9.3.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 62/1

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

9.3.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 62/3

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1810/2004 av den 7 september 2004 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (2) fastställdes det att den kombinerade nomenklaturen skulle ändras för viss frukt och vissa grönsaker samt för vissa bearbetade produkter av frukt och grönsaker.

(2)

Genom förordningar om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (3) har det redan tidigare införts ändringar av den kombinerade nomenklaturen för viss frukt och vissa grönsaker samt vissa bearbetade produkter av frukt och grönsaker, men alla dessa ändringar återspeglas inte i följande förordningar om de gemensamma marknadsordningarna för frukt och grönsaker och för bearbetade produkter av frukt och grönsaker: Kommissionens förordning (EEG) nr 1591/87 av den 5 juni 1987 om kvalitetsnormer för huvudkål, brysselkål, stjälkselleri, spenat och plommon (4), kommissionens förordning (EEG) nr 1677/88 av den 15 juni 1988 om kvalitetsnormer för gurka (5), rådets förordning (EG) nr 399/94 av den 21 februari 1994 om särskilda åtgärder för torkade druvor (6), kommissionens förordning (EG) nr 3223/94 av den 21 december 1994 om tillämpningsföreskrifter till importsystemet för frukt och grönsaker (7), kommissionens förordning (EG) nr 1555/96 av den 30 juli 1996 om tillämpningsföreskrifter för systemet med tilläggstull vid import inom sektorn för frukt och grönsaker (8) samt kommissionens förordning (EG) nr 1961/2001 av den 8 oktober 2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2200/96 när det gäller exportbidrag inom sektorn för frukt och grönsaker (9).

(3)

Förordningarna (EEG) nr 1591/87, (EEG) nr 1677/88, (EG) nr 399/94, (EG) nr 3223/94, (EG) nr 1555/96 och (EG) nr 1961/2001 bör därför ändras.

(4)

Ändringarna bör träda i kraft vid samma tidpunkt som förordning (EG) nr 1810/2004 träder i kraft.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för färsk frukt och färska grönsaker och Förvaltningskommittén för bearbetade produkter av frukt och grönsaker.

1)

På femte raden i tabellen skall KN-numren för söta apelsiner, färska, ”ex 0805 10 10, ex 0805 10 30 och ex 0805 10 50”, ersättas med KN-nummer ”ex 0805 10 20”.

2)

På tionde raden i tabellen skall KN-numren för äpplen, ”ex 0808 10 20, ex 0808 10 50 och ex 0808 10 90”, ersättas med KN-nummer ”ex 0808 10 80”.

1)

På femte raden i tabellen skall KN-numren för apelsiner, ”ex 0805 10 10, ex 0805 10 30 och ex 0805 10 50”, ersättas med KN-nummer ”ex 0805 10 20”.

2)

På tionde raden i tabellen skall KN-numren för äpplen, ”ex 0808 10 20, ex 0808 10 50 och ex 0808 10 90”, ersättas med KN-nummer ”ex 0808 10 80”.

1)

Den femte strecksatsen skall ersättas med följande:

2)

De elfte och tolfte strecksatserna skall ersättas med följande:

3)

Den fjortonde strecksatsen skall ersättas med följande:

9.3.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 62/5

(1)

Arbetsgruppen för standardisering av lättfördärvliga livsmedel och kvalitetsförbättring vid FN:s ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) har nyligen ändrat norm FFV-42 om saluföring och kontroll av handelskvaliteten på avokado. För att skapa klarhet och internationell öppenhet bör dessa ändringar beaktas i kommissionens förordning (EG) nr 831/97 (2).

(2)

Mognad och utveckling hos avokado kan bedömas med hjälp av torrsubstansinnehållet. För att utesluta frukt som inte kan mogna bör det införas ett krav på minsta torrsubstansinnehåll.

(3)

Handeln med småväxta avokador av sorten Hass ökar och motsvarar efterfrågan från vissa konsumenter. Det är därför nödvändigt att minska minimistorleken för avokado av denna sort.

(4)

Förordning (EG) nr 831/97 bör därför ändras.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för färsk frukt och färska grönsaker.

9.3.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 62/7

(1)

Kommissionens förordning (EG) nr 246/2003 av den 10 februari 2003 om antagande av programmet med ad hoc-moduler för åren 2004 till 2006 för arbetskraftsundersökningen enligt rådets förordning (EG) nr 577/98 (2) omfattar en ad hoc-modul för övergång från arbetsliv till pension.

(2)

Det behövs fullständiga och jämförbara uppgifter om övergången från arbetsliv till pension för att det skall vara möjligt att övervaka det arbete som inleddes vid Europeiska rådets möte i Laeken i december 2001 och som syftar till att nå de gemensamma målen för gemenskapens sysselsättningsstrategi och den öppna samordningsmetoden på pensionsområdet. I båda dessa processer prioriteras främjande av ett aktivt åldrande och förlängning av arbetslivet, särskilt genom riktlinje 5 i 2003 års riktlinjer för sysselsättningen, ”Öka utbudet av arbetskraft och främja aktivt åldrande”, vilken antogs av rådet den 22 juli 2003 (3) och genom mål 5 i pensionsprocessen enligt den gemensamma rapporten om mål och arbetsmetoder på pensionsområdet, vilken godkändes vid Europeiska rådets möte i Laeken den 14–15 december 2001 samt i kommissionens och rådets gemensamma rapport om tillräckliga och stabila pensioner, vilken antogs vid Europeiska rådets möte i Bryssel den 20–21 mars 2003.

(3)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut nr 1145/2002/EG av den 10 juni 2002 om gemenskapens stödåtgärder inom sysselsättningsområdet (4) skall gemenskapens verksamhet inom analys, forskning och samarbete mellan medlemsstaterna avseende sysselsättning och arbetsmarknad genomföras under perioden 1 januari 2002–31 december 2006, och ett av målen med denna verksamhet är att utveckla, följa upp och utvärdera den europeiska sysselsättningsstrategin, särskilt hur den skall utvecklas i framtiden.

(4)

Det är också nödvändigt att uppdatera specifikationen av det urval som anges i avsnitt 3 i bilagan till förordning (EG) nr 246/2003 så att det kan analyseras för ad hoc-modulen i så hög grad som möjligt.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Kommittén för det statistiska programmet.

9.3.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 62/12

(1)

Artiklarna 16 och 18 i förordning (EG) nr 2201/96 och kommissionens förordning (EG) nr 800/1999 av den 15 april 1999 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (2) tillämpas vid export av visst socker som används i vissa bearbetade produkter av frukt och grönsaker.

(2)

Enligt artikel 18.6 i förordning (EG) nr 2201/96 skall bidraget, om differentierade bidragssatser tillämpas, betalas ut när det har styrkts att produkterna har nått den bestämmelseort som anges på licensen eller en annan bestämmelseort för vilken det har fastställts ett bidrag. I artikeln fastställs också att det får göras undantag från denna bestämmelse, under förutsättning att det fastställs villkor som ger motsvarande garantier.

(3)

Enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 800/1999 uppstår rätten till exportbidrag vid import till ett visst tredjeland om en differentierad bidragssats gäller för detta tredjeland. I artiklarna 14, 15 och 16 i den förordningen fastställs villkoren för betalning av en differentierad bidragssats, och det anges särskilt vilka dokument som skall läggas fram som bevis för att en vara nått sin bestämmelseort.

(4)

För differentierade bidragssatser föreskrivs i artikel 18.1 och 18.2 i förordning (EG) nr 800/1999 att en del av bidraget, beräknat med utgångspunkt i den lägsta bidragssatsen, skall betalas ut så snart exportören har styrkt att produkten har lämnat gemenskapens tullområde.

(5)

Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om ändring av avtalet av den 22 juli 1972 mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet beträffande bestämmelserna om bearbetade jordbruksprodukter (3) som undertecknades i oktober 2004 skall provisoriskt tillämpas från och med den 1 februari 2005 enligt rådets beslut 2005/45/EG (4) om ingående och provisorisk tillämpning av det avtalet.

(6)

Enligt beslut 2005/45/EG skall socker (HS-rubrikerna 1701, 1702 och 1703) som används vid framställning av vissa bearbetade jordbruksprodukter som exporteras till Schweiz och Liechtenstein från och med den 1 februari 2005 inte längre berättiga till exportbidrag.

(7)

Genom det avtal som godkändes genom beslut 2005/45/EG införs särskilda bestämmelser om administrativt samarbete för att bekämpa oegentligheter och bedrägeri i tull- och exportbidragsfrågor.

(8)

Mot bakgrund av dessa särskilda bestämmelser och för att undvika onödiga kostnader för aktörerna i deras handel med andra tredjeländer bör man göra undantag från förordning (EG) nr 2201/96 och förordning (EG) nr 800/1999 när det krävs importbevis i samband med differentierade bidragssatser. Om inga exportbidrag har fastställts för de särskilda bestämmelseländerna bör man inte ta hänsyn till detta när den lägsta bidragssatsen fastställs.

(9)

Eftersom åtgärderna i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet som godkändes genom beslut 2005/45/EG kommer att tillämpas från och med den 1 februari 2005 bör denna förordning tillämpas från och med samma datum.

(10)

Åtgärderna i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för produkter beredda av frukt och grönsaker.

9.3.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 62/14

(1)

I direktiv 2001/25/EG fastställs minimikrav för utbildning, certifiering och vakthållning för sjöfolk som tjänstgör ombord på gemenskapsfartyg. Kraven bygger på de normer som fastställs i Internationella konventionen om normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning (STCW-konventionen) och koden för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning (STCW-koden).

(2)

STCW-konventionen och STCW-koden har ändrats genom Internationella sjöfartsorganisationens sjösäkerhetskommittés resolutioner MSC 66(68) och MSC 67(68), som trädde i kraft den 1 januari 1999, resolution MSC 78(70), som trädde i kraft den 1 januari 2003 samt cirkulär STCW.6/Circ.3 och STCW.6/Circ.5, som trädde i kraft den 20 maj 1998 respektive den 26 maj 2000.

(3)

Den nya regeln V/3 i SCTW-konventionen, som lades till genom resolution MSC 66(68), föreskriver obligatoriska minimikrav på utbildning och kvalifikationer för befälhavare, befäl, manskap och annan personal på passagerarfartyg, med undantag av ro-ro-passagerarfartyg.

(4)

Direktiv 2001/25/EG bör därför ändras.

(5)

Åtgärderna i detta direktiv är förenliga med yttrandet från Kommittén för sjösäkerhet, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/94 (2).

1.

I punkt 3 i regel V/2 skall följande läggas till:

”... eller styrka att de har uppnått den föreskrivna kompetensnormen under de föregående fem åren.”

2.

I slutet av kapitlet skall följande läggas till:

”Regel V/3

Obligatoriska minimikrav för utbildning och behörighet för befälhavare, befäl, manskap och annan personal på passagerarfartyg, med undantag av ro-ro-passagerarfartyg

9.3.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 62/16

(1)

Enligt artikel 104 i fördraget skall medlemsstaterna undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser; detta gäller också medlemsstater med undantag, en kategori som alla de länder som anslöt sig till EU den 1 maj 2004 tillhör.

(2)

Stabilitets- och tillväxtpakten grundas på målsättningen om sunda offentliga finanser som ett sätt att stärka förutsättningarna för prisstabilitet och stark varaktig tillväxt som främjar skapandet av sysselsättning.

(3)

I förfarandet vid alltför stora underskott enligt artikel 104 föreskrivs det att det skall beslutas huruvida det föreligger ett alltför stort underskott, och i protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som bifogats fördraget anges närmare bestämmelser om genomförandet av förfarandet vid alltför stora underskott. I rådets förordning (EG) nr 3605/93 (1) fastställs detaljerade regler och definitioner för tillämpningen av bestämmelsen i nämnda protokoll.

(4)

I artikel 104.5 i fördraget anges det att kommissionen skall avge ett yttrande till rådet om kommissionen anser att det föreligger eller kan uppstå ett alltför stort underskott i en medlemsstat. Efter att ha undersökt alla relevanta faktorer som den tagit hänsyn till i sin rapport i enlighet med artikel 104.3 och med beaktande av Ekonomiska och finansiella kommitténs yttrande i enlighet med artikel 104.4, drog kommissionen i sitt yttrande av den 24 juni 2004 slutsatsen att det föreligger ett alltför stort underskott i Slovakien.

(5)

I artikel 104.6 i fördraget fastställs att rådet skall beakta eventuella synpunkter från den berörda medlemsstaten innan rådet, efter en allsidig bedömning, avgör huruvida ett alltför stort underskott föreligger.

(6)

Den allsidiga bedömningen leder till följande slutsatser: Underskottet i den offentliga sektorns finanser uppgick år 2003 till 3,6 % av BNP i Slovakien och överskrider alltså fördragets referensvärde på 3 %. Att underskottet i de offentliga finanserna överstiger referensvärdet på 3 % beror varken på en osedvanlig händelse utanför de slovakiska myndigheternas kontroll eller på en allvarlig konjunkturnedgång enligt definitionen i stabilitets- och tillväxtpakten. Underskottet i de offentliga finanserna förväntas fortsätta att överstiga 3 % av BNP under 2004. Närmare bestämt beräknas underskottet enligt kommissionens vårprognos 2004 uppgå till 4,1 % av BNP under 2004, medan det i konvergensprogrammet för Slovakien förväntas uppgå till 4,0 % av BNP. Den offentliga skuldkvoten, som var 42,8 % under 2003, väntas fortsätta att ligga under fördragets referensvärde 60 % av BNP under 2004.

9.3.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 62/18

(1)

Enligt artikel 104 i fördraget skall medlemsstaterna undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser. Detta gäller också medlemsstater med undantag, en kategori som alla de länder som anslöt sig till EU den 1 maj 2004 tillhör.

(2)

Stabilitets- och tillväxtpakten grundas på målsättningen om sunda offentliga finanser som ett sätt att stärka förutsättningarna för prisstabilitet och stark varaktig tillväxt som främjar skapandet av sysselsättning.

(3)

I förfarandet vid alltför stora underskott enligt artikel 104 föreskrivs att det skall beslutas huruvida det föreligger ett alltför stort underskott, och i protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som bifogats fördraget anges närmare bestämmelser om genomförandet av förfarandet vid alltför stora underskott. I rådets förordning (EG) nr 3605/93 av den 22 november 1993 om tillämpningen av det protokoll om förfarandet vid alltför stora underskott som bifogas fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (1) fastställs detaljerade regler och definitioner för tillämpningen av bestämmelsen i nämnda protokoll.

(4)

I artikel 104.5 i fördraget anges att kommissionen skall avge ett yttrande till rådet om kommissionen anser att det föreligger eller kan uppstå ett alltför stort underskott i en medlemsstat. Efter att ha undersökt alla relevanta faktorer som den tagit hänsyn till i sin rapport i enlighet med artikel 104.3 och med beaktande av Ekonomiska och finansiella kommitténs yttrande i enlighet med artikel 104.4, drog kommissionen i sitt yttrande av den 24 juni 2004 slutsatsen att det föreligger ett alltför stort underskott i Polen.

(5)

Genom artikel 104.6 i fördraget fastställs att rådet skall beakta eventuella synpunkter från den berörda medlemsstaten innan rådet, efter en allsidig bedömning, avgör huruvida ett alltför stort underskott föreligger.

(6)

Den allsidiga bedömningen leder till följande slutsatser: Underskottet i den offentliga sektorns finanser uppgick år 2003 till 4,1 % av BNP i Polen och överskrider alltså fördragets referensvärde på 3 %. Att underskottet i de offentliga finanserna överstiger referensvärdet på 3 % beror varken på en osedvanlig händelse utanför de polska myndigheternas kontroll eller på en allvarlig konjunkturnedgång enligt definitionen i stabilitets- och tillväxtpakten. Underskottet i de offentliga finanserna förväntas fortsätta att överstiga 3 % av BNP under 2004. Närmare bestämt beräknas underskottet enligt kommissionens vårprognoser 2004 uppgå till 6 % av BNP under 2004, medan det i konvergensprogrammet för Polen förväntas uppgå till 5,7 % av BNP. Den offentliga skuldkvoten, som var 45,4 % under 2003, väntas fortsätta att ligga under fördragets referensvärde 60 % av BNP under 2004. Uppgifterna för underskottet och skulden kommer att behöva revideras uppåt om öppna pensionsfonder undantas från den offentliga sektorn i enlighet med Eurostats beslut om klassificeringen av fonderade pensionssystem.

9.3.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 62/19

(1)

Enligt artikel 104 i fördraget skall medlemsstaterna undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser; detta gäller också medlemsstater med undantag, en kategori som alla de länder som anslöt sig till EU den 1 maj 2004 tillhör.

(2)

Stabilitets- och tillväxtpakten grundas på målsättningen om sunda offentliga finanser som ett medel för att stärka förutsättningarna för prisstabilitet och varaktig tillväxt som främjar skapandet av sysselsättning.

(3)

I förfarandet vid alltför stora underskott enligt artikel 104 föreskrivs att det skall beslutas huruvida det föreligger ett alltför stort underskott, och i protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som bifogats fördraget anges närmare bestämmelser om genomförandet av förfarandet vid alltför stora underskott. I rådets förordning (EG) nr 3605/93 av den 22 november 1993 om tillämpningen av det protokoll om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (1) fastställs detaljerade regler och definitioner för tillämpningen av bestämmelserna i nämnda protokoll.

(4)

I artikel 104.5 i fördraget anges att kommissionen skall avge ett yttrande till rådet om kommissionen anser att det föreligger eller kan uppstå ett alltför stort underskott i en medlemsstat. Efter att ha undersökt alla relevanta faktorer som den tagit hänsyn till i sin rapport i enlighet med artikel 104.3 och med beaktande av Ekonomiska och finansiella kommitténs yttrande i enlighet med artikel 104.4, drog kommissionen i sitt yttrande av den 24 juni 2004 slutsatsen att det föreligger ett alltför stort underskott i Cypern.

(5)

I artikel 104.6 i fördraget fastställs att rådet skall beakta eventuella synpunkter från den berörda medlemsstaten innan rådet, efter en allsidig bedömning, avgör huruvida ett alltför stort underskott föreligger.

(6)

Den allsidiga bedömningen leder till följande slutsatser. Underskottet i den offentliga sektorns finanser uppgick år 2003 till 6,3 % av BNP i Cypern och överskrider alltså fördragets referensvärde på 3 % av BNP. Att underskottet i de offentliga finanserna överstiger referensvärdet på 3 % beror varken på en osedvanlig händelse utanför de cypriotiska myndigheternas kontroll eller på en allvarlig konjunkturnedgång i den mening som avses i stabilitets- och tillväxtpakten. Underskottet i de offentliga finanserna förväntas fortsätta att ligga över 3 % av BNP under 2004. Närmare bestämt beräknas underskottet enligt kommissionens vårprognoser 2004 uppgå till 4,6 % av BNP under 2004, medan det i konvergensprogrammet för Cypern förväntas uppgå till 5,2 % av BNP. Den offentliga skuldkvoten, som var 72,2 % under 2003, väntas under 2004 att fortsätta att frångå fördragets referensvärde på 60 % av BNP.

9.3.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 62/20

(1)

Enligt artikel 104 i fördraget skall medlemsstaterna undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser; detta gäller också medlemsstater med undantag, en kategori som alla de länder som anslöt sig till EU den 1 maj 2004 tillhör.

(2)

Stabilitets- och tillväxtpakten grundas på målsättningen om sunda offentliga finanser som ett medel för att stärka förutsättningarna för prisstabilitet och varaktig tillväxt som främjar skapandet av sysselsättning.

(3)

I förfarandet vid alltför stora underskott enligt artikel 104 föreskrivs att det skall beslutas huruvida det föreligger ett alltför stort underskott, och i protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som bifogats fördraget anges närmare bestämmelser om genomförandet av förfarandet vid alltför stora underskott. I rådets förordning (EG) nr 3605/93 av den 22 november 1993 om tillämpningen av det protokoll om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (1) fastställs detaljerade regler och definitioner för tillämpningen av bestämmelsen i nämnda protokoll.

(4)

I artikel 104.5 i fördraget anges att kommissionen skall avge ett yttrande till rådet om kommissionen anser att det föreligger eller kan uppstå ett alltför stort underskott i en medlemsstat. Efter att ha undersökt alla relevanta faktorer som den tagit hänsyn till i sin rapport i enlighet med artikel 104.3 och med beaktande av Ekonomiska och finansiella kommitténs yttrande i enlighet med artikel 104.4, drog kommissionen i sitt yttrande av den 24 juni 2004 slutsatsen att det föreligger ett alltför stort underskott i Tjeckien.

(5)

I artikel 104.6 i fördraget fastställs att rådet skall beakta eventuella synpunkter från den berörda medlemsstaten innan rådet, efter en allsidig bedömning, avgör huruvida ett alltför stort underskott föreligger.

(6)

Den allsidiga bedömningen leder till följande slutsatser: Det offentliga underskottet i Tjeckien var 2003 12,9 % av BNP (5,9 % av BNP om man undantar att det har belastats med en mycket stor enstaka transaktion genom bokföring av statliga garantier), och överskred således fördragets referensvärde på 3 % av BNP. Att underskottet i de offentliga finanserna överstiger referensvärdet på 3 % beror varken på en osedvanlig händelse utanför de tjeckiska myndigheternas kontroll eller på en allvarlig konjunkturnedgång i den mening som avses i stabilitets- och tillväxtpakten. Underskottet i de offentliga finanserna förväntas fortsätta att ligga över 3 % av BNP under 2004. Närmare bestämt beräknas underskottet enligt kommissionens vårprognoser 2004 uppgå till 5,9 % av BNP under 2004, medan det i konvergensprogrammet för Tjeckien förväntas uppgå till 5,3 % av BNP. Den offentliga skuldkvoten, som var 37,6 % under 2003, väntas fortsätta att ligga under fördragets referensvärde 60 % av BNP under 2004.

9.3.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 62/21

(1)

Enligt artikel 104 i fördraget skall medlemsstaterna undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser. Detta gäller också medlemsstater med undantag, en kategori som alla de länder som anslöt sig till Europeiska unionen den 1 maj 2004 tillhör.

(2)

Stabilitets- och tillväxtpakten grundas på målsättningen om sunda offentliga finanser som ett medel för att stärka förutsättningarna för prisstabilitet och varaktig tillväxt som främjar skapandet av sysselsättning.

(3)

I förfarandet vid alltför stora underskott enligt artikel 104 föreskrivs att det skall beslutas huruvida det föreligger ett alltför stort underskott, och i protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som bifogats fördraget anges närmare bestämmelser om genomförandet av förfarandet vid alltför stora underskott. I rådets förordning (EG) nr 3605/93 av den 22 november 1993 om tillämpningen av det protokoll om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (1) fastställs detaljerade regler och definitioner för tillämpningen av bestämmelsen i nämnda protokoll.

(4)

Enligt artikel 104.5 i fördraget skall kommissionen avge ett yttrande till rådet om kommissionen anser att det föreligger eller kan uppstå ett alltför stort underskott i en medlemsstat. Efter att ha undersökt alla relevanta faktorer som den tagit hänsyn till i sin rapport i enlighet med artikel 104.3 och med beaktande av Ekonomiska och finansiella kommitténs yttrande i enlighet med artikel 104.4, drog kommissionen i sitt yttrande av den 24 juni 2004 slutsatsen att det föreligger ett alltför stort underskott i Malta.

(5)

I artikel 104.6 i fördraget fastställs att rådet skall beakta eventuella synpunkter från den berörda medlemsstaten innan rådet, efter en allsidig bedömning, avgör huruvida ett alltför stort underskott föreligger.

(6)

Denna allsidiga bedömning har lett till följande slutsatser: Underskottet i de offentliga finanserna uppgick under 2003 till 9,7 % av BNP (varav 3,2 % av BNP hänför sig till en engångstransaktion) vilket överstiger fördragets referensvärde på 3 % av BNP. Att underskottet i de offentliga finanserna överstiger referensvärdet på 3 % beror varken på en osedvanlig händelse utanför de maltesiska myndigheternas kontroll eller på en allvarlig konjunkturnedgång i den mening som avses i stabilitets- och tillväxtpakten. Underskottet i de offentliga finanserna kommer att fortsätta att överstiga 3 % av BNP under 2004. Närmare bestämt beräknas underskottet enligt kommissionens vårprognoser 2004 uppgå till 5,9 % av BNP under 2004, medan det i konvergensprogrammet för Malta förväntas uppgå till 5,2 % av BNP. Den offentliga skuldkvoten, som var 72,0 % under 2003, väntas fortsätta att avvika från fördragets referensvärde 60 % av BNP under 2004.

9.3.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 62/22

(1)

Under 2004 har medlemsstaterna valt ut vissa frågor som bör ingå i ett samordnat kontrollprogram för år 2005.

(2)

Även om det i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/32/EG av den 7 maj 2002 om främmande ämnen och produkter i djurfoder (2) fastställs högsta tillåtna halter av aflatoxin B1 i foder, finns det inga gemenskapsbestämmelser för andra mykotoxiner, t.ex. okratoxin A, zearalenon, deoxynivalenol och fumonisin. Om man samlade in uppgifter om förekomsten av dessa mykotoxiner genom stickprov, skulle det ge värdefull information som kunde tjäna som underlag för en bedömning av situationen med tanke på framtida lagstiftning. Dessutom är vissa foderråvaror, t.ex. spannmål och oljeväxtfrön särskilt utsatta för kontaminering med mykotoxiner på grund av förhållandena vid skörd, lagring och transport. Eftersom mykotoxinkoncentrationen växlar från år till år bör man samla in uppgifter från flera år efter varandra för alla de nämnda mykotoxinerna.

(3)

Annan antibiotika än koccidiostatika och histomonostatika får saluföras och användas som fodertillsats endast till och med den 31 december 2005. Tidigare kontroller av förekomsten av antibiotika och koccidiostatika i vissa foder, där några av dessa ämnen inte är tillåtna, tyder på att det fortfarande sker överträdelser i detta avseende. Förekomsten är så frekvent och ärendet så känsligt att det är rimligt att fortsätta kontrollerna.

(4)

Det är viktigt att säkerställa att de restriktioner för användning av foderråvaror av animaliskt ursprung i foder som fastställs i EU-lagstiftningen verkligen tillämpas.

(5)

Man bör säkerställa att halterna av spårelementen koppar och zink i foderblandningar för svin inte överstiger den högsta tillåtna halten enligt kommissionens förordning (EG) nr 1334/2003 av den 25 juli 2003 om ändring av villkoren för godkännande av fodertillsatser som hör till typen spårelement (3).

(6)

Åtgärderna i denna rekommendation är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1.

Under år 2005 bör medlemsstaterna genomföra ett samordnat kontrollprogram med inriktning på följande:

2.

Medlemsstaterna bör redovisa resultaten av det samordnade kontrollprogrammet enligt punkt 1 i ett särskilt kapitel i den årsrapport om kontrollverksamheten som skall överlämnas senast den 1 april 2006 i enlighet med artikel 22.2 i direktiv 95/53/EG och den senaste versionen av den harmoniserade rapporteringsmodellen.

9.3.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 62/30

(1)

Den 9 januari 2004 mottog kommissionen en anmälan enligt artikel 4 i förordning (EEG) nr 4064/89 (koncentrationsförordningen) av en koncentration varigenom Bertelsmann AG (nedan kallat ”Bertelsmann”) och Sony Corporation of America, som hör till Sony-gruppen (nedan kallat ”Sony”), sammanför sin samlade affärsverksamhet när det gäller inspelad musik i ett gemensamt företag. Det gemensamma företaget skall drivas under namnet Sony BMG och kommer att arbeta med upptäckt och utveckling av artister (så kallad A&R (2)) och i förlängningen marknadsföring och försäljning av musik. Sony BMG kommer inte att bedriva någon verksamhet inom närliggande områden som musikförlag, tillverkning och distribution.

(2)

Bertelsmann är ett internationellt medieföretag med världsomspännande verksamhet inom musikinspelning, musikutgivning, radio, bokförlag, tidskriftsutgivning, tidningsutgivning samt bok- och musikklubbar. Bertelsmann är verksamt på musikinspelningsmarknaden genom sitt helägda dotterbolag Bertelsmann Music Group (BMG) och äger skivmärkena Arista, Jive, Zomba och RCA.

(3)

Sony är en global företagskoncern som arbetar med musikinspelning och musikutgivning, industri- och konsumentelektronik samt underhållning. När det gäller inspelad musik bedriver koncernen sin verksamhet inom Sony Music Entertainment. Sonys skivmärken omfattar Columbia Records Group, Epic Records Group och Sony Classical.

(4)

Rådgivande kommittén för koncentrationer avgav vid sitt 127:e möte den 9 juli 2004 ett positivt yttrande om kommissionens förslag till beslut om att anta ett villkorligt beslut.

(5)

Förhörsombudet ansåg i en rapport av den 5 juni 2004 att parternas rätt att höras hade respekterats.

(6)

Kommissionen fann att den relevanta produktmarknaden för musikinspelningar (inklusive A&R och marknadsföring och försäljning av inspelad musik) kan delas upp i olika produktmarknader alltefter genre (till exempel internationell pop, lokal pop, klassisk musik etc.) eller samlingar. I detta fall kan dock frågan om huruvida de ovan nämnda genrerna eller kategorierna utgör separata marknader lämnas öppen, då koncentrationen inte skulle medföra att en dominerande ställning skapas eller förstärks oavsett vilken definition av produktmarknaden man väljer.

(7)

Marknadsundersökningen bekräftade en rad faktorer (till exempel att A&R, prissättning, och marknadsföring huvudsakligen sker på nationell nivå, att efterfrågan är stark när det gäller det lokala musikutbudet och att den internationella närvaron av oberoende skivbolag är begränsad) som talade för att de relevanta geografiska marknaderna för musikinspelningar bör betraktas som nationella.

(8)

Med stöd av vad som framkommit vid marknadsundersökningen anser kommissionen att musik på nätet inte är en del av marknaden för musikutgivning via fysiska medier, särskilt på grund av skillnaderna i fråga om produkt och distributionssätt. Kommissionen identifierade två olika produktmarknader för musik på nätet: i) grossistmarknaden för licenser avseende musik på nätet och ii) detaljmarknaden för distribution av musik på nätet.

(9)

I detta fall anser kommissionen att både grossistmarknaden för licenser avseende musik på nätet och detaljmarknaden för distribution av musik på nätet är nationella. Detta kan komma att ändra sig i framtiden, beroende på den internationella utvecklingen när det gäller nätmusiklicenser och musikdistribution.

(10)

Baserat på överväganden som omfattade både efterfråge- och utbudssidan fann kommissionen indikationer på att det fanns olika produktmarknader inom ramen för musikutgivning vilka kan avgränsas alltefter utnyttjandet av de olika rättighetskategorierna (dvs. mekaniska rättigheter och rättigheter avseende framförande, synkronisering, tryckning m.m.). Den exakta omfattningen av den relevanta produktmarknaden behöver inte fastställas eftersom konkurrensbedömningen är densamma oavsett vilken marknadsdefinition som används.

(11)

Marknadsundersökningen har bekräftat att marknaden trots vissa gränsöverskridande inslag i grunden är nationell, förutsatt att licensavgifterna för mekaniska rättigheter och framföranderättigheter allmänt sett krävs in på nationell nivå. Den exakta omfattningen av den relevanta geografiska marknaden behöver inte fastställas i detta fall, eftersom konkurrensbedömningen är densamma oavsett vilken marknadsdefinition som används.

(12)

Kommissionens undersökning har inte gett tillräckligt klara bevis för att det föreligger en kollektiv dominerande ställning för de ”fem stora” (Sony, BMG, Universal, EMI and Warner) på marknaderna för musikinspelning.

(13)

Enligt EG-domstolens (domstolen och förstainstansrätten) rättspraxis, särskilt Airtours-domen, krävs följande för att en dominerande ställning skall anses föreligga: i) en gemensam överenskommelse om villkoren för samordningen, ii) möjlighet att övervaka att dessa följs, iii) en mekanism för avskräckning vid avvikelser från överenskommelsen och iv) en situation där tredje man (faktiska och potentiella konkurrenter, kunder) saknar faktiska möjligheter att äventyra de fördelar som förväntas av samordningen.

(14)

Vid bedömningen av om det föreligger en kollektivt dominerande ställning på marknaderna för inspelad musik bland de fem stora i denna bransch, analyserade kommissionen om det kunde fastställas att de fem stora under de tre till fyra senaste åren fört en samordnad prispolitik i EES.

(15)

Därför undersökte kommissionen utvecklingen av de grossistpriser som de fem stora företagen tog ut av grossister och återförsäljare i varje medlemsstat under perioden 1998–2003. Kommissionens analys var särskilt inriktad på utvecklingen av de genomsnittliga nettogrossistpriserna, prisangivelserna till handlarna, förhållandet mellan brutto- och nettopriser samt fakturarabatter och retroaktiva rabatter.

(16)

För att bedöma en möjlig samordning av de fem stora företagens grossistpriser analyserade kommissionen för det första likheter i utvecklingen av de genomsnittliga nettopriserna (med korrigering för inflation) för de 100 bäst säljande albumen i var och en av de fem största medlemsstaterna (vilket får sägas vara ett representativt urval med hänsyn till att de 100 bästsäljande albumen står för uppskattningsvis 70–80 % av de fem stora företagens totala musikförsäljning). För det andra undersökte kommissionen huruvida det är möjligt att åstadkomma samordning av priserna med ledning av listpriser. För det tredje analyserade kommissionen huruvida de berörda företagens rabatter var anpassade efter varandra och tillräckligt klara och överskådliga för att möjliggöra en effektiv kontroll av konkurrensbeteendet.

(17)

På grundval av de genomsnittliga nettopriserna fann kommissionen en viss parallellitet och en relativt likartad utveckling av de fem berörda företagens priser på de fem undersökta större marknaderna Frankrike, Tyskland, Italien, Spanien och Förenade kungariket. Dessa iakttagelser är dock inte tillräckliga för att dra slutsatsen att en samordnad prissättning har förekommit.

(18)

Därför gick kommissionen vidare och undersökte om andra faktorer, nämligen listpriser och rabatter, hade samordnats och om dessa var tillräckligt genomsynliga för att ge godtagbara bevis på samordning.

(19)

Kommissionen fann vissa tecken på att prisangivelserna till handlarna kunde ha använts som riktpunkter för anpassning av de berörda större företagens listpriser i alla fem av de aktuella medlemsstaterna. När det gäller rabatter har undersökningen visat på att rabattnivåerna varierade i viss utsträckning mellan de större företagen och att vissa typer av rabatter inte var tillräckligt genomsynliga för att man skulle kunna fastställa att det förekommit samverkan.

(20)

Vidare analyserade kommissionen huruvida marknaderna för inspelad musik karaktäriserades av inslag som underlättade kollektiv dominans, särskilt genom att bedöma produkthomogenitet, genomsynlighet och repressaliemekanismer.

(21)

När det gäller produkthomogenitet fann kommissionen att albumens innehåll skiftar, men också att prissättning och marknadsföring i viss utsträckning är standardiserade. Innehållets heterogenitet har dock viss betydelse för prissättningen, minskar insynen i marknaden och försvårar tyst samverkan, eftersom det förutsätter bevakning på individuell albumnivå.

(22)

I fråga om genomsynlighet fann kommissionen att publiceringen av topplistor varje vecka, det allmänna kundunderlagets stabilitet och de fem storas bevakning av detaljmarknaden genom rapporter varje vecka ökar insynen i marknaden och underlättar kontrollen av tecken på samordning. Undersökningen visade emellertid också att kontrollen av kampanjrabatter kräver bevakning på albumnivå, vilket minskar insynen i marknaden och försvårar tyst samverkan. Sammantaget har kommissionen inte funnit tillräckliga bevis på att de fem stora har lyckats överbrygga denna brist på genomsynlighet tidigare.

(23)

När det gäller repressalier undersökte kommissionen huruvida de fem stora kunde slå tillbaka om någon av dem ”fuskade”, särskilt genom att (tillfälligt) återgå till konkurrensbeteende eller genom att utesluta den som avvikit från samarbete och avtal om samlingsalbum. Kommissionen har dock inte funnit tillräckliga bevis för att sådana repressalier har använts tidigare, vare sig i praktiken eller som avskräckningsvapen.

(24)

Även i de mindre medlemsstaterna fann kommissionen en betydande grad av parallellitet mellan de fem stora musikföretagens prisangivelser till handlarna, något som i princip skulle ha kunnat användas av de fem stora som riktpunkt för att anpassa priserna. Undersökningen avslöjade emellertid också i de mindre medlemsstaterna vissa skillnader i rabattnivåerna och bristande genomsynlighet med avseende på vissa rabatter.

(25)

Kommissionens överväganden om produkthomogenitet, insynen i marknaden och möjligheterna att komma med repressalier, i enlighet med vad som angivits ovan för de fem stora medlemsstaterna, gäller även de mindre medlemsstaterna.

(26)

Kommissionen anser sig inte ha funnit tillräckliga bevis för en kollektiv dominerande ställning för de fem stora musikföretagen på marknaderna för inspelad musik i någon av EES-medlemsstaterna.

(27)

Kommissionen har även övervägt huruvida koncentrationen skulle leda till att det skapas en kollektiv dominerande ställning för de stora aktörerna i någon av EES-medlemsstaterna. Mot bakgrund av vad som sagts ovan, i synnerhet i fråga om marknadsinsyn, produktinnehållets heterogenitet och repressalier, anser kommissionen emellertid att verkningarna av att de stora företagen i branschen till följd av koncentrationen blir fyra i stället för fem inte skulle vara tillräckligt betydande för att leda till att det skapas en kollektivt dominerande ställning för de stora företagen på marknaderna för inspelad musik.

(28)

Tredje part har uttryckt farhågor om att det gemensamma företaget skulle nå egen dominans på marknaderna för inspelad musik på grund av det gemensamma företagets vertikala kopplingar till Bertelsmanns intressen på medieområdet. Det hävdas att Bertelsmann kunde använda sitt inflytande inom television och radio till att utestänga konkurrenter och gynna SonyBMG, särskilt genom att bevilja förmånligare priser eller behandling eller genom att utestänga konkurrenter från att marknadsföra sina artister via dessa kanaler.

(29)

Kommissionen konstaterar att det förefaller osannolikt att det föreslagna gemensamma företaget skulle uppnå egen dominans på marknaderna för inspelad musik i Tyskland, Nederländerna, Belgien, Luxemburg och Frankrike, där Bertelsmann är verksamt via RTL TV och radiostationer. De fördelar som följer av den vertikala integrationen i Bertelsmanns mediegrupp (till exempel genom programidén Pop Idol som enligt branschexperter redan passerat sin höjdpunkt) har redan räknats med i BMG:s marknadsandelar för 2003. Dessa marknadsandelar räcker inte för att det gemensamma företaget skall nå tröskeln för egen dominans. Vidare har kommissionen inte funnit några bevis för att det skulle kunna vara en lönsam strategi för Bertelsmann att utestänga konkurrenter från tillgång till dess TV-kanaler och radiostationer.

(30)

Kommissionen konstaterar att marknaden för laglig musik på nätet för närvarande befinner sig i sin linda, eftersom de flesta webbplatser för musik på nätet har inlett sin verksamhet i EES helt nyligen. Det är därför svårt att dra några definitiva slutsatser om de stora skivbolagens marknadsställning, särskilt när det gäller de nationella marknaderna. Dessutom tycks uppgifterna om antalet musikspår som faktiskt laddas ned inte ge en klar bild av de olika marknadsaktörernas ställning på marknaden och ingen branschinformation finns tillgänglig. På grundval av de uppgifter som kommissionen har mottagit kan man dock dra slutsatsen att de stora skivbolagens ställning på grossistmarknaden för nätmusiklicenser på det hela taget verkar överensstämma med deras ställning på marknaderna för musik via fysiska medier.

(31)

Med hänsyn till att marknaderna är nya och till skillnaderna när det gäller prissättning och villkor i de nuvarande avtalen, har kommissionen kunnat konstatera att det inte varit möjligt att finna tillräckliga bevis för en kollektiv dominerande ställning för de stora aktörerna på de nationella marknaderna för musik på nätet och inte heller för att koncentrationen skulle leda till en kollektiv dominerande ställning på dessa marknader.

(32)

Tredje man har uttryckt farhågor för att Sony som en följd av koncentrationen på egen hand kunde uppnå en dominerande ställning på de nationella marknaderna för musikdistribution på nätet via sin musiknedladdningstjänst Sony Connect. Det har gjorts gällande att Sony skulle kunna använda kontrollen över det gemensamma företaget för att utestänga konkurrenter i de efterföljande leden på marknaden för musikdistribution på nätet, särskilt genom att förvägra konkurrerande nätplattformar tillgång till det gemensamma företagets bibliotek eller genom att handla diskriminerande gentemot sina konkurrenter, till exempel med hjälp av användningsregler, tidpunkten för när man släpper nya sånger och spårformatet.

(33)

Kommissionen anser att Sony Connect fortfarande befinner sig i lanseringsfasen i Europa, efter att ha lanserats i USA i maj 2004. Sony Connect har därför ännu ingen andel av marknaden. Dessutom har vissa aktörer redan vunnit en viss ställning på marknaden (till exempel OD2) och ytterligare andra har nyligen trätt in på marknaden eller annonserat att de kommer att göra det inom kort. Genom att utestänga konkurrenter skulle det föreslagna gemensamma företaget Sony BMG gå miste om avsevärda licensintäkter från spår som säljs av konkurrenterna och det förefaller tveksamt om en sådan strategi skulle löna sig.

(34)

Tredje man har uttryckt farhågor om att skapandet av det gemensamma företaget skulle leda till samordning av parternas konkurrensbeteende på de närliggande marknaderna för musikutgivning.

(35)

Kommissionen anser att en eventuell samordning bara kan ske i relativt begränsad omfattning eftersom förvaltningen av förlagsrättigheter i huvudsak sköts av upphovsrättsorganisationerna (åtminstone i fråga om de viktiga rättigheterna till mekaniskt mångfaldigande och offentligt framförande). Upphovsrättsorganisationer beviljar, på grundval av gällande lagstiftning, licenser på icke-diskriminerande villkor och kommer överens om royaltyn med förläggare, upphovsmän och kompositörer. Kommissionen anser också att koncentrationen, i motsats till vad tredje man i vissa fall befarar, inte kommer att leda till att de stora skivbolagen förbigår upphovsrättsorganisationerna, då det inte finns tillräckligt konkreta bevis för en sådan strategi.

(36)

Beslutet innebär att den föreslagna koncentrationen inte skapar eller förstärker en egen eller kollektiv dominerande ställning på de nationella marknaderna för inspelad musik, licenser för inspelad musik eller distribution av musik och därigenom leder till att den effektiva konkurrensen påtagligt skulle hämmas på den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av denna. I beslutet konstateras vidare att koncentrationen inte har till syfte eller resultat att samordna konkurrensbeteendet hos det gemensamma företagets moderbolag, Sony och Bertelsmann, på musikförlagsmarknaderna. Av beslutet följer således att koncentrationen anses vara förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet, i enlighet med artiklarna 2.2 och 2.4 och 8.2 i koncentrationsförordningen och artikel 57 i EES-avtalet.

9.3.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 62/34

(1)

I kapitel 5 avsnitt B led a i bilaga XIV till anslutningsakten från 2003 fastställs att de strukturella kraven i bilaga I till rådets direktiv 64/433/EEG av den 26 juni 1964 om hygienproblem som påverkar handeln med färskt kött inom gemenskapen (2) samt i bilagorna A och B till rådets direktiv 77/99/EEG av den 21 december 1976 om hygienproblem som påverkar handeln med köttprodukter inom gemenskapen (3), fram till och med den 31 december 2006 inte skall gälla för de anläggningar i Slovakien som förtecknas i tillägget (4) till bilaga XIV till anslutningsakten, med förbehåll för vissa villkor.

(2)

Tillägget till bilaga XIV till anslutningsakten från 2003 har ändrats genom kommissionens beslut 2004/463/EG (5).

(3)

Enligt ett officiellt uttalande från den behöriga slovakiska myndigheten har tre köttanläggningar slutfört sin uppgradering och uppfyller nu kraven enligt gemenskapslagstiftningen. Två köttanläggningar på förteckningen har lagt ned sin verksamhet. Dessa anläggningar bör därför utgå från förteckningen över anläggningar med övergångsbestämmelser.

(4)

Tre köttanläggningar i förteckningen över anläggningar med övergångsbestämmelser har gjort avsevärda ansträngningar för att uppfylla de strukturella krav som fastställs i gemenskapslagstiftningen. Dessa anläggningar kan emellertid på grund av exceptionella tekniska problem inte avsluta sin uppgradering inom föreskriven tidsfrist. De bör därför få mer tid på sig för att avsluta uppgraderingen.

(5)

Tillägget till bilaga XIV till anslutningsakten från 2003 bör därför ändras i enlighet med detta. För tydlighetens skull bör den ersättas.

(6)

Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa har informerats om de åtgärder som föreskrivs i detta beslut.

9.3.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 62/37

(1)

Europeiska unionen har förbundit sig att stödja ett säkert, stabilt, enat, välmående och demokratiskt Irak som kommer att bidra positivt till stabiliteten i regionen. EU stöder det irakiska folket och den irakiska interimsregeringen i deras ansträngningar att återuppbygga Irak ekonomiskt, socialt och politiskt inom ramen för genomförandet av FN:s säkerhetsråds resolution 1546 av den 8 juni 2004.

(2)

Vid mötet den 5 november 2004 välkomnade Europeiska rådet den gemensamma undersökningsgruppen med syfte att genomföra ett samordnat uppdrag i Irak avseende polisen, rättsstatsprincipen och civil förvaltning och tog dess rapport i beaktande. Europeiska rådet erkände vikten av att stärka det straffrättsliga systemet så att respekten för rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna upprätthålls. Det noterade de irakiska myndigheternas önskemål om att EU skall bli mer aktivt involverat i Irak och att en förstärkning av den straffrättsliga sektorn skulle svara mot Iraks behov och prioriteringar.

(3)

Europeiska rådet enades om att EU skulle kunna ge ett värdefullt bidrag till återuppbyggnaden och utvecklingen av ett stabilt, säkert och demokratiskt Irak genom ett samordnat uppdrag för att, med full respekt för rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna, bland annat främja ett närmare samarbete mellan de olika aktörerna i det straffrättsliga systemet, stärka den administrativa kompetensen hos höga och blivande högre tjänstemän inom polisen, rättsväsendet och kriminalvården samt förbättra kompetensen och förfaranden vid brottsutredningar.

(4)

I enlighet med överenskommelsen i Europeiska rådet beslutade rådet genom gemensam åtgärd 2004/909/GUSP (1) att sända en expertgrupp till Irak för att fortsätta dialogen med de irakiska myndigheterna och påbörja planeringen av ett samordnat uppdrag avseende polisen, rättsstatsprincipen och den civila förvaltningen med start efter valen, och i synnerhet för att bedöma de akuta säkerhetsbehoven för ett sådant uppdrag.

(5)

Rådet beslutade den 21 februari 2005 att inleda ett samordnat rättsstatsuppdrag för Irak, som skulle bli operationellt snarast möjligt, under förutsättning att de irakiska myndigheterna kommer in med en officiell begäran.

(6)

För att uppdraget skall kunna bli framgångsrikt krävs det ett strategiskt och tekniskt partnerskap med irakierna under hela operationen inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP) som komplement till Förenta nationerna.

(7)

EU kommer att använda sin dialog med Irak och dess grannar till att främja fortsatt regionalt engagemang och stöd för förbättrad säkerhet och för den politiska processen och återuppbyggnadsprocessen i Irak på grundval av delaktighet, demokratiska principer, respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen, liksom stöd för säkerhet och samarbete i regionen.

(8)

EUJUST LEX-mandatet kommer att genomföras under förhållanden som utgör ett hot mot allmän ordning, lugn och säkerhet för enskilda personer samt mot stabiliteten i Irak och som skulle kunna skada målen för den gemensamma utrikes och säkerhetspolitiken enligt artikel 11 i fördraget.

(9)

I enlighet med riktlinjerna från Europeiska rådet i Nice den 7–9 december 2000 bör generalsekreterarens/den höge representantens uppgift fastställas i denna gemensamma åtgärd i överensstämmelse med artiklarna 18 och 26 i fördraget.

(10)

I artikel 14.1 i fördraget föreskrivs det att det skall anges ett finansiellt referensbelopp för hela den tid som den gemensamma åtgärden genomförs. Belopp som skall finansieras genom gemenskapens budget anges som ett uttryck för den lagstiftande myndighetens vilja, med förbehåll för tillgängliga åtagandebemyndiganden under respektive budgetår. EUJUST LEX kommer också att få bidrag in natura från medlemsstaterna.

a)

Uppdragschefen.

b)

Ett samordningskontor i Bryssel.

c)

Ett förbindelsekontor i Bagdad.

d)

Utbildningsresurser och utbildare som tillhandahålls av medlemsstaterna och samordnas av EUJUST LEX.