(1)

De åtgärder som för närvarande tillämpas på import till gemenskapen av vissa elektroniska vågar med ursprung i Kina är de slutgiltiga antidumpningstullar som infördes genom rådets förordning (EG) nr 2605/2000 (2). Enligt samma förordning infördes antidumpningstullar även på import av elektroniska vågar med ursprung i Taiwan och Sydkorea.

(2)

Efter införandet av slutgiltiga antidumpningstullar på import av elektroniska vågar med ursprung i Kina mottog kommissionen en begäran om att den skulle inleda en översyn avseende en ny exportör av förordning (EG) nr 2605/2000 enligt artikel 11.4 i grundförordningen. Begäran kom från två närstående kinesiska företag, Shanghai Excell M&E Enterprise Co., Ltd och Shanghai Adeptech Precision Co., Ltd (nedan kallade ”den sökande”). Den sökande hävdade att den inte var närstående någon av de exporterande tillverkare i Kina som omfattas av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på elektroniska vågar. Den sökande hävdade vidare att den inte hade exporterat elektroniska vågar till gemenskapen under den ursprungliga undersökningsperioden (dvs. 1 september 1998–31 augusti 1999), utan först senare hade inlett exporten av elektroniska vågar till gemenskapen.

(3)

Kommissionen granskade den bevisning som lagts fram av den sökande och ansåg att den var tillräcklig för att motivera inledandet av en översyn enligt artikel 11.4 i grundförordningen. Efter samråd med rådgivande kommittén och efter det att den berörda gemenskapsindustrin givits tillfälle att lämna synpunkter inledde kommissionen genom förordning (EG) nr 1408/2004 en översyn av förordning (EG) nr 2605/2000 med avseende på den sökande och påbörjade undersökningen.

(4)

Enligt kommissionens förordning om inledande av översynen upphävdes den antidumpningstull på 30,7 % som införts genom förordning (EG) nr 2605/2000 på import av elektroniska vågar tillverkade av den sökande. I enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen fick tullmyndigheterna samtidigt instruktioner om att vidta lämpliga åtgärder för att registrera sådan import.

(5)

Den produkt som är föremål för den aktuella översynen är samma produkt som vid den undersökning som ledde till att de åtgärder infördes som gäller vid import av elektroniska vågar med ursprung i Kina (nedan kallad ”den ursprungliga undersökningen”), nämligen elektroniska vågar med en kapacitet av högst 30 kg för användning i detaljhandeln, med digital angivelse av vikt, styckpris och försäljningspris, eventuellt försedda med en anordning för utskrift av dessa uppgifter, som normalt klassificeras enligt KN-nummer ex 8423 81 50 (TARIC-nummer 8423 81 50 10), och med ursprung i Kina.

(6)

Kommissionen underrättade officiellt den sökande och företrädarna för exportlandet om att översynen hade inletts. De berörda parterna gavs tillfälle att skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(7)

Kommissionen sände också en blankett för ansökan om marknadsekonomisk status och ett frågeformulär till den sökande och mottog svar inom den fastställda tidsfristen. Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för att fastställa om dumpning förelåg, inklusive ansökan om marknadsekonomisk status, och utförde ett kontrollbesök på plats hos den sökande.

(8)

Undersökningen av dumpning omfattade perioden 1 juli 2003–30 juni 2004 (nedan kallad ”undersökningsperioden”).

(9)

Det bekräftades vid undersökningen att den sökande inte hade exporterat den berörda produkten under den ursprungliga undersökningsperioden och att den hade börjat exportera till gemenskapen efter denna period.

(10)

Den sökande kunde vidare påvisa att den inte var närstående någon av de exportörer eller tillverkare i Kina som omfattas av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av elektroniska vågar med ursprung i Kina.

(11)

Därmed bekräftas att den sökande bör betraktas som ”ny exportör” i enlighet med artikel 11.4 i grundförordningen.

(12)

Vid antidumpningsundersökningar som rör import från Kina skall enligt artikel 2.7 b i grundförordningen normalvärdet bestämmas i enlighet med punkterna 1–6 i den artikeln för de tillverkare som konstaterats uppfylla kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen, dvs. i de fall det visas att marknadsekonomiska förhållanden råder i samband med produktion och försäljning av den likadana produkten. Dessa kriterier kan sammanfattas på följande sätt:

(13)

Den sökande begärde i enlighet med artikel 2.7 b i grundförordningen marknadsekonomisk status. Gemenskapen har som praxis att undersöka huruvida en grupp av närstående företag som helhet uppfyller kriterierna för marknadsekonomisk status. Därför uppmanades Shanghai Adeptech Precision Co., Ltd och Shanghai Excell M&E Enterprise Co., Ltd att fylla i ansökningar om sådan status. Båda företagen skickade in blanketten om ansökan om marknadsekonomisk status inom den fastställda tidsfristen.

(14)

Kommissionen inhämtade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga och kontrollerade på plats hos de berörda företagen alla uppgifter som lämnats i ansökningarna om marknadsekonomisk status.

(15)

Kommissionen fann att den sökande inte skulle beviljas marknadsekonomisk status mot bakgrund av att de båda närstående kinesiska företagen inte uppfyllde de båda första kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(16)

Beträffande det första kriteriet tillåter bolagsordningen för en av de båda närstående kinesiska tillverkarna sin statskontrollerade partner, som inte innehar något kapital i företaget och som enligt uppgift endast fungerar som uthyrare, att utkräva kompensation om företaget inte når uppsatta mål när det gäller produktion, försäljning och vinst. Dessutom krävs de lokala myndigheternas godkännande för att byggnader skall kunna erkännas som anläggningstillgångar och för att avskrivningarna av rätten till markanvändning skall kunna påbörjas. En av de kinesiska tillverkarna hade vidare aldrig betalat arrende för rätten till markanvändning och åtnjöt avgiftsfria bankgarantier via en tredje part. Under dessa omständigheter och mot bakgrund av det faktum att företaget inte kunde bevisa att dess beslut fattades som svar på marknadssignaler, återspeglade marknadsvärden och kunde fattas utan större statligt inflytande, konstaterades det att detta kriterium inte uppfylldes.

(17)

I fråga om det andra kriteriet befanns den sökande bryta mot vissa internationella redovisningsstandarder (IAS). När det gäller IAS 1 överträdde den sökande tre grundläggande redovisningsprinciper: periodiseringsprincipen, försiktighetsprincipen och principen om innebörd framför form. Den sökande efterlevde inte heller IAS 2 när det gäller varulager, byggnader redovisades inte och avskrevs inte i enlighet med IAS 16 och rätten till markanvändning avskrevs inte enligt IAS 38. Dessutom skedde även överträdelser av IAS 21 om effekterna av ändrade valutakurser och IAS 36 om nedskrivning. Det faktum att de flesta av överträdelserna gentemot IAS inte tas upp i revisionsberättelserna tyder på att revisionen inte utfördes i enlighet med IAS.

(18)

Det bör betonas att problemen när det gäller varulager redan hade noterats i revisionsberättelsen för räkenskapsåret 2001 för en av de båda närstående kinesiska tillverkarna, samtidigt som det i revisionsberättelserna för räkenskapsåren 2002 och 2003 konstaterades att företaget inte hade infört den nödvändiga regeln när det gäller avsättningar för nedskrivning. Det var alltså tal om återkommande problem som revisorerna förgäves hade uppmärksammat år efter år. Även detta faktum är ett tydligt tecken på att den sökandes räkenskaper inte är tillförlitliga.

(19)

Den sökande och gemenskapsindustrin gavs möjlighet att lämna synpunkter på dessa undersökningsresultat. Efter samråd med rådgivande kommittén upplystes den sökande om att den inte kunde beviljas marknadsekonomisk status. Gemenskapsindustrin lämnade inga synpunkter. Den sökande hävdade att den inte stod under statligt inflytande, att kostnaderna återspeglade marknadsvärdena och att nämnda IAS inte var tillämpliga i detta fall.

(20)

En av de båda närstående kinesiska tillverkarna hävdade särskilt att det var normalt att det kunde förekomma ett kompensationskrav i samband med ett företags prestationer i ett avtal på marknadsekonomiska villkor om samriskföretag. Den andra tillverkaren ansåg att det var normalt att ett företag åtnjöt en räntefri period under ett projekts anläggningsfas. Slutligen ansåg det att avskrivning av byggnader och avskrivningar av rätten till markanvändning inte var en företagsspecifik fråga och att ingen fördel tillkom de kinesiska myndigheterna.

(21)

Dessa påståenden måste tillbakavisas. Även om blotta existensen av ett sådant samriskföretag som i den aktuella undersökningen inte är ett tecken på statligt inflytande, innehåller bolagsordningen mekanismer som gör det möjligt för staten att gripa in. Den kinesiska partnerns (dvs. de lokala myndigheternas) rätt att utkräva kompensation är nämligen inte begränsad till det fall då hyra inte betalas. Den kinesiska partnerns rättigheter överskrider således en vanlig uthyrares. För det andra skulle ränta betalas in till staten för de första verksamhetsåren. Eventuella undantag från en sådan betalningsskyldighet borde ha varit angivna i avtalet. Det faktum att den sökande erkände att avskrivning av byggnader och amorteringar av rätten till markanvändning inte avgörs av företagen själva stärker slutsatsen att staten i betydande grad kan ingripa i den sökandes beslutsfattande.

(22)

Den sökandes huvudargument avseende det andra kriteriet var att revisorerna i Kina inte har beslutat att använda IAS. Den sökande erkände att IAS inte efterlevdes, men ansåg att de IAS-bestämmelser som kommissionen angivit inte heller var tillämpliga under undersökningsperioden. Det konstaterades emellertid att alla de IAS-bestämmelser som nämns i skäl 17 var i kraft under undersökningsperioden.

(23)

I sina kommentarer till det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade den sökande att beslutet att inte bevilja de båda närstående kinesiska företagen marknadsekonomisk status inte hade fattats inom tre månader efter det att undersökningen inletts, i enlighet med artikel 2.7 c i grundförordningen. Enligt den sökande påverkade detta kommissionens beslut att inte kontrollera uppgifterna från några av dess närstående företag och från tillverkaren i det jämförbara landet, något som inverkade negativt på undersökningsresultatet.

(24)

Avseende argumentet rörande tidsfristen på tre månader ger bristande respekt för en sådan tidsfrist inte upphov till några uppenbara juridiska konsekvenser. Det bör också noteras att de ansökningar om marknadsekonomisk status som mottogs var bristande och erfordrade betydande förtydliganden och kompletterande uppgifter vilket försenade undersökningen. De båda närstående kinesiska exporterande tillverkarna fick, på egen begäran, sina tidsfrister förlängda för att lämna in dessa klargöranden och kompletterande uppgifter. Eftersom de inte kunde ta emot kontrollgruppen i början av oktober 2004 ägde kontrollbesöken rum först under den senare delen av den månaden, vilket ytterligare försenade beslutet om marknadsekonomisk status. Därför drogs slutsatsen att ett giltigt beslut om marknadsekonomisk status även kunde fattas efter denna tremånadersperiod.

(25)

Kommissionen kontrollerade alla uppgifter den fann nödvändiga vid undersökningen på plats hos den sökande och tog emot alla uppgifter som dess närstående företag lämnade in i syfte att beräkna exportpriset. Det faktum att inga kontrollbesök utfördes hos dessa närstående företag hade därför inga skadliga verkningar för den sökande. Avseende tillverkaren i det jämförbara landet framgår undersökningsresultaten av skälen 29–41.

(26)

Mot bakgrund av dessa resultat drogs slutsatsen att den sökande inte uppfyllde kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen och att marknadsekonomisk status därmed inte skulle beviljas.

(27)

Den sökande begärde också individuell behandling för det fall den inte skulle beviljas marknadsekonomisk status. Mot bakgrund av de uppgifter som lämnades in befanns de båda närstående kinesiska företagen uppfylla alla de villkor för individuell behandling som anges i artikel 9.5 i grundförordningen.

(28)

Slutsatsen blev därför att den sökande borde beviljas individuell behandling.

(29)

För länder som inte är marknadsekonomier och när marknadsekonomisk status inte har kunnat beviljas i fråga om länder i ett övergångsskede, fastställs enligt artikel 2.7 a i grundförordningen normalvärdet på grundval av priset i ett jämförbart land eller på grundval av ett konstruerat normalvärde i ett jämförbart land.

(30)

I förordningen om inledande av denna översyn tillkännagav kommissionen att den har för avsikt att använda Indonesien som lämpligt jämförbart land för att fastställa normalvärdet för Kina och uppmanade den berörda parten att lämna synpunkter på detta. Indonesien hade redan använts som jämförbart land vid den ursprungliga undersökningen.

(31)

Ingen berörd part invände mot detta val. Den indonesiska tillverkare som hade samarbetat vid den ursprungliga undersökningen samarbetade också vid den aktuella översynen och besvarade kommissionens frågeformulär.

(32)

Det bör också noteras att frågeformulär även sändes till tillverkare i Sydkorea, Taiwan och Japan innan det beslutades vilket land som var lämpligast som jämförbart land, men dessa tillverkare samarbetade inte.

(33)

Mot bakgrund av detta och framför allt det faktum att Indonesien hade använts som jämförbart land vid den ursprungliga undersökningen och att det inte fanns några tecken på att Indonesien inte längre var lämpligt som sådant, drogs slutsatsen att Indonesien utgör ett lämpligt jämförbart land i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen.

(34)

Den sökande ansåg att det hade skett en diskriminerande metodändring mellan den ursprungliga undersökningen och denna översyn eftersom ett kontrollbesök utfördes på plats hos den indonesiska tillverkaren vid den ursprungliga undersökningen, men inte vid översynen. Dessutom ansåg den sökande att det var diskriminerande att använda okontrollerade uppgifter vid beräkningen av normalvärdet för en exporterande tillverkare från ett land som inte har marknadsekonomi, när sådana uppgifter inte används vid översyner avseende en ny exportör för exporterande tillverkare i länder med marknadsekonomi. På grundval av uppgifter från den icke-konfidentiella akten hävdade den sökande att svaret på frågeformuläret från den indonesiska tillverkaren uppenbarligen var otillräckligt och att det därigenom endast var möjligt att göra en ungefärlig beräkning av ett konstruerat normalvärde.

(35)

I enlighet med artikel 16 i grundförordningen är kontrollbesök inte obligatoriska. Därför kan det inte betraktas som diskriminerande att inte utföra sådana besök. Det faktum att ett kontrollbesök inte utfördes på plats hos den indonesiska tillverkaren under översynen innebär heller inte att de uppgifter som lämnats inte har analyserats noggrant. Upplysningarna från den indonesiska tillverkaren stämde överens med dem som lämnades vid den ursprungliga undersökningen, då ett kontrollbesök också genomfördes, liksom med den dokumentation som lämnades i svaret på frågeformuläret. Dessa uppgifter var tillräckliga för att det skulle gå att utföra en noggrann beräkning av ett konstruerat normalvärde, se nedan. Det faktum att den sökande i den icke-konfidentiella akten inte kunde identifiera alla konfidentiella detaljer i de uppgifter som den indonesiska tillverkaren lämnat gör inte uppgifterna otillräckliga vid beräkning av ett normalvärde. Den sökande har inte hävdat att den icke-konfidentiella akten inte innehöll sammanfattningar som var tillräckligt detaljerade för att en rimlig förståelse av de uppgifter som lämnades in konfidentiellt kunde uppnås.

(36)

Mot bakgrund av detta har den sökandes kommentarer angående kontrollbesök och otillräckliga uppgifter tillbakavisats.

(37)

Normalvärdet för de båda närstående kinesiska exporterande tillverkarna fastställdes, i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen, på grundval av uppgifterna från tillverkaren i det jämförbara landet. Trots att denna tillverkares produktion och försäljning på export var betydande ansågs dess försäljning till icke-närstående kunder på den indonesiska marknaden inte tillräcklig. Normalvärdet fick därmed fastställas mot bakgrund av det konstruerade värdet för sådana produkttyper som är jämförbara med dem som den sökande exporterar till gemenskapen, dvs. mot bakgrund av produktionskostnaden för de elektroniska vågar som tillverkats i Indonesien plus ett rimligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst.

(38)

De försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som användes vid beräkningen var de som den indonesiska tillverkaren och ett närstående företag som var involverat i dess inhemska försäljning hade haft.

(39)

Det var nödvändigt att använda uppgifter från den ursprungliga undersökningen vid beräkningen av vinstmarginalen, eftersom de kvantiteter den indonesiska tillverkaren hade sålt till icke-närstående kunder på sin inhemska marknad inte var tillräckliga. Det beslutades att den vinstmarginal som användes för att konstruera ett normalvärde vid den ursprungliga undersökningen av import av elektroniska vågar från Taiwan skulle användas. I avsaknad av andra uppgifter om lönsamheten hos den likadana produkten som sålts i Indonesien ansågs denna marginal rimlig. Det bör också noteras att alla de elektroniska vågar som de taiwanesiska exporterande tillverkarna sålde på den inhemska taiwanesiska marknaden var av mindre avancerat slag, vilket även är fallet för de elektroniska vågar som produceras av tillverkaren i det jämförbara landet.

(40)

Den sökande hävdade att, i enlighet med artikel 11.9 i grundförordningen, samma metod som vid den ursprungliga undersökningen skulle ha tillämpats för att fastställa normalvärdet, dvs. försäljningspriserna. Den sökande hävdade också att det inte finns något som tyder på att det närstående företagets försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader hade tagits med i den ursprungliga undersökningen, eftersom det inte finns någon hänvisning till dessa i den ursprungliga förordningen. Det förefaller därmed som om den metod som användes vid den ursprungliga undersökningen ändrades till förfång för den sökande. Dessutom framförde den sökande att det var ovanligt att välja lönsamheten under den ursprungliga undersökningsperioden på en annan marknad än den i det jämförbara landet.

(41)

Vad avser dessa argument användes, i enlighet med skäl 37, ett konstruerat normalvärde som beräknats vid den ursprungliga undersökningen i Taiwan med hjälp av förtjänsten vid inhemsk försäljning. Det användes p.g.a. att den inhemska försäljningen på den indonesiska marknaden under undersökningsperioden ansågs otillräcklig för att fastställa ett normalvärde baserat på försäljningspriser. Detta var inte fallet vid den ursprungliga undersökningen då försäljningspriserna användes i stället för ett konstruerat värde. Det är därför den ursprungliga förordningen inte innehåller några uppgifter om försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader. Dessutom bör det noteras att om de priser hade använts som betalades vid de få tillfällen elektroniska vågar såldes på den indonesiska marknaden skulle det normalvärde som på så sätt framkommit ha blivit högre. Detsamma skulle ha skett om vinstmarginalen från dessa få försäljningstillfällen på den inhemska marknaden i Indonesien hade använts när normalvärdet beräknades. Därför är det felaktigt att påstå att metoden ändrades till förfång för den sökande.

(42)

De båda närstående kinesiska exporterande tillverkarna sålde sina elektroniska vågar till gemenskapen genom närstående företag (handlare) registrerade i Samoa och Taiwan. Exportpriset fastställdes på grundval av de återförsäljningspriser som betalats eller skulle betalas av den första oberoende köparen i gemenskapen.

(43)

Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset gjordes på grundval av priset fritt fabrik och i samma handelsled. I syfte att sörja för en rättvis jämförelse togs det, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen, hänsyn till olikheter i de faktorer som konstaterats påverka priserna och prisjämförbarheten. Mot bakgrund av detta togs i förekommande fall hänsyn till olikheter när det gäller fysiska egenskaper, transportkostnader, hanteringskostnader och provisioner.

(44)

En justering gjordes av normalvärdet för att värdet av ett eventuellt skrivargränssnitt inte skulle räknas med. Eftersom en del av de modeller som såldes av de båda närstående kinesiska exporterande tillverkarna till gemenskapen genom deras närstående försäljningsföretag var försedda med en displayhållare, justerades normalvärdet för att ta hänsyn till värdet av denna displayhållare.

(45)

Eftersom de kinesiska exporterande tillverkarnas närstående handlare har liknande funktioner som en agent som arbetar på provisionsbasis, justerades exportpriset för att ta hänsyn till provisionen i enlighet med artikel 2.10 i i grundförordningen. Provisionens storlek beräknades på grundval av direkta bevis på att sådana funktioner förekom. I samband härmed togs vid beräkningen av provisionen hänsyn till de försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som de närstående handlarna hade haft när de sålde den berörda produkten, som producerats av de båda närstående kinesiska tillverkarna.

(46)

Den sökande hävdade att den modell som såldes i det jämförbara landet hade bättre specifikationer, något som påverkade möjligheten till prisjämförelser.

(47)

Eftersom den sökande inte gav ett enda exempel på de påstådda bättre specifikationerna och deras påstådda konsekvenser för prisjämförbarheten, kunde denna begäran inte godtas.

(48)

Den sökande hävdade att vissa uppgifter som lämnades in efter svaret på frågeformuläret borde ha använts vid beräkningen av justeringen av exportpriset för transport- och hanteringskostnader.

(49)

Detta påstående godtogs och exportpriset justerades uppåt.

(50)

Den sökande framförde att normalvärdet borde justeras för kostnader efter försäljning, garantier och kreditkostnader. Den sökande hävdade också att de kostnader som följde av det avtal som ingåtts mellan ett av de företag som var de indonesiska tillverkarna närstående och en distributör i Indonesien skulle dras av från normalvärdet.

(51)

Dessa påståenden tillbakavisades eftersom de kostnader som den sökande angav inte ingick vare sig i produktionskostnaderna eller i de försäljnings- och administrationskostnader eller andra allmänna kostnader som användes vid beräkningen av normalvärdet. Därför finns det ingen anledning att dra av sådana kostnader från normalvärdet.

(52)

Enligt den sökande tillåter inte artikel 2.10 i i grundförordningen att provision dras av från exportpriset för dess närstående företag eftersom ingen faktisk provision utbetalades. När en sådan justering gjordes av exportpriset borde under alla omständigheter en liknande justering ha gjorts av normalvärdet, eftersom det företag som är den indonesiska tillverkaren närstående utförde samma funktioner som de företag som är den sökande närstående. När det gäller försäljning via Taiwan hävdade den sökande vidare att beräkningen av justeringen omfattade kostnader för produktion och företagsledning. Den fördelningsnyckel som användes borde ha varit baserad på det antal anställda som arbetade med distribution och försäljning av elektroniska vågar i det taiwanesiska företaget i stället för det antal anställda som arbetade med distribution och försäljning totalt sett.

(53)

Enligt artikel 2.10 i krävs det inte att provision i form av ett pristillägg faktiskt har betalats (särskilt när handlaren är den exporterande tillverkaren närstående) om handlaren innehar liknande funktioner som en agent som arbetar på provisionsbasis. En justering för provision bör göras om parterna inte agerar som uppdragsgivare respektive agent, utan uppnår samma ekonomiska resultat genom att agera som köpare respektive säljare. De företag som var den sökande närstående fakturerade all exportförsäljning till icke-närstående kunder och fastställde försäljningspriserna, medan de tog emot order från de sistnämnda. Detta var inte fallet för det företag som var den indonesiska tillverkaren närstående, vars försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader användes för att beräkna normalvärdet. Försäljningen på den indonesiska marknaden sköttes av ett annat närstående företag, och detta företags försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader användes inte för att beräkna normalvärdet, vilket redan har förklarats i skäl 51. Därför var det inte lämpligt att göra en sådan justering av normalvärdet, och den sökandes begäran kunde inte godtas.

(54)

När det gäller beräkningen av justeringen för provisioner bör det understrykas att den sökande, trots att det särskilt anmodades, inte har lämnat in tillräckliga uppgifter för att göra det möjligt att fördela dess försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader på ett annat sätt. Därmed avvisades den sökandes begäran angående beräkningen av anpassningen för provision.

(55)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet per varutyp med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten.

(56)

Jämförelsen visade att dumpning förekom. I enlighet med gemenskapens praxis har en dumpningsmarginal beräknats för de båda närstående exporterande tillverkarna. Denna dumpningsmarginal uttryckt som andel av nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, för de närstående företagen Shanghai Adeptech Precision Co., Ltd och Shanghai Excell M&E Enterprise Co., Ltd är 52,6 %.

(57)

Mot bakgrund av undersökningsresultaten bör den sökande påläggas en slutgiltig antidumpningstull som ligger i nivå med den konstaterade dumpningsmarginalen. Denna marginal är lägre än den landsomfattande nivå för undanröjande av skada som fastställts för Kina vid den ursprungliga undersökningen.

(58)

Därmed blir den ändrade antidumpningstullen för import av elektroniska vågar från Shanghai Adeptech Precision Co., Ltd och Shanghai Excell M&E Enterprise Co., Ltd 52,6 %.

(59)

Mot bakgrund av ovanstående resultat kommer den antidumpningstull som den sökande omfattas av att tas ut retroaktivt på import av den berörda produkten som har registrerats i enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 1408/2004.

(60)

Alla berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att införa en ändrad slutgiltig antidumpningstull på import av elektroniska vågar från den sökande och retroaktivt ta ut denna tull på import som registrerats. Deras synpunkter övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(61)

Denna översyn påverkar inte den tidpunkt då förordning (EG) nr 2605/2000 upphör att gälla i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.