möjligt. BE:s obligations- och aktieägare kommer också att se till att BE maximerar vinsten, då vinsten kommer dem till del.

(231)

Förenade kungariket avvisar också Drax argument att omstruktureringsplanen pågår under för lång tid. Förenade kungariket påpekar att det i riktlinjerna anges att lönsamheten skall återställas inom en rimlig tidsperiod. Enligt Förenade kungariket kommer åtgärd A, som enligt Förenade kungariket är den enda åtgärd som har inslag av statligt stöd, att ge omedelbara resultat i BE:s balansräkning.

(232)

Angående den eventuella överkapaciteten på marknaden påpekar Förenade kungariket att Drax bedömning bygger på inaktuella uppgifter och att man använt fel riktvärde från NGTransco för beräkningen av kapacitetsmarginalen. Drax föreslår att vissa kärnkraftverk kan stängas under sommaren, men det är osäkert om det vore lämpligt ur ekonomisk synvinkel och det skulle också uppstå problem rörande kärnsäkerheten och elförsörjningen. Förenade kungariket går därefter igenom de fyra kompensationsåtgärder som Drax föreslår och konstaterar att åtgärderna skulle kunna skapa obalans i omstruktureringsplanen och påverka BE:s utsikter för återställd lönsamhet.

(233)

Förenade kungariket förklarar att det pris som den första anonyma tredje parten nämner (cirka 1 000 GBP per kg uran) avser priser inom ramen för avtal om upparbetning och förvaring av utbränt kärnbränsle från baslastproduktion. Baslastavtalen var de första avtal som BNFL ingick med BE och de företag som nu ingår i BE. Avtalen avsåg huvudsakligen fasta kostnader för BNFL:s tjänster när det gäller upparbetning och förvaring av utbränt kärnbränsle. I ett senare skede ingick BNFL och BE och de företag som nu ingår i BE avtal med rörliga kostnader som inte längre innehöll kostnadselementet återbetalning av fasta kostnader. Priserna i de nya avtalen uppgick till […] och var således mycket lägre än de priser som den första anonyma tredje parten nämner. För att en jämförelse mellan BNFL:s priser före och efter det att avtalen omförhandlades skall vara meningsfull måste jämförelsen avse de priser som fastställdes efter att priserna i avtalen om baslastproduktionen fastställts, då det var de priserna som gällde strax före omförhandlingen och inte priserna i avtalen om baslastproduktionen.

(234)

Förenade kungariket accepterar inte EECL:s påstående att offentliggörandet av stödet förvärrade prisfallet på grossistmarknaden. Enligt Förenade kungariket fluktuerade priserna för direktleverans både före och efter det att det offentliggjordes att Förenade kungariket skulle komma att bevilja BE undsättningsstöd den 9 september 2002. Prisfallet var i vilket fall som helst inte kraftigt. Terminspriserna påverkades inte i någon större utsträckning. Dessutom gick terminspriserna för baslastproduktion upp under tiden mellan september 2003 och sommaren 2004 och detta trots omstruktureringspaketet.

(235)

Förenade kungariket invänder också mot EECL:s åsikt att Förenade kungariket felaktigt bygger sina slutsatser på antagandet att BE skulle fatta ett eventuellt beslut om stängning av kärnkraftverken utifrån de kortsiktiga marginalkostnaderna och inte de påverkbara kostnaderna. Förenade kungariket har undersökt hur stödpaketet skulle komma att inverka på BE:s påverkbara kostnader och har också bevisat att kostnaderna skulle komma att ligga en bra bit under terminspriserna på marknaden. Detta är ett lämpligt underlag för ett beslut om att inte stänga en anläggning.

(236)

Förenade kungariket erinrar slutligen om att Förenade kungariket anser att det inte förekommer någon överkapacitet på marknaden.

(237)

Förenade kungariket invänder mot Intergens åsikt att det går att säkra elförsörjningen även om BE är insolvent genom en säkerhetsöverenskommelse med mottagarna. Förenade kungariket påpekar också att riktlinjerna inte innehåller några bestämmelser om penningersättning av det slag som Intergen önskar. Vidare anger Förenade kungariket beträffande de olika typer av avtal som BE har med sina fordringsägare, inbegripet Intergen, Total Fina Elf och Centrica, att det är fråga om komplexa överenskommelser som förhandlades fram på kommersiell bas redan före omstruktureringen. De har inget med stödpaketet att göra.

(238)

Förenade kungariket har lämnat in uppgifter för att visa att BE:s priser på marknaden för direkt försäljning till företag kontinuerligt legat högre än terminspriserna på grossistmarknaden och att BE endast lyckades få 20 % av de order som man lämnade anbud för, vilket motbevisar den tredje partens påstående om att BE erbjöd alltför låga priser. Förenade kungariket påpekar också att BE i egenskap av baslastproducent inte har något intresse av att erbjuda skenbart låga priser.

(239)

Åtminstone vissa delar av åtgärderna berör frågor som omfattas av Euratom-fördraget och skall därför bedömas enligt detta (32). I den utsträckning som de inte är nödvändiga eller går utöver målen för Euratom-fördraget eller om de hindrar eller riskerar att hindra konkurrensen på den inre marknaden, skall de bedömas enligt EG-fördraget.

(240)

De aktuella åtgärderna, särskilt åtgärderna A och B, kan påverka finansieringen av åtaganden på kärnenergiområdet och upparbetning och förvaring av utbränt kärnbränsle. Kostnaderna för nedläggning och avfallshantering kan inte undvikas om kärnindustrin skall fungera korrekt och på ett ansvartagande sätt. Ett av kärnindustrins främsta prioriterade mål är att minimera strålningsriskerna. Kommissionen konstaterar att dessa båda aspekter av kärnkraften är av största betydelsen när det gäller att garantera allmänhetens och de anställdas säkerhet.

(241)

Detta säkras på lämpligt sätt genom Euratom-fördraget, samtidigt som det anges att fördraget syftar till att skapa förutsättningar för utvecklingen av en effektiv kärnindustri som väsentligt ökar energiproduktionen. Målsättningen förtydligas i artikel 1 i Euratom-fördraget där det anges att ”gemenskapen skall ha till uppgift att genom att skapa de förutsättningar som behövs för en snabb organisation och tillväxt av kärnenergiindustrierna bidra till en höjning av levnadsstandarden i medlemsstaterna […]”. Målsättningen relevans idag understryks också i kommissionens grönbok ”Mot en europeisk strategi för trygg energiförsörjning” (KOM (2002) 321 slutlig av den 22 juni 2002) I artikel 2 b i Euratom-fördraget anges vidare att gemenskapen för att fullgöra sin uppgift skall uppställa enhetliga säkerhetsnormer för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd samt övervaka tillämpningen av dessa normer. I artikel 2 e i Euratom-fördraget anges dessutom att gemenskapen genom lämplig kontroll skall garantera att kärnmaterial inte används för andra ändamål än sådana för vilka de är avsedda. Det är på denna grund som Europeiska atomenergigemenskapen inrättas genom Euratom-fördraget och tilldelas de instrument och ansvarsområden som krävs för att målen skall kunna uppnås. Det åligger således gemenskapen, vilket även bekräftats av domstolen (33), att sörja för kärnsäkerhet. Detta måste kopplas det hälsoskydd mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning som föreskrivs i artikel 30 i kapitel 3 om hälsoskydd i Euratom-fördraget. Kommissionen skall se till att Euratom-fördragets bestämmelser tillämpas och kan därför vid behov fatta beslut på grundval av fördraget och även avge yttranden.

(242)

Kommissionen konstaterar att de uppgifter som lämnats in av Förenade kungariket visar att syftena med de aktuella åtgärderna bland annat är att se till att anläggningarna är säkra, att åtagandena på kärnenergiområdet iakttas, att elförsörjningen säkras genom alternativa energikällor, samt att koldioxidutsläpp motverkas. Förenade kungarikets och de berörda tredje parternas argument kring detta återges i avsnitten III och IV.

(243)

Kommissionen konstaterar i sin bedömning av ärendet, särskilt i frågan om huruvida åtgärderna är nödvändiga eller omfattas av målen för Euratom-fördraget, att det statliga stödet och de olika åtgärderna syftar till att åtgärda de risker som BE:s nuvarande situation innebär och de eventuella effekter denna kan få för fördragets mål. Faktum är att Förenade kungariket bland annat väljer att ingripa till förmån för BE för att säkra att det finns tillräckliga förutsättningar för att kärnindustri skall vara säker, samtidigt som kärnkraftverken som är en viktig energikälla hålls i drift. Förenade kungariket vidtar åtgärderna då det finns risk för att landets största kärnkraftproducent går i konkurs. Det finns ingen direkt koppling mellan det faktum att en stor ekonomisk aktör fortsätter sin verksamhet och att denne fortsätter att driva kärnkraftverk. Däremot är det nödvändigt att ta itu med säkerhets- och försörjningssäkerhetsfrågorna. Kommissionen konstaterar att Förenade kungariket har bedömt riskerna på ett korrekt och ansvarsfullt sätt som är förenligt med målen för Euratom-fördraget.

(244)

De tre kompensationsåtgärder som beskrivs nedan bidrar ytterligare till att uppfylla målen med Euratom-fördraget då de innebär en säkerhet för att det statliga stödet inte kommer att användas för andra ändamål än betalning av åtagandena på kärnenergiområdet. Dessutom kommer det att införas ett system med tak och trösklar för betalningen av de historiska åtagandena som kommer att säkra att det finns tillräckliga medel för att målen skall kunna uppnås och att stödet begränsas till vad som är nödvändigt för att samma mål skall kunna uppnås.

(245)

Kommissionen konstaterar att de åtgärder som Förenade kungariket föreslår är ändamålsenliga och har stöd i Euratom-fördraget.

(246)

Enligt artikel 87.1 i EG-fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(247)

Det är uppenbart att Förenade kungarikets stöd till BE:s omstruktureringsplan är selektivt då det endast är fråga om ett enda företag.

(248)

Handeln med el mellan Förenade kungariket och de övriga medlemsstaterna går via samtrafiknät i Frankrike och Irland. Medlemsstaterna handlar med el sinsemellan sedan lång tid och särskilt sedan Europaparlamentets och rådets direktiv 96/92/EG av den 19 december 1996 om gemensamma regler för den inre marknaden för el (34) trädde i kraft. Enligt de uppgifter som Förenade kungariket lämnar i anmälan är BE den näst största elproducenten i England och Wales om man ser till kapacitet och i Skottland är BE den tredje största producenten. Det är därför uppenbart att Förenade kungariket ingripande i omstruktureringen kan komma att påverka handeln mellan medlemsstaterna.

(249)

Tre av de aktuella åtgärderna, dvs. åtgärd D (omstruktureringspaketets åtgärder avseende de större fordringsägarna), åtgärd E (en ny handelsstrategi) och åtgärd F (avyttring av egendom) finansieras inte med offentliga medel. De kan därför inte betraktas som statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(250)

Åtgärd A däremot finansieras med offentliga medel då det är fråga om ett antal betalningsåtaganden från Förenade kungariket sida. Då betalningsåtagandena går ut på att Förenade kungariket tar över en del av de kostnader för åtaganden på kärnenergiområdet som BE normalt skall bära innebär därför åtgärd A att BE beviljas en förmån. Med beaktande av detta drar kommissionen slutsatsen att åtgärd A utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget. Förenade kungariket bestrider inte detta.