2.3.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 56/1

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

2.3.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 56/3

(1)

Metoden för bestämning av alkoholhalt i vin med elektromagnetisk svängningsdensitometer har validerats enligt erkända internationella kriterier. Den nya beskrivningen av metoden antogs av Internationella vinkontoret (Office International de la Vigne et du Vin) vid dess generalförsamling 2000.

(2)

Genom denna mätmetod kan vinets alkoholhalt i volymprocent kontrolleras enklare och mer exakt.

(3)

Det är numera inte nödvändigt att fastslå att denna metod är likvärdig med de metoder som beskrivs i kapitel 3 i bilagan till kommissionens förordning (EEG) nr 2676/90 (2), och artikel 3.2 bör därför strykas. En uppdaterad beskrivning av metoden bör införas i kapitel 3 i bilagan till nämnda förordning tillsammans med de kontrollvärden för validering av metoden som erhållits vid undersökningar.

(4)

Förordning (EEG) nr 2676/90 bör därför ändras.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för vin.

1)

I artikel 3 skall punkt 2 utgå.

2)

Bilagan skall ändras enligt bilagan till denna förordning.

2.3.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 56/8

(1)

Det är nödvändigt att övervaka och inspektera fiskeverksamhet, särskilt när det gäller vissa tekniska åtgärder för bevarande, bland annat när det gäller specifikation av maskstorlekar, begränsning av fisketider och andra specifikationer för passiva fiskeredskap. De fiskeredskap som fiskefartygen använder bör därför vara lätta att identifiera och kontrollera. Märkning och identifiering av vissa fiskeredskap som sätts ut i gemenskapens vatten bör därför regleras genom föreskrifter.

(2)

För ett korrekt genomförande av förordningen är det lämpligt att förbjuda användning av sådana fiskeredskap och medförande av sådana redskap ombord som inte uppfyller kraven i förordningen.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för fiske och vattenbruk.

a)

passiva redskap:

b)

bomtrål: en trål som släpas efter utriggade bommar.

a)

Bommar i en bomtrål som inte är märkta med distriktsbeteckningen i enlighet med artikel 5.

b)

Passiva redskap som inte är märkta i enlighet med artikel 7.

c)

Vakare som inte är märkta i enlighet med artikel 10.

a)

på märken fästa på översta raden vid vardera änden av varje passivt redskap,

b)

om ett passivt redskap är längre än en sjömil, på märken fästa på redskapets översta rad med jämna avstånd på högst en sjömil så att ingen redskapsdel med en längd av över en sjömil saknar märkning.

a)

gjorda i beständigt material,

b)

ordentligt fästa vid redskapet,

c)

minst 65 millimeter breda,

d)

minst 75 millimeter långa.

a)

beteckningen skall anbringas så högt över vattnet som möjligt så att den syns tydligt och klart,

b)

beteckningen skall ha en färg som kontrasterar mot den yta på vilken den anbringas.

a)

En eller två rektangulära flaggor vars kortsidor är minst 40 centimeter. Om det krävs två flaggor på samma vakare skall avståndet mellan dessa vara minst 20 centimeter. Avståndet mellan vattnet och den första flaggan skall vara minst 80 centimeter. Flaggor som markerar ändarna på ett och samma nät skall ha samma färg, dock inte vit, och samma storlek.

b)

Ett eller två ljus som avger en gul blixt var femte sekund (Fl Y 5s) och som är synliga på ett avstånd av minst två sjömil.

c)

Ett klotformat toppmärke med en diameter på minst 25 centimeter, försett med en eller två ljusreflexer som inte får vara röda eller gröna och som skall vara minst sex centimeter breda. Toppmärket på vakaren kan utgöras av en klotformad radarreflektor.

d)

Radarreflektorer som ger ett eko på ett avstånd av minst två sjömil.

a)

En vakare i västsektorn (halva kompasscirkeln från syd genom väst till och inkluderande nord) skall vara försedd med två flaggor, två ljusreflexer, två ljus och ett märke i enlighet med artikel 8.

b)

En vakare i ostsektorn (halva kompasscirkeln från nord genom ost till och inkluderande syd) skall vara försedd med en flagga, en ljusreflex, ett ljus och ett märke i enlighet med artikel 8.

a)

Flaggorna skall vara vita.

b)

Var femte mellanvakare skall vara försedd med en radarreflektor som ger ett eko på ett avstånd av minst två sjömil.

2.3.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 56/12

(1)

Genom kommissionens direktiv 2004/102/EG (2) ändras bilagorna II, III, IV och V till direktiv 2000/29/EG och det förra direktivet skall genomföras av medlemsstaterna senast den 1 mars 2005.

(2)

Direktiv 2004/102/EG innehåller bestämmelser om trä och produkter av trä. De åtgärder som gäller lastpallar, lådor och garneringsträ innebär att gemenskapens åtgärder anpassas till FAO:s internationella standard för fytosanitära åtgärder nr 15 om riktlinjer för reglering av träförpackningsmaterial i internationell handel (”ISPM 15. Guidelines for regulating wood packaging material in international trade”), som antogs i mars 2002 av den fjärde tillfälliga kommissionen för växtskyddsåtgärder (ICPM).

(3)

Enligt standard nr 15 bör träförpackningsmaterial (även garneringsträ) av obehandlat barrträ eller lövträ behandlas med godkända metoder, som värmebehandling (56 °C i minst 30 minuter) eller gasning med metylbromid. Dessutom bör träet märkas med ett särskilt märke som intyg på att det har behandlats med en godkänd metod.

(4)

I standarden föreskrivs också att länderna kan kräva att importerat träförpackningsmaterial som behandlats med en godkänd metod är tillverkat av barkat trä, om detta är motiverat av ”tekniska skäl”, och att materialet är märkt i enlighet med detta.

(5)

Tredjeländer har begärt att gemenskapen överväger alternativa metoder för att nå samma mål. Därför pågår forskning om tekniska aspekter på barkning av trä, särskilt huruvida barkning i kombination med andra behandlingsmetoder är ett effektivt sätt att minska risken för skadegörare.

(6)

I avvaktan på resultaten av denna forskning bör kravet på barkat trä inte tillämpas tillsvidare.

(7)

Direktiv 2000/29/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

Ständiga kommittén för växtskydd har inte yttrat sig inom den tidsfrist som dess ordförande fastställt.

1)

I del A avsnitt I punkt 2 i bilaga IV skall följande stycke läggas till sist i den högra spalten:

”Första strecksatsen, enligt vilken träförpackningsmaterialet skall vara gjort av barkat rundat trä, skall tillämpas först från och med den 1 mars 2006.”

2)

I del A avsnitt I punkt 8 i bilaga IV skall följande stycke läggas till sist i den högra spalten:

”Första raden i a, enligt vilken träförpackningsmaterialet skall vara tillverkat av barkat rundat trä, skall tillämpas först från och med den 1 mars 2006.”

2.3.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 56/14

(1)

Operativa krav och behovet att effektivt bekämpa organiserade former av brottslighet genom Europol kräver att Israel införs i den förteckning över tredjeländer med vilka Europols direktör är bemyndigad att inleda förhandlingar.

(2)

Rådets beslut av den 27 mars 2000 (5) bör därför ändras.

I artikel 2.1 skall under rubriken Tredje länder följande stat införas i den alfabetiska förteckningen:

2.3.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 56/15

(1)

Kommissionen har sedan hösten 2002 haft informella kontakter med de tyska och nederländska myndigheterna angående planerade statliga stöd för konstruktion av de tyska och nederländska delarna av en rörledning för transport av propen. Kommissionen skrev till de tyska myndigheterna den 13 februari 2002 och dessa svarade på kommissionens skrivelse den 27 mars 2003. Kommissionen hade därefter också informella kontakter med de belgiska myndigheterna. En rapport till stöd för projektet skickades in till kommissionen av Association of Petrochemicals Producers in Europe (APPE) i en skrivelse av den 15 maj 2003. De tyska, nederländska och belgiska myndigheterna anmälde i skrivelser av den 24 juli 2003, 4 september 2003 respektive den 16 oktober 2003 statliga stöd för sina respektive delar av projektet. Ärendena registrerades som stöd nummer N 355/03, N 400/03 och N 473/03.

(2)

Till svar på en begäran från kommissionen om kompletterande uppgifter av den 27 augusti 2003 inkom Tyskland med kompletterande uppgifter i skrivelser av den 6, 15 och 28 oktober 2003.

(3)

Genom sitt beslut K(2003) 4080 av den 11 november 2003 inledde kommissionen det förfarande som avses i artikel 88.2 i fördraget avseende de anmälda åtgärderna. Beslutet meddelades Tyskland, Nederländerna och Belgien samma dag. Förfarandena registrerades som ärende nummer C 67/03, C 68/03 och C 69/03. Tyskland, Nederländerna och Belgien inkom med sina synpunkter på beslutet i skrivelser av den 12, 18 och 22 december 2003. Kommissionen begärde den 23 januari 2004 kompletterande uppgifter och de tre medlemsstaterna inkom med sådana uppgifter i skrivelser av den 20 februari 2004, 27 februari 2004 och den 2 mars 2004.

(4)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2). Kommissionen har mottagit synpunkter från tre berörda parter. Den har översänt dessa synpunkter till Tyskland, Nederländerna och Belgien som givits tillfälle att bemöta dem. Tyskland, Nederländerna och Belgien inkom med synpunkter i skrivelser av den 5, 29 och 11 mars 2004. Vidare inkom parterna med kompletterande uppgifter genom skrivelser av den 25 maj 2004 och den 4 juni 2004.

(5)

Propen är en biprodukt vid petroleumproduktion och används för framställning av polymerer, som i sin tur används för framställning av plastmaterial. I Västeuropa är 70 % av all propen som produceras biprodukter från etylenproduktionen. Framställningen av propen är därför oftast lokaliserad till de platser där det finns avsättning för etylen. Den västeuropeiska marknadens omfattning beräknades 2001 till cirka 14,7 miljoner ton och cirka hälften av produktionen används i den region som rörledningen planeras gå igenom. Tillväxten på propenmarknaden beräknas till mellan 3,7 % och 4 % under kommande år. För etylen beräknas tillväxten blir mindre, cirka 2 %.

(6)

För närvarande transporteras propen per pråm och tåg. Cirka 550 pråmar (på 1 500 ton) och 4 800 tankvagnar (på 50 ton) trafikerar årligen sträckan Rotterdam–Antwerpen–Köln. Det beräknas att det år 2010 kommer att finnas ett underskott på cirka 1,7 miljoner ton propen i området. Med tanke på den strukturella utvecklingen inom den kemiska sektorn bör rörledningen då kunna transportera 2,5 miljoner ton.

(7)

När det gäller transport av propen från Rotterdam till södra Limburg och Ruhrområdet är situationen lite annorlunda. Under 1997 transporterades 93,4 miljoner ton propen per kilometer, varav cirka fyra miljoner ton transporterades per järnväg och cirka 89,4 miljoner ton per pråm. För 2010 beräknas att totalt 1,5 miljoner ton kommer att transporteras till Ruhrområdet, vilket skulle motsvara cirka 750 pråmar per år. Totalt förväntas cirka 180 000 ton propen per år, dvs. 900 tankvagnar och 70 pråmar, transporteras från Rotterdam till södra Limburg.

(8)

Stödmottagare är ett konsortium av kemiföretag, European Pipeline Company BV (EPC), tidigare European Pipeline Development Company (EPDC). I konsortiet ingår BASF AG, Celanese Chemical Europe GmbH, Shell Nederland Chemie BV, DSM NV, Rütgers Chemicals AG, Sasol Germany GmbH, Veba Oil & Refining & Petrochemicals GmbH, Westgas GmbH och SABIC Europe. Konsortiet äger hela den nederländska delen av projektet, 100 % av andelarna i det belgiska förvaltningsbolaget EPDC Flanders NV och 49,9 % av det nederländska förvaltningsbolaget Propenpipeline Ruhr GmbH (PRG) (3). Landesentwicklungsgesellschaft Nordrhein-Westfalen (LEG) (4) äger återstående 50,1 %, men har inga finansiella förpliktelser utöver andelen i företagets kapital. EPC och de belgiska och tyska förvaltningsbolagen har bildat ett gemensamt företag, European Pipeline Administration Company (EPAC), som kommer att ansvara för förvaltningen av hela rörledningen.

(9)

Anmälningarna avser en rörledning som skall transportera propen från Rotterdam till Oberhausen i Ruhrområdet via Antwerpen, Tessenderloo, Geleen och Köln. Rörledningen kommer att sträcka sig över 52 mil, bestå av nio sektioner och kommer i görligaste mån att följa befintliga etylenledningar. Tysklands anmälan gäller endast sektionen mellan Oberhausen, via Köln, och gränsen mot Nederländerna (Pilot 2), där rörledningen övergår i nästa sektion i norra Ruhrområdet (Pilot 1). Utöver investeringar i själva rörledningen kommer det att investeras i lagringsanläggningar som kommer att byggas i hamnar i Nederländerna och Belgien och i Duisburg i Tyskland. Enligt rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (5) skall stödmottagaren göra en bedömning av miljöpåverkan för hela rörledningen.

(10)

Den totala investeringskostnaden uppgår till 148,5 miljoner euro, vilket framgår av tabell 1 (6).

Tabell 1:

Samlad investeringskostnad

(11)

Rörledningen kommer att förvaltas enligt principerna om tillträde till nätet för tredje part (open access/common carrier) och låg vinst. Alla berörda producenter och användare får använda rörledningen på lika villkor. Rörledningen förväntas ha tillräcklig kapacitet för att kunna hantera den förväntade produktionsökningen under de kommande 20 åren. Transportavgifterna kommer att vara desamma för alla användare, både aktieägare och andra. Avgifterna kommer att fastställas på grundval av hur många sektioner som passeras.

(12)

Avgifterna kommer att fastställas i enlighet med öppenhetsprincipen och kommer att ligga på en nivå som är jämförbar med avgiftsnivån inom järnvägstransport och vattenvägstransport. Under perioden 2006–2008 […] (7). Det kommer inte att förekomma nedsättningar av avgifterna för större kvantiteter. För att hålla avgiftsnivån aktuell kommer man vartannat år att göra jämförelser med avgiftsnivån inom järnvägs- och vattenvägstransport.

(13)

När det gäller upphandlingen av arbeten och tjänster kommer EPAC och PRG att följa de förfaranden för upphandling som föreskrivs i gemenskapslagstiftningen och i de nationella lagstiftningarna.

(14)

Tyskland har för avsikt att bevilja ett direkt stöd på 80 % av de beräknade förlusterna i förhållande till normal avkastning (icke-återvinnbara investeringskostnader) för den tyska sektionen av rörledningen (Pilot 2), dock högst 50 % av den sammanlagda investeringskostnaden. Som stödberättigande kostnader räknas investeringskostnader, inbegripet planering, konstruktion och den första fyllningen, med avdrag för mervärdet under de första femton åren, som beräknas på grundval av diskonterade in- och utbetalningar. Stödet beräknas uppgå till 18 682 000 euro. Enligt en beräkning som gjorts av de tyska myndigheterna förväntas stödet göra det möjligt att nå en intern avkastning på 5,6 % över 25 år.

(15)

Nederländerna planerar att bevilja stöd på 4 miljoner euro. De nederländska myndigheterna anger att beloppet är vad som krävs för att den nederländska sektionen av projektet skall kunna nå en lönsamhetsnivå som kan accepteras av industriparterna. De tyska och nederländska stöden är engångsinsatser och ingår inte särskilda stödordningar.

(16)

Belgien planerar att bevilja ett direktstöd på 2 919 480 euro och befrielse från fastighetsskatt under fem år, motsvarande cirka 766 000 euro. Den sammanlagda investeringskostnaden i Belgien kommer att uppgå till 55,4 miljoner euro, och av det beloppet utgör 40 885 000 euro stödberättigande kostnader enligt de belgiska myndigheterna. Ett belopp på 16 556 000 euro i driftsöverskott (8) har dragits av och således uppgår de samlade stödberättigande kostnaderna till 24 329 000 euro. De belgiska myndigheterna anser att stödet ingår i en stödordning som godkänts av kommissionen (9). I stödordningen föreskrivs stöd på 12 % för den aktuella typen av investeringar vilket motsvarar ett stödbelopp på 2 919 480 euro. Kostnader för allmän forskning, fastighetsförvärv och arvoden omfattas inte av stödordningen.

(17)

Det belgiska stödet anmäls av rättssäkerhetsskäl och för att kommissionen skall kunna skapa sig en helhetsbild av investeringsprojektet och ha kännedom om de samlade stödbeloppen.

(18)

De tre medlemsstaterna har angett som villkor för stödet att principerna om ”fri tillgång” och ”icke-diskriminering” skall iakttas under 25 år, vilket motsvarar rörledningens ekonomiska livstid. Villkoren anges i EPMC:s stadgar och stadgarna kan, efter utgången av 25-årsperioden, endast ändras efter att samtliga parter fattat ett enhälligt beslut om ändring.

(19)

Ett eventuellt lån från EIB på 30 % av den samlade kostnaden för projektet diskuteras för närvarande. Aktieägarna bidrar med åtta miljoner i eget kapital och resterande finansiering kommer från banker. Aktieägarna måste också bära förlusterna under de första åren, dvs. cirka 38 miljoner euro fram till och med 2008, vilket ger cirka 18 miljoner euro efter avdrag för räntor och skatter.

(20)

Kommissionen har från APPE fått en rapport om projektet Europas största nät av rörledningar för alkener, som det aktuella rörledningsprojektet är en del av (10). Det finns för närvarande fem separata system för etylen i Europa. De är inte sammankopplade till ett nät och sammanfogar endast 50 % av den totala kapaciteten. För propen finns ett antal separata system i Beneluxområdet. Syftet med Europas största nät av rörledningar för alkener är att koppla samman de olika systemen och utveckla dem. I rapporten finns ett antal kartor över olika projekt för konstruktion av rörledningar, både pågående projekt och projekt som är på planeringsstadiet, och som är tänkta att ingå i det stora nätet.

(21)

De skäl för stödet som myndigheterna anför gäller områden som miljöskydd, transportsäkerhet och industripolitik.

(22)

Transport av propen förväntas öka kraftigt och så även trycket på andra transportmedel som fartyg och lastbilar. Rörledningen är tänkt att minska trycket och motverka flaskhalsar i leveranserna, och att minska trafikstockningarna på vägarna.

(23)

Skillnaderna i utsläppsnivåer mellan traditionell transport och transport via rörledningen åskådliggörs i tabell 2.

Tabell 2

Utsläpp

(24)

Dessutom skulle det vara möjligt att minska utsläppen då det tack vare rörledningen är möjligt att investera i nya anläggningar som kräver färre alkentransporter.

(25)

Rörledningen möjliggör ökad trafiksäkerhet. Propen klassificeras i den högsta riskklassen. Om rörledningen inte byggs kommer marknadsutvecklingen att leda till att antalet propentransporter med andra transportmedel ökar avsevärt och därmed till ökade trafiksäkerhetsproblem.

(26)

Nederländerna hyser särskild oro för propentransporter per pråm och järnväg. Om transporterna per järnväg ökar accentueras säkerhetsriskerna under själva transporten och i samband med lastning och lossning. Rörledningen innebär att riskerna kan reduceras till ett minimum, då antalet tillfällen då propenet måste hanteras vid järnvägsstationer och lastas och lossas minskar avsevärt. Järnvägsstationen i Venlo anses vara en av de punkter i järnvägsförbindelsen mellan Rotterdam och Geleen där riskerna är som störst. För att åtgärda detta skulle det krävas en flyttning av stationen, vilket skulle kosta cirka 134 miljoner euro. Tack vare rörledningen kan flytten vänta.

(27)

Nederländerna beräknar de omedelbara sociala vinsterna med stödet i form av trafiksäkerhet, minskade utsläpp och bullerreduktion till 12 %.

(28)

Rörledningen är av avgörande strategisk betydelse för den kemiska industrin i den aktuella regionen. En undersökning från 1998 visar att de bristande infrastrukturerna är det största konkurrenshindret. I Förenta staterna råder en annan situation med väl utbyggda system. Rörledningen skulle innebära ett minskat transporttryck då den även fungerar som lagringsplats och alla användare har direkt tillgång till rörledningen i sin närmiljö. Den skulle också motverka de oregelbundenheter i propenförsörjning som förekommer och som beror på produktionsstörningar i ångkrackningsanläggningarna.

(29)

Den kemiska råvaruindustrin sysselsatte 1999 cirka 5 233 personer i regionen Emscher–Lippe i Tyskland. Av dessa arbetstillfällen var cirka 1 906 avhängiga av propenproduktionen, varav 1 506 inom råvaruindustrin och 400 inom plastbearbetningen. Utan propenrörledningen utnyttjas regionens potential bara till hälften. En undersökning har gjorts för att beräkna hur många arbetstillfällen som skulle finnas i regionen Emscher–Lippe utan rörledningen och hur många det skulle finnas om rörledningen byggs. Inom den kemiska råvaruindustrin skulle projektet skapa 658 arbetstillfällen fram till 2010, med eventuella multiplikatoreffekter oräknade. Sammanlagt skulle det innebära 2 697 arbetstillfällen för den kemiska industrin. Om man ser på frågan i absoluta tal kommer antalet arbetstillfällen ändå att minska, men i en långsammare takt tack vare rörledningen.

(30)

I södra Limburg var år 2002 cirka 9 740 personer anställda inom den kemiska industrin. I samma region var mellan 500 och 550 personer sysselsatta inom propenproduktion och inom produktion och bearbetning av härledda produkter.

(31)

I sitt beslut om att inleda det förfarande som avses i artikel 88.2 i fördraget anger kommissionen varför de aktuella åtgärderna måste betraktas som statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i fördraget och uttrycker även vissa tvivel om åtgärdernas förenlighet med den gemensamma marknaden. Faktum är att stödet varken omfattas av gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön (11), riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål (12) eller några andra av kommissionens riktlinjer och rambestämmelser. Det aktuella ärendet skiljer sig dessutom från de andra ärenden om stöd till transportinfrastrukturer som kommissionen tidigare godkänt. På grundval av de allmänna kriterierna för bedömning av statligt stöd har kommissionen dessutom konstaterat att det inte getts någon tydlig motivering till det totala stödbeloppets omfattning eller visats att stödet står i proportion till de förväntade resultaten. Vissa befintliga rörledningar har finansierats helt och hållet med privata medel. Dessutom beviljas olika stödnivåer för olika delar av projektet och det är särskilt för den tyska delen som stödnivån är hög. Vidare ansåg kommissionen att det fanns anledning att ifrågasätta de antaganden som använts för lönsamhetskalkylerna. Slutligen ansåg kommissionen att det kunde vara fråga om otillbörlig snedvridning av konkurrensen, särskilt mellan kemiföretag som är direkt involverade i projektet och andra företag inom kemisektorn och närliggande sektorer och mellan den kemiska industrin i regionen och den kemiska industrin i andra regioner i gemenskapen.

(32)

Kommissionen har fått in synpunkter från Deutsche Bahn och från två konkurrerande företag inom den kemiska industrin.

(33)

Deutsche Bahn instämmer i kommissionens analys och anser att stödet skadar företagets intressen i och med att transport via rörledningen kommer att ersätta de nuvarande järnvägstransporterna, vilket kommer att ge årliga förluster på cirka 13 miljoner euro. Ytterligare förluster skulle uppstå om det visar sig att de avtal som propenproducenterna i södra Tyskland har med användare i Ruhrområdet sägs upp. Deutsche Bahn tillhandahåller ett antal exempel på förluster som skulle kunna uppstå på grund av att den aktuella rörledningen konstrueras.

(34)

Den första av de båda konkurrenterna som inkommit med synpunkter är välvilligt inställd till skapandet av en infrastruktur med rörledningar i Europa, men är inte övertygad om att projektet berättigar till det stöd som det får. För det första kommer det endast att transporteras propen av polymerkvalitet med lägre propenhalt och inte propen av kemisk kvalitet (chemical-grade) eller raffinaderikvalitet (refinery-grade). Propen av polymerkvalitet utgör bara 60 % av marknaden. För att kunna använda sig av den nya rörledningen kommer producenterna av propen av kemisk kvalitet att behöva göra stora investeringar för att kunna omvandla sin produkt till propen av polymerkvalitet. För det andra är det faktum att det inte finns något nät av rörledningar för transport av propen i Europa inte tillräckligt för att förklara den kemiska industrins svaga konkurrenskraft då kostnaderna för transport via rörledningen kommer att förbli desamma som för transport med andra transportmedel. Rörledningen kommer att konkurrera med övriga transportföretag och kommer att snedvrida konkurrensen på marknaden, särskilt med tanke på att de övriga transportföretagen redan gör eller har gjort stora investeringar i anläggningar, kajer och liknande. För det tredje har det redan påvisats att transporter med pråm och järnväg är gynnsamma för miljön. För det fjärde finns det en risk för att rörledningen resulterar i att investeringar som skulle ha gjorts längs kusten i Benelux istället görs i exempelvis Tyskland.

(35)

Den andra konkurrenten instämmer i att en rörledning för transport av kolväteföreningar är intressant ur effektivitets- och säkerhetssynvinkel och att en bra infrastruktur bidrar till investeringar och arbetstillfällen i de regioner som rörledningen binder samman. Konkurrenten anser emellertid att det för närvarande inte transporteras tillräckligt stora mängder propen från väst till öst för att motivera investeringar i det aktuella projektet. För att stödet skall vara motiverat krävs större propenvolymer i båda ändarna av ledningen, dvs. förbrukning av propen i nederländska Limburg och Tyskland och produktion av propen i kustområdet. Dessutom kommer SABIC att utveckla sin krackningsanläggning i nederländska Limburg och därmed kommer de mängder propen som transporteras österut från regionen Antwerpen–Rotterdam–Amsterdam att minska. Om det inte investeras i propenproduktionen i regionen Antwerpen–Rotterdam–Amsterdam kommer rörledningen att underutnyttjas.

(36)

De tre medlemsstaterna påpekar att projektet är viktigt för miljöskyddet, transportsäkerheten och industrin. De understryker att rörledningen kommer att förvaltas enligt principerna om fritt tillträde, icke-diskriminering och ett allmänt tillgängligt nät.

(37)

Det var inte möjligt att välja ut stödmottagarna genom ett anbudsförfarande då vissa av petrokemiföretagen deltar i projektet i egenskap av ägare till vissa delar av de befintliga rörledningarna. Ett sådant förfarande hade dessutom kostat för mycket. Det är ingen risk för snedvridning av konkurrensen då alla företag som så önskar kan gå med i konsortiet.

(38)

Tyskland vidhåller att det inte är fråga om statligt stöd då det inte förekommer några selektiva fördelar. Rörledningen bör ses som en transportinfrastruktur av samma slag som i liknande projekt och således förenlig med kommissionens tidigare beslut (13). Projektet inleddes för att ta hänsyn både till miljön och industrin och stödet är inte bara en simpel reaktion på ett privat initiativ. När beslut fattades om att bevilja stöd till projektet togs det även hänsyn till det faktum att de alternativa transportvägarna är vatten- och järnvägar som finansieras av staten.

(39)

Tyskland menar också att projektet syftar till samordning av propentransporten och att stödet därför omfattas av artikel 73 i fördraget.

(40)

Stödet skulle innebära en intern avkastning för projektet på 5,6 % i Tyskland. Högre avkastning är inte möjlig. Om intäkterna överskrider vad som beräknats under de första 15 åren kommer ett motsvarande belopp att återkrävas från stödmottagarna. Tyskland understryker att de företag som är direkt involverade i projektet inte ges några oproportionerliga förmåner, då alla potentiella användare ges tillträde till rörledningen på jämlika villkor. Dessutom kan företag inom andra sektorer också gå med i konsortiet. Rörledningen kommer att övergå i företagets ägo efter 15 år, men det innebär inte att företaget beviljas en förmån.

(41)

Eftersom det är fråga om ett nätverk på europeisk nivå förekommer ingen snedvridning av konkurrensen i förhållande till kemisk industri i andra regioner i gemenskapen.

(42)

Nederländerna påpekar att den etylen- och propenproducerande industrin i nordöstra Europa som på 1990-talet var nettoexportör numera är nettoimportör, särskilt från Asien, på grund av den konkurrens som råder. På grund av bristen på oberoende faciliteter för transport, lagring och omlastning är marknaden för etyl och propen i nordöstra Europa för närvarande en sluten marknad. Det aktuella projektet skulle kunna få sektorn att öppna marknaden. Nederländerna har lämnat in en karta över kustanläggningar i hela Europa som har möjlighet att kontinuerligt eller tillfälligt leverera propen till rörledningen.

(43)

Nederländerna erinrar om att avkastningsgraden på subventionen för företaget har beräknats till 12 %. Nederländerna nämner också att projektets interna avkastning beräknats till 6,19 % och påpekar att de konkurrerande transportmedlen också har låga avkastningsnivåer på mellan 1 % och 8 %. Nederländerna anför också att stödet bör kunna anses förenligt på grundval av artikel 87.3 b i fördraget då det är fråga om ett viktigt projekt av gemensamt europeiskt intresse.

(44)

Utöver de gemensamma anmärkningarna påpekar Belgien att man anmälde stödet som en del av en godkänd stödordning och att kommissionens ståndpunkt att stödet inte omfattas av riktlinjerna för statligt stöd till skydd för miljön inte stämmer med den bedömning som kommissionen gjorde när den godkände stödordningen ifråga.

(45)

Angående synpunkterna från Deutsche Bahn påpekar de tre medlemsstaterna att stödet bara kommer att gå till själva infrastrukturen och inte till transporten och att avgifterna kommer att fastställas med utgångspunkt från konkurrenternas priser. Principerna om öppenhet och icke-diskriminering kommer att tillämpas avseende avgifterna. De propenanvändare som investerat i infrastrukturer för transport per pråm eller järnväg kommer inte att drabbas då rörledningsanvändarna själva ansvarar för sin koppling till rörledningen. Dessutom avser de investeringar som gjorts i pråm- och järnvägstransporter inte enbart propentransport utan även transport av andra flytande gaser. Slutligen anförs att Deutsche Bahn kan gå med i EPDC. Det kan vara viktigt för Deutsche Bahn att projektet blir framgångsrikt eftersom det möjliggör propentransport till inlandet.

(46)

Beträffande den första konkurrentens synpunkter påpekar de tre medlemsstaterna att det endast är propen av polymerkvalitet som lämpar sig för alla användningsområden. Propen av raffinaderikvalitet används mycket sällan inom den kemiska industrin på grund av de höga propenhalter som frigörs vid bearbetningen och som måste tas om hand. Antalet producenter av propen av kemisk kvalitet och raffinaderikvalitet är dessutom litet. Användningen av propen av polymerkvalitet ökar dessutom i de nya processerna i den kemiska industrin. Kvalitetsfrågan har diskuterats ingående tack vare en arbetsgrupp som tillsatts av ekonomiministeriet i den tyska delstaten Nordrhein-Westfalen. Faktum är att tack vare rörledningen öppnas det upp en enhetlig europeisk marknad för propen.

(47)

Beträffande den andra konkurrentens synpunkter påpekar de tre medlemsstaterna att alla beräkningar som gjorts, både av de parter som deltar i projektet och av oberoende experter, visar att efterfrågan på propen kommer att öka kraftigt under de kommande decennierna. Det största problemet är således att se till att det inte skapas flaskhalsar i den befintliga transportkapaciteten. I lönsamhetskalkylerna för rörledningen har även hänsyn tagits till propenproduktionen vid den anläggning som SABIC planerar att investera i. Det ser just nu ut som att investeringen kommer att göras, men det påverkar inte rörledningens ekonomi. Faktum är att anläggningen i Geleen, om SABIC genomför sin investering, kommer att ha ännu mer behov av rörledningen för att kunna säkra driften även vid oförutsedda händelser i produktionen eller förbrukningen. Dessutom håller man på att utvidga krackningsanläggningarna i Terneuzen. Anläggningarna togs i bruk 2002 och levererar 300 kt till användare i regionen från Antwerpen till Rotterdam. Rörledningen ger propenanvändarna helt nya investeringsmöjligheter, oavsett var leverantörerna har sin verksamhet. De befintliga rörledningarna ägs dessutom av ett litet antal stora företag.

(48)

Offentlig finansiering av konstruktion och förvaltning av tranportinfrastrukturer skall inte alltid betraktas som stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i fördraget. Det finns emellertid en risk för att stödmottagaren ges en konkurrensfördel om denne bedriver ekonomisk verksamhet. I det aktuella ärendet bedriver både EPC och aktieägarna ekonomisk verksamhet. Sett ur den aspekten har det aktuella ärendet vissa likheter med ärendet beträffande en flygbränsleledning till Atens nya internationella flygplats (14). Stödet i det aktuella ärendet innebär att konsortiet kan konstruera och driva en anläggning under 25 år utan att behöva betala hela kostnaden. Följande bör påpekas:

(49)

Av ovan angivna skäl måste konstateras att EPC ges en selektiv fördel i förhållande till andra företag som hade kunnat starta samma projekt och i förhållande till de konkurrenter som erbjuder alternativa transportmedel. Det är alltså fråga om ett privat initiativ som får stöd från staten. Stödet kommer tveklöst att påverka handeln mellan medlemsstaterna. Stödmottagarna är stora företag inom den kemiska industrin som samtliga har internationell verksamhet. Projektet avser dessutom internationell transport mellan de aktuella medlemsstaterna.

(50)

Belgien, Nederländerna och Tyskland har iakttagit den anmälningsskyldighet som åligger dem enligt artikel 88.3 i fördraget. Kommissionen konstaterar att den samlade kostnaden för investeringen överskrider 25 miljoner euro och att det samlade stödet överstiger bruttobidragsekvivalenten 5 miljoner euro. Det innebär att skyldigheten att förhandsanmäla stöd enligt punkt 76 i riktlinjerna för statligt stöd till skydd för miljön gäller även om det stöd som Belgien beviljar omfattas av en godkänd stödordning.

(51)

Stödet ges för att främja en transportverksamhet. Transport av propen via en rörledning kan inte ses som en anpassning av processen för produktion av den aktuella produkten. Det är fråga om en specifik tjänst. Rörledningen kommer att konstrueras av nya juridiska enheter, som skapats särskilt för ändamålet att tillhandahålla propentransporter. Aktieägarna i EPC producerar och bearbetar visserligen propen men syftet med den nya verksamheten är trots allt att konkurrera på transportmarknaden.

(52)

De regler i fördraget enligt vilka stöd till transport kan betraktas som förenliga är inte tillämpliga i det aktuella ärendet. Enligt artikel 73 i fördraget kan stöd anses förenliga med fördraget om de tillgodoser behovet av samordning av transporter. I artikel 80 införs emellertid en begränsning av artikel 73: ”Bestämmelserna i denna avdelning skall gälla transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar”. Artikel 73 är således inte tillämplig på den aktuella investeringen.

(53)

Stödet får ett antal positiva effekter, men trots detta är inga av de regler för stöds förenlighet som kommissionen tagit fram på grundval av artikel 87.2 och 87.3 tillämpliga. Endast en mindre del av projektet berör stödberättigade områden och de behöriga myndigheterna har inte begärt tillstånd på grundval av riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål. Inte heller riktlinjerna för statligt stöd till skydd för miljön är tillämpliga i det aktuella ärendet. Det är emellertid sant att en rörledning förorenar mindre än de alternativa transportmedlen, till och med mindre än järnvägs- och pråmtransporter. Rörledningen kommer således att ge lägre föroreningsnivåer. Kommissionen godkänner emellertid i princip inte investeringsstöd som innebär att föroreningsnivåerna sänks på stödmottagarens konkurrenters bekostnad. Kommissionen brukar i sådana fall snarare anse att stödet under vissa omständigheter är förenligt om det är stödmottagaren som minskar sina egna föroreningsnivåer.

(54)

Kommissionen baserar därför sin bedömning direkt på artikel 87.3 c i fördraget. Enligt den artikeln kan stöd för att underlätta utvecklingen av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner anses vara förenligt med den gemensamma marknaden, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. Drift av en rörledning, som tar över en del av de transporter som går via järnväg, landsväg och vattenväg, är en ekonomisk verksamhet.

(55)

Kommissionen har tidigare godkänt stöd till transportinfrastrukturer om marknaden inte kunnat skapa den transportinfrastruktur som krävs för en hållbar transportpolitik (15). Stödnivåer på 50 % av projektens samlade kostnader har godkänts för anläggningar som ger alla befintliga och potentiella användare tillträde till infrastrukturerna på likvärdiga villkor. I likhet med de infrastrukturprojekt som det hänvisas till i skäl 38 minskar rörledningen föroreningsnivåerna och är säkrare än andra transportmedel. Den innebär också färre trafikstockningar. Kommissionen håller dessutom med de belgiska myndigheterna, de nederländska myndigheterna och de tyska myndigheterna om att projektet utöver de fördelar som det innebär för miljön och industrin, också är av strategisk betydelse för den kemiska industrin i den aktuella regionen. Projektet kan också gagna propenproducenter i andra regioner där det produceras ett överskott av propen, då projektet gör det lättare att finna avsättning för produkten. Under förfarandets gång har inga konkurrenter i andra regioner inom EU bestridit att projektet kommer att få sådana positiva effekter.

(56)

Konkurrensen på propenmarknaden kommer endast att snedvridas i begränsad utsträckning då samtliga konkurrerade företag har tillträde till rörledningen. Detta garanteras under 25 år, dvs. under den period som kostnaden för rörledningen betalas av, och rörledningens kapacitet torde vara tillräcklig för att motverka flaskhalsar under de kommande 20 åren.

(57)

De anmälda stöden kan betraktas som nödvändiga och som proportionella i förhållande till det eftersträvade målet. Utan stöden skulle avkastningen på investeringarna bli för liten och projektet skulle inte bli av. Det bör vidare påpekas att stödet har begränsats så att det inte möjliggör en högre intern avkastningsnivå av investeringen än vad som är normalt för de relevanta företagen. Den interna avkastningen bör i det här ärendet beräknas för hela projektet (inbegripet Pilot 1) och inte för de enskilda delarna, då dessa inte kan ses som separata projekt eftersom det vore ologiskt att investera i ett delprojekt, men inte i de övriga. Om man bara bygger vissa delar av rörledningen kommer den att transportera mindre propenmängder och då blir också avkastningen lägre och så även fördelarna på det miljömässiga, säkerhetsmässiga och industriella planet. Den interna avkastningen för hela projektet ligger på 6,19 % över 25 år, men sjunker till 2,75 % om beräkningen görs över 15 år. Utan stöd skulle avkastningsnivåerna vara 3,8 % respektive – 0,24 %. De antaganden som ligger till grund för beräkningarna är realistiska och rimliga, även med beaktande av de berörda parternas synpunkter. En intern avkastning på 6,19 % motsvarar eller är lägre än vad som anses vara en normal avkastningsgrad för den här typen av projekt. För andra rörledningssystem i Europa (som transporterar kemiska produkter och bränsle) ligger den interna avkastningen på mellan 9 % och 13 % beräknat på 25 år. För motsvarande system i Förenta staterna ligger den interna avkastningen lite högre, på 11 % respektive 15 %. För elcentraler och liknande anläggningar ligger avkastningen på 10–13 %, men då är perioderna kortare, t.ex. 15 år. Den kemiska industrin förväntar sig i regel högre intern avkastning än 15 % även om avkastningen i regel tenderar att vara lägre och variera mellan 9 % och 15 % beroende på vilken typ av anläggning det är fråga om och vilket skattesystem som råder. Vidare är den interna avkastningen högre än den genomsnittliga avkastningen för järnvägstransporter (1–3 %) och bulktransporter på landsväg (3–4 %), men kan jämföras med avkastningsnivåerna för transport av kemiprodukter på vattenvägar (7–8 %).

(58)

Snedvridningar av konkurrensen mellan de företag som deltar i projektet och andra kemiföretag respektive andra närliggande sektorer är begränsade. För det första kommer rörledningen att utnyttjas av ett stort antal företag och inte bara av de företag som ingår i konsortiet. En stor del av det propen som transporteras kommer att bearbetas vid integrerade kemianläggningar där de härledda produkterna omedelbart går vidare till andra produktionsprocesser som utförs av andra företag, däribland även små och medelstora företag. För det andra kan andra företag som så önskar gå med i konsortiet på icke-diskriminerande villkor. Det faktum att de företag som ingår i konsortiet är underställda samma villkor tyder på att det inte föreligger väsentliga fördelar för ett enda eller flera företag inom sektorn. Eftersom rörledningen kommer att förvaltas i enlighet med principen om låg vinst och avgifterna endast kommer att ligga på en sådan nivå att rörledningen kan konkurrera med andra transportmedel är de huvudsakliga fördelarna med rörledningen större smidighet i leveranserna och omedelbar tillgång snarare än en rent ekonomisk fördel.

(59)

Det är sant att rörledningen inte ger några större fördelar för producenter av propen med lägre renhetsgrad än propen av polymerkvalitet. Alla standarder innebär emellertid vissa begränsningar och de standarder som fastställts för den aktuella rörledningen säkrar så många användningsområden som möjligt. I viss mån kan rörledningen innebära att konkurrensen minskar mellan producenterna av propen av polymerkvalitet, men effekterna torde vara begränsade, då de flesta kemiföretagen av tekniska orsaker behöver propen av polymerkvalitet och inte propen av lägre kvalitet. Rörledningen förhindrar inte att propen av andra kvaliteter transporteras per järn- eller vattenväg. De främsta positiva effekterna på konkurrensen är större smidighet i leveranserna och att polymerkvaliteten blir standard, vilket gör det lättare för användarna att eventuellt byta leverantör.

(60)

Enligt punkt 29 i riktlinjerna för statligt stöd till skydd för miljön kan investeringsstöd som möjliggör för företag att gå längre än vad som föreskrivs i tillämpliga EG-normer, godkännas upp till en maximal nivå på 30 % brutto av de stödberättigande investeringskostnaderna. De aktuella investeringarna omfattas inte av riktlinjerna men kommissionen konstaterar att det inte finns några gemenskapsbestämmelser som ålägger de deltagande företagen att genomföra det aktuella projektet. Även om man räknar med stödet till Pilot 1 är den samlade stödnivån inte högre än 30 %. Projektet skiljer sig på vissa punkter från de projekt för transportinfrastrukturer som det hänvisas till i skäl 38, vilket förklarar varför det inte skulle vara möjligt att godkänna högre stödnivåer inom det aktuella projektet. De tidigare projekten avsåg till exempel infrastrukturer för transport via järnvägar och vattenvägar som skulle ersätta landsvägstransporter, men inte rörledningar med syftet att ersätta transport via järnvägar och vattenvägar. Rörledningen är dessutom en infrastruktur för långdistanstransport och det är inte bara fråga om en enstaka anläggning på en enda plats eller på en begränsad del av sträckan. Det bör dessutom påpekas att rörledningen endast kan användas för transport av propen och inte andra produkter. Det gör att de företag som driver rörledningen också är de största användarna. Även om fördelarna med rörledningen inte främst är lägre transportkostnader utan snarare smidigare leveranser medför den i vilket fall som helst stora fördelar för användarna. Den totala stödnivån förefaller därför vara lämplig.

(61)

Rörledningen kommer, som Deutsche Bahn hävdar, att snedvrida konkurrensen i förhållande till järn- och vattenvägarna. Kommissionen anser att en sådan snedvridning är ofrånkomlig med tanke på vilken typ av projekt det är fråga om, och har i tidigare ärenden godkänt sådana snedvridningar då kommissionen ansett att fördelarna med ett projekt varit av större betydelse än de eventuella snedvridningarna. På grundval av vad om diskuteras ovan anser kommissionen att snedvridningsnivån kan godtas mot bakgrund av de fördelar som projektet genererar och konstaterar således att den snedvridning som det anmälda stödet förorsakar inte är att betrakta som otillbörlig.

(62)

De stöd på 18 682 000 euro, 4 000 000 euro och 3 685 480 euro som anmälts av Belgien, Nederländerna och Tyskland och som avser konstruktion av en rörledning för transport av propen från Rotterdam till Ruhrområdet via Antwerpen utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i fördraget.

(63)

Stöden är förenliga med den gemensamma marknaden mot bakgrund av följande faktorer: projektet bidrar till minskade föroreningsnivåer och minskade trafikstockningar, projektet är av stor betydelse för industrin i de berörda regionerna, snedvridningen av konkurrensen är begränsad tack vare att principerna om låga vinster, tillträde till nätet för tredje part och icke-diskriminering tillämpas, samt det faktum att stödet begränsas till en nivå som gör att den interna avkastningsgraden inte blir högre än den normala nivån.

2.3.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 56/25

(1)

Gemenskapen har redan avvecklat tillverkningen och användningen av klorfluorkarboner, andra fullständigt halogenerade klorfluorkarboner, haloner, koltetraklorid, 1,1,1-trikloretan, bromfluorkolväten och bromklormetan.

(2)

Kommissionen skall varje år fastställa viktiga användningsområden för dessa kontrollerade ämnen, tillåtna kvantiteter och vilka företag som får använda dem.

(3)

Beslut IV/25 av parterna till Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet, nedan kallat Montrealprotokollet, innehåller de kriterier som kommissionen skall använda för att fastställa viktiga användningsområden, och enligt beslutet får varje part framställa och använda kontrollerade ämnen för dessa viktiga användningsområden.

(4)

Enligt beslut XV/8 av parterna till Montrealprotokollet får de kontrollerade ämnen som anges i bilagorna A, B och C till Montrealprotokollet (grupp II- och grupp III-ämnen) framställas och användas för viktiga användningsområden inom laboratorie- och analysverksamhet enligt bilaga IV till rapporten från parternas sjunde möte, under förutsättning att villkoren i bilaga II till rapporten från parternas sjätte möte och i beslut VII/11 och beslut XI/15 av parterna till Montrealprotokollet är uppfyllda.

(5)

I enlighet med punkt 3 i beslut XII/2 om åtgärder för att underlätta övergången till klorfluorkarbonfria dosinhalatorer, fattat vid tolfte mötet av parterna till Montrealprotokollet, underrättade Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Förenade kungariket, Grekland, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike Förenta nationernas miljöprogram (2) om att klorfluorkarboner (CFC) inte längre är viktiga för tillverkningen av särskilda CFC-dosinhalatorer med kortverkande beta-agonister. Enligt artikel 4.4 i b i förordning (EG) nr 2037/2000 får klorfluorkarboner bara användas eller släppas ut på marknaden om de är avsedda för de viktiga användningsområden som avses i artikel 3.1 i den förordningen. Eftersom flera länder har fastställt att det inte längre finns några viktiga användningsområden har efterfrågan på klorfluorkarboner i gemenskapen minskat. Enligt artikel 4.6 är det dessutom förbjudet att importera och på marknaden släppa ut produkter som innehåller klorfluorkarboner, om inte klorfluorkarbonerna i produkterna anses viktiga enligt villkoren i artikel 3.1.

(6)

Kommissionen offentliggjorde den 11 juli 2003 ett meddelande (3) riktat till företag inom gemenskapen (EU-15) som har begärt att kommissionen skall pröva om de kan använda kontrollerade ämnen för viktiga användningsområden i gemenskapen under 2004, och den 11 maj 2004 (4) ett meddelande till företag i de tio nya medlemsstaterna, och har därigenom fått deklarationer från företagen om hur de vill använda de kontrollerade ämnena för viktiga användningsområden under 2004.

(7)

Kommissionens beslut 2004/209/EG av den 28 januari 2004 om fördelning av de mängder kontrollerade ämnen som tillåts för viktiga användningsområden inom gemenskapen under 2004 enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 (5) bör ändras med hänsyn till inbegripandet av särskilda kvantiteter av ozonnedbrytande ämnen som krävs för viktiga användningsområden i de tio nya medlemsstaterna från och med den 1 maj 2004.

(8)

För att göra lagstiftningen mera entydig och överskådlig bör därför beslut 2004/209/EG ersättas.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den förvaltningskommitté som inrättas genom artikel 18.1 i förordning (EG) nr 2037/2000.

1)

Kvoter för användning av klorfluorkarbonerna 11, 12, 113, 114 och 115 inom viktig medicinsk verksamhet skall tilldelas de företag som anges i bilaga II.

2)

Kvoter för användning av klorfluorkarbonerna 11, 12, 113, 114 och 115 och andra fullständigt halogenerade klorfluorkarboner inom viktig laboratorieverksamhet skall tilldelas de företag som anges i bilaga III.

3)

Kvoter för användning av haloner inom viktig laboratorieverksamhet skall tilldelas de företag som anges i bilaga IV.

4)

Kvoter för användning av koltetraklorid inom viktig laboratorieverksamhet skall tilldelas de företag som anges i bilaga V.

5)

Kvoter för användning av 1,1,1-trikloretan inom viktig laboratorieverksamhet skall tilldelas de företag som anges i bilaga VI.

6)

Kvoter för användning av bromfluorkolväten inom viktig laboratorieverksamhet skall tilldelas de företag som anges i bilaga VII.

7)

Kvoter för användning av bromklormetan inom viktig laboratorieverksamhet skall tilldelas de företag som anges i bilaga VIII.

8)

Kvoter för klorfluorkarbonerna 11, 12, 113, 114 och 115, andra fullständigt halogenerade klorfluorkarboner, koltetraklorid, 1,1,1-trikloretan, bromfluorkolväten och bromklormetan inom viktiga användningsområden fastställs i bilaga IX.

2.3.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 56/35

1.

I rubriken till diagrammen i nedan angivna tillägg till bilaga I skall direktivets nummer och det efterföljande tankstrecket utgå:

2.

På sidan 35, i bilaga II A, i titeln, skall det

3.

På sidan 38, i bilaga II B, i titeln, skall det

4.

På sidan 40, i bilaga III A, i titeln, skall det

5.

På sidan 42, i bilaga III B, i titeln, skall det

6.

På sidan 43, i bilaga III c, sjätte stycket, skall det

7.

På sidan 45 skall följande punkt läggas till: