(1)

Genom förordning (EG) nr 1728/1999 (2) infördes i juli 1999 slutgiltiga antidumpningstullar på import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Taiwan.

(2)

I december 2000 infördes genom förordning (EG) nr 2852/2000 (3) slutgiltiga antidumpningstullar på import av polyesterstapelfibrer med ursprung i bland annat Sydkorea.

(3)

De slutgiltiga antidumpningstullarna för de exporterande tillverkare i Sydkorea och Taiwan som omfattades av de undersökningar som låg till grund för antagandet av de ovannämnda förordningarna, uppgick till följande, uttryckta i procent av värdet cif vid gemenskapens gräns:

(4)

Den 19 december 2003 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande (nedan kallat ”tillkännagivandet om inledande”) som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (4) att den inledde ett antidumpningsförfarande beträffande import till gemenskapen av polyesterstapelfibrer med ursprung i Kina och Saudiarabien.

(5)

Samma dag meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (5) att den inledde en interimsöversyn enligt artikel 11.3 i rådets förordning (EG) nr 384/96 (nedan kallad ”grundförordningen”) beträffande de slutgiltiga antidumpningstullar som införts på import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Sydkorea och Taiwan genom rådets förordningar (EG) nr 1728/1999 och (EG) nr 2852/2000.

(6)

Antidumpningsundersökningarna inleddes som en följd av ett klagomål och en begäran som hade ingivits den 10 november 2003 av Internationella kommittén för rayon och syntetfiber (CIRFS) (nedan kallad ”den klagande”) såsom företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 40 %, av gemenskapens produktion av polyesterstapelfibrer. Klagomålet innehöll bevisning för att denna produkt dumpades och att dumpningen vållade väsentlig skada. Bevisningen bedömdes tillräcklig för att motivera inledandet av förfarandena.

(7)

Slutgiltiga antidumpningsåtgärder är för närvarande i kraft beträffande import av polyesterstapelfibrer med ursprung i i) Australien, Indonesien och Thailand (rådets förordning (EG) nr 1522/2000 (6), ii) Indien (rådets förordning (EG) nr 2852/2000 samt iii) Vitryssland (rådets förordning (EG) nr 1799/2002 (7).

(8)

Kommissionen underrättade officiellt de kända exporterande tillverkarna i Kina, Saudiarabien, Sydkorea och Taiwan, de importörer, handlare och sammanslutningar av importörer och handlare, de leverantörer och de användare som den visste var berörda, företrädare för de berörda exportländerna, den klagande samt andra kända tillverkare i gemenskapen om inledandet av förfarandet. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tid som angavs i tillkännagivandena om inledandet skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(9)

Med hänsyn till de många kinesiska, taiwanesiska och sydkoreanska exporterande tillverkare som hade förtecknats i klagomålet och begäran och det stora antalet importörer i gemenskapen av den berörda produkten, angavs det i båda tillkännagivandena om inledande att ett stickprovsförfarande skulle kunna komma att tillämpas för fastställandet av dumpning och skada, i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(10)

För att kommissionen skulle kunna fatta ett beslut om huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall kunna göra ett urval uppmanades alla exporterande tillverkare i de länder som nämns i skäl 9 samt importörerna i gemenskapen att ge sig till känna hos kommissionen och, i enlighet med vad som angivits i tillkännagivandena om inledande, lämna grundläggande uppgifter om sin verksamhet avseende den berörda produkten under perioden 1 januari 2003–30 november 2003 (nedan kallad ”stickprovsundersökningsperioden”).

(11)

Efter att ha granskat uppgifterna från de kinesiska exporterande tillverkarna beslutade kommissionen, med hänsyn till de få svaren på urvalsfrågorna, att det inte behövde göras någon stickprovsundersökning för dessa exporterande tillverkares del.

(12)

När det gäller Sydkorea besvarades urvalsfrågorna av nio exporterande tillverkare. De tre största exporterande tillverkarna sett till exporterade kvantiteter valdes ut för att ingå i urvalet. Ett av de utvalda företagen meddelade emellertid senare att det inte önskade samarbeta och ersattes därför av det fjärde största företaget sett till exporterade kvantiteter. Det slutgiltiga urvalet representerade mer än 80 % av den rapporterade exporten av den berörda produkten till gemenskapen under stickprovsundersökningsperioden och bestod av följande företag:

(13)

Fem företag i Taiwan besvarade urvalsfrågorna och uppgav att de hade exporterat den berörda produkten till gemenskapen under stickprovsundersökningsperioden. De tre största företagen sett till exporterade kvantiteter valdes ut för att ingå i urvalet. Det visade sig emellertid senare att ett av de utvalda företagen inte hade exporterat den berörda produkten för förbrukning i gemenskapen under stickprovsundersökningsperioden. Det måste därför uteslutas. Det fjärde största företaget ombads då att besvara frågeformuläret men befann sig, visade det sig, i samma situation. Att ta med ytterligare ett annat företag i urvalet skulle ha krävt att tidsfristen för besvarande av frågeformuläret förlängdes, vilket skulle ha äventyrat möjligheterna att i tid slutföra arbetet i det skedet av undersökningen. De två återstående företagen, som svarade för mer än 95 % av exporten av den berörda produkten till gemenskapen under stickprovsundersökningsperioden, ansågs i alla händelser som representativa. Urvalet bestod därmed av följande företag:

(14)

När det gäller importörer till gemenskapen togs först fem företag som inte var de exporterande tillverkarna närstående med i urvalet, på grundval av volymen av deras import från de berörda länderna. Ett av de fem utvalda företagen bedömdes senare som icke-samarbetsvilligt och uteslöts därför. De återstående fyra utvalda företagen täckte 14,6 % av den totala berörda importen av den berörda produkten. Det slutgiltiga urvalet bestod av följande företag:

(15)

Kommissionen sände blanketter för ansökan om behandling som företag som är verksamma under marknadsekonomiska förhållanden (nedan kallat ”marknadsekonomisk status”) eller om individuell behandling till de kinesiska exporterande tillverkare som såvitt känt var berörda. Ansökningar om marknadsekonomisk status eller, om det vid undersökningen skulle fastställas att de exporterande tillverkarna inte uppfyllde villkoren för att beviljas marknadsekonomisk status, om individuell behandling inkom från fem exporterande tillverkare och från två företag som var någon exporterande tillverkare närstående.

(16)

Kommissionen sände frågeformulär till alla parter som den visste var berörda och till alla andra företag som hade givit sig till känna inom de tidsfrister som angivits i tillkännagivandena om inledande. Svar inkom från fem kinesiska exporterande tillverkare, två saudiarabiska exporterande tillverkare, tre sydkoreanska exporterande tillverkare som ingick i urvalet, två taiwanesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet, fem importörer i gemenskapen som var en saudiarabisk exportör närstående, en importör i gemenskapen som importerade den berörda produkten från Sydkorea, två icke-närstående importörer som ingick i urvalet, sex tillverkare som ingår i gemenskapsindustrin, två icke-klagande tillverkare, två råvaruleverantörer, tio användare och en tillverkare i det jämförbara landet, Förenta staterna.

(17)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde som nödvändiga för ett fastställande i fråga om dumpning, därav vållad skada och gemenskapens intresse. Kontrollbesök gjordes på platsen hos följande företag:

(18)

Eftersom ett normalvärde skulle behöva fastställas för de exporterande tillverkare i Kina som eventuellt inte skulle komma att beviljas marknadsekonomisk status, gjordes ett kontrollbesök på platsen hos följande företag för att fastställa normalvärdet på grundval av uppgifter från ett jämförbart land, i det här fallet Förenta staterna:

(19)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2003 till och med den 31 december 2003 (nedan kallad ”undersökningsperioden”, i tabeller ”UP”). Undersökningen av skadeindikatorernas utveckling omfattade perioden från och med den 1 januari 2000 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”).

(20)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera

I enlighet med grundförordningen gavs parterna tillfälle att inom en viss tid lämna synpunkter efter detta meddelande av uppgifter.

(21)

Parternas muntliga och skriftliga synpunkter togs under övervägande och i motiverade fall ändrades de slutgiltiga undersökningsresultaten i enlighet därmed.

(22)

Definitionen av ”den berörda produkten” motsvarar den som användes i de undersökningar som låg till grund för de förordningar som nämns i skälen 1 och 2.

(23)

Den berörda produkten är syntetstapelfibrer av polyestrar, inte kardade, kammade eller på annat sätt beredda för spinning, vilka för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 5503 20 00 . Produkten kallas vanligtvis ”polyesterstapelfibrer”.

(24)

Produkten är en basråvara som används i olika faser av processen för tillverkning av textilprodukter. Polyesterstapelfibrer används i gemenskapen antingen för spinning, dvs. framställning av filamentgarn för tillverkning av textilier, med inblandning av andra fibrer såsom bomull och ull, eller i fiberduktillämpningar (”non-woven applications”) som fyllnadsmaterial, dvs. för stoppning eller vaddering av vissa textilvaror såsom kuddar, bilsäten och jackor.

(25)

Produkten säljs i olika produkttyper vilka kan identifieras med hjälp av olika specifikationer såsom vikt, tenacitet, lyster och kiselbehandling eller genom klassificering i produktgrupper såsom runda fibrer, hålfibrer, bikomponentfibrer och specialfibrer såsom färgade fibrer och tresidiga fibrer. Från tillverkningssynpunkt brukar man skilja mellan nya polyesterstapelfibrer, som tillverkas av oanvända råvaror, och återvunna polyesterstapelfibrer, som tillverkas av återvunnen polyester. Två kvaliteter slutligen förekommer: lägre kvalitet och förstklassig kvalitet.

(26)

Undersökningen visade att alla typer av den berörda produkten enligt definitionen i skäl 23, trots skillnader i fråga om flera av de faktorer som nämns i skäl 25, har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och används för samma ändamål. Alla typer av den berörda produkten betraktas därför i detta antidumpningsförfarande som en och samma produkt.

(27)

De polyesterstapelfibrer som importerades från och såldes på hemmamarknaden i de berörda exporterande länderna, de polyesterstapelfibrer som tillverkades och såldes på hemmamarknaden i det jämförbara landet (Förenta staterna) och de polyesterstapelfibrer som tillverkades och såldes av gemenskapsindustrin i gemenskapen konstaterades ha samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och samma användningsområden. De anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(28)

Den generella metod som beskrivs nedan har tillämpats på alla de exporterande tillverkarna i Sydkorea, Taiwan och Saudiarabien och, så långt möjligt, Kina. I redovisningen i det följande av undersökningsresultaten beträffande dumpning när det gäller de berörda länderna beskrivs därför endast de aspekter som är specifika för det enskilda exporterande landet.

(29)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersöktes först för varje samarbetsvillig exporterande tillverkare om företagets försäljning av polyesterstapelfibrer på hemmamarknaden var representativ, dvs. motsvarade minst 5 % av dess totala exportförsäljningsvolym till gemenskapen.

(30)

Därefter identifierades de på hemmamarknaden sålda typer av polyesterstapelfibrer som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes på export till gemenskapen. När det gäller jämförelsen per produkttyp betraktade kommissionen, såsom nämns i skäl 27, såsom direkt jämförbara produkttyper sådana produkttyper som såldes både på hemmamarknaden och på export och som hade liknande ursprung, denier, sammansättning, tvärsnitt, lyster, färg, kiselbehandling, kvalitet och användningsområde.

(31)

För varje typ av polyesterstapelfibrer som de exporterande tillverkarna sålde på hemmamarknaden och som konstaterades vara direkt jämförbar med en typ som såldes på export till gemenskapen fastställdes om försäljningen på hemmamarknaden var tillräckligt representativ enligt artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en viss typ av polyesterstapelfibrer ansågs vara tillräckligt representativ om den sammanlagda försäljningsvolymen på hemmamarknaden av denna typ under undersökningsperioden motsvarade minst 5 % av den sammanlagda volym av den jämförbara typen av polyesterstapelfibrer som exporterades till gemenskapen.

(32)

Därefter undersöktes, för var och en av de typer av polyesterstapelfibrer som sålts i representativa volymer, om försäljningen på hemmamarknaden kunde anses ha ägt rum vid normal handel i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen. För detta ändamål fastställdes andelen lönsam försäljning av den berörda typen till oberoende kunder. I de fall där försäljningsvolymen för en viss typ som sålts till ett nettopris som motsvarade eller översteg den beräknade produktionskostnaden utgjorde mer än 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen och det vägda genomsnittliga priset för den typen motsvarade eller översteg produktionskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska priset vid försäljning på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av priserna vid all försäljning på hemmamarknaden av den typen under undersökningsperioden, oavsett om försäljningen varit lönsam eller inte. I de fall där volymen lönsam försäljning av en viss typ motsvarade högst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen eller det vägda genomsnittliga priset för den typen understeg produktionskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska priset vid försäljning på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av enbart lönsam försäljning av den typen, förutsatt att den försäljningen utgjorde minst 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för typen i fråga.

(33)

I de fall där den lönsamma försäljningen av en viss typ utgjorde mindre än 10 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen, ansågs försäljningen av denna typ inte ha skett i tillräckliga mängder för att normalvärdet skulle kunna fastställas på grundval av priset på hemmamarknaden. När priserna på hemmamarknaden för en viss produkttyp som sålts av en exporterande tillverkare inte kunde användas för att fastställa normalvärdet måste en annan metod användas.

(34)

Det undersöktes om normalvärdet kunde fastställas på grundval av andra tillverkares priser på hemmamarknaden, i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen. Några tillförlitliga uppgifter om andra tillverkares priser på hemmamarknaden var emellertid inte tillgängliga och därför användes ett konstruerat normalvärde i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen.

(35)

I enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen konstruerades normalvärdet på grundval av varje tillverkares egna produktionskostnader jämte ett skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst.

(36)

Kommissionen undersökte i detta syfte för varje berörd exporterande tillverkare om uppgifterna avseende försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst på hemmamarknaden var tillförlitliga.

(37)

Uppgifterna om faktiska försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader på hemmamarknaden ansågs vara tillförlitliga när det berörda företagets försäljningsvolym på hemmamarknaden kunde anses vara representativ i den mening som avses i artikel 2.2 i grundförordningen. Vinstmarginalen på hemmamarknaden fastställdes på grundval av försäljning på hemmamarknaden vid normal handel.

(38)

I samtliga fall där dessa villkor inte var uppfyllda undersökte kommissionen om uppgifter avseende andra exportörer eller tillverkare på den inhemska marknaden i ursprungslandet kunde användas, i enlighet med artikel 2.6 a i grundförordningen. När tillförlitliga uppgifter var tillgängliga för bara en exporterande tillverkare kunde ett vägt genomsnitt enligt artikel 2.6 a i grundförordningen inte fastställas. Det undersöktes då om villkoren i artikel 2.6 b var uppfyllda, dvs. om man kunde använda uppgifter om den berörda exportörens eller tillverkarens faktiska kostnader för produktion och försäljning av produkter inom samma allmänna produktkategori. När några sådana uppgifter inte var tillgängliga eller inte tillhandahölls av den exporterande tillverkaren, fastställdes försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst i enlighet med artikel 2.6 c i grundförordningen, dvs. på grundval av någon annan rimlig metod.

(39)

I samtliga fall där den berörda produkten exporterades till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(40)

Om exportförsäljningen ägde rum via en närstående importör och exportpriset därför inte ansågs tillförlitligt, konstruerades exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna första gången såldes vidare till en oberoende köpare, efter justering för de kostnader som importören ådragit sig mellan importen och återförsäljningen och för en skälig marginal för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Härvidlag användes den närstående importörens egna försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader. Vad vinstmarginalen beträffar brukar denna fastställas av kommissionens avdelningar på grundval av tillgängliga uppgifter från samarbetsvilliga icke-närstående importörer.

(41)

Det framgick vid undersökningen att en icke-närstående importörs befattning med den berörda produkten hade karaktär av biverksamhet. Den importörens vinstmarginal beaktades därför inte.

(42)

Normalvärdet och exportpriserna för jämförbara produkttyper jämfördes fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis togs i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen hänsyn i form av justeringar till sådana olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet. Lämpliga justeringar beviljades i samtliga fall där de konstaterades vara skäliga, korrekta och styrkta med kontrollerad bevisning.

(43)

Utom i de fall som nämns i skäl 45 fastställdes i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen dumpningsmarginalen för varje exporterande tillverkare på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset per produkttyp.

(44)

I ett fall måste det undersökas om en jämförelse transaktion för transaktion skulle vara möjlig, eftersom metoden med jämförelser mellan genomsnittliga värden inte återspeglade dumpningens fulla omfattning (se skälen 133–135). En jämförelse transaktion för transaktion kunde emellertid inte göras, eftersom antalet transaktioner på hemmamarknaden och antalet exporttransaktioner skilde sig avsevärt åt. Dessutom kunde några transaktioner på hemmamarknaden som tidsmässigt sammanföll med exporttransaktioner inte påträffas.

(45)

I de fall där mönstret för exportpriserna varierade väsentligt från en tidsperiod till en annan och tillämpningen av den metod som anges i skäl 43 och 44 inte till fullo skulle avspegla den dumpning som ägde rum, jämfördes i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen det vägda genomsnittliga normalvärdet med priset för varje enskild exporttransaktion.

(46)

För de exporterande tillverkare som konstaterades vara närstående företag beräknades en genomsnittlig dumpningsmarginal, i enlighet med kommissionens praxis när det gäller närstående exporterande tillverkare.

(47)

För icke-samarbetsvilliga företag fastställdes en ”dumpningsmarginal för övriga företag” på grundval av tillgängliga uppgifter, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(48)

För att denna dumpningsmarginal skulle kunna fastställas bestämdes först graden av samarbetsvilja. Samarbetsviljan ansågs vara hög om de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas exportvolym nära motsvarade den volym som enligt Eurostats uppgifter exporterats från det berörda landet och det inte fanns någon anledning att anta att någon samarbetsvillig exporterande tillverkare avstod från att samarbeta i undersökningen. För att säkra att eventuella åtgärder skulle bli verkningsfulla beslutades i detta fall att dumpningsmarginalen för övriga företag skulle fastställas till den högsta dumpningsmarginal som konstaterats för ett samarbetsvilligt företag.

(49)

I de fall där samarbetsviljan var låg fastställdes dumpningsmarginalen för övriga företag på grundval av den högsta dumpningsmarginal för en representativ modell som konstaterats för någon annan samarbetsvillig exporterande tillverkare. Detta tillvägagångssätt ansågs nödvändigt också för att undvika att belöna bristande samarbetsvilja och med hänsyn till att det inte fanns några uppgifter som tydde på att en icke-samarbetsvillig part hade tillämpat dumpning på en lägre nivå.

(50)

Vid antidumpningsundersökningar som gäller import med ursprung i Kina skall normalvärdet fastställas i enlighet med artikel 2.1–2.6 i grundförordningen för de tillverkare som konstaterats uppfylla kriterierna i artikel 2.7 c.

(51)

De kriterier i artikel 2.7 c i grundförordningen som de sökande företagen måste visa att de uppfyller redovisas upplysningsvis i sammandrag i det följande.

(52)

Fem exporterande tillverkare i Kina ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen och fyllde i ansökningsblanketten för exporterande tillverkare som ansöker om sådan status. När det gäller dessa företag inhämtade kommissionen alla uppgifter som ansågs nödvändiga och kontrollerade på plats hos företagen alla uppgifter som de lämnat i sin ansökan om marknadsekonomisk status.

(53)

Undersökningen visade att endast ett av de fem företagen uppfyllde alla kriterierna. Detta företag beviljades därför marknadsekonomisk status. Det rörde sig om följande exporterande tillverkare i Kina:

(54)

Ansökningarna från de fyra andra företagen måste avslås. Tabellen nedan sammanfattar för de fyra företag som inte beviljades marknadsekonomisk status utfallet av bedömningen av om de uppfyllde de fem kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(55)

De berörda företagen gavs tillfälle att lämna synpunkter på de slutsatser som kommissionen kommit fram till. Samtliga fyra företag som inte beviljades marknadsekonomisk status motsatte sig kommissionens slutsatser och hävdade att de borde beviljas marknadsekonomisk status.

(56)

Beträffande det första kriteriet, att företagets beslut fattas som svar på marknadssignaler utan något större statligt inflytande och att kostnaderna återspeglar marknadsvärden, motsatte sig ett företag kommissionens slutsats att det mottog en statlig subvention och att dess kostnader därför inte till fullo återspeglade marknadsvärden. I detta fall hade den kollektivt ägda andelsägaren bidragit med tillgångar när företaget etablerades men inte kompenserats med hänsyn till företagets ökade värde när andelarna senare såldes. Vid kontrollbesöket på platsen fann kommissionen bevis för att den statligt ägda andelsägaren inte hade fått någon kompensation för företagets ökade värde. På grund av den ekonomiska fördel detta innebar för företaget behövde det inte betala ett pris motsvarande marknadsvärdet för de tillgångar som behövdes för att tillverka den berörda produkten. Företagets beslut om kostnader och insatsvaror ansågs därför inte fattas som svar på marknadssignaler.

(57)

Företaget försökte dessutom dölja ett eventuellt statligt inflytande. Vid granskningen av översättningen av den kinesiska språkversionen av företagets verksamhetstillstånd konstaterades det nämligen att uppgifter om andelsägarens verksamhetsområde, särskilt ett omnämnande av förvaltningen och driften av de av staden ägda tillgångarna, helt enkelt hade utelämnats. Därför måste konstateras att den exporterande tillverkaren inte hade tillhandahållit tillräcklig bevisning för att företaget var verksamt under marknadsekonomiska förhållanden. Inget av de argument som företaget förde fram efter kommissionens meddelande av uppgifter var av den karaktären att det kunde ändra denna slutsats, varför företagets begäran måste avslås.

(58)

Fyra företag ansåg sig uppfylla det andra kriteriet, att företaget har en enda uppsättning räkenskaper som är föremål för en självständig revision i överensstämmelse med internationella redovisningsstandarder, eftersom deras räkenskaper var föremål för självständig revision. Det konstaterades emellertid att revisionsberättelserna för tre av företagen saknade omnämnande av flera allvarliga problem (däribland underlåtenhet att följa grundläggande internationella redovisningsregler) som uppdagades vid kontrollerna på platsen och inte heller angav någon förklaring till de ändringar som införts ifråga om de berörda företagens redovisningspolicy. För ett annat företag konstaterades det att räkenskaperna inte avspeglade de rekommendationer som företagets revisor hade lämnat. Därför måste slutsatsen dras att de fyra företagens räkenskaper inte var föremål för revision i överensstämmelse med internationella redovisningsstandarder, så som krävs i artikel 2.7 c andra strecksatsen i grundförordningen, varför deras framställningar avslogs.

(59)

När det gäller det tredje kriteriet hävdade tre företag, i motsats till vad kommissionen hade kommit fram till, att det inte förekom någon betydande snedvridning till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet. I ett fall måste påståendet avvisas av det skälet att det berörda företaget konstaterades ha fått ett räntefritt lån från staten och flera andra subventioner. Det betyder att det förekommer en betydande snedvridning till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet som påverkar produktionskostnaderna. Vad det andra företaget beträffar kunde det inte fastställas någon överensstämmelse mellan de belopp som skulle betalas och de belopp som faktiskt hade betalats för företagets markanvändningsrättigheter. Företaget skrev dessutom inte av sina immateriella tillgångar i enlighet med redovisningsstandarderna, vilket är av betydelse också när det gäller det andra kriteriet. Ett tredje företag gjorde gällande att den omständigheten att det inte kunde tillhandahålla någon bevisning för att de betalningar som avsåg kontant inbetalt kapital hade gjorts i enlighet med bestämmelserna i företagets bolagsordning inte hade något samband med en eventuell betydande snedvridning till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet, eftersom det rörde sig om privata intressen. Det framkom emellertid vid undersökningen att reglerna om kontant inbetalt kapital i företaget inte hade efterlevts. Därför drogs slutsatsen att detta företag var föremål för en betydande snedvridning till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet och att en betydande kostnadssnedvridning förelåg, särskilt när det gäller kostnaderna för avskrivning av tillgångar. Kommissionens slutsats blev att de berörda företagen inte uppfyllde villkoren i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen, varför deras framställningar måste avslås.

(60)

Ett av företagen hävdade att kommissionen hade tagit ställning till dess ansökan om marknadsekonomisk status efter utgången av den tremånadersperiod som nämns i artikel 2.7 c i grundförordningen och att dess avgörande i frågan därför inte var giltigt.

(61)

Härvidlag bör noteras att kommissionen i flera fall förlängde tidsfristen för de berörda kinesiska exporterande tillverkarna, bland annat det ovannämnda företaget, eftersom de hade stora svårigheter att inom den frist som angivits i tillkännagivandet om inledande fylla i blanketten för företag som ansöker om marknadsekonomisk status.

(62)

De flesta av de ansökningar om marknadsekonomisk status som lämnades in var dessutom ofullständigt ifyllda och krävde omfattande förtydliganden och kompletterande uppgifter, vilket fördröjde undersökningen. Undersökningen tog också längre tid än väntat på grund av flera komplicerade frågor, t.ex. företagsstrukturer och försäljningskanaler, och de allvarliga problem rörande företagens räkenskaper som konstaterades vid kontrollen på platsen. Det var därför inte möjligt att ta ställning till ansökningarna om marknadsekonomisk status inom fristen på tre månader efter inledandet.

(63)

Det bör noteras att den omständigheten att tremånadersfristen inte iakttagits inte medför några uppenbara rättsliga konsekvenser, eftersom alla företagen gavs möjlighet att framföra synpunkter. Det bör också noteras att det ovannämnda företaget inte gjorde gällande att det drabbats av några negativa konsekvenser på grund av att det krävts längre tid för att komma fram till ett fastställande i fråga om marknadsekonomisk status. Inte heller någon annan berörd part uppgav sig ha drabbats negativt.

(64)

Med hänsyn till ovanstående dras slutsatsen att ett giltigt fastställande avseende marknadsekonomisk status kan göras även efter tremånadersperiodens utgång. Företagets påstående avvisas därför.

(65)

Kommissionen samrådde med rådgivande kommittén, och de parter som var direkt berörda underrättades om detta. Gemenskapsindustrin gavs tillfälle att framföra synpunkter. Inga synpunkter på kommissionens ställningstagande till ansökningarna om marknadsekonomisk status inkom emellertid.

(66)

För länder som omfattas av artikel 2.7 i grundförordningen skall det enligt artikel 2.7 a i förordningen vid behov fastställas en landsomfattande tull, utom i de fall där företagen, i enlighet med artikel 9.5 i förordningen, kan visa a) att de fritt kan ta hem kapital och vinster, b) att exportpriser, exportkvantiteter och försäljningsvillkor bestäms fritt, c) att majoriteten av aktierna eller andelarna i företaget tillhör enskilda personer, d) att valutaomräkning sker till marknadskurser och e) att den statliga inblandningen inte är av sådant slag att det är möjligt att kringgå åtgärderna om exportörerna tilldelas olika tullsatser.

(67)

De fem exporterande tillverkare som ansökte om marknadsekonomisk status ansökte i andra hand, om de inte beviljades marknadsekonomisk status, om individuell behandling. Såsom nämnts ovan måste företagen kunna visa att de uppfyller kriterierna i artikel 9.5 i grundförordningen. Ett av företagen lämnade vilseledande uppgifter om en andelsägares verksamhetsområde, i syfte att dölja en eventuell statlig inblandning (se skäl 57). Det kunde därför inte visa att det kunde bestämma exportpriser, exportkvantiteter och försäljningsvillkor helt fritt. Det kunde dessutom inte heller visa att den statliga inblandningen inte var sådan att den skulle möjliggöra kringgående av åtgärder om företaget beviljades en individuell tullsats. Eftersom företaget inte uppfyllde samtliga kriterier i artikel 9.5 i grundförordningen, beslutades det att det inte skulle beviljas individuell behandling.

(68)

Ett av de andra tre företag som inte beviljades marknadsekonomisk status var delvis utlandsägt och kunde fritt ta hem sina vinster. De andra två företagen ägs av kinesiska privatpersoner i Kina och omfattas därför inte av detta kriterium. På grundval av kontrollerade uppgifter från de tre företagen konstaterades det att staten inte hade något inflytande över deras möjligheter att fritt fastställa exportpriser, exportkvantiteter och försäljningsvillkor. Graden av statlig inblandning i dessa företag ansågs inte sådan att den skulle möjliggöra kringgående av åtgärder, eftersom majoriteten av andelarna i dessa företag ägs av privata företag. Eftersom företagen konkurrerar med varandra både på hemmamarknaden och på exportmarknaden, kommer de att vilja dra nytta av sin individuella marginal snarare än möjliggöra eventuellt kringgående. Som redan nämnts i skäl 54 uppfyllde alla företagen det femte kriteriet i artikel 2.7 c i grundförordningen, att valutaomräkning skall ske till marknadskurser. Därför drogs slutsatsen att tre av de företag som inte beviljades marknadsekonomisk status uppfyllde kraven för individuell behandling i artikel 9.5 i grundförordningen.

(69)

Således dras slutsatsen att följande tre exporterande tillverkare i Kina bör beviljas individuell behandling:

(70)

Den kinesiska exporterande tillverkare som beviljades marknadsekonomisk status uppmanades att lämna in ett fullständigt ifyllt frågeformulär med uppgifter bland annat om sin försäljning på hemmamarknaden och om produktionskostnaden för den berörda produkten. Svaren kontrollerades sedan på platsen hos det berörda företaget.

(71)

För fastställande av normalvärdet använde kommissionen samma metod som den som beskrivs i skälen 29–38.

(72)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen skall normalvärdet för exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status fastställas på grundval av priserna eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi (”det jämförbara landet”).

(73)

I tillkännagivandet om inledande nämndes att kommissionen avsåg att välja Förenta staterna som lämpligt tredjeland med marknadsekonomi för fastställande av normalvärdet för Kina, och berörda parter uppmanades att framföra eventuella synpunkter på detta. Tre exporterande tillverkare hörde av sig inom de angivna tidsfristerna och motsatte sig valet av Förenta staterna. En av dem föreslog att man som jämförbart land skulle välja det land bland de exporterande länder som omfattades av det pågående förfarandet för vilket det lägsta normalvärdet konstaterats. Det framhölls att Förenta staterna har en annan ekonomisk utvecklingsnivå än Kina och att kostnaderna, bland annat råvarupriserna, är relativt sett högre i Förenta staterna.

(74)

För att kunna fastställa om det tilltänkta valet av Förenta staterna som jämförbart land var lämpligt begärde kommissionen först in uppgifter om försäljning och marknadsvillkor från kända tillverkare av polyesterstapelfibrer i andra länder med marknadsekonomi (Förenta staterna, Indien, Indonesien och Thailand). En tillverkare i Förenta staterna, en i Indien och två i Indonesien lämnade de begärda uppgifterna. Det undersöktes också om Taiwan eller Sydkorea, vilka omfattas av den parallella interimsundersökningen beträffande samma produkt (se skäl 5), skulle kunna anses som lämpligt jämförbart land.

(75)

När det gäller Taiwan framgick det av uppgifter från den parallella interimsundersökningen att endast polyesterstapelfibrer tillverkade av nya fibrer såldes på hemmamarknaden, medan de kinesiska exportörer som inte beviljades marknadsekonomisk status uteslutande sålde återvunna polyesterstapelfibrer. Betydande justeringar skulle därför ha måst göras vid jämförelsen mellan normalvärde och exportpris. För Sydkoreas vidkommande konstaterades att de exporterande tillverkarnas export till gemenskapen ägde rum till dumpade priser (se skälen 112–137), vilket sågs som ett tecken på en mycket sannolik snedvridning av den inhemska marknaden i det landet. Merparten av försäljningen på den sydkoreanska marknaden gällde dessutom polyesterstapelfibrer som tillverkats av nya fibrer, medan endast ett företag (av tre) tillverkade återvunna polyesterstapelfibrer. I Förenta staterna däremot såldes betydande mängder av såväl polyesterstapelfibrer som tillverkats av nya fibrer som återvunna polyesterstapelfibrer. Därför drogs slutsatsen att det inte finns något uppenbart skäl till att Sydkorea eller Taiwan skulle vara lämpligare än Förenta staterna som jämförbart land. De andra potentiella jämförbara länderna omfattas av antidumpningstullar eller utjämningstullar eller både och, vilket kan vara ett tecken på snedvridningar på den inhemska marknaden för denna produkt.

(76)

Analysen av de uppgifter som kommissionen hade tillgång till visade att det finns en stor och i hög grad konkurrensutsatt marknad i Förenta staterna för den berörda produkten, med mer än tio tillverkare och en betydande import från tredjeländer. Även om antidumpningstullar var i kraft beträffande import av den berörda produkten från Sydkorea och Taiwan, var importen av polyesterstapelfibrer fortfarande betydande från andra länder.

(77)

Den produkt som tillverkas i Förenta staterna och säljs på den inhemska marknaden i det landet och den produkt som exporteras till gemenskapen från Kina anses som likadana produkter (se skäl 27). Endast de produkttyper som tillverkades i Förenta staterna med utnyttjande av samma tillverkningsprocess, dvs. polyesterstapelfibrer tillverkade av återvunnet avfall, beaktades vid jämförelsen.

(78)

Företagen i Kina tillgodosåg sitt behov av den viktigaste råvaran för tillverkningen, dvs. av återvunnet avfall, till största delen på hemmamarknaden, men till viss del också genom import från Förenta staterna och Europa. Tillverkaren i det jämförbara landet införskaffade sina råvaror uteslutande från inhemska leverantörer. Slutsatsen blev att det i Förenta staterna var lättare att få tillgång till råvaror än i Kina, eller åtminstone lika lätt som i Kina.

(79)

Att välja det jämförbara landet på grundval av det lägsta konstaterade normalvärdet ansågs inte rimligt, eftersom valet då inte skulle grunda sig på klara och tydliga kriterier utan på det slutgiltiga resultatet. Att kostnaderna skulle vara högre i ett tredjeland med marknadsekonomi kan vidare inte i sig anses vara ett skäl mot att inte överväga att välja ett sådant land som lämpligt jämförbart land. Ett möjligt syfte med statlig inblandning kan vara att hålla kostnaderna nere i syfte att stödja vissa inhemska industrier och ge dem möjlighet att fortsätta att konkurrera. I dessa fall skulle lägre kostnader endast vara en följd av den statliga inblandningen och inte ett resultat av marknadskrafter. Syftet med artikel 2.7 a i grundförordningen är just att valet av jämförbart land skall göra det möjligt att basera normalvärdet på priser och kostnader som inte påverkats av förhållandena i ett land utan marknadsekonomi.

(80)

Vad Förenta staternas och Kinas olika ekonomiska utvecklingsnivå beträffar är detta inte i sig någon relevant faktor vid valet av jämförbart land. Om man väljer en modern och kostnadseffektiv marknad som kännetecknas av intensiv konkurrens borde detta i själva verket resultera i ett lägre normalvärde än om den ekonomiska utvecklingen i det jämförbara landet är jämförbar med den i landet utan marknadsekonomi.

(81)

Mot bakgrund av ovanstående drogs slutsatsen att Förenta staterna utgjorde det lämpligaste jämförbara landet och att valet av Förenta staterna under dessa omständigheter framstod som rimligt och berättigat med hänsyn till bestämmelserna i artikel 2.7 i grundförordningen.

(82)

Därefter sände kommissionen ett mera detaljerat frågeformulär till tillverkaren i Förenta staterna och begärde in uppgifter om inhemska försäljningspriser och produktionskostnader för den likadana produkten. Tillverkarens svar kontrollerades på platsen.

(83)

Efter utgången av tidsfristen för att lämna synpunkter med anledning av meddelandet av uppgifter gjorde två kinesiska exporterande tillverkare gällande att Förenta staterna inte var ett lämpligt jämförbart land, eftersom det sedan januari 2001 pågick en undersökning om konkurrensbegränsande samverkan och prisavtal på den amerikanska polyesterstapelfibermarknaden vilken berörde såväl det samarbetsvilliga företaget som åtta andra företag i Förenta staterna. Inom ramen för denna undersökning hade två av de anklagade företagen erkänt sig skyldiga och det ena bötfällts. Sydkorea eller Taiwan borde i stället väljas som jämförbart land.

(84)

Den undersökning som nämns ovan avser metoder som tillämpades mer än ett år före undersökningsperiodens början. Det fanns inga uppgifter som tydde på att de metoder som tillämpades av de två marknadsaktörer som erkänt sig skyldiga skulle ha påverkat de priser från undersökningsperioden som användes som grundval för beräkningen av normalvärdet. Tvärtom konstaterades det, när man jämförde den vinstmarginal som tillverkaren i det jämförbara landet hade på sin försäljning på hemmamarknaden av den likadana produkten med motsvarande vinstmarginal för tillverkarna i Sydkorea och Taiwan, att den var ungefär lika stor eller lägre. Den undersökning som avses i skäl 83 har vidare inte resulterat i några anklagelser mot den samarbetsvilliga tillverkaren i Förenta staterna (Wellman Inc), som i september 2004 av de amerikanska myndigheterna underrättades om att något åtal inte skulle väckas mot företaget eller dess anställda. Därför dras slutsatsen att de uppgifter som lämnats av det samarbetsvilliga företaget i Förenta staterna och använts som grundval för fastställande av normalvärdet inte hade snedvridits av den konkurrensbegränsande samverkan som tidigare kan ha förekommit på den amerikanska marknaden. Under dessa omständigheter bekräftas Förenta staterna såsom lämpligt val av jämförbart land. Det bör emellertid noteras att de undersökningsresultat som här läggs fram kan komma att ses över om fortsatta utredningar skulle visa att konkurrensbegränsande metoder faktiskt tillämpades under undersökningsperioden och kan ha snedvridit resultaten av den här undersökningen.

(85)

Normalvärdet för de exporterande tillverkare som inte beviljades marknadsekonomisk status fastställdes enligt artikel 2.7 i grundförordningen på grundval av kontrollerade uppgifter från tillverkaren i det jämförbara landet, dvs. på grundval av samtliga priser som betalats eller skulle betalas på den inhemska marknaden i Förenta staterna för jämförbara produkttyper, eftersom denna försäljning konstaterades äga rum vid normal handel och i representativa kvantiteter.

(86)

För fastställande av normalvärdet använde kommissionen samma metod som den som beskrivs i skälen 29–38.

(87)

All exportförsäljning till gemenskapen från de exporterande tillverkare som beviljades marknadsekonomisk status eller individuell behandling ägde rum direkt till oberoende kunder i gemenskapen. Exportpriset fastställdes därför i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(88)

De justeringar som begärdes för tullrestitutioner, för transport-, försäkrings-, hanterings-, förpacknings- och kreditkostnader samt för bankavgifter och provisioner beviljades i tillämpliga och motiverade fall.

(89)

De fysiska egenskaperna hos vissa produkttyper som exporterades av de kinesiska exporterande tillverkare vilka beviljades individuell behandling skilde sig något från dem hos jämförbara typer som såldes i det jämförbara landet. Det gällde bland annat lyster, färg, tvärsnitt och kiselbehandling. Därför gjordes en justering enligt artikel 2.10 a i grundförordningen. I avsaknad av mera tillförliga uppgifter fastställdes justeringen på grundval av den prisskillnad som i det jämförbara landet konstaterats bero på dessa specifika egenskaper.

(90)

Det framkom vid undersökningen att försäljningen i det jämförbara landet uteslutande skedde till slutliga förbrukare, medan de kinesiska exporterande tillverkarna också avsatte sina produkter via andra försäljningskanaler. Eftersom motsvarande försäljningskanaler inte utnyttjades i det jämförbara landet beviljades en särskild justering, i enlighet med artikel 2.10 d ii i grundförordningen, genom att man från normalvärdet för slutliga förbrukare drog av ett belopp motsvarande 10 % av bruttovinstmarginalen.

(91)

På grundval av ovanstående fastställdes normalvärdet för mellan ca 70 % och ca 90 % av den kvantitet av den berörda produkten som hade exporterats till gemenskapen av de företag vilka beviljades individuell behandling. Detta ansågs representativt för den dumpning som tillämpades.

(92)

Även för den kinesiska exporterande tillverkaren gjordes en justering, i detta fall för skillnader i återbetalning av mervärdesskatt.

(93)

För det företag som beviljades marknadsekonomisk status fastställdes dumpningsmarginalen på grundval av en jämförelse mellan företagets vägda genomsnittliga normalvärde och dess vägda genomsnittliga exportpriser per produkttyp, fastställda enligt ovan.

(94)

För de tre företag som beviljades individuell behandling jämfördes i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen det vägda genomsnittliga normalvärde som fastställts för det jämförbara landet avseende de produkttyper som exporterades till gemenskapen med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande, av dessa företag till gemenskapen exporterade, produkttyp.

(95)

För det samarbetsvilliga företag som inte beviljades vare sig marknadsekonomisk status eller individuell behandling och för alla icke-samarbetsvilliga exportörer fastställdes den landsomfattande dumpningsmarginalen till det vägda genomsnittet av å ena sidan den dumpningsmarginal som konstaterats för den under marknadsmässiga förhållanden icke-verksamma tillverkare som inte beviljades individuell behandling, å andra sidan den högsta konstaterade dumpningsmarginalen för en representativ modell som sålts av en under marknadsmässiga förhållanden icke-verksam, samarbetsvillig tillverkare (se vidare skäl 49).

(96)

Uttryckta i procent av nettopriset cif vid gemenskapens gräns, före tull, uppgår dumpningsmarginalerna till följande:

(97)

Svar på frågeformuläret mottogs från två exporterande tillverkare och från fem importörer som var en av exportörerna närstående.

(98)

Den exporterande tillverkaren Saudi Basic Industries Corporation hade en representativ försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden. Med hänsyn till priset kunde försäljningen emellertid inte anses äga rum vid normal handel. I avsaknad av tillförlitliga uppgifter från andra tillverkare i det exporterande landet måste normalvärdet därför konstrueras, i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen.

(99)

För beräkningen av ett konstruerat normalvärde adderades den berörda samarbetsvilliga exporterande tillverkarens faktiska försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader vid försäljning av den likadana produkten vid normal handel på hemmamarknaden under undersökningsperioden och företagets genomsnittliga tillverkningskostnad för varje exporterad produkttyp under undersökningsperioden.

(100)

Inga tillförlitliga uppgifter fanns att tillgå avseende andra exporterande tillverkare i Saudiarabien (se skälen 104–106) och inga uppgifter om tillverkning och försäljning av samma allmänna produktkategori ställdes till förfogande av den berörda exporterande tillverkaren. Vinstmarginalen måste därför fastställas på grundval av någon annan rimlig metod, i enlighet med artikel 2.6 c i grundförordningen. En vinstmarginal på 5 % ansågs skälig. Det fanns inga uppgifter som tydde på att den vinstmarginalen skulle överstiga den vinst som andra exportörer eller tillverkare normalt får vid försäljning av produkter inom samma generella produktkategori på hemmamarknaden i Saudiarabien (jfr artikel 2.6 c i grundförordningen).

(101)

All försäljning till gemenskapen ägde rum via en närstående importör, som sålde produkten vidare till både närstående och icke-närstående kunder. De närstående kunderna sålde i sin tur den berörda produkten vidare till andra oberoende kunder. Följaktligen konstruerades exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen.

(102)

Justeringar gjordes för skillnader i transport-, försäkrings-, förpacknings- och kreditkostnader.

(103)

Saudi Basic Industries Corporation begärde också en justering av normalvärdet för kostnader på hemmamarknaden efter försäljningen. Förutom att det inte fanns någon bevisning som kunde styrka den begärda justeringens storlek, var det inte möjligt att på grundval av de uppgifter som ställdes till förfogande dra slutsatsen att denna faktor påverkade prisernas jämförbarhet. I synnerhet kunde det inte visas att kunderna på hemmamarknaden konsekvent betalade olika priser på grund av denna faktor. Dessutom fastställdes det att utgifterna i fråga inte bara avsåg försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden utan också försäljning till andra marknader, inbegripet försäljning av den berörda produkten till gemenskapen. Den begärda justeringen måste därför avslås eftersom den inte uppfyllde kraven i artikel 2.10.

(104)

Det svar på frågeformuläret som lämnades in av den exporterande tillverkaren National Polyester Fibers Factory hade avsevärda brister och innehöll motsägelsefulla uppgifter. Trots att företaget uppmanades att korrigera, komplettera och klargöra uppgifterna i sitt svar lämnade det inte de saknade uppgifterna och gjorde inte heller de korrigeringar som behövde göras. Dessutom framgick det vid kontrollen hos företaget att det hade underlåtit att redovisa mer än hälften av sin försäljning av polyesterstapelfibrer på hemmamarknaden under undersökningsperioden. Vidare saknades överensstämmelse mellan den av företaget uppgivna totala försäljningen, inklusive exportförsäljningen till gemenskapen, och räkenskapshandlingarna. Försäljningsuppgifterna i svaret på frågeformuläret kunde därför inte betraktas som en tillförlitlig grundval för fastställande av dumpningsmarginalen.

(105)

Vidare stämde uppgifterna om produktionskostnader inte med företagets interna räkenskapshandlingar, och ingen bevisning ställdes till förfogande som kunde styrka att de lämnade uppgifterna var fullständiga och korrekta. Därför drogs slutsatsen att företagets uppgifter om produktionskostnad för den likadana produkten inte var tillförlitliga och inte kunde läggas till grund för fastställande av normalvärdet.

(106)

Dumpningsmarginalen för denna exporterande tillverkare bedömdes därför inte kunna fastställas på grundval av företagets egna uppgifter. Den fastställdes därför på grundval av tillgängliga uppgifter, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Med hänsyn till de otillräckliga uppgifter som lämnats av National Polyester Fibers Factory fanns det inga skäl för att dra slutsatsen att företaget tillämpade dumpning på en annan nivå än den andra exporterande tillverkaren i Saudiarabien. Det ansågs därför motiverat att fastställa dumpningsmarginalen för National Polyester Fibers Factory till samma nivå som den som fastställts för den andra exporterande tillverkaren i Saudiarabien.

(107)

Företaget invände mot detta tillvägagångssätt och hävdade att det hade agerat helt öppet och att eventuella fel i de lämnade uppgifterna var oavsiktliga och hade karaktär av rena skrivfel. Inga ytterligare kontrollerbara uppgifter lämnades emellertid som kunde motivera att kommissionen ändrade sina slutsatser.

(108)

Den andra saudiarabiska exporterande tillverkaren motsatte sig det valda tillvägagångssättet med motiveringen att det skulle belöna bristande samarbetsvilja. Företaget hävdade vidare att National Polyester Fibers Factory exporterade andra produkttyper som inte var jämförbara med dem som Saudi Basic Industries Corporation exporterade. Härvidlag bör noteras att dumpningsmarginalen för National Polyester Fibers Factory hade fastställts på grundval av de mest tillförlitliga uppgifter som var tillgängliga. Eftersom Saudi Basic Industries Corporation stod för den helt övervägande delen (81 %) av exporten av den berörda produkten från Saudiarabien till gemenskapen ansågs detta, i avsaknad av någon annan rimlig metod, som en lämplig grundval för fastställande av dumpningsmarginalen för National Polyester Fibers Factory. Såsom nämnts ovan fanns det dessutom ingen anledning att sluta sig till att National Polyester Fibers Factory tillämpade dumpning på någon annan nivå än den andra exporterande tillverkaren i Saudiarabien. Vad beträffar argumentet att de två företagen exporterade olika produkttyper kan konstateras att alla dessa typer faller inom ramen för definitionen av den berörda produkten. Under dessa omständigheter anses det av kommissionen valda tillvägagångssättet som rimligt.

(109)

Dumpningsmarginalen fastställdes på grundval av en jämförelse mellan företagets vägda genomsnittliga normalvärde och vägda genomsnittliga exportpriser per produkttyp, fastställda enligt ovan. Såsom anges i skäl 106 fastställdes dumpningsmarginalen för den andra exporterande tillverkaren i Saudiarabien, National Polyester Fibers Factory, till samma nivå som den marginal som konstaterats för den samarbetsvilliga tillverkaren i Saudiarabien, Saudi Basic Industries Corporation.

(110)

Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset visade att företagen tillämpade dumpning. Uttryckta i procent av nettopriset cif vid gemenskapens gräns, före tull, uppgår dumpningsmarginalerna till följande:

(111)

Eftersom dessa två företag stod för all exportförsäljning från Saudiarabien till gemenskapen (se skäl 48), fastställdes även tullsatsen för övriga företag till nivån för det samarbetsvilliga företag som hade den högsta dumpningsmarginalen. Uttryckt i procent av nettopriset cif vid gemenskapens gräns före tull uppgår tullsatsen för övriga företag till 31,7 %.

(112)

Svar på frågeformuläret mottogs från de tre exporterande tillverkare som ingick i urvalet.

(113)

En exporterande tillverkare lämnade först in uppgifter avseende alla produkter som innehåller polyester. Eftersom översynen endast gäller syntetstapelfibrer av polyester, inte kardade, kammade eller på annat sätt beredda för spinning, vilka för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 5503 20 00 (dvs. innehållande minst 50 % polyester), bortsågs från alla produkter som enligt den exporterande tillverkarens uppgifter innehöll mindre än 50 % polyester.

(114)

De tre exporterande tillverkare som ingick i urvalet hade en representativ försäljning av den likadana produkten (se skälen 29–31). I stor utsträckning fastställdes normalvärdet, i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen, på grundval av de priser som betalats eller skulle betalas vid normal handel av oberoende kunder i Sydkorea. För de produkttyper för vilka den inhemska försäljningen inte hade ägt rum i tillräckliga mängder för att kunna anses vara representativ eller inte hade ägt rum vid normal handel konstruerades normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen (se skäl 34).

(115)

En exporterande tillverkare i Sydkorea redovisade försäljning till sydkoreanska tillverkande företag som försäljning på hemmamarknaden fastän produkten i sista hand var avsedd att exporteras. Enligt den exporterande tillverkaren var denna försäljning avsedd för inhemsk konsumtion. Den omfattades emellertid av administrativa ordningar som endast gällde vid exportförsäljning: den var nämligen inte föremål för inhemsk omsättningsskatt, fakturerades normalt i US-dollar, betalades för med remburser, omfattades av tullrestitution och klassificerades normalt som lokal exportförsäljning i företagens räkenskaper. Under dessa omständigheter och i överensstämmelse med tillvägagångssättet i den undersökning som avses i skäl 2 (nedan kallad ”den ursprungliga undersökningen”) uteslöts denna försäljning vid beräkningen av normalvärdet för det berörda företaget.

(116)

Samma exporterande tillverkare i Sydkorea utnyttjade också ett nationellt program med benämningen ”work out programme” (nedan kallat ”saneringsprogrammet”), vars syfte är att hjälpa sydkoreanska företag som har ekonomiska svårigheter. Inom ramen för detta program kunde företaget omvandla skulder till eget kapital, bokföra ett betydande belopp som inkomst och därigenom på konstlad väg till stor del kompensera för sina försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader. Det bedömdes därför att detta belopp inte skulle betraktas som en sådan inkomst inom ramen för den normala affärsverksamheten som skall beaktas vid beräkningen av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader. De försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader (inbegripet den konstlade ”inkomsten”) som företaget uppgivit återspeglade följaktligen inte på ett rimligt sätt kostnaderna i samband med produktion och försäljning av den likadana produkten. Detta belopp beaktades därför inte vid beräkningen av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, i enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen.

(117)

Samma företag begärde också att kommissionen vid beräkningen av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader skulle beakta en ekonomisk fördel som det hade erhållit i samband med omläggningen av osäkra fordringar. Eftersom dessa fordringar inte har någon anknytning till den berörda produkten utan till det ovan nämnda saneringsprogrammet och den ekonomiska fördelen sålunda var hänförlig till detta, rör det sig inte om en vanlig inkomst som skall beaktas vid beräkningen av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader. Företaget gjorde gällande att omläggningen av osäkra fordringar ägde rum varje år och därför inte skulle uteslutas från beräkningen. Detta påstående står emellertid i strid med företagets reviderade rapporter, som visar att det inte förekommit någon sådan omläggning under de två senaste räkenskapsåren och att omläggningen är specifikt knuten till saneringsprogrammet. Slutsatsen att vid beräkningen av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader inte beakta denna ekonomiska fördel står alltså fast.

(118)

Företaget framhöll att de begärda justeringarna av dess försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader hängde samman med dess normala affärsverksamhet och därför inte skulle lämnas utan avseende. Företaget lämnade kompletterande upplysningar efter kommissionens meddelande av uppgifter. Det framgick emellertid av dessa upplysningar att de två ekonomiska fördelar som avses i de föregående skälen inte hade något samband med den berörda produkten. De nya, icke-kontrollerade, uppgifterna stod vidare i strid med de uppgifter som inhämtats vid undersökningen på platsen och kunde därför inte godtas. På dessa grunder avslås de framställningar som har anknytning till saneringsprogrammet.

(119)

Samma exporterande tillverkare uppgav sig ha fått en hög försäkringsersättning under undersökningsperioden med anledning av en brand i en av produktionslinjerna för den berörda produkten vilken inträffat före undersökningsperioden. Företaget hade dragit av denna inkomst från de försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som var förbundna med försäljningen av den berörda produkten på hemmamarknaden. Däremot hade det inte beaktat de kostnader som hade uppstått under undersökningsperioden som en följd av branden. Företagets försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader hade därför tagits upp till ett alldeles för lågt belopp. Ersättningen från försäkringen hade använts för att installera en ny produktionslinje där den berörda produkten inte längre tillverkades. Därför ansågs det att kostnader och inkomster med anledning av branden antingen föll utanför undersökningsperioden eller inte hade något samband med den berörda produkten och att de därför vid fastställande av normalvärdet inte borde tas med vid beräkningen av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader.

(120)

Efter meddelandet av uppgifter invände detta företag mot slutsatserna ovan och gjorde gällande att det hade drabbats av kostnader genom utebliven försäljning på grund av branden. Detta påstående hade emellertid undersökts redan vid kontrollbesöket. Företaget hade då inte kunnat lämna någon bevisning som kunde styrka hur stor del av försäkringsersättningen som skulle avse utebliven försäljning. Dess invändning måste därför avvisas.

(121)

En exporterande tillverkare påpekade att företaget haft en närstående importör i gemenskapen när den ursprungliga undersökningen gjordes. Situationen hade emellertid därefter förändrats: importören i gemenskapen fanns visserligen kvar men var inte längre den exporterande tillverkaren närstående. Det bör noteras att denna importör svarade för en betydande del av den sydkoreanska exporterande tillverkarens försäljning av den berörda produkten till gemenskapen. Frågan undersöktes noggrant i syfte att fastställa om det var motiverat att tillämpa bestämmelserna i artikel 2.9 i grundförordningen i detta fall.

(122)

De priser som den sydkoreanska exporterande tillverkaren tog ut av den närstående importören studerades. Det konstaterades att de konsekvent låg på samma nivå som de priser som togs ut av icke-närstående importörer under undersökningsperioden. Under dessa omständigheter ansågs priserna mellan de närstående parterna vara marknadsmässiga och tillförlitliga. Eftersom exportpriserna var tillförlitliga var det därför inte nödvändigt att tillämpa bestämmelserna i artikel 2.9 i grundförordningen och att dra slutsatser beträffande förbindelserna mellan de båda företagen.

(123)

För denna exporterande tillverkare fastställdes exportpriset därför på grundval av de priser som betalats eller skulle betalas av samtliga kunder i gemenskapen.

(124)

För de två andra exporterande tillverkarna fastställdes exportpriset på grundval av de priser som betalats eller skulle betalas av icke-närstående kunder i gemenskapen.

(125)

För att jämförelsen skulle bli rättvis gjordes i tillämpliga och motiverade fall justeringar för olikheter i importavgifter, indirekta skatter, tullar, transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, förpackningskostnader, bankavgifter, kreditkostnader samt provisioner.

(126)

Alla tre exporterande tillverkare begärde en justering för tullrestitution med motivering att importavgifter belastade den likadana produkten när den var avsedd för förbrukning i exportlandet, men återbetalades när produkten såldes för export till gemenskapen. I samtliga fall konstaterades det begärda beloppet vara högre än det tullbelopp som belastade den likadana produkten på den inhemska marknaden, och de begärda justeringarna anpassades därför nedåt.

(127)

Efter meddelandet av uppgifter invände två företag mot den metod som hade tillämpats vid justeringen för tullrestitution. Ett av deras skäl för det var att metoden skilde sig från den som använts i den ursprungliga undersökningen. De ansåg att den metod som de hade använt i sina svar på frågeformuläret i stället borde användas.

(128)

Det konstaterades att den beräkningsmetod som företagen hade använt och som liknade den som använts i den ursprungliga undersökningen inte avspeglade de faktiska importtullar som togs ut för den likadana produkten. Den uppfyllde därför inte kraven i artikel 2.10 b i grundförordningen och måste avvisas. Den metod som använts i den nu aktuella undersökningen är förenlig med villkoren i artikel 2.10 b och anses därför som den mest lämpliga. Valet av metod ändras därför inte.

(129)

Alla tre exporterande tillverkare begärde dessutom justeringar för kreditkostnader på grundval av kundernas faktiska kredittid inom ramen för det betalningssystem med ”öppna konton” som tillämpades på den sydkoreanska inhemska marknaden. I allmänhet, konstaterades det vid undersökningen, beviljade de exporterande tillverkarna i själva verket inte några specifika kredittider inom ramen för detta system. Kredittiderna kunde dessutom inte fastställas exakt, eftersom intäkterna inte kunde kopplas till specifika fakturor. Under dessa omständigheter kunde dessa justeringar inte beviljas.

(130)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade två företag att det faktum att de använde sig av ett betalningssystem med ”öppna konton” inte i sig var ett skäl för att inte bevilja en justering för kreditkostnader. Undersökningen har emellertid visat att det inte fanns något konsekvent samband mellan priserna och de uppgivna kreditvillkoren. Det kunde inte visas att särskilda kreditvillkor hade överenskommits med kunden före försäljning och att dessa villkor därför påverkade priserna och prisernas jämförbarhet. Den exporterande tillverkarens påstående måste därför avvisas.

(131)

En exporterande tillverkare begärde en justering i enlighet med artikel 2.10 k i grundförordningen för olikheter avseende andra faktorer, med motiveringen att exportförsäljningen och försäljningen på hemmamarknaden ägde rum i olika handelsled och att detta påverkade prisernas jämförbarhet. Företaget hävdade att försäljningen på hemmamarknaden i huvudsak skedde till slutliga förbrukare, medan exportförsäljningen till gemenskapen huvudsakligen gjordes till distributörer. Eftersom företaget inte kunde kvantifiera den justering som borde göras, grundade det sin begäran på artikel 2.10 d ii, inte artikel 2.10 d i, i grundförordningen. Det framförde senare att justeringen borde grundas på skillnaden mellan de priser som togs ut på hemmamarknaden av slutliga förbrukare respektive av distributörer. Företaget kunde emellertid inte visa att det fanns konsekventa och tydliga olikheter i priserna. Det var därför inte möjligt att dra slutsatsen att skillnaden i handelsled påverkade prisernas jämförbarhet. Företagets begäran måste alltså avslås.

(132)

En exporterande tillverkare gjorde gällande att en justering för olikheter i fysiska egenskaper var motiverad med hänsyn till skillnader i denier och lyster mellan produkttyperna. Företaget kunde emellertid inte styrka att skillnaden i denier och lyster påverkade priset eller prisernas jämförbarhet. Dess begäran måste alltså avslås.

(133)

Jämförelsen mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset fritt fabrik för respektive produkttyp visade för två av de exporterande tillverkarna att dumpning tillämpades. För en exporterande tillverkare bör det dessutom noteras att exportpriserna under undersökningsperiodens sista månad (”den andra perioden”) i allmänhet var genomsnittligt högre än de priser som tagits ut under tiden före den månaden (”den första perioden”). Medan exportpriserna under den andra perioden var höga och mestadels låg på en icke-dumpad nivå, hade en betydande dumpning förekommit tidigare under den första perioden när exportpriserna var lägre. Mönstret för exportpriserna varierade alltså väsentligt från undersökningsperiodens första till dess andra del. Det konstaterades dessutom att en jämförelse på grundval av ett vägt genomsnittligt normalvärde och ett vägt genomsnittligt pris för alla exporttransaktioner till gemenskaperna inte skulle avspegla den betydande dumpning som ägde rum under undersökningsperiodens första del, eftersom det inte skulle vara möjligt att inom ramen för den metoden vederbörligen beakta de betydande skillnaderna i mönstret för exportpriserna mellan undersökningsperiodens första och andra del. Därför drogs slutsatsen att det vägda genomsnittliga normalvärdet borde jämföras med priserna för varje enskild exporttransaktion, i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen, så att den dumpning som tillämpades till fullo skulle komma att återspeglas (se även skäl 134).

(134)

En jämförelse transaktion för transaktion mellan enskilda normalvärden och enskilda exportpriser kunde, av de orsaker som anges i skäl 44, inte göras. Eftersom en exporterande tillverkare endast utfärdade en faktura per månad och kund var det inte möjligt att jämföra enskilda exporttransaktioner och enskilda försäljningstransaktioner på hemmamarknaden. I flertalet fall skulle man för denna jämförelse ha behövt antingen räkna fram genomsnittliga priser för en och samma månad (vilket skulle ha inneburit att det inte längre var fråga om en jämförelse transaktion för transaktion) eller skönsmässigt välja ut det exportpris som skulle användas för jämförelsen.

(135)

Den exporterande tillverkare för vilken det vägda genomsnittliga normalvärdet jämfördes med priserna på alla enskilda exporttransaktioner invände mot denna metod. Företaget gjorde gällande att det fanns en ekonomisk grund för det begränsade antalet transaktioner som gjorts till icke-dumpade priser under undersökningsperiodens sista månad och att det därför inte var berättigat att anse att det fanns ett mönster för exportpriserna som skilde sig åt mellan olika tidsperioder. Det bör emellertid noteras att den ekonomiska grunden för dessa fakturor – oavsett om den är relevant eller inte i detta sammanhang – inte kunde kontrolleras hos den slutliga kunden. Den exporterande tillverkarens påstående om att det fanns en ekonomisk grund för detta begränsade antal transaktioner står vidare i strid med de uppgifter som företaget självt lämnade. Det hade under undersökningen gjort gällande att priskompensationen ägt rum efter undersökningsperiodens utgång. En beräkning för elva månader av undersökningsperioden (december månad uteslöts) och för periodens första sex månader av företagets dumpningsmarginal på grundval av ett vägt genomsnitt för såväl normalvärde som exportpriser resulterade i ungefär samma nivåer som den som man kom fram till med tillämpning av metoden att jämföra det vägda genomsnittliga normalvärdet med priserna på alla enskilda exporttransaktioner för hela undersökningsperioden. Med hänsyn till ovanstående är den sistnämnda metoden lämplig i detta fall.

(136)

Som dumpningsmarginal för de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet räknade man fram den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för de företag som ingick i urvalet. I enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen beaktades inte dumpningsmarginalen för Sung Lim CO., Ltd., vilken understeg miniminivån.

(137)

Följande dumpningsmarginaler, uttryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, före tull, fastställdes:

(138)

Svar på frågeformuläret mottogs från de två exporterande tillverkare som ingick i urvalet.

(139)

Båda två lämnade först in uppgifter avseende alla produkter som innehåller polyester. Eftersom översynen endast gäller syntetstapelfibrer av polyester, inte kardade, kammade eller på annat sätt beredda för spinning, vilka för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 5503 20 00 (dvs. innehållande minst 50 % polyester), bortsågs emellertid från alla produkter som enligt de exporterande tillverkarnas uppgifter innehöll mindre än 50 % polyester.

(140)

De exporterande tillverkarna hade båda två en representativ försäljning av den likadana produkten. I stor utsträckning fastställdes normalvärdet på grundval av de priser som betalats eller skulle betalas vid normal handel av oberoende kunder i Taiwan, i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen. För de produkttyper för vilka den inhemska försäljningen var otillräcklig eller inte ägde rum vid normal handel konstruerades det emellertid i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen (se skäl 34). Försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst baserades på faktiska uppgifter om den undersökta exporterande tillverkarens tillverkning och försäljning av den likadana produkten vid normal handel, i enlighet med den inledande meningen i artikel 2.6 i grundförordningen.

(141)

Exportpriserna fastställdes för bägge exporterande tillverkare i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de priser som faktiskt betalats av icke-närstående köpare i gemenskapen.

(142)

För att säkra att jämförelsen skulle bli rättvis gjordes i tillämpliga och motiverade fall justeringar för olikheter i transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, förpackningskostnader, bankavgifter, avdrag och rabatter, kreditkostnader samt provisioner.

(143)

Det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av polyesterstapelfibrer jämfördes i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ, beräknat på grundval av priset fritt fabrik och i samma handelsled.

(144)

Jämförelsen gav vid handen att dumpning tillämpades av de båda taiwanesiska exporterande tillverkarna. Dumpningsmarginalen var lika med det belopp med vilket det enligt ovan fastställda normalvärdet översteg priset vid export till gemenskapen.

(145)

Följande dumpningsmarginaler, uttryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, före tull, fastställdes:

(146)

Båda dumpningsmarginalerna understiger alltså miniminivån på 2 %. I enlighet med kommissionens praxis bör förfarandet avseendet Taiwan därför avslutas utan införande av åtgärder, förutsatt att de omständigheter som ledde till detta resultat skulle anses vara av varaktig karaktär.

(147)

Inom ramen för interimsöversynen avseende Taiwan och Sydkorea undersökte kommissionen också, i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen, om det fanns rimliga skäl att anta att de ändrade omständigheterna i förhållande till de som gällde vid den ursprungliga undersökningen rörande dumpning och skada är av varaktig karaktär.

(148)

När det gäller Taiwan undersöktes dessutom, i enlighet med artikel 11.7 i grundförordningen, om dumpningen sannolikt skulle fortsätta eller återkomma om åtgärderna upphävdes.

(149)

Såsom nämnts tidigare visade den nu aktuella undersökningen att två av de tre exporterande tillverkare som ingick i urvalet tillämpade dumpning, men på en lägre nivå än den som konstaterats i den ursprungliga undersökningen. För den tredje exporterande tillverkaren visade undersökningen att dumpningsmarginalen, liksom i den ursprungliga undersökningen, understeg miniminivån.

(150)

I undersökningen avseende de ändrade omständigheternas varaktiga karaktär beaktades för var och en av de tre sydkoreanska exporterande tillverkare som ingick i urvalet (och stod för mer än 80 % av exporten av den berörda produkten till gemenskapen under undersökningsperioden) produktionskapacitet, utvecklingen av försäljningsvolymen på hemmamarknaden, på gemenskapsmarknaden och på andra tredjelandsmarknader samt försäljningspriserna för den berörda produkten på var och en av de nämnda marknaderna.

(151)

Produktionsvolymen för den berörda produkten har ökat något, med 3,5 %, sedan 2001 (åtgärder infördes i december 2000), medan produktionskapaciteten minskat med omkring 4 %. Kapacitetsutnyttjandet har därför varit högt (89 % 2001 och 95 % under undersökningsperioden) och den lediga kapaciteten begränsad. De exporterande tillverkarna räknade inte med någon ökad produktion under de nästkommande åren. En av de största exportörerna av den berörda produkten till gemenskapen under undersökningsperioden slutade till och med att tillverka produkten efter undersökningsperioden.

(152)

Den inhemska marknaden har varit relativt stabil under de senaste åren. Även om förbrukningen på den sydkoreanska marknaden kan komma att minska som en följd av att vissa användare av polyesterstapelfibrer eventuellt kommer att utlokalisera produktionsanläggningar till länder utanför Sydkorea, förutses inga betydande och omedelbara förändringar avseende denna marknad. Om förbrukningen av polyesterstapelfibrer på hemmamarknaden skulle komma att minska kan tillverkningen inriktas på andra polyestergarn, vilket tekniskt sett är fullt möjligt, eller den berörda produkten exporteras till andra tredjeländer där den inte omfattas av antidumpningstullar eller omfattas av lägre antidumpningstullar än på gemenskapsmarknaden. Båda dessa lösningar tillsammans är också en möjlighet. De sydkoreanska tillverkarna är dessutom i hög grad exportorienterade och säljer mer än 70 % av sin produktion av polyesterstapelfibrer till tredjelandsmarknader. Med tanke på det relativt begränsade hemmamarknadsberoendet skulle en minskad förbrukning på hemmamarknaden inte påverka företagens lönsamhet i någon större utsträckning. Någon akut behov av att med hjälp av lägre priser öka försäljningen till andra kunder utanför Sydkorea skulle därför inte nödvändigtvis föreligga. På grundval av tillgängliga uppgifter är det därför inte möjligt att dra slutsatsen att en volymförändring i nedåtgående riktning på hemmamarknaden automatiskt skulle komma att leda till ökad export av polyesterstapelfibrer till gemenskapen till alltmer dumpade priser.

(153)

Exportförsäljningen till andra tredjeländer har varit stabil under de senaste tre räkenskapsåren och utgör ungefär 68 % av den totala försäljningen av den berörda produkten. Det finns ingen anledning att anta att tredjelandsmarknaderna inte skulle kunna absorbera ytterligare exportkvantiteter i framtiden, särskilt som efterfrågan på polyesterstapelfibrer ökar världen över på grund av de vidgade tillämpningsområdena för den berörda produkten som i ökande omfattning nu används i fiberduktillämpningar (”non-woven applications”) och inte bara som tidigare i spinnings- och vävnadstillämpningar.

(154)

Med tanke på de sydkoreanska tillverkarnas höga kapacitetsutnyttjande och begränsade lediga kapacitet och på den förhållandevis stabila situationen på hemmamarknaden och på tredjelandsmarknader, är det också osannolikt att en lägre nivå för antidumpningsåtgärderna skulle komma att leda till någon större ökning av importen av den berörda produkten till gemenskapen.

(155)

Det undersöktes om det var sannolikt att en lägre dumpningsmarginal skulle komma att leda till sänkta exportpriser, vilket i sin tur skulle kunna resultera i ökad dumpning. Eftersom åtgärder är i kraft och exporten till gemenskapen hållit sig på en stabil och hög nivå trots åtgärderna, tyder inget på att lägre dumpningsmarginaler skulle komma att leda till lägre exportpriser. Tvärtom kan hävdas att de lägre antidumpningstullar som importörerna skulle behöva betala skulle ge de sydkoreanska företagen möjlighet att höja sina priser utan att det slutliga priset till icke-närstående kunder därigenom skulle ändras.

(156)

Det framkom inget som tydde på att det normalvärde som fastställts inom ramen för denna undersökning inte kan anses vara av varaktig karaktär.

(157)

Det skulle kunna hävdas att utvecklingen av råvarupriserna, som är starkt beroende av oljepriserna, skulle kunna påverka normalvärdet i betydande mån. Med tanke på att det rör sig om råvaror vars pris fastställs på internationell nivå ansågs det emellertid att ökade råvarupriser skulle få samma effekter på exportpriset som på normalvärdet, eftersom alla aktörer på marknaden skulle påverkas på samma sätt.

(158)

Med hänsyn till det ovanstående och i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen dras slutsatsen att det finns rimliga skäl att anse att de ändrade omständigheter som lett till att dumpningsmarginalen minskat är av varaktig karaktär.

(159)

Beträffande det företag vars dumpningsmarginal konstaterades understiga miniminivån bör det noteras att det alltsedan slutgiltiga åtgärder infördes 2000 omfattas av en antidumpningstullsats på 0 %. Trots lågprisimporten från i synnerhet Kina och Saudiarabien, som konkurrerade med importen från Sydkorea, kunde någon dumpning från detta företags sida inte konstateras i denna interimsöversyn. Det finns därför ingen anledning att anta att företaget kommer att ändra sitt exportbeteende i framtiden i någon större utsträckning.

(160)

Men hänsyn till att lägre dumpningsmarginaler konstaterats för samtliga berörda företag i Sydkorea och att denna situation inte anses vara av kort varaktighet, bör de åtgärder som införs genom förordning (EG) nr 2852/2000 ändras i enlighet med detta.

(161)

Av samma skäl bör det bekräftas att dumpningsmarginalen för Sung Lim Co., Ltd. understiger miniminivån.

(162)

I undersökningen beaktades för var och en av de två exporterande tillverkare i Taiwan som ingick i urvalet (och som svarade för mer än 90 % av exporten av den berörda produkten till gemenskapen under undersökningsperioden) produktionskapacitet, utvecklingen av försäljningsvolymen på hemmamarknaden, på gemenskapsmarknaden och på andra tredjelandsmarknader samt försäljningspriserna för den berörda produkten på var och en av de nämnda marknaderna.

(163)

De båda taiwanesiska exporterande tillverkarnas produktionskapacitet har minskat med omkring 6,5 % under de senaste fyra räkenskapsåren. Kapacitetsutnyttjandet är totalt sett endast 73 % men har hela tiden hållit sig på denna nivå. Av tillgängliga uppgifter att döma förefaller det som om tillverkningen håller på att flyttas över till andra länder (Vietnam, Kina) med högre produktivitet. Även om det finns ledig kapacitet är det därför inte särskilt sannolikt att exporten till gemenskapen skulle öka om åtgärderna upphävs, utan snarare så att outnyttjad kapacitet kommer att överföras till andra tredjeländer.

(164)

De exporterande tillverkarnas viktigaste marknad för den berörda produkten har under de senaste tre räkenskapsåren inte varit gemenskapen utan andra tredjeländer. Försäljningen till gemenskapsmarknaden har ändå varit betydande, eftersom den svarade för 24 % av den totala försäljningsvolymen för den berörda produkten under undersökningsperioden. Det bör emellertid observeras att andelen har minskat med tiden (den var 29 % 2001). Trots de åtgärder som införts av andra tredjeländer (Kina och Japan), har exporten till tredjeländer ökat med 14 % under tre år, och svarade under undersökningsperioden för 62 % av den totala försäljningsvolymen för den berörda produkten.

(165)

Försäljningen på hemmamarknaden har under de senaste tre räkenskapsåren varit stabil och svarade under undersökningsperioden för 13,4 % av den totala försäljningen av den berörda produkten.

(166)

Med hänsyn till att de exporterande tillverkarna har fortsatt att öka sin export till andra tredjeländer än gemenskapen trots att de omfattas av antidumpningsåtgärder i flera av dem och samtidigt behållit sin starka närvaro på gemenskapsmarknaden, finns det inga tydliga tecken på att eventuell ledig kapacitet skulle komma att omdirigeras till gemenskapsmarknaden om förfarandet avseende Taiwan avslutas. I detta sammanhang dras också slutsatsen att överföringen av produktionskapacitet till tredjeländer inte har något samband med förekomsten av handelspolitiska skyddsåtgärder mot import med ursprung i Taiwan.

(167)

Den berörda produktens pris vid försäljning på export till gemenskapen jämfördes med dess pris vid försäljning på export till tredjeländer under undersökningsperioden.

(168)

Det konstaterades att försäljningspriserna för den berörda produkten (alla typer av den) var väsentligt högre (mer än 10 % under de senaste tre räkenskapsåren) i gemenskapen än i tredjeländer. Denna skillnad mellan priserna på gemenskapsmarknaden och priserna på andra exportmarknader kan emellertid till stor del förklaras av det breda prisspannet för de produkttyper som de exporterande tillverkarna exporterade. Eftersom det vidare exporteras betydande kvantiteter till gemenskapen trots de antidumpningsåtgärder som är i kraft, skulle exportörerna till och med kunna få ett utrymme för att höja sina exportpriser om åtgärderna upphävs.

(169)

På denna grundval finns det inget som tyder på att den prisnivå som tillämpas på andra exportmarknader skulle visa vilka möjligheter företaget har att sänka priserna på sin försäljning till gemenskapen.

(170)

Inget har framkommit som tyder på att normalvärdet skulle komma att förändras. Den inhemska marknaden har fortsatt att vara stabil, liksom kostnadssituationen när det gäller denna marknad.

(171)

Vad råvaruprisernas påverkan på normalvärdet beträffar gäller slutsatserna i skäl 157 också för Taiwan.

(172)

Analysen ovan ger ingen antydan om att dumpningen skulle återkomma om åtgärderna upphävs.

(173)

De åtgärder som nu är i kraft beträffande import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Sydkorea ligger på en högre nivå än vad som är nödvändigt för att undanröja den dumpade importens skadliga verkningar. Med hänsyn till sannolikheten för att dumpningen skulle fortsätta eller återkomma om åtgärderna upphävs och med hänvisning till undersökningsresultaten när det gäller förekomsten av dumpning trots de åtgärder som är i kraft avseende Sydkorea, dras slutsatsen att åtgärderna bör ändras och fastställas till de nivåer som konstaterats i den här översynen.

(174)

De åtgärder som nu är i kraft beträffande import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Taiwan är inte längre motiverade. Eftersom inget tyder på att dumpningen skulle fortsätta eller återkomma om åtgärderna upphävs och med hänvisning till undersökningsresultaten i denna översyn när det gäller dumpning (dumpningsmarginalen understiger miniminivån), dras slutsatsen att förfarandet avseende Taiwan bör avslutas utan införande av åtgärder.

(175)

Den klagande gemenskapsindustrin motsatte sig att antidumpningsförfarandet beträffande import från Taiwan skulle avslutas. Den ansåg att hela den taiwanesiska marknaden borde undersökas, inte bara situationen för de exporterande tillverkare som ingick i urvalet för stickprovsundersökningen, eftersom det var större sannolikhet för att de företag som inte ingick i urvalet skulle komma att återuppta exporten till dumpade priser om åtgärderna upphävs. Det var högst troligt att de företagen, på grund av sin svaga finansiella ställning, skulle försöka maximera sitt kassaflöde genom att öka sin export (till dumpade priser). Detta styrktes, hävdade den klagade gemenskapsindustrin, av deras prispolitik när det gällde exporten till Förenta staterna. Vidare framhölls att en sådan exportökning skulle få betydande verkningar, eftersom företagen i fråga hade en produktionskapacitet motsvarande omkring 66 % av förbrukningen i gemenskapen.

(176)

Det bör noteras att de företag som ingick i urvalet inte bara svarade för 95 % av den taiwanesiska exporten till gemenskapen utan också stod för 43 % av den taiwanesiska exporten till andra länder, för 71 % av försäljningen på den inhemska marknaden i Taiwan och för 57 % av den inhemska produktionen av polyesterstapelfibrer. Urvalet var därför i hög grad representativt i den mening som avses i artikel 17 i grundförordningen. Det bör också noteras att den klagande gemenskapsindustrin inte rest några invändningar mot urvalet tidigare i förfarandet.

(177)

När det gäller sannolikheten för att den skadevållande dumpningen skulle återkomma baserade den klagande gemenskapsindustrin sina argument på rena påståenden som inte understöddes av tillräcklig bevisning. Beträffande argumentet att de företag som inte ingick i urvalet med stor sannolikhet, på grund av sin svaga finansiella ställning, skulle komma att försöka maximera kassaflödet genom att öka sin export till gemenskapen till dumpade priser, bör det noteras att kassa kan genereras på många andra sätt än genom ökade försäljningsvolymer, t.ex. genom ökad upplåning, avyttring av olönsamma affärsgrenar samt kapitalökning genom emittering av aktier. Någon övertygande bevisning har inte heller lämnats när det gäller de påstått dumpade priserna på exporten till Förenta staterna. Den klagande gemenskapsindustrins analys beträffande produktionskapaciteten i Taiwan, slutligen, beaktar inte en eventuell kapacitetsminskning i Taiwan till följd av utlokalisering av taiwanesiska produktionsanläggningar från Taiwan och det faktum att en av de taiwanesiska tillverkarna gått i konkurs.

(178)

Med hänsyn till ovanstående står slutsatsen beträffande sannolikheten för att dumpningen skulle återkomma såvitt gäller Taiwan fast.

(179)

Klagomålet stöds av följande gemenskapsproducenter:

(180)

Eftersom dessa sex klagande samarbetsvilliga gemenskapsåtillverkare svarar för 49 % av all gemenskapstillverkning av den berörda produkten och ingen icke-klagande gemenskapstillverkare uttryckligen motsatt sig inledandet av det nu aktuella förfarandet anses de klagande tillverkarna utgöra gemenskapsindustrin i enlighet med artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen. Två icke-klagande tillverkare lämnade allmänna upplysningar till kommissionen men stödde inte klagomålet.

(181)

Förbrukningen i gemenskapen fastställdes på grundval av importvolymen för den berörda produkten från de berörda länderna och från alla andra tredjeländer som såvitt är känt tillverkar och exporterar den berörda produkten till gemenskapen plus gemenskapsindustrins och andra gemenskapstillverkares försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden. Eftersom endast två av de tio icke-klagande gemenskapstillverkarna lämnade uppgift om sin försäljning beräknades försäljningen för de övriga åtta icke-klagande tillverkarna på grundval av de uppgifter som lämnats av gemenskapsindustrin i klagomålet. Dessa uppgifter stöddes av publikationer från ett oberoende konsultföretag specialiserat på fibersektorn.

(182)

Av konsekvensskäl användes Eurostatuppgifter för att fastställa importvolymerna enligt de relevanta KN-numren i detta förfarande. Det är att märka att den importvolym som rapporterats av tillverkare i de berörda exporterande länderna överensstämde med motsvarande Eurostatuppgifter.

(183)

Beräknad på denna grundval har förbrukningen i gemenskapen stagnerat (från 712 773 ton 2000 till 709 828 ton under undersökningsperioden).

Tabell 1

(184)

När det gäller Taiwan uppgick dumpningsmarginalen till mindre än 2 % (se skälen 138-146). Följaktligen var villkoren i artikel 3.4 i grundförordningen för en sammantagen bedömning av importen av den berörda produkten från Taiwan och importen av den berörda produkten från övriga länder inte uppfyllda.

(185)

Kommissionen övervägde därefter om det borde göras en sammantagen bedömning av verkningarna av importen av polyesterstapelfibrer med ursprung i Kina, Saudiarabien och Sydkorea (nedan kallade ”de berörda länderna”) i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen.

(186)

Enligt denna artikel skall i de fall en antidumpningsundersökning samtidigt inbegriper import av en produkt från mer än ett land, verkan av denna import slås samman endast om det fastställs att i) varje lands dumpningsmarginal är högre än miniminivån enligt artikel 9.3 och ii) omfattningen av importen från varje enskilt land inte är försumbar samt iii) det är lämpligt att slå samman verkan av importen vid skadebedömningen med hänsyn till konkurrensvillkoren mellan de olika importerade produkterna och konkurrensvillkoren mellan de importerade produkterna och den likadana gemenskapsprodukten.

(187)

Såsom anges ovan framgick det av den nu aktuella undersökningen att de dumpningsmarginaler som fastställts för Kina, Saudiarabien och Sydkorea väl överstiger miniminivån och att importvolymen från dessa länder inte är försumbar i den mening som avses i artikel 5.7 i grundförordningen (deras marknadsandelar uppgick till 4,7 %, 3,1 % respektive 10 % under undersökningsperioden).

(188)

I syfte att avgöra om det med hänsyn till konkurrensvillkoren mellan importerade produkter och den likadana gemenskapsprodukten är lämpligt med en sammantagen bedömning har kommissionen inledningsvis analyserat exportörernas marknadsbeteenden med avseende på exportpriser och volymer.

(189)

Det kunde konstateras att tillverkarna i Kina, Saudiarabien och Sydkorea uppvisade likartade beteenden med avseende på exportpriserna. Dessa länders genomsnittliga försäljningspriser per enhet för polyesterstapelfibrer minskade med 27 %, 23 % respektive 15 % under skadeundersökningsperioden. Dessutom har en mycket likartad prisunderskridandenivå fastställts för importen från alla tre länder (se skäl 200).

(190)

Alla tre länder har vidare en betydande andel av gemenskapsmarknaden, även om Sydkorea är den överlägset största exportören av de tre berörda länderna (under undersökningsperioden var andelen 4,7 % för Kina, 3,1 % för Saudiarabien och 10 % för Sydkorea).

(191)

Det framgick vidare av undersökningen att importen till gemenskapen från Kina, Saudiarabien och Sydkorea gick via samma försäljningskanaler, vilket förklaras av att den absoluta merparten av denna import sker till distributörer och inte till slutkonsumenter.

(192)

Såsom förklaras ovan (se skäl 22 och följande) har det konstaterats att den berörda produkten har samma grundläggande tekniska, fysiska och kemiska egenskaper oavsett om den importerats från Kina, Saudiarabien eller Sydkorea eller om den tillverkats av gemenskapsindustrin. Dessa produkter är därför att anse som likadana i fråga om utbytbarhet och substituerbarhet, vilket innebär att de konkurrerar med varandra produkttyp för produkttyp.

(193)

En exporterande tillverkare från Saudiarabien hävdade att polyesterstapelfibrer som importerats därifrån inte konkurrerar med polyesterstapelfibrer tillverkade i andra berörda länder, särskilt Kina, eller av gemenskapsindustrin. Enligt denna tillverkare består Saudiarabiens tillverkning av polyesterstapelfibrer uteslutande av standardfibrer, dvs. produkter som inte är lämpade för särskilda tillämpningar utan för allmänna ändamål, under det att tillverkarna i Kina och gemenskapen har kapacitet att eller faktiskt tillverkar specialfibrer. Dessa specialfibrer är vanligtvis märkesvaror och avpassade för särskilda tillämpningar och slutanvändningar, t.ex. brandhämmande eller antibakteriella fibrer eller fibrer utan noppor, och fordrar vanligen avancerad forskning och utveckling. Vissa användare hävdade dessutom att s.k. konjugatspunna hålfibrer, en produkt som de ansåg vara en specialfiber, endast levererades till gemenskapen av sydkoreanska tillverkare.

(194)

Undersökningen gav inte stöd för dessa påståenden. För det första konstaterades att exporten från Kina uteslutande bestod av standardfibrer. För det andra utgörs exporten av polyesterstapelfibrer från Sydkorea inte till övervägande del av konjugatspunna hålfibrer, eftersom denna produkttyp endast svarar för 24 % av den totala exporten till Europeiska gemenskapen under undersökningsperioden. Dessutom kan konjugatspunna hålfibrer inte anses vara en specialfiber enligt definitionen ovan. Det har inhämtats teknisk bevisning för att alla tillverkare av polyesterstapelfibrer vanligtvis kan tillverka konjugatspunna hålfibrer men att de flesta av dem avstår från detta, eftersom denna tillverkning inte längre är hållbar med hänsyn till rådande prisnivåer. Slutligen, även om gemenskapsindustrin tillverkade och sålde specialfibrer är dess verksamhet ändå huvudsakligen inriktad på standardfibrer.

(195)

Det fastställdes således att exporten av de berörda produkterna som exporterades från de berörda länderna konkurrerar med varandra och med polyesterstapelfibrer tillverkade av gemenskapsindustrin (eller som kan komma att tillverkas av denna).

(196)

På denna grundval dras slutsatsen att alla villkor för en sammantagen bedömning av verkan av importen med ursprung i Kina, Saudiarabien och Sydkorea är uppfyllda.

(197)

Den sammantagna dumpade importen från Kina, Saudiarabien och Sydkorea ökade från 111 905 ton 2000 till 125 633 ton under undersökningsperioden, dvs. med 12 %.

(198)

Den sammantagna marknadsandelen ökade i motsvarande grad från 15,6 % 2000 till 17,6 % under undersökningsperioden.

Tabell 2

(199)

Det vägda genomsnittliga priset för den dumpade importen med ursprung i Kina, Saudiarabien och Sydkorea minskade med 18 % mellan 2000 och undersökningsperioden.

Tabell 3

(200)

Vid fastställandet av prisunderskridandet använde sig kommissionen av uppgifter som hänförde sig till undersökningsperioden. Gemenskapsindustrins försäljningspriser beaktades på nivån till oberoende kunder, vid behov justerade till nivån fritt fabrik, dvs. exklusive fraktkostnader i gemenskapen och efter avräkning för rabatter och avdrag. Priserna för de olika produkttyper som anges i frågeformuläret jämfördes med exportörernas försäljningspriser netto efter rabatter, efter vidtagande av de justeringar som är nödvändiga och befogade för att nå fram till priset cif vid gemenskapens gräns.

(201)

Under undersökningsperioden uppgick den vägda genomsnittliga prisunderskridandemarginalen till 16 % för Kina, 16,8 % för Saudiarabien och 24 % för Sydkorea.

(202)

Volymmässigt minskade gemenskapsindustrins tillverkning med 5 % under skadeundersökningsperioden.

Tabell 4

(203)

Produktionskapaciteten för polyesterstapelfibrer hölls på en stabil nivå under skadeundersökningsperioden. Produktionskapaciteten ökade således endast från 271 466 ton 2000 till 277 561 ton under undersökningsperioden. Under undersökningsperioden uppgick gemenskapsindustrins produktionskapacitet till 36 % av den totala förbrukningen i gemenskapen.

(204)

Kapacitetsutnyttjandet minskade med 6 procentenheter, dvs. från 87 till 81 %. Eftersom produktionskapaciteten inte har minskat i sig beror det minskade kapacitetsutnyttjandet på att gemenskapsindustrin minskat sin produktionsvolym.

Tabell 5

(205)

Lagren ökade med 13 % under skadeundersökningsperioden. Detta anses dock inte utgöra ett tecken på skada, eftersom lagernivåerna är ett resultat av gemenskapens industripolitiska beslut att hålla lagren på en nivå som i stort sett motsvarar en månadsproduktion.

Tabell 6

(206)

Investeringsnivån fastställdes på grundval av uppgifter från fem av företagen. Uppgifterna från det sjätte företaget var inte tillförlitliga. De fem företag som lämnade tillförlitliga uppgifter företog investeringar till ett värde av 34,5 miljoner EUR under skadeundersökningsperioden. Såsom framgår av tabell 7 ökade investeringarna kontinuerligt, dock med undantag för 2002 då de minskade i förhållande till föregående år. Det konstaterades emellertid att det nästan uteslutande rörde sig om ersättningsinvesteringar. Merparten av investeringarna hänförde sig direkt till tillverkningen av den berörda produkten. Endast en av tillverkarna inom gemenskapsindustrin hade företagit betydande investeringar i en återvinningsanläggning som tillhandahåller råmaterial (polyetentereftalat (PET-flisor)) till produktionsprocessen för polyesterstapelfibrer.

(207)

Både investeringsnivån och typen av investeringar (huvudsakligen ersättningsinvesteringar) ansågs ligga i den nedre delen av spektrumet för en kapitalintensiv industri.

Tabell 7

(208)

Gemenskapsindustrins försäljning av polyesterstapelfibrer i Europeiska gemenskapen minskade med 6 % mellan 2000 och undersökningsperioden. Eftersom förbrukningen i gemenskapen ökade med 11 % under skadeundersökningsperioden ledde denna försäljningsminskning till en förlust av marknadsandelar. Gemenskapsindustrins marknadsandel minskade från 31 till 29 % under undersökningsperioden.

Tabell 8

(209)

Gemenskapsindustrins försäljningspris per enhet minskade med 8 % under skadeundersökningsperioden. Såsom framgår av tabell 9 nedan inträffade denna minskning efter 2001 och sammanföll i tiden med den kraftiga importökningen från de berörda länderna och den betydande prisminskningen för denna import.

Tabell 9

(210)

Gemenskapsindustrins vägda genomsnittliga lönsamhet för nettoomsättningen minskade från 4,4 % 2000 till – 3,2 % under undersökningsperioden.

Tabell 10

(211)

Kassaflödet minskade under skadeundersökningsperioden, från 25 687 824 EUR 2000 till 12 178 328 EUR under undersökningsperioden.

(212)

Avkastningen på nettotillgångarna fastställdes på grundval av uppgifter från fem av företagen. Uppgifterna från det sjätte företaget var inte tillförlitliga. Detta företags totala avkastning på nettotillgångar uppvisade dock samma utveckling som för de andra fem företagen när det gäller den berörda produkten. Uppgifterna visade på en dramatisk minskning av avkastningen på nettotillgångar under skadeundersökningsperioden. Denna minskade från 51,1 % 2000 till – 8,5 % under undersökningsperioden.

Tabell 11

(213)

Några företag finansierade sin verksamhet inom den finansgrupp de ingick i, antingen genom centraliserad likviditetsförvaltning eller genom koncerninterna lån från moderbolaget. Vissa andra företag använde sitt kassaflöde som finansieringskälla. Det förekom även att företag ökade sitt egna kapital genom att ingå i riskkapitalstrukturer med andra finansiella enheter, som i vissa fall bidrog ytterligare till finansiering av de deltagande företagen genom lån från aktieägarna.

(214)

Mot denna bakgrund har de flesta företagen i gemenskapsindustrin inte haft några större svårigheter att anskaffa kapital. Ett av de kontrollerade företagen hade dock allvarliga problem med att finansiera sin verksamhet, både när det gällde skulder och eget kapital.

(215)

Sysselsättningen i gemenskapsindustrin minskade med 7 % under skadeundersökningsperioden. Gemenskapsindustrin minskade sin personal med 84 personer. Ett företag lämnade inte tillförlitliga löneuppgifter för 2000. Under resten av skadeundersökningsperioden ökade de samlade lönerna med 5 %, vilket är väl under den genomsnittliga ökningen av det harmoniserade konsumentprisindexet i de fyra länder där gemenskapsindustrin är belägen (dvs. 9,1 %) under samma period.

Tabell 12

(216)

Produktiviteten på hela marknaden var stabil under skadeundersökningsperioden och minskade bara med 2 % mellan 2000 och undersökningsperioden. Stagnationen i produktivitet är en följd av de låga investeringsnivåerna för gemenskapsindustrin (både när det gäller kvalitet och kvantitet; se skäl 206 och följande).

Tabell 13

(217)

Gemenskapsindustrins marknadsandel minskade med 2 procentenheter överlag, vilket visar att gemenskapsindustrin inte tillväxte i samma takt som förbrukningen på hela marknaden (– 1 %).

(218)

Verkningarna för gemenskapsindustrin av storleken på den faktiska dumpningsmarginalen kan med hänsyn till importvolymerna från Kina, Saudiarabien och Sydkorea, och priserna för denna import, inte anses vara försumbara.

(219)

Å andra sidan anses den betydande ökningen av dumpad import till gemenskapen från Kina och Saudiarabien och den otillfredsställande prisutvecklingen för importen från Sydkorea ha hindrat gemenskapsindustrin från att, som förväntat, återhämta sig från verkningarna av tidigare dumpning.

(220)

Importvolymerna från Kina, Saudiarabien och Sydkorea har ökat väsentligt, både i absoluta tal och uttryckt som marknadsandel. Marknadsandelen för denna import ökade med 2 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Det vägda genomsnittliga priset för importen från dessa länder minskade med 18 % under skadeundersökningsperioden. Denna minskning är en följd av det betydande prisunderskridande som konstaterats.

(221)

De flesta skadeindikatorerna för gemenskapsindustrin uppvisade en negativ utveckling under skadeundersökningsperioden, vilket tyder på väsentlig skada. Den totala gemenskapsförbrukningen av polyesterstapelfibrer stagnerade, gemenskapsindustrins totala försäljningsvolym minskade med 6 % och dess marknadsandel med 2 procentenheter, produktionsvolymen minskade, produktionskapaciteten stagnerade, kapacitetsutnyttjandet minskade med 6 % och det genomsnittliga försäljningspriset per enhet minskade med 8 %. Lönsamheten på nettoomsättningen var negativ och minskade med 7,6 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Även andra lönsamhetsrelaterade indikatorer som t.ex. kassaflöde och avkastning på nettotillgångar minskade under skadeundersökningsperioden. Sysselsättning och produktivitet minskade med 7 % respektive 2 %. Den positiva utvecklingen för investeringar och löner ändrar inte på bilden av skada för gemenskapsindustrin totalt sett, eftersom investeringsnivåerna var låga för att vara en kapitalintensiv industri och löneökningarna i stort sett kompenserade för inflationen under skadeundersökningsperioden.

(222)

Mot denna bakgrund dras slutsatsen att gemenskapsindustrin befinner sig i en svår ekonomisk och finansiell situation och har lidit väsentlig skada i enlighet med artikel 3 i grundförordningen.

(223)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersöktes det om den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit hade vållats av dumpad import från de berörda länderna. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även andra kända faktorer utöver den dumpade importen, vilka kunde ha vållat gemenskapsindustrin skada, för att säkerställa att skada som vållats av dessa faktorer inte oriktigt tillskrevs den dumpade importen.

(224)

Importen från de berörda länderna ökade under skadeundersökningsperioden, dvs. med 12 % volymmässigt och med 2 procentenheter uttryckt som marknadsandel. Priset för import med ursprung i Kina, Saudiarabien och Sydkorea minskade med 18 % och underskred gemenskapsindustrins priser väsentligt, dvs. med 16 %, 16,8 % respektive 24 %.

(225)

Den volymmässiga ökningen av importen med ursprung i Kina, Saudiarabien och Sydkorea och ökningen av marknadsandelen för denna import, till priser som var betydligt lägre än gemenskapsindustrins priser, sammanföll i tiden med försämringen av gemenskapsindustrins situation.

(226)

Gemenskapsindustrins försäljning minskade både volymmässigt och uttryckt som marknadsandel. Försäljningsvolymen minskade med 6 % och marknadsandelen med 2 procentenheter. Den dumpade importen från Kina, Saudiarabien och Sydkorea övertog till fullo de marknadsandelar som gemenskapsindustrin förlorat.

(227)

Minskningen av gemenskapsindustrins priser skedde parallellt med en konstant minskning av priserna för importen av den berörda produkten från Kina, Saudiarabien och Sydkorea. Gemenskapsindustrins priser började minska efter 2001, dvs. samtidigt med minskningen av de genomsnittliga importpriserna från Kina, Saudiarabien och Sydkorea (se skälen 199 och 209 och tabellerna 3 och 9). Det kunde därför klart fastställas att den dumpade importen hindrade tillverkarna från att höja sina priser.

(228)

Gemenskapsindustrins lönsamhet minskade dramatiskt från och med början av skadeundersökningsperioden och var negativ 2002 och under undersökningsperioden. Gemenskapsindustrins förluster som uppträdde från och med 2002, sammanföll i tiden med ökningen av importen av polyesterstapelfibrer från de berörda länderna till mycket låga priser. En av tillverkarna i gemenskapsindustrin visade att dess lönsamhet på nettoomsättningen för s.k. standardfibrer, dvs. där gemenskapsindustrin är som mest utsatt för konkurrens från de berörda länderna, hade försämrats mer än vad sammantagna lönsamheten för alla typer av polyesterstapelfibrer som tillverkades av denna tillverkare hade gjort.

(229)

Denna gradvisa ökning av importvolymerna från de berörda länderna till dumpade priser sammanföll även med den negativa utvecklingen av andra indikatorer som visade på skada för gemenskapsindustrin, t.ex. en ogynnsam utveckling av sysselsättningen, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet.

(230)

Mot denna bakgrund dras slutsatsen att den dumpade importen från de berörda länderna har varit av avgörande betydelse för försämringen av gemenskapsindustrins situation.

(231)

Såsom anges i skäl 183 låg förbrukningen på gemenskapsmarknaden på en stabil nivå från 2000 fram till undersökningsperioden. Detta kan således inte vara orsaken till skadan.

(232)

Industrin i senare led hävdade vid upprepade tillfällen att gemenskapsindustrin underlåtit att investera i en modernisering av produktionsprocessen och därför var (åtminstone delvis) ansvarig för den skada den lidit. Såsom anges i skäl 207 ansågs både investeringsnivån och typen av investeringar (huvudsakligen ersättningsinvesteringar och underhåll) ligga i den nedre delen av spektrumet för en kapitalintensiv industri.

(233)

Med hänsyn till de omständigheter som anges i skäl 202 och följande kunde gemenskapsindustrin inte göra några mer betydande nyinvesteringar. Såsom framgår av analysen i detta avsnitt kunde det endast konstateras en faktor som haft någon betydande negativ inverkan på gemenskapsindustrin, nämligen den dumpade importen. Under dessa omständigheter bör en otillräcklig investeringsnivå inte ses som orsak till skadan, utan snarare som en följd av den dumpade importen.

(234)

Polyesterstapelfibrer importerades under undersökningsperioden också från Förenta staterna, Turkiet, Japan, Tjeckien, Polen, Nigeria och Sydafrika. Vid undersökningen av om import från andra länder skulle kunna ha vållat gemenskapsindustrin skada inkluderades även import från Taiwan. Såsom nämns i skäl 145 konstaterades för importen från Taiwan under undersökningsperioden en dumpningsmarginal som understeg miniminivån.

(235)

Importen från andra tredjeländer ökade något, från 133 798 ton 2000 till 137 123 ton under undersökningsperioden. Denna begränsade ökning i kombination med den i stort oförändrade förbrukningen av polyesterstapelfibrer har inneburit en stagnerande marknadsandel för importen från andra tredjeländer än de berörda länderna (19 % år 2000 och under undersökningsperioden).

(236)

Enligt Eurostats uppgifter och uppgifter från annat håll, som kontrollerades på platsen, låg de vägda genomsnittliga priserna på den berörda produkten med ursprung i de övriga viktigaste exportländerna på ungefär samma nivå (1,25 EUR per kilo) under undersökningsperioden som gemenskapsindustrins vägda genomsnittliga priser. Därför dras slutsatsen att denna import inte kan ha vållat gemenskapsindustrin skada.

(237)

Några exporterande tillverkare gjorde gällande att export från Turkiet till gemenskapen äger rum till dumpade priser och att detta kan ha bidragit till skadan för gemenskapsindustrin.

(238)

Till helt övervägande del distribueras de polyesterstapelfibrer som importeras till gemenskapen från Turkiet av ett av de klagande företagen, som är ett närstående företag till den turkiska exporterande tillverkaren. Det har emellertid kommit fram bevis för att den klagande gemenskapstillverkarens inköp av polyesterstapelfibrer från det turkiska närstående företaget gjordes på marknadsmässiga villkor och syftade till att komplettera gemenskapstillverkarens produktsortiment vid intensiv efterfrågan på marknaden. Anledningen till importen var inte heller att investeringsprojekt hade slopats eller försenats, vilket skulle ha kunnat resultera i minskad produktionskapacitet hos det i gemenskapen närstående företaget. Det kunde också bekräftas att priserna för den närstående gemenskapsimportörens återförsäljning av polyesterstapelfibrer av turkiskt ursprung låg på samma nivå som priserna för de produkter som tillverkades och såldes av detta närstående företag, och att de inte underskred de genomsnittliga priser som togs ut av de andra företagen i gemenskapsindustrin.

(239)

De icke-klagande tillverkarna av den berörda produkten i gemenskapen hade en marknadsandel på 31,5 % under undersökningsperioden. Under skadeundersökningsperioden minskade deras försäljningsvolym med 7 % och deras marknadsandel med 2 procentenheter.

(240)

Tillgängliga uppgifter tyder vidare på att de icke-klagande tillverkarnas genomsnittspriser låg på samma nivå som de klagande tillverkarnas. Det tyder på att de befinner sig i ungefär samma situation som gemenskapsindustrin, dvs. att de har lidit skada på grund av den dumpade importen. Därför kan man inte dra slutsatsen att de andra tillverkarna i gemenskapen har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada.

(241)

Kostnaden för råvaror utgör en väsentlig del (omkring 60 %) av den totala produktionskostnaden för polyesterstapelfibrer. Priserna på denna produkt är därför i hög grad beroende av råvarukostnaderna.

(242)

Så kallade nya polyesterstapelfibrer tillverkas av oljebaserade produkter (monoetenglykol och renad tereftalsyra). I mindre, men växande, omfattning tillverkar gemenskapsindustrin också så kallade återvunna polyesterstapelfibrer med användande av återvunnet material (PET-flaskor och annat avfall). Polyesterstapelfibrer kan, slutligen, tillverkas utifrån en kombination av de båda slagen av råvaror, dvs. både oljebaserade produkter och återvunnet polyetentereftalat-avfall.

(243)

Eftersom monoetenglykol och renad tereftalsyra är oljebaserade produkter beror deras priser på prisfluktuationerna för olja. Prisutvecklingen för återvunnet material är, såsom konstaterades vid kontrollbesöken, i regel kopplad till prisfluktuationerna för monoetenglykol och renad tereftalsyra.

(244)

På grundval av ovanstående har några exporterande tillverkare hävdat att den skada som gemenskapsindustrin påståtts lida har vållats av fluktuationerna i råvarupriserna, och särskilt av det ökade oljepriset världen över.

(245)

På grundval av uppgifter från råvaruproducenterna kunde det härvidlag konstateras att priserna på monoetenglykol och renad tereftalsyra ökade med 14 % respektive 13 % från och med 2002 till och med undersökningsperiodens slut. De ökade råvarupriserna avspeglades emellertid inte i ett ökat genomsnittspris för de polyesterstapelfibrer som såldes av gemenskapsindustrin (se skäl 209), trots att fibrer är priskänsliga produkter. Gemenskapstillverkarnas priser föll tvärtom något under samma period. De tredjelandsföretag som tillverkar den berörda produkten har sannolikt ställts inför liknande prisökningar på sina viktigaste oljebaserade insatsvaror såsom monoetenglykol och renad tereftalsyra. Det konstaterades emellertid att importpriserna på polyesterstapelfibrer från de länderna minskade avsevärt under samma period. Det konstaterades att gemenskapstillverkarna inte kunde överföra ökade råvarukostnader på sina kunder på grund av konkurrensen från dumpad import.

(246)

Eventuella effekter på polyesterstapelfiberpriserna av fluktuationer i råvarupriserna torde vidare påverka både gemenskapsindustrin och exportörerna i de länderna, eftersom olja är en råvara med likartad prissättning världen över. Påståendet avvisades därför.

(247)

Eventuella effekter av fluktuationer i växelkursen mellan euron och US-dollarn studerades. Den helt övervägande delen av de transaktioner som gäller import från de berörda länderna till Europeiska gemenskapen görs upp i US-dollar. Euron har ökat i värde i förhållande till dollarn från mitten av 2002. Värdestegringen var betydande under undersökningsperioden vilket gynnade exporten till euroområdet under den perioden. Några berörda parter har därför hävdat att det sänkta värdet på US-dollarn i förhållande till euron ”oundvikligen” måste ha gynnat importen av polyesterstapelfibrer till Europeiska gemenskapen i en ”dollardriven” verksamhet av den typ det är fråga om här.

(248)

Vad just polyesterstapelfibrer beträffar har den stärkta euron gynnat även import från andra länder än dem för vilka dumpning konstaterats. Importvolymerna från dessa länder stagnerade emellertid under skadeundersökningsperioden (och minskade faktiskt från och med 2002 till och med undersökningsperioden), medan importen från de dumpande länderna ökade under hela skadeundersökningsperioden (med 12 %). Även om det vid första påseendet inte kan uteslutas att eurons ökade värde i förhållande till US-dollarn kan ha gynnat importen av polyesterstapelfibrer från de berörda länderna, tyder den omständigheten att valutafluktuationerna inte påverkade importen från andra länder på att eurons ökade värde inte kan anses vara en orsak till det mycket kraftiga inflödet av dumpad import från de berörda länderna.

(249)

Varje påstående om att eurons ökade värde i förhållande till US-dollarn skulle vara en orsak till den skada som gemenskapsindustrin lidit kan vidare vara relevant endast avseende den period under vilken värdestegringen inträffade, dvs. från och med mitten av 2002 till och med slutet av undersökningsperioden, och då särskilt under undersökningsperioden när kursskillnaderna mellan de båda valutorna var särskilt markanta.

(250)

Därför dras slutsatsen att eurons ökade värde i förhållande till US-dollarn visserligen kan ha gynnat exporten av polyesterstapelfibrer till gemenskapen men inte förklarar den betydande ökningen av importvolymerna från de berörda länderna jämfört med importen från andra delar av världen.

(251)

Det tidsmässiga överensstämmelsen mellan ökad dumpad import från de berörda länderna, ökad marknadsandel för denna import och det konstaterade prisunderskridandet, å ena sidan, och gemenskapsindustrins försämrade situation, å andra sidan, har föranlett slutsatsen att den dumpade importen har vållat den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit. I synnerhet har en kronologisk, parallell utveckling med sjunkande genomsnittliga priser för importen och nedtryckta genomsnittliga priser för gemenskapsindustrins produkter konstaterats. Denna utveckling har lett till sjunkande lönsamhet och till förlustsiffror för gemenskapsindustrin år 2002 och undersökningsperioden, dvs. när importen från de berörda länderna ökade som mest och prisfallet var som kraftigast.

(252)

Efter en undersökning av vissa faktorer, bland annat förbrukningsutveckling, import från andra länder än de berörda länderna, de icke-klagande tillverkarnas marknadsbeteende och gemenskapsindustrins låga investeringsnivå, dras slutsatsen att dessa faktorer inte kan ha vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada. Även om det inte kan uteslutas att andra faktorer, t.ex. fluktuationer i råvarupriser eller valutafluktuationer, kan ha bidragit till skadan för gemenskapsindustrin, har de inte haft sådana verkningar att de ändrar slutsatsen att det finns ett verkligt och väsentligt orsakssamband mellan den dumpade importen från de berörda länderna och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(253)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen övervägdes huruvida, vid en helhetsbedömning, införandet av antidumpningsåtgärder skulle strida mot gemenskapens intresse. Gemenskapens intresse fastställdes på grundval av en undersökning av alla berörda parters intressen, dvs. gemenskapsindustrins, importörernas, handlarnas samt produktanvändarnas intresse.

(254)

För att kunna bedöma de sannolika verkningarna av att åtgärder införs respektive inte införs begärdes uppgifter in från alla parter som såvitt känt var berörda eller som hade givit sig till känna. Med detta som grund sände kommissionen frågeformulär till gemenskapsindustrin, tio andra tillverkare i gemenskapen, tjugotre användare och tre råvaruleverantörer. De sex klagande tillverkare som ingick i gemenskapsindustrin, två icke-klagande tillverkare, fem närstående importörer, femton användare samt två råvaruleverantörer besvarade frågeformuläret (8).

(255)

När förfarandena inleddes var 31 icke-närstående importörer kända. Eftersom det fanns ett stort antal icke-närstående importörer beslutade kommissionen i enlighet med artikel 17 i grundförordningen att genomföra undersökningen på grundval av ett urval av dessa importörer. Urvalet för stickprovsundersökningen baserades på den största representativa importvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande.

(256)

Fem företag valdes till en början ut, på grundval av volymen av deras import från de berörda länderna. Ett av de fem företagen i urvalet ansågs senare som icke-samarbetsvilligt, eftersom det inte hade fyllt i hela frågeformuläret, och uteslöts därför. De andra fyra företagen i urvalet täckte 14,6 % av den totala berörda importen. Det slutgiltiga urvalet bestod av följande företag:

(257)

På denna grundval undersöktes om det, trots slutsatserna om dumpning, gemenskapsindustrins situation och orsakssamband, fanns tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte skulle ligga i gemenskapens intresse att införa åtgärder i just det här fallet.

(258)

Såsom anges i skäl 202 och följande har gemenskapsindustrin lidit väsentlig skada.

(259)

Om det införs antidumpningsåtgärder skulle gemenskapsindustrin få möjlighet att uppnå den lönsamhetsnivå som den skulle ha kunnat nå om det inte hade förekommit någon dumpning och att dra nytta av utvecklingen på gemenskapsmarknaden. Detta skulle säkra överlevnadsförmågan hos gemenskapsindustrins polyesterstapelfibertillverkning.

(260)

Gemenskapsindustrin har visserligen lyckats utveckla viktiga nischmarknader inom de marknadssegment som kännetecknas av högre förädlingsvärden eller avser specialfibrer, men det måste understrykas att dess kärnverksamhet fortfarande är tillverkning av standardfibrer för både vävnadstillämpningar och fiberduktillämpningar, de marknadssegment där det förekommer alltmer import från de berörda länderna och gemenskapsindustrins produktion är som mest utsatt för illojal konkurrens.

(261)

Specialfibrer har höga marginaler men säljs bara i begränsade kvantiteter. För att maximera sitt kapacitetsutnyttjande och täcka de fasta produktionskostnaderna behöver gemenskapsindustrin kunna avsätta stora volymer av standardfibrer. Genom införandet av tullar kommer en livskraftig tillverkning av polyesterstapelfibrer av standardtyp att säkras liksom en fortsatt tillverkning av polyesterstapelfibrer med ett högre förädlingsvärde. Den senare tillverkningen är starkt beroende av att det finns en livskraftig produktion av polyesterstapelfibrer av standardkvalitet. Det bör noteras att gemenskapsindustrin är den främsta leverantören i världen av specialkvaliteter och att dessa specialkvaliteter, som har ett högt förädlingsvärde, inte kan köpas från de berörda länderna i det här förfarandet. Det anses därför ligga i gemenskapsindustrins intresse att åtgärder införs.

(262)

Såsom nämns i skälen 254 och 256 fick kommissionen in femton besvarade frågeformulär från användare, fyra fullständigt ifyllda frågeformulär från icke-närstående importörer som ingick i urvalet samt fem fullständigt ifyllda frågeformulär från närstående importörer. Dessutom överlämnade tre sammanslutningar av användare uppgifter och synpunkter till kommissionen med en begäran om att förfarandet skulle avslutas utan införande av åtgärder.

(263)

Användarna av den berörda produkten återfinns inom textilsektorn. Marknaden för polyesterstapelfibrer är uppdelad i förbrukning för spinningsändamål (dvs. framställning av filamentgarn för tillverkning av textilier, ibland med inblandning av andra fibrer såsom bomull och ull), förbrukning för fiberduktillämpningar (dvs. tillverkning av duk och filt där fibrerna inte omvandlas till garn utan pressas, smälts eller kardas samman, med undantag av papper) samt förbrukning för fyllnadsändamål (dvs. för stoppning eller vaddering av vissa textilvaror såsom kuddar och bilsäten). De flesta av de samarbetsvilliga användarna i detta förfarande tillverkar fiberdukprodukter. De är medlemmar av en av de tre samarbetsvilliga användarsammanslutningarna. Denna sammanslutning representerar fiberdukindustrin på europeisk nivå (9). Enligt de uppgifter om sina inköp som de samarbetsvilliga användarna lämnade i svaren på frågeformuläret stod de under undersökningsperioden för omkring 5 % av den totala förbrukningen i gemenskapen av polyesterstapelfibrer och för omkring 13 % av den totala importen från de berörda länderna. Både användare och importörer har anfört en rad argument mot införandet av åtgärder.

(264)

Industrin i senare led i förädlingskedjan hävdade att gemenskapsmarknaden för polyesterstapelfibrer var beroende av externa leverantörer av den berörda produkten (de europeiska tillverkarna kunde som mest tillgodose omkring 60 % av marknadsbehovet). När det gäller kapacitet och marknadsandelar i gemenskapen var två av de länder som omfattas av undersökningen, nämligen Taiwan och Sydkorea, de största leverantörerna av polyesterstapelfibrer i världen. Antidumpningstullarnas nivå påverkade därför ofrånkomligen viktiga aspekter av gemenskapens intresse.

(265)

Användarna av polyesterstapelfibrer gjorde också gällande att de var verksamma på en mycket priskänslig marknad och att inte ens små kostnadsökningar kunde föras över på slutkonsumenten med hänsyn till den redan knivskarpa konkurrensen på marknaden för slutprodukterna (t.ex. kuddar och textilier), särskilt från länder i Sydostasien och från Kina. Dessa länder hade redan mycket låga priser på sin försäljning, och många europeiska textilproducenter hade blivit tvungna att åtminstone delvis flytta ut sin tillverkning till tredjeländer.

(266)

Flera användare av polyesterstapelfibrer framhöll dessutom att vissa typer av den berörda produkten (s.k. konjugatspunna hålfibrer) inte tillverkades i gemenskapen och inte heller skulle komma att tillverkas av företagen i gemenskapen under den närmaste framtiden eftersom företagen saknade den nödvändiga tekniska utrustningen. Dessa typer av polyesterstapelfibrer (alltså konjugatspunna hålfibrer, som huvudsakligen tillverkas i Sydkorea) måste därför importeras.

(267)

Slutligen framhölls att industrin i senare led i förädlingskedjan, i motsats till den industri som tillverkar polyesterstapelfibrer, var arbetsintensiv. Såsom framförts av några berörda parter är antalet anställda i industrin i senare led av förädlingskedjan mycket högre än i den kapitalintensiva polyesterstapelfiberindustrin. Som exempel kan nämnas att den europeiska fiberdukindustrin har en arbetsstyrka uppgående till 16 000 personer, vilket kan jämföras med de 1 180 personer som är anställda inom polyesterstapelfiberindustrin. Enligt uppgifter från fiberduktillverkarna står polyesterstapelfibrer för genomsnittligt 40 % av den totala produktionskostnaden för den produkt som de tillverkar. Det gjordes gällande att införandet av tullar skulle kunna medföra en förlust av arbetstillfällen eller leda till att tillverkningsanläggningar flyttas till andra länder.

(268)

Beträffande gemenskapsmarknadens påstådda beroende av externa leverantörer bör det framhållas att tullarna på import från Kina och Saudiarabien visserligen skulle komma att uppgå till i genomsnitt 27 %, men att de länderna bara hade en marknadsandel på 7 % under undersökningsperioden. Åtgärderna beträffande import från Taiwan föreslås å andra sidan bli upphävda och antidumpningstullarna på import från Sydkorea sänkta. Det bör understrykas att Taiwan och Sydkorea hade en marknadsandel på 19 % under undersökningsperioden, även med nuvarande nivå på åtgärderna (se skäl 3). Enligt uppgifter från en välrenommerad konsultfirma på fibermarknaden hade, bör också noteras, stora polyesterstapelfibertillverkare i länder som inte omfattas av antidumpningstullar (huvudsakligen Förenta staterna, Mexiko, Turkiet och Sydafrika) en överskottskapacitet under undersökningsperioden motsvarande ungefär 50 % av den totala förbrukningen i gemenskapen. Importen från dessa länder har för övrigt redan en betydande marknadsandel i gemenskapen (5,3 % under undersökningsperioden).

(269)

Användarna i gemenskapen skulle därför, trots det föreslagna införandet av tullar när det gäller Kina och Saudiarabien och med beaktande av upphävandet av åtgärderna avseende Taiwan och sänkningen av nivån på de åtgärder som är tillämpliga avseende Sydkorea, också i fortsättningen kunna anlita (eller börja anlita) betydande leverantörer av den berörda produkten, såsom Sydkorea, eller andra stora leverantörer i länder som inte omfattas av några antidumpningstullar, t.ex. Taiwan.

(270)

När det gäller argumentet att användarna av polyesterstapelfibrer inte kan överföra de eventuellt ökade kostnader som införandet av antidumpningstullar kan leda till, bör det framhållas att produktionskostnaden hos de samarbetsvilliga användarna i industrin i senare led i förädlingskedjan (vilka nästan uteslutande tillverkar fiberdukprodukter och köper den berörda produkten från Kina, Saudiarabien, Sydkorea och Taiwan) skulle komma att öka med ungefär 0,4 % som en följd av åtgärderna. Härvid har beaktats i) att den genomsnittliga antidumpningstullsatsen för Kina och Saudiarabien uppgår till 34,6 % och att länderna i fråga hade en marknadsandel på 7,8 % under undersökningsperioden, ii) att den genomsnittliga tullsats som införs på import från Sydkorea är 2 procentenheter lägre än den genomsnittliga procentsats som införts avseende samma land genom förordning (EG) nr 2852/2000 och att åtgärderna avseende Taiwan upphävs, iii) att Sydkorea och Taiwan tillsammans hade en marknadsandel på 19,3 % i gemenskapen under undersökningsperioden och iv) att polyesterstapelfibrernas andel av produktionskostnaden för slutprodukten hos de samarbetsvilliga användarna (av fiberdukprodukter) fastställts till genomsnittligt 40 %.

(271)

Även om användarna inte skulle kunna överföra den ökade produktionskostnaden på sina kunder, vilket de själva gör gällande, skulle detta inte påverka deras ekonomiska situation i någon större utsträckning. Eftersom effekterna på den ekonomiska situationen i industrin i senare led i förädlingskedjan bedöms komma att bli begränsade görs också bedömningen att det inte kommer att uppstå några negativa effekter för de anställda inom denna industri.

(272)

Det har vidare konstaterats att marknadsförbrukningen inom fiberduksegmentet ökade under skadeundersökningsperioden, trots att antidumpnings- eller utjämningsåtgärder var tillämpliga för omkring 50 % av importen av den berörda produkten från samtliga tredjeländer. Enligt uppgifter från den sammanslutning som representerar de europeiska fiberduktillverkarna ökade denna sektor sin produktion med omkring 17 % under perioden 2000–2002.

(273)

Det har vidare konstaterats att konjugatspunna hålfibrer kan tillverkas även av gemenskapsindustrin, som förfogar över både det tekniska kunnande och den maskinella utrustning som krävs. Som redan nämnts tillhandahåller gemenskapsindustrin för närvarande inte denna produkt på grund av den kraftiga prispressen från den dumpade importen. De nuvarande åtgärderna avseende Sydkorea, den största leverantören av konjugatspunna hålfibrer, kommer i alla händelser enligt förslaget att fastställas till en genomsnittligt lägre nivå.

(274)

På grundval av ovanstående, med beaktande av nivån för de åtgärder som antas och med hänsyn till att förfarandet avseende Taiwan avslutas, dras slutsatsen att åtgärderna inte kommer att medföra någon försämring av situationen för användare och importörer av den berörda produkten.

(275)

Två råvaruleverantörer var samarbetsvilliga i undersökningen och besvarade frågeformuläret. De är båda verksamma inom den petrokemiska industrin och levererar renad tereftalsyra och monoetenglykol till polyesterstapelfiberindustrin. Båda företagen stöder uttryckligen införandet av tullar. När man ser till gemenskapens intresse och dessa företags ställning i förfarandet bör emellertid beaktas att deras försäljning av råvaror till polyesterstapelfiberindustrin utgör en mycket liten del av omsättningen och att deras situation, finansiellt eller handelsmässigt, därför inte kommer att påverkas i någon större utsträckning vare sig åtgärder införs eller ej.

(276)

Såsom nämnts ovan kan polyesterstapelfibrer vara tillverkade antingen av nya råvaror, varvid man använder oljebaserade produkter (monoetenglykol och renad tereftalsyra), eller av återvunna råvaror, varvid man använder PET-flaskor och annat avfall, eller av en kombination av dessa. Kommissionen fann att gemenskapsindustrin till omkring 60 % använde nya råvaror och till omkring 40 % återvunnet material för sin tillverkning av polyesterstapelfibrer under undersökningsperioden. Gemenskapsindustrin räknar med att successivt öka andelen återvunnet material som råvara för sin tillverkning av polyesterstapelfibrer. Två av de företag som ingår i gemenskapsindustrin har redan byggt in återvinningslinjer i sina produktionsanläggningar. Ytterligare ett planerar att införa en sådan linje under 2004 och 2005.

(277)

Artikel 6 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (nedan kallat ”fördraget”) betraktar miljöskydd som en gemensam politik eller verksamhet i syfte att nå de mål som anges i artikel 2 i fördraget, däribland målet om hållbar utveckling av ekonomiska verksamheter. Europeiska gemenskapen har i detta sammanhang betraktat avfallsförebyggande och avfallshantering som en av sina främsta prioriteringar.

(278)

I synnerhet har gemenskapen antagit lagstiftning rörande förpackningar och förpackningsavfall (10). En av de principer som lagstiftningen bygger på är principen om materialutnyttjande och återanvändning: om det inte kan förhindras att förpackningsavfall uppstår skall så mycket som möjligt av materialet återvinnas, helst genom metoder för materialutnyttjande. I detta sammanhang har Europeiska gemenskapens nyligen slagit fast att minimimålet om ett materialutnyttjande av 22,5 % av det plastmaterial som ingår förpackningsavfall skall ha uppnåtts senast den 31 december 2008 (11).

(279)

Det har konstaterats att gemenskapens polyesterstapelfiberindustri stod för 70 % av förbrukningen under undersökningsperioden av PET-flaskor som blev föremål för materialutnyttjande och att den var den i särklass främsta slutliga förbrukaren av sådant förpackningsavfall (12). Av dessa uppgifter att döma förefaller materialutnyttjandet i Europa av förpackningsavfall från PET-flaskor i hög grad vara beroende av polyesterstapelfiberindustrin såsom den viktigaste avnämaren av detta avfall.

(280)

Enligt kommissionens mening kommer införandet av tullar att bidra till att säkra överlevnadsförmågan hos en industrisektor som, såsom den främsta avnämaren, innehar en central ställning när det gäller materialutnyttjande av förpackningsavfall från PET-flaskor.

(281)

Slutsatsen ovan ändras inte av den omständigheten att, såsom framhållits av några berörda parter, återvinningsindustrin inom gemenskapen också exporterar avfall från PET-flaskor till Kina. Till helt övervägande del förbrukas nämligen förpackningsavfall från PET-flaskor av tillverkarna av polyesterstapelfibrer i gemenskapen.

(282)

Med beaktande av samtliga faktorer ovan dras slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl för att inte införa antidumpningsåtgärder.

(283)

Med hänsyn till de undersökningsresultat som redovisas i skäl 143 och följande är de antidumpningsåtgärder som för närvarande är tillämpliga på import från Taiwan inte längre motiverade. Enligt artikel 11 jämförd med artikel 9 i grundförordningen skall undersökningen eller förfarandet avslutas när skyddsåtgärder inte längre är nödvändiga och inga invändningar rests vid samråd med rådgivande kommittén.

(284)

Mot bakgrund av ovanstående har kommissionen dragit slutsatsen att de skyddsåtgärder som för närvarande är i kraft avseende Taiwan inte längre är nödvändiga och att förfarandet bör avslutas.

(285)

Antidumpningsåtgärdernas nivå bör vara tillräcklig för att undanröja den skada som gemenskapsindustrin vållats genom den dumpade importen utan att överskrida de dumpningsmarginaler som konstaterats. Vid beräkningen av den tull som är nödvändig för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen ansågs det att eventuella åtgärder borde göra det möjligt för gemenskapsindustrin att täcka sina kostnader och att uppnå en samlad vinst före skatt på den nivå som rimligen skulle kunna uppnås under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte förekom någon dumpad import. Om det inte förekom någon dumpad import bedöms gemenskapsindustrin kunna uppnå en lönsamhetsnivå före skatt på 5 %. Det är den nivå som man i klagomålet från gemenskapsindustrin angav som rimlig. I avsaknad av uppgifter som skulle tala för motsatsen ansågs denna vinstnivå återigen som en lämplig nivå.

(286)

Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse i samma handelsled mellan det vägda genomsnittliga importpriset, sådant detta fastställts för beräkningen av prisunderskridandet, och det icke-skadevållande priset för den likadana produkt som såldes av gemenskapsindustrin på gemenskapsmarknaden.

(287)

Det icke-skadevållande priset erhölls genom att gemenskapsindustrins försäljningspris justerades så att det skulle avspegla den nämnda vinstmarginalen på 5 %. Den eventuella skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes sedan i procent av det totala importvärdet cif.

(288)

Mot bakgrund av det ovanstående bör, i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen, en antidumpningstull införas på import av den berörda produkten med ursprung i Kina, Saudiarabien och Sydkorea och fastställas till den lägre av skademarginalen och dumpningsmarginalen.

(289)

Med detta som grund uppgår tullsatserna till följande:

(290)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den nu aktuella undersökningen. Den avspeglar alltså den situation som i denna undersökning konstaterats föreligga för företagen i fråga. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller ”alla andra företag”) gäller alltså enbart för import av produkter med ursprung i de berörda länderna vilka producerats av de företag, dvs. de specifika rättsliga enheter, som nämns. Importerade produkter vilka tillverkats av något annat företag som inte, med angivande av företagets namn och adress, särskilt nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är det specifikt nämnda företaget närstående, kan inte omfattas av dessa satser. För dem måste i stället den tullsats som gäller för ”alla andra företag” tillämpas.

(291)

Ansökningar om tillämpning av dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller inrättandet av nya produktions- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen (13) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande eventuella ändringar av företagets verksamhet i fråga om produktion, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av produktions- eller försäljningsenheterna. Kommissionen kommer vid behov, efter samråd med rådgivande kommittén, att föreslå att förordningen ändras för att beakta detta genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(292)

En samarbetsvillig exporterande tillverkare i Saudiarabien gjorde ett prisåtagande i enlighet med artikel 8.1 i grundförordningen. De minimipriser som denna tillverkare ursprungligen åtog sig att respektera undanröjde emellertid inte dumpningens skadliga verkningar. Detsamma gäller för företagets reviderade åtagande. Dess försäljningsstruktur i gemenskapen är dessutom sådan att den inte skulle möjliggöra en effektiv övervakning av åtagandet. Åtagandet kunde därför inte godtas.

(293)

Två kinesiska exporterande tillverkare gjorde ett åtagande som stöddes av en sammanslutning av användare. Åtagandet kunde emellertid inte godtas. Det skulle nämligen ha inneburit att en viss importvolym undantogs från de slutgiltiga åtgärderna och skulle därför inte i tillräcklig mån undanröja den skada som gemenskapsindustrin hade vållats. Alternativt åtog sig dessa exportörer att respektera ett minimipris för all sin export till gemenskapen. Detta pris låg emellertid på en nivå som inte skulle undanröja dumpningens skadliga verkningar. Åtagandena kunde därför inte godtas. Inte heller kunde en lösning som skulle innebära att olika minimipriser fastställdes för olika produkttyper som inte lätt kunde skiljas från varandra vid importen godtas, eftersom kravet att respektera minimipriserna lätt skulle kunna kringgås. Vidare framgick det vid undersökningen att exportörerna inte förde sina räkenskaper i enlighet med internationella redovisningsstandarder. Det skulle därför bli mycket svårt att övervaka åtagandet.

(294)

En annan kinesisk exporterande tillverkare, som varken beviljades marknadsekonomisk status eller individuell behandling, åtog sig att höja sina priser på exporten till gemenskapen. Den erbjudna prishöjningen skulle emellertid inte undanröja den skadevållande dumpningen. Kommissionen har dessutom som praxis att inte godta åtaganden från företag som varken beviljats marknadsekonomisk status eller individuell behandling, eftersom det i sådana fall inte är möjligt att fastställa en individuell dumpningsmarginal. Av dessa skäl kunde åtagandet från denna exporterande tillverkare inte godtas.